02016R2251 — SV — 04.01.2017 — 001.002
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
|
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2016/2251 av den 4 oktober 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister med avseende på tekniska tillsynsstandarder för riskreduceringstekniker för OTC-derivatkontrakt som inte clearas av en central motpart (EGT L 340 15.12.2016, s. 9) |
Ändrad genom:
|
|
|
Officiella tidningen |
||
|
nr |
sida |
datum |
||
|
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2017/323 av den 20 januari 2017 |
L 49 |
1 |
25.2.2017 |
|
Rättad genom:
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2016/2251
av den 4 oktober 2016
om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister med avseende på tekniska tillsynsstandarder för riskreduceringstekniker för OTC-derivatkontrakt som inte clearas av en central motpart
(Text av betydelse för EES)
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER FÖR RISKHANTERINGSFÖRFARANDEN
AVSNITT 1
Definitioner och allmänna krav
Artikel 1
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
|
1. |
initial marginalsäkerhet : säkerhet som samlas in av en motpart för att täcka dess aktuella och potentiella framtida exponering under tiden mellan den senaste insamlingen av marginalsäkerhet och realiseringen av positioner eller säkring av marknadsrisk till följd av fallissemang hos den andra motparten. |
|
2. |
tilläggsmarginalsäkerhet : säkerhet som samlas in av en motpart för att avspegla resultaten av daglig marknadsvärdering (”marking-to-market”) eller modellvärdering (”marking-to-model”) av utestående kontrakt enligt vad som avses i artikel 11.2 i förordning (EU) nr 648/2012. |
|
3. |
nettningsmängd : en mängd av ej centralt clearade OTC-derivatkontrakt (over-the-counter) mellan två motparter som omfattas av ett rättsligt bindande bilateralt nettningsavtal. |
Artikel 2
Allmänna krav
1. Motparter ska inrätta, tillämpa och dokumentera riskhanteringsförfaranden för utväxling av säkerheter för OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt.
2. De riskhanteringsförfaranden som avses i punkt 1 ska omfatta förfaranden som föreskriver eller preciserar följande:
a) Godtagbara säkerheter för OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt i enlighet med avsnitt 2.
b) Beräkning och insamling av marginalsäkerheter för OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt i enlighet med avsnitt 3.
c) Förvaltning och separering av säkerheter för OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt i enlighet med avsnitt 5.
d) Beräkning av det anpassade värdet av säkerheter i enlighet med avsnitt 6.
e) Utbyte av information mellan motparter och godkännande och registrering av alla undantag från riskhanteringsförfarandena enligt vad som avses i punkt 1.
f) Rapportering till företagsledningen av de undantag som anges i kapitel II.
g) Villkoren i alla nödvändiga avtal som ska ingås av motparterna senast vid den tidpunkt då ett ej centralt clearat OTC-derivatkontrakt ingås, inklusive villkoren i nettningsavtalet och i avtalet om utväxling av säkerhet i enlighet med artikel 3.
h) Regelbunden kontroll av likviditeten för den säkerheten som ska utväxlas.
i) Återhämtande av säkerheten i lämplig tid av den motpart som ställer säkerheten från den insamlande motparten i händelse av fallissemang.
j) Regelbunden översyn av de exponeringar som härrör från OTC-derivatkontrakt som utgör transaktioner inom gruppen och snabb avveckling av de skyldigheter som följer av dessa kontrakt.
Vid tillämpningen av första stycket led g ska villkoren i avtalen omfatta alla aspekter av de skyldigheter som uppstår i samband med ej centralt clearade OTC-derivatkontrakt som ska ingås, och åtminstone följande:
a) Alla betalningsskyldigheter som uppstår mellan motparter.
b) Villkoren för skyldigheter avseende nettningsbetalning.
c) Fallissemangshändelser eller andra uppsägningsvillkor för OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt.
d) Alla beräkningsmetoder som används för betalningsskyldigheter.
e) Villkoren för skyldigheter avseende nettningsbetalning vid uppsägning.
f) Överföring av rättigheter och skyldigheter vid uppsägning.
g) Tillämplig rätt för transaktioner med OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt.
3. Om motparterna ingår ett avtal om nettning eller utväxling av säkerhet ska de utföra en oberoende rättslig översyn av verkställbarheten av dessa avtal. Översynen får genomföras av en intern oberoende enhet eller av en oberoende tredje part.
Kravet på att utföra den översyn som avses i första stycket ska anses vara uppfyllt för nettningsavtalet om avtalet är godkänt i enlighet med artikel 296 i förordning (EU) nr 575/2013.
4. Motparterna ska fastställa riktlinjer för att löpande utvärdera verkställbarheten av de avtal om nettning och utväxling av säkerheter som de ingår.
5. De riskhanteringsförfaranden som avses i punkt 1 ska testas, granskas och uppdateras vid behov och minst en gång om året.
6. På begäran ska motparter som använder modeller för initial marginalsäkerhet i enlighet med avsnitt 4 när som helst förse de behöriga myndigheterna med all dokumentation om de riskhanteringsförfaranden som avses i punkt 2 b.
Artikel 3
Avtal om utväxling av säkerheter
Det avtal om utväxling av säkerhet som avses i artikel 2.2 första stycket led g ska minst ange följande villkor:
a) Vilken nivå på säkerhet och vilken typ av säkerhet som krävs.
b) Arrangemangen för separering.
c) Den nettningsmängd som utväxlingen av säkerhet utgår från.
d) Förfarandena för anmälan, bekräftelse och anpassning av marginalsäkerheter.
e) Förfaranden för uppfyllande av marginalsäkerhetskrav för varje typ av godtagbar säkerhet.
f) Förfaranden, metoder, tidsfrister och ansvarsfördelning för beräkning av marginalsäkerheter och värdering av säkerheter.
g) Händelser som betraktas som fallissemang, eller villkoren för uppsägning.
h) Tillämplig rätt för OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt.
i) Tillämplig rätt för avtalet om utväxling av säkerheter.
AVSNITT 2
Krav på godtagbar säkerhet
Artikel 4
Godtagbar säkerhet
1. En motpart får endast samla in säkerheter från följande tillgångsklasser:
a) Kontanter i form av pengar som har krediterats ett konto, oavsett valutaslag, eller liknande fordringar som avser återbetalning av pengar (t.ex. inlåning på penningmarknaden).
b) Guld i form av allokerade guldtackor (pure gold bullion) med good delivery-status.
c) Räntebärande värdepapper som emitterats av medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker.
d) Räntebärande värdepapper som emitterats av medlemsstaternas delstatliga självstyrelseorgan eller lokala myndigheter vars exponeringar behandlas som exponeringar mot den nationella regeringen i medlemsstaten i enlighet med artikel 115.2 i förordning (EU) nr 575/2013.
e) Räntebärande värdepapper som emitterats av medlemsstaternas offentliga organ vars exponeringar behandlas som exponeringar mot den nationella regeringen, delstatliga självstyrelseorgan eller lokala myndigheter i medlemsstaten i enlighet med artikel 116.4 i förordning (EU) nr 575/2013.
f) Räntebärande värdepapper som emitterats av medlemsstaternas delstatliga självstyrelseorgan eller lokala myndigheter utöver dem som avses i led d.
g) Räntebärande värdepapper som emitterats av medlemsstaternas offentliga organ utöver dem som avses i led e.
h) Räntebärande värdepapper som emitterats av multilaterala utvecklingsbanker som förtecknas i artikel 117.2 i förordning (EU) nr 575/2013.
i) Räntebärande värdepapper som emitterats av internationella organisationer som förtecknas i artikel 118 i förordning (EU) nr 575/2013.
j) Räntebärande värdepapper som emitterats av tredjeländers nationella regeringar eller centralbanker.
k) Räntebärande värdepapper som emitterats av tredjeländers delstatliga självstyrelseorgan eller lokala myndigheter som uppfyller kraven i leden d och e.
l) Räntebärande värdepapper som emitterats av tredjeländers delstatliga självstyrelseorgan eller lokala myndigheter utöver dem som avses i leden d och e.
m) Räntebärande värdepapper som emitterats av kreditinstitut eller värdepappersföretag, inklusive obligationer enligt artikel 52.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG ( 1 ).
n) Företagsobligationer.
o) Den bäst rangordnade tranchen, enligt definitionen i artikel 4.61 i förordning (EU) nr 575/2013, som inte är en återvärdepapperisering enligt definitionen i artikel 4.63 i samma förordning.
p) Konvertibla obligationer som endast kan konverteras till aktier som ingår i ett index som specificeras enligt artikel 197.8 a i förordning (EU) nr 575/2013.
q) Aktier som ingår i ett index som specificeras enligt artikel 197.8 a i förordning (EU) nr 575/2013.
r) Andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), under förutsättning att villkoren i artikel 5 är uppfyllda.
2. En motpart får endast samla in säkerheter från de tillgångsklasser som avses i leden f, g och k–r i punkt 1 om samtliga följande villkor uppfylls:
a) Tillgångarna är inte emitterade av den motpart som ställer säkerheten.
b) Tillgångarna är inte emitterade av enheter som tillhör samma grupp som den motpart som ställer säkerheten.
c) Tillgångarna är i övrigt inte förenade med någon betydande korrelationsrisk enligt artikel 291.1 a och b i förordning (EU) nr 575/2013.
Artikel 5
Kriterier för att andelar eller aktier i fondföretag ska vara godtagbara som säkerhet
1. Vid tillämpningen av artikel 4.1 r får en motpart endast använda andelar eller aktier i fondföretag som godtagbara säkerheter om alla följande villkor är uppfyllda:
a) Andelarna eller aktierna har en daglig offentlig prisnotering.
b) Fondföretagen investerar enbart i tillgångar som är godtagbara i enlighet med artikel 4.1.
c) Fondföretagen uppfyller kriterierna i artikel 132.3 i förordning (EU) nr 575/2013.
Vid tillämpningen av led b får fondföretag använda derivatinstrument för att säkra risker som härrör från de tillgångar de investerar i.
Om ett fondföretag investerar i andelar eller aktier i andra fondföretag ska villkoren i första stycket också gälla för de andra fondföretagen.
