RÅDETS DIREKTIV av den 13 juli 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om antioxidationsmedel som är godkända för användning i livsmedel (70/357/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 100 och 227.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande:

All lagstiftning om de antioxidationsmedel som får användas i livsmedel skall i första hand syfta till att skydda folkhälsan, att skydda konsumenten mot förfalskningar men också att, i den utsträckning som skyddet av hälsan medger, ta hänsyn till ekonomiska och tekniska behov.

Skillnader i medlemsstaternas lagstiftning om dessa ämnen hindrar den fria rörligheten för livsmedel och kan skapa orättvisa konkurrensvillkor och därigenom direkt påverka upprättandet av en väl fungerande gemensam marknad.

För den fria rörligheten för livsmedel är det därför nödvändigt med en tillnärmning av lagstiftningen.

Denna tillnärmning måste i första hand dels omfatta en gemensam lista över de ämnen som skall få användas för att skydda livsmedel mot försämring orsakad av oxidation och dels fastställandet av de renhetskriterier som dessa ämnen måste uppfylla.

Med hänsyn till ekonomiska och tekniska behov inom vissa medlemsstater bör en tidsfrist fastställas, under vilken sådana medlemsstater får behålla sin lagstiftning om vissa av dessa ämnen.

I alla de fall rådet bemyndigar kommissionen att genomföra regler som rör livsmedel, är det önskvärt att vidta åtgärder för ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen inom Ständiga livsmedelskommittén som bildats genom rådets beslut den 13 november 1969(1).

Som en andra åtgärd skall rådet besluta dels om en tillnärmning av den lagstiftning som rör enskilda livsmedel i vilka de i detta direktiv uppräknade antioxidationsmedlen får användas, och dels om villkoren för att få använda sådana antioxidationsmedel, varvid aktuell vetenskaplig information skall beaktas.

Att nationella författningar närmas till varandra enligt detta direktiv skall inte inverka på tillämpningen av bestämmelserna i fördragets artiklar 31 och 32.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Medlemsstaterna får - som skydd mot försämring av livsmedel genom oxidation som t.ex. medför att fett förstörs och livsmedel missfärgas - inte tillåta att andra ämnen används än de som räknas upp i del I - III i bilagan till detta direktiv, och som, om så behövs, får lösas upp eller spädas med de ämnen som räknas upp i del IV av bilagan.

Artikel 2

Oberoende av artikel 1 får medlemsstaterna i tre år efter anmälan av detta direktiv behålla sådana bestämmelser i sin nationella lagstiftning som godkänner att syntetiskt beta-tokoferol, kalciumdinatrium-etylendiamintetraacetat, propylgallat och L-askorbinsyraestrar av de ogrenade fettsyrorna C14 och C18 får användas i livsmedel.

Före utgången av den tid som anges i första stycket kan rådet enligt artikel 100 i fördraget ta ställning till ett förslag till ett direktiv som godkänner att de ämnen som angetts i ovanstående stycke får tas in i bilagan till detta direktiv.

Ett beslut att ta in dessa ämnen i bilagan till detta direktiv får fattas endast om vetenskaplig undersökning visat att de är ofarliga för människors hälsa och om det är nödvändigt att använda dem av ekonomiska skäl.

Artikel 3

1. Om något av de ämnen som räknas upp i bilagan, eller om mängden av en eller flera av de komponenter som anges i artikel 4 och som ingår i ett sådant ämne, kan utgöra en hälsorisk när de används i livsmedel, får en medlemsstat för en tid av högst ett år återkalla tillståndet att använda detta ämne eller minska den högsta tillåtna mängden av en eller flera av dessa komponenter. Kommissionen skall genast underrättas om detta och kommissionen skall samråda med medlemsstaterna.

2. Rådet skall på kommissionens förslag utan dröjsmål enhälligt besluta huruvida listan i bilagan skall ändras och i så fall genom direktiv anta de ändringar som behövs. Rådet kan också om så behövs med kvalificerad majoritet förlänga den tid som anges i första meningen i punkt 1 med högst ett år på kommissionens förslag.

Artikel 4

Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som behövs för att säkerställa att ämnena som räknas upp i bilagan och är avsedda att användas i livsmedel uppfyller

a) följande allmänna renhetskriterier:

- de får innehålla högst 3 milligram arsenik per kilogram och högst 10 milligram bly per kilogram,

- de får innehålla sammanlagt högst 50 milligram koppar och zink per kilogram, varvid zinkhalten inte får överskrida 25 milligram per kilogram, dock alltid med förbehåll för de undantag som följer av de särskilda kriterier som avses i b,

- de får inte innehålla några mätbara spår av toxikologiskt farliga ämnen, framför allt inte andra tungmetaller, dock alltid med de undantag som följer av de särskilda renhetskriterier som avses i b,

b) de särskilda renhetskriterier som fastställs enligt artikel 5.1.

