Förklaring om provisorisk tillämpning

Det kommer inte att vara möjligt för Europeiska gemenskapen att före den 30 juni 1999 avsluta sina institutionella godkännandeförfaranden i enlighet med artikel XXII b i konventionen om livsmedesbistånd.

I enlighet med artikel XXII c nämnda konvention lämnar gemenskapen därför denna förklaring om provisorisk tillämpning vilken skall träda i kraft när konventionen träder i kraft. Genom att deponera en sådan förklaring anser sig gemenskapen provisoriskt vara part till den berörda konventionen, med alla de rättigheter och skyldigheter som detta innebär, till dess att den har fattat ett slutgiltigt beslut i frågan.

BILAGA

1999 ÅRS KONVENTION OM LIVSMEDELSBISTÅND

>Plats för tabell>

1999 ÅRS KONVENTION OM LIVSMEDELSBISTÅND

Ingress

PARTERNA TILL DENNA KONVENTION

som har sett över 1995 års konvention om livsmedelsbistånd och dess mål att säkerställa att minst 10 miljoner ton livsmedelsbistånd årligen lämnas i form av spannmål för konsumtion, och som vill bekräfta sina önskemål om att fortsätta det internationella samarbetet mellan medlemsregeringarna när det gäller livsmedelsbistånd,

som erinrar om förklaringen om den globala livsmedelsförsörjningen och den handlingsplan som antogs vid världstoppmötet om livsmedelsförsörjning i Rom 1996, särskilt åtagandet att uppnå livsmedelsförsörjning åt alla och att fortsätta ansträngningarna för att bekämpa svält,

som önskar förbättra världssamfundets kapacitet att trygga livsmedelsförsörjningen i katastrofsituationer och förbättra den globala livsmedelsförsörjningen genom att säkerställa leveranser av livsmedelsbistånd oberoende av fluktuationer i världsmarknadspriserna och tillgången på livsmedel,

som erinrar om att WTO-medlemsländernas stats- och regeringschefer i 1994 års Marrakesh-beslut om åtgärder för de minst utvecklade länderna och för utvecklingsländer som är nettoimportörer av livsmedel kom överens om att se över den omfattning av livsmedelsbiståndet som bestämdes i konventionen om livsmedelsbistånd, vidareutvecklad vid 1996 års ministerkonferens i Singapore,

som inser att mottagarländerna och medlemmarna för sin egen politik när det gäller livsmedelsbistånd och hithörande frågor och att huvudmålet med livsmedelsbistånd är att eliminera själva behovet av livsmedelsbistånd,

som önskar förbättra livsmedelsbiståndets effektivitet och kvalitet som del i tryggandet av livsmedelsförsörjningen i utvecklingsländerna, särskilt för att minska fattigdom och svält i de mest utsatta grupperna och för att förbättra medlemmarnas samordning och samarbete på livsmedelsbistånds område,

HAR KOMMIT ÖVERENS OM FÖLJANDE:

DEL I

MÅL OCH DEFINITIONER

Artikel I

Mål

Denna konvention har som mål att bidra till den globala livsmedelsförsörjningen och till att förbättra världssamfundets möjligheter att trygga livsmedelsförsörjningen i katastrofsituationer och andra livsmedelsbehov i utvecklingsländer genom att

a) se till att tillräckliga mängder livsmedelsbistånd finns att tillgå på förhand i enlighet med bestämmelserna i denna konvention,

b) uppmuntra medlemmarna till att säkerställa att det livsmedelsbistånd som lämnas särskilt är avsett för att minska fattigdom och svält i de mest utsatta grupperna, och att det är förenligt med dessa länders jordbruksutveckling,

c) använda maximeringsprinciper för effekten, effektiviteten och kvaliteten hos det livsmedelsbistånd som lämnas för att trygga livsmedelsförsörjningen, och

d) skapa ramar för samarbete, samordning och informationsutbyte mellan medlemmarna för frågor i samband med livsmedelsbistånd så att större effektivitet uppnås för livsmedelsbiståndet som helhet och bättre samverkan mellan livsmedelsbistånd och andra politiska instrument.

Artikel II

Definitioner

a) I denna konvention används följande beteckningar med de betydelser som här anges, om inte annat framgår av sammanhanget:

i) cif: kostnad, frakt och försäkring,

ii) åtagande: den minsta mängd livsmedelsbistånd som en medlem skall lämna varje år enligt artikel III e,

iii) kommitté: den livsmedelsbiståndskommitté som avses i artikel XV,

iv) bistånd: den mängd livsmedelsbistånd som en medlem årligen lämnar och rapporterar till kommittén enligt bestämmelserna i denna konvention,

v) konvention: 1999 års konvention om livsmedelsbistånd,

vi) DAC: OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd,

vii) utvecklingsland: ett land eller territorium som får ta emot livsmedelsbistånd enligt artikel VII,

viii) produkt som får lämnas som bistånd: en i artikel IV angiven produkt som en medlem får bidra med i form av livsmedelsbistånd enligt denna konvention,

ix) verkställande direktör: verställande direktören i Internationella spannmålsrådet,

x) fob: fritt ombord,

xi) livsmedel eller livsmedelsbistånd: en hänvisning, alltefter omständigheterna, till utsäde för livsmedelsgrödor,

xii) medlem: part till denna konvention,

xiii) mikronutritionsämnen: vitaminer och mineraler som används för att berika eller komplettera de produkter som får lämnas som livsmedelsbistånd enligt artikel IV c och som kan inräknas i en medlems bistånd,

xiv) OECD: Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling,

xv) produkter från första bearbetningsledet omfattar

- finmalet mjöl av spannmål,

- krossgryn och grovt mjöl av spannmål,

- andra bearbetade spannmålskärnor (t.ex. valsade, bearbetade till flingor, polerade, pärlgryn och gröpade kärnor men inte ytterligare bearbetade), utom råris, glaserat, polerat eller brutet ris,

