1.   I detta avtal fastställs regler och förfaranden för samarbetet:

2.   Detta avtal ska inte påverka tillämpningen av reglerna om administrativt samarbete och bedrägeribekämpning och bistånd vid indrivning av fordringar på mervärdesskatteområdet mellan unionens medlemsstater.

3.   Detta avtal ska inte påverka tillämpningen av reglerna om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål.

1.   Varje stat ska utse en behörig myndighet som ansvarar för tillämpningen av detta avtal.

2.   Varje stat ska utse

3.   Varje behörig myndighet får, direkt eller genom delegering, utse

4.   Varje behörig myndighet får, direkt eller genom delegering, utse behöriga tjänstemän som direkt kan utbyta information på grundval av avdelning II i detta avtal.

5.   De centrala kontaktkontoren ska hålla förteckningen över kontaktorganen och de behöriga tjänstemännen aktuell och göra den tillgänglig för de övriga centrala kontaktkontoren.

6.   När ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman skickar eller tar emot en begäran om bistånd enligt detta avtal, ska det informera sitt centrala kontaktkontor om detta.

7.   Om ett centralt kontaktkontor, ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman tar emot en begäran om ömsesidigt bistånd som kräver en åtgärd utanför dess behörighet, ska de utan dröjsmål överlämna begäran till det behöriga centrala kontaktkontoret eller kontaktorganet och informera den begärande eller sökande myndigheten om detta. I sådant fall ska den tidsfrist som avses i artikel 8 börja löpa dagen efter det att begäran om bistånd överlämnats till det behöriga centrala kontaktkontoret eller det behöriga kontaktorganet.

8.   Varje stat ska underrätta Europeiska kommissionen om sin behöriga myndighet enligt detta avtal inom en månad efter undertecknandet av detta avtal och skaunderrätta kommissionen om eventuella ändringar utan dröjsmål. Europeiska kommissionen håller förteckningen över behöriga myndigheter aktuell och gör den tillgänglig för den gemensamma kommittén.

1.   Den information som en stat inhämtat enligt detta avtal ska behandlas konfidentiellt och skyddas på samma sätt som information som inhämtats enligt nationell lagstiftning och i den mån det är nödvändigt för att skydda personuppgifter, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG och de skyddsåtgärder som kan anges av den stat som tillhandahåller informationen i enlighet med dess lagstiftning.

2.   Sådan information får lämnas ut till personer eller myndigheter (inbegripet domstolar och administrativa organ eller tillsynsorgan) som tillämpar lagstiftning om mervärdesskatt och för att korrekt fastställa mervärdesskatt samt i syfte att tillämpa verkställighet inklusive indrivning eller säkerhetsåtgärder avseende fordringar på mervärdesskatteområdet.

3.   Den information som avses i punkt 1 får också användas för fastställande och verkställighet inklusive indrivning av andra skatter och obligatoriska socialavgifter. Om den information som utbyts avslöjar eller bidrar till att styrka överträdelser av skattelagstiftningen får den också användas för att ålägga administrativa sanktioner eller straffrättsliga påföljder. Endast de personer eller myndigheter som nämns i punkt 2 får använda informationen och endast för de ändamål som anges i de föregående meningarna i den här punkten. De får lämna ut den vid offentliga domstolsförfaranden eller i rättsliga avgöranden.

4.   Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 ska den stat som tillhandahåller informationen, på grundval av en motiverad begäran, tillåta att den utnyttjas för andra ändamål än de som anges i artikel 2.1 av den stat som tar emot information, om den får användas för liknande ändamål enligt lagstiftningen i den stat som tillhandahåller informationen. Den anmodade myndigheten ska godta eller vägra en sådan begäran inom en månad.

5.   De rapporter, intyg och andra handlingar, eller vidimerade kopior eller utdrag ur sådana, som en stat erhållit i samband med bistånd enligt detta avtal kan åberopas som bevismaterial i den staten, under samma förutsättningar som gäller för motsvarande handlingar som överlämnats av en myndighet i den staten.

6.   Den information som överlämnats av en stat till en annan stat får vidarebefordras av den sistnämnda staten till en annan stat om den behöriga myndighet som överlämnade informationen har godkänt detta på förhand. Den stat från vilken informationen härrör kan motsätta sig ett sådant informationsutbyte inom tio arbetsdagar från den dag då den mottog meddelandet från den stat som önskar utbyta informationen.

7.   Staterna får vidarebefordra information som erhållits enligt detta avtal till tredjeländer, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

8.   När en stat mottar information från ett tredjeland får staterna utbyta denna information i den mån det är tillåtet enligt överenskommelser om bistånd med vederbörande tredjeland.