2. Genom undantag från punkt 1 b, om ett fondföretag eller något av dess underliggande fondföretag inte enbart investerar i tillgångar som är godtagbara enligt artikel 4.1, får endast värdet av andelen eller aktien i det fondföretag som motsvarar investering i godtagbara tillgångar användas som godtagbar säkerhet enligt punkt 1 i denna artikel.
Första stycket är tillämpligt på ett fondföretags alla underliggande fondföretag som har egna underliggande fondföretag.
3. Om ett fondföretags icke-godtagbara tillgångar kan ha ett negativt värde ska värdet på den andel eller aktie i fondföretaget som får användas som godtagbar säkerhet enligt punkt 1 fastställas genom att det högsta negativa värdet av icke-godtagbara tillgångar dras av från värdet av godtagbara tillgångar.
Artikel 6
Kreditvärdering
1. Den motpart som samlar in säkerheten ska bedöma kreditkvaliteten på tillgångar som tillhör de tillgångsklasser som avses i artikel 4.1 c, d och e och som antingen inte är denominerade eller inte finansierade i emittentens nationella valuta, och i artikel 4.1 f, g, j–n och p, med hjälp av en av följande metoder:
a) De interna kreditbetyg som avses i punkt 3 för den motpart som samlar in säkerheten.
b) De interna kreditbetyg som avses i punkt 3 för den motpart som ställer säkerheten, om denna motpart är etablerad inom unionen eller i ett tredjeland där den motpart som ställer säkerheten är föremål för gruppbaserad tillsyn som bedöms likvärdig med den tillsyn som styrs av unionsrätten i enlighet med artikel 127 i direktiv 2013/36/EU.
c) En kreditvärdering som har utfärdats av ett erkänt externt kreditvärderingsinstitut enligt definitionen i artikel 4.98 i förordning (EU) nr 575/2013 eller en kreditvärdering av ett exportkreditorgan enligt artikel 137 i den förordningen.
2. Den motpart som samlar in säkerhet ska bedöma kreditkvaliteten på tillgångar som tillhör den tillgångsklass som avses i artikel 4.1 o med hjälp av den metod som avses i punkt 1 c i denna artikel.
3. En motpart som har tillstånd att använda intern riskklassificieringsmetod (internmetod) i enlighet med artikel 143 i förordning (EU) nr 575/2013 får använda sina interna kreditbetyg för att bedöma kreditkvaliteten på de säkerheter som samlats in vid tillämpningen av denna förordning.
4. En motpart som använder internmetoden i enlighet med punkt 3 ska fastställa säkerhetens kreditkvalitetssteg i enlighet med bilaga I.
5. En motpart som använder internmetoden i enlighet med punkt 3 ska meddela den andra motparten det kreditkvalitetssteg som avses i punkt 4 för de tillgångar som ska utväxlas som säkerhet.
6. Vid tillämpning av punkt 1 c ska kreditvärderingen kopplas till kreditkvalitetssteg som specificeras i enlighet med artiklarna 136 eller 270 i förordning (EU) nr 575/2013.
Artikel 7
Särskilda krav för tillgångar som är godtagbara som säkring
1. Motparter får endast använda de tillgångar som avses i artikel 4.1 f, g och j–p i artikel 4.1 som säkerhet om deras kreditkvalitet har bedömts motsvara kreditkvalitetssteg 1, 2 eller 3 i enlighet med artikel 6.
2. Motparter ska endast använda de tillgångar som avses i artikel 4.1 c, d och e, och som inte är denominerade eller finansierade i emittentens nationella valuta, som säkerhet om deras kreditkvalitet har bedömts motsvara kreditkvalitetssteg 1, 2, 3 eller 4 i enlighet med artikel 6.
3. Motparter ska inrätta förfaranden för behandling av tillgångar som utväxlas som säkerhet i enlighet med punkterna 1 och 2 vars kreditkvalitet därefter bedöms vara följande:
a) Steg 4 eller högre för tillgångar som avses i punkt 1.
b) Högre än steg 4 för tillgångar som avses i punkt 2.
4. De förfaranden som avses i punkt 3 ska uppfylla samtliga följande krav:
a) De ska förbjuda motparterna att utväxla ytterligare tillgångar som bedöms vara av den kreditkvalitet som avses i punkt 3.
b) De ska innehålla en tidsplan för att under en tid av högst två månader ersätta tillgångar som bedöms vara av den kreditkvalitet som avses i punkt 3 och som redan har utväxlats som säkerhet.
c) De ska fastställa ett kreditkvalitetssteg som kräver omedelbar ersättning av de tillgångar som avses i punkt 3.
d) De ska tillåta att motparter ökar värderingsavdragen på säkerheten i den mån den inte har ersatts i enlighet med den tidsplan som avses i led b.
5. Motparter får inte använda de tillgångsklasser som avses i artikel 4.1 som säkerhet om de inte har tillgång till marknaden för sådana tillgångar eller om de inte kan realisera dessa tillgångar i lämplig tid i händelse av fallissemang hos den motpart som ställer säkerhet.
Artikel 8
Koncentrationsgränser för initial marginalsäkerhet
1. Om säkerhet samlas in som initial marginalsäkerhet enligt artikel 13 ska följande gränser gälla för varje motpart som samlar in säkerhet:
a) Det sammanlagda värdet på insamlade initiala marginalsäkerheter som tillhör de tillgångsklasser som avses i artikel 4.1 b, f, g och l–r och som har emitterats av en och samma enhet, eller av enheter som tillhör samma grupp, får inte överstiga det större av följande värden:
i) 15 % av den säkerhet som samlats in från den motpart som ställer säkerheten.
ii) 10 miljoner euro eller motsvarande belopp i annan valuta.
b) Det sammanlagda värdet på insamlade initiala marginalsäkerheter som tillhör de tillgångsklasser som avses i artikel 4.1 o, p och q, där tillgångarna som tillhör de tillgångsklasser som avses i punkterna p och q i den artikeln har emitterats av institut enligt definitionen i förordning (EU) nr 575/2013, får inte överstiga det större av följande värden:
i) 40 % av den säkerhet som samlats in från den motpart som ställer säkerheten.
ii) 10 miljoner euro eller motsvarande belopp i annan valuta.
De gränser som anges i första stycket gäller också för aktier eller andelar i fondföretag om fondföretagen huvudsakligen investerar i de tillgångsklasser som anges i samma stycke.
2. Om säkerhet samlas in som initial marginalsäkerhet enligt artikel 13 till ett värde som överstiger 1 miljard euro och var och en av motparterna tillhör en av de kategorier som anges i punkt 3, ska följande gränser gälla för det belopp av den initiala marginalsäkerheten som överstiger 1 miljard euro och som samlas in från en motpart:
a) Det sammanlagda värdet på insamlade initiala marginalsäkerheter som tillhör de tillgångsklasser som avses i artikel 4.1 c–l och som har emitterats av en och samma enhet, eller av enheter som har sin hemvist i samma land, får inte överstiga 50 % av insamlade initiala marginalsäkerheter från den motparten.
b) Om initial marginalsäkerhet samlas in i kontanter ska den koncentrationsgräns på 50 % som avses i led a också beakta riskexponering som härrör från den tredje part eller det förvaringsinstitut som innehar kontanterna.
3. De motparter som avses i punkt 2 ska vara något av följande:
a) Institut som har identifierats som globala systemviktiga institut i enlighet med artikel 131 i direktiv 2013/36/EU.
b) Institut som har identifierats som andra systemviktiga institut i enlighet med artikel 131 i direktiv 2013/36/EU.
c) Motparter som inte är pensionssystem där det sammanlagda värdet på de säkerheter som ska samlas in överstiger 1 miljard euro.
4. Om säkerhet samlas in som initial marginalsäkerhet enligt artikel 13 av eller från ett pensionssystem och värdet överstiger 1 miljard euro, ska den motpart som samlar in säkerheten inrätta förfaranden för att hantera koncentrationsrisken med avseende på insamlade säkerheter som tillhör de tillgångsklasser som avses i artikel 4.1 c–l, inbegripet lämplig diversifiering av säkerheten.
5. Om institut som avses i leden a och b i punkt 3 samlar in initial marginalsäkerhet i kontanter från en enda motpart som även är ett institut enligt vad som avses i dessa led, ska den motpart som samlar in säkerheten säkerställa att högst 20 % av den initiala marginalsäkerheten innehas av varje enskilt utomstående förvaringsinstitut.
6. Punkterna 1–4 gäller inte för insamlade säkerheter i form av finansiella instrument som är samma som det underliggande finansiella instrumentet för det ej centralt clearade OTC-derivatkontraktet.
7. Den insamlande motparten ska bedöma hur villkoren i punkt 2 i denna artikel uppfylls åtminstone varje gång den initiala marginalsäkerheten beräknas i enlighet med artikel 9.2.
8. Genom undantag från punkt 7 får en motpart som avses i artikel 2.10 a, b och c i förordning (EU) nr 648/2012 göra kvartalsvisa bedömningar av hur villkoren i punkt 2 är uppfyllda, under förutsättning att värdet på initiala marginalsäkerheter som samlats in från varje enskild motpart ligger under 800 miljoner euro oavbrutet under det kvartal som föregår bedömningen.
AVSNITT 3
Beräkning och insamling av marginalsäkerheter
Artikel 9
Beräkningarnas frekvens och fastställande av beräkningsdag
1. Motparter ska beräkna tilläggsmarginalsäkerhet enligt artikel 10 minst en gång om dagen.
2. Motparter ska beräkna initial marginalsäkerhet enligt artikel 11 senast den bankdag som följer efter en av dessa händelser:
a) Ett nytt OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt verkställs eller läggs till i nettningsmängden.
b) Ett befintligt OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt löper ut eller tas bort från nettningsmängden.
c) Ett befintligt OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt utlöser en betalning eller annan leverans förutom att ställa eller samla in marginalsäkerhet.
d) Den initiala marginalsäkerheten beräknas enligt den schablonmetod som avses i artikel 11.1 och ett befintligt kontrakt omklassificeras vad gäller tillgångsklass enligt bilaga IV punkt 1 till följd av förkortad löptid.
e) Ingen beräkning har skett under föregående tio bankdagar.