- groddar av spannmål, även hela, valsade, bearbetade till flingor eller malda,

- bulgur, och

- andra liknande produkter av spannmål som kan komma att omfattas av kommitténs beslut,

xvi) produkter från andra bearbetningsledet omfattar

- makaroner, spaghetti och liknade produkter, och

- andra produkter som framställs med användning av en produkt från första bearbetningsledet och som kan komma att omfattas av kommitténs beslut,

xvii) ris: råris, glaserat, polerat eller brutet ris,

xviii) sekretariat: Internationella spannmålsrådets sekretariat,

xix) ton: ett metriskt ton om 1000 kg,

xx) transport- och andra driftskostnader, angivna i bilaga A: kostnader efter fobstadiet eller, vid lokala inköp, efter inköp, i samband med livsmedelsbiståndsinsatser som helt eller delvis får inräknas i en medlems bistånd.

xxi) värde: en medlems åtagande i en konvertibel valuta,

xxii) veteekvivalent: mängden av en medlems åtagande eller bistånd omräknad enligt artikel V,

xxiii) WTO: Världshandelsorganisationen,

xxiv) år: perioden 1 juli-30 juni påföljande år, om inte annat anges.

b) Varje hänvisning i denna konvention till regering eller regeringar eller medlem skall tolkas att omfatta en hänvisning till Europeiska gemenskapen (nedan kallad EG). Följaktligen skall varje hänvisning i denna konvention till en regerings underskrift eller deponering av ratifikations-, antagande- eller godkännandeinstrument eller anslutningsinstrument eller förklaring om provisorisk tillämpning, när det gäller EG, tolkas att omfatta den behöriga EG-myndighetens undertecknande eller förklaring om provisorisk tillämpning på EG:s vägnar samt deponering av det instrument som enligt EG:s institutionella förfaranden krävs för att ingå ett internationellt avtal.

c) Varje hänvisning i denna konvention till regering eller regeringar eller medlem skall vid behov anses omfatta varje enskilt tullområde enligt Allmänna tull- och handelsavtalet eller Avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen.

DEL II

BISTÅND OCH BEHOV

Artikel III

Kvantitet och kvalitet

a) Medlemmarna avtalar att ge utvecklingsländer livsmedelsbistånd eller dess motsvarighet i kontanter med de lägsta årliga kvantiteter eller belopp som anges i punkt e i denna artikel (nedan kallat åtagandet).

b) Varje medlems åtagande skall antingen uttryckas i ton veteekvivalent eller värdetermer eller en kombination av ton och värde. Medlemmar som uttrycker sina åtaganden i värdetermer skall också ange ett garanterat årligt tontal.

c) Om medlemmar uttrycker sina åtaganden i värdetermer eller en kombination av ton och värde, får värdet även omfatta transport- och andra driftskostnader i samband med livsmedelsbiståndet.

d) Vare sig medlemmarnas åtagande är uttryckta i ton, värdetermer eller en kombination av ton och värde får en medlem även inbegripa ett indikativt värde som avser den totala uppskattade kostnaden, inklusive transport- och andra driftskostnader i samband med livsmedelsbiståndet.

e)

>Plats för tabell>

f) Transport- och andra driftskostnader skall om de inräknas i en medlems åtagande ha tillkommit som en del av en livsmedelsbiståndsinsats som också får räknas in i en medlems åtagande.

g) När det gäller transport- och andra driftskostnader får en medlem inte ta med mer än inköpskostnaderna för de produkter som får lämnas som bistånd i beräkningarna av sitt åtagande, förutom i internationellt erkända katastrofsituationer.

h) En medlem som har anslutit sig till denna konvention enligt artikel XXIII b skall tillsammans med sitt åtagande förtecknas i punkt e i den här artikeln.

i) En anslutande medlems åtagande som avses i punkt h i denna artikel får inte understiga 20000 ton eller ett lämpligt värde som kommittén godkänner. Åtagandet börjar normalt gälla till fullo det första året under vilket kommittén anser att landet har anslutit sig till konventionen. För att underlätta för andra regeringar än dem som anges i punkt e i denna artikel att ansluta sig får emellertid kommittén avtala att en anslutande medlems åtagande skall införas gradvis över en period av högst tre år, under förutsättning att åtagandet under det första året inte understiger 10000 ton eller ett lämpligt värde, och ökar med minst 5000 ton per år eller lämpligt värde under vart och ett av de följande åren.

j) Alla produkter som lämnas som livsmedelsbistånd skall motsvara internationella kvalitetsnormer, överensstämma med mottagarnas kostvanor och näringsbehov och, med undantag av utsäde, vara lämpliga för konsumtion.

