KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 2349/84 av den 23 juli 1984 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av patentlicensavtal

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning nr 19/65/EEG av den 2 mars 1965 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av avtal och samordnade förfaranden (1), senast ändrad genom Anslutningsakten för Grekland, särskilt artikel 1 i denna,

efter att ha offentliggjort ett utkast till denna förordning (2),

efter samråd med Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor, och

med beaktande av följande:

(1) Enligt förordning nr 19/65/EEG har kommissionen befogenhet att genom förordning tillämpa fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av avtal och samordnade förfaranden som omfattas av artikel 85.1, i vilka endast två företag är parter och som innehåller begränsningar i fråga om förvärv eller utnyttjande av rättigheter som åtnjuter industriellt rättsskydd, särskilt patent, bruksmönster, mönster eller varumärken eller i fråga om rättigheter som följer av avtal om överlåtelse eller upplåtelse av rätten att använda en tillverkningsmetod eller kunskaper om användning eller tillämpning av industriella processer.

(2) Med patentlicensavtal avses avtal enligt vilka ett företag, patenthavaren (licensgivaren), tillåter ett annat företag (licenstagaren) att utnyttja den patentskyddade uppfinningen på ett eller flera av de sätt som medges enligt patenträtten, särskilt tillverkning, användning eller försäljning.

(3) Mot bakgrund av de erfarenheter som hittills har vunnits är det möjligt att bestämma en grupp av patentlicensavtal som kan omfattas av artikel 85.1, men som i regel kan anses uppfylla villkoren i artikel 85.3. I den mån patentlicensavtal i vilka endast företag från en medlemsstat är parter och som endast avser ett eller flera patent från denna medlemsstat kan påverka handeln mellan medlemsstater, bör avtalen ingå i den undantagna gruppen.

(4) Denna förordning gäller licenser för nationella patent i medlemsstaterna, gemenskapspatent (3) eller europeiska patent (4) som har meddelats för medlemsstater, licenser för bruksmönster eller "certificats d'utilité" i medlemsstaterna samt licenser beträffande uppfinningar för vilka en patentansökan inlämnas inom ett år. Om sådana patentlicensavtal innehåller skyldigheter som inte endast avser områden inom den gemensamma marknaden utan även skyldigheter som berör länder som inte är medlemmar, skall detta förhållande inte hindra att denna förordning tillämpas på de skyldigheter som avser områden inom den gemensamma marknaden.

(5) Om licensavtal avseende länder som inte är medlemmar eller områden som sträcker sig utanför gemenskapens gränser inom den gemensamma marknaden har verkningar som kan omfattas av artikel 85.1, bör denna förordning gälla sådana avtal på samma sätt som om det rörde sig om avtal avseende områden inom den gemensamma marknaden.

(6) Denna förordning bör även gälla avtal om överlåtelse och förvärv av de rättigheter som avses i punkt 4 ovan, om risken som är förenad med utnyttjandet kvarstår hos överlåtaren, patentlicensavtal där licensgivaren inte är patenthavaren men är bemyndigad av patenthavaren att meddela licensen (t.ex. vid underlicenser) och patentlicensavtal där parternas rättigheter eller skyldigheter övertas av företag som de har anknytning till.

(7) Denna förordning gäller inte renodlade försäljningsavtal, som regleras av bestämmelserna i kommissionens förordning (EEG) nr 1983/83 av den 22 juni 1983 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av ensamåterförsäljaravtal (5).

(8) Eftersom den hittills vunna erfarenheten är otillräcklig bör denna förordning inte omfatta patentpooler, licensavtal som har träffats i samband med gemensamma företag, ömsesidiga licensavtal eller licensavtal om växtförädlares rättigheter. Förordningen bör dock gälla ömsesidiga avtal som inte medför några områdesbegränsningar inom den gemensamma marknaden.

(9) Däremot bör förordningen även omfatta patentlicensavtal som också innehåller bestämmelser om överlåtelse eller upplåtelse av rätten att använda tekniskt kunnande som inte är patentskyddat, eftersom sådana blandade avtal ofta träffas för att göra det möjligt att överföra komplicerad teknik där både patentskyddade och icke-patentskyddade moment ingår. Sådana avtal kan enligt denna förordning endast anses uppfylla villkoren i artikel 85.3 om det tekniska kunnande som meddelas är hemligt och möjliggör ett bättre utnyttjande av de patent som meddelas i licensen (know-how). Bestämmelser om know-how omfattas av denna förordning endast i den mån som de patent som meddelas i licensen behövs för att uppnå målen med den överförda tekniken och så länge åtminstone ett av dessa patent fortfarande gäller.

