02018L1673 — SV — 19.05.2024 — 001.001

Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

►B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2018/1673

av den 23 oktober 2018

om bekämpande av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser

(EGT L 284 12.11.2018, s. 22)

Ändrat genom:

 

 

Officiella tidningen

  nr

sida

datum

►M1

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2024/1226  av den 24 april 2024

  L 1226

1

29.4.2024



▼B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2018/1673

av den 23 oktober 2018

om bekämpande av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser



Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  
Detta direktiv fastställer minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder inom området penningtvätt.
2.  
Detta direktiv är inte tillämpligt på penningtvätt när det gäller egendom som härrör från brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, vilket omfattas av särskilda bestämmelser i direktiv (EU) 2017/1371.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1.

 brottslig verksamhet : alla former av kriminell inblandning i brott som i enlighet med nationell rätt bestraffas med frihetsberövande eller frihetsberövande åtgärd där maximistraffet är mer än ett år eller, i medlemsstater som har en minimitröskel för brott i sitt rättssystem, brott som bestraffas med frihetsberövande eller frihetsberövande åtgärd där lägsta straffet är mer än sex månader. Under alla omständigheter ska brott inom följande kategorier betraktas som brottslig verksamhet:
a) 

Deltagande i organiserade kriminella grupper och beskyddarverksamhet, däribland de brott som anges i rådets rambeslut 2008/841/RIF.

b) 

Terrorism, däribland de brott som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 ( 1 ).

c) 

Människohandel och smuggling av migranter, däribland de brott som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU ( 2 ) och rådets rambeslut 2002/946/RIF ( 3 ).

d) 

Sexuell exploatering, däribland de brott som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU ( 4 ).

e) 

Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen, däribland de brott som anges i rådets rambeslut 2004/757/RIF ( 5 ).

f) 

Olaglig handel med vapen.

g) 

Olaglig handel med stöldgods och annat gods.

h) 

Korruption, däribland de brott som anges i konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i ( 6 ) och i rådets rambeslut 2003/568/RIF ( 7 ).

i) 

Bedrägeri, däribland de brott som anges i rådets rambeslut 2001/413/RIF ( 8 ).

j) 

Penningförfalskning, däribland de brott som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/62/EU ( 9 ).

k) 

Varumärkesförfalskning och piratkopiering av varor.

l) 

Miljöbrott, däribland de brott som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG ( 10 ) eller i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/123/EG ( 11 ).

m) 

Mord och grov misshandel.

n) 

Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan.

o) 

Rån eller stöld.

p) 

Smuggling.

q) 

Skattebrott som rör direkta och indirekta skatter, såsom föreskrivet i nationell rätt.

r) 

Utpressning.

s) 

Förfalskning.

t) 

Sjöröveri.

u) 

Insiderhandel och marknadsmanipulation, däribland de brott som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/57/EU ( 12 ).

v) 

It-brottslighet, däribland de brott som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/40/EU ( 13 ).

▼M1

w) 

Överträdelse av unionens restriktiva åtgärder.

▼B

2.

egendom : tillgångar av alla slag, både fysiska och icke-fysiska, lösa och fasta, materiella och immateriella, samt juridiska dokument och instrument av alla slag, även i elektronisk eller digital form, som styrker äganderätten till eller rättigheter knutna till sådana tillgångar.

3.

juridisk person : varje enhet som är en juridisk person enligt tillämplig rätt, med undantag för stater eller offentliga organ vid utövandet av offentliga maktbefogenheter och offentliga internationella organisationer.

Artikel 3

Penningtvättsbrott

1.  

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att följande handlingar, om de begås uppsåtligen, är straffbara:

a) 

Omsättning eller överlåtelse av egendom med vetskap om att egendomen härrör från brottslig verksamhet, i syfte att hemlighålla eller dölja egendomens olagliga ursprung eller för att hjälpa någon som är inblandad i sådan verksamhet att undandra sig de rättsliga följderna av sitt handlande.

b) 

Hemlighållande eller döljande av en viss egendoms rätta beskaffenhet eller ursprung, dess belägenhet, förfogandet över den, dess förflyttning, de rättigheter som är knutna till den eller äganderätten till den, med vetskap om att egendomen härrör från brottslig verksamhet.

c) 

Förvärv, innehav eller användning av egendom, med vetskap om, vid tiden för mottagandet, att egendomen härrörde från brottslig verksamhet.

2.  
Medlemsstaterna får vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de handlingar som avses i punkt 1 är straffbara om gärningsmannen misstänkte, eller borde ha känt till, att egendomen härrörde från brottslig verksamhet.
3.  

