1. Fram till den 31 mars 2024 inför den belgiska åtgärden, tillämpad i enlighet med artikel 133 i direktiv 2013/36/EU, ett systemriskbuffertvärde på 9 procent på alla IRB-hushållsexponeringar mot fysiska personer där säkerhet ställts i form av bostadsfastighet belägen i Belgien (både nödlidande och icke-nödlidande exponeringar).

2. Från och med den 1 april 2024 inför den belgiska åtgärden, tillämpad i enlighet med artikel 133 i direktiv 2013/36/EU, ett systemriskbuffertvärde på 6 procent på alla IRB-hushållsexponeringar mot fysiska personer där säkerhet ställts i form av bostadsfastighet belägen i Belgien (både nödlidande och icke-nödlidande exponeringar).

3. Relevanta myndigheter bör anta motsvarande åtgärd som antagits i Belgien genom att tillämpa denna på IRB-hushållsexponeringar mot fysiska personer där säkerhet ställts i form av bostadsfastighet belägen i Belgien (både nödlidande och icke-nödlidande exponeringar). Alternativt kan ömsesidighet för åtgärden uppnås genom att använda följande COREP-rapportering: IRB-hushållsexponeringar där säkerhet ställts i form av bostadsfastighet gentemot personer som befinner sig i Belgien (både nödlidande och icke-nödlidande exponeringar)

4. Om samma makrotillsynsåtgärd inte kan antas enligt den nationella lagstiftningen rekommenderas de relevanta myndigheterna, efter samråd med ESRB, tillämpa sådana makrotillsynsåtgärder i enlighet med sin nationella lagstiftning som bäst motsvarar de åtgärder som beskrivs ovan, inklusive antagandet av tillsynsåtgärder och utövandet av tillsynsbefogenheter enligt avdelning VII, kapitel 2, avsnitt IV i direktiv 2013/36/EU. Det rekommenderas att relevanta myndigheter antar motsvarande åtgärder inom fyra månader efter det att denna rekommendation har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

5. Åtgärden kompletteras av ett institutspecifikt relevant tröskelvärde för en eventuell tillämpning av de minimis-principen av relevanta myndigheter som vidtar motsvarande åtgärder. Institut får undantas från kravet på systemriskbuffert om deras relevanta sektorexponeringar inte överstiger 2 miljarder euro. Beslut om ömsesidighet behövs därför bara om det institutspecifika tröskelvärdet överskrids.

6. I överensstämmelse med avsnitt 2.2.1 i rekommendation ESRB/2015/2 är tröskelvärdet motsvarande 2 miljarder euro ett rekommenderat maximalt tröskelvärde. Berörda myndigheter som antar ömsesidiga åtgärder får därför, istället för att tillämpa det rekommenderade tröskelvärdet, anta ett lägre tröskelvärde för sina jurisdiktioner om detta är lämpligt, eller anta motsvarande åtgärder utan att använda ett relevant tröskelvärde.

1. Den tyska åtgärden, tillämpad i enlighet med artikel 133 i direktiv 2013/36/EU, fastställer ett systemriskbuffertvärde på 2 procent för alla exponeringar (dvs. hushållsexponeringar och icke-hushållsexponeringar) mot fysiska och juridiska personer där säkerhet ställts i form av bostadsfastighet belägen i Tyskland. Åtgärden kommer att tillämpas på i) kreditinstitut som är auktoriserade i Tyskland och som tillämpar interna modeller (internmetoden) för att beräkna sina riskvägda exponeringsbelopp där säkerhet ställts i form av bostadsfastighet belägen i Tyskland, och ii) kreditinstitut som är auktoriserade i Tyskland och använder schablonmetoden för att beräkna sina riskvägda exponeringsbelopp för exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastighet enligt vad som avses i artikel 125.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och är belägna i Tyskland.

2. Det rekommenderas att relevanta myndigheter antar motsvarande åtgärder som antagits i Tyskland genom att tillämpa dessa på nationellt auktoriserade kreditinstitut.

3. Om samma makrotillsynsåtgärd inte kan antas enligt den nationella lagstiftningen rekommenderas de relevanta myndigheterna, efter samråd med ESRB, tillämpa sådana makrotillsynsåtgärder i enlighet med sin nationella lagstiftning som bäst motsvarar de åtgärder som beskrivs ovan, inklusive antagandet av tillsynsåtgärder och utövandet av tillsynsbefogenheter enligt avdelning VII, kapitel 2, avsnitt IV i direktiv 2013/36/EU.

4. Det rekommenderas att de relevanta myndigheterna säkerställer att de motsvarande åtgärderna är i kraft och tillämpas från och med den 1 februari 2023.

