FJÄRDE AVS-EEG-KONVENTIONEN Undertecknad i Lomé den 15 december 1989

INNEHÅLL

sida

Ingress 63

DEL ETT ALLMÄNNA FÖRESKRIFTER FÖR AVS-EEG-SAMARBETE 75

Kapitel 1 Samarbetets mål och principer 75

Kapitel 2 Konventionens mål och riktlinjer på samarbetets huvudområden 77

Kapitel 3 Bredare deltagande i samarbetsverksamheter 78

Kapitel 4 Principer för samarbetsmedlen 79

Kapitel 5 Institutioner 80

DEL TVÅ OMRÅDEN FÖR SAMARBETET MELLAN AVS OCH EEG 81

Avdelning I Miljön 81

Avdelning II Jordbrukssamarbete, säkrad livsmedelsförsörjning och landsbygdsutveckling 83

Kapitel 1 Jordbrukssamarbete och säkrad livsmedelsförsörjning 83

Kapitel 2 Förebyggande av torka och ökenspridning 87

Avdelning III Utveckling av fisket 88

Avdelning IV Samarbete om råvaror 90

Avdelning V Industriell utveckling, tillverkning och bearbetning 92

Avdelning VI Utveckling på gruvdriftens område 97

Avdelning VII Utveckling på energiområdet 98

Avdelning VIII Företagsutveckling 100

Avdelning IX Tjänsteutveckling 101

Kapitel 1 Samarbetets mål och principer 101

Kapitel 2 Tjänster till stöd för ekonomisk utveckling 101

Kapitel 3 Turism 102

Kapitel 4 Transport, kommunikationer och informatik 103

Avdelning X Utveckling av handeln 105

Avdelning XI Kulturellt och socialt samarbete 106

Kapitel 1 Den kulturella och sociala dimensionen 107

Kapitel 2 Främjande av kulturella identiteter och interkulturell dialog 108

Kapitel 3 Verksamhet för ökning av de mänskliga resursernas värde 109

Avdelning XII Regionalt samarbete 112

DEL TRE MEDLEN FÖR SAMARBETET MELLAN AVS OCH EEG 116

Avdelning I Handelssamarbete 116

Kapitel 1 Allmänna handelsregler 116

Kapitel 2 Särskilda åtaganden rörande rom och bananer 119

Kapitel 3 Handeln med tjänster 119

sida

Avdelning II Samarbete inom råvaruområdet 120

Kapitel 1 Stabilisering av exportinkomster från jordbruksprodukter 120

Kapitel 2 Särskilda åtaganden rörande socker 125

Kapitel 3 Gruvprodukter: specialfinansiering (SYSMIN) 125

Avdelning III Utvecklingsfinansieringssamarbete 128

Kapitel 1 Allmänna bestämmelser 128

Avsnitt 1 Mål 128

Avsnitt 2 Principer 129

Avsnitt 3 Riktlinjer 130

Avsnitt 4 Finansieringens omfattning 130

Avsnitt 5 Sektorer för intervention 131

Avsnitt 6 Berättigande till finansiering 132

Kapitel 2 Finansiellt samarbete 133

Avsnitt 1 Finansiella resurser 133

Avsnitt 2 Former och villkor för finansiering 133

Avsnitt 3 Stöd med hänsyn till skulder och strukturanpassning 135

Avsnitt 4 Samfinansiering 138

Avsnitt 5 Mikroprojekt 139

Avsnitt 6 Katastrofbistånd 139

Kapitel 3 Investeringar 140

Avsnitt 1 Investeringsstimulans 140

Avsnitt 2 Skydd för investeringar 141

Avsnitt 3 Finansiering av investeringar 142

Avsnitt 4 Stöd åt investeringar 142

Avsnitt 5 Löpande betalningar och kapitalrörelser 144

Avsnitt 6 Behörighet för och behandling av företag 144

Kapitel 4 Tekniskt samarbete 144

Kapitel 5 Förfaranden för genomförande 147

Avsnitt 1 Programutveckling 147

Avsnitt 2 Definition av, förberedelser för och bedömning av projekt 148

Avsnitt 3 Förslag och beslut rörande finansieringen 149

Avsnitt 4 Finansieringsavtal och kostnadsöverskridanden 149

Avsnitt 5 Konkurrens och preferenser 150

Avsnitt 6 Skatte- och tullregler 154

Kapitel 6 Ledning och verkställande organ 155

Avsnitt 1 Chefutanordnare 155

Avsnitt 2 Nationell utanordnare 155

Avsnitt 3 Delegaten 156

Avsnitt 4 Betalningar och utbetalare 158

Avsnitt 5 Övervakning och utvärdering 158

sida

Avsnitt 6 AVS-EEG-kommittén för utvecklingsfinansieringssamarbete 159

Avdelning IV Allmänna föreskrifter för de minst utvecklade AVS-staterna, AVSinlandsstaterna och AVS-östaterna 161

Kapitel 1 De minst utvecklade AVS-staterna 162

Kapitel 2 AVS-inlandsstaterna 163

Kapitel 3 AVS-östaterna 164

DEL FYRA INSTITUTIONERNAS VERKSAMHET 165

Kapitel 1 Ministerrådet 165

Kapitel 2 Ambassadörskommittén 166

Kapitel 3 Gemensamma föreskrifter för ministerrådet och ambassadörskommittén 166

Kapitel 4 Den gemensamma församlingen 166

Kapitel 5 Andra föreskrifter 167

DEL FEM SLUTBESTÄMMELSER 167

PROTOKOLL

Finansprotokoll 189

Protokoll 1 om bestämning av begreppet "ursprungsvaror" och metoder för administrativt samarbete 190

Protokoll 2 om driftkostnader för gemensamma institutioner 260

Protokoll 3 om privilegier och immunitet 261

Protokoll 4 om tillämpning av artikel 178 264

Protokoll 5 om bananer 266

Protokoll 6 om rom 267

Protokoll 7 om ox- och kalvkött 268

Protokoll 8 med texten till protokoll 3 om socker från AVS-stater ur Lomékonventionen AVS-EEG av den 28 februari 1975 och därtill hörande deklarationer som utgör bilagor till den konventionen 269

Protokoll 9 om varor inom Europeiska kol- och stålgemenskapens verksamhetsområde 273

SLUTHANDLING 274

INGRESS

HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK,FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT,HELLENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN,FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,IRLANDS PRESIDENT,ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA,PORTUGISISKA REPUBLIKENS PRESIDENT,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DET FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,fördragsslutande parter till Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, här nedan kallad "gemenskapen" under det att gemenskapens stater här nedan kallas "medlemsstater",samtEUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD OCH KOMMISSION,å ena sidan, ochFOLKREPUBLIKEN ANGOLAS PRESIDENT,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV ANTIGUA OCH BARBUDA,BAHAMAS SAMVÄLDES STATSÖVERHUVUDBARBADOS STATSÖVERHUVUDHENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV BELIZEFOLKREPUBLIKEN BENINS PRESIDENTFOLKREPUBLIKEN BOTSWANAS PRESIDENTFOLKFRONTENS PRESIDENT, STATSÖVERHUVUDET, REGERINGSCHEFEN FÖR BURKINA FASOREPUBLIKEN BURUNDIS PRESIDENTREPUBLIKEN KAMERUNS PRESIDENTREPUBLIKEN KAP VERDES PRESIDENT,CENTRALAFRIKANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,ISLAMISKA FEDERALA REPUBLIKEN COMOROS PRESIDENT,FOLKREPUBLIKEN KONGOS PRESIDENT,REPUBLIKEN ELFENBENSKUSTENS PRESIDENT,REPUBLIKEN DJIBOUTIS PRESIDENT,DOMINIKANSKA SAMVÄLDETS REGERING,DOMINIKANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT,DEMOKRATISKA FOLKREPUBLIKEN ETIOPIENS PRESIDENT,REPUBLIKEN FIDJIS PRESIDENT,REPUBLIKEN GABONS PRESIDENT,REPUBLIKEN GAMBIAS PRESIDENT,REPUBLIKEN GHANAS STATSÖVERHUVUD OCH PROVISORISKA NATIONELLA FÖRSVARSRÅDS ORDFÖRANDE,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV GRENADA,REPUBLIKEN GUINEAS PRESIDENT,STATEN GUINEA BISSAUS RÅDSPRESIDENT,REPUBLIKEN EKVATORIAL-GUINEAS PRESIDENT,KOOPERATIVA REPUBLIKEN GUYANAS PRESIDENT,REPUBLIKEN HAITIS PRESIDENT,JAMAICAS STATSÖVERHUVUD,REPUBLIKEN KENYAS PRESIDENT,REPUBLIKEN KIRIBATIS PRESIDENT,HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV KONUNGARIKET LESOTHO,REPUBLIKEN LIBERIAS PRESIDENT,DEMOKRATISKA REPUBLIKEN MADAGASCARS PRESIDENT,REPUBLIKEN MALAWIS PRESIDENT,REPUBLIKEN MALIS PRESIDENT,ORDFÖRANDEN FÖR MILITÄRKOMMITTÉN FÖR NATIONELL SÄKERHET, STATSÖVERHUVUD FÖR ISLAMISKA REPUBLIKEN MAURETANIEN,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV MAURITIUS,FOLKREPUBLIKEN MOZAMBIQUES PRESIDENT,PRESIDENTEN FÖR HÖGSTA MILITÄRA RÅDET, STATSÖVERHUVUDET FÖR NIGER,CHEFEN FÖR NIGERIAS FÖRBUNDSREGERING,REPUBLIKEN UGANDAS PRESIDENT,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV PAPUA NYA GUINEA,RUANDESISKA REPUBLIKENS PRESIDENT,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV S:T CHRISTOPHER OCH NEVIS,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV S:TA LUCIA,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV S:T VINCENT OCH GRENADINERNA,STATEN VÄSTRA SAMOAS STATSÖVERHUVUD,DEMOKRATISKA REPUBLIKEN SLO TOMÉ OCH PRINCIPES PRESIDENT,REPUBLIKEN SENEGALS PRESIDENT,REPUBLIKEN SEYCHELLERNAS PRESIDENT,REPUBLIKEN SIERRA LEONES PRESIDENT,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV SALOMONÖARNA,SOMALIS DEMOKRATISKA REPUBLIKS PRESIDENT,REPUBLIKEN SUDANS PRESIDENT,REPUBLIKEN SURINAMS PRESIDENT,HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV KONUNGARIKET SWAZILAND,FÖRENADE REPUBLIKEN TANZANIAS PRESIDENT,REPUBLIKEN TCHADS PRESIDENT,TOGOLESISKA REPUBLIKENS PRESIDENT,HANS MAJESTÄT KONUNG TAUFA'AHAU TUPOU IV AV TONGA,REPUBLIKEN TRINIDAD OCH TOBAGOS PRESIDENT,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV TUVALU,REPUBLIKEN VANUATUS REGERING,REPUBLIKEN ZAIRES PRESIDENT,REPUBLIKEN ZAMBIAS PRESIDENT,REPUBLIKEN ZIMBABWES PRESIDENT,VILKAS STATER HÄR NEDAN KALLAS "AVS-STATERNA",å andra sidan,SOM BEAKTAR Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, å den ena sidan, och Georgetown-avtalet om konstituerande av gruppen av afrikanska, karibiska och Stillahavsstater, å den andra,SOM ÄR ANGELÄGNA om att på grundval av fullständig jämlikhet mellan parterna och i deras gemensamma intresse förstärka ett intimt och fortlöpande samarbete i en anda av internationell solidaritet,SOM ÖNSKAR att demonstrera sin gemensamma önskan att upprätthålla och utveckla de vänskapliga relationer som existerar mellan deras länder, i överensstämmelse med principerna i Förenta Nationernas stadga,SOM BEKRÄFTAR sitt fasthållande vid principerna i nämnda stadga och sin tro på grundläggande mänskliga rättigheter, på alla aspekter av mänsklig värdighet och på individens värde, som den centrala kraften och förmånstagaren i utvecklingen, på lika rätt för män och kvinnor och för nationer, stora och små,SOM ERINRAR om den universella deklarationen om mänskliga rättigheter, det internationella fördraget om medborgerliga och politiska rättigheter samt det internationella fördraget om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som erkänner behovet av att respektera och garantera medborgerliga och politiska rättigheter och att sträva efter att åstadkomma fullt åtnjutande av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,SOM VÄLKOMNAR Europarådets konvention om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter samt den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter som positiva regionala bidrag till respekten för mänskliga rättigheter i gemenskapen och i AVS-staterna,SOM ÄR BESLUTNA att öka sina gemensamma ansträngningar för att bidraga till internationellt samarbete och till lösning av internationella problem av ekonomisk, social, intellektuell och humanitär art, i samklang med den internationella gemenskapens strävan mot upprättande av en ny, rättvisare och mera balanserad världsordning,SOM ÄR BESLUTNA att genom sitt samarbete ge ett väsentligt bidrag till AVS-staternas ekonomiska, sociala och kulturella utveckling samt deras folks ökade välfärd,HAR BESLUTAT ingå denna konvention och har i detta syfte till sina befullmäktigade ombud utnämntHANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG:André GEENS,Minister för utvecklingssamarbete,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK:Jacob RYTTER,Permanent representant hos Europeiska gemenskaperna,FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT:Irmgard ADAM-SCHWAETZER,Vice utrikesminister,HELLENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT:Yannis POTTAKIS,Vice utrikesminister,HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN:Pedro SOLBES,Minister för Europeiska gemenskaperna,FRANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT:Jacques PELLETIER,Minister för samarbete och utveckling,IRLANDS PRESIDENT:Sean CALLEARY, T.D., M.P.,Minister i utrikesdepartementet, ansvarig för utvecklingsbistånd,ITALIENSKA REPUBLIKENS PRESIDENT:Claudio LENOCI,Statssekreterare, utrikesdepartementet,HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG:Joseph WEYLAND,Permanent representant hos Europeiska gemenskaperna,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA:S.H. BLOMBERGEN,Chargé d'affaires i Accra,PORTUGISISKA REPUBLIKENS PRESIDENT:José Manuel DURLO BARROSO,Minister, departementet för utrikes ärenden och samarbete,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DET FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND:Lord REAY,Regeringsinpiskare,EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD OCH KOMMISSION:Michel ROCARD,Franska Republikens premiärminister,sittande president för Europeiska gemenskapernas råd,Manuel MARÍN,Vice president för Europeiska gemenskapernas kommission,FOLKREPUBLIKEN ANGOLAS PRESIDENT:Emilio José de CARVALHO GUERRA,Chef för Folkrepubliken Angolas beskickning hos Europeiska gemenskaperna,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV ANTIGUA OCH BARBUDA:James THOMAS,Officiell representant för Antigua och Barbuda,STATSÖVERHUVUDET FÖR BAHAMAS SAMVÄLDE:Patricia Elaine Joan RODGERS,Chef för Bahamas samväldes beskickning,STATSÖVERHUVUDET FÖR BARBADOS:Edward Evelyn GREAVES,Minister för handel, industri och näringsliv,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV BELIZE:Sir Edney CAIN,Officiell representant hos Förenade Konungariket,FOLKREPUBLIKEN BENINS PRESIDENT:Amos ELEGBE,Minister för handel, hantverk och turism,REPUBLIKEN BOTSWANAS PRESIDENT:Archibald M. MOGWE,Minister för mineralresurser och vattenfrågor,FOLKFRONTENS PRESIDENT, STATSÖVERHUVUD,BURKINA FASOS REGERINGSCHEF:Pascal ZAGRE,Minister för planering och samarbete,REPUBLIKEN BURUNDIS PRESIDENT:D. R. Salvator SAHINGUVU,PlaneringsministerREPUBLIKEN KAMERUNS PRESIDENT:Elisabeth TANKEU,Minister för planering och regional utveckling,REPUBLIKEN KAP VERDES PRESIDENT:Adão ROCHA,Minister för industri och energi,CENTRALAFRIKANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT:Thierry INGABA,Minister för planering och internationellt samarbete,ISLAMISKA FEDERALA REPUBLIKEN COMOROS PRESIDENT:Ali MLAHAILI,Ambassadör hos Franska republiken,FOLKREPUBLIKEN KONGOS PRESIDENT:Pierre MOUSSA,Minister med ansvar för planering och ekonomi,REPUBLIKEN ELFENBENSKUSTENS PRESIDENT:Moise Koffi KOUMOUE,Minister för ekonomi och finanser,REPUBLIKEN DJIBOUTIS PRESIDENT:Ahmed IBRAHIM ABDI,Arbetsmarknads- och socialminister,DOMINIKANSKA SAMVÄLDETS REGERING:Charles Angelo SAVARIN,Ambassadör hos Konungariket Belgien,DOMINIKANSKA REPUBLIKENS PRESIDENT:Joaquín RICARDO,Utrikesminister,DEMOKRATISKA FOLKREPUBLIKEN ETIOPIENS PRESIDENT:Aklilu AFEWORK,Minister,Chef för Statskommittén för utländska ekonomiska relationers kontor,REPUBLIKEN FIDJIS PRESIDENT:Kaliopate TAVOLA,Chef för Fidjis beskickning hos Europeiska gemenskaperna,REPUBLIKEN GABONS PRESIDENT:Pascal NZE,Minister för planering, utveckling och ekonomi,REPUBLIKEN GAMBIAS PRESIDENT:Saihou S. SABALLY,Finans- och handelsminister,REPUBLIKEN GHANAS STATSÖVERHUVUD OCH PROVISORISKA NATIONELLA FÖRSVARSRÅDETS ORDFÖRANDE:Dr KWESI BOTCHWEY, PNDC,Minister för finanser och ekonomisk planering,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV GRENADA:Denneth Matthew MODESTE,Ständig sekreterare, Ministeriet för utrikes ärenden,REPUBLIKEN GUINEAS PRESIDENT:Ibrahim SYLLA,Minister för planering och internationellt samarbete,STATEN GUINEA BISSAUS RÅDSPRESIDENT:Aristides MENEZES,Minister, departementet för internationellt samarbete,REPUBLIKEN EKVATORIAL-GUINEAS PRESIDENT:Alejandro Evuna OWONO,Minister med uppdrag för republikens president,KOOPERATIVA REPUBLIKEN GUYANAS PRESIDENT:James H. E. MATHESON,Ambassadör,Chef för Guyanas beskickning hos Europeiska gemenskaperna,REPUBLIKEN HAITIS PRESIDENT:Yvon PERRIER,Minister för utrikes ärenden och religion,STATEN JAMAICAS STATSÖVERHUVUD:Leslie Armon WILSON,Ambassadör,Chef för Jamaicas beskickning hos Europeiska gemenskaperna,REPUBLIKEN KENYAS PRESIDENT:Dr Zacharia T. ONYONKA, MP,Minister för planering och nationell utveckling,REPUBLIKEN KIRIBATIS PRESIDENT:Michael T. SOMARE,Papua Nya Guineas utrikesminister,HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV KONUNGARIKET LESOTHO:Dr M.M. SEFALI,Minister för planering, ekonomisk utveckling och arbetskraftsutveckling,REPUBLIKEN LIBERIAS PRESIDENT:Dr Elijah TAYLOR,Minister för planering och ekonomi,DEMOKRATISKA REPUBLIKEN MADAGASKARS PRESIDENT:Georges Yvan SOLOFOSON,Handelsminister,REPUBLIKEN MALAWIS PRESIDENT:R.W. CHIRWA, MP.,Minister för handel, industri och turism,REPUBLIKEN MALIS PRESIDENT:Dr N'Golo TRAORE,Minister för utrikes affärer och internationellt samarbete,ORDFÖRANDEN FÖR MILITÄRKOMMITTÉN FÖR NATIONELL SÄKERHET, STATSÖVERHUVUD FÖR ISLAMISKA REPUBLIKEN MAURETANIEN:Mohamed Lemine Ould N'DIAYANE,Överstelöjtnant,Medlem av och ständig sekreterare för militära kommittén för nationell säkerhet,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV MAURITIUS:Murlidass DULLOO,Minister för jordbruk, fiske och naturresurser,FOLKREPUBLIKEN MOZAMBIQUES PRESIDENT:Pascoal Manuel MOCUMBI,Utrikesminister,PRESIDENTEN FÖR HÖGSTA MILITÄRA RÅDET, STATSÖVERHUVUDET FÖR NIGER:Yacouba SANDI,Minister i departementet för utrikes affärer och samarbete, ansvarig för samarbete,CHEFEN FÖR NIGERIAS FÖRBUNDSREGERING:Dr Chu S.P. OKONGWU,Minister för finanser och ekonomisk utveckling,REPUBLIKEN UGANDAS PRESIDENT:Abbey KAFUMBE-MUKASA,Vice finansminister,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV PAPUA NYA GUINEA:Michael T. SOMARE, CH,Utrikesminister,RUANDISKA REPUBLIKENS PRESIDENT:Aloys NSEKALIJE,Överste,Minister för industri och hantverk,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV S:T CHRISTOPHER OCH NEVIS:Edwin LAURENT,Ministerrådgivare i de östra karibiska staternas höga kommission i London,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV S:TA LUCIA:Edwin LAURENT,Ministerrådgivare i de östra karibiska staternas höga kommission i London,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV S:T VINCENT OCH GRENADINERNA:Edwin LAURENT,Ministerrådgivare i de östra karibiska staternas höga kommission i London,VÄSTRA SAMOAS STATSÖVERHUVUD:Amua L. IOANE,Officiellt sändebud,FOLKREPUBLIKEN SLO TOMÉ OCH PRINCIPES PRESIDENT:Carlos FERREIRA,Minister för social infrastruktur och miljö,REPUBLIKEN SENEGALS PRESIDENT:Seydina Oumar SY,Handelsminister,REPUBLIKEN SEYCHELLERNAS PRESIDENT:Claude MOREL,Chargé d'affaires a.i. vid Seychellernas ambassad i Paris,REPUBLIKEN SIERRA LEONES PRESIDENT:Leonard S. FOFANAH,Minister,Departementet för nationell utveckling och ekonomisk planering,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV SALOMONÖARNA:Lord REAY,Regeringsinpiskare,SOMALIAS DEMOKRATISKA REPUBLIKS PRESIDENT:Ali HASSAN ALI,Ambassadör,Chef för Somalias demokratiska republiks beskickning hos Europeiska gemenskaperna,REPUBLIKEN SUDANS PRESIDENT:Dr SAYED ALI ZAKI,Minister för finanser och ekonomisk planering,REPUBLIKEN SURINAMS PRESIDENT:Donald Aloysius MACLEOD,Ambassadör,Chef för republiken Surinams beskickning hos Europeiska gemenskaperna,HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV KONUNGARIKET SWAZILAND:NKOMENI Douglas NTIWANE,Senator,Minister för handel, industri och turism,FÖRENADE REPUBLIKEN TANZANIAS PRESIDENT:Joseph A.T. MUWOWO,Befullmäktigad minister,Chargé d'affaires a.i. i Tanzanias förenade republiks ambassad hos Europeiska gemenskaperna,REPUBLIKEN TCHADS PRESIDENT:Ibni Oumar Mahamat SALEH,Minister för planering och samarbete,TOGOLESISKA REPUBLIKENS PRESIDENT:Barry Moussa BARQUE,Minister för planering och gruvdrift,HANS MAJESTÄT KONUNG TAUFA'AHAU TUPOU IV AV TONGA:H.K.H. Kronprins TUPOUTO'A,Utrikesminister,REPUBLIKEN TRINIDAD OCH TOBAGOS PRESIDENT:Dr Sahadeo BASDEO,Senator,Minister för utrikes affärer och internationell handel,HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV TUVALU:Peter FEIST,Honorärkonsul hos Förbundsrepubliken Tyskland,REPUBLIKEN VANATUS REGERING:Harold Colin QUALAO,Minister för handel, kommers, kooperativ, industri och energi,REPUBLIKEN ZAIRES PRESIDENT:MOBUTU NYIWA,Statligt ombud för internationellt samarbete,REPUBLIKEN ZAMBIAS PRESIDENT:RABBISON MAFESHI CHONGO, M.P.,Minister för handel och industri,REPUBLIKEN ZIMBABWES PRESIDENT:Dr O.M. MUNYARADZI,Minister för handel,VILKA, efter utbyte av fullmakter, som befunnits vara i vederbörlig och god ordning,HAR AVTALAT SOM FÖLJER:

DEL ETTALLMÄNNA FÖRESKRIFTER FÖR AVS-EEG-SAMARBETEKapitel 1Samarbetets mål och principer

Artikel 1

Gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och AVS-staterna å den andra (nedan benämnda "parterna") träffar härmed denna samarbetskonvention för att främja och påskynda AVS-staternas ekonomiska, kulturella och sociala utveckling och för att stärka och bredda sina förbindelser i en anda av solidaritet och intressegemenskap.Parterna bekräftar därmed sitt åtagande att bevara, stärka och effektivisera det samarbetssystem som inrättats genom första, andra och tredje AVS-EEG-konventionerna och bekräftar den särskilda beskaffenheten av sina förbindelser, som bygger på ömsesidigt intresse, och samarbetets särskilda art.Parterna uttalar härmed sin beslutsamhet att intensifiera ansträngningarna med hänsyn till en rättvisare och mera balanserad internationell ekonomisk ordning skapa en modell för förbindelser mellan utvecklade stater och utvecklingsstater och att tillsammans verka för att i internationella sammanhang hävda de principer som ligger till grund för samarbetet.

Artikel 2

Samarbetet mellan AVS och EEG, som vilar på juridiskt förpliktande grund och på existensen av gemensamma institutioner, skall bedrivas enligt följande grundläggande principer:- Likställdhet mellan deltagarna, respekt för deras suveränitet, intressegemenskap och ömsesidigt beroende.- Varje stats rätt att själv välja sin politiska, sociala, kulturella och ekonomiska linje.- Stabilitet i förbindelserna på grundval av ett överenskommet system för samarbete.

Artikel 3

AVS-staterna skall bestämma principerna, strategierna och modellerna för ekonomi och samhälle i full suveränitet.

Artikel 4

Stöd skall lämnas inom ramen för AVS-EEG-samarbetet till AVS-staternas ansträngningar att åstadkomma en genomgripande utveckling som vilar på deras egen kraft och bygger på deras kulturella och sociala värderingar, mänskliga resurser, naturtillgångar och ekonomiska potential i syfte att främja AVS-staternas sociala, kulturella och ekonomiska framåtskridande och befolkningarnas levdsvillkor genom att människors grundläggande behov tillfredsställs, kvinnornas roll erkänns och människors kunnande förkovras, med respekt för människors värdighet.Denna utveckling skall grundas på en stadig balans mellan de ekonomiska målen, rationellt tillvaratagande av miljön och förstärkning av naturresurser och mänskliga resurser.

Artikel 5

1. Samarbetet skall inriktas på utveckling av människan, som är utvecklingens viktigaste aktör och den som främst har nytta av utvecklingen, vilket innebär att alla mänskliga rättigheter skall iakttas och främjas. Samarbetsåtgärder skall därför utformas i ett sådant positivt perspektiv att respekten för mänskliga rättigheter erkänns som en grundläggande faktor i en verklig utveckling och samarbetet ses som ett bidrag till dessa rättigheters främjande.I detta perspektiv är utvecklingspolitik och samarbete nära förbundna med respekt för och åtnjutande av grundläggande mänskliga rättigheter. Betydelsen av initiativ som tas av enskilda eller grupper av enskilda skall också erkännas, och sådana initiativ skall uppmuntras så att hela befolkningen blir verkligt delaktig i utvecklingen i enlighet med vad som sägs i artikel 13.2. Parterna betonar därför ånyo sitt djupa engagemang för mänsklig värdighet och mänskliga rättigheter, något som individer och folk med rätta strävar efter. Rättigheterna i fråga är alla mänskliga rättigheter, vilka bildar en odelbar helhet och är förbundna med varandra, var och en med sitt berättigande: icke-diskriminerande behandling, grundläggande mänskliga rättigheter, medborgerliga och politiska rättigheter, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.Varje enskild skall i sitt eget land eller det land han gästar ha rätt till respekt för sin värdighet och åtnjuta rättsordningens skydd.Samarbetet mellan AVS och EEG skall bidra till att avskaffa hindren för enskilda och folk att verkligen till fullo åtnjuta sina ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, och detta skall åstadkommas genom utveckling, som är väsentlig för deras värdighet, välmåga och självförverkligande. I detta syfte skall parterna tillsammans eller var för sig inom sitt ansvarsområde sträva efter att undanröja orsakerna till människoovärdig nöd och djupt rotade ekonomiska och sociala orättvisor.Parterna bekräftar härmed sina nu gällande åtaganden och skyldigheter enligt internationell rätt att sträva efter att undanröja alla slag av diskriminering beroende på etnisk tillhörighet, härkomst, ras, nationalitet, hudfärg, kön, språk, religion eller annat förhållande. Detta åtagande har särskild tillämpning på varje förhållande i AVSstaterna eller i gemenskapen som kan vara till men för uppnåendet av denna konventions mål och på apartheidssystemet, med beaktande av dettas destabiliserande verkningar utåt. Gemenskapens medlemsstater (och där så är lämpligt gemenskapen själv) och AVS-staterna kommer att fortsätta att genom rättsregler eller administrativa åtgärder som de har beslutat eller kommer att besluta om, sörja för att gästarbetare, studerande och andra utländska medborgare som lagligt uppehåller sig inom deras territorium skyddas från diskriminering på grund av skillnad i ras, religion, kultur eller social ställning, i synnerhet vad gäller bostad, utbildning, hälsovård, andra sociala tjänster och sysselsättning.3. På AVS-staternas begäran kan medel i enlighet med de regler som gäller för samarbete för utvecklingsfinansiering anvisas för främjande av mänskliga rättigheter i AVS-staterna genom särskilda offentliga eller privata planer, beslutade, i synnerhet då det gäller det rättsliga området, i samråd med internationellt erkänd sakkunskap på området. Resurser kan också ges för stöd till att inrätta strukturer som främjar mänskliga rättigheter. Företräde skall ges åt regionala planer.

Artikel 6

1. I syfte att åstadkomma mera balanserad och självständig ekonomisk utveckling i AVS-staterna skall särskilda ansträngningar göras för att enligt denna konvention främja utvecklingen på landsbygden, säker livsmedelsförsörjning till befolkningen, rationellt tillvaratagande av naturresurser och bevarande, återupplivande och förstärkning av produktionförmågan hos jordbruket i AVSstaterna.2. Parterna inser att företräde måste ges miljöskydd och bevarande av naturresurser, som är väsentliga förutsättningar för en stadig och balanserad utveckling ekonomiskt och mänskligt.

Artikel 7

Gemenskapen och AVS-staterna skall fästa särskild vikt vid och ge hög prioritet till regionalt samarbete och regional integration. Konventionen skall därför ge verksamt stöd till AVS-staternas ansträngningar att organisera sig i regionala grupperingar och att trappa upp samarbetet på regional nivå och regionerna emellan i syfte att främja en ny samt mera rättvis och mera balanserad ekonomisk ordning.

Artikel 8

Parterna erkänner behovet av att ge de minst utvecklade AVS-staterna särskild behandling och att beakta de särskilda svårigheter som möter inlandsstater eller östater. De skall ägna särskild uppmärksamhet åt ansträngningar att förbättra levandsförhållandena för befolkningens fattigaste skikt.Samarbetet skall innefatta bl.a. särskild behandling när det bestäms hur stora finansiella resurser som skall ställas till förfogande och med vilka villkor dessa skall vara förknippade, så att de minst utvecklade AVS-staterna kan övervinna strukturella och andra hinder för sin utveckling.För inlandsstater och östater skall samarbetet inriktas på att utforma och stimulera särskilda åtgärder för att lösa de utvecklingsproblem som vållas av ländernas geografiska läge.

Artikel 9

För att höja verkan av de instrument denna konvention föreskriver skall parterna inom ramen för sina ansvarsområden besluta om riktlinjer, prioriteringar och åtgärder som leder till att de mål som denna konvention har satt upp förverkligas, och de är ense om att i enlighet med de principer som anges i artikel 2 fortsätta dialogen inom ramen för gemensamma institutioner och i ett samordnat genomförande av utvecklingsfinansiering och med övriga samarbetsinstrument.

Artikel 10

Vardera parten skall i vad som på den ankommer, inom ramen för denna konvention, vidta alla lämpliga åtgärder, generella eller särskilda, för att se till att skyldigheterna enligt denna konvention uppfylls och att målen lättare nås. De skall avstå från varje åtgärd som är ägnad att äventyra att denna konventions mål uppfylls.

Artikel 11

Inom sina ansvarsområden skall konventionens institutioner regelbundet granska resultatet av konventionens tillämpning, ta alla nödvändiga initiativ och fatta alla de beslut och vidta alla de åtgärder som behövs för att nå målen.Varje omständighet som direkt skulle kunna hindra att målen uppnås får tas upp till behandling inom institutionerna.Samråd skall äga rum inom ministerrådet, antingen på endera partens begäran i de fall som föreskrivs i denna konvention eller då svårigheter uppstår vid tillämpning eller tolkning av konventionen.

Artikel 12

När gemenskapen vid utövande av sina befogenheter avser att vidta en åtgärd som skulle kunna påverka AVS-staternas intressen vad avser denna konventions mål, skall den i god tid underrätta dessa stater därom. För detta ändamål skall kommissionen regelbundet tillställa AVS-staternas sekretariat alla förslag om sådana åtgärder. Vid behov får även AVS-staterna begära information.På AVS-staternas begäran skall samråd hållas i god tid så att hänsyn kan tas till deras synpunkter på åtgärdernas verkningar innan slutligt beslut fattas.Efter det att sådant samråd har ägt rum skall AVSstaterna också få tillräckliga uppgifter om åtgärdernas ikraftträdande, om möjligt i förväg.Kapitel 2Konventionens mål och riktlinjer på samarbetets huvudområden

Artikel 13

Samarbetet skall syfta till att stöda utvecklingen i AVSstaterna, en process som skall vara inriktad mot människan själv och förankras i varje folks kultur. Den skall utgå från de strävanden och åtgärder som dessa stater har beslutat om för att förstärka sina mänskliga resurser, öka sin kreativa förmåga och främja sin kulturella identitet. Samarbetet skall också uppmuntra befolkningens deltagande i utformning och genomförande av utvecklingsarbetet.Hänsyn skall på samarbetets olika områden och i verksamhetens olika skeden tas till verksamhetens kulturella dimension och sociala verkningar och till behovet av att både män och kvinnor deltar i och drar nytta av verksamheten på lika villkor.

Artikel 14

Samarbetet innebär ett gemensamt ansvar för bevarande av naturarvet. Särskild vikt skall läggas vid miljöskydd och vid bevarande och återställande av naturliga jämvikter i AVS-staterna. Samarbetsplaner på alla områden skall därför utformas så att de ekonomiska tillväxtmålen blir förenliga med en utveckling som respekterar naturliga jämvikter och ger bestående resultat i människans tjänst.Inom ramen för ansträngningarna att skydda miljön och återställa naturliga balanser skall samarbetet bidra till att främja särskilda verksamheter som avser bevarande av naturresurser, förnybara lika väl som icke förnybara, skydd av ekosystem och förebyggande av torka, ökenspridning och ödeläggelse av skogen. Andra verksamheter för särskilda ändamål skall också bedrivas (däribland skydd mot insektsangrepp, skydd och utnyttjande av vattentillgångar, bevarande av tropiska skogar och biologisk mångfald, främjande av bättre balans mellan stadsbygd och landsbygd, och förbättring av stadsmiljön).

Artikel 15

Jordbrukssamarbetet skall syfta till att göra AVS-staterna självförsörjande med livsmedel och skapa säker livssmedelsförsörjning, utveckla och organisera produktionssystemen i AVS-staterna, höja landsbygdsbefolkningens levnadsstandard och förbättra dess levnadsvillkor och livsstil och åstadkomma en balanserad utveckling av landsbygden.Verksamheter på detta område skall utformas och genomföras så att de stöder den politik och de strategier som AVS-staterna har valt för jordbruk och livsmedelsförsörjning.

Artikel 16

Samarbetet på gruvdriftens och energins område skall inriktas på att i gemensamt intresse främja och påskynda en mångsidig ekonomisk utveckling som till fullo drar nytta av AVS-staternas mänskliga potential och naturresurser och låter dessa näringsgrenar bättre inlemmas i och samverka med ekonomin i övrigt.Samarbetet skall syfta till att skapa och stärka den kulturella, sociala och ekonomiska miljö och den infrastruktur som behövs för att nå detta mål.Stöd skall ges till AVS-staternas ansträngningar att utforma och genomföra en energipolitik avpassad för varje lands situation, vilket särskilt innebär att flertalet AVS-staters beroende av importerade oljeprodukter undan för undan minskas och nya och förnybara energikällor utvecklas.Samarbetet skall syfta till att främja bättre utnyttjande av energi- och mineraltillgångar genom att energiaspekten beaktas vid utvecklingen av olika ekonomiska och sociala sektorer, vilket bidrar till att förbättra levnadsvillkoren och miljön och leder till bättre bevarande av biomassaresurserna, särskilt ved.

Artikel 17

Gemenskapen och AVS-staterna erkänner att industrialisering - jämte utveckling av jordbruket och landsbygden - är en drivande kraft i den ekonomiska omvandlingen av AVS-staterna i syfte att åstadkomma tillväxt av egen kraft och balanserad och mångfaldig utveckling. Industriell utveckling behövs för att höja produktiviteten i AVS-staternas ekonomi så att de kan tillgodose de grundläggande mänskliga behoven och höja AVS-staternas förmåga att på konkurrensdugligt sätt delta i världshandeln genom att sälja mera förädlade produkter.

Artikel 18

Med hänsyn till ekonomins extrema beroende av export av råvaror i det stora flertalet AVS-stater är parterna ense om att ägna särskild uppmärksamhet åt samarbete i denna sektor för att stöda politik och strategier i AVSstaterna som syftar till att- å ena sidan gynna diversifiering, både horisontellt och vertikalt, i AVS-staternas ekonomier, i synnerhet genom utveckling av bearbetning, försäljning, distribution och transport, och- å andra sidan förbättra konkurrenskraften hos AVSstaternas råvaror på världsmarknaderna genom omorganisation och rationalisering av produktions-, försäljnings- och distributionsverksamheter.

Artikel 19

Syftet med samarbetet rörande fiske skall vara att hjälpa AVS-staterna att utveckla sina fiskeresurser för att dels öka produktionen för inhemsk förbrukning som ett led i ansträngningarna att öka säkerheten i livsmedelsförsörjningen och dels öka produktionen för export. Samarbetet skall utformas så att det tjänar parternas gemensamma intressen i enlighet med deras fiskepolitik.Kapitel 3Bredare deltagande i samarbetsverksamheter

Artikel 20

I enlighet med artiklarna 2, 3 och 13 och för att uppmuntra alla de aktörer från AVS-staterna och gemenskapen som är i stånd att bidra till AVS-staternas autonoma utveckling att lägga fram och genomföra initiativ, skall samarbetet inom de gränser som ifrågavarande AVS-stater fastställer stöda utvecklingsverksamheter som föreslås av ekonomiska, sociala och kulturella organisationer inom ramen för decentraliserat samarbete, i synnerhet då de föreslagna verksamheterna förenar ansträngningar och resurser hos organisationer i AVS-staterna och deras motsvarigheter i gemenskapen. Denna form för samverkan skall i synnerhet syfta till att göra sådana aktörers kompetens, egna arbetsmetoder och resurser tillgängliga för utvecklingen i AVS-staterna.De aktörer som avses i denna artikel är lokala myndigheter, sammanslutningar på landsbygden och i byarna, kooperativ, företag, fackföreningar, utbildnings- och forskningscentra, icke-statliga utvecklingsorganisationer och andra slag av sammanslutningar och alla grupper och aktörer som är i stånd till och önskar ge sina spontana egna bidrag till utvecklingen av AVS-staterna.

Artikel 21

Samarbetet skall stimulera och stöda de initiativ av AVS-aktörer som avses i artikel 20, förutsatt att de svarar mot de prioriteringar, riktlinjer och utvecklingsmetoder som AVS-staterna har fastlagt. Inom denna ram skall samarbetet stöda dels självständiga verksamheter som bedrivs av AVS-aktörer och dels verksamheter som bedrivs av AVS-aktörer och är förenade med stöd från motsvarande aktörer i gemenskapen och därmed får tillgång till deras kompetens, erfarenhet, tekniska och organisatoriska förmåga eller ekonomiska resurser.Samarbetet skall uppmuntra AVS-staten och gemenskapen att ge kompletterande finansiella och tekniska resurser för utvecklingsansträngningarna. Samarbetet kan ge lokala organisationer finansiellt och tekniskt stöd ur resurserna i konventionen enligt de villkor som fastställs i artikel 22.Detta slag av samarbete skall organiseras i enlighet med AVS-staternas myndigheters roll och befogenheter.

Artikel 22

Lokala samarbetsverksamheter kan stödas genom instrumenten för samarbete för utvecklingsfinansiering, efter det att berörda AVS-stater, helst på planeringsstadiet, godkänt principen och villkoren för denna form av samarbete. Sådant stöd skall lämnas i den omfattning som är nödvändig för att framgångsrikt genomföra de föreslagna verksamheterna, under förutsättning att nyttan av dessa har konstaterats och att bestämmelserna för samarbete för utvecklingsfinansiering iakttas. Projekt inom ramen för denna form av samarbete behöver inte nödvändigtvis kopplas till program i de preliminära programmens målsektorer. De som har sådan koppling skall ges företräde.Kapitel 4Principer för samarbetsmedlen

Artikel 23

För att bidra till att förverkliga denna konventions mål skall parterna utforma samarbetsmedel som svarar mot principerna om solidaritet och intressegemenskap, är anpassade till det ekonomiska, kulturella och sociala tillståndet i AVS-staterna och gemenskapen och till utvecklingstendenser i den internationella omgivningen.Dessa medel skall inriktas huvudsakligen på att genom förstärkning av fungerande mekanismer och system- öka handeln mellan parterna,- stöda AVS-staternas ansträngningar att åstadkomma en utveckling av egen kraft genom att höja deras förmåga att förnya, anpassa och omvandla sin teknik,- stöda AVS-staternas ansträngningar för strukturell anpassning och därmed bidra till att lätta skuldbördan,- hjälpa AVS-staterna att få tillgång till kapitalmarknaderna och uppmuntra direkta ,privata europeiska investeringar som bidrar till utvecklingen i AVSstaterna,- minska instabiliteten i inkomsterna från AVS-staternas export av jordbruksvaror och hjälpa dessa länder att klara allvarliga avbrott i sin gruvnäring.

Artikel 24

För att främja och bredda handeln mellan parterna har gemenskapen och AVS-staterna enats om- allmänna regler för handeln,- särskilda regler för gemenskapens införsel av vissa produkter från AVS-staterna,- regler som främjar utvecklingen av AVS-staternas handel och tjänster, däribland turism,- ett system för ömsesidig information och samråd så att detta avtals föreskrifter om handelssamarbete kan tillämpas effektivt.

Artikel 25

Syftet med de allmänna handelsreglerna, som bygger på parternas internationella åtaganden, är att ge en fast grund för handelssamarbete mellan AVS-staterna och gemenskapen.De skall bygga på principen om fri tillgång till gemenskapsmarknaden för varor som har sitt ursprung i AVSstaterna, med särskilda föreskrifter för jordbruksvaror och med en skyddsklausul.Med hänsyn till AVS-staternas nuvarande utvecklingsbehov skall reglerna inte innehålla något inslag av ömsesidighet vad gäller fri tillgång till marknaden i dessa stater De skall också bygga på principen om AVSstaternas likabehandling av gemenskapens medlemsstater och skall ge gemenskapen minst lika gynnad behandling som mest gynnad nation.

Artikel 26

Gemenskapen skall bidra till AVS-staternas egna utvecklingsansträngningar genom att tillhandahålla finansiella resurser och lämpligt tekniskt bistånd för att höja dessa staters förmåga till integrerad ekonomisk, social och kulturell utveckling av egen kraft och att höja befolkningarnas levnadsstandard och välfärd och främja och mobilisera resurser som ger stöd till program för hållbar, effektiv och tillväxtinriktad strukturell anpassning.Sådana bidrag skall lämnas på mera förutsägbara grunder och mera stadigvarande. De skall lämnas på mycket liberala villkor. Särskild hänsyn skall tas till läget i de minst utvecklade AVS-staterna.

Artikel 27

Parterna är ense om att underlätta större och mera stabila resursflöden från den privata sektorn till AVS-staterna genom att vidta åtgärder för att ge AVS-staterna bättre tillgång till kapitalmarknaderna och att uppmuntra europeiska privata investeringar i AVS-staterna.Parterna betonar behovet av att främja, skydda, finansiera och stöda investeringar och att ge rättvisa och stabila betingelser för sådana investeringar.

Artikel 28

Parterna är ense om att bekräfta betydelsen av systemet för att stabilisera exportinkomsterna liksom av att intensifiera samrådsprocessen mellan AVS-staterna och gemenskapen i internationella fora och i internationella organisationer som strävar efter att stabilisera marknaderna för jordbruksvaror.Med tanke på den roll som gruvdrift spelar i många AVS-staters utvecklingsansträngningar och det ömsesidiga beroendet mellan AVS och EEG på det området bekräftar parterna betydelsen av det system som inrättats för att bistå AVS-stater som drabbas av allvarliga avbrott på området att återställa näringen till funktionsdugligt skick och mildra avbrottens konsekvenser för utvecklingen.Kapitel 5Institutioner

Artikel 29

Denna konventions institutioner skall utgöras av Ministerrådet, Ambassadörskommittén och Gemensamma församlingen.

Artikel 30

1. Ministerrådet skall bestå av dels ledamöterna i Europeiska gemenskapernas råd och ledamöterna i Europeiska gemenskapernas kommission och dels en regeringsledamot från varje AVS-stat.2. Ministerrådet skall ha följande uppgiftera) att dra upp huvudlinjerna för det arbete som skall utföras vid denna konventions tillämpning och i synnerhet att bidra till att lösa de problem som är avgörande för parternas utveckling tillsammans och var för sig,b) att fatta de politiska beslut som behövs för att nå konventionens mål,c) att fatta beslut på de särskilda områden som anges i denna konvention,d) att se till att de samrådsmekanismer som föreskrivs i denna konvention fungerar effektivt,e) att behandla spörsmål om tolkningen av denna konvention,f) att avgöra frågor om förfaranden och frågor om tillämpningsbestämmelser,g) att på endera partens begäran undersöka varje förhållande som är ägnat att antingen direkt hindra eller främja denna konventions effektiva genomförande eller annan omständighet som kan befaras hindra att målen nås,h) att vidta alla nödvändiga åtgärder för att skapa löpande kontakter mellan de ekonomiska, kulturella och sociala utvecklingsorganen i gemenskapen och i AVS-staterna och ordna regelbundna samråd med deras företrädare om angelägenheter av gemensamt intresse, med hänsyn till den av parterna bekräftade betydelsen av att få till stånd en verklig dialog mellan dessa aktörer och att försäkra sig om deras bidrag till samarbetet och utvecklingsarbetet.

Artikel 31

1. Ambassadörskommittén skall bestå av dels varje medlemsstats ständiga representant vid Europeiska gemenskaperna jämte en företrädare för kommissionen, dels chefen för varje AVS-stats beskickning hos Europeiska gemenskaperna.2. Ambassadörskommittén skall biträda ministerrådet i utförandet av dess uppgifter och utföra varje uppdrag som rådet ger kommittén.Den skall övervaka konventionens genomförande och framstegen i riktning mot de mål som har uppställts i denna.

Artikel 32

1. Gemensamma församlingen skall bestå av dels ett antal ledamöter av Europaparlamentet som företrädare för gemenskapen och dels ett lika stort antal parlamentsledamöter eller, i avsaknad av sådana, andra företrädare utsedda av AVS-staterna.2. a) Gemensamma församlingen skall vara ett rådgivande organ som genom dialog, debatt och samordnade åtgärder skall söka- främja större förståelse mellan medlemsstaternas och AVS-staternas folk,- främja allmän medvetenhet om folkens ömsesidiga beroende och gemensamma intressen liksom om behovet av solidaritet i utvecklingen,- överväga frågor som rör samarbetet mellan AVS och EEG, särskilt de grundläggande utvecklingsproblemen,- uppmuntra forskning och initiativ och formulera förslag som syftar till att förbättra och stärka samarbetet mellan AVS och EEG,- förmå berörda myndigheter hos parterna att genomföra konventionen på ett så effektivt sätt som möjligt så att målen till fullo kan uppnås.b) Gemensamma församlingen skall ordna regelbundna kontakter och samråd med företrädare för ekonomiska, kulturella och sociala utvecklingsorgan i AVS-staterna och gemenskapen för att få del av deras synpunkter på hur avtalets mål skall uppnås.DEL TVÅOMRÅDEN FÖR SAMARBETET MELLAN AVS OCH EEGAVDELNING IMILJÖN

Artikel 33

Inom ramen för denna konvention utgör skydd för och förbättring av miljön och naturresurserna, hejdande av skövlingen av mark och skogar, återställande av ekologiska jämvikter samt bevarande och rationellt utnyttjande av naturresurser grundläggande mål som berörda AVSstater med gemenskapens stöd skall söka förverkliga i syfte att åstadkomma en omedelbar förbättring i levnadsförhållandena för befolkningen och att trygga levnadsförhållandena för framtida generationer.

Artikel 34

AVS-staterna och gemenskapen inser att vissa AVS-staters existens är hotad till följd av en snabb miljöförsämring som hindrar alla utvecklingsansträngningar och särskilt dem som syftar till att nå de prioriterade målen självförsörjning med livsmedel och säkrad livsmedelsförsörjning.För många AVS-stater är det en nödvändighet att hejda miljöförstöringen och bevara naturresurserna, och detta kräver utarbetande och genomförande av konsekventa utvecklingsplaner som beaktar de ekologiska balanserna.

Artikel 35

Miljöproblemets omfattning och de arbetssätt som måste utvecklas innebär att verksamheterna kommer att behöva bedrivas inom ramen för en generell långsiktig politik som utformas och genomförs av AVS-staterna på nationell, regional och internationell nivå med internationellt stöd.För detta ändamål har parterna enats om att i sin verksamhet ge företräde åt- ett förebyggande arbetssätt inriktat på att hindra att något samarbetsprogram eller samarbetsverksamhet får skadliga verkningar på miljön,- ett systematiskt arbetssätt som säkerställer ekologisk funktionsduglighet på varje stadium, från projektdefinition till genomförande,- ett sektoröverskridande arbetssätt som beaktar inte bara direkta utan också indirekta konsekvenser av en verksamhet.

Artikel 36

Skyddet av miljön och naturresurserna kräver ett arbetssätt på bred front som innefattar de sociala och kulturella dimensionerna.För att säkerställa att denna specifika dimension beaktas måste uppmärksamhet ägnas åt att inlemma lämpliga utbildnings-, upplysnings- och forskningsaktiviteter i projekt och arbetsprogram.

Artikel 37

Samarbetsinstrument som passar miljöbehoven skall utformas och utarbetas.När så är nödvändigt får både kvalitativa och kvantitativa kriterier användas. Av parterna gemensamt godkända kontrollistor skall användas till hjälp för bedömningen av den miljömässiga funktionsdugligheten hos föreslagna verksamheter, oavsett vilken skala dessa har. En utvärdering av miljöverkningarna kommer att göras när så är lämpligt vid storskaliga projekt och projekt som utsätter miljön för stort hot.För att miljöhänsyn skall komma med i bedömningarna på riktigt sätt, skall en fysisk inventering göras, om möjligt i bokslutsform.Dessa instrument måste göras sådana att de säkerställer att det när en ogynnsam miljöpåverkan förutses går att formulera de nödvändiga korrigeringarna på ett så tidigt stadium av förberedelserna för ett projekt eller ett arbetsprogram att detta kan fullföljas enligt den planerade tidtabellen ehuru förbättrat vad avser skydd för miljö och naturresurser.

Artikel 38

Parterna, som är angelägna om att skapa verkligt skydd för och verksam skötsel av miljö och naturresurser, anser att de områden för samarbetet mellan AVS och EEG som omfattas av del två i detta avtal skall systematiskt granskas och utvärderas mot denna bakgrund.I denna anda skall gemenskapen stöda de ansträngningar som AVS-staterna gör på nationell, regional och internationell nivå liksom verksamhet som bedrivs av mellanstatliga och icke-statliga organisationer för att främja nationella och mellanstatliga strävanden.

Artikel 39

1. Parterna åtar sig att göra varje ansträngning som ankommer på dem för att se till att all flyttning mellan länder av farligt och radioaktivt avfall hålls under kontroll, och de betonar vikten av effektivt internationellt samarbete på detta område.Med tanke på detta skall gemenskapen förbjuda all direkt eller indirekt export av sådant avfall till AVS-staterna samtidigt som dessa skall förbjuda direkt eller indirekt import till sitt territorium av sådant avfall från gemenskapen eller något annat land, dock utan att påverka de särskilda internationella åtaganden som parterna har gjort eller kan komma att göra på dessa bägge områden inom ramen för de behöriga internationella organen.Dessa föreskrifter hindrar inte en medlemsstat till vilken en AVS-stat har valt att exportera avfall för bearbetning från att återföra det bearbetade avfallet till den AVS-stat från vilken det härrörde.Parterna skall påskynda införandet av de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att uppfylla detta åtagande. På endera partens begäran kan samråd hållas, om fördröjningar konstateras. Efter sådant samråd får vardera parten vidta de åtgärder som är lämpliga med hänsyn till läget.2. Parterna åtar sig att strängt övervaka genomförandet av de förbudsregler som avses i punkt 1 andra stycket. Skulle svårigheter uppstå i detta hänseende, får samråd hållas på samma villkor som de som föreskrivs i punkt 1 andra stycket och med samma verkan.3. Termen "farligt avfall" i denna artikel skall omfatta de kategorier av varor som är förtecknade i bilagorna 1 och 2 till Baselkonventionen om kontroll av flyttning över gränserna och bortskaffande av farligt avfall.Vad beträffar radioaktivt avfall skall de tillämpliga definitionerna och trösklarna vara de som kommer att fastställas inom ramen för IAEA. Intill dess att så sker, skall definitionerna och trösklarna vara de som specificeras i deklarartionen i bilaga 8 till detta avtal.

Artikel 40

På begäran av AVS-staterna skall gemenskapen tillhandahålla tillgängliga tekniska uppgifter om bekämpningsmedel och andra kemiska produkter för att hjälpa AVSstaterna att utveckla och uppmuntra en ändamålsenlig och säker användning av produkterna.När så är lämpligt kan i enlighet med reglerna för samarbete om utvecklingsfinansiering tekniskt bistånd ges för att åstadkomma säkra betingelser för hantering av sådana produkter på alla stadier, från produktion till bortskaffande.

Artikel 41

Parterna inser värdet av åsiktsutbyte, med användning av de samrådsmekanismer som finns enligt denna konvention, om stora ekologiska risker, antingen för hela jordklotet (såsom växthuseffekten, nedbrytningen av ozonskiktet, skövling av tropiska skogar) eller med mera begränsad räckvidd, som kan bli följden av industriell teknik. Sådant samråd kan påkallas av endera parten i den mån riskerna i praktiken kan drabba parterna och syfta till att bestämma omfattningen av de gemensamma åtgärder som skall vidtas enligt denna konventions villkor. Vid behov skall samrådet också ge tillfälle till åsiktsutbyte innan diskussioner förs i dessa ämnen i ifrågavarande internationella organ.AVDELNING IIJORDBRUKSSAMARBETE, SÄKRAD LIVSMEDELSFÖRSÖRJNING OCH LANDSBYGDSUTVECKLINGKapitel 1Jordbrukssamarbete och säkrad livsmedelsförsörjning

Artikel 42

Samarbete avseende jordbruk och landsbygdsutveckling, dvs. åkerbruk, boskapsskötsel, fiske och skogsbruk, skall syfta bl.a. till- att fortlöpande och systematiskt främja en funktionsduglig och bärkraftig utveckling som i synnerhet bygger på skydd för miljön och rationellt utnyttjande av naturtillgångar,- att stöda AVS-staternas ansträngningar att höja självförsörjningsgraden vad gäller livsmedel, särskilt genom att stärka AVS-staternas förmåga att förse sin befolkning med livsmedel av tillfredsställande kvantitet och kvalitet och att säkra en tillfredsställande nivå av näringstillförsel,- att göra livsmedelsförsörjningen säkrare på nationell, regional och interregional nivå genom att stimulera regionala handelsflöden av livsmedel och förbättra samordningen av de berörda ländernas livsmedelspolitik,- att garantera landsbygdsbefolkningen inkomster som väsentligt höjer dess levnadsstandard så att landsbygdsbefolkningens väsentliga behov kan tillgodoses vad gäller livsmedel, utbildning, hälsa och levnadsförhållanden,- att uppmuntra landsbygdsbefolkningens, både männens och kvinnornas, aktiva deltagande i den egna utvecklingen genom att organisera småbrukare i sammanslutningar och inlemma producenterna, både män och kvinnor, mera effektivt i nationell och internationell ekonomisk verksamhet,- att öka kvinnors medverkan i egenskap av producenter, särskilt genom att ge kvinnor bättre tillgång till alla produktionsfaktorer (mark, insatsvaror, kredit, konsulenttjänster och utbildning),- att skapa tillfredsställande levnadsvillkor och ett tillfredsställande levnadssätt på landsbygden, särskilt genom att utveckla sociala och kulturella verksamheter,- att öka produktiviteten på landsbygden, särskilt genom överföring av lämplig teknik och rationellt utnyttjande av växt- och djurresurser,- att minska förluster som uppstår efter skörd,- att minska kvinnors arbetsbörda, bl.a. genom att främja lämplig teknik för behandling av skördade produkter och livsmedelsberedning,- att främja tillkomsten av flera olika sysselsättningsskapande verksamheter på landsbygden och vidga verksamheter som ger stöd åt produktionen,- att förbättra produktionen genom förädling på platsen av produkter från åkerbruk och boskapsskötsel, fiske och skogsbruk,- att säkerställa bättre jämvikt mellan livsmedelsgrödor och exportgrödor,- att utveckla och stärka en jordbruksforskning som är avpassad till landets och regionens natur och mänskliga miljö och som tillgodoser de behov som ställs av konsulenttjänster och säkrad livsmedelsförsörjning,- att mot bakgrund av ovannämnda mål bevara miljön, särskilt genom särskilda åtgärder för att skydda och bevara ekosystem och bekämpa torka, ökenspridning och ödeläggelse av skogar.

Artikel 43

1. De åtgärder som vidtas för att nå de mål som avses i artikel 42 skall vara så varierade och praktiska som möjligt, på nationell, regional och interregional nivå.2. De skall vidare utformas och utvecklas så att de ingår i förverkligandet av den politik och de strategier som AVS-staterna har fastställt och respekterar dessa staters prioriteringar.3. Stöd skall lämnas åt sådan politik och sådana strategier inom ramen för jordbrukssamarbetet i enlighet med denna konventions föreskrifter.

Artikel 44

1. Utveckling av produktionen kräver rationalisering av den animala och vegetabiliska produktionen och omfattar följande:- Förbättring av brukningsmetoderna för regnbevattnade grödor samtidigt som markens bördighet bevaras.- Utveckling av konstbevattningsgrödor, bl.a. genom olika slags bevattningssystem (bybevattningsteknik, vattenreglering och jordförbättring) som ger optimal vattenanvändning och sparsam vattenhushållning och kan skötas av jordbrukare och lokala samfälligheter. Verksamheten skall också omfatta iståndsättande av befintliga anläggningar.- Förbättring och modernisering av odlingsmetoder och bättre utnyttjande av produktionsfaktorer (förbättrade växtsorter och djurraser, lantbruksredskap, gödningsmedel, växtbehandlingsmedel).- Vad beträffar boskapsskötsel, bättre djurfoder (effektivare skötsel av betesmarker, ökad foderproduktion, flera nya bevattningsplatser och reparation av befintliga sådana) och djurhälsa, jämte utveckling av den infrastruktur som behövs för ändamålet.- Bättre integrering av åkerbruk och boskapsskötsel.- Vad gäller fiske, modernisering av fiskodling och utveckling av vattenbruk.2. Andra krav på produktionsutvecklingen är- utbyggnad av sekundära och tertiära stödfunktioner för jordbruket, såsom tillverkning, modernisering och ökad spridning av lantbruksredskap och utrustning för bruk på landsbygden och andra insatsvaror, samt vid behov import av sådana,- inrättande eller stärkande av spar- och kreditinrättningar för jordbruket, avpassade för de lokala betingelserna, för att ge jordbrukare bättre tillgång till produktionsmedel,- uppmuntrande av all sådan politik och stimulans för jordbrukare som är lämpad för de lokala förhållandena och syftar till att höja produktiviteten och öka jordbrukarnas inkomster.

Artikel 45

För att säkerställa inkomsterna från jordbruksproduktionen skall jordbrukssamarbetet bidra till- tillfredsställande metoder för förvaring och lämpliga lagringsmöjligheter för producenterna,- verksam bekämpning av sjukdomar, insektsangrepp och andra faktorer som vållar produktionsförluster,- ett grundläggande försäljningssystem, stött av lämplig producentorganisation med de nödvändiga materiella och finansiella resurserna och tillfredsställande kommunikationsmedel,- smidigt fungerande försäljningskanaler, som tar till vara varje slag av offentligt eller privat initiativ, för att kunna förse lokala marknader, trakter med missväxt och tätortsmarknader med varor, så att beroendet av försörjning utifrån upphör,- anordningar för att förebygga leveransavbrott (reservlagring) och spärr mot abrupta prisvariationer (interventionslagring),- bearbetning, förpackning och försäljning av produkterna, särskilt genom att utveckla hantverksföretag och jordbruksindustriella enheter, för att anpassa produkterna till markandstrenderna.

Artikel 46

Åtgärder för landsbygdsutveckling skall innefatta- organisation av producenterna i sammanslutningar eller samfälligheter som ger dem fördelar av gemensamma avtal och investeringar och av samägd utrustning,- uppmuntran till kvinnors medverkan och erkännande av den aktiva roll kvinnor spelar som likvärdiga deltagare i landsbygdsutvecklingen och de ekonomiska utvecklingsprocesserna,- utveckling av sociala och kulturella verksamheter (såsom verksamheter avseende hälsa, utbildning och kultur) som är väsentliga för att förbättra levnadssättet på landsbygden,- lämpliga möjligheter till utbildning för alla jordbrukare, både män och kvinnor,- förbättrad utbildning av instruktörer på alla nivåer.

Artikel 47

Samarbetet om agronomisk och jordbruksteknisk forskning skall bidra till- att i AVS-staterna utveckla inhemska och regionala forskningsresurser avpassade för de lokala naturbetingelserna och sociala och ekonomiska förutsättningarna för vegetabilisk och animalisk produktion med särskild hänsyn till regioner med öken- eller halvökenkaraktär,- att förbättra växtsorter och djurraser, produkternas näringsvärde och förpackning samt utveckla teknik och processer som kan bli tillgängliga för jordbrukarna,- att bättre sprida resultaten av forskning som bedrivs i en AVS-stat eller annan stat och är tillämpliga i andra AVS-stater,- att bedriva upplysningsverksamhet så att så många användare som möjligt kan få kännedom om resultatet av sådan forskning,- att främja ökad samordning av forskning, särskilt på regional och internationell nivå, i enlighet med artikel 152 och att genomföra lämpliga åtgärder för att nå detta mål.

Artikel 48

Verksamheter inom ramen för jordbrukssamarbetet skall bedrivas i enlighet med de föreskrifter och förfaranden som fastställts för samarbete om utvecklingsfinansiering, och de kan i detta sammanhang också omfatta följande:1. Under rubriken Teknisk samverkan:- informationsutbyte mellan gemenskapen och AVS-staterna och mellan AVS-staterna inbördes (t.ex. om vattenanvändning, intensivodlingsmetoder och forskningsrön),- erfarenhetsutbyte mellan experter som arbetar på sådana områden som kredit och sparande, kooperativer, ömsesidig försäkring, hantverk och småindustri på landsbygden.2. Under rubriken Finansiell samverkan:- tillhandahållande av produktionsfaktorer,- stöd till marknadsreglerande organ, på grundval av ett samordnat sätt att lösa produktions- och försäljningsproblem,- deltagande i bildande av fonder för jordbrukskrediter,- skapande av möjligheter för jordbrukare, jordbrukares handelsorganisationer, hantverkare, kvinnosammanslutningar och dem som driver småindustri på landsbygden ävensom för organisationer som genomför kampanjer om särskilda teman, att få krediter kopplade till deras näringsverksamhet (såsom kredit för inköp, förstaledsmarknadsföring och lagring),- stöd till åtgärder för att sammanföra industriellt kunnande och handelsskicklighet i AVS-staterna och gemenskapen i hantverks- eller industrienheter för framställning av insatsvaror och utrustning och för sådana ändamål som underhåll, förpackning, lagring, transport och förädling av produkterna.

Artikel 49

1. Gemenskapsåtgärder som syftar till säkrad livsmedelsförsörjning i AVS-staterna skall genomföras i överensstämmelse med de berörda AVS-staternas livsmedelsstrategier och politik och med hänsyn tll de mål som dessa har satt upp.De skall samordnas med denna konventions samarbetsinstrument och genomföras inom ramen för gemenskapens politik och därur härrörande åtgärder med beaktande av gemenskapens internationella åtaganden.2. I detta sammanhang skall fleråriga vägledande planer upprättas tillsammans med de AVS-stater som så önskar så att deras tillgång på livsmedel bättre kan förutsägas.

Artikel 50

1. Med hänsyn till tillgängliga jordbruksprodukter åtar sig gemenskapen att se till, att exportbidrag kan bestämmas längre i förväg för alla AVS-stater beträffande en rad varor valda med tanke på livsmedelsbehovet i dessa stater.Förutfastställelsen skall avse ett år och ske årligen under denna konventions hela giltighetstid, varvid bidragets nivå skall bestämmas i enlighet med de metoder som kommissionen normalt tillämpar.2. Särskilda överenskommelser kan träffas med de AVS-stater som så begär som ett led i dessas livsmedelsförsörjningspolitik.

Artikel 51

Livsmedelshjälp skall beslutas på grundval av regler och kriterier som kommissionen har antagit avseende alla mottagare av detta slags hjälp.Med förbehåll för dessa regler och kommissionens frihet att fatta beslut i detta ämne skall livsmedelshjälp lämnas i enlighet med följande riktlinjer:a) Utom i nödfall skall gemenskapens livsmedelshjälp, som skall vara en tillfällig åtgärd, integreras i AVSstaternas utvecklingspolitik. Detta kräver konsekvens i utformningen av livsmedelshjälpen och andra samarbetsåtgärder.b) När varor som lämnas som livsmedelshjälp säljs, skall detta ske till ett pris som inte stör den lokala marknaden. De inflytande medlen skall användas för att finansiera genomförande eller drift av projekt eller arbetsprogram med ett väsentligt inslag av landsbygdsutveckling. De kan också användas för alla behöriga ändamål som har godkänts genom gemensam överenskommelse med beaktande av artikel 226.d.c) När de varor som tillhandahålls utdelas gratis skall de ingå i livsmedelsprogram till de mest utsatta grupperna i befolkningen eller utlämnas som vederlag för arbete.d) Livsmedelshjälp som är ett led i utvecklingsprojekt eller arbetsprogram eller livsmedelsprogram kan planeras på flerårsbasis.e) Det är angeläget att de varor som tillhandahålls verkligen motsvarar mottagarnas behov. Vid urvalet av varor bör hänsyn tas särskilt till förhållandet mellan kostnad och specifikt näringsvärde och till den verkan valet kan få på konsumenternas vanor.f) När försörjningsläget beträffande livsmedel i en AVSstat håller på att förbättras på ett sådant sätt, att det är önskvärt att ersätta livsmedelshjälpen helt eller delvis med åtgärder ägnade att förstärka den pågående förbättringen, kan alternativa åtgärder genomföras i form av finansiellt och tekniskt bistånd, i enlighet med tillämpliga gemenskapsregler. Dessa åtgärder skall beslutas på begäran av den berörda AVSstaten.g) I syfte att tillhandahålla varor som är lämpade för konsumenternas vanor, att påskynda leverans av varor för katastrofhjälp eller att bidra till att säkra livsmedelsförsörjningen, får inköp av varor för livsmedelshjälp ske inte bara i gemenskapen utan också i mottagarlandet eller i en annan AVS-stat eller annat utvecklingsland, företrädesvis i samma geografiska region.

