KONVENTION OM GRÄNSÖVERSKRIDANDE EFFEKTER AV INDUSTRIOLYCKOR

Preambel

PARTERNA I DENNA KONVENTION,

SOM INSER den särskilda vikten, i nuvarande och framtida generationers intresse, av att skydda människor och miljö mot effekterna av industriolyckor,

SOM ERKÄNNER att det är viktigt att snarast förebygga skadliga effekter av industriolyckor för människor och miljö och att främja alla åtgärder som stimulerar ett rationellt, ekonomiskt och effektivt utnyttjande av förebyggande åtgärder, beredskapsåtgärder och räddningsinsatser för att möjliggöra en miljöanpassad och hållbar ekonomisk utveckling,

SOM TAR HÄNSYN TILL att effekterna av industriolyckor kan spåras över gränserna och kräva samarbete mellan staterna,

SOM BEKRÄFTAR behovet att främja aktivt internationellt samarbete mellan berörda stater före, under och efter en olycka i syfte att förbättra lämpliga strategier och att förstärka och samordna verksamheten på alla lämpliga nivåer för att främja förebyggande av, beredskap för och insatser mot de gränsöverskridande effekterna av industriolyckor,

SOM BEAKTAR vikten och nyttan av bilaterala och multilaterala arrangemang för förebyggande av, beredskap för och insatser mot effekterna av industriolyckor,

SOM ÄR MEDVETNA OM den roll som Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE) har i detta sammanhang och som erinrar om bland annat ECE:s uppförandekod angående föroreningar av gränsöverskridande inre vattendrag till följd av olyckshändelser och om konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang,

SOM TAR HÄNSYN TILL de relevanta bestämmelserna i slutdokumentet från konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK), till det avslutande dokumentet från mötet i Wien med representanter från de deltagande ESK-staterna och resultatet av ESK-mötet i Sofia om skydd av miljön samt relevanta verksamheter och mekanismer i Förenta nationernas miljöprogram (UNEP), särskilt APELL-programmet, i Internationella arbetsorganisationen (ILO), särskilt koden som syftar till att förebygga större industriolyckor, samt i andra relevanta internationella organisationer,

SOM BEAKTAR de relevanta bestämmelserna i förklaringen från Förenta nationernas konferens om den mänskliga miljön, särskilt princip 21, enligt vilken staterna i enlighet med Förenta nationernas stadga och folkrättens principer har den suveräna rätten att exploatera sina egna resurser enligt sina egna miljöstrategier samt ansvaret att säkerställa att verksamheter inom deras jurisdiktion eller under deras kontroll inte förorsakar skada på miljön i andra stater eller i områden utom gränserna för nationell jurisdiktion,

SOM BETRAKTAR principen förorenaren betalar som en allmän princip inom internationell miljörätt,

SOM UNDERSTRYKER principerna inom folkrätten och internationell sedvänja, särskilt principerna om grannsämja, reciprocitet, icke-diskriminering och goda avsikter,

HAR KOMMIT ÖVERENS OM FÖLJANDE.

Artikel 1 Definitioner

I denna konvention avses med

a) industriolycka: en händelse till följd av en okontrollerad utveckling under varje form av verksamhet som omfattar farliga ämnen, antingen

i) i en anläggning, till exempel vid tillverkning, användning, lagring, hantering eller slutligt omhändertagande, eller

ii) under transport, i den utsträckning som denna täcks av punkt 2 (d) i artikel 2,

b) farlig verksamhet: varje verksamhet där ett eller flera farliga ämnen förekommer eller kan förekomma i sådana mängder som motsvarar eller överstiger de mängder som anges i bilaga 1 till denna konvention och som kan ge upphov till gränsöverskridande effekter,

c) effekter: alla direkta eller indirekta, omedelbara eller fördröjda skadliga följder av en industriolycka för bland annat

i) människor, växter och djur,

ii) marken, vattnet, luften och naturen,

iii) växelverkan mellan faktorerna under i och ii, och

iv) materiella tillgångar och kulturarv, inklusive historiska monument,

d) gränsöverskridande effekter: allvarliga effekter inom en parts jurisdiktion till följd av en industriolycka som inträffar inom en annan parts jurisdiktion,

e) företagsledningen: varje fysisk eller juridisk person, inklusive offentliga myndigheter, som ansvarar för en viss verksamhet, t.ex. ledning av, planering av att genomföra eller genomförande av en verksamhet,

f) part: om texten inte anger annat, en fördragsslutande part i denna konvention,

g) upphovspart: varje part eller parter under vilkens eller vilkas jurisdiktion en industriolycka inträffar eller kan befaras inträffa,

h) utsatt part: varje part eller parter som utsätts eller kan befaras utsättas för gränsöverskridande effekter av en industriolycka,

i) berörda parter: upphovsparter och utsatta parter,

j) allmänheten: en eller flera fysiska eller juridiska personer.

Artikel 2 Tillämpningsområde

1. Denna konvention skall tillämpas på förebyggandet av, beredskap för och insatser vid industriolyckor som kan förorsaka gränsöverskridande effekter, inbegripet effekterna av sådana olyckor till följd av naturkatastrofer, samt på internationellt samarbete om ömsesidigt bistånd samt forskning och utveckling, informations- och teknologiutbyte inom området för förebyggande av, beredskap för och insatser vid industriolyckor.

2. Denna konvention skall inte tillämpas på

a) kärntekniska olyckor eller nödlägen med radioaktiva ämnen,

b) olyckor vid militära anläggningar,

c) dammolyckor med undantag av effekterna av industriolyckor till följd av sådana olyckor,

d) olyckor i samband med landbaserad transport med undantag av

i) räddningstjänstinsatser vid sådana olyckor,

ii) transport på platsen för den farliga verksamheten,

e) utsläpp till följd av olycka av genetiskt modifierade organismer,

f) olyckor till följd av verksamheter i marin miljö, inbegripet utforskning av och utvinning från havsbotten,

g) utsläpp till sjöss av olja eller andra skadliga ämnen.

Artikel 3 Allmänna bestämmelser

1. Parterna skall, under beaktande av de insatser som redan gjorts på nationell och internationell nivå, vidta lämpliga åtgärder och samarbeta inom ramen för denna konvention för att skydda människor och miljö mot industriolyckor genom att i möjligaste mån förebygga sådana olyckor, minska deras frekvens och svårighetsgrad samt begränsa deras effekter. I detta syfte skall förebyggande åtgärder, beredskapsåtgärder och räddningsinsatser, inklusive återställande åtgärder, vidtas.

2. Parterna skall genom informationsutbyte, konsultationer och andra samarbetsåtgärder och utan onödigt dröjsmål utveckla och tillämpa beredskapsåtgärder, insatser, riktlinjer och strategier för att minska riskerna för industriolyckor och förbättra förebyggande åtgärder, beredskapsåtgärder och räddningsinsatser, inklusive återställande åtgärder, och därvid, för att undvika onödigt dubbelarbete, beakta de insatser som redan gjorts på nationell och internationell nivå.

3. Parterna skall säkerställa att företagsledningen tvingas iaktta alla åtgärder som krävs för att på ett säkert sätt kunna genomföra den farliga verksamheten och förebygga industriolyckor.

4. För att tillämpa bestämmelserna i denna konvention skall parterna vidta lämpliga lagstiftnings- och föreskriftsåtgärder samt administrativa och finansiella åtgärder för förebyggande av, beredskap för och insatser vid industriolyckor.

5. Bestämmelserna i denna konvention skall inte hindra parternas folkrättsliga skyldigheter vad gäller industriolyckor och farliga verksamheter.

Artikel 4 Identifiering, konsultationer och rådgivning

1. I syfte att vidta förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder skall upphovsparten vidta sådana åtgärder som är lämpliga för att identifiera farliga verksamheter inom sin jurisdiktion och säkerställa att berörda parter underrättas om varje sådan föreslagen eller befintlig verksamhet.

2. Berörda parter skall på initiativ av någon av dem inleda diskussioner om identifiering av de farliga verksamheter som rimligen kan orsaka gränsöverskridande effekter. Om de berörda parterna inte enas om huruvida en verksamhet utgör en sådan farlig verksamhet, får varje sådan part, om de berörda parterna inte kommer överens om att lösa frågan på ett annat sätt, hänskjuta frågan till en undersökningskommission för att fa ett råd, i enlighet med bestämmelserna i bilaga II.