5. Åtgärden kompletteras av ett institutspecifikt relevant tröskelvärde för en eventuell tillämpning av de minimis-principen av relevanta myndigheter som vidtar motsvarande åtgärder. Kreditinstituten får undantas från kravet på systemriskbuffert om deras relevanta sektorexponeringar inte överstiger 10 miljarder euro. Beslut om ömsesidighet behövs därför bara om det institutspecifika tröskelvärdet överskrids.

6. De relevanta myndigheterna bör bevaka de relevanta tröskelvärdena. I överensstämmelse med avsnitt 2.2.1 i rekommendation ESRB/2015/2 är tröskelvärdet motsvarande 10 miljarder euro ett rekommenderat maximalt tröskelvärde. Berörda myndigheter som antar ömsesidiga åtgärder får därför, istället för att tillämpa det rekommenderade tröskelvärdet, anta ett lägre tröskelvärde för sina jurisdiktioner om detta är lämpligt, eller anta motsvarande åtgärder utan att använda ett relevant tröskelvärde.

1. Den litauiska åtgärden, tillämpad i enlighet med artikel 133 i direktiv 2013/36/EU, fastställer ett systemriskbuffertvärde på 2 procent för alla hushållsexponeringar mot fysiska personer i Litauen där säkerhet ställts i form av en bostad.

2. Det rekommenderas att de relevanta myndigheterna antar motsvarande åtgärder som antagits i Litauen för filialer i Litauen till nationellt auktoriserade banker och direkta gränsöverskridande exponeringar gentemot fysiska personer i Litauen där säkerhet ställts i form av en bostad. En betydande del av de totala positionerna relaterade till bostadslån innehas av utländska bankfilialer som bedriver verksamhet i Litauen vilket medför att andra medlemsstater bör vidta motsvarande åtgärder för att säkerställa likvärdiga konkurrensvillkor samt att alla marknadsaktörer beaktar riskerna som utgår från bostadssektorn i Litauen och förbättrar sin motståndskraft.

3. Om samma makrotillsynsåtgärd inte kan antas enligt den nationella lagstiftningen rekommenderas de relevanta myndigheterna, efter samråd med ESRB, tillämpa sådana makrotillsynsåtgärder i enlighet med sin nationella lagstiftning som bäst motsvarar de åtgärder som beskrivs ovan, inklusive antagandet av tillsynsåtgärder och utövandet av tillsynsbefogenheter enligt avdelning VII, kapitel 2, avsnitt IV i direktiv 2013/36/EU. Det rekommenderas att relevanta myndigheter antar motsvarande åtgärder inom fyra månader efter det att denna rekommendation har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

4. Åtgärden kompletteras av ett institutspecifikt relevant tröskelvärde för en eventuell tillämpning av de minimis-principen av relevanta myndigheter som vidtar motsvarande åtgärder. Institut får undantas från kravet på systemriskbuffert om deras relevanta sektorexponeringar inte överstiger 50 miljoner euro, vilket motsvarar cirka 0,5 procent av de berörda exponeringarna som kreditinstitutsektorn i Litauen har totalt. Beslut om ömsesidighet behövs därför bara om det institutspecifika tröskelvärdet överskrids.

5. Motivering för ett sådant tröskelvärde:

6. I överensstämmelse med avsnitt 2.2.1 i rekommendation ESRB/2015/2 är tröskelvärdet motsvarande 50 miljoner euro ett rekommenderat maximalt tröskelvärde. Berörda myndigheter som antar ömsesidiga åtgärder får därför, istället för att tillämpa det rekommenderade tröskelvärdet, anta ett lägre tröskelvärde för sina jurisdiktioner om detta är lämpligt, eller anta motsvarande åtgärder utan att använda ett relevant tröskelvärde.

1. Myndigheterna i Luxemburg har aktiverat rättsligen bindande begränsningar av belåningsgraden (LTV-kvoten) för lån avseende bostadsfastigheter belägna i Luxemburg. På rekommendation av Comité du Risque Systémique (kommittén för systemrisker) ( 5 ), har Commission de Surveillance du Secteur Financier (kommittén för tillsyn över finanssektorn) ( 6 ) i samarbete med Banque centrale du Luxembourg aktiverat begränsningar av LTV-kvoten som skiljer sig efter låntagarkategori. LTV-kvoterna för var och en av dessa kategorier har fastställts enligt följande:

2. LTV-kvoten (belåningsgraden) är förhållandet mellan summan av alla lån eller trancher av lån som låntagaren tagit ut på en bostad vid tidpunkten då lånet beviljas i förhållande till den fasta egendomens värde när lånet beviljas.

