EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2023/1791
av den 13 september 2023
om energieffektivitet och om ändring av förordning (EU) 2023/955 (omarbetning)
(Text av betydelse för EES)
KAPITEL I
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE, DEFINITIONER OCH ENERGIEFFEKTIVITETSMÅL
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
Genom detta direktiv införs bestämmelser som är avsedda att genomföra energieffektivitet på ett prioriterat sätt i alla sektorer, avlägsna hinder på energimarknaden och avhjälpa marknadsmisslyckanden som hindrar effektiviteten i försörjningen, överföringen, lagringen och användningen av energi. Det föreskriver också fastställandet av vägledande nationella energieffektivitetsbidrag för 2030.
Detta direktiv bidrar till genomförandet av principen om energieffektivitet först, och bidrar därmed också till unionen som ett inkluderande, rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv gäller följande definitioner:
energi: energiprodukter enligt definitionen i artikel 2 d i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1099/2008 ( 2 ).
energieffektivitet först: enligt definitionen i artikel 2.18 i förordning (EU) 2018/1999.
energisystem: ett system som främst utformats för att tillhandahålla energitjänster för att tillgodose slutanvändarsektorers efterfrågan på energi i form av värme, bränsle och elektricitet.
systemeffektivitet: valet av energieffektiva lösningar om de också möjliggör en kostnadseffektiv färdplan i riktning mot minskade koldioxidutsläpp, ytterligare flexibilitet och en effektiv resursanvändning.
primärenergianvändning eller PEC: den tillgängliga bruttoenergin, exklusive internationell sjöbunkring, slutlig användning utanför energiområdet och omgivningsenergi.
slutlig energianvändning eller FEC: all energi som levereras till industrin, transporter (inklusive energianvändning inom internationell luftfart), hushåll, offentliga och privata tjänster, jordbruk, skogsbruk och fiske samt andra slutanvändarsektorer, undantaget energianvändning inom internationell sjöbunkring, omgivningsenergi och leveranser till omvandlingssektorn och energisektorn, och förluster till följd av överföring och distribution enligt definitionen i bilaga A till förordning (EG) nr 1099/2008.
omgivningsenergi: omgivningsenergi enligt definitionen i artikel 2.2 i direktiv (EU) 2018/2001.
energieffektivitet: förhållandet mellan produktionen av prestanda, tjänster, varor eller energi och insatsen av energi.
energibesparing: en mängd sparad energi som fastställs genom mätning eller uppskattning, eller både och, av användningen före och efter genomförandet av en åtgärd för att förbättra energieffektiviteten, med normalisering för yttre förhållanden som påverkar energianvändningen.
förbättrad energieffektivitet: en ökning av energieffektiviteten som ett resultat av tekniska, beteendemässiga eller ekonomiska förändringar.
energitjänst: den fysiska vinst, nytta eller mervärde som erhålls genom en kombination av energi med energieffektiv teknik eller med åtgärder, som kan inbegripa den drift, det underhåll och den kontroll som krävs för tillhandahållande av tjänsten, som tillhandahålls på grundval av ett avtal och som under normala förhållanden påvisats leda till kontrollerbar och mätbar eller uppskattningsbar förbättring av energieffektivitet eller primärenergibesparingar.
offentliga organ: nationella, regionala eller lokala myndigheter och enheter som direkt finansieras och administreras av dessa myndigheter men som inte är av industriell eller kommersiell karaktär.
total användbar golvyta: golvytan i en byggnad eller del av en byggnad där energi används för att påverka inomhusklimatet.
upphandlande myndigheter: upphandlade myndigheter enligt definitionen i artiklarna 6.1 i direktiv 2014/23/EU, artikel 2.1.1 i direktiv 2014/24/EU och artikel 3.1 i direktiv 2014/25/EU.
upphandlande enheter: upphandlade enheter enligt definitionen i artikel 7.1 i direktiv 2014/23/EU och artikel 4.1 i direktiv 2014/25/EU.
energiledningssystem: en uppsättning sammanhängande eller interagerande element i en strategi som anger energieffektivitetsmål och en plan för att nå det målet, inklusive övervakning av den faktiska energianvändningen, åtgärder för att öka energieffektiviteten och mätning av framstegen.
europeisk standard: en standard som antagits av Europeiska standardiseringskommittén, Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering eller Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder och som gjorts tillgänglig för allmänt bruk.
internationell standard: en standard som antagits av Internationella standardiseringsorganisationen och som gjorts tillgänglig för allmänt bruk.
kvotpliktig part: energidistributör, företag som säljer energi i detaljistledet eller en systemansvarig för överföringssystem som är bunden eller bundet av de nationella kvotpliktsystem för energieffektivitet som avses i artikel 9.
bemyndigad part: juridisk person till vilken en statlig myndighet eller ett annat offentligt organ har delegerat befogenheten att utarbeta, förvalta eller hantera ett finansieringssystem för den statlig myndighetens eller det offentliga organets räkning.
deltagande part: företag eller offentligt organ, som inom ramen för ett frivilligt avtal har förbundit sig att uppfylla vissa mål eller som omfattas av ett nationellt, reglerat styrmedel.
genomförande offentlig myndighet: offentligrättsligt organ med ansvar för att genomföra eller övervaka energi- eller koldioxidbeskattning, finansieringssystem och finansieringsinstrument, skatteincitament, standarder och normer, energimärkningssystem eller utbildning.
policyåtgärd: reglering, finansieringsinstrument, finanspolitiskt instrument, frivilligt instrument eller informationsinstrument som formellt inrättats och genomförts i en medlemsstat i syfte att skapa ramar, krav eller incitament för marknadsaktörer att tillhandahålla och köpa energitjänster och vidta andra åtgärder för att förbättra energieffektiviteten.
enskild åtgärd: åtgärd som leder till kontrollerbar och mätbar eller uppskattningsbar energieffektivitetsförbättring och som vidtas till följd av en policyåtgärd.
energidistributör: fysisk eller juridisk person, inklusive en systemansvarig för distributionssystem, som ansvarar för transport av energi för leverans till slutkunder eller till distributionsstationer som säljer energi till slutkunder.
systemansvarig för distributionssystem: systemansvarig för distributionssystem enligt definitionen i artikel 2.29 i direktiv (EU) 2019/944 när det gäller el eller artikel 2.6 i direktiv 2009/73/EG när det gäller gas.
företag som säljer energi i detaljistledet: fysisk eller juridisk person som säljer energi till slutkunder.
slutkund: fysisk eller juridisk person som köper energi för egen slutanvändning.
leverantör av energitjänster: fysisk eller juridisk person som levererar energitjänster eller åtgärder för att förbättra energieffektiviteten i en slutkunds anläggning eller lokaler.
små och medelstora företag eller SMF: företag enligt definitionen i artikel 2.1 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG ( 3 ).
mikroföretag: ett företag enligt definitionen i artikel 2.3 i bilagan till rekommendation 2003/361/EG.
energikartläggning: ett systematiskt förfarande i syfte att få adekvat kunskap om energianvändningsprofilen för en byggnad eller en grupp av byggnader, en industriprocess, kommersiell verksamhet, industrianläggning eller kommersiell anläggning eller privata eller offentliga tjänster, fastställa och kvantifiera möjligheterna för kostnadseffektiva energibesparingar och kartlägga potentialen för kostnadseffektiv användning eller produktion av förnybar energi samt rapportera om resultaten.
avtal om energiprestanda: ett avtalsarrangemang mellan mottagaren och leverantören av en åtgärd för att förbättra energieffektiviteten som verifieras och övervakas under hela avtalsperioden, där byggentreprenaden, leveranserna eller tjänsterna i åtgärden betalas i förhållande till en avtalad nivå av förbättrad energieffektivitet eller ett annat avtalat energiprestandakriterium, till exempel finansiella besparingar.
smarta mätarsystem: ett smart mätarsystem enligt definitionen i artikel 2.23 i direktiv (EU) 2019/944 eller sådana intelligenta mätarsystem som avses i direktiv 2009/73/EG.
systemansvarig för överföringssystem: systemansvarig för överföringssystem enligt definitionen i artikel 2.35 i direktiv (EU) 2019/944 när det gäller el eller artikel 2.4 i direktiv 2009/73/EG när det gäller gas.
kraftvärme: samtidig framställning i en och samma process av värmeenergi och elenergi eller mekanisk energi.
ekonomiskt motiverad efterfrågan: efterfrågan som inte överstiger behovet av värme eller kyla och som annars skulle tillgodoses på marknadsvillkor genom andra energiframställningsprocesser än kraftvärme.
nyttiggjord värme: värme som producerats genom en kraftvärmeprocess för att tillgodose en ekonomiskt motiverad efterfrågan på värme eller kyla.
kraftvärmeproducerad el: el som framställts i en process i samband med produktionen av nyttiggjord värme och som beräknats i enlighet med de allmänna principer som fastställs i bilaga II.
högeffektiv kraftvärme: kraftvärme som uppfyller de kriterier som anges i bilaga III.
total effektivitet: den årliga summan av produktionen av el och mekanisk energi och nyttiggjord värme dividerad med den bränslemängd som använts för den värme som producerats genom en kraftvärmeprocess och den totala produktionen av el och mekanisk energi.
el–värmeförhållande: förhållandet mellan kraftvärmeproducerad el och nyttiggjord värme vid full kraftvärmedrift med användning av operativa data för den specifika pannan.
kraftvärmepanna: panna som kan användas vid kraftvärmedrift.
småskalig kraftvärmepanna: kraftvärmepanna med en installerad kapacitet som understiger 1 MWe.
mikrokraftvärmepanna: kraftvärmepanna med en maximal kapacitet som understiger 50 kWe.
effektivt system för fjärrvärme och fjärrkyla: system för fjärrvärme eller fjärrkyla som uppfyller de kriterier som fastställs i artikel 26.
effektiv värme och kyla: en värme- och kylmöjlighet som, jämfört med ett referensscenario som återspeglar ett scenario där man fortsätter som tidigare, mätbart minskar den primärenergiinsats som behövs för att leverera en enhet levererad energi inom en relevant systemgräns på ett kostnadseffektivt sätt, i enlighet med bedömningen i den kostnads–nyttoanalys som avses i detta direktiv, med hänsyn tagen till den energi som krävs för utvinning, omvandling, transport och distribution.
effektiv individuell värme och kyla: en leveransmöjlighet till individuell värme eller kyla som jämförd med effektiv fjärrvärme och fjärrkyla mätbart minskar den icke förnybara primärenergi som krävs för att leverera en enhet levererad energi inom en relevant systemgräns, eller som kräver samma icke förnybara primärenergiinsats men till en lägre kostnad, med hänsyn tagen till den energi som krävs för utvinning, omvandling, transport och distribution.
datacentral: datacentral enligt definitionen i punkt 2.6.3.1.16 i bilaga A till förordning (EG) nr 1099/2008.
omfattande uppgradering: uppgradering vars kostnad överskrider 50 % av investeringskostnaderna för en ny jämförbar enhet.
aggregator: oberoende aggregator enligt definitionen i artikel 2.19 i direktiv (EU) 2019/944.
energifattigdom: ett hushålls bristande tillgång till väsentliga energitjänster som tillhandahåller grundläggande nivåer och en skälig levnadsstandard och hälsa, inklusive tillräcklig tillgång till uppvärmning, varmvatten, nedkylning, belysning och energi för att driva elapparater, inom det berörda nationella sammanhanget, befintlig nationell socialpolitik och andra relevanta nationella politikområden, orsakad av en kombination av faktorer, inbegripet åtminstone orimliga priser, otillräcklig disponibel inkomst, höga energikostnader och bostäder med låg energieffektivitet.
slutanvändare: fysisk eller juridisk person som köper värme, kyla eller varmvatten för hushållsbruk för egen slutanvändning, eller fysisk eller juridisk person som nyttjar en enskild byggnad eller en enhet i ett flerbostadshus eller en byggnad med flera användningsområden som försörjs med värme, kyla eller varmvatten för hushållsbruk från en central källa, om en sådan person inte har några direkta eller individuella avtal med energileverantören.
delade incitament: brist på rättvis och rimlig fördelning av finansiella skyldigheter och belöningar förbundna med energieffektivitetsinvesteringar mellan berörda aktörer, exempelvis ägare och hyresgäster eller olika ägare till byggnadsenheter, eller ägare och hyresgäster eller olika ägare till flerbostadshus eller byggnader med flera användningsområden.
strategi för engagemang: en strategi som ställer upp mål, utvecklar tekniker och fastställer en process för att involvera alla relevanta intressenter på nationell eller lokal nivå, inbegripet företrädare för det civila samhället, såsom konsumentorganisationer, i beslutsfattandet, i syfte att öka medvetenheten, få återkoppling på sådana åtgärder och öka allmänhetens acceptans.
statistiskt signifikant andel och ett representativt urval av åtgärderna för förbättrad energieffektivitet: en sådan andel och ett sådant urval som kräver upprättande av en delmängd av en statistisk population av de energibesparande åtgärderna i fråga på ett sådant sätt att den avspeglar hela populationen av alla energibesparande åtgärder, och därmed gör det möjligt att dra rimligen tillförlitliga slutsatser om tilltron till samtliga åtgärder.
Artikel 3
Principen om energieffektivitet först
I enlighet med principen om energieffektivitet först ska medlemsstaterna säkerställa att energieffektivitetslösningar, inbegripet resurser på efterfrågesidan och systemflexibilitet, bedöms vid planerings-, policy- och större investeringsbeslut till ett värde av mer än 100 000 000 EUR vardera eller 175 000 000 EUR för transportinfrastrukturprojekt som rör följande sektorer:
Energisystem.
Andra sektorer än energisektorn, i de fall då dessa sektorer påverkar energianvändningen och energieffektiviteten, inbegripet byggnads-, transport-, vatten-, informations- och kommunikationstekniska (IKT) sektorerna, samt jordbruks- och finanssektorerna.
När medlemsstaterna tillämpar principen om energieffektivitet först ska de göra följande:
Främja och, i de fall då kostnads–nyttoanalyser krävs, säkerställa tillämpningen och tillgängliggörandet för allmänheten av kostnad–nyttometoder som tillåter en korrekt bedömning av fördelar, i vidare bemärkelse, med energieffektivitetslösningar, vid behov med beaktande av hela livscykeln och ett långsiktigt perspektiv, system- och kostnadseffektivitet, försörjningstrygghet och kvantifiering ur ett samhälls- och hälsoperspektiv samt ur ett ekonomiskt och klimatneutralt perspektiv, hållbarhet och principer om cirkulär ekonomi i övergången till klimatneutralitet.
Ta itu med konsekvenserna för energifattigdomen.
Identifiera en eller flera enheter som är ansvariga för att övervaka tillämpningen av principen om energieffektivitet först och den påverkan som regelverk, inbegripet finansiella bestämmelser, planerings-, policy- och större investeringsbeslut, som avses i punkt 1, har på energianvändningen, energieffektiviteten och energisystem.
Som ett led i sina integrerade nationella energi- och klimatlägesrapporter lämnats in i enlighet med artikel 17 i förordning (EU) 2018/1999, rapportera om hur principen om energieffektivitet först beaktats i de nationella och, när så är tillämpligt, regionala och lokala planerings-, policy- och större investeringsbeslut som rör de nationella och regionala energisystemen, inbegripet åtminstone följande:
En bedömning av tillämpningen av och fördelarna med principen om energieffektivitet först i energisystemen, särskilt i förhållande till energianvändningen.
En förteckning över åtgärder som vidtagits för att avlägsna onödiga rättsliga eller andra hinder för genomförandet av principen om energieffektivitet först och av lösningar på efterfrågesidan, bland annat genom att identifiera nationell lagstiftning och åtgärder som strider mot principen om energieffektivitet först.
Artikel 4
Energieffektivitetsmål
I sina nationella energieffektivitetsbidrag ska medlemsstaterna ange andelarna av primärenergianvändningen och den slutliga energianvändningen för slutanvändarsektorer, enligt definitionen i förordning (EG) nr 1099/2008, inklusive industri, hushåll, tjänster och transport. Medlemsstaterna ska också ange prognoser för energianvändningen inom IKT.
Om medlemsstaterna fastställer de vägledande nationella energieffektivitetsbidrag som avses i punkt 2 ska de ta hänsyn till
unionens mål för slutlig energianvändning 2030 på högst 763 Mtoe och primärenergianvändningsmålet på högst 992,5 Mtoe, såsom föreskrivs i punkt 1,
de åtgärder som anges i detta direktiv,
andra åtgärder för att främja energieffektiviteten inom medlemsstaterna och på unionsnivå,
relevanta faktorer som påverkar effektivitetsinsatserna, såsom
tidiga ansträngningar och åtgärder för energieffektivitet,
en rättvis fördelning av ansträngningar i unionen,
ekonomins energiintensitet,
återstående potential för kostnadseffektiva energibesparingar,
andra nationella omständigheter som påverkar energianvändningen, i synnerhet
BNP-utveckling, demografisk utveckling, BNP-prognoser och demografiska prognoser,
förändringar i importen och exporten av energi, utveckling i fråga om energimixen och användningen av nya hållbara bränslen,
utvecklingen av alla förnybara energikällor, kärnenergi, avskiljning och lagring av koldioxid,
utfasningen av fossila bränslen i energiintensiva sektorer,
ambitionsnivån i de nationella planerna för utfasning av fossila bränslen eller för klimatneutralitet,
ekonomisk potential för energibesparingar,
aktuella klimatförhållanden och klimatförändringsprognoser.
Kommissionen ska bedöma att medlemsstaternas kollektiva bidrag minst motsvarar unionens bindande mål för slutlig energianvändning som fastställs i punkt 1 i denna artikel. Om kommissionen drar slutsatsen att det är otillräckligt, som en del av sin bedömning av utkasten till uppdaterade nationella energi- och klimatplaner i enlighet med artikel 9.2 i förordning (EU) 2018/1999, och under alla omständigheter senast den 1 mars 2024 med beaktande av EU:s uppdaterade referensscenario från 2020 i enlighet med denna punkt, ska kommissionen för varje medlemsstat lägga fram ett korrigerat vägledande nationellt energieffektivitetsbidrag för slutlig energianvändning som ska vara grundat på
den återstående kollektiva minskning av den slutliga energianvändning som krävs för att uppnå unionens bindande mål, som fastställs i punkt 1,
den relativa växthusgasintensiteten per BNP-enhet under 2019 i de berörda medlemsstaterna,
BNP i de medlemsstaterna 2019.
Innan formeln i bilaga I tillämpas för den mekanism som inrättas genom denna punkt, och under alla omständigheter senast den 30 november 2023, ska kommissionen uppdatera EU:s referensscenario från 2020 på grundval av de senaste Eurostat-uppgifter som rapporterats in av medlemsstaterna, i enlighet med artiklarna 4.2 b och 14 i förordning (EU) 2018/1999.
Trots vad som sägs i artikel 37 i detta direktiv ska de medlemsstater som vill uppdatera sina vägledande nationella energieffektivitetsbidrag i enlighet med punkt 2 i denna artikel, genom att använda EU:s uppdaterade referensscenario från 2020, meddela sitt uppdaterade vägledande nationella energieffektivitetsbidrag senast den 1 februari 2024. Om en medlemsstat vill uppdatera sitt vägledande nationella energieffektivitetsbidrag ska den säkerställa att dess bidrag i Mtoe inte ligger mer än 2,5 % över vad som skulle ha blivit resultatet enligt den formel som fastställs i bilaga I med användning av EU:s uppdaterade referensscenario från 2020.
De medlemsstater som tagit emot ett korrigerat vägledande nationellt energieffektivitetsbidrag från kommissionen ska uppdatera sina vägledande nationella energieffektivitetsbidrag i enlighet med punkt 2 i denna artikel med det korrigerade vägledande nationella energieffektivitetsbidraget för slutlig energianvändning tillsammans med en uppdatering av sin vägledande utvecklingsbana för dessa bidrag och, i tillämpliga fall, sina ytterligare åtgärder, som en del av uppdateringen av sina integrerade nationella energi- och klimatplaner, som lämnats in i enlighet med artikel 14.2 i förordning (EU) 2018/1999. Kommissionen ska, i enlighet med den förordningen, kräva att medlemsstaterna utan dröjsmål lämnar in sina korrigerade vägledande energieffektivitetsbidrag och, i tillämpliga fall, sina ytterligare åtgärder för att säkerställa tillämpningen av den mekanism som anges i denna punkt.
Om en medlemsstat har anmält ett vägledande nationellt energieffektivitetsbidrag för slutlig energianvändning i Mtoe som är lika med eller lägre än vad som skulle ha blivit resultatet enligt den formel som fastställs i bilaga I, ska kommissionen inte ändra detta bidrag.
Vid tillämpningen av den mekanism som anges i denna punkt ska kommissionen säkerställa att det inte kvarstår någon skillnad mellan summan av de nationella bidragen från alla medlemsstater och unionens bindande mål i punkt 1.
I de fall då kommissionen på grundval av sin bedömning i enlighet med artikel 29.1 och 29.3 i förordning (EU) 2018/1999 kommer fram till att otillräckliga framsteg har gjorts mot att uppfylla energieffektivitetsbidragen ska medlemsstater som ligger över sina vägledande utvecklingsbanor för slutlig energianvändning enligt punkt 2 i den här artikeln säkerställa att ytterligare åtgärder vidtas inom ett år från dagen för mottagandet av kommissionens bedömning, så att de kommer tillbaka i rätt bana för att uppnå sina energieffektivitetsbidrag. Dessa ytterligare åtgärder ska omfatta men inte vara begränsade till minst något av följande:
Nationella åtgärder som ger ytterligare energibesparingar, inbegripet stärkt projektutvecklingsbistånd för genomförandet av investeringsåtgärder för energieffektivitet.
Ökning av energisparkravet enligt artikel 8 i detta direktiv.