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att

a) 

en tidigare eller samtidig fällande dom för den brottsliga verksamhet som egendomen härrörde från inte utgör en förutsättning för en fällande dom för de brott som avses i punkterna 1 och 2,

b) 

en fällande dom för de brott som avses i punkterna 1 och 2 är möjlig om det kan fastställas att egendomen härrörde från brottslig verksamhet utan att det därvid är nödvändigt att fastställa alla faktiska omständigheter eller alla förhållanden rörande den brottsliga verksamheten, inbegripet gärningsmannens identitet,

c) 

de brott som avses i punkterna 1 och 2 omfattar egendom som härrör från en handling som utförts inom en annan medlemsstats territorium eller inom ett tredjelands territorium, om den handlingen skulle utgöra brottslig verksamhet om den hade begåtts på det egna territoriet.

4.  
När det gäller punkt 3 c i denna artikel får medlemsstaterna vidare kräva att den relevanta handlingen utgör ett brott enligt den nationella rätten i den andra medlemsstaten eller det tredjeland där brottet begåtts, utom då den utgör ett av de brott som avses i artikel 2.1 a–e och h enligt definitionen i tillämplig unionsrätt.
5.  
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de handlingar som avses i punkt 1 a och b är straffbara om de begås av personer som begick eller var inblandade i den brottsliga verksamhet från vilken egendomen härrörde.

Artikel 4

Medhjälp, anstiftan och försök

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att medhjälp, anstiftan och försök till de brott som avses i artikel 3.1 och 3.5 är straffbara.

Artikel 5

Påföljder för fysiska personer

1.  
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de brott som avses i artiklarna 3 och 4 är belagda med effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder.
2.  
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de brott som avses i artikel 3.1 och 3.5 är belagda med ett maximistraff på minst fyra års fängelse.
3.  
Medlemsstaterna ska även vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att fysiska personer som begått de brott som avses i artiklarna 3 och 4 vid behov blir föremål för ytterligare sanktioner eller åtgärder.

Artikel 6

Försvårande omständigheter

1.  

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa, när det gäller de brott som avses i artiklarna 3.1, 3.5 och 4, att det ska ses som en försvårande omständighet

a) 

att brottet begicks inom ramen för en kriminell organisation i den mening som avses i rambeslut 2008/841/RIF, eller

b) 

att gärningsmannen är en ansvarig enhet i den mening som avses i artikel 2 i direktiv (EU) 2015/849 och begick brottet vid utövandet av sin yrkesmässiga verksamhet.

2.  

Medlemsstaterna får, när det gäller de brott som avses i artiklarna 3.1, 3.5 och 4, föreskriva att det ska ses som en försvårande omständighet

a) 

att värdet av den egendom som är föremål för penningtvätt är betydande, eller

b) 

att den egendom som är föremål för penningtvätt härrör från ett av de brott som avses i artikel 2.1 a–e och h.

Artikel 7

Juridiska personers ansvar

1.  

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att juridiska personer kan hållas ansvariga för vart och ett av de brott som avses i artiklarna 3.1, 3.5 och 4 och som begås till deras förmån av någon som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation, och som har en ledande ställning inom den juridiska personen grundad på

a) 

en behörighet att företräda den juridiska personen,

b) 

en befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar, eller

c) 

en befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen.

2.  
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att juridiska personer kan hållas ansvariga när brister i den övervakning eller kontroll som ska utföras av en person som avses i punkt 1 i denna artikel har gjort det möjligt för en person som är underställd den juridiska personen att till förmån för denna begå något av de brott som avses i artiklarna 3.1, 3.5 och 4.
3.  
Juridiska personers ansvar enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel ska inte utesluta att straffrättsliga förfaranden inleds mot fysiska personer som är gärningsmän, anstiftare eller medhjälpare till något av de brott som avses i artiklarna 3.1, 3.5 och 4.

Artikel 8

Sanktioner för juridiska personer

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att en juridisk person som hålls ansvarig enligt artikel 7 kan bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner, vilka ska innefatta bötesstraff eller administrativa avgifter och får innefatta andra sanktioner, såsom

a) 

fråntagande av rätt till offentliga förmåner eller stöd,

b) 

tillfällig eller permanent uteslutning från tillgång till offentlig finansiering, inklusive anbudsförfaranden, bidrag och förmåner,

c) 

tillfälligt eller permanent näringsförbud,

d) 

rättslig övervakning,

e) 

ett rättsligt beslut om upplösning av verksamheten,

f) 

tillfällig eller permanent stängning av inrättningar som har använts för att begå brottet.

Artikel 9

Förverkande

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att deras behöriga myndigheter i enlighet med direktiv 2014/42/EU, beroende på vad som är lämpligt, fryser eller förverkar vinning som härrör från något av de brott som avses i det här direktivet och hjälpmedel som använts eller varit avsedda att användas för att begå något av dessa brott eller bidra till att något av dessa brott begås.