3. Parterna skall, vad gäller föreslagna eller befintliga farliga verksamheter, tillämpa de förfaranden som fastställs i bilaga III.

4. När en farlig verksamhet är föremål för en miljökonsekvensbeskrivning i enlighet med konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang och denna beskrivning innefattar en utvärdering av de gränsöverskridande effekterna av industriolyckor vid en sådan farlig verksamhet som bedrivs i enlighet med regleringen i denna konvention, skall det slutliga beslut som fattas med avseende på konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang uppfylla relevanta krav i denna konvention.

Artikel 5 Frivillig utvidgning

Berörda parter skall, på initiativ av någon av dem, inleda diskussioner om huruvida en verksamhet som inte täcks av bilaga I skall behandlas som en farlig verksamhet. Efter ömsesidig överenskommelse får de använda en rådgivningsmekanism efter eget val eller vända sig till en undersökningskommission i enlighet med bilaga II för att få ett råd. När de berörda parterna kommer överens om det, skall denna konvention eller någon del av den tillämpas på ifrågavarande verksamhet, som om den var en farlig verksamhet.

Artikel 6 Förebyggande

1. Parterna skall vidta lämpliga åtgärder för att förebygga industriolyckor, inbegripet åtgärder för att förmå företagsledningar att vidta åtgärder för att minska risken för industriolyckor. Sådana åtgärder kan innefatta, men är inte begränsade till, dem som närmare beskrivs i bilaga IV.

2. Vad gäller farlig verksamhet skall upphovsparten ålägga företagsledningen att visa hur den farliga verksamheten genomförs på ett säkert sätt genom att tillhandahålla information om exempelvis grundläggande detaljer om processen, inbegripet men inte begränsat till sådan analys och utvärdering som närmare anges i bilaga V.

Artikel 7 Beslutsfattande om lokalisering

Inom ramen för sin rättsordning skall upphovsparten i syfte att minimera risken för befolkningen och samtliga berörda parters miljö, eftersträva antagandet av riktlinjer för lokalisering av nya farliga verksamheter och om betydelsefulla ändringar vad avser redan existerande farliga verksamheter. Inom ramen för sina rättssystem skall de utsatta parterna eftersträva antagandet av riktlinjer för betydelsefull samhällsutveckling i områden som skulle kunna utsättas för gränsöverskridande effekter av en industriolycka som orsakas av farlig verksamhet, så att de aktuella riskerna minimeras. Vid utarbetandet och upprättandet av dessa riktlinjer bör parterna beakta det som anges i bilaga V, punkt 2.1-2.8 samt bilaga VI.

Artikel 8 Räddningstjänstberedskap

1. Parterna skall vidta lämpliga åtgärder för att vidmakthålla ändamålsenlig beredskap för att genomföra räddningsinsatser vid industriolyckor. Parterna skall säkerställa att beredskapsåtgärder vidtas för att begränsa gränsöverskridande effekter av sådana olyckor, varvid företagsledningen genomför insatser vid anläggningen. Dessa åtgärder kan innefatta men är inte begränsade till dem som avses i bilaga VII. De berörda parterna skall lägga vikt vid att underrätta varandra om sina beredskapsplaner.

2. Upphovsparten skall säkerställa att planen för räddningstjänst inom anläggningar med farlig verksamhet utarbetas och tillämpas. Planerna skall innefatta lämpliga räddningstjänståtgärder och andra åtgärder för att förebygga och minimera gränsöverskridande effekter. Upphovsparten skall för utarbetande av räddningstjänstplaner förse övriga berörda parter med de uppgifter den förfogar över.

3. Varje part skall säkerställa att planen för räddningstjänst utanför anläggningar med farlig verksamhet utarbetas och tillämpas. Planerna skall innefatta åtgärder som skall vidtas inom dess territorium för att förebygga och minimera gränsöverskridande effekter. Vid utarbetandet av dessa planer skall hänsyn tas till de slutsatser som en analys och utvärdering har lett till, särskilt sådana omständigheter som anges i bilaga V, punkt 2.1-2.8. Berörda parter skall försöka se till att dessa planer stämmer överens med varandra. Där det är ändamålsenligt skall gemensamma planer för räddningsinsatser utanför anläggningar utarbetas för att underlätta vidtagandet av lämpliga räddningstjänståtgärder.

4. Räddningstjänstplaner bör revideras regelbundet, eller när omständigheterna kräver det, hänsyn bör därvid tas till erfarenheter från genomförda räddningsinsatser.

Artikel 9 Information till och deltagande av allmänheten

1. Parterna skall säkerställa att adekvat information ges allmänheten i de områden som kan påverkas av en industriolycka vid en farlig verksamhet. Denna information skall ges genom sådana kanaler som parterna finner lämpliga, skall innefatta de olika momenten i bilaga VIII samt bör beakta de frågor som anges i bilaga V, punkt 2.1-2.4 och 2.9.

2. Upphovsparten skall, i enlighet med bestämmelserna i denna konvention och när så är möjligt och lämpligt, ge allmänheten i områden som kan komma att påverkas tillfälle att delta i relevanta förfaranden i syfte att den skall få framföra sina synpunkter på och krav på förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder samt säkerställa att den utsatta partens allmänhet ges samma möjligheter som upphovspartens allmänhet.

3. Parterna skall, i enlighet med sin rättsordning och, om de så önskar, på basis av reciprocitet, ge fysiska eller juridiska personer som påverkas eller kan komma att påverkas skadligt av de gränsöverskridande effekterna av en industriolycka på en parts territorium möjlighet att använda sig av relevanta administrativa och rättsliga förfaranden, inbegripet möjligheten att inleda en rättslig process och anföra talan mot beslut som rör deras rättigheter, motsvarande den som finns för personer inom deras egen jurisdiktion.

Artikel 10 Alarmeringssystem för industriolyckor

1. Parterna skall, i syfte att erhålla och avsända larm om industriolyckor som innehåller sådan information som behövs för att bekämpa gränsöverskridande effekter, upprätta och säkerställa funktionen av kompatibla och effektiva alarmeringssystem för industriolyckor på lämpliga nivåer.

2. I händelse av en industriolycka eller omedelbart hot om en sådan, vilken medför eller kan komma att medföra gränsöverskridande effekter, skall upphovsparten säkerställa att de utsatta parterna omedelbart underrättas på lämpliga nivåer genom alarmeringssystemen för industriolyckor. Sådana underrättelser skall innefatta de moment som finns i bilaga IX.

3. Berörda parter skall säkerställa att vid en industriolycka eller ett omedelbart hot om en sådan de planer för räddningstjänst som upprättats i enlighet med artikel 8 tillämpas så snart som möjligt och i den utsträckning som med hänsyn till omständigheterna är lämpligt.

Artikel 11 Insatser

1. Parterna skall säkerställa att adekvata räddningstjänstinsatser snarast möjligt vidtas i händelse av en industriolycka eller vid omedelbart hot om en sådan, varvid användning av de mest effektiva metoderna att begränsa och minimera effekterna skall användas.

2. I händelse av en industriolycka eller ett omedelbart hot om en sådan, vilken medför eller kan komma att medföra gränsöverskridande effekter, skall de berörda parterna säkerställa att effekterna bedöms, när så är lämpligt gemensamt, i syfte att vidta ändamålsenliga insatser. De berörda parterna skall sträva efter att samordna sina insatser.

Artikel 12 Ömsesidigt bistånd

1. Om en part behöver bistånd i händelse av en industriolycka, får den begära sådant bistånd av andra parter och därvid ange omfattningen och arten av det bistånd den begär. Den part som begäran om bistånd riktar sig till skall omedelbart fatta ett beslut och informera den begärande parten huruvida den har möjlighet att ge det begärda biståndet samt ange omfattningen av och villkoren för det bistånd som skulle kunna komma i fråga.

2. De berörda parterna skall samarbeta för att underlätta ett omedelbart biståndgivande i enlighet med punkt 1 i denna artikel, inbegripet, när så är lämpligt, åtgärder för att minimera följderna och effekterna av industriolyckan och tillhandahålla bistånd av allmän natur. När parterna inte har bilaterala eller multilaterala avtal som täcker arrangemangen för tillhandahållande av det ömsesidiga biståndet, skall detta ges i enlighet med bilaga X, om parterna inte kommer överens om annat.

