31972L0461

Rådets direktiv 72/461/EEG av den 12 december 1972 om hygienproblem som påverkar handeln med färskt kött inom gemenskapen

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 302 , 31/12/1972 s. 0024 - 0027
Finsk specialutgåva Område 3 Volym 5 s. 0057
Dansk specialutgåva: Serie I Område 1972(31.12)L291 s. 0073
Svensk specialutgåva Område 3 Volym 5 s. 0057
Engelsk specialutgåva: Serie I Område 1972(31.12)L302 s. 0003
"Grekisk specialutgåva
" Område 03 Volym 8 s. 0236
Spansk specialutgåva: Område 03 Volym 6 s. 0167
Portugisisk specialutgåva: Område 03 Volym 6 s. 0167


RÅDETS DIREKTIV av den 12 december 1972 om hygienproblem som påverkar handeln med färskt kött inom gemenskapen (72/461/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 43 och 100 av detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande:

Tillämpningen av rådets direktiv av den 26 juni 1964(1) om hygienproblem som påverkar handeln med färskt kött inom gemenskapen, senast ändrat genom rådets direktiv av den 27 oktober 1970(2), kommer inte att få önskad effekt så länge handeln inom gemenskapen hindras genom skillnader mellan medlemsstaternas hygieniska krav i fråga om kött. För att undanröja sådana skillnader måste medlemsstaternas hygienbestämmelser för kött närmas till varandra.

För att få en säkrare uppfattning om hälsotillståndet hos de djur varifrån färskt kött kommer, som är avsett att sändas till en annan medlemsstat, bör det i synnerhet ställas som villkor att vissa kategorier av djur måste ha tillbringat en bestämd period inom gemenskapens territorium, såvida inte destinationslandet medgivit undantag och meddelat detta till övriga medlemsstater och till kommissionen.

För att undgå spridning av epizootiska sjukdomar genom färskt kött bör färskt kött som härrör från djur som kommer från en anläggning eller ett område, som i enlighet med gemenskapsregler har blivit föremål för hygienrestriktioner, uteslutas från handel inom gemenskapen.

Det bör särskilt beaktas att färskt kött som inte uppfyller gemenskapsregler inte bör tilldelas det kontrollmärke som angivits i dessa bestämmelser.

Medlemsstaterna måste ha rätt att förbjuda införsel av kött till sitt territorium om köttet inte uppfyller gemenskapens hygienbestämmelser. Dock bör säljaren på egen begäran eller på begäran av en representant ha rätt att ta tillbaka köttet, såvida det inte finns hygienskäl mot detta.

Säljaren eller hans representant och de ansvariga myndigheterna i det exporterande landet måste underrättas om skälen för eventuella förbud eller inskränkningar så att de blir medvetna om dessa.

Medlemsstaterna måste ha rätt att förbjuda införsel till sitt territorium av färskt kött från en medlemsstat där en epizootisk sjukdom har brutit ut. Beroende på den epizootiska sjukdomens art och karaktär kan ett sådant förbud antingen begränsas till kött som kommer från en del av det exporterande landets territorium eller utsträckas till hela dess territorium. Om en smittsam sjukdom har brutit ut inom en medlemsstats territorium är det nödvändigt att snabbt vidta lämpliga åtgärder för att få den under kontroll. De faror som är förbundna med sådana sjukdomar och de skyddsåtgärder som måste vidtas bör betraktas på ett likartat sätt inom hela gemenskapen. I detta syfte bör den ständiga veterinärkommitté som inrättats genom rådets beslut av den 15 oktober 1968(3) utarbeta en beredskapsplan för att kunna vidta de åtgärder som kan bli nödvändiga.

Det förefaller önskvärt att i detta direktiv fastlägga den allmänna principen om icke-diskriminering. I enlighet med detta bör det, i avvaktan på särskilda gemenskapsregler för import från tredje land, uttryckligen stadgas att den behandling som varje medlemsstat tillämpar för tredje land inte bör vara mera gynnsam än den behandling som i enlighet med detta direktiv tillämpas vid handel mellan medlemsstaterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Detta direktiv skall tillämpas vid handel inom gemenskapen med färskt kött från som husdjur hållna nötkreatur, svin, får och getter och hovdjur.

2. Alla delar av dessa djur som är tjänliga som människoföda skall anses som kött.

3. Allt kött som inte har undergått någon konserveringsprocess skall anses som färskt kött. Dock skall enligt detta direktiv kylt och djupfryst kött anses som färskt kött.

Artikel 2

I detta direktiv avses med

a) officiell veterinär: en veterinär som förordnats av den centrala behöriga myndigheten i en medlemsstat,

b) exporterande land: den medlemsstat från vilken färskt kött förs ut till en annan medlemsstat,

c) destinationsland: den medlemsstat till vilken färskt kött förs in från en annan medlemsstat.