Artikel IV

Produkter

a) Följande produkter får lämnas som bistånd enligt denna konvention, förutsatt att de motsvarar specifikationerna i tillämplig arbetsordning:

i) spannmål (vete, korn, majs, hirs, havre, råg, sorghum eller rågvete) eller ris

ii) spannmåls- och risprodukter från första eller andra bearbetningsledet

iii) trindsäd

iv) ätbar olja

v) rotfrukter (kassava, potatis, sötpotatis, jams, taro), om de tillhandahålls genom trepartsarrangemang eller genom lokala inköp

vi) skummjölkspulver

vii) socker

viii) utsäde till produkter som får lämnas som bistånd

ix) Inom de gränser som anges i punkt b nedan, produkter som ingår som en del i utsatta gruppers traditionella kost, eller som en del i kompletterande livsmedelsprogram och som uppfyller kraven i artikel III j i denna konvention.

b) Den kvantitet livsmedelsbistånd som en medlem lämnar under ett år för att fullgöra sitt åtagande i form av

i) de produkter som anges i punkt a vi-viii i denna artikel får sammanlagt inte överstiga 15 %, och för en enskild produktkategori inte 7 %, av dess åtagande exklusive transport- och driftskostnader,

ii) de produkter som anges i punkt a ix i denna artikel får sammanlagt inte överstiga 5 %, och för en enskild produkt inte 3 %, av dess åtagande exklusive transport- och driftskostnader,

iii) åtaganden som uttrycks som en kombination av ton och värde skall procentsatserna i punkterna i och ii ovan beräknas separat för ton och värde, exklusive transport- och andra driftskostnader.

c) För att fullgöra sina åtaganden får medlemmarna tillhandahålla mikronutritionsämnen tillsammans med produkter som får lämnas som bistånd. Medlemmarna uppmanas att, vid behov, lämna berikade produkter i livsmedelsbistånd, särskilt i katastrofsituationer och i målinriktade utvecklingsprojekt.

Artikel V

Ekvivalens

a) Bistånd skall beräknas på grundval av dess veteekvivalent enligt följande:

i) Spannmål avsedd som livsmedel skall vara likvärdig med vete.

ii) Ris skall beräknas på grundval av förhållandet mellan det internationella exportpriset för ris respektive vete, enligt de metoder som anges i arbetsordningen.

iii) Produkter från första eller andra bearbetningsledet av spannmål eller av ris skall beräknas på grundval av deras spannmåls- respektive risinnehåll, enligt de specifikationer som anges i arbetsordningen.

iv) Trindsäd, spannmålsutsäde, ris eller andra livsmedelsgrödor, och alla andra produkter som får lämnas som bistånd skall beräknas på grundval av inköpskostnaderna enligt de metoder som anges i arbetsordningen.

b) När det gäller bistånd i form av blandningar av produkter skall endast den del av blandningen som består av produkter som får lämnas som bistånd inräknas i en medlems bistånd.

c) Kommittén skall fastställa en arbetsordning för fastställandet av veteekvivalenten till berikade produkter och mikronutritionsämnen.

d) Kontantbistånd för inköp av produkter som får lämnas som bistånd skall värderas antingen på grundval av veteekvivalenten för dessa produkter eller på grundval av gällande internationella marknadspriser för vete, enligt de metoder som fastställs i arbetsordningen.

Artikel VI

Förädling och överföring

a) Varje medlem skall se till att insatser för ett visst år inom ramen för dess åtagande i så stor utsträckning som möjligt görs inom det året.

b) Om en medlem under ett visst år inte kan tillhandahålla den kvantitet som anges i artikel III e, skall den utan dröjsmål underrätta kommittén om detta och allra senast vid det första sammanträdet efter utgången av det året. Om kommittén inte beslutar annorlunda, skall den kvantitet som inte tillhandahållits läggas till medlemmens åtagande för det påföljande året.

c) Om en medlems bistånd överskrider åtagandet för ett år, får upp till 5 % av medlemmens sammanlagda åtagande, eller den överskridande kvantiteten, beroende på vilken som är minst, räknas som en del av medlemmens åtagande för det påföjande året.

Artikel VII

Mottagare av livsmedelsbistånd

a) Livsmedelsbistånd enligt denna konvention får lämnas till de utvecklingsländer och territorier som finns upptagna i bilaga B under beteckningen

i) minst utvecklade länder,

ii) låginkomstländer,

iii) lägre medelinkomstländer, och andra länder som finns upptagna i WTO-listan över utvecklingsländer som är nettoimportörer av livsmedel när denna konvention framförhandlas, när det i dessa länder uppstår akut livsmedelsbrist eller internationellt erkända ekonomiska krissituationer med akut livsmedelsbrist om följd eller när livsmedelsbiståndet är riktat till utsatta grupper.

b) När det gäller punkt a i denna artikel skall alla ändringar som görs i DAC-listan över utvecklingsländer och territorier i bilaga B a-c även gälla förteckningen över mottagarländer enligt denna konvention.

c) Vid fördelningen av sitt livsmedelsbistånd skall medlemmarna prioritera minst utvecklade länder och låginkomstländer.

