02011R1227 — SV — 08.11.2024 — 002.001


Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

►B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1227/2011

av den 25 oktober 2011

om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi

(Text av betydelse för EES)

(EGT L 326 8.12.2011, s. 1)

Ändrad genom:

 

 

Officiella tidningen

  nr

sida

datum

►M1

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2024/1106  av den 11 april 2024

  L 1106

1

17.4.2024




▼B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1227/2011

av den 25 oktober 2011

om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi

(Text av betydelse för EES)



Artikel 1

Syfte, tillämpningsområde och förhållande till annan unionslagstiftning

1.  
I denna förordning fastställs bestämmelser som förbjuder marknadsmissbruk som påverkar grossistmarknaderna för energi, och som är förenliga med bestämmelserna för finansmarknaderna och med att grossistmarknaderna för energi ska fungera väl, samtidigt som hänsyn tas till särdragen hos dessa marknader. I denna förordning fastställs även att grossistmarknaderna för energi ska övervakas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (”byrån”), i nära samarbete med de nationella tillsynsmyndigheterna och med hänsyn tagen till växelverkan mellan systemet för handel med utsläppsrätter och grossistmarknaderna för energi.

▼M1

2.  
Denna förordning tillämpas på handel med grossistenergiprodukter. Den ska inte påverka tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 648/2012 ( 1 ), (EU) nr 596/2014 ( 2 ) och (EU) nr 600/2014 ( 3 ) och av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU ( 4 ) vad gäller verksamhet som involverar finansiella instrument enligt definitionen i artikel 4.1.15 i direktiv 2014/65/EU liksom tillämpningen av unionens konkurrensrätt på praxis som omfattas av den här förordningen.

▼B

3.  
Byrån, nationella tillsynsmyndigheter, Esma, medlemsstaternas behöriga finansmyndigheter och, där så är lämpligt, nationella konkurrensmyndigheter ska samarbeta i syfte att garantera att enhetliga åtgärder vidtas, och att de tillämpliga reglerna verkställs när åtgärderna rör ett eller flera finansiella instrument som omfattas av ►M1  artikel 2 i förordning (EU) nr 596/2014 ◄ , och även när åtgärderna rör en eller flera grossistenergiprodukter som omfattas av artiklarna 3, 4 och 5 i denna förordning.

▼M1

Byrån, nationella tillsynsmyndigheter, Esma och behöriga finansmyndigheter i medlemsstaterna ska utbyta relevanta uppgifter och data regelbundet, om möjligt varje kvartal, vad gäller potentiella överträdelser av förordning (EU) nr 596/2014 som involverar grossistenergiprodukter som omfattas av denna förordning.

▼M1

4.  
Byråns styrelse ska se till att byrån utför de uppgifter den tilldelas enligt denna förordning och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/942 ( 5 ) och att byrån anslår de resurser, inbegripet personalresurser, som krävs för att den ska kunna fullgöra sina nya skyldigheter.

▼B

5.  
Direktören för byrån ska samråda med byråns tillsynsnämnd om alla aspekter för genomförandet av denna förordning och ta vederbörlig hänsyn till dess råd och yttranden.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.

insiderinformation

:

information av specifik natur som inte har offentliggjorts, som direkt eller indirekt rör en eller flera grossistenergiprodukter och som, om den skulle offentliggöras, sannolikt skulle ha en väsentlig påverkan på priserna för dessa grossistenergiprodukter.

Vid tillämpningen av denna definition avses med information

a) 

den information som ska offentliggöras enligt ►M1  förordningarna (EU) 2019/943 ◄ och (EG) nr 715/2009, inklusive de riktlinjer och nätföreskrifter som antas enligt dessa förordningar,

b) 

information om anläggningarnas kapacitet och användning för produktion, lagring, förbrukning eller överföring av el eller naturgas eller om LNG-anläggningars kapacitet och användning, däribland anläggningarnas planerade eller oplanerade driftstopp,

▼M1

c) 

information som måste offentliggöras enligt lagar eller andra författningar på unionsnivå eller på nationell nivå, marknadsregler, avtal eller praxis på den berörda grossistmarknaden för energi, i den mån som denna information sannolikt skulle få en stor inverkan på priserna på grossistenergiprodukter,

▼M1

ca) 

information som lämnas av en marknadsaktör, eller av andra personer som agerar för marknadsaktörens räkning, till en tjänsteleverantör som handlar för marknadsaktörens räkning och som rör marknadsaktörens ännu inte genomförda handelsorder avseende grossistenergiprodukter, som är av specifik natur och som direkt eller indirekt rör en eller flera grossistenergiprodukter, och

▼B

d) 

annan information som en förnuftigt agerande marknadsaktör sannolikt skulle använda som en del av grunden för sitt beslut om att utföra en transaktion som rör, eller utfärda en handelsorder om, en grossistenergiprodukt.