Anpassning av kravet för den offentliga sektorn.
Ett frivilligt finansiellt bidrag till den nationella energieffektivitetsfond som avses i artikel 30 i detta direktiv eller ett annat finansieringsinstrument för energieffektivitet, där det årliga finansiella bidraget ska vara lika stort som de investeringar som krävs för att nå den vägledande utvecklingsbanan.
I de fall då en medlemsstats slutliga energianvändning ligger över dess vägledande utvecklingsbana för slutlig energianvändning som avses i punkt 2 i denna artikel, ska den i sin integrerade energi- och klimatpolitiska lägesrapport, som lämnas in i enlighet med artikel 17 i förordning (EU) 2018/1999, inkludera en redogörelse för vilka åtgärder den kommer att vidta för att täcka bristen i syfte att säkerställa att den uppnår sina nationella energieffektivitetsbidrag och för mängden energibesparingar som den förväntar sig åstadkomma.
Kommissionen ska bedöma om de nationella åtgärder som avses i denna punkt är tillräckliga för att uppnå unionens energieffektivitetsmål. I de fall då nationella åtgärder anses otillräckliga ska kommissionen vid behov föreslå åtgärder och utöva sina befogenheter på unionsnivå för att i synnerhet säkerställa att unionens energieffektivitetsmål för 2030 uppnås.
KAPITEL II
OFFENTLIGA SEKTORN SOM FÖREBILD
Artikel 5
Offentliga sektorn ledande inom energieffektivitet
Medlemsstaterna får välja att undanta kollektivtrafiken eller försvarsmakten från den skyldighet som fastställs i första stycket.
Vid tillämpningen av första och andra styckena ska medlemsstaterna upprätta ett grundscenario, som omfattar den slutliga energianvändningen för alla offentliga organ, utom vad gäller kollektivtrafiken och försvarsmakten, för 2021. Minskningen av energianvändningen inom kollektivtrafiken och försvarsmakten är vägledande och får fortfarande användas för att uppfylla skyldigheten i första stycket även om den inte ingår i grundscenariot i denna artikel.
Medlemsstaterna ska också säkerställa att de behöriga myndigheterna vidtar åtgärder för att mildra betydande direkta eller indirekta konsekvenser av energieffektivitetsåtgärder för energifattiga, låginkomsthushåll eller utsatta grupper när de utformar och genomför energieffektivitetsåtgärder.
Artikel 6
Offentliga sektorns byggnaders roll som förebild
Medlemsstaterna får välja vilka byggnader som ska ingå i renoveringskravet på 3 %, med vederbörlig hänsyn till kostnadseffektivitet och teknisk genomförbarhet vid valet av vilka byggnader som ska renoveras.
Medlemsstaterna får undanta subventionerade bostäder från den skyldighet att renovera som avses i första stycket, om sådana renoveringar inte skulle vara kostnadsneutrala eller skulle leda till hyreshöjningar för personer som bor i subventionerade bostäder, såvida inte sådana hyreshöjningar inte är högre än de ekonomiska besparingarna på energiräkningen.
I de fall då offentliga organ nyttjar en byggnad som de inte äger ska de förhandla med ägaren, särskilt i samband med en tröskelpunkt såsom förnyelse av hyra, ändrad användning eller betydande reparations- eller underhållsarbeten, i syfte att få till stånd avtalsklausuler om att byggnaden åtminstone ska bli en nära-nollenergibyggnad eller en nollenergibyggnad.
Takten på minst 3 % ska beräknas utifrån den totala golvytan i byggnader som har en total användbar golvyta på mer än 250 m2, vilka ägs av offentliga organ och som den 1 januari 2024 inte är nära-nollenergibyggnader.
Medlemsstaterna får tillämpa mindre stränga krav än de som fastställs i punkt 1 för följande kategorier av byggnader:
Byggnader med officiellt skydd som del av en utvald miljö, eller på grund av deras särskilda arkitektoniska eller historiska värde, i den mån överensstämmelse med vissa minimikrav för energiprestanda skulle förändra deras särdrag eller utseende på ett oacceptabelt vis.
Byggnader som ägs av försvarsmakten eller statliga myndigheter och som tjänar nationella försvarssyften, med undantag för fristående inkvarteringsbyggnader eller kontorsbyggnader för försvarsmakten och annan personal som är anställd av de nationella försvarsmyndigheterna.
Byggnader som används för andakt och religiös verksamhet.
Medlemsstaterna får besluta att inte renovera en byggnad som inte avses i första stycket i denna punkt upp till den nivå som anges i punkt 1 om de bedömer att det inte är tekniskt, ekonomiskt eller funktionellt genomförbart att omvandla den byggnaden till en nära-nollenergibyggnad. Om medlemsstaterna så beslutar ska de inte räkna med renoveringen av den byggnaden i uppfyllandet av det krav som fastställs i punkt 1.
Offentligt delade och tillgängliga uppgifter om byggnadsbeståndens egenskaper, byggnadsrenovering och energiprestanda får aggregeras av EU:s observatorium för byggnadsbeståndet för att förbättra förståelsen av energiprestandan i byggsektorn genom jämförbara uppgifter.
Förteckningen ska innehålla åtminstone information om
golvytan i m2,
den uppmätta årliga energianvändningen för uppvärmning, kylning, el och varmvatten när sådana uppgifter finns tillgängliga,
respektive byggnads energicertifikat utfärdat i enlighet med direktiv 2010/31/EU.
Vid tillämpningen av denna alternativa strategi ska medlemsstaterna göra följande:
Säkerställa att ett renoveringspass i tillämpliga fall införs för byggnader som utgör minst 3 % av den totala golvytan i uppvärmda och/eller kylda byggnader som ägs av offentliga organ. När det gäller dessa byggnader ska renoveringen till en nära-nollenergibyggnad ha uppnåtts senast 2040.
Uppskatta den energibesparing som punkterna 1–4 skulle kunna generera genom att använda sig av lämpliga standardvärden för energianvändningen hos offentliga organs referensbyggnader före och efter renovering för omvandling till nära-nollenergibyggnader som avses i direktiv 2010/31/EU.
Medlemsstater som beslutar att tillämpa den alternativa strategin ska senast den 31 december 2023 underrätta kommissionen om sina planerade energibesparingar för att senast den 31 december 2030 uppnå minst motsvarande energibesparingar i de byggnader som omfattas av punkt 1.
Artikel 7
Offentlig upphandling
Medlemsstaterna ska också säkerställa att upphandlande myndigheter och upphandlande enheter, när de ingår offentliga kontrakt och koncessioner av ett värde som är lika med eller över de tröskelvärden som avses i första stycket, tillämpar principen om energieffektivitet först i enlighet med artikel 3, även för offentliga kontrakt och koncessioner för vilka inga särskilda krav föreskrivs i bilaga IV.
För att säkerställa transparens i tillämpningen av energieffektivitetskraven i upphandlingsprocessen ska medlemsstaterna säkerställa att upphandlande myndigheter och upphandlande enheter offentliggör information om energieffektivitetseffekterna av kontrakt av ett värde som är lika med eller över de tröskelvärden som avses i punkt 1 genom att offentliggöra denna information i respektive meddelande på Tenders Electronic Daily (TED), i enlighet med direktiven 2014/23/EU, 2014/24/EU och 2014/25/EU och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1780 ( 6 ). Upphandlande myndigheter får besluta att ålägga anbudsgivarna att lämna information om faktorn för global uppvärmningspotential under hela livscykeln, användningen av koldioxidsnåla material och cirkulariteten hos de material som används i en ny byggnad och en byggnad som ska renoveras. Upphandlande myndigheter får göra informationen allmänt tillgänglig för kontrakten, i synnerhet när det gäller nya byggnader med en golvyta som är större än 2 000 m2.
Medlemsstaterna ska stödja upphandlande myndigheter och upphandlande enheter i användningen av energieffektivitetskrav, även på regional och lokal nivå, genom att tillhandahålla tydliga regler och riktlinjer inbegripet metoder för att bedöma livscykelkostnaderna och miljöeffekterna och miljökostnaderna, inrätta kompetensstödcentrum, uppmuntra samarbete mellan upphandlande myndigheter – även över gränserna – och använda gemensam upphandling och digital upphandling när så är möjligt.
Medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen om de åtgärder som vidtas för att ta itu med hindren för införandet av energieffektivitetsförbättringar som ett led i de integrerade nationella energi- och klimatlägesrapporter som lämnas in i enlighet med artikel 17 i förordning (EU) 2018/1999.
KAPITEL III
EFFEKTIV ENERGIANVÄNDNING
Artikel 8
Energisparkrav
Medlemsstaterna ska uppnå ackumulerade energibesparingar i slutanvändningsledet som minst motsvarar följande:
Nya besparingar varje år 1 januari 2014–31 december 2020 på 1,5 % i volym av den årliga energiförsäljningen till slutkunder, som genomsnitt för den senaste treårsperiod som föregår den 1 januari 2013. Den energi som säljs och som används i transporter får helt eller delvis undantas vid den beräkningen.
Nya besparingar varje år 1 januari 2021–31 december 2030 enligt följande:
0,8 % av den årliga slutliga energianvändningen från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2023, som genomsnitt för den senaste treårsperiod som föregår den 1 januari 2019.
1,3 % av den årliga slutliga energianvändningen från och med den 1 januari 2024 till och med den 31 december 2025, som genomsnitt för den senaste treårsperiod som föregår den 1 januari 2019.
1,5 % av den årliga slutliga energianvändningen från och med den 1 januari 2026 till och med den 31 december 2027, som genomsnitt för den senaste treårsperiod som föregår den 1 januari 2019.
1,9 % av den årliga slutliga energianvändningen från och med den 1 januari 2028 till och med den 31 december 2030, som genomsnitt för den senaste treårsperiod som föregår den 1 januari 2019.
Cypern och Malta ska med undantag från första stycket b i varje år 1 januari 2021–31 december 2023 uppnå nya besparingar som motsvarar 0,24 % av den årliga slutliga energianvändningen, som genomsnitt för den senaste treårsperioden före den 1 januari 2019.
Cypern och Malta ska med undantag från första stycket b ii, b iii och b iv varje år 1 januari 2024–31 december 2030 uppnå nya besparingar som motsvarar 0,45 % av den årliga slutliga energianvändningen, som genomsnitt för den senaste treårsperiod som föregår den 1 januari 2019.
Medlemsstaterna ska bestämma hur de ska fördela den beräknade mängden nya besparingar över varje period som avses i första stycket a och b, förutsatt att de totala ackumulerade energibesparingar som krävs har uppnåtts senast vid utgången av varje sparkravsperiod.
Medlemsstaterna ska fortsätta att uppnå nya årliga besparingar i enlighet med det sparkrav som föreskrivs i första stycket b iv för tio år i taget efter 2030.
I syfte att nå de energibesparingar som anges under punkt 1 och utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EU) 2019/943 och direktiv (EU) 2019/944 ska medlemsstaterna, i syfte att utforma sådana policyåtgärder, beakta och främja den roll som gemenskaper för förnybar energi och medborgarenergigemenskaper har för att bidra till genomförandet av dessa policyåtgärder.
Medlemsstaterna ska fastställa en andel av den mängd ackumulerade energibesparingar i slutanvändningsledet som krävs och se till att den uppnås bland personer som påverkas av energifattigdom, utsatta kunder, personer i låginkomsthushåll och, om tillämpligt, personer som bor i subventionerade bostäder. Denna andel ska minst motsvara den andel av hushållen som omfattas av energifattigdom enligt bedömningen i medlemsstaternas nationella energi- och klimatplaner som fastställts i enlighet med artikel 3.3 d i förordning (EU) 2018/1999. Medlemsstaterna ska, i sin bedömning av andelen energifattigdom enligt sina nationella energi- och klimatplaner, beakta följande indikatorer:
Oförmåga att hålla hemmet tillräckligt varmt (Eurostat, SILC [ilc_mdes01]).
Förfallna skulder avseende räkningar för allmännyttiga tjänster (Eurostat, SILC, [ilc_mdes07]).
Den totala befolkning som bor i en bostad med läckande tak, fukt i väggar, golv eller grund eller röta i fönsterkarmar eller golv (Eurostat, SILC [ilc_mdho01]).
Fattigdomsrisk (undersökningar Eurostat, SILC och ECHP [ilc_li02]) (brytpunkt: 60 % av ekvivalerad medianinkomst efter sociala transfereringar).
Om en medlemsstat inte anmält andelen hushåll i energifattigdom enligt bedömningen i sin nationella energi- och klimatplan ska den andel av den mängd ackumulerade energibesparingar i slutanvändningsledet som krävs bland personer som påverkas av energifattigdom, utsatta kunder, personer i låginkomsthushåll och, om tillämpligt, personer som bor i subventionerade bostäder minst motsvara den aritmetiska genomsnittsandelen för de indikatorer som avses i tredje stycket för år 2019 eller, om uppgifter saknas för 2019, för en linjär extrapolering av deras värden för de sista tre år som finns tillgängliga.
Medlemsstaterna får, under förutsättning att de åtminstone uppfyller sitt krav på ackumulerade energibesparingar i slutanvändningsledet som avses i punkt 1 första stycket b i, beräkna den mängd energibesparingar som krävs och som avses i det ledet på ett eller flera av följande sätt:
Tillämpa ett årligt sparkrav baserat på energiförsäljning till slutkunder eller på slutlig energianvändning, som ett genomsnitt för den senaste treårsperiod som föregår den 1 januari 2019.
Helt eller delvis undanta energi som används i transporter från referensscenariot för beräkning.
Tillämpa något av alternativen i punkt 8.
Om medlemsstaterna utnyttjar någon av de möjligheter som föreskrivs i punkt 6 med avseende på de föreskrivna energibesparingar som avses i punkt 1 första stycket b i, ska de fastställa
det egna årliga sparkravet som kommer att tillämpas vid beräkningen av medlemsstatens ackumulerade energibesparing i slutanvändningsledet, som ska säkerställa att den slutliga mängden nettoenergibesparing inte understiger den som krävs enligt det ledet,
det egna referensscenariot för beräkning, som helt eller delvis får undanta energi som används i transporter.
Med förbehåll för punkt 9 får varje medlemsstat göra följande:
Genomföra den beräkning som krävs enligt punkt 1 första stycket a med användning av värdena 1 % för 2014 och 2015, 1,25 % för 2016 och 2017 samt 1,5 % för 2018, 2019 och 2020.
Vad gäller sådana industriella verksamheter som förtecknas i bilaga I till direktiv 2003/87/EG, vid beräkningen helt eller delvis undanta försäljningen av använd energi, i volym, med avseende på den sparkravsperiod som avses i punkt 1 första stycket a, eller använd slutlig energi, med avseende på den sparkravsperiod som avses i punkt 1 första stycket b i.
Vid beräkningen av den mängd energibesparingar som krävs enligt punkt 1 första stycket a och b i, räkna med energibesparingar som uppnås i energiomvandlings-, distributions- och överföringssektorerna, inklusive infrastruktur för effektiv fjärrvärme och fjärrkyla, till följd av genomförandet av de krav som anges i artiklarna 25.4, 26.7 a och 27.1, 27.5–27.9 och 27.11. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om sina planerade policyåtgärder enligt detta led för perioden 1 januari 2021–31 december 2030 som en del av sina integrerade nationella energi- och klimatplaner som anmälts enligt artiklarna 3 och 7–12. Effekten av dessa åtgärder ska beräknas i enlighet med bilaga V och inkluderas i dessa planer.
Vid beräkningen av den mängd energibesparingar som krävs räkna med energibesparingar till följd av enskilda åtgärder som nyligen genomförts sedan den 31 december 2008 som fortsätter att ha verkan 2020 med avseende på den period som avses i punkt 1 första stycket a och efter 2020 med avseende på den period som avses i punkt 1 första stycket b i, och som kan mätas och verifieras.
Vid beräkningen av den mängd energibesparingar som krävs räkna med energibesparingar som följer av policyåtgärder, förutsatt att det kan visas att dessa åtgärder leder till enskilda åtgärder som vidtas 1 januari 2018–31 december 2020 och som leder till besparingar efter den 31 december 2020.
Från beräkningen av den mängd energibesparingar som krävs i enlighet med punkt 1 första stycket a och b i undanta 30 % av den kontrollerbara mängd energi som produceras på eller i byggnader för eget bruk till följd av policyåtgärder för att främja nyinstallation av förnybar energiteknik.
Vid beräkningen av den mängd energibesparingar som krävs i enlighet med punkt 1 första stycket a och b i räkna med energibesparingar som överstiger de energibesparingar som krävs för sparkravsperioden 1 januari 2014-31 december 2020, under förutsättning att dessa besparingar är ett resultat av enskilda åtgärder som vidtagits enligt de policyåtgärder som avses i artiklarna 9 och 10 och som medlemsstaterna anmält i sina nationella handlingsplaner för energieffektivitet och rapporterat i sina lägesrapporter i enlighet med artikel 26.
Medlemsstaterna ska tillämpa och beräkna effekten av de alternativ som valts enligt punkt 8 för den period som avses i punkt 1 första stycket a och b i separat:
Vid beräkningen av den mängd energibesparingar som krävs för den sparkravsperiod som avses i punkt 1 första stycket a i får medlemsstaterna använda sig av punkt 8 a-d. Samtliga de alternativ som valts enligt punkt 8 får tillsammans uppgå till högst 25 % av den mängd energibesparingar som avses i punkt 1 första stycket a.
Vid beräkningen av den mängd energibesparingar som krävs för den sparkravsperiod som avses i punkt 1 första stycket b i får medlemsstaterna använda sig av de alternativ som förtecknas i punkt 8 b–g, om sådana enskilda åtgärder som avses i punkt 8 d fortsätter att ha en kontrollerbar och mätbar inverkan efter den 31 december 2020. Alla de alternativ som väljs enligt punkt 8 får tillsammans inte leda till en minskning på mer än 35 % av den mängd energibesparingar som beräknas i enlighet med punkterna 6 och 7.
Oberoende av om medlemsstaterna helt eller delvis undantar energi som används i transporter från sitt referensscenario för beräkning eller tillämpar något av de alternativ som förtecknas i punkt 8 ska de säkerställa att den beräknade nettomängden nya besparingar som ska uppnås inom ramen för den slutliga energianvändningen under sparkravsperioden enligt punkt 1 första stycket b i 1 januari 2021–31 december 2023 inte understiger den mängd som uppstår vid tillämpning av det årliga sparkrav som avses i den punkten.
Om en medlemsstat har uppnått ackumulerade energibesparingar i slutanvändningsledet över den nivå som krävs vid utgången av varje sparkravsperiod enligt punkt 1, ska den alternativt ha rätt att överföra den medräkningsbara mängden på högst 10 % av detta överskott till nästa sparkravsperiod utan att målåtagandet ökas.
Medlemsstaterna ska som ett led i sina uppdateringar av nationella energi- och klimatplaner som lämnas in i enlighet med artikel 14.2 i förordning (EU) 2018/1999, sina relevanta nationella energi- och klimatlägesrapporter som lämnas in i enlighet med artikel 17 i den förordningen samt sina därpå följande integrerade nationella energi- och klimatplaner som anmäls i enlighet med artiklarna 3 och 7–12 i den förordningen, visa följande, när så är lämpligt även genom bevisning och beräkningar:
Att energibesparingar inte räknats dubbelt i de fall där inverkan av policyåtgärder eller enskilda åtgärder överlappar varandra.
Hur energibesparingar som uppnås i enlighet med punkt 1 första stycket b i den här artikeln bidrar till att deras nationella bidrag i enlighet med artikel 4 uppfylls.
Att policyåtgärder fastställs för att uppfylla deras energisparkrav, att de utformas i enlighet med denna artikel och att dessa policyåtgärder kan godtas och är lämpliga för att säkerställa uppnåendet av de ackumulerade energibesparingar i slutanvändningsledet som krävs vid utgången av varje sparkravsperiod.
Artikel 9
Kvotpliktsystem för energieffektivitet
I tillämpliga fall får medlemsstaterna fastslå att kvotpliktiga parter uppfyller dessa besparingar helt eller delvis som ett bidrag till den nationella energieffektivitetsfonden i enlighet med artikel 30.14.
Inom kvotpliktsystemet för energieffektivitet får medlemsstaterna tillåta kvotpliktiga parter att göra följande:
Räkna med certifierade energibesparingar som uppnåtts av leverantörer av energitjänster eller andra tredje parter, inklusive i de fall där kvotpliktiga parter främjar åtgärder genom andra statligt godkända organ eller genom myndigheter som eventuellt inbegriper formella partnerskap och eventuellt kombineras med andra finansieringskällor.
Räkna besparingar under ett visst år som om de i stället gjorts under något av de fyra föregående eller tre efterföljande åren, dock inte längre än till utgången av de sparkravsperioder som anges i artikel 8.1.
Om medlemsstaterna tillåter detta ska de säkerställa att certifieringen av de energibesparingar som avses i första stycket led a sker i enlighet med en godkännandeprocess som har införts i medlemsstaterna och som är tydlig, transparent och öppen för alla marknadsaktörer och som syftar till att minimera certifieringskostnaderna.
Medlemsstaterna ska bedöma och, om lämpligt, vidta åtgärder för att minimera effekten av de direkta och indirekta kostnaderna för kvotpliktsystemet för energieffektivitet på konkurrenskraften hos energiintensiva industrier som är utsatta för internationell konkurrens.
Artikel 10
Alternativa policyåtgärder
Artikel 11
Energiledningssystem och energikartläggningar
Medlemsstaterna ska säkerställa att de företag som avses i första stycket har infört ett energiledningssystem senast den 11 oktober 2027.