Artikel 52

Vid genomförandet av reglerna i detta kapitel skall särskild uppmärksamhet ägnas åt att bistå de minst utvecklade AVS-staterna, inlandsstaterna och östaterna, att till fullo dra nytta av bestämmelserna i detta kapitel. På begäran av berörda stater skall särskild uppmärksamhet ägnas åt- de minst utvecklade AVS-staternas särskilda svårigheter att genomföra den politik och de strategier de har beslutat för att stärka sin självförsörjning med livsmedel och säkra sin livsmedelsförsörjning. I detta sammanhang skall samarbetet inriktas särskilt på produktion (inbegripet tillhandahållande av fysiska, tekniska och finansiella utgångsresurser), transport, försäljning, förpackning och uppbyggande av en infrastruktur för lagring,- upprättande av ett reservlagersystem i inlandsstater för att förebygga avbrott i leveranserna,- breddning av produktionen av jordbruksråvaror och göra livsmedelförsörjningen säkrare i östater.

Artikel 53

1. Teknikcentret för jordbruks- och landsbygdssamarbete skall stå till förfogande för AVS-staterna så att dessa får bättre tillgång till information, forskning, utbildning och innovationer vad gäller utveckling och utbyggnad av jordbruk och landsbygd.Detta centrum skall utföra sina åligganden i nära samarbete med de institutioner och organ som nämns i denna konvention.2. Centrets uppgifter ära) att när AVS-staterna så begär säkerställa spridningen av vetenskaplig och teknisk information om metoder och medel för att stimulera jordbruksproduktion och landsbygdsutveckling samt att ge vetenskapligt och tekniskt stöd för upprättande av regionala program på centrets verksamhetsfält,b) att främja AVS-staternas utveckling, på nationell och regional nivå, av sin förmåga till att frambringa, sälja och utbyta teknisk och vetenskaplig information om jordbruk, landsbygdsutveckling och fiske,c) att hänvisa AVS-staters förfrågningar med begäran om information till organ som är behöriga att behandla dem eller själv direkt besvara sådana,d) att ge nationella och regionala dokumentationscentra och forskningsinstitut i AVS-staterna lättare tillgång till vetenskapliga och tekniska publikationer som behandlar frågor rörande jordbruks- och landsbygdsutveckling och till databanker i gemenskapen och AVS-staterna,e) att allmänt hjälpa AVS-staterna att få bättre tillgång till resultaten av arbete som har utförts av nationella, regionala och internationella organ, i synnerhet de organ i gemenskapen och i AVS-staterna som har kvalifikationer att besvara frågor om tekniska aspekter av jordbruks- och landsbygdsutveckling, och att upprätthålla kontakt med dessa organ,f) att främja informationsutbytet mellan dem som arbetar med jordbruks- och landsbygdsutveckling, i synnerhet forskare, instruktörer, tekniker och konsulenter, om resultaten av åtgärder för jordbruks- och landsbygdsutveckling,g) att ge bidrag och hjälp till att ordna möten för specialister, forskare, planerare och utvecklingspersonal så att de kan utbyta erfarenheter om särskilda ekologiska miljöer,h) att underlätta AVS-staternas instruktörers och konsulenters tillgång till den information de behöver för att fullgöra sina uppgifter och hänvisa förfrågningar om särskild utbildning till befintliga kvalificerade organ,i) bidra till att underlätta anpassningen av tillgänglig teknisk och vetenskaplig information till behoven hos de organ hos AVS-staterna som är ansvariga för utveckling, konsulentverksamhet och utbildning, däribland program för "funktionell läskunnighet" på landsbygden,j) underlätta spridningen av teknisk och vetenskaplig information för användning i integrationsstrategier för jordbruks- och landsbygdsutveckling, genom att hänvisa till behovet att prioritera utveckling.3. Vid utförandet av sina åligganden skall centret fästa särskilt stor uppmärksamhet vid de minst utvecklade AVS-staternas behov.4. För att utföra sina arbetsuppgifter skall centret stödas av lokala regionala och nationella informationsnätverk. Sådana nätverk skall byggas upp successivt och effektivt allt eftersom behoven konstateras, så långt möjligt med stöd av de lämpligaste organisationerna och institutionerna.5. Ambassadörskommittén skall vara centrets tillsynsmyndighet. Den skall fastställa regler för verksamheten och förfarandet för beslut om dess budget. Budgeten skall finansieras i enlighet med de regler som fastställs i denna konvention beträffande samarbete för utvecklingsfinansiering.6. a) Centret skall som chef ha en direktör utsedd av Ambassadörskommittén.b) Centrets direktör skall biträdas av personer som han själv rekryterar inom ramen för den personalstyrka som Ambassadörskommittén har budgeterat för.c) Centrets direktör skall avlägga rapport om verksamheten till Ambassadörskommittén.7. a) För att förse centrets direktör med tekniskt och vetenskapligt hjälp vid utarbetandet av lösningar på olika problem som möter AVS-staterna, och i synnerhet för att förbättra deras tillgång till information, tekniska innovationer och forskning och utveckling inom området jordbruks- och landsbygdsutveckling och för att utforma centrets handlingsprogram, skall en rådgivande kommitté inrättas, sammansatt i lika proportioner av experter på jordbruksutveckling och landsbygdsutveckling.b) Ledamöterna av den rådgivande kommittén skall utses av Ambassadörskommittén i enlighet med de förfaranden och kriterier som denna bestämmer.Kapitel 2Förebyggande av torka och ökenspridning

Artikel 54

AVS-staterna och gemenskapen inser att vissa AVS-stater står inför avsevärda svårigheter till följd av torka och tilltagande ökenspridning, som hejdar alla utvecklingsansträngningar, särskilt dem som syftar till att nå det prioriterade målet självförsörjning med livsmedel och säkrad livsmedelsförsörjning.Parterna är ense om att i ett antal AVS-stater torka och ökenspridning utgör en avgörande utmaning av vilken framgången för ländernas utvecklingspolitik beror.

Artikel 55

För att råda bot på den situationen och skapa en hållbar utveckling i länder som påverkas av eller hotas av sådana katastrofer behövs en politik som uppmuntrar återställandet av den naturliga miljön och jämvikten mellan resurser och den mänskliga och animala populationen, i synnerhet med sådana medel som bättre utnyttjande av och hushållning med vattentillgångar, lämpliga metoder för jord- och skogsbruk och skogsåterväxt och undanröjande av orsakerna till ökenspridning och de bruk som ligger bakom.

Artikel 56

Om återgång till naturlig jämvikt skall kunna påskyndas, skall särskilt en komponent för kontroll av torka och ökenspridning ingå i alla åtgärder för jordbruks- och landsbygdsutveckling, t.ex.1.- utvidgning av skogsbrukssystem som kombinerar jord- och skogsbruksverksamhet, forskning och utveckling av växtarter som är bättre anpassade till lokala förhållanden,- införande av lämpliga tekniker som syftar till att höja och bibehålla produktiviteten hos jordbruksmark, åkermark och naturlig betesmark i syfte att hejda olika slag av erosion,- återvinning av mark som har skadats, genom skogsplantering eller markförbättring jämte underhållsåtgärder, så långt som möjligt med engagerande av traktens befolkning och myndigheter så att framstegen säkras för framtiden.2. stimulans till åtgärder för att hushålla med ved som energikälla genom att öka forskningen kring användningen av och informationen om nya och förnybara energikällor såsom vind-, sol- och biomassaenergi och genom användning av bättre spisar med bättre verkningsgrad,3. rationell utveckling och hushållning med skogsresurser genom att på nationell eller regional nivå upprätta skogshushållningsplaner som syftar till att optimera utnyttjandet av skogstillgångarna,4. fullföljande av pågående kampanjer för att göra berörda människor medvetna om fenomenen torka och ökenspridning och upplysa dem om olika möjliga sätt att hejda dessa,5. en generell samordnad metod som mot bakgrund av resultaten av sådana åtgärder som avses i punkt 1 4 söker återställa den biologiska jämvikten mellan naturresurser och mänsklig och animal population, utan att äventyra målet harmonisk ekonomisk och social utveckling.

Artikel 57

De åtgärder som skall vidtas, vid behov med stöd av forskning, omfattar bl.a.1. förbättring av människans kunskap om och förmåga att förutse ökenspridningsfenomen genom fältiakttagelser av utvecklingen, bl.a. med hjälp av modern teknik såsom fjärregistrering genom bättre utnyttjande av vunna resultat och bättre förståelse av förändringarna i människans omgivning i tid och rum,2. inventering av vattenreservoarer och deras återfyllnadsförmåga för att göra det möjligt att bättre förutsäga vattentillgången, användning av yt- och grundvatten och bättre hushållning med dessa resurser, särskilt genom dammbyggen och annan lämplig utveckling som tillgodoser människors och djurs behov, och bättre väderförutsägelser,3. upprättande av ett system för att förebygga och hejda buskbränder och ödeläggelse av skogar.AVDELNING IIIUTVECKLING AV FISKET

Artikel 58

AVS-staterna och gemenskapen inser det angelägna behovet av att främja utvecklingen av AVS-staternas fiske som ett bidrag både till fiskeriutvecklingen som helhet och som en gemensam intressesfär för ländernas ekonomi.Samarbete på detta område skall främja ett optimalt utnyttjande av AVS-staternas fiskeresurser samtidigt som inlandsstaternas rätt att delta i utnyttjandet av havsfisket och kuststaternas rätt till jurisdiktion över de levande marina resurserna i deras exklusiva ekonomiska zoner erkänns i enlighet med gällande internationell rätt och inte minst med slutsatserna av den tredje FN-konferensen om havsrätt.

Artikel 59

För ett ökat utnyttjande av AVS-staternas fiskeresurser skall alla mekanismer för bistånd och samarbete som avses i denna konvention, särskilt finansiellt och tekniskt bistånd i överensstämmelse med villkoren i del tre avdelning III, tillämpas på fisket.De prioriterade målen för sådant samarbete skall vara:- att förbättra kunskaperna om fiskets miljö och resurser,- att förbättra möjligheterna att skydda fiskeresurserna och övervaka det rationella utnyttjandet av dessa,- att öka AVS-staternas medverkan i exploateringen av djuphavsfiskeresurserna inom deras exklusiva ekonomiska zoner,- att uppmuntra rationellt utnyttjande av AVS-staternas fiskeresurser och de resurser i öppna havet av vilka både AVS-staterna och gemenskapen har intresse,- att öka de bidrag som fisket, inbegripet fiskodling, det icke-industriella fisket och insjöfisket, lämnar till landsbygdens utveckling genom att fästa vikt vid dessa verksamheters betydelse för att säkra livsmedelsförsörjningen, höja näringsnivån och förbättra de lokala samhällenas sociala och ekonomiska villkor. Detta förutsätter bland annat erkännande av och stöd åt kvinnors arbete med den gjorda fångsten och i försäljningen av fisken,- att öka fiskets bidrag till den industriella utvecklingen genom ökning av fångsterna, produktionen, bearbetningen och exporten.

Artikel 60

Gemenskapens bistånd till fiskeutvecklingen skall innefatta stöd inom följande områden:a) Fiskeproduktionen, däribland anskaffning av båtar, utrustning och redskap, utveckling av infrastruktur för fiske på landsbygden och för fiskeindustrin samt stöd för fiskodlingsprojekt särskilt genom tillhandahållande av särskilda kreditslag för lämpliga AVSinstitutioner för vidare förmedling av lån till de berörda aktörerna.b) Förvaltning av och skydd åt fisket, däribland bedömning av fiskbeståndet och av förutsättningarna för fiskodling, förbättrad övervakning av miljön och åtgärder för denna samt utveckling av AVS-kuststaternas kapacitet för rationell förvaltning av fiskeresurserna i deras exklusiva ekonomiska zoner.c) Förädling och försäljning av fiskeprodukter, däribland utveckling av arrangemangen för bearbetning, insamling, distribution och försäljning, minskning av spillet efter fångsten samt främjande av åtgärdsprogram för bättre utnyttjande av fisken och större näringsutbyte av fiskeprodukterna.

Artikel 61

I samarbetet för utveckling av fiskeresurserna skall särskild uppmärksamhet ägnas åt utbildning av AVS-staternas arbetskraft inom fiskets alla områden, åt utveckling och förstärkning av AVS-staternas forskningskapacitet samt åt utveckling av samarbete inom AVS-staterna och regionalt när det gäller förvaltning och utveckling av fisket.

Artikel 62

Vid tillämpning av artiklarna 60 och 61 skall särskild uppmärksamhet ägnas åt att ge de minst utvecklade AVS-staterna, inlandsstaterna och östaterna möjlighet att fullt ut utveckla sin förmåga att förvalta sina fiskeresurser.

Artikel 63

AVS-staterna och gemenskapen inser behovet av direkt eller regionalt samarbete eller, där så är lämpligt, samarbete via internationella organisationer i syfte att främja bevarande och optimalt utnyttjande av havets levande resurser.

Artikel 64

Gemenskapen och AVS-staterna erkänner kuststaternas suveräna rättigheter när det gäller att utforska, utnyttja, bevara och förvaltafiskeresurserna i sina exklusiva ekonomiska zoner i enlighet med gällande internationell rätt. AVS-staterna inser att gemenskapens medlemsstaters fiskeflottor, i laglig verksamhet i vatten som står under AVS-jurisdiktion, har en roll att spela i utvecklingen av AVS-staternas fiskemöjligheter och i AVS-kuststaternas allmänna ekonomiska utveckling. I överensstämmelse härmed uttalar AVS-staterna sin beredvillighet att förhandla med gemenskapen om fiskeöverenskommelser som syftar till att garantera för båda parter tillfredsställande villkor för fiskeverksamhet från fartyg under någon gemenskapsmedlemsstats flagg.Vid slutande eller genomförande av sådana avtal skall AVS-staterna inte diskriminera gemenskapen eller dess medlemsstater, detta utan att det påverkar specialavtal mellan utvecklingsländer inom samma geografiska område, däribland ömsesidiga fiskeregler. Inte heller skall gemenskapen diskriminera AVS-stater.

Artikel 65

När AVS-stater som är belägna i samma underregion som territorier för vilka Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen gäller, vill delta i fiske i därtill hörande fiskezon, skall gemenskapen och AVSstaterna inleda förhandlingar med syfte att sluta ett fiskeavtal i den anda som anges i artikel 64, under hänsynstagande till dessa staters specifika situation i regionen och till målet att förstärka regionalt samarbete mellan dessa territorier och angränsande AVS-stater.

Artikel 66

Gemenskapen och AVS-staterna inser värdet av ett regionalt angreppssätt när det gäller tillgång till fiske och skall stödja åtgärder från AVS-kuststaters sida i riktning mot harmonisering av reglerna för fiskefartygs tillträde till zonerna.

Artikel 67

Gemenskapen och AVS-staterna är överens om att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att de ansträngningar som gäller fiskesamarbete inom ramen för denna konvention skall bli verksamma, särskilt med beaktande av den gemensamma deklarationen om fiskeprodukters ursprung.När det gäller export av fiskeprodukter till gemenskapens marknader skall vederbörlig hänsyn tas till artikel 358.

Artikel 68

De för bägge parter tillfredsställande villkor som avses i artikel 64 skall särskilt gälla arten och storleken av den ersättning som de berörda AVS-staterna skall få inom ramen för bilaterala överenskommelser.Ersättningen skall utgå utöver varje eventuell tilldelning som har samband med projekt i fiskesektorn i överensstämmelse med del tre avdelning III i denna konvention.Ersättning skall ges dels av gemenskapen som sådan, dels av redarna, och skall ha form av ekonomisk gottgörelse som kan innefatta licensavgifter, och, där så är befogat, vilket annat element som helst varom fiskeavtalets parter kommer överens, såsom obligatorisk landning av en del av fångsten, anställande av AVS-statsmedborgare, ombordtagning av observatörer, tekniköverföring samt anslag för forskning och utbildning.Ersättningen skall stå i relation till storleken och värdet av de fiskemöjligheter som tillhandahålls i de berörda AVS-staternas exklusiva ekonomiska zoner.När det gäller fiske av arter med stor vandringsbenägenhet skall vidare sådant fiskes särskilda karaktär beaktas vid fastställandet av parternas avtalsmässiga skyldigheter, däribland den ekonomiska ersättningen.Gemenskapen skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dess fartyg följer de ingångna avtalen och de berörda AVS-staternas lagar och förordningar.AVDELNING IVSAMARBETE OM RÅVAROR

Artikel 69

AVS-EEG-samarbete på råvaruområdet skall ta hänsyn till följande:- Ekonomierna i många av AVS-staterna är höggradigt beroende av derasav råvaror.- Deras exportsituation har i flertalet fall försämrats, huvudsakligen som en följd av de vikande världsmarknadspriserna.- Svårigheterna i många råvarusektorer både inom AVS-staternas ekonomier och på internationell nivå, särskilt inom gemenskapen, är strukturellt betingade.

Artikel 70

Gemenskapen och AVS-staterna inser behovet av gemensamma ansträngningar för att komma till rätta med de strukturella svårigheterna i många råvarusektorer, och som huvudmål för sitt samarbete på detta område väljer de följande:- Diversifiering, både horisontellt och vertikalt, av AVS-ekonomierna, särskilt genom utveckling av bearbetning, försäljning, distribution och transport.- Förbättring av AVS-staternas råvarors konkurrenskraft på världsmarknaderna genom omorganisation och rationalisering av deras produktions-, försäljnings- och distributionsverksamheter.Gemenskapen och AVS-staterna åtar sig att använda alla lämpliga medel för att dessa stater så långt som möjligt skall kunna nå dessa mål. För detta ändamål är de överens om att göra samordnat bruk av hela skalan av instrument och resurser enligt denna konvention.

Artikel 71

För uppfyllande av målen enligt artikel 70 skall samarbete på råvaruområdet, särskilt bearbetning, försäljning, distribution och transport, planeras och genomföras med beaktande av de prioriteter som AVS-staterna beslutar och till stöd för den politik och de strategier som dessa stater utformar.

Artikel 72

Samarbetsåtgärder på råvaruområdet skall inriktas på utveckling av internationella, regionala och nationella marknader. De skall utföras i överensstämmelse med de närmare regler och förfaranden som anges i konventionen, särskilt dem som gäller utvecklingsfinanssamarbete. I det sammanhanget kan åtgärderna också täcka följande:1. Utveckling av mänskliga resurser, innefattande särskilt- utbildningsprogram och kurser för aktörer i de berörda sektorerna,- stöd åt nationella eller regionala skolor och utbildningsinstitut som är specialiserade på denna sektor.2. Främjande av investeringar av ekonomiska aktörer inom EEG och AVS i den berörda sektorn, särskilt genom- upplysnings- och uppmärksamhetskampanjer riktade till aktörer som kan tänkas investera i verksamheter som medför att AVS-råvaror får bredare användning och större värde,- mera dynamisk användning av riskkapital för företag som vill investera i bearbetning, försäljning, distribution och transport,- utnyttjande av gällande regler för främjande, skydd, finansiering och stöd åt investeringar.3. Utveckling och förbättring av den infrastruktur som behövs för aktiviteterna i den berörda sektorn, särskilt transport- och telekommunikationsnät.

Artikel 73

I sin strävan mot målen enligt artikel 70 skall parterna lägga särskild vikt vid- att säkerställa att marknadssignaler nationella, regionala eller internationella beaktas på erforderligt sätt,- att ta hänsyn till de ekonomiska och sociala verkningarna av de genomförda åtgärderna,- att säkerställa en bättre överensstämmelse, på regional och internationell nivå, mellan de strategier som följs av de berörda AVS-staterna,- att söka efter en effektiv resursfördelning mellan de olika åtgärderna och aktörerna i de berörda produktionssektorerna.

Artikel 74

Gemenskapen och AVS-staterna inser behovet av att säkerställa att de internationella råvarumarknaderna fungerar bättre och öka insynen på marknaden.De bekräftar sin vilja intensifiera samrådandet mellan AVS-staterna och gemenskapen i internationella fora och i organisationer som handlar med råvaror.I detta syfte skall utbyte av synpunkter i följande ämnen äga rum på begäran av endera parten:- Hur gällande internationella avtal eller specialiserade mellanstatliga arbetsgrupper fungerar och hur de kan förbättras och bli mer effektiva i överensstämmelse med marknadstendenserna.- När förslag framläggs om att sluta eller förnya ett internationellt avtal eller att upprätta en specialiserad mellanstatlig arbetsgrupp.Syftet med sådana utbyten av synpunkter skall vara att varje parts intressen beaktas. När så krävs skall detta ske inom Råvarukommitténs ram.

Artikel 75

Gemenskapen och AVS-staterna är överens om att inrätta en råvarukommitté som särskilt skall bidra till att lösa strukturella problem på råvaruområdet.Råvarukommitténs uppgifter skall vara att övervaka konventionens allmänna tillämpning inom råvarusektorn under hänsynstagande till parternas gemensamma intressen, särskilta) att granska alla eventuella problem av allmän natur som rör handel mellan AVS- och EEG-staterna med dessa produkter och som kan hänskjutas till den av de berörda underkommittéer som har tillsatts enligt konventionen,b) att rekommendera åtgärder för lösning av dessa problem och utveckling av produktions- och exportsystemens konkurrenskraft,c) att bedriva utbyte av synpunkter och upplysning om utsikterna och prognoserna för produktion, konsumtion och handel på kort och medellång sikt.

Artikel 76

Råvarukommittén skall sammanträda minst en gång om året på ministernivå. Dess arbetsordning skall fastställas av ministerrådet. Den skall vara sammansatt av företrädare för AVS-staterna och för gemenskapen, utsedda av ministerrådet. Dess arbete skall förberedas av Ambassadörskommittén i enlighet med de förfaranden som fastställs i Råvarukommitténs arbetsordning.AVDELNING VINDUSTRIELL UTVECKLING, TILLVERKNING OCH BEARBETNING

Artikel 77

För att lättare uppnå målen för AVS-staternas industriella utveckling är det angeläget att utarbeta en integrerad och hållbar utvecklingsstrategi, som förbinder verksamheterna i olika sektorer med varandra. Sålunda bör sektorstrategier för jordbruks- och landsbygdsutveckling, tillverkning, gruvdrift, energi, infrastruktur och tjänster utformas på sådant sätt att de befrämjar samarbete inom och mellan ekonomiska sektorer i syfte att maximera värdet av lokal förädling och i mån av möjlighet skapa hög kapacitet för export av industriprodukter, samtidigt som miljö och naturresurser skyddas.I sin strävan mot dessa mål skall parterna stödja sig på bestämmelserna om handelsfrämjande för AVS-varor och privata investeringar, förutom de särskilda bestämmelserna om industriell samverkan.

Artikel 78

Industriell samverkan som är nyckeln till industriell utveckling skall ha följande mål:a) En grundval och en ram för kraftfull samverkan mellan gemenskapen och AVS-staterna inom områdena tillverkning och förädling, utveckling av mineral- och energiresurser samt transporter och kommunikationer.b) Förhållanden som kan leda till utveckling av industriellt företagande samt lokala och externa investeringar.c) Bättre kapacitetsutnyttjande och återställande av potentiellt livskraftiga industriprojekt i och för återupprättande av AVS-ekonomiernas produktionsförmåga.d) Aktivitet från AVS-medborgares sida att bilda och medverka i företag, särskilt små och medelstora företag som tillverkar eller använder lokala insatsvaror. Främjande av nya och stärkande av existerande företag.e) Etablering av ny industri för att åstadkomma kostnadseffektiv försörjning av den lokala marknaden och säkerställa den icke-traditionella exportsektorns tillväxt för att öka inkomsterna i utländsk valuta, åstadkomma sysselsättningsmöjligheter och höja realinkomsterna.f) Allt tätare industriella förbindelser mellan gemenskapen och AVS-staterna och särskilt fortsatt uppmuntran till en snabb etablering av industriella samriskföretag för AVS-staterna och EEG.g) Företagssammanslutningar i AVS-staterna såväl som andra institutioner för industriellt företagande och affärsutveckling.

Artikel 79

Gemenskapen skall bistå AVS-staterna att förbättra sin institutionella struktur, förstärka sina finansiella institutioner samt upprätta, återställa och förbättra den industrirelaterade infrastrukturen. Likaså skall gemenskapen bistå AVS-staterna i deras ansträngningar att integrera industriella strukturer på regional och mellanregional nivå.

Artikel 80

På begäran av en AVS-stat skall gemenskapen lämna det bistånd som behövs på området yrkesutbildning på alla nivåer, med inriktning särskilt på bedömning av utbildningsbehoven och upprättandet av motsvarande åtgärdsprogram, inrättande och drift av nationella eller regionala institutioner för yrkesutbildning inom AVS-staterna, utbildning av AVS-medborgare inom lämpliga institutioner, eller genom praktik både inom gemenskapen och inom AVS-staterna samt samarbete såväl mellan institutioner för yrkesutbildning i gemenskapen och AVSstaterna som mellan de institutionerna och motsvarande institutioner i andra utvecklingsländer.

Artikel 81

För att nå den industriella utvecklingens mål skall gemenskapen bistå vid upprättande och utbyggnad av alla de typer av livskraftig industri som AVS-staterna har angett såsom viktiga med hänsyn till deras mål och prioriteter för industrialiseringen.I detta sammanhang förtjänar följande områden särskild uppmärksamhet:i) Tillverkning och bearbetning av råvaror:a) Industrier för bearbetning av råvaror, nationellt eller regionalt, för export.b) Industrier, baserade på lokala behov och resurser, med tonvikt på hemmamarknad och regionala marknader samt huvudsakligen små och medelstora företag, inriktade på modernisering av jordbruket, effektiv bearbetning av dess produkter såväl som produktion av insatsvaror och redskap för jordbruket.ii) Verkstadsindustri samt metallurgisk och kemisk industri:a) Verkstadsindustriföretag för produktion av redskap och utrustning som huvudsakligen är anpassade för underhåll av befintliga anläggningar och befintlig utrustning i AVS-staterna. Dessa företag bör i första hand stödja tillverknings- och bearbetningsektorerna, de viktigaste exportsektorerna samt små och medelstora företag som är inriktade på att tillfredsställa grundläggande behov.b) Metallurgisk industri, baserad på AVS-staternas mineraler, inriktad på sekundär bearbetning av mineraler för AVS-staternas verkstadsindustri och kemiska industri.c) Kemisk industri, särskilt industri i liten och medelstor skala, inriktad på sekundär bearbetning av mineralprodukter för andra industribranscher och för jordbruk och hälsovården.iii) Industriell rehabilitering och kapacitetsutnyttjande: återställande, modernisering, omorganisation, omstrukturering och underhåll av befintlig, potentiellt livskraftig industriell kapacitet. Särskild vikt bör härvid läggas på branscher som har lågt importinnehåll, som ger verkningar i föregående och efterföljande led och som har gynnsam effekt på sysselsättningen. Rehabiliteringsaktiviteter skall inriktas på att åstadkomma de nödvändiga förutsättningarna för att de återställda företagen skall kunna klara sig själva.

Artikel 82

Gemenskapen skall under denna konventions giltighetstid med prioritet bistå AVS-staterna med att utveckla en livskraftig industri, såsom den definieras i artikel 81, i överensstämmelse med varje AVS-stats kapacitet och beslut och med dess resurser med hänsynstagande till den anpassning av industristrukturen som pågår parterna emellan och i hela världen.

Artikel 83

Gemenskapen skall i det gemensamma intressets anda bidra till utveckling av samarbete mellan företag, såväl mellan AVS-staterna och EEG som mellan AVS-staterna inbördes, genom information och industrifrämjande verksamhet.Syftet med sådana aktiviteter skall vara att intensifiera det regelbundna informationsutbytet, organisera erforderliga kontakter i industrisfären mellan industrins policyansvariga, befrämjare och ekonomiska aktörer från gemenskapen och AVS-staterna, bedriva utredningar, i synnerhet genomförbarhetsutredningar, samt underlätta upprättande och drift av organ för främjande av AVS-staternas industri och främja samriskinvesteringar, underleverantörskontrakt och varje annan form av industrisamarbete mellan företag i gemenskapens medlemsstater och AVSstaterna.

Artikel 84

Gemenskapen skall bidra till upprättande och utveckling av små och medelstora företag inom sektorerna för hantverk, handel, tjänster och industri med tanke dels på den väsentliga roll som dessa företag spelar i de moderna informella sektorerna när det gäller att bygga upp ett diversifierat ekonomiskt nät och i AVS-staternas allmänna utveckling och dels på de fördelar de erbjuder i fråga om förvärvande av yrkesskicklighet, integrerad överföring och anpassning av lämplig teknik och möjligheter för ett optimalt utnyttjande av den lokala arbetskraften. Gemenskapen skall också vara behjälplig vid utvärdering av olika sektorer och upprättande av åtgärdsprogram, med uppbyggande av infrastruktur och upprättande, stärkande och drift av institutioner för information, stimulans, utvidgning, utbildning, kredit eller garantier och tekniköverföring.Gemenskapen och AVS-staterna skall uppmuntra samarbete och kontakt mellan små och medelstora företag inom medlemsstaterna och AVS-staterna.

Artikel 85

För att bistå AVS-staterna i att utveckla sin tekniska bas och sin egen kapacitet för vetenskaplig och teknisk utveckling och för att underlätta införskaffande, överföring och anpassning av teknik på villkor som ger största möjliga fördelar och minsta möjliga kostnader är gemenskapen beredd att, med utvecklingsfinansieringssamarbete som instrument, bidra bland annat med följande:a) Upprätta och stärka en industrirelaterad vetenskaplig och teknisk infrastruktur i AVS-staterna.b) Upprätta och genomföra åtgärdsprogram för forskning och utveckling.c) Identifiera och skapa möjligheter till samarbete mellan forskningsinstitut, institutioner för högre utbildning samt företag inom AVS-staterna, gemenskapen, medlemsstaterna och andra länder.d) Upprätta och främja aktiviteter som syftar till att konsolidera ändamålsenlig inhemsk teknik och införskaffa lämplig utländsk teknik, särskilt från andra utvecklingsländer.e) Identifiera, utvärdera och införskaffa industriell teknik och därvid förhandla om gynnsamma villkor för utländsk teknik, patent och annan industriell äganderätt, särskilt genom finansiering eller genom andra lämpliga överenskommelser med företag och institutioner inom gemenskapen.f) Förse AVS-staterna med rådgivningstjänster för utarbetande av regler för överföring av teknik och för lämnande av tillgänglig information, särskilt vad gäller villkoren i teknikkontrakt, och för typer av och källor för teknik jämte AVS-staternas samt andra länders erfarenheter av användningen av vissa typer av teknik.g) Främjande av tekniksamarbete mellan AVS-staterna samt mellan dessa och andra utvecklingsländer, stödja forsknings- och utvecklingsenheter särskilt på regional nivå för att på bästa sätt utnyttja alla särskilt väl lämpade vetenskapliga och tekniska resurser som de kan ha till sitt förfogande.h) I mån av möjlighet underlätta tillgång till och användning av dokumenations- och andra informationskällor som är tillgängliga inom gemenskapen.

Artikel 86

För att ge AVS-staterna möjlighet att dra full nytta av denna konventions handelsregler och andra föreskrifter skall främjandeplaner upprättas för försäljning av AVSstaternas industriprodukter både inom gemenskapen och på andra yttre marknader, och likaså för stimulans åt och utveckling av handel med industriprodukter bland AVSstaterna. Sådana planer skall omfatta marknadsundersökningar, försäljning samt de tillverkade varornas kvalitet och standardisering i överensstämmelse med artiklarna 229 och 230 samt med beaktande av artiklarna 135 och 136.

Artikel 87

1. En kommitté för industriellt samarbete, under tillsyn av Ambassadörskommittén skall ha följande uppgifter:a) Granska de framsteg som görs i tillämpningen av det allmänna industriella samarbetsprogram som utarbetas med stöd av denna konvention och när så är befogat framlägga rekommendationer för Ambassadörskommittén. Inom ramen för denna verksamhet skall den granska och avge yttrande över de rapporter som anges i artikel 327 angående det industriella samarbetets framsteg och investeringsflödets tillväxt samt, för att garantera bästa möjliga samordning, regelbundet övervaka mekaniken i de interventioner som görs av Europeiska investeringsbanken, här nedan kallad "banken", kommissionen, Centret för industriell utveckling, här nedan kallat CIU, och de AVS-myndigheter som är ansvariga för genomförandet av industriprojekt.b) Undersöka de problem och policyfrågor inom området för industrisamarbete som AVS-staterna eller gemenskapen hänskjuter till den och framlägga därav motiverade förslag.c) På begäran av gemenskapen eller AVS-staterna företa en genomgång av tendenserna i AVS-staternas och medlemsstaternas industripolitik liksom av industriutvecklingen i världen med syfte att utbyta den information som behövs för att förbättra samarbetet och underlätta AVS-staternas industriella utveckling och därmed förbundna gruv- och energiverksamheter.d) På grundval av ett förslag från styrelsen fastställa en allmän strategi enligt artikel 89 för CIU, utse medlemmarna av det rådgivande rådet, utse direktör och ställföreträdande direktör, utse två revisorer, årligen fördela de totala anslag, som avses i artikel 3 av finansprotokollet, över de olika åren samt godkänna budget och bokslut.e) Granska CIU:s årsrapport och andra eventuella rapporter från Rådgivande rådet eller styrelsen för att utröna om CIU:s verksamhet står i överensstämmelse med de mål som ges i denna konvention, rapportera till Ambassadörskommittén och, genom denna, till ministerrådet samt fullgöra andra förpliktelser som Ambassadörskommittén får ålägga den.2. Sammansättningen av kommittén för industriellt samarbete och de närmare reglerna för dess arbete skall fastställas av ministerrådet. Kommittén skall sammanträda minst två gånger om året.

Artikel 88

Ett gemensamt rådgivande råd med 24 ledamöter, hämtade från näringslivet eller experter på industriutveckling, med företrädare för kommissionen, banken och AVSsekretariatet deltagande som observatörer, skall ge Kommittén för industriellt samarbete möjlighet att beakta synpunkter från industriaktörer när det gäller de frågor som berörs i artikel 87.1 a c. Rådgivande rådet skall sammanträda officiellt en gång om året.

Artikel 89

CIU skall medverka till upprättande och stärkande av företag i AVS-staterna, i synnerhet genom att uppmuntra gemensamma initiativ från ekonomiska aktörer i gemenskapen och AVS-staterna.Som praktiskt operativt organ skall CIU ge prioritet åt identifiering av industriella aktörer för livskraftiga projekt, bistå i främjandet och genomförandet av de projekt som fyller AVS-staternas behov, varvid särskild hänsyn skall tas till hemmamarknadens och den yttre marknadens möjligheter till förädling av lokala råvaror och optimalt utnyttjande av AVS-staternas produktionsfaktorer. Bistånd skall också ges till presentation av sådana projekt inför finansinstitut.Vid fullföljandet av dessa uppgifter skall CIU arbeta selektivt, med prioritet för åtgärder för små och medelstora företag samt åtgärder för rehabilitering och återställande av befintlig industriell kapacitet till fullt utnyttjande. CIU skall lägga särskild vikt vid möjligheter till samriskföretag och underleverantörskap. Vid genomförandet av dessa uppgifter skall CIU också ägna särskild uppmärksamhet åt målen enligt artikel 97.

Artikel 90

1. I uppgifterna enligt artikel 89 skall CIU arbeta genom att ge prioritet åt livskraftiga projekt. CIU skall särskilta) identifiera, bedöma, utvärdera, främja och vid genomförandet bistå ekonomiskt livskraftiga industriprojekt inom AVS-staterna,b) göra utredningar och värderingar med syfte att identifiera praktiska möjligheter till industrisamarbete med gemenskapen för att främja AVS-staternas industriella utveckling och underlätta genomförandet av lämpliga planer,c) tillhandahålla upplysningar och specifik rådgivning och expertråd, även för genomförbarhetsutredningar, i syfte att öka takten i upprättandet eller återupprättandet av företag,d) identifiera potentiella partner i AVS-staterna och gemenskapen för gemensam investeringsverksamhet och medverka i genomförande och uppföljning,e) identifiera och tillhandahålla information om möjliga finansieringskällor, medverka i presentation för finansiering och, i mån av behov, medverka till mobilisering av kapital ur dessa källor till industriprojekt i AVS-staterna,f) identifiera, samla in, utvärdera samt tillhandahålla information och råd om införskaffande, anpassning och utveckling av ändamålsenlig industriell teknik för specifika projekt och, där så är lämpligt, medverka till upprättandet av planer för experiment och demonstration.2. För att förbättra möjligheterna att uppnå sina mål får CIU, vid sidan av sin huvudsakliga verksamhet, även vidta följande åtgärder:a) Göra utredningar, marknadsanalys och utvärdering samt samla in och sprida all relevant information om situationen med hänsyn till industrisamarbete och dess möjligheter, särskilt när det gäller det ekonomiska läget, den behandling som potentiella investerare har att emotse och potentialen för livskraftiga industriprojekt.b) I de fall där detta är lämpligt främja avsättningen av industriella produkter från AVS-staterna på deras hemmamarknader, de andra AVS-staternas marknader och gemenskapsmarknaden för att befrämja ett optimalt utnyttjande av installerad eller projekterad industriell kapacitet.c) Identifiera beslutsfattare inom industrin, befrämjare och ekonomiska och finansiella aktörer inom gemenskapen och AVS-staterna samt organisera och underlätta alla slags kontakter och möten mellan dessa.d) På grundval av behov, angivna av AVS-stater, identifiera möjligheter till yrkesutbildning, framför allt på arbetsplatsen, för att uppfylla kraven från befintlig och planerad företagsamhet i AVS-staterna och där så är nödvändigt bistå vid genomförandet av ändamålsenliga planer.e) Samla in och sprida all relevant information om AVS-staternas industriella potential samt om tendenser inom industrisektorer inom gemenskapen och AVS-staterna.f) Främja underleverantörskap och utvidgningen och stärkandet av regionala industriprojekt.

Artikel 91

CIU skall förestås av en direktör, biträdd av en ställföreträdande direktör, rekryterade på grundval av teknisk skicklighet och ledarerfarenhet, vilka båda skall utses av Kommittén för industriellt samarbete. Ledningen för CIU skall följa de riktlinjer som har fastställts av Kommittén för industriellt samarbete och skall vara ansvarig gentemot styrelsen.

Artikel 92

1. En gemensam styrelse skall ha följande uppgifter:a) Råda och stödja direktören genom att ge inspiration och motivation för ledandet av CIU samt se till att riktlinjerna från Kommittén för industriellt samarbete följs på ett tillfredsställande sätt.b) På förslag från CIU:s direktöri) godkänna- fleråriga och ettåriga åtgärdsprogram,- årsrapporten,- organisationsstruktur, rekryteringspolitik och organisationsplan, samtii) anta budget och årsräkenskaper för att föreläggas Kommittén för industriellt samarbete.c) Fatta beslut om förslag från ledningen, relaterade till dessa frågor.d) Sända en årsrapport till Kommittén för industriellt samarbete och däri ange eventuella problem i samband med punkterna enligt c ovan.2. Styrelsen skall bestå av sex personer med stor erfarenhet inom privat eller offentlig industri eller bank eller av planering och befrämjande av industriell utveckling. På grundval av sina kvalifikationer skall de av Kommittén för industriellt samarbete väljas ut bland medborgarna i de stater som utgör parter i denna konvention och utnämnas av den kommittén i enlighet med de förfaranden som denna fastställer. En företrädare för kommissionen, en för banken och en för AVS-sekretariatet skall delta i styrelsens arbete som observatörer. För att säkerställa en noggrann uppföljning av CIU:s verksamhet skall styrelsen sammanträda minst en gång varannan månad. Sekretariatet skall tillhandahållas av CIU.

Artikel 93

1. Gemenskapen skall bidra till finansieringen av CIU:s budget genom ett separat anslag i överensstämmelse med det härtill fogade finansprotokollet.2. Två revisorer, utsedda av Kommittén för industriellt samarbete, skall granska CIU:s ekonomiska förvaltning.3. CIU:s stadgar, finans- och personalförordningar och arbetsordning skall antas av ministerrådet på förslag från Ambassadörskommittén efter det att denna konvention har trätt i kraft.

Artikel 94

CIU skall öka sin operativa närvaro i AVS-staterna, i synnerhet när det gäller identifiering av projekt och befrämjare samt medverkan vid ansökningar om finansiering.Detta skall CIU göra i överensstämmelse med förfaranden, föreslagna av styrelsen med beaktande av behovet av att decentralisera verksamheten.

Artikel 95

Kommissionen, banken och CIU skall upprätthålla ett nära operativt samarbete inom ramen för sina respektive ansvarsområden.

Artikel 96

Ledamöter av Rådgivande rådet och styrelsen samt CIU:s direktör och ställföreträdande direktör skall utses för en period av högst fem år, för styrelsens del med förbehållet att situationen skall omprövas vid periodens mitt.

Artikel 97

1. Vid genomförandet av vad som föreskrivs i denna avdelning skall gemenskapen ägna särskild uppmärksamhet åt de minst utvecklade staternas, inlandsstaternas och östaternas specifika problem och behov, för att skapa en bas för deras industrialisering (formulera industriell politik och strategi, ekonomisk infrastruktur och industriell utbildning), i synnerhet när det gäller åtgärder för att höja värdet på råvaror och andra lokala resurser, särskilt på följande områden:- Bearbetning av råvaror.- Utveckling, överföring och anpassning av teknik.- Utveckling och finansiering av planer till förmån för små och medelstora företag.- Utveckling av industriell infrastruktur samt resurser för energi och gruvdrift.- Adekvat utbildning inom natur och teknik.- Produktion av utrustning och insatsvaror för landsbygdssektorn.För genomförande av sådana operationer kan bistånd lämnas av CIU.2. På begäran av en eller flera av de minst utvecklade staterna skall CIU tillhandahålla särskilt bistånd för att kunna identifiera möjligheter att främja och utveckla industrin på platsen, i synnerhet i fråga om förädling av råvaror samt produktion av utrustning och insatsvaror för landsbygdssektorn.

Artikel 98

För att förverkliga industrisamarbetet skall gemenskapen bidra till genomförande av åtgärdsprogram, projekt och verksamheter som föreläggs den på initiativ av eller med medgivande av AVS-staterna. För detta ändamål skall gemenskapen utnyttja alla de medel som anges i denna konvention, och i synnerhet de som den har till förfogande inom ramen för samarbetet på utvecklingsfinansieringens område och särskilt medlen inom bankens ansvarsområde, detta utan att det skall påverka verksamheter som syftar till att hjälpa AVS-staterna att uppbåda finansiering ur andra källor.Åtgärdsprogram, projekt och verksamheter som gäller industrisamarbete och förutsätter att gemenskapen medverkar till finansiering skall genomföras i överensstämmelse med del tre avdelning III i denna konvention, under hänsynstagande till de särskilda förhållanden som utmärker stödåtgärder inom industrisektorn.AVDELNING VIUTVECKLING PÅ GRUVDRIFTENS OMRÅDE

Artikel 99

Huvudmålen för gruvdriftsutvecklingen skall vara- att utnyttja alla typer av mineralresurser på ett sätt som säkerställer gruvdriftens lönsamhet både på exportmarknaden och på lokala marknader samtidigt som miljökraven beaktas, och- att förbättra potentialen för de mänskliga resursernai syfte att befrämja och påskynda en diversifierad ekonomisk och social utveckling.Parterna betonar sitt ömsesidiga beroende i denna sektor och är överens om att på ett samordnat sätt utnyttja denna konventions olika medel på detta område och när så är lämpligt andra av gemenskapens instrument.

Artikel 100

På begäran av en eller flera AVS-stater skall gemenskapen ge tekniskt bistånd eller bedriva utbildningsverksamhet för att stärka dessa staters vetenskapliga och tekniska kapacitet inom geologi och gruvvetenskap för att kunna dra bättre nytta av tillgänglig kunskap och inrikta sina undersöknings- och prospekteringsprogram i överensstämmelse härmed.

Artikel 101

För att underlätta utvecklingen av AVS-staternas gruvdriftsresurser, under hänsynstagande till nationella och yttre ekonomiska faktorer samt med inriktning på diversifiering, skall gemenskapen, på lämpligt sätt, genom sina tekniska och finansiella biståndsprogram samarbeta med AVS-staterna i deras prospekterings- och utforskningsansträngningar på alla stadier, både till lands och på kontinentalsockeln, så som denna definieras i internationell rätt.Där så är lämpligt skall gemenskapen också ge sitt tekniska och ekonomiska bistånd till upprättandet av nationella eller regionala utforskningsfonder i AVSstaterna.

Artikel 102

I syfte att stödja ansträngningarna att utnyttja AVSstaternas mineralresurser skall gemenskapen bidra till stöd åt projekt för rehabilitering, underhåll, rationalisering och modernisering av ekonomiskt livskraftiga produktionsenheter för att göra dem mera driftsdugliga och konkurrenskraftiga.Gemenskapen skall också bidra till att identifiera, utforma och genomföra nya livskraftiga projekt i den utsträckning som är förenlig med investerings- och ledningskapaciteten såväl som marknadstendenserna under särskilt hänsynstagande till finansieringen av genomförbarhetsutredningar och utredningar före investeringar.Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt- verksamheter som framhäver små och medelstora projekts roll, därmed främjande lokala gruvföretag med särskild tonvikt på mineraler för industri och jordbruk, i synnerhet avsedda för hemmamarknaden och regionala marknader, och även nya produkter, och- verksamhet till skydd för miljön.Samarbetet skall också stödja AVS-staternas ansträngningar att- bygga upp infrastrukturen,- vidta åtgärder för att säkerställa att gruvdriftsutvecklingen ger största möjliga bidrag till producentländernas sociala och ekonomiska utveckling, åtgärder som skall innefatta optimal användning av gruvdriftens vinster och integrering av gruvdriftsutvecklingen i den industriella utvecklingen och i en ändamålsenlig politik för planering av markanvändning,- uppmuntra investeringar från Europa och AVSstaterna,- främja regionalt samarbete.

Artikel 103

För att bidra till ovan angivna mål skall gemenskapen vara beredd att ge tekniskt och finansiellt bistånd för att underlätta utnyttjandet av AVS-staternas gruvdriftspotential i överensstämmelse med de särskilda förfarandena för vart och ett av de medel som står till dess förfogande och med föreskrifterna i denna konvention.När det gäller forskning och investeringar som förberedelser för lansering av gruvdriftsprojekt får gemenskapen ge bistånd i form av riskkapital, eventuellt tillsammans med kapitalbidrag från de berörda AVS-staterna och andra finansieringskällor, i överensstämmelse med förfarandena enligt artikel 234.De resurser som avses i dessa föreskrifter kan för projekt av gemensamt intresse kompletteras meda) andra av gemenskapens finansiella och tekniska resurser, ochb) åtgärder för mobilisering av offentligt och enskilt kapital, däribland samfinansiering.

Artikel 104

Banken kan så långt dess stadgar tillåter från fall till fall ställa egna resurser till förfogande, utöver de belopp som anges i finansprotokollet, i gruvinvesteringsprojekt som av den berörda AVS-staten och gemenskapen har godtagits som varande av gemensamt intresse.AVDELNING VIIUTVECKLING PÅ ENERGIOMRÅDET

Artikel 105

Med tanke på den allvarliga energisituationen i flertalet AVS-stater, delvis beroende på den kris som i många länder har uppstått på grund av beroendet av importerade petroleumprodukter tillsammans med den tilltagande knappheten på ved, och med tanke på den effekt som användningen av fossila bränslen har på klimatet, är AVS-staterna och gemenskapen överens om att samarbeta inom detta område i syfte att finna lösningar på deras energiproblem.I AVS-EEG-samarbetet skall särskild vikt läggas på energiplanering, åtgärder för energisparande och effektivt energiutnyttjande, forskning om potentiella energitillgångar samt stimulans till ett ekonomiskt och tekniskt ändamålsenligt utnyttjande av nya och förnybara energikällor.

Artikel 106

Gemenskapen och AVS-staterna inser de ömsesidiga fördelarna av samarbete på energiområdet. Sådant samarbete skall gynna utvecklingen av AVS-staternas konventionella och icke-konventionella energipotential och förmåga till självförsörjning.Huvudmålen för utvecklingen på energiområdet skall varaa) att gynna ekonomisk och social utveckling genom att utnyttja och utveckla inhemska och regionala energiresurser på ett sätt som är ändamålsenligt från tekniska, ekonomiska och miljömässiga utgångspunkter,b) att effektivisera produktionen och användningen av energi samt där så är möjligt förbättra självförsörjningen med energi,c) att uppmuntra användningen av alternativa, nya och förnybara energikällor,d) att förbättra levnadsförhållandena i såväl tätorter som glesbygdsområden samt föreslå lösningar av dessa områdens energiproblem, lämpligen med hänsyn till lokala behov och resurser,e) att skydda den naturliga miljön genom att bevara biomassaresurser, och särskilt ved, genom att uppmuntra alternativa lösningar, förbättra konsumtionsmönster och konsumtionsvanor samt använda energi och energiresurser på ett rationellt och hållbart sätt.

Artikel 107

För att uppnå ovan angivna mål kan energisamarbetsplaner på begäran av en eller flera av de berörda AVSstaterna koncentreras på atta) insamla, analysera och sprida relevant information,b) förstärka AVS-staternas förvaltning och styrning av sina energiresurser i linje med deras utvecklingsmål för att sätta dem i stånd att bedöma energibehovet och tillhandahålla alternativ samt att nå fram till en strategisk energiplanering, bland annat genom att stödja åtgärdsprogram på energiområdet och lämna tekniskt bistånd åt organ med ansvar för planering och genomförande av energipolitik,c) analysera energikonsekvenserna av utvecklingsprojekt och åtgärdsprogram under hänsynstagande till nödvändiga energibesparingar och till möjligheter att ersätta de primära resurserna. Härvid skall åtgärder utformas för att framhäva den roll som spelas av nya och förnybara resurser, särskilt på landsbygden, genom åtgärdsprogram och projekt som är anpassade till lokala behov och resurser,d) genomföra lämpliga åtgärdsprogram som berör små och medelstora utvecklingsprojekt på energiområdet, särskilt sådana som är inriktade på att spara ved och utveckla alternativ till denna resurs. Härvid skall åtgärder utformas för snabbaste möjliga lösning av de problem som förorsakas av överkonsumtion av ved genom effektiv användning av hushållsenergi både i städerna och på landet, med uppmuntran till användning av alternativa energikällor inom hushållen, särskilt i städerna, och utveckling av odlingar av lämpliga arter av biobränslen,e) öka investeringspotentialen för undersökning och utveckling av inhemska och regionala energikällor och för utveckling av platser för exceptionell energiproduktion, som tillåter grundande av energiintensiv industri,f) befrämja forskning, anpassning och spridning när det gäller ändamålsenlig teknik samt den utbildning som behövs för att tillgodose arbetskraftsbehovet inom energisektorn,g) öka AVS-staternas forsknings- och utvecklingsaktiviteter, särskilt när det gäller utveckling av nya och förnyelsebara energikällor,h) modernisera den grundläggande infrastruktur som behövs för produktion, överföring, transport och distribution av energi med särskild tonvikt på landsbygdens elektrifiering,i) uppmuntra till samarbete mellan AVS-stater i energisektorn, särskilt vad gäller utsträckning av eldistributionsnät mellan AVS-stater och samarbete mellan dessa stater och grannstater, som tar emot stöd från gemenskapen.

Artikel 108

För att bidra till ovan angivna mål skall gemenskapen vara beredd att ge sitt tekniska och finansiella bistånd för att hjälpa till med utnyttjandet av AVS-staternas potentiella energitillgångar i överensstämmelse med de särskilda förfarandena för vart och ett av de medel som står till dess förfogande och i enlighet med föreskrifterna i detta avtal.När det gäller forskning och investeringar som förberedelse för lanserande av energiprojekt kan gemenskapen ge bistånd i form av riskkapital, eventuellt i samband med kapitalbidrag från de berörda AVS-staterna och andra finansieringskällor i överensstämmelse med förfarandena enligt artikel 234.De resurser som avses i dessa föreskrifter kan för projekt av gemensamt intresse kompletteras meda) andra av gemenskapens finansiella och tekniska resurser, ochb) åtgärder inriktade på mobilisering av offentligt och enskilt kapital, inkluderande samfinansiering.

Artikel 109

Banken kan så långt dess stadgar tillåter från fall till fall ställa egna resurser till förfogande, utöver de belopp som anges i finansprotokollet, i energiinvesteringsprojekt som av den berörda AVS-staten och gemenskapen har godtagits som varande av gemensamt intresse.AVDELNING VIIIFÖRETAGSUTVECKLING

Artikel 110

1. Gemenskapen och AVS-staterna betonar följande:i) Att företag utgör ett av de huvudsakliga instrumenten för att nå målen att förstärka det ekonomiska nätverket, uppmuntra till integration mellan sektorer och öka sysselsättning, inkomster och yrkesskicklighet.ii) Att nuvarande AVS-ansträngningar att omstrukturera ekonomierna bör kompletteras med ansträngningar att stärka och vidga den produktiva basen. Företagssektorn bör spela en viktig roll i AVSstaternas strategier för att återfå tillväxt.iii) Att en stabil och gynnsam miljö skapas tillsammans med en effektiv inhemsk finanssektor med syfte att återställa kraften i AVS-staternas företagssektor och uppmuntra europeiska investeringar.iv) Att den privata sektorn måste göras mera dynamisk och spela en större roll, särskilt genom små och medelstora företag, som är bättre lämpade för de förhållanden som råder i AVS-ekonomierna. Mikroföretag och hantverk bör likaledes uppmuntras och stödjas.v) Att enskilda utländska investerare som respekterar AVS-EEG-utvecklingssamarbetets mål och prioriteringar bör uppmuntras att delta i AVSstaternas utvecklingsansträngningar. Sådana investeringar skall ges rättvis och skälig behandling samt ett gynnsamt, säkert och förutsägbart investeringsklimat.vi) Att befrämjande av entreprenörskap inom AVSstaterna är avgörande för att frigöra dessa staters ansenliga potential.2. Ansträngningar bör göras att kanalisera en ökad andel av konventionens finansiella resurser både till uppmuntran till entreprenörskap och investering och till direkt produktiva aktiviteter.

Artikel 111

I sin strävan mot ovan nämnda mål inser parterna behovet av att utnyttja hela skalan av instrument som denna konvention avser, däribland tekniskt bistånd, på följande områden med syfte att understödja utveckling av den privata sektorn:a) Stöd till förbättring av den juridiska och fiskala ramen för näringsliv, och utveckling av en större roll för yrkessammanslutningar och handelskamrar i företagsutvecklingsprocessen.b) Direkt bistånd till skapande och utveckling av näringslivet (specialiserade tjänster för etablering av näringsverksamhet. bistånd till nyanställning av personer som tidigare har arbetat i den offentliga sektorn, stöd åt tekniköverföring och teknikutveckling. förvaltningstjänster och marknadsanalyser).c) Utveckling av tjänster till stöd för företagssektorn i syfte att förse företag med rådgivning inom de juridiska, tekniska och förvaltningsmässiga områdena..d) Specifika åtgärdsprogram för utbildning av individuella företagsledare och utveckling av deras kapacitet, särskilt i småskalesektorerna och de informella sektorerna.

Artikel 112

För stöd åt utvecklingen av sparandesektorn och inhemsk finanssektor förtjänar följande handlingsområden särskild uppmärksamhet:a) Stöd till inhemskt sparande och utveckling av finansiella mellanhänder.b) Tekniskt bistånd till omstrukturering och reformering av finansiella institutioner.

Artikel 113

För att stödja utvecklingen av företagsamhet i AVSstaterna skall gemenskapen tillhandahålla tekniskt och finansiellt stöd på de villkor som stipuleras i avdelning III del 3.AVDELNING IXTJÄNSTEUTVECKLINGKapitel 1Samarbetets mål och principer

Artikel 114

1. Gemenskapen och AVS-staterna inser betydelsen av tjänster i utformningen av utvecklingspolitik samt behovet att öka samarbetet inom denna sfär.2. Gemenskapen skall stödja AVS-staternas ansträngningar att öka sin inhemska kapacitet att tillhandahålla tjänster i syfte att få deras ekonomier att fungera bättre, lindra betalningsbalanssvårigheterna och att stimulera den regionala integrationsprocessen.3. Avsikten är att se till att AVS-staterna får största möjliga nytta av föreskrifterna i denna konvention, på nationell och regional nivå, och sätta dem i stånd att- på mest gynnsamma villkor verka inom gemenskapens, de egna ländernas samt regionala och internationella marknader genom diversifiering av verksamheterna och ökning, i värde och volym, av AVSstaternas handel med varor och tjänster,- öka deras kollektiva kapacitet genom en mera omfattande ekonomisk integration och genom stärkande av funktionellt samarbete eller samarbete på särskilda teman,- stimulera företagsutveckling, i synnerhet genom uppmuntran till AVS-EEG-investeringar i tjänster, i syfte att skapa sysselsättning, alstra och distribuera vinster och underlätta överföring och anpassning av teknik till specifika AVS-behov,- dra största möjliga nytta av nationell eller regional turism och förbättra deltagandet i världsturismen,- upprätta de transport- och kommunikationsnät samt informatik- och telematiksystem som behövs för deras utveckling,- öka yrkesutbildningsaktiviteter och kunskapsöverföring med tanke på de mänskliga resursernas avgörande roll i tjänsteutvecklingen.4. I sin strävan mot dessa mål skall parterna, utöver vad som föreskrivs specifikt om tjänster, kunna utnyttja de åtgärder som är inriktade på handel, handelsutveckling, industriutveckling, investeringar samt undervisning och utbildning.

Artikel 115

1. Med tanke på tjänstesektorns stora variationsbredd och tjänsternas ojämna bidrag till utvecklingen, samt med tanke på maximering av gemenskapsstödets effekt på AVS-staternas utveckling, är de båda parterna överens om att ägna särskild uppmärksamhet åt tjänster som är nödvändiga för deras ekonomier inom följande områden:- Tjänster till stöd för ekonomisk utveckling.- Turism.- Transport, kommunikationer och informationsteknologi.2. För att genomföra samarbete på tjänsteområdet skall gemenskapen bidra till att genomföra program, projekt och annan verksamhet som hänskjuts till den på AVS-staternas initiativ. För detta ändamål skall gemenskapen använda alla de medel som föreskrivs i denna konvention och i synnerhet de medel som står till dess förfogande inom ramen för utvecklingsfinansieringssamarbete, däribland det som ligger inom bankens ansvarsområde.

Artikel 116

Inom tjänsteutvecklingens område skall särskild uppmärksamhet ägnas åt inlandsstaternas och östaternas särskilda behov, förorsakade av deras geografiska läge, och även till de minst utveckladestaternas ekonomiska situation.Kapitel 2Tjänster till stöd för ekonomisk utveckling

Artikel 117

I strävandena mot samarbetsmålen i denna sektor skall samarbetet gälla marknadsförda tjänster, dock utan att detta leder till försummelse av vissa para-statliga tjänster som är nödvändiga för förbättring av det ekonomiska läget, såsom datorisering av tullverksamheten, genom prioritering av följande tjänster:- Tjänster till stöd för utrikeshandel,- Tjänster som krävs av industrisektorn,- Tjänster till stöd för regional integration.

Artikel 118

Som ett bidrag till återställande av AVS-staternas externa konkurrenskraft skall samarbete på tjänsteområdet ge prioritet åt tjänster som understödjer utrikeshandel, med följande omfattning:i) Att gynna en ändamålsenlig infrastruktur för handeln, särskilt genom åtgärder för förbättring av utrikeshandelsstatistiken, automatisering av tullförfaranden, hamn- och flygplatsförvaltning samt upprättande av närmare förbindelser mellan handelns olika parter däribland exportörer, organisationer för finansiering av handeln, tull och centralbanker.ii) Att befrämja specifikt handelsinriktade tjänster såsom handelsfrämjande åtgärder som även är tillämpliga på tjänster.iii) Utveckling av andra externa handelsrelaterade tjänster såsom handelsfinansiering samt system för clearing och betalningar samt tillgång till informationsnät.

Artikel 119

För främjande av en förstärkning av AVS-staternas ekonomiska struktur under hänsynstagande till föreskrifterna om företagsutveckling skall särskild uppmärksamhet ägnas åt följande områden:i) Rådgivningstjänster för näringslivet i och för förbättring av företagens löpande verksamhet, i synnerhet genom underlättande av tillgång till tjänster inom områdena förvaltning, ekonomisk redovisning, informationsteknologi, juridisk rådgivning, skatterådgivning och finansiering.ii) Inrättande av adekvata, ändamålsenliga och flexibla arrangemang för näringslivsfinansiering i och för stimulans åt tillväxten eller etablerandet av företag på tjänsteområdet.iii) Förstärkning av AVS-staternas kapacitet för finansiella tjänster, tekniskt bistånd till utveckling av försäkrings-och kreditinstitutioner inom området för handelns utveckling och befrämjande.

Artikel 120

För att förstärka grunden för en ekonomisk integration, utformad för skapande av livskraftiga ekonomier, och med tanke på föreskrifterna om regionalt samarbete, skall särskild uppmärksamhet ägnas följande områden:i) Tjänster till stöd för varuhandeln mellan AVSstaterna genom sådana handelsåtgärder som marknadsundersökningar.ii) Tjänster som behövs för utvidgningen av tjänstehandeln mellan AVS-staterna med tanke på förbättring av deras komplementaritet, i synnerhet genom utvidgning av traditionella handelsbefrämjande åtgärder, vid behov anpassade till tjänstesektorn.iii) Skapande av regionala tjänstecentra, ägnade åt att ge stöd åt specifika ekonomiska sektorer eller gemensamma sektorpolitiska åtgärder, i synnerhet genom utveckling av moderna nät för kommunikation och information samt datoriserade databanker.Kapitel 3Turism

Artikel 121

Med insikt i turistnäringens verkliga vikt för AVSstaterna skall parterna vidta åtgärder och bedriva verksamhet för att utveckla och stödja turismen. Dessa åtgärder skall genomföras på alla nivåer, från identifieringen av turistprodukten till saluföring och säljstöd.Syftet skall vara att stödja AVS-staternas ansträngningar att få största möjliga nytta av nationell, regional och internationell turism med tanke på turismens effekt på den ekonomiska utvecklingen och att stimulera privata kapitalflöden från gemenskapen och andra källor till utvecklingen av turism i AVS-staterna. Särskild uppmärksamhet skall ägnas behovet av att integrera turismen i befolkningens sociala, kulturella och ekonomiska liv.

Artikel 122

Specifika åtgärder för utveckling av turismen skall inriktas på att definiera, anpassa och utveckla en ändamålsenlig politik på nationell, regional, subregional och internationell nivå. Åtgärdsprogram och projekt för utveckling av turismen skall grundas på denna politik med följande fyra komponenter som bas:a) Mänskliga resurser och institutionell utveckling, bland annat:- Utveckling av professionell administration i specifika färdigheter och fortlöpande utbildning på lämplig nivå inom den privata och offentliga sektorn för säkerställande av adekvat planering och utveckling.- Grundande och förstärkning av centra för främjande av turismen.- Undervisning och utbildning för särskilda skikt av befolkningen och offentliga eller privata organisationer som är aktiva i turismsektorn, däribland personal som är engagerad i turismens stödsektor.- Samarbetet och utbytet mellan AVS-stater i områdena utbildning, tekniskt bistånd och utveckling av institutioner.b) Produktutveckling, bland annat följande:- Identifiering av turistprodukten, utveckling av icke-traditionella och nya turismprodukter, anpassning av befintliga produkter däribland bevarande och utveckling av kulturarvet, ekologiska aspekter och miljöaspekter, förvaltning, skydd och bevarande av flora och fauna, historiska, sociala och andra naturliga tillgångar, utveckling av anknytande tjänster.- Främjande av privata investeringar i AVS-staternas turistnäring däribland tillskapande av samriskprojekt.- Tillhandahållande av tekniskt bistånd till hotellnäringen.- Utveckling av konsthantverk för turistmarknaden.c) Marknadsutveckling, bland annat:- Stöd för att definiera och genomföra mål och marknadsutvecklingsplaner på nationell, subregional, regional och internationell nivå.- Stöd åt AVS-staternas ansträngningar att få tillgång till tjänster för turistnäringen, sådana som centrala beställningssystem samt system för trafikkontroll och säkerhetssystem för flygtrafiken.- Åtgärder för saluföring och säljstöd och för material inom ramen för integrerade marknadsutvecklingsplaner och åtgärdsprogram med sikte på förbättrat genomslag på marknaden, inriktade på dem som alstrar det huvudsakliga turismflödet från traditionella och icke-traditionella marknader såväl som specifika aktiviteter, t.ex. medverkan i specialiserade handelsarrangemang såsom mässor, produktion av kvalitetslitteratur, film och saluföringshjälpmedel.d) Forskning och information, bland annat:- Förbättring av turistinformationen samt insamling, analys, distribution och utnyttjande av statistiska data.- Bedömning av turismens socioekonomiska verkan på AVS-staternas ekonomi med särskild tonvikt på utveckling av kopplingar till andra sektorer i AVS-stater och AVS-regioner sådana som livsmedelsproduktion, byggnadsverksamhet, teknik och förvaltning.Kapitel 4Transport, kommunikationer och informatik

Artikel 123

1. Samarbete inom transportområdet skall inriktas på utveckling av vägtransporter, järnvägar, hamninstallationer och sjöfart, transport på inre vattenvägar samt flygtransport.2. Samarbete på kommunikationsområdet skall inriktas på utveckling av post- och telekommunikationer däribland radiokommunikation och informatik.3. Samarbete på dessa områden skall riktas särskilt mot följande mål:a) Skapande av villkor som främjar förflyttningar av varor, tjänster och personer på nationell, regional och internationell nivå.b) Tillhandahållande, rehabilitering, underhåll och effektiv drift av kostnadseffektiva system för tillgodoseende av behoven av social och ekonomisk utveckling och anpassade till användarnas behov såväl som till de berörda staternas allmänna ekonomiska läge.c) Ökad komplementaritet av transport- och kommunikationssystem på nationell, regional och internationell nivå.d) Harmonisering av de i AVS-staterna installerade nationella systemen med underlättande av deras anpassning till tekniska framsteg.e) Sänkning av hindren för transport och kommunikationer över gränserna i form av lagstiftning, föreskrifter och administrativa förfaranden.

Artikel 124

1. I alla projekt och åtgärdsprogram för samarbete inom de berörda områdena skall ansträngningar göras för säkerställande av ändamålsenlig överföring av teknik och kunnande.2. Särskild uppmärksamhet skall ges åt utbildning av AVS-medborgare i planering, förvaltning, underhåll och drift av transport- och kommunikationssystem.

Artikel 125

1. Parterna inser vikten av flygtransporter när det gäller att smida fastare ekonomiska, kulturella och sociala länkar mellan AVS-staterna samt mellan dessa och gemenskapen, liksom när det gäller att förbättra kommunikationer mellan isolerade eller svåråtkomliga regioner och att utveckla turismen.2. Målet för samarbetet på detta område skall vara att främja en harmonisk utveckling av nationella och regionala AVS-nät för flygtransport och modernisering av AVS-staternas flygplansflotta i linje med det tekniska framåtskridandet, genomförande av den internationella civila luftfartsorganisationens (ICAO) flygnavigeringsplan, förbättring av infrastruktur för mottagning samt tillämpning av internationella driftsstandarder, utveckling och förbättring av centra för underhåll på flygområdet, tillhandahållande av utbildning och utveckling av moderna säkerhetssystem för flygplatser.

Artikel 126

1. Parterna inser betydelsen av sjötransporttjänster som en av krafterna bakom den ekonomiska utvecklingen och främjandet av handeln mellan dem.2. Målet för samarbetet inom detta område skall vara att säkerställa en harmonisk utveckling av effektiva och tillförlitliga sjötransporttjänster på ekonomiskt tillfredsställande villkor genom underlättande av alla parters aktiva deltagande i enlighet med principen om tillgång till handeln på affärsmässig basis utan restriktioner.

Artikel 127

1. Parterna understryker vikten av Förenta Nationernas avtal om en kodex för linjekonferenser och dess ratifikationshandling som skyddar konkurrensvillkoren i sjöfartsfrågor och bland annat ger utvecklingsländers fartygslinjer utökade möjligheter att delta i konferenssystemet.2. I konsekvens härmed är parterna överens om att vid ratificering av dessa regler utan dröjsmål vidta åtgärder för genomförande på nationell nivå i överensstämmelse med dess räckvidd och regler. Gemenskapen skall hjälpa AVS-staterna att följa de tillämpliga föreskrifterna i dessa regler.3. I samklang med resolution 2 om linjer utanför konferenssystemet, bifogad till reglerna, skall parterna icke hindra sådana rederier från att bedriva trafik i konkurrens med en konferens så länge de följer principen om lojal konkurrens på affärsmässig basis.