Artikel 13 Skadeståndsansvar

Parterna skall stödja lämpliga internationella ansträngningar i syfte att utarbeta regler, kriterier och förfaranden inom skadeståndsansvarsområdet.

Artikel 14 Forskning och utveckling

Parterna skall på lämpligt sätt inleda och samarbeta i fråga om forskning om och utveckling av metoder och teknik för ett förebyggande av, beredskap för och insatser vid industriolyckor. I dessa syften skall parterna uppmuntra och aktivt främja vetenskapligt och tekniskt samarbete, inbegripet forskning om mindre farliga processer som syftar till att begränsa allvarliga olycksrisker samt förebygga och begränsa följderna av industriolyckor.

Artikel 15 Utbyte av information

Parterna skall på multilateral eller bilateral nivå utbyta sådan information som de kan införskaffa genom rimliga åtgärder, inbegripet de uppgifter som finns i bilaga XI.

Artikel 16 Utbyte av teknologi

1. Parterna skall i överensstämmelse med sina lagar och andra författningar samt rättspraxis underlätta teknologiutbytet för förebyggande av, beredskap för och insatser mot effekterna av industriolyckor, särskilt genom att främja

a) utbyte av tillgänglig teknologi på olika finansiella grunder,

b) direkta kontakter och samarbete på industrins område,

c) utbyte av information och erfarenhet,

d) tillhandahållande av tekniskt bistånd.

2. Vid främjandet av de verksamheter som närmare anges i punkt 1a-d i denna artikel, skall parterna skapa förmånliga villkor genom att underlätta kontakter och samarbete mellan lämpliga organisationer och enskilda personer inom såväl den privata som den offentliga sektorn, vilka har möjlighet att tillhandahålla teknologi, konstruktions- och ingenjörstjänster, utrustning eller finansiering.

Artikel 17 Behöriga myndigheter och kontaktställen

1. Varje part skall utse eller upprätta en eller flera behöriga myndigheter för denna konventions ändamål.

2. Utan att inverka på andra överenskommelser på bilateral eller multilateral nivå skall varje part utse eller upprätta ett kontaktställe med uppgifter i fråga om alarmering om industriolyckor i enlighet med artikel 10 samt ett kontaktställe med uppgifter i fråga om ömsesidigt bistånd enligt artikel 12. Dessa kontaktställen bör helst vara desamma.

3. Varje part skall inom tre månader från dagen för denna konventions ikraftträdande, genom det sekretariat som avses i artikel 20 underrätta de andra parterna om vilket organ eller vilka organ den har utsett som sitt (sina) kontaktställe(n) och som sin(a) behöriga myndighet(er).

4. Varje part skall, inom en månad efter dagen för beslutet, genom sekretariatet underrätta de andra parterna om eventuella ändringar avseende de myndigheter och kontaktställen som den utsett enligt punk 3 i denna artikel.

5. Varje part skall se till att dess kontaktställe och dess alarmeringssystern för industriolyckor i enlighet med artikel 10 alltid är tillgängliga.

6. Varje part skall se till att dess kontaktställe och de myndigheter som ansvarar för att avge och mottaga framställningar om bistånd enligt artikel 12 alltid är tillgängliga.

Artikel 18 Partskonferensen

1. Parternas representanter skall utgöra denna konventions partskonferens och hålla reguljära möten. Partskonferensens första möte skall sammankallas senast ett år efter dagen för denna konventions ikraftträdande. Därefter skall ett möte med partskonferensen hållas minst en gång om året eller på skriftlig begäran av någon part, förutsatt att denna begäran inom sex månader, efter det att begäran delgivits dem av sekretariatet, får stöd av minst en tredjedel av parterna.

2. Partskonferensen skall

a) granska tillämpningen av denna konvention,

b) fullgöra rådgivande uppgifter syftande till att stärka parternas förmåga att förebygga, förbereda sig för och genomföra insatser mot de gränsöverskridande effekterna av industriolyckor samt att underlätta tillhandahållandet av tekniskt bistånd och teknisk rådgivning på begäran av parter som utsätts för industriolyckor,

c) på lämpligt sätt upprätta arbetsgrupper och andra lämpliga mekanismer för att behandla ärenden som avser tillämpning och utveckling av denna konvention och i detta syfte göra lämpliga utredningar och sammanställa annan dokumentation samt lägga fram rekommendationer för behandling av partskonferensen,

d) fullgöra andra uppdrag som kan vara lämpliga enligt bestämmelserna i denna konvention,

e) vid sitt första möte behandla och genom konsensus anta arbetsordningen för sina möten.

3. Partskonferensen skall, när den fullgör sina uppgifter och så anser lämpligt, även samarbeta med andra behöriga internationella organisationer.

4. Partskonferensen skall, vid sitt första möte, utarbeta ett arbetsprogram, särskilt med avseende på de frågor som behandlas i bilaga XII. Partskonferensen skall även besluta om arbetssätt, inbegripet utnyttjande av nationella centra och samarbete med behöriga internationella organisationer samt upprättande av ett system i syfte att underlätta genomförandet av denna konvention, i synnerhet vad avser ömsesidigt bistånd i händelse av en industriolycka och som bygger på relevanta befintliga verksamheter inom behöriga internationella organisationer. Som en del av arbetsprogrammet skall partskonferensen granska befintliga nationella, regionala och internationella centra samt andra organ och program som syftar till att samordna information och ansträngningar vid förebyggande av, beredskap för och insatser vid industriolyckor för att fastställa vilka ytterligare internationella institutioner eller centra som kan behövas för att utföra de uppdrag som är förtecknade i bilaga XII.

5. Partskonferensen skall, vid sitt första möte, börja beakta förfaranden för att skapa fördelaktigare villkor för utbyte av teknologi för förebyggande av, beredskap för och insatser mot effekterna av industriolyckor.

6. Partskonferensen skall anta riktlinjer och kriterier för att underlätta identifieringen av farliga verksamheter för denna konventions ändamål.

Artikel 19 Rösträtt

1. Med undantag av det som föreskrivs i punkt 2 i denna artikel skall varje part i denna konvention ha en röst.

2. Regionala organisationer för ekonomisk integration, enligt definitionen i artikel 27, skall i ärenden inom sina kompetensområden utöva sin rösträtt med det antal röster som motsvarar antalet medlemsstater som är parter i denna konvention. Sådana organisationer skall inte utöva sin rösträtt om deras medlemsstater utövar sin rösträtt och vice versa.

Artikel 20 Sekretariat

Exekutivsekreteraren för Ekonomiska kommissionen för Europa skall fullgöra följande sekretariatsuppgifter:

a) Sammankalla och förbereda parternas möten.

b) Till parterna vidarebefordra rapporter och annan information som erhållits i enlighet med bestämmelserna i denna konvention.

c) Sådana andra uppgifter som parterna kan komma att besluta om.

Artikel 21 Biläggande av tvister

1. Om en tvist uppstår mellan en eller flera parter om tolkningen eller tillämpningen av denna konvention, skall de eftersträva en lösning genom förhandlingar eller någon annan metod för att bilägga tvister, som parterna i tvisten kan godta.

2. Vid undertecknandet, ratificeringen, godtagandet eller godkännandet av eller vid anslutningen till denna konvention eller vid någon senare tidpunkt kan en part skriftligen förklara för depositarien att den, vad gäller en tvist som inte har bilagts enligt punkt 1 i denna artikel, godtar ett av eller båda de följande sätten att bilägga tvister som obligatoriska i förhållande till en part som godtar samma skyldighet:

a) Hänskjutande av tvisten till Internationella domstolen.

b) Skiljedom i enlighet med det förfarande som anges i bilaga XIII.

3. Om de tvistande parterna har godtagit båda de sätt att lösa tvister som anges i punkt 2 i denna artikel, får tvisten hänskjutas endast till Internationella domstolen, om inte parterna kommer överens om något annat.

Artikel 22 Begränsningar i tillhandahållandet av information

1. Bestämmelserna i denna konvention skall inte inverka på parternas rättigheter eller skyldigheter i enlighet med deras nationella lagar, förordningar, administrativa föreskrifter eller godkänd rättspraxis samt tillämpliga internationella regler för att skydda information om personuppgifter, industriell och kommersiell sekretess, inklusive intellektuell äganderätt eller nationell säkerhet.