(10) Förordningen bör även omfatta patentlicensavtal som innehåller bestämmelser om varumärken, under förutsättning att det tillses att varumärkeslicensen inte utnyttjas för att utsträcka patentlicensens verkningar utöver patentets giltighetstid. För detta ändamål bör licenstagaren ha rätt att inom "licensområdet", dvs. det område omfattande hela den gemensamma marknaden eller en del av den där licensgivaren innehar patent som licenstagaren har rätt att utnyttja såsom tillverkaren av "den licensierade produkten", dvs. den produkt som det licensierade patentet avser eller som är ett direkt resultat av den metod som detta patent avser, för att undvika att licenstagaren skall bli tvungen att träffa ett nytt varumärkesavtal med licensgivaren när patentets giltighetstid löper ut för att inte mista den goodwill som är knuten till den licensierade produkten.

(11) Exklusiva licensavtal, dvs. avtal enligt vilka licensgivaren förbinder sig att inte själv utnyttja "den licensierade uppfinningen" - den patenterade uppfinning som meddelas i licensen - och eventuellt know-how som meddelas licenstagaren, inom licensområdet och att inte meddela ytterligare licenser där, är inte i och för sig oförenliga med artikel 85.1, om de gäller införande och skydd av en ny teknik inom licensområdet, på grund av den betydande forskningsinsats och den risk som är förenad med tillverkning och marknadsföring av en produkt som vid den tidpunkt när avtalet träffas ännu är okänd för konsumenterna i licensområdet. Detta kan även vara fallet om avtalen gäller införande och skydd av en ny metod för tillverkning av en produkt som redan är känd. I den mån sådana avtal i andra fall kan omfattas av artikel 85.1 bör de av hänsyn till rättssäkerheten tas med i artikel 1 så att även de omfattas av undantaget. Ett sådant undantag för exklusiva licensavtal och för vissa exportförbud som åläggs licensgivaren och hans licenstagare föregriper dock inte den senare utvecklingen av domstolens praxis beträffande sådana avtals ställning enligt artikel 85.1.

(12) De skyldigheter som räknas upp i artikel 1 bidrar i allmänhet till att förbättra produktionen av varor och främja den tekniska utvecklingen. De gör patenthavarna villigare att meddela licenser och licenstagarna mer benägna att göra de investeringar som behövs för att tillverka, använda och marknadsföra en ny produkt eller använda en ny metod, så att andra företag än patenthavaren får möjlighet att tillverka sina produkter med hjälp av den senaste tekniken och att vidareutveckla denna teknik. Detta medför en ökning av antalet produktionsanläggningar samt en ökning av kvantiteten och en höjning av kvaliteten på de varor som produceras inom den gemensamma marknaden. Detta gäller särskilt licensgivarens och licenstagarens skyldighet att inte utnyttja den licensierade uppfinningen inom licensområdet, och i synnerhet att inte exportera den licensierade produkten till, när det gäller licensgivaren, licensområdet och, när det gäller licenstagaren, de områden som är förbehållna licensgivaren, dvs. de områden inom den gemensamma marknaden där licensgivaren har patentskydd och inte har meddelat några licenser. Detta gäller även såväl licenstagarens skyldighet att inte under en period som kan vara lika med licensens giltighetstid aktivt marknadsföra produkten inom andra licenstagares områden (dvs. ett förbud mot aktiv konkurrens som avses i artikel 1.1.5) som licenstagarens skyldighet att inte inom andra licenstagares områden föra den licensierade produkten under en period som är begränsad till några få år (dvs. ett förbud inte endast mot aktiv konkurrens utan även mot "passiv konkurrens", som består i att licenstagaren inom ett område tar emot beställningar som han inte har efterfrågat från kunder eller återförsäljare i andra licenstagares områden - artikel 1.1.6). Sådana skyldigheter kan dock tillåtas enligt denna förordning endast i fråga om områden där den licensierade produkten är skyddad av "parallella patent", dvs. patent som enligt domstolens rättspraxis hänför sig till samma uppfinning, och så länge som patenten gäller.

(13) Som regel får konsumenterna en skälig andel av de fördelar som uppnås genom denna förbättring av utbudet av varor på marknaden. För att säkra denna verkan bör emellertid artikel 1 inte vara tillämplig i sådana fall där parterna träffar avtal om att vägra att inom sina respektive områden tillgodose efterfrågan från konsumenter eller återförsäljare som önskar återförsälja på export eller att vidta andra åtgärder för att förhindra parallellimport, eller där licenstagaren åläggs skyldigheten att vägra att ta emot beställningar som han inte har efterfrågat från andra licenstagares områden (passiv försäljning). Detsamma gäller när ett sådant beteende beror på ett samordnat förfarande mellan licensgivaren och licenstagaren.

