RÅDETS DIREKTIV av den 4 november 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för mätare för elektrisk energi (76/891/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens yttrande,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2), och

med beaktande av följande:

Konstruktion och kontroll av elmätare är i medlemsstaterna underkastade tvingande bestämmelser som inte är lika mellan medlemsstaterna och därmed utgör handelshinder för sådana mätare. Dessa bestämmelser måste därför närmas till varandra.

I rådets direktiv 71/316/EEG av den 26 juli 1971 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning avseende gemensamma bestämmelser för både mätdon och metrologiska kontrollmetoder(3), senast ändrat genom direktiv 72/427/EEG(4), fastställdes förfaranden för EEG-typgodkännande och första EEG-verifikation. Enligt det direktivet bör de tekniska kraven på konstruktion och arbetssätt för elmätare fastställas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Detta direktiv gäller nya direktanslutna induktionsmätare för en eller flera tariffer, utförda för enfas- eller flerfasmätning av aktiv energi vid 50 Hz.

Artikel 2

I bilagan till detta direktiv anges vilka elmätare som får EEG-märkas.

De skall vara föremål för EEG-typgodkännande och underkastas första EEG-verifikation.

Artikel 3

Medlemsstaterna får inte förhindra, förbjuda eller begränsa att elmätare släpps ut på marknaden eller tas i drift om de försetts med märket för EEG-typgodkännande och märkning för första EEG-verifikation.

Medlemsstater som tillämpar lägre värden på största tillåtna fel än dem som anges i direktivet om första EEG-verifikation får fortsätta att använda dessa värden på största tillåtna fel under fem år och sex månader efter dagen för anmälan av detta direktiv.

Utgående från vunna erfarenheter och uppnådda resultat i internationella organ skall före utgången av denna tid om fem år och sex månader lämpliga åtgärder vidtas i enlighet med artikel 19 i direktiv 71/316/EEG.

Artikel 4

1. Medlemsstaterna skall inom 18 månader efter dagen för anmälan sätta i kraft de lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall se till att texterna till den nationella lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv överlämnas till kommissionen.

Artikel 5

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 4 november 1976.

På rådets vägnar

Th. E. WESTERTERP

Ordförande

(1) EGT nr C 23, 8.3.1974, s. 51.

(2) EGT nr C 101, 23.11.1973, s. 6.

(3) EGT nr L 202, 6.9.1971, s. 1.

(4) EGT nr L 291, 28.12.1972, s. 156.

BILAGA

KAPITEL 1 - DEFINITIONER

1 DEFINITIONER AV VISSA UTTRYCK SOM ANVÄNDS I DENNA BILAGA

1.1 Influensstorhet eller influensfaktor

Varje storhet eller faktor, annan än den mätta storheten, vars inverkan kan påverka mätresultatet.

1.2 Felvariation beroende på influensstorhet

Skillnaden mellan mätarens procentuella fel när endast en influensstorhet antar två specificerade värden efter varandra.

1.3 En influensstorhets referensvärde

Värde på denna storhet för vilket vissa av mätarens egenskaper fastställs.

1.4 Basström (Ib)

Den ström på vilken vissa av mätarens egenskaper är baserade.

1.5 Högsta mätström (Imax)

Den högsta ström, vid vilken mätaren skall uppfylla kraven i detta direktiv.

1.6 Övertonshalt

Kvoten av övertonernas effektivvärde, som erhålles genom att grundtonen subtraheras från en icke sinusformad växelstorhet, och effektivvärdet av denna icke sinusformade storhet. Övertonshalten uttrycks vanligen i procent.

1.7 Bashastighet

Rotorns nominella rotationshastighet, uttryckt i varv per minut, när mätaren arbetar under referensförhållanden vid basström och effektfaktor 1.

1.8 Basmoment

Nominellt moment som utövas på stillastående rotor när mätaren arbetar under referensförhållanden vid basström och effektfaktor 1.

1.9 Typ

Uttryck som betecknar alla mätare för enkel- eller flertariff från samma tillverkare som har

- lika mätegenskaper,

- samma enhetliga utförande hos de delar som avgör dessa mätegenskaper,

- samma antal amperevarv hos strömlindningen vid basström och samma antal varv per volt i spänningslindningen vid referensspänning,

- samma förhållande mellan högsta mätström och basström.

Typen kan omfatta mätare med olika värden på basström och referensspänning.

Anmärkningar:

a) Dessa mätare skall av tillverkaren betecknas med en eller flera grupper av antingen bokstäver eller siffror eller en kombination av bokstäver och siffror. Varje typ motsvaras av endast en beteckning.

b) Typen skall representeras av tre provmätare som är avsedda för typprovning och vars karakteristiska data (basström och referensspänning) bestäms av det behöriga kontrollorganet bland de värden som upptas i av tillverkaren föreslagna tabeller (punkt 6.1.1).

c) För specialutföranden av samma typ får amperevarvtalet vara ett annat än det som kännetecknar typen. Det närmaste högre eller lägre amperevarvtalet bör väljas för att få ett helt antal lindningsvarv.