3. Begränsningen av LTV-kvoten har inget samband med vilken typ av ägande det rör sig om.

4. Åtgärden tillämpas på alla privata låntagare som tar ett bostadslån för att förvärva en bostad i Luxemburg för icke-kommersiella ändamål. Åtgärden tillämpas också på låntagare som använder sig av rättsliga konstruktioner som t.ex. fastighetsinvesteringsföretag för transaktionen, och även vid gemensamma ansökningar. ”Bostad” inkluderar mark, oavsett om byggverksamheten sker omedelbart efter köpet eller flera år senare. Åtgärden tillämpas också för lån som beviljas en låntagare som avser att förvärva en egendom via ett avtal om långtidshyra. Bostadsfastigheten kan användas för eget bruk eller avse förvärv för uthyrning.

5. Medlemsstater vars kreditinstitut, försäkringsbolag och enheter som yrkesmässigt bedriver utlåningsverksamhet (bolåneföretag) har relevanta väsentliga kreditexponeringar mot Luxemburg genom kreditgivning direkt över gränserna rekommenderas anta motsvarande åtgärder som i Luxemburg i sina respektive jurisdiktioner. Om samma åtgärd inte kan antas enligt den nationella lagstiftningen för alla relevanta gränsöverskridande exponeringar, bör de relevanta myndigheterna tillämpa existerande åtgärder som bäst motsvarar den aktiverade makrotillsynsåtgärden.

6. Medlemsstaterna bör underrätta ESRB huruvida de har vidtagit motsvarande åtgärder som i Luxemburg eller tillämpar de minimis undantagen i enlighet med rekommendation D i rekommendation ESRB/2015/2. Underrättelsen bör skickas senast en månad efter det att åtgärderna antagits och ske med hjälp av den förlaga som finns på ESRB:s webbplats. ESRB kommer att offentliggöra underrättelserna på ESRB:s webbplats och på så sätt informera allmänheten om att dessa nationella beslut antagits. Detta offentliggörande omfattar även undantag som medlemsstaterna inför och deras åtagande att övervaka situationen och vid behov vidta åtgärder.

7. Det rekommenderas att medlemsstaterna antar motsvarande åtgärder inom tre månader efter det att denna rekommendation har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

8. Åtgärden kompletteras av två tröskelvärden för tillämpningen av de minimis-principen av medlemsstater som vidtar motsvarande åtgärder: ett landspecifikt tröskelvärde och ett institutspecifikt tröskelvärde. Det landspecifika tröskelvärdet för den samlade gränsöverskridande utlåningen avseende bolån till Luxemburg är 350 miljoner euro, vilket motsvarar ca 1 % av den samlade inhemska bolånemarknaden i december 2020. Det institutspecifika tröskelvärdet för den samlade gränsöverskridande utlåningen avseende bolån till Luxemburg är 35 miljoner euro, vilket motsvarar ca 0,1 % av den samlade inhemska bolånemarknaden i Luxemburg i december 2020. Beslut om ömsesidighet behövs bara om både det landspecifika och det institutspecifika tröskelvärdet överskrids.

1. Den nederländska åtgärden tillämpad i enlighet med artikel 458.2 d vi i förordning (EU) nr 575/2013 innebär en lägsta genomsnittlig riskvikt för kreditinstitut som tillämpar IRB-modeller på sina exponeringar gentemot privatpersoner vilka säkerställs genom inteckningar i bostäder belägna i Nederländerna. Lån som omfattas av det nationella bolånegarantisystemet är undantagna från åtgärden.

2. Den lägsta genomsnittliga riskvikten ska beräknas enligt följande:

3. Denna åtgärd ersätter inte de befintliga kapitalkrav som fastställs i, och följer av, förordning (EU) nr 575/2013. Banker som omfattas av åtgärden måste beräkna den genomsnittliga riskvikten för den del av bolåneportföljen som omfattas av åtgärden på grundval av både de grundläggande tillämpliga bestämmelserna i förordning (EU) nr 575/2013 och den metod som anges i åtgärden. När de beräknar sina kapitalkrav måste de sedan tillämpa den högre av de två genomsnittliga riskvikterna.

4. Det rekommenderas att relevanta myndigheter antar motsvarande åtgärder som antagits i Nederländerna genom att tillämpa dessa på nationellt auktoriserade kreditinstitut som använder internmetoden (IRB) och som har direkta exponeringar mot privatpersoner för vilka säkerhet har ställts i form av bostäder i Nederländerna eftersom deras banksektor, genom sina filialer, direkt eller indirekt kan komma att exponeras för systemrisken på den nederländska bostadsmarknaden.