Artikel 128

I samarbetet skall uppmärksamhet ges åt uppmuntran av effektiv sjötransport av gods till ekonomiskt och affärsmässigt motiverade fraktsatser, och till AVS-staternas önskan om en mera omfattande medverkan i sådana internationella sjötransporttjänster. Härvidlag godtar gemenskapen AVS-staternas strävan efter sådant mera omfattande deltagande i bulkfrakttrafik. Parterna är överens om att tillgång till handeln på konkurrensbasis inte skall hindras.

Artikel 129

Inom ramen för finansiellt och tekniskt bistånd åt sjöfarten skall särskild uppmärksamhet ägnas åt- kraftfull utveckling av effektiva och pålitliga sjöfartstjänster i AVS-staterna och särskilt anpassning av hamnarnas infrastruktur till trafikens krav och till underhåll av hamnutrustningen,- underhåll eller anskaffning av hanteringsutrustning och hamnfartyg samt modernisering av dessa i enlighet med de tekniska framstegen,- utveckling av interregional sjöfart med syfte att uppmuntra isamarbete mellan AVS-staterna och funktionsförbättringar i AVS-sjöfarten,- tekniköverföring däribland kombinationer av olika transportsätt och containertransport för främjande av samriskföretag,- upprättande av en ändamålsenlig juridisk och administrativ infrastruktur samt förbättring av hamnförvaltning, särskilt genom yrkesutbildning,- utveckling av sjöfart mellan öar och av en sammanbindande infrastruktur samt åt ökat samarbete med ekonomiska aktörer.

Artikel 130

Parterna förbinder sig att främja sjösäkerheten, besättningarnas säkerhet och förebyggandet av miljöföroreningar.

Artikel 131

För att säkerställa ett effektivt genomförande av artiklarna 126 130 får samråd äga rum på begäran av endera parten och, om så erfordras, på de villkor som stadgas i arbetsordningen enligt artikel 11.

Artikel 132

1. Inom området för kommunikationssamarbete skall särskild uppmärksamhet ägnas åt teknisk utveckling till stöd för AVS-staternas ansträngningar att etablera och utveckla effektiva system. Detta innefattar utredningar och åtgärdsprogram angående satellitkommunikation, i de fall där detta motiveras av operationella överväganden, särskilt på regional och subregional nivå. Samarbetet skall också täcka medel för observation av jorden från satellit för meteorologiska och fjärrmätningsändamål, särskilt användning av satelliter för observation av ökenspridning, förhindrande av alla former av föroreningar, förvaltning av naturresurser, särskilt inom jordbruk och gruvdrift, samt planering av markanvändningen.2. Särskild vikt skall läggas på telekommunikation i landsbygdsområden för stimulans till dessas ekonomiska och sociala utveckling.

Artikel 133

Syftet med samarbetet på informationsteknologins område skall vara uppbyggnad av AVS-staternas förmåga på teknik-och telematikområdet genom att de länder som vill ge hög prioritet åt denna sektor erbjuds stöd åt ansträngningarna att anskaffa och installera informationsteknologiska system. Utvecklingen av effektiva telematiknät, däribland internationell finansiell information. Produktion, med tiden, av datorkomponenter och programvara i AVS-staterna. Deltagande från deras sida i internationella aktiviteter på databehandlingsområdet samt publicering av böcker och tidskrifter.

Artikel 134

Samarbetsaktiviteter på transport- och kommunikationsområdet skall bedrivas i överensstämmelse med de föreskrifter och förfaranden som anges i del tre avdelning III i denna konvention.AVDELNING XUTVECKLING AV HANDELN

Artikel 135

För att nå målen enligt artikel 167 om handelssamarbete skall parterna genomföra åtgärder för utveckling av handeln på alla stadier fram till slutlig distribution av produkten.Målet för strävandena är att AVS-staterna skall få största möjliga nytta av föreskrifterna i denna konvention på områdena handels-, jordbruks- och industrisamarbete och får delta på mest gynnsamma villkor på gemenskapens marknad, hemmamarknaden samt subregionala, regionala och internationella marknader genom diversifiering och genom ökning av värdet och volymen av AVS-staternas handel med varor och tjänster.

Artikel 136

1. I främjandet av handels- och tjänsteutvecklingen skall särskild uppmärksamhet ges förutom åt utveckling av handeln mellan AVS-staterna och gemenskapen, åt verksamhet som är utformad för att öka AVS-staternas självständighet, utveckla handeln mellan AVS-staterna samt handel på internationella marknader och förbättra det regionala samarbetet om handel och tjänster.2. Verksamheten skall bedrivas på begäran av AVSstaterna, särskilt inom följande områden:- Etablerande av sammanhängande handelsstrategier.- Utveckling av mänskliga resurser och yrkeskunskaper inom områdena för handel och tjänster.- Upprättande, anpassning och stärkande av organisationer i AVS-staterna som arbetar med utvecklingen av handel och tjänster, med särskild uppmärksamhet på de särskilda behov som organisationer i de minst utvecklade staterna, inlandsstaterna och östaterna har.- Stöd åt AVS-staternas ansträngningar att utveckla och förbättra sina produkters kvalitet, anpassa dem till marknadens krav och diversifiera sin produktion.- Åtgärder för marknadsutveckling däribland ökade kontakter och ökat informationsutbyte mellan ekonomiska aktörer i AVS-staterna, gemenskapens medlemsstater och tredje land.- Stöd åt AVS-staterna i användningen av modern försäljningsteknik i produktionsinriktade sektorer och åtgärdsprogram på sådana områden som landsbygdsutveckling och jordbruk.- Stöd åt AVS-staternas ansträngningar att utveckla och förbättra stödjande tjänsteinfrastruktur däribland anordningar för transport och lagring, för att säkerställa en effektiv distribution av varor och tjänster och för att förbättra exportflödet från AVS-stater.- Stöd åt AVS-stater i deras utveckling av intern kapacitet, informationssystem och medvetenhet om handelns roll och betydelse i den ekonomiska utvecklingen.- Stöd åt små och medelstora företag för identifiering och utveckling av produkter, avsättningsmarknader och gemensamma försäljningsprojekt.3. För att påskynda förfarandena får ekonomiska beslut innefatta fleråriga åtgärdsprogram i överensstämmelse med föreskrifterna i artikel 290 om genomförandeförfaranden.4. Stöd åt AVS-staternas medverkan i handelsmässor, utställningar och handelsexpeditioner bör ges endast i de fall där dessa åtgärder ingår som en nödvändig del i allmänna handels- och marknadsutvecklingsprogram.5. Medverkan från de minst utvecklade staterna, inlandsstaterna och östaterna i olika handelsaktiviteter skall uppmuntras genom särskilda åtgärder, bland annat genom ersättning för resekostnader för personal och transportkostnader för utställningsobjekt, när de medverkar i nationella, regionala och tredjelandsmässor, utställningar eller handelsexpeditioner, däribland kostnader för temporär byggnadsverksamhet och hyra av utställningsmontrar. Särskilt bistånd skall ges till de minst utvecklade staterna, inlandsstaterna och östaterna för tillverkning och köp av säljfrämjande material.

Artikel 137

Inom ramen för instrumenten enligt denna konvention och i överensstämmelse med föreskrifterna för utvecklingsfinansieringssamarbete skall bistånd till utveckling av handel och tjänster innefatta teknisk hjälp till etablering och utveckling av försäkrings- och kreditinstitut i samband med handelsutveckling.

Artikel 138

Förutom de anslag som varje AVS-stat inom ramen för de nationella vägledande programmen enligt artikel 281 får ägna åt finansiering för utveckling av de områden som avses i del två avdelningarna IX och X, får gemenskapens bidrag till finansiering av sådan verksamhet, där den är regional, inom ramen för de regionala samarbetsprogrammen enligt artikel 156 uppgå till de belopp som anges i det till denna konvention fogade finansprotokollet.AVDELNING XIKULTURELLT OCH SOCIALT SAMARBETE

Artikel 139

Samarbetet skall bidra till AVS-staternas självständiga utveckling, en process centrerad på människan själv och förankrad i varje folks kultur. Den mänskliga och kulturella dimensionen skall omfatta alla områden och avspeglas i alla utvecklingsprojekt och åtgärdsprogram. Samarbetet skall stödja dessa staters politik och åtgärder för förbättring av deras mänskliga resurser, ökning av deras kreativa förmåga och befrämjande av deras kulturella identiteter. Det skall stimulera befolkningens medverkan i utvecklingsprocessen.Sådant samarbete skall syfta till att i dialogens intresse främja utbyte och ömsesidigt berikande och, på jämställd grund, bättre förståelse och större solidaritet mellan AVSstaternas regeringar och folk å ena sidan och mellan AVS-staternas och gemenskapens regeringar och folk å andra sidan.

Artikel 140

1. Kulturellt och socialt samarbete skall uttryckas genom:- hänsyn till den kulturella och sociala dimensionen i projekt och åtgärdsprogram,- främjande av AVS-staternas folks kulturella identiteter med syfte att underlätta deras framsteg på egen hand, stimulera deras kreativitet och uppmuntra interkulturell dialog,- verksamheter som syftar till att främja mänskliga resurser i och för en omdömesgill och optimal användning av naturresurserna och tillfredsställandet av grundläggande fysiska och icke-materiella behov.2. Kulturella och sociala samarbetsplaner skall antas i överensstämmelse med de regler och förfaranden som anges i del tre avdelning III. Resurser får också mobiliseras genom användning av målinriktade motpartsmedel, som kan utnyttjas inom de sociala sektorerna. Alla planer skall vara styrda av de prioriteter och mål som är uppställda i de vägledande programmen eller i samband med regionalt samarbete, beroende på deras inneboende natur.

Artikel 141

Stiftelsen för kulturellt AVS-EEG-samarbete skall anförtros uppgiften att bidra till målen enligt denna avdelning.Den verksamhet stiftelsen bedriver för detta ändamål, skall omfatta följande områden:- utredningar, forskning och åtgärder rörande kulturella aspekter av hänsynstagande till samarbetets kulturella dimension,- utredningar, forskning och åtgärder för främjande av AVS-folkens kulturella identitet och alla initiativ som kan tänkas bidra till interkulturell dialog.Kapitel 1Den kulturella och sociala dimensionen

Artikel 142

1. Utformningen, bedömningen, genomförandet och utvärderingen av varje projekt eller åtgärdsprogram skall bygga på förståelse för och hänsyn till den rådande miljöns kulturella och sociala drag.2. Detta innefattar särskilt:- uppskattning av befolkningarnas möjligheter till medverkan,- fördjupad kännedom om den berörda miljön och de berörda ekosystemen,- studium av lokal teknik och av andra lämpliga former av teknik.- tillhandahållande av relevant information för alla som är berörda av utformningen av genomförandet av verksamheten, däribland personal för tekniskt samarbete,- utvärdering av de mänskliga resurser som är tillgängliga för genomförande och vidmakthållande av projekt,- tillhandahållande av integrerade åtgärdsprogram för främjande av mänskliga resurser.

Artikel 143

Följande faktorer skall beaktas vid bedömningen av alla projekt och åtgärdsprogram:a) Under rubriken Kulturella aspekter,- anpassning till den kulturella miljön och följderna för denna miljö,- integration och framhävande av det lokala kulturarvet, särskilt värderingar, levnadssätt, tänkesätt, hantering av kunskap samt material och stil,- metoder att införskaffa och överföra information,- samverkan mellan människor och deras omgivning samt mellan befolkningen och naturresurserna,b) Under rubriken Sociala aspekter, sådana projekts och åtgärdsprograms inverkan på- förstärkning av kapacitet och struktur för självutveckling,- förbättring av kvinnornas status och roll,- ungdomens engagemang i ekonomisk, kulturell och social utveckling,- tillfredsställande av befolkningens grundläggande kulturella och fysiska behov,- främjande av sysselsättning och utbildning,- balansen mellan befolkningsstruktur och andra resurser,- sociala förhållanden och förhållanden mellan människor,- strukturer, metoder och former för produktion och bearbetning.

Artikel 144

1. Samarbetet skall stödja AVS-staternas ansträngningar att säkerställa att sammanslutningar på gräsrotsnivå blir intimt och kontinuerligt involverade i utvecklingsverksamheten. Medverkan av befolkningen bör uppmuntras från det tidigaste stadiet av förberedelserna för projekt och åtgärdsprogram samt skall utformas på sådant sätt att språkliga, utbildningsmässiga och kulturella barriärer övervinns.För detta ändamål och med folkets interna dynamik som utgångspunkt skall följande faktorer beaktas:a) Förstärkning av institutioner som har förmåga att uppmuntra medverkan från folkets sida, genom arbetsorganisation, personalutbildning och förvaltning.b) Hjälp åt folket för att organisera sig, särskilt inom sammanslutningar av kooperativ typ, och tillhandahållande, för de olika grupper som är berörda, av medel som kompletterar deras egna initiativ och ansträngningar.c) Uppmuntran till initiativ till medverkan genom undervisning, utbildning samt kulturell motivation och kulturellt befrämjande.d) Folkets medverkan i de olika stadierna av utveckling. Särskild uppmärksamhet bör ges åt kvinnors, ungdomars, äldres och funktionshindrades samt utvecklingsprojektens och utvecklingsprogrammens inverkan på dessa grupper.e) Ökning av antalet arbetstillfällen, däribland sådana som erbjuds av arbete som ingår i utvecklingsverksamhet.2. Åtgärder för att förbättra ungdomens situation och uppmuntran till erkännande av deras strävanden och deras roll i samhället kan stödjas inom ramen för samarbetet inom denna sfär.3. Befintliga institutioner eller sammanslutningar skall i största möjliga utsträckning användas för förberedelser för och genomförande av utvecklingsverksamhet.Kapitel 2Främjande av kulturella identiteter och interkulturell dialog

Artikel 145

Parterna skall uppmuntra samarbete genom verksamhet som befrämjar erkännandet av AVS-folkens kulturella identiteter, som ingår i deras historia och värdesystem. Samarbetet skall befrämja det ömsesidiga kulturella berikandet av AVS-folken och gemenskapens folk.Verksamhetsplaner för främjande av kulturella identiteter skall inriktas på bevarande och framhävande av det kulturella arvet, produktion och spridning av kulturella produkter och tjänster och stöd åt betydelsefulla kulturevenemang och informations- och kommunikationsmedier.Interkulturell dialog skall inriktas på grundligare kunskap om och bättre förståelse av kulturer. Genom att undanröja hinder för interkulturell kommunikation skall samarbetet stimulera medvetandet om hur folk tillhörande olika kulturer är inbördes beroende.Skydd för det kulturella arvet

Artikel 146

Stöd skall tillhandahållas för verksamhet från AVS-staternas sida för atta) skydda och främja deras kulturella arv, i synnerhet genom att upprätta databanker för kulturell information samt bibliotek för ljudinspelningar för att ta tillvara och främja muntlig tradition,b) bevara historiska och kulturella monument samt främja traditionell arkitektur.Produktion och distribution av kulturprodukter

Artikel 147

Samarbetsplaner, inriktade på utveckling av AVS-staters kulturella produktioner eller samproduktioner samt distributionen av dessa skall utformas som komponenter i ett integrerat program eller som specifika projekt.Samarbetet skall vara inriktat på att främja distribution av AVS-staternas kulturella produkter och tjänster som är höggradigt representativa för deras kulturella identiteter inom AVS-staterna och gemenskapen.När kulturella produkter tillverkas för försäljning på marknaden skall deras tillverkning och distribution vara berättigad till bistånd inom ramen för industriellt samarbete och främjande av handeln.Kulturevenemang

Artikel 148

Samarbetet skall understödja evenemang i AVS-stater och utbyte dem emellan och även evenemang som organiseras gemensamt av AVS-stater och gemenskapens medlemsstater inom särskilt väsentliga kulturella sfärer, detta som delar av befrämjandet av kulturella identiteter och interkulturell dialog.I detta sammanhang skall samarbetet särskilt understödja kontakter och sammanträffanden mellan grupper av unga människor från AVS-stater samt mellan AVS-grupper och grupper av unga människor från medlemsstater i gemenskapen.Information och kommunikation

Artikel 149

Samarbetet inom området för information och kommunikation skall vara inriktat påa) att med ändamålsenliga medel öka AVS-staternas möjligheter att aktivt bidra till det internationella flödet av information, kommunikation och kunskap. För detta ändamål skall samarbetet bland annat stödja etablerandet och stärkandet av nationella, regionala och interregionala kommunikationsmedier och infrastrukturer,b) att se till att AVS-staternas folk blir bättre informerade för att kunna behärska sin egen utveckling, detta genom kulturella, ekonomiska eller sociala projekt eller åtgärdsprogram med vidsträckt användning av kommunikationssystem samt med hänsynstagande till traditionella tekniker för kommunikation,c) att understödja åtgärdsprogram som syftar till att skapa gynnsamma villkor för ett effektivt deltagande från AVS-staternas sida i behärskandet av information och ny kommunikationsteknik.Kapitel 3Verksamhet för ökning av mänskliga resursers värde

Artikel 150

Samarbetet skall bidra till ökning av mänskliga resursers värde, inom ramen för integrerade och samordnade program, genom verksamhet som täcker undervisning och utbildning, forskning, vetenskap och teknik, medverkan från befolkningens sida, kvinnornas roll, hälsa och näring samt befolkning och demografi.Undervisning och utbildning

Artikel 151

1. Varje AVS-stats undervisnings- och utbildningsbehov skall bestämmas och beaktas på planeringsstadiet.2. Utbildningsverksamhet skall ta formen av integrerade åtgärdsprogram som syftar till väldefinierade mål, antingen i en given sektor eller som en del av en mera allmän struktur. Verksamheten skall bedrivas med hänsynstagande till varje lands institutionella situation samt sociala och kulturella värderingar.3. Den undervisnings- och utbildningsverksamhet som är definierad i de vägledande åtgärdsprogrammen och ligger inom de fokuserade sektorerna skall utgöra prioriterade mål, detta utan uteslutande av möjligheten av andra utbildningsprojekt, utanför dessa sektorer.4. Denna verksamhet skall företas med prioritet i den mottagande AVS-staten eller regionen. Vid behov får den dock företas i en annan AVS-stat eller i en av gemenskapens medlemsstater. När det gäller specialiserad utbildning som är särskilt lämpad för AVS-staternas behov får emellertid utbildningsplaner undantagsvis verkställas i något annat utvecklingsland.5. För att möta omedelbara och förutsebara utbildningsbehov skall samarbetet stödja AVS-staternas ansträngningar atta) etablera och utvidga utbildningsinrättningar, särskilt sådana av regional natur,b) omstrukturera sina utbildningsinrättningar och utbildningssystem, modernisera läroplaner, metoder och teknik samt reformera sina grundläggande utbildningsinstitutioner och utbildningssystem, särskilt genom tillhandahållande av en allmän grundskoleutbildning och anpassning av importerade system såväl som infogande av dessa i utvecklingsstrategier,c) informera befolkningen och göra den uppmärksam på framstegen i vetenskap och teknik vid en tidig ålder och på alla utbildningsstadier samt lägga vikt på läroplaner som innefattar naturvetenskap, teknik och praktiska tillämpningar av kunskap som är anpassad till sysselsättningsmöjligheterna under hänsynstagande till traditionella tekniker,d) ägna större uppmärksamhet åt AVS-folkens historia och kultur,e) inventera tillgångarna på yrkesskicklighet och utbildning samt identifiera ny teknik som behövs för uppnående av varje AVS-stats utvecklingsmål,f) uppmuntra lämplig utbildningsverksamhet, särskilt läs-och skrivkunnighetsprogram samt program för icke-traditionella utbildningsformer, för funktionella och yrkesmässiga syften, såväl som programkomponenter som ökar illitterata människors möjligheter och status,g) utbyta erfarenhet med gemenskapen på området för undervisning i läsning och skrivning, främja och stödja kvinnors deltagande och integration i undervisning och utbildning samt ge mindre privilegierade delar av befolkningen på landsbygden tillgång till undervisning och utbildning,h) stimulera utbildning av instruktörer, undervisningsplanerare och specialister i pedagogik,i) initiera sammanslutningar, vänskapsförbindelser, utbyte och överföring av information och teknik mellan universitet och institutioner för högre undervisning i AVS-staterna och gemenskapen.Vetenskapligt och tekniskt samarbete

Artikel 152

1. Vetenskapligt och tekniskt samarbete skall ha som måla) att stödja AVS-staternas ansträngningar att uppnå egna vetenskapliga och tekniska färdigheter, behärska den teknik som de behöver för sin utveckling och medverka aktivt i modern vetenskaplig, miljömässig och teknisk utveckling,b) att målinrikta forskning på att finna lösningar på ekonomiska och sociala problem,c) att förbättra folkets livskvalitet och välbefinnande.2. I detta syfte skall samarbetet tillhandahålla stöd, utöver det som avses i artiklarna 47, 85 och 229, föra) definition av AVS-staternas behov när det gäller relevant ny teknik (däribland bioteknik) och förvärvandet av sådan teknik,b) verkställande av forskningsprogram, uppsatta av AVS-staterna och integrerade i annan utvecklingsverksamhet,c) sammanslutningar, vänskapsförbindelser, utbyte och överföring av information och teknik mellan universitet och forskningsinstitut i AVS-staterna och gemenskapen.3. Forskningsprogram skall primärt verkställas inom AVS-staternas nationella eller regionala ram. Hänsyn skall därvid tas till det berörda folkets behov och levnadsvillkor, och särskilt landsbygdsbefolkningens, med undvikande av alla ogynnsamma återverkningar på hälsa, miljö, sysselsättning och utveckling. De skall understödja utveckling i prioriterade områden och innefatta följande verksamheter, allt efter behov:a) Upprättande eller förstärkning av institut för grundforskning eller tillämpad forskning.b) Vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan AVSstaterna eller mellan dem och gemenskapens medlemsstater eller andra länder, utvecklade länder eller utvecklingsländer, och med vetenskapliga institut som finns inom gemenskapen eller internationellt.c) Främjande av lokal teknik samt urval av importerad teknik och anpassning av denna till AVS-staternas specifika behov.d) Förbättring av vetenskaplig och teknisk information och dokumentation för att säkerställa bättre spridning av forskningstendenser och forskningsrön, via nätverk på nationell, subregional, regional och interregional nivå samt mellan AVS-staterna och gemenskapen.e) Möjligheter för allmänheten att få tillgång till forskningsrönen.4. Dessa forskningsprogram bör, där så är möjligt, samordnas med andra, som verkställs inom AVS-staterna med anlitande av andra finansieringskällor såsom internationella forskningsinstitut, gemenskapens medlemsstater eller gemenskapen själv.Kvinnor i utveckling

Artikel 153

Samarbetet skall stödja AVS-staternas ansträngningar med inriktning på följande:a) Höjning av kvinnors status, förbättring av deras levnadsvillkor, utvidgning av deras ekonomiska och sociala roll samt främjande av deras fulla medverkan i produktions- och utvecklingsprocessen på samma villkor som männen.b) Särskild uppmärksamhet på kvinnornas tillgång till mark, arbetstillfällen, avancerad teknik, kredit och kooperativa organisationer samt till lämplig teknik som syftar till att lindra deras arbetsuppgifters påfrestande natur.c) Underlättande av kvinnornas tillgång till utbildning och undervisning, som skall betraktas som ett avgörande element och som redan från starten skall innefattas i utvecklingsplaneringen.d) Anpassning av undervisningssystemen där så behövs för särskilt hänsynstagande till kvinnornas ansvar och möjligheter.e) Särskild uppmärksamhet åt den avgörande roll som kvinnor spelar för familjens hälsa, näring och hygien, förvaltningen av naturresurserna och skyddet för miljön. Spridning av information till kvinnor och utbildning av kvinnor inom dessa områden är grundläggande faktorer att beakta på planeringsstadiet. I all den ovan angivna verksamheten skall lämpliga åtgärder vidtas för säkerställande av aktiv medverkan från kvinnornas sida.Hälsa och näring

Artikel 154

1. AVS-staterna och gemenskapen inser vikten av hälsosektorn när det gäller att säkerställa hållbar och självständig utveckling. Syftet med samarbetet skall vara att underlätta tillgången till adekvat hälsovård för största möjliga andel av befolkningen, för att därigenom främja jämlikhet och social rättvisa, lindra lidanden, minska den ekonomiska bördan av sjukdomar och död samt befrämja gemenskapens effektiva medverkan i verksamhet för förbättring av hälsa och välbefinnande.De båda parterna inser att uppnåendet av dessa mål kräver- ett systematiskt, långsiktigt angreppssätt på förbättringen och förstärkningen av hälsosektorn,- definition av omfattande nationella riktlinjer och åtgärdsprogram för hälsovården,- förbättrad förvaltning och användning av befintliga mänskliga resurser samt finansiella och fysiska resurser.2. För detta ändamål skall samarbetet i denna sektor innefatta en strävan att understödja en funktionell och uthållig hälsovård som är ekonomiskt överkomlig, kulturellt acceptabel, geografiskt tillgänglig och tekniskt kompetent. Dess strävan skall också vara att befrämja ett integrerat angreppssätt på skapandet av hälsotjänster baserade på utvidgning av förebyggande vård, förbättring av terapin samt komplementaritet mellan sjukhusbaserade tjänster och tjänster på grundläggande nivå, i överensstämmelse med primärvårdspolitiken.3. Samarbete i hälsosektorn kan tillhandahålla stöd till- förbättring och utvidgning av grundläggande hälsovård samt även förstärkning av sjukhus och underhåll av utrustning, erkänd som väsentlig för en smidig funktion av hälsosystemet som helhet,- planering och förvaltning av hälsosektorn, däribland förstärkning av statistiktjänsterna, samt utformning av strategier för finansiering av hälsovården på nationell och regional nivå såväl som på distriktsnivå, varvid fokusering skall ske på den sistnämnda nivån när det gäller samordning av grundläggande tjänster, tillhandahållande av specialisttjänster och verkställande av åtgärdsprogram för utrotning av allmänt spridda sjukdomar,- planer för integrering av traditionell medicin i modern hälsovård,- väsentliga åtgärdsprogram och strategier när det gäller mediciner, däribland lokala produktionsenheter för grundläggande mediciner och konsumtionsvaror under hänsynstagande till traditionell farmakologi och särskilt användningen av medicinalväxter, ett område som bör studeras och utvecklas,- utbildning, inom ramen för ett allmänt program, av personal alltifrån hälsovårdsplanerare, administratörer, förvaltningspersonal och specialister till den personal som arbetar på fältet, varvid utbildningen skall anpassas till den faktiska ansvarsfördelningen mellan nivåerna,- stöd åt utbildnings- och informationsprogram och kampanjer inriktade på utrotning av endemiska sjukdomar, förbättring av miljöhygienen samt bekämpande av narkotikaanvändning, spridning av smittsamma sjukdomar och andra hälsogissel inom ramen för integrerade hälsovårdssystem,- uppbyggnad av forskningsinstitut, universitetsinstitutioner och specialistskolor i AVS-länder, i synnerhet inom området för allmän hälsovård.Befolkning och demografi

Artikel 155

1. Samarbete i befolkningsfrågor skall särskilt inriktas påa) säkerställande av en bättre allmän balans inom AVSstaterna mellan befolkning, miljöskydd och naturresurser samt tillskapande av ekonomiska resurser och socialt gynnsamma förhållanden,b) åtgärder mot regionala obalanser, vilka kan härröra från sådana faktorer som interna folkförflyttningar, flykt från landsbygden, snabb urbanisering och ökande miljöförsämring,c) åtgärder mot lokala obalanser mellan befolkning och tillgängliga resurser.2. Åtgärder för uppnående av målen enligt punkt 1 bör infogas i utbildningsprogram och utbildningsprojekt samt politik för planering av hälsovård och markanvändning och skall innefatta:a) Skapande av statistik- och demografitjänster i AVSstaterna eller ökning av deras kapacitet i syfte att insamla tillförlitliga data för formulering av befolkningspolitiken.b) Information till allmänheten om demografiska problem och demografisk politik.c) Utformning, genomförande och utvärdering av demografiska projekt eller åtgärdsprogram.d) Formulering och genomförande av politik för frivillig familjeplanering.e) Utbildning av personal i AVS-staterna för genomförande av befolkningspolitiken inom olika sektorer.3. Sådana åtgärder skall utformas under hänsynstagande till lokal, kulturell och social praxis samt lokal ekonomi. De skall utformas och utföras i överensstämmelse med AVS-staternas politik och åtgärdsprogram samt i samklang med grundläggande rättigheter och individernas fria val när det gäller familjestorlek, födelseplanering ochmetoder för familjeplanering.Vid genomförandet av sådana åtgärder skall särskild hänsyn tas till växelverkan mellan demografisk och annan politik. Kvinnornas roll inom dessa områden skall anses som väsentlig.AVDELNING XIIREGIONALT SAMARBETE

Artikel 156

1. Gemenskapen skall stödja AVS-staternas ansträngningar genom regionalt samarbete och regional integration för att främja långsiktig, kollektiv och oberoende, självuppehållande och integrerad social, kulturell och ekonomisk utveckling samt en högre grad av regional självförsörjning.2. Gemenskapens stöd skall ges inom ramen för de större regionala samarbets- och integrationsmål som AVS-staterna har satt upp eller kommer att sätta upp på regional, interregional och internationell nivå.3. För att främja och stärka AVS-staternas kollektiva förmåga skall gemenskapen tillhandahålla verksam hjälp, som sätter dem i stånd att stärka den regionala ekonomiska integrationen och befästa samarbete av funktionell typ eller på specifika teman enligt artiklarna 158 och 159.4. Samtidigt som hänsyn tas till lokala förhållanden skall det regionala samarbetet överskrida den geografiska belägenhetens gränser. Samarbetet skall också täcka regionalt samarbete mellan AVS-staterna.Verksamheten skall innefatta regionalt samarbete mellan AVS-stater och utomeuropeiska territorier eller departement. Den finansiering, som skall möjliggöra dessa territoriers och departements medverkan, skall gå utöver de belopp som tilldelas AVS-staterna enligt konventionen.

Artikel 157

1. Regionalt samarbete skall täcka verksamhet som har överenskommits mellan- två, flera eller alla AVS-stater,- en eller flera AVS-stater och en eller flera angränsande stater, länder eller territorier som ej tillhör AVS-staterna,- en eller flera AVS-stater och ett eller flera utomeuropeiska territorier eller departement,- två eller flera regionala organisationer av vilka AVSstater är medlemmar,- en eller flera AVS-stater och regionala organisationer av vilka AVS-stater är medlemmar.2. Regionalt samarbete kan också täcka projekt och åtgärdsprogram som har överenskommits av två eller flera AVS-stater och ett eller flera icke angränsande utvecklingsländer som inte tillhör AVS samt, när särskilda omständigheter så föranleder, mellan en AVS-stat och ett eller flera icke angränsande utvecklingsländer som inte tillhör AVS.

Artikel 158

I samband med regionalt samarbete skall särskild uppmärksamhet ägnas åt följande:a) Utvärdering och utnyttjande av befintliga och potentiella dynamiska komplementariteter i alla relevanta sektorer.b) Maximering av utnyttjandet av AVS-staternas mänskliga resurser såväl som optimal och omdömesgill utforskning, bevarande, bearbetning och utnyttjande av AVS-staternas naturresurser.c) Främjande av vetenskapligt och tekniskt samarbete bland AVS-staterna, däribland stöd åt -program mellan AVS-staterna för tekniskt bistånd i enlighet med artikel 275 e i konventionen.d) Påskyndande av ekonomisk diversifiering för stimulans åt komplementaritet i produktionen samt intensifiering av samarbete och utveckling inom och mellan AVS-regioner såväl som mellan de sistnämnda och utomeuropeiska territorier och departement.e) Främjande av säkrad livsmedelsförsörjning.f) Stärkande av ett kontaktnät mellan individuella länder eller grupper av länder som har gemensamma drag, släktskapsförhållanden och problem med syfte att lösa sådana problem.g) Största möjliga utnyttjande av skalekonomi i alla de fall där en regional lösning är mera effektiv än en nationell sådan.h) Utvidgning av AVS-staters marknader genom befrämjande av handel mellan AVS-stater samt mellan AVSstaterna och angränsande tredje land eller utomeuropeiska territorier och departement.i) Integration av AVS-staters marknader genom liberalisering av handel mellan AVS-staterna och eliminering av tariffära, icke-tariffära, monetära och administrativa hinder.2. Särskild tonvikt skall läggas på främjande och stärkande av regional ekonomisk integration.

Artikel 159

Med beaktande av artikel 158 skall det regionala samarbetet inkludera följande:a) Jordbruk och landsbygdsutveckling, i synnerhet självförsörjning med livsmedel och säkrad livsmedelsförsörjning.b) Hälsovårdsprogram, däribland undervisning, utbildning, forskning och information som gäller primärhälsovård och kontroll av de allvarligaste sjukdomarna, däribland djursjukdomar.c) Utvärdering, utveckling, utnyttjande och bevarande av fiske- och andra havsresurser, däribland vetenskapligt och tekniskt samarbete för övervakning av exklusiva ekonomiska zoner.d) Skydd för och förbättring av miljön, särskilt genom åtgärdsprogram för kamp mot ökenspridning, erosion, ödeläggelse av skogar, kustförstöring samt följderna av storskaliga havsföroreningar inbegripet stora olyckor med utsläpp av petroleum eller andra föroreningar med syfte att säkerställa en rationell och ekologiskt balanserad utveckling.e) Industrialisering, inklusive etablering av regionala och interregionala företag för tillverkning och försäljning.f) Utnyttjande av naturresurser och i synnerhet produktion och distribution av energi.g) Transport och kommunikationer, dvs. vägar, järnvägar, luft- och sjötransport, inre vattenvägar, posttjänster och telekommunikationer, med prioritet för etablerande, rehabilitering och utveckling av väg- och järnvägsförbindelser till havet för inlandsstaterna.h) Utveckling och utvidgning av handeln.i) Stöd åt etablering eller förstärkning av regionala betalningssystem inklusive clearing och finansieringsarrangemang för handeln.j) Stöd, på begäran av de berörda AVS-staterna, åt verksamhet och strukturer som främjar samordningen av sektorpolitik och ansträngningar för strukturella justeringar.k) Stöd åt AVS-staterna i bekämpandet av narkotikahandel på regional och interregional nivå.l) Stöd åt åtgärdsprogram som genomförs av AVS- och AVS-EEG-organisationer för handel och annan näringsverksamhet med syfte att förbättra tillverkningen och försäljningen av varor på yttre marknader.m) Undervisning och utbildning, forskning, naturvetenskap och teknik, informatik, förvaltning, information och kommunikation, etablering och stärkande av utbildnings- och forskningsinstitutioner samt tekniska enheter med ansvar för teknikutbyte och samarbete mellan universitet.n) Andra tjänster, däribland turism.o) Kulturella och sociala samarbetsaktiviteter, däribland stöd åt handlingsprogram som antas av AVS-stater på regional nivå med syfte att höja kvinnors status, förbättra deras levnadsförhållanden, stärka deras ekonomiska och sociala roll samt främja deras fulla medverkan i den ekonomiska, kulturella och sociala utvecklingsprocessen..

Artikel 160

1. För förbättring av det regionala samarbetets effekt och effektivitet skall denna verksamhet planeras för varje region vid början av den period som täcks av konventionen.Planeringen, under medverkan av AVS-staterna, skall vara baserad på ett anslag som från början fastställs för varje region och skall vara resultatet av ett utbyte av synpunkter mellan alla nationella utanordnare i den berörda regionen eller en regional organisation åt vilken de har givit mandat att företräda dem, kommissionen och dess delegater.a) Syftet med denna planering skall i överensstämmelse med artikel 156.2 vara att utforma ett åtgärdsprogram som specificerar- de sektorer på vilka gemenskapens hjälp skall fokuseras,- de lämpligaste åtgärderna och verksamheterna för att nå de för dessa sektorer uppsatta målen,- de projekt och åtgärdsprogram som gör det möjligt att nå dessa mål, i den mån dessa har blivit klart definierade.b) Det utbyte av synpunkter som har organiserats för planeringens skull skall fortsätta för genomförandets och uppföljningens skull. I detta syfte skall den berörda regionens nationella utanordnare eller en regional organisation åt vilken de har givit mandat att företräda dem, kommissionen och dess delegater samt de som är ansvariga för regionala projekt och program mötas, i allmänhet en gång per år, för att se till att de regionala programmen genomförs på ett riktigt sätt.2. Med beaktande av det regionala samarbetets mål och inneboende egenskaper, skall projekt och åtgärdsprogram som antagits inom denna sfär styras genom de arrangemang och förfaranden som har etablerats för samarbete om utvecklingsfinansiering i den mån de är tillämpliga i det sammanhanget.

Artikel 161

1. Regionala organisationer som i vederbörlig ordning har fått mandat av de berörda AVS-staterna skall spela en viktig roll vid utformningen och genomförandet av regionala åtgärdsprogram.2. De får ta del i planeringsverksamheten samt i genomförandet och förvaltningen av regionala åtgärdsprogram och projekt.3. I de fall där en verksamhet finansieras av gemenskapen genom en organisation för regionalt samarbete skall de finansieringsvillkoren för de slutliga förmånstagarna bli föremål för överenskommelse mellan gemenskapen och den nämnda organisationen i samråd med den eller de berörda AVS-staterna.

Artikel 162

En regional verksamhet är en verksamhet som direkt medverkar till lösning av ett för två eller flera länder gemensamt utvecklingsproblem genom gemensamma planer eller samordnade nationella planer och som uppfyller åtminstone något av följande kriterier:a) Verksamheten skall på grund av sin beskaffenhet eller sina fysiska egenskaper ovillkorligen utsträckas över en AVS-stats gränser och den kan inte genomföras av ett land ensamt eller delas upp i nationella verksamheter som kan bedrivas av varje stat på egen hand.b) Den regionala formen gör det möjligt att uppnå väsentliga skalekonomiska fördelar i jämförelse med nationella verksamheter.c) Verksamheten är det regionala, interregionala eller intra-AVS-uttrycket för en sektorstrategi eller global strategi.d) Kostnaderna och fördelarna är ojämnt fördelade mellan de förmånstagande länderna.

Artikel 163

Gemenskapens bidrag inom ramen för det regionala samarbetet skall, när det gäller verksamheter som skulle kunna genomföras delvis på nationell nivå, beslutas på grundval av följande faktorer:a) Verksamheten stärker samarbetet mellan de berörda AVS-staterna på myndighets-, institutions- eller företagsnivå eller genom regionala organisationer eller genom undanröjande av hinder, antingen dessa består av föreskrifter eller är av ekonomisk art.b) Två eller flera stater har gjort ömsesidiga åtaganden i samband med verksamheten, i synnerhet när det gäller fördelning av resurser, investeringar och genomförande.

Artikel 164

1. Ansökningarna om finansiering från anslag som är öronmärkta för regionalt samarbete skall behandlas enligt följande allmänna förfaranden:a) Ansökningar om finansiering skall göras av var och en av de AVS-stater som deltar i en regional verksamhet.b) Alltid när en verksamhet inom ramen för det regionala samarbetet är av sådan art att den är av intresse för andra AVS-stater skall kommissionen i samråd med andra ansökande stater underrätta de andra AVS-staterna eller om så erfordras alla AVS-staterna. De intresserade AVS-staterna skall därefter meddela om de har för avsikt att deltaga.Utan hinder av detta förfarande skall kommissionen utan dröjsmål granska varje ansökan om finansiering om den har framlagts av minst två AVS-stater. Beslutet om finansiering skall fattas efter det att de tillfrågade staterna har meddelat sin avsikt.c) I de fall där en enda AVS-stat är associerad med icke-AVS-länder på det sätt som anges i artikel 157, räcker det med enbart denna stats ansökan.d) Ansökan om finansiering för regionala-samarbetsplaner mellan AVS-staterna skall inges av AVS-ministerrådet eller, genom uttrycklig delegering, av AVSAmbassadörskommittén.e) Organisationer för regionalt samarbete får framlägga ansökningar om finansiering av en eller flera specifika regionala samarbetsplaner på vägnar av, och med uttryckligt samtycke av, dem av deras medlemmar som är AVS-stater.f) Varje ansökan om finansiering av regionalt samarbete skall, där så är nödvändigt, innefatta utarbetade förslag omi) vem som skall äga de varor och tjänster som skall finansieras inom ramen för verksamheten samt ansvarsfördelningen för verksamhet och underhåll,ii) vem som skall vara regional utanordnare och vilken stat eller organisation som skall vara bemyndigad att underteckna finansieringsöverenskommelsen på alla de deltagande AVS-staternas eller organisationernas vägnar.2. Det vägledande åtgärdsprogrammet för varje region skall fastställa tillämpliga regler för hur ansökningar skall ges in.3. Den eller de AVS-stater eller regionala organisationer som deltar i en regional verksamhet tillsammans med tredje land i enlighet med artikel 157 får begära att gemenskapen skall finansiera den del av verksamheten för vilken de är ansvariga eller en del som står i proportion till de fördelar de kan få av verksamheten.

Artikel 165

1. För uppmuntrande av regionalt samarbete mellan de minst utvecklade staterna,inlandsstaterna och östaterna skall särskild uppmärksamhet ägnas åt dessa länders särskilda problem på regionalplaneringsstadiet och i genomförandet.2. När det gäller finansiering skall de minst utvecklade AVS-staterna ges prioritet i varje projekt som innefattar åtminstone en AVS-stat i den kategorin, under det att särskild uppmärksamhet skall ägnas åt inlandsstaterna och östaterna för övervinnande av hindren för deras utveckling.

Artikel 166

För de syften som anges i denna avdelning skall beloppet för gemenskapens ekonomiska bistånd vara det som anges i artikel 3 i finansprotokollet till denna konvention.DEL TREAVS-EEG-SAMARBETETS INSTRUMENTAVDELNING IHANDELSSAMARBETEKapitel 1Allmänna handelsregler

Artikel 167

1. Inom handelssamarbetets område är målet för denna konvention att främja handeln mellan AVSstaterna och gemenskapen under hänsynstagande till deras respektive utvecklingsnivåer samt mellan AVSstaterna själva.2. I strävandena mot detta mål skall särskild hänsyn tas till säkrandet av ytterligare verksamma fördelar för AVS-staters handel med gemenskapen och till förbättring av villkoren för deras produkters tillgång till marknaden för att påskynda tillväxten i deras handel och särskilt flödet av deras export till gemenskapen och att skapa bättre balans i parternas handel.3. För detta syfte skall parterna tillämpa föreskrifterna i denna avdelning och de övriga tillämpliga åtgärder som föreskrivs i avdelning III i denna del och i del två av i denna konvention.

Artikel 168

1. Produkter med ursprung i AVS-staterna skall importeras till gemenskapen utan tullar eller avgifter med motsvarande verkan.2. a) Varor med ursprung i AVS-staterna- förtecknade i bilaga II till fördraget, där de kommer under en gemensam marknadsordning enligt artikel 40 i fördraget, eller- som vid import till gemenskapen omfattas av särskilda regler som är ett resultat av genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken,skall utan hinder av de regler som tillämpas för tredje land importeras till gemenskapen i överensstämmelse med följande föreskrifter:i) Varorna skall importeras utan sådana tullar för vilka gemenskapsföreskrifter, som är i kraft vid tidpunkten för importen, inte föreskriver tillämpning av andra åtgärder än tullar i samband med importen av dessa varor.ii) För andra varor än dem som avses i punkt i ovan skall gemenskapen vidta erforderliga åtgärder för att säkerställa mera gynnsam behandling än den som medges tredje land som har förmånen av en mest-gynnad-nationsklausul för samma varor.b) Om AVS-staternavid tillämpningen av denna konvention ansöker om att nya jordbruksproduktlinjer eller jordbruksprodukter, som inte är föremål för särskilda regler när denna konvention träder i kraft, skall gynnas av sådana regler skall gemenskapen granska dessa ansökningar i samråd med AVS-staterna.c) Utan hinder av det ovan sagda skall gemenskapen med hänsyn till AVS-EEG-samarbetets särskilda förbindelser och säårskilda natur från fall till fall granska AVS-staternas ansökningar om preferentiell tillgång till gemenskapsmarknaden för deras jordbruksprodukter, och gemenskapen skall meddela sitt beslut om varje sådan motiverad ansökan, om möjligt inom fyra månader och i varje fall inte mer än sex månader efter dagen för ansökningens ingivande.Inom ramen för punkt a ii skall gemenskapen fatta sitt beslut särskilt med hänvisning till medgivanden som lämnats till utvecklingsländer som är tredje länder. Gemenskapen skall ta hänsyn till de möjligheter som erbjuds av lågsäsongmarknaden.d) Reglerna enligt punkt a skall träda i kraft samtidigt med denna konvention och förbli i kraft lika länge som denna.Under denna konventions giltighetstid gäller dock följande:- Om gemenskapen gör en eller flera produkter till föremål för gemensam marknadsordning eller särskilda regler, införda som resultat av genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken, skall den förbehålla sig rätten att anpassa importbehandlingen av dessa produkter med ursprung i AVS-staterna efter samråd med ministerrådet. I sådana fall skall föreskrifterna i punkt a äga tillämpning.- Om gemenskapen modifierar den gemensamma marknadsordningen för en särskild produkt eller de särskilda regler, vilka införts som resultat av genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken, skall den förbehålla sig rätten att modifiera de för produkter med ursprung i AVS-staterna fastlagda reglerna efter samråd i ministerrådet. I sådana fall skall gemenskapen åta sig att se till att produkter med ursprung i AVS-staterna även fortsättningsvis åtnjuter en fördel, jämförbar med den som tidigare åtnjöts avseende produkter med ursprung i tredje land, vilka omfattas av mest-gynnad-nationsklausulen.e) När gemenskapen avser att sluta ett preferensavtal med tredje land skall den underrätta AVS-staterna härom. Samråd skall äga rum i de fall där AVSstaterna så begär för att skydda sina intressen.

Artikel 169

1. På import av varor med ursprung i AVS-staterna skall gemenskapen inte tillämpa några kvantitativa restriktioner eller åtgärder med motsvarande verkan.2. Punkt 1 skall emellertid tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av importreglerna för de produkter som avses i artikel 168.2 a första strecksatsen.Gemenskapen skall underrätta AVS-staterna när återstående kvantitativa restriktioner avseende någon av dessa produkter upphävs.

Artikel 170

1. Artikel 169 skall inte hindra sådana förbud mot eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda industriell och kommersiell äganderätt.2. Sådana förbud eller restriktioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna.I fall där genomförande av de i punkt 1 nämnda åtgärderna påverkar en eller flera AVS-staters intressen skall samråd hållas på begäran av dessa stater i överensstämmelse med artikel 12 andra stycket med syfte att nå en tillfredsställande lösning.3. Föreskrifter om transport av farligt och radioaktivt avfall ges i del två I i denna konvention.

Artikel 171

Behandlingen av import av varor med ursprung i AVSstaterna får inte vara gynnsammare än den behandling som gäller för handel bland gemenskapens medlemsstater.

Artikel 172

I de fall där nya åtgärder, eller åtgärder som stipuleras i åtgärdsprogram vilka har antagits av gemenskapen för tillnärmning av lagar och andra författningar för underlättande av varors rörlighet, kan tänkas påverka en eller flera AVS-staters intressen skall gemenskapen, innan dessa åtgärder beslutas, underrätta AVS-staterna om detta genom ministerrådet.För att ge gemenskapen möjlighet att överväga de berörda AVS-staternas intressen skall samråd hållas på begäran av dessa stater i överensstämmelse med artikel 12 andra stycket med syfte att nå en tillfredsställande lösning.

Artikel 173

1. När befintliga gemenskapsbestämmelser, antagna i och för underlättande av transport av varor, påverkar en eller flera AVS-staters intressen eller när dessa intressen påverkas av tolkningen, tillämpningen eller administrationen av sådana bestämmelser skall samråd hållas på begäran av de berörda AVS-staterna med syfte att nå en tillfredsställande lösning.2. I syfte att finna en tillfredsställande lösning får AVS-staterna också inom ministerrådet föra upp eventuella andra problem i samband med förflyttning av varor när dessa problem kan tänkas härröra från åtgärder som har vidtagits eller planerats av medlemsstaterna.3. De relevanta institutionerna inom gemenskapen skall i största möjliga utsträckning underrätta ministerrådet om sådana åtgärder för att säkerställa effektivt samråd.

Artikel 174

1. Med tanke på AVS-staternas nuvarande utvecklingsbehov skall dessa stater under denna konventions giltighetstid inte i fråga om import av varor med ursprung i gemenskapen behöva åta sig förpliktelser som svarar mot de åtaganden vilka gemenskapen inom ramen för detta kapitel har iklätt sig när det gäller import av produkter med ursprung i AVS-staterna.2. a) I sin handel med gemenskapen skall AVS-staterna inte diskriminera mellan medlemsstaterna och de skall garantera gemenskapen en behandling som inte är mindre gynnsam än mest-gynnad-nationsbehandling.b) Utan hinder av specifika föreskrifter i detta avtal skall gemenskapen inte diskriminera mellan AVSstaterna på handelns område.c) Mest-gynnad-nationsbehandling enligt punkt a skall inte gälla i fråga om handel eller ekonomiska relationer mellan AVS-stater eller mellan en eller flera AVS-stater och andra utvecklingsländer.

Artikel 175

I den mån så inte redan har skett inom ramen för tidigare AVS-EEG-konventioner skall varje part meddela ministerrådet sina tulltaxor inom tre månader efter denna konventions ikraftträdande. Varje part skall också ge information om eventuella senare ändringar i sin tulltaxa när dessa träder i kraft.

Artikel 176

1. Begreppet ursprungsvaror när det gäller genomförande av föreskrifterna i detta kapitel liksom därmed sammanhängande metoder för administrativt samarbete definieras i protokoll 1.2. Ministerrådet får anta varje slag av ändring av protokoll 1.3. I de fall där begreppet ursprungsvaror ännu inte har definierats för en given produkt i enlighet med punkterna 1 och 2 skall varje part fortsätta att tillämpa sina egna regler.

Artikel 177

1. Om tillämpning av detta kapitel skulle resultera i allvarliga störningar inom en ekonomisk sektor i gemenskapen eller en eller flera av medlemsstaterna eller äventyra deras yttre ekonomiska stabilitet, eller om det uppstår svårigheter som kan leda till försämringar därav, får gemenskapen vidtaga, eller bemyndiga de berörda medlemsstaterna att vidtaga, skyddsåtgärder. Dessa åtgärder, deras varaktighet och sättet att tillämpa dem skall omedelbart delges ministerrådet.2. Gemenskapen och dess medlemsstater förbinder sig att inte använda andra medel i protektionistiska syften eller försvåra strukturell utveckling. Gemenskapen kommer att avstå från användning av skyddsåtgärder med sådan verkan.3. Skyddsåtgärder skall begränsas till vad som minst skulle skada handeln mellan parterna i uppnåendet av denna konventions mål och får till sin räckvidd inte överskrida vad som är absolut nödvändigt för avhjälpande av de svårigheter som har uppstått.4. När skyddsåtgärder vidtas skall hänsyn tas till den rådande nivån av den berörda AVS-exporten till gemenskapen och dennas utvecklingspotential.

Artikel 178

1. Förhandssamråd skall äga rum rörande skyddsklausulens tillämpning både när sådana åtgärder först antas och när deras räckvidd utökas. Gemenskapen skall förse AVS-staterna med all den information som behövs för sådant samråd och skall tillhandahålla de data på vilkas grundval det kan bestämmas i vilken utsträckning import av en viss produkt från en eller flera AVS-stater har lett till de verkningar som avses i artikel 177.1.2. Där samråd har skett skall skyddsåtgärder, eller regler som gemensamt har antagits av de berörda AVSstaterna och gemenskapen, träda i kraft därefter.3. Förhandssamråd enligt punkterna 1 och 2 skall emellertid inte hindra eventuella omedelbara beslut som gemenskapen eller dess medlemsstater i överensstämmelse med artikel 177.1 kan komma att fatta i fall där särskilda omständigheter har nödvändiggjort sådana beslut.4. För att underlätta undersökningen av faktorer som kan förorsaka marknadsstörningar skall en mekanism införas för statistisk övervakning av vissa delar av AVSstaternas export till gemenskapen.5. Parterna förbinder sig att hålla regelbundet samråd med syfte att finna tillfredsställande lösningar på problem som kan uppstå till följd av skyddsklausulens tillämpning.6. Förhandssamrådet, det normala samrådet och övervakningsmekanismen enligt punkterna 1 5 skall genomföras i överensstämmelse med protokoll 4.

Artikel 179

Ministerrådet skall på begäran av någon av de berörda parterna överväga de ekonomiska och sociala verkningarna av skyddsklausulens tillämpning.

Artikel 180

När skyddsåtgärder vidtas, modifieras eller upphävs skall särskild uppmärksamhet ägnas åt de minst utveckladestaterna, inlandsstaterna och östaterna.

Artikel 181

För att säkerställa en effektiv tillämpning av denna konvention inom området för handels- och tullsamarbete är parterna eniga om att underrätta och samråda med varandra.Utöver de fall för vilka samråd särskilt föreskrivs i artiklarna 167 180 skall samråd, på begäran av gemenskapen eller AVS-staterna, och i överensstämmelse med de villkor som föreskrivs i arbetsordningen i artikel 9, även äga rum särskilt i följande fall:1) När parterna avser att vidta någon handelsåtgärd som påverkar intressena hos en eller flera parter enligt denna konvention skall de underrätta ministerrådet därom. Samråd skall äga rum, i de fall där de berörda parterna så begär, med hänsynstagande till deras respektive intressen.2) Om AVS-staterna, medan detta avtal är i tillämpning, anser att jordbruksprodukter som avses i artikel 168.2 a, andra än de som sådana föremål för särskild behandling, skulle gynnas av sådan behandling, kan samråd inom ministerrådet äga rum.3) När en part anser att hinder för varurörelser uppstår som resultat av en annan parts gällande regler eller av deras tolkning, tillämpning eller administration.4) När gemenskapen eller medlemsstaterna vidtar skyddsåtgärder i överensstämmelse med artikel 177 får samråd om dessa åtgärder äga rum inom ministerrådet om de berörda parterna så begär, i synnerhet i syfte att säkerställa att artikel 177.3 iakttas.Sådant samråd skall slutföras inom tre månader.Kapitel 2Särskilda åtaganden rörande rom och bananer

Artikel 182

Fram till ikraftträdandet av en gemensam organisation av marknaden för alkoholdrycker och utan hinder av artikel 167.1 skall införsel till gemenskapen av produkter under underrubrikerna 2208 40 10, 2208 40 90, 2208 90 11 och 2208 90 19 av Kombinerade nomenklaturen rom, arrak, taffia med ursprung i AVS-staterna regleras av protokoll 6.

Artikel 183

För att tillåta en förbättring av de villkor under vilka bananer med ursprung i AVS-staterna produceras och säljs kommer parterna härmed överens om de mål som anges i protokoll 5.

Artikel 184

Detta kapitel samt protokollen 5 och 6 skall inte gälla för relationer mellan AVS-staterna och de franska utomeuropeiska departementen.Kapitel 3Handeln med tjänster

Artikel 185

1. Parterna inser tjänstehandelns vikt för utvecklingen av AVS-staternas ekonomier, beroende på tjänsternas ökande roll i den internationella handeln och deras ansenliga tillväxtpotential.2. AVS-staterna och gemenskapen inser att det långsiktiga målet inom detta område är en fortskridande liberalisering av tjänstehandeln med vederbörlig respekt för den nationella politikens mål och under hänsynstagande till AVS-staternas utvecklingsnivå.3. AVS-staterna och gemenskapen inser vidare att det kommer att vara lämpligt och nödvändigt att utveckla samarbete i denna sektor när resultatet av de pågående multilaterala handelsförhandlingarna blir känt.4. Därför kommer parterna att förhandla om ändringar eller fortsatt utveckling av denna konvention för att ta hänsyn till och dra fördel av resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna inom GATT.5. Efter de förhandlingar som avses i punkt 4 och som kommer att äga rum inom ramen för ministerrådet får ministerrådet anta varje slag av ändringar till detta kapitel.AVDELNING IISAMARBETE INOM RÅVARUOMRÅDETKapitel 1Stabilisering av exportinkomster från jordbruksprodukter

Artikel 186

1. I syfte att avhjälpa de skadliga verkningarna av exportinkomsternas instabilitet och för att hjälpa AVSstaterna att komma över ett av de huvudsakliga hindren för stabiliteten, lönsamheten och den hållbara tillväxten i sina ekonomier, för att stödja deras utvecklingsansträngningar och för att på detta sätt ge dem möjlighet att säkerställa ekonomiska och sociala framsteg för sina folk genom att bidra till att säkerställa deras köpkraft, skall ett system genomföras som stabiliserar de exportinkomster som härrör från AVS-staternas export till gemenskapen eller till andra destinationer, definierade i artikel 189, av varor som deras ekonomier är beroende av och som påverkas av fluktuationer i pris, kvantitet eller båda dessa faktorer.2. För att dessa mål skall nås skall överföringar göras inom ramen för ömsesidiga förpliktelser som skall överenskommas mellan de berörda AVS-staterna och kommissionen i varje särskilt fall, antingen till den sektor, tolkat i vidaste möjliga bemärkelse, som har uppvisat förlust av importinkomster, varvid medel skall användas där till förmån för ekonomiska aktörer som påverkas ogynnsamt av denna förlust eller där så är lämpligt för att åstadkomma diversifiering, varvid de överförda medlen antingen används i andra lämpliga produktionssektorer, i princip på jordbruksområdet, eller för bearbetning av jordbruksprodukter.

Artikel 187

1. Följande varor skall täckas:>Plats för tabell>

2. Vid all tillämpning av systemet skall kommissionen i de berörda AVS-staternas intresse anse följande som varor enligt detta kapitel:a) Varje enskild vara i punkt 1.b) Varugrupperna 1 och 2, 3 till 7, 8 och 9, 10 och 11, 12 till 14, 15 till 17, 18 till 21, 22 och 23, 24 och 25, 47 och 48.

Artikel 188

Om det tolv månader efter denna konventions ikraftträdande finns en eller flera varor som inte är förtecknade i artikel 187 men av vilka en eller flera AVS-staters ekonomi i ansenlig utsträckning är beroende och vilka drabbas av markanta fluktuationer, skall ministerrådet, ej mer än sex månader efter det att den eller de berörda AVSstaterna har framlagt en begäran härom, besluta om varan eller varorna skall föras in i förteckningen eller inte under hänsynstagande till sådana faktorer som sysselsättning, försämring av handelsförhållandet mellan gemenskapen och de berörda AVS-staterna, de berörda AVSstaternas utvecklingsnivå och de villkor som kännetecknar varor med ursprung i gemenskapen.

Artikel 189

1. Systemet skall gälla för inkomster från exporta) från varje AVS-stat till gemenskapen av varje produkt som anges i artikel 187.2,b) från de AVS-stater som gynnas av undantaget enligt punkt 2 till de andra AVS-staterna av varje produkt som anges i artikel 187.2 för vilken sådant undantag har beviljats,c) från de AVS-stater som gynnas av undantaget enligt punkt 3 till alla destinationer av varje produkt som anges i artikel 187.2.2. På begäran av en eller flera AVS-stater avseende en eller flera av de varor som anges i artikel 187.1 kan ministerrådet efter granskning av en rapport, upprättad av kommissionen på grundval av den relevanta information som tillhandahålls av den eller de ansökande AVSstaterna, och inte mer än sex månader efter ansökningens ingivande, besluta att tillämpa systemet på export av varorna i fråga från nämnda AVS-stat eller AVS-stater till andra AVS-stater.3. Om enligt relevanta uppgifter om genomsnittet av de två åren närmast före ansökningsåret minst 70 % av en AVS-stats totala exportinkomster av varor som täcks av systemet icke kommer från export till gemenskapen skall systemet automatiskt tillämpas på dess export av var och en av de varor som anges i artikel 187.2, oberoende av destination.När det gäller de minst utvecklade AVS-staterna skall procenttalet vara 60.För varje ansökningsår och för varje AVS-stat skall kommissionen kontrollera att dessa kriterier har varit uppfyllda.

Artikel 190

För de ändamål som anges i artikel 186 och under giltighetstiden för det finansprotokoll som är bifogat denna konvention skall det i protokollet angivna beloppet tilldelas systemet. Detta belopp skall täcka alla åtaganden inom systemets ram. Det skall förvaltas av kommissionen.

Artikel 191

1. Det totalbelopp som anges i artikel 190 skall delas upp i ett antal lika stora årliga betalningar, motsvarande det antal år varunder finansprotokollet skall vara giltigt.2. Det belopp som eventuellt återstår vid slutet av varje år av tillämpningstiden för det finansprotokoll som är bifogat denna konvention, utom det sista året, skall automatiskt överföras till det följande året.

Artikel 192

Ränta, intjänad genom investering på marknaden, för perioden från den 1 april till den 30 juni, på ett belopp motsvarande hälften av varje årlig avbetalning, minus eventuella förskott och överföringar som har betalats under denna period, skall krediteras systemets resurser.Ränta, intjänad genom investering i marknaden, under perioden från den 1 juli till den 31 mars, på ett belopp motsvarande den andra hälften av varje årlig avbetalning, minus eventuella förskott och överföringar som har betalats under denna andra period, skall krediteras systemets resurser.Varje del av en årlig avbetalning som inte har förskotterats eller överförts skall fortsätta att uppbära ränta som skall läggas till systemets resurser till dess den utnyttjas under det följande året.

Artikel 193

De resurser som är tillgängliga för varje tillämpningsår utgörs av summan av följande delar:1. Den årliga betalningen, plus eventuella tillgängliga belopp eller minus eventuella belopp som har använts enligt artikel 194.1.2. De belopp som har överförts enligt artikel 191.2.3. Det intjänade räntebeloppet enligt artikel 192.

Artikel 194

1. Om det totala beloppet av överföringsbaserna under ett tillämpningsår, beräknat i överensstämmelse med artikel 197 och i förekommande fall reducerat i överensstämmelse med artiklarna 202 204, överstiger de resurser som finns tillgängliga i systemet för det året, skall förskottsanvändning automatiskt ske, för varje år utom det sista, av maximalt 25 % av det följande årets betalning.2. Om det tillgängliga resursbeloppet, efter den operation som anges i punkt 1, fortfarande är mindre än det totalbelopp av överföringsbaserna som anges i punkt 1 för samma tillämpningsår, skall beloppet av varje överföringsbas reduceras med 10 % av det beloppet.3. Om totalbeloppet av de sålunda beräknade överföringarna, efter den reduktion som avses i punkt 2, är mindre än det tillgängliga resursbeloppet, skall återstoden delas mellan överföringarna i proportion till de belopp med vilka varje överföring reducerats.4. Om totalbeloppet av de överföringar som kan ge upphov till betalning, efter den reduktion som anges i punkt 2, överstiger beloppet av de tillgängliga resurserna, skall ministerrådet utvärdera situationen på grundval av en rapport från kommissionen om systemets troliga utveckling och analysera vilka åtgärder som bör vidtas för avhjälpande av den situationen, inom ramen för denna konvention.

Artikel 195

I händelse av att någon del återstår av det totalbelopp som anges i artikel 190, inklusive den ränta som avses i artikel 192 efter utgången av systemets sista administrationsår under det finansprotokoll som är bifogat denna konvention skalla) de belopp som utgör resultat av tillämpningen av de procentsatser som anges i artiklarna 197.3 och 197.4 återbetalas till varje AVS-stat i proportion till det eller de avdrag som har gjorts genom tillämpning av de bestämmelserna,b) det belopp som eventuellt återstår efter tillämpning av punkt a användas på det sätt ministerrådet beslutar.

Artikel 196

1. Systemet skall tillämpas på de inkomster från en AVS-stats export av varor som anges i artikel 187.2 om inkomsterna från exporten av varje produkt till alla destinationer, återexport undantagen, under året före tillämpningsåret utgjorde minst 5 % av dess totala inkomster från export av alla varor. Procentsatsen skall vara 4 när det gäller sisal.2. För de minst utvecklade staterna, inlandsstaterna och östaterna skall procentsatsen i punkt 1 vara 1.3. När efter en naturkatastrof en väsentlig nedgång i produktionen av den ifrågavarande varan noteras under året före tillämpningsåret skall procentsatsen enligt punkt 1 beräknas på grundval av de genomsnittliga exportinkomsterna från den varan under de tre åren närmast före året för katastrofen.Med en väsentlig nedgång i produktionen skall menas minst 50 % av genomsnittsproduktionen under de tre åren närmast före året för katastrofen.

Artikel 197

1. För genomförande av systemet skall en referensnivå och en överföringsbas beräknas för varje AVS-stat och för export av varje produkt som anges i artikel 187.1 till gemenskapen eller andra destinationeri enlighet med i artikel 189.2. Referensnivån skall utgöras av de genomsnittliga exportinkomsterna under den period som omfattar de sex kalenderåren närmast före varje tillämpningsår med undantag för de två år som har det högsta och det lägsta värdet.3. Överföringsbasen skall utgöras av skillnaden mellan referensnivån och verkliga inkomster under tillämpningskalenderåret, reducerade med ett belopp som svarar mot 4,5 % av referensnivån. För de minst utvecklade staterna skall denna procentsats vara 1.4. Reduktionerna enligt punkt 3 skall inte tillämpas på de minst utvecklade staterna eller inlandsstaterna om skillnaden mellan referensnivån och de verkliga inkomsterna är mindre än 2 miljoner ecu eller, när det gäller östater, om denna skillnad är mindre än 1 miljon ecu.Inte i något fall skall reduktionen av skillnaden mellan referensnivån och de verkliga inkomsterna vara större än- 20 % för de minst utvecklade staterna och för inlandsstaterna.- 30 % för andra AVS-stater.5. Överföringsbeloppet skall utgöras av överföringsbasen efter tillämpning, där sådan är relevant, av artiklarna 202 204 och 194.

Artikel 198

1. När en AVS-stat- börjar bearbetning av en vara som traditionellt har exporterats i oförädlat tillstånd, eller- börjar exportera en vara som den inte traditionellt producerat,kan systemet sättas i verksamhet på grundval av en referensnivå, beräknad över de tre åren närmast före tillämpningsåret.2. När det gäller de AVS-stater för vilka det undantag har beviljats- som anges i artikel 189.2, skall överföringsbasen beräknas genom att inkomsterna från export av dessa varor till andra AVS-stater läggs till inkomsterna från export av den eller de ifrågavarande varorna till gemenskapen,- som anges i artikel 189.3, skall överföringsbasen beräknas på grundval av inkomsterna från export av den eller de ifrågavarande varorna till alla destinationer.

Artikel 199

1. För att systemet skall fungera effektivt och snabbt skall statistiskt samarbete mellan varje AVS-stat och kommissionen upprättas.2. AVS-staterna skall delge kommissionen de årliga statistiska uppgifter som specificeras i den gemensamma deklarationen i bilaga 43.3. Denna information skall sändas till kommissionen senast den 31 mars året efter tillämpningsåret. Underlåtenhet skall medföra att den berörda AVS-staten förlorar all överföringsrätt, relaterad till den eller de ifrågavarande varorna, för det relevanta tillämpningsåret.

Artikel 200

1. Systemet skall genomföras för de i artikel 187 förtecknade varorna i de fall där dessa hara) iövergått till fri omsättning inom gemenskapen, ellerb) införts till gemenskapen enligt reglerna om aktiv förädling för bearbetning.2. Den statistik som skall användas för de i artikel 197 angivna beräkningarna skall vara den som framräknas och publiceras av Europeiska gemenskapernas statistikkontor.3. När det gäller de AVS-stater för vilka det undantag har beviljatsa) som anges i artikel 189.2, skall de statistiska uppgifter som hänför sig till export av den eller de ifrågavarande varorna till andra AVS-stater utgöras av den berörda AVS-statens exportvolym multiplicerad med det genomsnittliga enhetsvärdet av gemenskapens import såsom detta beräknas och publiceras av Europeiska gemenskapernas statistikkontor eller, när sådan uppgift saknas, den ifrågavarande AVS-statens statistik,b) som anges i artikel 189.3, skall de statistiska uppgifter som hänför sig till export av den eller de ifrågavarande varorna till alla destinationer vara den berörda AVS-statens exportvolym multiplicerad med det genomsnittliga enhetsvärdet av gemenskapens import såsom detta beräknas och publiceras av Europeiska gemenskapernas statistikkontor eller, om dessa uppgifter saknas, den berörda AVS-statens statistik.4. I händelse av betydande skillnader mellan statistiken från Europeiska gemenskapernas statistikkontor och den berörda AVS-staten, skall samråd hållas mellan den AVSstaten och kommissionen.

Artikel 201

Ingen överföring skall äga rum om det framgår av den undersökning av akten som skall företas av kommissionen tillsammans med den berörda AVS-staten att nedgången i inkomster av export till gemenskapen är en följd av åtgärder eller politik som innefattar diskriminering till skada för gemenskapen.