Sådana energikartläggningar ska antingen
utföras på ett oberoende och kostnadseffektivt sätt av kvalificerade eller ackrediterade experter i enlighet med artikel 28, eller
genomföras och övervakas av oberoende myndigheter enligt nationell lagstiftning.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de företag som avses i första stycket genomför en första energikartläggning senast den 11 oktober 2026 och att därpå följande energikartläggningar genomförs minst vart fjärde år. Om sådana företag redan genomför energikartläggningar i enlighet med första stycket ska de även fortsättningsvis göra detta minst vart fjärde år i enlighet med detta direktiv.
De berörda företagen ska upprätta en konkret och genomförbar handlingsplan på grundval av rekommendationerna från dessa energikartläggningar. I handlingsplanen ska åtgärder fastställas för att genomföra varje rekommendation från kartläggningen där detta är tekniskt eller ekonomiskt genomförbart. Handlingsplanen ska lämnas in till företagets ledning.
Medlemsstaterna ska säkerställa att handlingsplanerna och rekommendationernas genomförandegrad offentliggörs i företagets årsredovisning, och att de görs tillgängliga för allmänheten i överensstämmelse med unionsrätten och nationell rätt om skydd av företags- och affärshemligheter och konfidentialitet.
Medlemsstaterna ska främja alla slutkunders tillgång till högkvalitativa och kostnadseffektiva energikartläggningar, som
utförs på ett oberoende sätt av kvalificerade eller ackrediterade experter i enlighet med kvalificeringskriterier, eller
genomförs och övervakas av oberoende myndigheter enligt nationell lagstiftning.
De energikartläggningar som avses i första stycket får göras av interna experter eller energikartläggningsmän, under förutsättning att den berörda medlemsstaten har infört ett system för kvalitetssäkring som i lämpliga fall kan inbegripa ett årligt slumpmässigt urval av minst en statistiskt signifikant procentandel av samtliga energikartläggningar som sådana interna experter eller energikartläggningsmän utför.
I syfte att säkerställa en hög kvalitet på energikartläggningarna och energiledningssystemen ska medlemsstaterna fastställa transparenta och icke-diskriminerande minimikriterier för energikartläggningar i enlighet med bilaga VI och med beaktande av relevanta europeiska eller internationella standarder. Medlemsstaterna ska utse en behörig myndighet eller ett behörigt organ för att säkerställa att tidsplanerna för genomförandet av energikartläggningar enligt punkt 2 i denna artikel efterlevs och att minimikriterierna i bilaga VI tillämpas på korrekt sätt.
Energikartläggningar ska inte innehålla klausuler som förhindrar att kartläggningsresultat överförs till en kvalificerad eller ackrediterad leverantör av energitjänster, förutsatt att kunden inte motsätter sig detta.
Medlemsstaterna får, på grundval av transparenta och icke-diskriminerande kriterier och utan att det påverkar tillämpningen av unionsrätten på området statligt stöd, inrätta mekanismer, såsom energikartläggningscentrum för små och medelstora företag och mikroföretag, förutsatt att dessa inte konkurrerar med privata kartläggningsmän, i syfte att tillhandahålla energikartläggningar. De får också tillhandahålla andra stödprogram för små och medelstora företag, även när dessa har ingått frivilliga avtal, för att täcka kostnaderna för energikartläggningar och för genomförandet av ytterst kostnadseffektiva rekommendationer från energikartläggningarna, förutsatt att de föreslagna åtgärderna genomförs.
Medlemsstaterna ska uppmärksamma små och medelstora företag, bland annat genom deras respektive branschorganisationer, på konkreta exempel på hur energiledningssystem skulle kunna underlätta för deras företag. Kommissionen ska hjälpa medlemsstaterna genom att stödja utbyte av bästa praxis inom detta område.
Energikartläggningar ska anses efterleva i punkt 2 om de
utförs på ett oberoende sätt, på grundval av minimikriterierna i bilaga VI,
genomförs i enlighet med frivilliga avtal mellan intresseorganisationer och ett organ som utsetts och övervakas av den berörda medlemsstaten, eller av andra organ till vilka de behöriga myndigheterna har delegerat ansvaret i fråga eller av kommissionen.
Tillträde för marknadsaktörer som erbjuder energitjänster ska baseras på transparenta och icke-diskriminerande kriterier.
Utan att det påverkar unionsrätten på området statligt stöd får medlemsstaterna genomföra incitaments- och stödprogram för genomförande av rekommendationer från energikartläggningar och liknande åtgärder.
Artikel 12
Datacenter
Artikel 13
Mätning för naturgas
En sådan individuell mätare till konkurrenskraftigt pris ska alltid tillhandahållas när
en befintlig mätare byts ut, förutsatt att detta är tekniskt möjligt och kostnadseffektivt i förhållande till den beräknade sparpotentialen på lång sikt,
när en ny inkoppling görs i en ny byggnad eller större renoveringar genomförs, i den mening som avses i direktiv 2010/31/EU.
När och i den utsträckning som medlemsstaterna inför smarta mätarsystem och introducerar smarta mätare för naturgas i enlighet med direktiv 2009/73/EG
ska de säkerställa att mätarsystemen ger slutkunder information om den faktiska tidpunkten för användningen och att fullständig hänsyn tas till energieffektivitetsmålen och fördelarna för slutkunder när mätarnas minimifunktioner och marknadsaktörernas skyldigheter fastställs,
ska de säkerställa att smarta mätare liksom dataöverföringen görs på ett säkert sätt och att slutkunders integritet respekteras, i överensstämmelse med unionens lagstiftning om uppgifts- och integritetsskydd,
ska de kräva att kunder får lämplig rådgivning och information i samband med installationen av smarta mätare, särskilt om de smarta mätarnas fulla potential i fråga om mätaravläsning och övervakning av energianvändningen.
Artikel 14
Mätare för uppvärmning, kylning och varmvatten för hushållsbruk
Artikel 15
Individuell mätning och kostnadsfördelning för värme, kyla och varmvatten för hushållsbruk
När användning av individuella mätare inte är tekniskt genomförbart eller när det inte är kostnadseffektivt för att mäta värmeanvändning i varje enhet i byggnaden ska individuella värmekostnadsfördelare användas för att mäta energianvändningen i varje radiator, om inte medlemsstaten i fråga visar att det inte skulle vara kostnadseffektivt att installera sådana värmekostnadsfördelare. I dessa fall får alternativa kostnadseffektiva metoder för mätning av värmeanvändningen övervägas. De generella kriterierna, metoderna och förfarandena för att fastställa avsaknad av teknisk genomförbarhet och kostnadseffektivitet ska tydligt anges och offentliggöras av varje medlemsstat.
För flerbostadshus eller byggnader med flera användningsområden som försörjs med fjärrvärme eller fjärrkyla, eller där gemensamma värme- eller kylsystem för sådana hus dominerar, ska medlemsstaterna säkerställa att det finns transparenta, allmänt tillgängliga nationella regler för fördelningen av kostnaden för användning av värme, kyla och varmvatten för hushållsbruk i sådana byggnader, för att säkerställa öppenhet och insyn samt korrekt redovisning av individuell användning. Sådana regler ska, där det är lämpligt, inkludera riktlinjer för fördelningen av kostnaden för energianvändningen för följande:
Varmvatten för hushållsbruk.
Värme som utstrålas från byggnadsinstallationen och för uppvärmning av gemensamma ytor, i fall då trappuppgångar och korridorer är utrustade med radiatorer.
Uppvärmning eller kylning av lägenheter.
Artikel 16
Krav på fjärravläsning
Artikel 17
Faktureringsinformation för naturgas
Denna skyldighet kan fullgöras med hjälp av ett system med regelbunden självavläsning där slutkunderna meddelar energileverantören avläsningar från sin mätare. Faktureringen ska inte baseras på uppskattad användning eller en schablonavgift, annat än när slutkunden inte har uppgett någon mätaravläsning för ett visst faktureringsintervall.
Kompletterande information om historisk användning ska innefatta följande:
Samlade uppgifter avseende en period som minst omfattar de senaste tre åren eller den period som föregick leveranskontraktets löptid, om denna är kortare.
Detaljerade uppgifter om tidpunkt för användningen per dag, vecka, månad och år.
De uppgifter som avses i andra stycket led a ska motsvara de intervaller för vilka frekvent faktureringsinformation har framställts.
De uppgifter som avses i andra stycket led b ska göras tillgängliga för slutkunden via internet eller mätarens gränssnitt för en period som minst omfattar de 24 föregående månaderna eller den period som föregick leveranskontraktets löptid, om denna är kortare.
Oberoende av om smarta mätare installerats
ska medlemsstaterna kräva att information om slutkundens energifaktura och historiska användning, i den utsträckning sådan information finns tillgänglig, på slutkundens begäran görs tillgänglig för en av denne utsedd leverantör av energitjänster,
ska medlemsstaterna se till att slutkunden kan välja elektronisk faktureringsinformation och e-faktura och att de på begäran får en klar och tydlig förklaring på hur fakturan har upprättats, särskilt om fakturorna inte är grundade på faktisk användning,
ska medlemsstaterna se till att lämplig information görs tillgänglig med fakturan som ger slutkunder en heltäckande redovisning av de aktuella energikostnaderna, i enlighet med bilaga VIII,
får medlemsstaterna föreskriva att informationen i dessa fakturor, på slutanvändarens begäran, inte ska anses utgöra en betalningsbegäran; i sådana fall ska medlemsstaterna se till att leverantörer av energikällor erbjuder flexibla förfaranden för faktiska betalningar,
ska medlemsstaterna kräva att användare på begäran snabbt och på ett lättbegripligt sätt ges information som gör att avtal kan jämföras på likvärdig grund.
Artikel 18
Fakturerings- och användningsinformation för värme, kyla och varmvatten för hushållsbruk
Denna skyldighet får, utom i fallet med individuell mätning av användning som baseras på värmekostnadsfördelare enligt artikel 15, om en medlemsstat föreskriver det, fullgöras med hjälp av ett system med regelbunden självavläsning av slutkunden eller slutanvändaren genom vilket de meddelar avläsningar från sin mätare. Fakturering ska grundas på uppskattad användning eller en schablonavgift enbart där slutkunden eller slutanvändaren inte har uppgett någon mätaravläsning för ett visst faktureringsintervall.
Medlemsstaterna ska
kräva att, om information om slutanvändares energifakturor och historiska användning eller avläsningar av värmekostnadsfördelare är tillgängliga, denna information på begäran av slutanvändaren görs tillgänglig för en av slutanvändaren utsedd leverantör av energitjänster,
säkerställa att slutkunder kan välja elektronisk faktureringsinformation och e-faktura,
säkerställa att tydlig och begriplig information tillhandahålls tillsammans med fakturan för alla slutanvändare i enlighet med bilaga IX punkt 3,
främja it-säkerhet och säkerställa integritet och dataskydd för slutanvändare i enlighet med tillämplig unionsrätt.
Medlemsstaterna får föreskriva att tillhandahållande av faktureringsinformation, på slutkundens begäran, inte får anses utgöra en betalningsbegäran. I sådana fall ska medlemsstaterna säkerställa att flexibla arrangemang för den faktiska betalningen erbjuds.
Artikel 19
Kostnad för tillgång till mätar- och faktureringsinformation för naturgas
Medlemsstaterna ska säkerställa att slutkunder får alla sina fakturor och sin faktureringsinformation om energianvändning utan kostnad och att slutkunder utan kostnad och på lämpligt sätt har tillgång till uppgifter om sin användning.
Artikel 20
Kostnad för tillgång till mätnings-, fakturerings- och användningsinformation för värme, kyla och varmvatten för hushållsbruk
KAPITEL IV
KONSUMENTUPPLYSNING OCH ANVÄNDARMAKT
Artikel 21
Grundläggande avtalsenliga rättigheter avseende värme, kyla och varmvatten för hushållsbruk
Slutkunder ska ha rätt till ett avtal med sin leverantör, som anger följande:
Leverantörens namn, adress och kontaktuppgifter.
De tjänster som tillhandahålls och kvaliteten på de tjänster som ingår.
De typer av underhållstjänster som ingår i avtalet utan tilläggsavgifter.
På vilket sätt aktuell information om tillämpliga tariffer, avgifter för underhållstjänster och kombinerade varor eller tjänster kan erhållas.
Avtalets löptid och villkoren för förlängning eller uppsägning av avtalet och tjänsterna, inklusive varor eller tjänster som kombineras med dessa tjänster, och om avtalet kan sägas upp avgiftsfritt.
De villkor för ersättning och återbetalning som tillämpas om den avtalade kvaliteten på tjänster inte uppnås, inbegripet felaktig eller försenad fakturering.
Hur det tvistlösningsförfarande utanför domstol som avses i artikel 22 inleds.
Information om konsumentens rättigheter, inbegripet information om behandlingen av klagomål och all den information som avses i denna punkt, som ska vara tydligt angiven på fakturan eller på företagets webbplats och inbegripa kontaktuppgifter eller en länk till webbplatsen för den gemensamma kontaktpunkt som avses i artikel 22.3 e.
Kontaktuppgifter som gör det möjligt för kunden att identifiera den relevanta gemensamma kontaktpunkt som avses i artikel 22.3 a.
Leverantörernas villkor ska vara skäliga och ska tillhandahållas slutkunder i förväg. Den information som avses i denna punkt ska ges innan avtalet ingås eller bekräftas. Om avtal ingås genom mellanhänder ska denna information också ges innan avtalet ingås.
Slutkunder och slutanvändare ska ges en sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren, inbegripet priser och tariffer, på ett begripligt sätt och uttryckt på ett kortfattat och enkelt språk.
Slutkunder ska på ett transparent sätt ges en kopia av avtalet och tydlig information om tillämpliga priser, tariffer och standardvillkor för tillgång till och utnyttjande av tjänster avseende värme, kyla och varmvatten för hushållsbruk.
Medlemsstaterna ska besluta vem som ska vara ansvarig för att på begäran, på lämpligt sätt och utan kostnad ge den information som avses i denna punkt till de slutanvändare som inte har något direkt eller individuellt avtal med en leverantör.
Artikel 22
Information och medvetandehöjande
Med avseende på tillämpningen av denna artikel ska dessa åtgärder omfatta en rad instrument och politiska åtgärder för att främja ett förändrat beteende, såsom
skatteincitament,
tillgång till finansiering, kuponger, bidrag eller subventioner,
offentligt stödda energianvändningsbedömningar och riktade rådgivningstjänster och stödåtgärder för hushållskunder, särskilt personer som påverkas av energifattigdom, utsatta kunder och, om tillämpligt, personer som bor i subventionerade bostäder,
riktade rådgivningstjänster för små och medelstora företag och mikroföretag,
informationsspridning i tillgänglig form till personer med funktionsnedsättning,
projektmodeller,
aktiviteter på arbetsplatsen,
utbildningsverksamhet,
digitala verktyg,
strategier för engagemang.
Med avseende på tillämpningen av denna artikel ska de åtgärder som avses i artikel 2 innefatta upprättande av stödjande ramar för sådana marknadsaktörer som de som avses i punkt 1, särskilt för följande:
Inrättande av gemensamma kontaktpunkter eller liknande mekanismer för tillhandahållande av teknisk, administrativ och finansiell rådgivning om energieffektivitet, t.ex. energikontroller för hushåll, energirenovering av byggnader, information om byte av gamla och ineffektiva värmesystem mot moderna och mer effektiva anordningar och användning av förnybar energi och energilagring för byggnader, till slutkunder och slutanvändare, särskilt hushåll och mindre icke-hushållskunder, inbegripet små och medelstora företag och mikroföretag.
Samarbete med privata aktörer som tillhandahåller tjänster såsom energikartläggningar och energianvändningsbedömningar, finansieringslösningar och genomförande av energirenoveringar.
Kommunikation om kostnadseffektiva förändringar i fråga om energianvändning som är lätta att genomföra.
Spridning av information om energieffektivitetsåtgärder och finansieringsinstrument.
Tillhandahållande av gemensamma kontaktpunkter där slutkunder och slutanvändare kan få tillgång till all nödvändig information om sina rättigheter, tillämplig rätt och tillgängliga mekanismer för tvistlösning i händelse av en tvist. Dessa gemensamma kontaktpunkter kan ingå i allmänna konsumentupplysningsställen.
Vid tillämpning av denna artikel ska medlemsstaterna i samarbete med behöriga myndigheter och, när så är lämpligt, privata intressenter inrätta särskilda gemensamma kontaktpunkter eller liknande mekanismer för tillhandahållande av teknisk, administrativ och finansiell rådgivning för energieffektivitet. Dessa inrättningar ska
ge rådgivning med effektiv information om tekniska och finansiella möjligheter och lösningar för hushåll, små och medelstora företag, mikroföretag och offentliga organ,
ge heltäckande stöd till alla hushåll, med särskild inriktning på hushåll som påverkas av energifattigdom och de byggnader som har sämst energiprestanda, samt till ackrediterade företag och installatörer som tillhandahåller eftermonteringstjänster, anpassade till olika typer av bostäder och geografiska områden, och ge stöd som omfattar de olika etapperna i eftermonteringsprojektet, även för att underlätta genomförandet av en minimistandard för energiprestanda, om en sådan standards fastställs i en unionsrättsakt,
ge råd om beteenden avseende energianvändning.
De särskilda gemensamma kontaktpunkter som avses i punkt 4 ska, när så är lämpligt,
tillhandahålla information om kvalificerade yrkespersoner inom energieffektivitet,
samla in aggregerade typuppgifter från energieffektivitetsprojekt, utbyta erfarenheter och göra dem tillgängliga för allmänheten;
sammanlänka potentiella projekt med marknadsaktörer, särskilt småskaliga, lokala projekt.
Vid tillämpningen av första stycket b ska kommissionen bistå medlemsstaterna i syfte att underlätta utbyte av, och stärka det gränsöverskridande samarbetet avseende, bästa praxis.
Kommissionen ska ge medlemsstaterna riktlinjer för att utveckla dessa gemensamma kontaktpunkter i syfte att skapa ett harmoniserat tillvägagångssätt i hela unionen. Riktlinjerna ska uppmuntra samarbete mellan offentliga organ, energikontor och lokalt ledda initiativ.
Vid behov ska medlemsstaterna säkerställa att alternativa tvistlösningsorgan samarbetar för att tillhandahålla enkla, rättvisa, transparenta, oberoende, ändamålsenliga och effektiva mekanismer för tvistlösning utanför domstol vid tvister som uppstår rörande produkter eller tjänster som är kopplade till, eller kombinerade med, en produkt eller tjänst som omfattas av detta direktiv.
Det ska vara obligatoriskt för företag att delta i mekanismer för tvistlösning utanför domstol för hushållskunder, om inte medlemsstaten kan visa kommissionen att andra mekanismer är lika ändamålsenliga.
Åtgärder för att avlägsna sådana hinder kan innefatta tillhandahållande av incitament, upphävande eller ändring av tillämpliga föreskrifter i lagar och andra författningar, antagande av riktlinjer och tolkningsmeddelanden eller förenkling av administrativa förfaranden, inbegripet nationella regler och åtgärder som reglerar beslutsprocesserna i andelsägda egendomar, samt möjligheten att använda externa finansieringslösningar. Åtgärderna kan kombineras med tillhandahållande av utbildning samt specifik information om och tekniskt stöd för energieffektivitet till sådana marknadsaktörer som de som avses i punkt 1.
Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att stödja en flerpartsdialog med relevanta parter, t.ex. lokala och regionala myndigheter, arbetsmarknadens parter, fastighetsägar- och hyresgästföreningar, konsumentorganisationer, energidistributörer eller företag som säljer energi i detaljistledet, energitjänsteföretag, gemenskaper för förnybar energi, medborgarenergigemenskaper, offentliga myndigheter och organ, med syfte att lägga fram förslag om gemensamt godtagna åtgärder, incitament och riktlinjer som rör delade incitament mellan ägare och hyresgäster eller mellan ägare till en byggnad eller byggnadsenhet.
Varje medlemsstat ska rapportera sådana hinder och åtgärder som vidtagits i dess långsiktiga renoveringsstrategi, som fastställts enligt artikel 2a i direktiv 2010/31/EU och förordning (EU) 2018/1999.
Artikel 23
Partnerskap för energieffektivitet
Om ett partnerskap inrättas ska kommissionen, i lämpliga fall, utse en ordförande för varje sektorsspecifikt partnerskap för energieffektivitet på unionsnivå.
Sådana färdplaner skulle utgöra ett värdefullt bidrag när det gäller att hjälpa sektorer att planera de nödvändiga investeringar som krävs för att uppnå målen i detta direktiv och förordning (EU) 2021/1119 samt underlätta gränsöverskridande samarbete mellan aktörer för att stärka den inre marknaden.
Artikel 24
Stärkande och skydd av utsatta kunder och minskande av energifattigdomen
När de definierar begreppet utsatta kunder enligt artikel 3.3 i direktiv 2009/73/EG och artikel 28.1 i direktiv (EU) 2019/944 ska medlemsstaterna beakta slutanvändarna.
För att stödja personer som påverkas av energifattigdom, utsatta kunder, personer i låginkomsthushåll och, om tillämpligt, personer som bor i subventionerade bostäder, ska medlemsstaterna i tillämpliga fall göra följande:
Vidta åtgärder för förbättrad energieffektivitet för att mildra fördelningseffekterna från andra policyer och åtgärder, såsom beskattningsåtgärder som genomförs i enlighet med artikel 10 i detta direktiv, eller tillämpningen av utsläppshandel i byggnads- och transportsektorn i enlighet med direktivet 2003/87/EG.
På bästa möjliga sätt använda den offentliga finansiering som finns tillgänglig på unionsnivå och nationell nivå, även, i tillämpliga fall, det finansiella bidrag som medlemsstaterna får från den sociala klimatfonden i enlighet med artiklarna 9 och 14 i förordning (EU) 2023/955, samt intäkter från auktioner inom ramen för handel med utsläppsrätter enligt EU:s system för handel med utsläppsrätter i enlighet med direktiv 2003/87/EG, för investeringar i förbättrad energieffektivitet som prioriterade åtgärder.