5. I enlighet med delrekommendation C.2 bör de relevanta myndigheterna tillämpa samma åtgärd som har genomförts i Nederländerna av den aktiverande myndigheten inom den tidsfrist som framgår av delrekommendation C.3.

6. Om samma makrotillsynsåtgärd inte kan antas enligt den nationella lagstiftningen rekommenderas de relevanta myndigheterna, efter samråd med ESRB, tillämpa sådana makrotillsynsåtgärder i enlighet med sin nationella lagstiftning som bäst motsvarar de åtgärder som beskrivs ovan, inklusive antagandet av tillsynsåtgärder och utövandet av tillsynsbefogenheter enligt avdelning VII, kapitel 2, avsnitt IV i direktiv 2013/36/EU. Det rekommenderas att relevanta myndigheter antar motsvarande åtgärder inom fyra månader efter det att denna rekommendation har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

7. Åtgärden kompletteras av ett institutspecifikt relevant tröskelvärde för en eventuell tillämpning av de minimis-principen av relevanta myndigheter som vidtar motsvarande åtgärder. Institut får undantas från den lägsta genomsnittliga riskvikten för kreditinstitut som tillämpar IRB-modeller på sina exponeringar gentemot privatpersoner vilka säkerställs genom inteckningar i bostäder belägna i Nederländerna om värdet på dessa inte överstiger 5 miljarder euro. Lån som omfattas av det nationella bolånegarantisystemet omfattas inte vid beräkningen av tröskelvärdet.

8. I överensstämmelse med avsnitt 2.2.1 i rekommendation ESRB/2015/2 är tröskelvärdet motsvarande 5 miljarder euro ett rekommenderat maximalt tröskelvärde. Berörda myndigheter som antar ömsesidiga åtgärder får därför, istället för att tillämpa det rekommenderade tröskelvärdet, anta ett lägre tröskelvärde för sina jurisdiktioner om detta är lämpligt, eller anta motsvarande åtgärder utan att använda ett relevant tröskelvärde.

1. Från och med den 31 december 2020 har det norska Finansdepartementet infört följande tre makrotillsynsåtgärder i) ett systemriskbuffertvärde för exponeringar belägna i Norge, enligt artikel 133 i CRD såsom tillämpligt på och i Norge, i enlighet med artikel 133 i CRD såsom tillämpligt på och i Norge från och med den 31 december 2022, ii) ett lägsta riskviktsgolv för exponeringar gentemot bostadsfastigheter i Norge, enligt artikel 458.2 d iv i CRR såsom tillämplig på och i Norge från och med den 31 december 2022, samt iii) ett lägsta riskviktsgolv för exponeringar gentemot kommersiella fastigheter belägna i Norge, enligt artikel 458.2 d iv i CRR såsom tillämplig på och i Norge från och med den 31 december 2022.

2. Systemriskbuffertvärdet är 4,5 % och omfattar de inhemska exponeringarna som alla kreditinstitut som är auktoriserade i Norge har. För kreditinstitut som inte tillämpar den avancerade internmetoden, gäller ett systemriskbuffertvärde på 3 % för alla exponeringar fram till den 30 december 2023, efter detta datum gäller sedan ett systemriskbuffertvärde på 4,5 % för alla inhemska exponeringar.

3. Riskviktsgolvet för exponeringar gentemot bostadsfastigheter är en institutspecifik åtgärd som innebär ett genomsnittligt riskviktsgolv för exponeringar gentemot bostadsfastigheter i Norge, som tillämpas på kreditinstitut som använder internmetoden. Riskviktsgolvet för fastigheter berör den exponeringsviktade genomsnittliga riskvikten i bostadsfastighetsportföljen. Exponeringar gentemot bostadsfastigheter i Norge ska tolkas som hushållsexponeringar som är säkrade genom fast egendom i Norge.

4. Riskviktsgolvet för exponeringar gentemot kommersiella fastigheter är en institutspecifik åtgärd som innebär ett genomsnittligt riskviktsgolv för exponeringar gentemot kommersiella fastigheter i Norge, som tillämpas på kreditinstitut som använder internmetoden. Riskviktsgolvet för fastigheter berör den exponeringsviktade genomsnittliga riskvikten i portföljen med kommersiella fastigheter. Exponeringar gentemot kommersiella fastigheter i Norge ska tolkas som företagsexponeringar som är säkrade genom fast egendom i Norge.