Artikel 5

1. Rådet skall på kommissionens förslag genom direktiv enhälligt fastställa särskilda renhetskriterier för de ämnen som räknas upp i del I - III eller IV.4 - 7 i bilagan till detta direktiv.

2. Det förfarande som fastställs i artikel 6 skall användas för att bestämma

- de analysmetoder som behövs för att kontrollera att de allmänna och särskilda renhetskriterierna i artikel 4 har uppfyllts,

- förfarandet vid provtagning och metoderna för kvalitativ och kvantitativ analys av antioxidationsmedel i och på livsmedel.

Artikel 6

1. När det förfarande som fastställs i denna artikel skall till- lämpas, skall ordföranden, antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat, hänskjuta ärendet till Ständiga livsmedelskommittén, som bildats genom rådets beslut den 13 november 1969 (i fortsättningen kallad "kommittén").

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommittén skall fatta sitt beslut med en majoritet av 12 röster, varvid medlemsstaternas röster skall vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta.

a) Kommissionen skall själv anta förslaget om det har tillstyrkts av kommittén.

b) Om förslaget inte har tillstyrkts av kommittén eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

c) Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.

Artikel 7

Bestämmelserna i artikel 6 skall gälla under 18 månader från den dag ett ärende första gången hänsköts till kommittén, antingen enligt artikel 6.1 eller enligt någon annan motsvarande bestämmelse.

Artikel 8

1. Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de ämnen som räknas upp i del I - III i bilagan, och som är avsedda att användas i livsmedel för de ändamål som angetts i artikel 1, endast släpps ut på marknaden i förpackningar eller behållare som är märkta med följ- ande uppgifter:

a) Namn och adress på tillverkaren eller en säljare som är ansvarig enligt lagstiftningen i den medlemsstat där säljaren är bosatt. En person som importerar en vara från tredje land skall betraktas som tillverkare.

b) Ämnets nummer och namn enligt bilagan till detta direktiv.

c) Orden "för livsmedel (begränsad användning)".

d) I fråga om en blandning som är sammansatt av ämnen som räknas upp i bilagan eller som innehåller andra ämnen:

- Namnet på varje komponent eller, i tillämpliga fall, dess nummer enligt bilagan till detta direktiv.

- Komponenternas procentandel, om det finns ett eller flera av de ämnen som finns uppräknade i del I - III eller IV.7 i bilagan till detta direktiv, eller om detta krävs i bestämmelser om andra kategorier av tillsatser.

2. Om de uppgifter som krävs enligt punkt 1 finns på förpackningar eller behållare och om de uppgifter som krävs enligt punkt 1 b och c lämnas på två av gemenskapens officiella språk, varvid det ena skall vara av germanskt och det andra av romanskt ursprung, får medlemsstaterna inte förbjuda att de ämnen som räknas upp i bilagan införs på deras territorier enbart av det skälet att de anser märkningen otillräcklig.

Artikel 9

Detta direktiv skall inte påverka nationell lagstiftning om de livsmedel till vilka sådana ämnen som räknas upp i del I - III i bilagan till detta direktiv får tillsättas, eller de villkor som gäller för tillsättning av sådana ämnen. Sådan lagstiftning får emellertid inte medföra att användning i livsmedel av något av de ämnen som räknas upp i bilagan till detta direktiv helt utesluts.

Artikel 10

1. Detta direktiv skall också gälla för ämnen som räknas upp i bilagan till detta direktiv och som är avsedda att användas i livsmedel och för livsmedel som importeras till gemenskapen.

2. Detta direktiv skall inte gälla för sådana i bilagan uppräknade ämnen eller livsmedel som är avsedda att exporteras från gemenskapen.

Artikel 11

1. Medlemsstaterna skall inom ett år efter anmälan av detta direktiv ändra sin lagstiftning enligt bestämmelserna i direktivet och genast underrätta kommissionen om detta. Den sålunda ändrade lagstiftningen skall börja tillämpas senast två år efter denna anmälan.

2. När artikel 2 första stycket tillämpas, skall tidsfristerna i punkt 1 räknas från utgången av den tid som anges i artikel 2 första stycket.

Artikel 12

Detta direktiv skall också gälla i franska områden utanför moderlandet.

Artikel 13

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 13 juli 1970.

På rådets vägnar

J. ERTL

Ordförande

(1) EGT nr L 291, 19.12.1969, s. 9.

BILAGA

DEL I

>Plats för tabell>

DEL II

>Plats för tabell>

DEL III

>Plats för tabell>

DEL IV

Ämnen i vilka de ämnen som räknas upp i del I - III kan lösas eller spädas

Beteckning

1. Dricksvatten, avjoniserat vatten, destillerat vatten

2. Ätliga oljor

3. Ätliga fetter

4. Etylalkohol

5. Glycerol

6. Sorbitol

7. Propylenglykol (1,2-propandiol)