(14) Härigenom säkerställs att de ovan redovisade skyldigheterna inte ålägger begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå ovannämnda mål.

(15) Konkurrensen i distributionsledet upprätthålls genom möjligheten till parallellimport och passiv försäljning. De exklusivitetsskyldigheter som omfattas av denna förordning medför därför i regel inte någon möjlighet att sätta konkurrensen ur spel beträffande en betydande del av varorna i fråga. Detta gäller även avtal enligt vilka exklusiva licenser meddelas för ett område som täcker hela den gemensamma marknaden.

(16) I den mån parterna i sina avtal åtar sig sådana skyldigheter som avses i artiklarna 1 och 2, men som har mindre räckvidd och därför mindre konkurrensbegränsande verkan än som är tillåtet enligt dessa artiklar, bör även dessa skyldigheter medges undantag enligt denna förordning.

(17) Om det i ett visst fall konstateras att ett avtal som omfattas av denna förordning har verkningar som är oförenliga med de villkor som anges i fördragets artikel 85.3, kan kommissionen enligt artikel 7 i förordning nr 19/65/EEG bestämma att gruppundantaget inte skall tillämpas på de deltagande företagen.

(18) Det är inte nödvändigt att från den i förordningen angivna gruppen uttryckligen utesluta sådana avtal som inte uppfyller villkoren i artikel 85.1. Det är emellertid önskvärt med hänsyn till de berörda företagens rättssäkerhet att i artikel 2 räkna upp sådana skyldigheter som inte i regel är konkurrensbegränsande, så att även dessa kan omfattas av undantaget för den händelse att de på grund av särskilda ekonomiska eller rättsliga omständigheter i undantagsfall skulle omfattas av artikel 85.1. Uppräkningen av dessa skyldigheter i artikel 2 är inte uttömmande.

(19) Det skall också anges i förordningen vilka begränsningar eller villkor som inte får förekomma i patentlicensavtal om dessa skall omfattas av gruppundantaget. De begränsningar som anges i artikel 3 kan omfattas av förbudet i artikel 85.1. I dessa fall kan det inte antas generellt att de kommer att ha de positiva verkningar som krävs enligt artikel 85.3 och som är en förutsättning för gruppundantaget.

(20) Till dessa begränsningar hör villkor som fråntar licenstagaren den rätt som tillkommer varje tredje man att bestrida ett patents giltighet eller som automatiskt förlänger avtalet med giltighetstiden för varje nytt patent som meddelas under giltighetstiden för de licensierade patent som föreligger när avtalet träffas. Parterna kan dock, oavsett de ursprungliga patentens och eventuella nya licensierade patents giltighetstid, utvidga sitt kontraktsförhållande genom att träffa nya avtal om sådana nya patent eller avtala om betalning av licensavgifter så länge som licenstagaren använder know-how som har meddelats av licensgivaren och som ännu inte har blivit allmänt tillgängligt.

(21) Sådana begränsningar inkluderar även villkor som begränsar den ena partens frihet att konkurrera med den andra och särskilt att intressera sig för annan teknik än den som är föremål för licensen, eftersom sådana begränsningar hämmar den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Förbudet mot sådana begränsningar bör emellertid sammanjämkas med licensgivarens berättigade intresse av att hans patenterade uppfinning utnyttjas till fullo och att i det syftet kräva att licenstagaren tillverkar och marknadsför den licensierade produkten efter bästa förmåga

(22) Till sådana begränsningar hör vidare skyldigheten för licenstagaren att fortsätta att betala licensavgifter sedan alla de patent som har meddelats i licensen har upphört att gälla och det know-how som har meddelats har blivit allmänt tillgängligt, eftersom en sådan skyldighet försätter licenstagaren i ett sämre läge än hans konkurrenter, såvida det inte framgår att denna skyldighet beror på en betalningsplan avseende tidigare utnyttjande av den uppfinning som är föremål för licensen.

(23) Hit hör även begränsningar som åläggs parterna beträffande priser, kunder eller marknadsföring av de licensierade produkterna eller beträffande de mängder som skall tillverkas eller säljas, särskilt eftersom begränsningar av sistnämnda slag kan ha samma verkan som exportförbud.

(24) Slutligen räknas hit begränsningar som accepteras av licenstagaren vid tidpunkten för avtalets ingående för att han vill få licensen men som ger licensgivaren en oskälig konkurrensfördel, t.ex. skyldigheten att till licensgivaren upplåta förbättringar av uppfinningen som licenstagaren åstadkommer eller att acceptera andra licenser eller varor och tjänster från licensgivaren som licenstagaren inte önskar.