5a. Det rekommenderas att de relevanta myndigheterna antar åtgärder som motsvarar de norska avseende exponeringar belägna i Norge i enlighet med artikel 134.1 i direktiv 2013/36/EU respektive artikel 458.5 i förordning (EU) nr 575/2013. Det rekommenderas att relevanta myndigheter antar åtgärder som motsvarar systemriskbuffertvärdet inom arton månader efter det att Europeiska systemrisknämndens rekommendation ESRB/2021/3 har offentliggjorts ( 7 ). I Europeiska unionens officiella tidning. Man bör anta åtgärder som motsvarar riskviktsgolven för exponeringar gentemot bostadsfastigheter och kommersiella fastigheter i Norge inom den normala tre månader långa övergångsperioden efter det att rekommendationen ESRB/2021/3 har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

5b. Eftersom en sänkning av det tröskelvärde som avses i Europeiska systemrisknämndens rekommendation ESRB/2023/1 ( 8 ) kan nödvändiggöra att en relevant myndighet antar en ny nationell åtgärd eller ändrar befintliga nationella åtgärder som motsvarar den norska åtgärden avseende systemriskbufferten, gäller den normala övergångsperioden på tre månader efter offentliggörandet av rekommendation ESRB/2023/1 i Europeiska unionens officiella tidning för genomförandet av jämförbara åtgärder.

6. Om samma makrotillsynsåtgärder inte kan antas enligt den nationella lagstiftningen i enlighet med delrekommendation C.2 rekommenderas det att de relevanta myndigheterna, efter samråd med ESRB, antar sådana makrotillsynsåtgärder i enlighet med den nationella lagstiftning som bäst motsvarar de aktiverade makrotillsynsåtgärderna. Det rekommenderas att relevanta myndigheter antar åtgärder som motsvarar de genomsnittliga riskviktsgolven för exponeringar gentemot bostadsfastigheter och kommersiella fastigheter inom tolv månader respektive inom arton månader för systemriskbuffertvärdet efter det att rekommendation ESRB/2021/3 har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. I den mån en sänkning av tröskelvärdet medför att en relevant myndighet antar nya nationella åtgärder enligt vad som framgår i detta stycke eller ändrar befintliga nationella åtgärder som motsvarar den norska åtgärden avseende systemriskbufferten, gäller den normala övergångsperioden på tre månader efter offentliggörandet av rekommendation ESRB/2023/1 i Europeiska unionens officiella tidning för genomförandet av ömsesidiga åtgärder.

[7.  Punkt 7 ströks genom rekommendation ESRB/2023/1.]

8. Åtgärderna kompletteras av institutspecifika relevanta tröskelvärden baserade på exponeringar belägna i Norge som riktlinje om de andra relevanta myndigheterna som vidtar motsvarande åtgärder avser tillämpa de minimis-principen:

9. I överensstämmelse med avsnitt 2.2.1 i rekommendation ESRB/2015/2 får de relevanta myndigheterna i berörda medlemsstater undanta enskilda nationella auktoriserade kreditinstitut som har icke-väsentliga exponeringar i Norge. Exponeringar som understiger de institutspecifika tröskelvärden som framgår av punkt 8 ovan bedöms vara icke-väsentliga. När de relevanta myndigheterna tillämpar tröskelvärdena bör de granska hur exponeringarna utvecklas och de bör tillämpa de norska åtgärderna på tidigare undantagna enskilda nationellt auktoriserade kreditinstitut om de relevanta tröskelvärdena som framgår av punkt 8 ovan överskrids.

10. I överensstämmelse med avsnitt 2.2.1 i rekommendation ESRB/2015/2 är tröskelvärdena som framgår av punkt 8 ovan rekommenderade maximala tröskelvärden. Berörda myndigheter som antar ömsesidiga åtgärder får därför, istället för att tillämpa rekommenderade tröskelvärden, anta lägre tröskelvärden för sina jurisdiktioner om detta är lämpligt, eller anta motsvarande åtgärder utan att använda ett relevant tröskelvärde.

11. Om det inte finns några auktoriserade kreditinstitut i medlemsstaterna som har väsentliga exponeringar i Norge, får de relevanta myndigheterna i de berörda medlemsstaterna, i enlighet med avsnitt 2.2.1 i rekommendation ESRB/2015/2, besluta att inte vidta några åtgärder som motsvarar de norska. I sådana fall bör de relevanta myndigheterna dock granska hur exponeringarna utvecklas och det rekommenderas att man tillämpar åtgärder som motsvarar de norska om ett kreditinstitut överskrider något av tröskelvärdena.

1. Den svenska åtgärden, tillämpad i enlighet med artikel 458.2 d iv i förordning (EU) nr 575/2013 på kreditinstitut som är auktoriserade i Sverige som tillämpar internmetoden (IRB), består av ett för kreditinstitutet specifikt golv på 25 procent för den exponeringsviktade genomsnittliga riskvikt som tillämpas på portföljen av hushållsexponeringar mot gäldenärer med hemvist i Sverige som säkras genom fastigheter. Det exponeringsviktade genomsnittet är genomsnittet av de individuella exponeringarnas riskvikter beräknat i enlighet med artikel 154 i förordning (EU) nr 575/2013, viktat med det relevanta exponeringsvärdet.