Endast av detta skäl får antalet varv per volt i spänningslindningarna avvika från motsvarande värde hos de mätare som valts att representera typen, dock högst med 20 %.

d) Kvoten av högsta och lägsta rotormärkhastighet hos mätare av samma typ får inte överstiga 1,5.

KAPITEL II - TEKNISKA SPECIFIKATIONER

2 MEKANISKA SPECIFIKATIONER

2.1 Allmänt

Mätare skall vara så konstruerade och utförda att fara undviks vid dess normala användning och under normala betingelser och så att speciellt följande säkerställs:

- personsäkerhet mot elchock

- personsäkerhet mot följder av överhettning

- säkerhet mot spridning av eld

Alla delar som under normala driftsbetingelser är utsatta för korrosionsrisk skall vara effektivt skyddade. Skyddande beläggning får icke ta skada vid normalt handhavande eller bli allvarligt angripen vid exponering i luft under normala driftsbetingelser.

Mätare skall ha tillräcklig mekanisk hållfasthet och skall tåla den förhöjda temperatur som förväntas uppkomma under normala driftsbetingelser.

Mätares delar skall vara tillförlitligt fastsatta och säkrade så att de ej lossnar.

Elektriska anslutningar skall vara så utförda att avbrott i kretsen förhindras. Detta gäller också vid överbelastning under de betingelser som anges i dessa normer.

Mätares utförande skall vara sådant att risken för överledning mellan spänningsförande delar och åtkomliga, ledande delar på grund av lossnande ledare, skruvar etc. minimeras.

2.2 Hölje

Mätare skall ha betryggande dammsäkert hölje som kan förseglas så att mätarens inre delar är åtkomliga endast sedan förseglingen brutits.

Huven skall inte kunna avlägsnas utan användning av verktyg, mynt eller liknande.

Höljet skall vara så utfört och inrättat att en tillfällig deformation av höljet inte kan hindra mätaren från att fungera korrekt.

Mätare som är avsedda för anslutning till nät med högre spänning till jord än 250 V och vars hölje har åtkomliga metalldelar skall vara försedd med anslutningsklämma för skyddsjord.

På mätare som är avsedda att anslutas till nät med en referensspänning till jord på högst 250 V och som har ett hölje som helt eller delvis består av metall skall det vara möjligt att skyddsjorda höljet.

2.3 Fönster

Om mätarhuven inte är genomsynlig, skall den ha en eller flera fönsteröppningar för avläsning av räkneverket och observation av rotorn. Dessa öppningar skall vara täckta med skivor av genomsynligt material som inte kan avlägsnas utan att förseglingen bryts.

2.4 Anslutningsklämmor, anslutningsplintar

Anslutningsklämmorna skall sammanföras i en eller flera anslutningsplintar med tillfredsställande mekanisk hållfasthet för anslutning av styva ledare eller kablar.

Det skall vara möjligt att på ett enkelt sätt frånskilja spänningsklämman/orna från klämman/orna för ingående ström.

Sättet att ansluta ledarna till klämmorna skall säkerställa god och varaktig kontakt och eliminera risken för skadlig uppvärmning eller att ledare lossnar. De hål i isolermaterialet som bildar förlängning av anslutningsklämmornas hål skall rymma även ledarisoleringen.

Anmärkning:

Materialet i anslutningsplinten skall uppfylla kraven enligt ISO rekommendation R 75 (1958), punkt 6, för temperaturen 135 °C.

2.5 Anslutningslock

Anslutningsklämmorna skall skyddas av ett lock som skall kunna förseglas oberoende av mätarhuven. När mätaren monterats på tavlan skall det inte gå att nå klämmorna utan att bryta förseglingen på anslutningslocket. Anslutningslocket skall därför täcka anslutningsplinten, fästskruvarna för ledarna och om erforderligt ett lämpligt stycke av ledarna och ledarisoleringen.

2.6 Räkneverk

Räkneverket får vara av visar- eller trumtyp.

Registreringsenheten skall vara kilowattimme.

I trumräkneverk skall enheten vara angiven intill räkneverkstrummorna.

I visarräkneverk skall skalorna (förutom skalan för lägsta värde) vara indelade i 10 lika delar, numrerade 0-9. Entalsskalan skall vara indelad i skaldelar med 1 kWh per skaldel och intill de övriga skalorna skall anges hur många kilowattimmar respektive skaldel motsvarar, dvs. 10, 100, 1000 och 10 000.

