Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004

I denna förordning fastställs villkoren för hur de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna för tillämpningen av punktskattelagstiftningen ska samarbeta med varandra och med kommissionen för att kunna säkerställa att denna lagstiftning iakttas. I detta syfte fastställs regler och förfaranden som gör det möjligt för medlemsstaternas behöriga myndigheter att samarbeta och, på elektronisk väg eller på andra sätt, utbyta all information som är nödvändig för att se till att punktskattelagstiftningen tillämpas korrekt.

Denna förordning ska inte påverka tillämpningen i medlemsstaterna av reglerna om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål.

Den ska inte heller hindra fullgörandet av eventuella mer omfattande skyldigheter i fråga om ömsesidigt bistånd som kan följa av andra rättsliga instrument, inbegripet bilaterala eller multilaterala avtal.

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

Varje medlemsstat ska utse den behöriga myndighet i vars namn denna förordning ska tillämpas. Medlemsstaten ska utan dröjsmål meddela kommissionen vilken myndighet som utsetts och varje eventuell ändring.

Kroatien ska senast den 1 juli 2013 underrätta kommissionen om sin behöriga myndighet.

Kommissionen ska sammanställa en förteckning över de behöriga myndigheterna och offentliggöra denna information i Europeiska unionens officiella tidning.

Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska utse ett centralt kontaktkontor för punktskatter, som ska tilldelas huvudansvaret för kontakterna med övriga medlemsstater i fråga om administrativt samarbete angående punktskattelagstiftningen. Den ska underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaternas behöriga myndigheter om detta.

Det centrala kontaktkontoret kan även utses att ansvara för kontakterna med kommissionen vid tillämpningen av denna förordning.

Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat får, utöver det centrala kontaktkontoret, utse kontaktorgan med behörighet som tilldelats enligt dess nationella lagstiftning eller praxis att direkt utbyta information på grundval av denna förordning.

Det centrala kontaktkontoret ska se till att förteckningen över dessa organ hålls uppdaterad och ställs till förfogande för de centrala kontaktkontoren i de övriga berörda medlemsstaterna.

Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat får dessutom på villkor som medlemsstaten fastställer utse behöriga tjänstemän som direkt kan utbyta information på grundval av denna förordning.

Den behöriga myndigheten får begränsa räckvidden av tjänstemännens befogenheter.

Det centrala kontaktkontoret för punktskatter ska ansvara för att förteckningen över behöriga tjänstemän uppdateras och ställs till förfogande för de centrala kontaktkontoren i de övriga berörda medlemsstaterna.

De tjänstemän som utbyter information enligt artiklarna 12 och 13 ska anses vara behöriga tjänstemän för tillämpningen av dessa artiklar i enlighet med de villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna.

Det centrala kontaktkontorets, kontaktorgans och behöriga tjänstemäns skyldigheter

Det centrala kontaktkontoret för punktskatter ska ha huvudansvaret för informationsutbyte om flyttning av punktskattepliktiga varor mellan medlemsstater och ska framför allt ha huvudansvaret för

utbyte av information enligt artikel 8,

överlämnandet av delgivningar om administrativa beslut och åtgärder som begärs av medlemsstaterna enligt artikel 14,

obligatoriskt informationsutbyte enligt artikel 15,

frivilligt spontant informationsutbyte enligt artikel 16,

tillhandahållande av återkoppling om uppföljningsåtgärder enligt artiklarna 8.5 och 16.2,

utbyte av information lagrad i den elektroniska databas som avses i artikel 19,

tillhandahållandet av statistik och annan information enligt artikel 34.

När kontaktorgan eller behöriga tjänstemän skickar eller tar emot en begäran om bistånd eller ett svar på en sådan begäran, ska de informera det centrala kontaktkontoret för punktskatter i sin medlemsstat i enlighet med de villkor som denna fastställer.

Om ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman tar emot en begäran om bistånd som kräver åtgärder utanför deras territoriella eller operativa område, ska de omedelbart överlämna denna begäran till det centrala kontaktkontoret för punktskatter i sin medlemsstat och informera den begärande myndigheten om detta. I ett sådant fall ska den tidsfrist som avses i artikel 11 börja löpa dagen efter det att begäran om bistånd överlämnats till det centrala kontaktkontoret och till den behöriga tjänstemannen vid det ansvariga kontaktorganet, dock senast en vecka efter mottagandet av den begäran som avses i första stycket i denna punkt.

Information eller dokument som erhållits med tillstånd av eller på begäran av den rättsliga myndigheten

Överlämnande till den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat av information eller dokument som erhållits av en behörig myndighet med tillstånd av eller på begäran av en rättslig myndighet ska omfattas av ett förhandstillstånd från den rättsliga myndigheten om detta krävs enligt nationell lag.

Om den rättsliga myndigheten i samband med en begäran om information vägrar den tillfrågade myndigheten ett sådant tillstånd ska den senare informera den begärande myndigheten om detta i enlighet med artikel 25.5.