2. Om en part ändå bestämmer sig för att tillhandahålla en annan part sådan skyddad information, skall den part som erhåller sådan skyddad information iaktta den erhållna informationens konfidentiella natur samt de villkor på vilka den tillhandahålls och endast använda den för de syften för vilka den tillhandahållits.

Artikel 23 Tillämpning

Parterna skall regelbundet rapportera om tillämpningen av denna konvention.

Artikel 24 Bilaterala och multilaterala avtal

1. Parterna får, i syfte att uppfylla sina skyldigheter enligt denna konvention, bibehålla befintliga eller sluta nya bilaterala eller multilaterala avtal eller andra överenskommelser.

2. Bestämmelserna i denna konvention skall inte inverka på parternas rätt att vidta, när så är lämpligt genom ett bilateralt eller multilateralt avtal, strängare åtgärder än de som krävs enligt konventionen.

Artikel 25 Bilagornas status

Bilagorna till denna konvention utgör en integrerad del av konventionen.

Artikel 26 Ändringar i konventionen

1. Varje part får föreslå ändringar i denna konvention.

2. Texten till en föreslagen ändring i denna konvention skall överlämnas i skriftlig form till exekutivsekreteraren i Ekonomiska kommissionen för Europa, som skall skicka ut den till alla parter. Partskonferensen skall diskutera de föreslagna ändringarna vid sitt nästa årsmöte under förutsättning att exekutivsekreteraren i Ekonomiska kommissionen för Europa har skickat ut förslagen till parterna minst nittio dagar före mötet.

3. För ändringar i denna konvention - andra än dem som avser bilaga I, för vilka förfarandet anges i punkt 4 i denna artikel, gäller följande:

a) Ändringar skall antas genom konsensus av de parter som är närvarande vid mötet och skall av depositarien underställas alla parter för ratifikation, godtagande eller godkännande.

b) Instrumenten avseende ratifikation, godtagande eller godkännande av ändringarna skall deponeras hos depositarien. Ändringar som antagits i enlighet med denna artikel träder i kraft för parter som har godtagit dem den nittionde dagen efter dagen för depositariens mottagande av det sextonde ratifikations- godtagande- eller godkännandeinstrumentet.

c) Därefter träder ändringarna i kraft för varje annan part den nittionde dagen efter det att parten i fråga har deponerat sitt instrument avseende ratifikation, godtagande eller godkännande av ändringarna.

4. För ändringar i bilaga I gäller följande:

a) Parterna skall på alla sätt bemöda sig om att nå en överenskommelse genom konsensus. Om alla bemödanden att nå konsensus har uttömts och ingen överenskommelse nåtts, skall ändringarna i sista hand antas med nio tiondedels majoritet av de vid mötet närvarande och röstande parterna. Om ändringarna antagits av partskonferensen, skall de meddelas till parterna och rekommenderas för godkännande.

b) Efter utgången av tolv månader efter dagen då de meddelats av exekutivsekreteraren i Ekonomiska kommissionen för Europa blir ändringarna i bilaga I gällande för de parter i denna konvention som har överlämnat en underrättelse i enlighet med punkt 4c i denna artikel under förutsättning att minst sexton parter inte har överlämnat en sådan underrättelse.

c) En part som inte kan godkänna en ändring i bilaga I i denna konvention skall skriftligen underrätta exekutivsekreteraren i Ekonomiska kommissionen för Europa om detta inom tolv månader efter dagen för meddelandet om antagandet. Exekutivsekreteraren skall omedelbart underrätta alla parter om varje sådan mottagen underrättelse. En part får när som helst byta ut sin tidigare underrättelse mot ett godtagande, och ändringen i bilaga I träder därefter i kraft för parten i fråga.

d) I denna punkt avses med "närvarande och röstande parter" de parter som är närvarande och avger en jaröst eller en nejröst.

Artikel 27 Undertecknande

Denna konvention skall vara öppen för undertecknande i Helsingfors från den 17 till den 18 mars 1992 och därefter i Förenta nationernas högkvarter i New York till den 18 september 1992 av stater som är medlemmar i Ekonomiska kommissionen för Europa liksom av stater som har konsultativ status vid Ekonomiska kommissionen för Europa i enlighet med punkt 8 i Ekonomiska och och sociala rådets resolution 36 (IV) den 28 mars 1947 och av regionala organisationer för ekonomisk integration sammansatta av suveräna stater som är medlemmar av Ekonomiska kommissionen för Europa till vilka dess medlemsstater har givit behörighet avseende frågor som regleras i denna konvention, inklusive behörigheten att ingå avtal avseende dessa frågor.

Artikel 28 Depositarie

Förenta nationernas generalsekreterare skall vara depositarie för denna konvention.

Artikel 29 Ratifikation, godtagande, godkännande och anslutning

1. Denna konvention skall ratificeras, godtagas eller godkännas av de undertecknande staterna och de regionala organisationer för ekonomisk integration som avses i artikel 27.

2. Denna konvention skall vara öppen för anslutning av de stater och organisationer som avses i artikel 27.

3. Varje organisation som avses i artikel 27, som blir part i denna konvention utan att någon av dess medlemsstater är part, skall vara bunden av alla förpliktelser enligt konventionen. I fråga om sådana organisationer där en eller flera av medlemsstaterna anslutit sig till konventionen, skall organisationen och dess medlemsstater besluta om sitt respektive ansvar för att fullgöra sina förpliktelser enligt konventionen. I sådana fall skall organisationen och medlemsstaterna inte ha rätt att samtidigt utöva sina rättigheter enligt konventionen.

4. De organisationer för regional ekonomisk integration som avses i artikel 27 skall i sina instrument avseende ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning uppge omfattningen av sin behörighet vad gäller frågor som regleras i denna konvention. Dessa organisationer skall även underrätta depositarien om varje väsentlig ändring beträffande sin behörighet.

Artikel 30 Ikraftträdande

1. Denna konvention träder i kraft den nittionde dagen efter deponeringen av det sextonde ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet.

2. Med avseende på punkt 1 i denna artikel skall ett instrument som deponerats av en organisation som avses i artikel 27 inte räknas som ett tillägg till dem som deponerats av medlemsstater i en sådan organisation.

3. För varje stat eller organisation som avses i artikel 27, som ratificerar, godtar eller godkänner denna konvention eller ansluter sig till den efter depositionen av det sextonde ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet, träder konventionen i kraft den nittionde dagen efter den dag då en sådan stat eller organisation deponerat sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument.

Artikel 31 Frånträdande

1. En part får när som helst efter utgången efter tre år räknat från dagen för denna konventions ikraftträdande för parten i fråga frånträda konventionen genom skriftlig underrättelse till depositarien. Varje sådant frånträdande träder i kraft den nittionde dagen efter dagen då depositarien mottagit underrättelse.

2. Ett sådant frånträdande skall inte påverka tillämpningen av artikel 4 vad avser en verksamhet där en underrättelse har gjorts i enlighet med artikel 4 punkt 1 eller en begäran om diskussion har gjorts i enlighet med artikel 4 punkt 2.

Artikel 32 Autentiska texter

Originalet av denna konvention, där de engelska, franska och ryska texterna äger lika giltighet, skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat denna konvention.

Som skedde i Helsingfors den 17 mars 1992.

BILAGA I

FARLIGA ÄMNEN FÖR DEFINITION AV FARLIGA VERKSAMHETER

Nedan angivna mängder gäller för varje verksamhet eller grupp av verksamheter. Då ett mängdintervall ges i del I är tröskelmängderna lika med maximimängderna i varje intervall. Fem år efter ikraftträdandet av denna konvention skall den minsta mängden som anges i varje intervall bli tröskelmängd om den inte ändrats.

Då ett ämne eller en beredning nämnd i del II också faller inom en kategori i del I, skall den tröskelmängd som anges i del II användas.

Vid identifiering av farliga verksamheter skall parterna ta hänsyn till den förutsägbara möjligheten till ökning av de innefattande riskerna och till mängderna av de farliga ämnena och deras inbördes avstånd, vare sig de är under tillsyn av en eller flera företagsledningar.