(25) Parter i patentlicensavtal som innehåller skyldigheter som inte omfattas av artiklarna 1 och 2 och som ändå inte har sådana konkurrensbegränsande verkningar som avses i artikel 3 bör erbjudas en förenklad procedur för att efter anmälan komma i åtnjutande av den rättssäkerhet som gruppundantaget innebär (artikel 4). Denna procedur bör samtidigt tillåta kommissionen att säkerställa en effektiv övervakning och förenkla den administrativa kontrollen beträffande avtalen.

(26) Denna förordning bör med retroaktiv verkan gälla patentlicensavtal som föreligger när den träder i kraft, om sådana avtal redan uppfyller villkoren för tillämpningen av förordningen eller anpassas till dessa (artikel 6-8). Enligt artikel 4.3 i förordning nr 19/65/EEG kan inte dessa bestämmelser åberopas i rättsliga förfaranden som redan har inletts när denna förordning träder i kraft. Bestämmelserna kan inte heller åberopas som grund för skadeståndsanspråk mot tredje man.

(27) Avtal som omfattas av artiklarna 1 och 2 och som varken har till syfte eller resultat att begränsa konkurrensen på något annat sätt behöver inte längre anmälas. Företag får dock fortfarande i enskilda fall ansöka om icke-ingripandebesked enligt artikel 2 i rådets förordning nr 17 (6) eller om undantag enligt artikel 85.3.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Enligt fördragets artikel 85.3 och på de villkor som föreskrivs i denna förordning förklaras att fördragets artikel 85.1 inte gäller patentlicensavtal och avtal omfattande både patentlicenser och meddelande av know-how i vilka endast två företag är parter och som innehåller en eller flera av följande skyldigheter:

1. Skyldigheten för licensgivaren att inte tillåta andra företag att utnyttja den uppfinning som är föremål för licensen inom det område - omfattande hela den gemensamma marknaden eller en del av den - som har tilldelats licenstagaren (licensområdet), om och så länge som ett av de patent för vilka licensen har meddelats är i kraft.

2. Skyldigheten för licensgivaren att inte inom licensområdet själv utnyttja den uppfinning för vilken licensen har meddelats om och så länge som ett av de patent för vilka licensen har meddelats ännu är i kraft.

3. Skyldigheten för licenstagaren att inte utnyttja den uppfinning för vilken licensen har meddelats inom områden inom den gemensamma marknaden som är förbehållna licensgivaren, om och så länge som den patenterade produkten skyddas inom dessa områden av parallella patent.

4. Skyldigheten för licenstagaren att inte tillverka eller använda den licensierade produkten eller använda den patenterade metoden eller meddelat know-how inom områden inom den gemensamma marknaden som har tilldelats andra licenstagare, om och så länge som den licensierade produkten skyddas inom dessa områden av parallella patent.

5. Skyldigheten för licenstagaren att inte aktivt marknadsföra den licensierade produkten inom områden inom den gemensamma marknaden som har tilldelats andra licenstagare, och framför allt att inte ägna sig åt reklam som direkt är riktad till dessa områden eller etablera en filial eller hålla lager för distribution där, om och så länge som den licensierade produkten skyddas inom dessa områden av parallella patent.

6. Skyldigheten för licenstagaren att under en period av högst fem år efter det att produkten först marknadsförs inom den gemensamma marknaden av licensgivaren eller någon av dennes licenstagare inte föra den licensierade produkten inom områden inom den gemensamma marknaden som har tilldelats andra licenstagare, om och så länge som den licensierade produkten skyddas inom dessa områden av parallella patent.

7. Skyldigheten för licenstagaren att använda endast licensgivarens varumärke eller den utstyrsel som är föreskriven av denne för att särskilja den licensierade produkten, förutsatt att licenstagaren inte hindras från att ange sig själv som produktens tillverkare.

2. Det undantag för sådana begränsningar beträffande marknadsföringen av den licensierade produkten som följer av de skyldigheter som anges i punkt 1.2, 1.3, 1.5 och 1.6 gäller endast om licenstagaren själv tillverkar den licensierade produkten eller låter tillverka den av ett företag med anknytning till honom eller en underleverantör.

3. Undantaget enligt punkt 1 gäller även om i ett visst avtal parterna åtar sig sådana skyldigheter som avses där men med mindre räckvidd än som är tillåtet enligt samma punkt.