Artikel 202

Överföringsbasen skall reduceras i proportion till nedgången i inkomster av export till gemenskapen av den ifrågavarande varan om det efter gemensam undersökning från kommissionens och den berörda AVS-statens sida förefaller som om denna nedgång skulle vara följden av handelspolitiska åtgärder, vidtagna av AVS-staten eller genom dess ekonomiska aktörer med syfte att begränsa tillgången. Sådan reduktion kan medföra annullering av överföringsbasen.

Artikel 203

Om en undersökning av tendensen i AVS-statens export till alla destinationer, i produktionen av den ifrågavarande varan inom den berörda AVS-staten och i efterfrågan inom gemenskapen skulle avslöja betydande förändringar, skall samråd äga rum mellan kommissionen och AVSstaten för fastställande av huruvida överföringsbasen skall bibehållas eller reduceras och i sistnämnda fall i vilken grad detta skall ske.

Artikel 204

Överföringsbasen för en given vara får aldrig vara större än det motsvarande belopp som beräknas på grundval av export från den berörda AVS-staten till alla destinationer.

Artikel 205

1. Kommissionen skall fatta ett överföringsbeslut efter fullföljandet av den undersökning som genomförs i samverkan med AVS-staten. Denna undersökning skall omfatta de statistiska uppgifterna och den beräkning av överföringsbasen som kan ge upphov till en betalning.2. För varje överföring skall ett överföringsavtal slutas mellan kommissionen och den berörda AVS-staten.

Artikel 206

1. Den berörda AVS-staten och kommissionen skall vidta sådana åtgärder som behövs för säkerställande av att förskott och överföringar görs snabbt i överensstämmelse med förfarandena enligt artikel 207.2. Artikel 205 skall genom analogi vara tillämplig på förskott.

Artikel 207

1. Under förutsättning att den berörda AVS-staten har översänt all den nödvändiga statistiska informationen per den 31 mars året efter tillämpningsåret, i överensstämmelseenlighet med artikel 199.3, skall kommissionen underrätta varje AVS-stat senast den följande 30 april om dess situation med avseende på var och en av de varor enligt förteckningen i artikel 187.2 som exporteras av den staten under det året.2. Den berörda AVS-staten och kommissionen skall vidta alla nödvändiga åtgärder för säkerställande av att förfarandena enligt artiklarna 201 203 avslutas senast den 30 juni under det ifrågavarande året. Efter utgången av den perioden skall kommissionen underrätta AVSstaterna om vilka överföringsbelopp som resulterar från genomgången av akten.3. Utan att artikel 206 påverkas och senast den 31 juli under det ifrågavarande året skall kommissionen fatta beslut beträffande alla överföringar utom i de fall där samråd inte har slutförts.4. Den 30 september det ifrågavarande året skall kommissionen rapportera till Ambassadörskommittén om hur behandlingen av alla överföringar fortskrider.

Artikel 208

1. I händelse av meningsskiljaktigheter mellan en AVSstat och kommissionen beträffande resultaten av de undersökningar eller samråd som anges i artiklarna 201 203 och 199.3, skall de berörda AVS-staterna ha rätt att, utan att detta påverkar ett eventuellt åberopande av artikel 352, initiera ett medlingsförfarande.2. Medlingsförfarandet skall genomföras av en expert, utsedd genom överenskommelse mellan kommissionen och den berörda AVS-staten.3. Inom två månader efter tillsättandet skall slutsatserna av förfarandet meddelas den berörda AVS-staten och kommissionen, som skall ta hänsyn till dessa vid beslutet om överföringen.Den berörda AVS-staten och kommissionen skall vidta alla möjliga åtgärder för att beslutet skall bli fattat senast den 31 oktober efter mottagandet av begäran.4. Förfarandet skall inte medföra någon försening i behandlingen av några andra överföringar för samma tillämpningsår.

Artikel 209

1. När tillämpningen av artiklarna 196 och 197 ger upphov till en överföringsbas skall den berörda AVSstaten under månaden efter mottagandet av den underrättelse som avses i artikel 207.1 sända kommissionen en ingående analys av den sektor som noterar inkomstförlusten, förlustens orsaker, den politik som följs av myndigheterna och de projekt, åtgärdsprogram och verksamheter till vilka den mottagande staten åtar sig att anslå resurserna i överensstämmelse med de mål som anges i artikel 186.2.2. Skulle den mottagande AVS-staten avse att enligt artikel 186.2 anslå dessa medel till en annan sektor än den i vilken förlusten har uppstått, skall den meddela kommissionen skälen för denna tilldelning.3. Projekt, åtgärdsprogram eller verksamheter till vilka den mottagande AVS-staten åtar sig att fördela de överförda resurserna skall undersökas gemensamt av kommissionen och den berörda AVS-staten.4. När det i den sektor för vilken överföringen är avsedd redan finns anpassningsåtgärder som är utformade för omstrukturering av produktions- och exportaktiviteter eller för åstadkommande av diversifiering, skall resurserna användas för stöd åt dessa ansträngningar och, där så är nödvändigt, åt en eventuell konsekvent reformpolitik i de berörda sektorerna.

Artikel 210

När överenskommelse nås om användningen av resurserna skall AVS-staten och kommissionen underteckna ett protokoll som etablerar en ram av ömsesidiga åtaganden vilken stipulerar hur medlen skall användas inom den överenskomna verksamhetens olika etapper.

Artikel 211

1. Överföringen skall efter undertecknandet av den överföringsöverenskommelse som avses i artikel 205.2 göras i ecu till ett räntebärande konto, för vilket två undertecknanden skall krävas, från AVS-statens och kommissionens sida. Eventuell ränta skall krediteras detta konto.2. Medlen på kontot enligt punkt 1 skall frigöras, allteftersom de verksamheter som specificeras i protokollet om användningen av medlen genomförs, på villkor att föreskrifterna i artikel 212 har följts.3. Förfarandena enligt punkt 2 skall genom analogi tillämpas på motparts medel som inrättas hos andra parten.

Artikel 212

1. Inom tolv månader efter det att resurserna tagits i anspråk skall den mottagande AVS-staten sända kommissionen en rapport om hur de överförda medlen använts.2. Om rapporten enligt punkt 1 inte skulle framläggas inom den föreskrivna perioden eller om den skulle kräva kommentarer skall kommissionen sända en begäran om komplettering till den berörda AVS-staten, som skall vara skyldig att besvara denna begäran inom två månader.3. När tidsgränsen enligt punkt 2 har nåtts får kommissionen, efter att ha hänskjutit saken till ministerrådet och i vederbörlig ordning underrättat den berörda AVSstaten, tre månader efter avslutandet av detta förfarande skjuta upp tillämpningen av beslut om fortsatta överföringar tills den staten har levererat den begärda informationen.Den berörda AVS-staten skall omedelbart underrättas om denna åtgärd.Kapitel 2Särskilda åtaganden rörande socker

Artikel 213

1. I överensstämmelse med artikel 25 i Lomé-konventionen AVS-EEG av den 28 februari 1975 och med protokoll 3 fogat till det, har gemenskapen åtagit sig att tills vidare, utan hinder av andra föreskrifter i denna konventon, köpa och importera till garanterade priser specifika kvantiteter rörsocker, rått eller vitt, som har sitt ursprung i de AVS-stater vilka producerar och exporterar rörsocker och som de staterna har åtagit sig att leverera till den.2. Villkoren för genomförande av ovan nämnda artikel 25 har fastlagts genom det i punkt 1 nämnda protokoll 3. Protokollets text är fogad till denna konventon som protokoll 8.3. Artikel 177 i denna konventon skall inte vara tillämplig inom ramen för det nämnda protokollet.4. För det syfte som anges i artikel 8 av det nämnda protokollet får de institutioner som inrättas enligt denna konventon utnyttjas under denna konventons giltighetstid.5. Artikel 8.2 av det nämnda protokollet skall gälla om den här konventionen inte längre äger tillämpning.6. De deklarationer som ingår i bilagorna 13, 21 och 22 till slutakten för Lomé-konventionen AVS-EEG av den 28 februari 1975, bekräftas och deras föreskrifter skall alltjämt vara tillämpliga. Dessa deklarationer är fogade som sådana till denna konventon.7. Denna artikel och det protokoll 3, som nämns i punkt 1, skall inte tillämpas på relationer mellan AVSstaterna och de franska utomeuropeiska departementen.Kapitel 3Gruvprodukter: specialfinansiering (SYSMIN)

Artikel 214

1. En särskild finansieringskälla skall inrättas för de AVS-stater vilkas gruvsektorer har en viktig plats i deras ekonomier och som drabbas av svårigheter som redan har märkts eller som kan förutses för den närmaste framtiden.2. Dess syften är att bidra till etablering av en solidare och bredare bas för AVS-staternas utveckling samt att stödja deras ansträngningar- att skydda sina sektorer för produktion och export av gruvprodukter genom botande eller förebyggande åtgärder som är utformade för att lindra de allvarliga konsekvenser för deras ekonomier som härrör från förlusten av funktionsduglighet som resultat av en nedgång i deras produktions- eller exportkapacitet eller exportinkomster i gruvproduktsektorn efter större tekniska eller ekonomiska omvälvningar eller tillfälliga eller oförutsebara sammanbrott över vilka den berörda staten och det sektorförvaltande företaget inte kan råda. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt justering av företags konkurrenssituation till förändringar i marknadsvillkoren, eller,- för stater som är starkt beroende av export av en enda gruvprodukt, att diversifiera och bredda baserna för deras ekonomiska tillväxt, i synnerhet genom att hjälpa dem att fullfölja pågående utvecklingsprojekt och åtgärdsprogram i de fall där dessa allvarligt äventyras av väsentlig nedgång i exportinkomster härrörande från den varan.3. I strävan mot dessa mål kommer detta stöd att- anpassas till de berörda AVS-staternas behov av ekonomisk omstrukturering.- vid tidpunkten när det formuleras och genomförs beakta parternas gemensamma intressen.

Artikel 215

1. Den särskilda finansieringskällan enligt artikel 214 skall vara inriktad på AVS-stater som exporterar till gemenskapen och som under åtminstone två av de fyra åren närmast före ansökningen om stöd har fått antingena) 15 % eller mera av sina exportinkomster från någon av följande varor: koppar (inklusive kobolt), fosfater, mangan, bauxit och aluminium, tenn, järnmalm (i agglomererad eller annan form), uran, ellerb) 20 % eller mera av sina exportinkomster från alla gruvprodukter (exklusive andra särskilt värdefulla mineral än guld, olja och gas).För de minst utvecklade staterna, inlandsstaterna eller östaterna skall procenttalet i punkt a vara 10 och procenttalet i punkt b vara 12.Vid beräkningen av de trösklar som anges i punkterna a och b skall inkomsterna inte innefatta dem som härrör från gruvprodukter som inte täcks av systemet.2. Specialfinansiering skall mot bakgrund av ovan nämnda mål vara möjlig i följande fall:a) Det har konstaterats eller förväntats att livskraften hos ett eller flera företag inom gruvsektorn har blivit eller är på gränsen till att bli allvarligt påverkad av tillfälliga eller oförutsebara svårigheter - tekniska, ekonomiska eller politiska - över vilka den berörda staten eller det berörda företaget inte kan råda, och när sådan försämring av livskraften leder till eller kan leda till en väsentlig nedgång i inkomsterna för den berörda AVS-staten - fastställd särskilt på grundval av ett fall i den ifrågavarande varans produktions- eller exportkapacitet uppgående till omkring 10 % - eller en försämring i dess yttre handelsbalans.Förutsebar försämring av livskraften skall kännetecknas av påbörjad försämring av produktionsmedlen och dess inverkan på landets ekonomi.b) Det konstateras i fall enligt punkt 1 a att en väsentlig nedgång i inkomsterna från exporten av den berörda gruvprodukten i förhållande till medeltalet för de två åren närmast före ansökningen allvarligt äventyrar fullföljandet av pågående utvecklingsprojekt och utvecklingsprogram. För att beaktas i detta sammanhang skall nedgången i inkomsterna- vara vållad av tekniska, ekonomiska eller politiska svårigheter och inte framkallad på konstgjord väg, direkt eller indirekt, av politik och åtgärder från den berörda AVS-statens eller ekonomiska operatörers sida,- leda till en motsvarande nedgång i de totala exportinkomsterna med minst cirka 10 % under året före ansökningen.De nämnda svårigheterna skall hänföra sig till störningar sådana som olyckor, allvarliga tekniska incidenter, allvarliga interna eller externa politiska händelser, större tekniska och ekonomiska förändringar eller större förändringar i handelsrelationerna med gemenskapen.3. En AVS-stat får begära finansiellt stöd inom ramen för den särskilda finansieringskällan när de i punkterna 1 och 2 angivna villkoren är uppfyllda.

Artikel 216

1. Stödet enligt artikel 215 skall användas i strävandena mot de mål för finansieringskällans verksamhet som anges i artikel 214.2.- När bägge parter bedömer vidmakthållande eller återgång till livskraft hos den eller de påverkade gruvföretagsamheterna som möjlig och lämplig skall stödet användas för finansiering av projekt eller åtgärdsprogram, däribland den finansiella restruktureringen av det eller de berörda företagen, med syfte att behålla, återställa eller rationalisera den berörda kapaciteten för produktion och export till en livskraftig nivå.- När parterna inte tror att upprätthållande eller återställande av livskraften är möjligt skall stödet användas för breddning av baserna för den ekonomiska tillväxten genom finansiering av livskraftiga projekt eller åtgärdsprogram för horisontell eller vertikal omvandling eller diversifiering.- Genom gemensamt beslut kan verksamhet i riktning mot diversifiering också bedrivas i de fall där ekonomin i väsentlig grad är beroende av den ifrågavarande gruvprodukten, detta även när livskraften kan återställas.- När artikel 215.2 b är tillämplig skall strävan mot diversifieringsmålet bedrivas genom finansiellt bistånd för fullföljande av pågående utvecklingsprojekt och utvecklingsprogram vid sidan av den äventyrade gruvdriftssektorn.2. Varje beslut att tilldela medel till projekt eller åtgärdsprogram skall ta vederbörlig hänsyn till ekonomiska intressen och till ett sådant bistånds sociala verkningar i den berörda AVS-staten och gemenskapen, och det kommer att anpassas till den AVS-statens behov av ekonomisk omstrukturering.I händelse av ansökningar enligt artikel 215.1 b skall gemenskapen och den berörda AVS-staten gemensamt och systematiskt söka fastställa räckvidden och villkoren för allt stöd som ges, detta på sådant sätt att stödet inte skadar konkurrerande gruvproduktion inom gemenskapen.Övervägandena om och utvärderingen av dessa faktorer skall ingå i analysen enligt artikel 217.2.3. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt- bearbetnings- och transportoperationer, i synnerhet på regional nivå, och ändamålsenlig integration av gruvdriftssektorn i landets totala ekonomiska och sociala utveckling,- förebyggande verksamhet för att minimera av alla störningar genom anpassning av tekniken, förbättring av den lokala personalens tekniska och förvaltningsmässiga skicklighet samt anpassning av den lokala personalens kunskaper och färdigheter till tekniker för företagsförvaltning,- ökning av AVS-staternas vetenskapliga och tekniska kapacitet för produktion av nya material.

Artikel 217

1. Ansökningarna om stöd skall innefatta information om problemens art, de konstaterade eller förväntade följderna av störningarna både på nationell nivå och på det eller de berörda gruvföretagens nivå samt uppgift, i form av ett identifikationsblad, om de åtgärder som har vidtagits eller som önskas bli vidtagna för deras avhjälpande.Ansökningen skall inges så snart dessa konsekvenser har definierats och inom tolv månader för upprättande av akten.2. Före beslut från gemenskapens sida skall en teknisk, ekonomisk och finansiell analys av den berörda gruvdriftssektorn göras på ett systematiskt sätt för fastställande av huruvida ansökningen är berättigad och för bedömning av det projekt eller åtgärdsprogram som skall genomföras med utnyttjande av stödet. Denna analys, som skall vara mycket ingående, skall för definierande av verksamheten göras med särskild hänsyn till världsmarknadsutsikterna och, utan att det påverkar artikel 216.2 första stycket, till gemenskapens marknadssituation vad gäller de ifrågavarande varorna. Den skall också innefatta en analys av de följder som en sådan verksamhet kan få för medlemsstaters konkurrerande gruvprodukter samt av följderna för den berörda AVS-staten om verksamheten inte kommer till stånd. Dess syfte skall vara att utröna- huruvida de berörda produktionsmedlens livskraft har blivit eller riskerar att bli skadad och huruvida denna livskraft kan återställas eller om det är mera ändamålsenligt att tillgripa diversifieringsåtgärder, eller- huruvida den nedgång i exportinkomster som avses i artikel 215.2 b allvarligt äventyrar genomförandet av pågående utvecklingsprojekt och utvecklingsprogram.Analysen skall genomföras i överensstämmelse med förfarandena för ekonomiskt och tekniskt samarbete. Den skall kräva nära samarbete från den berörda AVS-statens och berörda ekonomiska aktörers sida.3. Ett enda beslut skall fattas om berättigandet och finansieringsförslaget.Gemenskapen och den berörda AVS-staten skall vidta de åtgärder som krävs för att påskynda ansökningarnas behandling så att ändamålsenliga åtgärder kan vidtas snabbt.

Artikel 218

1. Om nödvändigt får tekniskt bistånd för etablering och övervakning av projektet finansieras inom ramen för finansieringskällan.2. Förfarandena för sådant bistånd liksom de detaljerade reglerna för dess genomförande skall vara de som föreskrivs i denna konventon för utvecklingsfinansieringssamarbete.

Artikel 219

1. För de ändamål som specificeras i artikel 214 och för den tillämpningsperiod som gäller för det finansprotokoll som är fogat till denna konventon skall gemenskapen anslå det totalbelopp som föreskrivs i det protokollet för att täcka alla sina åtaganden inom ramen för denna särskilda finansieringskälla. Beloppet som är anslaget till finansieringskällan skall förvaltas av kommissionen.2. a) Detta totalbelopp skall delas i ett antal lika stora årsbetalningar, svarande mot antalet tillämpningsår. För varje år utom det sista får ministerrådet på grundval av en rapport, framlagd av kommissionen, bemyndiga förskottsanvändning av upp till 50 % av det följande årets betalning där så erfordras.b) Belopp som eventuellt återstår vid slutet av varje tillämpningsår för det finansprotokoll som är bifogat denna konventon, utom det sista året, skall automatiskt överföras till det följande året.c) Följaktligen kommer de resurser som är tillgängliga för varje tillämpningsår att bestå av följande delar:- Den årliga betalningen minus eventuella belopp som har använts enligt punkt a.- De belopp som har överförts enligt punkt b.d) Om de tillgängliga resurserna för något tillämpningsår är otillräckliga skall de tillhandahållna beloppen reduceras i motsvarande mån utan att det påverkar tillämpningen av punkterna a, b eller c.Före utgången av finansprotokollets tillämpningsperiod skall ministerrådet fatta beslut om vart eventuellt återstående del av totalbeloppet skall gå.3. Stödbeloppet enligt artikel 215 skall fastställas av kommissionen mot bakgrund av de medel som finns tillgängliga inom ramen för den särskilda finansieringskällan, de relevanta projektens och åtgärdsprogrammens art, möjligheterna för samfinansiering och den relativa vikten av den berörda gruvindustrin för AVS-statens ekonomi.4. Under inga omständigheter får en enskild AVS-stat vara berättigad till mer än 35 % av de tillgängliga resurserna som resultat av tillämpningen av punkt 2 c. Procentsatsen skall vara 15 för stöd enligt artikel 215.1 b.5. Stöd som har beviljats en AVS-stat inom ramen för den särskilda finansieringskällan får av den staten föras vidare till den slutlige låntagaren på andra finansieringsvillkor, som skall fastställas i finansieringsbeslutet och skall bygga på en analys av det stödprojekt som bedrivs på grundval av gängse ekonomiska och finansiella kriterier för den typ av projekt som planeras.6. Analysen enligt artikel 217 skall finansieras med resurser härrörande från specialfinansieringen.7. Under exceptionella omständigheter med ursprung i en katastrofsituation, som inledningsvis skall bekräftas och bevisas av analysen, kan en AVS-stat som så begär få rätt till förskott i form av en partiell förhandsfinansiering av det projekt eller åtgärdsprogram som det föregår.AVDELNING IIIUTVECKLINGSFINANSIERINGSSAMARBETEKapitel 1Allmänna bestämmelserAvsnitt 1Mål

Artikel 220

Målet för samarbetet med utvecklingsfinansieringen skall vara att genom tillhandahållande av adekvata finansiella resurser och ändamålsenligt tekniskt bistånda) stödja och främja AVS-staternas ansträngningar att uppnå en långsiktig, av dem själva beslutad, självständig och av dem själva vidmakthållen, integrerad social, kulturell och ekonomisk utveckling på grundval av gemensamt intresse och i en anda av ömsesidigt beroende,b) bidra till höjning av levnadsstandarden och förbättring av AVS-staternas folks välbefinnande,c) främja åtgärder som kan mobilisera samhällets initiativkraft och medverkan från dem som berörs av utvecklingsprojekts utformning och genomförande,d) bidra till att befolkningen i största möjliga utsträckning får del av utvecklingens fördelar,e) bidra till utvecklingen av AVS-staternas förmåga till innovation samt till anpassning och transformation av tekniken,f) bidra till optimal och omdömesgill utforskning, bevarande, bearbetning, transformation och utnyttjande av AVS-staternas naturresurser för att stärka deras ansträngningar att industrialisera och att uppnå ekonomisk diversifiering,g) tillhandahålla stöd för och främjande av optimal utveckling av de mänskliga resurserna i AVSstaterna,h) underlätta en ökning av de penningflöden till AVSstaterna vilka svarar mot dessa staters utvecklingsbehov, och stödja dessa staters behov av att harmonisera internationellt samarbete för sin utveckling genom samfinansiering av operationer med andra finansieringsorgan eller tredje part,i) bidra till en lindring av den skuldbörda som har en väsentligt återhållande verkan på AVS-staters utvecklingsmöjligheter genom säkerställande av större ickeskuld-skapande överföringar samt genom utveckling och genomförande av denna konventions olika medel på ett integrerat sätt,j) främja och mobilisera resurser till stöd för hållbara, verksamma och tillväxtinriktade anpassningsprogram,k) söka nya angreppssätt för främjande av direkta privata investeringar i AVS-stater. Stödja utvecklingen av en frisk, blomstrande och dynamisk privat sektor i dessa stater samt uppmuntra inhemska och utländska flöden av privata investeringar i AVS-staternas produktionssektorer,l) uppmuntra samarbete mellan AVS-staterna och regionalt samarbete AVS-stater emellan,m) tillåta etablerandet av mera balanserade ekonomiska och sociala relationer samt bättre förståelse mellan AVS-staterna, gemenskapens medlemsstater och resten av världen med syfte att uppnå en ny internationell ekonomisk ordning,n) ge de AVS-stater som drabbas av allvarliga ekonomiska och sociala svårigheter av exceptionell art som följd av naturkatastrofer eller onormala omständigheter med därmed jämförbar verkan möjlighet att dra fördel av katastrofbistånd,o) hjälpa de minst utvecklade staterna, inlandsstaterna och östaterna att övervinna de specifika hinder som försvårar deras utvecklingsansträngningar,Avsnitt 2Principer

Artikel 221

Utvecklingsfinansieringssamarbete skalla) genomföras på grundval av och stämma överens med de utvecklingsmål, strategier och prioriteter som har fastställts av AVS-staterna, på både nationell och regional nivå, med vederbörlig hänsyn till deras respektive geografiska, sociala och kulturella kännetecken, såväl som deras specifika möjligheter,b) tillhandahållas på mycket mjuka villkor,c) säkerställa att resursflöden blir mera förutsägbara och kontinuerliga,d) säkerställa medverkan från AVS-staternas sida i förvaltningen och utnyttjandet av finansiella resurser samt säkerställa en verksam decentralisering av makten att fatta beslut,e) i största möjliga utsträckning stärka och utnyttja AVS-staternas mänskliga resurser och befintliga administrativa strukturer,f) vara flexibelt och anpassat till situationen i varje AVS-stat och till det berörda projektets eller programmets egenart,g) genomföras med ett minimum av administrativa formaliteter, med tillämpning av enkla och rationella förfaranden, så att projekt och program kan genomföras snabbt och effektivt,h) säkerställa att tekniskt bistånd endast tillhandahålls på begäran av AVS-staten eller AVS-staterna och håller den stipulerade kvaliteten samt är relevant, är kostnadseffektivt och ger förutsättningar för snabb och effektiv utbildning av AVS-ersättningspersonal,Avsnitt 3Riktlinjer

Artikel 222

1. Verksamheter som finansieras inom ramen för denna konvention skall genomföras av AVS-staterna och gemenskapen i nära samarbete, med erkännande av begreppet jämställdhet mellan parterna.2. AVS-staterna skall svara för följande:a) Definiera de mål och prioriteter på vilka de icke bindande programmen baseras.b) Välja ut projekt och åtgärdsprogram.c) Utarbeta och presentera akterna för projekt och åtgärdsprogram.d) Utarbeta kontrakt samt förhandla om och sluta dessa.e) Genomföra och förvalta projekt och åtgärdsprogram.f) Underhålla projekt och åtgärdsprogram.3. AVS-staterna och gemenskapen skall gemensamt svara för följande:a) Inom de gemensamma institutionerna fastställa riktlinjerna för utvecklingsfinansieringssamarbetet.b) Antaga de icke bindande programmen.c) Bedöma projekt och åtgärdsprogram.d) Säkerställa jämlikhet när det gäller villkoren för deltagande i anbudsinfordringar och kontrakt.e) Övervaka och utvärdera verkningarna och resultaten av projekt och åtgärdsprogram.f) Säkerställa ett riktigt, snabbt och effektivt genomförande av projekt och program.4. Gemenskapen skall svara för att fattan finansiella beslut om projekt och åtgärdsprogram.

Artikel 223

Om ej annat föreskrivs i konventionen skall alla beslut som kräver godkännande från endera partens sida godkännas eller anses godkända inom 60 dagar från underrättelse från andra partens sida.Avsnitt 4Finansieringens omfattningArtikel 224Inom ramen för konventionen skall utvecklingsfinansieringssamarbetet täcka:a) Projekt och program för finansiering.b) Rehabilitering av projekt och åtgärdsprogram.c) Sektoriella och allmänna importstödsprogram i överensstämmelse med artikel 225, vilka kan ta formen avi) sektoriella importprogram (SIP) genom direkt upphandling,ii) sektoriella importprogram (SIP) i form av främmande valuta, frisläppt i delbelopp, för finansiering av sektoriell import elleriii) generella importprogram (GIP) i form av främmande valuta, frisläppt i delbelopp, för finansiering av allmän import som täcker ett vitt sortiment av varor.d) Budgetstöd för mildrande av inhemska finansiella svårigheter genom användning av motpartsfonder, skapade med hjälp av de olika medel som står till gemenskapens förfogande.e) Stöd åt åtgärder som bidrar till lindring av skuldbördan och betalningsbalansproblemen.f) Program för tekniskt samarbete.g) Utplacering av flexibla resurser till stöd för samhälleliga ansträngningar på gräsrotsnivå.h) Återkommande kostnader (inklusive löpande administrativa, operativa och underhållskostnader, både lokala och utländska) för nya, pågående och avslutade projekt och åtgärdsprogram.i) Från fall till fall, tilläggskostnader som drabbar AVSstaterna på grund av och strikt förbundna med administrationen och ledningen av projekt och åtgärdsprogram som finansieras av Europeiska utvecklingsfonden, nedan benämnd "fonden"j) Kreditordningar samt stöd åt regionala betalningsmekanismer och exportkreditoperationer inom AVSstaterna.k) Andel i eget kapital.l) En kombination av alla eller vissa av de ovannämnda komponenterna, integrerade i sektoriella utvecklingsprogram.Artikel 225Sektoriella importprogram skall på begäran upprättas från det vägledande programmets resurser för stöd åt de åtgärder som de berörda AVS-staterna vidtar i den eller de sektorer för vilka biståndet begärs i överensstämmelse med artikel 281. Syftet med importprogrammen är att bidra till optimal funktion i ekonomins produktionssektorer, att hjälpa till i ökningen av produktions- och exportkapaciteten, att underlätta överföringen eller utvecklingen av teknik och att bidra till tillfredsställandet av grundläggande mänskliga behov. Importprogram kan innefatta finansiering av insatsresurser för produktionssystemet såsom kapital, halvfabrikat, råvaror, reservdelar, gödningsmedel, insektsbekämpningsmedel och medel för höjning av hälsonivån samt av tjänster och standarder inom undervisningsområdet. Därtill får de resurser, som ges inom ramen för stöd åt strukturella justeringar, användas för sektoriella importprogram enligt artikel 224 c i och 224 c ii samt för allmänna importprogram enligt artikel 224 c iii.Artikel 226Motpartsmedel skapade med hjälp av olika medel som står till gemenskapens förfogande skall, utom när annat är föreskrivet, användas på ett målinriktat sätt för finansiering av lokala utgifter inom ramen för följande:a) Fondprojekt och fondprogram inom det vägledande åtgärdsprogrammet.b) Andra överenskomna projekt och program.c) Specifika budgetposter inom AVS-statsprogram för offentliga utgifter sådana som utgifter för hälsovård, undervisning, utbildning, skapande av arbetstillfällen samt miljöskydd.d) Åtgärder för lindring av de negativa sociala konsekvenserna av strukturanpassningar. Sådana åtgärder kan innefattai) bistånd till inhemska organisationer sådana som kooperativ och andra typer av initiativ för ömsesidig hjälp,ii) närings- och hälsostöd för målgrupper och modernisering av hälsovårdsinrättningar,iii) omskolning,iv) anordnande av förskole- och grundskoleundervisning, särskilt i nödlidande områden,v) rehabilitering, vidmakthållande och förbättring av social och ekonomisk infrastruktur,vi) betalning av avgångsvederlag till arbetskraft inom den offentliga eller halvoffentliga sektorn som har blivit friställd, eller som ett bidrag till att hålla dem kvar i arbete under en viss period, eller som en form av bistånd för att finna alternativa anställningar,vii) tillhandahållande eller subventionering av basverktyg,viii) små, arbetskraftsintensiva projekt som kan användas för skapande av anställningar för oskolad arbetskraft, ungdom och kvinnor och samtidigt för utbildning och hjälp till rehabilitering eller utveckling av infrastrukturen både på landsbygden och i tätorterna,ix) förstärkning av AVS-statens förvaltningskapacitet för att administrera sociala program,x) ändamålsenliga åtgärder för bistånd till kvinnor, åldringar, handikappade och andra sårbara grupper för vilka de sociala konsekvenserna av omläggningarna kan vara särskilt svåra.Artikel 2271. Finansiering av återkommande kostnader (för att täcka löpande administrativa, underhålls- och driftskostnader) får beviljas en AVS-stat för att säkerställa att investeringar av särskild vikt för den berörda AVS-statens ekonomiska och sociala utveckling blir fullt utnyttjade och som temporärt medför en börda för AVS-staten eller andra förmånsberättigade. Sådant stöd kan för nya, pågående och fullbordade projekt och program täcka löpande kostnader för administration, underhåll och drift sådana som:a) Kostnader i inledningsskedet för etablering, igångsättning och drift av de ifrågavarande kapitalprojekten eller kapitalprogrammen.b) Kostnader för drift, underhåll eller förvaltning av kapitalprojekt och kapitalprogram som har genomförts tidigare.2. Särskild behandling skall ges åt finansieringen av löpande kostnader i de minst utvecklade AVS-staterna.Artikel 228De medel som ställs till förfogande inom ramen för denna konvention får användas för täckande av de totala kostnaderna, både lokala och utländska, för projekt och åtgärdsprogram.Avsnitt 5Sektorer för intervention

Artikel 229

1. Inom ramen för de prioriteter som har fastställts av den eller de berörda AVS-staterna på både nationell och regional nivå kan stöd ges åt projekt och åtgärdsprogram i varje sektor eller område vartill det hänvisas i denna konvention, bland andra följande:a) Jordbruks- och landsbygdsutveckling och särskilt åtgärdsprogram för självförsörjning med livsmedel och säkrad livsmedelsförsörjning.b) Industrialisering, hantverk, energi, gruvdrift och turism.c) Ekonomisk och social infrastruktur.d) Strukturell förbättring av ekonomins produktionssektorer.e) Bevarande av och skydd för miljön.f) Prospektering för naturresurser samt utforskande och utnyttjande av sådana.g) Program för undervisning och utbildning, vetenskaplig grundforskning och tillämpad forskning samt tillämpad teknik, teknisk anpassning eller innovation och överföring av teknik.h) Industrifrämjande och industriell information.i) Saluföring och handelsfrämjande.j) Främjande, utveckling och förstärkning av små och medelstora nationella och regionala företag.k) Stöd åt nationella och regionala utvecklingsbanker och finansiella institutioner samt till clearing- och betalningsinstitutioner som är utformade för främjande av regional handel och handel mellan AVSstaterna.l) Mikroprojekt för utveckling på gräsrotsnivå.m) Transport och kommunikationer inklusive främjande av sjö- och lufttransport.n) Fiskets utveckling.o) Utveckling och optimalt utnyttjande av mänskliga resurser med särskilt hänsynstagande till kvinnornas roll i utvecklingen.p) Förbättring av social och kulturell infrastruktur och tjänster inklusive hälsovård, boende, vattenförsörjning etc.q) Bistånd åt AVS- och AVS-EEG-organisationer på yrkes- och näringslivsområdet med syfte att förbättra produktionen och saluföringen av varor på yttre marknader.r) Stöd åt program för strukturanpassning, och därmed också bidrag till åtgärder för skuldminskning.s) Åtgärder för främjande av och stöd åt investeringar.t) Stöd åt utvecklingsaktiviteter föreslagna av ekonomiska, kulturella och sociala organisationer samt undervisningsorganisationer inom ramen för decentraliserat samarbete, särskilt när dessa kombinerar organisationer i AVS-staterna och deras motsvarigheter i gemenskapen.2. Projekten och åtgärdsprogrammen skall också gälla verksamheter kring vissa teman, såsom följande:a) Åtgärder mot torka och ökenspridning samt skydd för naturresurser.b) Bistånd till AVS-stater på området för förebyggande av och beredskap mot katastrofer, däribland system för prognoser och tidig varning, med syfte att begränsa katastrofers konsekvenser.c) Åtgärder mot endemiska sjukdomar hos människor och mot epidemier.d) Hygien och primär hälsovård.e) Åtgärder mot endemiska boskapssjukdomar.f) Åtgärder för energisparande.g) Långsiktiga verksamheter i allmänhet, utan specifik begränsning i tiden.Avsnitt 6Berättigande till finansiering

Artikel 230

1. Följande enheter eller organisationer skall vara berättigade till finansiellt stöd enligt konventionen:a) AVS-stater.b) Regionala eller mellanstatliga organisationer till vilka en eller flera AVS-stater hör och vilka är auktoriserade av de staterna.c) Gemensamma organisationer, etablerade av AVSstater och gemenskapen för strävan mot specifika mål.2. Under förutsättning av godkännande från den eller de berörda AVS-staterna skall även de följande vara berättigade till finansiellt stöd:a) Nationella eller regionala offentliga eller halvoffentliga organisationer, departement eller lokala myndigheter i AVS-staterna, särskilt deras finansiella institutioner och utvecklingsbanker.b) AVS-staters företag och firmor.c) En gemenskapsmedlemsstats företag för att sätta dessa i stånd att driva produktionsprojekt inom en AVS-stats territorium varvid stöd ges som tillägg till företagets egna bidrag.d) Finansiella mellanhänder i AVS eller gemenskapen vilka tillhandahåller finansiering åt små och medelstora företag såväl som finansiella institutioner vilka främjar och finansierar privata investeringar i AVSstater.e) Grupper av producenter som är medborgare i AVSstaterna.f) Stipendiater och lärlingar.g) I AVS såväl som gemenskapen, lokala samfälligheter, kooperativ, fackliga organisationer, icke-statliga organisationer, samt undervisnings- och forskningsinstitutioner för att sätta dem i stånd att ta upp projekt och åtgärdsprogram på de ekonomiska, kulturella och sociala områdena och undervisningsområdet inom AVS-staterna inom ramen för decentraliserat samarbete.Kapitel 2Finansiellt samarbeteAvsnitt 1Finansiella resurser

Artikel 231

För det syfte som anges i denna avdelning anges totalbeloppet för gemenskapens finansiella bistånd i finansprotokollet till denna konvention.

Artikel 232

1. Om en AVS-stat underlåter att ratificera denna konvention eller skulle avvisa den, skall parterna justera storleken av de resurser som anges i finansprotokollet.2. Sådan justering skall också ske i händelse av:a) Anslutning till konventionen av nya AVS-stater som inte deltog i förhandlingarna om densamma.b) Utvidgning av gemenskapen.Avsnitt 2Finansieringsvillkor

Artikel 233

1. Projekt eller åtgärdsprogram får finansieras genom bidrag, genom riskkapital från fonden, genom lån urbankens egna resurser eller gemensamt genom två eller flera av dessa finansieringssätt.2. Finansieringsmetoderna för varje projekt eller åtgärdsprogram skall fastställas gemensamt av den eller de berörda AVS-staterna och gemenskapen med hänsyn tilla) dessa staters utvecklingsnivå, geografiska läge samt ekonomiska och finansiella förhållanden,b) projektets eller åtgärdsprogrammets art, dess ekonomiska och finansiella återbäring såväl som dess sociala och kulturella verkan, ochc) när det gäller lån, faktorer som garanterar underhållet av dessa.3. Finansiellt bistånd får lämnas till eller genom de berörda AVS-staterna eller, med deras samtycke, antingen genom därtill berättigade finansiella institutioner eller direkt till någon annan berättigad förmånstagare.4. När finansiellt bistånd beviljas den slutlige mottagaren genom en mellanhand skalla) de villkor på vilka biståndet får lämnas till den slutlige mottagaren av mellanhanden fastställas i finansieringsöverenskommelsen eller lånekontraktet ochb) eventuella ekonomiska fördelar som mellanhanden får av vidarebefordrandet användas för utvecklingsändamål, på de villkor som anges i finansieringsavtalet eller lånekontraktet, efter hänsynstagande till administrativa kostnader, valuta- och finansieringsrisker samt kostnaderna för tekniskt bistånd som ges till den slutlige mottagaren.

Artikel 234

1. Riskkapital får tillhandahållas i form av lån eller andel i eget kapital.a) Beträffande lån skall dessa tillhandahållas huvudsakligen i form av följande:i) Oprioriterade lån, vilka skall lösas och för vilka eventuell ränta skall betalas endast efter det att andra anspråk har reglerats.ii) Villkorslån, för vilka räntebetalningen eller löptiden skall förbindas med uppfyllandet av vissa villkor avseende prestationerna inom det finansierade projektet sådana som vinst eller produktionsmål. De specifika villkoren skall fastställas när lånet ges.b) I fallet med andel i eget kapital får det användas för förvärv av temporära minoritetsandelar på gemenskapens vägnar i AVS-företags eller AVS-institutioners kapital, vilka finansierar utvecklingsprojekt i AVSstaterna eller på vägnar av AVS-finansinstitutioner som främjar och finansierar privata investeringar i AVS-staterna. Sådana andelar skall överföras till medborgare eller institutioner i AVS-staterna eller i enlighet med överenskommelse om annat med den berörda AVS-staten när de specificerade villkoren för syftet har uppfyllts.c) Villkoren för riskkapitaloperationer skall bero på varje finansierat projekts eller åtgärdsprograms art och skall i allmänhet vara gynnsammare än villkoren för subventionerade lån. I lånefallet skall räntesatsen i varje fall vara mindre än 3 %.2. För minimering av verkningarna av fluktuationer i växelkurserna skall problemet med växelkursrisker hanteras på följande sätt:a) När det gäller riskkapitaloperationer, utformade för förstärkning av ett företags egna medel, skall som en allmän regel kursrisken bäras av gemenskapen.b) När det gäller riskkapitalfinansiering för investeringar som skall göras av företag i den privata sektorn samt små och medelstora företag, nedan kallade "SME" (small and medium-sized enterprises), skall växelkursrisken delas mellan å ena sidan gemenskapen och å andra sidan de andra involverade parterna. I medeltal skall utlandsvalutarisken delas lika.

Artikel 235

Lån ur bankens egna medel skall ges på följande villkor:a) Räntesatsen före subventionering skall vara den som banken tillämpar för de valutor, den löptid och de återbetalningsvillkor som har antagits för lånet på dagen för kontraktets undertecknande.b) Denna räntesats skall reduceras genom en subvention på 4 %. Subventionsräntesatsen skall automatiskt justeras så att den räntesats som drabbar låntagaren varken blir mindre än 3 % eller mer än 6 % för ett lån som kontrakteras till referensräntesatsen. Den referensräntesats, som antas för beräkning av justeringen i subventionsräntesatsen skall vara den räntesats för ecun som tillämpas av banken för ett lån med samma villkor i fråga om löptid och återbetalning, på dagen för kontraktets undertecknande.c) Beloppet av den räntesubvention som beräknas på grundval av sitt värde vid tidpunkten för lånets utbetalning skall belasta anslagsbeloppet och betalas direkt till banken.d) Löptiden för lån som banken ger ur sina egna medel skall bestämmas av villkor som stipuleras på grundval av projektets ekonomiska och finansiella karaktär men får inte överskrida 25 år. Dessa lån skall normalt innefatta en respitperiod som bestäms med hänsyn till byggnadsperioden och vilka medel som behövs för projektet.

Artikel 236

Banken skall:a) Genom de av den förvaltade resurserna bidra till AVS-staternas ekonomiska och industriella utveckling i nationell och regional skala. I detta syfte i första hand finansiera produktiva projekt och åtgärdsprogram inom industri, jordbruksindustri, turism, gruvdrift, energi och transporter samt telekommunikationer sammanhängande med dessa sektorer. Dessa sektorprioriteter skall inte utesluta möjligheten för banken att ur sina egna medel finansiera produktiva projekt och åtgärdsprogram i andra sektorer, inkluderande yrkesmässigt jordbruk.b) Upprätta förbindelser med nära samarbete med nationella och regionala utvecklingsbanker och med AVSstaternas bank-och finansinstitutioner.c) I samråd med den berörda AVS-staten anta de regler och förfaranden för genomförande av utvecklingsfinansieringssamarbete som anges i denna konvention, om nödvändigt, för att beakta projektens och åtgärdsprogrammens art och för att handla i enlighet med målen för denna konvention inom ramen för de förfaranden som är fastställda i dess stadgar.

Artikel 237

De berörda AVS-staterna skall i fråga om lån eller andel i eget kapital, som har beviljats inom ramen för denna konvention och som de skriftligen har godkänt:a) Medge befrielse från alla nationella eller lokala tullar, fiskala avgifter på räntor, provisioner och låneamorteringar som stadgas i den eller de berörda AVSstaternas lagar.b) Ställa den valuta till förmånstagarnas förfogande, som är nödvändiga för betalning av ränta, provision och låneamorteringar som stadgas i finansieringskontrakt som har beviljats för genomförande av projekt och åtgärdsprogram på deras territorier.c) Göra den främmande valuta tillgänglig för banken som behövs för överföring av alla belopp den har tagit emot i nationell valuta, till den växelkurs som gäller mellan ecu, eller andra överföringsvalutor och den nationella valutan den dag då överföringen sker, vilka belopp representerar nettovinsten och härrör från transaktioner innefattande förvärv från gemenskapens sida av andelar i företags kapital.

Artikel 238

Särskild behandling skall ges de minst utvecklade AVSstaterna vid fastställandet av volymen av de finansiella resurser som sådana stater kan förvänta sig från gemenskapen för genomförande av sina vägledande åtgärdsprogram. Därutöver skall hänsyn tas till inlandsstaternas eller östaternas särskilda svårigheter. Dessa finansiella resurser skall kombineras med gynnsammare finansieringsvillkor under hänsynstagande till den ekonomiska situation och till arten av de behov som är specifika för varje stat. De skall väsentligen bestå av anslag och, i fall där så är befogat, av riskkapital eller lån från banken med hänsyn särskilt till de kriterier som anges i artikel 233.2.Avsnitt 3Stöd med hänsyn till skulder och strukturanpassningSkulder

Artikel 239

1. AVS-staterna och gemenskapen delar uppfattningen att AVS-staternas situation med hänsyn till externa skulder har uppstått som ett väsentligt utvecklingsfenomen och att de därmed förbundna tunga skuldbetalningsåliggandena bidrar till att hålla tillbaka importkapaciteten och investeringsnivån i dessa stater, vilket påverkar deras tillväxt och utveckling.2. AVS-staterna och gemenskapen bekräftar ånyo sin beslutsamhet att på ett samordnat och integrerat sätt utveckla och tillämpa de olika instrumenten enligt denna konvention och att genomföra de följande åtgärderna i syfte att bidra till lindring av AVS-staternas skuldbörda och betalningsbalansproblem för att stimulera ekonomisk återhämtning och tillväxt.

Artikel 240

1. För undvikande av ökningar av AVS-staternas skulder tillhandahålls finansiering enligt denna konvention, bortsett från banklån och riskkapital, i form av bidrag. Närmare bestämt kommer följande åtgärder att vidtas:a) För projekt med hög avkastning, och särskilt för SYSMIN-finansiering kommer ett tvåstegsförfarande att följas, genom vilket AVS-staterna tar emot bidrag och för medlen vidare på marknadsmässiga villkor, med lämpliga regler för ränteinsättning och återbetalning, med avdrag för överenskomna serviceavgifter, på ett motpartskonto, förvaltat i enlighet med normala förfaranden, överenskomna för denna typ av finansiering, härrörande från gemenskapsbistånd.b) STABEX-överföringar kommer att beviljas utan några förpliktelser för de förmånsmottagande AVS-staterna i och för återställande av systemets resurser.2. Härutöver samtycker gemenskapen till:a) Att från fall till fall möjliggöra påskyndandet av användningen av de resurser, hänförliga till tidigare vägledande åtgärdsprogram, som inte har tagits i anspråk genom instrumenten för snabb utbetalning enligt denna konvention för att bidra till att lindra skuldbördan.b) Att på begäran av en AVS-stat beviljai) bistånd i utredning av och sökande efter praktiska lösningar på skuldsättning, skuldhanteringssvårigheter och betalningsbalansproblem,ii) utbildning i förvaltning av externa skulder och i internationella finansieringsförhandlingar såväl som stöd för konferenser, kurser och seminarier inom dessa områden,iii) bistånd till AVS-staterna för utveckling av flexibla tekniker och instrument för skuldförvaltning i och för hantering av oförutsedda variationer i räntesatser och växelkurser.c) Att uppmuntra sina institutioner, inklusive banken, att spela en mera aktiv roll när det gäller att påskynda nya finansieringsflöden till skuldtyngda AVSstater.

Artikel 241

Gemenskapen förbinder sig att stödja AVS-staternas ansträngningar att:a) Ta sig an reformer i syfte att förbättra prestationerna inom ekonomin.b) Förstärka sina mekanismer för förvaltning av externa skulder på nationell nivå för att kunna utöva mera effektiv kontroll över extern inlåning från den offentliga sektorns sida och övervaka inlåning inom den privata sektorn.c) Vända på utflödet av kapital.d) Intensifiera sina ansträngningar att minska inflationen och genomföra åtgärder för att öka det inhemska sparandet.e) Introducera konkreta åtgärder för förbättring av investeringskvaliteten i både den offentliga och de privata sektorerna.f) Ge adekvat stimulans till projekt som genererar eller spar främmande valuta.g) Som ett långsiktigt mål utveckla subregionala kapitalmarknader vilka kan tjäna som effektiva mekanismer för avtappning av AVS-överskottsmedel, investerade utomlands.h) Anta åtgärder som syftar till ökning av handeln mellan AVS-staterna genom användning av befintliga subregionala och regionala betalningsmekanismer samt uppmuntra clearingregler och kreditförsäkringar i alla-handelstransaktioner mellan AVS-staterna.

Artikel 242

För att bidra till hanteringen av de skulder som härrör från gemenskapslån ur bankens egna resurser, speciallån och riskkapital får AVS-staterna, i överensstämmelse med regler som från fall till fall överenskoms med kommissionen, använda den tillgängliga utlandsvaluta som avses i artikel 319 för sådan skuldhantering, om och när skulder förfaller till betalning och upp till det belopp som behövs för betalning i nationell valuta.Stöd för strukturanpassning

Artikel 243

AVS-staterna och gemenskapen inser att de ekonomiska och sociala problem som AVS-stater möter är resultat av både interna faktorer och yttre utveckling. De ser behovet av snabba åtgärder och delar uppfattningen att politiken på kort och medellång sikt skall förstärka AVS-staternas långsiktiga utvecklingsansträngningar och mål. För detta ändamål har de kommit överens om att konventionen bör föreskriva stöd för strukturella justeringar för att bistå AVS-stater i deras ansträngningar att:a) skapa en ekonomisk miljö som är gynnsam för återupptagande eller påskyndande av tillväxten i BNP och sysselsättning,b) förbättra det sociala och ekonomiska välbefinnandet hos befolkningen i dess helhet,c) förbättra förvaltningen av den offentliga sektorn och föranstalta om lämpliga stimulanser för den privata sektorn,d) höja produktivitetsnivån i ekonomins nyckelsektorer,e) uppnå en större ekonomisk diversifiering som en del av ansträngningarna att utveckla en större flexibilitet i ekonomin och reducera inhemska och externa obalanser samtidigt som tillväxten i BNP upprätthålles,f) förbättra betalningsbalansen och valutareserven,g) se till att justeringen är ekonomiskt livskraftig samt socialt och politiskt tolerabel.

Artikel 244

Stöd för justering skall administreras på basis av följande principer:a) AVS-staterna skall ha primärt ansvar för analysen av de problem som skall lösas och förberedelserna för reformprogram.b) Stödprogram skall anpassas till situationen, som är unik för varje AVS-stat, och vara lyhörda för dessa staters sociala villkor, kultur och miljö.c) Biståndet skall stödja AVS-staternas prioriterade utvecklingsmål sådana som jordbruks- och landsbygdsutveckling, säkrande av livsmedelsförsörjningen, bearbetning, försäljning, distribution, transport) och miljöskydd samt bidra till att lindra skuldbördan.d) Stöd för justeringen skall äga rum inom ramen för den berörda AVS-statens politiska och ekonomiska modell.e) AVS-staternas rätt att bestämma riktningen för sina utvecklingsstrategier och prioriteter skall erkännas och respekteras.f) Både reformen och stödprogrammet skall redan från början medge hantering av de negativa sociala verkningar som kan bli följden av anpassningsansträngningarnas process, i strävandena efter de mål som gäller ekonomisk tillväxt och social rättvisa, varvid särskild uppmärksamhet skall ägnas åt de mest sårbara grupperna i samhället, däribland de fattiga, de arbetslösa, kvinnorna och barnen.g) Takten i reformprogrammen skall vara realistisk och förenlig med varje AVS-stats kapacitet och resurser samtidigt som genomförandet av stödprogrammen skall vara flexibelt och anpassat till den berörda AVS-statens förvaltningskapacitet.h) Snabb utbetalning skall vara ett viktigt drag i stödprogrammen.i) Stöd skall ges inom ramen för en för gemenskapen och de berörda AVS-staterna gemensam bedömning av de reformåtgärder som vidtas eller övervägs antingen på makroekonomisk eller sektoriell nivå.

Artikel 245

1. För stöd åt strukturella justeringar skall gemenskapens ekonomiska bistånd ges i form av bidraga) så som anges i artikel 1 i finansprotokollet, ochb) från det vägledande åtgärdsprogrammet, i överensstämmelse med artikel 281.2 e.2. När finansprotokollet har löpt ut skall anslag som har reserverats för stöd för strukturella justeringar och inte blivit tagna i anspråk återbetalas, om inte annat har beslutats av ministerrådet, till fondens tillgångar för finansiering av andra verksamheter som ligger inom ramen för utvecklingsfinansieringssamarbetet, i synnerhet de verksamheter som är relaterade till programmerbart bistånd.

Artikel 246

1. Alla AVS-stater skall i princip vara berättigade till stöd för strukturella justeringar beroende på omfattningen av de reformer som genomförs eller övervägs på makroekonomisk eller sektoriell nivå, deras effektivitet och sannolika inverkan på utvecklingens ekonomiska, sociala och politiska dimension samt på ekonomiska och sociala umbäranden som uppstår, sådana dessa reflekteras av sådana indikatorer soma) skuldnivån och skuldbetalningsbördan,b) betalningsbalanssvårigheter,c) budgetsituationen,d) den monetära situationen,e) den reella nationalinkomstens tillväxttakt,f) arbetslöshetsnivån,g) situationen i sociala områden sådana som näringstillgång, boendeförhållanden, hälsa och undervisning.2. AVS-stater som tar på sig reformprogram vilka är erkända och stödda åtminstone av de huvudsakliga multilaterala givarna eller som är överenskomna med sådana givare men inte nödvändigtvis finansiellt understödda av dessa, skall automatiskt behandlas som om de uppfyller fordringarna för anpassningsstöd.3. Vid bedömning av de sociala och ekonomiska umbäranden som har nämnts i punkt 1 skall särskild uppmärksamhet ges åt de minst utvecklade AVSstaterna.

Artikel 247

1. De resurser som har öronmärkts för stöd för strukturanpassningar får mobiliseras antingen vid början av eller under den period som anges i finansprotokollet, på begäran av den berörda AVS-staten.2. Sådant stöd för anpassningsansträngningar skall ta följande former:a) Sektoriella eller generella importprogram i överensstämmelse med artiklarna 224 c och 225.b) Tekniskt bistånd relaterat till programmet för stöd för strukturella justeringar.3. För att mildra AVS-staternas inhemska ekonomiska svårigheter får härutöver motpartsfonder, genererade med hjälp av olika instrument som gemenskapen har till sitt förfogande, användas i överensstämmelse med artikel 226.4. Stöd för strukturanpassningar skall genomföras på ett flexibelt sätt, och instrumenten skall väljas från fall till fall.Ett generellt importprogram, utformat i överensstämmelse med den princip för stöd åt strukturanpassningar som anges i konventionen, kommer vanligen att vara det lämpligaste medlet för länder som genomför makroekonomiska reformer. När det gäller sektoriella justeringar kommer stödet att ges i form av ett sektorspecifikt importprogram in natura eller i främmande valuta.Ett sektorspecifikt importprogram kan också användas i en situation av makroekonomiska reformer med syfte att uppnå en större sektoriell verkan.

Artikel 248

Genomförandet av varje stödprogram skalla) anpassas till varje mottagarstats behov,b) säkerställa överensstämmelse mellan användningen av de olika stödmedlen och den princip för strukturanpassningar som definieras i artiklarna 243 och 244,c) säkerställa att de ekonomiska AVS-aktörernas berättigande till tillgång till programmets resurser är så vidsträckt och genomblickbar som möjligt och att bästa möjliga förhållande mellan pris och kvalitet uppnås för importerade varor. I detta syfte skall denna konventions anbudsförfarande tillämpas flexibelt för att- säkerställa snabbheten i utbetalningarna,- minimera den berörda AVS-statens administrativa börda,- stämma överens med den statens administrativa och kommersiella praxis,d) vara föremål för en överenskommelse mellan kommissionen och det AVS-organ som har till uppgift att genomföra programmet.

Artikel 249

För att öka flödet av finansiella resurser får gemenskapen, med samtycke från de berörda AVS-staterna, delta i samfinansiering med andra givare eller organ. De olika föreskrifterna om samfinansiering i denna konvention skall gälla. För detta ändamål och för säkerställande av en effektiv resursanvändning samt för minimering av fördröjningar skall ansträngningar göras under förutsättning av den berörda AVS-statens samtycke och med dess verksamma deltagande, för att:a) Samordna de olika givarnas förhållningssätt till stöd för strukturanpassningar.b) Samordna det operationella genomförandet på ett enkelt och kostnadseffektivt sätt.

Artikel 250

1. AVS-statens begäran om stöd för strukturanpassningar skall innehålla en bred översikt av de underliggande problem som AVS-staten avser att angripa och av de åtgärder som är under genomförande eller övervägs, områden inom vilka stöd erfordras, de sociala återverkningar som konstateras eller förutses, samt förslag beträffande hanteringen av dessa, såväl som kostnadsuppskattningar för det stödprogram för vilket stöd söks och varaktigheten eller den sannolika perioden fram till slutförande.2. Förberedelser, bedömning och finansieringsbeslut för program för strukturanpassning skall genomföras i överensstämmelse med de i kapitel 5 angivna föreskrifterna för förfarandet vid genomförande, med vederbörlig hänsyn till vikten av en snabb utbetalning av medlen för strukturanpassning. Från fall till fall får retroaktiv finansiering av en begränsad del av import med ursprung i AVS/EEG tillåtas.3. När det gäller program för utländsk valuta kommer medel att överföras till ett ecu-bankkonto som öppnats i en gemenskapsmedlemsstat av de berörda AVS-staterna och varifrån alla utbetalningar, täckta av programmet, skall göras. Sådana medel skall betraktas som ett förskott, vilket skall regleras genom ingivande av bevis för rätten att använda dem.Avsnitt 4Samfinansiering

Artikel 251

1. De finansiella resurserna enligt denna konvention får på begäran av AVS-staterna användas för samfinansiering (särskilt med organ och institutioner för utveckling, gemenskapens medlemsstater, AVS-stater, tredje länder eller internationella eller privata finansieringsinstitutioner, företag eller exportkreditinstitut).2. Särskilda överväganden skall göras beträffande möjligheterna till samfinansiering i följande fall, bland andraa) storskaliga projekt som inte kan finansieras uteslutande från en enda finansieringskälla,b) projekt i vilka medverkan från gemenskapens sida och en insats från dess projektexpertis kan underlätta medverkan av andra källor för finansiering,c) projekt som kan gynnas av en blandning av tillståndsbaserad och icke-tillståndsbaserad finansiering,d) projekt som kan delas upp i underprojekt vilka är berättigade till finansiering från olika källor,e) projekt för vilka en diversifiering av finansieringen kan leda till en förmånlig lösning från finansierings- och investeringskostnadssynpunkt och med hänsyn till andra aspekter av det nämnda projektets genomförande,f) projekt av regional eller interregional art.3. Samfinansiering kan ha formen av gemensam eller parallell finansiering. Företräde kommer i varje särskilt fall att ges åt den lösning som är lämpligast från kostnadseffektivitetens synpunkt.4. Med de berörda parternas samtycke:a) Skall åtgärder vidtas för samordning och harmonisering av gemenskapens åtgärder och de åtgärder som vidtas av andra samfinansiärer i syfte att minimera antalet förfaranden som skall följas av AVS-staterna och att göra dessa förfaranden mera flexibla, i synnerhet när det gälleri) andra samfinansiärers och mottagares behov,ii) valet av projekt för samfinansiering och reglerna för genomförande av dessa,iii) harmonisering av reglerna och förfarandena för kontrakt på arbete, material och tjänster,iv) betalningsvillkoren,v) reglerna för berättigande och konkurrens,vi) den preferensmarginal som beviljas AVS-företag.b) Bör processen av samråd och samarbete med andra givare och medfinansiärer förstärkas och utvecklas, där så är möjligt, genom ramavtal för samfinansiering och politik och förfaranden för samfinansiering bör omprövas för säkerställande av effektivitet och bästa möjliga villkor.c) Kan gemenskapen förse de andra medfinansiärerna med administrativ hjälp eller fungera som ett lednings- eller samordningsorgan för projekt som delfinansieras av gemenskapen för underlättande av genomförandet av samfinansierade projekt eller åtgärdsprogram.Avsnitt 5Mikroprojekt

Artikel 252

1. För att svara mot lokala samhällens utvecklingskrav skall fonden på begäran av de berörda AVS-staterna medverka i finansieringen av mikroprojekt på lokal nivå soma) har en ekonomisk och social inverkan på folkets liv,b) tillgodoser ett bevisat och observerat, prioriterat behov, ochc) kommer att tas upp på initiativ av och med aktiv medverkan av den lokala gemenskap som skall dra fördel av mikroprojektet.2. Bidrag till mikroprojekt skall gesa) av den berörda lokala gemenskapen, in natura eller i form av tjänster eller pengar, och anpassade till dess kapacitet att bidra,b) av fonden, varvid bidraget normalt inte skall överstiga tre fjärdedelar av varje projekts totalkostnad och inte får överstiga 300 000 ecu,c) i exceptionella fall, av den berörda AVS-staten, antingen i form av ett finansiellt bidrag eller genom utnyttjande av offentligt ägd utrustning eller tillhandahållande av tjänster.3. De belopp som representerar fondens bidrag skall tas från anslagsfördelningen i det nationella vägledande åtgärdsprogrammet.4. Särskild prioritet skall ges åt förberedelser för och genomförande av mikroprojekt i de minst utvecklade AVS-staterna.

Artikel 253

Med samtycke från de berörda AVS-staterna, på begäran av de berörda lokala AVS-gemenskaperna och i överensstämmelse med föreskrifterna om fleråriga mikroprojektprogram i artikel 290 får icke-affärsdrivande organisationer inom AVS och gemenskapen, utöver möjligheterna till samfinansiering, samordna, övervaka eller genomföra individuella mikroprojekt eller fleråriga mikroprojektprogram.Avsnitt 6Katastrofbistånd

Artikel 254

1. Katastrofbistånd skall ges åt AVS-stater som drabbas av allvarliga ekonomiska och sociala svårigheter av exceptionell art till följd av naturkatastrofer eller onormala omständigheter med därmed jämförbara verkningar. Biståndet, som är avsett att med mest ändamålsenliga medel ge ett reellt bidrag till avhjälpande av de omedelbara svårigheternaa) skall vara tillräckligt flexibelt för att ta vilken form som helst, som är anpassad till omständigheterna, inklusive tillhandahållande av ett vitt sortiment undsättningsvaror och undsättningstjänster eller fördelning av pengar till offer,b) får också täcka finansieringen av omedelbara åtgärder för återställande av skadade strukturer och skadad utrustning samt för ett minimum av livskraft,c) skall göras tillgängligt snabbt och lätt samt inte behöva återbetalas.2. Gemenskapen skall vidta adekvata åtgärder för att underlätta snabba åtgärder som krävs för tillgodoseende av de omedelbara behov för vilka katastrofbiståndet är avsett. I detta syftea) skall medel, tillhandahållna inom ramen för katastrofbiståndet, vara fullt ut tillgängliga och utbetalade, och verksamheten skall vara fullbordad, inom 180 dagar från etablerandet av genomförandereglerna, såvida inte annat stipuleras enligt gemensam överenskommelse,b) skall, i de fall där inte alla de tillgängliga medlen har blivit i sin helhet utbetalade inom den fastställda tiden eller en sådan annan överenskommen tidsgräns som anges i punkt a, återstoden betalas tillbaka till det särskilda anslag som nämns i finansprotokollet,c) skall de närmare bestämmelserna för fördelning och genomförande av katastrofbistånd vara underkastade nödförfaranden och flexibla förfaranden,d) får medel användas för retroaktiv finansiering av omedelbara hjälpåtgärder som företas av AVSstaterna själva.

Artikel 255

1. Bistånd får medges AVS-stater som tar emot flyktingar eller återvändande för tillgodoseende av akuta behov som inte omfattas av katastrofbistånd, för genomförande på längre sikt av projekt och åtgärdsprogram inriktade på självförsörjning och integration eller återintegration av dessa folkgrupper.2. Bistånd, liknande det som avses i punkt 1, kan komma ifråga för hjälp med frivillig integration eller återintegration av personer som har tvingats lämna sina hem till följd av konflikter eller naturkatastrofer. Därvid skall hänsyn tas till alla de faktorer som har lett till den tvångsmässiga förflyttningen, däribland den berörda befolkningens önskemål och statens ansvar för tillgodoseende av det egna folkets behov.3. Med understrykande av den utvecklingsmässiga arten av det bistånd som ges i överensstämmelse med denna artikel får bistånd användas tillsammans med den berörda statens vägledande åtgärdsprogram.4. Sådant bistånd skall administreras och genomföras enligt förfaranden som tillåter flexibilitet och snabbhet. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt effektivaste sätt att ge sådant bistånd till den berörda befolkningen. Villkor för betalning och genomförande skall fastställas från fall till fall. Om AVS-staten samtycker får biståndet ges tillsammans med verksamhet inom specialiserade organisationer, inklusive FN-organisationer, eller direkt av kommissionen.

Artikel 256

Kontrakt inom ramen för katastrofbiståndet skall beviljas på grundval av de tillämpliga reglerna enligt avsnitt 5.

Artikel 257

Fysisk och social rehabilitering, motiverad som följd av naturkatastrofer eller onormala omständigheter med därmed jämförbar verkan kan inledas med bistånd från gemenskapen inom ramen för denna konvention. Behoven efter katastrofsituationen kan omfattas av andra resurser, särskilt de motpartsmedel som har skapats med hjälp av medel som står till gemenskapens förfogande, det särskilda anslaget för flyktingar, återvändande och tvångsvis förflyttade personer, de nationella eller regionala vägledande åtgärdsprogrammen eller en kombination av dessa olika element.Dessa behov kan också, med beaktande av föreskrifterna i artikel 2 i finansprotokollet, täckas av den del av det särskilda anslaget för katastrofbistånd som återstår vid utgången av detta protokolls giltighetstid.Kapitel 3InvesteringarAvsnitt 1Investeringsstimulans

Artikel 258

AVS-staterna och gemenskapen, som inser vikten av privata investeringar för främjandet av sitt utvecklingssamarbete och bekräftar behovet av åtgärder som stimulerar sådana investeringar, skalla) genomföra åtgärder för att uppmuntra privata investerare, som iakttar AVS-EEG-utvecklingssamarbetets mål och prioriteter samt tillämpliga lagar och andra författningar i respektive stater, att genomföra åtgärder för deltagande i utvecklingsansträngningarna,b) ge sådana investerare rättvis och jämställd behandling,c) vidta åtgärder som bidrar till att skapa och upprätthålla ett förutsägbart och säkert investeringsklimat och gör det möjligt att uppta förhandlingar om överenskommelser som kommer att förbättra investeringsklimatet,d) främja ett effektivt samarbete mellan ekonomiska aktörer inom AVS-staterna samt mellan AVS-staternas och gemenskapens ekonomiska aktörer för att öka kapitalflödet, förvaltningsförmågan, tekniken och andra former av kunnande,e) underlätta ett ökat och stabilare flöde av resurser från gemenskapens privata sektor till AVS-staterna genom att bidra till att undanröja hinder för AVS-staternas tillgång till internationella kapitalmarknader, särskilt inom gemenskapen,f) skapa en miljö som uppmuntrar utveckling av finansiella institutioner och mobilisering av resurser som är väsentliga för kapitalbildning och tillväxt av entreprenörskap,g) främja utvecklingen av företag genom sådana åtgärder som behövs för förbättring av näringslivsmiljön och särskilt främja en juridisk, administrativ och finansiell ram som kan leda till uppkomst och utveckling av dynamiska företag i den privata sektorn inkluderande verksamhet på gräsrotsnivå,h) förstärka kapaciteten hos nationella institutioner i AVS-stater för åstadkommande av ett sortiment av tjänster som kan uppmuntra till större nationell medverkan i näringslivsaktiviteter.

Artikel 259

För att uppmuntra flöden av privata investeringar och utveckling av företag skall AVS-staterna och gemenskapen i samarbete med andra intresserade organ inom konventionens rama) understödja ansträngningar i syfte att främja europeiska privata investeringar i AVS-staterna genom att organisera diskussioner mellan varje intresserad AVSstat och potentiella investerare om den juridiska och finansiella ram som AVS-stater kan erbjuda investerare,b) uppmuntra flödet av information om investeringsmöjligheter genom organiserande av möten om investeringsfrämjande, tillhandahållande av periodisk information om befintliga finansiella eller andra specialiserade institutioner, och deras resurser och villkor samt uppmuntran till etablering av centra för sådana möten,c) uppmuntra spridningen av information om arten och tillgängligheten av investeringsgarantier och försäkringsmekanismer för underlättande av investeringar i AVS-stater,d) tillhandahålla bistånd till små och medelstora företag i AVS-stater för utformning och erhållande av finansiering genom eget kapital och genom lån på bästa möjliga villkor,e) utforska olika sätt att eliminera eller reducera värdlandets risk för individuella investeringsprojekt som skulle kunna bidra till ekonomiskt framåtskridande,f) tillhandahålla bistånd till AVS-stater när det gälleri. skapande eller förstärkning av AVS-staternas kapacitet för att förbättra kvaliteten i genomförbarhetsutredningar och i projektförberedelser så att rättvisande ekonomiska och finansiella slutsatser kan dras, ellerii. skapande av mekanismer för integrerad projektförvaltning som täcker hela projektutvecklingscykeln inom ramen för den ifrågavarande statens utvecklingsprogram.Avsnitt 2Skydd för investeringar

Artikel 260

Parterna bekräftar behovet av att främja och skydda vardera partens investeringar på sina respektive territorier och bekräftar i detta sammanhang vikten av slutande av avtal mellan staterna, i deras gemensamma intresse angående främjande av och skydd för investeringar, avtal som också skulle kunna bilda basen för försäkrings- och garantiplaner.