Skala i ett visarräkneverk, eller trumma i ett trumräkneverk, som visar tiondelar av avläsningsenheten, skall vara inramad med färg eller färgad.

Den skala eller den kontinuerligt roterande trumma, som visar det minsta värdet, skall vara indelad i hundra lika delar eller på annat sätt medge motsvarande avläsningsnoggrannhet.

Räkneverket skall med start från noll kunna visa en energimängd som svarar mot största mätström vid referensspänning och effektfaktorn 1 under minst 1 500 timmar.

All märkning på räkneverket skall vara beständig och lätt läsbar.

2.7 Rotorns rotationsriktning och märkning

Den rotorkant som syns närmast mätarens framsida skall röra sig från vänster till höger. Rotationsriktningen skall anges med en tydligt synlig och beständig pilmarkering.

Skivans kant eller dess kant och ovansida skall vara försedd med ett huvudmärke för att underlätta varvräkning, med en bredd av mellan 1/20 och 1/30 av skivans omkrets.

Skivan kan också vara märkt för stroboskopisk eller annan provning. Sådan märkning får inte hindra användning av huvudmärket, när detta används för fotoelektrisk varvräkning.

3 ELEKTRISKA SPECIFIKATIONER

3.1 Effektförluster

3.1.1 Spänningskretsar

Förlusten i varje spänningskrets vid referensspänning, referensfrekvens och referenstemperatur får för enfasmätare inte överstiga 2 W eller 8 VA och för flerfasmätare inte överstiga 2 W eller 10 VA.

3.1.2 Strömkretsar

För mätare med basström mindre än 30 A får den skenbara effekt som utvecklas i varje strömkrets vid basström, referensfrekvens och referenstemperatur inte överstiga 2,5 VA, och för mätare med högre basström inte överstiga 5 VA.

3.2 Uppvärmning

Vid normala driftsförhållanden får lindningar och isolering inte anta en temperatur som kan inverka menligt på mätarens funktion.

När varje strömkrets belastas med sin högsta mätström och varje spänningskrets (liksom sådana hjälpkretsar som är spänningssatta under längre tid än deras termiska tidskonstant anger) matas med 1,2 gånger referensspänningen, får temperaturstegringen (Ät) i mätarens olika delar vid en omgivningstemperatur på högst 40 °C inte överstiga värdena i tabellen nedan.

Provningen skall pågå under 2 timmar och mätaren får inte utsättas för drag eller direkt solljus.

>Plats för tabell>

Vidare får inte mätaren efter provningen uppvisa någon skada och den skall tåla växelspänningsprovning enligt punkt 3.3.3 nedan.

Temperaturen i lindningarna skall bestämmas med resistansmetoden (jämför IEC Publication 28: "International Specifications for Copper-type Annealing").

Vid mätning av kretsresistansen skall mätarens matarledare vara minst 100 cm långa och ha en sådan tvärsnittsarea att strömtätheten blir mindre än 4 A/mm². Resistansmätningen skall göras vid anslutningarna till plinten.

3.3 Isolationsegenskaper

Mätaren och dess eventuella inbyggda hjälpanordningar skall vara så utförda att de under normala driftsbetingelser behåller tillräckliga isolationsegenskaper, med hänsyn till atmosfärisk inverkan och till de olika spänningar som mätarkretsarna utsätts för i normal drift.

Mätaren skall alltså utan att ta skada tåla isolationsprovning enligt punkterna 3.3.2 och 3.3.3.

Provningarna får utföras endast på ny, komplett mätare. Huven och plintlocket skall vara på plats (med nedan angivna undantag) och anslutningsskruvarna inskruvade till det läge som motsvarar största tillåtna ledartvärsnitt.

Dessa provningar skall endast utföras en enda gång på en och samma mätare enligt IEC Publication 60: "High voltage tests" (1962).

Anmärkning: Om anslutningsklämmornas placering på en mätare skiljer sig från placeringen på den mätare som typprovades, skall all isolationsprovning genomföras för den skiljaktiga anslutningsplaceringen.

Med avseende på dessa provningar skall uttrycket "jord" ha följande betydelse:

a) om mätarhöljet är av metall motsvarar "jord" höljet placerat på ett plant ledande underlag,

b) om mätarhöljet helt eller delvis är av isolerande material motsvarar "jord" en ledande folie omkring mätaren ansluten till det plana ledande underlag som mätaren är placerad på.

Om det med hänsyn till anslutningslocket är möjligt skall avståndet mellan den ledande folien och införingsöppningarna i anslutningslocket vara ca 2 cm.

Vid stötspännings- och växelspänningsprovningarna skall de kretsar som inte utsätts för provspänningen vara anslutna till antingen stativet eller jord enligt nedan.

Stötspänningsprovning skall utföras före växelspänningsprovning.