Den tillfrågade myndigheten ska på begäran av den begärande myndigheten överlämna den information som är nödvändig för att se till att punktskattelagstiftningen tillämpas korrekt, inklusive information som gäller ett eller flera enskilda fall, särskilt när skattepliktiga varor flyttas inom unionen.

För att kunna lämna den information som avses i punkt 1 ska den tillfrågade myndigheten låta genomföra de administrativa utredningar som behövs för att få fram informationen.

Den begäran som avses i punkt 1 får innehålla en motiverad begäran om en särskild administrativ utredning. Om den tillfrågade myndigheten beslutar att det inte behövs någon administrativ utredning, ska den omedelbart underrätta den begärande myndigheten om skälen till detta beslut.

För att erhålla den begärda informationen eller genomföra den begärda administrativa utredningen, ska den tillfrågade myndigheten, eller den administrativa myndighet som den hänskjuter ärendet till, förfara som om den agerade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet i den egna medlemsstaten.

Den tillfrågade myndigheten får begära att den begärande myndigheten ger återkoppling om de uppföljningsåtgärder som den begärande medlemsstaten har vidtagit till följd av den information som överlämnats. När en sådan begäran görs ska den begärande myndigheten, utan att detta påverkar sekretess- och dataskyddsbestämmelserna i den medlemsstat där den är verksam, så snart som möjligt överlämna denna återkoppling, under förutsättning att detta inte lägger en oproportionerligt stor börda på myndigheten.

En begäran om information eller administrativa utredningar enligt artikel 8 och svaret på en sådan begäran, ska utbytas med hjälp av dokument om ömsesidigt administrativt bistånd, med förbehåll för punkt 4 i den här artikeln.

Om det datoriserade systemet inte är tillgängligt ska ett reservdokument om ömsesidigt administrativt bistånd användas i stället för dokumentet om ömsesidigt administrativt bistånd.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa

hur dokument om ömsesidigt administrativt bistånd ska se ut och vad de ska innehålla,

regler och förfaranden för utbyte av dokument om ömsesidigt administrativt bistånd,

utformningen av och innehållet i reservdokumentet om ömsesidigt administrativt bistånd,

regler och förfaranden för användning av reservdokument om ömsesidigt administrativt bistånd.

Kommissionen får även anta genomförandeakter för att fastställa hur den återkoppling som avses i artikel 8.5 ska se ut och vad den ska innehålla.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 35.2.

Varje medlemsstat ska avgöra i vilka situationer det datoriserade systemet får betraktas som otillgängligt.

När det inte är praktiskt möjligt att använda dokumentet om ömsesidigt administrativt bistånd, kan informationsutbytet undantagsvis helt eller delvis genomföras med hjälp av andra medel. I sådana situationer ska informationen åtföljas av en förklaring till varför det inte var praktiskt möjligt att använda dokumentet om ömsesidigt bistånd.

Oavsett innehåll ska de dokument som ska tillhandahållas enligt artikel 8 bifogas det dokument om ömsesidigt administrativt bistånd som avses i artikel 9.1.

Om detta emellertid är omöjligt eller opraktiskt ska dokumenten tillhandahållas på elektronisk väg eller på annat sätt.

Den tillfrågade myndigheten ska endast vara skyldig att lämna ut originalhandlingar om sådana handlingar är nödvändiga för det syfte som den begärande myndigheten eftersträvar, och om detta utlämnande inte strider mot tillämpliga bestämmelser i den tillfrågade myndighetens medlemsstat.

Den tillfrågade myndigheten ska lämna den information som avses i artikel 8 så snart som möjligt och senast tre månader efter att begäran mottagits.

Om den tillfrågade myndigheten redan förfogar över denna information ska tidsfristen emellertid vara en månad.

För vissa särskilda kategorier av fall kan den tillfrågade och den begärande myndigheten komma överens om andra tidsfrister än de som anges i punkt 1.

Om den tillfrågade myndigheten inte kan svara på en begäran inom den tidsfrist som föreskrivs i punkt 1, ska den inom en månad med hjälp av ett dokument om ömsesidigt administrativt bistånd underrätta den begärande myndigheten om skälen till att tidsfristen inte kan iakttas och ange när den förväntas kunna svara på begäran.

Tjänstemän från andra medlemsstater och deras medverkan i administrativa utredningar

Genom överenskommelse mellan den begärande myndigheten och den tillfrågade myndigheten, och på de villkor som fastställts av den senare, får tjänstemän som vederbörligen bemyndigats av den begärande myndigheten närvara vid de administrativa myndigheternas kontor i den tillfrågade medlemsstaten, eller varje annan plats där dessa myndigheter utför sina uppgifter, i syfte att utbyta den information som är nödvändig för att se till att punktskattelagstiftningen tillämpas korrekt.

Om den begärda informationen finns i dokumentation som den tillfrågade myndighetens tjänstemän har tillgång till, ska tjänstemännen vid den begärande myndigheten få kopior av denna dokumentation.