9.   Varje stat ska omedelbart underrätta övriga berörda stater om ett brott mot sekretessreglerna, ett brott mot skyddet av personuppgifter och eventuella sanktioner och korrigerande åtgärder som följaktligen vidtagits.

10.   Personer som är vederbörligen ackrediterade av Europeiska kommissionens ackrediteringsmyndighet för säkerhet kan få tillgång till dessa upplysningar endast i den utsträckning det är nödvändigt för drift, underhåll och utveckling av CCN/CSI-nätet.

1.   Den anmodade myndigheten ska på den begärande myndigheten begäran överlämna den information som avses i artikel 2.1 a som gäller ett eller flera enskilda fall.

2.   För att kunna lämna den information som avses i punkt 1 ska den anmodade myndigheten låta genomföra de administrativa utredningar som behövs för att få fram informationen.

3.   Den begäran som avses i punkt 1 får innehålla en motiverad begäran om en administrativ utredning. Om den anmodade myndigheten anser att det inte krävs någon administrativ utredning, ska den omedelbart underrätta den begärande myndigheten om skälen till detta.

4.   Om den anmodade myndigheten vägrar att genomföra en administrativ utredning avseende de belopp som deklareras av en beskattningsbar person i samband med de leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som avses i bilagan, vilka utförs av en beskattningsbar person som är etablerad i den anmodade myndighetens stat och vilka är beskattningsbara i den begärande myndighetens stat, ska den anmodade myndigheten åtminstone förse den begärande myndigheten med uppgifter om datum och belopp för alla berörda leveranser och tillhandahållanden som under de senaste två åren gjorts av den beskattningsbara personen i den begärande myndighetens stat.

5.   För att skaffa fram den begärda informationen eller genomföra den begärda administrativa utredningen ska den anmodade myndigheten, eller den administrativa myndighet som den anmodade myndigheten hänskjuter ärendet till, gå till väga som om den agerade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet i den egna staten.

6.   Den anmodade myndigheten ska på den begärande myndighetens begäran till denna överlämna all relevant information som den får eller förfogar över samt resultaten av administrativa utredningar, i form av rapporter, redogörelser eller andra handlingar, eller vidimerade kopior av eller utdrag ur sådana.

7.   Originalhandlingar ska tillhandahållas endast om detta inte strider mot de gällande bestämmelserna i den den anmodade myndighetens stat.

1.   Den anmodade myndigheten ska lämna den information som avses i artikel 7 så snart som möjligt och senast tre månader efter den dag då begäran mottagits. Om den anmodade myndigheten redan har tillgång till den berörda informationen, ska tidsfristen dock förkortas till högst en månad.

2.   För vissa särskilda kategorier av fall kan den anmodade och den begärande myndigheten komma överens om andra tidsfrister än de som avses i punkt 1.

3.   Om den anmodade myndigheten inte kan svara på en begäran inom de tidsfrister som avses i punkterna 1 och 2, ska den omedelbart skriftligen underrätta den begärande myndigheten om skälen till att tidsfristerna inte kan iakttas och om när den räknar med att kunna svara.

1.   De informationskategorier som omfattas av automatiskt utbyte kommer att avgöras av den gemensamma kommittén i enlighet med artikel 41.

2.   En stat får avstå från att delta i det automatiska utbytet för en eller flera informationskategorier som avses i punkt 1 om inhämtandet av information för ett sådant utbyte skulle kräva att nya ålägganden införs för personer som är skyldiga att betala mervärdesskatt eller skulle ålägga staten en oproportionerlig administrativ börda.

3.   Varje stat ska skriftligt underrätta den gemensamma kommittén om sitt beslut som fattats i enlighet med föregående punkt.

1.   På anmodan av den begärande myndigheten ska den anmodade myndigheten, i enlighet med gällande regler om delgivning av motsvarande handlingar i den anmodade myndighetens stat, delge mottagaren alla handlingar och beslut från de begärande myndigheterna och som avser tillämpningen av mervärdesskattelagstiftningen i den begärande myndighetens stat.

2.   I en begäran om delgivning, som ska innehålla uppgift om ämnet för den handling eller det beslut som ska delges, ska det anges namn, adress och all annan information som är av betydelse för att identifiera mottagaren.

3.   Den anmodade myndigheten ska utan dröjsmål underrätta den begärande myndigheten om hur begäran om delgivning behandlats, framför allt om den dag då beslutet eller handlingen delgavs mottagaren.