Artikel 261

1. En avtalsslutande stat kan begära förhandling om ett avtal för främjande av och skydd för investeringar med en annan avtalsslutande stat.2. De stater som utgör parter i sådana avtal skall inte utöva någon diskriminering mellan de stater som utgör parter i denna konvention eller mot varandra i relation till tredje land vid inledande av förhandlingar om, slutande av, tillämpning och tolkning av bilaterala eller multilaterala avtal om främjande av och skydd åt investeringar.Med "icke-diskriminering" förstår parterna att vardera sidan vid förhandlingar om sådana avtal är berättigad till klausuler i avtal som förhandlas mellan de berörda AVSstaterna eller medlemsstaterna och en annan stat, förutsatt att reciprocitet medges i varje särskilt fall.3. De avtalsslutande staterna skall ha rätt att begära en modifiering eller anpassning av den icke-diskriminerande behandlingen enligt punkt 2 när internationella förpliktelser eller förändrade faktiska omständigheter så kräver.4. Tillämpningen av principerna i punkterna 2 och 3 berättigar inte till och kan i praktiken inte medföra inkräktande på någon stats suveränitet när denna stat är part i avtalet.5. Relationen mellan tidpunkten för ikraftträdandet av ett avtal, om vilket förhandlingar har förts, bestämmelser om slitande av tvister och tidpunkten för de berörda investeringarna skall fastställas i det nämnda avtalet under hänsynstagande till punkterna 1 4. Parterna bekräftar att retroaktivitet inte skall tillämpas som en allmän princip såvida inte parterna bestämmer annat.

Artikel 262

För att ytterligare uppmuntra europeiska investeringar i utvecklingsprojekt som stödjs av AVS-staterna och är av särskild vikt för dessa kan gemenskapen och medlemsstaterna, å ena sidan, och AVS-staterna, å den andra, även sluta avtal om specifika projekt av gemensamt intresse där gemenskapen och europeiska företag bidrar till finansieringen.Avsnitt 3Finansiering av investeringar

Artikel 263

1. För att bistå genomförandet av direkt produktiva investeringar, både offentliga och privata, vilka bidrar till AVS-staternas ekonomiska och industriella utveckling, skall gemenskapen ge finansiellt bistånd, underkastat föreskrifterna i denna avdelning kapitel 2, i form av riskkapital eller lån ur bankens egna medel. Detta finansiella bistånd får användas bland annat för följande:a) Ökning, direkt eller indirekt, av offentliga, halvoffentliga eller privata AVS-företags egna resurser och tillhandahållande av finansiering i form av lån till investeringar i sådana företag.b) Stöd åt produktiva investeringsprojekt och investeringsprogram, definierade och stödda av de gemensamma organ som har etablerats av gemenskapen och AVS-staterna i överensstämmelse med konventionen.c) Finansieringsplaner till förmån för små och medelstora företag.2. För uppnående av målen enligt punkt 1 skall en väsentlig del av riskkapitalet inriktas mot stöd till investeringar i den privata sektorn.

Artikel 264

Utöver de resurser som föreskrivs ovan kan AVS-staten eller AVS-staterna använda det nationella eller regionala åtgärdsprogrammet för bland annat följande:a) Finansieringsplaner till förmån för små och medelstora företag.b) Uppmuntran till etablering eller förstärkning av nationella eller regionala finansiella institutioner för att sätta dem i stånd att verksamt stödja den privata sektorns behov.c) Ändamålsenligt och verksamt stöd åt främjande av exporten.d) Bedrivande av allmänt eller specifikt tekniskt samarbete för att tillgodose den privata sektorns behov.

Artikel 265

Finansieringen av direkt produktiva projekt kan gälla nyinvesteringar såväl som rehabilitering eller utnyttjande av befintlig kapacitet.

Artikel 266

När finansieringen görs genom ett organ som vidarebefordrar medlen skall det vara detta organs ansvar att välja ut och bedöma individuella projekt och att administrera de medel som den har fått till sitt förfogande på de villkor som anges i denna konvention och genom ömsesidig överenskommelse mellan parterna.Avsnitt 4Stöd åt investeringar

Artikel 267

För att effektivt uppnå konventionens olika mål när det gäller främjande av privata investeringar och för att förverkliga dess multiplikativa effekt skall banken eller kommissionen medverka genom:a) finansiellt bistånd, inklusive eget kapital,b) tekniskt bistånd,c) rådgivningstjänster,d) informations- och samordningstjänster.

Artikel 268

1. Banken skall utnyttja riskkapitalresurser för att komplettera de verksamheter som är inriktade på främjande av och tillhandahållande av stöd åt AVS-staternas privata sektorer. För detta ändamål får riskkapital användas föra) direkta lån till investeringar i AVS-staternas offentliga, halvoffentliga och privata företag, däribland små och medelstora företag,b) att öka de offentliga, halvoffentliga eller privata företagens egna resurser, eller resurser vilka behandlas som sådana, genom direkta andelar i gemenskapens namn,c) att med AVS-statens samtycke delta i de finansiella institutionernas kapital, vilka främjar privata investeringar i AVS-stater,d) att tillhandahålla finansiering åt AVS-staternas finansiella institutioner eller, med den berörda AVS-statens samtycke, befrämjare inom AVS eller gemenskapen vilka önskar investera, utöver sitt eget bidrag, i AVSEEG-samriskföretag för att förstärka AVS-företagens egna resurser,e) att med samtycke från den eller de berörda AVSstaterna bistå finansiella mellanhänder inom AVS eller gemenskapen vilka bidrar till finansiering av små och medelstora företag i AVS-staterna när det gäller atti) förvärva kapitalandelar i små och medelstora företag i AVS-staterna,ii) låta privata AVS-investerare eller initiativtagare inom gemenskapen förvärva kapitalandelar i små och medelstora företag i AVS-staterna på villkoren enligt punkt d,iii) vidareutlåning av medel för finansiering av investeringar i AVS-staters små och medelstora företag,f) vara behjälplig med omstrukturering eller tillförsel av nytt kapital av AVS-staters finansiella institutioner,g) finansiera specifika utredningar, forskning eller investeringar för förberedande och identifiering av projekt. Tillhandahålla bistånd, däribland utbildning, förvaltning och investeringsrelaterade tjänster, till företag inom ramen för bankens operationer under för-investeringsperioden eller för rehabiliteringsändamål och, där så är lämpligt, bidra till de initialkostnader, däribland investeringsgaranti och försäkringspremier, som behövs för säkerställande av att investeringsbeslutet fattas.2. Där så är lämpligt skall lånefinansiering av investeringar, både direkt och indirekt, liksom av sektoriella stödprogram, tillhandahållas ur bankens egna medel.

Artikel 269

AVS-staterna får för uppmuntran till främjande och utveckling av sina respektive privata sektorer, använda det vägledande programmets resurser föra) stöd åt företags utveckling genom tillhandahållande av utbildning, bistånd i finansförvaltning och projektförberedelser, tjänster för nyetablering inom näringslivet samt utvecklings- och förvaltningstjänster, och genom uppmuntran åt tekniköverföringar,b) tillhandahållande av ändamålsenligt och effektivt stöd åt investeringsfrämjande, däribland bistånd åt befrämjare,c) stöd till etablerande eller förstärkning av nationella eller regionala finansinstitutioner i AVS-staterna för finansiering av exportverksamhet,d) finansiering av import av halvfabrikat som behövs för en ansökande AVS-stats exportnäringar,e) kreditordningar till förmån för små och medelstora företag,f) tillhandahållande av ändamålsenligt och effektivt stöd för exportfrämjande,g) stöd åt förbättring av investeringsklimatet inklusive det juridiska och fiskala ramverket för näringslivet, samt utveckling av tjänster till stöd för företagssektorn i syfte att förse företag med rådgivningstjänster på de juridiska, tekniska och förvaltningsmässiga områdena,h) tillhandahålla tekniskt samarbete för förstärkning av de verksamheter som bedrivs av organ i AVS-staterna vilka arbetar för utveckling av små och medelstora företag,i) genomförande av ändamålsenliga åtgärdsprogram för yrkesutbildning och utveckling av individuella entreprenörers kapacitet, särskilt i de småskaliga och informella sektorerna,j) tillhandahållande av bistånd för mobilisering av inhemskt sparande, utveckling av kapitalförmedling och av nya finansiella instrument, rationalisering av företags saluföring och uppmuntran till utländska investeringar,k) finansiering av riskföretagande från kooperativs eller lokala gemenskapers sida i AVS-stater samt skapande eller förstärkning av garantifonder för små och medelstora företag.

Artikel 270

För att mobilisera resurser för externa investeringar, både privata och offentliga, bör särskilda ansträngningar göras för att utnyttja möjligheterna till samfinansiering eller locka till parallellfinansiering för de olika projekten eller åtgärdsprogrammen.

Artikel 271

I samband med bistånd till AVS-ansträngningarna att investera i bearbetning, försäljning, distribution och transport skall särskild uppmärksamhet ges åt stöd till optimal användning av de berörda AVS-staternas befintliga kapacitet och behoven för rehabilitering.

Artikel 272

För att stödja främjandet av investeringar i AVS-staterna och med vederbörlig hänsyn till att kommissionens och bankens roller kompletterar varandra skall dessa närmare samordna sina verksamheter inom detta område.Kommissionen och banken skall, med bistånd från medlemsstater och AVS-stater, säkerställa en effektiv samordning på operativ nivå mellan alla parter som är intresserade av att stödja investeringar i AVS-staterna.För att hålla dessa parter underrättade om investeringsutsikter skall kommissionen utarbeta rapporter och utredningar i synnerhet om- flöden av investeringar mellan gemenskapen och AVSstaterna, ekonomiska, juridiska eller institutionella hinder som försvårar dessa investeringar, åtgärder som kommer att underlätta rörelser av privat kapital, samfinansiering, AVS-staters tillgång till internationella finansmarknader och effektiviteten i inhemska finansmarknader,- aktiviteter, företagna av nationella och internationella system för investeringsgarantier,- överenskommelser mellan medlemsstater och AVSstater om främjande av och skydd för investeringar.Kommissionen skall delge AVS-EEG-kommittén för utvecklingsfinansieringssamarbete resultaten av dessa utredningar. Den skall också, i samarbete med banken, leverera en rapport om resultaten av samordning inom området för investeringar och stöd åt den privata sektorn.Avsnitt 5Löpande betalningar och kapitalrörelser

Artikel 273

1. När det gäller kapitalrörelser, förbundna med investeringar, och löpande betalningar skall parterna avstå från åtgärder inom området för transaktioner med utländsk valuta som skulle vara oförenliga med deras förpliktelser enligt denna konvention vilka följer av föreskrifterna rörande handel med varor och tjänster, etablering och industriellt samarbete. Dessa förpliktelser skall emellertid inte hindra parterna från att vidta nödvändiga skyddsåtgärder om dessa skulle rättfärdigas av faktorer relaterade till allvarliga ekonomiska svårigheter eller svåra betalningsbalansproblem.2. När det gäller transaktioner med utländsk valuta, förbundna med investeringar och löpande betalningar, skall AVS-staterna å ena sidan och medlemsstaterna å den andra så långt som möjligt undvika att vidta diskriminerande åtgärder mot varandra eller bevilja tredje stater gynnsammare behandling under fullt hänsynstagande till att det internationella monetära systemet befinner sig i ständig utveckling och till att det finns specifika monetära regler och betalningsbalansproblem.I den mån sådana åtgärder eller sådan behandling är oundvikliga skall de upprätthållas eller införas i överensstämmelse med accepterade internationella monetära regler, och alla ansträngningar skall göras för att minska de ogynnsamma verkningarna på de berörda parterna.Avsnitt 6Behörighet för och behandling av företag

Artikel 274

1. När det gäller regler som kan komma att tillämpas i frågor om etablering och tillhandahållande av tjänster skall AVS-staterna å ena sidan och medlemsstaterna å den andra behandla AVS-staters medborgare och företag respektive medlemsstaters medborgare och företag på ett inte diskriminerande sätt. Om emellertid en AVS-stat eller medlemsstat i fråga om en given aktivitet är oförmögen till sådan behandling skall den icke vara bunden till att ge sådan behandling i fråga om den aktiviteten gentemot den berörda statens medborgare och företag.2. I denna konvention skall en medlemsstats eller AVS-stats företag betyda företag som är grundade under civilrättslig eller handelsrättslig lagstiftning, däribland bolag, offentliga och andra, kooperativa sammanslutningar och andra juridiska personer och offentligrättsliga eller civilrättsliga samfälligheter, med undantag för ickeaffärsdrivande, som är bildade i enlighet med en medlemsstats eller AVS-stats lagstiftning och har huvudkontor, central förvaltning eller huvudsakligt driftsställe inom en medlemsstat eller AVS-stat.Ett företag som har enbart sitt huvudkontor i en medlemsstat eller en AVS-stat skall emellertid ha en verksamhet som fortlöpande har verklig anknytning till den medlemsstatens eller AVS-statens ekonomi.Kapitel 4Tekniskt samarbete

Artikel 275

Tekniskt samarbete skall bistå AVS-staterna i utvecklingen av nationella och regionala arbetskraftsresurser och hållbar utveckling av deras institutioner samt bidra till att målen för projekt och åtgärdsprogram uppnås. För detta ändamåla) skall stöd genom tekniskt bistånd göras tillgängligt endast på begäran av den eller de berörda AVSstaterna,b) skall tekniskt samarbete vara kostnadseffektivt och relevant för det behov för vilket det är avsett samt också gynna överföringen av kunnande och öka den nationella och regionala förmågan,c) skall ansträngningar göras för uppmuntran till medverkan av AVS-experter, konsultföretag samt undervisnings- och forskningsinstitutioner i kontrakt som är finansierade av fonden, och även för ökad användning av hjälp av AVS-arbetskraft som konsulter åt en institution i deras eget land, ett grannland eller till en regional organisation,d) får AVS-stater, antingen nationellt eller regionalt, utnyttja det ekonomiska och tekniska samarbetets medel och resurser för att utveckla kunskap om den nationella arbetskraftens begränsningar och möjligheter samt att upprätta ett register över experter, konsulter och konsultföretag i AVS-staterna, lämpliga för anlitande inom fondens projekt och åtgärdsprogram liksom att definiera tillvägagångssätt för att anställa kvalificerad nationell och regional personal inom fondprojekt,e) skall tekniskt bistånd mellan AVS-staterna stödjas genom utvecklingsfinansieringssamarbetets medel för möjliggörande av utbyte av tekniskt bistånd, förvaltningsexpertis och yrkesexpertis mellan AVS-staterna,f) skall åtgärdsprogram för långsiktig uppbyggnad av institutioner samt personalutveckling ingå i planeringen av projekt och åtgärdsprogram under hänsynstagande till de nödvändiga ekonomiska kraven,g) skall gemenskapen, i syfte att vända strömmen av kvalificerad personal från AVS-staterna, hjälpa de AVS-stater som så begär att underlätta återvändandet för kvalificerade AVS-medborgare som är bosatta i utvecklade länder, genom lämplig stimulans för återflyttning,h) skall vid bedömningen av projekt och åtgärdsprogram vederbörlig hänsyn tas till knappheten på nationella mänskliga resurser och en strategi för främjande av sådana resurser säkerställas,i) skall personal för tekniskt bistånd vara kvalificerad för de specifika uppgifter som definieras i ansökningen från AVS-staten eller AVS-staterna och integreras inom den mottagande AVS-institutionen,j) skall en effektiv utbildning av nationell personal vara en del av uppdraget åt personalen för tekniskt bistånd så att tekniskt bistånd kan fasas ut med syfte att befattningarna skall kunna fyllas helt och permanent med AVS-staternas medborgare,k) skall samarbetet innefatta regler för ökning av AVSstaternas kapacitet att bygga upp egen expertis och förbättra det tekniska kunnandet bland deras egna konsulter eller konsultföretag,l) skall särskild uppmärksamhet ges åt utveckling av AVS-staternas kapacitet när det gäller planering, genomförande och utvärdering av projekt,

Artikel 276

1. Tekniskt samarbete kan vara av antingen specifik eller generell art.2. Tekniskt samarbete av generell art skall omfatta bland annata) utvecklingsutredningar samt utredningar om utsikter och resurser för ekonomisk utveckling och diversifiering inom AVS-staterna och om problem av intresse för AVS-staterna som helhet eller en grupp bland dessa stater,b) utredningar med syfte att hitta praktiska lösningar på AVS-staternas problem i samband med skuldsättning samt betalningsbalans,c) sektoriella utredningar eller produktutredningar,d) tillhandahållande av experter, rådgivare, tekniker och instruktörer för specifika uppdrag och för begränsade perioder,e) tillhandahållande av utrustning för instruktion, experiment, forskning och demonstration,f) allmän information och dokumentation inklusive statistik för främjande av AVS-staternas utveckling och uppnående av samarbetets syften,g) utbyten av verkställande och specialiserad personal, studerande, forskare, stödpersoner och ledare för sociala eller kulturella grupper eller sammanslutningar,h) utdelning av stipendier, särskilt till personer som redan är anställda men som behöver vidareutbildning,i) organiserande av seminarier eller sammankomster för utbildning, vidareutbildning och information,j) etablering eller förstärkning av informations- och dokumentationsinstrument, särskilt för utbyte av kunnande, metoder och erfarenhet AVS-stater emellan samt mellan dessa och gemenskapen,k) samarbete eller vänskapsförbindelser mellan AVSstaters institutioner, särskilt universitet och andra AVS- och EEG-inrättningar för utbildning och forskning,l) stöd åt väsentliga kulturella evenemang.3. Tekniskt samarbete, relaterat till specifika verksamheter, skall inkludera bland annata) tekniska, ekonomiska, statistiska, finansiella och kommersiella utredningar såväl som forskning och översikter som behövs som förberedelser för projekt eller åtgärdsprogram, inbegripet sådana som rör strukturella justeringar och investeringar,b) förberedelser för projekt och åtgärdsprogram,c) genomförande och ledning av projekt och åtgärdsprogram,d) genomförande av temporära åtgärder som behövs för upprättande, igångsättande, drift och underhåll av ett specifikt projekt,e) övervakning och utvärdering av verksamhet,f) integrerade åtgärdsprogram för utbildning, information och forskning.

Artikel 277

Gemenskapen skall vidta praktiska åtgärder för att öka och förbättra den information som står till AVS-staters förfogande när det gäller tillgängligheten av lämpliga konsulter och deras kvalifikationer.

Artikel 278

1. I valet mellan användning av konsultföretags eller individuella experters tjänster skall hänsyn tas till problemens art och till de erforderliga medlens och förvaltningsresursernas storlek och komplexitet såväl som de relativa kostnaderna för de båda lösningarna. Därutöver skall åtgärder vidtas för säkerställande av att rekryterare klart kan skilja mellan olika kompetensnivåer och erfarenhet på internationell nivå. Vid valet av uppdragstagare och deras personal skall följande kriterier beaktas:a) Yrkesskicklighet (teknisk och pedagogisk förmåga) samt mänskliga kvalifikationer.b) Respekt för den eller de berörda AVS-staternas kulturella värderingar samt deras politiska och administrativa förhållanden.c) Kännedom om det språk som behövs för att genomföra kontraktet.d) Praktisk erfarenhet av problem av den typ som skall hanteras.e) Kostnaderna.2. Rekryteringen av personal för tekniskt samarbete, fastställandet av deras inriktning och funktion samt löptiden för deras uppdrag, deras ekonomiska ersättning och de sätt på vilka de bidrar till utvecklingen inom de AVS-stater som de har tilldelats, skall följa de principer för politik för tekniskt samarbete som anges i artikel 275. De förfaranden som skall tillämpas i detta sammanhang skall säkerställa objektivitet i fråga om valet av och kvaliteten hos de erbjudna tjänsterna. Följande principer skall likaledes tillämpas:a) Rekryteringen skall utföras av de nationella institutioner som kommer att utnyttja det tekniska biståndet, i överensstämmelse med de relevanta föreskrifterna om konkurrens och preferens.b) Ansträngningar skall göras för att underlätta direkt kontakt mellan kandidaten och den blivande mottagaren av det tekniska biståndet.c) Användning av alternativa system för tillhandahållande av tekniskt bistånd bör uppmuntras genom utnyttjande av frivilliga, icke-statliga organisationer, pensionerade chefer och arrangemang för vänskapsförbindelser.d) Vid överväganden av en begäran om tekniskt bistånd skall AVS-staterna och kommissionens delegation jämföra kostnaderna och intäkterna för olika sätt att överföra teknik och öka färdigheter.e) Underlaget för anbudsinfordran skall föreskriva att varje anbudsgivare i sitt anbud skall ange vilka metoder han avser att använda och vilken personal han avser att utnyttja samt strategin för främjande av nationella eller regionala lokala färdigheter när kontraktet väl har trätt i kraft.f) Gemenskapen skall förse de mottagande AVS-staterna med detaljerad information om den totala kostnaden för det tekniska biståndet, så att AVS-staterna kan förhandla om kontrakten på ett kostnadseffektivt sätt.

Artikel 279

För att öka AVS-staternas kapacitet att bygga upp sina tekniska färdigheter och förbättra sina konsulters kunnande skall gemenskapen och AVS-staterna uppmuntra arrangemang för samarbete mellan konsultföretag, konsulterande ingenjörer, experter och institutioner i gemenskapens medlemsstater och i AVS-staterna. För detta ändamål skall gemenskapen och AVS-staten göra alla ansträngningar att:a) genom tillfälligt samarbete uppmuntra användningen av underleverantörskontrakt eller användningen av experter som är medborgare i AVS-staterna i arbetslag som är anställda av konsultfirmor, konsulterande ingenjörer eller institutioner i medlemsstaterna,b) i underlaget för anbudsinfordran underrätta anbudsgivare om urvalskriterier och preferenser som föreskrivs i konventionen, särskilt de som avser uppmuntran åt användningen av AVS-staternas mänskliga resurser.

Artikel 280

1. Med beaktande av föreskrifterna i detta kapitel skall tilldelningen av tjänstekontrakt och reglerna för konkurrens och preferens stå i överensstämmelse med kapitel 5 avsnitt 5.2. Tekniskt samarbete skall ge stöd åt undervisnings- och utbildningsverksamheterna, fleråriga utbildningsprogram, däribland stipendier, i enlighet med del två avdelning XI kapitel 1.Kapitel 5Förfaranden för genomförandeAvsnitt 1Programutveckling

Artikel 281

1. Vid början av den period som täcks av konventionen och innan det vägledande programmet utformasa) skall varje AVS-stat från gemenskapen få uppgift om det totala för program tillgängliga finansiella anslag som den kan få del av under den perioden såväl som annan relevant information,b) skall varje AVS-stat som är berättigad till de medel som är öronmärkta för stöd åt justeringar i överensstämmelse med artikel 246, underrättas om den uppskattade storleken av den initialbetalning som den kan få.2. Efter att ha mottagit den ovan nämnda informationen skall varje AVS-stat utforma och till gemenskapen inge ett utkast till vägledande program på grundval av och i linje med dess utvecklingsmål och utvecklingsprioriteter. Utkastet till vägledande program skall innehålla:a) den berörda AVS-statens prioriterade utvecklingsmål på nationell och regional nivå,b) den eller de centrala sektorer för vilka stöd anses mest på sin plats,c) de lämpligaste åtgärderna och operationerna för uppnående av målen i de centrala sektorerna eller, i de fall där sådana verksamheter inte är tillräckligt väldefinierade, huvuddragen i åtgärdsprogrammen för stöd åt den av staten antagna politiken i dessa sektorer,d) om möjligt, specifika, klart definierade nationella projekt och åtgärdsprogram, och särskilt sådana som utgör uppföljning av pågående projekt och program,e) i tillämpliga fall, en begränsad del av de för åtgärdsprogram tillgängliga resurserna vilken inte är tilldelad den centrala sektor som AVS-staten föreslår till användning för stöd åt strukturella justeringar,f) eventuella förslag till regionala projekt och åtgärdsprogram.

Artikel 282

1. Utkastet till vägledande program skall göras till föremål för ett utbyte av synpunkter mellan den berörda AVS-staten och gemenskapen, varvid vederbörlig hänsyn skall tas till AVS-staternas inhemska behov och deras suveräna rättigheter att besluta om sina utvecklingsstrategier, prioriteter och modeller såväl som sin övergripande makroekonomiska och sektoriella politik.2. Det vägledande programmet skall antas genom överenskommelse mellan gemenskapen och den berörda AVS-staten på grundval av det utkast till vägledande program som har föreslagits av den staten och skall, när det är antaget, vara bindande för både gemenskapen och den berörda staten. Det skall specificera bland annat följande:a) Den eller de centrala sektorer inom vilka gemenskapens stöd kommer att ges samt de resurser som skall hänföras dit för det ändamålet.b) De åtgärder och verksamheter som behövs för uppnående av de överenskomna sektorernas mål.c) Tidtabellen för åtaganden som skall göras och åtgärder som skall vidtas.d) Det belopp som har reserverats för försäkring mot eventuella anspråk och för täckande av kostnadsökningar och oförutsedda utgifter.e) De projekt och åtgärdsprogram som ligger utanför de centrala sektorerna såväl som förslagen till regionala projekt och åtgärdsprogram samt i förekommande fall den del som avses för stöd åt strukturella justeringar.3. Det vägledande programmet skall vara tillräckligt flexibelt för att verksamheterna hela tiden skall ligga i linje med målen och att förändringar i AVS-staternas ekonomiska läge, prioriteter och mål beaktas. Det får revideras på begäran av den berörda AVS-staten.

Artikel 283

Gemenskapen och AVS-staten skall vidta alla nödvändiga åtgärder för säkerställande av att det vägledande programmet antas inom kortaste möjliga tid, helst innan denna konvention träder i kraft.

Artikel 284

1. Det vägledande programmet skall ange totalbeloppet av det för åtgärdsprogram tillgängliga bistånd som kan ställas till varje AVS-stats förfogande. Bortsett från medel som reserveras för katastrofbistånd, räntesubventioner och regionalt samarbete skall det för åtgärdsprogram tillgängliga biståndet innefatta bidrag och en del som består av riskkapital.2. Det belopp som eventuellt återstår av fonden därför att den inte tagits i anspråk eller utbetalats vid slutet av finansprotokollets sista tillämpningsår skall utnyttjas tills det uttömts i överensstämmelse med samma villkor som de som föreskrivs i denna konvention.3. En jämförande redovisning av ianspråktagna belopp och betalningar skall varje år utarbetas av den nationelle utanordnaren och kommissionsdelegaten, som skall vidta de åtgärder som behövs för att tidtabellen för de åtaganden som har överenskommits vid tidpunkten för uppgörandet av programmen skall följas, och utröna orsakerna till konstaterade fördröjningar av genomförandet, så att erforderliga åtgärder för avhjälpande kan föreslås.Avsnitt 2Definition av, förberedelser för och bedömning av projekt

Artikel 285

Ansvaret för att definiera och förbereda projekt och åtgärdsprogram skall åvila den berörda AVS-staten eller annan berättigad förmånstagare.

Artikel 286

Projekt- eller åtgärdsprogramakter som har iordningställts och framlagts för finansiering skall innehålla all information som behövs för bedömning av projekten eller åtgärdsprogrammen eller i fall där sådana projekt och åtgärdsprogram inte har blivit fullständigt definierade, ett angivande av de huvuddrag som behövs för bedömning av dem. Sådana akter skall officiellt sändas till delegaten av AVS-staterna eller andra förmånstagare i överensstämmelse med denna konvention. När det gäller andra förmånstagare än AVS-stater skall uttryckligt samtycke från den berörda staten krävas.

Artikel 287

1. Bedömningen av projekt och åtgärdsprogram skall företas gemensamt av AVS-staten eller -staterna och gemenskapen. För att påskynda förfarandet skall kommissionen ge sin delegat erforderligt bemyndigande att företa denna gemensamma bedömning.2. Vid bedömning av projekt och åtgärdsprogram skall hänsyn tas till varje AVS-stats specifika egenskaper och begränsningar samt följande faktorer:a) Den begärda verksamhetens effektivitet och livskraft samt avkastningen av, om möjligt på grundval av en kostnads- och intäktsanalys, varvid möjliga varianter skall undersökas.b) Kulturella och sociala aspekter, köns- och miljöaspekter, både direkta och indirekta, samt verkningar för befolkningarna.c) Tillgång till lokal arbetskraft och andra resurser som behövs för genomförande, drift och underhåll av projekten och åtgärdsprogrammen.d) Utbildning och institutionell utveckling som behövs för uppnående av projektens eller åtgärdsprogrammens mål.e) Bördor på mottagaren i form av återkommande kostnader.f) Nationella åtaganden och ansträngningar.g) Erfarenhet från liknande verksamheter.h) Resultat av redan företagna utredningar om liknande projekt eller åtgärdsprogram för att påskynda genomförandet och minimera kostnaderna.3. De minst utvecklade AVS-staternas särskilda svårigheter och begränsningar, som påverkar projektens och åtgärdsprogrammens effektivitet, funktionsduglighet och ekonomiska avkastning, skall beaktas när de nämnda projekten och åtgärdsprogrammen bedöms.4. De generella riktlinjerna och kriterierna för bedömning av projekt och åtgärdsprogram skall under konventionens tillämpningstid utvecklas av AVS-EEG-kommittén för utvecklingsfinansieringssamarbete mot bakgrund av utvärderingsarbete med beaktande av den nödvändiga flexibiliteten i anpassning av dessa kriterier till varje AVS-stats specifika situation.Avsnitt 3Förslag och beslut rörande finansieringen

Artikel 288

1. Slutsatserna av bedömningen skall i ett finansieringsförslag sammanfattas av delegaten i nära samarbete med den nationelle utanordnaren.2. Finansieringsförslaget skall innehålla en förhandstidtabell för det tekniska och ekonomiska genomförandet av projektet eller åtgärdsprogrammet och skall behandla varaktigheten av de olika faserna i genomförandet.3. Finansieringsförslaget skalla) beakta den eller de berörda AVS-staternas kommentarer,b) av delegaten samtidigt vidarebefordras till den eller de berörda AVS-staterna och kommissionen.4. Kommissionen skall fastställa den slutgiltiga utformningen av finansieringsförslaget och vidarebefordra detta, med eller utan ändringar, till gemenskapens beslutsfattande organ. Den eller de berörda AVS-staterna skall ges möjlighet att kommentera eventuella substansändringar som kommissionen avser att göra i dokumentet. Dessa kommentarer skall återspeglas i det ändrade finansieringsförslaget.

Artikel 289

1. Under hänsynstagande till artikel 288.4 skall gemenskapens beslutande organ meddela sitt beslut inom 120 dagar från dagen för kommunikation från delegatens sida enligt artikel 288.3 b.2. I de fall där finansieringsförslaget inte antas av gemenskapen skall den eller de berörda AVS-staterna omedelbart underrättas om skälen för detta beslut. I ett sådant fall skall den eller de berörda AVS-staternas representanter inom 60 dagar därefter begära antingena) att saken hänskjuts till den AVS-EEG-kommitté för utvecklingsfinansieringssamarbete som etableras inom ramen för avtalet, ellerb) att gemenskapens beslutande organ skall ge dem tillfälle till en muntlig presentation.3. Efter en sådan presentation skall ett slutgiltigt beslut om att anta eller avslå finansieringsförslaget fattas av det relevanta gemenskapsorganet, inför vilket den eller de berörda AVS-staterna, innan beslutet fattas, får framlägga de eventuella fakta som synes nödvändiga för komplettering av den information som det har tillgång till.

Artikel 290

1. För påskyndande av förfarandet och med undantag från föreskrifterna i artiklarna 288 och 289 kan finansieringsbeslut gälla flerårsprogram i de fall där finansieringen avsera) utbildning,b) mikroprojekt,c) handelsfrämjande åtgärder,d) grupper av verksamheter i begränsad skala inom en viss sektor,e) tekniskt samarbete.2. I dessa fall kan den berörda AVS-staten för delegaten framlägga ett flerårsprogram som anger huvuddragen, typerna av avsedd verksamhet och föreslaget ekonomiskt åtagande.Finansieringsbeslutet avseende varje flerårsprogram skall fattas av chefutanordnaren. Brevet från denne till den nationelle utanordnaren med underrättelse om sådant beslut skall utgöra det finansieringsavtal som avses i artikel 291.Inom ramen för sålunda antagna fleråriga program skall den nationelle utanordnaren genomföra varje individuell aktion i överensstämmelse med de relevanta föreskrifterna i konventionen och det ovan nämnda finansieringsavtalet.Vid slutet av varje år skall den nationelle utanordnaren, i samråd med delegaten, översända en rapport till kommissionen om genomförandet av åtgärdsprogrammen.Avsnitt 4Finansieringsavtal och kostnadsöverskridanden

Artikel 291

1. För varje projekt eller åtgärdsprogram som finansieras med ett bidrag från fonden skall ett finansieringsavtal mellan kommissionen och den eller de berörda AVSstaterna ingås inom 60 dagar efter beslut av gemenskapens beslutande enhet.2. Avtalet skall specificera särskilt detaljerna i fondens finansiella åtaganden samt reglerna och villkoren för finansieringen, de allmänna och specifika föreskrifter som hänför sig till det berörda projektet eller åtgärdsprogrammet, och det skall även innefatta förhandstidtabellen för det tekniska genomförandet av det projekt eller åtgärdsprogram som ingår i finansieringsförslaget.3. Finansieringsavtalet för alla projekt och åtgärdsprogram skall innehålla adekvata föreskrifter om anslag för täckande av kostnadsökningar och oförutsedda utgifter.4. När finansieringsavtalet har blivit undertecknat skall utbetalningar göras i överensstämmelse med den däri fastställda finansieringsplanen.5. Medel som vid avslutande av projektens och åtgärdsprogrammens konton inte utnyttjats skall tillfalla den berörda AVS-staten och skall specificeras i enlighet därmed i fondens bokföring. De kan användas på det sätt som anges i denna konvention för finansiering av projekt och åtgärdsprogram.Kostnadsöverskridanden

Artikel 292

1. Så snart det framgår att det finns risk för kostnadsöverskridanden utöver den gräns som anges i finansieringsavtalet, skall den nationelle utanordnaren via delegaten underrätta chefutanordnaren om detta och om de åtgärder som den nationelle utanordnaren avser att vidtaga för att täcka sådana kostnadsöverskridanden i förhållande till de tilldelade anslagen, antingen genom en minskning av projektets eller åtgärdsprogrammets storlek eller genom ianspråktagande av nationella resurser eller andra icke-gemenskapsresurser.2. Om det genom överenskommelse med gemenskapen beslutas att projektets eller åtgärdsprogrammets storlek inte skall minskas eller om det inte är möjligt att täcka överskridandena med hjälp av andra resurser får dessa överskridandena) täckas av eventuella icke förbrukade medel som finns kvar vid avslutandet av projekt och åtgärdsprogram från vägledande program som inte har avsatts till andra ändamål upp till 20 % av det ekonomiska åtagandet för det berörda projektet eller åtgärdsprogrammet, ellerb) finansieras genom det vägledande åtgärdsprogrammet.Retroaktiv finansiering

Artikel 293

1. För att säkerställa tidig projektstart, undvika väntetider mellan på varandra följande projekt och förebygga förseningar får AVS-staterna i samråd med kommissionen, efter avslutningen av projektbedömningen och innan finansieringsbeslutet fattasi) infordra anbud på alla typer av kontrakt med en uppskovsklausul,ii) till ett begränsat belopp förhandsfinansiera aktiviteter förbundna med förberedande och säsongartat arbete, beställningar av utrustning med långa leveranstider såväl som vissa pågående verksamheter. Sådan medelsförbrukning skall följa de i konventionen föreskrivna förfarandena.2. Dessas bestämmelser påverkar inte gemenskapens beslutande organ.3. AVS-statens utgifter enligt denna artikel, skall finansieras retroaktivt inom ramen för projektet eller åtgärdsprogrammet när finansieringsavtalet väl är undertecknat.Avsnitt 5Konkurrens och preferenserRätt att deltaga

Artikel 294

1. Utom i de fall där undantag beviljas i enlighet med artikel 296a) skall avgivande av anbud som svar på anbudsinfordringar samt tilldelning av de kontrakt som finansieras av fonden stå öppna på lika villkor föri) fysiska personer, företag eller offentliga eller halvoffentliga organ inom AVS- och gemenskapsstaterna,ii) kooperativa sammanslutningar och andra offentligrättsliga eller civilrättsliga juridiska personer med undantag för dem som är icke-affärsdrivande, i gemenskapen eller AVS-staterna,iii) samriskföretag eller konsortier av AVS- eller gemenskapsföretag.b) inköpta varor skall ha sitt ursprung i gemenskapen eller AVS-staterna i överensstämmelse med föreskrifterna i bilaga 54.2. För rätt att delta i anbudsinfordringar och erhålla kontrakt skall anbudsgivare förete bevis som kan godtas av AVS-staterna på sin behörighet enligt artikel 274 och punkt 1 i den här artikeln och på att de har tillräckliga resurser för att genomföra kontraktet.Deltagande på lika villkor

Artikel 295

AVS-staterna och kommissionen skall vidta erforderliga åtgärder för att bredast möjliga deltagande på lika villkor i anbudsinfordringar för kontrakt avseende entreprenader, varor och tjänster, i förekommande fall inkluderande åtgärder för atta) se till att anbudsinfordringar offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, alla AVSstaternas officiella tidningar och eventuella andra lämpliga medier,b) eliminera diskriminerande förfaranden eller tekniska specifikationer som kan stå i vägen för vidsträckt deltagande på lika villkor,c) uppmuntra samarbete mellan medlemsstaternas och AVS-staternas företag,d) säkerställa att urvalskriterierna specificeras i underlaget för anbudsinfordran,e) säkerställa att det valda anbudet uppfyller kraven i underlaget för anbudsinfordran och de däri stadgade urvalskriterierna.Undantag

Artikel 296

1. För att tillförsäkra systemet största möjliga kostnadseffektivitet kan fysiska eller juridiska personer från utvecklingsländer utanför AVS bemyndigas att delta i kontrakt, finansierade av gemenskapen, på begäran av de berörda AVS-staterna. De berörda AVS-staterna skall vid varje särskilt tillfälle förse delegaten med den information som gemenskapen behöver för att besluta om sådana undantag, med särskild uppmärksamhet ägnad åta) den berörda AVS-statens geografiska belägenhet,b) konkurrenskraften hos entreprenörer, leverantörer och konsulter från gemenskapen och AVS-staterna,c) behovet av att undvika mycket stora ökningar i kostnaderna för uppfyllande av kontraktet,d) transportsvårigheter eller förseningar som beror på leveranstider eller andra liknande problem,e) teknik som är mest ändamålsenlig och bäst lämpad med hänsyn till de lokala villkoren.2. Medverkan av tredje länder i kontrakt som finansieras av gemenskapen får också medgesa) där gemenskapen deltar i finansieringen av regionala eller interregionala planer som innefattar sådana länder,b) vid samfinansiering av projekt och åtgärdsprogram,c) vid katastrofbistånd.3. I undantagsfall och i samråd med kommissionen får konsultfirmor hemmahörande i tredje länder eller experter som är medborgare i tredje länder delta i tjänstekontrakt.Konkurrens

Artikel 297

Med undantag för vad som stadgas i artikel 298 skall arbets-och varukontrakt, finansierade från fonden, slutas efter öppen anbudsinfordran, och tjänstekontrakt skall slutas efter selektiv anbudsinfordran.

Artikel 298

1. AVS-staten eller -staterna får i överensstämmelse med föreskrifterna i punkterna 2 4 samt artikel 299 och med kommissionens samtyckea) placera kontrakt efter selektiv anbudsinfordran, i förekommande fall efter krav på kvalificering i förhand,b) avsluta kontrakt genom direkt överenskommelse,c) genomföra kontrakt via AVS-staternas offentliga eller halvoffentliga departement.2. Selektiv anbudsinfordran får användasa) där brådskan i situationen är styrkt eller där kontraktens beskaffenhet eller vissa särskilda egenskaper hos kontrakten motiverar detta,b) för projekt eller åtgärdsprogram av höggradigt specialiserad art,c) för storskaliga kontrakt efter kvalificering i förhand.3. Kontrakt på grundval av direkt överenskommelse får tecknas i fråga oma) småskaliga verksamheter eller i brådskande situationer eller kortvariga planer för tekniskt samarbete,b) katastrofbistånd,c) verksamheter som uppdras åt individuella experter,d) verksamheter som kompletterar andra verksamheter, vilka redan pågår, eller som är nödvändiga för slutförandet av sådana verksamheter,e) situationer där genomförande av kontraktet är exklusivt reserverat för innehavare av patent eller licenser för användning, bearbetning eller import av de ifrågavarande artiklarna,f) läget efter en resultatlös anbudsinfordran.4. Följande förfarande skall tillämpas för selektiv anbudsinfordran och direkt avtalade kontrakt:a) När det gäller kontrakt på entreprenad och varor skall en kort lista över potentiella anbudsgivare göras upp av den eller de berörda AVS-staterna i samråd med delegaten, i förekommande fall efter infordran av förhandskvalificering för anbudsgivning.b) När det gäller kontrakt på tjänster skall den korta listan över potentiella anbudsgivare göras upp av AVS-staterna i samråd med kommissionen på grundval av den eller de berörda AVS-staternas förslag och de förslag som har ingivits av kommissionen.c) I fråga om direkt avtalade kontrakt skall AVS-staten fritt gå in i sådana diskussioner som den anser lämpliga med de potentiella anbudsgivare som den har kortlistat i överensstämmelse med ovanstående punkter och ge kontraktet till de anbudsgivare den har valt.Direkt arbete

Artikel 299

1. Kontrakt skall genomföras med direkt arbete genom offentliga eller halvoffentliga myndigheter eller departement i den eller de berörda AVS-staterna i de fall där den berörda AVS-staten har den kvalificerade ledningspersonalen tillgänglig i sina nationella departement, vid katastrofbistånd, tjänstekontrakt och alla andra verksamheter vilkas uppskattade kostnad är mindre än 5 miljoner ecu.2. Gemenskapen skall bidra till kostnaderna för det berörda departementet genom att tillhandahålla den utrustning eller de material som det saknar eller resurser som möjliggör för det att förvärva erforderlig ytterligare personal i form av experter från de berörda AVS-staterna eller andra AVS-stater. Gemenskapens medverkan skall endast täcka kostnader som har uppkommit genom kompletterande åtgärder och temporär medelsförbrukning, relaterad till ett genomförande som är strikt begränsat till vad det ifrågavarande projektet kräver.Katastrofbiståndskontrakt

Artikel 300

Kontrakt som gäller katastrofbistånd skall ingås på ett sätt som motsvarar situationens brådskande natur. För alla verksamheter som har samband med katastrofbistånd får AVS-staten i detta syfte, i samråd med delegaten, meddela bemyndigande för:a) slutande av kontrakt genom direkt avtal,b) genomförande av kontrakt med direkt arbete,c) genomförande genom särskilda organ,d) direkt genomförande från kommissionens sida.Påskyndat förfarande

Artikel 301

1. För att projekt och åtgärdsprogram snabbt och effektivt skall kunna genomföras skall ett påskyndat anbudsförfarande användas utom där annat anges av den berörda AVS-staten eller av kommissionen i form av ett förslag att föreläggas den berörda AVS-staten. Det påskyndade förfarandet för utfärdande av anbudsinfordringar skall innebära kortare tider för anbudsingivning, och anbudsinfordringen skall begränsas till den berörda AVS-staten och de angränsande AVS-staterna, i överensstämmelse med de regler som är i kraft i den berörda AVS-staten. Det påskyndade förfarandet skall tillämpas i följande fall:a) Entreprenadkontrakt vilkas uppskattade kostnad är mindre än 5 miljoner ecu.b) Katastrofbistånd oberoende av kontraktets värde.2. Undantagsvis får den nationelle utanordnaren i samråd med delegaten anskaffa varor eller tjänster för ett begränsat belopp om dessa är tillgängliga i de berörda AVS-staterna eller i angränsande AVS-stater.

Artikel 302

För att påskynda förfarandet får AVS-staterna begära att kommissionen förhandlar om, utformar och sluter tjänstekontrakt på deras vägnar direkt eller genom sitt relevanta organ.Preferens

Artikel 303

Åtgärder skall vidtas för uppmuntran till bredast möjliga medverkan i genomförandet av kontrakt, finansierade av fonden, från AVS-staternas fysiska och juridiska personer för möjliggörande av en optimering av dessa staters fysiska och mänskliga resurser. För detta ändamåla) skall, när det gäller entreprenadkontrakt med ett värde under 5 miljoner ecu, anbudsgivare inom AVSstaterna, under förutsättning att åtminstone en fjärdedel av kapitalet och ledningspersonalen härrör från en eller flera AVS-stater, ges en prisförmån på 10 % när anbud av likvärdig ekonomisk, teknisk och administrativ kvalitet jämförs,b) skall för varukontrakt, oberoende av varornas värde, anbudsgivare i AVS-staterna som offererar varor av vilka åtminstone 50 % i kontraktsvärde är av AVSursprung, ges en prisförmån på 15 % när anbud av likvärdig ekonomisk, teknisk och administrativ kvalitet jämförs,c) skall i fråga om tjänstekontrakt, förutsatt att den erforderliga kompetensen finns, företräde ges åt experter, institutioner eller konsultföretag från AVSstater när anbud av likvärdig ekonomisk och teknisk kvalitet jämförs,d) skall, i fall där underleverantörskontrakt förutses, den vinnande anbudsgivaren ge preferens till fysiska personer och företag i AVS-staterna, kapabla att genomföra det erforderliga kontraktet på liknande villkor,e) får AVS-staterna i anbudsinfordringen föreslå de potentiella anbudsgivarna biträde av andra AVSstaters företag eller nationella experter eller konsulter, utvalda genom ömsesidig överenskommelse. Detta samarbete får ta formen antingen av ett samriskföretag eller för ett underleverantörskontrakt eller av praktik av lärlingar.Urval

Artikel 304

1. AVS-staten skall ge kontraktet åt den anbudsgivarea) vars anbud har befunnits svara mot underlaget för anbudsinfordran,b) som, när det gäller ett entreprenad- eller varukontrakt, har erbjudit det förmånligaste anbudet enligt en bedömning på grundval av bland annat:i) Priset, driftskostnaderna och underhållskostnaderna.ii) De av anbudsgivaren erbjudna kvalifikationerna och garantierna såväl som anbudets tekniska kvaliteter, inklusive erbjudandet om service efter försäljningen i AVS-staten.iii) Arten av, villkoren för och tiden för utförandet av kontrakten samt anpassningen till lokala förhållanden.c) som, för ett tjänstekontrakt, erbjuder det förmånligaste anbudet under hänsynstagande bland annat till priset, anbudets tekniska värde, den för tillhandahållandet av tjänsterna föreslagna organisationen och metodiken såväl som den föreslagna personalens kompetens, oberoende och tillgänglighet.2. När två anbud erkänns som likvärdiga på grundval av de ovan angivna kriterierna skall förtur gesa) i första hand till en AVS-stats anbudsgivare, ellerb) om inget sådant anbud finns, till den anbudsgivare somi) medger bästa möjliga användning av AVS-statens fysiska mänskliga resurser,ii) erbjuder de största möjligheterna för underleverantörskontrakt åt företag eller fysiska personer i AVS, elleriii) är ett konsortium av fysiska personer och företag från AVS-stater och gemenskapen.Allmänna föreskrifter

Artikel 305

Tilldelandet av kontrakt som finansieras ur fondens medel skall vara reglerat av denna konvention och de allmänna föreskrifter som skall antas genom ministerrådets beslut vid det första mötet efter undertecknandet av denna konvention, på rekommendation av den AVSEEG-kommittén för utvecklingsfinansieringssamarbete som avses i artikel 325 i denna konvention.Allmänna villkor

Artikel 306

För genomförandet av kontrakt som gäller arbeten, varor och tjänster och som finansieras ur fondens medel, skall följande villkor gälla:a) De allmänna villkor som är tillämpliga på kontrakt, finansierade av fonden, vilka skall antas genom beslut av ministerrådet vid det första mötet efter undertecknandet av denna konvention, på rekommendation av den AVS-EEG-kommitté för utvecklingsfinansieringssamarbete som avses i artikel 325 i denna konvention.b) När det gäller samfinansierade projekt och åtgärdsprogram, eller där ett undantag har beviljats tredje part, eller i påskyndade förfaranden eller i andra tillämpliga fall, sådana andra allmänna villkor som kan komma att avtalas av den berörda AVS-staten och gemenskapen, dvs.i) de allmänna villkor som föreskrivs av den berörda AVS-statens lagar eller dess etablerade praxis i fråga om internationella kontrakt, ellerii) andra internationella allmänna villkor för kontrakt.Tvistlösning

Artikel 307

Varje tvist som uppkommer mellan en AVS-stats myndigheter och en entreprenör, leverantör eller tillhandahållare av tjänster under genomförandet av ett kontrakt, finansierat av fonden, skalla) i fråga om ett nationellt kontrakt lösas i enlighet med den berörda AVS-statens nationella lagar, ochb) i fråga om ett transnationellt kontrakt lösas antingeni) om parterna är överens därom, i överensstämmelse med den berörda AVS-statens nationella lagar eller dess etablerade internationella praxis, ellerii) genom skiljedom i den ordning som kommer att antas genom beslut av ministerrådet vid det första mötet efter undertecknandet av denna konvention, på rekommendation av den AVS-EEG:s samarbetskommitté för utvecklingsfinansiering som avses i artikel 325 i denna konvention.Avsnitt 6Skatte- och tullregler

Artikel 308

På kontrakt som finansierasav gemenskapen skall AVSstaterna tillämpa skatte- och tullregler som inte är mindre gynnsamma än dem som tillämpas av dessa stater gentemot de mest gynnade staterna eller de internationella utvecklingsorganisationer med vilka dessa stater har relationer. När det gäller att fastlägga mest-gynnad-nationsbehandlingen skall hänsyn inte tas till regler som den berörda AVS-staten tillämpar gentemot andra AVS-stater, eller gentemot andra utvecklingsländer.

Artikel 309

I enlighet med artikel 308 ovan skall följande gälla för kontrakt som finansieras av gemenskapen:a) Kontraktet skall inte i den förmånstagande AVSstaten beläggas med stämpel- eller registreringsavgifter eller fiskala avgifter med motsvarande verkan, oavsett om sådana avgifter redan existerar eller skall införas i framtiden. Dock skall sådana kontrakt registreras i överensstämmelse med de lagar som är i kraft inom AVS-staten, och en avgift, som svarar mot den lämnade tjänsten, får uttas för denna.b) Vinster eller inkomster som härrör från genomförandet av kontrakt skall vara beskattningsbara i enlighet med den berörda AVS-statens interna fiskala regler, förutsatt att de fysiska eller juridiska personer, som erhåller sådan vinst eller inkomst, har ett permanent driftsställe i den staten eller att genomförandet av kontraktet tar längre tid än sex månader.c) Företag som skall importera utrustning avsedd för yrkesmässigt bruk för att utföra ett entreprenadkontrakt skall, om de så begär, för denna utrustning åtnjuta tillfällig tullfrihet enligt den förmånstagande AVS-statens nationella lagstiftning.d) Den utrustning avsedd för yrkesmässigt bruk som behövs för utförande av uppgifter som definieras i ett tjänstekontrakt skall få införas temporärt till den eller de förmånstagande AVS-staterna i överensstämmelse med den ifrågavarande statens lagstiftning fritt från fiskala tullar, importtullar och andra avgifter med motsvarande verkan i de fall där dessa avgifter inte utgör ersättning för lämnade tjänster.e) Importen till den förmånstagande AVS-staten under varukontrakt skall medges utan tullar, skatter eller fiskala avgifter med motsvarande verkan. Kontraktet för varor med ursprung i den berörda AVS-staten skall slutas på grundval av varornas pris fritt fabrik, vartill får läggas sådana interna fiskala avgifter som är tillämpliga på dessa varor i AVS-staten.f) Bränslen, smörjmedel och kolvätebindare samt, i allmänhet, alla material som används för genomförande av entreprenadkontrakt skall anses som köpta på den lokala marknaden och skall underkastas de fiskala regler som är tillämpliga under den nationella lagstiftning som är i kraft i den förmånstagande AVSstaten.g) Personliga effekter och hushållseffekter, importerade för att användas av fysiska personer, andra än de lokalt rekryterade, engagerade i genomförande av uppgifter definierade i ett tjänstekontrakt, samt medlemmar av deras familjer, skall vara undantagna från tullar, skatter och andra fiskala avgifter med motsvarande verkan, inom de gränser som sätts av den nationella lagstiftning som är i kraft i den förmånstagande AVS-staten.

Artikel 310

Allt som inte omfattas av föreskrifterna i artiklarna 308 och 309 skall omfattas av den berörda AVS-statens nationella lagstiftning.Kapitel 6Ledning och verkställande organAvsnitt 1Chefutanordnare

Artikel 311

1. Kommissionen skall utse fondens chefutanordnare, som skall vara ansvarig för förvaltning av fondens resurser.2. Chefutanordnaren skalla) anslå, godkänna och bemyndiga medelsförbrukning samt föra bok över åtaganden och bemyndiganden,b) säkerställa att finansieringsbeslut verkställs,c) i nära samarbete med den nationelle utanordnaren fatta beslut om åtagande och fastställa finansiella regler som visar sig nödvändiga för säkerställande av ett korrekt genomförande av godkända verksamheter från ekonomiska och tekniska synpunkter,d) godkänna underlaget för anbudsinfordran innan anbudsinfordringar utfärdas, inom ramen för de befogenheter som tillkommer delegaten enligt artikel 317,e) säkerställa offentliggörande av anbudsinfordringar i rimlig tid i överensstämmelse med artikel 295,f) godkänna förslaget till placering av kontraktet inom ramen för den befogenhet som tillkommer delegaten under artikel 317.3. Chefutanordnaren skall vid slutet av varje år ställa en detaljerad balansräkning för fonden till förfogande, vilken visar balanserna av bidrag betalade till fonden av medlemsstaterna, generella utbetalningar, hänförliga till varje finansieringsrubrik omfattande regionalt samarbete, katastrofbistånd, STABEX, SYSMIN och strukturella justeringar.Avsnitt 2Nationell utanordnare

Artikel 312

1. Varje AVS-stats regering skall utse en nationell utanordnare att representera den i alla verksamheter som finansieras ur den av kommissionen förvaltade fonden. Den nationelle utanordnaren skall också hållas underrättad om verksamheter som finansieras ur de av banken förvaltade medlen.2. Den nationelle utanordnaren får delegera vissa av dessa funktioner och skall underrätta chefutanordnaren om all sådan delegering.

Artikel 313

1. Den nationelle utanordnaren skalla) i nära samarbete med delegaten ansvara för förberedande, framläggande och bedömning av projekt och åtgärdsprogram,b) i nära samarbete med delegaten utfärda anbudsinfordringar, ta emot anbud, presidera över granskningen av anbud, fastlägga resultaten av denna granskning, underteckna kontrakt och därtill hörande tilläggsavtal, samt godkänna medelsförbrukning,c) före utfärdande av anbudsinfordran överlämna underlaget för anbudsinfordran till delegaten, som skall ge sitt samtycke inom den tidsgräns som anges i artikel 317,d) fullfölja utvärderingen av anbud inom anbudens giltighetsperiod under hänsynstagande till den period som behövs för godkännande av kontrakt,e) vidarebefordra resultatet av anbudsgranskningen och ett förslag till placering av kontraktet till delegaten, som skall ge sitt godkännande inom 30 dagar eller sådan annan tidsgräns som anges i artikel 317,f) klarera och bemyndiga medelsförbrukning inom gränserna för de medel som han har fått sig tilldelade,g) under verkställandet göra eventuellt nödvändiga arrangemang för säkerställande av ett korrekt genomförande av godkända projekt eller åtgärdsprogram från ekonomisk och teknisk synpunkt.2. Den nationelle utanordnaren skall under genomförandet av verksamheten och med beaktande av kravet att underrätta delegaten fatta beslut oma) tekniska justeringar och förändringar i detaljfrågor, så länge som dessa ändringar inte påverkar den valda tekniska lösningen samt håller sig inom gränserna för reserven för justeringar,b) förändringar av uppskattningar under genomförandet,c) överföringar från post till post inom uppskattningarna,d) ändringar av plats för flerenhetsprojekt eller -åtgärdsprogram där detta är motiverat på tekniska, ekonomiska eller sociala grunder,e) ådömande eller upphävande av förseningsböter,f) befrielse av borgensmän från deras åtaganden,g) inköp av varor, oberoende av dessas ursprung, på den lokala marknaden,h) användning av byggutrustning och byggmaskiner som inte har sitt ursprung i medlemsstaterna eller AVSstaterna, förutsatt att det inte finns någon produktion av jämförbar utrustning och jämförbara maskiner i medlemsstaterna eller AVS-staterna,i) tecknande av underkontrakt,j) slutligt accepterande, förutsatt att delegaten är närvarande vid provisoriskt accepterande, noterar bekräftelse på motsvarande sammanträdesprotokoll och i förekommande fall är närvarande vid det slutliga accepterandet, särskilt när omfattningen av de vid det provisoriska accepterandet noterade förbehållna nödvändiggör väsentligt tillkommande arbete,k) anlitande av konsulter och andra tekniska biståndsexperter.

Artikel 314

Alla dokument och förslag, framlagda av den nationelle utanordnaren till kommissionen eller delegaten för samtycke eller godkännande i överensstämmelse med denna konvention skall godkännas eller anses vara godkända inom den tidsgräns som anges i denna konvention eller inom 30 dagar i de fall där ingen tidsgräns stipuleras i konventionen.

Artikel 315

Vid slutet av varje år av konventionens tillämplighetstid skall den nationelle utanordnaren utarbeta en rapport om de verksamheter som täcks av det nationella vägledande åtgärdsprogrammet och regionala program i de berörda AVS-staterna. Rapporten skall bland annat innefatta följande:a) Rapporten enligt artikel 284 i denna konvention, avseende åtaganden, utbetalningar och tidtabellen för genomförande av det vägledande programmet såväl som en rapport om projektens och åtgärdsprogrammens fortskridande.b) Åtaganden, utbetalningar, tidtabell för genomförande och fortskridandet av regionala projekt och åtgärdsprogram i den ifrågavarande staten.c) I samråd med kommissionsdelegaten, rapporten enligt artikel 290 i denna konvention, avseende flerårsprogram.d) En bedömning av verksamheterna inom det finansiella och tekniska samarbetet i AVS-staten, inklusive regionala program.En kopia av rapporten skall samtidigt tillställas delegaten och AVS-staternas generalsekretariat senast 90 dagar efter slutet av det år som granskningen avser.Avsnitt 3Delegaten

Artikel 316

1. Kommissionen skall i varje AVS-stat eller i varje regional gruppering som uttryckligen så begär representeras av en delegat, godkänd av den eller de berörda AVS-staterna.2. I de fall där en delegat utses för en grupp av APC-stater skall lämpliga åtgärder vidtas för säkerställande av att delegaten representeras av en där bosatt ställföreträdare i var och en av de stater i vilka delegaten inte bor.

Artikel 317

Delegaten skall ha de instruktioner och den delegerade befogenhet som behövs för att underlätta och påskynda förberedelserna för och bedömningen och verkställandet av projekt och åtgärdsprogram och skall vara försedd med erforderligt reserver för detta ändamål. I detta syfte och i nära samarbete med den nationelle utanordnaren skall delegatena) på begäran av den berörda AVS-staten delta och ge bistånd i förberedandet av projekt och åtgärdsprogram samt i förhandlingar om kontrakt rörande tekniskt bistånd,b) delta i bedömning av projekt och åtgärdsprogram, iordningställande av anbudsunderlag och sökande efter vägar att förenkla förfarandet för bedömning och genomförande av projekt och åtgärdsprogram,c) utarbeta finansieringsförslag,d) i fråga om påskyndade förfaranden, direkt avtalade kontrakt och kontrakt om katastrofbistånd, innan den nationelle utanordnaren utfärdar anbudsinfordringar, godkänna dessa inom 30 dagar från det att de har överlämnats till honom av den nationelle utanordnaren,e) i alla fall utom de i punkt d nämnda översända underlaget för anbudsinfordran till chefutanordnaren för godkännande inom 30 dagar efter det att den nationelle utanordnaren har överlämnat den till delegaten,f) närvara vid öppnandet av anbud samt ta emot kopior av dessa och av resultaten av granskningen av dem,g) inom 30 dagar godkänna den nationelle utanordnarens förslag till placering av kontrakten för allai) direkt avtalade kontrakt,ii) tjänstekontrakt,iii) kontrakt som är hänförliga till katastrofbistånd, ochiv) kontrakt enligt påskyndade förfaranden, entreprenadkontrakt värda mindre än 5 miljoner ecu och varukontrakt värda mindre än 1 miljon ecu.h) inom 30 dagar godkänna den nationelle utanordnarens förslag rörande placeringen av de kontrakt som inte täcks av punkt g i alla de fall där följande villkor är uppfyllda: det valda anbudet är lägst bland dem som uppfyller kraven i underlaget för anbudsinfordran, tillfredsställer alla de däri stadgade urvalskriterierna och inte överskrider det belopp som är öronmärkt för kontraktet,i) i de fall, där villkoren enligt punkt h inte är uppfyllda, vidarebefordra förslaget om placering av kontraktet till chefutanordnaren, som skall besluta om detta inom 60 dagar efter det att det har mottagits av delegaten. I de fall där priset för det valda anbudet överstiger det belopp som är öronmärkt för kontraktet skall chefutan- ordnaren vid godkännandet av denna kontraktstilldelning göra nödvändiga finansiella åtaganden,j) notera bekräftelse på kontrakt och uppskattningar i händelse av direkt arbete, tilläggsavtal därtill såväl som betalningsbemyndiganden utfärdade av den nationelle utanordnaren,k) säkerställa att de projekt och åtgärdsprogram som finansieras med medel ur den fond som förvaltas av kommissionen verkställs på ett sätt som är korrekt från finansiell och teknisk synpunkt,l) samarbeta med AVS-statens nationella myndigheter i de fall där han regelbundet representerar kommissionen i utvärderingsverksamheten,m) upprätthålla intima och kontinuerliga kontakter med den nationelle utanordnaren för analys och avhjälpande av specifika problem som uppstår i genomförandet av utvecklingsfinansieringssamarbete,n) särskilt genomföra regelbundna kontroller av att verksamheten fortskrider i överensstämmelse med den plan som är angiven i förhandstidtabellen i finansieringsbeslutet,o) till AVS-staterna överlämna all information och alla relevanta dokument om förfarandena för genomförande av utvecklingsfinansieringssamarbete, särskilt när det gäller kriterier för bedömning och anbudsvärdering,p) regelbundet underrätta de nationella myndigheterna om gemenskapsaktiviteter som kan ha direkt beröring med samarbete mellan gemenskapen och AVSstaterna.

Artikel 318

Vid slutet av varje år av avtalsperioden skall delegaten iordningställa en rapport om genomförandet av det nationella vägledande programmet och regionala åtgärdsprogram, särskilt när det gäller verksamheterna inom den fond som förvaltas av kommissionen. Rapporten skall bland annat täckaa) det vägledande programmets belopp, åtaganden, utbetalningar samt tidtabellen för genomförandet av det vägledande programmet och regionala åtgärdsprogram,b) en fortskridanderapport om projekt och åtgärdsprogram,c) en bedömning av fondens verksamheter i AVS-staten och av de regionala åtgärdsprogrammen.En kopia av rapporten skall samtidigt överlämnas till de berörda AVS-staterna och gemenskapen.Avsnitt 4Betalningar och utbetalare

Artikel 319

1. För verkställande av betalningar i AVS-staternas nationella valutor skall konton i medlemsstaternas valutor eller i ecu öppnas i varje AVS-stat i kommissionens namn hos en nationell offentlig eller halvoffentlig finansiell institution, utvald genom överenskommelse mellan AVS-staten och kommissionen. Denna institution skall utöva funktionen som nationell utbetalare.2. Ovan nämnda konton skall fyllas av kommissionen i en medlemsstats valuta eller i ecu, på grundval av uppskattningar av kommande medelsbehov, vilka uppskattningar skall göras tillräckligt långt i förväg för undvikande av behov av förhandsfinansiering från AVSstaters sida och för förhindrande av fördröjningar av utbetalningarna.3. Den nationelle utbetalaren skall inte få någon ersättning för sina tjänster, och ingen ränta skall utgå på insatta medel.4. För verkställande av betalningar i ecu skall konton i ecu öppnas i kommissionens namn hos finansieringsinstitutioner i medlemsstaterna. Dessa institutioner skall utöva funktionen som utbetalare i Europa. Utbetalningar från dessa konton gjorda på instruktion från kommissionen eller från den delegat som agerar på dess vägnar, får göras för medelsanvändning som är bemyndigad av den nationelle utanordnaren eller av chefutanordnaren med föregående bemyndigande från den nationelle utanordnarens sida.5. Inom gränserna för de på kontona innestående medlen skall utbetalaren göra utbetalningar, bemyndigade av den nationelle utanordnaren eller i tillämpliga fall chefutanordnaren, efter kontroll av att de underliggande dokument som företes är i ordning och i allt väsentligt är korrekta samt att tillståndet för betalning är giltigt.6. Förfarandet för klarering, bemyndigande och betalning skall vara slutfört inom en period av 90 dagar efter den dag då beloppet förfaller till betalning. Den nationelle utanordnaren skall behandla betalningsbemyndigandet och leverera det till delegaten senast 45 dagar före förfallodagen.7. Krav avseende försenade betalningar skall hanteras av den eller de berörda AVS-staterna, och av kommissionen ur dess egna medel, för den del av förseningen för vilken varje part är ansvarig enligt punkt 8.8. Utbetalarna, den nationelle utanordnaren, delegaten och de ansvariga departementen inom kommissionen skall behålla det ekonomiska ansvaret tills kommissionen ger slutgiltigt klartecken för de verksamheter för vilkas genomförande de är ansvariga.Avsnitt 5Övervakning och utvärdering

Artikel 320

Målet för övervakningen och utvärderingen skall bestå av den yttre bedömningen av utvecklingsverksamheter (förberedelser, genomförande och följande verksamhet) i och för förbättring av utvecklingseffektiviteten i pågående och framtida verksamheter. Detta arbete skall bedrivas gemensamt av AVS-staterna och gemenskapen.

Artikel 321

1. Närmare bestämt skall detta arbete i synnerhet tjäna följande syften:a) Att åstadkomma regelbunden, gemensam och oberoende övervakning och utvärdering av fondens verksamheter och aktiviteter.b) Att organisera den gemensamma övervakningen och utvärderingen av pågående och fullföljda verksamheter samt jämföra verksamheternas resultat med deras mål. Verksamheters administration, funktion och underhåll bör systematiskt granskas.c) Att till ministerrådet redovisa vad som har kommit fram vid utvärderingsarbetet och återföra dessa erfarenheter till utformningen och genomförandet av kommande verksamheter.d) Att säkerställa att AVS-staternas kommentarer till alla övervaknings- och utvärderingsrapporter begärs och att vidare i samtliga fall säkerställa att AVS-staternas experter medverkar direkt i övervakning, utvärdering och utarbetande av rapporter.e) Att säkerställa att AVS-staterna och gemenskapen regelbundet planerar utvärderingsarbete.f) Att sammanställa resultatet av övervakning och utvärdering med hänsyn till sektor, instrument, tema, land och region. För detta ändamåli) skall rapporter om resultaten av övervakning och utvärdering produceras och publiceras med överenskomna intervaller,ii) skall en årlig översikt av verksamheternas prestationsresultat iordningställas.g) Att säkerställa adekvat operationell återföring av övervaknings- och utvärderingsresultat till utvecklingens politik och taktik genom utformning av effektiva återföringsmekanismer, organisation av seminarier och konferenser samt produktion och distribution av koncis dokumentation, som framhäver de viktigaste rönen, slutsatserna och rekommendationerna, samt att genom ett förfarande med diskussion och uppföljning med politikutformande personal och driftspersonal se till att denna erfarenhet får inverka på utformningen och genomförandet av framtida verksamheter, samt att bidra till omorientering av dessa grupper.h) Identifiera och sprida lärdomar som kan bidra till förbättringar i utformningen och genomförandet av framtida verksamheter.i) Samla in och utnyttja relevant information som är tillgänglig inom nationella och internationella utvecklingssamarbetsorganisationer.2. De arbetsområden som skall täckas kommer att i synnerhet innefatta följande:a) Utvecklingssektorer.b) Utvecklingsmedel och utvecklingsteman.c) Granskningar per land och region.d) Individuella utvecklingsoperationer.