Artikel 2

1. Artikel 1 gäller oavsett om någon av bl.a. följande skyldigheter, som i regel inte är konkurrensbegränsande, föreligger:

1. Skyldigheten för licenstagare att anskaffa varor eller tjänster från licensgivaren eller ett av licensgivaren angivet företag, förutsatt att dessa varor eller tjänster behövs för att säkerställa ett tekniskt godtagbart utnyttjande av den licensierade uppfinningen.

2. Skyldigheten för licenstagaren att betala en lägsta licensavgift eller tillverka en viss minimikvantitet av den licensierade produkten eller vidta ett visst minimiantal åtgärder för att utnyttja den licensierade uppfinningen.

3. Skyldigheten för licenstagaren att begränsa sitt utnyttjande av den licensierade uppfinningen till ett eller flera av de tekniska användningsområden som omfattas av patentlicensen.

4. Skyldigheten för licenstagaren att inte utnyttja patentet efter avtalets upphörande, såvida patentet fortfarande gäller.

5. Skyldigheten för licenstagaren att inte meddela underlicenser eller överlåta licensen.

6. Skyldigheten för licenstagaren att märka den licensierade produkten med uppgift om patenthavarens namn, det patent som omfattas av licensen eller patentlicensavtalet.

7. Skyldigheten för licenstagaren att inte avslöja det know-how som har meddelats av licensgivaren; denna skyldighet kan licenstagaren vara bunden av även efter avtalets upphörande.

8. Skyldigheten

a) att underrätta licensgivaren om patentintrång,

b) att vidta rättsliga åtgärder mot den som gör intrång i patentet,

c) att biträda licensgivaren i rättsliga förfaranden mot den som gör intrång i patentet,

förutsatt att dessa skyldigheter inte menligt inverkar på licenstagarens rätt att bestrida giltigheten av det patent som är föremål för licensen.

9. Skyldigheten för licenstagaren att uppfylla specifikationer om den licensierade produktens minimikvalitet, förutsatt att dessa specifikationer behövs för att säkerställa ett tekniskt godtagbart utnyttjande av den licensierade uppfinningen, och att tillåta licensgivaren att utföra kontroller för detta ändamål.

10. Skyldigheten för parterna att underrätta varandra om vunna erfarenheter vid utnyttjandet av den licensierade uppfinningen och att meddela varandra licens på uppfinningar som medför förbättringar av denna eller utvidgar dess användningsområde, förutsatt att dessa underrättelser eller licenser inte är exklusiva.

11. Skyldigheten för licensgivaren att bevilja licenstagaren de fördelaktigare villkor som licensgivaren kan komma att bevilja ett annat företag efter det att avtalet har träffats.

2. För den händelse att de skyldigheter som avses i punkt 1 på grund av särskilda omständigheter omfattas av artikel 85.1, undantas de också, även om patentlicensavtalet inte i övrigt innehåller sådana skyldigheter som är undantagna enligt artikel 1.

Undantaget enligt denna punkt gäller även om i ett visst avtal parterna åtar sig sådana skyldigheter som avses i punkt 1 men med mindre räckvidd än som är tillåtet enligt den punkten.

Artikel 3

Artiklarna 1 och 2.2 gäller inte i följande fall:

1. Om licenstagaren åläggs förbud mot att bestrida giltigheten av de patent som är föremål för licensen eller andra rättigheter som åtnjuter industriellt rättsskydd eller kommersiell äganderätt inom den gemensamma marknaden och som tillhör licensgivaren eller företag med anknytning till denne; licensgivarens rätt att säga upp licensavtalet i händelse av ett sådant bestridande berörs inte.

2. Om licensavtalets giltighetstid automatiskt förlängs utöver giltighetstiden för de licensierade patent som förelåg när avtalet ingicks genom att nya patent som erhålls av licensgivaren inkluderas i avtalet, såvida inte avtalet innehåller en bestämmelse om att båda parter efter utgången av giltighetstiden för de licensierade patent som förelåg när avtalet ingicks har rätt att säga upp avtalet minst en gång om året; denna bestämmelse berör inte licensgivarens rätt att kräva licensavgifter för hela den period under vilken licenstagaren använder av licensgivaren meddelat know-how som ännu inte har blivit allmänt tillgängligt, även om denna period sträcker sig utöver patentens giltighetstid.

3. Om den ena parten åläggs begränsningar när det gäller att konkurrera med den andra parten, med företag med anknytning till den andra parten eller med andra företag inom den gemensamma marknaden i fråga om forskning och utveckling, tillverkning, användning eller försäljning, utom i den utsträckning som föreskrivs i artikel 1; licenstagarens skyldighet att utnyttja den licensierade uppfinningen efter bästa förmåga berörs inte.

