KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 189/77 av den 28 januari 1977 om tillämpningsföreskrifter för systemet med minimilager inom sockersektorn

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 3330/74 av den 19 december 1974 om gemensam organisation av marknaden för socker(1) senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3138/76(2), särskilt artikel 34,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1488/76 av den 22 juni 1976 om bestämmelser för införandet av ett system med minimilager inom sockersektorn(3), särskilt artikel 7, och

med beaktande av följande:

I artikel 18 i förordning (EEG) nr 3330/74 fastställs att ett system med minimilager skall införas inom sockersektorn. I förordning (EEG) nr 1488/76 anges de allmänna bestämmelserna för detta.

När det gäller att avgöra vilka kvantiteter som skall omfattas av systemet med minimilager bör den definition användas som anges i artikel 1 i kommissionens förordning (EEG) nr 700/73 av den 12 mars 1973 om vissa tillämpningsföreskrifter för kvoteringssystem inom sockersektorn(4), ändrad genom förordning (EEG) nr 1573/76(5).

Det uppstår ofta en betydande fördröjning mellan tillverkning och avsättning av socker. Tillverkarna måste därför i allmänhet ordna med finansiering av sina lager innan de säljs för att täcka tillverkningskostnaderna, särskilt inköp av sockerbetor. Denna metod bör inte förhindras när det gäller socker som utgör minimilager.

Det åtagande som anges i artikel 3 a i förordning (EEG) nr 1488/76 måste fastställas skriftligen. Inget sådant åtagande bör gälla under längre tid än 12 månader.

I artikel 3 b i förordning (EEG) nr 1488/76 fastställs att tillverkare av råsocker eller vissa sirapssorter kan befrias från skyldigheten att hålla minimilager mot att de avstår från den vinst som uppstår genom att man i interventionspriset har räknat med kostnader för att hålla ett minimilager. Vad gäller socker som avsätts från minimilagret anges i artikel 6 a i nämnda förordning bestämmelser om uttag av det belopp som utgör vinst enligt artikel 3 b. För att bestämma vinstens storlek måste ett fast belopp fastställas för varje marknadsår för socker.

Uträkningen av vinsten sker på olika sätt för raffinaderier som raffinerar preferenssocker och för andra tillverkare (processors) som avses i artiklarna 1 b respektive 3 a i förordning (EEG) nr 1488/76. Vissa specialbestämmelser behöver därför fastställas.

Ett minimilager kan på en och samma gång vara föremål för olika åtaganden. Om dessa åtaganden inte kan uppfyllas måste det finnas en metod för fördelning av det belopp som skall tas ut.

Vid force majeure kan det hända att socker inte finns för att hålla minimilager. I sådana fall bör inte medlemsstaterna ta ut den del av beloppet som avses i artikel 6 b i förordning nr 1488/76.

För att sockertillgången inom gemenskapen skall kunna följas upp kontinuerligt måste medlemsstaterna underrätta kommissionen om varje åtgärd som innebär en minskning av minimilagren.

Bestämmelserna i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Minimilager

- skall hållas konstant under varje angiven månad,

- skall inte innehålla socker som överförts i enlighet med artikel 31 i förordning (EEG) nr 3330/74 så länge inte ersättning utbetalts för lagringskostnaderna för sådant socker.

2. Den sockertillverkning som avses i artikel 1a i förordning (EEG) nr 1488/76 samt minimilager enligt punkt 1 skall fastställas i enlighet med artikel 1 i förordning (EEG) nr 700/73.

Artikel 2

Med hänvisning till artikel 2 i förordning (EEG) nr 1488/76 skall ett åtagande som görs för att finansiera minimilager, utan att överföring av äganderätten sker, inte betraktas som ett åtagande som hindrar målsättningarna i artikel 18 i förordning (EEG) nr 3330/74.

Artikel 3

1. Säljaren skall ansvara för att tillverkarens åtagande enligt artikel 3 a i förordning (EEG) nr 1488/76 anmäls skriftligen till den behöriga myndigheten i medlemsstaten i fråga senast då äganderätten till sockret överförs.

Ett sådant åtagande skall ange såväl vilken sockerkvantitet som omfattas som den tid åtagandet gäller, vilken inte får överstiga 12 kalendermånader.

2. När en tillverkare har sin verksamhet i en annan medlemsstat skall de båda medlemsstaterna komma överens om vilka kontrollåtgärder som skall vidtas enligt artikel 8.1.

Artikel 4

1. En ansökan om befrielse från skyldigheten att hålla minimilager enligt artikel 3 b i förordning (EEG) nr 1488/76 kan bara avse en period på 12 kalendermånader.