3. För fastställande av dag för beräkning av initial marginalsäkerhet och tilläggsmarginalsäkerhet gäller följande:
a) Om två motparter är belägna i samma tidszon ska beräkningen göras på grundval av nettningsmängden från föregående bankdag.
b) Om två motparter är belägna i olika tidszoner ska beräkningen göras på grundval av de transaktioner i nettningsmängden som ingåtts före kl. 16.00 föregående bankdag i den tidszon där klockan blir 16.00 först.
Artikel 10
Beräkning av tilläggsmarginalsäkerhet
Beloppet för den tilläggsmarginalsäkerhet en motpart ska samla in ska motsvara summan av de värden som beräknas i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EU) nr 648/2012 av alla kontrakt inom nettningsmängden, minus värdet av alla tilläggsmarginalsäkerheter som tidigare samlats in, minus nettovärdet av varje kontrakt inom nettningsmängden vid tidpunkten för kontraktets ingående, och plus värdet av alla tilläggsmarginalsäkerheter som tidigare ställts.
Artikel 11
Beräkning av initial marginalsäkerhet
1. Motparter ska beräkna beloppet för den initiala marginalsäkerhet som ska samlas in antingen enligt den schablonmetod som anges i bilaga IV eller de modeller för initial marginalsäkerhet som avses i avsnitt 4, eller båda.
2. Insamling av initial marginalsäkerhet ska ske utan att beloppet för initiala marginalsäkerheter kvittas mellan två motparter.
3. Om motparter använder både den schablonmetod som anges i bilaga IV och de modeller för initial marginalsäkerhet som avses i avsnitt 4 för samma nettningsmängd ska användningen vara konsekvent över tiden för varje OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt.
4. Motparter som beräknar initial marginalsäkerhet i enlighet med avsnitt 4 ska i beräkningen inte beakta korrelationer mellan värdet av den osäkrade exponeringen och säkerheten.
5. Motparterna ska enas om vilken metod varje motpart ska använda för att fastställa de initiala marginalsäkerheter som måste samlas in, men är inte skyldiga att använda en gemensam metod.
6. Om en eller båda motparterna använder en modell för initial marginalsäkerhet ska de enas om den modell som tagits fram i enlighet med avsnitt 4.
Artikel 12
Tillhandahållande av tilläggsmarginalsäkerhet
1. Den motpart som ställer säkerhet ska tillhandahålla tilläggsmarginalsäkerheten på följande sätt:
a) Under loppet av samma bankdag som den beräkningsdag som fastställts i enlighet med artikel 9.3.
b) Om villkoren i punkt 2 är uppfyllda, under loppet av två bankdagar från den beräkningsdag som fastställts i enlighet med artikel 9.3.
2. Tillhandahållande av tilläggsmarginalsäkerhet i enlighet med punkt 1 b får endast användas för följande:
a) Nettningsmängder som innehåller derivatkontrakt som inte omfattas av krav på initial marginalsäkerhet enligt denna förordning, där den motpart som ställer säkerheten, på dagen för beräkning av tilläggsmarginalsäkerheten eller tidigare, har tillhandahållit ett förskottsbelopp av godtagbar säkerhet beräknat på samma sätt som det som gäller för initiala marginalsäkerheter i enlighet med artikel 15, där den motpart som samlar in säkerheten har använt sig av en marginalriskperiod som minst motsvarar antalet dagar mellan och inklusive beräkningsdagen och insamlingsdagen.
b) Nettningsmängder som innehåller kontrakt som omfattas av krav på initial marginalsäkerhet enligt denna förordning, där den initiala marginalsäkerheten har anpassats på något av följande sätt:
i) Genom att öka den marginalriskperiod som avses i artikel 15.2 med antalet dagar mellan och inklusive beräkningsdagen fastställd enligt artikel 9.3 och insamlingsdagen fastställd i enlighet med punkt 1 i denna artikel.
ii) Genom att öka den initiala marginalsäkerheten beräknad i enlighet med den schablonmetod som avses i artikel 11, med användning av en lämplig metod där en marginalriskperiod beaktas som ökas med antalet dagar mellan och inklusive beräkningsdagen fastställd enligt artikel 9.3 och insamlingsdagen fastställd i enlighet med punkt 2 i denna artikel.
Vid tillämpningen av led a får de två motparterna, om det inte finns någon mekanism för separering mellan dem, kvitta de belopp som ska tillhandahållas.
3. I händelse av en tvist om storleken på tilläggsmarginalsäkerheten ska motparterna inom samma tidsram som i punkt 1 tillhandahålla åtminstone den del av tilläggsmarginalsäkerheten som inte ifrågasätts.
Artikel 13
Tillhandahållande av initial marginalsäkerhet
1. Den motpart som ställer säkerhet ska tillhandahålla den initiala marginalsäkerheten i enlighet med avsnitt 5.
2. Den motpart som ställer säkerhet ska tillhandahålla den initiala marginalsäkerheten under loppet av samma bankdag som den beräkningsdag som fastställts i enlighet med artikel 9.3.
3. I händelse av en tvist om storleken på den initiala marginalsäkerheten ska motparterna, under loppet av samma bankdag som den beräkningsdag som fastställts i enlighet med artikel 9.3, tillhandahålla åtminstone den del av den initiala marginalsäkerheten som inte ifrågasätts.
AVSNITT 4
Modeller för initial marginalsäkerhet
Artikel 14
Allmänna krav
1. Om en motpart använder en modell för initial marginalsäkerhet får modellen tas fram av någon av motparterna, eller båda, eller av en tredje part.
Om en motpart använder en modell för initial marginalsäkerhet som tagits fram av en tredje part ska motparten vara skyldig att säkerställa att modellen uppfyller de krav som anges i detta avsnitt.
2. Modeller för initial marginalsäkerhet ska utformas så att de fångar in alla väsentliga risker som följer av ingående av de OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt och som tillhör nettningsmängden, inbegripet riskernas art, omfattning och komplexitet, och följande gäller:
a) Modellen ska inkludera riskfaktorer som motsvarar de olika valutor i vilka de kontrakten i nettningsmängden är denominerade.
b) Modellen ska inkludera ränteriskfaktorer som motsvarar de olika valutor i vilka de kontrakten är denominerade.
c) Avkastningskurvan ska delas upp i minst sex löptidsintervall för ränteriskexponering för de viktigaste valutorna och marknaderna.
d) Modellen ska beakta risken för rörelser mellan olika avkastningskurvor och mellan olika löptidsintervall.
e) Modellen ska inkludera separata riskfaktorer, åtminstone för varje aktie, aktieindex, råvara eller råvaruindex som är av betydelse för de kontrakten.
f) Modellen ska beakta den risk som uppkommer till följd av mindre likvida positioner och positioner med begränsad pristransparens vid realistiska marknadsscenarier.
g) Modellen ska beakta risker, som inte på annat sätt beaktas i modellen, som uppstår i samband med derivatkontrakt där den underliggande tillgången är lån.
h) Modellen ska beakta risken för rörelser mellan likartade men ej identiska underliggande riskfaktorer, och exponering för värdeförändringar som uppstår till följd av bristande överensstämmelse mellan löptider.
i) Modellen ska beakta de viktigaste icke-linjära sambanden.
j) Modellen ska inkludera metoder för utfallstester som inbegriper statistiska tester av modellens resultat.
k) Modellen ska fastställa vilka händelser som ska leda till ändrad modell, kalibrering eller andra korrigerande åtgärder.
3. De riskhanteringsförfaranden som avses i artikel 2.1 ska säkerställa löpande övervakning av hur modellen fungerar bland annat genom utfallstest minst var tredje månad.
För tillämpningen av första stycket ska utfallstester inkludera en jämförelse mellan värdena som ges av modellen med de faktiska marknadsvärdena för de ej centralt clearade OTC-derivaten i nettningsmängden.
4. De riskhanteringsförfaranden som avses i artikel 2.1 ska innehålla en beskrivning av de metoder som används för att genomföra utfallstest, inklusive statistiska tester av modellens resultat.
5. De riskhanteringsförfaranden som avses i artikel 2.1 ska innehålla en beskrivning av vilka resultat från utfallstesterna som skulle leda till ändrad modell, kalibrering eller andra korrigerande åtgärder.
6. De riskhanteringsförfaranden som avses i artikel 2.1 ska säkerställa att motparterna sparar dokumenterade resultat från de utfallstester som avses i punkt 3 i denna artikel.
7. En motpart ska tillhandahålla all information som behövs för att den andra motparten ska förstå beräkningen av ett visst värde som ges av modellen för initial marginalsäkerhet, förklarat på ett sätt som gör att en kunnig tredje part skulle kunna kontrollera beräkningen.
8. Modellen för initial marginalsäkerhet ska med försiktighet återge osäkerhet, korrelation, basrisk och datakvalitet i parametrarna.
Artikel 15
Konfidensintervall och marginalriskperiod
1. De antagna variationerna i värdet av de ej centralt clearade OTC-derivatkontrakten inom nettningsmängden vid beräkning av initial marginalsäkerhet med hjälp av en modell ska utgå från ett ensidigt konfidensintervall på 99 procent för en marginalriskperiod på minst 10 dagar.
2. Den marginalriskperiod för beräkningen av initial marginalsäkerhet med hjälp av en modell som avses i punkt 1 ska omfatta följande:
a) Den period som kan förflyta mellan den senaste utväxlingen av tilläggsmarginalsäkerhet och till det att motparten fallerar.
b) Den uppskattade period som krävs för att ersätta vart och ett av de ej centralt clearade OTC-derivatkontrakten inom nettningsmängden eller säkra riskerna förknippade med dem, med beaktande av likviditeten på den marknad där dessa typer av kontrakt handlas, den totala volymen för ej centralt clearade OTC-derivatkontrakten på denna marknad, och antalet deltagare på marknaden.
Artikel 16
Kalibrering av modellens parametrar
1. De parametrar som används för modeller för initial marginalsäkerhet ska kalibreras minst en gång om året baserat på historiska data från en period på minst tre år och högst fem år.
