KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 954/87 av den 1 april 1987 om stickprovskontroller för att fastställa andelen målarter och skyddade arter i procent av fångsten när fisket bedrivs med finmaskiga nätredskap

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 170/83 av den 25 januari 1983 om ett gemenskapssystem för bevarande och förvaltning av fiskeresurserna(),

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 3094/86 av den 7 oktober 1986 om vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna(), ändrad genom förordning (EEG) nr 4026/86(), särskilt artikel 15 i denna, och

med beaktande av följande:

Enligt artikel 2 i förordning (EEG) nr 3094/86 kan ett eller flera representativa stickprov användas som underlag för att fastställa andelen målarter och skyddade arter i procent.

Begreppet "representativt stickprov" bör definieras.

Det bör definieras vad som i denna förordning avses med "finmaskiga arter" och "finmaskiga nätredskap".

En stickprovsmetod bör fastställas som gör det möjligt att bestämma andelen målarter och skyddade arter i procent av de fångster som tas med finmaskiga nätredskap.

Kontrollförfarandet för denna tillämpning bör fastläggas.

Med de nya bestämmelser som införs genom denna förordning blir det nödvändigt att upphäva kommissionens förordning (EEG) nr 3421/84 av den 5 december 1984 om stickprovskontroll av fångsterna för att fastställa andelen bifångster i procent av de fångster som tas med finmaskiga nätredskap().

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för fiskeresurser.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Representativa stickprov

För att fastställa procentsatsen för de målarter och skyddade arter som avses i artikel 2 i förordning (EEG) nr 3094/86 skall de fiskeprover som i enlighet med bestämmelserna i denna förordning tas ur fångster som tagits med finmaskiga nätredskap anses vara representativa för all fisk, vare sig den finns ombord eller ombord efter sortering eller i lastrum eller håller på att landas enligt den innebörd som ges i artikel 2.3 i nämnda förordning.

Artikel 2

Definition av grupper av arter och nätredskap

I denna förordning avses med

- finmaskiga arter: sådana tillåtna målarter som uppräknas i bilaga 1 till förordning (EEG) nr 3094/86, som fångas med redskap med en minsta referensstorlek på maskorna av högst 40 mm,

- finmaskiga nätredskap: alla nätredskap med en maskstorlek av högst 60 mm.

Artikel 3

Uppskattning av fiskmängderna ombord

Om fartyget har finmaskiga arter ombord skall en representant från de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten, nedan kallad "inspektör", fastställa vilken mängd som behövs av varje grupp av arter som finns ombord för att beräkna andelen målarter och skyddade arter i procent av fångsten som tagits med finmaskiga nät och sorterats. När inspektören fastställer vikterna skall han ta hänsyn till informationen i de register över fisket (loggbok) som förts i enlighet med artikel 3 i förordning (EEG) nr 2057/82() och kommissionens förordning (EEG) nr 2807/83().

Artikel 4

Stickprovsuttag

1. Inspektören skall ta stickprover och genomföra kontrollen.

2. Skepparen eller dennes representant har rätt att närvara under provtagningen.

3. Proverna skall tas från alla de delar av fångsten som omfattar finmaskiga arter.

4. Urvalet skall ske på så sätt att minst ett prov tas från varje lastrum eller del av ett lastrum dit tillträde är möjligt, eller från däck, före eller efter sorteringen av fångsten i enlighet med artikel 2 i förordning (EEG) nr 3094/86.

5. Inspektören skall så långt det är möjligt välja ut stickprover i proportion till sin uppskattning av fiskens vikt i varje lastrum, del av lastrum eller på däck.

6. Om det är möjligt skall prover tas från olika lager i lastrummet eller del av lastrummet.

7. När stickproverna tas under landningen skall de tas med jämna mellanrum under denna.

8. Proverna skall sorteras i arter eller grupper av arter. Efter sorteringen skall den totala vikten av varje art eller grupp av arter fastställas.

Artikel 5

Kontrollförfarande

1. Den första provtagningen skall ske till havs om det är tekniskt möjligt.

2. Skepparen kan kräva att ett nytt stickprov tas i hamnen, antingen före eller under landningen.

Inspektören kan kräva att provtagningen upprepas i hamnen före landningen och, om skepparen beslutar att lossa fångsten, återigen under landningen.

3. Om skepparen eller inspektören kräver att provtagningen skall ske under landningen av fångsten skall hamnen som inspektören har valt ut ha faciliteter för landning och behandling av fångsten, med förbehåll för sådana begränsningar som följer av rådande förhållanden, och som enligt inspektörens bedömning hindrar honom från att utföra provtagningen.

4. Fartyget kan antingen eskorteras till hamnen eller så kan dess last förseglas och skepparen beordras att föra sitt fartyg till en hamn som inspektören utsett. I sistnämnda fall skall inspektören till de behöriga myndigheterna i den hamnen anmäla fartygets namn, distriktsbeteckning och eventuell radioanropssignal samt den beräknade tidpunkten för dess ankomst. Båtens skeppare skall vid ankomsten omedelbart anmäla sig hos tillsynsmyndigheten. Förseglingen får bara brytas av en inspektör.

5. Hela kontrollförfarandet skall genomföras av inspektörer från samma medlemsstat om inte denna samtycker till att överlåta kontrollförfarandet på de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat.

6. Om kontrollförfarandet överlåts på en annan medlemsstat genom tillämpning av bestämmelserna i punkt 5 skall lasten förseglas, och bestämmelserna i punkt 4 om fartyg vars last förseglats skall tillämpas.

Artikel 6

Kontrollernas relativa giltighet

1. Resultatet av beräkningen av de procentsatser som erhålls vid provtagning i hamn skall ha företräde framför de resultat som fås när provtagning sker till havs.

2. Resultatet av beräkningen av de procentsatser som erhålls vid provtagning under landning skall ha företräde framför de resultat som fås när provtagning sker till havs eller i hamn utan landning.

Artikel 7

Provernas minimistorlek

1. Vid provtagning till havs skall den samlade vikten av de prover som tagits i enlighet med artikel 4 vara minst 100 kg.

2. Vid provtagning i hamn skall den samlade vikten av de prover som tas i enlighet med artikel 4 uppgå till minst 100 kg eller en halv promille av den landade vikten eller den totala mängden fångst som finns ombord, beroende på vilken vikt som är störst.

Artikel 8

Förordning (EEG) nr 3421/84 skall upphöra att gälla.

Artikel 9

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 1 april 1987.

På kommissionens vägnar

António CARDOSO E CUNHA

Ledamot av kommissionen

() EGT nr L 24, 27.1.1983, s. 1.

() EGT nr L 288, 11.10.1986, s. 1.

() EGT nr L 376, 31.12.1986, s. 1.

() EGT nr L 316, 6.12.1984, s. 34.

() EGT nr L 220, 29.7.1982, s. 1.

() EGT nr L 276, 10.10.1983, s. 1.