Under dessa provningar får varken överslag, skadlig gnistbildning eller genomslag inträffa.

Efter provningen får ändringen i det procentuella felet inte överstiga mätonoggrannheten.

I detta avsnitt avses med uttrycket "alla anslutningsklämmor" samtliga anslutningsklämmor för strömkretsar, spänningskretsar och eventuella hjälpkretsar med en referensspänning över 40 V.

3.3.1 Allmänna betingelser för provning gällande isolationsnivå

Provningen skall utföras under normala driftsförhållanden. Isolationsegenskaperna får inte påverkas av damm eller onormal fuktighet.

Om inte annat anges, avses med normala betingelser för isolationsprovning

- en omgivningstemperatur på 15-25 °C,

- en relativ fuktighet på 45-75 %,

- mett lufttryck på 86-106 kPa (860-1060 mbar).

3.3.2 Stötspänningsprovning

Stötspänningsprovningen skall visa mätarens förmåga att utan att skadas tåla höga kortvariga överspänningar.

Anmärkning: Provningarna enligt punkt 3.3.2.1 avser huvudsakligen att säkerställa kvaliteten på å ena sidan isoleringen hos spänningslindningarna, dels mellan lindningsvarv, dels mellan lindningslager, och å andra sidan isolationen mellan mätarens olika kretsar vilka vid normal drift är anslutna till olika fasledare i nätet och mellan vilka överspänningar kan uppträda.

Provningarna enligt punkt 3.3.2.2 avser att kontrollera den totala isolationsnivån mot jord för alla elektriska kretsar i mätaren. Denna isolation är grundläggande för personsäkerheten vid fall av överspänning i nätet.

Energiinnehållet hos den generator som används för denna provning skall motsvara tillämpliga krav i IEC Publication 60. Stötspänningens vågform är den standardiserade 1,2/50 och dess toppvärde är 6 kV. För varje provning skall den anbringas tio gånger med samma polaritet.

3.3.2.1 Provning av isolationen hos spänningskretsar och isolationen mellan kretsarna

Provningen utförs separat för varje krets (eller system av kretsar) som vid normal drift är isolerad från andra kretsar i mätaren. Anslutningarna hos de kretsar som inte utsätts för stötspänning skall vara anslutna till jord.

Om spänningskretsarna och strömkretsarna i ett drivsystem vid normal drift är sammankopplade, skall alltså provningen utföras på systemet som helhet. Den andra änden på spänningskretsen skall vara ansluten till jord och stötspänningen skall anbringas mellan strömkretsens anslutningsklämma och jord.

Om flera spänningskretsar i en mätare har en gemensam punkt, skall denna punkt anslutas till jord och stötspänningen anbringas i tur och ordning mellan var och en av de fria ändarna (eller därtill ansluten strömkrets) och jord.

Hjälpkretsar som är avsedda för anslutning direkt till nätet och har en referensspänning över 40 V skall stötspänningsprovas under samma betingelser som anges ovan för spänningskretsarna. Övriga hjälpkretsar skall inte provas.

3.3.2.2 Provning av elektriska kretsars isolation mot jord

Alla anslutningar hos mätarens kretsar, utom hos hjälpkretsar med en referensspänning som inte överstiger 40 V, skall sammankopplas.

Hjälpkretsar med en referensspänning som inte överstiger 40 V skall anslutas till jord.

Stötspänningen skall anbringas mellan samtliga mätarens kretsar och jord.

3.3.3 Växelspänningsprovning

Växelspänningsprovningen skall utföras enligt tabellen nedan.

Provspänningen skall vara huvudsakligen sinusformad med frekvensen 50 Hz. Den skall anbringas under 1 minut. Spänningskällan skall kunna avge minst 500 VA.

Vid provning enligt A och B i tabellen nedan skall de kretsar som inte provas vara anslutna till stativet.

Vid provning med spänning mot jord (C i tabellen nedan), skall hjälpkretsar med en referensspänning som inte överstiger 40 V anslutas till jord.

>Plats för tabell>

4 MÄRKNING PÅ MÄTAREN

4.1 Märkskylt

Varje mätare skall vara försedd med en märkskylt. Märkskylten kan utgöras av räkneverkets tavla eller vara en skylt inne i mätaren.

Märkningen på märkskylten skall vara beständig, lätt läsbar och synlig utifrån. Följande uppgifter skall lämnas på märkskylten:

a) a) tillverkarens märke eller firma,

b) typbeteckning,

c) märke för EEG-typgodkännande,

d) antal och typ av drivsystem, antingen under formen enfas med 2-ledare, trefas med 4-ledare, osv, eller med hjälp av symboler enligt harmoniserad gemenskapsstandard,

e) referensspänningen,

f) basströmmen och högsta mätström uttryckt enligt formen 10-40 A eller 10 (40) A,

g) referensfrekvensen 50 Hz,

h) mätarkonstanten uttryckt i Wh/r eller r/kWh,

i) mätarens tillverkningsnummer och tillverkningsår,

j) referenstemperaturen om den avviker från 23 °C.