1.   Genom överenskommelse mellan den begärande myndigheten och den anmodade myndigheten, och på de villkor som fastställts av den senare, får den anmodade myndigheten tillåta att tjänstemän som bemyndigats av den begärande myndigheten närvarar, i syfte att utbyta sådan information som avses i artikel 2.1 a, vid kontoren tillhörande den anmodade myndigheten eller på en annan plats där dessa myndigheter utför sina uppgifter. Om den begärda informationen finns i dokumentation som den anmodade myndighetens tjänstemän har tillgång till, ska tjänstemännen vid den begärande myndigheten få kopior av den dokumentationen.

2.   Genom överenskommelse mellan den begärande myndigheten och den anmodade myndigheten, och på de villkor som fastställts av den senare, får den anmodade myndigheten tillåta att tjänstemän som bemyndigats av den begärande myndigheten närvarar, i syfte att utbyta sådan information som avses i artikel 2.1 a, vid de administrativa utredningar som utförs på den anmodade statens territorium. Endast tjänstemän vid den anmodade myndigheten ska genomföra sådana administrativa utredningar. Tjänstemännen från den begärande myndigheten ska inte utöva de kontrollbefogenheter som tillkommer tjänstemän vid den anmodade myndigheten. De kan dock få tillträde till samma lokaler och tillgång till samma handlingar som dessa tjänstemän genom förmedling av tjänstemännen vid den anmodade myndigheten och endast för ändamål som har samband med den pågående administrativa utredningen.

3.   De tjänstemän från den begärande myndigheten som uppehåller sig i en annan stat i enlighet med punkterna 1 och 2 ska alltid kunna uppvisa en skriftlig fullmakt, där deras identitet och officiella behörighet anges.

1.   Staterna får komma överens om att utföra samtidiga kontroller när de anser att sådana kontroller är mer effektiva än kontroller som utförs av endast en stat.

2.   En stat ska självständigt identifiera de beskattningsbara personer som den avser att föreslå för en samtidig kontroll. Den behöriga myndigheten i denna stat ska underrätta de behöriga myndigheterna i övriga berörda stater om vilka fall som föreslås för samtidiga kontroller. Den ska i största möjliga utsträckning motivera sitt val genom att tillhandahålla den information som har lett till detta beslut. Den ska ange den tidsperiod under vilken kontrollerna bör utföras.

3.   En behörig myndighet som tar emot förslaget om samtidig kontroll ska bekräfta sitt samtycke eller motivera sitt avslag för den motsvarande myndigheten, i princip senast två veckor efter den dag då förslaget togs emot men senast efter en månad efter den dag då förslaget togs emot.

4.   Varje behörig myndighet ska utse en företrädare som ansvarar för att leda och samordna kontrollen.

1.   I syfte att främja och underlätta det multilaterala samarbetet i kampen mot mervärdesskattebedrägeri ska Norge inbjudas att delta i nätverket Eurofisc som inrättats genom kapitel X i rådets förordning (EU) nr 904/2010 (4) om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri enligt de villkor som fastställs i detta kapitel.

2.   Norges deltagande i Eurofisc innebär inte att de sambandstjänstemän för Eurofisc som utsetts av den behöriga myndigheten i en stat får åtkomst till den andra statens databaser.

1.   Norges behöriga myndighet ska utse minst en sambandstjänsteman för Eurofisc som ansvarar för informationsutbytet inom de verksamhetsområden för Eurofisc där Norge deltar.

2.   Sambandstjänstemännen för Eurofisc ska vara behöriga tjänstemän i den mening som avses i artikel 4.4. De ska fortsatt enbart vara ansvariga inför sina nationella administrationer.

3.   Norges sambandstjänstemän för Eurofisc ska inte utses som samordnare för verksamhetsområden eller ordförande för Eurofisc eller vara deltagare i de omröstningsförfaranden som fastställs i Eurofiscs arbetsordning.

1.   Den anmodade myndigheten ska till den begärande myndigheten lämna den information som avses i artikel 2.1 a eller den administrativa delgivning som avses i artikel 12 under förutsättning att

2.   Detta avtal ska inte innebära någon förpliktelse att låta genomföra utredningar eller att lämna information om ett specifikt fall, om den stat som skulle lämna informationen av sin lagstiftning eller administrativa praxis är förhindrad att göra utredningarna eller att inhämta eller använda informationen för egna ändamål.

3.   En anmodad myndighet får vägra att tillhandahålla information, om den begärande myndigheten av juridiska skäl är förhindrad att lämna liknande information. Den anmodade myndigheten ska underrätta den gemensamma kommittén om skälen till vägran.

4.   Tillhandahållande av information får nekas, om det skulle leda till att en affärshemlighet, företagshemlighet, yrkeshemlighet eller handelsprocess skulle röjas, eller om det gäller information vars röjande skulle strida mot allmän ordning.