Artikel 322

För att säkerställa den praktiska relevansen för konventionens mål och för att förbättra informationsutbytet skall kommissionena) upprätthålla intima kontakter med nationella utvärderingsenheter i AVS-stater och i gemenskapen såväl som med de nationella utanordnarna, kommissionsdelegationer och andra intresserade organ inom de nationella AVS-administrationerna och regionala organisationerna,b) bistå AVS-staterna i igångsättning av övervakning och utvärdering eller förstärkning av kapaciteten för dessa aktiviteter genom samråd eller genom kurser om övervakning och utvärdering.

Artikel 323

AVS-EEG-kommittén för utvecklingsfinansieringssamarbete skall säkerställa att övervaknings- och utvärderingsverksamheterna sker gemensamt i överensstämmelse med den gemensamma deklarationen i bilaga 55.Avsnitt 6AVS-EEG-kommittén för utvecklingsfinansieringssamarbete

Artikel 324

Ministerrådet skall minst en gång per år undersöka om utvecklingsfinansieringssamarbetets mål nås samt undersöka de allmänna och specifika problem som härrör från genomförandet av detta samarbete. Denna undersökning skall också täcka regionalt samarbete och regionala åtgärder till förmån för de minst utvecklade staterna, inlandsstaterna och östaterna.

Artikel 325

För detta ändamål skall en AVS-EEG-kommittén för utvecklingsfinansieringssamarbete nedan kallad "AVSEEG-kommittén", upprättas inom ministerrådet. Kommittén skalla) samla in information om befintliga förfaranden i samband med genomförandet av utvecklingssamarbetet och leverera eventuellt nödvändiga klargöranden i fråga om dessa förfaranden,b) på begäran av gemenskapen eller AVS-staterna och på grundval av konkreta exempel undersöka eventuella allmänna eller särskilda problem som härrör från genomförandet av utvecklingssamarbete,c) undersöka eventuella problem i samband med genomförandet av tidtabellerna för åtaganden och utbetalningar och för genomförande av projekt och åtgärdsprogram för att underlätta undanröjandet av eventuellt upptäckta svårigheter och flaskhalsar,d) säkerställa att utvecklingssamarbetets mål uppnås och att dess principer följs,e) hjälpa till att upprätta allmänna riktlinjer för utvecklingssamarbete,f) formulera eller anta allmänna villkor, tillämpliga på tilldelandet och genomförandet av kontrakt i överensstämmelse med konventionens föreskrifter,g) granska resultaten av övervakningen och utvärderingen samt formulera eventuella förslag med syfte att säkerställa effektivt genomförande av övervaknings- och utvärderingsarbete samt vidare överväga förslag till framtida övervaknings- och utvärderingsaktiviteter,h) granska åtgärder, vidtagna för säkerställande av kostnadseffektiviteten i planer för tekniskt samarbete och särskilt åtgärderna för uppmuntran och utveckling av AVS-staternas nationella eller regionala arbetskraftskapaciteter,i) granska de åtgärder som har vidtagits för säkerställande av förbättrade villkor och en bättre miljö för tilldelningen av kontrakt till AVS-företag,j) undersöka de sätt på vilka de i konventionen föreskrivna instrumenten har utnyttjats för att bidra till lindring av AVS-staternas skuldbörda,k) undersöka de ekonomiska, tekniska, juridiska och institutionella instrument som står till förfogande inom avtalets ram i och för uppnående av målen att främja privata investeringar för att upptäcka de hinder som för närvarande försvårar AVS-staternas utveckling, såväl som för att fastställa vilka åtgärder som behövs för undanröjande av dessa hinder,l) granska de åtgärder som kommer att underlätta ett ökat och mera stabilt flöde av privat kapital och som kommer att ökai) samfinansiering av produktiva investeringar med den privata sektorn,ii) intresserade AVS-staters tillgång till internationella finansmarknader,iii) skapandet av samt aktiviteten och effektiviteten i inhemska finansmarknader,m) granska frågorna i samband med främjandet av och skyddet för investeringar i AVS-staterna och gemenskapens medlemsstater, vilka påverkar deras utvecklingssamarbete,n) rapportera till rådet om alla frågor som kommittén har granskat samt för rådet framlägga eventuella förslag som kan förbättra eller påskynda utvecklingssamarbetets genomförande,o) sammanställa och för rådet framlägga resultaten av utvärdering av projekt och åtgärdsprogram,p) följa upp och genomföra av rådet antagna riktlinjer och resolutioner rörande utvecklingssamarbete,q) utföra sådana andra uppgifter som rådet anförtror åt den.

Artikel 326

1. Kommittén, som skall sammanträda varje kvartal, skall på lika grund vara sammansatt av företrädare för AVS-staterna och gemenskapen, utsedda av ministerrådet, eller deras bemyndigade representanter. Den skall sammanträda på ministernivå närhelst en av parterna så begär och minst en gång per år. En företrädare för banken skall vara närvarande vid kommitténs sammanträden.2. Ministerrådet skall fastläggaKommitténs arbetsordning, särskilt villkoren för representationen och kommitténs medlemsantal, de detaljerade reglerna för deras överläggningar samt villkoren för ordförandeskapet.3. Kommittén får sammankalla möten mellan experter för undersökning av orsaken till eventuella svårigheter och flaskhalsar som kan försvåra effektivt genomförande av utvecklingssamarbetet. Dessa experter skall avge rekommendationer till kommittén om möjliga sätt att undanröja svårigheterna och flaskhalsarna.4. När ett specifikt problem som härrör från genomförandet av ekonomiskt eller tekniskt samarbete hänskjuts till kommittén, skall denna undersöka problemet inom 60 dagar i syfte att tillhandahålla en ändamålsenlig lösning.5. a) Kommittén skall regelbundet granska de framsteg som görs i genomförandet av regionalt samarbete. Den skall särskilt undersöka problem och politikfrågor som hänskjuts till den av AVS-staterna eller gemenskapen och framlägga de förslag som kan vara på sin plats.b) Förverkligandet av föreskrifterna om tjänsteutveckling kommer att övervakas och följas upp av Kommittén.6. Kommittén skall granska genomförandet av särskilda åtgärder till förmån för de minst utvecklade AVSstaterna, inlandsstaterna och östaterna samt särskilt de åtgärdersom har befunnits önskvärda för att göra dessa stater mera attraktiva för privata investerare.

Artikel 327

1. För att underlätta kommitténs arbetea) skall AVS-staterna och deras förmånstagande regionala organisationer i samarbete med AVS-staternas sekretariat å den ena sidan och kommissionen i samarbete med banken å den andra för kommittén framlägga årliga rapporter om ledningen för utvecklingsfinansieringssamarbetet,b) skall en årlig rapport om verksamheterna/aktiviteterna för övervakning och utvärdering att framläggas för kommittén i överensstämmelse med den gemensamma deklarationen i bilaga 55,c) skall kommissionen i samarbete med banken utarbeta rapporter för information till kommittén om resultaten av samordningen i området för investeringar och stöd åt den privata sektorn,d) skall kommissionen utarbeta rapporter och utredningar för information till kommittén om- flödet av investeringar mellan gemenskapen och AVS-staterna. Ekonomiska, juridiska eller institutionella hinder som försvårar dessa investeringar. Åtgärder som underlättar privata kapitalrörelser, samfinansiering, tillgång för AVS-staterna till internationella finansmarknader och inhemska finansmarknaders verksamhet,- aktiviteter, bedrivna av nationella och internationella investeringsgarantisystem,- överenskommelser om främjande av och skydd för investeringar mellan gemenskapsmedlemsstater och AVS-stater.2. Kommittén skall undersöka de rapporter om utvecklingsfinansieringssamarbete, övervakning och utvärdering samt investeringar som skall framläggas för den i överensstämmelse med punkt 1. Kommittén skalla) utarbeta en årlig rapport om fortskridandet, som skall granskas av ministerrådet vid dess årliga möte om fastställande av de allmänna riktlinjerna för utvecklingsfinansieringssamarbetet,b) delge rådet observationer, upplysningar eller förslag beträffande de problem som rör genomförandet av det ekonomiska samarbetet för utvecklingsfinansiering och även beträffande de allmänna problem som detta samarbete möter, ochc) utforma och fästa ministerrådets uppmärksamhet på rekommendationer och resolutioner beträffande åtgärder som är riktade mot uppnående av utvecklingsfinansieringssamarbetets mål inom ramen för de befogenheter som rådet har anförtrott åt kommittén.3. På grundval av den i punkt 2 nämnda informationen skall ministerrådet fastställa de allmänna riktlinjerna för utvecklingsfinansieringssamarbetet och anta resolutioner eller riktlinjer beträffande de åtgärder som skall vidtas av gemenskapen och AVS-staterna för säkerställande av att målen för sådant samarbete nås.AVDELNING IVALLMÄNNA FÖRESKRIFTER FÖR DE MINST UTVECKLADE AVS-STATERNA, AVS-INLANDSSTATERNA OCH AVS-ÖSTATERNA

Artikel 328

Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt de minst utvecklade staterna, inlandsstaterna och östaterna och de specifika behov och problem som gäller för var och en av dessa tre grupper av länder för att sätta dem i stånd att dra full fördel av de möjligheter som konventionen erbjuder, så att utvecklingstakten i deras respektive länder kan höjas.Oberoende av de specifika åtgärderna och föreskrifterna för de minst utvecklade AVS-staterna, inlandsstaterna och östaterna i olika kapitel av avtalet skall särskild uppmärksamhet med hänsyn till dessa grupper ägnas åt- förstärkningen av regionalt samarbete,- infrastruktur för transport och kommunikationer,- det effektiva utnyttjandet av marina resurser och marknadsföringen av varorna samt, när det gäller inlandsstater, inlandsfisket,- strukturella justeringar, vid vilka hänsyn skall tas till dessa länders utvecklingsnivå samt likaledes, i genomförandeskedet, till justeringarnas sociala dimension,- genomförandet av livsmedelsstrategier och integrerade utvecklingsprogram.Kapitel 1De minst utvecklade AVS-staterna

Artikel 329

De minst utvecklade AVS-staterna skall gynnas med särskild behandling för att de skall sättas i stånd att övervinna de allvarliga ekonomiska och sociala svårigheter som hindrar deras utveckling för att höja utvecklingstakten i de respektive länderna.

Artikel 330

1. Följande länder skall, såvitt angår denna konvention, anses utgöra de minst utvecklade AVS-staterna:Antigua och Barbuda MauretanienBelize MozambiqueBenin NigerBotswana RuandaBurkina Faso S:T Christopher ochBurundi NevisKap Verde S:TA LuciaCentralafrikanska Republiken S:T Vincent ochTchad GrenadinernaComorerna São Tomé ochPrincipeDjibouti SeychellernaDominikanska Republiken Sierra LeoneEkvatorialguinea SalomonöarnaEtiopien SomaliaGambia SudanGrenada SwazilandGuinea TanzaniaGuinea-Bissau TogoHaiti TongaKiribati TuvaluLesotho UgandaMalawi VanatuMali Västra Samoa2. Listan över de minst utvecklade AVS-staterna får ändras genom beslut av ministerrådet om- en tredje stat i en jämförbar situation ansluter sig till denna konvention, eller- en AVS-stats ekonomiska situation undergår en så väsentlig och bestående förändring att staten skall tas med i kategorin av minst utvecklade AVS-stater eller så att det inte längre är befogat att den ingår där.

Artikel 331

De föreskrifter som utfärdas i överensstämmelse med artikel 329 i fråga om de minst utvecklade AVS-staterna anges i de följande artiklarna:1. Mål- Artiklarna 8 och 262. Jordbrukssamarbete, säkrad livsmedelsförsörjning och landsbygdsutveckling- Artikel 523. Tekninkcentrum för jordbruks- och landsbygdsutveckling- Artikel 53.34. Utveckling av fisket- Artikel 625. Industrisamarbete- Artikel 97.1 och 97.26. Tjänsteutveckling- Artikel 1167. Handelsutveckling- Artikel 136.58. Regionalt samarbete- Artikel 1659. Säkerhetsåtgärder - handelssamarbete- Artikel 18010. STABEX- Artikel 189.3- Artikel 196.2- Artikel 197.3 och 197.411. SYSMIN- Artikel 215.1 a12. Utvecklingsfinansieringssamarbete- Artikel 220 o13. Finansiering av återkommande kostnader- Artikel 227.214. Resursfördelning- Artikel 23815. Strukturella justeringar- Artikel 246.316. Mikroprojekt- Artikel 252.417. Bedömning av projekt- Artikel 287.318. Genomförande av särskilda åtgärder- Artikel 324- Artikel 326.619. Protokoll om ursprungsregler- Artikel 30.2- Artikel 31.5Kapitel 2AVS-inlandsstater

Artikel 332

Specifika föreskrifter och åtgärder skall fastställas för stöd åt inlandsstater i deras ansträngningar att övervinna de geografiska svårigheter och andra hinder som står i vägen för deras utveckling, så att de sätts i stånd att höja utvecklingstakten i sina respektive länder.

Artikel 333

1. AVS-inlandsstaterna är:Botswana MaliBurkina Faso NigerBurundi RuandaCentralafrikanska Republiken SwazilandTchad UgandaLesotho ZambiaMalawi Zimbabwe2. Listan över inlandsstater får ändras genom beslut av ministerrådet när en tredje stat i en jämförbar situation biträder denna konvention.

Artikel 334

Föreskrifterna enligt artikel 332 i fråga om inlandsstaterna ingår i följande artiklar:1. Mål- Artikel 82. Jordbrukssamarbete, säkrad livsmedelsförsörjning och landsbygdsutveckling- Artikel 523. Fiskeutveckling- Artikel 624. Industrisamarbete- Artikel 97.15. Tjänsteutveckling- Artikel 1166. Handelsutveckling- Artikel 136.57. Regionalt samarbete- Artikel 159 g- Artikel 1658. Säkerhetsåtgärder - handelssamarbete- Artikel 1809. STABEX- Artikel 196.2- Artikel 197.410. SYSMIN- Artikel 215.111. Resursfördelning- Artikel 23812. Utvecklingsfinansieringssamarbete- Artikel 220 o13. Genomförande av särskilda åtgärder- Artikel 324- Artikel 326.6Kapitel 3AVS-östater

Artikel 335

Specifika föreskrifter och åtgärder skall fastställas för stöd åt östater i deras ansträngningar att övervinna de naturbestämda och geografiska svårigheter och andra hinder som står i vägen för deras utveckling, så att de sätts i stånd att höja utvecklingstakten i sina respektive länder.

Artikel 336

1. AVS-östaterna är:Antigua och Barbuda Papua Nya GuineaBahamas S:T Christopher ochBarbados NevisKap Verde S:TA LuciaComorerna S:T Vincent ochDominica GrenadinernaDominikanska Republiken São Tomé och PrincipeFidji SeychellernaGrenada SalomonöarnaHaiti TongaJamaika Trinidad och TobagoKiribati TuvaluMadagaskar VanatuMauritius Västra Samoa2. Listan över AVS-östater får ändras genom beslut av ministerrådet när en tredje stat i en jämförbar situation ansluter sig till denna konvention.

Artikel 337

Föreskrifterna enligt artikel 335 i fråga om östaterna ingår i följande artiklar:1. Mål- Artikel 82. Jordbrukssamarbete, säkrad livsmedelsförsörjning och landsbygdsutveckling- Artikel 523. Utveckling av fisket- Artikel 624. Industrisamarbete- Artikel 97.15. Tjänsteutveckling- Artikel 1166. Handelsutveckling- Artikel 136.57. Regionalt samarbete- Artikel 1658. Säkerhetsåtgärder - handelssamarbete- Artikel 1809. STABEX- Artikel 196.2- Artikel 197.410. SYSMIN- Artikel 215.111. Utvecklingsfinansieringssamarbete- Artikel 220 o12. Resursfördelning- Artikel 23813. Genomförande av särskilda åtgärder- Artikel 324- Artikel 326.614. Protokoll om ursprungsregler- Artikel 31.5DEL FYRAINSTITUTIONERNAS VERKSAMHETKapitel 1Ministerrådet

Artikel 338

Ministerrådet skall verka genom överenskommelser mellan gemenskapen å den ena sidan och AVS-staterna å den andra.

Artikel 339

1. Ministerrådets beslut skall vara giltiga endast om hälften av ledamöterna i Europeiska gemenskapernas råd, en ledamot av kommissionen och två tredjedelar av de ledamöter som representerar AVS-staternas regeringar är närvarande.2. En ledamot av ministerrådet som inte kan närvara får låta sig företrädas av någon annan. Ersättaren utövar ledamotens alla rättigheter.3. Ministerrådet skall fastställa sin arbetsordning. Den skall ge möjlighet att vid varje rådsmöte företa en noggrann granskning av väsentliga samarbetsområden, om så behövs efter förberedelsearbete i enlighet med artikel 342.6.

Artikel 340

Posten som ordförande för ministerrådet skall innehas växelvis av en ledamot av Europeiska gemenskapernas råd och en ledamot av en AVS-stats regering.

Artikel 341

1. Ministerrådet skall kallas till sammanträde en gång om året av sin ordförande.2. Ministerrådet skall därutöver sammanträda närhelst så behövs, i överensstämmelse med den fastställda arbetsordningen.3. Vice ordförandena, biträdda av rådgivare, får hålla regelbundna överläggningar och utbyta synpunkter mellan ministerrådets möten.

Artikel 342

1. Ministerrådet skall periodiskt granska resultaten av arrangemangen inom ramen för denna konvention och skall vidta de åtgärder som kan behövas för att uppnå denna konventions mål.Ministerrådet skall i detta syfte och på begäran av en av parterna granska, och får ta under övervägande, alla resolutioner och rekommendationer som härvidlag görs av den gemensamma församlingen.2. Beslut som ministerrådet fattar i de fall som täcks av denna konvention skall vara bindande för parterna, som skall vidta de åtgärder som behövs för att genomföra dessa beslut.3. Ministerrådet kan också formulera de resolutioner, deklarationer, rekommendationer eller yttranden som rådet finner nödvändiga för att uppnå målen och för att denna konvention skall fungera smidigt.4. Ministerrådet skall offentliggöra en årlig rapport och sådan annan information som den anser befogad.5. Gemenskapen eller AVS-staterna får i ministerrådet ta upp alla eventuella problem som härrör från tillämpningen av denna konvention.6. Ministerrådet får inrätta kommittéer eller tillfälliga arbetsgrupper för sådana verksamheter som rådet finner nödvändiga, särskilt att där så är lämpligt förbereda rådets överläggningar om specifika samarbetsområden eller problem i överensstämmelse med föreskrifterna i artikel 346.2.

Artikel 343

I enlighet med artikel 30.2 h samt artiklarna 20 22 angående decentraliserat samarbete skall ministerrådet organisera kontakter mellan de relevanta organisationerna inom gemenskapen och AVS-staterna (lokala offentliga myndigheter och inofficiella organ) för att praktiskt granska hur och under vilka omständigheter deras initiativ kan organiserasi syfte att bidra till strävandena mot AVS-staternas utvecklingsmål. Vilka av de nämnda organen som skall delta i mötena beror på vilka punkter som står på dagordningen och organens praktiska kapacitet att bidra till utvecklingsmålen inom de områden som diskuteras.Dessa kontakter skall förbättra de berörda parternas tillgång till information om den utvecklingspolitik som förs av AVS-staterna och om AVS-EEG-samarbetsverksamhet samt skallmöjliggöra ett utbyte av information och diskussioner om möjligheterna till decentraliserade samarbetsverksamheter.

Artikel 344

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 342.6 får ministerrådet vid sina möten delegera uppgiften att förbereda dess diskussioner och slutsatser om specifika punkter på dagordningen till arbetsgrupper på ministernivå, konstituerade på jämställd grund.

Artikel 345

Ministerrådet får delegera vilken som helst av sina befogenheter till ambassadörskommittén. I så fall skall ambassadörskommittén fatta sina beslut i överensstämmelse med de villkor som anges i artikel 338.Kapitel 2Ambassadörskommittén

Artikel 346

1. Ambassadörskommittén skall redovisa sin verksamhet för ministerrådet, särskilt i ärenden som har varit föremål för delegering av befogenheter. Den skall också för ministerrådet framlägga alla eventuella förslag, resolutioner, rekommendationer eller yttranden som den finner nödvändiga eller finner befogade.2. Ambassadörskommittén skall övervaka det arbete som görs av alla kommittéerna och alla andra organ, grupper eller arbetsgrupper, såväl ständiga som tillfälliga, etablerade eller inrättade under ministernivån enligt denna konvention, och framlägga periodiska rapporter för ministerrådet.3. I fullgörandet av sina åligganden skall ambassadörskommittén sammanträda minst en gång var sjätte månad.

Artikel 347

1. Posten som ordförande för ambassadörskommittén skall innehas växelvis av en permanent företrädare för en medlemsstat, utsedd av gemenskapen, och en beskickningschef som företräder en av AVS-staterna utsedd AVSstat.2. En ledamot i ambassadörskommittén som är förhindrad att närvara får låta sig företrädas av någon annnan. Ersättaren skall utöva ledamotens alla befogenheter.3. Ambassadörskommittén skall fastställa sin arbetsordning och den skall underställas ministerrådet för godkännande.Kapitel 3Gemensamma föreskrifter för ministerrådet och Ambassadörskommittén

Artikel 348

En företrädare för banken skall närvara vid ministerrådets eller ambassadörskommitténs sammanträden när ärenden från områden som berör banken står på dagordningen.

Artikel 349

Sekretariatsuppgifterna och annat arbete som är nödvändigt för verksamheten inom ministerrådet och ambassadörskommittén eller andra gemensamma organ skall utföras på jämställd grund och i överensstämmelse med vad som är fastställt i ministerrådets arbetsordning.Kapitel 4Den gemensamma församlingen

Artikel 350

Den gemensamma församlingen skall behandla den årliga rapport som upprättas enligt artikel 342.4.Den får anta resolutioner i ärenden som berör eller täcks av denna konvention.För att nå denna konventions mål får församlingen för ministerrådet framlägga alla eventuella slutsatser och rekommendationer som den anser befogade, särskilt i samband med granskningen av ministerrådets årliga rapport.

Artikel 351

1. Den gemensamma församlingen skall tillsätta sitt sekretariat och skall anta sin egen arbetsordning.2. Den skall hålla en allmän session två gånger per år, växelvis inom gemenskapen och i en AVS-stat.3. Den får tillsätta tillfälliga arbetsgrupper för sådana specifika förberedelser som den beslutar.4. Sekretariatsuppgifterna och annat arbete som behövs för den gemensamma församlingens verksamhet skall utföras på jämställd grund och i överensstämmelse med vad som är fastställs i dess arbetsordning.Kapitel 5Andra föreskrifter

Artikel 352

1. Alla eventuella tvister mellan å ena sidan en eller flera medlemsstater eller gemenskapen och å andra sidan en eller flera AVS-stater rörande tolkningen eller tillämpningen av denna konvention skall hänskjutas till ministerrådet.2. Mellan ministerrådets sammanträden skall sådana tvister hänskjutas till ambassadörskommittén.3. Om ambassadörskommittén inte kan slita tvisten skall den hänskjuta ärendet till ministerrådet vid dess nästa sammanträde.4. Om ministerrådet inte kan slita tvisten vid det sammanträdet får det, på begäran av endera parten, initera ett medlingsförfarande, vars resultat skall tillställas rådet i form av en rapport vid dess nästa sammanträde.5. a) Om ingen reglering av tvisten uppnås, skall ministerrådet initiera ett skiljeförfarande på begäran av endera parten. Två skiljemän skall utses av de tvistande parterna inom trettio dagar, en av vardera sidan, i enlighet med punkt 1. Dessa två skiljemän skall sedan utse en tredje skiljeman inom två månader. Skulle den tredje skiljemannan inte bli utnämnd inom den angivna tidsgränsen skall han utses av ministerrådets vice ordförande bland framstående personer som erbjuder varje tänkbar garanti för oavhängighet.b) Skiljemännens beslut skall fattas med majoritet i omröstning, som en allmän regel inom fem månader.c) Varje part i tvisten skall vidta de åtgärder som behövs för efterkommande av skiljemännens beslut.

Artikel 353

Parterna skall, utan att det påverkar tillämpningen av föreskrifterna i denna konvention, göra alla ansträngningar för att nå en gemensam tolkning där det föreligger meningsskiljaktigheter mellan gemenskapen och AVSstaterna om tolkningen av texterna i samband med tillämpningen av denna konvention. För detta ändamål skall sådana problem bli föremål för gemensam granskning från institutionernas sida med syfte att lösa dem.

Artikel 354

Driftskostnaderna för institutionerna enligt denna konvention skall täckas i enlighet med de villkor som anges i protokoll 2.

Artikel 355

Privilegierna och immuniteten i samband med denna konvention skall vara de som anges i protokoll 3.DEL FEMSLUTBESTÄMMELSER

Artikel 356

Inga fördrag, konventioner, avtal eller arrangemang mellan en eller flera av gemenskapens medlemsstater och en eller flera AVS-stater får hindra genomförandet av denna konvention.

Artikel 357

Med beaktande av de särskilda föreskrifter rörande relationerna mellan AVS-staterna och de franska utomeuropeiska departementen vilka anges i denna konvention skall avtalet gälla å ena sidan för de territorier i vilka fördraget äger tillämpning och på de villkor som anges där samt å den andra sidan för AVS-staternas territorier.

Artikel 358

1. Skulle ett tredje land önska ansluta sig till gemenskapen skall den sistnämnda, så snart den har beslutat gå in i förhandlingar om sådan anslutning, underrätta AVSstaterna om sitt beslut.2. Parterna är vidare eniga oma) att under anslutningsförhandlingarnas lopp upprätta regelbundna kontakter under vilka- gemenskapen skall förse AVS-staterna med all relevant information om förhandlingarnas fortskridande,- AVS-staterna skall underrätta gemenskapen om sina intressen och ställningstaganden så att dessa fullt ut kan beaktas.b) att efter anslutningsförhandlingarnas avslutande utan dröjsmål granska hur en sådan anslutning påverkar denna konvention och att gå in i förhandlingar för att upprätta ett anslutningsprotokoll samt anta de åtgärder för anpassning eller övergång som kan bli nödvändiga, för bifogande till det nämnda protokollet, av vilket dessa åtgärder skall utgöra en integrerande del.3. Utan att det påverkar eventuella övergångsregler som kan bli antagna inser parterna att konventionens föreskrifter inte gäller i relationer mellan AVS-staterna och en ny gemenskapsmedlemsstat så länge protokollet för anslutning till konventionen enligt punkt 2 b inte har trätt i kraft.

Artikel 359

1. a) Såvitt gemenskapen angår skall denna konvention för sin giltighet slutas i överensstämmelse med föreskrifterna i EEG- och EKSG-fördragen. Slutandet skall meddelas parterna.b) Denna konvention skall ratificeras av signatärstaterna i överensstämmelse med deras respektive konstitutionella krav.2. Ratifikationshandlingarna och handlingen med anmälan om slutandet av denna konvention skall deponeras, för AVS-staternas del hos Europeiska gemenskapernas rådssekretariat samt för gemenskapens och medlemsstaternas del hos AVS-staternas sekretariat. Sekretariaten skall genast underrätta signatärstaterna och gemenskapen därom.

Artikel 360

1. Denna konvention skall träda i kraft den första dagen i den andra månaden efter den dag då ratifikationshandlingarna för medlemsstaterna och för åtminstone minst två tredjedelar av AVS-staterna samt handlingen med anmälan om slutandet av denna konvention från gemenskapens sida deponerats.2. En AVS-stat som inte har fullbordat förfarandena enligt artikel 359 den dag då denna konvention träder i kraft enligt punkt 1 får göra så endast inom de 12 första månaderna efter ikraftträdandet och skall kunna gå vidare med dessa förfaranden endast under de 12 första månaderna efter ikraftträdandet, såvida den inte före utgången av denna period underrättar ministerrådet om sin avsikt att fullfölja dessa förfaranden senast sex månader efter denna period på villkor att den åtar sig att deponera sin ratifikationshandling inom samma tidsgräns.3. När det gäller de AVS-stater som inte har fullföljt förfarandena enligt artikel 359 den dag då denna konvention träder i kraft enligt punkt 1 skall detta avtal bli tillämpligt den första dagen i den andra månaden efter fullbordandet av de nämnda förfarandena.4. Signatär-AVS-stater som ratificerar denna konvention i överensstämmelse med de villkor som anges i punkt 2 skall erkänna giltigheten av alla åtgärder som vidtas för genomförandet av denna konvention mellan dagen för dess ikraftträdande och den dag då dess föreskrifter blir tillämpliga på dem. Med förbehåll för en eventuell förlängning som ministerrådet kan bevilja dem skall de senast sex månader efter fullbordandet av förfarandena enligt artikel 359 fullgöra alla de förpliktelser som åligger dem enligt villkoren i denna konvention eller som följd av genomförandet av beslut som fattats av ministerrådet.5. Arbetsordningen för de gemensamma institutioner som inrättas enligt denna konvention skall ange huruvida och under vilka omständigheter företrädare för signatärstater som på dagen för denna konventions ikraftträdande ännu inte har fullföljt förfarandena enligt artikel 359 skall få säte som observatörer i dessa institutioner. De sålunda antagna reglerna skall gälla endast till den dag då denna konvention blir tillämplig på dessa stater. Sådana regler skall i varje fall upphöra att gälla den dag då den berörda staten enligt punkt 2 inte längre får ratificera denna konvention.

Artikel 361

1. Ministerrådet skall underrättas om alla eventuella ansökningar från någon stat om medlemskap i eller association med gemenskapen.2. Ministerrådet skall underrättas om alla eventuella ansökningar gjorda av någon stat som önskar bli medlem av en ekonomisk gruppering sammansatt av AVS-stater.

Artikel 362

1. En eventuell ansökan om anslutning till denna konvention, gjord av ett land eller territorium på vilket del fyra av fördraget äger tillämpning och som blir självständigt, skall hänskjutas till ministerrådet.2. Med ministerrådets godkännande skall det ifrågavarande landet ansluta sig till denna konvention genom att deponera en anslutningshandling hos Europeiska gemenskapernas rådssekretariat, som skall vidarebefordra en bestyrkt kopia till AVS-staternas sekretariat och skall underrätta signatärstaterna härom.3. Det landet skall sedan åtnjuta samma rättigheter och ha samma förpliktelser som AVS-staterna. Sådan anslutning skall inte inverka oförmånligt på de fördelar som tillkommer de AVS-stater som har undertecknat denna konvention i enlighet med föreskrifterna om utvecklingsfinansieringssamarbete och om stabilisering av exportinkomster.

Artikel 363

1. En eventuell ansökan om anslutning till denna konvention, avgiven av en stat vars ekonomiska struktur och produktion är jämförbara med AVS-staternas, skall kräva godkännande från ministerrådet. Den berörda staten får ansluta sig till denna konvention genom att sluta ett avtal med gemenskapen.2. Den staten skall sedan åtnjuta samma rättigheter och ha samma skyldigheter som AVS-staterna.3. Avtalet får emellertid ange den dag då vissa av dessa rättigheter och skyldigheter skall bli tillämpliga på den staten.4. Sådan anslutning får emellertid inte oförmånligt påverka de fördelar som tillkommer de AVS-stater som har undertecknat denna konvention enligt föreskrifterna om utvecklingsfinansieringssamarbete, stabilisering av exportinkomster och industrisamarbete.

Artikel 364

Om Namibia, efter att ha blivit självständigt, ansöker om anslutning till konventionen och om dess ansökan mottas efter det att den egentliga processen för ratificering av konventionen har inletts men innan den har trätt i kraft, skall ministerrådet behandla denna ansökan och fatta beslut om denna stats anslutning. På samma gång skall den också fatta alla eventuellt nödvändiga beslut beträffande denna stat när det gäller områden som faller under del tre, avdelningarna I och IV i konventionen och bilagorna till slutdokumentet avseende dessa delar av konventionen, inklusive dem som gäller nötkött.I händelse av ett positivt beslut tillförs Namibia den grupp av stater som har undertecknat konventionen, särskilt med avseende på dess ratificering och ikraftträdande.

Artikel 365

Från och med ikraftträdandet av denna konvention skall de befogenheter som av den tredje AVS-EEG-konventionen tilldelats ministerrådet i erforderlig utsträckning och i överensstämmelse med de relevanta föreskrifterna i den nämnda konventionen utövas av det ministerråd som inrättas genom denna konvention.

Artikel 366

1. Denna konvention sluts härmed för en period av tio år, med början den 1 mars 1990.2. Gemenskapen och medlemsstaterna å ena sidan och AVS-staterna å den andra skall senast tolv månader före utgången av den första femårsperioden underrätta den andra parten om alla eventuella omprövningar av föreskrifterna som de önskar göra med sikte på en eventuell ändring av konventionen. Om en part begär omprövning av någon av konventionens föreskrifter skall den andra parten, utan hinder av denna tidsgräns, ha två månader till sitt förfogande för att begära att omprövningen utsträcks till andra föreskrifter som har samband med dem som var föremål för den ursprungliga begäran.Tio månader före utgången av denna femårsperiod skall parterna inleda förhandlingar för att granska eventuella ändringar av de föreskrifter som utgjorde föremålet för underrättelsen.Artiklarna 359 och 360 om slutandet, ratificeringen och ikraftträdandet av konventionen skall även gälla för på detta sätt gjorda ändringar av konventionen.Ministerrådet skall anta de övergångsåtgärder som eventuellt kan krävas med hänsyn till de ändrade reglerna tills de träder i kraft.3. Arton månader före slutet av den totala perioden för konventionen skall parterna inleda förhandlingar i syfte att granska vilka föreskrifter som i fortsättningen skall gälla för relationerna mellan å ena sidan gemenskapen och medlemsstaterna och å den andra sidan AVSstaterna.Ministerrådet skall anta övergångsåtgärder som eventuellt kan krävas tills den nya konventionen träder i kraft.

Artikel 367

Denna konvention får sägas upp av gemenskapen gentemot varje AVS-stat och av varje AVS-stat gentemot gemenskapen, detta med sex månaders uppsägningstid.

Artikel 368

De till denna konvention fogade protokollen skall utgöra en integrerande del av denna.

Artikel 369

Denna konvention, upprättad i två exemplar och avfattad på de danska, engelska, franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska och tyska språken, alla med lika giltighet, skall deponeras i Europeiska gemenskapernas råds generalsekretariats och AVS-staternas sekretariats arkiv, vilka båda skall överlämna en bestyrkt kopia till regeringen i var och en av signatärstaterna.En fe de lo cual, los plenipotenciarios abajo firmantes suscriben el presente Convenio.Til bekræftelse heraf har undertegnede befuldmægtigede underskrevet denne konvention.Zu Urkund dessen haben die unterzeichneten Bevollmächtigten ihre Unterschriften unter dieses Übereinkommen gesetzt.Åéò ðßôùóç ôùí áíùôÝñù, ïé õðïãåãñáììÝíïé ðëçñåîïýóéïé Ýèåóáí ôéò õðïãñáöÝò ôïõò óôçí ðáñïýóá óýìâáóç.In witness whereof the undersigned Plenipotentiaries have signed this Convention.En foi de quoi, les plénipotentiaires soussignés ont apposé leurs signatures au bas de la présente convention.In fede di che, i plenipotenziari sottoscritti hanno le loro firme in calce alla presente convenzione.Ten blijke waarvan de ondergetekende gevolmachtigden hun handtekening onder dit Verdrag hebben gesteld.Em fé do que, os plenipotenciários abaixo assinados apuseram as suas assinaturas no final da presente convenção.Hecho en Lomé, el quince de diciembre de mil novecientos ochenta y nueve.Udfærdiget i Lomé, den femtende december nitten hundrede og niogfirs.Geschehen zu Lome am fünfzehnten Dezember neunzehnhundertneunundachtzig.¸ãéíå óôç ËïìÝ, óôéò äåêáðÝíôå Äåêåìâñßïõ ÷ßëéá åííéáêüóéá ïãäüíôá åííÝáDone at Lomé on the fifteenth day of December in the year one thousand nine hundred and eighty-nine.Fait à Lomé, le quinze décembre mil neuf cent quatre-vingt-neuf.Fatto a Lomé, addì quindici dicembre millenovecentottantanove.Gedaan te Lomé, de vijftiende december negentienhonderd negenentachtig.Feito em Lomé, em quinze de Dezembro de mil novencentos e oitenta e nove.>Hänvisning till film>

FINANSPROTOKOLL

Artikel 1

1. För de ändamål som anges i del tre, avdelning III i konventionen om utvecklingsfinansieringssamarbete och för en period av fem år med början den 1 mars 1990 skall totalbeloppet av det finansiella bistånd från gemenskapen som skall göras tillgängligt utgöra 12 000 miljoner ecu.

Detta belopp skall innefatta

a) 10 800 miljoner ecu från fonden, fördelade på följande sätt:

i) För de ändamål som anges i artiklarna 220, 221 och 224, 7 995 miljoner ecu i form av bidrag, inklusive 1 150 miljoner ecu för stöd åt strukturjusteringar, som kan kompletteras, i överensstämmelse med artikel 281.2 e, såsom en del av långsiktigt utvecklingsbistånd.

ii) För de ändamål som anges i artiklarna 220, 221 och 224, 825 miljoner ecu i form av riskkapital.

iii) För de ändamål som anges i artiklarna 186 212, 1 500 miljoner ecu i form av bidrag för stabilisering av exportinkomster.

iv) För de ändamål som anges i artiklarna 214 219, 480 miljoner ecu i form av anslag under SYSMIN-planen.

b) för de ändamål som anges i artiklarna 220, 221 och 224, upp till 1 200 miljoner ecu från banken i form av lån ur dess egna medel i överensstämmelse med de villkor som föreskrivs i dess stadgar. För dessa lån skall föreskrifterna i artikel 235 i konventionen avseende räntesubventioner, gälla.

2. Banken skall administrera de lån som ges ur dess egna medel, inklusive räntesubventioner, såväl som riskkapital. Alla andra resurser enligt konventionen skall administreras av kommissionen.

Artikel 2

För finansieringen av det bistånd som avses i artiklarna 254 och 255

a) skall ett särskilt anslag på 350 miljoner ecu avsättas inom de fonder som avses i artikel 1 a i, varav 250 miljoner ecu skall vara för det bistånd som anges i artikel 254 och 100 miljoner ecu för det bistånd som anges i artikel 255,

b) får, om de under en av de nyssnämnda artiklarna föreskrivna anslagen används innan detta finansprotokolls giltighetstid utgår, överföringar göras från de anslag som föreskrivs i den andra artikeln,

c) skall vid utgången av finansprotokollets giltighetstid anslag som inte är anvisade till katastrofbistånd eller för hjälp åt flyktingar, återvändande och tvångsvis förflyttade personer återbetalas till fondens tillgångar för finansiering av andra verksamheter som faller inom utvecklingsfinansieringssamarbetets räckvidd, såvida ministerrådet inte beslutar annorlunda,

d) skall AVS-staterna och gemenskapen, om de särskilda anslagen används innan finansprotokollets giltighetstid utgår, inom de relevanta gemensamma institutionerna anta lämpliga åtgärder för att hantera den situation som avses i artiklarna 254 och 255.

Artikel 3

1. Av de totala finansiella resurser som görs tillgängliga enligt artikel 1 skall ett belopp av 1 250 miljoner ecu reserveras för finansiering av AVS-staternas regionala projekt och åtgärdsprogram.

2. Ur de resurser som är öronmärkta under denna artikel skall gemenskapen bidra

i) till finansiering av centret för industriell utveckling genom ett separat anslag om högst 60 miljoner ecu,

ii) med ett belopp om högst 3 miljoner ecu för de ändamål som avses i bilaga 68,

iii) med ett vägledande belopp av 70 miljoner ecu för finansiering av regionala åtgärdsprogram hänförliga till handelsutveckling såsom anges i artikel 138.

Artikel 4

Ett nytt finansprotokoll skall upprättas för den andra femårsperiod som täcks av denna konvention.

PROTOKOLL nr 1 om bestämning av begreppet "ursprungsvaror" och metoder för administrativt samarbete

AVDELNING I DEFINITION AV BEGREPPET "URSPRUNGSVAROR"

Artikel 1

Ursprungskriterier

Vid tillämpning av konventionens regler om handelssamarbete skall en vara anses ha sitt ursprung i AVS-staterna om den har antingen helt framställts eller tillräckligt bearbetats eller behandlats i AVS-staterna.

Artikel 2

Helt framställda varor

1. Följande varor skall anses helt framställda antingen i AVS-staterna, i gemenskapen eller i något av de länder och territorier som definieras i bilaga 3, nedan kallade "ULT":

a) Mineraliska produkter som utvunnits ur deras mark eller havsbotten.

b) Vegetabiliska produkter som skördats där.

c) Levande djur som fötts och uppfötts där.

d) Produkter som erhållits från levande djur som uppfötts där.

e) Produkter från jakt och fiske som bedrivits där.

f) Produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats ur havet av deras fartyg.

g) Produkter som framställts ombord på deras flytande fabriker uteslutande från produkter som avses under punkt f.

h) Begagnade föremål som tillvaratagits där och som endast kan användas för återvinning av råvaror.

i) Avfall som uppkommit vid tillverkningsprocesser som ägt rum där.

j) Varor som framställs där uteslutande från de varor som anges i punkterna a-i.

2. Termen "deras fartyg" i punkt 1 f skall endast avse fartyg

- som är registrerade i en medlemsstat, en AVS-stat eller ett ULT.

- som för flagga från en medlemsstat, en AVS-stat eller ett ULT,

- som till minst hälften tillhör medborgare i stater som deltar i konventionen eller ett ULT eller av ett bolag vars huvudsäte är beläget i en av dessa stater eller ett ULT, och i vilket verkställande direktören eller direktörerna, ordföranden i styrelsen eller i tillsynsorganet samt majoriteten av medlemmarna i dessa organ är medborgare i stater som deltar i konventionen eller ett ULT och och vidare, i fråga om handelsbolag eller bolag med begränsat personligt ansvar, minst halva kapitalet tillhör stater som deltar i konventionen eller offentliga organ eller medborgare i sådana stater eller ett ULT,

- till minst 50 procent av besättningen, inklusive befäl, är medborgare i stater som deltar i konventionen eller i ett ULT.

3. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 får en AVS-stat, när den ger gemenskapen en möjlighet att förhandla om ett fiskeavtal och gemenskapen inte accepterar detta erbjudande, chartra eller leasa fartyg från tredje land för fiskeaktiviteter i sin exklusiva ekonomiska zon och kräva att sådana fartyg behandlas som "deras fartyg" enligt denna artikel.

Gemenskapen kommer att erkänna fartyg, chartrade eller leasade av ATP-staten, som deras fartyg under följande förutsättningar:

- Gemenskapen har inte utnyttjat möjligheten att förhandla om ett fiskeavtal med den berörda AVS-staten.

- Minst 50 % av besättningen, inklusive befäl, är medborgare i stater som deltar i avtalet eller i ett ULT.

- Kommissionen har godkänt charter- eller leasingkontraktet såsom innebärande tillfredsställande möjligheter för utveckling av AVS-statens kapacitet för fiske i den statens egen regi och speciellt såsom givande den staten ansvaret för den sjöfarts- och affärsmässiga förvaltningen av det fartyg som har ställts till dess förfogande för en längre period.

4. Uttrycken "AVS-stat", "gemenskapen" och "ULT" skall också täcka deras territorialvatten.

Havsgående fartyg, inkluderande flytande fabriker på vilka den fångade fisken bereds eller behandlas, skall anses som delar av det territorium vilket tillhör AVS-staterna, gemenskapen eller det ULT till vilket de hör, detta under förutsättning att de uppfyller villkoren enligt punkt 2.

Artikel 3

Tillräckligt bearbetade varor

1. Vid tillämpning av artikel 1 anses icke-ursprungsmaterial ha genomgått tillräcklig bearbetning eller behandling om den framställda varan klassificeras under en annan rubrik än dem under vilka alla de använda icke-ursprungsmaterialen klassificeras med förbehåll för punkterna 2 och 3.

Uttrycken "kapitel" och "rubriker" i detta protokoll skall avse de kapitel och de rubriker (fyrsiffriga koder) som används i den klassifikation som ligger till grund för det harmoniserade systemet för klassificering och kodning av varor och tjänster (nedan kallat "det harmoniserade systemet").

Uttrycket "klassificerad" skall avse hänförandet av en vara eller ett material till viss rubrik.

2. För vara som upptas i kolumnerna 1 och 2 i förteckningen i bilaga 2 skall de villkor som anges i kolumn 3 för den berörda varan vara uppfyllda i stället för regeln i punkt 1.

a) När en procentregel tillämpas i förteckningen i bilaga 2 för att avgöra en i en AVS-stat framställd varas ursprungsstatus skall förädlingsvärdet genom bearbetning eller behandling svara mot den framställda varans pris fritt fabrik minus tullvärdet på tredjelandsmaterial, importerade till gemenskapen, AVS-staterna eller ett ULT.

b) Med uttrycket "värde" i förteckningen i bilaga 2 avses tullvärdet vid importtillfället av det använda icke-ursprungsmaterialet eller, om detta värde inte är känt och inte kan fastställas, det tidigaste fastställbara pris som har betalats för materialen i det berörda territoriet.

Vid fastställande av värdet av de använda ursprungsmaterialen skall första stycket punkt b tillämpas med nödvändiga ändringar.

c) Med uttrycket "pris fritt fabrik" i förteckningen i bilaga 2 avses det pris för den framställda varan som har betalats till den tillverkare i vars företag den sista bearbetningen eller behandlingen ägt rum, förutsatt att priset innefattar värdet av alla de vid tillverkningen använda materialen med avdrag av interna skatter som återbetalas eller kan återbetalas vid exporten av den framställda varan.

d) Med "tullvärde" förstås värde enligt konventionen angående värdering av varor för tulländamål som undertecknades i Bryssel den 15 december 1950.

3. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 skall följande åtgärder anses som otillräcklig bearbetning eller behandling för att ge ursprungsstatus, oavsett om en rubrikändring blir följden:

a) Behandling med syfte att bevara varor i gott skick under transport och lagring (ventilation, utspridning, torkning, kylning, inläggning i saltvatten, svavelsyrlighetsvatten eller i andra konserverande vattenlösningar, avlägsnande av skadade delar och liknande åtgärder).

b) Enkel behandling bestående i avlägsnande av damm,siktning eller sållning, sortering, klassificering, hoppassning (inbegripet sammanföring av uppsättningar av artiklar), tvättning, målning eller uppdelning.

c) i) Ompackning samt uppdelning i och sammanställning av försändelse.

ii) Förpackning på flaskor eller i påsar, lådor, kartonger, uppsättande på kort eller skivor m.m. och alla andra enkla förpackningsåtgärder.

d) Fästande av märken, etiketter och andra liknande kännetecken på varor eller på deras förpackningar.

e) i) Enkel blandning av varor av samma slag när en eller flera i blandningen ingående beståndsdelar inte uppfyller de villkor som anges i detta protokoll för att anses ha sitt ursprung antingen i en AVS-stat, i gemenskapen eller i ifrågavarande ULT.

ii) Enkel blandning av varor av olika slag såvida inte en eller flera av blandningens beståndsdelar uppfyller villkoren enligt detta protokoll för att få anses ha sitt ursprung antingen i en AVS-stat, i gemenskapen eller i ifrågavarande ULT och förutsatt att sådana beståndsdelar bidrar till bestämmandet av den slutliga varans väsentliga egenskaper.

f) Enkel sammansättning av delar av artiklar i avsikt att framställa en komplett artikel.

g) En kombination av två eller flera sådana åtgärder som anges i punkt a f.

h) Slakt av djur.

Artikel 4

Neutrala element

Vid bestämmande av om varor har sitt ursprung i en AVS-stat, gemenskapen eller ett ULT är det inte nödvändigt att fastställa om elektrisk energi, bränsle, anläggningar, utrustning, maskiner och verktyg som utnyttjas vid framställningen av sådana varor eller några material eller varor som har använts under tillverkningens gång och som varken ingår eller har varit avsedda att ingå i den slutliga varan har sitt ursprung i tredje land eller inte.

Artikel 5

Värdetolerans

Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 3.1 och 3.2 får icke-ursprungsmaterial användas vid tillverkningen av en given vara förutsatt att deras totala värde inte överstiger 10 procent av den slutliga varans pris fritt fabrik och med beaktande av villkoren i not 4.4 i bilaga 1.

Artikel 6

Kumulation

1. När det gäller genomförande av denna avdelning skall AVS-staterna anses utgöra ett enda territorium.

2. När varor som helt framställs inom gemenskapen eller i ett ULT bearbetas eller behandlas i AVS-staterna skall de anses som helt framställda i AVS-staterna.

3. Bearbetning och behandling, som utförs i gemenskapen eller ett ULT, skall anses som utförd i AVS-staterna när materialen undergår bearbetning eller behandling i AVS-staterna.

4. Punkterna 2 och 3 gäller för all bearbetning eller behandling, utförd i AVS-staterna, däribland de åtgärder som är uppräknade i artikel 3.3.

Artikel 7

Allokering av ursprung

Ursprungsvaror som består av material som har helt framställts eller tillräckligt bearbetats i två eller flera AVS-stater skall anses som varor med ursprung i den AVS-stat där den sista bearbetningen eller behandlingen ägde rum förutsatt att denna bearbetning eller behandling gick utöver de otillräckliga åtgärder som förtecknas i artiklarna 3.3 a, 3.3 b, 3.3 c och 3.3 d eller en kombination av dessa.

Artikel 8

Tillbehör, reservdelar och verktyg

Tillbehör, reservdelar och verktyg, som levereras tillsammans med en utrustning, en maskin, en apparat eller ett fordon som ingår i den normala utrustningen och inkluderas i dess pris eller inte faktureras separat anses ingå i ifrågavarande utrustning, maskin, apparat eller fordon.

Artikel 9

Uppsättningar

Uppsättningar, såsom dessa definierats i det harmoniserade systemets allmänna regel 3, skall betraktas som ursprungsvaror när alla artikelkomponenter är ursprungsvaror. Dock skall uppsättningen som helhet, när den är sammansatt av ursprungsvaror och icke-ursprungsvaror, betraktas som ursprungsvara under förutsättning att värdet av icke-ursprungsvarorna inte överstiger 15 procent av uppsättningens pris fritt fabrik.

Artikel 10

Direkt transport

1. Den förmånsbehandling som avses i konventionens handelssamarbetsbestämmelser gäller endast för varor eller material som transporteras mellan AVS-staternas, gemenskapens eller ULT:s territorium utan att komma in i något annat territorium. Varor som utgör en enda försändelse får emellertid transporteras via ett territorium som varken ingår i AVS-staterna, gemenskapen eller ett ULT, i förekommande fall med omlastning eller tillfällig lagring i sådant territorium, under förutsättning att varorna hela tiden har stått under tillsyn av tullmyndigheterna i transitlandet eller lagringslandet och att andra åtgärder inte har vidtagits än urlastning, återlastning eller eventuell behandling avsedd att bevara dem i gott skick.

2. Bevis för att styrka att villkoren i punkt 1 har uppfyllts skall företes för tullmyndigheten i form av

a) en genomgående transporthandling som har utfärdats i exportlandet och täcker passagen genom transitlandet

b) eller ett intyg utfärdat av transitlandets tullmyndigheter och som

- ger en noggrann produktbeskrivning,

- anger datum för varornas lossning och lastning eller för inskeppning eller landsättning av dessa, med identifiering av de använda fartygen,

- intygar uppgift om de villkor på vilka varorna befann sig i transitlandet,

c) eller, i avsaknad av sådana handlingar, andra bevishandlingar.

Artikel 11

Territorialkrav

De i detta avsnitt angivna villkoren för att en vara skall erhålla status som ursprungsvara måste vara uppfyllda utan avbrott inom gemenskapen, AVS-staterna eller ifrågavarande ULT.

Om ursprungsvaror som exporterade från gemenskapen, AVS-staterna eller ett ULT till ett annat land returneras måste de anses som icke-ursprungsvaror såvida det inte på ett sätt som tillfredsställer tullmyndigheternas krav kan visas

- att de returnerade varorna är desamma som de exporterade och

- att de inte har undergått någon behandling utöver vad som har varit nödvändigt för att bevara dem i gott skick medan de befann sig i det landet eller medan de exporterades.

AVDELNING II URSPRUNGSINTYG

Artikel 12

Varucertifikatet EUR. 1

1. Bevis rörande varors ursprungsstatus i detta protokolls bemärkelse skall meddelas genom varucertifikat EUR. 1, varpå ett exempel visas i bilaga 4 till detta protokoll.

2. Ett varucertifikat EUR. 1 får utfärdas endast när det kan tjäna som det dokumentära bevis som krävs för genomförande av konventionen.

3. Ett varucertifikat EUR. 1 skall utfärdas endast på skriftlig ansökan av exportören. Sådan ansökan skall göras på en blankett, enligt formulär i bilaga 4 till detta protokoll, ifylld i enlighet med detta protokoll.

Ansökningar för varucertifikat EUR. 1 måste bevaras i minst tre år av det exporterande landets tullmyndigheter.

4. Det är exportörens ansvar att se till att denne eller dennes befullmäktigade ombud begär utfärdande av ett varucertifikat EUR. 1.

5. Exportören eller dennes ombud skall tillsammans med sin ansökan inge alla lämpliga handlingar som visar att de varor som skall exporteras är av sådan beskaffenhet att de berättigar till utfärdande av ett varucertifikat EUR. 1.

6. Varucertifikatet EUR. 1 skall utfärdas av den exporterande AVS-statens tullmyndigheter om varorna kan anses som ursprungsvaror enligt detta protokoll.

7. För kontroll av om villkoren enligt punkt 6 har uppfyllts skall tullmyndigheterna ha rätt att begära all bevisning och utföra den kontroll som de anser befogad.

8. Den exporterande statens tullmyndigheter skall vara ansvariga för kontroll av att blanketterna enligt punkt 1 är vederbörligen ifyllda. De skall särskilt kontrollera att utrymmet för produktbeskrivningen har fyllts i på sådant sätt att möjligheten till bedrägliga tillägg är uteslutna. Därför skall varuslag anges utan blankrader. När utrymmet inte är helt fyllt måste en vågrät linje dras under beskrivningens sista rad och det tomma utrymmet överkorsas.

9. Datum för utfärdande av varucertifikatet måste anges i den del av blanketten som är reserverad för tullmyndigheterna.

10. Ett varucertifikat EUR. 1 skall utfärdas av den exporterande AVS-statens tullmyndigheter när de avsedda varorna exporteras. Det skall göras tillgängligt för exportören så snart den faktiska exporten ägt rum eller säkerställts.

Artikel 13

EUR. 1 utfärdade i efterhand

1. I undantagsfall omständigheter får ett varucertifikat EUR. 1 också utfärdas efter utförseln av de varor som det avser om det på grund av misstag, förbiseende eller särskilda omständigheter inte har blivit utfärdat vid tidpunkten för exporten.

2. För genomförande av punkt 1 skall exportören i sin ansökan

- ange plats och datum för exporten av de varor som certifikatet avser, och

- intyga att inget varucertifikat EUR. 1 utfärdades vid tidpunkten för exporten av de ifrågavarande varorna samt ange skälen härtill.

3. Tullmyndigheterna får utfärda ett varucertifikat EUR. 1 i efterhand endast efter kontroll av att uppgifterna i exportörens ansökan stämmer med informationen i motsvarande akt.

Certifikat som utfärdats i efterhand skall endosseras med endera av följande fraser: "EXPEDIDO A POSTERIORI", "UDSTEDT EFTERFØLGENDE", "NACHTRÄGLICH AUSGESTELLT", "EKDOTHEN EK TOON USTEROON", "ISSUED RETROSPECTIVELY", "DELIVRÉ A POSTERIORI", "RILASCIATO A POSTERIORI", "AFGEGEVEN A POSTERIORI", "EMITIDO A POSTERIORI".

Artikel 14

Utfärdande av duplikat av EUR. 1

Om ett varucertifikat EUR. 1 blir stulet, går förlorat eller förstörs får exportören ansöka hos de tullmyndigheter som utfärdade det om ett duplikat utfärdat på grundval av de exporthandlingar som är i deras ägo.

Det sålunda utfärdade dublettcertifikatet skall endosseras med ettdera av följande ord: "DUPLICADO", "DUPLIKAT", "DUPLIKAT", "ANTIGRAPHO", "DUPLICATE", "DUPLICATA", "DUPLICATO", "DUPLICAAT", "SEGUNDA VIA".

Artikel 15

Utbyte av certifikat

Det skall alltid vara möjligt att byta ut ett eller flera varucertifikat EUR. 1 mot ett eller flera andra varucertifikat EUR. 1 förutsatt att detta görs vid det tullkontor där varorna befinner sig.

Artikel 16

Giltighet för varucertifikat EUR. 1

71. Ett varucertifikat EUR. 1 måste inom tio månader från det datum då det utfärdades av den exporterande AVS-statens tullmyndigheter tillställas tullmyndigheterna i den importlandet där varorna införs.

2. Ett varucertifikat EUR. 1 som företes för importlandets tullmyndigheter efter sista dagen för dess företeende enligt punkt 1 får godtas för förmånsbehandling om underlåtenheten att förete certifikatet inom angiven tid beror på force majeure eller exceptionella omständigheter.

3. I övriga fall av för sent företeende kan den importlandets tullmyndigheter acceptera certifikaten om varorna har kommit dem till handa före angivet slutdatum.

Artikel 17

Transitförfarande

När varorna anländer till en AVS-stat eller ett ULT som inte är ursprungslandet skall ytterligare en giltighetsperiod på 10 månader börja den dag då transitlandets tullmyndigheter fyller i följande i fält 7 på certifikatet EUR. 1:

- ordet "transit",

- transitlandets namn,

- den officiella stämpeln, varav ett avtryck hade gjorts tillgängligt för kommissionen, i överensstämmelse med artikel 25, och

- datum för endosseringarna.

Artikel 18

Utställningar

1. Varor som har sänts från en AVS-stat till en utställning i ett land som varken är en AVS-stat, en medlemsstat eller ett ULT och som efter utställningen har sålts för import till gemenskapen skall vid importen åtnjuta fördelarna av konventionen om varorna uppfyller detta protokolls krav för att bli erkända som varor med ursprung i en AVS-stat och under förutsättning att det på ett sätt som tillfredsställer den importerande statens tullmyndigheter visas

a) att en exportör har sänt dessa varor från en AVS-stat till utställningslandet hålles och har ställt ut dem där,

b) att varorna har sålts eller överlåtits av exportören till någon inom gemenskapen,

c) att varorna under utställningen eller omedelbart därefter har sänts till gemenskapen i i samma skick som de sändes till utställningen, och

d) att varorna, sedan de sänts till utställningen, inte har använts för annat ändamål än demonstration på utställningen.

2. Ett varucertifikat EUR. 1 skall tillställas tullmyndigheterna i vanlig ordning. Utställningens namn och adress skall anges på blanketten. Vid behov kan ytterligare handlingar begäras för att styrka varornas egenskaper och de omständigheter under vilka de har ställts ut.

3. Punkt 1 är tillämplig på alla handels- industrijordbruks- eller hantverksutställningar, mässor eller offentliga visningar av liknande karaktär som inte anordnas i privat syfte i butiker eller affärslokaler för försäljning av utländska varor och under vilka varorna förblir under tullens kontroll.

Artikel 19

Ingivande av certifikat

Varucertifikat EUR. 1 skall inges till tullmyndigheten i importlandet i enlighet med de förfaranden som har föreskrivits av den staten. De nämnda myndigheterna kan infordra en översättning av ett certifikat. De kan också kräva att importdeklarationen kompletteras med en försäkran av importören om att varorna uppfyller de villkor som gäller för konventionens genomförande.

Artikel 20

Import i delposter

När en isärtagen eller icke ihopsatt artikel hänförlig till kapitel 84 eller 85 i det harmoniserade systemet importeras i delposter på begäran av den person som deklarerar varorna i tullen och enligt de villkor som har fastställts av de behöriga myndigheterna skall den anses som en enda artikel, och ett varucertifikat får inges för hela artikeln vid importen av den första delposten.

Artikel 21

Blankett EUR. 2

1. Trots artikel 12 anges beviset för ursprungsstatus, i detta protokolls bemärkelse, för postförsändelsen, under förutsättning att de består enbart av ursprungsvaror och att värdet inte överskrider 2 820 ecu per försändelse, i blankett EUR. 2. Formulär till denna blankett framgår av bilaga 5 till detta protokoll och skall fyllas i av exportören.

2. För tiden fram till och med den 30 april 1991 skall som värde för ecu angivet i någon gemenskapsmedlemsstats nationella valuta vara ecuns motvärde i den valutan den 1 oktober 1988. För varje därpå följande period av två år skall den vara ecuns motvärde i den nationella valutan den första arbetsdagen i oktober under året närmast före den tvåårsperioden.

3. Reviderade belopp som ersätter de i ecu angivna beloppen ovan och i artikel 22, punkt 2, kan införas av gemenskapen vid början av vilken som helst av de följande tvåårsperioderna om nödvändigt och skall av gemenskapen meddelas tullsamarbetskommittén icke senare än en månad innan de skall träda i kraft. Dessa belopp skall under alla omständigheter säkerställa att värdegränserna, uttryckta i vilken medlemsstats som helst valuta inte skall minska.

4. Om varorna faktureras i en annan gemenskapsmedlemsstats valuta skall den importerande staten godta det belopp som har meddelats av den berörda staten.

5. En blankett EUR. 2 skall fyllas i för varje postal försändelse. Efter att ha fyllt i och undertecknat blanketten skall exportören, när det gäller paketpostförsändelser, foga blanketten till avsändningshandlingen. Vid brevförsändelse skall exportören lägga in blanketten i förpackningen.

6. Dessa bestämmelser fritar inte exportörer från att iaktta andra eventuella formaliteter som krävs i tull- eller postförordningar.

Artikel 22

Undantag från kravet på ursprungsintyg

1. Varor som sänds som småpaket till enskilda personer eller som ingår i resandes personliga bagage skall godtas som ursprungsvaror utan krav på företeende av ett varucertifikat EUR. 1 eller ifyllande av blankett EUR. 2 under förutsättning att importen inte har kommersiell karaktär, att varor anges uppfylla villkoren för tillämpningen av dessa bestämmelser och att det inte råder något tvivel om riktigheten härav.

2. Import som är tillfällig och som uteslutande består av varor för mottagarens, den resandes eller hans familjs personliga bruk skall inte anses som kommersiell import om det med hänsyn till varornas art och mängd är uppenbart att inget kommersiellt syfte föreligger.

Vidare får det totala värdet av dessa varor inte överstiga 200 ecu när det gäller småpaket eller 565 ecu när det gäller innehållet i resandes personliga bagage.

Artikel 23

Informationsförfarande för kumulationsändamål

1. När artikel 6 tillämpas i och för utfärdande av ett varucertifikat EUR. 1 skall den behöriga tullkontoret i den AVS-stat som uppmanas att utfärda certifikatet för varor i vilkas tillverkning material används som kommer från andra AVS-stater, gemenskapen eller ett ULT beakta den deklaration, varav ett prov visas i bilaga 6 A eller 6 B, som är avgiven av exportören i den stat eller det ULT varifrån den kom, antingen på den faktura som avser dessa material eller på ett stöddokument till den fakturan.

2. En separat leverantörsdeklaration skall avges av leverantören för varje materialförsändelse antingen på handelsfakturan för den försändelsen eller i en bilaga till fakturan eller på en följesedel eller ett annat kommersiellt dokument som avser den försändelsen och beskriver de ifrågavarande materialen tillräckligt i detalj för att de skall kunna identifieras.

3. För material som har fått preferensursprungsstatus skall leverantörernas deklarationer ges i den form som föreskrivs i bilaga 6 A.

4. För material som undergått bearbetning eller behandling i AVS-staterna, ett ULT eller gemenskapen utan att ha fått preferensstatus som ursprungsvara skall leverantörsdeklarationen ges i den form som föreskrivs i bilaga 6 B.

5. Leverantörens deklaration får göras på ett förtryckt formulär.

6. Leverantörsdeklarationen skall undertecknas för hand. När fakturan och leverantörsdeklarationen upprättas med hjälp av elektronisk databehandling behöver emellertid leverantörsdeklarationen inte undertecknas för hand under förutsättning att den ansvarige tjänstemannen i leverantörsföretaget är identifierad på ett sätt som tillfredsställer tullmyndigheterna i den stat där leverantörsdeklarationerna upprättas. De nämnda tullmyndigheterna får fastställa villkor för tillämpningen av denna punkt.

7. Leverantörsdeklarationer som har gjorts och informationscertifikat som har utfärdats före ikraftträdandet av detta protokoll i överensstämmelse med artiklarna 20 och 21 av protokoll 1 till Tredje AVS-EEG-konventionen skall förbli giltiga.

Artikel 24

Avvikelser

Mindre avvikelser mellan uppgifterna i varucertifikat EUR. 1, i blankett EUR. 2 eller i layouten av leverantörsdeklarationen enligt artikel 23 och uppgifterna i de dokument som har ingivits till tullkontoret för uppfyllande av formaliteterna för import av materialen skall inte i sig själv göra dokumentet ogiltigt om det vederbörligen kan fastställas att varucertifikat EUR. 1, blankett EUR. 2 eller leverantörsdeklarationen faktiskt svarar mot de levererade varorna.

AVDELNING III ARRANGEMANG FÖR ADMINISTRATIVT SAMARBETE

Artikel 25

Kommunikation avseende stämplar

AVS-staterna skall till kommissionen sända provavtryck av använda stämplar tillsammans med adresserna till de tullmyndigheter som är behöriga att utfärda varucertifikat EUR. 1 och genomföra den därpå följande kontrollen av varucertifikat EUR. 1 och blanketter EUR. 2.

Varucertifikat EUR. 1 och blanketter EUR. 2 skall godtas för tillämpning av förmånsbehandling från den dag då informationen tagits emot av kommissionen.

Kommissionen skall sända denna information till medlemsstaternas tullmyndigheter.

Varucertifikat EUR. 1 och blanketter EUR. 2 som har företetts för den importerande statens tullmyndigheter före den dagen skall godtas i överensstämmelse med gemenskapens lagstiftning.

Artikel 26

Kontroll av varucertifikat EUR. 1 och av blanketter EUR. 2

1. Kontroll i efterhand av varucertifikat EUR. 1 och av blanketter EUR. 2 skall utföras stickprovsvis eller närhelst importlandets tullmyndigheter har grundad anledning att betvivla dokumentets äkthet eller riktigheten av uppgifterna om de ifrågavarande varornas sanna ursprung.

2. För att säkerställa riktig tillämpning av detta protokoll skall medlemsstaterna, ULT och AVS-staterna genom sina respektive tulladministrationer hjälpa varandra att kontrollera äktheten av varucertifikat EUR. 1 och riktigheten av uppgifterna om de berörda varornas verkliga ursprung, exportörernas deklarationer på blankett EUR. 2 samt äktheten och riktigheten av de informationscertifikat som avses i artikel 27.2.

De tillfrågade myndigheterna skall lämna den relevanta informationen om de villkor under vilka varan har tillverkats och speciellt ange under vilka förhållanden ursprungsreglerna har iakttagits i de olika AVS-staterna, medlemsstaterna eller ULT som är berörda.

3. Om importlandets tullmyndigheter beslutar att uppskjuta verkställandet av konventionens föreskrifter i avvaktan på resultaten av kontrollen skall de erbjuda sig att släppa varorna till importören med förbehåll för sådana försiktighetsåtgärder som kan bedömas vara nödvändiga.

4. För uppfyllande av föreskrifterna i punkt 1 skall importlandets tullmyndigheter återsända varucertifikat EUR. 1 eller blankett EUR. 2, eller en fotokopia, till exportlandets tullmyndigheter och i förekommande fall ange de formella eller materiella skälen för en undersökning. De relevanta handelsdokumenten, eller kopior av dessa skall bifogas certifikat EUR. 1 eller blankett EUR. 2, och tullmyndigheterna skall vidarebefordra alla uppgifter som eventuellt har erhållits och som antyder att de på det nämnda certifikatet eller den nämnda blanketten angivna uppgifterna är oriktiga.