Göra framåtblickande investeringar i åtgärder för förbättrad energieffektivitet innan fördelningseffekterna av andra policyer och åtgärder får verkan.
Främja tekniskt bistånd och utrullning av möjliggörande finansiering och finansiering och finansieringsverktyg, såsom lån med fakturafinansiering, lokal förlustreserv, garantifonder, medel riktade till totalrenoveringar och renoveringar med minimienergivinster.
Främja tekniskt bistånd för sociala aktörer för att främja utsatta kunders aktiva deltagande på energimarknaden och positiva ändringar av deras energikonsumtionsmönster.
Säkerställa tillgång till finansiering, bidrag eller subventioner som är kopplade till minimienergivinster och därigenom underlätta tillgång till överkomliga banklån eller särskilda krediter.
Medlemsstaterna får anförtro expertnätverket uppgiften att tillhandahålla rådgivning om följande:
Nationella definitioner, indikatorer och kriterier för energifattigdom, energifattiga personer och utsatta kunder, inbegripet slutanvändare.
Utveckling eller förbättring av relevanta indikatorer och dataset av betydelse för frågan om energifattigdom, vilka ska användas och vara föremål för rapportering.
Metoder och åtgärder för att säkerställa levnadskostnadernas överkomlighet, främjande av neutralitet mellan boendekostnader eller sätt att säkerställa att offentliga medel som investeras i åtgärder för förbättrad energieffektivitet gagnar både ägare av och hyresgäster i byggnader och byggnadsenheter, i synnerhet när det gäller personer i låginkomsthushåll, utsatta kunder och, om tillämpligt, personer som bor i subventionerade bostäder.
Åtgärder för att förebygga eller åtgärda situationer där enskilda grupper löper större risk att påverkas av energifattigdom eller i högre grad drabbas av dess verkningar, till exempel på grundval av inkomst, kön, hälsotillstånd eller tillhörighet till en minoritetsgrupp, samt demografi.
KAPITEL V
EFFEKTIV ENERGIFÖRSÖRJNING
Artikel 25
Bedömning och planering avseende värme och kyla
Medlemsstaterna ska utse den behöriga myndighet som ska ansvara för att utföra dessa kostnads–nyttoanalyser, tillhandahålla de detaljerade metoderna och antagandena i enlighet med bilaga XI och fastställa och offentliggöra förfarandena för den ekonomiska analysen.
Om det av den heltäckande bedömning som avses i punkt 1 i den här artikeln och den analys som avses i punkt 3 i den här artikeln inte framgår att det finns en potential vars fördelar är större än kostnaderna, inbegripet de administrativa kostnaderna för utförandet av den kostnads-nyttoanalys som avses i artikel 26.7, får den berörda medlemsstaten, i förekommande fall tillsammans med de lokala och regionala myndigheterna, undanta anläggningar från kraven i punkterna 1 och 3 i den här artikeln.
Medlemsstaterna ska säkerställa att regionala och lokala myndigheter utarbetar lokala värme- och kylplaner åtminstone i kommuner med en totalbefolkning som överstiger 45 000 . Dessa planer bör åtminstone
vara baserade på den information och de data som tillhandahålls i de heltäckande bedömningar som görs i enlighet med punkt 1 och omfatta en uppskattning och kartläggning av potentialen för att öka energieffektiviteten, inbegripet medelst beredskap för lågtemperaturfjärrvärme, högeffektiv kraftvärme, återvinning av spillvärme, och förnybar energi inom värme och kyla inom det specifika området,
vara förenliga med principen om energieffektivitet först,
omfatta en strategi för utnyttjandet av den identifierade potentialen enligt led a,
utarbetas med deltagande av alla berörda regionala eller lokala intressenter och säkerställa allmänhetens deltagande, inbegripet systemansvariga för lokal energiinfrastruktur,
beakta relevant befintlig energiinfrastruktur,
beakta de gemensamma behoven hos lokalsamhällen och en mångfald av lokala eller regionala administrativa enheter eller regioner,
bedöma rollen för energigemenskaper och andra konsumentledda initiativ som aktivt kan bidra till genomförandet av lokala värme- och kylprojekt,
inkludera en analys av värme- och kylanordningar i lokala byggnadsbestånd, med beaktande av den områdesspecifika potentialen för energieffektivitetsåtgärder och genom att ta itu med de byggnader som har sämst prestanda och behoven hos utsatta hushåll,
bedöma hur genomförandet av policyer och åtgärder ska finansieras och identifiera finansiella mekanismer som gör det möjligt för konsumenterna att övergå till förnybar värme och kyla,
innefatta en utvecklingsbana för att uppnå planernas mål om klimatneutralitet och en övervakning av utvecklingen i fråga om genomförandet av identifierade policyer och åtgärder,
syfta till att ersätta gamla och ineffektiva värme- och kylapparater hos offentliga organ med högeffektiva alternativ, i syfte att fasa ut fossila bränslen,
bedöma potentiella synergier med de angränsande regionala eller lokala myndigheternas planer för att uppmuntra gemensamma investeringar och kostnadseffektivitet.
Medlemsstaterna ska säkerställa att alla berörda parter, inbegripet offentliga och berörda privata intressenter, ges möjlighet att delta i utarbetandet av värme- och kylplaner, den heltäckande bedömning som avses i punkt 1 samt policyer och åtgärder som avses i punkt 5.
I detta syfte ska medlemsstaterna utarbeta rekommendationer som stöder de regionala och lokala myndigheternas genomförande av policyer och åtgärder avseende energieffektiv värme och kyla baserad på förnybar energi på regional och lokal nivå med utnyttjande av den identifierade potentialen. Medlemsstaterna ska stödja regionala och lokala myndigheter i största möjliga utsträckning och på alla sätt, inklusive finansiellt stöd och tekniska stödsystem. Medlemsstaterna ska säkerställa att värme- och kylplanerna är i linje med andra lokala klimat-, energi- och miljöplaneringskrav för att undvika administrativ börda för de lokala och regionala myndigheterna samt uppmuntra till ett effektivt genomförande av planerna.
Lokala värme- och kylplaner får genomföras gemensamt av en grupp bestående av flera angränsande lokala myndigheter under förutsättning att det geografiska och administrativa sammanhanget samt värme- och kylinfrastrukturen lämpar sig för detta.
Lokala värme- och kylplaner ska bedömas av en behörig myndighet och vid behov följas av lämpliga genomförandeåtgärder.
Artikel 26
Värme- och kylförsörjning
För att säkerställa en effektivare användning av primärenergi och öka andelen förnybar energi inom värme- och kylförsörjning som går in i nätet ska ett effektivt system för fjärrvärme och fjärrkyla uppfylla följande kriterier:
Till och med den 31 december 2027, ett system som använder minst 50 % förnybar energi, 50 % spillvärme, 75 % kraftvärmeproducerad värme eller 50 % av en kombination av sådan energi och värme.
Från och med den 1 januari 2028, ett system som använder minst 50 % förnybar energi, 50 % spillvärme, 50 % förnybar energi och spillvärme, 80 % högeffektiv kraftvärmeproducerad värme eller åtminstone en kombination av sådan värmeenergi som går in i nätet där andelen förnybar energi är minst 5 % och den totala andelen förnybar energi, spillvärme och högeffektiv kraftvärmeproducerad värme är minst 50 %.
Från och med den 1 januari 2035, ett system som använder minst 50 % förnybar energi, 50 % spillvärme, eller 50 % förnybar energi och spillvärme, eller ett system där den totala andelen förnybar energi, spillvärme eller högeffektiv kraftvärmeproducerad värme är minst 80 % och där den totala andelen förnybar energi eller spillvärme dessutom är minst 35 %.
Från och med den 1 januari 2040, ett system som använder minst 75 % förnybar energi, 75 % spillvärme eller 75 % förnybar energi och spillvärme, eller ett system som använder minst 95 % förnybar energi, spillvärme och högeffektiv kraftvärmeproducerad värme och där den totala andelen förnybar energi eller spillvärme dessutom är minst 35 %.
Från och med den 1 januari 2045, ett system som använder minst 75 % förnybar energi, 75 % spillvärme eller 75 % förnybar energi och spillvärme.
Från och med den 1 januari 2050, ett system som använder enbart förnybar energi, enbart spillvärme eller enbart en kombination av förnybar energi och spillvärme.
Medlemsstaterna får också, som ett alternativ till de kriterier som anges i punkt 1 i denna artikel, välja kriterier för hållbarhetsprestanda som grundar sig på mängden växthusgasutsläpp från systemet för fjärrvärme och fjärrkyla per enhet värme eller kyla som levereras till kunderna, med beaktande av åtgärder som har genomförts för att uppfylla skyldigheten i enlighet med artikel 24.4 i direktiv (EU) 2018/2001. Vid valet av dessa kriterier ska ett effektivt system för fjärrvärme och fjärrkyla ha följande maximala mängder växthusgasutsläpp per enhet värme eller kyla som levereras till kunderna:
till och med den 31 december 2025: 200 gram/kWh.
från och med den 1 januari 2026: 150 gram/kWh.
från och med den 1 januari 2035: 100 gram/kWh.
från och med den 1 januari 2045: 50 gram/kWh.
från och med den 1 januari 2050: 0 gram/kWh.
För att ett system för fjärrvärme och fjärrkyla ska betecknas som effektivt, ska medlemsstaterna, när det byggs eller dess försörjningsenheter genomgår omfattande uppgradering, säkerställa att systemet eller enheterna uppfyller de kriterier i punkt 1 eller 2 som är tillämpliga vid den tidpunkt då systemet tas i drift eller fortsätter sin drift efter uppgraderingen. När ett system för fjärrvärme och fjärrkyla byggs eller dess försörjningsenheter genomgår omfattande uppgradering ska medlemsstaterna också säkerställa att
det inte förekommer någon ökad användning av andra fossila bränslen än naturgas i befintliga värmekällor jämfört med ett genomsnitt av årsförbrukningen under de föregående tre kalenderåren med full drift före uppgraderingen, och
att eventuella nya värmekällor i systemet inte använder några andra fossila bränslen än naturgas, om de har byggts eller uppgraderats till och med 2030.
För att bedöma den ekonomiska genomförbarheten med att öka energieffektiviteten för värme- och kylförsörjningen ska medlemsstaterna se till att en kostnads–nyttoanalys i enlighet med bilaga XI utförs på anläggningsnivå när följande anläggningar nyplaneras eller genomgår omfattande uppgradering:
En termisk elproduktionsanläggning med en genomsnittlig årlig total energitillförsel på mer än 10 MW, för att utvärdera kostnaderna och fördelarna med att driva anläggningen som en högeffektiv kraftvärmeanläggning.
En industrianläggning med en genomsnittlig årlig total energitillförsel på över 8 MW, för att bedöma utnyttjandet av spillvärme i anläggningen och utanför anläggningen.
En tjänsteanläggning med en genomsnittlig årlig energitillförsel på över 7 MW, såsom anläggningar för rening av avloppsvatten och LNG-anläggningar, för att bedöma utnyttjandet av spillvärme i anläggningen och utanför anläggningen.
Ett datacenter med en total energitillförselnivå på över 1 MW, för att bedöma kostnads–nyttoanalysen, inbegripet men inte begränsat till teknisk genomförbarhet, kostnadseffektivitet och påverkan på energieffektivitet och efterfrågan på lokal värme, inklusive säsongsvariationer, med att utnyttja spillvärme för att tillgodose ekonomiskt motiverad efterfrågan, och med anslutningen av denna anläggning till ett fjärrvärmenät eller ett effektivt fjärrkylsystem baserat på förnybar energi eller andra tillämpningar för återvinning av spillvärme.
Den analys som avses i första stycket d ska beakta kylsystemslösningar som tillåter att spillvärmen avlägsnas eller fångas in på en användbar temperaturnivå med minimal ytterligare energitillförsel.
Medlemsstaterna ska sträva efter att undanröja hinder för användning av spillvärme och stödja användningen av spillvärme om anläggningarna nyplaneras eller genomgår uppgradering.
Installation av utrustning avsedd för avskiljning av koldioxid som produceras av en förbränningsanläggning inför dess geologiska lagring i enlighet med bestämmelserna i direktiv 2009/31/EG, ska inte betraktas som uppgradering med avseende på tillämpningen av leden b och c i denna punkt.
Medlemsstaterna ska kräva att kostnads–nyttoanalysen ska genomföras i samarbete med de företag som ansvarar för driften av anläggningen.
Medlemsstater får från punkt 7 undanta
toppbelastnings- och reservanläggningar för elproduktion som planeras vara i drift 1 500 driftstimmar per år som ett rullande medelvärde över en period av fem år, baserat på ett kontrollförfarande som medlemsstaterna fastställt i syfte att se till att detta undantagskriterium uppfylls,
anläggningar som behöver vara placerade nära en geologisk lagringsplats som godkänts inom ramen för direktiv 2009/31/EG,
datacenter vars spillvärme används eller kommer att användas i ett fjärrvärmenät eller direkt för uppvärmning, varmvatten för hushållsbruk eller annan användning i den byggnad eller grupp av byggnader eller anläggningar där den är belägen.
Medlemsstaterna får också fastställa tröskelvärden, uttryckta som mängden tillgänglig nyttiggjord spillvärme, efterfrågan på värme eller avstånden mellan industrianläggningar och fjärrvärmenäten, i syfte att undanta enskilda anläggningar från punkt 7 c och d.
Medlemsstaterna ska anmäla undantag som beslutats enligt denna punkt till kommissionen.
Medlemsstaterna ska besluta om de tillståndskriterier som avses i artikel 8 i direktiv (EU) 2019/944, eller motsvarande kriterier i syfte att
beakta resultatet av den heltäckande bedömning som avses i artikel 25.1,
säkerställa att kraven i punkt 7 uppfylls,
beakta resultatet av den kostnads–nyttoanalys som avses i punkt 7.
Artikel 27
Omvandling, överföring och distribution av energi
KAPITEL VI
HORISONTELLA BESTÄMMELSER
Artikel 28
Tillgängliga kvalificerings-, ackrediterings- och certifieringssystem
Medlemsstaterna ska säkerställa att leverantörer av certifiering eller motsvarande kvalificeringssystem, inbegripet lämpliga utbildningsprogram vid behov, ackrediteras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 ( 13 ) eller godkänns enligt konvergerande nationell lagstiftning eller nationella standarder.
Senast den 11 oktober 2024, ska kommissionen
i samarbete med en grupp av experter som nominerats av medlemsstaterna inrätta en ram för eller utforma en kampanj för att locka fler människor till energieffektivitetsyrken, samtidigt som respekten för principen om icke-diskriminering säkerställs,
bedöma genomförbarheten av att inrätta en gemensam åtkomstplattform, där så är möjligt med hjälp av befintliga initiativ, för att ge stöd till medlemsstaterna när de fastställer sina åtgärder för att säkerställa den lämpliga nivå av kvalificerade yrkespersoner som behövs för att hålla jämna steg med framstegen i fråga om energieffektivitet i syfte att uppnå unionens klimat- och energimål. Plattformen skulle samla experter från medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter, utbildningsinstitutioner, den akademiska världen och andra relevanta intressenter för att främja och gynna bästa praxis för kvalificeringssystem och utbildningsprogram i syfte att säkerställa fler yrkespersoner inom energieffektivitet samt omskolning och kompetensutveckling för befintliga yrkespersoner för att tillgodose marknadens behov.
Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att göra användarna uppmärksamma på att dessa system finns tillgängliga i enlighet med artikel 29.1.
Artikel 29
Energitjänster
Medlemsstaterna ska främja energitjänstemarknaden och små och medelstora företags tillgång till denna genom att sprida tydlig och lättillgänglig information om
tillgängliga energitjänsteavtal och klausuler som bör ingå i ett sådant kontrakt för att garantera energibesparingar och slutkunders rättigheter,
finansiella instrument, incitament, bidrag, revolverande fonder, garantier, försäkringssystem och lån till stöd för projekt inom området energieffektivisering,
tillgängliga leverantörer av energitjänster, såsom energitjänsteföretag, som är kvalificerade eller certifierade, och deras kvalifikationer eller certifieringar i enlighet med artikel 28,
tillgängliga övervaknings- och kontrollmetoder och kvalitetskontrollsystem.
Medlemsstaterna får uppmuntra offentliga organ att kombinera avtal om energiprestanda med utökade energitjänster, inbegripet efterfrågeflexibilitet och lagring, för att säkerställa energibesparingar och genomgående upprätthålla de uppnådda resultaten genom kontinuerlig övervakning, effektiv drift och underhåll.
Medlemsstaterna ska stödja den offentliga sektorn när det gäller att gå igenom erbjudanden om tjänster, särskilt för renovering av byggnader genom att
tillhandahålla modeller för avtal om energiprestanda som innehåller åtminstone de punkter som räknas upp i bilaga XV och ta hänsyn till de befintliga europeiska eller internationella standarderna, tillgängliga upphandlingsriktlinjer och Eurostats vägledning om den statistiska behandlingen av avtal om energiprestanda i offentliga räkenskaper,
tillhandahålla information om bästa praxis för avtal om energiprestanda, inbegripet en kostnads–nyttoanalys med ett livscykeltänkande, om sådan finns tillgänglig,
främja och tillgängliggöra för allmänheten en databas över genomförda och pågående projekt som avser avtal om energiprestanda vilken även omfattar planerade och uppnådda energibesparingar.
Medlemsstaterna ska ge stöd så att marknaden för energitjänster fungerar på ett korrekt sätt genom att vidta följande åtgärder:
Fastställa och offentliggöra en eller flera kontaktpunkter där slutkunder kan få den information som avses i punkt 1.
Avlägsna lagstiftningshinder och andra hinder för användning av avtal om energiprestanda och andra modeller för energieffektivitetstjänster för identifiering eller genomförande av energibesparingsåtgärder, eller både och,
Inrätta och främja rollen för rådgivande organ och oberoende mellanhänder på marknaden, inbegripet gemensamma kontaktpunkter eller liknande stödmekanismer, för att stimulera marknadsutvecklingen på efterfråge- och utbudssidan, och göra information om dessa stödmekanismer allmänt tillgänglig och åtkomlig för marknadsaktörer.
Artikel 30
Nationell energieffektivitetsfond, finansiering och tekniskt stöd
De åtgärder som avses i punkt 7 ska innefatta följande:
Mobilisering av kapitalinvesteringar i energieffektivitet genom beaktande av de vidare effekterna av energibesparingar.
Underlättande av genomförandet av särskilda finansieringsinstrument för energieffektivitet och finansieringssystem i stor skala som ska inrättas av finansinstitut.
Säkerställande av bättre ekonomiska resultatindikatorer och indikatorer för energiprestanda genom att
undersöka ytterligare hur investeringar i energieffektivitet ökar värdet på underliggande tillgångar,
stödja studier för att bedöma det ekonomiska värdet av andra än energirelaterade fördelar vid investeringar i energieffektivitet.
I syfte att mobilisera privat finansiering av energieffektivitetsåtgärder och energirenoveringar ska medlemsstaterna när de genomför detta direktiv
överväga hur de energiledningssystem och energikartläggningar som avses i artikel 11 kan användas på bättre sätt för att påverka beslutsfattandet,
optimera användningen av de möjligheter och verktyg som finns tillgängliga i unionsbudgeten och som föreslagits i initiativet om smart finansiering för smarta byggnader och i kommissionens meddelande av den 14 oktober 2020: En renoveringsvåg för Europa – miljöanpassa våra byggnader, skapa jobb och förbättra liv.
Vägledningen ska syfta till att hjälpa medlemsstaterna och marknadsaktörerna att utveckla och genomföra sina energieffektivitetsinvesteringar, inbegripet inom de olika unionsprogrammen, och ska ge förslag till lämpliga finansiella mekanismer och innovativa finansieringslösningar, med en kombination av bidrag, finansieringsinstrument och projektutvecklingsstöd, för att skala upp befintliga initiativ och använda unionsprogrammen som en katalysator för att stimulera och utlösa privat finansiering.
Kommissionen ska i detta syfte, senast den 30 mars 2024 överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet, vilken vid behov åtföljs av ett lagstiftningsförslag.
Medlemsstaterna ska senast den 15 mars 2025 och därefter vartannat år, som en del av sina integrerade nationella energi- och klimatlägesrapporter som lämnats in enligt artikel 17 och i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) 2018/1999, lämna följande uppgifter till kommissionen:
volymen av offentliga investeringar i energieffektivitet och den genomsnittliga hävstångseffekt som uppnåtts genom offentlig finansiering till stöd för energieffektivitetsåtgärder,
volymen av låneprodukter för energieffektivitet, med åtskillnad mellan olika produkter,
om relevant, inrättade nationella finansieringsprogram för att öka tillämpningen av energieffektivitet och bästa praxis samt innovativa finansieringssystem för energieffektivitet.
För att underlätta utarbetandet av den rapport som avses i första stycket i denna punkt ska kommissionen integrera de krav som anges i det stycket i den gemensamma mall som fastställs i de genomförandeakter som antagits i enlighet med artikel 17.4 i förordning (EU) 2018/1999.
Vid fullgörandet av den skyldighet som avses i punkt 17 b, och utan att det påverkar tillämpningen av ytterligare nationella åtgärder, ska medlemsstaterna beakta de befintliga upplysningsskyldigheterna för finansinstitut, inbegripet följande:
Regler om upplysningar för kreditinstitut enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2178 ( 14 ).
Krav på offentliggörande av ESG-risker för kreditinstitut i enlighet med artikel 449a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 ( 15 ).
För att underlätta insamling och aggregering av uppgifter om volymen av låneprodukter för energieffektivitet i syfte att fullgöra den skyldighet som avses i punkt 17 b ska kommissionen senast den 15 mars 2024 ge medlemsstaterna vägledning om arrangemang för att få tillgång till, samla in och aggregera uppgifter om volymen av låneprodukter för energieffektivitet på nationell nivå.