▼M1

Informationen anses vara av specifik natur om den anger en rad omständigheter som föreligger eller rimligen kan förväntas uppkomma eller en händelse som har inträffat eller rimligen kan förväntas inträffa och om den är specifik nog för att man ska kunna dra en slutsats om den möjliga effekten av denna rad omständigheter eller denna händelse på priserna på grossistenergiprodukter. Informationen får anses vara av specifik natur om den rör en över tid pågående process som är avsedd att förverkliga, eller som resulterar i, vissa omständigheter eller en viss händelse, inbegripet framtida omständigheter eller framtida händelser, och också om den rör mellanliggande steg i den processen som är knutna till förverkligandet av, eller som resulterar i, de framtida omständigheterna eller den framtida händelsen.

Ett mellanliggande steg i en över tid pågående process ska anses utgöra insiderinformation om det i sig uppfyller de kriterier för insiderinformation som avses i första stycket i detta led.

Vid tillämpning av första stycket i detta led ska information anses direkt eller indirekt röra grossistenergiprodukten om den har en möjlig effekt på en grossistenergiprodukts efterfrågan, tillgång eller priser, eller på förväntningarna på en grossistenergiprodukts efterfrågan, tillgång eller priser.

Vid tillämpning av första stycket i detta led avses med information som, om den skulle offentliggöras, sannolikt skulle ha en väsentlig påverkan på priserna på grossistenergiprodukterna, information som en förnuftigt agerande marknadsaktör sannolikt skulle använda som en del av grunden för sitt beslut om handel med grossistenergiprodukter.

2.

otillbörlig marknadspåverkan

:

a) 

ingående av en transaktion, eller utfärdande, ändring eller återkallande av en handelsorder eller andra beteenden som rör grossistenergiprodukter och som

i) 

ger eller kan förväntas ge falska eller vilseledande signaler om tillgång, efterfrågan eller pris på grossistenergiprodukter,

ii) 

genom en persons agerande eller fleras samarbete låser fast priset, eller sannolikt kommer att låsa fast priset, på en eller flera grossistenergiprodukter vid en konstlad nivå, utom i de fall där personen som ingick transaktionen eller utfärdade handelsordern kan visa att hans skäl att utföra eller utfärda densamma är legitima och att en sådan transaktion eller handelsorder stämmer överens med godtagen marknadspraxis på den berörda grossistmarknaden för energi, eller

iii) 

utnyttjar falska förespeglingar eller andra slag av vilseledande eller manipulationer, vilka ger eller sannolikt kommer att ge falska eller vilseledande signaler om tillgången, efterfrågan eller priset på grossistenergiprodukter,

b) 

spridning av information genom medierna, inklusive internet eller på annat sätt, som ger eller sannolikt kommer att ge falska eller vilseledande signaler om tillgången, efterfrågan eller priset på grossistenergiprodukter, inbegripet spridning av rykten och falska eller vilseledande nyheter, om personen som spred informationen insåg eller borde ha insett att den var falsk eller vilseledande

När information sprids i journalistiskt eller konstnärligt syfte ska spridning av sådan information bedömas med hänsyn till regler som är tillämpliga på tryckfriheten och yttrandefriheten i andra medier, såvida inte

i) 

dessa personer direkt eller indirekt uppnår en fördel eller vinning genom att sprida informationen i fråga, eller

ii) 

informationen röjs eller sprids för att vilseleda marknaden angående tillgång, efterfrågan eller priset på grossistenergiprodukter.

eller

c) 

överföring av falsk eller vilseledande information eller tillhandahållande av falska eller vilseledande ingångsvärden i förhållande till ett referensvärde, om personen som gjorde överföringen eller tillhandahöll ingångsvärdena insåg eller borde ha insett att informationen eller ingångsvärdena var falska eller vilseledande, eller varje annat beteende som leder till manipulation av beräkningen av ett referensvärde.

Otillbörlig marknadspåverkan kan avse beteendet hos en juridisk person, eller, i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt, hos en fysisk person som deltar i beslutet att utföra verksamhet för den berörda juridiska personens räkning.