2. De data som används för att kalibrera parametrarna i modeller för initial marginalsäkerhet ska omfatta den senaste kontinuerliga perioden från och med den dag då den kalibrering som avses i punkt 1 utförs, och minst 25 % av dessa data ska vara representativa för en period av betydande finansiell stress (stressdata).
3. Om sådana stressdata som avses i punkt 2 inte utgör minst 25 % av de data som används i modellen ska de minst aktuella av de historiska data som avses i punkt 1 ersättas med data från en period av betydande finansiell stress, till dess att den totala andelen stressdata är minst 25 % av samtliga data som används i modellen.
4. Perioden av betydande finansiell stress som används vid kalibreringen av parametrar ska fastställas och tillämpas separat åtminstone för var och en av de tillgångsklasser som avses i artikel 17.2.
5. Parametrarna ska kalibreras med hjälp av likvärdigt viktade data.
6. Parametrarna får kalibreras för kortare perioder än marginalriskperioden fastställd i enlighet med artikel 15. Om kortare perioder används ska parametrarna anpassas till den marginalriskperioden med användning av en lämplig metod.
7. Motparterna ska ha skriftliga riktlinjer som anger de omständigheter som utlöser en tätare kalibrering.
8. Motparterna ska inrätta förfaranden för att anpassa värdet på de marginalsäkerheter som ska utväxlas till följd av en ändring av parametrarna på grund av ändrade marknadsförhållanden. Dessa förfaranden ska göra det möjligt för motparter att utväxla den ytterligare initiala marginalsäkerheten till följd av en sådan ändring av parametrarna under en period på mellan en och trettio bankdagar.
9. Motparterna ska fastställa förfaranden när det gäller kvaliteten på de data som används i modellen i enlighet med punkt 1, inklusive val av lämpliga dataleverantörer och rensning och interpolering av data.
10. Skattningar av data som används i modellerna för initial marginalsäkerhet får endast användas om båda följande villkor är uppfyllda:
a) Tillgängliga data är otillräckliga eller avspeglar inte den verkliga volatiliteten i ett OTC-derivatkontrakt eller i en portfölj med sådana kontrakt inom nettningsmängden.
b) Skattningarna leder till en försiktig marginalsäkerhetsnivå.
Artikel 17
Diversifiering, risksäkring och riskkompensation över underliggande tillgångsklasser
1. Modeller för initial marginalsäkerhet ska endast omfatta OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt inom samma nettningsmängd. Modeller för initial marginalsäkerhet får beakta diversifiering, risksäkring och riskkompensation som härrör från riskerna i kontrakt inom samma nettningsmängd, förutsatt att diversifieringen, risksäkringen eller riskkompensationen endast äger rum inom samma underliggande tillgångsklass enligt vad som avses i punkt 2.
2. Vid tillämpning av punkt 1 får diversifiering, risksäkring och riskkompensation endast äga rum inom följande underliggande tillgångsklasser:
a) Räntor, valutor och inflation.
b) Aktier.
c) Lån.
d) Råvaror och guld.
e) Övriga.
Artikel 18
Kvalitativa krav
1. Motparterna ska inrätta intern styrning för löpande bedömning av hur lämplig modellen för initial marginalsäkerhet är, där alla följande delar ska ingå:
a) En inledande validering av modellen av lämpligt kvalificerade personer som är oberoende av dem som utvecklade modellen.
b) En uppföljande validering vid varje tillfälle då en betydande ändring görs av modellen, och minst en gång om året.
c) Regelbunden granskning för att bedöma följande:
i) Datakällornas integritet och tillförlitlighet.
ii) Ledningsinformationssystemet som används för modellen.
iii) Hur riktiga och fullständiga de data som används är.
iv) Hur riktiga och lämpliga antagandena om volatilitet och korrelationer är.
2. Dokumentation om riskhanteringsförfaranden enligt artikel 2.2 b avseende modellen för initial marginalsäkerhet ska uppfylla samtliga följande villkor:
a) Den ska göra det möjligt för en kunnig tredje part att förstå modellens konstruktion och operativa detaljer.
b) Det ska omfatta modellens viktigaste antaganden och begränsningar.
c) Den ska klargöra under vilka förhållanden antagandena för modellen inte längre är giltiga.
3. Motparterna ska dokumentera alla ändringar av modellen för initial marginalsäkerhet. Denna dokumentation ska också innehålla resultaten av de valideringar som avses i punkt 1 och som utförs efter ändringarna.
AVSNITT 5
Förvaltning och separering av säkerhet
Artikel 19
Förvaltning och separering av säkerhet
1. De förfaranden som avses i artikel 2.2 c ska innehålla följande:
a) En daglig värdering av den säkerheten som innehas, i enlighet med avsnitt 6.
b) De rättsliga arrangemangen och en struktur för innehav av säkerhet som ger tillgång till säkerheten, om den innehas av tredje part.
c) Om initial marginalsäkerhet innehas av den som tillhandahåller säkerheten: att säkerheten innehas på insolvensskyddade depåkonton.
d) Att icke-kontant initial marginalsäkerhet upprätthålls i enlighet med punkterna 3 och 4.
e) Att kontant initial marginalsäkerhet upprätthålls på likvidkonton hos centralbanker eller kreditinstitut som uppfyller samtliga följande krav:
i) De är auktoriserade i enlighet med direktiv 2013/36/EU eller auktoriserade i ett tredjeland vars tillsyns- och regleringssystem har befunnits vara likvärdiga i enlighet med artikel 142.2 i förordning (EU) nr 575/2013.
ii) De utgör varken motpart som ställer säkerhet eller motpart som samlar in säkerhet, och ingår inte heller i samma grupp som någon av motparterna.
f) Tillgång till outnyttjad säkerhet för förvaltaren eller annan insolvenshandläggare hos den fallerande motparten.
g) Att den initiala marginalsäkerheten är fritt överlåtbar i lämplig tid till den motpart som ställt den i händelse av fallissemang hos den motpart som samlat in den.
h) Att icke-kontant säkerhet kan överlåtas utan regleringsmässiga eller juridiska hinder eller anspråk från tredje man, inklusive från den insamlande motpartens förvaltare eller utomstående förvaringsinstitut, utöver panträtt för kostnader och avgifter i samband med tillhandahållande av depåkonton och utöver panträtt som rutinmässigt tillämpas på alla värdepapper i ett clearingsystem där sådana säkerheter kan innehas.
i) Att alla outnyttjade säkerheter i sin helhet återlämnas till den motpart som ställt säkerheten, exklusive kostnader som uppstått vid insamling och innehav av säkerheten.
2. Säkerhet som har ställts som initial marginalsäkerhet eller tilläggsmarginalsäkerhet får ersättas med en alternativ säkerhet om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Ersättningen sker i enlighet med villkoren i det avtal mellan motparter som avses i artikel 3.
b) Den alternativa säkerheten är godtagbar i enlighet med avsnitt 2.
c) Den alternativa säkerhetens värde är tillräckligt för att uppfylla marginalsäkerhetskraven, efter eventuella tillämpliga värderingsavdrag.
3. Initiala marginalsäkerheter ska skyddas från fallissemang eller insolvens hos den motpart som samlar in säkerheten genom separering på något av följande sätt, eller båda:
a) I bokföringen hos en innehavare som är tredje part eller ett förvaringsinstitut.
b) Via andra rättsligt bindande arrangemang.
4. Motparterna ska säkerställa att icke-kontant säkerhet som initial marginalsäkerhet separeras på följande sätt:
a) Säkerhet som innehas för egen räkning av den insamlande motparten ska separeras från resten av den motpartens egna tillgångar.
b) Säkerhet som innehas av den motpart som ställer säkerheten utan att detta är för egen räkning ska separeras från resten av den motpartens egna tillgångar.
c) Säkerhet som innehas i bokföringen hos ett förvaringsinstitut eller annan tredje part ska separeras från de egna tillgångarna hos denne innehavare som är tredje part eller förvaringsinstitutet.
5. Om icke-kontant säkerhet innehas av den insamlande motparten eller en tredje part eller ett förvaringsinstitut, ska den insamlande motparten alltid ge den motpart som ställer säkerheten möjlighet att separera dess säkerhet från de tillgångar som tillhör andra motparter som ställer säkerhet.
6. Motparterna ska genomföra en oberoende rättslig översyn för att kontrollera att arrangemangen för separering uppfyller kraven i punkt 1 g och punkterna 3, 4 och 5. Sådana rättsliga översyner får genomföras av en oberoende intern enhet eller av en oberoende tredje part.
7. Motparterna ska styrka för de behöriga myndigheterna att de efterlever bestämmelserna i punkt 6 för varje relevant jurisdiktion och, på begäran av en behörig myndighet, upprätta riktlinjer som säkerställer löpande bedömning av efterlevnaden.
8. Vid tillämpning av punkt 1 e ska motparterna bedöma kreditkvaliteten på de kreditinstitut som avses där, med hjälp av en metod som inte uteslutande eller automatiskt förlitar sig på externa kreditvärderingar.
Artikel 20
Hantering av insamlad initial marginalsäkerhet
1. Den motpart som samlar in säkerheten får inte återpantsätta eller på annat sätt återanvända den säkerhet som samlats in som initial marginalsäkerhet.
2. Trots vad som sägs i punkt 1 får en innehavare som är tredje part använda den initiala marginalsäkerhet som mottagits kontant för återinvesteringsändamål.
AVSNITT 6
Värdering av säkerhet
Artikel 21
Beräkning av säkerhetens anpassade värde
1. Motparter ska anpassa värdet av insamlade säkerheter i enlighet med antingen den metod som anges i bilaga II eller en metod med egna volatilitetsskattningar enligt artikel 22.
2. När motparterna anpassar värdet av säkerheten enligt punkt 1 får de bortse från den valutarisk som uppstår genom positioner i valutor som omfattas av juridiskt bindande mellanstatliga avtal som begränsar variation av dessa positioner i förhållande till andra valutor som omfattas av samma avtal.