Artikel VIII

Behov

a) Livsmedelbistånd skall endast lämnas när det är den mest effektiva och den lämpliga formen av stöd.

b) Livsmedelsbistånd skall föregås av att mottagarlandet och medlemmarna bedömer behovet, inom ramen för respektive lands politik, och skall syfta till att förbättra livsmedelsförsörjningen i mottagarländerna. För att täcka dessa behov skall medlemmarna ägna särskild uppmärksamhet åt att fylla kvinnors och barns särskilda näringsbehov.

c) Gratis utdelning av livsmedelsbistånd skall rikta sig till utsatta grupper.

d) Då livsmedelsbistånd lämnas i katastrofsituationer, skall särskild hänsyn tas till långsiktiga återuppbyggnads- och utvecklingsmål i mottagarländerna och grundläggande humanitära principer skall respekteras. Medlemmar skall söka tillse att det livsmedelsbistånd som lämnas når de tilltänkta mottagarna i rätt tid.

e) I görligaste mån skall medlemmar långsiktsplanera sitt icke akuta livsmedelsbistånd så att mottagarländerna i sina utvecklingsprogram kan ta hänsyn till det troliga flödet av det livsmedelsbistånd som de kommer att ta emot för varje år som denna konvention gäller.

f) Om det visar sig att ett visst land, en viss region eller vissa regioner, till följd av kraftigt underskott i produktionen av livsmedel eller av andra skäl har alldeles särskilda behov av livsmedel, skall frågan tas upp av kommittén. Kommittén får rekommendera medlemmarna att bemöta situationen genom att öka den kvantitet livsmedelsbistånd som lämnas.

g) När behov av livsmedelsbistånd konstateras, skall medlemmar eller deras parter eftersträva inbördes samråd på regional och mottagarländernas nivå, i syfte att utveckla ett gemensamt tillvägagångssätt för analys av behovet.

h) Medlemmarna är eniga om att vid behov identifiera prioriterade länder och regioner i deras livsmedelsbiståndsprogram. Medlemmar skall säkerställa öppenhet och insyn när det gäller deras prioriteringar, politik och program genom information till andra biståndsgivare.

i) Medlemmar skall, direkt eller genom sina respektive parter, samråda med varandra om möjligheterna att upprätta ett gemensamt handlingsprogram för prioriterade länder, om möjligt på flerårig basis.

Artikel IX

Biståndsformer och biståndsvillkor

a) Livsmedelsbistånd enligt denna konvention får lämnas i form av

i) livsmedelsgåvor eller kontantbistånd som skall användas till köp av livsmedel för eller av mottagarlandet,

ii) livsmedelsförsäljning mot mottagarlandets valuta, som inte är överlåtbar och inte får konverteras till valuta eller varor och tjänster som är avsedda att användas av biståndsgivande medlemmar,

iii) livsmedelsförsäljning på kredit, varvid betalning skall erläggas med skäliga årliga belopp över perioder om minst tjugo år och med räntesatser som är lägre än de kommersiella räntesatser som gäller på världsmarknaderna.

b) När det gäller livsmedelsbistånd som räknas in i en medlems åtagande skall allt livsmedelsbistånd till de minst utvecklade länderna lämnas i form av gåvor.

c) Livsmedelsbistånd som lämnas enligt denna konvention i form av gåva skall minst utgöra 80 % av en medlems bistånd och medlemmarna skall i görligaste mån sträva efter att gradvis öka denna procentsats.

d) Medlemmarna skall åta sig att genomföra allt livsmedelsbistånd enligt denna konvention så att det inte inverkar störande på de normala produktionsmönstren och de internationella handelsmönstren.

e) Medlemmarna skall säkerställa att

i) tillhandahållandet av livsmedelsbistånd inte är direkt eller indirekt, formellt eller informellt, uttryckligen eller underförstått, knutet till kommersiell export av jordbruksprodukter eller andra varor och tjänster till mottagarländerna,

ii) transaktioner i samband med livsmedelsbistånd, även bilateralt livsmedelsbistånd som lämnas i form av ett visst penningvärde, skall genomföras på ett sätt som är förenligt med FAO:s Principer om överskottslager och konsultativa krav.

Artikel X

Transport och leverans

a) Kostnaderna för transport och levererans av livsmedelsbistånd efter fobstadiet skall, i görligaste mån, bäras av biståndsgivarna, särskilt när det gäller akut livsmedelsbistånd eller livsmedelsbistånd som lämnas till prioriterade mottagarländer.

b) Vid planeringen av livsmedelsbiståndsinsatser skall särskild hänsyn tas till eventuella svårigheter som kan påverka transport, bearbetning eller lagring av livsmedelsbiståndet och till de effekter som biståndsleveranserna kan ha i mottagarlandet på saluföringen av lokalt skördade produkter.

c) För att på bästa sätt utnyttja tillgänglig logistikkapacitet skall medlemmarna, i görligaste mån, tillsammans med andra biståndsgivare, mottgarländer och andra parter som deltar i livsmedelsbiståndsdistributionen, upprätta en samordnad tidsplan för sina biståndsleveranser.

d) I varje granskning av hur medlemmarna har fullgjort sina åtaganden enligt denna konvention skall vederbörlig hänvisning göras till betalda transport- och leveranskostnader.

e) Transport- och andra driftskostnader skall ha tillkommit som en del av livsmedelsbiståndet och får räknas in som en del av en medlems bistånd.