Genom överenskommelse mellan den begärande myndigheten och den tillfrågade myndigheten, och på de villkor som fastställts av den senare, får tjänstemän som utsetts av den begärande myndigheten närvara under de administrativa utredningar som utförs på den tillfrågade medlemsstatens territorium i syfte att utbyta den information som är nödvändig för att se till att punktskattelagstiftningen tillämpas korrekt.

Om en sådan överenskommelse görs ska den begärande myndighetens tjänstemän få tillträde till samma lokaler och tillgång till samma handlingar som den tillfrågade myndighetens tjänstemän, genom förmedling av dessa tjänstemän och endast för att genomföra den administrativa utredningen. Tjänstemän från den begärande myndigheten ska endast bedriva utredningar eller ställa frågor efter godkännande och under övervakning av tjänstemän från den tillfrågade myndigheten. De ska inte utöva de kontrollbefogenheter som tillkommer tjänstemännen vid den tillfrågade myndigheten.

De tjänstemän från den begärande myndigheten som uppehåller sig i en annan medlemsstat i enlighet med punkterna 1 och 2 ska alltid kunna uppvisa en skriftlig fullmakt där deras identitet och officiella behörighet anges.

För att kunna utbyta den information som är nödvändig för att se till att punktskattelagstiftningen tillämpas korrekt, får två eller flera medlemsstater, på grundval av en riskanalys, komma överens om att, var och en på sitt eget territorium, genomföra samtidiga kontroller av situationen i fråga om punktskatt för en eller flera ekonomiska aktörer eller andra personer som är av gemensamt eller kompletterande intresse, när de anser att sådana kontroller skulle vara mer effektiva än kontroller som utförs av endast en medlemsstat.

För att ta initiativ till en samtida kontroll i enlighet med punkt 1 ska den behöriga myndigheten i en medlemsstat lägga fram ett förslag till de behöriga myndigheterna i övriga berörda medlemsstater.

De behöriga myndigheter som mottar ett förslag som avses i punkt 2 ska bekräfta att de önskar delta i den samtidiga kontrollen eller, så snart som möjligt men senast inom en månad från mottagandet av förslaget, meddela sitt motiverade avslag till den behöriga myndighet som har lagt fram förslaget.

Varje behörig myndighet som deltar i en samtidig kontroll ska utse en företrädare med ansvar för att övervaka och samordna kontrollerna.

Efter genomförandet av en samtidig kontroll ska de behöriga myndigheterna utan dröjsmål underrätta de övriga medlemsstaternas kontaktkontor för punktskatter om eventuella metoder eller förfaranden som upptäckts vid den samtidiga kontrollen och som används eller misstänks ha använts för att kringgå punktskattelagstiftningen, om sådan information kan vara av särskilt intresse för andra medlemsstater.

På begäran av den begärande myndigheten ska den tillfrågade myndigheten, i enlighet med tillämpliga regler om motsvarande delgivningar i den egna medlemsstaten, delge mottagaren alla beslut och åtgärder som har vidtagits av de administrativa myndigheterna i den begärande medlemsstaten beträffande tillämpningen av punktskattelagstiftningen.

En sådan begäran om delgivning som avses i punkt 1 ska innehålla uppgift om anledningen till det beslut eller den åtgärd som ska delges och ska innehålla namn, adress och all annan information som är av betydelse för att identifiera mottagaren.

Den tillfrågade myndigheten ska utan dröjsmål underrätta den begärande myndigheten om hur den begäran om delgivning som avses i punkt 1 har behandlats, och meddela vilken dag beslutet eller åtgärden delgavs mottagaren.

Om den tillfrågade myndigheten är oförmögen att hantera den begäran om delgivning som avses i punkt 1, ska den skriftligen underrätta den begärande myndigheten om detta senast en månad efter att begäran mottogs.

Den tillfrågade myndigheten får inte avslå en begäran på grund av innehållet i det beslut eller den åtgärd som ska delges.

Den begärande myndigheten ska endast göra en begäran om delgivning enligt denna artikel när den är oförmögen att göra en delgivning till mottagaren i enlighet med de regler som gäller för delgivning av de berörda instrumenten i den begärande medlemsstaten, eller när en sådan delgivning skulle leda till oproportionella svårigheter.

Denna artikel ska inte tillämpas på de handlingar som avses i artikel 8 i rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder ( 2 ).

Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska genom regelbundet eller händelsestyrt automatiskt informationsutbyte till den behöriga myndigheten i samtliga övriga berörda medlemsstater i följande fall lämna sådan information som är nödvändig för att se till att punktskattelagstiftningen tillämpas korrekt:

När en oegentlighet eller en överträdelse av punktskattelagstiftningen har förekommit eller misstänks ha förekommit i en annan medlemsstat.

När en oegentlighet eller en överträdelse av punktskattelagstiftningen som har förekommit eller misstänks ha förekommit på en medlemsstats territorium kan få återverkningar i en annan medlemsstat.

När det föreligger risk för fusk med eller förlust av punktskatt i den andra medlemsstaten.

▼M4

När punktskattepliktiga varor fullständigt förstörts eller oåterkalleligen gått förlorade.