Artikel 22
Egna skattningar av säkerhetens anpassade värde
1. Motparter ska anpassa värdet av insamlade säkerheter genom att använda egna volatilitetsskattningar i enlighet med bilaga III.
2. Motparter ska uppdatera dataunderlagen och beräkna de egna volatilitetsskattningar som avses i artikel 21 när marknadsprisernas volatilitetsnivå ändras väsentligt, och minst en gång varje kvartal.
3. Vid tillämpningen av punkt 2 ska motparterna i förväg fastställa de volatilitetsnivåer som utlöser en omräkning av värderingsavdragen enligt bilaga III.
4. De förfaranden som avses i artikel 2.2 d ska omfatta riktlinjer för att övervaka beräkningen av de egna volatilitetsskattningarna och integrering av dessa skattningar i motpartens riskhanteringsförfarande.
5. De riktlinjer som avses i punkt 4 ska omfattas av en intern översyn där följande kontrolleras:
a) Integrering av skattningarna i motpartens riskhanteringsprocess, vilket ska göras minst en gång per år.
b) Integrering av skattade värderingsavdrag i den dagliga riskhanteringen.
c) Validering av betydande förändringar i förfarandet för att beräkna skattningarna.
d) Kontroll av hur konsekventa, aktuella och tillförlitliga de datakällor är som används för att beräkna skattningarna.
e) Riktighet och lämplighet vad gäller antagandena om volatilitet.
6. Den översyn som avses i punkt 5 ska göras regelbundet som en del av motpartens internrevision.
KAPITEL II
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR RISKHANTERINGSFÖRFARANDEN
AVSNITT 1
Undantag
Artikel 23
Centrala motparter som är auktoriserade som kreditinstitut
Genom undantag från artikel 2.2 får motparterna i sina riskhanteringsförfaranden föreskriva att säkerhet inte utväxlas för OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt och som ingås med centrala motparter som är auktoriserade som kreditinstitut i enlighet med direktiv 2013/36/EU.
Artikel 24
Icke-finansiella motparter och motparter i tredjeland
Genom undantag från artikel 2.2 får motparter i sina riskhanteringsförfaranden föreskriva att säkerhet inte utväxlas för OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt och som ingås med icke-finansiella motparter som inte uppfyller villkoren i artikel 10.1 b i förordning (EU) nr 648/2012, eller med icke-finansiella enheter som är etablerade i ett tredjeland som inte skulle uppfylla villkoren i artikel 10.1 b i förordning (EU) nr 648/2012 om de hade varit etablerade i unionen.
Artikel 25
Minsta transfereringsbelopp
1. Genom undantag från artikel 2.2 får motparterna i sina riskhanteringsförfaranden föreskriva att säkerhet inte samlas in från en motpart om det utestående beloppet sedan den senaste insamlingen av säkerhet inte överstiger ett belopp som överenskommits av parterna (minsta transfereringsbelopp).
Det minsta transfereringsbeloppet får inte överstiga 500 000 euro eller motsvarande belopp i en annan valuta.
2. Om motparterna enas om ett minsta transfereringsbelopp ska beloppet för den säkerhet som ska ställas beräknas som summan av följande:
a) Den tilläggsmarginalsäkerhet som ska erläggas från dess senaste insamling, beräknad i enlighet med artikel 10, inbegripet eventuell överskjutande säkerhet.
b) Den initiala marginalsäkerhet som ska erläggas från dess senaste insamling, beräknad i enlighet med artikel 11, inbegripet eventuell överskjutande säkerhet.
3. Om beloppet för säkerhet som ska erläggas överstiger det minsta transfereringsbelopp som överenskommits av parterna ska den insamlande motparten samla in hela beloppet för säkerheter som ska erläggas utan att dra av det minsta transfereringsbeloppet.
4. Motparter får enas om separata minsta transfereringsbelopp för initial marginalsäkerhet och tilläggsmarginalsäkerhet förutsatt att summan av de minsta transfereringsbeloppen inte överstiger 500 000 euro eller motsvarande belopp i en annan valuta.
5. Om motparterna kommer överens om separata minsta transfereringsbelopp i enlighet med punkt 4 ska den insamlande motparten samla in hela det belopp för initial marginalsäkerhet eller tilläggsmarginalsäkerhet som ska erläggas, utan att dra av de minsta transfereringsbeloppen, om det belopp för initial marginalsäkerhet eller tilläggsmarginalsäkerhet som ska erläggas överstiger det minsta transfereringsbeloppet.
Artikel 26
Beräkning av marginalsäkerhet med motparter i tredjeland
Om en motpart har hemvist i ett tredjeland får motparterna beräkna marginalsäkerheter med utgångspunkt i en nettningsmängd som omfattar följande typer av kontrakt:
a) OTC-derivat som inte clearas centralt och som omfattas av marginalsäkerhetskrav enligt denna förordning.
b) Kontrakt som uppfyller båda följande villkor:
i) De har identifierats som OTC-derivat som inte clearas centralt inom det regelverk som motparten med hemvist i det tredjelandet omfattas av.
ii) De omfattas om marginalsäkerhetskrav inom det regelverk som motparten med hemvist i det tredjelandet omfattas av.
AVSNITT 2
Undantag vid beräkning av nivån på initial marginalsäkerhet
Artikel 27
Valutakontrakt
Genom undantag från artikel 2.2 får motparterna i sina riskhanteringsförfaranden föreskriva att initial marginalsäkerhet inte samlas in med avseende på följande:
a) OTC-derivatkontrakt som avvecklas fysiskt och som enbart omfattar utbyte av två olika valutor vid ett bestämt framtida datum till en fast kurs som parterna enas om på handelsdagen för valutautbyteskontraktet (valutaterminer).
b) OTC-derivatkontrakt som avvecklas fysiskt och som enbart omfattar utbyte av två olika valutor vid ett bestämt framtida datum till en fast kurs som parterna enas om på handelsdagen för valutautbyteskontraktet, och omvänt utbyte av de två valutorna vid ett senare datum till en fast kurs som parterna också enas om på handelsdagen för valutautbyteskontraktet (valutaswappar).
c) Utbyte av kapitalbeloppet för OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt där motparterna enbart utbyter kapitalbeloppet och alla räntebetalningar i en valuta, mot kapitalbeloppet och räntebetalningar i en annan valuta, vid bestämda tidpunkter enligt en fastställd formel (valutaränteswappar).
Artikel 28
Tröskel baserad på teoretiskt belopp
1. Genom undantag från artikel 2.2 får motparterna i sina riskhanteringsförfaranden föreskriva att initial marginalsäkerhet inte samlas in för alla nya OTC-derivatkontrakt som ingås inom ett kalenderår då en av de båda motparterna har ett aggregerat genomsnittligt teoretiskt belopp vid månadsslutet för ej centralt clearade OTC-derivat under månaderna mars, april och maj under föregående år som understiger 8 miljarder euro.
Det aggregerade genomsnittliga teoretiska belopp vid månadsslutet som avses i första stycket ska beräknas på motpartsnivå eller på gruppnivå om motparten ingår i en grupp.
2. Om motparten ingår i en grupp ska beräkningen av gruppens aggregerade genomsnittliga teoretiska belopp vid månadsslutet omfatta alla gruppens OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt, inklusive alla sådana OTC-derivatkontrakt inom gruppen.
Vid tillämpningen av första stycket ska OTC-derivatavtal som är transaktioner inom gruppen endast räknas med en gång.
3. Fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 2009/65/EG samt alternativa investeringsfonder som förvaltas av förvaltare av alternativa investeringsfonder som är auktoriserade eller registrerade i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU ( 2 ), ska betraktas som tydligt åtskilda enheter och behandlas separat vid tillämpningen av de trösklar som avses i punkt 1, om följande villkor är uppfyllda:
a) Medlen är tydligt separerade tillgångspooler för fondens insolvens- eller konkursändamål.
b) De separerade tillgångspoolerna har inte säkerhet, garanti eller annat finansiellt stöd från andra investeringsfonder eller från sina förvaltare.
Artikel 29
Tröskel baserad på belopp för initial marginalsäkerhet
1. Genom undantag från artikel 2.2 får motparterna i sina riskhanteringsförfaranden föreskriva att den insamlade initiala marginalsäkerheten minskas med ett belopp på upp till 50 miljoner euro i de fall som anges i leden a och b i denna punkt, eller 10 miljoner euro i det fall som anges i led c, där:
a) Ingen av motparterna ingår i någon grupp.
b) Motparterna ingår i olika grupper.
c) Båda motparterna ingår i samma grupp.
2. Om en motpart inte samlar in initial marginalsäkerhet enligt punkt 1 b ska de riskhanteringsförfaranden som avses i artikel 2.1 innehålla bestämmelser för att på gruppnivå övervaka om denna tröskel överskrids och bestämmelser om bevarande av lämplig dokumentation över gruppens exponeringar gentemot varje enskild motpart i gruppen.
3. Fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 2009/65/EG samt alternativa investeringsfonder som förvaltas av förvaltare av alternativa investeringsfonder som är auktoriserade eller registrerade i enlighet med direktiv 2011/61/EU, ska betraktas som tydligt åtskilda enheter och behandlas separat vid tillämpningen av de trösklar som avses i punkt 1, om följande villkor är uppfyllda:
a) Medlen är tydligt separerade tillgångspooler för fondens insolvens- eller konkursändamål.
b) De separerade tillgångspoolerna har inte säkerhet, garanti eller annat finansiellt stöd från andra investeringsfonder eller från sina förvaltare.
AVSNITT 3
Undantag från kravet på att ställa eller samla in initial marginalsäkerhet eller tilläggsmarginalsäkerhet
Artikel 30
Hantering av derivat som är kopplade till säkerställda obligationer för risksäkringsändamål
1. Genom undantag från artikel 2.2, och om de villkor som anges i punkt 2 i denna artikel är uppfyllda, får motparterna i sina riskhanteringsförfaranden föreskriva följande avseende OTC-derivatkontrakt som har ingåtts i samband med säkerställda obligationer:
a) Tilläggsmarginalsäkerhet ställs inte av emittenten av säkerställda obligationer eller säkerhetspoolen utan samlas in från dennes motpart i kontanter och återlämnas till motparten vid förfall.
b) Initial marginalsäkerhet ställs inte och samlas inte in.