5.   Punkterna 2, 3 och 4 får inte under några omständigheter tolkas som att den anmodade myndigheten tillåts att vägra att lämna information enbart på grund av att dessa uppgifter innehas av en bank, ett annat finansiellt institut, en förvaltare eller en person som agerar i egenskap av ombud eller förvaltare, eller på grund av att uppgifterna rör ägarintressen i en juridisk person.

6.   Den anmodade myndigheten ska underrätta den begärande myndigheten om skälen till att en begäran om bistånd inte tillmötesgås.

1.   Information i enlighet med artiklarna 7, 10, 11, 12 och 18 och statistik i enlighet med artikel 20 ska tillhandahållas med hjälp av det standardformulär som anges i artikel 41.2 d.

2.   Standardformuläret ska så vitt det är möjligt tillhandahållas på elektronisk väg.

3.   Om en begäran inte i sin helhet har lämnats in genom de elektroniska systemen ska den anmodade myndigheten utan dröjsmål bekräfta mottagandet av begäran på elektronisk väg och under alla omständigheter senast fem arbetsdagar efter mottagandet.

4.   Om en myndighet har mottagit en begäran eller information som den inte är den avsedda mottagaren för, ska den utan dröjsmål skicka ett meddelande på elektronisk väg till avsändaren och under alla omständigheter senast fem arbetsdagar efter mottagandet.

1.   På begäran av den sökande myndigheten ska den anmodade myndigheten tillhandahålla all information som kan förutses vara relevant för den sökande myndigheten vid indrivningen av dess fordringar enligt artikel 2.1 b.

I syfte att tillhandahålla denna information ska den anmodade myndigheten se till att de administrativa utredningar genomförs som krävs för att erhålla den.

2.   Den anmodade myndigheten ska inte vara skyldig att tillhandahålla information

3.   Under inga omständigheter får punkt 2 tolkas som att en anmodad myndighet tillåts att vägra att lämna information enbart på grund av att denna information innehas av en bank, ett annat finansinstitut, en förvaltare eller en person som agerar i egenskap av ombud eller förvaltare, eller på grund av att informationen rör ägarintressen i en person.

4.   Den anmodade myndigheten ska underrätta den sökande myndigheten om skälen till att den avslår en begäran om information.

1.   I syfte att främja det ömsesidiga bistånd som föreskrivs i denna avdelning får tjänstemän som bemyndigats av den sökande myndigheten, efter överenskommelse mellan den sökande myndigheten och den anmodade myndigheten och i enlighet med de bestämmelser som den sistnämnda myndigheten fastställt,

2.   Om det är tillåtet enligt tillämplig lagstiftning i den anmodade staten kan det i den överenskommelse som avses i punkt 1 b föreskrivas att tjänstemän från den sökande myndigheten får höra enskilda personer och granska handlingar.

3.   De tjänstemän som av den sökande myndigheten har bemyndigats att tillämpa den möjlighet som punkterna 1 och 2 erbjuder måste alltid kunna visa upp ett skriftligt tillstånd som anger deras identitet och befattning.

1.   Den anmodade myndigheten ska på begäran av den sökande myndigheten delge mottagaren alla handlingar, inbegripet de som är av juridisk karaktär, från den sökande myndighetens stat vilka rör en fordran enligt artikel 2.1 b eller indrivning av en sådan.

Begäran om delgivning ska åtföljas av ett standardformulär med åtminstone följande uppgifter:

2.   Den sökande myndigheten ska begära delgivning enligt denna artikel endast när den inte kan utföra delgivningen i enlighet med gällande bestämmelser för delgivning av den berörda handlingen i sin egen stat, eller när sådan delgivning skulle medföra orimliga svårigheter.

3.   Den anmodade myndigheten ska omedelbart underrätta den sökande myndigheten om de åtgärder som vidtagits med anledning av dess begäran om delgivning, särskilt om vilket datum handlingen delgavs mottagaren.

1.   Den anmodade myndigheten ska säkerställa att delgivning i den anmodade staten utförs i enlighet med tillämpliga nationella lagar, andra författningar och tillämplig administrativ praxis.

2.   Punkt 1 ska inte påverka annan typ av delgivning som genomförts av en behörig myndighet i den sökande staten i enlighet med gällande bestämmelser i den staten.

En behörig myndighet etablerad i den sökande staten får delge alla handlingar direkt med rekommenderad post eller på elektronisk väg till en person i en annan stat inom vars territorium detta avtal är tillämpligt.

1.   Den anmodade myndigheten ska på begäran av den sökande myndigheten driva in fordringar som omfattas av ett dokument som medger verkställighet i den sökande myndighetens stat.