▼B

När det har uppstått en exceptionell situation när de punktskattepliktiga varorna flyttades inom unionen, vilken inte anges i direktiv 2008/118/EG, och denna kan påverka beräkningen av en ekonomisk aktörs skyldighet att betala punktskatt.

Den myndighet som har vidarebefordrat information till en annan myndighet i enlighet med punkt 1 får begära att den andra myndigheten ger återkoppling om de uppföljningsåtgärder som den vidtagit på grundval av den lämnade informationen. Om en sådan begäran görs ska den andra myndigheten, utan att det påverkar de bestämmelser om sekretess och uppgiftsskydd som gäller i den medlemsstaten, så snart som möjligt ge sådan återkoppling, förutsatt att det inte skulle leda till orimliga administrativa bördor.

Om den information som avses i punkt 1 rör varor som flyttas inom unionen, ska informationen överlämnas med hjälp av ett dokument om ömsesidigt administrativt bistånd, med förbehåll för punkt 4.

När det inte är praktiskt möjligt att använda detta dokument kan emellertid informationsutbytet undantagsvis helt eller delvis göras på annat sätt. I sådant fall ska informationen åtföljas av en förklaring av varför det inte var praktiskt möjligt att använda dokumentet om ömsesidigt administrativt bistånd.

Om det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ska reservdokumentet för ömsesidigt administrativt bistånd användas i stället för det dokument som avses i punkt 3.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa

exakt vilka kategorier av information som ska utbytas enligt punkt 1, vilka för fysiska personer ska omfatta deras förnamn, efternamn, gatuadress, postnummer, stad, medlemsstat, skattenummer eller annat identifikationsnummer, varukod eller varubeskrivning och andra relevanta personuppgifter, om dessa finns tillgängliga,

hur ofta regelbundna utbyten ska äga rum och vilka tidsgränser som ska gälla för händelsestyrda utbyten enligt punkt 1 inom varje kategori av information,

hur dokument om ömsesidigt administrativt bistånd ska se ut och vad de ska innehålla,

hur reservdokumentet om ömsesidigt administrativt bistånd ska se ut och vad det ska innehålla,

regler och bestämmelser för det utbyte av information som avses i c och d.

Kommissionen får även anta genomförandeakter för att fastställa i vilka situationer de behöriga myndigheterna får betrakta det datoriserade systemet som otillgängligt i den mening som avses i punkt 4 i denna artikel.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 35.2.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter får, utan föregående begäran, spontant utbyta sådan nödvändig information för att säkerställa korrekt tillämpning av punktskattelagstiftningen som de har kännedom om och som inte omfattas av artikel 15.

De får använda det datoriserade systemet för detta om systemet kan behandla sådan information.

Den myndighet som har överlämnat information till en annan myndighet enligt punkt 1 får begära att den andra myndigheten ska ge återkoppling om de uppföljningsåtgärder som den har vidtagit till följd av den information som överlämnas. Om en sådan begäran görs ska den andra myndigheten, utan att detta påverkar tillämpliga sekretess- och dataskyddsbestämmelser i den medlemsstat där den är verksam, så snart som möjligt överlämna denna återkoppling, under förutsättning att detta inte lägger en oproportionerligt stor börda på den tillfrågade myndigheten.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa

strukturen på och innehållet i dokumenten om ömsesidigt administrativt bistånd för att täcka in de vanligaste typerna av information som avses i punkt 1,

regler och förfaranden för utbyte av dokument om ömsesidigt administrativt bistånd.

Kommissionen får även anta genomförandeakter för att fastställa hur den återkoppling som avses i punkt 2 ske se ut och vad den ska innehålla.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 35.2.

Medlemsstaternas skyldighet att underlätta informationsutbyte utan föregående begäran

Medlemsstaterna ska vidta de administrativa och organisatoriska åtgärder som är nödvändiga för att underlätta sådant informationsutbyte som avses i detta kapitel.

Medlemsstaterna ska för genomförandet av detta kapitel varken vara skyldiga att införa nya skyldigheter för personer i syfte att inhämta information eller tvingas bära oproportionerliga administrativa bördor.

Lagring och utbyte av information om godkännanden av ekonomiska aktörer och skatteupplag

Varje medlemsstat ska upprätthålla en elektronisk databas som omfattar följande register:

Ett register över ekonomiska aktörer som tillhör någon av följande kategorier:

Godkänd upplagshavare i den mening som avses i artikel 4 punkt 1 i direktiv 2008/118/EG.

ii)

Registrerad mottagare i den mening som avses i artikel 4 punkt 9 i direktiv 2008/118/EG.

iii)

Registrerad avsändare i den mening som avses i artikel 4 punkt 10 i direktiv 2008/118/EG.

▼M2

iv)

Certifierad mottagare i den mening som avses i artikel 3.12 i rådets direktiv (EU) 2020/262 ( 3 ).

Certifierad mottagare i den mening som avses i artikel 3.13 i direktiv (EU) 2020/262.