Artikel 31
Omvandlingsfaktorer och primärenergifaktorer
KAPITEL VII
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 32
Sanktioner
Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder senast den 11 oktober 2025 utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.
Artikel 33
Delegerade akter
Artikel 34
Utövande av delegeringen
Artikel 35
Översyn och övervakning av genomförandet
Senast den 31 oktober 2025 och därefter vart fjärde år ska kommissionen utvärdera de befintliga åtgärderna för att öka energieffektiviteten och minska koldioxidutsläppen från uppvärmning och kylning. Utvärderingen ska beakta samtliga följande aspekter:
Tendenser i fråga om energieffektivitet och utsläpp av växthusgaser inom uppvärmning och kylning, även fjärrvärme och fjärrkyla.
Kopplingar mellan vidtagna åtgärder.
Ändringar vad gäller energieffektivitet och utsläpp av växthusgaser inom uppvärmning och kylning.
Befintliga och planerade energieffektivitetspolicyer och -åtgärder och policyer och åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser på unionsnivå och nationell nivå.
Åtgärder som medlemsstaterna tillhandahållit i sina heltäckande bedömningar enligt artikel 25.1 i detta direktiv och anmält i enlighet med artikel 17.1 i förordning (EU) 2018/1999.
Senast den 31 oktober 2025 och vart fjärde år därefter ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om denna utvärdering, vid behov åtföljd av lagstiftningsförslag, för att säkerställa att unionens klimat- och energimål uppnås.
Utvärderingen ska innefatta följande:
En bedömning av detta direktivs allmänna effektivitet och behovet av ytterligare anpassning av unionens energieffektivitetspolitik i enlighet med målen för Parisavtalet och mot bakgrund av den ekonomiska utvecklingen och utvecklingen på innovationsområdet.
En detaljerad bedömning av de sammanlagda makroekonomiska effekterna av detta direktiv, med tonvikt på effekterna på unionens energitrygghet, energipriser, minimering av energifattigdom, ekonomiska tillväxt, konkurrenskraft, jobbskapande och rörlighetskostnader samt hushållens köpkraft.
Unionens överordnade energieffektivitetsmål för 2030 enligt artikel 4.1, i syfte att justera de målen uppåt om betydande kostnadsminskningar inträffar till följd av ekonomisk eller teknisk utveckling, eller om så krävs för att uppnå unionens mål för minskning av koldioxidutsläppen för 2040 eller 2050, eller unionens internationella åtaganden om minskning av koldioxidutsläpp.
En bedömning av om medlemsstaterna ska fortsätta att uppnå nya årliga besparingar i enlighet med artikel 8.1 första stycket led b iv för tioårsperioder efter 2030.
En bedömning av om medlemsstaterna ska fortsätta att säkerställa att minst 3 % av den totala golvytan i uppvärmda och/eller kylda byggnader som ägs av offentliga organ renoveras varje år i enlighet med artikel 6.1 med sikte på att revidera renoveringstakten enligt den artikeln.
En bedömning av om en andel av medlemsstaternas energibesparingar även fortsättningsvis ska uppnås bland personer som påverkas av energifattigdom, utsatta kunder, och, om tillämpligt, personer som bor i subventionerade bostäder, i enlighet med artikel 8.3, för tioårsperioderna efter 2030.
En bedömning av om medlemsstaterna ska fortsätta att uppnå en minskning av den slutliga energianvändningen i enlighet med artikel 5.1.
Effekterna av detta direktiv vad avser stöd till ekonomisk tillväxt, ökad industriproduktion, utbyggnad av förnybar energi eller avancerade insatser för klimatneutralitet.
Utvärderingen ska även omfatta effekterna på insatserna för att elektrifiera ekonomin och införandet av vätgas, inbegripet huruvida någon ändring av behandlingen av rena förnybara energikällor kan vara motiverad och ska, om så är lämpligt, föreslå lösningar på eventuella identifierade negativa effekter.
Rapporten ska åtföljas av en detaljerad bedömning av om det är nödvändigt att ändra detta direktiv för att förenkla regelverket och ska, om så är lämpligt, åtföljas av förslag om ytterligare åtgärder.
Artikel 36
Införlivande
Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 4.5 tredje stycket, 12.1, 26.3 och 28.6. senast de datum som anges i artiklarna. De ska genast underrätta kommissionen om texten till dessa bestämmelser.
När en medlemsstat antar dessa åtgärder ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävs genom det här direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.
Artikel 37
Ändring av förordning (EU) 2023/955
I artikel 2 i förordning (EU) 2023/955 ska led 1 ersättas med följande:
energifattigdom: energifattigdom enligt definitionen i artikel 2.52 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/1791 ( *1 ).
Artikel 38
Upphävande
Direktiv 2012/27/EU, i dess ändrade lydelse enligt de akter som förtecknas i del A i bilaga XVI, ska upphöra att gälla med verkan från och med den 12 oktober 2025, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristerna för införlivandet med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i del B i bilaga XVI.
Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga XVII.
Artikel 39
Ikraftträdande och tillämpning
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artiklarna 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19 och 20 och bilagorna II, VIII, IX, XII, XIII och XIV ska tillämpas från och med den 12 oktober 2025.
Artikel 37 ska tillämpas från och med den 30 juni 2024.
Artikel 40
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
BILAGA I
NATIONELLA BIDRAG TILL UNIONENS ENERGIEFFEKTIVITETSMÅL FÖR 2030 NÄR DET GÄLLER SLUTLIG ENERGIANVÄNDNING OCH/ELLER PRIMÄRENERGIANVÄNDNING
1. Nivån för de nationella bidragen beräknas på grundval av följande vägledande formler:
där CEU är en korrektionsfaktor, Target är den nationella ambitionsnivån och FECB2030 respektive PECB2030 syftar på 2020 års EU-referensscenario som används som grundscenario för 2030.
2. I följande vägledande formel ingår objektiva kriterier som återspeglar de faktorer som förtecknas i artikel 4.3 d i–iv, som var och en används för att fastställa den nationella ambitionsnivån i procent (Target) och har samma vikt i formeln (0,25):
Bidrag som är beroende av tidiga insatser (Fearly-action).
Ett bidrag som beror på BNP per capita (Fwealth).
Ett bidrag som beror på energiintensitet (Fintensity).
Ett bidrag som baseras på potentialen för kostnadseffektiv energibesparing (Fpotential).
3. Fearly-action ska beräknas för varje medlemsstat som produkten av dess mängd energibesparingar och den förbättring av energiintensiteten som varje medlemsstat uppnått. Mängden energibesparingar för varje medlemsstat ska beräknas på grundval av minskningen av energianvändningen (i toe) i förhållande till unionens minskning av energianvändningen mellan treårsgenomsnittet för perioden 2007–2009 och treårsgenomsnittet för perioden 2017–2019. Förbättringen av energiintensiteten för varje medlemsstat ska beräknas på grundval av minskningen av energiintensiteten (i toe/EUR) i förhållande till unionens minskning av energiintensiteten mellan treårsgenomsnittet för perioden 2007–2009 och treårsgenomsnittet för perioden 2017–2019.
4. Fwealth ska beräknas för varje medlemsstat på grundval av dess treårsgenomsnitt av Eurostats index för BNP per capita i fasta priser i förhållande till unionens treårsgenomsnitt för perioden 2017–2019, uttryckt i köpkraftspariteter (PPP).
5. Fintensity ska beräknas för varje medlemsstat på grundval av dess treårsgenomsnitt för slutlig energiintensitet (FEC eller PEC relativt BNP i fasta priser, uttryckt i köpkraftspariteter (PPP)) i förhållande till unionens treårsgenomsnitt för perioden 2017–2019.
6. Fpotential ska beräknas för varje medlemsstat på grundval av besparingarna av slutlig energi eller primärenergi enligt scenariot PRIMES MIX 55 % för 2030. Besparingarna uttrycks i förhållande till prognoserna i 2020 års EU-referensscenario för 2030.
7. För vart och ett av kriterierna i punkt 2 a–d ska en undre och en övre gräns tillämpas. Ambitionsnivån ska för faktorerna Fwealth, Fintensity och Fpotential begränsas till 50 % och 150 % av unionens genomsnittliga ambitionsnivå för en viss faktor. Ambitionsnivån ska för faktor Fearly-action begränsas till 50 % och 100 % av unionens genomsnittliga ambitionsnivå.
8. Om inget annat anges är Eurostat källan till de ingångsdata som används för att beräkna faktorerna.
9. Ftotal ska beräknas som den viktade summan av samtliga fyra faktorer (Fearly-action, Fwealth, Fintensity och Fpotential). Målet (Target) ska sedan beräknas som produkten av den totala faktorn Ftotal och unionsmålet.
10. Kommissionen ska beräkna en korrektionsfaktor CEU för primärenergi och slutlig energi, som ska tillämpas för att justera summan av resultaten av formeln för alla nationella bidrag till respektive unionsmål 2030. Faktorn CEU är samma för alla medlemsstater.
BILAGA II
ALLMÄNNA PRINCIPER FÖR BERÄKNING AV KRAFTVÄRMEPRODUCERAD EL
Del I
Allmänna principer
De värden som används för beräkning av kraftvärmeproducerad el ska fastställas på grundval av den förväntade eller faktiska driften av pannan under normala användningsvillkor. För mikrokraftvärmepannor får beräkningen baseras på certifierade värden.
Kraftvärmeproducerad el ska betraktas som lika med pannans totala årliga elproduktion, uppmätt vid anslutningspunkten till huvudgeneratorerna i följande fall:
I kraftvärmepannor av typerna 2, 4, 5, 6, 7 och 8 som anges i del II, med en total årlig effektivitet som av medlemsstaterna fastställts till minst 75 %.
I kraftvärmepannor av typerna 1 och 3 som anges i del II, med en total årlig effektivitet som av medlemsstaterna fastställts till minst 80 %.
I kraftvärmepannor med en total årlig effektivitet under det värde som anges i punkt 1 a, nämligen de kraftvärmepannor av typerna 2, 4, 5, 6, 7 och 8 som anges i del II, eller med en total årlig effektivitet under det värde som anges i punkt 1 b, nämligen de kraftvärmepannor av typerna 1 och 3 som anges i del II, ska följande formel användas för att beräkna kraftvärmeproducerad el:
ECHP=HCHP*C
där
ECHP är mängden kraftvärmeproducerad el,
C är el–värmeförhållandet.
HCHP är mängden av nyttiggjord värme från kraftvärmeproduktionen (beräknad för detta ändamål som den totala värmeproduktionen minus den värme som producerats i separata pannor eller genom direkt ångavtappning från ånggeneratorn före turbinen).
Beräkningen av kraftvärmeproducerad el ska grundas på det verkliga el–värmeförhållandet. Om det verkliga el–värmeförhållandet för en kraftvärmepanna är okänt, får följande standardvärden användas, särskilt för statistiska ändamål, för de kraftvärmepannor av typerna 1, 2, 3, 4 och 5 som avses i del II, förutsatt att beräknad mängd kraftvärmeproducerad el understiger eller är lika med pannans totala elproduktion:
|
Typ av panna |
Standardvärden för el–värme-förhållandet, C |
|
Kombicykel med värmeåtervinning |
0,95 |
|
Mottrycksturbin |
0,45 |
|
Kondensturbin med ångavtappning |
0,45 |
|
Gasturbin med värmeåtervinning |
0,55 |
|
Förbränningsmotor |
0,75 |
Om medlemsstaterna fastställer standardvärden för el–värmeförhållanden för de pannor av typerna 6, 7, 8, 9, 10 och 11 som avses i del II, ska dessa värden offentliggöras och anmälas till kommissionen.
Om en del av energiinnehållet i den bränslemängd som använts för kraftvärmeprocessen återvinns i kemikalier, kan denna del subtraheras från bränslemängden innan den totala effektiviteten i enlighet med punkterna 1 och 2 beräknas.
Medlemsstaterna får fastställa el–värmeförhållandet som förhållandet mellan el och nyttiggjord värme vid en kraftvärmeprocess som används vid dellast med användning av de operativa uppgifterna för den specifika pannan.
Medlemsstaterna får använda andra rapporteringsperioder än årliga rapporteringsperioder för de beräkningar som görs enligt punkterna 1 och 2.
Del II
Kraftvärmetekniker som omfattas av detta direktiv
Kombicykel med värmeåtervinning
Mottrycksturbin
Kondensturbin med ångavtappning
Gasturbin med värmeåtervinning
Förbränningsmotor
Mikroturbiner
Stirlingmotorer
Bränsleceller
Ångmaskiner
Organiska Rankinecykler
Andra typer av tekniker eller kombinationer som innefattar kraftvärme.
Vid genomförande och tillämpning av de allmänna principerna för beräkning av kraftvärmeproducerad el ska medlemsstaterna använda de detaljerade riktlinjer som fastställts genom kommissionens beslut 2008/952/EG ( 16 ).
BILAGA III
METOD FÖR ATT FASTSTÄLLA KRAFTVÄRMEPROCESSENS EFFEKTIVITET
De värden som används för beräkning av kraftvärmeproduktionens effektivitet och besparingarna av primärenergi ska fastställas på grundval av den förväntade eller faktiska driften av pannan under normala driftsförhållanden.
a) Högeffektiv kraftvärme
Vid tillämpningen av detta direktiv ska högeffektiv kraftvärmeproduktion uppfylla följande kriterier:
När en kraftvärmepanna byggs eller genomgår omfattande uppgradering ska medlemsstaterna säkerställa att användningen av andra fossila bränslen än naturgas i befintliga värmekällor inte ökar jämfört med den genomsnittliga årliga förbrukningen under de tre föregående kalenderåren med full drift före uppgraderingen, och att inga nya värmekällor i systemet använder andra fossila bränslen än naturgas.
b) Beräkning av primärenergibesparingar
De primärenergibesparingar som görs till följd av kraftvärmeproduktion i enlighet med definitionen i bilaga II ska beräknas enligt följande formel:
där
PES är primärenergibesparingarna,
CHP Hη är kraftvärmeproduktionens värmeeffektivitet definierad som årlig produktion av nyttiggjord värme dividerad med den bränslemängd som använts för att producera summan av nyttiggjord värme och el från kraftvärme,
Ref Hη är referensvärdet för effektivitet för separat värmeproduktion,
CHP Eη är kraftvärmeproduktionens eleffektivitet definierad som årlig elproduktion genom kraftvärme dividerad med den bränslemängd som använts för att producera summan av nyttiggjord värme och el genom kraftvärme. Om en kraftvärmepanna framställer mekanisk energi, kan den årliga elproduktionen genom kraftvärme ökas med ytterligare en faktor som motsvarar en lika stor mängd el som den mekaniska energin. Denna ytterligare faktor ger inte rätt att utfärda ursprungsgarantier i enlighet med artikel 26.13.
Ref Eη är referensvärdet för effektivitet för separat elproduktion.
c) Beräkningar av energibesparingar med alternativ beräkningsmetod
Medlemsstaterna får beräkna primärenergibesparingar från produktion av värme och el och mekanisk energi såsom anges nedan utan att tillämpa bilaga II, för att kunna utesluta den icke-kraftvärmeproducerade värmen och elen i processen. Sådan produktion kan betraktas som framställning genom högeffektiv kraftvärme under förutsättning att den uppfyller effektivitetskriterierna i led a i denna bilaga och, för kraftvärmepannor med en kapacitet på över 25 MW, den totala kapaciteten överskrider 70 %. En specifikation av den mängd kraftvärmeproducerad el som framställs genom denna produktion ska för utfärdande av ursprungsgaranti och för statistiska ändamål emellertid fastställas i enlighet med bilaga II.
Om primärenergibesparingarna för en process beräknas enligt vad som anges ovan ska primärenergibesparingarna beräknas enligt formeln i led b i denna bilaga varvid ”CHP Hη” ska ersättas med ”Hη” och ”CHP Eη” ska ersättas med ”Eη” där
Hη betecknar processens värmeeffektivitet, definierad som den årliga värmeproduktionen dividerad med den bränslemängd som använts för att producera summan av värmeproduktionen och elproduktionen.
Eη betecknar processens eleffektivitet, definierad som den årliga elproduktionen dividerad med den bränslemängd som använts för att producera summan av värmeproduktionen och elproduktionen. Om en kraftvärmepanna framställer mekanisk energi, kan den årliga elproduktionen genom kraftvärme ökas med ytterligare en faktor som motsvarar en lika stor mängd el som den mekaniska energin. Denna ytterligare faktor ger inte rätt att utfärda ursprungsgarantier i enlighet med artikel 26.13.
Medlemsstaterna får använda andra rapporteringsperioder än årliga rapporteringsperioder för de beräkningar som görs enligt leden b och c i denna bilaga.
För mikrokraftvärmepannor får beräkningen baseras på certifierade uppgifter.
d) Referensvärden för effektivitet för separat produktion av värme och el
Dessa harmoniserade referensvärden för effektivitet ska bestå av en uppsättning värden som differentieras av relevanta faktorer, bland annat konstruktionsår och bränsletyper, och de ska grundas på en väldokumenterad analys, bland annat med beaktande av uppgifter från operativ användning under realistiska förhållanden, bränslemix och klimatförhållanden samt tillämpad kraftvärmeteknik.
Referensvärdena för effektivitet för separat produktion av värme och el i enlighet med den formel som anges i led b ska fastställa driftseffektiviteten hos den separata värme- och elproduktion som ska ersättas av kraftvärme.
Referensvärdena för effektivitet ska beräknas enligt följande principer:
För kraftvärmepannor ska jämförelsen med separat elproduktion utgå från principen att samma bränslekategorier jämförs.
Varje kraftvärmepanna ska jämföras med den bästa tillgängliga och ekonomiskt motiverade tekniken för separat produktion av värme och el på marknaden under kraftvärmepannans konstruktionsår.
Referensvärdena för effektivitet för kraftvärmepannor som är äldre än tio år ska fastställas som referensvärdet för pannor som är tio år gamla.
Referensvärdena för effektivitet för separat produktion av el och värme ska återspegla klimatskillnaderna mellan medlemsstaterna.
BILAGA IV
KRAV PÅ ENERGIEFFEKTIVITET FÖR OFFENTLIG UPPHANDLING
Inom ramen för tilldelningsförfaranden för offentlig upphandling och koncessioner ska upphandlande myndigheter och upphandlande enheter som köper produkter, tjänster, byggnader och byggentreprenader ska de,
om en produkt omfattas av en delegerad akt som antagits enligt förordning (EU) 2017/1369, direktiv 2010/30/EU eller en relaterad genomförandeakt från kommissionen, endast köpa de produkter som uppfyller kriterierna enligt artikel 7.2 i den förordningen,
om en produkt som inte omfattas av led a omfattas av en genomförandeåtgärd enligt direktiv 2009/125/EG, endast köpa produkter som uppfyller riktvärden för energieffektivitet som anges i den genomförandeåtgärden,
om en produkt eller tjänst omfattas av unionens kriterier för grön offentlig upphandling eller tillgängliga motsvarande nationella kriterier, med relevans för produktens eller tjänstens energieffektivitet, göra sitt bästa för att endast köpa produkter och tjänster som uppfyller åtminstone de centrala tekniska specifikationer som fastställs i relevanta kriterier för unionens gröna offentliga upphandling eller tillgängliga motsvarande nationella kriterier, bland annat för datacenter, serverrum och molntjänster, vägbelysning och trafiksignaler, och datorer, bildskärmar, datorplattor och smarttelefoner.
endast köpa däck som uppfyller kriterierna för den högsta klassificeringen för drivmedelseffektivitet, enligt definitionen i förordning (EU) 2020/740, vilket inte ska förhindra offentliga organ att köpa däck med högsta klassificering för väggrepp på vått underlag eller klassificering för externt däck- och vägbanebuller av säkerhetsskäl eller för allmänhälsan,
i sina anbud om tjänsteavtal kräva att tjänsteleverantörer, i syfte att tillhandahålla tjänsterna i fråga, endast använder produkter som uppfyller leden a, b och d vid leverans av tjänsterna i fråga; detta krav ska endast gälla nya produkter som köpts in av tjänsteleverantörer helt eller delvis i syfte att tillhandahålla tjänsten i fråga,
köpa eller ingå nya hyresavtal avseende byggnader som uppfyller åtminstone nivån för nära-nollenergi, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6 i detta direktiv, såvida inte syftet med inköpet är att
vidta totalrenovering eller rivning av byggnaden,
i fråga om offentliga organ, att sälja byggnaden vidare utan att använda den för det offentliga organets eget syfte, eller
bevara byggnaden som en byggnad med officiellt skydd som del av en utvald miljö, eller på grund av dess särskilda arkitektoniska eller historiska värde.
Efterlevnaden av kraven i led f i denna bilagaska verifieras genom de energiprestandacertifikat som avses i artikel 11 i direktiv 2010/31/EU.
BILAGA V
GEMENSAMMA METODER OCH PRINCIPER FÖR ATT BERÄKNA INVERKAN AV KVOTPLIKTSYSTEM FÖR ENERGIEFFEKTIVITET ELLER ANDRA POLICYÅTGÄRDER ENLIGT ARTIKLARNA 8, 9, 10 OCH 30.14
1. Metoder för att beräkna andra energibesparingar än de som följer av beskattningsåtgärder vid tillämpning av artiklarna 8, 9, 10 och 30.14.
Kvotpliktiga, deltagande eller bemyndigade parter eller genomförande offentliga myndigheter får använda följande metoder för att beräkna energibesparingar:
Förmodade besparingar i förhållande till resultaten av tidigare, oberoende kontrollerade energiförbättringar i liknande anläggningar. Den generiska metoden kallas förhandsbedömning (ex ante).