Därutöver kan mätaren vara märkt med tillverkningsort, handelsbeteckning, särskilt serienummer, eldistributörens namn, ett märke som indikerar överensstämmelse med europeisk standard och identifieringssiffra för inkopplingsschemat. Ingen annan information eller märkning får förekomma annat än efter särskilt tillstånd.

4.2 Inkopplingsschema och uttagsmärkning

Varje mätare skall vara försedd med ett entydigt inkopplingsschema. Detta skall visa hur ledningarna skall anslutas till de olika anslutningsklämmorna, även hjälpanordningarnas. För flerfasmätare skall också anges den fasföljd för vilken mätaren är avsedd. Inkopplingsschemat kan åtföljas av en identifieringssiffra på märkskylten. Om anslutningsklämmorna är märkta skall märkningen visas på inkopplingsschemat. Inkopplingsschemat får ersättas av en identifieringssiffra specificerad i nationell standard i den medlemsstat där mätaren skall användas.

KAPITEL III - METROLOGISKA KRAV

5 METROLOGISKA KRAV

5.1 Största tillåtna fel

Under referensbetingelserna enligt punkt 5.2 nedan får inte enfasmätare och flerfasmätare med symmetrisk belastning uppvisa större fel än som anges i tabell I, och flerfasmätare med enfasbelastning (vid symmetrisk spänningstillförsel) inte uppvisa större fel än som anges i tabell II.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

Vid basström och effektfaktorn 1 får skillnaden mellan de procentuella felen för en flerfasmätare med enfasbelastning resp. med symmetrisk flerfasbelastning inte överstiga 2,5 %.

Anmärkning: Med enfasbelastning hos en flerfasmätare avses för ett system med fyra ledare, varav en nolledare, uttag från en fas till nolledare, och för ett system med tre ledare, utan nolledare, uttag mellan två faser. I båda fallen skall spänningstillförseln vara symmetrisk.

5.2 Referensbetingelser

Med undantag för de fall som särskilt anges i denna bilaga skall bestämning av fel och felvariation som funktion av influensstorheter utföras vid följande referensbetingelser:

a) Mätaren skall vara stängd, dvs. mätarhuven skall vara påsatt.

b) På trumräkneverk får bara den snabbast roterande trumman vara i rörelse, även om den inte är synlig.

c) Före mätning skall spänningskretsarna ha stått under spänning under minst en timme, och provströmmen skall i tur och ordning ställas in på ökande eller minskande värden, varvid varje värde skall upprätthållas tillräckligt länge för att stabil rotorhastighet skall uppnås.

Därutöver skall för flerfasmätare

d) fasföljden vara den som anges på inkopplingsschemat,

e) spänningar och strömmar vara i huvudsak symmetriska, dvs.

- varje fasspänning eller huvudspänning får inte avvika med mer än 1 % från sitt medelvärde,

- varje ström i ledarna får inte avvika med mer än 2 % från sitt medelvärde,

- fasförskjutningarna mellan var och en av strömmarna och motsvarande fasspänning får oavsett effektfaktorn inte avvika från varandra med mer än 2°.

Tabell III anger influensstorheternas referensvärden.

>Plats för tabell>

5.3 Influensstorheternas inverkan

För var och en av influensstorheterna skall felvariationen bestämmas under de betingelser som anges i tabell IV. För övrigt skall referensbetingelserna enligt 5.2 ovan gälla vid bestämningen.

>Plats för tabell>

5.4 Inverkan av korttidsöverströmmar

Provningskretsen skall vara i huvudsak icke-induktiv. Sedan mätaren belastats med korttidsöverström med bibehållen spänning skall den tillåtas återta begynnelsetemperaturen, varvid spänningskretsen/arna skall stå under spänning (ca. 1 timme).

Mätaren skall kunna tåla en stötström (som kan erhållas t.ex. genom urladdning av en kondensator eller från nätet med hjälp av tyristorstyrning) som har ett toppvärde på 50 gånger den högsta mätströmmen (dock högst 7 000 A) och som under 1 ms är högre än 25 gånger den högsta mätströmmen (dock högst 3 500 A).

Tilläggsfelet vid basström och effektfaktorn 1 får efter provningen inte överstiga 1,5 %.

5.5 Tilläggsfel på grund av egenuppvärmning

Sedan mätarens spänningskretsar stått under referensspänning under minst en timme med strömkretsarna strömlösa, belastas strömkretsarna med högsta mätström. Felet skall mätas omedelbart efter inkopplingen av strömmen och därefter med tillräckligt små tidsintervall för att en korrekt kurva över tilläggsfelet som funktion av tiden skall kunna uppritas.