2. Den svenska åtgärden, tillämpad i enlighet med artikel 458.2 d iv i förordning (EU) nr 575/2013 på kreditinstitut som är auktoriserade i Sverige och som tillämpar interna modeller (internmetoden), består av ett för kreditinstitutet specifikt exponeringsviktat riskviktsgolv på 35 procent för vissa företagsexponeringar i Sverige som säkras genom panträtt i kommersiella fastigheter och ett för varje kreditinstitut specifikt exponeringsviktat riskviktsgolv på 25 procent för vissa företagsexponeringar i Sverige som säkras genom panträtt i bostadsfastigheter. Det exponeringsviktade genomsnittet är genomsnittet av de individuella exponeringarnas riskvikter beräknat i enlighet med artikel 153 i förordning (EU) nr 575/2013, viktat med det relevanta exponeringsvärdet. Denna åtgärd omfattar inte företagsexponeringar som säkras genom i) jordbruks- och skogsbruksfastigheter, ii) fastigheter som ägs direkt av kommuner, stater eller regioner, iii) fastigheter där mer än 50 procent av fastigheten används för egen verksamhet och iv) flerbostadsfastigheter där syftet med fastigheten inte är kommersiellt (t.ex. bostadsrättsföreningar) eller där antalet bostäder understiger fyra.

3. I enlighet med artikel 458.5 i förordning (EU) nr 575/2013 rekommenderas det att de relevanta myndigheterna i berörda medlemsstater antar motsvarande åtgärder som antagits i Sverige för filialer i Sverige till nationellt auktoriserade kreditinstitut som använder internmetoden (IRB) för att beräkna lagstadgade kapitalkrav. I enlighet med artikel 458.5 i förordning (EU) nr 575/2013 rekommenderas att de relevanta myndigheterna i berörda medlemsstater antar motsvarande åtgärder som antagits i Sverige genom att tillämpa dessa på nationellt auktoriserade kreditinstitut som tillämpar internmetoden (IRB) för att beräkna de lagstadgade kapitalkraven och som har hushållsexponeringar mot gäldenärer med hemvist i Sverige som säkras genom panträtt i fast egendom och/eller företagsexponeringar i Sverige som säkras genom panträtt i kommersiella fastigheter eller bostadsfastigheter. I enlighet med delrekommendation C.2 bör de relevanta myndigheterna tillämpa samma åtgärd som har genomförts i Sverige av den aktiverande myndigheten inom tre månader efter det att denna rekommendation har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning ( 9 ).

4. Om samma makrotillsynsåtgärder inte kan antas enligt den nationella lagstiftningen rekommenderas det att de relevanta myndigheterna, efter samråd med ESRB, antar en sådan makrotillsynsåtgärd i enlighet med den nationella lagstiftning som bäst motsvarar de aktiverade makrotillsynsåtgärderna. Det rekommenderas att relevanta myndigheter antar motsvarande åtgärder inom fyra månader efter det att denna rekommendation har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (9) .

5. Åtgärderna kompletteras av ett institutspecifikt tröskelvärde på 5 miljarder svenska kronor för var och en av åtgärderna som beskrivs i punkt 1 respektive 2 som riktlinje om de andra relevanta myndigheterna som vidtar motsvarande åtgärder avser tillämpa de minimis-principen.

6. I överensstämmelse med avsnitt 2.2.1 i rekommendation ESRB/2015/2 får de relevanta myndigheterna i den berörda medlemsstaten undanta enskilda nationellt auktoriserade kreditinstitut som använder internmetoden (IRB) och som har exponeringar under tröskelvärdet på 5 miljarder svenska kronor för de åtgärder som beskrivs i punkt 1 respektive 2. När de relevanta myndigheterna tillämpar tröskelvärdet bör de granska hur exponeringarna utvecklas och de bör tillämpa de relevanta svenska åtgärderna på tidigare undantagna enskilda nationellt auktoriserade kreditinstitut om det relevanta tröskelvärdet om 5 miljarder svenska kronor överskrids för den åtgärden.

7. Om inget nationellt auktoriserat kreditinstitut som använder internmetoden (IRB) har hushållsexponeringar som beskrivs i punkt 1 på mer än 5 miljarder svenska kronor via filialer belägna i Sverige och/eller direkt gränsöverskridande verksamhet, får relevanta myndigheter i de berörda medlemsstaterna besluta att inte vidta motsvarande åtgärd i enlighet med avsnitt 2.2.1 i rekommendation ESRB/2015/2. I sådana fall bör de relevanta myndigheterna granska hur exponeringarna utvecklas och det rekommenderas att åtgärden, som beskrivs i punkt 1, antas baserat på ömsesidighet om ett nationellt auktoriserat kreditinstitut som använder internmetoden (IRB) överstiger tröskelvärdet på 5 miljarder svenska kronor.