5. Importlandets tullmyndigheter skall underrättas om resultaten av kontrollen inom sex månader. Svaret skall göra det möjligt att avgöra om de omtvistade handlingarna, certifikat EUR. 1 eller blankett EUR. 2, hänför sig till de faktiskt exporterade varorna och om dessa varor verkligen är berättigade till tillämpning av förmånsbehandlingen.

6. När kontrollförfarandet eller någon annan tillgänglig information synes ange att bestämmelserna i detta protokoll överträds skall AVS-staten på eget initiativ eller på begäran av gemenskapen genomföra nödvändiga undersökningar eller föranstalta om sådana undersökningar, som skall genomföras med vederbörlig prioritet för att identifiera och förebygga sådana överträdelser, och för detta ändamål får den berörda AVS-staten inbjuda gemenskapen att delta i dessa undersökningar.

När kontrollförfarandet eller någon annan tillgänglig information synes ange att detta protokolls bestämmelser överträds skall varorna inte accepteras som ursprungsvaror enligt protokoll nr 1 annat än efter genomförande av sådana i protokollet angivna inslag av administrativt samarbete som kan ha blivit aktiverade, det särskilda kontrollförfarandet inbegripet.

7. Tvister som inte kunnat regleras mellan importlandets och den exporterande statens tullmyndigheter eller som ger upphov till en fråga om tolkningen av detta protokoll skall hänskjutas till den tullsamarbetskommitté som föreskrivs i artikel 30.

8. I samtliga fall skall tvister mellan importören och den importerande statens tullmyndigheter slitas under den nämnda statens lagstiftning.

Artikel 27

Kontroll av leverantörsdeklarationer

1. Kontroll av leverantörsdeklarationer kan genomföras stickprovsvis eller närhelst den importerande statens tullmyndigheter har grundad anledning att betvivla dokumentens äkthet eller riktigheten eller fullständigheten av uppgifterna om de ifrågavarande materialens sanna ursprung.

2. De tullmyndigheter till vilka en leverantörsdeklaration inges kan uppmana tullmyndigheterna i den stat där deklarationen gjordes att utfärda ett informationscertifikat varav ett prov visas i bilaga 7 till detta protokoll. Alternativt kan de tullmyndigheter till vilka en leverantörsdeklaration inges anmoda exportören att förete ett informationscertifikat, utfärdat av tullmyndigheterna i den stat där deklarationen gjordes.

En kopia av informationscertifikatet skall i minst två år bevaras av det kontor som har utfärdat det.

3. De tullmyndigheter som utfärdar en begäran skall underrättas om resultaten av kontrollen så snart som möjligt. Detta resultat skall klart utvisa om deklarationen angående materialens status är korrekt.

4. I kontrollsyfte skall leverantörer i minst två år behålla en kopia av det dokument som innehåller deklarationen tillsammans med alla erforderliga bevis för materialens sanna status.

5. Tullmyndigheterna i den stat där leverantörsdeklarationen upprättas skall ha rätt att infordra all bevisning eller genomföra all kontroll som de anser befogad för fastställande av en leverantörsdeklarations riktighet.

6. Varje varucertifikat EUR. 1 eller blankett EUR. 2 som har utfärdats eller upprättats på grundval av en oriktig leverantörsdeklaration skall anses ogiltig.

7. Förfarandet enligt artikel 26.7 skall tillämpas i händelse av eventuell tvist angående leverantörsdeklarationer eller informationscertifikat.

Artikel 28

Påföljder

Påföljder skall drabba varje person som i syfte att få varor accepterade som berättigade till förmånsbehandling upprättar eller förorsakar upprättande av antingen ett dokument som innehåller oriktiga uppgifter för erhållande av ett varucertifikat EUR. 1 eller en blankett EUR. 2 innehållande oriktiga uppgifter.

Artikel 29

Frizoner

AVS-staterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att varor med vilka handel bedrivs på grundval av ett varucertifikat EUR. 1 eller en leverantörsdeklaration och som under transporten utnyttjar en frizon, belägen i deras territorium, inte ersätts av andra varor och att de inte undergår någon annan behandling än åtgärder som är avsedda att bevara dem i gott skick.

Artikel 30

Tullsamarbetskommittén

1. En tullsamarbetskommitté, nedan kallad "kommittén", skall inrättas med uppgift att genomföra administrativt samarbete som syftar till riktig och likformig tillämpning av detta protokoll samt utföra varje annan uppgift inom tullområdet som kan komma att anförtros åt den.

2. Kommittén skall regelbundet undersöka de verkningar som tillämpningen av ursprungsreglerna har på AVS-staterna och särskilt på de minst utvecklade AVS-staterna och skall rekommendera ministerrådet lämpliga åtgärder.

3. Kommittén skall fatta beslut om undantag från detta protokoll på de villkor som anges i artikel 31.

4. Kommittén skall sammanträda regelbundet, särskilt för att förbereda ministerrådets beslut i enlighet med artikel 34.

5. Kommittén skall vara sammansatt av å ena sidan experter från medlemsstater och kommissionstjänstemän med ansvar för tullfrågor och å den andra sidan experter som representerar AVS-staterna samt tjänstemän inom regionala grupperingar av AVS-staterna med ansvar för tullfrågor. Kommittén får anlita lämplig expertis när så behövs.

Artikel 31

Undantag

1. Undantag från detta protokoll får beslutas av kommittén när befintliga industriers utveckling eller tillkomsten av nya industrier gör undantag påkallade.

Den eller de berörda AVS-staterna skall, antingen på förhand eller när AVS-staterna hänskjuter saken till kommittén, underrätta gemenskapen om sin anhållan om ett undantag tillsammans med skälen härför i överensstämmelse med punkt 2.

Gemenskapen skall reagera positivt på alla de AVS-ansökningar som är vederbörligen motiverade i enlighet med denna artikel och som inte kan förorsaka allvarlig skada på en etablerad gemenskapsindustri.

2. För att underlätta kommitténs granskning av ansökningar om undantag skall den ansökande AVS-staten med hjälp av den i bilaga 9 till detta protokoll återgivna blanketten till stöd för sin ansökan lämna så fullständiga uppgifter som möjligt och dessa skall särskilt omfatta följande punkter:

- Beskrivning av den färdiga varan.

- Arten och mängden av material med ursprung i ett tredje land.

- Arten och mängden av material som har sitt ursprung i AVS-stater, gemenskapen eller ett ULT eller som har bearbetats där.

- Tillverkningsprocesser.

- Förädlingsvärde.

- Antal anställda i det berörda företaget.

- Förutsedd volym av export till gemenskapen.

- Andra möjliga källor för leverans av råmaterial.

- Skäl för den begärda giltighetstiden i belysning av ansträngningar som har gjorts eller görs för att finna nya leverantörer.

- Andra iakttagelser.

Samma regler skall gälla eventuella ansökningar om förlängning.

Kommittén får modifiera blanketten.

3. Granskningen av ansökningar skall särskilt beakta

a) den eller de berörda AVS-staternas utvecklingsnivå eller geografiska läge,

b) fall där tillämpningen av de existerande ursprungsreglerna skulle ha en väsentlig inverkan på den förmåga att fortsätta exporten till gemenskapen som en befintlig industri i en AVS-stat har med särskild hänsyn till fall där denna tillämpning skulle kunna leda till upphörande av den ifrågavarande industrins verksamhet,

c) särskilda fall där det klart kan visas att man skulle kunna bli avskräckt från väsentliga investeringar i en industri på grund av ursprungsreglerna och där ett undantag som gynnade ett genomförande av investeringsprogrammet skulle göra det möjligt att tillfredsställa dessa regler steg för steg.

4. I samtliga fall skall en undersökning genomföras för att utröna om reglerna för kumulering av ursprung inte möjliggör en lösning av problemet.

5. Därutöver skall, när en ansökan om undantag gäller en av de minst utvecklade AVS-staterna eller en östat, granskningen av denna ansökan göras välvilligt med särskild hänsyn till

a) det kommande beslutets ekonomiska och sociala verkan, särskilt med hänsyn till sysselsättningen, och

b) behovet av att tillämpa undantaget under en period med hänsynstagande till den berörda AVS-statens speciella situation och svårigheter.

6. Vid granskningen av ansökningar skall särskild hänsyn från fall till fall tas till möjligheten att ge ursprungsstatus åt varor som i sin sammansättning innefattar material med ursprung i angränsande utvecklingsländer, minst utvecklade länder eller utvecklingsländer med vilka en eller flera AVS-stater har speciella relationer, förutsatt att tillfredsställande administrativt samarbete kan upprättas.

7. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 6 skall undantaget medges när mervärdet av de icke-ursprungsvaror som används i den eller de berörda AVS-staterna är minst 45 % av den färdiga varans värde under förutsättning att undantaget inte är av sådan karaktär att det förorsakar allvarlig skada på en ekonomisk sektor i gemenskapen eller en eller flera medlemsstater.

8. Undantag skall automatiskt medges för ansökningar som rör konserverad tonfisk, med en årlig kvot på 1 500 ton under perioden från konventionens ikraftträdande till den 31 december 1992 och på 2 500 ton per år från 1 januari 1993.

Ansökningar om sådana undantag skall i överensstämmelse med den nämnda kvoten inges av AVS-staterna till kommittén, som skall sätta dem i kraft genom ett beslut. För mängder över denna kvot skall förfarandet enligt punkt 1 7 gälla.

9. Kommittén skall vidta åtgärder som är nödvändiga för att se till att beslut fattas så snabbt som möjligt och i varje fall inte senare än 60 arbetsdagar efter det att ansökningen har mottagits av kommitténs EEG-viceordförande. Om gemenskapen inte underrättar AVS-staterna om sin inställning till ansökningen inom denna period skall ansökningen anses ha accepterats. Om något beslut inte fattas av kommittén skall det åligga ambassadörskommittén att besluta inom en månad från den dag då saken hänskjuts till den.

10. a) Undantaget skall gälla för en period, i allmänhet fem år, som skall bestämmas av kommittén.

b) Beslutet om undantag kan föreskriva förnyelser utan att ett nytt beslut från kommitténs sida är nödvändigt under förutsättning att den eller de berörda AVS-staterna tre månader före utgången av varje period framlägger bevis för att de fortfarande är ur stånd att uppfylla de villkor enligt detta protokoll från vilka undantag har beviljats.

Om någon invändning görs mot förlängningen skall kommittén granska denna invändning så snart som möjligt och besluta huruvida undantaget skall förlängas. Kommittén skall förfara på det sätt som anges i punkt 9. Alla nödvändiga åtgärder skall vidtas för undvikande av avbrott i tillämpningen av undantaget.

c) Under de perioder som anges i punkterna a och b kan kommittén ompröva villkoren för undantaget om en väsentlig ändring skulle befinnas ha ägt rum i de väsentliga faktorer som har varit styrande för beslutet att medge undantaget. Efter avslutad granskning kan kommittén besluta att ändra villkoren i sitt beslut när det gäller omfattningen av undantaget eller andra tidigare fastställda villkor.

AVDELNING IV KANARIEÖARNA, CEUTA OCH MELILLA

Artikel 32

Speciella villkor

1. När uttrycket "gemenskapen" används i detta protokoll skall den inte omfatta Kanarieöarna, Ceuta och Melilla. Termen "varor med ursprung i gemenskapen" skall inte täcka varor med ursprung i Kanarieöarna, Ceuta och Melilla.

2. Föreskrifterna i detta protokoll skall tillämpas med nödvändiga ändringar när det gäller att avgöra huruvida varor skall anses ha sitt ursprung i AVS-staterna vid import till Kanarieöarna, Ceuta och Melilla.

3. När varor som helt har tillverkats inom Kanarieöarna, Ceuta, Melilla, ett ULT eller gemenskapen undergår bearbetning och behandling inom AVS-staterna skall de anses helt framställda i AVS-staterna.

4. Bearbetning eller behandling som utförs inom Kanarieöarna, Ceuta, Melilla, ett ULT eller gemenskapen skall anses utförd inom AVS-staterna när material undergår vidare bearbetning eller behandling i AVS-staterna.

5. När det gäller tillämpning av punkterna 3 och 4 skall de otillräckliga åtgärder som är förtecknade i artikel 3, punkterna 3 a, 3 b, 3 c och 3 d inte betraktas som bearbetning eller behandling.

6. Kanarieöarna, Ceuta och Melilla skall anses som ett enda territorium.

AVDELNING V SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 33

Petroleumprodukter

De varor som upptas i bilaga 8 skall tills vidare inte beröras av bestämmelserna i detta protokoll. Bestämmelserna om administrativt samarbete skall i tillämpliga delar gälla, med nödvändiga ändringar, för dessa varor.

Artikel 34

Revision av ursprungsregler

I överensstämmelse med konventionens artikel 176 skall ministerrådet årligen, eller närhelst AVS-staterna eller gemenskapen så begär, granska tillämpningen av detta protokolls regler och deras ekonomiska effekter i syfte att göra eventuellt nödvändiga ändringar och anpassningar.

Ministerrådet skall, bland andra element, beakta den tekniska utvecklingens verkan på ursprungsreglerna.

De fattade besluten skall genomföras så snabbt som möjligt.

Artikel 35

Ansökningar om undantag

Konventionsparterna åtar sig att från dagen för konventionens undertecknande granska alla ansökningar om undantag från detta protokoll inom vederbörlig institutionell ram, i syfte att tillåta dem att träda i kraft samma dag som konventionen.

Artikel 36

Bilagor

Bilagorna till detta protokoll skall utgöra en integrerad del av detta.

Artikel 37

Genomförande av protokollet

Gemenskapen och AVS-staterna skall var för sig vidta de åtgärder som behövs för genomförande av detta protokoll.

BILAGA 1

ANMÄRKNINGAR

Förord

Dessa anmärkningar skall i tillämpliga fall gälla för alla varor som är tillverkade med användning av icke-ursprungsmaterial även om de inte är underkastade de särskilda villkor som anges i förteckningen i bilaga 2 men i stället är underkastade den regel för nummerväxling som anges i artikel 3.1.

Anmärkning 1:

1.1. De två första kolumnerna i förteckningen beskriver den framställda varan. Den första kolumnen anger det nummer eller kapitelnummer som används i det harmoniserade systemet, och den andra kolumnen anger den varubeskrivning som används i det systemet för det numret eller kapitlet. För varje uppgift i de två första kolumnerna finns en regel i angiven kolumn 3. När uppgiften i den första kolumnen i vissa fall föregås av "ex" betyder detta att regeln i kolumn 3 bara gäller för den del av det numret eller kapitlet som avses i kolumn 2.

1.2. När flera nummer är grupperade tillsammans i kolumn 1 eller när ett kapitelnummer anges och varubeskrivningen i kolumn 2 därför anges i allmänna termer, gäller den motsvarande regeln i kolumn 3 för alla varor som i det harmoniserade systemet är klassificerade under nummer inom kapitlet eller under något av de nummer som är grupperade tillsammans i kolumn 1.

1.3. När förteckningen innehåller olika regler, som gäller för olika varor inom ett nummer, innehåller varje strecksats beskrivningen av den del av numret som täcks av den motsvarande regeln i kolumn 3.

Anmärkning 2:

2.1. Termen "tillverkning" omfattar varje slag av bearbetning eller behandling inkluderande "sammansättning" eller speciella verksamheter. Se emellertid anmärkning 3.5 nedan.

2.2. Termen "material" omfattar varje ingrediens, råmaterial, komponent eller del etc. som används vid tillverkningen av varan.

2.3. Termen "produkt" hänför sig till den produkt som är under tillverkning, även om den är avsedd för senare användning i en annan tillverkningsverksamhet.

2.4. Termen "varor" omfattar både material och produkter.

Anmärkning 3:

3.1. I händelse av ett nummer som inte finns i förteckningen eller någon del av ett nummer som inte finns i förteckningen gäller den regel för "nummerbyte" som anges i artikel 3.1. Om ett villkor för "nummerbyte" gäller för en uppgift i förteckningen anges detta i regeln i kolumn 3.

3.2. Den bearbetning eller behandling som krävs av en regel i kolumn 3 behöver utföras endast på de använda icke-ursprungsmaterialen. De begränsningar som innefattas i en regel i kolumn 3 gäller likaledes bara för de använda icke-ursprungsmaterialen.

3.3. När en regel anger att material enligt vilket nummer som helst får användas, får även material under samma nummer som varan användas, dock med beaktande av alla specifika begränsningar som också kan innefattas i regeln. Emellertid betyder uttrycket "tillverkning från material enligt vilket nummer som helst, inklusive andra material under nr ..." att endast material som är klassificerade under samma nummer som den vara vilken omfattas av en annan beskrivning än den som gäller för den i kolumn 2 i förteckningen angivna varan får användas.

3.4. Om en produkt, tillverkad av icke-ursprungsmaterial, vilken har fått ursprungsstatus under tillverkningen genom regeln för nummerväxling eller sin egen förteckningsregel används som material vid tillverkningen av en annan produkt, är den regel som är tillämplig på den produkt i vilken den ingår inte tillämplig på den.

Ett exempel1 är att en motor under nr 8407, för vilken regeln anger att värdet av de icke-ursprungsmaterial som får ingå inte får överstiga 40 % av priset från fabrik, tillverkas av annat legerat stål, grovt format genom smide under nr 7224.

Om smidning har skett i det ifrågavarande landet med utgångspunkt från ett icke-ursprungsgöt har smidet redan fått ursprungsstatus genom regeln för nr ur 7224 i förteckningen. Det kan sedan räknas som ursprungsmaterial vid beräkningen av värdet av icke-ursprungsmaterial som kan användas vid tillverkningen av motorn under nr 8407 oavsett om det framställdes i samma eller en annan fabrik. Värdet av det göt som utgjorde icke-ursprungsmaterial beaktas därmed inte vid sammanräkningen av värdet av de använda icke-ursprungsmaterialen.

3.5. Även om regeln för nummerväxling eller de andra reglerna i förteckningen är uppfyllda skall en produkt inte få ursprungsstatus om den utförda behandlingen, som helhet, är otillräcklig i den bemärkelse som anges i artikel 3.3.

3.6. Bedömningsenheten för tillämpningen av ursprungsreglerna skall vara den speciella produkt vilken anses som basenheten då klassificeringen avgörs med användning av det harmoniserade systemets nomenklatur. När det gäller satser av produkter som klassificeras genom regel 3 i de allmänna reglerna för tolkning av det harmoniserade systemet skall bedömningsenheten bestämmas med hänsyn till varje grundenhet i satsen såvitt angår nr 6308, 8206 och 9605.

Härav följer att

- när en produkt, bestående av en grupp eller samling av artiklar, klassificeras under ett enda nummer enligt det harmoniserade systemets villkor, utgör helheten bedömningsenheten,

- när en försändelse består av ett antal identiska produkter, klassificerade under samma nummer i det harmoniserade systemet, måste varje produkt betraktas individuellt vid tillämpning av ursprungsreglerna, och

- när enligt allmän regel 5 i det harmoniserade systemet emballage är inräknat i produkten i klassificeringshänseende, skall detta inkluderas vid fastställandet av ursprunget.

Anmärkning 4:

4.1. Regeln i förteckningen representerar minimimängden av erforderlig bearbetning eller behandling, och genomförande av ytterligare bearbetning eller behandling medför likaledes ursprungsstatus. Omvänt kan utförande av mindre bearbetning eller behandling inte medföra ursprungsstatus. Om en regel säger att icke-ursprungsmaterial får användas på en viss tillverkningsnivå är därmed användning av sådant material på ett tidigare stadium av tillverkningen tillåten, och användning av sådant material på ett senare stadium är inte tillåten.

4.2. När en regel i förteckningen specificerar att en produkt får tillverkas av mer än ett material betyder detta att ett material, vilket som helst, eller flera får användas. Regeln kräver inte att alla material skall användas.

Ett exempel(1) är att regeln för vävnader säger att naturfibrer får användas och att kemiska material, bland andra material, likaledes får användas. Detta betyder inte att båda måste användas. Man kan använda det ena, det andra eller båda materialen.

Om emellertid en restriktion gäller för ett material och andra restriktioner gäller för andra material under samma regel gäller restriktionerna endast för de material som faktiskt används.

Ett exempel(2) är att regeln för symaskiner specificerar att både den använda trådspänningsmekanismen och den använda zickzackmekanismen måste vara ursprungsmaterial. Dessa två restriktioner gäller bara om de ifrågavarande mekanismerna faktiskt ingår i symaskinen.

4.3. När en regel i förteckningen specificerar att en produkt måste tillverkas av ett speciellt material hindrar detta villkor uppenbarligen inte användningen av andra material som på grund av sin inneboende natur inte kan motsvara regeln.

Ett exempel(3) är att regeln för nr 1904, som specifikt utesluter användning av spannmål eller därav framställda produkter, inte hindrar användningen av mineralsalter, kemikalier och andra tillsatser som inte framställs av spannmål.

Ett exempel(4) är att det i fråga om en artikel, gjord av bondad duk, såvida användning av enbart icke-ursprungsgarn är tillåten för denna klass av artiklar, inte är möjligt att utgå från bondad duk - även om icke-vävda tyger inte normalt kan tillverkas av garn. I sådana fall skulle utgångsmaterialet normalt vara på stadiet före garn - dvs. fiberstadiet.

4.4. Om en regel i förteckning anger två eller flera procenttal för det maximala värdet av icke-ursprungsmaterial som får användas, får dessa procenttal inte adderas. Det maximala värdet av alla de använda icke-ursprungsmaterialen får aldrig överstiga den högsta av de angivna procentsatserna. Vidare får de individuella procentsatserna inte överskridas i fråga om de speciella material på vilka de är tillämpliga.

Denna anmärkning gäller också den värdetolerans som föreskrivs i artikel 5.

Anmärkning 5:

5.1. Termen "naturfibrer" används i förteckningen om andra fibrer än regenatfiber eller syntetiska fibrer och är begränsad till stadierna före spinningen, inkluderande avfall, och där inte annat anges inkluderar termen "naturfibrer" fibrer som har kardats, kammats eller på annat sätt behandlats men inte spunnits.

5.2. Termen "naturfibrer" inkluderar tagel under nr 0503, silke under nr 5002 och 5003 såväl som ullfibrerna, fint eller grovt djurhår under nr 5101 5105, bomullsfibrerna enligt nr 5201 5203 och de andra vegetabiliska fibrerna under nr 5301 5305.

5.3. Termerna "textilmassa", "kemiska material" och "papperstillverkningsmaterial" används i förteckningen för att ange de material, ej klassificerade i kapitlen 50 63, som kan användas för tillverkning av regenat-, syntet- eller pappersfibrer eller pappersgarn.

5.4. Termen "konststapelfibrer" används i förteckningen för angivande av syntetiska eller artificiella fiberblånor, stapelfibrer eller avfall, under nr 5501 5507.

Anmärkning 6:

6.1. När det gäller de produkter som är klassificerade under de nummer i förteckningen för vilka en hänvisning till denna anmärkning görs, skall de i kolumn 3 i förteckningen angivna villkoren inte tillämpas på några textila grundmaterial som används vid deras tillverkning vilka sammantagna representerar 10 % eller mindre av den totala vikten av alla de använda textila grundmaterialen (men se även anmärkningarna 6.3 och 6.4 nedan).

6.2. Denna tolerans får emellertid endast tillämpas på blandade produkter som har tillverkats av två eller flera textila grundmaterial.

De textila grundmaterialen är

- siden

- ull,

- grovt djurhår,

- fint djurhår,

- tagel,

- bomull,

- material för papperstillverkning samt papper,

- lin,

- mjukhampa,

- jute och andra textila bastfibrer,

- sisal och andra textilfibrer av släktet Agave,

- fibrer av kokosnöt och abaca, rami samt andra vegetabiliska textilfibrer,

- syntetfilament,

- regenatfibrer,

- syntetstapelfibrer,

- regenatstapelfibrer.

Ett exempel(5) är att ett garn under nr 5205, gjort av bomullsfibrer under nr 5203 och syntetstapelfibrer under nr 5506 är ett blandat garn. Därför får icke-ursprungsmaterial i form av syntetstapelfibrer som inte svarar mot ursprungsreglerna (vilka kräver användning av kemiska icke-ursprungsmaterial eller textilmassa) användas upp till en vikt av 10 % av garnet.

Ett exempel(6) är att ylletyg under nr 5112, gjort av ullgarn under nr 5107 och syntetiskt garn av stapelfibrer under nr 5509 är ett blandat tyg. Därför får syntetiskt garn av icke-ursprungskaraktär som inte svarar mot ursprungsreglerna (vilka kräver användning av stapelfibrer som inte är kardade, kammade eller på annat sätt förberedda för spinning) eller ullgarn av icke-ursprungskaraktär som inte svarar mot ursprungsreglerna (vilka kräver användning av naturliga fibrer av icke-ursprungskaraktär) eller en kombination av dessa två användas upp till en vikt av 10 % av tyget.

Ett exempel(7) är att tuftad textilväv under nr 5802, gjord av bomullsgarn under nr 5205 och bomullsväv under nr 5210 är en blandad produkt endast om bomullsväven själv är en blandad väv, gjord av garn klassificerade under två skilda nummer eller om de använda bomullsgarnerna själva är blandningar.

Om till exempel(8) den ifrågavarande tuftade textilväven hade varit gjord av bomullsgarn under nr 5205 och syntetisk väv under nr 5407 är de använda garnen uppenbarligen två separata textila grundmaterial, och den tuftade textilväven är följaktligen en blandad produkt.

Ett exempel(9) är att en matta, försedd med både tofsar som är gjorda av regenatgarner och tofsar som är gjorda av bomullsgarner samt med jutefoder, är en blandad produkt eftersom tre textila grundmaterial används. Därmed får vilka icke-ursprungsmaterial som helst, vilka befinner sig på ett senare tillverkningsstadium än regeln tillåter, användas under förutsättning att deras totala sammanlagda vikt inte överstiger 10 % av mattans vikt. Således skulle jutefodret och/eller de artificiella garnerna kunna importeras på det tillverkningsstadiet, förutsatt att viktvillkoren är uppfyllda.

6.3. När det gäller tyg som innefattar "garn gjort av polyuretan, segmenterat med flexibla segment av polyeter, även överspunna" är denna tolerans 20 % beträffande detta garn.

6.4. När det gäller tyger som innefattar band bestående av en kärna av aluminiumfolie eller av en kärna av plastfilm, även täckt med aluminiumpulver, med en bredd som inte överstiger 5 mm, fäst med ett häftmaterial mellan två lager av plastfilm, är denna tolerans 30 % beträffande detta band.

Anmärkning 7:

7.1. När det gäller de textilprodukter som i förteckningen är märkta med en fotnot som refererar till denna introducerande anmärkning, får textila dekorationer och tillbehör som inte följer den i kolumn 3 i förteckningen angivna regeln för de ifrågavarande konfektionerade produkterna användas förutsatt att deras vikt inte överstiger 10 % av alla de ingående textilmaterialens totala vikt.

Textila dekorationer och tillbehör är de som är klassificerade i kapitel 50 63. Foder och mellanfoder skall inte betraktas som dekorationer eller tillbehör.

7.2. Icke-textila dekorationer och tillbehör eller andra använda material som innehåller textilier behöver inte uppfylla villkoren enligt kolumn 3 även om de faller utanför räckvidden för anmärkning 4.3.

7.3. I överensstämmelse med anmärkning 4.3 får alla icke-textila dekorationer och tillbehör av icke-ursprungskaraktär eller andra produkter som inte innehåller några textilier som är av icke-ursprungskaraktär ändå användas fritt när de inte kan göras av de material som är förtecknade i kolumn 3.

Till exempel(10), om en regel i förteckningen säger att garn måste användas för en speciell textilprodukt såsom en blus, hindrar detta icke användningen av metalldelar sådana som knappar, eftersom dessa inte kan tillverkas av textilmaterial.

7.4. Vid tillämpningen av en procentsatsregel måste värdet av dekorationer och tillbehör beaktas vid beräkningen av värdet av de ingående icke-ursprungsmaterialen.

(1) Exemplet nämns endast som en förklaring. Det är inte lagligt bindande.

BILAGA 2

FÖRTECKNING ÖVER BEARBETNINGAR AV MATERIAL UTAN URSPRUNGSSTATUS, SOM SKALL GE DEN FÄRDIGA VARAN URSPRUNGSSTATUS>Plats för tabell>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>

Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

BILAGA 3

I detta protokoll avses med "länder och territorier" de nedan förtecknade länder och territorier som avses i del fyra av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen.

(Denna lista är inte bindande för dessa länders och territoriers status eller framtida förändringar i deras status.)

1. Land med speciell relation till Danmark:

- Grönland

2. Franska utomeuropeiska territorier:

- Nya Kaledonien med tillhörande områden

- Franska Polynesien

- Franska Syd- och Antarktis-territorierna

- Wallis- och Futunaöarna

3. Frankrikes collectivités territoriales:

- Mayotte

- Saint Pierre och Miquelon

4. Nederländernas utomeuropeiska länder:

- Aruba

- Nederländska Antillerna:

- Bonaire

- Curação

- Saba

- Saint Eustatius

- Saint Maarten

5. Förenade kungarikets utomeuropeiska länder och territorier:

- Anguilla

- Caymanöarna

- Falklandsöarna

- Södra Sandwichöarna med tillhörande områden

- Montserrat

- Pitcairn

- Saint Helena med tillhörande områden

- Brittiska antarktiska territoriet

- Brittiska territoriet i Indiska oceanen

- Turks- och Caicosöarna

- Brittiska Jungfruöarna

BILAGA 4

BLANKETT FÖR VARUCERTIFIKAT

1. Varucertifikat EUR. 1 skall upprättas på den blankett varav ett exempel visas i denna bilaga. Denna blankett skall tryckas på ett eller flera av de språk på vilka konventionen är skriven. Certifikat skall upprättas på ett av dessa språk och i överensstämmelse med den exporterande statens inhemska lagstiftning. Om den skrivs för hand skall detta göras med bläck och med versaler.

2. Varje certifikat skall mäta 210 × 297 mm, men en tolerans på plus 8 mm eller minus 5 mm på längden kan tillåtas. Papperet skall vara vitt skrivpapper och det får inte innehålla mekanisk massa eller väga mindre än 60 g/m². Det skall ha ett tryckt grönt guilloche-mönster som bakgrund för att göra eventuella mekaniska eller kemiska förfalskningar synliga.

3. De exporterande staterna får förbehålla sig rätten att trycka certifikaten själva eller låta dem tryckas av godkända tryckerier. I det sistnämnda fallet skall varje certifikat innehålla en hänvisning till sådant godkännande. Varje certifikat skall ange tryckeriets namn och adress eller ett märke varigenom tryckeriet kan identifieras. Det skall också ha ett serienummer, eventuellt tryckt, varigenom det kan identifieras.

4. Blanketter av det slag som anges i bilaga 4 till AVS-EEG-ministerrådets beslut nr 1/89 får fortsätta att användas så länge lagren räcker, dock längst till och med den 31 december 1992.

BILAGA 5

BLANKETT EUR. 2

1. Blankett EUR. 2, varav ett exempel visas i denna bilaga, skall ifyllas av exportören. Den skall upprättas på ett eller flera av de språk på vilka konventionen är skriven och i överensstämmelse med den exporterande statens inhemska lagstiftning. Om den skrivs för hand skall detta göras med bläck och med versaler.

2. Blankett EUR. 2 skall bestå av ett enda blad med måtten 210 × 148 mm. Papperet skall vara vitt skrivpapper och det får inte innehålla mekanisk massa eller väga mindre än 60 g/m².

3. De exporterande staterna får förbehålla sig rätten att trycka blanketterna själva eller låta dem tryckas av tryckerier som de har godkänt. I det sistnämnda fallet skall varje blankett innehålla en hänvisning till sådant godkännande. Dessutom skall varje blankett bära det speciella märke som det godkända tryckeriet har fått sig tilldelat samt ett serienummer, eventuellt tryckt, varigenom den kan identifieras.

4. Blanketter av det slag som anges i bilaga 5 till AVS-EEG-ministerrådets beslut nr 1/89 får fortsätta att användas så länge lagren räcker, dock längst till och med den 31 december 1992.

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

BILAGA 6 A

>Hänvisning till film>

BILAGA 6 B

>Hänvisning till film>

BILAGA 7

INFORMATIONSCERTIFIKAT

1. Den i denna bilaga visade blanketten för informationscertifikat skall användas och tryckas på ett eller flera av de språk på vilka konventionen är skriven och i överensstämmelse med föreskrifterna i den exporterande statens inhemska lagstiftning. Informationscertifikat skall fyllas i på ett av dessa språk. Om de skrivs för hand skall detta göras med bläck och med versaler. Varje certifikat skall ha ett serienummer, tryckt eller inte, varigenom det kan identifieras.

2. Varje certifikat skall bestå av ett enda blad med mått 210 × 297 mm, men en tolerans på plus 8 mm eller minus 5 mm på längden kan tillåtas. Papperet måste vara vitt skrivpapper och det får inte innehålla mekanisk massa eller väga mindre än 60 g/m².

3. De nationella förvaltningarna får förbehålla sig rätten att trycka blanketterna själva eller får låta dem tryckas av tryckerier som de har godkänt. I det sistnämnda fallet skall varje blankett innehålla en hänvisning till sådant godkännande. Varje certifikat skall ange tryckeriets namn och adress eller ett märke varigenom tryckeriet kan identifieras.

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

BILAGA VIII

FÖRTECKNING ÖVER VAROR SOM AVSES I ARTIKEL 33 SOM TILLFÄLLIGT UNDANTAS FRÅN RÄCKVIDDEN AV DENNA BILAGA

>Plats för tabell>

>Hänvisning till film>

ANMÄRKNINGAR

1. Om fälten i blanketten inte rymmer all relevant information får ytterligare sidor fästas vid blanketten. Därvid skall texten "Se bilaga" skrivas in i fältet i fråga.

2. Om möjligt bör prover eller annat illustrativt material (fotografier, ritningar, kataloger etc.) av slutprodukten och av materialen åtfölja blanketten.

3. En blankett skall fyllas i för varje vara som omfattas av ansökningen.

>Plats för tabell>

PROTOKOLL 2

Om de gemensamma institutionernas driftskostnader

DE FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA HAR KOMMIT ÖVERENS om följande föreskrifter, som skall bifogas konventionen:

Artikel 1

Medlemsstaterna och gemenskapen å den ena sidan och AVS-staterna å den andra skall svara för sådana kostnader som beror på deras deltagande i ministerrådets och dess underordnade organs möten vad avser såväl personal, resor och uppehällen som post- och telekommunikationskostnader.

Kostnader i samband med tolkning vid möten, översättning och reproduktion av dokument samt praktiska arrangemang för möten (som lokaler, utrustning och vaktmästeri) skall bäras av gemenskapen eller av en av AVS-staterna, beroende på om mötena hålls på en medlemsstats eller en AVS-stats territorium.

Artikel 2

Gemenskapen och AVS-staterna skall var för sig svara för kostnader för resor och uppehälle för sina respektive deltagare i den gemensamma församlingens möten.

De skall på samma sätt vara ansvariga för kostnader för resor och uppehälle för den personal som behövs för sådana möten samt för post- och telekommunikationskostnader.

Kostnader i samband med tolkning vid möten, översättning och reproduktion av dokument samt organisationen av mötena (som lokaler, utrustning, vaktmästeri) skall bäras av gemenskapen eller AVS-staterna beroende på om mötena hålls på en medlemsstats eller en AVS-stats territorium.

Artikel 3

Skiljedomare, utsedda enligt artikel 352 i konventionen, skall ha rätt till ersättning för sina kostnader för resor och uppehälle. De sistnämnda skall bestämmas av ministerrådet.

Hälften av skiljedomarnas kostnader för resor och uppehälle skall bäras av gemenskapen och den andra hälften av AVS-staterna.

Kostnader förbundna med registreringskontor som skiljedomarna upprättat, med förberedande undersökningar avseende tvister och med organisation av förhör (som lokaler, personal och tolkning) skall bäras av gemenskapen.

Kostnader förbundna med speciella undersökningar skall regleras tillsammans med de andra kostnaderna, och parterna skall deponera förskott på sätt som beordras av skiljedomarna.

PROTOKOLL 3

Om privilegier och immunitet

DE FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA

önskar genom upprättande av ett protokoll om privilegier och immunitet underlätta smidighet i konventionens funktion, förberedelserna för arbetet och genomförandet av de åtgärder som har antagits för dess tillämpning.

Det är därför nödvändigt att specificera de privilegier och den immunitet som tillkommer personer vilka deltar i arbete, förbundet med konventionens tillämpning och med de arrangemang som är tillämpliga på officiella meddelanden i samband med sådant arbete, utan att det påverkar föreskrifterna i Europeiska gemenskapernas protokoll om privilegier och immunitet, undertecknad i Bryssel den 8 april 1965.

Det är också nödvändigt att fastställa vilken behandling som skall gälla för AVS-ministerrådets och dess personals egendom, medel och tillgångar.

Georgetown-avtalet av den 6 juni 1975 konstituerade AVS-statsgruppen samt upprättade ett AVS-ministerråd och en ambassadörskommitté. AVS-statsgruppens organ skall betjänas av AVS-staternas sekretariat.

DE FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA HAR KOMMIT ÖVERENS om följande föreskrifter, som skall bifogas konventionen:

KAPITEL 1 Personer som deltar i arbete som rör konventionen

Artikel 1

Företrädarna för medlemsstaternas och AVS-staternas regeringar samt för Europeiska gemenskapernas institutioner liksom deras rådgivare och experter samt ledamöterna av de deltagande AVS-staternas sekretariat skall på medlemsstaternas eller AVS-staternas territorium i konventionens institutioners eller de samordnande organens arbete eller i arbete förbundet med konventionens tillämpning åtnjuta gängse privilegier, immunitet och lättnader medan de fullgör sina plikter eller reser till eller från den ort där de har att fullgöra sådana plikter.

Föregående stycke skall också gälla för ledamöter i konventionens gemensamma församling för de skiljedomare som kan komma att utses enligt konventionen, för ledamöterna av de samrådsorgan för de ekonomiska och sociala sektorerna som kan komma att inrättas, för dessa institutioners tjänstemän och anställda samt även för ledamöterna av Europeiska investeringsbankens organ och dessas personal samt för personalen i Centret för industriell utveckling och Tekniska centret för jordbruks- och landsbygdssamarbete.

KAPITEL 2 AVS-ministerrådets egendom, medel och tillgångar

Artikel 2

De lokaler och byggnader som utnyttjas av AVS-ministerrådet för tjänsteändamål skall vara okränkbara. De skall vara skyddade mot husrannsakan, rekvisition, konfiskation och expropriation.

Utom när så erfordras för undersökning av en olyckshändelse, förorsakad av ett motorfordon som tillhör det nämnda rådet eller används för dess räkning, eller i händelse av en överträdelse av vägtrafikförordningar eller i händelse av en olycka, förorsakad av ett sådant fordon, skall AVS-ministerrådets egendom och tillgångar inte göras till föremål för några restriktionsåtgärder av administrativ eller juridisk natur utan bemyndigande från det ministerråd som är etablerat inom ramen för konventionen.

Artikel 3

AVS-ministerrådets arkiv skall vara okränkbara.

Artikel 4

AVS-ministerrådet, dess tillgångar, inkomster och egendom i övrigt skall vara befriade från all direkt beskattning.

Värdstaten skall, där så är möjligt, vidta erforderliga åtgärder för att efterskänka eller återbetala de belopp av indirekta skatter eller försäljningsskatter som är inkluderade i priset för lös eller fast egendom när AVS-ministerrådet uteslutande för tjänstebruk gör väsentliga inköp där priset inkluderar skatter av detta slag.

Ingen befrielse skall medges när det gäller skatter, avgifter, tullar eller arvoden för tjänster.

Artikel 5

AVS-ministerrådet skall vara befriat från alla tullar, förbud och restriktioner när det gäller import av artiklar, avsedda för dess användning i tjänsten. Sålunda importerade artiklar får inte säljas eller på annat sätt överlåtas vare sig mot betalning eller gratis, inom det lands territorium till vilket de har blivit importerade, utom på villkor som har godkänts av det landets regering.

KAPITEL 3 Officiella meddelanden

Artikel 6

För sina officiella meddelanden och försändandet av alla sina dokument skall Europeiska ekonomiska gemenskapen, konventionens institutioner och de samordnande organen, inom territorierna för de stater som ingår i konventionen, åtnjuta den behandling som tillkommer internationella organisationer.

Officiell korrespondens och andra officiella meddelanden från Europeiska ekonomiska gemenskapen, konventionens gemensamma institutioner och de samordnande organen skall inte utsättas för censur.

KAPITEL 4 AVS-staternas sekretariats personal

Artikel 7

1. AVS-ministerrådets sekreterare och biträdande sekreterare samt detta råds övriga ständiga högre tjänstemän, utsedda av AVS-staterna, skall, i den stat där AVS-ministerrådet har sitt säte, inom ramen för AVS-ambassadörskommitténs tjänsteförrättande ordförandes ansvar åtnjuta de fördelar som tillkommer diplomatiska beskickningars diplomatiska personal.

Deras makar och deras minderåriga barn som ingår i deras hushåll skall på samma villkor vara berättigade till de fördelar som tillkommer sådan diplomatisk personals makar och minderåriga barn.

2. Ständiga ledamöter som är AVS-personal vilka inte omfattas av punkt 1 skall av sitt värdland befrias från all skatt på löner, ersättningar och traktamenten som AVS-staterna betalar till dem från den dag då sådana inkomster blir föremål för skatt, uttagen till förmån för AVS-staterna.

Ovanstående bestämmelse skall inte gälla för pensioner, betalade av AVS-sekretariatet till dess tidigare personal eller dennas familjemedlemmar, eller för löner, ersättningar eller traktamenten som sekretariatet betalar till sin lokala personal.

Artikel 8

Den stat i vilken AVS-ministerrådet har sitt säte skall ge AVS-staternas sekretariats ständiga personal, utom den som avses i artikel 7.1, juridisk immunitet endast för deras handlingar i tjänsten. Sådan immunitet skall emellertid inte gälla överträdelser av vägtrafikförordningar, gjorda av en ständig medlem av AVS-staternas sekretariats personal, eller skada, förorsakad av ett motorfordon som tillhör eller körs av honom eller henne.

Artikel 9

AVS-ambassadörskommitténs tjänsteförrättande ordförandes, AVS-ministerrådets sekreterares och biträdande sekreterares samt AVS-staternas sekretariats ständiga personals namn, befattningar och adresser skall av AVS-ministerrådets president periodiskt meddelas regeringen i den stat inom vars territorium AVS-ministerrådet har sitt säte.

KAPITEL 5 Kommissionens delegationer i AVS-staterna

Artikel 10

1. Kommissionens delegat och den personal som är utnämnd till delegationerna, utom lokalt rekryterad personal, skall vara befriad från alla direkta skatter i den AVS-stat där de är stationerade.

2. Artikel 309 g skall även gälla den personal som avses i punkt 1.

KAPITEL 6 Allmänna bestämmelser

Artikel 11

De privilegier, den immunitet och de lättnader som föreskrivs i detta protokoll skall tillkomma de berörda enbart i och för ett fullgott fullgörande av deras officiella plikter.

Varje institution eller organ som avses i detta protokoll skall ha skyldighet att häva immuniteten närhelst den eller det anser att hävandet av sådan immunitet inte står i strid med dess eget intresse.

Artikel 12

Artikel 352 i konventionen skall tillämpas på tvister som avser detta protokoll.

AVS-ministerrådet och Europeiska investeringsbanken får delta som parter i ett skiljedomsförfarande.

PROTOKOLL 4

Om genomförandet av artikel 178

1. Lomékonventionens fördragsslutande parter är överens om att varje ansträngning bör göras för undvikande av att de säkerhetsåtgärder som anges i artikel 177 skall behöva vidtas.

2. Båda parter leds av övertygelsen att genomförandet av artikel 178.4 och 178.5 skulle ge dem möjlighet att på ett tidigt stadium uppmärksamma problem som skulle kunna uppstå och under hänsynstagande till alla relevanta faktorer i möjligaste mån undvika att behöva till gripa åtgärder som gemenskapen skulle föredra att inte behöva vidta gentemot sina förmånsbehandlade handelspartners.

3. Båda parter inser behovet av att införa det system för förhandsinformation som föreskrivs i artikel 178.4 och vars syfte är att i fråga om känsliga varor begränsa risken för att plötsligt eller oförutsett behöva tillämpa säkerhetsåtgärder. Dessa arrangemang gör det möjligt att upprätthålla ett regelbundet flöde av handelsinformation och samtidigt genomföra regelbundna samrådsförfaranden. De båda parterna kommer således att nära kunna följa tendenserna inom de känsliga sektorerna och upptäcka problem som skulle kunna uppstå.

4. Detta resulterar i följande två förfaranden:

a) Mekanismen för statistisk övervakning:

Utan att detta påverkar tillämpningen av de interna arrangemang som gemenskapen får tillämpa för att styra sin import föreskriver artikel 178.4 i Lomékonventionen inrättande av en mekanism, avsedd att säkerställa statistisk övervakning av viss AVS-export till gemenskapen och därigenom underlätta undersökningen av sådana händelser som kan förorsaka marknadsstörningar.

Denna mekanism, vars enda syfte är att underlätta utbytet av information mellan parterna, bör gälla endast för varor som gemenskapen, till den del den är berörd, betraktar som känsliga.

Genomförandet av denna mekanism kommer att vara föremål för en gemensam överenskommelse på grundval av data som skall tillhandahållas av gemenskapen och med hjälp av statistisk information som AVS-staterna skall delge kommissionen på den senares begäran.

För ett effektivt genomförande av denna mekanism är det nödvändigt att de berörda AVS-staterna, om möjligt månadsvis, förser kommissionen med statistik avseende deras export till gemenskapen och till var och en av dess medlemsstater av varor som gemenskapen anser vara känsliga.

b) Ett förfarande för regelbundet samråd:

Den ovan nämnda mekanismen för statistisk övervakning kommer att ge de båda parterna bättre möjligheter att följa sådana handelstendenser som kan tänkas förorsaka oro. På grundval av denna information och i överensstämmelse med artikel 178.5 kommer kommissionen och AVS-staterna att kunna samråda periodiskt för att se till att den artikelns syften tillgodoses. Dessa samråd kommer att äga rum på begäran av endera parten.

5. Om villkoren för tillämpning av säkerhetsåtgärder i enlighet med artikel 177 är uppfyllda skulle det vara gemenskapens ansvar att i överensstämmelse med artikel 178.1 om förhandssamråd angående tillämpningen av säkerhetsåtgärder omedelbart inleda samråd med de berörda AVS-staterna genom att förse dem med all den information som behövs för dessa samråd, speciellt de data som är nödvändiga för bestämmande av i vilken utsträckning import av en specifik vara från en eller flera AVS-stater har förorsakat allvarliga störningar inom en sektor av ekonomin inom gemenskapen eller en eller flera av dess medlemsstater.

6. Om ingen annan överenskommelse med den eller de berörda AVS-staterna har träffats under tiden får gemenskapens behöriga myndigheter vid slutet av den 21-dagarsperiod som föreskrivs för dessa samråd vidta erforderliga åtgärder för genomförande av artikel 177 i konventionen. Dessa åtgärder skall omedelbart meddelas AVS-staterna och skall omedelbart börja tillämpas.

7. Detta förfarande skall inte hindra åtgärder som skulle kunna vidtas i händelse av speciella faktorer i den bemärkelse som anges i artikel 178.3 i konventionen. I detta fall skall all relevant information att utan dröjsmål meddelas AVS-staterna.

8. I varje särskilt fall kommer de intressen som tillkommer de minst utvecklade staterna, inlandsstaterna och östaterna bland AVS-länderna att ges speciell uppmärksamhet i överensstämmelse med artikel 180 i konventionen.

9. AVS-staterna och gemenskapen är övertygade om att genomförandet av konventionens föreskrifter såväl som detta protokolls föreskrifter sannolikt kommer att främja uppnåendet av konventionens syften när det gäller handelssamarbete, detta under hänsynstagande till parternas ömsesidiga intressen.

PROTOKOLL 5

Om bananer

Gemenskapen och AVS-staterna är överens om målen att förbättra de villkor under vilka AVS-staternas bananer produceras och säljs samt att vidmakthålla de fördelar som traditionella leverantörer åtnjuter i överensstämmelse med åtagandena enligt artikel 1 i detta protokoll och om att erforderliga åtgärder skall vidtas för genomförandet av dessa.

Artikel 1

Med hänsyn till sin bananexport till gemenskapens marknader skall ingen AVS-stat, när det gäller tillgång till dess traditionella marknader och dess fördelar på dessa marknader, placeras i en mindre gynnad situation än tidigare eller för närvarande.

Artikel 2

Var och en av de berörda AVS-staterna och gemenskapen skall överlägga för att fastställa vilka åtgärder som skall vidtas för förbättring av villkoren för produktionen och försäljningen av bananer. Detta syfte skall främjas med alla de medel som är tillgängliga enligt konventionens bestämmelser om finansiellt, tekniskt, jordbruksmässigt, industriellt och regionalt samarbete. De ifrågavarande åtgärderna skall utformas så att de med beaktande av AVS-staternas, speciellt Somalias, individuella omständigheter ger dessa stater en möjlighet att bli mer konkurrenskraftiga både på sina traditionella marknader och på gemenskapens marknader. Åtgärder kommer att vidtas på alla stadier från produktion till konsumtion, och de kommer speciellt att täcka följande områden:

- Förbättring av produktionsvillkoren och höjning av kvaliteten genom åtgärder på områdena för forskning, skörd, förpackning och hantering.

- Interna transporter och lagring.

- Försäljning och handelsfrämjande åtgärder.

Artikel 3

För att uppnå dessa mål kommer de två parterna härmed överens om att överlägga i en ständig gemensam grupp, stödd av en grupp av experter, med uppgift att, kontinuerligt granska alla specifika problem som uppstår på grund av tillämpningen av detta protokoll, för att föreslå lösningar.

Artikel 4

Skulle de bananproducerande AVS-staterna besluta att upprätta en gemensam organisation för att nå målen enligt detta protokoll skall gemenskapen stödja en sådan organisation och överväga alla framställningar som den kan få vilka avser stöd för de av organisationens aktiviteter som faller inom området för regionala planer under rubriken finansiellt utvecklingssamarbete.

PROTOKOLL 6

Om rom

Artikel 1

Fram till ikraftträdandet av en gemensam organisation av marknaden för spritdrycker skall varor under undernumren 2208 40 10, 2208 40 90, 2208 90 11 och 2208 90 19 enligt Kombinerade nomenklaturen med ursprung i AVS-staterna importeras tullfritt till gemenskapen under förhållanden som medger utveckling av traditionella handelsflöden mellan AVS-staterna och gemenskapen samt mellan medlemsstaterna.

Artikel 2

a) När det gäller tillämpning av artikel 167 och med stöd av undantaget från artikel 168.1 i konventionen skall gemenskapen varje år fram till den 31 december 1995 fastställa de kvantiteter som får importeras tullfritt.

Dessa kvantiteter skall fastställas på följande sätt:

- För tiden fram till den 31 december 1993 skall kvantiteterna fastställas på grundval av de största årliga kvantiteter som har importerats från AVS-staterna till gemenskapen under de senaste tre år för vilka statistik är tillgänglig, ökade, under perioden fram till den 31 december 1992, med en årlig tillväxttakt av 37 % på Förenade kungarikets marknad och 27 % på gemenskapens övriga marknader.

Dock skall den årliga kvantiteten inte i något fall fall vara mindre än 172 000 hektoliter ren alkohol,

- För 1994 och 1995 skall den totala kvoten i varje särskilt fall vara lika med det föregående årets kvot, ökad med 20 000 hektoliter ren alkohol.

b) För de regler som skall gälla från och med 1996 skall gemenskapen före den 1 februari 1995, på grundval av en rapport som kommissionen kommer att sända till rådet före den 1 februari 1994, fastställa detaljerna i det planerade upphävandet av gemenskapens tullkvot under hänsynstagande till situationen och utsikterna på gemenskapens rommarknad och till AVS-staternas export.

c) I de fall där tillämpning av punkt a) hämmar utvecklingen av ett traditionellt handelsflöde mellan AVS-staterna och gemenskapen skall gemenskapen vidta erforderliga åtgärder för att avhjälpa situationen.

d) I den mån konsumtionen av rom ökar väsentligt inom gemenskapen åtar sig gemenskapen att genomföra en ny granskning av den årliga ökningstakt som fastställs i detta protokoll.

e) Gemenskapen förklarar sig beredd att genomföra erforderliga samråd före beslut om de åtgärder som anges i c).

f) Gemenskapen förklarar sig vidare villig att tillsammans med de berörda AVS-staterna söka åtgärder för att tillåta en ökning av deras försäljning av rom på gemenskapens marknad.

Artikel 3

I syfte att nå dessa mål är parterna överens om att överlägga inom en gemensam arbetsgrupp, vars roll skall vara att kontinuerligt undersöka alla specifika problem som härrör från tillämpningen av detta protokoll.

Artikel 4

På begäran av AVS-staterna skall gemenskapen i överensstämmelse med föreskrifterna i del två avdelning X i konventionen bistå AVS-staterna i främjande och utvidgning av deras försäljning på gemenskapsmarknaden.

PROTOKOLL 7

Om nöt- och kalvkött

Gemenskapen och AVS-staterna är överens om att vidta nedanstående speciella åtgärder för att göra det möjligt för AVS-stater som är traditionella exportörer av nöt- och kalvkött att bibehålla sin position på gemenskapsmarknaden, så att en viss inkomstnivå kan garanteras för deras producenter.

Artikel 1

Inom de gränser som anges i artikel 2 skall importavgifter utom tullar gällande för nöt- och kalvkött med ursprung i AVS-staterna reduceras med 90 %.

Artikel 2

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 skall den i artikel 1 föreskrivna reduktionen av importavgifter gälla följande kvantiteter av benfritt kött per kalenderår och per land:

>Plats för tabell>

Artikel 3

I händelse av en faktisk eller förutsebar nedgång i denna export beroende på katastrofer sådana som torka, cykloner eller djursjukdomar är gemenskapen villig att överväga lämpliga åtgärder för att säkerställa att kvantiteter som under något år är påverkade härav kan levereras under föregående eller följande år.

Artikel 4

Om en av de i artikel 2 angivna AVS-staterna under loppet av ett givet år inte är i stånd att leverera den fastställda totalkvantiteten och inte vill utnyttja fördelarna av de åtgärder som anges i artikel 3, får kommissionen fördela återstående mängd mellan de andra berörda AVS-staterna. I ett sådant fall skall de berörda AVS-staterna framlägga ett förslag till kommissionen, inte senare än den 1 oktober varje år, med angivande av den eller de AVS-stater som kommer att kunna leverera den tillkommande kvantiteten, samtidigt som det anges för kommissionen vilken AVS-stat som inte kan leverera hela sin tilldelade kvantitet, varvid det skall förstås att denna nya temporära tilldelning inte skall påverka de ursprungliga kvantiteterna.

Artikel 5

Detta protokoll skall genomföras i överensstämmelse med den gemensamma organisationen av marknaden för nöt- och kalvköttssektorn, något som emellertid inte skall påverka de förpliktelser som gemenskapen ålägger sig enligt detta protokoll.

Artikel 6

Skulle säkerhetsåtgärdsklausulen i artikel 177.1 i konventionen tillämpas i nöt- och kalvköttssektorn skall gemenskapen vidta nödvändiga åtgärder för att vidmakthålla volymen av export från AVS-staterna till gemenskapen på en nivå som är förenlig med gemenskapens förpliktelser enligt detta protokoll.

PROTOKOLL 8

Med samma text som protokoll 3 om AVS-socker som ingår i Lomé-konventionen mellan AVS-staterna och EEG, undertecknat den 28 februari 1975, och de motsvarande förklaringar som är fogade till den konventionen

PROTOKOLL 3 Om AVS-socker

Artikel 1

1. Gemenskapen förbinder sig att för en obestämd tid och till garanterade priser köpa och importera specifika kvantiteter av rörsocker, rått eller vitt, som har sitt ursprung i AVS-staterna och som dessa stater åtar sig att leverera till den.

2. Skyddsklausulen i artikel 10 i konventionen skall inte tillämpas. Detta protokoll genomförs inom ramen för förvaltningen av den gemensamma organisationen för sockermarknaden, något som emellertid inte på något sätt skall påverka gemenskapens åtagande enligt punkt 1.

Artikel 2

1. Ingen förändring i detta protokoll får träda i kraft förrän en period av fem år har förflutit från det datum då konventionen träder i kraft, detta utan att tillämpningen av artikel 7 påverkas. Därefter kan överenskomna ändringar träda i kraft vid tid som avtalas senare.

2. Villkoren för genomförande av den i artikel 1 angivna garantin skall omprövas före slutet av det sjunde året av deras tillämpning.

Artikel 3

1. De i artikel 1 avsedda kvantiteterna av rörsocker, uttryckta i metriska ton vitt socker, nedan kallade "överenskomna kvantiteter", för leverans under varje 12-månadersperiod enligt artikel 4.1, skall vara som följer:

>Plats för tabell>

2. Om inte annat följer av artikel 7 får dessa kvantiteter inte reduceras utan samtycke av de berörda individuella staterna.

3. Likväl skall de överenskomna kvantiteterna, uttryckta i metriska ton vitt socker, för perioden fram till den 30 juni 1975 vara som följer:

>Plats för tabell>

Artikel 4

1. För varje 12-månadersperiod från och med den 1 juli till och med den 30 juni, nedan kallad "leveransperioden", åtar sig de sockerexporterande AVS-staterna att leverera de kvantiteter som anges i artikel 3.1, med förbehåll för eventuella justeringar som härrör från tillämpningen av artikel 7. Ett liknande åtagande skall gälla de kvantiteter som anges i artikel 3.3 för perioden fram till den 30 juni 1975, vilken likaledes skall betraktas som en leveransperiod.

2. De i artikel 3.3 nämnda kvantiteter som skall levereras fram till och med den 30 juni 1975 skall inkludera leverans på vägen från utskeppningshamnen eller, när det gäller inlandsstater, över gränser.

3. Leveranser av AVS-rörsocker under perioden fram till den 30 juni 1975 skall gynnas av de garanterade priser som är tillämpliga under den leveransperiod vilken börjar den 1 juli 1975. Identiska arrangemang får tillämpas för därpå följande leveransperioder.

Artikel 5

1. Vitt socker eller råsocker skall på gemenskapsmarknaden säljas till priser som fritt förhandlas mellan köpare och säljare.

2. Gemenskapen skall inte intervenera om och när en medlemsstat inom sina gränser tillåter försäljningspriser som överstiger gemenskapens tröskelpris.

3. Gemenskapen förbinder sig att till det garanterade priset och inom ramen för överenskomna kvantiteter köpa kvantiteter av vitt socker eller råsocker som inte kan saluföras i gemenskapen till ett pris som är lika med eller högre än det garanterade priset.

4. Det garanterade priset, uttryckt i beräkningsenheter, skall avse oförpackat socker CIF gemenskapens europeiska hamnar och skall fastställas med hänsyn till socker av standardkvalitet. Det skall framförhandlas årligen inom den prisskala som tillämpas i gemenskapen under hänsynstagande till alla relevanta ekonomiska faktorer och skall bestämmas senast den 1 maj som omedelbart föregår den leveransperiod till vilken det hänför sig.

Artikel 6

Köp till det garanterade priset enligt artikel 5.3 skall säkerställas genom förmedling av interventionsorganen eller av andra organ, utsedda av gemenskapen.

Artikel 7

1. Om en sockerexporterande AVS-stat under någon leveransperiod på grund av force majeure inte levererar hela sin överenskomna kvantitet skall kommissionen på begäran av den berörda staten tillåta den ytterligare period för leverans som behövs.

2. Om en sockerexporterande AVS-stat under loppet av en leveransperiod informerar kommissionen om att den inte kommer att kunna leverera hela sin överenskomna kvantitet och att den inte önskar få den ytterligare period som anges i punkt 1 skall kommissionen omfördela den felande kvantiteten för leverans under den ifrågavarande leveransperioden. Sådan omfördelning skall göras av kommissionen efter samråd med de berörda staterna.

3. Om en sockerexporterande AVS-stat under någon leveransperiod av andra skäl än force majeure inte levererar hela sin överenskomna kvantitet skall den överenskomna kvantiteten reduceras med den felande kvantiteten med hänsyn till varje följande leveransperiod.

4. Kommissionen kan eventuellt besluta att den felande kvantiteten för följande leveransperioder skall bli omfördelad mellan de andra stater som avses i artikel 3. Sådan omfördelning skall göras i samråd med de berörda staterna.

Artikel 8

1. På begäran av en eller flera av de stater som levererar socker enligt villkoren i detta protokoll eller av gemenskapen skall samråd avseende alla åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av detta protokoll äga rum inom en lämplig institutionell ram som skall antas av parterna. För detta ändamål får de genom konventionen upprättade institutionerna användas under konventionens tillämpningstid.

2. I händelse av att konventionen skulle upphöra att gälla skall de i punkt 1 angivna sockerlevererande staterna och gemenskapen anta de institutionella föreskrifter som behövs för att säkerställa fortsatt tillämpning av föreskrifterna i detta protokoll.

3. De periodiska granskningar som föreskrivs i detta protokoll skall äga rum inom den överenskomna institutionella ramen.

Artikel 9

Speciella sockertyper som traditionellt har levererats till medlemsstater av vissa sockerexporterande AVS-stater skall inkluderas i och behandlas på samma grundval som de i artikel 3 avsedda kvantiteterna.

Artikel 10

Föreskrifterna i detta protokoll skall förbli i kraft efter det datum som specificeras i artikel 91 i konventionen. Efter den tidpunkten kan protokollet sägas upp av gemenskapen gentemot varje AVS-stat och av varje AVS-stat gentemot gemenskapen med två års uppsägningstid.

BILAGA till protokoll 3

FÖRKLARINGAR AVSEENDE PROTOKOLL 3

1. Gemensam förklaring om eventuella ansökningar om deltagande i vad som föreskrivs i protokoll 3

Varje ansökan från en AVS-stat som är part i konventionen men som inte i protokoll 3 uttryckligen anges som deltagare i vad som föreskrivs i det protokollet skall granskas(1).

2. Förklaring av gemenskapen om socker med ursprung i Belize, Saint-Kitts-Nevis-Anguilla och Surinam

a) Gemenskapen förbinder sig att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa samma behandling som föreskrivs i protokoll 3 av följande kvantiteter av rörsocker, rått eller vitt, med ursprung i:

>Plats för tabell>

b) Detta oaktat skall kvantiteterna för perioden fram till den 30 juni 1975 vara som följer:

>Plats för tabell>

.

3. Förklaring av gemenskapen om artikel 10 i protokoll 3

Gemenskapen förklarar att artikel 10 i protokoll 3, med föreskrifter om en eventuell uppsägning av det protokollet under de villkor som anges i den artikeln, är avsedd som en rättslig säkerhet och utgör inte för gemenskapen någon modifiering eller begränsning av de principer som kommer till uttryck i artikel 1 i det protokollet(2).

(1) Bilaga 13 till slutakten i konventionen mellan AVS-EEG

(2) Bilaga 22 till slutakten i konventionen mellan AVS-EEG

BILAGA till protokoll 8

BREVVÄXLING MELLAN DOMINIKANSKA REPUBLIKEN OCH GEMENSKAPEN OM PROTOKOLLET OM AVS-SOCKER

Brev nr 1, från Dominikanska republikens regering

Jag har äran att bekräfta att Dominikanska republiken varken nu eller i framtiden önskar ansluta sig till det protokoll om AVS-socker som är bifogat AVS-EEG-konventionen. Dominikanska republiken förbinder sig följaktligen att inte söka anslutning till det nämnda protokollet. Den kommer att skriva ett brev med detta innehåll till AVS-statsgruppen.

Jag skulle uppskatta om Ni ville bekräfta mottagandet av detta brev.

Med största högaktning

Brev nr 2, från Europeiska gemenskapernas råds president

Jag har äran att bekräfta mottagandet av Ert brev av dagens datum, vilket lyder som följer:

"Jag har äran att bekräfta att Dominikanska republiken varken nu eller i framtiden önskar ansluta sig till det protokoll om AVS-socker som är bifogat AVS-EEG-konventionen. Dominikanska republiken förbinder sig följaktligen att inte söka anslutning till det nämnda protokollet. Den kommer att skriva ett brev med detta innehåll till AVS-statsgruppen."

Gemenskapen bekräftar sitt godkännande av det brevets innehåll.

Med största högaktning

PROTOKOLL 9

Om varor inom Europeiska kol- och stålgemenskapens område

Artikel 1

Varor inom Europeiska kol- och stålgemenskapens område skall, när de har sitt ursprung i AVS-staterna, vid import till gemenskapen införas utan tull och utan avgifter med motsvarande verkan.

Artikel 2

Varor enligt artikel 1 med ursprung i medlemsstaterna skall vid import till AVS-staterna få införas i överensstämmelse med föreskrifterna i del tre avdelning I kapitel 1 i konventionen.

Artikel 3

Om de anbud som inges av företag i AVS-staterna kan befaras skada den gemensamma marknadens funktion och om en sådan skada är hänförlig till en skillnad i konkurrensförhållandena när det gäller priser, får gemenskapen vidta lämpliga åtgärder, som att upphäva de i artikel 1 nämnda förmånerna.

Artikel 4

De berörda parterna skall samråda i alla de fall där enligt någondera partens uppfattning genomförandet av artiklarna 1- 3 kräver sådant samråd.

Artikel 5

De föreskrifter som anger ursprungsreglerna för Lomé-konventionens tillämpning skall också gälla för detta protokoll.

Artikel 6

Detta protokoll skall inte påverka föreskrifterna i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen eller den befogenhet att utöva jurisdiktion som följer av det fördraget.

SLUTAKT

De befullmäktigade ombuden för

Hans majestät konungen av Belgien,

Hennes majestät drottningen av Danmark,

Förbundsrepubliken Tysklands president,

Hellenska republikens president,

Hans majestät konungen av Spanien,

Franska republikens president,

Irlands president,

Italienska republikens president,

Hans kungliga höghet storhertigen av Luxemburg,

Hennes majestät drottningen av Nederländerna,

Portugisiska republikens president,

Hennes majestät drottningen av det Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland,

fördragsslutande parter till Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålunionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, här nedan kallad "gemenskapen" under det att gemenskapens stater här nedan kallas "medlemsstater",

samt för Europeiska gemenskapernas råd och kommission,

å den ena sidan, och

de befullmäktigade ombuden för

Folkrepubliken Angolas president,

Hennes majestät drottningen av Antigua och Barbuda,

Statsöverhuvudet för Bahamas samvälde,

Statsöverhuvudet för Barbados,

Hennes majestät drottningen av Belize,

Folkrepubliken Benins president,

Republiken Botswanas president,

Folkfrontens president, statsöverhuvudet och regeringschefen för Burkina Faso,

Republiken Burundis president,

Republiken Kameruns president,

Republiken Kap Verdes president,

Centralafrikanska republikens president,

Islamiska federala republiken Komorernas president,

Folkrepubliken Kongos president,

Republiken Elfenbenskustens president,

Republiken Djiboutis president,

Dominikanska samväldets regering,

Dominikanska republikens president,

Demokratiska folkrepubliken Etiopiens president,

Republiken Fidjis president,

Republiken Gabons president,

Republiken Gambias president,

Republiken Ghanas provisoriska nationella försvarsråds statsöverhuvud och ordförande,

Hennes majestät drottningen av Grenada,

Republiken Guineas president,

Staten Guinea Bissaus rådspresident,

Republiken Ekvatorial-Guineas president,

Kooperativa republiken Guyanas president,

Republiken Haitis president,

Jamaicas statsöverhuvud,

Republiken Kenyas president,

Republiken Kiribatis president,

Hans majestät kungen av Lesotho,

Republiken Liberias president,

Demokratiska republiken Madagaskars president,

Republiken Malawis president,

Republiken Malis president,

Ordföranden för militärkommittén för nationell säkerhet, statsöverhuvud för islamiska republiken Mauretanien,

Hennes majestät drottningen av Mauritius,

Folkrepubliken Mozambiques president,

Presidenten för högsta militära rådet, statsöverhuvudet för Niger,

Chefen för Nigerias förbundsregering,

Republiken Ugandas president,

Hennes majestät drottningen av Papua nya Guinea,

Rwandiska republikens president,

Hennes majestät drottningen av Saint Christopher och Nevis,

Hennes majestät drottningen av Saint Lucia,

Hennes majestät drottningen av Saint Vincent och Grenadinerna,

Västsamoas statsöverhuvud,

Folkrepubliken São Tomé och Principes president,

Republiken Senegals president,

Republiken Seychellernas president,

Republiken Sierra Leones president,

Hennes majestät drottningen av Salomonöarna,

Demokratiska republiken Somalias president,

Republiken Sudans president,

Republiken Surinams president,

Hans majestät kungen av Swaziland,

Förenade republiken Tanzanias president,

Republiken Tchads president,

Togolesiska republikens president,

Hans majestät kung Taufa'ahau Tupou IV av Tonga,

Republiken Trinidad och Tobagos president,

Hennes majestät drottningen av Tuvalu,

Republiken Vanuatus regering,

Republiken Zaïres president,

Republiken Zambias president,

Republiken Zimbabwes president,

vilkas stater här nedan kallas "AVS-staterna",

få den andra sidan,

vilka har sammanträtt i Lomé denna den femtonde dagen i december år nittonhundraåttionio för undertecknande av den fjärde Lomékonventionen mellan AVS och EEG, har antagit följande handlingar:

Den fjärde AVS-EEG-konventionen i Lomé, och följande protokoll:

Finansiella protokoll

>Plats för tabell>

De befullmäktigade ombuden för gemenskapens medlemsstater och de befullmäktigade ombuden för AVS-staterna har antagit de nedan förtecknade förklaringarna, som är bifogade denna slutakt:

>Plats för tabell>

De befullmäktigade ombuden för medlemsstaterna och för gemenskapen samt de befullmäktigade ombuden för AVS-staterna har även kommit överens om att till denna slutakt bifoga nedan förtecknade förklaringar:

>Plats för tabell>

De befullmäktigade ombuden för AVS-staterna har uppmärksammat de förklaringar som är förtecknade nedan och bifogade till denna slutakt.