Provningen skall pågå i minst en timme, och därefter i varje fall tills tilläggsfelet som registreras under en tjugominutersperiod inte överskrider 0,2 %.

Tilläggsfelet på grund av egenuppvärmningen får vid mätning enligt ovan inte överstiga 1 % vid effektfaktorn 1 och 1,5 % vid effektfaktorn 0,5.

5.6 Tomgång

Under betingelser enligt punkt 5.2 och strömlösa strömkretsar får rotorn inte rotera ett helt varv för någon spänning mellan 80 och 110 % av referensspänningen. Den får dock röra sig obetydligt. För trumräkneverk skall detta krav gälla när endast en trumma är i rörelse.

5.7 Start

Under betingelser enligt punkt 5.2 skall mätarrotorn starta och fortsätta att rotera för en ström genom mätaren som uppgår till 0,5 % av basströmmen vid effektfaktorn 1. Rotorn skall fullborda minst ett varv. För ett trumräkneverk skall detta krav gälla när endast en eller två trummor är i rörelse.

5.8 Överensstämmelse mellan räkneverkets visning och mätarkonstanten

Förhållandet mellan antalet rotorvarv och räkneverkets visning skall vara korrekt.

5.9 Minsta injusteringsområden

En mätare som justerats för att uppfylla kraven i detta direktiv skall ha minst följande injusteringsområden:

a) injusteringsområde vid full belastning:

± 4 % av rotorhastigheten vid strömmen 0,5 Imax, referensspänning, frekvensen 50 Hz och effektfaktorn 1,

b) injusteringsområde vid lätt belastning:

± 4 % av rotorhastigheten vid strömmen 5 %, referensspänning, frekvensen 50 Hz och effektfak- torn 1,

c) injusteringsområde vid fasförskjutning (om sådan injusteringsanordning finns på mätaren).

± 1 % av rotorhastigheten vid effektfaktorn 0,5 (induktiv), strömmen 0,5 Imax, frekvensen 50 Hz och referensspänning.

KAPITEL IV - EEG-TYPGODKÄNNANDE

EEG-typgodkännande av elmätare utfärdas enligt bestämmelserna i direktiv 71/316/EEG. Vissa av dessa bestämmelser specificeras i detta kapitel.

6 EEG-TYPGODKÄNNANDE

6.1 Förfarande för EEG-typgodkännande

6.1.1 Tekniska handlingar

Till ansökan om EEG-typgodkännande skall fogas följande handlingar:

- En ritning över mätaren som helhet, eventuellt åtföljt av ett fotografi.

- En detaljerad beskrivning av hur mätaren och dess huvuddelar (samt eventuella varianter därav) är uppbyggda.

- Ritningar av följande huvuddelar (samt eventuella varianter därav):

botten, handtag och fästpunkter

hölje

anslutningsplint med lock

drivsystem, lindningar och luftgap

bromsdon och dess inställningsmetod

räkneverk

rotor

övre och nedre rotorlager

anordningar för temperaturkompensering

anordningar för kompensering av överbelastning

injustering för induktiv belastning

injustering för låg belastning

hjälpkretsar

märkskylt.

- Schema över inre och yttre anslutningar (inklusive hjälpkretsar) med visning av fasföljden.

- Tabell över spännings- och strömlindningarna, dvs. antalet lindningsvarv, ledartvärsnittsarea, isolation.

- Tabell över konstanter och vridmoment för alla värden på ström och spänning.

- Beskrivning och ritning över hur verifikationsmärken och försegling är avsedda att placeras.

6.1.2 Överlämnande av mätare för EEG-typgodkännande

I samband med begäran om EEG-typgodkännande skall tre mätare som representerar typen överlämnas (se punkt 1.9 b).

Det behöriga kontrollorganet kan begära att ytterligare exemplar ställs till förfogande, om

- ansökan inte enbart omfattar de tre mätare som anges i första stycket ovan, utan också en eller flera varianter därav (material i höljet, eventuell flertariffsanordning, fjärravläsning, anordning för att förhindra baklängesrotation, etc.), som kan betraktas som tillhörande samma typ, särskilt om anslutningarna är anordnade på annat sätt,

- ansökan avser utvidgning av ett tidigare typgodkännande.

6.2 Undersökning för EEG-typgodkännande

Överlämnade mätare skall uppfylla de tekniska kraven enligt punkterna 2, 3 och 4, samt de metrologiska kraven enligt punkt 5.

För att ta hänsyn till möjlig mätosäkerhet vid kontrollmätningarna är det dock tillåtet att parallellförskjuta nollinjen upp till 1 % vid uppritning av felkurvor enligt tabellerna I och II. Förskjutningen skall i så fall gälla samtliga felkurvor.