2.   Så snart den sökande myndigheten erhåller relevanta upplysningar om det ärende som ligger till grund för begäran om indrivning ska den vidarebefordra dessa till den anmodade myndigheten.

1.   Den sökande myndigheten får inte begära indrivning om och under den tid fordran och/eller det dokument som medger dess verkställighet bestrids i den sökande myndighetens stat, med undantag för de fall då artikel 31.4 tredje stycket tillämpas.

2.   Innan den sökande myndigheten begär indrivning ska de lämpliga indrivningsförfaranden som finns i den sökande myndighetens stat tillämpas, utom i följande fall:

1.   En begäran om indrivning ska åtföljas av ett enhetligt dokument som medger verkställighet i den anmodade myndighetens stat.

Detta enhetliga dokument som medger verkställighet ska motsvara huvudinnehållet i det ursprungliga dokument som medger verkställighet i den sökande myndighetens stat och utgöra den enda grundvalen för indrivningen och de säkerhetsåtgärder som vidtas i den anmodade myndighetens stat. Det ska inte krävas någon åtgärd för erkännande, komplettering eller ersättande i den staten.

Det enhetliga dokument som medger verkställighet ska innehålla åtminstone följande information:

2.   En begäran om indrivning av en fordran får åtföljas av andra handlingar som avser fordran och som utfärdats av den sökande myndighetens stat.

1.   När det gäller indrivning i den anmodade myndighetens stat ska varje fordran för vilken indrivning begärts behandlas som om den var den statens fordran, om inte annat föreskrivs i detta avtal. Den anmodade myndigheten ska utnyttja de befogenheter och förfaranden som enligt den statens lagar, andra författningar eller administrativa bestämmelser tillämpas på samma fordringar om inte annat föreskrivs i detta avtal.

Den anmodade myndighetens stat ska inte vara skyldig att bevilja fordringar den förmånsrätt som ges liknande fordringar som uppkommer i den anmodade myndighetens stat, om inte annat har överenskommits eller föreskrivs i den statens lagstiftning. En stat som vid tillämpningen av detta avtal beviljar förmånsrätt för fordringar som uppkommer i en annan stat får inte vägra att bevilja samma förmånsrätt för andra EU-medlemsstaters samma eller liknande fordringar, på samma villkor.

Den anmodade myndighetens stat ska driva in fordran i den egna valutan.

2.   Den anmodade myndigheten ska snarast underrätta den sökande myndigheten om eventuella åtgärder som vidtagits med anledning av begäran om indrivning.

3.   Från den dag då begäran om indrivning tas emot ska den anmodade myndigheten ta ut ränta för sen betalning i enlighet med de lagar, andra författningar och administrativa bestämmelser som tillämpas på dess egna fordringar.

4.   Den anmodade myndigheten får, om tillämpliga lagar, andra författningar eller administrativa bestämmelser så medger, bevilja gäldenären betalningsuppskov eller godkänna ett avbetalningsförfarande och ta ut ränta för detta. Den ska informera den sökande myndigheten om varje sådant beslut.

5.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 37.1 ska den anmodade myndigheten till den sökande myndigheten överföra det fordringsbelopp som den har drivit in samt den ränta som avses i punkterna 3 och 4 i den här artikeln.

1.   Tvister avseende fordran, det ursprungliga dokument som medger verkställighet i den sökande myndighetens stat eller det enhetliga dokument som medger verkställighet i den anmodade myndighetens stat och tvister avseende giltigheten av en delgivning som gjorts av en sökande myndighet ska prövas av behöriga instanser i den sökande myndighetens stat. Om fordran, det ursprungliga dokument som medger verkställighet i den sökande myndighetens stat eller det enhetliga dokument som medger verkställighet i den anmodade myndighetens stat i samband med indrivning bestrids av en berörd part ska den anmodade myndigheten informera den berörda parten om att eventuell talan ska väckas vid behörig instans i den sökande myndighetens stat i enlighet med den lagstiftning som gäller där.

2.   Tvister som rör verkställighetsåtgärder som vidtagits i den anmodade myndighetens stat eller giltigheten av en delgivning som utförts av en myndighet i den anmodade staten ska prövas av den behöriga instansen i den staten i enlighet med dess lagar och andra författningar.

3.   Om ett sådant ärende som avses i punkt 1 har inletts ska den sökande myndigheten underrätta den anmodade myndigheten om detta och meddela vilka delar av fordran som inte bestrids.

4.   Så snart den anmodade myndigheten har erhållit de upplysningar som avses i punkt 3, antingen från den sökande myndigheten eller från den berörda parten, ska den skjuta upp verkställandet av den del av fordran som bestrids, i avvaktan på det beslut som den behöriga instansen fattar i detta ärende, såvida inte den sökande myndigheten begär något annat enligt tredje stycket i den här punkten.