2. Punkt 1 gäller om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) OTC-derivatkontraktet avslutas inte i händelse av resolution eller insolvens hos emittenten av den säkerställda obligationen eller säkerhetspoolen.
b) Motparten i ett OTC-derivatkontrakt som ingås med emittenter av säkerställda obligationer eller med pooler för säkring av säkerställda obligationer rangordnas som minst likställd (pari-passu) med innehavarna av de säkerställda obligationerna, såvida inte motparten i det OTC-derivat som ingåtts med en emittent av säkerställda obligationer eller med en pool för säkring av säkerställda obligationer är den fallerande eller den berörda parten, eller avsäger sig sin rangordning som minst likställd.
c) OTC-derivatkontraktet är registrerat eller bokfört i säkerhetspoolen för den säkerställda obligationen i enlighet med den nationella lagstiftningen om säkerställda obligationer.
d) OTC-derivatkontraktet används endast för att risksäkra ränte- eller valutaobalanser i den säkerhetspool som är kopplad till den säkerställda obligationen.
e) Nettningsmängden omfattar inte OTC-derivatkontrakt som inte har koppling till säkerhetspoolen för den säkerställda obligationen.
f) Den säkerställda obligation som OTC-derivatkontraktet är kopplat till uppfyller kraven i artikel 129.1, 129.2 och 129.3 i förordning (EU) nr 575/2013.
g) Den säkerhetspool för den säkerställda obligationen som OTC-derivatkontraktet är kopplat till omfattas av ett rättsligt krav på säkerhet på minst 102 %.
Artikel 31
Hantering av derivatkontrakt med motparter i tredjeland där rättslig verkställbarhet av nettningsavtal eller skydd av säkerhet inte kan säkerställas
1. Genom undantag från artikel 2.2 får motparter som är etablerade i unionen i sina riskhanteringsförfaranden föreskriva att tilläggsmarginalsäkerhet och initial marginalsäkerhet inte måste ställas för OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt och som ingås med motparter som är etablerade i ett tredjeland där något av följande villkor gäller:
a) Den rättsliga översyn som avses i artikel 2.3 visar att nettningsavtalet och, om sådant används, avtalet om utväxling av säkerhet, inte helt säkert kan göras rättsligt gällande vid alla tidpunkter.
b) Den rättsliga översyn som avses i artikel 19.6 visar att de separeringskrav som avses i artikel 19.3, 19.4 och 19.5 inte kan uppfyllas.
För tillämpningen av första stycket ska motparter som är etablerade i unionen samla in marginalsäkerhet på bruttobasis.
2. Genom undantag från artikel 2.2 får motparter som är etablerade i unionen i sina riskhanteringsförfaranden föreskriva att tilläggsmarginalsäkerhet och initial marginalsäkerhet inte måste ställas eller samlas in för kontrakt som ingås med motparter som är etablerade i ett tredjeland om samtliga följande villkor gäller:
a) Punkt 1 a och, om tillämpligt, punkt 1 b gäller.
b) Den rättsliga översyn som avses i punkt 1 a och b visar att insamling av säkerhet i enlighet med denna förordning inte är möjligt ens på bruttobasis.
c) Den andel som beräknats i enlighet med punkt 3 är lägre än 2,5 %.
3. Den andel som avses i punkt 2 c ska fastställas genom att dividera det belopp som erhålls från led a i denna punkt med beloppet som erhålls från led b enligt följande:
a) Summan av de teoretiska beloppen för alla utestående OTC-derivatkontrakt för den grupp som motparten ingår i, som ingåtts efter denna förordnings ikraftträdande och för vilka ingen marginalsäkerhet har samlats in från motparter som är etablerade i ett tredjeland och för vilka punkt 2 b gäller.
b) Summan av de teoretiska beloppen för alla utestående OTC-derivatkontrakt för den grupp som motparten ingår i, utom OTC-derivatkontrakt som utgör transaktioner inom gruppen.
KAPITEL III
DERIVATKONTRAKT INOM GRUPPEN
AVSNITT 1
Förfaranden för motparter och behöriga myndigheter när undantag ges för derivatkontrakt inom gruppen
Artikel 32
Förfaranden för motparter och behöriga myndigheter
1. Ansökan eller underrättelse från en motpart till den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 11.6–11.10 i förordning (EU) nr 648/2012 ska anses ha mottagits då den behöriga myndigheten får samtliga följande uppgifter:
a) All information som behövs för att bedöma om de villkor som anges i respektive artikel 11.6, 11.7, 11.8, 11.9 eller 11.10 i förordning (EU) nr 648/2012 är uppfyllda.
b) Den information och de handlingar som avses i artikel 18.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 149/2013 ( 3 ).
2. Om den behöriga myndigheten beslutar att det krävs ytterligare information för att kunna bedöma om de villkor som avses i punkt 1 a är uppfyllda ska den sända en skriftlig begäran om upplysningar till motparten.
3. Ett beslut av en behörig myndighet enligt artikel 11.6 i förordning (EU) nr 648/2012 ska meddelas motparten inom tre månader från mottagandet av all information som avses i punkt 1.
4. Om en behörig myndighet fattar ett positivt beslut enligt artikel 11.6, 11.8 eller 11.10 i förordning (EU) nr 648/2012 ska den meddela det positiva beslutet till motparten skriftligen, med angivande av åtminstone följande:
a) Uppgift om undantaget är ett fullständigt eller partiellt undantag.
b) Vid partiella undantag, tydligt angivande av gränserna för undantaget.
5. Om en behörig myndighet fattar ett negativt beslut enligt artikel 11.6, 11.8 eller 11.10 i förordning (EU) nr 648/2012, eller har invändningar mot en anmälan enligt artikel 11.7 eller 11.9 i samma förordning ska den meddela det negativa beslutet till motparten skriftligen, med angivande av åtminstone följande:
a) De villkor enligt respektive artikel 11.6, 11.7, 11.8, 11.9 eller 11.10 i förordning (EU) nr 648/2012 som inte är uppfyllda.
b) En sammanfattning av skälen till att dessa villkor inte anses vara uppfyllda.
6. Om någon av de behöriga myndigheter som har underrättats i enlighet med artikel 11.7 i förordning (EU) nr 648/2012 anser att de villkor som avses i led a eller b i artikel 11.7 första stycket i samma förordning inte är uppfyllda, ska den underrätta den andra behöriga myndigheten inom två månader efter det att underrättelsen mottagits.
7. De behöriga myndigheterna ska underrätta de icke-finansiella motparterna om de invändningar som avses i punkt 5 inom tre månader efter mottagandet av underrättelsen.
8. Ett beslut av en behörig myndighet enligt artikel 11.8 i förordning (EU) nr 648/2012 ska meddelas motparten som är etablerad i unionen inom tre månader från mottagandet av all information som avses i punkt 1.
9. Ett beslut av en finansiell motparts behöriga myndighet enligt artikel 11.10 i förordning (EU) nr 648/2012 ska sändas till den icke-finansiella motpartens behöriga myndighet inom två månader efter mottagandet av all information som avses i punkt 1 och till motparterna inom tre månader efter mottagandet av denna information.
10. Motparter som har lämnat in en underrättelse eller mottagit ett positivt beslut enligt respektive artikel 11.6, 11.7, 11.8, 11.9 eller 11.10 i förordning (EU) nr 648/2012, ska omedelbart underrätta den berörda behöriga myndigheten om alla förändringar som kan påverka uppfyllandet av de villkor som anges i dessa punkter, beroende på vad som är tillämpligt. Den behöriga myndigheten får göra invändningar mot ansökan om undantag eller återkalla sitt positiva beslut efter varje ändring av förhållandena som kan påverka uppfyllandet av dessa villkor.
11. Om ett negativt beslut eller en invändning har meddelats av en behörig myndighet får den berörda motparten endast lämna in en ny ansökan eller underrättelse om det har skett en väsentlig förändring i de omständigheter som låg till grund för den behöriga myndighetens beslut eller invändning.
AVSNITT 2
Tillämpliga kriterier för användning av undantag för derivatkontrakt inom gruppen
Artikel 33
Tillämpliga kriterier avseende rättsliga hinder för en snabb överföring av eget kapital och återbetalning av skulder
Rättsliga hinder för en snabb överföring av eget kapital eller återbetalning av skulder mellan motparterna enligt vad som avses i artikel 11.5–11.10 i förordning (EU) nr 648/2012 ska anses föreligga om det finns faktiska eller förutsedda begränsningar av juridisk natur, däribland något av följande:
a) Valuta- och växlingskontroller.
b) Regleringsmässiga, administrativa, rättsliga eller avtalsmässiga ramar som hindrar ömsesidigt finansiellt stöd eller väsentligen påverkar kapitalöverföringen inom gruppen.
c) Att något av villkoren för tidigt ingripande, återhämtning och resolution enligt vad som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU ( ( 4 ) är uppfyllda, med följden att den behöriga myndigheten ser ett hinder för en snabb överföring av eget kapital eller återbetalning av skulder.
d) Förekomsten av minoritetsintressen som begränsar beslutsbefogenheten inom de enheter som utgör gruppen.
e) Motpartens rättsliga struktur, enligt vad som anges i dess stadgar, stiftelseurkund och interna regler.
Artikel 34
Tillämpliga kriterier avseende praktiska hinder för en snabb överföring av eget kapital och återbetalning av skulder
Praktiska hinder för en snabb överföring av eget kapital eller återbetalning av skulder mellan motparterna enligt vad som avses i artikel 11.5–11.10 i förordning (EU) nr 648/2012 ska anses föreligga om det finns begränsningar av praktisk natur, däribland något av följande:
a) Otillräcklig tillgång till icke intecknade eller likvida tillgångar för den berörda motparten vid förfall.
b) Hinder av operativ art som i praktiken försenar eller stoppar sådana överföringar eller återbetalningar vid förfall.