6.3 Mätpunkter vid EEG-typgodkännandeprovning

Vid provning avseende de metrologiska kraven enligt punkt 5 ovan skall minst följande mätningar utföras:

- För alla enfasmätare och för flerfasmätare med symmetrisk belastning vid effektfaktorn 1:

5 %, 10 %, 20 %, 50 % och 100 % av Ib samt för varje hel multipel av Ib upp till Imax.

- För alla enfasmätare och för flerfasmätare med symmetrisk belastning vid effektfaktorn 0,5, induktiv:

10 %, 20 %, 50 % och 100 % av Ib och för varje hel multipel av Ib upp till Imax.

- För flerfasmätare med en fas belastad:

20 %, 50 % och 100 % av Ib, 50 % av Imax och Imax med effektfaktorn 1 samt Ib med effektfaktorn 0,5, induktiv.

Provningarna skall genomföras för var och en av faserna, en fas i taget.

Influensstorheternas inverkan skall undersökas åtminstone för följande fall:

- Omgivningstemperaturens inverkan vid

0,1 Ib, Ib och Imax (effektfaktor 1),

0,2 Ib, Ib och Imax (effektfaktor 0,5, induktiv).

- Inverkan av läge, spänning, frekvens, kurvform, yttre magnetfält, magnetfält från hjälpanordningar samt mekanisk belastning av varje räkneverk, under de betingelser som anges i tabell IV.

- Inverkan av omvänd fasföljd (för flerfasmätare) vid

0,5 Ib, Ib och Imax för symmetrisk belastning och effektfaktorn 1 resp.

0,5 Ib för enfasbelastning och effektfaktorn 1 (denna provning skall upprepas för var och en av faserna).

Därutöver skall följande provningar genomföras:

- Kortvariga överströmmar, egenuppvärmning, start och kontroll av injusteringsområden, enligt punkterna 5.4, 5.5, 5.7 och 5.9.

- Tomgång, vid 80 %, 100 % och 110 % av referensspänningen.

- Räkneverkets visning enligt punkt 5.8. Provningen skall genomföras under tillräckligt lång tid för att avläsningsonoggrannheten skall vara högst ± 0,2 %.

6.4 EEG-typgodkännandeintyg

EEG-typgodkännandeintyg skall åtföljas av de beskrivningar, ritningar och scheman som är nödvändiga för att identifiera typen och förklara dess funktion.

KAPITEL V - FÖRSTA EEG-VERIFIKATION

Första EEG-verifikation av elmätare skall utföras enligt kraven i direktiv 71/316/EEG. Dessa skall kompletteras med följande särskilda bestämmelser:

7 FÖRSTA EEG-VERIFIKATION

Första verifikation av elmätare skall omfatta provning för godkännande och undersökning av överensstämmelse med godkänd typ.

7.1 Godkännandeprovning

Godkännandeprovning av mätare skall säkerställa deras kvalitet inom de områden som anges i punkt 7.1.1 nedan.

7.1.1 Slag av provningar för godkännande

1. - Isolationsprovning

2. - Kontroll av mekaniska egenskaper med påsatt mätarhuv

3. - Tomgångsprovning

4. - Startprovning

5-10. - Noggrannhetsprovning

11. - Kontroll av mätarkonstanten

Provningarna skall helst genomföras i ovanstående ordning. Detaljerade anvisningar finns i punkterna 7.1.2 och 7.1.3 nedan.

7.1.2 Villkor för godkännandeprovning

Provningen skall genomföras på varje mätare. Mätarhuven skall vara påsatt, utom för vissa mekaniska egenskaper och vid behov för kontroll av räkneverket.

Om första verifikation sker i tillverkarens verkstad får dock provningarna göras utan påsatt huv, förutsatt att det i förväg har fastställts att detta inte nämnvärt påverkar mätarens egenskaper. Vid provning av isolationsegenskaper skall dock huven vara påsatt. Efter det att isolationsprovningen genomförts med godkänt resultat, men före varje annan provning, skall mätaren under minst en timme vara ansluten till referensspänning med en ström på ca 0,1 Ib vid effektfaktorn 1. Härigenom uppvärms spänningskretsarna och det kan kontrolleras att rotorn roterar fritt.

Provningarna 3-11 skall genomföras under de betingelser som anges i tabell III eller tabell V.

>Plats för tabell>

7.1.3 Förfarande vid godkännandeprovning

7.1.3.1 Isolationsprovning (provning nr 1)

Växelspänningsprovningen innebär att en växelspänning med frekvensen 50 Hz och effektivvärdet 2 kV anbringas under en minut mellan samtliga förbundna klämmor och den plana metallyta som mätaren anligger emot. Vid denna provning skall de hjälpkretsar som har en nominell spänning av högst 40 V anslutas till den plana metallytan.