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

ANMÄRKNINGAR

(1) Riktvärdeskriterier:

I avsaknad av andra lämpliga kriterier kan parterna använda följande kriterier för klassificering av ämnen och beredningar enligt del I av detta annex.

a) Brandfarliga gaser:

ämnen som i gasformigt tillstånd vid normalt tryck och blandade med luft blir brandfarliga och vilkas kokpunkt vid normalt tryck är 20 °C eller lägre;

b) Mycket brandfarliga vätskor:

ämnen som har en lägre flampunkt än 21 °C och vars kokpunkt vid normalt tryck är högre än 20 °C;

c) Mycket giftiga:

ämnen med egenskaper motsvarande dem i tabell 1 eller tabell 2 nedan och som, beroende på sina fysikaliska och kemiska egenskaper, kan ge upphov till risker för industriolyckor.

Discarding a TABLE

>Plats för tabell>

Discarding a TABLE

>Plats för tabell>

d) Giftiga:

ämnen med egenskaper motsvarande dem i tabell 3 eller 4 och med fysikaliska och kemiska egenskaper som kan ge upphov till risker för industriolyckor.

Discarding a TABLE

>Plats för tabell>

Discarding a TABLE

>Plats för tabell>

e) Oxiderande:

ämnen som ger starkt exoterma reaktioner vid kontakt med andra ämnen, särskilt brandfarliga ämnen.

f) Explosiva:

ämnen som kan explodera vid påverkan av eld eller som är känsligare för stötar eller friktion än dinitrobensen.

g) Brandfarliga vätskor:

ämnen som har en lägre flampunkt än 55 °C och som förblir flytande under tryck, då särskilda processbetingelser, såsom högt tryck och hög temperatur, kan ge upphov till risker för industriolyckor.

h) Farliga för miljön:

ämnen som har värden för akut toxicitet för den akvatiska miljön motsvarande tabell 5.

Discarding a TABLE

>Plats för tabell>

i) LD - lethal dose (dödlig dos)

j) LC - lethal concentration (dödlig koncentration)

k) EC - effective concentration (effektkoncentration)

l) IC - inhibiting concentration (inhiberande koncentration)

m) Pow - partition coefficient octanol/water (fördelningskoefficient oktanol/vatten)

n) BCF - bioconcentration factor (biokoncentrationsfaktor)

(1) Här avses ammoniumnitrat och blandningar innehållande ammoniumnitrat där kväveinnehållet härrörande från ammoniumnitratet är > 28 vikt-% samt vattenlösningar av ammoniumnitrat där koncentrationen av ammoniumnitrat är > 90 vikt-%.

(2) Här avses gödningsmedel av ren ammoniumnitrat och sammansatta gödningsmedel där kväveinnehållet härrörande från ammoniumnitratet är > 28 vikt-% (ett sammansatt gödningsmedel innehåller ammoniumnitrat tillsammans med fosfat och/eller pottaska).

(3) Blandningar och beredningar innehållande sådana ämnen skall behandlas på samma sätt som det rena ämnet om de fortfarande uppvisar likvärdiga egenskaper och är i stånd att åstadkomma gränsöverskridande effekter.

BILAGA II

FÖRFARANDE I UNDERSÖKNINGSKOMMISSION I ENLIGHET MED ARTIKLARNA 4 OCH 5

1. Den begärande parten eller de begärande parterna skall underrätta sekretariatet om att den eller de hänskjuter frågor till en undersökningskommission som upprättats i enlighet med bestämmelserna i denna bilaga. Underrättelsen skall ange huvudärendet i förfrågan. Sekretariatet skall omedelbart underrätta alla konventionsparter om denna framställan.

2. Undersökningskommissionen skall bestå av tre ledamöter. Både den begärande parten och den andra parten i undersökningsförfarandet skall utse en vetenskaplig eller teknisk expert, och de två experterna som utsetts på detta sätt skall gemensamt utse en tredje expert, som skall vara ordförande i undersökningskommissionen. Denne skall inte vara medborgare hos någon av parterna i undersökningsförfarandet och inte heller vara permanent bosatt inom något av dessa parters territorier, vara anställd av någon av dem eller ha befattat sig med frågan i någon annan egenskap.

3. Om ordföranden i undersökningskommissionen inte har utsetts inom två månader från det att den andra experten har utsetts, skall exekutivsekreteraren i Ekonomiska kommissionen för Europa, på endera partens begäran, utse ordföranden inom ytterligare en tvåmånadersperiod.

4. Om någon av parterna i undersökningsförfarandet inte utser en expert inom en månad från mottagandet av underrättelsen från sekretariatet, kan den andra parten informera exekutivsekreteraren för Ekonomiska kommissionen för Europa, som då skall utse ordföranden i undersökningskommissionen inom två månader. Sedan ordföranden i undersökningskommissionen blivit utsedd, skall han anmoda den part som inte har utsett en expert att göra detta inom en månad. Om parten inte gör detta inom denna period skall ordföranden underrätta exekutivsekreteraren för Ekonomiska kommissionen för Europa, som skall göra denna utnämning inom ytterligare en tvåmånadersperiod.

5. Undantagskommissionen skall anta sina egna procedurregler.

6. Undersökningskommissionen får vidta alla lämpliga åtgärder för att genomföra sitt uppdrag.

7. Parterna i undersökningsförfarandet skall underlätta undersökningskommissionens arbete och skall särskilt, genom att använda alla tillgängliga medel,

a) förse undersökningskommissionen med all relevant dokumentation, utrustning och information, och

b) göra det möjligt för undersökningskommissionen att vid behov kalla vittnen eller experter för att få del av deras utsagor.

8. Parterna och experterna skall skydda alla konfidentiella uppgifter som de erhåller i förtroende under den tid som undersökningskommissionen arbetar.

9. Om någon av parterna i undersökningsförfarandet inte inställer sig hos undersökningskommissionen eller inte lägger fram sin sak, kan den andra parten begära att undersökningskommissionen fortsätter förfarandet och avslutar sitt arbete. En parts frånvaro eller en parts underlåtenhet att lägga fram sin sak skall inte utgöra ett hinder för att fortsätta och fullfölja undersökningskommissionens arbete.

10. Om inte undersökningskommissionen beslutar annat på grund av särskilda omständigheter, skall undersökningskommissionens utgifter, inklusive ersättning till ledamöterna, bäras till lika delar av parterna i undersökningsförfarandet. Undersökningskommissionen skall bokföra alla sina utgifter och tillställa parterna slutredovisning över dessa.

11. Varje part som har ett sakligt intresse av den fråga som behandlas i undersökningsförfarandet och som kan påverkas av ett utlåtande i frågan kan intervenera i förfarandet med tillstånd av undersökningskommissionen.

12. Undersökningskommissionen beslut rörande procedurfrågor skall fattas med majoritetsbeslut. Undersökningskommissionens slutliga utlåtande skall redovisa majoritetens åsikt och innefatta varje avvikande åsikt.

13. Undersökningskommissionen skall presentera sitt slutliga utlåtande inom två månader från den dag då den bildades, om den inte finner det nödvändigt att förlänga tidsperioden som inte bör överskrida två månader.

14. Undersökningskommissionens slutliga utlåtande skall baseras på erkända vetenskapliga principer. Undersökningskommissionen skall vidarebefordra sitt slutliga utlåtande till parterna i undersökningsförfarandet och till sekretariatet.

BILAGA III

FÖRFARANDEN I ENLIGHET MED ARTIKEL 4

1. En upphovspart kan begära konsultationer med en annan part, i enlighet med punkterna 2-5 i denna bilaga, i syfte att fastställa huruvida denna part är en berörd part.

2. För en föreslagen eller befintlig farlig verksamhet skall upphovsparten för att säkerställa lämpliga och effektiva konsultationer se till att varje part som den anser vara en berörd part underrättas på lämpliga nivåer så tidigt som möjligt och senast när den informerar sin egen allmänhet om den föreslagna eller befintliga verksamheten. Vad avser befintlig farlig verksamhet skall en sådan underrättelse ske senast två år efter det att denna konvention har trätt i kraft för en upphovspart.