▼B

Ett register över lokaler godkända som skatteupplag i den mening som avses i artikel 4 punkt 11 i direktiv 2008/118/EG.

De register som avses i punkt 1 ska innehålla följande uppgifter:

Det unika punktskattenummer som den behöriga myndigheten utfärdat för de berörda personerna eller platserna.

Namn och adress för de berörda ekonomiska aktörerna eller platserna.

▼M4

Kategorin för punktskattepliktig vara (KAT) och/eller koden för punktskattepliktig vara (PSK) för de produkter som omfattas av det tillstånd som avses i kodförteckning 10 i bilaga II till kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1636 ( 4 ).

▼B

Uppgift om det centrala kontaktkontor för punktskatter eller det punktskattekontor där ytterligare information kan inhämtas.

Den dag från vilken godkännandet är giltigt, har ändrats och, i förekommande fall, upphör att gälla.

▼M2

För godkända upplagshavare, det skatteupplag eller den förteckning över skatteupplag som godkännandet gäller, och om tillämpligt enligt nationell lagstiftning, en uppgift om att upplagshavarna får utelämna uppgifter om mottagaren vid tidpunkten för avsändandet i enlighet med artikel 22 direktiv (EU) 2020/262, att de får dela upp en flyttning i enlighet med artikel 23 i det direktivet eller har tillåtelse att få punktskattepliktiga varor flyttade till en direkt leveransplats i enlighet med artikel 16.4 i det direktivet, samt uppgift om att de agerar som certifierade avsändare eller certifierade mottagare i enlighet med artikel 35.6 och 35.7 i det direktivet.

För registrerade mottagare, om tillämpligt enligt nationell lagstiftning, en uppgift om att de har tillåtelse att få punktskattepliktiga varor flyttade till en direkt leveransplats i enlighet med artikel 16.4 i direktiv (EU) 2020/262, samt uppgift om att de agerar som certifierade mottagare i enlighet med artikel 35.7 i det direktivet.

▼B

För registrerade mottagare som avses i artikel 19.3 i direktiv 2008/118/EG, som inte avses i led i i denna punkt, innehållet i godkännandet vad gäller kvantiteten punktskattepliktiga varor, identiteten på avsändaren i avsändarmedlemsstaten och den tid under vilken godkännandet gäller.

För registrerade mottagare som avses i artikel 19.3 i direktiv 2008/118/EG som har tillstånd att ta emot vin från avsändare som omfattas av undantaget i artikel 40 i direktiv 2008/118/EG, innehållet i godkännandet vad gäller kvantiteten punktskattepliktiga varor och den tid under vilken tillståndet gäller. En uppgift om undantaget enligt artikel 40 i direktiv 2008/118/EG ska föras in i registret.

För skatteupplag, den godkända upplagshavaren eller förteckningen över godkända upplagshavare som har tillstånd att använda detta skatteupplag.

▼M2

För registrerade avsändare, en uppgift om att de har tillstånd att utelämna uppgifter om mottagaren vid tidpunkten för avsändandet i enlighet med artikel 22 i direktiv (EU) 2020/262, samt uppgift om att de agerar som certifierade avsändare i enlighet med artikel 35.6 i det direktivet.

▼M3

För certifierade avsändare som endast sänder punktskattepliktiga varor vid enstaka tillfällen som avses i artikel 35.8 i direktiv (EU) 2020/262, uppgift om kvantiteten punktskattepliktiga varor, identiteten på mottagaren i destinationsmedlemsstaten och den tidsperiod under vilken den tillfälliga certifieringen är giltig.

För certifierade mottagare som endast mottar punktskattepliktiga varor vid enstaka tillfällen som avses i artikel 35.8 i direktiv (EU) 2020/262, uppgift om kvantiteten punktskattepliktiga varor, identiteten på avsändaren i avsändarmedlemsstaten och den tidsperiod under vilken den tillfälliga certifieringen är giltig.

▼B

Det centrala kontaktkontoret för punktskatter eller ett kontaktorgan i varje medlemsstat ska se till att informationen i de nationella registren är fullständig, korrekt och aktuell.

►M4 Informationen i de respektive nationella register som avses i punkt 2 avseende ekonomiska aktörer som medverkar i flyttningar av punktskattepliktiga varor som avses i kapitel IV och kapitel V, avsnitt 2 i rådets direktiv (EU) 2020/262 ( 5 ) ska automatiskt utbytas via ett centralt register. ◄

Kommissionen ska driva registret som en del av ett datoriserat system på ett sätt som säkerställer att alla medlemsstater alltid erhåller en korrekt och aktuell översikt över samtliga nationella registeruppgifter.

Det centrala kontaktkontoret för punktskatter eller kontaktorgan i medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om innehållet i det nationella registret och i god tid meddela alla ändringar av innehållet.