Artikel XI

Biståndskanaler

a) Medlemmarna får lämna livsmedelsbiståndet bilateralt via mellanstatliga eller andra internationella organisationer eller icke-statliga organisationer.

b) Medlemmarna skall till fullo överväga fördelarna med att styra livsmedelsbiståndet via multilaterala kanaler, särskilt Världslivsmedelsprogrammet.

c) Medlemmarna skall, när de utvecklar och genomför sina livsmedelsbiståndsinsatser, i görligaste mån använda de upplysningar och kunskaper som finns tillgängliga inom relevanta internationella organisationer, vare sig dessa är mellanstatliga eller icke-statliga, som sysslar med livsmedelsbistånd.

d) När det gäller livsmedelsbistånd uppmuntras medlemmarna att samordna sin politik och sina insatser med internationella organisationers livsmedelsbiståndsverksamhet i syfte att stärka sambandet mellan olika livsmedelsbiståndsinsatser.

Artikel XII

Lokala inköp och trepartsarrangemang

a) För att främja lokal jordbruksutveckling, stärka regionala och lokala marknader och förbättra mottagarländernas livsmedelsförsörjning på lång sikt, skall medlemmarna överväga att använda eller styra sitt kontantbistånd till köp av livsmedel

i) för leverans från andra utvecklingsländer till mottagarländerna (trepartsarrangemang), eller

ii) i en del av ett utvecklingsland för leverans till ett område med livsmedelsbrist i det landet (lokala inköp).

b) Kontantbistånd skall i normala fall inte lämnas till köp av livsmedel av samma slag som de livsmedel som det land som är leveranskälla har mottagit i bilateralt eller multilateralt livsmedelsbistånd under samma år som köpet äger rum, eller ett föregående år, om det livsmedelsbistånd som då mottogs fortfarande används.

c) För att underlätta köp av livsmedel från utvecklingsländer, skall medlemmar, i görligaste mån, lämna tillgängliga upplysningar till sekretariatet om möjliga eller förutsedda livsmedelsöverskott i utvecklingsländer.

d) Medlemmarna skall särskilt söka undvika negativa effekter som prisändringar till följd av lokala inköp kan ha för låginkomstkonsumenter.

Artikel XIII

Effektivitet och effekter

a) Vid alla transaktioner som rör livsmedelsbistånd skall medlemmar särskilt ta hänsyn till följande:

i) Undvika skadliga effekter lokalt på skördar, produktion och saluföringsstrukturer genom att välja lämplig tidpunkt för distribution av livsmedelsbiståndet.

ii) Respektera biståndsmottagarnas matvanor och näringsbehov lokalt och minimera eventuella negativa effekter på deras kostvanor.

iii) Underlätta kvinnors deltagande i beslutsprocessen och genomförandet av livsmedelsbiståndsinsatserna och på så sätt trygga livsmedelsförsörjningen i hushållen.

b) Medlemmar skall sträva efter att stödja mottagarländernas regeringars insatser för att utveckla och genomföra livsmedelsbiståndsprogram på ett sätt som överensstämmer med denna konvention.

c) Medlemmar skall stödja och vid behov bidra till att stärka mottagarländernas regeringars och civila samhällens kapacitet och kunskaper för att utveckla och genomföra strategier för livsmedelsförsörjning som stärker livsmedelsbiståndsprogrammens effekter.

d) När livsmedelsbistånd säljs i ett mottagarland skall försäljningen, i görligaste mån, ske via den privata sektorn och vara baserad på marknadsanalys. Vid fördelningen av intäkterna från sådan försäljning skall sådana projekt prioriteras som syftar till att förbättra mottagarnas livsmedelsförsörjning.

e) Andra former för att stärka livsmedelsbiståndet (ekonomiskt bistånd, tekniskt bistånd etc.) skall övervägas för ökade möjligheter att förbättra livsmedelsförsörjningen och för att öka regeringarnas och det civila samhällets möjligheter att utveckla strategier för livsmedelsförsörjningen på alla nivåer.

f) Medlemmarna skall sträva efter att söka överensstämmelse mellan livsmedelsbiståndspolitiken och politiken på andra områden som utveckling, jordbruk och handel.

g) Medlemmarna enas om att i görligaste mån samråda med alla berörda parter i respektive mottagarland för att säkerställa övervakning av hur programmen och insatserna för livsmedelsbistånd samordnas.

h) Medlemmarna skall sträva efter att göra gemensamma utvärderingar av sina program och insatser för livsmedelsbistånd. Dessa utvärderingar skall baseras på internationellt överenskomna principer.

i) När medlemmarna utvärderar sina program och insatser för livsmedelsbistånd skall de beakta bestämmelserna i denna konvention om effektivitet och effekter hos dessa program och insatser för livsmedelsbistånd.

j) Medlemmarna uppmuntras att utvärdera effekterna av sina livmedelsbiståndsprogram, vare sig de kanaliseras bilateralt, multilateralt eller genom icke-statliga organisationer, på grundval av lämpliga indikatorer såsom biståndsmottagarnas näringsstituation och andra indikatorer som relaterar sig till den globala livsmedelsförsörjningen.

