31987L0403

Rådets direktiv 87/403/EEG av den 25 juni 1987 om tillägg till bilaga 1 till direktiv 70/156/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 220 , 08/08/1987 s. 0044 - 0047
Finsk specialutgåva Område 13 Volym 16 s. 0196
Svensk specialutgåva Område 13 Volym 16 s. 0196


RÅDETS DIREKTIV av den 25 juni 1987 om tillägg till bilaga 1 till direktiv 70/156/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (87/403/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2), och

med beaktande av följande:

Direktiv 70/156/EEG(3), senast ändrad genom direktiv 87/358/EEG(4), fastställer i anmärkningarna till bilaga 1 klassificeringen av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon.

Det är nu nödvändigt att definiera terrängmotorfordon på gemenskapsnivå med särskild hänsyn till tillämpningen av direktiv 84/424/EEG(5), i vilket undantag fastställs i artikel 1 för dessa fordon och mer allmänt för tillämpningen av varje annat direktiv inom motorfordonssektorn där en sådan definition kan vara nödvändig.

Definitionen av terrängmotorfordon skiljer sig åt från en medlemsstat till en annan och för att inte handel inom gemenskapen skall hindras behövs en gemensam definition inom de internationella kategorier som anges i anmärkningarna till bilaga 1 till direktiv 70/156/EEG.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga 1 till direktiv 70/156/EEG ändras därför enligt bilagan till detta direktiv.

Artikel 2

Medlemsstaterna skall före den 1 oktober 1988 vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

De skall genast underrätta kommissionen om detta.

Artikel 3

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Luxemburg den 25 juni 1987.

På rådets vägnar

H. DE CROO

Ordförande

(1) EGT nr C 108, 23.4.1987, s. 9.

(2) EGT nr C 190, 20.7.1987.

(3) EGT nr L 42, 23.2.1970, s. 1.

(4) EGT nr L 192, 11.7.1987, s. 51.

(5) EGT nr L 238, 6.9.1984, s. 31.

BILAGA

I anmärkningarna till bilaga 1 skall följande införas i slutet av b:

"4. Fordon i kategorierna M och N ovan betraktas som terrängfordon under de belastnings- och kontrollvillkor som anges i punkt 4.4 och enligt definitionerna och skisserna i punkt 4.5.

4.1 Fordon i kategori N1 med en största massa på högst 2 ton och motorfordon i kategori M1 anses som terrängfordon

om de har minst en framaxel och minst en bakaxel som konstruerats för samtidig drivning, inbegripet fordon som medger urkoppling av drivningen till en axel,

om de har minst en differentialspärr eller minst en anordning med likartad funktion och

om de kan köras uppför en 30-procentig lutning som beräknats för ett enskilt fordon.

Dessutom måste de uppfylla minst fem av de följande sex kraven:

- Främre infallsvinkeln måste vara minst 25°.

- Bakre infallsvinkeln måste vara minst 20°.

- Rampvinkeln måste vara minst 20°.

- Markfrigången under framaxeln måste vara minst 180 mm.

- Markfrigången under bakaxeln måste vara minst 180 mm.

- Markfrigången mellan axlarna måste vara minst 200 mm.

4.2 Fordon i kategori N1 med en största massa på mer än 2 ton och fordon i kategorierna N2, M2 och M3 med en största massa på högst 12 ton anses som terrängfordon om antingen alla hjulen är konstruerade för samtidig drivning, inbegripet fordon som medger urkoppling av drivningen till en axel, eller om de följande tre kraven uppfylls:

- Minst en framaxel och minst en bakaxel är konstruerade för samtidig drivning, inbegripet fordon som medger urkoppling av drivningen till en axel.

- Det finns minst en differentialspärr eller minst en anordning med likartad funktion.

- De kan köras uppför en 25-procentig lutning som beräknats för ett enskilt fordon.

4.3 Fordon i kategori M3 med en största massa på mer än 12 ton och fordon i kategori N3 anses som terrängfordon om hjulen är konstruerade för samtidig drivning, inbegripet fordon som medger urkoppling av drivningen till en axel, eller om följande krav uppfylls:

- Minst hälften av hjulen drivs.

- Det finns minst en differentialspärr eller minst en anordning med likartad funktion.

- De kan köras uppför en 25-procentig lutning som beräknats för ett enskilt fordon.

- Minst fyra av de följande sex kraven uppfylls:

- Främre infallsvinkeln måste vara minst 25°.

- Bakre infallsvinkeln måste vara minst 25°.

- Rampvinkeln måste vara minst 25°.

- Markfrigången under framaxeln måste vara minst 250 mm.

- Markfrigången mellan axlarna måste vara minst 300 mm.

- Markfrigången under bakaxeln måste vara minst 250 mm.

4.4 Belastnings- och kontrollvillkor

4.4.1 Fordon i kategori N1 med en största massa på högst 2 ton och fordon i kategori M1 måste vara i körklart skick, dvs. försedda med kylvätska, smörjmedel, bränsle, verktyg, reservhjul och förare som anses ha standardvikten 75 kg.

4.4.2 Andra motorfordon än de som anges i 4.4.1 måste vara lastade med den tekniskt tillåtna största massan enligt tillverkaren.

4.4.3 Förmågan att klara angivna uppförslutningar (25 % och 30 %) kontrolleras genom en enkel beräkning. I undantagsfall får dock provningsorganet begära att ett fordon av den aktuella typen tillhandahålls för en verklig provning.

4.4.4 Vid mätning av främre och bakre infallsvinklarna och rampvinkeln skall hänsyn inte tas till underkörningsskydd.

4.5 Definitioner och skisser för främre och bakre infallsvinklarna, rampvinkeln och markfrigången

4.5.1 Med främre infallsvinkel avses den största vinkeln mellan markplanet och planen som tangerar däcken på framhjulen, vid statisk belastning, så att ingen punkt på fordonet framför framaxeln ligger nedanför dessa plan och så att ingen fast fordonsdel, med undantag för eventuella steg, ligger nedanför dessa plan.

>Hänvisning till film>

4.5.2 Med bakre infallsvinkel avses den största vinkeln mellan markplanet och planen som tangerar däcken på bakhjulen, vid statisk belastning, så att ingen punkt på fordonet bakom den bakersta axeln ligger nedanför dessa plan och så att ingen fast fordonsdel ligger nedanför dessa plan.

>Hänvisning till film>

4.5.3 Med rampvinkel avses den minsta spetsiga vinkeln mellan två plan som är vinkelräta mot fordonets längsgående centrumplan, som tangerar däcken på framhjulen respektive bakhjulen, vid statisk belastning, och vilkas skärningspunkt vidrör fordonets fasta undersida bortsett från hjulen. Denna vinkel bestämmer det brantaste krön som fordonet kan passera.

>Hänvisning till film>

4.5.4 Med markfrigång mellan axlarna avses det kortaste avståndet mellan markplanet och den lägsta fasta punkten på fordonet.

Fleraxliga boggier anses som en enda axel.

>Hänvisning till film>

Med markfrigång under en axel avses avståndet från markplanet till högsta punkten på en cirkelbåge som går genom centrum på hjulens däckavtryck på samma axel (de inre hjulen för axlar med tvillingmonterade hjul) och vidrör den lägsta fasta punkten på fordonet mellan hjulen. Ingen fast fordonsdel får sträcka sig in i det skuggade området enligt skissen. I tillämpliga fall anges markfrigången för flera axlar, t.ex. 280/250/250."

>Hänvisning till film>