Artikel 3

Endast färskt kött som uppfyller följande krav får föras från en medlemsstats territorium till en annan medlemsstats territorium:

a) Kött från som husdjur hållna får, getter eller hovdjur måste utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7 härröra från djur som närmast före slakten tillbringat minst 21 dagar eller, ifråga om djur som är yngre än 21 dagar, hela tiden sedan födelsen inom gemenskapens territorium.

b) Köttet får inte härröra från djur som kommer från en anläggning eller ett område som, på grund av utbrott av mul- och klövsjuka, svinpest eller smittsam svinlamhet (teschensjuka) som djuren är mottagliga för, av hälsoskäl omfattas av förbud enligt artikel 3.2 b i rådets direktiv av den 26 juni 1964(4) om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen, senast ändrat genom rådets direktiv av den 7 februari 1972(5).

c) Köttet får inte härröra från ett slakthus vid vilket fall av mul- och klövsjuka, svinpest eller smittsam svinlamhet (teschensjuka) har registrerats.

Skulle någon av dessa sjukdomar uppträda, skall medlemsstaterna se till att inget kött som misstänks vara förorenat kommer ut i handeln inom gemenskapen.

Artikel 4

Utan att tillämpningen av artikel 3 b påverkas får färskt kött från svin, får och getter endast överföras till en annan medlemsstats territorium på villkor att dessa djur inte kommer från en anläggning i det exporterande landet som av hälsoskäl omfattas av förbud på grund av utbrott av brucellos bland svin, får eller getter.

Ett sådant förbud måste upprätthållas under minst sex veckor efter det att det sista fallet officiellt registrerats.

Artikel 5

1. Medlemsstaterna skall se till att färskt kött från djur som inte uppfyller kraven i artiklarna 3 och 4 inte förses med den kontrollmärkning som avses i kapitel IX i bilaga 1 till direktivet om hygienproblem som påverkar handeln med färskt kött inom gemenskapen.

2. Destinationslandet får förbjuda införsel av färskt kött till sitt territorium om det har konstaterats att artiklarna 3 och 4 inte har följts.

3. Om så är fallet måste destinationslandet på begäran av säljaren eller hans representant meddela tillstånd till att hela partiet av färskt kött returneras, förutsatt att inga hygienskäl talar emot detta.

4. Den ansvariga myndigheten i destinationslandet får ge order om att partiet skall förstöras om införseln är förbjuden i enlighet med punkt 2 och det exporterande landet eller, i förekommande fall, transitlandet inte ger tillstånd till att partiet returneras.

5. När de åtgärder som avses under punkterna 2, 3 och 4 i denna artikel vidtas skall bestämmelserna i artikel 6.7 i direktivet om hälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen gälla.

Artikel 6

1. Detta direktiv påverkar inte de möjligheter till prövning som finns enligt medlemsstaternas lagstiftning av sådana beslut av behöriga myndigheter som avses i detta direktiv.

2. Varje medlemsstat skall ge avsändarna av färskt kött, som enligt artikel 5.2 inte får börja omsättas, rätt att inhämta ett expertutlåtande från en veterinär. Varje medlemsstat skall också se till att den veterinära experten får möjlighet att fastställa om villkoren i artikel 5.2 är uppfyllda innan de behöriga myndigheterna vidtar andra åtgärder, såsom att förstöra köttet.

Den veterinära experten skall vara medborgare i en medlemsstat. Han får dock inte vara medborgare i avsändar- eller mottagarlandet.

På förslag av medlemsstaterna skall kommissionen upprätta en förteckning över de veterinära experter som kan få i uppdrag att avge sådana utlåtanden. Kommissionen skall efter samråd med medlemsstaterna fastställa allmänna bestämmelser för genomförandet, särskilt när det gäller det förfarande som skall iakttas vid utarbetandet av utlåtandena.

Artikel 7

1. Destinationsländer får för ett eller flera exporterande länder utfärda allmänna tillstånd eller tillstånd som är begränsade till speciella fall för införsel till sitt territorium av färskt kött som med avvikelse från artikel 3 a inte kommer från djur som före slakten tillbringat minst 21 dagar inom gemenskapens territorium eller, ifråga om djur som är yngre än 21 dagar, hela tiden från födelsen.

2. När ett destinationsland utfärdar ett allmänt tillstånd i enlighet med punkt 1 skall det omedelbart underrätta medlemsstaterna och kommissionen.

3. När ett destinationsland utfärdar något av de tillstånd som avses under punkt 1 skall vid transitering ett motsvarande tillstånd utverkas från de berörda transitländerna.