▼B

3.

försök till otillbörlig marknadspåverkan

:

a) 

utförande av en transaktion eller utfärdande av en handelsorder eller vidtagande av någon annan åtgärd som rör en grossistenergiprodukt i syfte att

i) 

ge falska eller vilseledande signaler om tillgång, efterfrågan eller pris på grossistenergiprodukter, eller

ii) 

låsa fast priset på en eller flera grossistenergiprodukter vid en konstlad nivå, utom i de fall då personen som utförde transaktionen eller utfärdade handelsordern kan visa legitima skäl till detta och att transaktionen eller ordern stämmer överens med godtagen marknadspraxis på den berörda grossistmarknaden för energi, eller

iii) 

utnyttja falska förespeglingar eller andra slag av vilseledande eller manipulationer, vilka ger eller kan förväntas ge falska eller vilseledande signaler om tillgången, efterfrågan eller priset på grossistenergiprodukter

eller

b) 

spridning genom medierna, inklusive internet, eller på annat sätt av information som ger eller kan förväntas ge falska eller vilseledande signaler om tillgången, efterfrågan eller priset på grossistenergiprodukter.

4.

grossistenergiprodukter

:

följande avtal och derivat, oavsett var och hur de handlas:

▼M1

a) 

avtal om leverans av el eller naturgas, inbegripet LNG, om leveransen sker i unionen, eller avtal om leverans av el som kan leda till leverans i unionen till följd av gemensam dagen före- och intradagskoppling,

b) 

derivat som rör el eller naturgas som produceras, handlas eller levereras i unionen, eller derivat som rör el som kan leda till leverans i unionen till följd av gemensam dagen före- och intradagskoppling,

▼B

c) 

avtal som rör transport av el eller naturgas i unionen,

d) 

derivat som rör transport av el eller naturgas i unionen,

▼M1

e) 

avtal som rör lagring av el eller naturgas i unionen,

f) 

derivat som rör lagring av el eller naturgas i unionen.

▼B

Avtal som rör försörjning och distribution av el eller naturgas som ska användas av slutkonsumenterna utgör inte grossistenergiprodukter. Avtal om leverans och distribution av el eller naturgas till slutkonsumenter med en förbrukningskapacitet som är större än den gräns som anges i punkt 5 andra stycket ska emellertid behandlas som grossistenergiprodukter.

5.

förbrukningskapaciteten :
förbrukningen hos en slutkund av antingen el eller naturgas som använder den produktionskapaciteten fullt ut. Den omfattar all förbrukning av den kunden som en enda ekonomisk enhet, i den mån som förbrukningen sker på marknader med sammanhängande grossistpriser.
Vid tillämpningen av denna definition ska förbrukningen vid separata anläggningar under kontroll av en enda ekonomisk enhet med en förbrukningskapacitet på mindre än 600 GWh per år inte beaktas i den mån som dessa anläggningar inte utövar ett gemensamt inflytande på grossistenergimarknadspriserna eftersom de befinner sig inom olika geografiska marknader.

6.

grossistmarknad för energi : en marknad i unionen där det bedrivs handel med grossistenergiprodukter.

▼M1

7.

marknadsaktör : en person, däribland systemansvariga för överföringssystem, distributionssystem, lagringssystem och LNG-anläggningar, som utför en transaktion, inklusive utfärdande av en handelsorder, på en eller flera grossistmarknader för energi.

▼B

8.

person : varje fysisk eller juridisk person.

▼M1

8a.

person som yrkesmässigt arrangerar eller genomför transaktioner : en person som yrkesmässigt deltar i mottagande och vidarebefordran av handelsorder eller genomförande av transaktioner med grossistenergiprodukter.

▼B

9.

behörig finansmyndighet : en behörig myndighet som har utsetts i enlighet med förfarandet i ►M1  artikel 22 i förordning (EU) nr 596/2014 ◄ .

10.

nationell tillsynsmyndighet : en nationell tillsynsmyndighet som har utsetts i enlighet med artikel 35.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el ( 6 ), eller artikel 39.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas ( 7 ).

11.

systemansvarig för överföringssystemet : den betydelse som fastställs i artikel 2.4 i direktiv 2009/72/EG och artikel 2.4 i direktiv 2009/73/EG.

▼M1

11a.

systemansvarig för distributionssystem : systemansvarig för distributionssystem enligt definitionen i artikel 2.6 i direktiv 2009/73/EG och i artikel 2.29 i direktiv (EU) 2019/944.

11b.

systemansvarig för lagringssystem : systemansvarig för lagringssystem enligt definitionen i artikel 2.10 i direktiv 2009/73/EG eller energilagringsanläggning enligt definitionen i artikel 2.60 i Direktiv (EU) 2019/944.

11c.

systemansvarig för LNG-anläggningar : systemansvarig för LNG-anläggningar enligt definitionen i artikel 2.12 i direktiv 2009/73/EG.