4. Om licenstagaren är ålagd att betala licensavgifter för produkter som inte helt eller delvis är patentskyddade eller tillverkade med användning av en patentskyddad metod eller för användning av know-how som har blivit allmänt tillgängligt, såvida inte licenstagaren eller ett företag med anknytning till denne är skuld till att detta know-how har spridits; denna bestämmelse hindrar inte att det för att underlätta betalning vidtas åtgärder som innebär att licensavgifterna för utnyttjande av en licensierad uppfinning sprids över en period som sträcker sig utöver de licensierade patentens giltighetstid eller den tidpunkt när ifrågavarande know-how har blivit allmänt tillgängligt.

5. Om den ena parten åläggs begränsningar när det gäller den mängd licensierade produkter som han får tillverka eller sälja eller det antal åtgärder som han får vidta för att utnyttja den licensierade uppfinningen.

6. Om den ena parten åläggs begränsningar när det gäller att bestämma pris, delar i priset eller rabatter beträffande de licensierade produkterna.

7. Om den ena parten åläggs begränsningar beträffande den kundkrets som han får betjäna, särskilt förbud mot att leverera till vissa grupper av kunder, att använda vissa distributionsmetoder eller att använda olika sorters förpackningar för produkterna för att dela upp kundkretsen, utom i sådana fall som anges i artiklarna 1.1.7 och 2.1.3.

8. Om licenstagaren är skyldig att till licensgivaren helt eller delvis överlåta rättigheter i eller till patent för förbättringar eller för nya användningsområden för de licensierade patenten.

9. Om licenstagaren vid tidpunkten för avtalets ingående förmås att acceptera ytterligare licenser som han inte önskar eller att använda patent, varor eller tjänster som han inte önskar, såvida inte dessa patent, varor eller tjänster behövs för att säkerställa ett tekniskt godtagbart utnyttjande av den licensierade uppfinningen.

10. Om, utan hinder av artikel 1.1.5, licenstagaren är förpliktad under en period som överstiger den som är tillåten enligt artikel 1.1.6, att inte föra den licensierade produkten inom områden som har tilldelats andra licenstagare inom den gemensamma marknaden, eller inte gör detta till följd av ett samordnat förfarande mellan parterna.

11. Om parterna eller en av dem är förpliktad

a) att utan saklig grund vägra att inom sina respektive områden tillgodose efterfrågan från konsumenter eller återförsäljare som önskar sälja varorna inom andra områden inom den gemensamma marknaden,

b) att göra det svårt för konsumenter eller återförsäljare att få tillgång till varorna från andra återförsäljare inom den gemensamma marknaden, särskilt att utnyttja rättigheter som åtnjuter industriellt rättsskydd eller kommersiell äganderätt eller vidta åtgärder för att hindra konsumenter eller återförsäljare från att utanför licensområdet få tillgång till eller inom licensområdet marknadsföra varor som lagligen har marknadsförts inom den gemensamma marknaden av patenthavaren eller med dennes samtycke,

eller gör detta till följd av ett samordnat förfarande mellan dem.

Artikel 4

1. Undantaget enligt artiklarna 1 och 2 gäller även avtal som innehåller konkurrensbegränsande skyldigheter som varken omfattas av dessa artiklar eller av artikel 3, under förutsättning att avtalen i fråga anmäls till kommissionen enligt bestämmelserna i kommissionens förordning nr 27 (7), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1699/75 (8), och att kommissionen inte gör någon invändning mot detta undantag inom en tidsfrist på sex månader.

2. Sexmånadersfristen skall löpa från den dag när anmälan inkommer till kommissionen. Om anmälan skickas med rekommenderat brev, skall fristen dock löpa från den dag som framgår av avsändningsortens poststämpel.

3. Punkt 1 gäller endast om

a) denna artikel uttryckligen åberopas i anmälan eller ett meddelande som bifogas den, och

b) de uppgifter som lämnas genom anmälan är fullständiga och korrekta.

4. Bestämmelserna i punkt 1 kan åberopas i fråga om avtal som anmäls innan denna förordning träder i kraft genom ett meddelande till kommissionen med uttrycklig hänvisning till denna artikel och till anmälan. Punkterna 2 och 3 b skall också tillämpas.

5. Kommissionen kan göra invändning mot undantaget. Den skall invända mot undantaget om den mottar en begäran om detta från en medlemsstat inom tre månader efter det att en anmälan enligt punkt 1 eller ett meddelande enligt punkt 4 har skickats till medlemsstaten. Denna begäran skall vara motiverad med hänsyn till fördragets konkurrensregler.