3. Underrättelsen skall bland annat innehålla

a) information om den farliga verksamheten, inklusive varje tillgänglig information eller rapport, såsom information framtagen i enlighet med artikel 6, om dess möjliga gränsöverskridande effekter i händelse av en industriolycka,

b) en uppgift om en rimlig tidsperiod, inom vilken ett svar enligt punkt 4 i denna bilaga krävs, med hänsyn till verksamhetens art,

och kan även omfatta den information som anges i punkt 4 av de bilaga.

4. De parter som underrättats skall inom den tid som anges i underrättelsen svara upphovsparten och därvid erkänna mottagandet av underrättelsen samt ange om de avser inleda konsultationer.

5. Om en part som underrättats uppger att den inte avser att inleda konsultationer, eller om den inte svarar inom den tid som anges i underrättelsen, skall bestämmelserna i de följande punkterna i denna bilaga inte tillämpas. Under sådana omständigheter utgör detta inget hinder för upphovsparten att bestämma huruvida den skall genomföra en bedömning och en analys på grundval av sin nationella lagstiftning och rättspraxis.

6. Sedan upphovsparten mottagit ett svar från en part som underrättats, med uppgift om dess önskan att inleda konsultationer, skall upphovsparten, om så inte redan skett, lämna den underrättade parten

a) relevant information om tidsplanen för analys, inbegripet en uppgift om tidsplanen för överlämnande av kommentarer,

b) relevant information om den farliga verksamheten och dess gränsöverskridande effekter i händelse av en industriolycka,

c) tillfälle att delta i utvärderingar av information eller varje rapport om möjliga gränsöverskridande effekter.

7. En berörd part skall, på begäran av upphovsparten, förse denna med den information som rimligen kan erhållas rörande det område under den berörda partens jurisdiktion som kan beröras, när sådan information är nödvändig för förberedandet av bedömning, analys och åtgärder. Informationen skall lämnas omedelbart och, om så är lämpligt, genom ett gemensamt organ, där ett sådant finns.

8. Upphovsparten skall direkt tillställa den berörda parten, om så är lämpligt, eller genom ett gemensamt organ, där ett sådant finns, dokumentation om analys och bedömning enligt bilaga V, punkterna 1 och 2.

9. De berörda parterna skall underrätta allmänheten i områden som rimligen kan tänkas bli påverkade av den farliga verksamheten samt ordna med distribution av dokumentationen om analys och bedömning till denna och till myndigheter inom de berörda områdena. Parterna skall se till att de får tillfälle att kommentera eller invända emot den farliga verksamheten samt att deras synpunkter inom rimlig tid underställs upphovspartens behöriga myndighet, antingen direkt till myndigheten eller, när så är lämpligt, genom upphovsparten.

10. Upphovsparten skall efter att ha färdigställt dokumentationen om analys och bedömning utan oskälig tidsåtgång inleda konsultationer med den berörda parten rörande bland annat den farliga verksamhetens gränsöverskridande effekter i händelse av en industriolycka och åtgärder för att minska eller eliminera dess effekter. Konsultationerna kan avse

a) möjliga alternativ till den farliga verksamheten, inklusive alternativet inga åtgärder, samt eventuella åtgärder för att begränsa gränsöverskridande effekter på upphovspartens bekostnad,

b) andra former av möjligt ömsesidigt bistånd för att minska gränsöverskridande effekter,

c) andra lämpliga frågor.

De berörda parterna skall, när sådana konsultationer inleds, komma överens om en rimlig tidsram för konsultationsperiodens längd. Sådana konsultationer skall ledas av ett lämpligt gemensamt organ, där det finns ett sådant.

11. De berörda parterna skall säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till analysen och bedömningen samt till de kommentarer som erhållits i enlighet med punkt 9 i denna bilaga och till resultatet av de konsultationer som det hänvisas till i punkt 10 av denna bilaga.

12. Upphovsparten skall underrätta de berörda parterna om varje beslut om verksamheten samt om de skäl och beaktanden som låg till grund för detta.

13. Om ytterligare relevant information om de gränsöverskridande effekterna av en farlig verksamhet, som inte var tillgänglig vid tidpunkten för konsultationerna om verksamheten i fråga, blir tillgänglig för en berörd part, skall denna part omedelbart underrätta den andra berörda parten eller de andra berörda parterna. Om en av de berörda parterna begär detta, skall förnyade konsultationer äga rum.

BILAGA IV

FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER ENLIGT ARTIKEL 6

Följande åtgärder får, med hänsyn till nationella lagar och sedvänjor, vidtas av parterna, behöriga myndigheter, företagsledningar eller med gemensamma ansträngningar:

1) Uppsättande av allmänna eller särskilda mål rörande säkerheten.

2) Antagande av legislativa bestämmelser eller riktlinjer rörande säkerhetsåtgärder och säkerhetsnormer.

3) Identifiering av sådana farliga verksamheter som kräver speciella förebyggande åtgärder, som kan inkludera ett system för licensgivning eller auktorisation.

4) Utvärdering av riskanalyser eller säkerhetsstudier rörande farliga verksamheter samt en aktionsplan för genomförande av nödvändiga åtgärder.

5) Tillförande av erforderlig information för bedömning av risker till behöriga myndigheter.

6) Användning av lämpligaste teknologi i syfte att förhindra industriolyckor och skydda människor och miljö.

7) Genomförande, i syfte att förhindra industriolyckor, av lämplig utbildning och övning av alla de personer som på platsen är sysselsatta inom farliga verksamheter under såväl normala som onormala förhållanden.

8) Upprättande av interna ledningsstrukturer och sedvänjor, avsedda att effektivt tillämpa och upprätthålla säkerhetsbestämmelser.

9) Övervakning och granskning av farliga verksamheter samt genomförande av inspektioner.

BILAGA V

ANALYS OCH BEDÖMNING

1. Analysen och bedömningen av den farliga verksamheten bör utföras i en omfattning och med en grundlighet som kan variera beroende på syftet.

2. Följande uppställning belyser, vad avser de berörda artiklarna, de frågor som bör beaktas i analysen och bedömningen i angivna syften:

>Plats för tabell>

BILAGA VI

BESLUTSFATTANDE OM LOKALISERING ENLIGT ARTIKEL 7

De frågor som bör beaktas enligt artikel 7 belyses av följande:

1) Resultaten av riskanalys och bedömning, inbegripet en bedömning enligt bilaga V av de fysiska särdragen i det område där den farliga verksamheten planeras.

2) Resultaten av samrådsförfaranden och av förfaranden för allmänhetens deltagande.

3) En analys av ökningen eller minskningen av den risk som förorsakas av en utveckling inom den utsatta partens territorium i förhållande till en befintlig farlig verksamhet inom upphovspartens territorium.

4) Bedömningen av miljöriskerna, inbegripet gränsöverskridande effekter.

5) En bedömning av de nya farliga verksamheter som skulle kunna skapa risker.

6) En uppskattning av lokaliseringen av nya och betydelsefulla ändringar av befintliga farliga verksamheter på säkert avstånd från befintliga befolkningscentra, samt upprättande av ett säkerhetsområde omkring farliga verksamheter; inom sådana områden bör sådan utveckling som skulle kunna öka den för risk utsatta befolkningen eller på annat sätt öka risken utredas noga.

BILAGA VII

ÅTGÄRDER FÖR RÄDDNINGSTJÄNSTBEREDSKAP ENLIGT ARTIKEL 8

1. Alla beredskapsplaner, såväl inom anläggningen som utanför denna, bör samordnas så att en omfattande och effektiv insats vid industriolyckor uppnås.

2. Beredskapsplanerna bör innefatta nödvändiga åtgärder för lokalisering av olyckshändelser och förhindra eller minimera deras gränsöverskridande effekter. De bör även inbegripa arrangemang för att varna människor och, när så är lämpligt, evakueringsarrangemang, andra skydds- eller räddningsåtgärder samt hälso- och sjukvård.

3. Beredskapsplaner bör förse personal inom anläggningen, människor som kan påverkas utanför anläggningen och räddningsstyrkor med detaljerad information om de tekniska och organisatoriska förfaranden som är lämpliga vid insatser i händelse av en industriolycka som kan få gränsöverskridande effekter samt för att förhindra och minimera effekterna på människor och miljön såväl inom anläggningen som utanför denna.