2. Den vinst som tillverkaren skall återbetala enligt artikel 3 b i förordning (EEG) nr 1488/76 skall räknas ut på följande sätt:

Den kvantitet inom maximikvoten som tillverkats under de närmaste 12 kalendermånaderna före den månad då ansökan enligt punkt 1 lämnas in skall multipliceras med en koefficient och resultatet multipliceras sedan med det fasta belopp som avses i artikel 6.

Koefficienten skall utgöras av förhållandet mellan den kvantitet som ansökan om befrielse från åtagande enligt punkt 1 gäller och den kvantitet som skall hållas som minimilager.

Artikel 5

1. Den sockerkvantitet som anses ha avsatts enligt artikel 6 i förordning (EEG) nr 1488/76 skall vara lika med skillnaden mellan den kvantitet som tillverkaren är skyldig att hålla som minimilager och den kvantitet som i realiteten utgör minimilager vid den tidpunkt då uträkningen sker.

2. När en tillverkare måste hålla minimilager enligt samtidigt minst två av artiklarna 1 a, 1 b och 3 a i förordning (EEG) nr 1488/76 skall, vid uträkning av den avgift som skall tas ut, den avsatta sockerkvantiteten fördelas efter samma förhållande som förhållandet mellan de olika kvantiteter som tillverkaren är skyldig hålla som minimilager.

3. Den avgift som skall tas ut enligt artikel 6 i förordning (EEG) nr 1488/76 skall vara lika med summan av följande två uträkningar:

- Den kvantitet som tillverkats inom maximikvoten under de närmaste 12 kalendermånaderna före avsättningsmånaden skall multipliceras med en koefficient och resultatet skall sedan multipliceras med det fasta belopp som anges i artikel 6. Koefficienten skall utgöras av förhållandet mellan den kvantitet som avsatts och den kvantitet som skall hållas som minimilager.

- Den kvantitet som avsatts från minimilagret skall multipliceras med skillnaden mellan tröskelpriset och interventionspriset för vitt socker på avsättningsdagen, plus två beräkningsenheter per 100 kg.

4. Om ett preferenssockerraffinaderi enligt artikel 1 b i förordning nr 1488/76 eller en tillverkare enligt dess artikel 3 a inte kan fullgöra sina skyldigheter att hålla minimilager, skall storleken på den avgift som då skall tas ut enligt förordning (EEG) nr 1488/76 artikel 6 vara lika med summan av följande två uträkningar:

- Den avsatta kvantiteten multiplicerad med 10 gånger det fasta beloppet enligt artikel 6.

- Den avsatta kvantiteten multiplicerad med skillnaden mellan tröskelpriset och interventionspriset för vitt socker på avsättningsdagen, plus två beräkningsenheter per 100 kg.

5. De belopp som avses i denna artikel skall bara tas ut en gång per period om 12 kalendermånader för en viss avsatt kvantitet.

Artikel 6

Det fasta belopp som avses i artiklarna 4 och 5 skall fastställas för varje regleringsår för socker.

Vid tillämpning av artikel 4 används det fasta belopp som gäller den dag då ansökan lämnas in och vid tillämpning av artikel 5 används det belopp som gäller den dag då sockret avsätts.

Artikel 7

Om den som har skyldighet att hålla minimilager åberopar force majeure som skäl för att inte fullgöra sin skyldighet, skall den medlemsstat som godkänner skälet, endast för den månad då force majeure inträffade och för varje därpå följande månad och del av månad och för den kvantitet som saknas, utkräva en tolftedel av det belopp som räknats ut enligt artikel 5.3 första strecksatsen eller - i tillämpliga fall - enligt artikel 5.4 första strecksatsen. Om tillverkaren är i den situation som anges i artikel 5.2 används i tillämpliga delar de uträkningsregler som anges däri.

Artikel 8

1. Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att bestämmelserna om minimilager följs.

2. Medlemsstaterna skall utan dröjsmål underrätta kommissionen om varje fall då belopp enligt artiklarna 4, 5 och 7 skall tas ut, vilka kvantiteter och perioder som avses och vilka förhållanden som utgör grunderna för varje fall av force majeure.

Artikel 9

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1977.

Vad avser skyldigheten att hålla minimilager gäller den dock

- från och med den 1 juni 1977 i fråga om socker som tillverkats i de franska departementen Guadeloupe och Martinique,

- från och med den 1 juli 1977 i fråga om preferenssocker.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 28 januari 1977.

På kommissionens vägnar

FINN GUNDELACH

Vice ordförande

(1) EGT nr L 359, 31.12.1974, s. 1.

(2) EGT nr L 354, 24.12.1976, s. 1.

(3) EGT nr L 167, 26.6.1976, s. 11.

(4) EGT nr L 67, 14.3.1973, s. 12.

(5) EGT nr L 172, 1.7.1976, s. 52.