Provningen genomförs för varje apparat av tillverkaren på dennes ansvar. Det berörda kontrollorganet skall kontrollera provningen.

7.1.3.2 Kontroller med stängt mätarhölje (provning nr 2)

- Mätarhöljet och stativet skall synbarligen vara i gott skick.

- Visarskivans skala skall vara korrekt placerad.

- Alla föreskrivna detaljer skall vara anbringade.

7.1.3.3 Tomgång (provning nr 3)

Det berörda kontrollorganet skall välja endera av följande två provningar:

- Vid referensspänning och med en ström av 0,001 Ib vid effektfaktorn 1 får inte rotorn fullborda ett helt varv.

- Provning enligt punkt 5.6.

7.1.3.4 Start (provning nr 4)

Om tomgångsprovning har utförts enligt första strecksatsen i punkt 7.1.3.3 skall startprovningen utföras enligt följande:

Med mätaren ansluten till referensspänning, effektfaktorn 1 och strömstyrkan 0,006 Ib skall rotorn starta och röra sig mer än ett varv.

Om tomgångsprovning har utförts enligt andra strecksatsen i punkt 7.1.3.3 skall startprovningen utföras enligt punkt 5.7.

Anmärkning: Provningarna 3 och 4 skall för trefasmätare utföras med alla faser belastade.

7.1.3.5 Noggrannhetsprovning (provningar nr 5-10)

Noggrannhetsprovningarna skall utföras för de strömmar och effektfaktorer som anges i tabell VI. I dessa fall behöver inte lindningarna uppnå termisk jämvikt. Eftersom dessa provningar vanligen genomförs under betingelser som inte motsvarar kraven för typgodkännande, skall värdena enligt tabell VI nedan, med större toleranser, användas i stället för värdena i tabellerna I och II.

>Plats för tabell>

Anmärkning: Provning nr 5 skall för flertariffsmätare upprepas för varje avläsning som motsvarar en särskild tariff. Den/De tariffjusterande elektromagneten/erna skall anslutas enligt specifikationerna i inkopplingsschemat.

De tillåtna felen får inte systematiskt utnyttjas i samma riktning.

7.1.3.6 Kontroll av räkneverkets överensstämmelse med mätarkonstanten (provning nr 11)

Det skall kontrolleras att förhållandet mellan antalet rotorvarv och räkneverkets/ens visning är korrekt.

7.1.3.7 Mätosäkerhet

Egenskaperna hos de mätdon och annan utrustning som används för provningarna nr 5-10, och i tillämpliga fall nr 11, skall vara sådana att de mätfel som kan hänföras till dem inte överstiger de relativa värdena

- ± 0,4 % vid effektfaktor 1,

- ± 0,6 % vid effektfaktor 0,5, induktiv.

7.2 Undersökning av överensstämmelse med godkänd typ

7.2.1 Slag av undersökning av överensstämmelse med godkänd typ

För att avgöra om de metrologiska egenskaperna hos de mätare som tillverkats och överlämnats för första verifikation uppfyller kraven i detta direktiv får undersökning av överensstämmelse med godkänd typ utföras efter godkännandeprovningen, med intervall som bestäms av det behöriga kontrollorganet, på tre slumpmässigt utvalda mätare.

Undersökningen skall omfatta en eller flera provningar som utvalts bland dem som beskrivs i detta direktiv (punkterna 3 och 5), särskilt bland dem som avser inverkan av influensstorheter.

Dessa provningar skall genomföras under de referensbetingelser som anges i punkt 5.2 och i de mätpunkter som anges i punkt 6.3.

Följande kontroller får genomföras utan påsatt huv:

- kvaliteten på ytbehandlingen, t.ex. av färgskiktet,

- utväxlingsförhållandet,

- slag av kraftöverföring till räkneverket,

- kvaliteten på lödningar och/eller svetsar,

- förskruvningarnas åtdragning,

- förekomst av filspån och metalldamm,

- injusteringsområdena (okulär besiktning).

Anmärkning:

När mätare av godkänd typ tillverkas seriemässigt är det önskvärt att undersökning av överensstämmelse med godkänd typ sker med intervall som står i proportion till produktionsvolymen. Dessutom skall denna procedur genomföras varje gång något fel, som förefaller systematiskt, upptäcks vid godkännandeprovning eller andra provningar.

7.3 Märkning för EEG-verifikation och försegling

Mätare som uppfyllt kraven vid provning för första EEG-verifikation skall förses med märkning för första EEG-verifikation.

Förseglingen skall förses med märkning för första EEG-verifikation och skall anbringas på ett sådant sätt att det är omöjligt att komma åt mätarens inre delar utan att förseglingen bryts.