6. Kommissionen kan när som helst ta tillbaka sin invändning mot undantaget. Om invändningen gjordes på begäran av en medlemsstat och denna begäran vidhålls, kan den dock tas tillbaka endast efter samråd med Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor.

7. Om invändningen tas tillbaka därför att de berörda företagen har visat att villkoren i artikel 85.3 är uppfyllda, gäller undantaget från och med anmälningsdagen.

8. Om invändningen tas tillbaka därför att de berörda företagen har ändrat avtalet så att villkoren i artikel 85.3 är uppfyllda, gäller undantaget från och med den tidpunkt när ändringarna träder i kraft.

9. Om kommissionen gör invändning mot undantaget och invändningen inte tas tillbaka, får anmälan de verkningar som föreskrivs i förordning nr 17.

Artikel 5

1. Denna förordning gäller inte

1. avtal mellan medlemmarna i en patentpool, som omfattar patent som ingår i poolen,

2. patentlicensavtal mellan konkurrenter som har intressen i ett gemensamt företag, eller mellan en av dessa och det gemensamma företaget, om licensavtalet berör det gemensamma företagets verksamhet,

3. avtal enligt vilka den ena parten meddelar den andra parten en patentlicens och den andra parten, även om det sker i särskilda avtal eller genom anknutna företag, meddelar den första parten en patent- eller varumärkeslicens eller ömsesidiga försäljningsrättigheter till oskyddade produkter eller meddelar honom know-how, om parterna är konkurrenter när det gäller de produkter som omfattas av dessa avtal,

4. licensavtal rörande växtförädlares rättigheter.

2. Denna förordning gäller dock sådana ömsesidiga licenser som avses i punkt 1.3, förutsatt att parterna inte är underkastade några områdesbegränsningar inom den gemensamma marknaden när det gäller tillverkning, användning eller marknadsföring av de varor som omfattas av dessa avtal eller användning av de licensierade metoderna.

Artikel 6

1. Beträffande avtal som förelåg den 13 mars 1962 och som har anmälts före den 1 februari 1963 och avtal, oavsett om dessa har anmälts eller inte, som omfattas av artikel 4.2.2 b i förordning nr 17, skall förklaringen i den här förordningen om att fördragets artikel 85.1 inte skall tillämpas gälla med retroaktiv verkan från den tidpunkt när villkoren för tillämpning av förordningen har uppfyllts.

2. Beträffande alla andra avtal som har anmälts före denna förordnings ikraftträdande skall förklaringen i förordningen om att fördragets artikel 85.1 inte skall tillämpas gälla med retroaktiv verkan från den tidpunkt när villkoren för tillämpning av denna förordning var uppfyllda, dock tidigast från och med anmälningsdagen.

Artikel 7

Om avtal som förelåg den 13 mars 1962 och som har anmälts före den 1 februari 1963 eller avtal som omfattas av artikel 4.2.2 b i förordning nr 17 och som har anmälts före den 1 januari 1967 ändras före den 1 april 1985 så att de uppfyller villkoren för tillämpning av den här förordningen, och om ändringen meddelas kommissionen före den 1 juli 1985, skall förbudet i fördragets artikel 85.1 inte gälla perioden före ändringen. Meddelandet gäller från och med den dag när det inkommer till kommissionen. Om meddelandet skickas med rekommenderat brev, gäller det från och med den dag som framgår av avsändningsortens poststämpel.

Artikel 8

1. Beträffande avtal som omfattas av fördragets artikel 85 till följd av Storbritanniens, Irlands och Danmarks anslutning gäller artiklarna 6 och 7, dock ersätts datumet den 13 mars 1962 av den 1 januari 1973 och den 1 februari 1963 respektive den 1 januari 1967 av den 1 juli 1973.

2. Beträffande avtal som omfattas av fördragets artikel 85 till följd av Greklands anslutning gäller artiklarna 6 och 7, dock ersätts datumet den 13 mars 1962 av den 1 januari 1981 och den 1 februari 1963 respektive den 1 januari 1967 av den 1 juli 1981.

Artikel 9

Kommissionen kan enligt artikel 7 i förordning nr 19/65/EEG bestämma att den här förordningen inte skall tillämpas, om den i ett visst fall konstaterar att ett avtal som är undantaget enligt den här förordningen ändå har vissa verkningar som är oförenliga med de villkor som anges i fördragets artikel 85.3, särskilt om

1. dessa verkningar är resultatet av en skiljedom,

2. de licensierade produkterna eller de tjänster som tillhandahålls med användning av en licensierad metod inte inom licensområdet är utsatta för effektiv konkurrens från varor eller tjänster som är identiska eller som på grund av sina egenskaper, pris och tilltänkta användning av konsumenterna betraktas som likartade,