Uppmätta besparingar, där besparingarna från insättandet av en åtgärd, eller av ett åtgärdspaket, fastställs genom registrering av den faktiskt minskade energianvändningen, med beaktande av faktorer som additionalitet, nyttjande, produktionsnivåer och väder vilka kan påverka användningen. Den generiska metoden kallas efterhandsbedömning (ex post).
Skattade besparingar, där tekniska bedömningar av besparingar används. Denna metod får användas enbart om det är svårt eller oproportionellt dyrt att fastställa solida uppmätta data för en särskild anläggning, t.ex. vid byte till en kompressor eller elmotor som har en annan kWh-klassificering än den för vilken oberoende information om besparingar har uppmätts, eller om dessa bedömningar baseras på nationellt fastställda metoder och riktmärken som görs av kvalificerade eller ackrediterade experter som är oberoende av de berörda kvotpliktiga, deltagande eller bemyndigade parterna.
Vid beräkning av energibesparingar enligt artikel 8.3 som kan räknas in för att uppfylla skyldigheten i den artikeln får medlemsstaterna uppskatta energibesparingarna för personer som påverkas av energifattigdom, utsatta kunder, personer i låginkomsthushåll och, i tillämpliga fall, personer som bor i subventionerade bostäder på grundval av tekniska bedömningar med hjälp av standardiserade villkor eller parametrar för boende- och värmekomfort, till exempel parametrar som definieras i nationella byggregler. Det sätt på vilket komfort bedöms för åtgärder i byggnader bör rapporteras av medlemsstaterna till kommissionen tillsammans med förklaringar av de beräkningsmetoder som använts.
Undersökningsbaserade besparingar, där användarnas respons på råd, informationskampanjer, märknings- eller certifieringssystem eller smarta mätare fastställs. Denna metod ska användas enbart för besparingar som följer av förändringar i användarbeteendet. Den får inte användas för besparingar som följer av insättandet av fysiska åtgärder.
2. Vid fastställande av energibesparingar för en energieffektivitetsåtgärd enligt artiklarna 8, 9, 10 och 30.14 ska följande principer tillämpas:
Medlemsstaterna ska visa att ett av målen för policyåtgärden, oavsett om det är nytt eller redan befintligt, är att uppnå energibesparingar i slutanvändningsledet i enlighet med artikel 8.1 och ska tillhandahålla bevis och dokumentation som styrker att energibesparingarna är en följd av en policyåtgärd, inbegripet frivilliga avtal.
Det ska kunna visas att besparingarna är mer långtgående än de som skulle ha inträffat under alla omständigheter, utan de kvotpliktiga, deltagande eller bemyndigade parternas eller de genomförande offentliga myndigheternas verksamhet. För att fastställa vilka besparingar som kan anföras som mer långtgående, ska medlemsstaterna ta hänsyn till hur användningen av och efterfrågan på energi skulle utvecklas i avsaknad av policyåtgärden i fråga genom att beakta åtminstone följande faktorer: energianvändningstendenser, förändringar i användarbeteendet, teknisk utveckling och förändringar som beror på andra åtgärder som genomförts på unionsnivå och nationell nivå.
Besparingar till följd av genomförande av tvingande unionsrätt ska betraktas som besparingar som skulle ha inträffat under alla omständigheter och får därmed inte anföras som energibesparingar vid tillämpning av artikel 8.1. Genom undantag från det kravet får besparingar som rör renovering av befintliga byggnader, inbegripet de besparingar som följer av genomförandet av minimistandarder för energiprestanda för byggnader i enlighet med direktiv 2010/31/EU, anföras som energibesparingar enligt artikel 8.1, förutsatt att det krav på väsentlighet som avses i punkt 3 h i denna bilaga säkerställs. Åtgärder för att främja energieffektivitetsförbättringar i den offentliga sektorn enligt artiklarna 5 och 6 kan komma att beaktas för att uppfylla de energibesparingar som krävs enligt artikel 8.1, förutsatt att de leder till kontrollerbara och mätbara eller uppskattningsbara energibesparingar i slutanvändningsledet. Beräkningen av energibesparingar ska överensstämma med denna bilaga.
Energibesparingar i slutanvändningsledet till följd av genomförandet av åtgärder för förbättrad energieffektivitet som vidtagits i enlighet med nödförordningar enligt artikel 122 i EUF-fördraget får åberopas vid tillämpning av artikel 8.1, förutsatt att de leder till kontrollerbara och mätbara eller uppskattningsbara energibesparingar i slutanvändningsledet, med undantag för de energibesparingar som följer av ransonerings- eller begränsningsåtgärder.
Åtgärder som vidtas i enlighet med förordning (EU) 2018/842 kan anses väsentliga, men medlemsstaterna måste visa att de leder till kontrollerbara och mätbara eller uppskattningsbara energibesparingar i slutanvändningsledet. Beräkningen av energibesparingar ska överensstämma med denna bilaga.
Medlemsstaterna ska enbart räkna in energibesparingar i slutanvändningsledet från policyåtgärder i sektorer eller anläggningar som omfattas av kapitel IVa i direktiv 2003/87/EG om de är ett resultat av genomförandet av artikel 9 eller 10 i detta direktiv och går utöver kraven i direktiv 2003/87/EG eller utöver genomförandet av åtgärder kopplade till gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt det direktivet. Medlemsstaterna ska visa att policyåtgärderna leder till kontrollerbara och mätbara eller uppskattningsbara energibesparingar i slutanvändningsledet. Beräkningen av energibesparingar ska överensstämma med denna bilaga. Om en enhet är en kvotpliktig part enligt ett nationellt kvotpliktsystem för energieffektivitet enligt artikel 9 i detta direktiv och enligt EU:s utsläppshandelssystem för byggnader och vägtransporter enligt kapitel IVa i direktiv 2003/87/EG, ska övervaknings- och kontrollsystemet säkerställa att det koldioxidpris som tillämpas när bränsle frisläpps för konsumtion enligt det kapitlet beaktas vid beräkningen av och rapporteringen om energibesparingarna till följd av åtgärderna.
Besparingar får medräknas endast om de överstiger följande nivåer:
Unionens utsläppsnormer för nya personbilar och nya lätta nyttofordon till följd av genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/631 ( 17 ). Medlemsstaterna måste lägga fram motiveringar, samt sina antaganden och sin beräkningsmetod, för att påvisa additionalitet utöver unionens nya koldioxidkrav för fordon.
Unionskrav avseende avlägsnande från marknaden av vissa energirelaterade produkter till följd av genomförandet av genomförandeåtgärder enligt direktiv 2009/125/EG. Medlemsstaterna ska lämna en motivering, samt sina antaganden och sin beräkningsmetod, för att påvisa additionalitet.
Politik i syfte att uppmuntra till högre nivåer av energieffektivitet hos produkter, utrustning, transportsystem, fordon och bränslen, byggnader och byggnadselement, processer eller marknader ska vara tillåten, med undantag av policyåtgärder
som gäller användning av teknik för direkt förbränning av fossila bränslen och som genomförs från och med den 1 januari 2026, och
för subvention av användningen av teknik för direkt förbränning av fossila bränslen i bostadshus från och med den 1 januari 2026.
Energibesparingar till följd av nya policyåtgärder som genomförs från och med den 1 januari 2024 och som gäller användning av direkt förbränning av fossila bränslen i produkter, utrustning, transportsystem, fordon eller byggnader, eller i samband med byggentreprenader, får inte räknas in för att uppfylla energisparkravet enligt artikel 8.1 b. När det gäller policyåtgärder som främjar kombinationer av teknik är andelen energibesparingar som uppnås med användning av teknik för förbränning av fossila bränslen inte stödberättigande från och med den 1 januari 2024.
Genom undantag från led i får, för perioden 1 januari 2024–31 december 2030, energibesparingar från teknik för direkt förbränning av fossila bränslen som förbättrar energieffektiviteten i energiintensiva företag inom industrisektorn räknas som energibesparingar endast enligt artikel 8.1 b och c till och med den 31 december 2030, under förutsättning att
företaget har genomfört en energikartläggning i enlighet med artikel 11.2 och en genomförandeplan som omfattar
fortsatt användning av teknik för direkt förbränning av fossila bränslen är en energieffektivitetsåtgärd för att minska energianvändningen med en återbetalningsperiod på högst fem år, baserad på metoder för enkla återbetalningsperioder som tillhandahålls av medlemsstaten, som rekommenderas till följd av en energikartläggning i enlighet med artikel 11.2 och som ingår i genomförandeplanen,
användningen av teknik för direkt förbränning av fossila bränslen överensstämmer med den senaste unionslagstiftningen om utsläppsprestanda, inte leder till tekniska inlåsningseffekter och säkerställer framtida kompatibilitet med klimatneutrala alternativa bränslen och tekniker,
användningen av teknik för direkt förbränning av fossila bränslen i företaget inte leder till ökad energianvändning eller ökad kapacitet vid anläggningen i det företaget,
det finns belägg för att ingen alternativ, hållbar lösning med icke-fossila bränslen var tekniskt genomförbar,
användningen av teknik för direkt förbränning av fossila bränslen leder till kontrollerbara och mätbara eller uppskattningsbara energibesparingar i slutanvändningsledet beräknade i enlighet med denna bilaga,
bevis offentliggörs på en webbplats eller görs allmänt tillgängliga för alla intresserade medborgare.
Åtgärder för att främja införande av småskalig förnybar energiteknik på eller i byggnader kan komma att beaktas för att uppfylla de energibesparingar som krävs enligt artikel 8.1, förutsatt att de leder till kontrollerbara och mätbara eller uppskattningsbara energibesparingar vid slutanvändning. Beräkningen av energibesparingar ska överensstämma med denna bilaga.
Åtgärder för att främja installation av solenergiteknik kan komma att beaktas för att uppfylla de energibesparingar som krävs enligt artikel 8.1, förutsatt att de leder till kontrollerbara och mätbara eller uppskattningsbara energibesparingar vid slutanvändning. Den värme som produceras med hjälp av solvärmeteknik från solstrålning kan räknas bort från energianvändningen i slutanvändningsledet.
För politik som påskyndar införandet av effektivare produkter och fordon, med undantag av nya policyåtgärder som genomförs från och med den 1 januari 2024 som gäller användningen av direkt förbränning av fossila bränslen, får en fullständig medräkning anföras under förutsättning att det kan visas att införandet sker före utgången av den genomsnittliga förväntade livslängden för produkten eller fordonet, eller innan produkten eller fordonet vanligen skulle ha ersatts, och att besparingar anföras endast för perioden fram till utgången av den genomsnittliga förväntade livslängden hos den produkt eller det fordon som ska ersättas.
Som stöd till införandet av energieffektivitetsåtgärder ska medlemsstaterna när så är relevant säkerställa att kvalitetsnormerna för produkter, tjänster och insättande av åtgärder bibehålls, eller införs i de fall sådana normer inte finns.
För att ta hänsyn till klimatvariationer mellan regioner får medlemsstaterna välja att justera besparingarna till ett standardvärde eller medge olika energibesparingar i enlighet med temperaturvariationerna mellan regionerna.
Vid beräkningen av energibesparingar ska hänsyn tas till åtgärdernas livslängd och den takt med vilken besparingarna avtar över tid. Vid denna beräkning ska man räkna med de besparingar som varje enskild åtgärd kommer att leda till under perioden från och med datumet för genomförande till och med slutet av varje sparkravsperiod. Alternativt får medlemsstaterna anta en annan metod som uppskattas uppnå minst samma totala mängd besparingar. Om en annan metod används ska medlemsstaterna säkerställa att den totala mängd energibesparingar som beräknas med denna andra metod inte överstiger den mängd energibesparingar som skulle ha blivit resultatet av beräkningen om de besparingar räknas som varje enskild åtgärd kommer att leda till under perioden från och med datumet för genomförande till och med 2030. Medlemsstaterna ska i sina integrerade nationella energi- och klimatplaner som anmälts i enlighet med artiklarna 3 och 7–12 i förordning (EU) 2018/1999 i detalj beskriva vilken annan metod de har använt och vilka åtgärder som har vidtagits för att säkerställa att detta bindande beräkningskrav uppfylls.
3. Medlemsstaterna ska säkerställa att följande krav på policyåtgärder som vidtagits enligt artiklarna 10 och 30.14 uppfylls:
Policyåtgärder och enskilda åtgärder ger kontrollerbara energibesparingar i slutanvändningsledet.
Ansvarsuppgifterna för varje deltagande part, bemyndigade part eller genomförande offentlig myndighet, beroende på vad som är tillämpligt, är tydligt definierade.
De energibesparingar som har uppnåtts eller som ska uppnås fastställs på ett klart och tydligt sätt.
Den mängd energibesparingar som krävs eller som ska uppnås genom policyåtgärden ska uttryckas som antingen primärenergianvändning eller slutlig energianvändning, med användning av de effektiva värmevärden eller primärenergifaktorer som avses i artikel 31.
En årlig rapport om de energibesparingar som uppnåtts av bemyndigade parter, deltagande parter och genomförande offentliga myndigheter tillhandahålls och görs tillgänglig för allmänheten, liksom uppgifter om den årliga energibesparingstendensen.
Resultaten övervakas och lämpliga åtgärder vidtas om framstegen inte är tillfredsställande.
Högst en part får anföra energibesparingar som följer av en enskild åtgärd.
Den deltagande parten, den bemyndigade parten eller den genomförande offentliga myndigheten konstateras vara väsentlig för att de anförda energibesparingarna ska uppnås.
Den deltagande partens, den bemyndigade partens eller den genomförande offentliga myndighetens verksamhet har ingen negativ inverkan på personer som påverkas av energifattigdom, utsatta kunder och, om tillämpligt, personer som bor i subventionerade bostäder.
4. Vid fastställande av energibesparingar som följer av skatterelaterade policyåtgärder som införts enligt artikel 10 ska följande principer gälla:
Priselasticitet på kort sikt för beräkning av inverkan av energiskatteåtgärder ska motsvara känsligheten för prisförändringar hos efterfrågan på energi, och ska uppskattas på grundval av aktuella och representativa officiella uppgiftskällor vilka är tillämpliga på medlemsstaten och, i tillämpliga fall, på grundval av åtföljande studier från ett oberoende institut. Om en annan priselasticitet än elasticitet på kort sikt används ska medlemsstaterna förklara hur energieffektivitetsförbättringar till följd av genomförandet av annan unionslagstiftning har inkluderats i det grundscenario som används för att uppskatta energibesparingarna, eller hur en dubbelräkning av energibesparingar från annan unionslagstiftning har undvikits.
Energibesparingar som följer av kompletterande skattepolitiska instrument, inbegripet skatteincitament eller inbetalningar till fonder, ska redovisas separat.
Uppskattningar av elasticitet på kort sikt bör användas för att bedöma energibesparingarna till följd av beskattningsåtgärder för att undvika överlappning med unionsrätten och andra policyåtgärder.
Medlemsstaterna ska fastställa fördelningseffekterna av beskattning och motsvarande åtgärder för personer som påverkas av energifattigdom, utsatta kunder och, om tillämpligt, personer som bor i subventionerade bostäder, och påvisa effekterna av de mildrande åtgärder som genomförs i enlighet med artikel 24.1, 24.2 och 24.3.
Medlemsstaterna ska lägga fram bevis, inklusive beräkningsmetoder, för att energibesparingar inte räknas dubbelt om effekterna av energi- eller koldioxidbeskattningsåtgärder eller handel med utsläppsrätter i enlighet med direktiv 2003/87/EG överlappar varandra.
5. Anmälan av metod
Medlemsstaterna ska, i enlighet med förordning (EU) 2018/1999, till kommissionen anmäla den detaljerade metod som de föreslår för att upprätthålla de kvotpliktsystem för energieffektivitet och alternativa åtgärder som avses i artiklarna 9, 10 och 30.14 i detta direktiv. Utom när det gäller beskattning ska en sådan anmälan innehålla uppgifter om följande:
Nivån på de energibesparingar som krävs enligt artikel 8.1 första stycket eller besparingar som förväntas uppnås under hela perioden 1 januari 2021–31 december 2030.
Hur den beräknade mängden nya energibesparingar som krävs enligt artikel 8.1 första stycket eller de energibesparingar som förväntas uppnås kommer att fördelas över sparkravsperioden.
Kvotpliktiga, deltagande eller bemyndigade parter eller genomförande offentliga myndigheter.
Målsektorer.
Policyåtgärder och enskilda åtgärder, inbegripet den förväntade totala mängden ackumulerade energibesparingar för varje åtgärd.
Policyåtgärder eller program, eller åtgärder som finansieras inom ramen för en nationell energieffektivitetsfond, vars genomförande prioriteras bland människor som påverkas av energifattigdom, utsatta kunder och, i tillämpliga fall, människor som bor i subventionerade bostäder.
Den andel och den mängd energibesparingar som ska uppnås bland människor som påverkas av energifattigdom, utsatta kunder och, i tillämpliga fall, människor som bor i subventionerade bostäder.
I tillämpliga fall, de indikatorer som tillämpas, den aritmetiska genomsnittsandelen och resultatet av de policyåtgärder som fastställs i enlighet med artikel 8.3.
I tillämpliga fall, inverkan och negativa effekter av policyåtgärder som genomförs i enlighet med artikel 8.3 för människor som påverkas av energifattigdom, utsatta kunder och, i tillämpliga fall, människor som bor i subventionerade bostäder.
Sparkravsperiodens längd för kvotpliktsystemet för energieffektivitet.
I tillämpliga fall, den mängd energibesparingar eller de mål för kostnadsminskningar som de kvotpliktiga parterna ska uppnå bland människor som påverkas av energifattigdom, utsatta kunder och, i tillämpliga fall, människor som bor i subventionerade bostäder.
De åtgärder som föreskrivs i policyåtgärden.
Beräkningsmetod, inbegripet hur additionalitet och väsentlighet har fastställts och vilka metoder och riktmärken som används för förmodade och skattade besparingar och, om så är tillämpligt, de effektiva värmevärden och omvandlingsfaktorer som använts.
Åtgärdernas livslängd och hur de beräknas eller vad de grundas på.
Den metod som valts för att ta hänsyn till klimatvariationer inom medlemsstaten.
Övervaknings- och kontrollsystem för åtgärder enligt artiklarna 9 och 10 och hur deras oberoende från kvotpliktiga, deltagande eller bemyndigade parter säkerställs.
När det gäller beskattning,
målsektorer och skattebetalarsegment,
genomförande offentlig myndighet,
de besparingar som förväntas uppnås,
beskattningsåtgärdens varaktighet,
beräkningsmetod, inbegripet vilken priselasticitet som används och hur den har fastställts, och
hur överlappningar med EU:s utsläppshandelssystem i enlighet med direktiv 2003/87/EG har undvikits och risken för dubbelräkning har undanröjts.
BILAGA VI
MINIMIKRITERIER FÖR ENERGIKARTLÄGGNINGAR, INBEGRIPET DE SOM UTFÖRS SOM EN DEL AV ENERGILEDNINGSSYSTEM
De energikartläggningar som avses i artikel 11 ska
basera sig på aktuella, uppmätta och spårbara operativa data om energianvändning och (för el) användningsprofiler,
omfatta en ingående översyn av energianvändningsprofilen hos byggnader eller grupper av byggnader, industriprocesser eller industrianläggningar, inbegripet transport,
identifiera energieffektivitetsåtgärder för att minska energianvändningen,
identifiera potentialen för kostnadseffektiv användning eller produktion av förnybar energi,
när så är möjligt, bygga på en analys av livscykelkostnaderna i stället för på enkla återbetalningsperioder i syfte att ta hänsyn till långsiktiga besparingar, restvärden för långsiktiga investeringar och diskonton,
vara proportionella och tillräckligt representativa för att kunna ge en tillförlitlig bild av den totala energiprestandan och göra det möjligt att på ett tillförlitligt sätt identifiera de viktigaste möjligheterna till förbättringar.
Energikartläggningarna ska möjliggöra detaljerade och validerade beräkningar för de föreslagna åtgärderna så att tydlig information fås om potentiella besparingar.
De uppgifter som används vid energikartläggningarna ska kunna lagras för historisk analys och uppföljning av resultat.
BILAGA VII
MINIMIKRAV FÖR ÖVERVAKNING OCH OFFENTLIGGÖRANDE AV DATACENTERS ENERGIPRESTANDA
Följande minimiinformation som avses i artikel 12 ska övervakas och offentliggöras när det gäller datacenters energiprestanda:
Datacentrets namn, namn på datacentralens ägare och operatörer, den dag som datacentralen inledde sin verksamhet och den kommun där datacentralen är baserad.
Datacentrets golvyta, installerad effekt, årlig inkommande och utgående datatrafik, och den mängd data som lagras och behandlas i datacentret.
Datacentrets prestanda under det senaste hela kalenderåret i enlighet med centrala prestandaindikatorer avseende bland annat energianvändning, effektutnyttjande, temperaturbörvärden, användning av spillvärme, vattenanvändning och användning av förnybar energi, i tillämpliga fall med användning av CEN/Cenelec EN 50600–4 ”Informationsteknik – Datahallsutrymmen och tillhörande system”, fram till dess att den delegerade akten som antagits i enlighet med artikel 33.3 träder i kraft.
BILAGA VIII
MINIMIKRAV FÖR FAKTURERING OCH FAKTURERINGSINFORMATION GRUNDAD PÅ FAKTISK ANVÄNDNING AV NATURGAS
1. Minimikrav för fakturering
1.1 Fakturering som grundar sig på faktisk användning
För att göra det möjligt för slutkunder att reglera sin egen energianvändning bör fakturering ske på grundval av faktisk användning minst en gång om året, och faktureringsinformation bör göras tillgänglig åtminstone kvartalsvis, på begäran eller om slutkunder har valt att få e-faktura, eller i annat fall två gånger om året. Gas som används enbart för matlagningsändamål får undantas från detta krav.