4. Exempel på frågor som skulle kunna täckas av beredskapsplaner inom anläggningen innefattar

a) organisatoriska roller och ansvar på platsen för hantering av en olyckshändelse,

b) en beskrivning av de åtgärder som bör vidtas i händelse av en industriolycka eller ett överhängande hot om en sådan, i syfte att kontrollera omständigheten eller händelsen, eller detaljerad information om var en sådan beskrivning kan finnas,

c) en beskrivning av den utrustning och de resurser som står till förfogande,

d) alarmeringssystem för snabbt alarm till den offentliga myndigheten, som är ansvarig för räddningstjänstinsatser utanför anläggningen, om industriolyckor, vari inbegrips den typ av information som bör inkluderas i ett första larm samt arrangemang för att tillhandahålla mer detaljerad information, när sådan blir tillgänglig,

e) arrangemang för att öva personal för de uppgifter som den förväntas fullgöra.

5. Exempel på frågor som skulle kunna täckas av beredskapsplaner för området utanför anläggningen innefattar

a) organisatoriska roller och ansvar utanför anläggningen för hantering av en olyckshändelse, inbegripet uppgifter om hur integrering av planerna inom anläggningen skall uppnås,

b) metoder och förfaranden som skall tillämpas av räddningstjänst- och sjukvårdspersonal,

c) metoder för att snabbt utpeka det utsatta området,

d) arrangemang för att säkerställa att omedelbar underrättelse om industriolycka sker till utsatta eller potentiellt utsatta parter och att denna förbindelse därefter uppehålls,

e) identifiering av resurser som är nödvändiga för att tillämpa planen och samordningsarrangemangen,

f) arrangemang för att tillhandahålla information till allmänheten inbegripet, när så är lämpligt, arrangemang för att förstärka och repetera den information som allmänheten tillhandahålls i enlighet med artikel 9,

g) arrangemang för utbildning och övningar.

6. Beredskapsplaner kan innefatta åtgärder för hantering, uppsamling, sanering, lagring, undanskaffande och säker kvittblivning av farliga ämnen och förorenat material samt återställning.

BILAGA VIII

INFORMATION TILL ALLMÄNHETEN ENLIGT ARTIKEL 9

1. Namnet på företaget, adressen till den farliga verksamheten och identifiering genom angivande av den befattning som den person som lämnar informationen innehar.

2. En lättfattlig förklaring av den farliga verksamheten, inbegripet riskerna.

3. Allmänna benämningar eller artnamn eller den allmänna klassificeringen efter farlighetsgrad av de ämnen och preparat som är involverade i den farliga verksamheten, samt en uppgift om deras huvudsakliga farliga egenskaper.

4. Allmän information om resultatet av en miljökonsekvensbeskrivning, om en sådan finns tillgänglig och är relevant.

5. Allmän information avseende arten av en industriolycka, som möjligen skulle kunna inträffa i samband med den farliga verksamheten, inbegripet dess potentiella effekter på befolkningen och miljön.

6. Lämplig information om hur den utsatta befolkningen kommer att varnas och hållas informerad i händelse av en industriolycka.

7. Lämplig information om de åtgärder som bör vidtas av den utsatta befolkningen och om det sätt den skall uppträda på i händelse av en industriolycka.

8. Lämplig information om de arrangemang som gjorts med avseende på den farliga verksamheten, inbegripet samordningen med räddningstjänsten, för insatser vid industriolyckor, i syfte att minska industriolyckornas omfattning och begränsa deras effekter.

9. Allmän information om den kommande räddningstjänstens beredskapsplaner för insatser utanför anläggningen, vilka utarbetats för att avhjälpa effekter utanför anläggningen, inbegripet de gränsöverskridande effekterna av en industriolycka.

10. Allmän information om speciella krav och villkor som den farliga verksamheten är underkastad i enlighet med relevanta nationella regler och/eller administrativa bestämmelser, inbegripet licensgivnings- eller auktorisationssystem.

11. Detaljerad information om var ytterligare relevant information kan erhållas.

BILAGA IX

ALARMERINGSSYSTEM FÖR INDUSTRIOLYCKOR ENLIGT ARTIKEL 10

1. Alarmeringssystem för industriolyckor skall möjliggöra snabbast möjliga överföring av data och prognoser enligt tidigare fastställda koder med användning av kompatibla dataöverförings- och databehandlingssystem för varsel vid olyckor och räddningstjänstinsatser samt för åtgärder som syftar till att minimera och hindra följderna av gränsöverskridande effekter, varvid hänsyn skall tas till olika behov på olika nivåer.

2. Alarmeringen vid industriolyckor skall innefatta följande:

a) Arten och omfattningen av industriolyckan, de farliga ämnen som är involverade (om dessa är kända) och svårighetsgraden av dess möjliga effekter.

b) Tidpunkten och den exakta platsen för olyckan.

c) Sådan annan tillgänglig information som behövs för en effektiv insats efter industriolyckan.

3. Alarmeringen vid industriolyckan skall med lämpliga intervaller eller, vid behov, kompletteras med ytterligare relevant information om utvecklingen av läget vad avser gränsöverskridande effekter.

4. Regelbundna prov och kontroller av effektiviteten hos alarmeringssystemen för industriolyckor skall företas, inbegripet regelbunden övning av berörd personal. När så är lämpligt skall prov, kontroller och övning genomföras samordnat.

BILAGA X

ÖMSESIDIGT BISTÅND ENLIGT ARTIKEL 12

1. Den begärande parten är ansvarig för den övergripande ledningen, kontrollen, samordningen och övervakningen av biståndet. Den personal som deltar i biståndsaktionen skall handla i enlighet med den begärande partens relevanta lagar. Den begärande partens behöriga myndigheter skall samarbeta med den myndighet som i enlighet med artikel 17 utsetts av den biståndsgivande parten, vilken är ansvarig för den omedelbara operationella ledningen av den personal och utrustning som tillhandahålls av den biståndsgivande parten.

2. Den begärande parten skall så långt möjligt tillhandahålla lokala resurser och tjänster för att biståndet skall kunna administreras på ett bra och effektivt sätt samt säkerställa skyddet av personal, utrustning och material som i detta syfte införts till dess territorium av den biståndsgivande parten eller på dennas vägnar.

3. Om inte annat överenskoms mellan de berörda parterna, skall bistånd tillhandahållas på den begärande partens bekostnad. Den biträdande parten får när som helst avstå från att helt eller delvis få ersättning för kostnaderna.

4. Den begärande parten skall på allt sätt anstränga sig för att ge den bistående parten samt personer som handlar på dennas vägnar de privilegier, den immunitet eller de resurser som behövs för ett snabbt genomförande av biståndsuppgifterna. Den begärande parten skall inte behöva tillämpa denna bestämmelse på sina egna medborgare eller fast bosatta personer eller ge dem de privilegier och den immunitet som avses ovan.

5. En part skall på begäran av den begärande eller den biträdande parten sträva efter att underlätta befordran genom dess territorium av vederbörligen anmäld biståndspersonal samt utrustning och egendom som skall användas i biståndssyfte till och från den begärande parten.

6. Den begärande parten skall underlätta för vederbörligen anmäld biståndspersonal samt utrustning och egendom som skall användas i biståndssyfte att komma in till, vistas i samt lämna dess nationella territorium.

7. Vad avser de handlingar som utgör en direkt följd av det givna biståndet, skall den begärande parten i fråga om dödsfall eller personskada, skada på eller förlust av egendom eller miljöskada som inträffat inom dess territorium under den tid det begärda biståndet givits, hålla den biståndsgivande parten eller de personer som handlar på dess vägnar skadeslösa samt kompensera dem för dödsfall eller skada som drabbat dem samt för förlust av eller skada på utrustning eller annan egendom som används för biståndet. Den begärande parten skall ansvara för handläggningen av yrkanden från tredje part mot den biträdande parten eller de personer som handlar på dennas vägnar.

8. De berörda parterna skall nära samarbeta i syfte att underlätta biläggande av rättsliga förfaranden och yrkanden som skulle kunna bli följden av biståndsverksamheten.

9. Varje part får begära bistånd vad gäller läkarvård eller tillfällig flyttning inom en annan parts territorium av personer som råkat ut för en olycka.

10. Den utsatta eller begärande parten får när som helst, efter lämpligt samråd och genom underrättelse, begära att det enligt denna konvention erhållna och lämnade biståndet upphör. Så snart en sådan begäran har gjorts, skall de berörda parterna samråda med varandra i syfte att vidta arrangemang för att biståndet skall upphöra på ett riktigt sätt.