Artikel 10

Behörighet

1.  

Varje medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder för att fastställa sin behörighet beträffande de brott som avses i artiklarna 3 och 4 i följande fall:

a) 

Brottet har begåtts helt eller delvis inom dess territorium.

b) 

Gärningsmannen är medborgare i medlemsstaten.

2.  

En medlemsstat ska underrätta kommissionen om den beslutar att utvidga sin behörighet till brott som avses i artiklarna 3 och 4 som begåtts utanför dess territorium i följande fall:

a) 

Gärningsmannen har sin hemvist inom dess territorium.

b) 

Brottet har begåtts till förmån för en juridisk person som är etablerad inom dess territorium.

3.  
Om ett brott som avses i artiklarna 3 och 4 omfattas av fler än en medlemsstats behörighet och vilken som helst av dessa medlemsstater har möjlighet att lagföra på grundval av samma faktiska omständigheter, ska de berörda medlemsstaterna samarbeta för att besluta vilken av dem som ska lagföra gärningsmannen, i syfte att koncentrera lagföringen till en enda medlemsstat.

Hänsyn ska tas till följande faktorer:

a) 

Inom vilken medlemsstats territorium brottet begicks.

b) 

Gärningsmannens nationalitet eller hemvist.

c) 

Offrets eller offrens ursprungsland.

d) 

Det territorium inom vilket gärningsmannen påträffades.

Ärendet ska, om så är lämpligt och i enlighet med artikel 12 i rambeslut 2009/948/RIF, hänskjutas till Eurojust.

Artikel 11

Utredningsverktyg

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att effektiva utredningsverktyg, såsom de som används för att bekämpa organiserad brottslighet eller andra allvarliga brott, är tillgängliga för de personer, enheter eller avdelningar som har ansvaret för att utreda eller lagföra de brott som avses i artiklarna 3.1, 3.5 och 4.

Artikel 12

Ersättande av vissa bestämmelser i rambeslut 2001/500/RIF

Artikel 1 b och artikel 2 i rambeslut 2001/500/RIF ersätts med avseende på de medlemsstater som är bundna av detta direktiv, utan att det påverkar dessa medlemsstaters skyldigheter när det gäller tidsfristerna för införlivande av det rambeslutet med nationell rätt.

För de medlemsstater som är bundna av detta direktiv ska hänvisningar till de bestämmelser i rambeslut 2001/500/RIF som avses i första stycket anses som hänvisningar till detta direktiv.

Artikel 13

Införlivande

1.  
Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 3 december 2020. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 14

Rapportering

Kommissionen ska senast den 3 december 2022 överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en bedömning av i vilken utsträckning medlemsstaterna har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

Kommissionen ska senast den 3 december 2023 överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en bedömning av detta direktivs mervärde för bekämpandet av penningtvätt samt dess inverkan på grundläggande rättigheter och friheter. På grundval av den rapporten ska kommissionen vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag för att ändra detta direktiv. Kommissionen ska beakta den information som medlemsstaterna lämnar.

Artikel 15

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 16

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen.


( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF (EUT L 88, 31.3.2017, s. 6).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF (EUT L 101, 15.4.2011, s. 1).

( 3 ) Rådets rambeslut 2002/946/RIF av den 28 november 2002 om förstärkning av den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (EGT L 328, 5.12.2002, s. 1).

( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF (EUT L 335, 17.12.2011, s. 1).

( 5 ) Rådets rambeslut 2004/757/RIF av den 25 oktober 2004 om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel (EUT L 335, 11.11.2004, s. 8).

( 6 ) Rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i Fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i (EGT C 195, 25.6.1997, s. 1).

( 7 ) Rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn (EUT L 192, 31.7.2003, s. 54).

( 8 ) Rådets rambeslut 2001/413/RIF av den 28 maj 2001 om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter (EGT L 149, 2.6.2001, s. 1).

( 9 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/62/EU av den 15 maj 2014 om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning och om ersättande av rådets rambeslut 2000/383/RIF (EUT L 151, 21.5.2014, s. 1).

( 10 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser (EUT L 328, 6.12.2008, s. 28).

( 11 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/123/EG av den 21 oktober 2009 om ändring av direktiv 2005/35/EG om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser (EUT L 280, 27.10.2009, s. 52).

( 12 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/57/EU av den 16 april 2014 om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektiv) (EUT L 173, 12.6.2014, s. 179).

( 13 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/40/EU av den 12 augusti 2013 om angrepp mot informationssystem och om ersättande av rådets rambeslut 2005/222/RIF (EUT L 218, 14.8.2013, s. 8).