På begäran av den sökande myndigheten, eller om den anmodade myndigheten annars bedömer det nödvändigt, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 33, får den anmodade myndigheten vidta säkerhetsåtgärder för att säkerställa indrivningen, i den mån det är tillåtet enligt tillämpliga lagar eller andra författningar.

Den sökande myndigheten får i enlighet med gällande lagar, andra författningar och administrativ praxis i den myndighetens stat be den anmodade myndigheten att driva in en fordran som bestrids eller en bestridd del av en fordran i den mån det är tillåtet enligt gällande lagar, andra författningar och administrativ praxis i den anmodade myndighetens stat. En sådan begäran ska vara motiverad. Om ärendet senare avgörs till gäldenärens fördel ska den sökande myndigheten ansvara för återbetalningen av hela det indrivna beloppet och eventuell ersättning i enlighet med gällande lagstiftning i den anmodade myndighetens stat.

Om ett förfarande för ömsesidig överenskommelse har inletts mellan den sökande myndighetens och den anmodade myndighetens stater och om resultatet av förfarandet kan påverka fordran med avseende på vilken bistånd har begärts, ska indrivningsåtgärderna skjutas upp eller stoppas till dess att det förfarandet har avslutats, såvida det inte rör ett fall med omedelbar brådska på grund av bedrägeri eller insolvens. Om indrivningsåtgärderna skjuts upp eller stoppas ska andra stycket tillämpas.

1.   Den sökande myndigheten ska omedelbart underrätta den anmodade myndigheten om eventuell senare ändring eller återkallelse av dess begäran om indrivning och ange skälen för denna ändring eller detta tillbakadragande.

2.   Om ändringen av begäran orsakats av ett beslut av den behöriga instans som avses i artikel 31.1 ska den sökande myndigheten översända detta beslut tillsammans med ett reviderat enhetligt dokument som medger verkställighet i den anmodade myndighetens stat. Den anmodade myndigheten ska därefter fortsätta med ytterligare indrivningsåtgärder på grundval av det reviderade dokumentet.

Den indrivning eller de säkerhetsåtgärder som redan vidtagits på grundval av det ursprungliga enhetliga dokument som medger verkställighet i den anmodade myndighetens stat kan fortsätta på grundval av det reviderade dokumentet, såvida inte ändringen av begäran beror på att det ursprungliga dokument som medgav verkställighet i den sökande myndighetens stat eller det ursprungliga enhetliga dokument som medgav verkställighet i den anmodade myndighetens stat förklarats ogiltigt.

Artiklarna 29 och 31 är tillämpliga med avseende på det reviderade dokumentet.

1.   På begäran av den sökande myndigheten ska den anmodade myndigheten vidta säkerhetsåtgärder, ifall detta är tillåtet enligt dess nationella lagstiftning och överensstämmer med dess administrativa praxis, för att säkerställa indrivning om en fordran eller det dokument som möjliggör verkställighet i den sökande myndighetens stat bestrids när begäran görs eller om fordran ännu inte är föremål för ett dokument som medger verkställighet i den sökande myndighetens stat, i den mån säkerhetsåtgärder är möjliga i en liknande situation enligt lagstiftning och administrativ praxis i den sökande myndighetens stat.

Den handling som utfärdats för att medge säkerhetsåtgärder i den sökande myndighetens stat, och som avser den fordran för vilken ömsesidigt bistånd begärs ska, i förekommande fall, bifogas begäran om säkerhetsåtgärder i den anmodade myndighetens stat. Denna handling ska inte bli föremål för någon åtgärd för erkännande, komplettering eller ersättande i den anmodade myndighetens stat.

2.   Begäran om säkerhetsåtgärder får åtföljas av andra handlingar som avser fordran.

1.   Den anmodade myndigheten ska inte vara skyldig att bevilja bistånd enligt artiklarna 27–33 om indrivningen av fordran på grund av gäldenärens situation skulle förorsaka allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter i den anmodade myndighetens stat, om gällande lagar, andra författningar och administrativ praxis i den staten tillåter ett sådant undantag för nationella fordringar.

2.   Den anmodade myndigheten ska inte vara skyldig att bevilja det bistånd som avses i artiklarna 22 och 24–33 om den ursprungliga begäran om bistånd enligt artikel 22, 24, 25, 27 eller 33 görs för fordringar som är äldre än fem år, beräknat från den dag då fordran skulle ha betalats i den sökande myndighetens stat till den dag den ursprungliga begäran om bistånd gjordes.