8. Om inget nationellt auktoriserat kreditinstitut som använder internmetoden (IRB) har företagsexponeringar som beskrivs i punkt 2 på mer än 5 miljarder svenska kronor via filialer belägna i Sverige och/eller direkt gränsöverskridande verksamhet, får relevanta myndigheter i de berörda medlemsstaterna besluta att inte vidta motsvarande åtgärd i enlighet med avsnitt 2.2.1 i rekommendation ESRB/2015/2. I sådana fall bör de relevanta myndigheterna granska hur exponeringarna utvecklas och det rekommenderas att man tillämpar den åtgärd som beskrivs i punkt 2 om ett nationellt auktoriserat kreditinstitut som använder internmetoden (IRB) överskrider tröskelvärdet på 5 miljarder svenska kronor.

9. I överensstämmelse med avsnitt 2.2.1 i rekommendation ESRB/2015/2 är tröskelvärdet motsvarande 5 miljarder svenska kronor ett rekommenderat maximalt tröskelvärde. Relevanta myndigheter som antar ömsesidiga åtgärder får därför, istället för att tillämpa det rekommenderade tröskelvärdet, anta ett lägre tröskelvärde för sina jurisdiktioner om detta är lämpligt, eller anta motsvarande åtgärder utan att använda ett relevant tröskelvärde.

1. Den portugisiska åtgärden, tillämpad i enlighet med artikel 133 i direktiv 2013/36/EU på högsta konsolideringsnivå, inför en ny sektorbaserad systemriskbuffert (sSyRB) på 4 procent på alla IRB-hushållsexponeringar mot fysiska personer där säkerhet ställts i form av bostadsfastighet belägen i Portugal (både nödlidande och icke-nödlidande exponeringar).

2. Åtgärden syftar till att öka motståndskraften mot ackumulerade sårbarheter i bolånestocken vid en möjlig konjunkturnedgång och/eller mot en oväntad betydande korrigering av bostadspriserna.

3. Berörda myndigheter bör anta motsvarande åtgärd som antagits i Portugal genom att tillämpa denna på IRB-hushållsexponeringar mot fysiska personer där säkerhet ställts i form av bostadsfastighet belägen i Portugal (både nödlidande och icke-nödlidande exponeringar). Alternativt kan ömsesidighet för åtgärden uppnås genom att använda följande COREP-rapportering: IRB-hushållsexponeringar där säkerhet ställts i form av bostadsfastighet gentemot personer som befinner sig i Portugal (både nödlidande och icke-nödlidande exponeringar)

4. Om samma makrotillsynsåtgärd inte kan antas enligt den nationella lagstiftningen rekommenderas de relevanta myndigheterna, efter samråd med ESRB, tillämpa sådana makrotillsynsåtgärder i enlighet med sin nationella lagstiftning som bäst motsvarar de åtgärder som beskrivs ovan, inklusive antagandet av tillsynsåtgärder och utövandet av tillsynsbefogenheter enligt avdelning VII, kapitel 2, avsnitt IV i direktiv 2013/36/EU.

5. På ansökan av Banco de Portugal bör relevanta myndigheter anta motsvarande åtgärder som antagits i Portugal genom att tillämpa dessa på högsta konsolideringsnivå.

6. Det rekommenderas att relevanta myndigheter som antar åtgärder säkerställer att den motsvarande åtgärden är i kraft och tillämpas från och med den 1 oktober 2024.

7. Åtgärden kompletteras av ett institutspecifikt relevant tröskelvärde baserat på exponeringar belägna i Portugal som riktlinje om de andra relevanta myndigheterna som vidtar motsvarande åtgärder avser tillämpa de minimis-principen. Kreditinstitut får undantas från kravet på en sektorbaserad systemriskbuffert om deras relevanta sektorexponeringar inte överstiger 1 miljard euro, vilket motsvarar cirka 1 procent av den samlade bolånestocken i Portugal.

8. I överensstämmelse med avsnitt 2.2.1 i rekommendation ESRB/2015/2 är tröskelvärdet motsvarande 1 miljarder euro ett rekommenderat maximalt tröskelvärde. Berörda myndigheter får därför, istället för att tillämpa det rekommenderade tröskelvärdet, anta ett lägre tröskelvärde för sina jurisdiktioner om detta är lämpligt, eller anta motsvarande åtgärder utan att använda ett relevant tröskelvärde. När de relevanta myndigheterna fastställer tröskelvärdet bör de beakta den enskilda finansiella tjänsteleverantörens exponering för den identifierade makrotillsynsrisken i Portugal och bedöma huruvida den kan betraktas som ej väsentliga.