KAPITEL IV
ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 35
Övergångsbestämmelser
Motparter som avses i artikel 11.3 i förordning (EU) nr 648/2012 får fortsätta att tillämpa de riskhanteringsförfaranden som de använder vid dagen för denna förordnings tillämpning för OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt och som ingåtts mellan den 16 augusti 2012 och de relevanta dagarna för tillämpning av denna förordning.
Artikel 36
Tillämpning av artikel 9.2, artikel 11, artiklarna 13–18, artikel 19.1 c, d och f, artikel 19.3 och artikel 20
1. Artikel 9.2, artikel 11, artiklarna 13–18, artikel 19.1 c, d och f, artikel 19.3 och artikel 20 ska tillämpas enligt följande:
a) Från en månad efter dagen för denna förordnings ikraftträdande om båda motparter har, eller ingår i grupper som var och en har, ett aggregerat genomsnittligt teoretiskt belopp för derivat som inte clearas centralt som överstiger 3 000 miljarder euro.
b) Från och med den 1 september 2017, om båda motparter har, eller ingår i grupper som var och en har, ett aggregerat genomsnittligt teoretiskt belopp för derivat som inte clearas centralt som överstiger 2 250 miljarder euro.
c) Från och med den 1 september 2018, om båda motparter har, eller ingår i grupper som var och en har, ett aggregerat genomsnittligt teoretiskt belopp för derivat som inte clearas centralt som överstiger 1 500 miljarder euro.
d) Från och med den 1 september 2019, om båda motparter har, eller ingår i grupper som var och en har, ett aggregerat genomsnittligt teoretiskt belopp för derivat som inte clearas centralt som överstiger 750 miljarder euro.
e) Från och med den 1 september 2020, om båda motparter har, eller ingår i grupper som var och en har, ett aggregerat genomsnittligt teoretiskt belopp för derivat som inte clearas centralt som överstiger 8 miljarder euro.
2. Genom undantag från punkt 1, om villkoren i punkt 3 i denna artikel är uppfyllda ska artikel 9.2, artikel 11, artiklarna 13–18, artikel 19.1 c, d och f, artikel 19.3 och artikel 20 tillämpas enligt följande:
a) Tre år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande, om inget beslut om likvärdighet har antagits i enlighet med artikel 13.2 i förordning (EU) nr 648/2012 för tillämpningen av artikel 11.3 i samma förordning, med avseende på det berörda tredjelandet.
b) Den senare av följande tidpunkter, om beslut om likvärdighet har antagits i enlighet med artikel 13.2 i förordning (EU) nr 648/2012 för tillämpningen av artikel 11.3 i samma förordning, med avseende på det berörda tredjelandet.
i) fyra månader efter dagen för ikraftträdande av det beslut som har antagits i enlighet med artikel 13.2 i förordning (EU) nr 648/2012 för tillämpningen av artikel 11.3 i samma förordning, med avseende på det berörda tredjelandet.
ii) Tillämplig dag som bestäms i enlighet med punkt 1.
3. Det undantag som avses i punkt 2 ska endast gälla om motparterna i ett OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt uppfyller samtliga följande villkor:
a) En motpart är etablerad i ett tredjeland och den andra motparten är etablerad i unionen.
b) Den motpart som är etablerad i ett tredjeland är antingen en finansiell motpart eller en icke-finansiell motpart.
c) Den motpart som är etablerad i unionen är något av följande:
i) En finansiell motpart, en icke-finansiell motpart, ett finansiellt holdingföretag, ett finansinstitut eller ett företag för anknutna tjänster som omfattas av lämpliga tillsynskrav, och den motpart i tredjeland som avses i led a är en finansiell motpart,
ii) antingen en finansiell motpart eller en icke-finansiell motpart, och den motpart i tredjeland som avses i led a är en icke-finansiell motpart.
d) Båda motparterna omfattas helt och hållet av samma konsolidering i enlighet med artikel 3.3 i förordning (EU) nr 648/2012.
e) Båda motparterna omfattas av lämpliga centraliserade förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av risker.
f) Kraven i kapitel III är uppfyllda.
Artikel 37
Tillämpning av artiklarna 9.1, 10 och 12
1. Artiklarna 9.1, 10 och 12 ska tillämpas enligt följande:
a) Från en månad efter dagen för denna förordnings ikraftträdande för motparter som har, eller som ingår i grupper som var och en har, ett aggregerat genomsnittligt teoretiskt belopp för OTC-derivat som inte clearas centralt som överstiger 3 000 miljarder euro.
b) Från den dag som infaller senast av den 1 mars 2017 och en månad efter dagen för ikraftträdandet av denna förordning, för andra motparter.
2. Genom undantag från punkt 1, när det gäller valutaterminer enligt artikel 27 a, ska artiklarna 9.1, 10 och 12 börja tillämpas vid en av följande tidpunkter, beroende på vilken som infaller först:
a) 31 december 2018, om den förordning som avses i punkt b inte redan är tillämplig.
b) Första tillämpningsdagen för kommissionens delegerade förordning ( *1 ) som preciserar vissa tekniska detaljer rörande definitionen av finansiella instrument med avseende på fysiskt avvecklade valutaterminer, eller den dag som bestäms i enlighet med punkt 1, om den dagen infaller senare.
3. Genom undantag från punkt 1, om villkoren i punkt 4 i denna artikel är uppfyllda, ska artiklarna 9.1, 10 och 12 tillämpas enligt följande:
a) Tre år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande, om inget beslut om likvärdighet har antagits i enlighet med artikel 13.2 i förordning (EU) nr 648/2012 för tillämpningen av artikel 11.3 i samma förordning, med avseende på det berörda tredjelandet.
b) Den senare av följande tidpunkter, om beslut om likvärdighet har antagits i enlighet med artikel 13.2 i förordning (EU) nr 648/2012 för tillämpningen av artikel 11.3 i samma förordning, med avseende på det berörda tredjelandet:
i) Fyra månader efter dagen för ikraftträdande av det beslut som har antagits i enlighet med artikel 13.2 i förordning (EU) nr 648/2012 för tillämpningen av artikel 11.3 i samma förordning, med avseende på det berörda tredjelandet.
ii) Tillämplig dag som bestäms i enlighet med punkt 1.
4. Det undantag som avses i punkt 3 ska endast gälla om motparterna i ett OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt uppfyller samtliga följande villkor:
a) En motpart är etablerad i ett tredjeland och den andra motparten är etablerad i unionen.
b) Den motpart som är etablerad i ett tredjeland är antingen en finansiell motpart eller en icke-finansiell motpart.
c) Den motpart som är etablerad i unionen är något av följande:
i) En finansiell motpart, en icke-finansiell motpart, ett finansiellt holdingföretag, ett finansinstitut eller ett företag för anknutna tjänster som omfattas av lämpliga tillsynskrav, och den motpart i tredjeland som avses i led a är en finansiell motpart.
ii) Antingen en finansiell motpart eller en icke-finansiell motpart, och den motpart i tredjeland som avses i led a är en icke-finansiell motpart.
d) Båda motparterna omfattas helt och hållet av samma konsolidering i enlighet med artikel 3.3 i förordning (EU) nr 648/2012.
e) Båda motparterna omfattas av lämpliga centraliserade förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av risker.
f) Kraven i kapitel III är uppfyllda.
Artikel 38
Första tillämpningsdag för specifika kontrakt
1. Genom undantag från artiklarna 36.1 och 37 ska för samtliga OTC-derivat som inte clearas centralt och som är aktieoptioner eller indexoptioner de artiklar som avses i artiklarna 36.1 och 37 börja tillämpas tre år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande.
2. Genom undantag från artiklarna 36.1 och 37, om en motpart som är etablerad i unionen ingår ett OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt med en annan motpart som tillhör samma grupp, ska de artiklar som avses i artiklarna 36.1 och 37 börja tillämpas från de datum som specificeras i enlighet med de artiklarna eller den 4 juli 2017, om den dagen infaller senare.
Artikel 39
Beräkning av det aggregerade genomsnittliga teoretiska värdet
1. Vid tillämpning av artiklarna 36 och 37 ska det aggregerade genomsnittliga teoretiska beloppet som där avses beräknas som genomsnittet av de totala teoretiska bruttobelopp som uppfyller samtliga följande villkor:
a) De är registrerade på den sista bankdagen i mars, april och maj 2016 vad gäller de motparter som avses i artikel 36.1 a.
b) De är registrerade på den sista bankdagen i mars, april och maj det år som anges i vart och ett av leden i artikel 36.1.
c) De omfattar alla enheter i gruppen.
d) De omfattar alla gruppens OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt.
e) De omfattar alla OTC-derivatkontrakt inom gruppen som inte clearas centralt, och vart och ett räknas en gång.
2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 2009/65/EG samt alternativa investeringsfonder som förvaltas av förvaltare av alternativa investeringsfonder som är auktoriserade eller registrerade i enlighet med direktiv 2011/61/EU betraktas som tydligt åtskilda enheter och behandlas separat, om följande villkor är uppfyllda:
a) Medlen är tydligt separerade tillgångspooler för fondens insolvens- eller konkursändamål.
b) De separerade tillgångspoolerna har inte säkerhet, garanti eller annat finansiellt stöd från andra investeringsfonder eller från sina förvaltare.
Artikel 40
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
BILAGA I
Sannolikhet för fallissemang (probability of default, PD) som motsvarar kreditkvalitetssteg för tillämpning av artiklarna 6 och 7
Ett internt kreditbetyg med ett PD-värde som är lika med eller lägre än värdet i tabell 1 ska kopplas till motsvarande kreditkvalitetssteg.