1.2 Minimikrav på information i fakturan
Medlemsstaterna ska säkerställa att följande information där så är lämpligt görs tillgänglig för slutkunder i tydliga och begripliga termer i eller tillsammans med deras fakturor, kontrakt, transaktioner och kvitton vid distributionsstationer:
Gällande faktiska priser och faktisk energianvändning.
Jämförelser av slutkundens aktuella energianvändning med användningen för samma period föregående år, helst i grafisk form.
Kontaktinformation till användarorganisationer, energikontor eller liknande organ, inklusive webbadresser varifrån information kan hämtas om tillgängliga åtgärder för att förbättra energieffektiviteten, jämförbara slutanvändarprofiler och objektiva tekniska specifikationer för utrustning som använder energi.
Därutöver ska medlemsstaterna, när så är möjligt och ändamålsenligt, säkerställa att jämförelser med en genomsnittlig, normaliserad slutkund eller en jämförelseslutkund i samma användarkategori görs tillgängliga för slutkunder i tydliga och begripliga termer i, tillsammans med eller genom hänvisningar i fakturorna, kontrakten, transaktionerna och kvitton vid distributionsstationer.
1.3. Råd om energieffektivitet som bilaga till fakturor och annan återkoppling till slutkunder
I sina avtal och avtalsändringar samt i fakturorna till kunderna, eller via webbplatser som riktar sig till enskilda kunder, ska energidistributörer, systemansvariga för distributionssystem och företag som säljer energi i detaljistledet på ett tydligt och begripligt sätt till sina kunder lämna kontaktinformation om oberoende användarrådgivning, energikontor eller liknande institutioner, inklusive webbadress, där kunderna kan få råd om tillgängliga energieffektivitetsåtgärder, jämförelseprofiler för deras energianvändning och tekniska specifikationer för apparater som använder energi som kan hjälpa dem att minska apparaternas energianvändning.
BILAGA IX
MINIMIKRAV FÖR FAKTURERINGS- OCH ANVÄNDNINGSINFORMATION FÖR VÄRME, KYLA OCH VARMVATTEN FÖR HUSHÅLLSBRUK
1. Fakturering som grundar sig på faktisk användning eller avläsningar av värmekostnadsfördelare
För att göra det möjligt för slutanvändare att reglera sin egen energianvändning ska fakturering ske på grundval av faktisk användning eller avläsningar av värmekostnadsfördelare minst en gång per år.
2. Minsta frekvens för fakturerings- eller användningsinformation
Fram till den 31 december 2021 ska, i de fall där fjärravläsbara mätare eller värmekostnadsfördelare finns installerade, fakturerings- eller användningsinformation grundad på faktisk användning eller avläsningar av värmekostnadsfördelare tillhandahållas slutanvändare åtminstone kvartalsvis, på begäran eller om slutkunder har valt att få e-faktura, eller i annat fall två gånger per år.
Från och med den 1 januari 2022 ska, i de fall där fjärravläsbara mätare eller värmekostnadsfördelare finns installerade, fakturerings- eller användningsinformation grundad på faktisk användning eller avläsningar av värmekostnadsfördelare tillhandahållas slutanvändare minst månadsvis. Informationen får också göras tillgänglig via internet och uppdateras så ofta som de använda mätanordningarna och systemen tillåter. Värme och kyla får undantas från detta krav utanför säsongerna för uppvärmning eller kylning.
3. Minimikrav på information i fakturan
Medlemsstaterna ska säkerställa att följande information görs tillgänglig för slutanvändare i tydliga och begripliga termer i eller tillsammans med deras fakturor om de grundas på faktisk användning eller avläsningar av värmekostnadsfördelare:
Gällande faktiska priser och faktisk energianvändning eller total värmekostnad och avläsningar av värmekostnadsfördelare.
Den bränslemix som använts och de därmed förknippade årliga växthusgasutsläppen, även för slutanvändare som försörjs med fjärrvärme eller fjärrkyla, och en beskrivning av de olika skatter, avgifter och taxor som tillämpas.
Jämförelser av slutanvändares aktuella energianvändning med användningen för samma period föregående år, i grafisk form och klimatkorrigerade för värme och kyla.
Kontaktinformation (inklusive webbadresser) till organisationer för slutkunder, energikontor eller liknande organ varifrån information om tillgängliga åtgärder för förbättrad energieffektivitet, jämförbara slutanvändarprofiler och objektiva tekniska specifikationer för utrustning som använder energi kan erhållas.
Information om relevanta förfaranden för klagomål, ombudsmanstjänster eller alternativa tvistlösningsmekanismer som är tillämpliga i medlemsstaterna.
Jämförelser med en genomsnittlig, normaliserad slutanvändare eller en jämförelseslutanvändare i samma användarkategori. Vid e-faktura kan sådana jämförelser i stället tillhandahållas på internet med hänvisning i fakturan.
Medlemsstaterna får begränsa omfattningen av kravet på att tillhandahålla information om växthusgasutsläpp i enlighet med första stycket led b så att det endast gäller försörjning från fjärrvärmesystem med en total installerad tillförd effekt som överstiger 20 MW.
Fakturor som inte är grundade på faktisk användning eller avläsningar av värmekostnadsfördelare ska innehålla en tydlig och heltäckande förklaring av hur beloppet i fakturan beräknats och åtminstone den information som avses i leden d och e.
BILAGA X
POTENTIAL FÖR VÄRME- OCH KYLEFFEKTIVITET
Den heltäckande bedömning av den nationella potentialen för uppvärmning och kylning som avses i artikel 25.1 ska innefatta och vara baserad på nedanstående:
Del I
ÖVERSIKT ÖVER VÄRME OCH KYLA
1. Värme- och kylbehovet i form av en bedömning av nyttiggjord energi ( 20 ) och kvantifierad slutlig energianvändning i GWh per år ( 21 ) fördelat på enskilda sektorer:
Bostäder.
Tjänster.
Industri.
Andra sektorer som ensamma svarar för mer än 5 % av det totala nationella behovet av nyttiggjord värme och kyla.
2. Fastställande eller, i fråga om led a i, fastställande eller uppskattning av nuvarande värme- och kylförsörjning:
Fördelat på teknik, i GWh per år ( 22 ), inom de sektorer som avses i punkt 1 och om möjligt fördelat på energi från fossila respektive förnybara källor:
Intern värme- och kylförsörjning inom tjänste- och bostadssektorn, fördelat på
Intern värme- och kylförsörjning inom andra sektorer än tjänste- och bostadssektorn, fördelat på
Extern värme- och kylförsörjning, fördelat på
Identifiering av anläggningar som producerar spillvärme eller spillkyla och deras potentiella värme- eller kylförsörjning, i GWh per år:
Anläggningar för termisk kraftproduktion som kan leverera eller utrustas för att leverera spillvärme med en total tillförd värmeeffekt på mer än 50 MW.
Kraftvärmeanläggningar som använder den teknik som avses i del II i bilaga II med en total tillförd värmeeffekt på mer än 20 MW.
Avfallsförbränningsanläggningar.
Anläggningar för förnybar energi med en total tillförd värmeeffekt på mer än 20 MW, utom de anläggningar som anges i leden i och ii som producerar värme eller kyla med hjälp av energi från förnybara energikällor.
Industrianläggningar med en total tillförd värmeeffekt på mer än 20 MW som kan leverera spillvärme.
Rapporterad andel av fjärrvärme- och fjärrkylsektorns slutliga energianvändning som kommit från förnybara energikällor, spillvärme eller spillkyla ( 23 ) under de senaste fem åren i enlighet med direktiv (EU) 2018/2001.
3. Aggregerade uppgifter om kraftvärmepannor i befintliga nät för fjärrvärme och fjärrkyla i fem kapacitetsintervall som omfattar
primärenergianvändning,
total effektivitet,
primärenergibesparingar,
emissionsfaktorer för koldioxid.
4. Aggregerade uppgifter om befintliga nät för fjärrvärme och fjärrkyla som levereras genom kraftvärme i fem kapacitetsintervall som omfattar
total primärenergianvändning,
primärenergianvändning i kraftvärmepannor,
andelen kraftvärme i försörjningen av fjärrvärme eller fjärrkyla,
förluster i system för fjärrvärme,
förluster i system för fjärrkyla,
anslutningstäthet,
andel system per olika driftstemperaturgrupper.
5. En karta över hela det nationella territoriet som utan att röja kommersiellt känsliga uppgifter visar
efterfrågan på värme och kyla i olika områden med utgångspunkt i analysen i punkt 1, med tillämpning av enhetliga kriterier för att ringa in energitäta områden i kommuner och storstadsområden,
befintliga leveranspunkter för värme och kyla som fastställts enligt punkt 2 b och anläggningar för fjärrvärmedistribution,
planerade leveranspunkter för värme och kyla av det slag som beskrivs i punkt 2 b och identifierade nya områden för fjärrvärme och fjärrkyla.
6. En prognos över hur efterfrågan på värme och kyla kan utvecklas de närmaste 30 åren, angiven i GWh och, särskilt, med beaktande av prognoser för de närmaste tio åren, förändring av efterfrågan i byggnader och olika industrisektorer samt effekten av politik och strategier för efterfrågestyrning, t.ex. långsiktiga strategier för renovering av byggnader enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/844 ( 24 ).
Del II
MÅL, STRATEGIER OCH POLITISKA ÅTGÄRDER
7. Medlemsstatens planerade bidrag till sina nationella målsättningar, mål och bidrag för energiunionens fem dimensioner i enlighet med artikel 3.2 b i förordning (EU) 2018/1999, vilka ska uppnås genom värme- och kyleffektivitet, i synnerhet när det gäller artiklarna 4 b.1–4 och 15.4 b i den förordningen, och med angivande av vad som tillkommit utöver den integrerade nationella energi- och klimatplan som anmälts i enlighet med artiklarna 3 och 7–12 i den förordningen.
8. Allmän översikt över nuvarande politik och åtgärder som beskrivs i den senaste rapport som inlämnats i enlighet med artiklarna 3, 20, 21 och 27 a i förordning (EU) 2018/1999.
Del III
ANALYS AV DEN EKONOMISKA POTENTIALEN FÖR VÄRME- OCH KYLEFFEKTIVITET
9. En analys av den ekonomiska potentialen ( 25 ) hos olika tekniker för värme och kyla ska göras för hela det nationella territoriet med hjälp av den kostnads-nyttoanalys som avses i artikel 25.3 och identifiera alternativa scenarier för mer effektiva tekniker för värme och kyla från förnybara energikällor, i förekommande fall fördelat på energi från fossila respektive förnybara energikällor.
Följande tekniker bör beaktas:
Industriell spillvärme och spillkyla.
Avfallsförbränning.
Högeffektiv kraftvärme.
Förnybara energikällor, t.ex. jordvärme, solenergi och biomassa, utom sådana som används för högeffektiv kraftvärme.
Värmepumpar.
Minskning av värme- och kylförluster från befintliga fjärrnät.
Fjärrvärme och fjärrkyla.
10. Analysen av den ekonomiska potentialen ska inbegripa följande steg och överväganden:
Överväganden:
Kostnads-nyttoanalysen enligt artikel 25.3 ska innehålla en ekonomisk analys som tar hänsyn till socioekonomiska faktorer och miljöfaktorer ( 26 ), samt en finansiell analys som bedömer projekt ur investerarnas synvinkel, varvid nettonuvärdet ska användas som kriterium för bedömningen både i den ekonomiska och den finansiella analysen.
Grundscenariot bör tjäna som utgångspunkt och ta hänsyn till nuvarande politik när den heltäckande bedömningen sammanställs ( 27 ) och vara kopplad till uppgifter som samlas in enligt del I och del II punkt 6 i denna bilaga.
Andra scenarier än grundscenariot ska ta hänsyn till målen avseende energieffektivitet och förnybar energi i förordning (EU) 2018/1999 och varje scenario ska innefatta följande jämfört med grundscenariot:
Scenarier som av tekniska eller finansiella skäl eller på grund av nationell reglering inte är genomförbara får uteslutas i ett tidigt skede av kostnads-nyttoanalysen om detta är berättigat på grundval av noggranna, uttryckliga och väldokumenterade överväganden.
Bedömningen och besluten bör i de analyserade scenarierna beakta kostnader och energibesparingar till följd av den ökade flexibiliteten i energiförsörjningen och en mer optimal drift av elnäten, inbegripet kostnader som undvikits och besparingar från minskade infrastrukturinvesteringar.
Kostnader och nytta
De kostnader och den nytta som avses i led a ska åtminstone omfatta följande:
Kostnader:
Nytta:
Scenarier som är relevanta i jämförelse med för grundscenariot:
Alla scenarier som är relevanta i jämförelse med grundscenariot ska övervägas, inbegripet rollen för effektiv individuell uppvärmning och kylning. Kostnads-nyttoanalysen kan omfatta antingen en bedömning av ett projekt eller en bredare lokal, regional eller nationell bedömning för en grupp av projekt, för att i planeringssyfte fastställa den mest kostnadseffektiva och gynnsamma värme- eller kyllösningen för ett visst geografiskt område utifrån ett grundscenario.
Gränser och samordnad strategi:
Den geografiska gränsen ska omfatta ett lämpligt, väl avgränsat geografiskt område.
Kostnads-nyttoanalyserna ska ta hänsyn till alla relevanta centraliserade eller decentraliserade leveransresurser som är tillgängliga inom systemet och den geografiska gränsen, inbegripet tekniker som beaktas enligt del III punkt 9 i denna bilaga samt uppvärmnings- och kylningsefterfrågans kännetecken och utvecklingstendenser.
Antaganden:
Medlemsstaterna ska för upprättandet av kostnads-nyttoanalyser göra antaganden om priserna på de viktigaste input- och outputfaktorerna och om diskonteringsräntan.
Den diskonteringsränta som används i den ekonomiska analysen för att beräkna nettonuvärdet ska väljas i enlighet med europeiska eller nationella riktlinjer.
Medlemsstaterna ska använda nationella, europeiska eller internationella prognoser för utvecklingen av energipriserna om så är tillämpligt i det nationella, regionala eller lokala sammanhanget.
De priser som används i den ekonomiska analysen ska ta hänsyn till socioekonomisk kostnad och nytta. Externa kostnader, såsom miljö- och hälsoeffekter, bör ingå i den mån det är möjligt, dvs. då ett marknadspris finns eller redan ingår i europeisk eller nationell lagstiftning.
Känslighetsanalys: En känslighetsanalys ska ingå för att utvärdera kostnaderna och nyttan med ett projekt eller en grupp av projekt och baseras på variabla faktorer med en betydande inverkan på resultatet av beräkningarna, t.ex. olika energipriser, efterfrågenivåer, diskonteringsräntor och annat.
Del IV
POTENTIELLA NYA STRATEGIER OCH POLITISKA ÅTGÄRDER
11. En översikt över nya lagstiftningsåtgärder och andra politiska åtgärder ( 28 ) för att infria den ekonomiska potential som fastställts i enlighet med punkterna 9 och 10 tillsammans med en prognos om följande:
Minskningar av växthusgasutsläpp.
Primärenergibesparingar i GWh per år.
Inverkan på andelen från högeffektiv kraftvärme.
Inverkan på andelen från förnybara energikällor i den nationella energimixen och i värme- och kylsektorn.
Kopplingar till nationell finansiell programplanering och kostnadsbesparingar för offentliga budgetar och marknadsaktörer.
En uppskattning av eventuella offentliga stödåtgärder, med en årsbudget och identifiering av potentiella stödelement.
BILAGA XI
KOSTNADS–NYTTOANALYSER
Kostnads–nyttoanalyserna ska tillhandahålla information för de åtgärder som avses i artiklarna 25.3 och 26.7:
Om en anläggning för endast elproduktion eller en anläggning utan värmeåtervinning planeras, ska det göras en jämförelse mellan den planerade anläggningen eller den planerade uppgraderingen och en likvärdig anläggning som producerar samma mängd el eller värme, men som återvinner spillvärme och levererar värme genom högeffektiv kraftvärme eller nät för fjärrvärme och fjärrkyla, eller bådadera.
Inom en given geografisk gräns ska bedömningen ta hänsyn till den planerade anläggningen och samtliga lämpliga befintliga eller potentiella efterfrågepunkter för värme eller kyla som kan försörjas från denna, med beaktande av rationella möjligheter, t.ex. teknisk genomförbarhet och avstånd.
Systemgränsen ska omfatta den planerade anläggningen och värme- och kyllasten, såsom byggnad(er) och industriprocesser. Inom denna systemgräns ska den totala kostnaden för tillhandahållande av värme och el fastställas för båda fallen och jämföras.
Värme- eller kyllasten ska inbegripa befintlig värme- eller kyllast, såsom en industrianläggning eller ett befintligt fjärrvärme- eller fjärrkylsystem, och även, i stadsområden, den värme- eller kyllast och de kostnader som skulle vara aktuella om en grupp av byggnader eller en del av en stad försågs med eller anslöts till ett nytt fjärrvärme- eller fjärrkylnät, eller bådadera.
Kostnads–nyttoanalyserna ska baseras på en beskrivning av den planerade anläggningen och jämförelseanläggningen (jämförelseanläggningarna), däribland elektrisk och termisk kapacitet, i tillämpliga fall, bränsletyp, planerad användning och antalet planerade driftstimmar varje år, plats och efterfrågan på el och värme.
En bedömning av användningen av spillvärme ska beakta aktuell teknik. Vid bedömningen ska hänsyn tas till direkt användning av spillvärme eller uppgradering av spillvärme till högre temperaturnivåer, eller båda. När det gäller återvinning av spillvärme på plats ska åtminstone användningen av värmeväxlare, värmepumpar och värme-till-kraftteknik bedömas. När det gäller återvinning av spillvärme utanför anläggningen ska åtminstone industrianläggningar, jordbruksanläggningar och fjärrvärmenät bedömas som potentiella efterfrågepunkter.
Vid jämförelsen ska efterfrågan på termisk energi och de typer av uppvärmning och kylning som används av närliggande efterfrågepunkter för värme eller kyla beaktas. Jämförelsen ska omfatta infrastrukturkostnaderna för den planerade anläggningen och jämförelseanläggningen.
Kostnads–nyttoanalyser enligt artikel 26.7 ska inbegripa en ekonomisk analys som omfattar en finansiell analys som återspeglar de verkliga kassaflödestransaktioner som följer av investering i och drift av enskilda anläggningar.
Projekt med positivt kostnads–nyttoresultat är de där summan av de diskonterade fördelarna i den ekonomiska och finansiella analysen överskrider summan av de diskonterade kostnaderna (kostnads–nyttoöverskott).
Medlemsstaterna ska fastställa riktlinjer för metoden, antagandena och tidshorisonten för den ekonomiska analysen.
Medlemsstaterna får kräva att de företag som ansvarar för driften av anläggningar för termisk elproduktion, industriföretag, nät för fjärrvärme och fjärrkyla eller andra parter som påverkas av den fastställda systemgränsen och den geografiska gränsen, bidrar med uppgifter som ska användas vid bedömningen av en enskild anläggnings kostnader och fördelar.
BILAGA XII
URSPRUNGSGARANTI FÖR EL PRODUCERAD FRÅN HÖGEFFEKTIV KRAFTVÄRME
Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att säkerställa att
ursprungsgarantin för el producerad från högeffektiv kraftvärme
en och samma energienhet från högeffektiv kraftvärme endast redovisas en gång.
Den ursprungsgaranti som avses i artikel 26.13 ska innehålla åtminstone följande information:
Identitet, placering, typ och kapacitet (termisk och elektrisk) i anläggningen där energin producerades.
Datum och produktionsställe.
Det lägre värmevärdet för bränslekällan från vilken elen producerades.
Mängden och användningen av den värme som producerades tillsammans med elen.
Mängden el från högeffektiv kraftvärme i enlighet med bilaga III som ursprungsgarantin representerar.
Primärenergibesparingarna som beräknades i enlighet med bilaga III på grundval av de harmoniserade effektivitetsreferensvärdena i led d i bilaga III.
Anläggningens nominella elektriska och termiska effektivitet.
Om och i vilken utsträckning anläggningen har fått investeringsstöd.
Om och i vilken utsträckning enheten för energi på något annat sätt dragit nytta av nationella stödsystem, och i så fall vilken typ av stödsystem.
Datum när anläggningen togs i drift.
Datum och utfärdandeland samt ett unikt id-nummer.
Ursprungsgarantin ska ha standardstorleken 1 MWh. Den ska avse nettoelproduktionen mätt vid stationsgränsen och exporterad till nätet.
BILAGA XIII
ENERGIEFFEKTIVITETSKRITERIER FÖR ENERGINÄTREGLERINGAR OCH ELNÄTTARIFFER
1. Nättarifferna ska vara transparenta och icke-diskriminerande, förenliga med artikel 18 i förordning (EU) 2019/943 och kostnadsbaserade i förhållande till de kostnadsbesparingar i näten som uppnåtts genom åtgärder på efterfrågesidan och laststyrning och distribuerad produktion, däribland besparingar från sänkta leveranskostnader eller till följd av nätinvesteringar och en mer optimal nätdrift.
2. Nätreglering och nättariffer ska inte hindra nätoperatörer eller energiåterförsäljare från att ställa till förfogande systemtjänster för laststyrningsåtgärder, efterfrågestyrning och distribuerad produktion på organiserade elmarknader, inbegripet OTC-marknader och elbörser för handel av energi, kapacitet, balanseringstjänster och tilläggstjänster inom alla tidsramar, däribland marknader för terminshandel, dagen före handel och handel under leveransdygnet, i synnerhet
slutkunders överföring av last från högtrafik till lågtrafik, med hänsyn tagen till tillgången på förnybar energi, energi från kraftvärme och distribuerad produktion,
energibesparingar till följd av laststyrning från distribuerade användare genom oberoende aggregatorer,
minskad efterfrågan till följd av energieffektivitetsåtgärder som genomförts av energitjänsteleverantörer, däribland energitjänsteföretag,
anslutning och utleverans från produktionskällor med låga volttal,
anslutning av produktionskällor från en plats som ligger närmare användningen, och
lagring av energi.
