RÅDETS DIREKTIV av den 22 juni 1987 om ändring, såvitt avser kreditförsäkring och borgensförsäkring, av första direktivet 73/239/EEG om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (87/343/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 57.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3), och

med beaktande av följande:

Genom rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (4), ändrat genom direktiv 76/580/EEG (5), undanröjdes en del skillnader i medlemsstaternas lagstiftning för att underlätta möjligheterna att starta och driva sådan rörelse.

I artikel 2.2 d i det direktivet anges emellertid att det inte gäller "i avvaktan på ytterligare samordning, som skall genomföras inom fyra år efter anmälan av detta direktiv," beträffande "exportkreditförsäkring för statens räkning eller med statligt stöd". Eftersom det skydd för de försäkrade som följer av direktivet tillhandahålls av staten vid verksamhet avseende exportkreditförsäkring för statens räkning eller med statlig garanti, bör sådan verksamhet även i fortsättningen vara undantagen från det nämnda direktivets tillämpningsområde i avvaktan på ytterligare samordning.

I artikel 7.2 c i det nämnda direktivet anges att "i avvaktan på ytterligare samordning, som måste genomföras inom fyra år efter detta direktivs anmälan, har Förbundsrepubliken Tyskland rätt att upprätthålla förbudet att inom sitt område samtidigt driva verksamhet avseende sjukförsäkring, kredit- och borgensförsäkring, försäkring avseende regress mot tredje man samt rättsskyddsförsäkring eller att driva sådan verksamhet tillsammans med andra försäkringsklasser". Härav följer att det föreligger hinder för etablering av agenturer och filialer. Detta direktiv är avsett att avhjälpa detta.

Såvitt gäller borgensförsäkring är de försäkrades intressen tillräckligt skyddade genom det nämnda direktivet. Förbudet i Förbundsrepubliken Tyskland mot samtidig verksamhet avseende borgensförsäkring och andra försäkringsklasser bör upphävas.

För försäkringsföretag, vars kreditförsäkringsrörelse utgör mer än en liten del av den totala verksamheten, krävs en utjämningsreserv som inte ingår i solvensmarginalen. Denna reserv bör beräknas enligt de metoder som anges i detta direktiv, vilka anses inbördes likvärdiga.

Med hänsyn till att skadefall vid kreditförsäkring inträder med periodiska variationer bör sådan försäkring, för beräkning av den genomsnittliga skadebelastningen i den mening som avses i artikel 16.2 i direktiv 73/239/EEG, behandlas på samma sätt som försäkring mot storm, hagel och frost.

Vid kreditförsäkring är risken av sådan art att företag som driver denna verksamhet bör upprätta en större garantifond än som för närvarande är föreskriven i det nämnda direktivet.

De företag som skall fullgöra sådana skyldigheter bör medges en tillräcklig tidsperiod för detta.

Det är inte nödvändigt att ålägga företag denna skyldighet, om verksamheten i denna försäkringsklass inte överstiger en viss volym.

Med hänsyn till bestämmelserna i detta direktiv rörande kreditförsäkring är det inte längre befogat att Förbundsrepubliken Tyskland upprätthåller förbudet mot samtidig verksamhet avseende kreditförsäkring och andra försäkringsklasser, och detta förbud bör därför upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Rådets direktiv 73/239/EEG ändras på följande sätt:

1. Artikel 2.2 d skall ersättas med följande:

"d) I avvaktan på ytterligare samordning, exportkreditförsäkring för statens räkning eller med statlig garanti eller med staten som försäkringsgivare."

2. I artikel 7.2 c andra stycket skall orden "kredit- och borgensförsäkring" utgå.

3. Följande artikel skall införas:

"Artikel 15a

1. Varje medlemsstat skall föreskriva att företag som är etablerade inom dess territorium och som meddelar försäkringar inom klass 14 i punkt A i bilagan (i fortsättningen kallat `kreditförsäkring`), skall upprätta en utjämningsreserv med ändamål att täcka tekniska underskott eller en skadekvot som överstiger genomsnittet och som uppstår i denna försäkringsklass under ett räkenskapsår.

2. Utjämningsreserven skall beräknas enligt regler som fastställs i varje medlemsstat och som överensstämmer med någon av de metoder som anges i punkt D i bilagan, vilka skall anses inbördes likvärdiga.

3. Utjämningsreserven får inte, till den del den beräknats enligt metoderna i punkt D i bilagan, ingå i solvensmarginalen.

4. Medlemsstaterna får befria etableringsställen från skyldigheten att upprätthålla en utjämningsreserv för verksamhet avseende kreditförsäkring, om premierna eller bidragen för kreditförsäkring inte uppgår till fyra procent av de totala premierna eller bidragen och inte heller uppgår till 2 500 000 ecu."