►M4 Kommissionen ska säkerställa att personer som medverkar i flyttningar av punktskattepliktiga varor som avses i kapitel IV och kapitel V, avsnitt 2 i direktiv (EU) 2020/262 på elektronisk väg kan få en bekräftelse på huruvida de punktskattenummer som finns i det centrala register som avses i artikel 19.4 i denna förordning är giltiga. ◄ Kommissionen ska överlämna varje begäran om rättelse av dessa uppgifter som en ekonomisk aktör inger till det centrala kontaktkontor för punktskatter eller kontaktorgan som ansvarar för godkännandet av den ekonomiska aktören.

Det centrala kontaktkontoret för punktskatter eller medlemsstaternas kontaktorgan ska se till att de ekonomiska aktörerna får en bekräftelse på de uppgifter om dem som har uppförts enligt artikel 19.2 och att de kan få eventuella felaktigheter rättade.

Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får, enligt villkor som fastställts av den medlemsstaten, låta det centrala kontaktkontoret för punktskatter eller utsedda kontaktorgan delge en bekräftelse på den information som erhållits enligt artikel 19.2.

Varje medlemsstat ska lagra informationen om flyttning av punktskattepliktiga varor inom unionen och uppgifterna i de nationella register som avses i artikel 19 i minst fem år från slutet av det kalenderår då flyttningen inleddes, så att denna information kan användas för de förfaranden som föreskrivs i denna förordning. Den perioden kan begränsas till tre år för information som införts i de nationella registren före den 1 juli 2012.

Information som inhämtats med hjälp av det datoriserade systemet ska lagras i detta system på ett sätt som gör det möjligt att i systemet hämta och bearbeta denna information för att besvara en sådan begäran om information som avses i artikel 8.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 35.2.

En begäran om bistånd, inbegripet begäran om delgivning, och bifogade handlingar får avfattas på varje språk som den tillfrågade och den begärande myndigheten kommit överens om. En översättning till det officiella språket eller något av de officiella språken i den medlemsstat där den tillfrågade myndigheten har sitt säte krävs endast om den tillfrågade myndigheten motiverar varför en sådan översättning behövs.

Kommissionen och medlemsstaterna ska se till att de delar av det datoriserade systemet som är nödvändiga för informationsutbytet enligt denna förordning fungerar, underhålls på lämpligt sätt och utvecklas ytterligare.

Kommissionen och medlemsstaterna ska ingå ett servicenivåavtal och komma överens om en säkerhetspolitik för det datoriserade systemet. I servicenivåavtalet ska den tekniska kvaliteten på de tjänster och kvantiteten tjänster som kommissionen och medlemsstaterna ska leverera anges, så att alla delar av det datoriserade systemet och den elektroniska kommunikationen kan fungera på ett säkert sätt och ansvarsfördelningen för systemet utvecklas ytterligare.

Den tillfrågade myndigheten ska ge den begärande myndigheten den information som begärs i enlighet med denna förordning, under förutsättning att

den begärande myndigheten har uttömt de vanliga informationskällor som den alltefter omständigheterna och utan att riskera det önskade resultatet kan använda för att skaffa den begärda informationen, och att

antalet och arten av de förfrågningar om information som görs av den begärande myndigheten inom en viss period inte innebär en oproportionerlig administrativ börda för den tillfrågade myndigheten.

Denna förordning ska inte innebära någon förpliktelse för den behöriga myndigheten i en medlemsstat att låta genomföra utredningar eller att lämna information, om lagstiftningen eller den administrativa praxisen i den medlemsstaten inte tillåter dess myndigheter att göra sådana utredningar eller att inhämta eller använda sådan information för den medlemsstatens egna ändamål.

Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får vägra att tillhandahålla information, om den begärande medlemsstaten av rättsliga skäl är förhindrad att lämna liknande information.

Tillhandahållande av information får nekas, om det kunde leda till att en affärshemlighet, företagshemlighet, yrkeshemlighet eller handelsprocess skulle röjas, eller om det gäller information vars röjande skulle strida mot den allmänna ordningen.

Den tillfrågade myndigheten ska underrätta den begärande myndigheten om skälen till varför en begäran om bistånd har avslagits. I statistiksyfte ska behöriga myndigheter dessutom en gång om året underrätta kommissionen om de olika kategorier skäl som har använts för att avslå begäran.

Punkt 2, 3 eller 4 ska inte i något fall tolkas som en tillåtelse för den begärande myndigheten att vägra att tillhandahålla information enbart av det skälet att informationen innehas av en bank eller annan finansiell institution, en förvaltare eller en person som uppträder som befullmäktigad eller förvaltare, eller på grund av att informationen avser ägarintressen för en person.

Medlemsstaterna ska ömsesidigt avskriva alla krav på ersättning för kostnader för att tillämpa denna förordning, med undantag för krav som rör avgifter som har betalats till experter.

En begäran om bistånd får villkoras med ett lägsta tröskelvärde som grundas på den punktskatt som eventuellt ska betalas.

Kommissionen får anta genomförandeakter för att specificera det tröskelvärde som avses i punkt 1 i denna artikel.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 35.2.