3. Nättariffer eller tariffer i detaljistledet får stödja dynamisk prissättning med koppling till efterfrågan från slutkunder, såsom
tidsdifferentierade tariffer,
pris för kritisk högtrafik,
realtidspris, och
högtrafikrabatter.
BILAGA XIV
ENERGIEFFEKTIVITETSKRAV FÖR SYSTEMANSVARIGA FÖR ÖVERFÖRINGSSYSTEM OCH SYSTEMANSVARIGA FÖR DISTRIBUTIONSSYSTEM
Systemansvariga för överföringssystem och systemansvariga för distributionssystem ska
fastställa och offentliggöra sina standardregler för fördelningen av kostnader för tekniska anpassningar, till exempel nätanslutningar, nätförstärkningar och ibruktagande av nya nät, förbättrad nätdrift och regler för icke-diskriminerande genomförande av nätkoder, som behövs för att integrera nya producenter som matar in el producerad från högeffektiv kraftvärme i det sammankopplade nätet,
till nya producenter av el producerad från högeffektiv kraftvärme som vill ansluta sig till systemet tillhandahålla heltäckande och nödvändig information, däribland
en heltäckande och detaljerad uppskattning av kostnaderna för anslutningen,
en rimlig och exakt tidtabell för att ta emot och bearbeta begäran om nätanslutning,
en rimlig indikativ tidtabell för en föreslagen nätanslutning; anslutningsprocessen bör inte ta längre än 24 månader med beaktande av vad som är praktiskt möjligt och icke-diskriminerande,
tillhandahålla standardiserade och förenklade rutiner för anslutning av producenter av distribuerad högeffektiv kraftvärme som underlättar nätanslutningen.
Standardreglerna som avses i första stycket led a ska baseras på objektiva, transparenta och icke-diskriminerande kriterier, som tar särskild hänsyn till alla de kostnader och fördelar som förknippas med anslutningen av producenterna till nätet. De kan omfatta olika typer av anslutning.
BILAGA XV
PUNKTER SOM MINST MÅSTE INGÅ I AVTAL OM ENERGIPRESTANDA ELLER I DE ÅTFÖLJANDE ANBUDSSPECIFIKATIONERNA
BILAGA XVI
Del A
Upphävt direktiv och en förteckning över ändringar av detta (som det hänvisas till i artikel 39)
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU (EUT L 315, 14.11.2012, s. 1) |
|
|
Rådets direktiv 2013/12/EU (EUT L 141, 28.5.2013, s. 28) |
|
|
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/844 (EUT L 156, 19.6.2018, s. 75) |
endast artikel 2 |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2002 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 210) |
|
|
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1) |
endast artikel 54 |
|
Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2019/504 (EUT L 85 I, 27.3.2019, s. 66) |
endast artikel 1 |
|
Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/826 (EUT L 137, 23.5.2019, s. 3) |
|
|
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 (EUT L 158, 14.6.2019, s. 125) |
endast artikel 70 |
Del B
Tidsfrister för införlivande med nationell rätt (som det hänvisas till i artikel 39)
|
Direktiv |
Tidsfrist för införlivande |
|
2012/27/EU |
5 juni 2014 |
|
(EU) 2018/844 |
10 mars 2020 |
|
(EU) 2018/2002 |
25 juni 2020, med undantag av artikel 1.5–1.10 och punkterna 3 och 4 i bilagan 25 oktober 2020 vad gäller artikel 1.5–1.10 och punkterna 3 och 4 i bilagan |
|
(EU) 2019/944 |
31 december 2019 vad gäller artikel 70.5 a 25 oktober 2020 vad gäller artikel 70.4 31 december 2020 vad gäller artikel 70.1–70.3, 70.5 b och 70.6 |
BILAGA XVII
Jämförelsetabell
|
Direktiv 2012/27/EU |
Detta direktiv |
|
Artikel 1 |
Artikel 1 |
|
Artikel 2, inledningen |
Artikel 2, inledningen |
|
Artikel 2 punkt 1 |
Artikel 2 punkt 1 |
|
– |
Artikel 2 punkterna 2, 3 och 4 |
|
Artikel 2 punkt 2 |
Artikel 2 punkt 5 |
|
Artikel 2 punkt 3 |
Artikel 2 punkt 6 |
|
– |
Artikel 2 punkt 7 |
|
Artikel 2 punkt 4 |
Artikel 2 punkt 8 |
|
Artikel 2 punkt 5 |
Artikel 2 punkt 9 |
|
Artikel 2 punkt 6 |
Artikel 2 punkt 10 |
|
Artikel 2 punkt 7 |
Artikel 2 punkt 11 |
|
Artikel 2 punkt 8 |
Artikel 2 punkt 12 |
|
Artikel 2 punkt 9 |
– |
|
Artikel 2 punkt 10 |
Artikel 2 punkt 13 |
|
_ |
Artikel 2 punkterna 14 och 15 |
|
Artikel 2 punkt 11 |
Artikel 2 punkt 16 |
|
Artikel 2 punkt 12 |
Artikel 2 punkt 17 |
|
Artikel 2 punkt 13 |
Artikel 2 punkt 18 |
|
Artikel 2 punkt 14 |
Artikel 2 punkt 19 |
|
Artikel 2 punkt 15 |
Artikel 2 punkt 20 |
|
Artikel 2 punkt 16 |
Artikel 2 punkt 21 |
|
Artikel 2 punkt 17 |
Artikel 2 punkt 22 |
|
Artikel 2 punkt 18 |
Artikel 2 punkt 23 |
|
Artikel 2 punkt 19 |
Artikel 2 punkt 24 |
|
Artikel 2 punkt 20 |
Artikel 2 punkt 25 |
|
Artikel 2 punkt 21 |
Artikel 2 punkt 26 |
|
Artikel 2 punkt 22 |
Artikel 2 punkt 27 |
|
Artikel 2 punkt 23 |
Artikel 2 punkt 28 |
|
Artikel 2 punkt 24 |
Artikel 2 punkt 29 |
|
– |
Artikel 2 punkt 30 |
|
– |
Artikel 2 punkt 31 |
|
Artikel 2 punkt 25 |
Artikel 2 punkt 32 |
|
Artikel 2 punkt 26 |
– |
|
Artikel 2 punkt 27 |
Artikel 2 punkt 33 |
|
Artikel 2 punkt 28 |
Artikel 2 punkt 34 |
|
Artikel 2 punkt 29 |
Artikel 2 punkt 35 |
|
Artikel 2 punkt 30 |
Artikel 2 punkt 36 |
|
Artikel 2 punkt 31 |
Artikel 2 punkt 37 |
|
Artikel 2 punkt 32 |
Artikel 2 punkt 38 |
|
Artikel 2 punkt 33 |
Artikel 2 punkt 39 |
|
Artikel 2 punkt 34 |
Artikel 2 punkt 40 |
|
Artikel 2 punkt 35 |
Artikel 2 punkt 41 |
|
Artikel 2 punkt 36 |
Artikel 2 punkt 42 |
|
Artikel 2 punkt 37 |
Artikel 2 punkt 43 |
|
Artikel 2 punkt 38 |
Artikel 2 punkt 44 |
|
Artikel 2 punkt 39 |
Artikel 2 punkt 45 |
|
Artikel 2 punkt 40 |
– |
|
Artikel 2 punkt 41 |
Artikel 2 punkt 46 |
|
Artikel 2 punkt 42 |
Artikel 2 punkt 47 |
|
Artikel 2 punkt 43 |
Artikel 2 punkt 48 |
|
– |
Artikel 2 punkt 49 |
|
Artikel 2 punkt 44 |
Artikel 2 punkt 50 |
|
Artikel 2 punkt 45 |
Artikel 2 punkt 51 |
|
– |
Artikel 2 punkterna 52, 53, 54, 55 och 56 |
|
– |
Artikel 3 |
|
– |
Artikel 4.1 |
|
Artikel 3.1 första stycket |
Artikel 4.2 första stycket Artikel 4.2 andra stycket |
|
Artikel 3.1 andra stycket, inledningen |
Artikel 4.3 första stycket, inledningen |
|
Artikel 3.1 andra stycket leden a och b |
Artikel 4.3 första stycket leden a och b |
|
Artikel 3.1 andra stycket led c |
– |
|
Artikel 3.1 andra stycket led d |
Artikel 4.3 första stycket led c |
|
Artikel 3.1 tredje stycket, inledningen |
– |
|
– |
Artikel 4.3 första stycket led d, inledningen |
|
– |
Artikel 4.3 första stycket led d i, d ii och d iii |
|
Artikel 3.1 tredje stycket led a |
Artikel 4.3 första stycket led d iv |
|
– |
Artikel 4.3 första stycket led e, inledningen |
|
Artikel 3.1 tredje stycket led b |
Artikel 4.3 första stycket led e i |
|
Artikel 3.1 tredje stycket led c |
Artikel 4.3 första stycket led e ii |
|
Artikel 3.1 tredje stycket led d |
Artikel 4.3 första stycket led e iii |
|
Artikel 3.1 tredje stycket led e |
– |
|
– |
Artikel 4.3 första stycket led e iv |
|
Artikel 3.2 och 3.3 |
– |
|
Artikel 3.4 |
Artikel 35.6 |
|
Artikel 3.5 och 3.6 |
– |
|
– |
Artikel 4.4 |
|
– |
Artikel 4.5 |
|
|
Artikel 4.6 |
|
|
Artikel 4.7 |
|
– |
Artikel 5 |
|
Artikel 5.1 första stycket |
Artikel 6.1 första stycket |
|
Artikel 5.1 andra stycket |
Artikel 6.1 femte stycket |
|
– |
Artikel 6.1 andra och tredje styckena |
|
Artikel 5.1 tredje stycket |
Artikel 6.1 fjärde stycket |
|
Artikel 5.1 fjärde och femte styckena |
– |
|
Artikel 5.2 – |
Artikel 6.2 Artikel 6.2 andra stycket |
|
Artikel 5.3 |
Artikel 6.3 |
|
Artikel 5.4 |
Artikel 6.4 |
|
Artikel 5.5 |
Artikel 6.5 |
|
Artikel 5.5 första stycket led b |
Artikel 6.5 andra stycket led c |
|
– |
Artikel 6.5 andra stycket led b |
|
Artikel 5.6 |
Artikel 6.6 |
|
– |
Artikel 6.6 andra stycket led a |
|
Artikel 5.6 andra stycket |
Artikel 6.6 andra stycket led b |
|
Artikel 5.6 tredje stycket |
Artikel 6.6 tredje stycket |
|
Artikel 5.7 |
– |
|
Artikel 6.1 första stycket |
Artikel 7.1 första stycket |
|
Artikel 6.1 andra stycket |
Artikel 7.1 första stycket |
|
|
Artikel 7.1 andra stycket |
|
|
– |
|
Artikel 6.2, 6.3 och 6.4 |
Artikel 7.2, 7.3 och 7.4 |
|
– |
Artikel 7.5, 7.6, 7.7 och 7.8 |
|
– |
|
|
Artikel 7.1 inledningen, leden a och b |
Artikel 8.1, inledningen, leden a och b |
|
– |
Artikel 8.1 led c |
|
Artikel 7.1 andra stycket |
Artikel 8.5 |
|
Artikel 7.1 tredje stycket |
Artikel 8.1 femte stycket |
|
Artikel 7.1 fjärde stycket |
Artikel 8.1 fjärde stycket |
|
– |
Artikel 8.3 och 8.4 |
|
Artikel 7.2 |
Artikel 8.6 |
|
Artikel 7.3 |
Artikel 8.7 |
|
Artikel 7.4 |
Artikel 8.8 |
|
Artikel 7.5 |
Artikel 8.9 |
|
Artikel 7.6 |
Artikel 8.10 |
|
Artikel 7.7 |
– |
|
Artikel 7.8 |
– |
|
Artikel 7.9 |
– |
|
Artikel 7.10 |
Artikel 8.2 |
|
Artikel 7.11 |
– |
|
|
Artikel 8.11, 8.12 och 8.13 |
|
Artikel 7.12 |
Artikel 8.14 |
|
Artikel 7a.1 |
Artikel 9.1 |
|
Artikel 7a.2 |
Artikel 9.3 |
|
Artikel 7a.3 |
Artikel 9.4 |
|
– |
Artikel 9.2 |
|
– |
Artikel 9.5, 9.6 och 9.7 |
|
Artikel 7a.4 och 7a.5 |
Artikel 9.8 och 9.9 |
|
– |
Artikel 9.10 |
|
Artikel 7a.6 och 7a.7 |
Artikel 9.11 och 9.12 |
|
Artikel 7b.1 och 7b.2 |
Artikel 10.1 och 10.2 |
|
– |
Artikel 10.3 och 10.4 |
|
– |
Artikel 11.1 och 11.2 |
|
– |
Artikel 11.3 och 11.4 |
|
Artikel 8.1 och 8.2 |
Artikel 11.5, 11.6 och 11.7 |
|
Artikel 8.3 och 8.4 |
– |
|
– |
Artikel 11.8 |
|
Artikel 8.5 |
Artikel 11.9 |
|
– |
Artikel 11.10 |
|
Artikel 8.6 |
Artikel 11.11 |
|
Artikel 8.7 |
Artikel 11.12 |
|
– |
Artikel 12 |
|
Artikel 9 |
Artikel 13 |
|
Artikel 9a |
Artikel 14 |
|
Artikel 9b |
Artikel 15 |
|
Artikel 9c |
Artikel 16 |
|
Artikel 10 |
Artikel 17 |
|
Artikel 10a |
Artikel 18 |
|
Artikel 11 |
Artikel 19 |
|
Artikel 12 |
Artikel 20 |
|
– |
Artikel 21 |
|
– |
Artikel 22.1 |
|
Artikel 12.1 |
Artikel 22.2 |
|
Artikel 12.2, inledningen och led a i–a v |
Artikel 22.2 andra stycket leden a–g Artikel 22.2 andra stycket led h |
|
Artikel 12.2 led b |
Artikel 22.3 tredje stycket |
|
– |
Artikel 22.3 tredje stycket led a och b |
|
Artikel 12.2 led b i och b ii |
Artikel 22.3 tredje stycket led c och d |
|
– |
Artikel 22.3 tredje stycket led e |
|
– |
Artikel 22.4–22.9 |
|
– |
Artikel 23 |
|
– |
Artikel 24 |
|
Artikel 13 |
Artikel 32 |
|
Artikel 14.1 |
Artikel 25.1 |
|
– |
Artikel 25.2 |
|
Artikel 14.2 |
Artikel 25.5 |
|
Artikel 14.3 |
Artikel 25.3 första stycket |
|
– |
Artikel 25.3 andra stycket |
|
Artikel 14.4 |
Artikel 25.4 |
|
– |
Artikel 25.6 |
|
– |
Artikel 26.1, 26.2, 26.3, 26.4. 26.5 och 26.6 |
|
Artikel 14.5, inledningen och led a |
Artikel 26.7, inledningen och led a |
|
Artikel 14.5 leden b, c och d |
– |
|
– |
Artikel 26.7 leden b, c och d och andra stycket |
|
Artikel 14.5 andra och tredje styckena |
Artikel 26.7 tredje och fjärde styckena |
|
Artikel 14.6 led a |
Artikel 26.8 led a |
|
Artikel 14.6 led b |
– |
|
Artikel 14.6 led c |
Artikel 26.8 led b |
|
– |
Artikel 26.8 led c |
|
Artikel 14.6 andra och tredje styckena |
Artikel 26.8 andra och tredje styckena |
|
Artikel 14.7, 14.8 och 14.9 |
Artikel 26.9, 26.10 och 26.11 |
|
– |
Artikel 26.12 |
|
Artikel 14.10 och 14.11 |
Artikel 26.13 och 26.14 |
|
Artikel 15.1 andra stycket |
Artikel 27.1 |
|
Artikel 15.1 andra och tredje styckena |
– |
|
– |
Artikel 27.2, 27.3 och 27.4 |
|
Artikel 15.1 fjärde stycket |
Artikel 27.5 |
|
Artikel 15.2 och 15.2a |
– |
|
Artikel 15.3, 15.4 och 15.5 första stycket |
Artikel 27.6, 27.7 och 27.8 |
|
Artikel 15.5 andra stycket |
– |
|
Artikel 15.6 första stycket |
– |
|
Artikel 15.6 andra stycket |
Artikel 27.9 |
|
Artikel 15.7 |
Artikel 27.10 |
|
Artikel 15.9 första stycket |
Artikel 27.11 |
|
Artikel 15.9 andra stycket |
– |
|
Artikel 16.1 och 16.2 |
– |
|
– |
Artikel 28.1, 28.2, 28.3 och 28.5 |
|
Artikel 16.3 |
Artikel 28.4 |
|
Artikel 17.1 första stycket |
– |
|
Artikel 17.1 andra stycket |
Artikel 30.3 |
|
Artikel 17.2 |
Artikel 22.7 |
|
Artikel 17.3 |
– |
|
Artikel 17.4 |
– |
|
Artikel 17.5 |
Artikel 22.10 |
|
Artikel 18.1, inledningen |
Artikel 29.1, inledningen |
|
Artikel 18.1 led a i och a ii |
Artikel 29.1 leden a och b |
|
– |
Artikel 29.1 leden c och d |
|
Artikel 18.1 led b |
Artikel 29.2 |
|
Artikel 18.1 led c |
Artikel 29.3 |
|
– |
Artikel 29.4 |
|
Artikel 18.1 led d i och d ii |
Artikel 29.5 leden a och b |
|
– |
Artikel 29.5 led c |
|
Artikel 18.2 leden a och b |
Artikel 29.6 leden a och b |
|
Artikel 18.2 leden c och d |
– |
|
– |
Artikel 29.6 led c |
|
– |
Artikel 29.7 |
|
Artikel 18.3 |
Artikel 29.8 |
|
Artikel 19.1 led a |
Artikel 22.5 första stycket |
|
Artikel 19.1 led b |
Artikel 7.7 första stycket |
|
Artikel 19.1 andra stycket |
Artikel 22.9 andra stycket |
|
Artikel 19.2 |
– |
|
Artikel 20.1 och 20.2 |
Artikel 30.1 och 30.2 |
|
– |
Artikel 30.3, 30.4 och 30.5 |
|
Artikel 20.3, 20.3a, 20.3b och 20.3c |
Artikel 30.6, 30.7, 30.8 och 30.9 |
|
Artikel 20.3d |
Artikel 30.10 första stycket |
|
– |
Artikel 30.10 andra stycket |
|
Artikel 20.4, 20.5, 20.6 och 20.7 |
Artikel 30.11, 30.13, 30.14 och 30.15 |
|
– |
Artikel 30.12 |
|
– |
Artikel 30.16 |
|
– |
Artikel 30.17 och 30.18 |
|
Artikel 21 |
Artikel 31.1 |
|
Bilaga IV, fotnot 3 |
Artikel 31.2, 31.3 och 31.4 |
|
– |
Artikel 31.5 |
|
Bilaga IV, fotnot 3 |
Artikel 31.6 och 31.7 |
|
Artikel 22.1 och 22.2 |
Artikel 33.1 och 33.2 |
|
– |
Artikel 33.3 |
|
Artikel 23 |
Artikel 34 |
|
Artikel 24.4a, 24.5 och 24.6 |
Artikel 35.1, 35.2 och 35.3 |
|
Artikel 24.7, 24.8, 24.9, 24.10 och 24.12 |
– |
|
Artikel 24.13 och 24.14 |
Artikel 35.4 och 35.5 |
|
Artikel 24.15, inledningen |
Artikel 35.7, inledningen |
|
Artikel 24.15 led a |
– |
|
Artikel 24.15 led b |
Artikel 35.7 led a |
|
– |
Artikel 35.7 leden b, c, d, e, f, g och h |
|
– |
Artikel 35.7 andra stycket |
|
Artikel 24.8 |
Artikel 35.7 tredje stycket |
|
Artikel 25 |
– |
|
Artikel 26 |
– |
|
Artikel 28 |
Artikel 36 |
|
– |
Artikel 37 |
|
Artikel 27 första punkten |
Artikel 38 första punkten |
|
Artikel 27 andra punkten |
– |
|
Artikel 27 tredje punkten |
Artikel 38 andra punkten |
|
|
|
|
Artikel 28.1 första stycket |
Artikel 36.1 första stycket |
|
Artikel 28.1 andra stycket |
– |
|
Artikel 28.1 tredje och fjärde styckena |
Artikel 36.1 andra stycket |
|
Artikel 28.2 |
Artikel 36.2 |
|
Artikel 29 |
Artikel 39 |
|
– |
Artikel 39 andra stycket |
|
– |
Artikel 39 tredje stycket |
|
Artikel 30 |
Artikel 40 |
|
– |
Bilaga I |
|
Bilaga I |
Bilaga II |
|
Bilaga II |
Bilaga III |
|
Bilaga III |
Bilaga IV |
|
Bilaga IV |
– |
|
Bilaga V |
Bilaga V |
|
Bilaga VI – |
Bilaga VI Bilaga VII |
|
Bilaga VII |
Bilaga VIII |
|
Bilaga VIIa |
Bilaga IX |
|
Bilaga VIII |
Bilaga X |
|
Bilaga IX |
Bilaga XI |
|
Bilaga X |
Bilaga XII |
|
Bilaga XI |
Bilaga XIII |
|
Bilaga XII |
Bilaga XIV |
|
Bilaga XIII |
Bilaga XV |
|
Bilaga XV |
– |
|
– |
Bilaga XVI |
|
– |
Bilaga XVII |