4. I artikel 16.2 skall andra meningen ersättas med följande:

"Dock skall, då det gäller företag som huvudsakligen meddelar försäkring avseende endast en eller flera av kredit-, storm-, hagel- eller frostrisker, de senaste sju räkenskapsåren utgöra referensperiod för beräkningen av den genomsnittliga skadebelastningen."

5. Första strecksatsen i artikel 17.2 skall ersättas med följande två strecksatser:

"- 1 400 000 ecu i de fall där verksamheten omfattar samtliga eller vissa av de risker som ingår i försäkringsklass nr 14 i punkt A i bilagan; denna bestämmelse skall gälla för varje företag, vars premier eller bidrag hänförliga till denna klass, för vart och ett av de tre senaste räkenskapsåren överstiger 2 500 000 ecu eller fyra procent av de totala premierna eller bidragen för ifrågavarande företag,

- 400 000 ecu i de fall där verksamheten omfattar samtliga eller vissa av de risker som ingår i någon av försäkringsklasserna i punkt A i bilagan under 10, 11, 12, 13, 15, samt, när första strecksatsen inte är tillämplig, 14."

6. Följande punkt skall läggas till i artikel 17.2:

"d) När ett företag som driver verksamhet avseende kreditförsäkring är skyldigt att öka den reserv som avses i punkt a första strecksatsen till 1 400 000 ecu, skall den berörda medlemsstaten medge företaget

- en tid av tre år för att öka reserven till 1 000 000 ecu,

- en tid av fem år för att öka reserven till 1 200 000 ecu,

- en tid av sju år för att öka reserven till 1 400 000 ecu.

Dessa tidsfrister skall räknas från den dag då de i punkt a första strecksatsen angivna förutsättningarna har inträtt."

7. I artikel 19 skall följande införas:

"1a. Såvitt gäller kreditförsäkring skall företaget för tillsynsmyndigheten hålla räkenskaper tillgängliga, som utvisar både det tekniska resultatet och de tekniska reserverna avseende denna verksamhet."

8. Punkt D i bilagan till detta direktiv skall läggas till i bilagan till direktiv 73/239/EEG.

Artikel 2

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för att följa detta direktiv före den 1 januari 1990. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

De skall tillämpa dessa åtgärder senast från och med den 1 juli 1990.

Artikel 3

Efter anmälan (6) av detta direktiv skall medlemsstaterna till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i den nationella lagstiftningen som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Luxemburg den 22 juni 1987.

På rådets vägnar

L. TINDEMANS

Ordförande

(1) EGT nr C 245, 29.9.1970, s. 7 ochEGT nr C 5, 7.1.1983, s. 2.

(2) EGT nr C 291, 10.11.1980, s. 70.

(3) EGT nr C 146, 16.6.1980, s. 6.

(4) EGT nr L 228, 16.8.1973, s. 3.

(5) EGT nr L 189, 13.7.1976, s. 13.

(6) Detta direktiv anmäldes till medlemsstaterna den 25 juni 1987.

BILAGA

"D. Metoder för beräkning av utjämningsreserv för kreditförsäkring

Metod nr 1

1. Med avseende på risker som omfattas av försäkringsklass 14 i punkt A (i fortsättningen kallad `kreditförsäkring`) skall ett försäkringsföretag upprätta en utjämningsreserv för täckande av tekniska underskott som uppkommer i denna försäkringsklass under ett räkenskapsår.

2. Till dess denna reserv uppgår till 150 % av det högsta årliga beloppet av nettopremier eller nettobidrag under de fem närmast föregående räkenskapsåren, skall för varje räkenskapsår till reserven överföras 75 % av tekniska överskott som uppkommer i kreditförsäkringsrörelse, dock får det belopp som årligen överförs inte överstiga 12 % av nettopremier eller nettobidrag.

Metod nr 2

1. Med avseende på risker som omfattas av försäkringsklass 14 i punkt A (i fortsättningen kallad "kreditförsäkring") skall ett försäkringsföretag upprätta en utjämningsreserv för täckande av tekniska underskott som uppkommer i denna försäkringsklass under ett räkenskapsår.

2. Utjämningsreserven skall uppgå till ett belopp som motsvarar minst 134 % av genomsnittet av premierna eller bidragen under de fem närmast föregående räkenskapsåren efter avdrag för avgiven och tillägg för mottagen återförsäkring.

3. Till dessa reserv skall för varje efterföljande räkenskapsår överföras 75 % av tekniska överskott i denna försäkringsklass till dess reserven uppgår till minst det minimibelopp som beräknas enligt punkt 2.

4. Medlemsstaterna får fastställa särskilda regler för beräkning av reserven och/eller de årliga bidragen till denna utöver i detta direktiv föreskrivna minimibelopp.

Metod nr 3

1. En utjämningsreserv skall upprättas för försäkringsklass 14 i punkt A (i fortsättningen kallad "kreditförsäkring") med ändamål att täcka den skadekvot som under ett visst räkenskapsår överstiger genomsnittet i denna försäkringsklass.