Artikel 8

1. Om det föreligger risk för att djursjukdomar sprider sig till en medlemsstats territorium genom införsel av färskt kött från en annan medlemsstat, får medlemsstaten, utan att tillämpningen av artiklarna 3, 4 och 7 påverkas, vidta följande åtgärder:

a) Vid utbrott av en epizootisk sjukdom i en annan medlemsstat får den tillfälligt förbjuda eller inskränka införseln av kött från de berörda områdena i den medlemsstaten.

b) Om en epizootisk sjukdom får stor utbredning eller om det bryter ut någon annan allvarlig smittsam eller infektiös djursjukdom får den tillfälligt förbjuda eller inskränka införseln av kött från den statens hela territorium.

2. Varje medlemsstat måste utan dröjsmål anmäla varje sjukdom som avses under punkt 1 och de åtgärder som staten har vidtagit för att få den under kontroll till de andra medlemsstaterna och kommissionen. Den måste också utan dröjsmål meddela dem när sjukdomen har försvunnit.

3. Sådana åtgärder som en medlemsstat har vidtagit enligt punkt 1 och upphävande av dessa måste utan dröjsmål anmälas till de andra medlemsstaterna och till kommissionen tillsammans med utförlig motivering för dessa åtgärder.

Beslut om ändring av dessa åtgärder, i första hand för att säkerställa samordning med dem som vidtagits av de andra medlemsstaterna eller upphävande av åtgärderna, får fattas i enlighet med förfarandet i artikel 9.

4. Om den situation som avses under punkt 1 skulle uppkomma, och det förefaller nödvändigt för andra medlemsstater att vidta de åtgärder som beskrivs i den punkten och ändringar enligt punkt 3, skall de åtgärder som är lämpliga beslutas i enlighet med förfarandet i artikel 9.

5. Artikel 8 i direktivet om hälsoproblem som påverkar handel med färskt kött inom gemenskapen upphävs härmed.

Artikel 9

1. När det förfarande som fastställs i denna artikel skall tillämpas, skall ordföranden hänskjuta ärendena till Ständiga veterinärkommittén (i fortsättningen benämnd "kommittén") som inrättats genom rådets beslut av den 15 oktober 1968 antingen på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat.

2. Inom kommittén skall medlemsstaternas röster vägas enligt artikel 148.2 i fördraget. Ordföranden får inte rösta.

3. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom två dagar. Kommittén skall fatta sitt beslut med en majoritet av tolv röster.

4. Kommissionen skall själv anta förslaget till åtgärder med omedelbar verkan om det är förenligt med kommitténs yttrande. Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget yttrande avges, skall kommissionen genast föreslå rådet vilka åtgärder som bör vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

Om rådet inte har fattat något beslut om de föreslagna åtgärderna inom femton dagar från det att rådet informerades, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas, såvida inte rådet har avvisat förslaget med enkel majoritet.

Artikel 10

Artikel 9 skall vara tillämplig under arton månader från den dag då kommittén först informerades, antingen i enlighet med artikel 9.1 eller med stöd av någon liknande bestämmelse.

Artikel 11

Intill dess att gemenskapsbestämmelser om import av färskt kött från tredje land genomförs får de nationella bestämmelser som rör färskt kött som importeras från dessa länder inte vara mera gynnsamma än de som följer av detta direktiv.

Artikel 12

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 1 januari 1974 och skall genast underrätta kommissionen om detta.

Artikel 13

1. Fram till och med den 31 december 1976 får Danmark och Storbritannien med undantag av Nordirland, och fram till och med den 31 december 1977 Irland och Storbritannien vad gäller Nordirland, vid import av färskt kött tillämpa nationella bestämmelser om skyddet mot mul- och klövsjuka med beaktande av de allmänna bestämmelserna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen.

Fram till och med den 31 december 1976 får Danmark, Irland och Storbritannien vid import av färskt kött fortsätta att tillämpa sina nationella bestämmelser om skydd mot svinpest med beaktande av de allmänna bestämmelserna i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen.

2. Före den 31 december 1976 skall en undersökning av situationen inom gemenskapen som helhet och i olika delar av den göras med hänsyn till utvecklingen inom det veterinära området.

Senast den 1 juli 1976 skall kommissionen lägga fram en rapport för rådet och vid behov även förslag till lämpliga åtgärder med hänsyn till denna utveckling.

Artikel 14

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 12 december 1972.

På rådets vägnar

P. LARDINOIS

Ordförande

(1) EGT nr 121, 29.7.1964, s. 2012/64.

(2) EGT nr L 239, 30.10.1970, s. 42.

(3) EGT nr L 255, 28.10.1968, s. 23.

(4) EGT nr 121, 29.7.1964, s. 1977/64.

(5) EGT nr L 38, 12.2.1972, s. 95.