3. licensgivaren inte har rätt att senast fem år efter avtalets ingående och minst en gång om året därefter häva den ensamrätt som har beviljats licenstagaren, om licenstagaren utan giltiga skäl underlåter att utnyttja patentet eller inte utnyttjar det i tillräcklig omfattning,

4. såvida inte annat följer av artikel 1.1.6, licenstagaren utan saklig grund vägrar att tillgodose oombedd efterfrågan från konsumenter eller återförsäljare inom andra licenstagares områden,

5. parterna eller en av dem

a) utan saklig grund vägrar att inom sina respektive områden tillgodose efterfrågan från konsumenter eller återförsäljare som önskar sälja varorna inom andra områden inom den gemensamma marknaden, eller

b) gör det svårt för konsumenter eller återförsäljare att få tillgång till varorna från andra återförsäljare inom den gemensamma marknaden, särskilt om de utnyttjar rättigheter som åtnjuter industriellt rättsskydd eller kommersiell äganderätt eller vidtar åtgärder för att hindra konsumenter eller återförsäljare från att utanför licensområdet få tillgång till eller inom licensområdet marknadsföra varor som lagligen har marknadsförts inom den gemensamma marknaden av patenthavaren eller med dennes samtycke.

Artikel 10

1. Vid tillämpningen av denna förordning jämställs

a) patentansökningar,

b) bruksmönster,

c) ansökningar om registrering av bruksmönster,

d) "certificats d'utilité" och "certificats d'addition" enligt fransk lag, och

e) ansökningar om "certificats d'utilité" och "certificats d'addition" enligt fransk lag

med patent.

2. Denna förordning gäller även avtal om utnyttjande av en uppfinning, om en sådan ansökan som avses i punkt 1 inlämnas beträffande uppfinningen för licensområdet i fråga senast ett år efter avtalets ingående.

Artikel 11

Denna förordning gäller även

1. patentlicensavtal där licensgivaren inte är innehavare av patentet men är bemyndigad av patenthavaren att meddela en licens eller en underlicens,

2. överlåtelser av patent eller patenträttigheter, om överlåtelsesummans storlek är beroende av den omsättning som förvärvaren uppnår beträffande de patenterade produkterna, den mängd sådana produkter som tillverkas eller det antal åtgärder som vidtas för att utnyttja den patenterade uppfinningen,

3. patentlicensavtal beträffande vilka licensgivarens eller licenstagarens rättigheter eller skyldigheter övertas av företag som har anknytning till dem.

Artikel 12

1. Med anknutna företag avses i denna förordning

a) företag i vilka en avtalspart direkt eller indirekt

- äger mer än hälften av kapital- eller rörelsetillgångarna, eller

- kan utöva mer än hälften av rösträttigheterna, eller

- kan utse mer än hälften av ledamöterna i styrelsen, direktionen eller organ som rättsligt företräder företaget, eller

- har rätt att leda företagets verksamhet,

b) företag som direkt eller indirekt gentemot en avtalspart har de rättigheter eller befogenheter som anges i a,

c) företag i vilka ett företag som avses i b direkt eller indirekt har de rättigheter eller befogenheter som anges i a.

2. Företag i vilka avtalsparterna eller företag som har anknytning till dessa gemensamt har, direkt eller indirekt, de rättigheter eller befogenheter som anges i punkt 1 a skall anses ha anknytning till var och en av avtalsparterna.

Artikel 13

1. Upplysningar som har inhämtats med stöd av artikel 4 skall endast användas för de ändamål som anges i denna förordning.

2. Kommissionen och medlemsstaternas myndigheter samt deras tjänstemän och övriga anställda skall inte röja sådana upplysningar som de har inhämtat med stöd av denna förordning och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för offentliggörande av allmän information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda företag eller företagssammanslutningar.

Artikel 14

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1985.

Den gäller till och med den 31 december 1994.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdat i Bryssel den 23 juli 1984.

På kommissionens vägnar

Frans ANDRIESSEN

Ledamot av kommissionen

(1) EGT nr 36, 6.3.1965, s. 533/65.

(2) EGT nr C 58, 3.3.1979, s. 12.

(3) Konventionen om det europeiska patentet för den gemensamma marknaden (Gemenskapens patentkonvention) av den 15 december 1975 (EGT nr L 17, 26. 1. 1976, s. 1).

(4) Konvention om meddelandet av europeiska patent av den 5 oktober 1973.

(5) EGT nr L 173, 30.6.1983, s. 1.

(6) EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62.

(7) EGT nr 35, 10.5.1962, s. 1118/62.

(8) EGT nr L 172, 3.7.1975, s. 11.