Sekretess, dataskydd och användning av den information som tillhandahållits enligt denna förordning

All information som medlemsstater tillhandahållit eller inhämtat i enlighet med denna förordning, eller all information som en tjänsteman, annan anställd eller entreprenör har haft tillgång till under utförandet av sina arbetsuppgifter, ska omfattas av den sekretess och åtnjuta samma skydd som liknande information ges enligt lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten.

Den information som avses i punkt 1 får användas för

fastställande av beskattningsunderlaget för punktskatt,

uppbörd eller administrativ kontroll av punktskatter,

kontroll av flyttning av punktskattepliktiga varor,

riskanalys på punktskatteområdet,

utredningar på punktskatteområdet,

fastställande av andra skatter, pålagor, tullar och avgifter vilka omfattas av artikel 2 i direktiv 2010/24/EU.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som tillhandahåller informationen ska emellertid tillåta att den utnyttjas för andra ändamål i den begärande myndighetens medlemsstat, om informationen får användas för liknande ändamål enligt lagstiftningen i den tillfrågade myndighetens medlemsstat.

I den utsträckning det är tillåtet enligt nationell lagstiftning och utan att det inverkar på tillämpningen av artikel 1.2 får den information som avses i punkt 1 i den här artikeln användas i samband med rättsliga eller administrativa förfaranden som kan leda till sanktioner och som inletts på grund av överträdelser av skattelagstiftningen, utan att det påverkar tillämpningen av allmänna regler om svarandes och vittnens rättigheter vid sådana förfaranden.

Om den begärande myndigheten anser att den information den har mottagit från den tillfrågade myndigheten är användbar för den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, får den vidarebefordra informationen till den myndigheten. Den ska underrätta den tillfrågade myndigheten om detta.

Den tillfrågade myndigheten får ställa som villkor för överlämnande av information till en annan medlemsstat att myndigheten i förväg ska ha samtyckt till detta.

Medlemsstaternas hantering av personuppgifter enligt denna förordning ska omfattas av nationella bestämmelser om genomförande av direktiv 95/46/EG.

För att korrekt kunna tillämpa denna förordning ska medlemsstaterna begränsa räckvidden för de skyldigheter och rättigheter som avses i artiklarna 10, 11.1, 12 och 21 i direktiv 95/46/EG endast i den mån detta är nödvändigt för att skydda de intressen som avses i artikel 13.1 e i det direktivet. Dessa restriktioner ska stå i proportion till intresset i fråga.

Personer som bemyndigats av kommissionen får ges tillgång till den information som avses i artikel 28.4 endast i den mån detta är nödvändigt för drift, underhåll och utveckling av CCN/CSI-nätet och för driften av det centrala registret.

Sådana personer har tystnadsplikt. Den information som de ges tillgång till omfattas av skyddet för personuppgifter enligt förordning (EG) nr 45/2001.

De rapporter, intyg och andra handlingar, eller vidimerade kopior av eller utdrag ur sådana, som överlämnats av den behöriga myndigheten i en medlemsstat till den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat i enlighet med denna förordning får åberopas som bevismaterial av behöriga instanser i den andra medlemsstaten, på samma villkor som gäller för motsvarande handlingar som överlämnats av en annan myndighet i den andra medlemsstaten.

För tillämpningen av denna förordning ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att

säkerställa effektiv intern samordning mellan de myndigheter som avses i artiklarna 3–5,

upprätta direkt samarbete mellan de myndigheter som särskilt bemyndigats för den samordning som avses i led a i denna punkt,

se till att det system för informationsutbyte som föreskrivs i denna förordning fungerar på ett smidigt sätt.

Kommissionen ska utan dröjsmål till varje medlemsstats behöriga myndighet vidarebefordra all information som är nödvändig för att punktskattelagstiftningen ska kunna tillämpas korrekt, som den tar emot och som den har möjlighet att tillhandahålla.

När en medlemsstats behöriga myndighet erhåller information från ett tredjeland, får denna vidarebefordra den informationen till de behöriga myndigheterna i de medlemsstater som kan vara intresserade av den, och i synnerhet till de behöriga myndigheter som begär detta, i den mån det är tillåtet enligt gällande regler om administrativt bistånd som har överenskommits med detta särskilda tredjeland. När det ligger i unionens intresse och det sker för samma ändamål som denna förordning får sådan information även vidarebefordras till kommissionen.

När det berörda tredjelandet rättsligt har förbundit sig att ge det bistånd som är nödvändigt för insamling av bevismaterial för det oriktiga i en transaktion som förefaller strida mot punktskattelagstiftningen, får information som erhållits i enlighet med denna förordning vidarebefordras av den behöriga myndigheten i en medlemsstat till det tredjelandet, i enlighet med den medlemsstatens nationella lagstiftning gällande överföring av personuppgifter till tredjeländer för korrekt tillämpning av punktskatter eller liknande skatter, pålagor, tullar och avgifter som är tillämpliga i tredjelandet med samtycke från de behöriga myndigheter som lämnat informationen, i enlighet med deras nationella lagstiftning.