9. Om det inte finns några auktoriserade kreditinstitut i medlemsstaterna som har väsentliga exponeringar i Portugal, får de relevanta myndigheterna i de berörda medlemsstaterna, i enlighet med avsnitt 2.2.1 i rekommendation ESRB/2015/2, besluta att inte vidta några åtgärder som motsvarar de portugisiska. I sådana fall bör de relevanta myndigheterna dock granska hur exponeringarna utvecklas och det rekommenderas att man tillämpar åtgärder som motsvarar de portugisiska om ett kreditinstitut överskrider något av tröskelvärdena.

1. Den sektorbaserade systemriskbufferten på 7 procent gäller för alla inhemska kreditinstitut.

2. Den kommer att tillämpas på alla typer av exponeringar i Danmark mot icke-finansiella företag som bedriver fastighetsverksamhet, med undantag för allmännyttiga bostadsföreningar och bostadsrättsföreningar, och vid utformningen av byggprojekt. Gäldenärens relevanta näringsgren anges genom en hänvisning till unionens statistiska näringsgrensindelning som fastställs i förordning (EG) nr 1893/2006 ( 10 ).

3. Relevanta myndigheter bör anta motsvarande åtgärder som antagits i Danmark genom att tillämpa dessa på alla typer av exponeringar i Danmark mot icke-finansiella företag som bedriver verksamhet inom följande näringsgrenar: ”Fastighetsverksamhet” enligt Nace ( 11 ) avdelning ”L”, , med undantag för allmännyttiga bostadsföreningar och bostadsrättsföreningar, och ”Utformning av byggprojekt” (41.1) enligt Nace avdelning ”F”.

4. På ansökan av det danska ministeriet för industri, näringsliv och finans bör relevanta myndigheter anta motsvarande åtgärder som antagits i Danmark genom att tillämpa dessa på individuell och konsoliderad nivå.

5. Om samma makrotillsynsåtgärd inte kan antas enligt den nationella lagstiftningen rekommenderas de relevanta myndigheterna, efter samråd med ESRB, tillämpa sådana makrotillsynsåtgärder i enlighet med sin nationella lagstiftning som bäst motsvarar de åtgärder som beskrivs ovan, inklusive antagandet av tillsynsåtgärder och utövandet av tillsynsbefogenheter enligt avdelning VII, kapitel 2, avsnitt IV i direktiv 2013/36/EU.

6. Det rekommenderas att de relevanta myndigheterna säkerställer att de motsvarande åtgärderna är i kraft och tillämpas från och med den 30 juni 2024.

7. Åtgärden kompletteras av ett institutspecifikt relevant tröskelvärde baserat på exponeringar belägna i Danmark som riktlinje om de andra relevanta myndigheterna som vidtar motsvarande åtgärder avser tillämpa de minimis-principen. Kreditinstitut får undantas från kravet på en sektorsbaserad systemriskbuffert om deras relevanta sektorexponeringar inte överstiger 200 miljoner euro, vilket motsvarar cirka 0,3 procent av de samlade exponeringarna mot fastighetsföretag i Danmark.

8. I överensstämmelse med avsnitt 2.2.1 i rekommendation ESRB/2015/2 är tröskelvärdet motsvarande 200 miljoner euro ett rekommenderat maximalt tröskelvärde. Berörda myndigheter får därför, istället för att tillämpa det rekommenderade tröskelvärdet, anta ett lägre tröskelvärde för sina jurisdiktioner om detta är lämpligt, eller anta motsvarande åtgärder utan att använda ett relevant tröskelvärde. När de relevanta myndigheterna fastställer tröskelvärdet bör de beakta den enskilda finansiella tjänsteleverantörens exponering för den identifierade makrotillsynsrisken i Danmark och bedöma huruvida den kan betraktas som ej väsentliga.

9. Om det inte finns några auktoriserade kreditinstitut i medlemsstaterna som har väsentliga exponeringar i Danmark, får de relevanta myndigheterna i de berörda medlemsstaterna, i enlighet med avsnitt 2.2.1 i rekommendation ESRB/2015/2, besluta att inte vidta några åtgärder som motsvarar de danska. I sådana fall bör de relevanta myndigheterna dock granska hur exponeringarna utvecklas och det rekommenderas att man tillämpar åtgärder som motsvarar de danska om ett kreditinstitut överskrider något av tröskelvärdena.