2. Utjämningsreserven skall beräknas enligt följande metod.

Alla beräkningar skall baseras på intäkter och kostnader för försäkringsgivarens egen räkning.

Ett belopp som relateras till vad skadekostnaden understiger genomsnittet skall för varje räkenskapsår överföras till utjämningsreserven till dess denna uppgår till, eller återställs till, det föreskrivna belopp.

Skadekostnaden skall anses understiga genomsnittet, när skadekvoten för ett räkenskapsår är lägre än den genomsnittliga skadekvoten för referensperioden. Det belopp som skall relateras till vad skadekostnaden understiger genomsnittet erhålls genom att skillnaden mellan de två skadekvoterna multipliceras med under räkenskapsåret intjänade premier.

Reserven skall uppgå till ett belopp som motsvarar sex standardavvikelsen mellan skadekvoterna för referensperioden och den genomsnittliga skadekvoten, multiplicerat med under räkenskapsåret intjänade premier.

Om skadekostnaden för något räkenskapsår överstiger genomsnittet, skall utjämningsreserven belastas med ett relaterat belopp. Skadekostnaden skall anses överstiga genomsnittet, om skadekvoten för ett räkenskapsår är högre än den genomsnittliga skadekvoten. Det belopp som skall relateras till vad skadekostnaden överstiger genomsnittet erhålls genom att skillnaden mellan de två skadekvoterna multipliceras med under räkenskapsåret intjänade premier.

Oavsett det faktiska skadeutfallet skall för varje räkenskapsår 3,5 % av det utjämningsreserven föreskrivna belopp överföras till dess det föreskrivna belopp har uppnåtts eller återställts.

Referensperioden skall vara minst 15 och högst 30 år. En utjämningsreserv behöver inte upprättas, om någon förlust inte har redovisats under referensperioden.

Det för utjämningsreserven föreskrivna belopp och det belopp som reserven skall belastas med får minskas, om den genomsnittliga skadekvoten för referensperioden tillsammans med driftskostnadsprocenten visar att premierna innefattar en säkerhetsmarginal.

Metod nr 4

1. En utjämningsreserv skall upprättas för försäkringsklass 14 i punkt A (i fortsättningen kallad "kreditförsäkring") med ändamål att täcka den skadekvot som under ett visst räkenskapsår överstiger genomsnittet i denna försäkringsklass.

2. Utjämningsreserven skall beräknas enligt följande metod.

Alla beräkningar skall baseras på intäkter och kostnader för försäkringsgivarens egen räkning.

Ett belopp som relateras till vad skadekostnaden understiger genomsnittet skall för varje räkenskapsår överföras till utjämningsreserven till dess den uppgår till det högsta föreskrivna beloppet.

Skadekostnaden skall anses understiga genomsnittet, när skadekvoten för ett räkenskapsår är lägre än den genomsnittliga skadekvoten för referensperioden. Det belopp som skall relateras till vad skadekostnaden understiger genomsnittet erhålls genom att skillnaden mellan de två skadekvoterna multipliceras med under räkenskapsår intjänade premier.

Det högsta beloppet för reserven skall motsvara sex gånger standardavvikelsen mellan skadekvoterna för referensperioden och den genomsnittliga skadekvoten, multiplicerat med under räkenskapsåret intjänade premier.

Om skadekostnaden för något räkenskapsår överstiger genomsnittet, skall utjämningsreserven belastas med ett relaterat belopp till dess denna nedgått till det föreskrivna minimibeloppet. Skadekostnaden skall anses överstiga genomsnittet, om skadekvoten för ett räkenskapsår är högre än den genomsnittliga skadekvoten. Det belopp som skall relateras till vad skadekostnaden överstiger genomsnittet erhålls genom att skillnaden mellan de två skadekvoterna multipliceras med under räkenskapsåret intjänade premier.

Det minsta beloppet för reserven skall motsvara tre gånger standardavvikelsen mellan skadekvoten för referensperioden och den genomsnittliga skadekvoten, multiplicerat med under räkenskapsåret intjänade premier.

Referensperioden skall vara minst 15 och högst 30 år. En utjämningsreserv behöver inte upprättas, om någon förlust inte har redovisats under referensperioden.

Både det för utjämningsreserven föreskrivna beloppet och det belopp som skall överföras till denna eller det belopp som reserven skall belastas med får minskas, om den genomsnittliga skadekvoten för referensperioden tillsammans med driftskostnadsprocenten visar att premierna innefattar en säkerhetsmarginal som är större än en halv gång standardavvikelsen för skadekvoterna under referensperioden. I sådant fall skall ifrågavarande belopp multipliceras med ett belopp som motsvarar en och en halv gång standardavvikelsen dividerat med säkerhetsmarginalen."