Artikel XIV

Information och samordning

a) Medlemmarna skall regelbundet och i tid inkomma med rapporter till kommittén om biståndets omfattning, innehåll, kanaler, kostnader (inkl. transport- och leveranskostnader), former och villkor i enlighet med arbetsordningen.

b) Medlemmarna åtar sig att lämna statistik och annan information som kan komma att krävas för genomförandet av denna konvention, särskilt när det gäller deras

i) biståndsleveranser, även köp av produkter till följd av kontantbistånd, lokala inköp eller trepartsarrangemang och sådana leveranser som förmedlas via internationella organisationer,

ii) avtal som de ingått för framtida leveranser av livsmedelsbistånd,

iii) politik som påverkar bestämmelserna om och distributionen av livsmedelsbistånd. I görligaste mån skall dessa rapporter lämnas skriftligen till den verkställande direktören före varje ordinarie kommittésammanträde.

c) Medlemmar som lämnar bistånd enligt denna konvention i form av multilateralt kontantbistånd till internationella organisationer skall rapportera fullgörandet av sina åtaganden i enlighet med arbetsordningen.

d) Medlemmarna skall utbyta information om sina respektive livsmedelsbiståndspolitik och -program och resultatet av sina utvärderingar av denna politik och dessa program, och skall eftersträva ett samband i livsmedelsbiståndsprogrammen mellan strategier för livsmedelsförsörjning på nationell, regional, lokal och hushållsnivå.

e) Medlemmarna skall till kommittén på förhand ange hur stor del av deras åtagande som inte utgörs av gåvor och villkoren för sådant bistånd.

DEL III

FÖRVALTNING

Artikel XV

Livsmedelsbiståndskommittén

a) Livsmedelsbiståndskommittén, som inrättades genom konventionen om livsmedelsbistånd inom ramen för 1967 års internationella spannmålsavtal, skall fortsätta sin verksamhet med att förvalta denna konvention med utövande av de befogenheter och funktioner som föreskrivs i denna konvention.

b) Kommittén skall bestå av företrädare för samtliga parter till denna konvention.

c) Varje medlem skall utse en företrädare med hemvist på den plats där kommittén har sitt säte och till vilken sekretariatets kungörelser och andra meddelanden i samband med kommitténs arbete normalt sett skall skickas. En medlem får överenskomma med den verkställande direktören om andra arrangemang.

Artikel XVI

Befogenheter och funktioner

a) Kommittén skall fatta de beslut och fylla de funktioner som krävs för att genomföra bestämmelserna i denna konvention. Den skall fastställa de arbetsordningar som krävs för detta ändamål.

b) Kommitténs beslut skall fattas i samförstånd.

c) Kommittén skall övervaka behovet av livsmedelsbistånd i utvecklingsländer och medlemmarnas möjlighet att uppfylla detta.

d) Kommittén skall övervaka vilka framsteg som görs när det gäller att uppnå de mål som anges i artikel I i denna konvention och att bestämmelserna i denna konvention fullgörs.

e) Kommittén får ta emot upplysningar från mottagarländer och samråda med dem.

Artikel XVII

Ordförande och vice ordförande

a) Vid det sista stadgeenliga sammanträdet varje år skall kommittén utse en ordförande och en vice ordförande för det påföljande året.

b) Ordförandes arbetsuppgifter skall vara följande:

i) Att godkänna förslaget till dagordning för varje sammanträde.

ii) Att fungera som mötesordförande.

iii) Att förklara varje möte och sammanträde öppnat respektive avslutat.

iv) Att lägga fram förslaget till dagordning för kommittén att antas vid varje sammanträdes början.

v) Att leda diskussionerna och se till att arbetsordningen följs.

vi) Att ge ordet och besluta om ordningsfrågor i enlighet med gällande arbetsordning.

vii) Att väcka frågor och kungöra beslut.

viii) Att fatta beslut om procedurfrågor som delegaterna kan ställa.

c) Om ordförande är frånvarande från hela eller delar av sammanträdet, eller tillfälligt inte kan fullgöra sina åligganden som ordförande, skall vice ordförande fungera som ordförande. Vid ordförandes och vice ordförandes frånvaro skall kommittén utse en tillfällig ordförande.

d) Om ordförande av någon anledning inte kan fortsätta att fullgöra sina åligganden som ordförande, skall vice ordförande fungera som ordförande i avvaktan på att kommittén utser en ny ordförande.

e) Vice ordförande skall då de fungerar som ordförande eller tillfällig ordförande ha samma befogenheter och arbetsuppgifter som ordförande.

Artikel XVIII

Sammanträden

a) Kommittén skall sammanträda minst två gånger om året i anslutning till Internationella spannmålsrådets stadgeenliga möten. Kommittén skall även sammanträda vid andra tillfällen som ordförande beslutar, på begäran av tre medlemmar, eller som på annat sätt krävs enligt denna konvention.

b) För att kommittén vid ett sammanträde skall vara beslutsför krävs att delegater som företräder två tredjedelar av kommittémedlemmarna är närvarande.

c) Kommittén får, i lämpliga fall, bjuda in regeringar som inte är medlemmar och företrädare för andra internationella mellanstatliga organisationer att närvara som observatörer på dess öppna möten.

d) Kommittén skall ha sitt säte i London.

Artikel XIX

Sekretariat

a) Kommittén skall utnyttja Internationella spannmålsrådets sekretariats tjänster för sådana administrativa uppgifter som kommittén kan ha behov av, inbegripet behandling och spridning av dokumentation och rapporter.

b) Den verkställande direktören skall utföra de uppdrag som kommittén ger och fullgöra de åligganden som fastställs i konventionen och i arbetsordningen.