Om emellertid en fordran eller det ursprungliga dokument som medger verkställighet i den sökande myndighetens stat bestrids, ska femårsperioden anses börja den dag då det i den sökande myndighetens stat fastställs att fordran eller det dokument som medger verkställighet inte längre får bestridas.

Dessutom ska femårsperioden anses börja den dag då hela betalningsfristen löper ut, i de fall betalningsuppskov eller en avbetalningsplan har beviljats av den sökande myndighetens stat.

I dessa fall ska den anmodade myndigheten dock inte vara skyldig att bevilja bistånd vad avser fordringar som är äldre än tio år, beräknat från den dag då fordran skulle ha betalats i den sökande myndighetens stat.

3.   En stat ska inte vara skyldig att bevilja bistånd om det totala beloppet på de fordringar som omfattas av detta avtal och för vilka bistånd begärs är mindre än 1 500 EUR.

4.   Den anmodade myndigheten ska underrätta den sökande myndigheten om skälen till att avslå en begäran om bistånd.

1.   Frågor avseende preskription ska uteslutande regleras av gällande lagstiftning i den sökande myndighetens stat.

2.   När det gäller att skjuta upp, avbryta eller förlänga preskriptionstider ska alla åtgärder som vidtas av den anmodade myndigheten, eller på dennas vägnar, för att driva in fordringar till följd av en begäran om bistånd som leder till att preskriptionstiden skjuts upp, avbryts eller förlängs i enlighet med gällande lagstiftning i den anmodade myndighetens stat, anses ha samma verkan i den sökande myndighetens stat, under förutsättning att motsvarande verkan föreskrivs enligt gällande lagstiftning i den sistnämnda staten.

Om det inte är möjligt att skjuta upp, avbryta eller förlänga preskriptionstiden enligt gällande lagstiftning i den anmodade myndighetens stat ska alla åtgärder som vidtas av den anmodade myndigheten, eller på dennas vägnar, för att driva in fordringar till följd av en begäran om bistånd som, om de hade vidtagits av den sökande myndigheten eller på dennas vägnar i dess egen stat, skulle ha lett till att preskriptionstiden uppsköts, avbröts eller förlängdes i enlighet med lagstiftningen i den staten, anses ha vidtagits i den sistnämnda staten vad gäller denna verkan.

Första och andra styckena ska inte påverka rätten för den sökande myndighetens stat att vidta åtgärder som leder till att preskriptionstiden skjuts upp, avbryts eller förlängs i enlighet med gällande lagstiftning i den staten.

3.   Den sökande myndigheten och den anmodade myndigheten ska informera varandra om eventuella åtgärder som avbryter, skjuter upp eller förlänger preskriptionstiden för den fordran för vilken indrivning eller säkerhetsåtgärder begärts, eller som skulle kunna få denna verkan.

1.   Utöver de belopp som avses i artikel 30.5 ska den anmodade myndigheten eftersträva att från den berörda personen driva in och behålla alla kostnader den ådrar sig i samband med indrivningen, i enlighet med lagar och andra författningar i myndighetens stat.

2.   Staterna ska ömsesidigt avstå från alla krav på ersättning för de kostnader som uppstått genom det ömsesidiga bistånd de ger varandra vid tillämpningen av detta avtal.

När indrivning innebär ett särskilt problem, är förbunden med mycket stora kostnader eller avser organiserad brottslighet, får den sökande och den anmodade myndigheten emellertid komma överens om ersättning som är anpassad till det enskilda fallet.

3.   Trots vad som sägs i punkt 2 ska den sökande myndighetens stat vara betalningsskyldig gentemot den anmodade myndighetens stat för alla kostnader eller förluster som uppstår på grund av åtgärder som bedöms vara ogrundade, antingen vad gäller fordrans riktighet, eller giltigheten hos det dokument som medger verkställighet och/eller säkerhetsåtgärder och som utfärdats av den sökande myndigheten.

1.   Varje begäran om bistånd, standardformulär för delgivning och enhetliga dokument som medger verkställighet i den anmodade myndighetens stat ska översändas på eller åtföljas av en översättning till det officiella språket, eller ett av de officiella språken, i den anmodade myndighetens stat. Det faktum att vissa delar av dessa är skrivna på ett annat språk än det officiella språket eller ett av de officiella språken i den staten ska inte påverka deras giltighet eller giltigheten av förfarandet om detta andra språk är ett språk som de berörda staterna har enats om.

2.   Handlingar för vilka delgivning begärs i enlighet med artikel 25 får skickas till den anmodade myndigheten på ett officiellt språk i den sökande myndighetens stat.