Myndigheterna i en medlemsstat i vilken en avsändare av punktskattepliktiga varor har sitt säte får bevilja bistånd till denna avsändare om denne inte har mottagit den mottagningsrapport som avses i artikel 24.4 i direktiv 2008/118/EG, en exportrapport som avses i artikel 25.3 i det direktivet, eller, i de situationer som avses i artikel 33.1 i det direktivet, en kopia av det följedokument som avses i artikel 34 i det direktivet.

Beviljandet av sådant bistånd innebär inte på något sätt att avsändaren befrias från sina skattemässiga skyldigheter.

När en medlemsstat beviljar bistånd enligt punkt 1 i den här artikeln och anser det nödvändigt att erhålla information från en annan medlemsstat, ska den begära sådan information i enlighet med artikel 8. Den andra medlemsstaten kan neka att inhämta den begärda informationen om avsändaren inte har uttömt alla de informationskällor som denne har till sitt förfogande för att erhålla bevis för att flyttningen av varor mellan medlemsstaterna har avslutats.

Medlemsstaterna och kommissionen ska granska och utvärdera tillämpningen av denna förordning. Kommissionen ska i detta syfte regelbundet sammanfatta medlemsstaternas erfarenheter i syfte att förbättra driften av det system som inrättas genom denna förordning.

Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna följande information:

All tillgänglig information om deras erfarenhet av tillämpningen av denna förordning, inklusive alla statistiska uppgifter som behövs för att utvärdera tillämpningen.

All tillgänglig information om metoder eller förfaranden som använts eller antas ha använts vid överträdelser av punktskattelagstiftningen när dessa metoder eller förfaranden påvisar brister eller luckor i tillämpningen av förfaranden som anges i denna förordning.

För att kunna utvärdera hur effektivt detta system för administrativt samarbete har varit för att verkställa tillämpningen av punktskattelagstiftningen och bekämpa skattefusk på punktskatteområdet, får medlemsstaterna ge kommissionen all annan tillgänglig information utöver den information som avses i första stycket.

Kommissionen ska vidarebefordra den information den fått av medlemsstaterna till övriga berörda medlemsstater.

Skyldigheten att överlämna information och statistiska uppgifter får inte innebära en omotiverad ökning av administrativa bördor.

Kommissionen får hämta information direkt från de meddelanden som genereras av det datoriserade systemet i diagnostik- och statistiksyften, med förbehåll för artikel 28.

Den information som överlämnas av medlemsstaterna eller som hämtas av kommissionen för de ändamål som avses i punkterna 1–3 får inte innehålla individuella uppgifter eller personuppgifter.

För att genomföra denna artikel ska kommissionen anta genomförandeakter för att fastställa de relevanta statistiska uppgifter som medlemsstaterna ska lämna, den information som ska hämtas av kommissionen och de statistikrapporter som ska utarbetas av kommissionen och medlemsstaterna.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 35.2.

Kommissionen ska biträdas av den kommitté för punktskatter som inrättats genom artikel 43.1 i direktiv 2008/118/EG. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan till den här förordningen.

Vart femte år från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande, och särskilt på grundval av den information som tillhandahållits av medlemsstaterna, ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning.

När de behöriga myndigheterna ingår avtal om bilaterala angelägenheter på de områden som omfattas av denna förordning och det inte gäller enskilda fall, ska de utan dröjsmål underrätta kommissionen om detta. Kommissionen ska i sin tur underrätta övriga medlemsstaters behöriga myndigheter.

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Jämförelse mellan förordning (EG) nr 2073/2004 och förordning (EU) nr 389/2012

Artikelnummer i förordning (EG) nr 2073/2004	Artikelnummer i förordning (EU) nr 389/2012
1	1
2	2
3	3, 4, 5, 6
4	7
5	8
6	9
7	7, 10
8	11
9	11
10	11
11	12
12	13
13	13
14	14
15	14
16	14
17	15
18	15
19	16
20	17
21	18
22	19, 20
23	—
24	33
25	21
26	34
27	32
28	9, 15, 16, 22
29	23
30	25, 27, 28
31	28, 29, 32
32	30
33	31
34	35
35	37
36	38
37	39

( 3 ) Rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt (EUT L 58, 27.2.2020, s. 4.).

( 4 ) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1636 av den 5 juli 2022 om komplettering av rådets direktiv (EU) 2020/262 genom fastställande form och innehåll för de dokument som utbyts i samband med flyttning av punktskattepliktiga varor och om fastställande av ett tröskelvärde för förluster till följd av varornas beskaffenhet (EUT L 247, 23.9.2022, s. 2).

►M4 ( 5 ) Rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt (EUT L 58, 27.2.2020, s. 4). ◄

		Officiella tidningen
		nr	sida	datum
►M1	RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 517/2013 av den 13 maj 2013	L 158	1	10.6.2013
►M2	RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2020/261 av den 19 december 2019	L 58	1	27.2.2020
►M3	RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2021/774 av den 10 maj 2021	L 167	1	12.5.2021
►M4	RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2023/246 av den 30 januari 2023	L 34	1	6.2.2023