Artikel XX

Underlåtelser och tvister

a) Om en tvist uppstår rörande tolkningen eller tillämpningen av denna konvention, eller en underlåtelse att fullgöra åtaganden enligt denna konvention konstateras, skall kommittén sammanträda och vidta lämpliga åtgärder.

b) Medlemmarna åtar sig att vid tvist om tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention beakta de rekommendationer och slutsatser som kommittén kommit fram till i samförstånd.

DEL IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel XXI

Depositarie

Förenta nationernas generalsekreterare utnämns härmed till depositarie för denna konvention.

Artikel XXII

Undertecknande och ratificering

a) Denna konvention skall vara öppen för undertecknande från och med den 1 maj 1999 till och med den 30 juni 1999 av de regeringar som anges i artikel III e.

b) Denna konvention skall vara föremål för ratificering, antagande eller godkännande av varje signatärregering i enlighet med dess konstitutionella förfaranden. Ratifikations-, antagande- eller godkännandeinstrument skall deponeras hos depositarien senast den 30 juni 1999. Kommittén får emellertid bevilja en signatärregering som nämnda dag inte har deponerat sitt ratifikations-, antagande- eller godkännandeinstrument en eller flera förlängningar av tidsfristen.

c) En signatärregering kan hos depositarien deponera en förklaring om provisorisk tillämpning av denna konvention. En sådan regering skall provisoriskt tillämpa denna konvention i enlighet med dess lagar och andra författningar och provisoriskt betraktas som en part till konventionen.

d) Depositarien skall underrätta alla signatär- och anslutande regeringar om varje undertecknande, ratificering, antagande, provisorisk tillämpning och anslutning till denna konvention.

Artikel XXIII

Anslutning

a) Denna konvention skall vara öppen för anslutning av var och en av de regeringar som avses i artikel III e och som inte har undertecknat denna konvention. Anslutningsinstrument skall deponeras hos depositarien senast den 30 juni 1999. Kommittén kan emellertid bevilja en regering som nämnda dag inte har deponerat sitt anslutningsinstrument en eller flera förlängningar av tidsfristen.

b) När denna konvention har trätt i kraft i enlighet med artikel XXIV skall den vara öppen för anslutning av andra regeringar än dem som avses i artikel III e på sådana villkor som kommittén anser vara lämpliga. Anslutningsinstrument skall deponeras hos depositarien.

c) En regering som ansluter sig till denna konvention enligt punkt a i denna artikel, eller vars anslutning har godkänts av kommittén i enlighet med punkt b i denna artikel, får hos depositarien deponera en förklaring om provisorisk tillämpning av denna konvention till dess att den deponerar sitt anslutningsinstrument. En sådan regering skall provisoriskt tillämpa denna konvention i enlighet med dess lagar och andra författningar och provisoriskt betraktas som en part till denna konvention.

Artikel XXIV

Ikraftträdande

a) Denna konvention träder i kraft den 1 juli 1999 om de regeringar, vars sammanlagda åtaganden enligt artikel III e motsvarar minst 75 % av de sammanlagda åtagandena från samtliga regeringar som finns förtecknade i nämnda punkt, den 30 juni 1999 har deponerat ratifikations-, antagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument, eller förklaring om provisorisk tillämpning, och under förutsättning att 1995 års konvention om handel med spannmål har trätt i kraft.

b) Om denna konvention inte träder i kraft i enlighet med punkt a i denna artikel, får de regeringar som har deponerat ratifikations-, antagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument, eller förklaring om provisorisk tillämpning, enhälligt besluta att den skall träda i kraft och gälla för dem, förutsatt att 1995 års konvention om handel med spannmål har trätt i kraft.

Artikel XXV

Löptid och utträde

a) Denna konvention skall gälla till och med den 30 juni år 2002, såvida inte dess löptid förlängs enligt punkt b i denna artikel eller den sägs upp tidigare enligt punkt f i denna artikel, förutsatt att 1995 års konvention om handel med spannmål eller, i dess ställe, en ny konvention om handel med spannmål, äger laga kraft till och med nämnda dag.

b) Kommittén får förlänga konventionens löptid efter den 30 juni år 2002 med högst två på varandra följande år per förlängning, under förutsättning att 1995 års konvention om handel med spannmål eller, i dess ställe, en ny konvention om handel med spannmål, är i kraft under förlängningsperioden.

c) Om konventionens löptid förlängs enligt punkt b i denna artikel kan medlemmarnas åtaganden enligt artikel III e bli föremål för omprövning av medlemmar innan en förlängning träder i kraft. Deras respektive åtaganden skall efter omprövningen förbli oförändrade under förlängningsperioden.

d) Denna konventions tillämpning skall övervakas, särskilt med avseende på resultaten av eventuella multilaterala förhandlingar i samband med livsmedelsbistånd och då särskilt förmånliga kreditvillkor och behovet av att tillämpa resultaten av dessa.

e) Situationen när det gäller livsmedelsbistånd, särskilt insatser med förmånliga kreditvillkor, skall ses över innan beslut fattas om en eventuell förlängning av denna konvention eller om en ny konvention.

f) Om denna konvention sägs upp, skall kommittén fortsätta sin verksamhet så länge som detta är nödvändigt för att träda i likvidation, och skall i detta syfte utöva de befogenheter och funktioner som är nödvändiga.

g) En medlem kan utträda från denna konvention vid utgången av varje år genom skriftligt meddelande om utträde till depositarien senast nittio dagar före utgången av det aktuella året, men skall därmed inte befrias från några åtaganden som följer av denna konvention och som inte har fullgjorts vid årets utgång. Medlemmen skall samtidigt underrätta kommittén om den vidtagna åtgärden.

h) En medlem som utträder från denna konvention kan senare återansluta sig genom att meddela kommittén och depositarien. Ett villkor för återanslutning till konventionen är att medlemmen fullgör sina åtaganden från och med det år den återansluter sig.