3.   Om en begäran åtföljs av andra handlingar än de som avses i punkterna 1 och 2 får den anmodade myndigheten vid behov begära att den sökande myndigheten översätter dessa handlingar till det officiella språket, eller ett av de officiella språken, i den anmodade myndighetens stat, eller till ett annat språk som de berörda staterna har enats om.

1.   En begäran om information enligt artikel 22.1, en begäran om delgivning enligt artikel 25.1, en begäran om indrivning enligt artikel 27.1 eller en begäran om säkerhetsåtgärder enligt artikel 33.1 samt överlämnande av statistiska uppgifter enligt artikel 39 ska skickas på elektronisk väg med hjälp av ett standardformulär, såvida detta inte är ogenomförbart av tekniska skäl. Dessa formulär ska också i möjligaste mån användas för alla andra meddelanden som rör begäran.

Det enhetliga dokument som medger verkställighet i den anmodade myndighetens stat, det dokument som medger säkerhetsåtgärder i den sökande myndighetens stat och övriga handlingar enligt artiklarna 29 och 33 ska också skickas elektroniskt, såvida detta inte är ogenomförbart av tekniska skäl.

I tillämpliga fall kan standardformulären åtföljas av rapporter, förklaringar och eventuella andra handlingar, eller bestyrkta kopior av eller utdrag ur dessa, vilka också ska skickas på elektronisk väg, såvida detta inte är ogenomförbart av tekniska skäl.

Standardformulär och elektronisk kommunikation får också användas för informationsutbyte i enlighet med artikel 23.

2.   Punkt 1 ska inte gälla den information och dokumentation som erhålls genom att tjänstemän närvarar vid myndigheter i en annan stat eller genom deltagande i administrativa utredningar i en annan stat i enlighet med artikel 24.

3.   Om kommunikationen inte sker på elektronisk väg eller genom användning av standardformulär ska detta inte påverka giltigheten av de erhållna upplysningarna eller av de åtgärder som vidtas för att efterkomma en begäran om bistånd.

4.   Nätet för elektronisk kommunikation och de standardformulär som antagits för tillämpningen av detta avtal får också användas vid bistånd för indrivning avseende andra fordringar än de som avses i artikel 2.1 b, om ett sådant bistånd för indrivning är möjligt enligt andra bilaterala eller multilaterala rättsligt bindande instrument om administrativt samarbete mellan staterna.

5.   Under den tid och i den mån som den gemensamma kommittén inte har antagit närmare bestämmelser om genomförandet av denna avdelning ska de behöriga myndigheterna använda de bestämmelser, inklusive de standardformulär som redan antagits vid genomförandet av rådets direktiv 2010/24/EU (5), varvid termen medlemsstat kommer att tolkas som att den omfattar Norge.

Trots vad som sägs i det föregående stycket ska den anmodade myndighetens stat använda eurovalutan vid överföring av indrivna belopp till den sökande myndighetens stat, om inte annat har överenskommits mellan de berörda staterna. De stater som inte har euron som officiell valuta ska enas med Norge om vilken valuta som ska användas vid överföring av indrivna belopp och underrätta den gemensamma kommittén om detta.

1.   Parterna inrättar härigenom en gemensam kommitté som består av parternas företrädare. Den gemensamma kommittén ska säkerställa att detta avtal fungerar och genomförs väl.

2.   Den gemensamma kommittén ska utfärda rekommendationer för att främja målen för detta avtal och anta beslut om följande:

3.   Den gemensamma kommittén ska agera enhälligt. Den gemensamma kommitténs beslut ska vara bindande för parterna. Den gemensamma kommittén ska anta sin egen arbetsordning.

4.   Den gemensamma kommittén ska sammanträda minst vartannat år. Vardera parten får begära att ett möte ska sammankallas. Vardera parten ska växelvis inneha ordförandeskapet för den gemensamma kommittén. Datum och plats för varje möte, samt dagordningen, ska avgöras genom en överenskommelse mellan parterna.

5.   Om en av parterna önskar revidera avtalet ska den lägga fram ett förslag inför den gemensamma kommittén, som ska utfärda rekommendationer, särskilt om inledandet av förhandlingar enligt parternas regler för internationella förhandlingar.

1.   Detta avtal ska godkännas av parterna i enlighet med deras egna interna rättsliga förfaranden.

2.   Detta avtal träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter den dag då parterna till varandra har anmält att de interna rättsliga förfaranden som avses i punkt 1 har slutförts.

3.   Detta avtal ska ingås på obestämd tid. Vardera parten får säga upp detta avtal genom skriftlig anmälan till den andra parten. Uppsägningen får verkan sex månader efter dagen för anmälan.

4.   De anmälningar som görs i enlighet med denna artikel ska för unionens del sändas till rådets generalsekretariat och för Norges del till utrikesministeriet.