Tabell 1
|
Kreditkvalitetssteg |
Sannolikhet för fallissemang enligt definitionen i artikel 4.54 i förordning (EU) 575/2013, lägre än eller lika med: |
|
1 |
0,10 % |
|
2 |
0,25 % |
|
3 |
1 % |
|
4 |
7,5 % |
BILAGA II
Metod för att anpassa säkerhetens värde för tillämpning av artikel 21
1. Säkerhetens värde ska anpassas enligt följande:
Cvärde = C · (1 – HC – HFX)
där:
|
C |
= |
säkerhetens marknadsvärde |
|
HC |
= |
lämpligt värderingsavdrag för säkerheten, beräknat enligt punkt 2. |
|
HFX |
= |
lämpligt värderingsavdrag för säkerheten, beräknat enligt punkt 6. |
2. Motparterna ska tillämpa minst de värderingsavdrag som anges i följande tabeller 1 och 2 på säkerhetens marknadsvärde:
Tabell 1
Värderingsavdrag för långsiktiga kreditvärderingar
|
Kreditkvalitetssteg till vilket kreditvärderingen av räntebärande värdepapper är knuten |
Återstående löptid |
Värderingsavdrag för räntebärande värdepapper som emitterats av enheter som avses i artikel 4.1 c–e och h–k, i % |
Värderingsavdrag för räntebärande värdepapper som emitterats av enheter som avses i artikel 4.1 f, g och l–n, i % |
Värderingsavdrag för värdepapperiseringspositioner som uppfyller kriterierna i artikel 4.1 o, i % |
|
1 |
≤ 1 år |
0,5 |
1 |
2 |
|
> 1 ≤ 5 år |
2 |
4 |
8 |
|
|
> 5 år |
4 |
8 |
16 |
|
|
2–3 |
≤ 1 år |
1 |
2 |
4 |
|
> 1 ≤ 5 år |
3 |
6 |
12 |
|
|
> 5 år |
6 |
12 |
24 |
|
|
4 eller lägre |
≤ 1 år |
15 |
Ej tillämpligt |
Ej tillämpligt |
|
> 1 ≤ 5 år |
15 |
Ej tillämpligt |
Ej tillämpligt |
|
|
> 5 år |
15 |
Ej tillämpligt |
Ej tillämpligt |
Tabell 2
Värderingsavdrag för kortsiktiga kreditvärderingar
|
Kreditkvalitetssteg till vilket kreditutvärderingen av kortfristiga räntebärande värdepapper är knuten |
Värderingsavdrag för räntebärande värdepapper som emitterats av enheter som avses i artikel 4.1 c och j, i % |
Värderingsavdrag för räntebärande värdepapper som emitterats av enheter som avses i artikel 4.1 m, i % |
Värderingsavdrag för värdepapperiseringspositioner som uppfyller kriterierna i artikel 4.1 o, i% |
|
1 |
0,5 |
1 |
2 |
|
2–3 eller lägre |
1 |
2 |
4 |
1. Aktier i centrala index, obligationer som kan omvandlas till aktier i centrala index, och guld ska ha ett värderingsavdrag på 15 %.
2. För godtagbara andelar i fondföretag motsvarar värderingsavdraget det vägda genomsnittet av de avdrag som skulle gälla för de tillgångar som fonden har investerats i.
3. För kontant tilläggsmarginalsäkerhet gäller ett värderingsavdrag på 0 %.
4. I samband med utväxling av tilläggsmarginalsäkerhet gäller ett värderingsavdrag på 8 % för alla icke-kontanta säkerheter som har ställts i en annan valuta än de som överenskommits i ett enskilt derivatkontrakt, relevant ramavtal om nettning eller relevant tilläggsavtal (CSA).
5. I samband med utväxling av initial marginalsäkerhet gäller ett värderingsavdrag på 8 % för alla kontanta och icke-kontanta säkerheter som har ställts i en annan valuta än den valuta i vilken betalningar måste göras i fall av förtida uppsägning eller fallissemang i enlighet med det enskilda derivatkontraktet, relevant avtal om utväxling av säkerheter eller relevant tilläggsavtal (CSA) (nedan kallad avslutsvaluta). Var och en av parterna får välja olika avslutsvaluta. Om avtalet inte anger någon avslutsvaluta gäller värderingsavdraget för marknadsvärdet på de tillgångar som ställts som säkerhet.
BILAGA III
Egna volatilitetsskattningar för de värderingsavdrag som gäller för säkerhetens marknadsvärde vid tillämpning av artikel 22
1. Beräkningen av säkerhetens anpassade värde ska uppfylla samtliga följande villkor:
a) Motparterna ska grunda beräkningen på ett 99-procentigt ensidigt konfidensintervall.
b) Motparter ska grunda beräkningen på en avvecklingsperiod på minst 10 bankdagar.
c) Motparterna ska beräkna värderingsavdragen genom att öka de dagliga omvärderingarna av värderingsavdragen med hjälp av följande formel för kvadratroten ur tidsperioden:
där:
|
H |
= |
det värderingsavdrag som ska tillämpas |
|
HM |
= |
värderingsavdraget då det finns daglig omvärdering |
|
NR |
= |
det faktiska antalet bankdagar mellan omvärderingarna |
|
TM |
= |
avvecklingsperioden för transaktionstypen i fråga |
d) Motparterna ska beakta den sämre likviditeten hos tillgångar av låg kvalitet. De ska justera avvecklingsperioden uppåt om det råder osäkerhet om säkerhetens likviditet. De ska även ta reda på om det finns historiska data som kan leda till att den potentiella volatiliteten undervärderas. Sådana fall ska hanteras med hjälp av ett stresscenario.
e) Den historiska observationsperiod som instituten använder för beräkning av värderingsavdrag ska vara minst ett år. För motparter som använder ett viktningssystem eller andra metoder för den historiska observationsperioden ska den faktiska observationsperioden vara minst ett år.
f) Säkerhetens marknadsvärde ska anpassas enligt följande:
Cvärde = C · (1 – H)
där:
|
C |
= |
säkerhetens marknadsvärde |
|
H |
= |
värderingsavdraget beräknat enligt punkt c ovan |
2. För kontant tilläggsmarginalsäkerhet får ett värderingsavdrag på 0 % tillämpas.
3. När det gäller räntebärande värdepapper som har kreditbetyg från ett externt kreditvärderingsinstitut får motparterna använda sina egna volatilitetsskattningar för varje värdepapperskategori.
4. För att fastställa relevanta värdepapperskategorier för tillämpning av punkt 3 ska motparterna för värdepappren beakta typen av emittent, externt kreditbetyg samt återstående löptid och modifierad duration. Volatilitetsskattningarna ska vara representativa för de värdepapper som har tagits upp i en kategori.
5. Beräkningen av de värderingsavdrag som följer av tillämpningen av punkt 1 c ska uppfylla samtliga följande villkor:
a) En motpart ska använda volatilitetsskattningarna i sin dagliga riskhantering, även avseende sina exponeringslimiter.
b) Om den avvecklingsperiod som används av motparten är längre än den period som avses i punkt 1 b för den aktuella typen av OTC-derivatkontrakt, ska denne motpart öka sina värderingsavdrag i enlighet med den formel för kvadratroten ur tidsperioden som anges i punkt c i samma punkt.
BILAGA IV
Schablonmetod för beräkning av initial marginalsäkerhet vid tillämpning av artiklarna 9 och 11
1. De teoretiska beloppen eller de underliggande värdena, beroende på vad som är tillämpligt, för OTC-derivatkontrakten inom en nettningsmängd ska multipliceras med procenttalen i nedanstående tabell 1:
Tabell 1
|
Kategori |
Tilläggsfaktor |
|
Kredit: Återstående löptid på 0–2 år |
2 % |
|
Kredit: Återstående löptid på 2–5 år |
5 % |
|
Återstående löptid på mer än 5 år |
10 % |
|
Råvaror |
15 % |
|
Aktier |
15 % |
|
Utländsk valuta |
6 % |
|
Räntor och inflation: Återstående löptid på 0–2 år |
1 % |
|
Räntor och inflation: Återstående löptid på 2–5 år |
2 % |
|
Räntor och inflation: Återstående löptid på mer än 5 år |
4 % |
|
Övriga |
15 % |
2. Den initiala bruttomarginalsäkerheten för en nettningsmängd ska beräknas som summan av de produkter som avses i punkt 1 för alla OTC-derivatkontrakten i nettningsmängden.
3. Följande gäller för kontrakt som ingår i mer än en kategori:
a) Om en relevant riskfaktor för ett OTC-derivatkontrakt tydligt kan identifieras, ska kontrakten hänföras till den kategori som motsvarar denna riskfaktor.
b) Om villkoret i led a inte är uppfyllt ska kontrakten hänföras till den kategori av de relevanta kategorierna som har högst tilläggsfaktor.
c) Den initiala marginalsäkerheten för en nettningsmängd ska beräknas i enlighet med följande formel:
Initial nettomarginalsäkerhet = 0,4 * initial bruttomarginalsäkerhet + 0,6 * NGR * initial bruttomarginalsäkerhet
där:
i) initial nettomarginalsäkerhet är det reducerade talet för krav på initial marginalsäkerhet för alla OTC-derivatkontrakt med en given motpart som ingår i en nettningsmängd.
ii) NGR är netto-bruttokvoten, beräknad som kvoten mellan nettoersättningskostnaden för en nettningsmängd med en given motpart i täljaren och bruttoersättningskostnaden för denna nettningsmängd i nämnaren.
d) För tillämpningen av led c ska nettoersättningskostnaden för en nettningsmängd vara det större av noll och summan av aktuella marknadsvärden för alla OTC-derivatkontrakt i nettningsmängden.
e) För tillämpningen av led c ska bruttoersättningskostnaden för en nettningsmängd vara summan av aktuella marknadsvärden för alla OTC-derivatkontrakt som beräknas i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EU) nr 648/2012 och artiklarna 16 och 17 i delegerad förordning (EU) nr 149/2013 med positiva värden i nettningsmängden.
f) De teoretiska belopp som avses i punkt 1 får beräknas genom att kvitta de teoretiska beloppen för kontrakt i motsatt riktning som i övrigt är identiska i alla kontraktuella aspekter förutom de teoretiska beloppen.
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).
( 3 ) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 149/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på tekniska standarder för tillsyn av indirekta clearingarrangemang, clearingkravet, det offentliga registret, tillträde till en handelsplats, icke-finansiella motparter och riskbegränsningstekniker för OTC-derivatkontrakt som inte clearas via en central motpart (EUT L 52, 23.2.2013, s. 11).
( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).
( *1 ) C(2016) 2398 final.