Artikel XXVI

Internationella spannsmålsavtalet

Denna konvention ersätter 1995 års konvention om livsmedelsbistånd, vars löptid har förlängts, och skall vara ett av de instrument som utgör 1995 års internationella spannmålsavtal.

Artikel XXVII

Giltiga texter

De engelska, franska, ryska och spanska texterna till denna konvention äger lika giltighet.

Utfärdat i London den 13 april 1999.

BILAGA A

TRANSPORT- OCH ANDRA DRIFTSKOSTNADER

Följande transport- och andra driftskostnader i samband med livsmedelsbistånd ingår i artiklarna II a vii, III, X och XIV i denna konvention:

a) Transportkostnader

Frakt, inklusive lastning och lossning

Överliggetid och expediering

Omlastning

Paketering

Försäkring och övervakning

Hamnavgifter och lagringsavgifter i hamn

Tillfällig lagring samt hamn- och vägavgifter

Inlandstransport, fordonshyra, tullar och eskortering, konvoj- och gränsavgifter

Hyra för utrustning

Flygfrakt, luftbroar

b) Andra driftskostnader

Icke livsmedelsprodukter som biståndsmottagaren använder (verktyg, redskap, insatsvaror inom jordbruket)

Icke livsmedelsprodukter som tillhandahålls för biståndsgenomförande parter (fordon, lagring)

Kostnader för utbildning av motparten

Genomförande parts driftskostnader, inte inbegripna i transportkostnaderna

Malning och andra särskilda kostnader

Inhemska icke-statliga organisationers kostnader

Tekniskt stöd och logistikplanering

Förberedelse, bedömning, övervakning och utvärdering av projekt

Registrering av biståndsmottagare

Tekniska tjänster inom landet

BILAGA B

MOTTAGARE AV LIVSMEDELSBISTÅND

Mottagare som får ta emot livsmedelsbistånd enligt artikel VII i denna konvention avser de utvecklingsländer och -territorier som ingår i den förteckning över biståndsmottagare som upprättats av OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (DAC) och som trädde i kraft den 1 januari 1997 samt länder som ingår i WTO:s lista över utvecklingsländer som är nettoimportörer av livsmedel och som trädde i kraft den 1 mars 1999.

a) Minst utvecklade länder

Afghanistan, Angola, Bangladesh, Benin, Bhutan, Burkina Faso, Burundi, Centralafrikanska republiken, Djibouti, Ekvatorialguinea, Eritrea, Etiopien, Gambia, Guinea, Guinea-Bissau, Haiti, Kambodja, Kap Verde, Kiribati, Komorerna, Laos, Lesotho, Liberia, Madagaskar, Malawi, Maldiverna, Mali, Mauretanien, Moçambique, Myanmar, Nepal, Niger, Republiken Kongo, Rwanda, Salomonöarna, São Tomé och Príncipe, Sierra Leone, Somalia, Sudan, Tanzania, Tchad, Togo, Tuvalu, Uganda, Vanuatu, Västra Samoa, Yemen, Zambia.

b) Låginkomstländer

Albanien, Armenien, Azerbajdzjan, Bosnien och Hercegovina, Elfenbenskusten, Georgien, Ghana, Guyana, Honduras, Indien, Kamerun, Kenya, Kina, Kirgizistan, Mongoliet, Nicaragua, Nigeria, Pakistan, Republiken Kongo, Senegal, Sri Lanka, Tadzjikistan, Vietnam och Zimbabwe.

c) Lägre medelinkomstländer

Algeriet, Belize, Bolivia, Botswana, Colombia, Costa Rica, Dominica, Dominikanska republiken, Ecuador, Egypten, El Salvador, Fiji, Filippinerna, Grenada, Guatemala, Indonesien, Irak, Iran, Jamaica, Jordanien, Jugoslavien, Kazakstan, Kuba, Libanon, Makedonien (f.d. jugoslaviska republiken Makedonien), Marocko, Marshallöarna, Mikronesiska federationen, Moldova, Namibia, Niue, Nordkorea (Demokratiska folkrepubliken Korea), Palau, Palestinska självstyrda områden, Panama, Papua Nya Guinea, Paraguay, Peru, Saint Vincent och Grenadinerna, Surinam, Swaziland, Syrien, Thailand, Timor, Tokelau, Tonga, Tunisien, Turkiet, Turkmenistan, Uzbekistan, Venezuela, Wallis- och Futunaöarna.

d) Utvecklingsländer som enligt WTO är nettoimportörer av livsmedel (ej inbegripna ovan)

Barbados, Mauritius, Saint Lucia, Trinidad och Tobago.