BILAGA XI

INFORMATIONSUTBYTE ENLIGT ARTIKEL 15

Information skall innefatta följande punkter, vilka också kan bli föremål för multilateralt och bilateralt samarbete:

a) Lagstiftnings- och administrativa åtgärder, riktlinjer, mål och prioriteringar för förebyggande, beredskap och insatser samt vetenskaplig verksamhet och tekniska åtgärder för att minska risken för industriolyckor till följd av farliga verksamheter, inbegripet begränsning av gränsöverskridande effekter.

b) Åtgärder och räddningstjänstplaner på lämplig nivå, vilka berör andra parter.

c) Program för kontroll, planering, forskning och utveckling, inbegripet genomförande och uppföljning.

d) Åtgärder som vidtagits i fråga om förhindrande av, beredskap för och räddningstjänstinsatser vid industriolyckor.

e) Erfarenhet av industriolyckor samt samarbete om insatser vid industriolyckor med gränsöverskridande effekter.

f) Utvecklingen och tillämpningen av bästa tillgängliga teknologi för att förbättra miljöskydd och säkerhet.

g) Räddningstjänstens beredskap och insatser.

h) Metoder som används för att förutse risker, inbegripet kriterier för kontroll och bedömning av gränsöverskridande effekter.

BILAGA XII

ÖMSESIDIGA BISTÅNDSUPPGIFTER ENLIGT ARTIKEL 18, PUNKT 4

1. Information och datainsamling samt spridning

a) Upprättande och hantering av ett alarmeringssystem för industriolyckor, som kan ge information om industriolyckor och experter i syfte att snarast möjligt få hjälp av experter i samband med biståndsgivning.

b) Upprättande och drift av en databank för mottagande, behandling och spridning av nödvändig information om industriolyckor, inbegripet effekterna av dessa, samt om vidtagna åtgärder och effekterna av dessa.

c) Upprättande och fortsatt uppdatering av en lista över farliga ämnen, inklusive deras relevanta egenskaper, samt över information om hur dessa skall hanteras i händelse av en industriolycka.

d) Upprättande och uppdatering av ett expertregister för att tillhandahålla rådgivning och andra slag av bistånd avseende förebyggande-, beredskaps- och räddningstjänståtgärder, inklusive åtgärder för återställande.

e) Uppdatering av en lista över farliga verksamheter.

f) Upprättande och uppdatering av en lista över farliga ämnen enligt bilaga I, del I.

2. Forskning, utbildning och metodologi

a) Utveckling och framtagning av modeller baserade på erfarenhet av industriolyckor, samt scenarier för förebyggande-, beredskaps- och räddningstjänståtgärder.

b) Främjande av utbildning och övning, organiserande av internationella symposier samt främjande av forsknings- och utvecklingssamarbete.

3. Tekniskt bistånd

a) Fullföljande av rådgivande uppgifter syftande till att förstärka möjligheten att tillämpa förebyggande-, beredskaps- och räddningstjänståtgärder.

b) Genomförande, på begäran av en part, av inspektion av dess farliga verksamheter samt tillhandahållande av bistånd vid organiserande av dess nationella inspektioner i enlighet med kraven i denna konvention.

4. Bistånd i händelse av en olyckshändelse

Tillhandahållande, på en parts begäran, av bistånd genom att bland annat sända experter till platsen för en industriolycka för att lämna rådgivande och andra former av bistånd för insatser vid en industriolycka.

BILAGA XIII

SKILJEDOM

1. Kärandeparten eller kärandeparterna skall underrätta sekretariatet om att parterna har kommit överens om att hänskjuta tvisten till skiljedom i enlighet med artikel 21 punkt 2 i denna konvention. I underrättelsen skall anges vilken fråga skiljedomen skall avse och de artiklar i denna konvention, vars tolkning eller tillämpning är omstridd skall särskilt inkluderas. Sekretariatet skall vidarebefordra den sålunda erhållna informationen till alla parter i denna konvention.

2. Skiljedomstolen skall bestå av tre ledamöter. Kärandeparten eller kärandeparterna och den andra parten eller parterna i tvisten skall utnämna en skiljedomare och de två sålunda utnämnda skiljedomarna skall gemensamt utse den tredje, som skall vara skiljedomstolens ordförande. Den senare skall inte vara medborgare i något land som är part i tvisten och inte heller vara stadigvarande bosatt inom någon av dessa parters territorier, vara anställd av någon av dem eller ha befattat sig med målet i någon annan egenskap.

3. Om skiljedomstolens ordförande inte har utsetts inom två månader efter utnämnandet av den andre skiljedomaren, skall exekutivsekreteraren för Ekonomiska kommissionen för Europa på begäran av endera parten i tvisten utse ordföranden inom en tvåmånadersperiod.

4. Om en av parterna i tvisten inte utnämner en skiljedomare inom två månader efter mottagandet av anmodan kan den andra parten underrätta exekutivsekreteraren för Ekonomiska kommissionen för Europa, som skall utse skiljedomstolens ordförande inom ytterligare en tvåmånadersperiod. Efter utnämningen skall skiljedomstolens ordförande anmoda den part som inte utnämnt någon skiljedomare att göra detta inom två månader. Om parten underlåter att göra detta inom denna period skall ordföranden underrätta exekutivsekreteraren för Ekonomiska kommissionen för Europa, som skall göra denna utnämning inom en tvåmånadersperiod.

5. Skiljedomstolen skall meddela sitt beslut i enlighet med folkrätten och bestämmelserna i denna konvention.

6. En skiljedomstol tillsatt enligt dessa bestämmelser skall själv utarbeta sina procedurregler.

7. Skiljedomstolens beslut både vad gäller processordning och innehåll skall fattas med enkel majoritet bland ledamöterna.

8. Domstolen kan vidta alla lämpliga åtgärder för att fastställa fakta.

9. Parterna i tvisten skall underlätta skiljedomstolens arbete och skall i synnerhet genom att använda alla tillgängliga medel

a) förse domstolen med all relevant dokumentation, hjälpmedel och information, och

b) möjliggöra för domstolen att vid behov kalla vittnen eller experter för att få ta del av deras utsagor.

10. Parterna i tvisten och skiljedomarna skall skydda alla konfidentiella uppgifter som de får i förtroende under processen i skiljedomstolen.

11. Skiljedomstolen kan, på begäran av någon av parterna, rekommendera tillfälliga skyddsåtgärder.

12. Om en av parterna i tvisten inte inställer sig hos skiljedomstolen eller inte lyckas med att försvara sin sak, kan den andra parten begära att skiljedomstolen fortsätter förhandlingarna och avger sitt slutliga beslut. En parts frånvaro eller en parts misslyckande med att försvara sin sak skall inte utgöra något hinder för att fortsätta förhandlingarna.

13. Skiljedomstolen kan pröva och besluta om motyrkanden som direkt härrör från den sak som är föremål för tvist.

14. Såvida inte skiljedomstolen beslutar annat på grund av målets speciella omständigheter, skall kostnaderna för domstolen, inklusive ersättningen till dess ledamöter, till lika delar bäras av parterna i tvisten. Domstolen skall bokföra alla sina utgifter och tillställa parterna slutredovisning över dessa.

15. Varje part i denna konvention som har ett rättsligt anspråk i den sak som är föremål för tvist och som kan påverkas av ett beslut i målet, kan med domstolens samtycke intervenera i förhandlingarna.

16. Skiljedomstolen skall meddela sitt utslag inom fem månader från det datum då den upprättas, såvida den inte finner det nödvändigt att utsträcka tiden vilket får ske med högst fem månader.

17. Skiljedomstolens utslag skall åtföljas av en redogörelse för skälen. Det skall vara slutligt och bindande för alla parter i tvisten. Utslaget skall av skiljedomstolen vidarebefordras till parterna i tvisten och till sekretariatet. Sekretariatet skall vidarebefordra den erhållna informationen till alla parter i denna konvention.

18. Varje tvist som uppstår mellan parterna beträffande tolkningen eller verkställandet av utslaget kan av någondera parten hänskjutas till den skiljedomstol som avkunnat utslaget eller, om denna inte kan uppta saken till behandling, till en annan domstol som tillsatts för detta ändamål.