>Plats för tabell>

De befullmäktigade ombuden för medlemsstaterna och för gemenskapen har uppmärksammat de förklaringar som är förtecknade nedan och bifogade till denna slutakt.

>Plats för tabell>

missing returns between filmsHecho en Lomé, el quince de diciembre de mil novecientos ochenta y nueve.

Udfærdiget i Lomé, den femtende december nitten hundrede og niogfirs.

Geschehen zu Lome am fünfzehnten Dezember neunzehnhundertneunundachtzig.

¸ãéíå óôç ËïìÝ, óôéò äåêáðÝíôå Äåêåìâñßïõ ÷ßëéá åííéáêüóéá ïãäüíôá åííÝá.

Done at Lomé on the fifteenth day of December in the year one thousand nine hundred and eighty-nine.

Fait à Lomé, le quinze décembre mil neuf cent quatre-vingt-neuf.

Fatto a Lomé, addi quindici dicembre millenovecentottantanove.

Gedaan te Lomé, de vijftiende december negentienhonderd negenentachtig.

Feito em Lomé, em quinze de Deczembro de mil novecentos e oitenta e nove.

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

>Hänvisning till film>

BILAGA 1

Gemensam förklaring om Haitis och Dominikanska republikens anslutning till konventionen

Efter att ha granskat ansökningarna från Haiti och Dominikanska republiken om anslutning till AVS-EEG-konventionen förklarar parterna

- med beaktande av artikel 289 i den tredje AVS-EEG-konventionen,

- att de bekräftar att konventionens geografiska område måste förbli begränsat till länderna i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet,

- att de noterar att ansökningarna från Haiti och Dominikanska republiken kommer från länder

- som är geografiska delar av ett av de tre områden som omfattas av konventionen, och

- vilkas ekonomiska struktur och produktionsstruktur enligt de kriterier som fastställs i artikel 289 av den tredje AVS-EEG-konventionen är jämförliga med dem som kännetecknar de AVS-stater vilka nu är anslutna till konventionen,

- att de bekräftar att anslutningen av Haiti och Dominikanska republiken därför inte kan anses som ett prejudikat för stater utanför det området och att det karibiska området, i vad avser konventionen, endast inkluderar stater i det området som redan är anslutna till den tredje AVS-EEG-konventionen, ön Hispaniola och de angränsande ULT som har blivit eller håller på att bli självständiga,

- att de är överens om att i konventionen bibehålla föreskrifterna i artiklarna 288 och 289 i den tredje AVS-EEG-konventionen, varvid den sistnämnda artikeln modifieras av den ovanstående definitionen av det karibiska området,

- att de uppmärksammar att Dominikanska republiken har gjort ett kontraktsmässigt åtagande att inte begära anslutning till protokollet om AVS-socker och att detta åtagande är föremål för brevväxling mellan det landet och gemenskapen respektive AVS-stater, bifogad till protokollet om AVS-socker,

- att de beslutar att bifalla Haitis och Dominikanska republikens ansökningar om anslutning till AVS-EEG-konventionen.

BILAGA 2

Gemensam förklaring om artikel 2 i konventionen: ömsesidigt beroende

Parterna uppmärksammar att deras samarbete påverkas av det ömsesidiga beroende som kännetecknar deras relationer inom olika områden. De speciellt intima och bestående relationerna mellan AVS-staterna och gemenskapen föranleder gemenskapen att betrakta sig som förpliktad att bidra till sina partners utveckling med alla till buds stående medel.

Vidare är samarbetet också baserat på den alltmer intimt sammanlänkade utvecklingen av olika samhällen och av deras ekonomier. Var och en av dem kan på kort och lång sikt erbjuda de andra rikare möjligheter socialt, kulturellt och ekonomiskt.

Dessa ömsesidiga bidrag skall i synnerhet gälla utvecklingen av externa marknader, tillgång till naturresurser, rationell förvaltning och rationellt utnyttjande av dessa resurser, pargång i fråga om mål och ansträngningar mellan de båda parternas motsvarigheter i samband med decentraliserat samarbete och kulturellt utbyte, varigenom internationell förståelse och fred främjas.

Parterna skall var för sig sträva efter att rota detta begrepp om ömsesidigt beroende i den allmänna opinionen.

BILAGA 3

Gemenskapens förklaring om artikel 2: AVS-staternas suveränitet över sina naturresurser

Principen om respekt för parternas suveränitet inkluderar AVS-staternas suveränitet över sina naturresurser samt deras rätt till utveckling och rationellt utnyttjande av fiskeriresurserna och mineraltillgångarna under vattnet i alla vatten under deras jurisdiktion.

För att se till att AVS-staterna verksamt skall kunna utöva denna suveränitet förklarar sig gemenskapen villig att med de medel som konventionen ställer till dess förfogande hjälpa dessa stater att rationellt utnyttja sina resurser för sina folks välfärd. Detta bidrag kan speciellt ta formen av stöd till utveckling och omvandling av deras produktions- och handelsstrukturer såväl som olika former av bistånd, inkluderande information samt vetenskaplig och teknisk utrustning, med det grundläggande syftet att tillgodose intern efterfrågan inom AVS-staterna samt utvidga regionala marknader och andra externa marknader.

BILAGA 4

Gemensam förklaring om artikel 5: mänskliga rättigheter

Parterna förklarar sin beslutsamhet att verksamt arbeta för avskaffandet av apartheid, som utgör ett brott mot de mänskliga rättigheterna och en skymf mot människans värdighet.

BILAGA 5

Gemensam förklaring om AVS-arbetstagare i utlandstjänst och om AVS-studerande i gemenskapen

I. AVS-arbetare i utlandstjänst inom gemenskapen

1. Varje medlemsstat i gemenskapen och varje AVS-stat kommer att inom ramen för och i enlighet med sin respektive allmänna lagstiftning tillåta arbetare som är den andra partens medborgare och lagligt utövar en aktivitet i dess territorium, samt de medlemmar av deras familjer som bor tillsammans med dem, de grundläggande friheter som härrör från den internationella rättsordningens allmänna principer.

2. Gemenskapen kommer att utveckla sina åtgärder för att stödja medlemsstaters icke-statliga organisationer i en strävan att förbättra sociala och kulturella förhållanden för arbetstagare som är AVS-medborgare (såsom alfabetiseringskampanjer och social välfärd).

3. Gemenskapen är beredd att på begäran av de berörda AVS-staterna samt inom ramen för och i överensstämmelse med förfarandena för finansiellt utvecklingssamarbete stödja finansiering av åtgärdsprogram eller projekt för utbildning av AVS-medborgare som återvänder till sina länder och för deras yrkesmässiga integrering på väldefinierade områden. Dessa åtgärdsprogram kan genomföras i gemenskapens eller AVS-staternas territorier med samarbete av de berörda industrierna på båda sidor, med koncentration på åtgärdsprogram eller projekt som kan skapa arbetstillfällen i AVS-staterna.

4. AVS-staterna kommer att vidta nödvändiga åtgärder för att avskräcka från regelstridig immigration av deras medborgare till gemenskapen. Gemenskapen kan på dessa staters begäran förse dem med det tekniska bistånd som behövs för formulering och genomförande av deras nationella politik för deras medborgares migration.

II. AVS-studerande i gemenskapen

5. Medlemsstaterna bekräftar att frågor rörande AVS-studerandes situation inom deras territorier och speciellt rörande tillträde till utbildning får granskas inom vederbörlig bilateral ram.

6. Gemenskapen kommer att fortsätta att uppmuntra utbildning av AVS-studerande i deras hemland eller i en annan AVS-stat, i överensstämmelse med artikel 151.4 i konventionen.

När det gäller de åtgärder som gemenskapen genomför skall den se till att utbildningen av AVS-medborgare som bedriver sina studier i medlemsstaterna inriktas på deras yrkesmässiga integration i deras hemländer. För deras del förbinder sig AVS-staterna att göra ansträngningar för att effektivt planera den yrkesmässiga integrationen av de medborgare som sänds till medlemsstaterna för utbildning.

III. Föreskrift, gemensam för arbetare och studerande

7. Utan att det påverkar den nationella jurisdiktionen inom detta område får gemenskapen och AVS-statsgruppen var för sig, när så är ändamålsenligt och nödvändigt, fästa ministerrådets uppmärksamhet på frågor som rör utländska arbetstagare eller studerande inom områden som omfattas av de relevanta förklaringarna.

BILAGA 6

Gemensam förklaring om arbetare som är medborgare i en av parternas stater och är lagligt bosatta inom en medlemsstats eller AVS-stats territorium

1. Varje medlemsstat skall ge arbetstagare som är medborgare i en AVS-stat och lagligt anställda i det landets territorium en behandling som är fri från varje diskriminering på grundval av nationalitet i förhållande till medlemsstatens egna medborgare när det gäller arbetsförhållanden och betalning.

Varje AVS-stat skall ge samma behandling åt arbetstagare som är medborgare i medlemsstaterna och lagligt anställda inom dess territorium.

2. Arbetstagare som är medborgare i en AVS-stat och lagligt anställda inom en medlemsstats territorium samt deras familjemedlemmar som lever tillsammans med dem skall, när det gäller sociala förmåner förbundna med anställning i den medlemsstaten, åtnjuta en behandling som är fri från all diskriminering, baserad på nationalitet, i förhållande till den medlemsstatens egna medborgare.

Varje AVS-stat skall ge arbetstagare som är medborgare i medlemsstater och lagligt anställda i dess territorium, och medlemmar av deras familjer, en behandling liknande den som föreskrivs i punkt 1.

3. Dessa föreskrifter skall inte påverka några rättigheter eller förpliktelser som härrör från bilaterala överenskommelser vilka binder AVS-staterna och medlemsstaterna i de fall där dessa överenskommelser stadgar en gynnsammare behandling av medborgare i AVS-staterna eller i medlemsstaterna.

4. Parterna kommer härmed överens om att de frågor som nämns i denna deklaration skall lösas på ett tillfredsställande sätt och, om så erfordras, genom bilaterala förhandlingar med syfte att sluta lämpliga avtal.

BILAGA 7

Gemensam förklaring om regionala organisationers representation

AVS-EEG-ministerrådet bör föranstalta om att AVS-staters regionala organisationer kan representeras genom observatörer vid ministerrådets och ambassadörskommitténs sessioner.

Framställningar om sådana åtgärder skall prövas av ministerrådet från fall till fall.

BILAGA 8

Gemensam förklaring om artikel 39 om förflyttning av farligt avfall eller radioaktivt avfall

Väl medvetna om de specifika risker som vidlåder radioaktivt avfall kommer parterna att avstå från varje praxis att göra sig av med sådant avfall vilken skulle inkräkta på staters suveränitet eller hota miljön eller folkhälsan i andra länder. De fäster den största vikt vid utvecklingen av internationellt samarbete för skydd åt miljön och folkhälsan mot sådana risker. Följaktligen bekräftar de sin beslutsamhet att spela en aktiv roll i det arbete som utförs i IAEA för att åstadkomma en internationellt godkänd kodex för god praxis.

Till dess en mera exakt definition har formulerats inom den ramen kommer termen "radioaktivt avfall" att anses beteckna varje material för vilket ingen framtida användning emotses och vilket innehåller eller är förorenat med radionukleider med en radioaktivitetsnivå eller koncentration som överstiger de gränsvärden gemenskapen har satt för att skydda sin egen befolkning, i artikel 4 a och 4 b i Direktiv 80/836/Euratom, senast ändrat genom Direktiv 84/467/Euratom. När det gäller radioaktivitet sträcker sig dessa gränser från 5 × 10³ Bq för nukleider med mycket hög radiotoxicitet till 5 × 106 Bq för nukleider med låg radiotoxicitet. När det gäller koncentrationer är dessa gränser 100 Bq/g-1 och 500 Bq/g 1 för fasta ämnen med naturlig radioaktivitet.

BILAGA 9

Gemensam förklaring om artikel 39 om förflyttning av farligt avfall och radioaktivt avfall

Parterna skall göra varje ansträngning för att så snabbt som möjligt underteckna och ratificera Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om om slutligt omhändertagande av riskavfall.

BILAGA 10

AVS-deklaration om farligt avfall, kärnavfall och annat radioaktivt avfall

AVS-staterna är allvarligt oroade över miljöproblem i allmänhet och gränsöverskridande transporter av farligt, nukleärt och annat radioaktivt avfall i synnerhet.

När det gäller tolkningen och genomförandet av föreskrifterna i tredje och fjärde stycket i artikel 39.1 i konventionen har AVS-staterna uttryckt sin beslutsamhet att låta sig vägledas av principerna och föreskrifterna i OAU-resolutionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av riskavfall i Afrika, som ingår i dokument AHG 182 (XXV).

BILAGA 11

Gemensam förklaring om artikel 50: tillgängliga jordbruksprodukter

AVS-statsgruppen och gemenskapen är överens om att fullfölja sina kontrakt om tillhandahållande av tillgängliga jordbruksprodukter åt individuella AVS-stater på sätt som föreskrivs i artikel 50 i konventionen.

De båda parterna är överens om att på vederbörliga nivåer granska sätt och medel för att ta större hänsyn till AVS-staternas specifika problem i systemet för exportbidrag (speciellt när det gäller arrangemangen för spannmål) mot bakgrund av det arbete som experterna utförde vid sitt arbetsmöte under den tredje AVS-EEG-konventionen.

En rapport om den utförda granskningen enligt det ovan sagda kommer att presenteras för ministerrådet inom ett år efter undertecknandet av konventionen.

BILAGA 12

Gemensam förklaring om placeringen av det tekniska centret för jordbruks- och landsbygdssamarbete

1. Parterna påminner om att det, i syfte att säkerställa en snabb etablering av det tekniska centret för jordbruks- och landsbygdssamarbete och att undvika en försening av de gynnsamma effekter som genom centrets verksamhet skulle tillkomma AVS-staterna, överenskoms att centret provisoriskt skulle förläggas till Wageningen i Nederländerna.

2. Parterna förbinder sig att så snart som möjligt granska frågan om att förlägga centret till en AVS-stat mot bakgrund av erfarenheten från Wageningen samt beaktande av den infrastruktur och de arbetsförhållanden som krävs för att garantera centrets optimala effektivitet i genomförandet av dess tilldelade uppgifter. Resultatet av granskningen kommer i vilket fall som helst att presenteras innan konventionen upphör att gälla, med sikte på ett beslut om definitiv lokalisering av centret.

BILAGA 13

Gemensam förklaring om artikel 76: råvarukommitté

Parterna är överens om att vid fastställande av procedurreglerna för råvarukommittén vederbörlig hänsyn skall tas till kommitténs vidgade verksamhetsområde, så som föreskrivs i artikel 47 i den tredje AVS-EEG-konventionen, och till behovet av att öka dess effektivitet.

BILAGA 14

Gemensam förklaring om artikel 91: Centret för industriell utveckling (Centre for the Development of Industry, CDI)

1. Parterna är överens om att principen om rotation mellan AVS- och EEG-medborgare skall institutionaliseras när det gäller utnämning av direktör och biträdande direktör för CDI.

Rotationsprincipen skall tillämpas efter en period på fem år, som skall vara den maximala ämbetstiden för direktören och biträdande direktören, utnämnda av kommittén för industriellt samarbete.

Vid utnämnandet av direktör och biträdande direktör skall parterna samråda om de förslag som kommer att ha framlagts av endera parten, under hänsynstagande till att CDI är ett gemensamt organ.

2. Vardera parten skall föreslå kommittén för industriellt samarbete tre personer som ledamöter i styrelsen.

Där så är möjligt kommer styrelseledamöterna att väljas bland ledamöterna av rådet för kommittén för industriellt samarbete.

3. Den gemensamma styrelsens befogenhet gentemot CDI:s ledning skall klart anges i dess stadgar.

BILAGA 15

Gemensam förklaring om artikel 92.2: FCDI:s styrelser

Parterna är överens om att AVS-sekretariatet och Europeiska gemenskapernas råds generalsekretariat skall närvara vid styrelsens sammanträden.

BILAGA 16

Gemensam förklaring om artikel 127: Förenta Nationernas konvention om en uppförandekod för linjekonferenser

Med tanke på vikten av Förenta Nationernas konvention om en uppförandekod för linjekonferenser och önskvärdheten av ett snabbt genomförande av den konventionen inbjuder parterna de av gemenskapens medlemsstater och de AVS-stater som har ett intresse i sjöfart och som ännu inte har anslutit sig till eller ratificerat uppförandekoden att göra så snarast möjligt efter undertecknandet av den här konventionen. Därvidlag inser parterna att gemenskapens medlemsstater, när dessa ratificerar uppförandekoden eller ansluter sig till den kommer att göra detta i överensstämmelse med förordning (EEG) nr 954/79 om medlemsstaters ratificering av, eller anslutning till, Förenta Nationernas konvention om en uppförandekod för linjekonferenser.

BILAGA 17

A. Förklaring av gemenskapen och medlemsstaterna om artiklarna 126, 127, 128, 130 och 131

Gemenskapen och dess medlemsstater tolkar uttrycket "parterna" såsom innebärande å ena sidan gemenskapen och medlemsstaterna, eller gemenskapen, eller medlemsstaterna, och å den andra sidan AVS-staterna. Den innebörd som skall ges åt detta uttryck i varje särskilt fall skall härledas ur de berörda föreskrifterna i konventionen och ur motsvarande föreskrifter i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen.

B. Förklaring av AVS-staterna om gemenskapens och dess medlemsstaters förklaring om artiklarna 126, 127, 128, 130 och 131

Gemenskapens ovan nämnda förklaring skall inte förhindra tillämpningen av artikel 1 i konventionen rörande definitionen av parterna.

BILAGA 18

AVS-förklaring om artiklarna 126.2, 127 och 128 rörande sjöfart

AVS-staterna önskar åter betona den stora vikt som de lägger vid sjöfartstjänster såsom en av de väsentliga krafterna bakom deras ekonomiska utveckling och främjandet av effektiv handel mellan dem och gemenskapens medlemsstater.

Medvetna om behovet av att se till att AVS-staternas sjöfartsföretag kan delta på jämställd fot på marknader som domineras av mäktiga internationella sjöfartsföretag bekräftar AVS-staterna på nytt sin uppfattning, att föreskrifterna i artiklarna 126.2, 127 och 128 i konventionen inte innebär att sådana internationella företag kan verka utan restriktioner, vare sig inom eller utanför linjekonferenser.

Konventionens anda kräver att principen om rättvis konkurrens inte tolkas enbart till sådana företags fördel, utan även tolkas som ett beaktande av AVS-staternas rätt till mera omfattande och rättvist deltagande i all frakttrafik som genereras av deras externa handel samt behovet av att underlätta utvecklingen av deras näringsliv.

Under det att föreskrifterna i artiklarna 86.2, 87 och 88 i den tredje AVS-EEG-konventionen bibehålls i den här konventionen, önskar AVS-staterna på nytt bekräfta sin beslutsamhet att göra allt som står i deras makt för att inom konventionens ram se till att alla negativa effekter på deras maritima intressen i fortsättningen minimeras medan man samtidigt ser till att deras medverkan i bulkfraktsjöfart starkt ökas.

AVS-staterna upprepar också sin uppfattning, att regionala sjöfartsföretag, utformade för att stärka regionalt samarbete och regional autonomi på sjötransportens område, skall utveckla sina aktiviteter utan obehörigt ekonomiskt tryck från tredje lands sjöfartsintressen.

BILAGA 19

Gemenskapens förklaring om artiklarna 126.2, 127 och 128 rörande sjöfart

Gemenskapen och dess medlemsstater inser vikten av sjöfartstjänster i samband med AVS-staternas ekonomiska utveckling och behovet av att fortsätta och utveckla samarbetet på detta område.

Målet för det i konventionen angivna samarbetet är bland annat att säkerställa utvecklingen av effektiva och pålitliga sjöfartstjänster genom att underlätta aktiv medverkan av alla parter under samtidigt erkännande av AVS-staternas strävan efter ett mera omfattande deltagande i internationella sjöfartstjänster.

Reglerna om oinskränkt tillgång till handeln på affärsmässig grundval i enlighet med artiklarna 126.2, 127 och 128 utesluter restriktiv och konkurrenshämmande praxis som påverkar alla sjöfartsföretag. Gemenskapen och dess medlemsstater bekräftar på nytt att dessa regler är utformade för att öka sjöfartsföretags konkurrenskraft och därmed gynna exportörer och importörer. Gemenskapen och dess medlemsstater påminner vidare om att tillgång till bulkhandeln på konkurrensbasis inte får försvåras.

I detta sammanhang upprepar gemenskapen och dess medlemsstater sin önskan att fullt ut samarbeta med AVS-staterna i syfte att förbättra deras sjöfartsnärings effektivitet, speciellt inom ramen för regional utveckling och genom samriskföretag.

BILAGA 20

Gemensam förklaring om förbättrat utnyttjande av föreskrifter för utveckling av handel och tjänster

AVS-staterna och gemenskapen bekräftar på nytt behovet av att ge större eftertryck åt utvecklingen av handel och tjänster i samband med gemenskapsstödets nationella och regionala åtgärdsprogram.

I detta syfte skall AVS-staterna och gemenskapen, utan att detta påverkar vikten av handelsutvecklingen som sådan, i samband med upprättande av åtgärdsprogram, speciellt inom områdena för jordbruksproduktion, landsbygdsutveckling och industriellt samarbete ägna speciell omsorg åt att se till att tillräcklig vikt läggs på behovet av att inkludera ett element av affärsmässig analys och handelsutveckling i allmänna åtgärdsprogram.

Parterna inser vilken potential som vid utveckling av teknik för exportfrämjande och försäljning ligger i en förbättring av AVS-staternas uppträdande i exportsammanhang. Därvidlag förbinder sig kommissionen att samarbeta med AVS när det gäller att på ett tidigt stadium utveckla ett handelsutvecklingsprojekt, som inledningsvis skall finansieras ur den sjätte europeiska utvecklingsfonden. Målet är att i Bryssel etablera en brännpunkt, vilken skall fungera som katalysator och drivkraft när det gäller att stimulera arbete med befrämjande samt att identifiera faktorer som kan hämma ett effektivt utnyttjande av konventionens föreskrifter. Därför kommer tjänster, utförda av kvalificerade personer från AVS eller gemenskapen med en bakgrund i AVS-EEG-handel och internationell handel, att utnyttjas för uppnående av dessa mål.

BILAGA 21

Gemenskapens förklaring om artikel 136.3

I fråga om betalning av resekostnader och kostnader för transport av artiklar och varor som skall ställas ut i händelse av deltagande i mässor och utställningar har gemenskapen medgivit att, när det gäller de minst utvecklade AVS-staterna, sådana kostnader skall betalas direkt, när resan och utskeppningen äger rum, av kommissionsdelegaten i den berörda staten.

BILAGA 22

Gemensam förklaring om artikel 141 om AVS-EEG-stiftelsen för kulturellt samarbete

Gemenskapen kommer att göra ett ekonomiskt bidrag tillgängligt för stiftelsen, som en del av finansiellt utvecklingssamarbete, för att sätta den i stånd att utöva sin funktion.

Detta finansiella stöd skall beviljas på flerårsbasis och beslutas under ett avtalsprotokoll som skall slutas med kommissionen, och förnyas mot bakgrund av vad stiftelsen uppnår och under hänsynstagande bland annat till de resultat som nås i mobiliseringen av andra externa resurser än de som föreskrivs i den här konventionen.

BILAGA 23

Gemensam förklaring om definitionen av "tillbörlig teknik"

Inom ramen för konventionen skall med "tillbörlig teknik" menas sådan teknik som

- är tillbörlig i fråga om arbete, kapital, drift och underhåll,

- är förenlig med den fysiska miljön och befintliga lokala resurser,

- åtföljs av tillämpbart eller anpassbart kunnande,

- uppfyller hälso- och säkerhetsstandarder,

- är förenlig med befolkningens kulturella och sociala karaktär,

- beaktar de sociala kostnaderna för sin påverkan på den lokala kulturen,

- inte anstränger knappa resurser, och

- kan anpassas till de sociala och ekonomiska förhållandena.

BILAGA 24

Förklaring av AVS-staterna om återlämnande eller återställande av kulturell egendom

1. AVS-staterna vädjar starkt till gemenskapen och dess medlemsstater om att, eftersom de erkänner AVS-staternas legitima rätt till kulturell identitet, främja återlämnandet eller återställandet av kulturell egendom som har tagits från AVS-staterna och nu finns i medlemsstaterna.

2. AVS-staterna uppmanar medlemsstaterna att erkänna att de berörda AVS-folken för att kunna bevara och berika sina kulturella identiteter behöver återvinna åtminstone den kulturella egendom som är av speciell vikt symboliskt och religiöst, med andra ord kulturellt.

3. AVS-staterna uppmanar gemenskapen och dess medlemsstater att hjälpa till att upprätta en förteckning över kulturell egendom från AVS-stater som finns inom gemenskapsmedlemsstaters territorium, inom offentliga och halvoffentliga institut.

4. AVS-staterna vädjar starkt till gemenskapen och dess medlemsstater om att underlätta AVS-staternas tillgång till arkiv som rör de AVS-staters historia och situation vilka före självständigheten låg under deras förvaltning.

5. AVS-staterna anmodar gemenskapen att förse dem med ekonomiskt och tekniskt bistånd för ändamålsenliga utbildningsaktiviteter som i synnerhet skall gälla bevarande och skydd av kulturell egendom, inkluderande hjälp att införa erforderlig lagstiftning för det ändamålet.

BILAGA 25

Gemensam förklaring om copyright

Parterna inser att främjande av copyrightskydd är en nödvändig del av kulturellt samarbete, vars syfte skall vara att förbättra alla mänskliga uttrycksformer. Vidare är ett sådant skydd en förutsättning för att kunna nära och utveckla produktions-, spridnings- och publiceringsaktiviteter.

Följaktligen skall de båda parterna inom ramen för det kulturella AVS-EEG-samarbetet söka främja och gynna respekten för copyright och därmed besläktade rättigheter.

I detta sammanhang, och i överensstämmelse med de regler och förfaranden som föreskrivs i konventionen, kan gemenskapen eventuellt erbjuda ekonomiskt och tekniskt stöd för spridning av copyrightinformation, om utbildning av ekonomiska aktörer i skyddet av sådana rättigheter och utformning av nationell lagstiftning för bättre skydd för dessa.

BILAGA 26

Gemensam förklaring om artikel 145 149 om det audivisuella området

1. I syfte att komplettera "gemenskapens inre marknad", upprätta "den afrikanska gemensamma kulturella marknaden" och liknande initiativ från de karibiska staternas och Stillahavsstaternas sida, samt med beaktande av den enorma påverkan av ny informations- och kommunikationsteknik (mikroelektronik, telematik, direkt TV- och radiosändning via satellit och kabel samt skarptelevision) på det audivisuella området är parterna överens om

a) att utforska nya samarbetsformer för att ta upp den utmaning som representeras av den växande internationaliseringen inom områdena för finansiering, produktion, distribution, försäljning samt utbildning för och utveckling av kulturella näringsgrenar, och

b) att gynna synergism, i synnerhet genom gemensamma produktioner som är utformade för att åstadkomma en mera omfattande medverkan inom internationella audivisuella marknader med inriktning på ömsesidigt kulturellt berikande och ett bättre konkurrensläge.

2. För sin del, och som en utvidgning av genomförandet av de relevanta föreskrifter i konventionen vilka gäller kulturellt och socialt samarbete, samt i den interkulturella dialogens anda, förbinder sig gemenskapen

a) att gynna utbyte och spridning av AVS-staternas och medlemsstaternas kulturella produkter för att presentera en sann bild av deras kultur, och

b) att stimulera och stödja initiativ från AVS-staternas och gemenskapens offentliga och privata organisationer och institutioner som bidrar till uppnående av de ovan angivna målen.

BILAGA 27

Gemensam förklaring om artikel 167 170: styrning av handel

Parterna inser att ändringar kan behöva göras i konventionens föreskrifter om tillgång till jordbruksprodukter, för beaktande av resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna under GATT.

BILAGA 28

Gemensam förklaring om socker på den portugisiska marknaden

1. AVS och EEG är överens om att, såsom förutsett i protokollet om anslutning av Portugal till den tredje AVS-EEG-konventionen, i enlighet med de tillämpliga föreskrifterna i konventionen och speciellt artikel 168.2 c, fortsätta granskningen av ansökningar, gjorda av AVS-staterna, rörande ökad förmånsbehandlad tillgång till den portugisiska marknaden för AVS-socker.

2. Med beaktande av granskningen av tillgångssituationen på den portugisiska marknaden år 1991 förbinder sig gemenskapen för sin del att samråda med AVS-staterna före ett eventuellt beslut med tanke på de intressen som företräds av alla de traditionella AVS-leverantörerna till den marknaden, och den framställning som AVS-staterna har framlagt för gemenskapen före och efter Portugals anslutning till den tredje AVS-EEG-konventionen samt inom ramen för förhandlingarna om den fjärde AVS-EEG-konventionen.

BILAGA 29

Gemensam förklaring om handelsliberalisering

Parterna noterar att gemenskapen är medveten om behovet av att vid den allmänna tillämpningen av konventionen säkerställa vidmakthållandet av AVS-staternas konkurrenssituation i de fall där deras fördelar på gemenskapsmarknaden påverkas av åtgärder i samband med allmän handelsliberalisering.

Gemenskapen förklarar sig villig att, närhelst AVS-stater gör den uppmärksam på något specifikt fall, gemensamt studera specifika lämpliga åtgärder med syfte att skydda dessa staters intressen.

BILAGA 30

Gemensam förklaring om artikel 181

Parterna är överens om att de i artikel 181 avsedda samråden skall äga rum i överensstämmelse med följande förfaranden:

i) De båda parterna kommer att tillhandahålla all nödvändig och relevant information om den eller de specifika frågorna i god tid för att möjliggöra att diskussionerna inleds tidigt, och i varje fall inte senare än en månad efter det att begäran om samråd har tagits emot.

ii) Tremånadersperioden för samråd kommer att starta den dag då denna information tas emot. Under loppet av dessa tre månader skall teknisk undersökning av sådan information slutföras inom en månad, och gemensamma samråd på ambassadörskommitténs nivå skall slutföras inom två månader därefter.

iii) Om den uppnådda slutsatsen inte är acceptabel för båda parter skall saken hänskjutas till ministerrådet.

iv) Om ingen för båda parterna acceptabel lösning antas av ministerrådet skall rådet besluta vilka andra steg som skall tas för en lösning av de meningsskiljaktigheter som har konstaterats under samråden.

BILAGA 31

Gemensam förklaring om anslutning av nya medlemsstater till gemenskapen

Med insikt i att anslutningen av nya medlemsstater till gemenskapen skulle kunna resultera i en övergående obalans i behandlingen av å ena sidan import av AVS-varor till den nya medlemsstaten och å andra sidan import från den nya medlemsstaten till vissa AVS-stater förklarar parterna att det bör vara möjligt att finna en rättvis lösning av dessa övergångsproblem inom ramen för förhandlingar om protokollet rörande den nya medlemsstatens anslutning till konventionen. Om utfallet av dessa förhandlingar är otillfredsställande för den ena eller andra parten ur balanssynpunkt kommer gemenskapen att i nära samråd med den eller de berörda AVS-staterna försöka utröna nödvändiga sätt och medel för att korrigera obalansen.

BILAGA 32

Gemensam förklaring om samarbete mellan AVS-staterna, angränsande utomeuropeiska stater och territorier samt de franska utomeuropeiska departementen

Parterna skall uppmuntra ökat regionalt samarbete i Karibien, Stillahavsområdet och Indiska oceanen som berör AVS-stater och angränsande länder och territorier samt franska utomeuropeiska departement.Parterna uppmanar intresserade parter att samråda med varandra om förfarandet för befrämjande av sådant samarbete och att i detta sammanhang samt i linje med sin politik och sin specifika situation i regionen vidta åtgärder som kommer att medge initiativ på det ekonomiska området, innefattande utveckling av handeln, såväl som inom de sociala och kulturella områdena.

Där det finns handelsöverenskommelser som berör franska utomeuropeiska departement kan sådana överenskommelser eventuellt möjliggöra specifika åtgärder som gynnar varor från dessa departement.

Frågor i samband med samarbete inom dessa olika områden skall bringas till ministerrådets uppmärksamhet, så att rådet kan bli vederbörligen informerad om de gjorda framstegen.

BILAGA 33

Gemensam förklaring om presentationen av konventionen om Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT)

Parterna kommer att samråda när konventionens föreskrifter i fråga om handel presenteras och granskas enligt GATT.

BILAGA 34

Gemensam förklaring om de regler som styr tillgången till marknaderna i de franska utomeuropeiska departementen för de i artikel 168.2 angivna varorna med ursprung i AVS-staterna

Parterna bekräftar på nytt att del tre avdelning I kapitel 1 samt del två avdelning VI i konventionen gäller för relationerna mellan de franska utomeuropeiska departementen och AVS-staterna.

Gemenskapen skall ha rätt att under konventionens löptid mot bakgrund av de ekonomiska utvecklingskraven för de franska utomeuropeiska departementen ändra de regler som styr tillgång till de sistnämndas marknader för varor med ursprung i AVS-staterna, som avses i artikel 168.2.

Vid granskningen av ett eventuellt utövande av denna rättighet kommer gemenskapen att ta den direkta handeln mellan AVS-staterna och de franska utomeuropeiska departementen under övervägande. Förfaranden för information och samråd mellan de berörda parterna skall gälla i överensstämmelse med artikel 181.

BILAGA 35

Gemensam förklaring om varor som omfattas av den gemensamma jordbrukspolitiken

Parterna inser att varor som omfattas av den gemensamma jordbrukspolitiken följer speciella regler och förordningar, speciellt med hänsyn till säkerhetsåtgärder. Föreskrifterna i konventionen rörande skyddsklausulen får tillämpas på dessa produkter endast i den mån de är förenliga med dessa reglers och förordningars speciella natur.

BILAGA 36

Gemensam förklaring om handel mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Botswana, Lesotho och Swaziland

Med beaktande av del I.3 i protokoll 22 till 1972 års Akt rörande villkoren för anslutning och justeringarna av fördragen inser gemenskapen, och förklarar Botswanas, Lesothos och Swazilands regeringar,

- att de tre regeringarna förbinder sig att vid konventionens ikraftträdande tillämpa samma tulltaxebehandling på import med ursprung i gemenskapen som de tillämpar på import med ursprung i det andra landet i den tullunion till vilken de hör,

- att detta åtagande inte bör hindra de olika metoder som kan finnas för finansiering av de tre regeringarnas budgetar i samband med import med ursprung i gemenskapen och med ursprung i det andra landet i den tullunion till vilken de hör,

- att de tre regeringarna förbinder sig att genom föreskrifterna i deras tullsystem, och speciellt genom tillämpning av de i den här konventionen fastställda ursprungsreglerna, se till att ingen snedvridning av handeln äger rum till skada för gemenskapen som resultat av deras deltagande tillsammans med det andra landet i den tullunion till vilken de hör.

BILAGA 37

Gemenskapens förklaring om artikel 174.2 a

Under det att gemenskapen samtycker till att texten i artikel 9.2 a i den andra AVS-EEG-konventionen reproduceras i artikel 174.2 a bekräftar den på nytt sin tolkning av den texten, nämligen att AVS-staterna skall tillförsäkra gemenskapen en behandling som inte är mindre gynnsam än den som de ger utvecklade stater enligt handelsöverenskommelser där de staterna inte ger AVS-staterna mer omfattande förmånsbehandling än gemenskapen ger.

BILAGA 38

Gemenskapens förklaring om artikel 177.3

Om gemenskapen skulle anta de strikt nödvändiga åtgärder som anges i denna artikel skulle den sträva efter att finna sådana som på grund av sin geografiska omfattning eller de berörda varutyperna skulle ge de minsta störningarna på AVS-staternas export.

BILAGA 39

AVS-deklaration om artikel 168

Medvetna om den obalans och den diskrimineringseffekt som följer av den mest-gynnad-nationsbehandling vilken på gemenskapsmarknaden är tillämplig på produkter med ursprung i AVS-staterna enligt artikel 168.2 a ii bekräftar AVS-staterna på nytt sin tolkning, att de samråd som föreskrivs i denna artikel skall säkerställa att AVS-staternas viktigaste exportvaror gynnas av en behandling som är minst lika gynnsam som den vilken gemenskapen ger länder som åtnjuter mest-gynnad-tredjestatsbehandling.

Vidare skall liknande samråd äga rum i sådana fall

a) där en eller flera AVS-stater visar utvecklingsmöjlighet för en eller flera specifika produkter för vilka de tredjestater som har rätt till förmånsbehandling åtnjuter en gynnsammare behandling,

b) där det kan förutses att en eller flera AVS-stater kommer att till gemenskapen exportera en eller flera specifika produkter för vilka de tredjestater som har rätt till förmånsbehandling åtnjuter en gynnsammare behandling.

BILAGA 40

Gemensam förklaring om jordbruksprodukter som avses i artikel 168.2 a ii

Parterna har uppmärksammat att gemenskapen avser att vidta de åtgärder som nämns i bilagan och som fastställs den dag då konventionen undertecknas för att ge AVS-stater den förmånsbehandling som föreskrivs i artikel 168.2 a ii för vissa jordbruksprodukter och behandlade produkter.

De har uppmärksammat att gemenskapen förklarar att den kommer att vidta alla åtgärder som behövs för att se till att motsvarande jordbruksförordningar antas i god tid och att dessa, där så är möjligt, träder i kraft samtidigt som de interimöverenskommelser som kommer att introduceras efter utgången av den tredje AVS-EEG-konventionens giltighetstid.

Importbehandling som är tillämplig på jordbruksprodukter och livsmedel med ursprung i AVS-staterna

>Plats för tabell>

BILAGA 41

STABEX Gemenskapens förklaring om förvaltningen av systemet

För att säkerställa erforderlig insyn i genomförandet av systemet bekräftar kommissionen att den till stöd för den rapport som avses i artikel 207.4 kommer att förse AVS-ambassadörskommittén med all ytterligare relevant information som kan komma att krävas.

BILAGA 42

STABEX Gemensam förklaring om AVS-export till ULT

För tillämpningen av artikel 189.1 b och 189.2 skall AVS-export till ULT beaktas.

BILAGA 43

STABEX Gemensam förklaring om statistiska krav (artikel 199.2)

1. För det första tillämpningsåret skall AVS-staterna underrätta kommissionen om

a) värdet av sin export av alla varor till alla destinationer under året närmast före tillämpningsåret,

b) volymen av saluförd produktion av den eller de ifrågavarande varorna under referensperioden och under tilllämpningsåret,

c) volymen och värdet av exporten av den eller de ifrågavarande varorna till alla destinationer under referensperioden och tilllämpningsåret. De AVS-stater på vilka artikel 189.2 är tillämplig skall också underrätta kommissionen om volymen av sin export av den eller de ifrågavarande varorna till andra AVS-stater under referensperioden och tillämpningsåret,

d) volymen och värdet av exporten av den eller de ifrågavarande produkterna till gemenskapen under referensperioden och tillämpningsåret.

2. Under de följande årens administration av systemet skall de ovan nämnda statistiska kraven endast hänföra sig till det år som inte omfattas av den under året dessförinnan levererade informationen.

BILAGA 44

STABEX Gemensam förklaring om AVS-EEG-samråd i händelse av upprättande av ett system för stabilisering av exportinkomster på världsnivå

Parterna är överens om gemensam aktion inom ramen för konventionen för att undvika dubbelkompensation för den händelse ett system på världsnivå för stabilisering av exportinkomster skulle upprättas under konventionens tillämpningsperiod.

BILAGA 45

STABEX Gemensam förklaring om artikel 189.1 b

Parterna är överens om att anta de enklaste möjliga förfarandena för tillämpningen av artikel 210 samt artikel 211.2 och 211.3 i syfte att göra överföringar tillgängliga för AVS-staterna så snabbt som möjligt.

BILAGA 46

STABEX Gemensam förklaring om artiklarna 210 och 211

Parterna är överens om att anta de enklaste möjliga förfarandena för tillämpningen av artikel 210 samt artikel 211.2 och 211.3 i syfte att göra överföringar tillgängliga för AVS-staterna så snabbt som möjligt.

BILAGA 47

STABEX Gemensam förklaring om artikel 189.3

Parterna är överens om att, utan att detta påverkar tillämpningen av föreskrifterna i artikel 189.3, de i bilaga 21 till den tredje AVS-EEG-konventionen förtecknade staterna skall fortsätta att dra fördel av "alldestinationsundantaget" under en interimistisk period av tre år.

Parterna är vidare överens om att ministerrådet före slutet av den interimistiska period som nämns i första stycket skall ompröva dessa länders situation, i synnerhet mot bakgrund av tendenser i deras export av de varor som täcks av Stabex-systemet och som har noterats under den mellanliggande perioden.

BILAGA 48

STABEX Gemenskapens förklaring om artikel 188

Gemenskapen uppmärksammar härmed de krav som har ställts av AVS-staterna under förhandlingarna rörande bomullsfröolja, sämskskinn samt levande nötkreatur, får och getter.

Den deklarerar sin beredskap att granska dessa krav inom ramen för de bestämmelser som avses i artikel 188 så snart väsentliga stöddokument företes.

BILAGA 49

Gemensam förklaring om artikel 224 d

Valet av instrument till stöd för strukturella justeringar såväl som formaliteterna för inrättande av motpartsfonder skall göras med vederbörlig hänsyn till AVS-staternas monetära regler inom ramen för den monetära zon till vilken de hör.

BILAGA 50

Gemensam förklaring om skulder

Med hänsyn till allvaret i det internationella skuldproblemet och dess påverkan på den ekonomiska tillväxten förklarar gemenskapen sin beredskap att fortsätta att inom ramen för internationella diskussioner utbyta synpunkter på det allmänna skuldproblemet, utan att det hindrar specifika diskussioner som äger rum i relevanta fora.

BILAGA 51

AVS-förklaring om skulder

1. AVS-staterna välkomnar gemenskapens positiva reaktion på den oro över skuldsituationen som har kommit till uttryck och uppmärksammar de konkreta steg som har tagits när det gäller att bidra till att lindra skuldbördan. De välkomnar

a) beslutet i konventionen att avlägsna speciella lån,

b) beslutet att upphäva kravet på bidrag när det gäller Stabex,

c) de nya Sysmin-reglerna, och

d) förbättringarna i de villkor som är förbundna med riskkapital och lån från Europeiska investeringsbanken.

2. AVS-staterna har uppmärksammat skuldproblemets allvarliga natur och vädjar starkt till gemenskapen om att i den anda som kännetecknar punkt 1 gå vidare och

a) efterskänka all skuld till gemenskapen som har uppstått genom redan beviljade speciella lån,

b) omvandla alla lån som inte redan har beviljats till bidrag, och

c) efterskänka utestående återbetalningskrav som rör påfyllning av Stabex och Sysmin-arrangemanget.

BILAGA 52

Gemensam förklaring om artikel 255

Parterna är överens om att särskild uppmärksamhet vid genomförandet av artikel 255 skall ges åt

i) projekt till stöd för frivillig repatriering och reintegration av flyktingar,

ii) den kulturella identiteten både av flyktingar i värdländer och av tvångsförflyttade personer inom sina egna länder,

iii) de behov som gäller kvinnor, barn, åldringar eller handikappade bland flyktingar eller tvångsförflyttade personer,

iv) åstadkommande av ett starkare medvetande om den roll som bistånd enligt artikel 255 kan spela när det gäller att tillgodose de mera långsiktiga utvecklingsbehoven för flyktingar, återvändande och tvångsförflyttade personer och värdregionernas befolkning, och

v) närmare samordning mellan AVS-staterna, kommissionen och andra organ vid genomförandet av dessa projekt.

BILAGA 53

Gemensam förklaring om del tre avdelning III kapitel 3 avsnitt 2

1. För att göra det lättare att förhandla fram bilaterala avtal om främjande av och skydd för investeringar är parterna överens om att utreda huvudklausulerna i ett skyddsavtal som kan tjäna som förebild.

I utredningen, som skall bygga på föreskrifterna i de befintliga bilaterala avtalen mellan de i avtalet deltagande staterna kommer speciell uppmärksamhet att ägnas åt

i) rättsliga garantier för rättvis och skälig behandling av och skydd för utländska investerare,

ii) mest-gynnad-investerare-klausulen,

iii) skydd i händelse av expropriation och nationalisering,

iv) överföringen av kapital och vinster, samt

v) internationell skiljedom i händelse av tvister mellan investerare och värdstat.

2. Parterna är överens om att utreda garantisystemens kapacitet för att ge ett positivt svar på SME:s specifika behov av att säkra sina investeringar i AVS-stater.

3. De ovan nämnda utredningarna skall startas så snart som möjligt efter konventionens undertecknande. Deras resultat skall efter färdigställandet framläggas för AVS-EEG-kommittén för finansiellt utvecklingssamarbete för övervägande och lämpliga åtgärder.

BILAGA 54

Gemensam förklaring om artikel 294

Definitionen av begreppet "ursprungsprodukter" när det gäller genomförande av artikel 294 kommer att fastställas genom hänvisning till de relevanta internationella avtalen.

BILAGA 55

Gemensam förklaring om artiklarna 320, 321, 322, 323 och 327

För att bistå AVS-EEG-kommittén för finansiellt utvecklingssamarbete skall kommissionen och AVS-staternas generalsekretariat förbereda och genomföra den gemensamma övervakningen och utvärderingen samt rapportera till kommittén i överensstämmelse med artikel 327 i konventionen. Kommittén skall vid sitt första möte efter konventionens undertecknande fastställa verksamhetsformaliteterna i syfte att säkerställa verksamheternas gemensamma karaktär och årligen godkänna arbetsprogrammet som avses i artikel 325.

BILAGA 56

Gemensam förklaring om del tre avdelning IV kapitel 2

Trots att Zaire av geografiska skäl inte ingår i förteckningen över inlandsstater bland AVS-staterna har gemenskapen och AVS-staterna likväl insett denna stats speciella problem och begränsningar med tanke på de svårigheter som beror på bristfälliga vägförbindelser med havet och bristen på tillfredsställande infrastruktur för förbindelse med dess egen kust.

Under konventionens löptid förbinder sig gemenskapen att granska alla eventuella framställningar från Zaires myndigheter och hjälpa dem i deras ansträngningar att komma över de svårigheter och begränsningar som detta land upplever när det gäller transport, transittrafik och exportutveckling i samma positiva anda och speciella perspektiv som styr tillämpningen av konventionens föreskrifter i fråga om inlandsstater bland AVS-staterna.

BILAGA 57

Gemensam förklaring om artikel 362

Gemenskapen och AVS-staterna är beredda att tillåta de länder och territorier som avses i del fyra i fördraget och som har blivit självständiga att ansluta sig till konventionen om de önskar fortsätta sina relationer med gemenskapen i denna form.

BILAGA 58

Förklaring av företrädaren för Tyskland rörande definitionen av tyska medborgare

Överallt där avtalet talar om medlemsstaternas medborgare skall detta uttryck, när det gäller Förbundsrepubliken Tyskland, betyda "tyskar enligt den grundläggande lagstiftningen i Förbundsrepubliken Tyskland".

BILAGA 59

Förklaring av företrädaren för Förbundsrepubliken Tysklands regering rörande konventionens tillämpning på Berlin

Konventionen skall gälla på samma sätt för "Land Berlin" så länge som Förbundsrepubliken Tysklands regering inte tillställer de andra parterna en förklaring med motsatt innebörd inom en period av tre månader från konventionens ikraftträdande.

BILAGA 60

A. Gemenskapens förklaring om det finansiella protokollet

Gemenskapen förklarar att det belopp på 12 000 miljoner ecu i finansiellt bistånd som anges i det finansiella protokollet skall täcka alla AVS-stater som har deltagit i förhandlingarna om konventionen eller som avses i artikel 364, oavsett datum för deras anslutning.

B. AVS-förklaring om gemenskapens förklaring om det finansiella protokollet

AVS-staterna accepterar gemenskapens erbjudande och beaktar detta i sin ovanstående förklaring.

BILAGA 61

Gemenskapens förklaring om det finansiella protokollet

De belopp som anges i det finansiella protokollet för täckande av alla de finansiella resurser som ställs till AVS-staternas förfogande av gemenskapen är uttryckta i ecu enligt definitionen i rådets förordning (EEG) nr 3180/78 av den 18 december 1978 ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 1971/89 av den 19 juni 1989 eller, i tillämpliga fall, genom en senare rådsförordning med definition av ecuns sammansättning.

BILAGA 62

Gemensam förklaring rörande protokoll 1 om artiklarna 175 och 177 i konventionen

Om AVS-staterna skulle tillämpa speciell tulltaxebehandling på import av varor med ursprung i gemenskapen, inkluderande Kanarieöarna, Ceuta och Melilla, skulle föreskrifterna i protokoll 1 gälla i tillämpliga delar. I alla andra fall där den behandling som AVS-staterna tillämpar på import nödvändiggör en föreskrift om ursprungsbevis skall dessa stater acceptera ursprungscertifikat som är upprättade i överensstämmelse med de relevanta internationella avtalen.

BILAGA 63

Gemensam förklaring rörande protokoll 1

1. När det gäller tillämpningen av artikel 10.2 c i protokollet skall det skeppningscertifikat som är utfärdat i den första inlastningshamnen för transport till gemenskapen vara likvärdig med genomgångskonossementet för varor som täcks av förflyttningscertifikat utfärdade i inlands-stater bland AVS-staterna.

2. Varor som exporteras från inlands-stater bland AVS-staterna och som magasineras annorstädes än i AVS-staterna eller de länder och territorier som avses i bilaga 3 till protokollet kan komma att behöva förflyttningscertifikat utfärdade under de omständigheter som anges i artikel 13 i protokollet.

3. När det gäller artikel 12.6 i protokollet kommer certifikat EUR. 1, utfärdat av behörig myndighet och påtecknat av tullmyndigheterna, att accepteras.

4. För att hjälpa AVS-företag i deras ansträngningar att finna nya leverantörer i syfte att dra största möjliga fördel av protokollets föreskrifter om ursprungsackumulering kommer åtgärder att vidtas för säkerställande av att centret för industriell utveckling (CDI) bistår AVS-aktörer i upprättandet av lämpliga kontakter med leverantörer i AVS-staterna, gemenskapen samt länderna och territorierna, såväl som i främjandet av relationer inom området för industriellt samarbete bland de berörda aktörerna.

BILAGA 64

Gemensam förklaring om vissa element i protokoll 1

1. Parterna kräver ett snabbt svar när myndigheter i gemenskapens medlemsstater anhåller om kontroll.

2. Parterna bekräftar på nytt att reglerna i förteckningen i bilaga 2 till protokoll 1 inte bör försämra de villkor för förmånsbehandlad handel som var tillämpliga före antagandet av AVS-EEG-ministerrådets beslut nr 1/89. När de i förteckningen angivna ursprungsreglerna förändrar de regler som gällde före beslut nr 1/89 och sådana ändringar förefaller att leda till en situation som kan skada de berörda sektorernas intressen skall AVS-EEG-tullsamarbetskommittén, om en av parterna så kräver senast den 31 december 1993, skyndsamt granska hur substansen i regeln, sådan den var före beslut nr 1/89, skall kunna återställas.

I varje fall skall kommittén fatta ett beslut inom en period av tre månader från den tidpunkt då ansökningen framlades för den.

Avtalsparterna skall ombesörja den juridiska ram som behövs för säkerställande av att eventuellt oriktigt påförd tull på de berörda produkterna, om de är importerade efter den 1 januari 1990, återbetalas.

3. Parterna är överens om att en handbok om ursprungsreglerna, avsedd för berörda tjänstemän och handelsaktörer, skall fastställas så snart som möjligt.

De är också överens om att därutöver informationsseminarier om ursprungsreglerna skall hållas inom ramen för det finansiella utvecklingssamarbetet.

BILAGA 65

Gemensam förklaring rörande protokoll 1 om fiskeriprodukters ursprung

Gemenskapen erkänner att östaterna bland AVS-staterna har rätt till utveckling och rationellt utnyttjande av fiskeriresurserna i alla vatten inom deras jurisdiktion.

Parterna är överens om att de befintliga ursprungsreglerna skall granskas för utrönande av vilka ändringar som eventuellt kan behöva göras mot bakgrund av den första punkten.

I medvetande om sina respektive angelägenheter och intressen är AVS-staterna och gemenskapen överens om att fortsätta att granska de problem som beror på införsel till gemenskapsmarknader av fiskeriprodukter från fångster som är gjorda i zoner inom AVS-staternas nationella jurisdiktion, i syfte att nå en lösning som är tillfredsställande för båda sidor. Denna granskning kommer att äga rum inom tullsamarbetskommittén, som vid behov bistås av lämpliga experter, efter konventionens ikraftträdande. Resultaten av denna granskning skall inom konventionens första giltighetsår framläggas för ambassadörskommittén och senast under det andra året för ministerrådet i och för dessas överväganden med syfte att nå en lösning som är tillfredsställande för båda sidor.

Tills vidare förklarar gemenskapen, när det gäller behandling av fiskeriprodukter i AVS-staterna, att den är villig att med öppet sinne granska ansökningar om undantag från ursprungsreglerna för behandlade produkter i denna produktionssektor på grundval av existensen av tvingande landningskrav som föreskrivs i fiskeriavtal med tredje land. Vid sin granskning kommer gemenskapen speciellt att beakta att de berörda tredje länderna bör säkerställa den normala marknaden för sådana varor, efter behandling, i den mån de sistnämnda inte är avsedda för nationell eller regional konsumtion.

I detta sammanhang, och för burkkonserverad tonfisk, kommer gemenskapen att granska ansökningar från intresserade AVS-stater i positiv anda, från fall till fall, förutsatt att den till varje ansökan fogade ekonomihandlingen klart visar att det är fråga om ett fall sådant som de vilka avses i föregående stycke. Fattat inom de tidsgränser som föreskrivs i artikel 31 i protokoll 1 kommer beslutet att från fall till fall ange de överenskomna kvantiteterna och varaktigheten av beslutets tillämpning med hänsyn tagen till artikel 31.10 i det protokollet.

De undantag som beviljas inom ramen för denna förklaring skall inte inkräkta på AVS-staters rätt att ansöka om och erhålla undantag som beviljas enligt artikel 31 i protokoll 1.

BILAGA 66

Gemenskapens förklaring rörande protokoll 1 om territorialvattens utsträckning

Med erinran om att den internationella rättsordningens relevanta och erkända principer begränsar den maximala utsträckningen av territorialvatten till 12 nautiska mil förklarar gemenskapen att den kommer att beakta denna gräns vid tillämpning av föreskrifterna i protokollet överallt där protokollet hänvisar till detta begrepp.

BILAGA 67

AVS-förklaring rörande protokoll 1 om fiskeriprodukters ursprung

AVS-staterna bekräftar på nytt den uppfattning som de genomgående gav uttryck åt under förhandlingarna om ursprungsreglerna för fiskeriprodukter och vidhåller följaktligen att, som en följd av utövandet av deras suveräna rättigheter över fiskeriresurserna i vatten inom deras nationella jurisdiktion, inkluderande den exklusiva ekonomiska zonen, såsom den definieras i Förenta Nationernas havsrättskonventionen, alla fångster som hämtas i dessa vatten och obligatoriskt landas i AVS-staters hamnar för behandling bör åtnjuta ursprungsstatus.

BILAGA 68

Gemensam förklaring om artiklarna 1 och 2 i protokoll 2

1. En fond, administrerad av de organ som för AVS-sidan fungerar såsom sekretariat för ministerrådet och den gemensamma församlingen, skall inrättas av AVS-staterna under dessa organ med det uteslutande syftet att bidra till finansiering av de utgifter som AVS-deltagare vidkänns vid möten, anordnade av den gemensamma församlingen (exklusive dess allmänna sessioner) och av ministerrådet organiserade möten mellan organ inom gemenskapen och AVS-staterna för upprättande av kontakter i och för decentraliserat samarbete.

AVS-staterna skall ge sina bidrag till fonden. För sin del skall gemenskapen bidra med ett belopp som inte överstiger 3 miljoner ecu under giltighetstiden för det finansiella protokoll som är fogat till konventionen och i överensstämmelse med artikel 166.

2. För att kunna omfattas av fonden måste utgifterna uppfylla följande villkor, utöver de villkor som anges i punkt 1:

- De måste resultera från deltagande av parlamentariker eller, i annat fall, av andra AVS-ledamöter i den gemensamma församlingen, när de reser från de länder de representerar, i den gemensamma församlingens arbetsgrupper eller speciella uppdrag från den gemensamma församlingen, eller resulterar från deltagande av dessa personer och företrädare för ekonomiska och sociala AVS-sektorer i de samrådssessioner som föreskrivs i artiklarna 30.2 h och 32.2 b i konventionen.

- Beslut om organisationen av arbetsgrupper eller uppdragsgrupper samt frekvens och plats för mötena eller uppdragsarbetet måste fattas i överensstämmelse med ministerrådets och den gemensamma församlingens förfaranderegler.

3. Gemenskapens betalning av varje årligt delbelopp utom det första skall förutsätta att de organ som fungerar såsom sekretariat för ministerrådets AVS-ledamöter och för den gemensamma församlingen presenterar en redogörelse för hur tidigare delbelopp har använts i överensstämmelse med de villkor som anges i punkterna 1 och 2.

BILAGA 69

Gemenskapens förklaring rörande protokoll 2

Efter att ha noterat AVS-staternas begäran om ett finansiellt bidrag till täckande av deras sekretariats driftskostnader uttalar gemenskapen, i den anda som kännetecknar de relevanta åtaganden vilka gjordes vid AVS-EEG-ministerrådets andra möte i Fidji, sin beredvillighet att med speciell uppmärksamhet granska de specifika ansökningar som i vederbörlig ordning kommer att framläggas för den med syfte att göra det möjligt för sekretariatet att utnyttja sådan personal som kan förefalla att behövas.

BILAGA 70

Gemenskapens förklaring rörande protokoll 2

I medvetande om att utgifterna i samband med tolkning vid möten och översättning av dokument väsentligen förorsakas av gemenskapens egna behov är den beredd att fortsätta hittillsvarande praxis och täcka dessa kostnader för konventionens institutioners möten både när de hålls i en medlemsstats territorium och när de hålls i en AVS-stats territorium.

BILAGA 71

Gemenskapens förklaring rörande protokoll 3

Protokoll 3 är en multilateral handling från den internationella rättsordningens synvinkel. Dock bör alla specifika problem som kan uppstå i värdstaten när det gäller tillämpning av protokoll 3 lösas genom bilateral överenskommelse med den staten.

Gemenskapen har uppmärksammat AVS-staternas begäran om att vissa föreskrifter i protokoll 3 skall ändras, i synnerhet när det gäller status för personalen i AVS-sekretariatet, centret för industriell utveckling (CDI) och det tekniska centret för jordbruks- och landsbygdssamarbete (CTA).

Gemenskapen är villig att gemensamt söka lämpliga lösningar när det gäller AVS-staternas krav i syfte att etablera ett separat juridiskt instrument såsom ovan åsyftas.

I detta sammanhang skall värdlandet utan att göra undantag från de förmåner som AVS-sekretariatet, CDI, CTA och deras personal åtnjuter

1. visa förståelse när det gäller tolkningen av uttrycket "högre tjänstemän", en tolkning som man bör komma fram till genom ömsesidig överenskommelse,

2. erkänna den befogenhet som ordföranden för AVS-ministerrådet delegerar till AVS-EEG-ambassadörskommitténs ordförande för att förenkla genomförandet av artikel 9 i protokollet,

3. samtycka till att bevilja personalen i AVS-sekretariatet, CDI och CTA vissa lättnader för att inledningsvis underlätta installationen i värdlandet, och

4. vederbörligen granska skatterelaterade frågor rörande AVS-sekretariatet, CDI och CTA samt deras personal.

BILAGA 72

Förklaring av medlemsstaterna rörande protokoll 3

Medlemsstaterna skall inom ramen för sina respektive förordningar, i synnerhet dem som rör visum, sträva efter att i hela sina respektive territorier underlätta den förflyttning i och för tjänsteåligganden vilken görs av AVS-diplomater, ackrediterade hos gemenskapen, och ledamöter i AVS-sekretariatet, som avses i artikel 7 av protokoll 3, vilkas namn och befattningar skall meddelas i överensstämmelse med artikel 9 i det protokollet, samt av CDI:s och CTA:s AVS-ledare.

BILAGA 73

Gemensam förklaring rörande protokoll 3 om kommissionsdelegationer

Inom ramen för sina respektive förordningar skall AVS-staterna bevilja kommissionsdelegationer privilegier och immunitet liknande vad som beviljas diplomatiska beskickningar så att de på ett tillfredsställande och effektivt sätt kan utföra de funktioner som konventionen ålägger dem.

BILAGA 74

Gemensam förklaring rörande protokoll 5

Parterna är överens om att artikel 1 i protokoll 5 inte hindrar gemenskapen från att etablera gemensamma regler för bananer i fullt samråd med AVS så länge ingen AVS-stat som är traditionell leverantör till gemenskapen försätts i en mindre gynnsam situation än tidigare eller nu när det gäller tillgång till, och fördelar i, gemenskapen.

Skulle väsentliga modifieringar i denna sektor, andra än en naturlig nedgång i banankonsumtionen, äga rum i gemenskapen efter fullbordandet av den europeiska enhetsmarknaden förbinder sig gemenskapen att samråda med de traditionella bananleverantörerna under hänsynstagande till den nya situationen och i syfte att skydda detta protokolls parters alla legitima intressen.

BILAGA 75

Gemenskapens förklaring rörande protokoll 5 (geografisk räckvidd: Haiti och Dominikanska republiken)

Protokoll 5 och den därvid bifogade gemensamma förklaringen hänvisar uttryckligen till de AVS-stater som är traditionella leverantörer till gemenskapen. Syftet med protokollet och deklarationen är att säkerställa vidmakthållandet av de speciella fördelar som vissa AVS-stater för närvarande åtnjuter på gemenskapsmarknaden.

Eftersom de nya AVS-stater som är parter till konventionen inte för närvarande exporterar till gemenskapen anses de inte som traditionella leverantörer.

BILAGA 76

Gemensam förklaring rörande protokoll 6

1. I händelse att en gemensam organisation av marknaden för alkohol introduceras, förbinder sig gemenskapen att samråda med de traditionella romexportörerna i syfte att skydda deras intressen under växlande marknadsförhållanden.

2. Skulle väsentliga modifieringar, andra än en naturlig nedgång i romkonsumtionen, äga rum på gemenskapens rommarknad som följd av dennas utvidgning förbinder sig gemenskapen att samråda med de traditionella romexportörerna under hänsynstagande till den nya situationen och i syfte att skydda de traditionella leverantörernas intressen.

3. Medlemsstaterna förbinder sig att se till att deras licensieringssystem inte av deras myndigheter skall hanteras på ett sätt som hindrar importen av de kvantiteter av rom som specificeras i artikel 2 a.

4. Parterna noterar att gemenskapen har samtyckt till föreskrifterna i artikel 4 på villkor

a) att varje AVS-stat som önskar dra fördel av dessa föreskrifter skall inkludera lämpliga handelsfrämjande projekt för rom i sitt nationella vägledande program, och

b) att gemenskapens accepterande inte skall binda medlemsstaters lagstiftning i fråga om alkoholreklam.

BILAGA 77

Gemensam förklaring rörande protokoll 7

Skulle en AVS-stat som inte åtnjuter förmåner av protokollet om nöt- och kalvkött finna sig vara i stånd att exportera till gemenskapen kommer den statens problem att granskas inom vederbörlig ram.

BILAGA 78

Gemenskapens förklaring rörande protokoll 7

Den totala kvantitet som föreskrivs i protokoll 7 är fastställd utan hänsynstagande till Namibias eventuella anslutning till konventionen. Skulle Namibia ansluta sig till avtalet kommer gemenskapen att i gynnsamt ljus granska en lösning som är tillfredsställande för båda parter och inte inkräktar på de intressen som företräds av nuvarande förmånstagare av det nämnda protokollet inom AVS.

BILAGA

ANSLUTNING AV NAMIBIA TILL DEN FJÄRDE AVS-EEG-KONVENTIONEN

1. Nöt- och kalvkött

Namibia skall inom ramen för protokoll 7 i konventionen tillåtas en årlig kvot av benfritt nöt- och kalvkött på 10 500 ton för de första två åren och 13 000 ton för de följande tre åren.

2. Behandling likvärdig med LDC-status

Namibia skall för en period av fem år få behandling likvärdig med den som åtnjuts av de AVS-stater vilka är förtecknade i artikel 330 i konventionen (minst utvecklade länder).

3. Stabex

Karakulskinn förs in i förteckningen över Stabex-varor (artikel 187 i konventionen).

4. Tullregler

Namibia innefattas i bilaga 36 till konventionen, dvs. i den gemensamma förklaringen om handel mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Botswana, Lesotho och Swaziland.

UTTALANDE AV GEMENSKAPEN OCH DESS MEDLEMSSTATER

Beviljandet till Namibia, för en period av fem år, av behandling likvärdig med den som åtnjuts av de i artikel 330 i konventionen (LDC) förtecknade AVS-staterna stammar från en önskan att hjälpa det landet att komma över de svårigheter som det kommer att möta då landets ekonomi skall byggas upp under de kritiska första åren efter övergången till självständighet. Beroende på hur situationen i Namibia utvecklar sig förbehåller sig därför gemenskapen och dess medlemsstater möjligheten att ompröva beviljandet av sådan behandling inom ramen för det eventuella genomförandet av artikel 366 i konventionen.

FÖRKLARING OM UNDERTECKNANDET av den fjärde AVS-EEG-konventionen av republiken Namibia

Hans Excellens premiärministern herr Hage GEINGOB,

FÖRSEDD med sin fulla befogenhet,

med beaktande av den fjärde AVS-EEG-konventionen, undertecknad i Lomé den 15 december 1989, särskilt artikel 364 däri och med beaktande av följande:

AVS-EEG-ministerrådet har genom beslut nr 4/90 den 23 november 1990 fogat republiken Namibia till den fjärde AVS-EEG-konventionens signatärstater och fastlagt de bestämmelser som skall införas och de åtgärder som skall vidtas vid republiken Namibias anslutning till den ovan nämnda konventionen.

Republiken Namibia samtycker till detta beslut.

Republiken Namibia önskar underteckna den konventionen på ovan nämnda villkor.

förklarar härmed att denna handling innebär republiken Namibias befullmäktigade ombuds undertecknande av den fjärde AVS-EEG-konventionen och av dennas slutakt,

Denna förklaring skall delges parterna av meddepositarierna.

>Hänvisning till film>

Underrättelse om dagen för ikraftträdande av den fjärde AVS-EEG-konventionen, undertecknad i Lomé den 15 december 1989

I överensstämmelse med artikel 360 av den fjärde AVS-EEG-konventionen kommer den konventionen att träda i kraft den 1 september 1991 under förutsättning att de ratifikationsinstrument som har upprättats av de gemenskapsmedlemsstater vilka är signatärer till konventionen(1) och av två tredjedelar av AVS-staterna såväl som handlingen med anmälan om slutandet från gemenskapens sida har deponerats senast den 31 juli 1991.

(1) Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien och Förenade kungariket.