▼B

12.

moderbolag : ett moderbolag i den betydelse som fastställs i artiklarna 1 och 2 i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning ( 8 ).

13.

anknutet företag : antingen ett dotterföretag eller ett företag i vilket ägarintresse innehas, eller ett företag knutet till ett annat företag i den betydelse som fastställs i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG.

14.

distribution av naturgas : den betydelse som fastställs i artikel 2.5 i direktiv 2009/73/EG.

15.

distribution av el : den betydelse som fastställs i artikel 2.5 i direktiv 2009/72/EG.

▼M1

16.

registrerad rapporteringsmekanism eller RRM : en juridisk person som är auktoriserad enligt denna förordning för att rapportera eller tillhandahålla tjänsten att rapportera uppgifter om transaktioner, inbegripet handelsorder, och grundläggande data till byrån för egen räkning eller för marknadsaktörernas räkning.

17.

plattform för insiderinformation eller IIP : en person som är auktoriserad enligt denna förordning för att tillhandahålla tjänsten att driva en plattform för offentliggörande av insiderinformation och för rapportering av offentliggjord insiderinformation till byrån för marknadsaktörernas räkning.

18.

algoritmisk handel : handel, inbegripet högfrekvenshandel, med grossistenergiprodukter där en datoralgoritm automatiskt bestämmer enskilda handelsorderparametrar såsom huruvida ordern ska initieras samt tidpunkt, pris och kvantitet för ordern eller hur ordern ska behandlas efter det att den har lagts, med begränsat eller obefintligt mänskligt ingripande, vilket inte inbegriper system som används endast för dirigering av order till en eller flera organiserade marknadsplatser eller för expediering av order utan att några handelsparametrar fastställs eller för bekräftelse av order eller bearbetning efter handeln av genomförda transaktioner.

19.

direkt elektroniskt tillträde : ett arrangemang där en medlem av eller deltagare eller kund på en organiserad marknadsplats tillåter en annan person att använda dennes handelskod, så att personen elektroniskt kan vidarebefordra handelsorder avseende en grossistenergiprodukt direkt till den organiserade marknadsplatsen, vilket omfattar arrangemang som innebär att personen använder medlemmens eller deltagarens eller kundens it-infrastruktur, eller något förbindelsesystem som tillhandahålls av medlemmen, deltagaren eller kunden, för att vidarebefordra dessa handelsorder (direkt marknadstillträde) och arrangemang där en sådan infrastruktur inte används av en person (sponsrat tillträde).

20.

organiserad marknadsplats eller OMP : en energibörs, en energimäklare, en energikapacitetsplattform eller ett annat system eller en annan anläggning där flera tredje parters köp- eller säljintressen i grossistenergiprodukter samverkar på ett sätt som kan leda till en transaktion.

21.

orderbok : alla uppgifter om grossistenergiprodukter på en OMP, inbegripet matchade och omatchade order samt systemgenererade order och livscykelhändelser.

22.

referensvärde : ett index enligt definitionen i artikel 3.1.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 ( 9 ) med hänvisning till vilket det belopp som ska betalas för en grossistenergiprodukt, eller enligt ett avtal som rör en grossistenergiprodukt, eller värdet av en grossistenergiprodukt, fastställs.

23.

LNG-handel

:

köpbud, säljbud eller transaktioner, inbegripet men inte begränsat till OTC-transaktioner eller sådana som äger rum på en OMP, i samband med inköp eller försäljning av LNG

a) 

som anger leverans i unionen,

b) 

som leder till leverans i unionen, eller

c) 

som innebär att en motpart återförgasar LNG vid en terminal i unionen.

24.

marknadsdata för LNG : register över köpbud, säljbud eller transaktioner i samband med LNG-handel med motsvarande information.

25.

LNG-marknadsaktör : varje fysisk eller juridisk person, oberoende av personens hemvist eller registreringsort, som bedriver LNG-handel.

26.

prisbedömning av LNG : fastställande av ett dagligt referenspris för LNG-handel i enlighet med en metod som fastställs av byrån.

27.

prisriktvärde för LNG : den fastställda spreaden mellan den dagliga prisbedömningen av LNG och det avvecklingspris för frontmånadsavtalet som fastställs dagligen av ICE Endex Markets B.V.

▼B

Artikel 3

Förbud mot insiderhandel

1.  

Personer som förfogar över insiderinformation om en grossistenergiprodukt är förbjudna att

a) 

utnyttja denna för att förvärva eller avyttra, eller försöka förvärva eller avyttra, grossistenergiprodukter som omfattas av denna information, för egen eller annans räkning, direkt eller indirekt,

b) 

röja sådan insiderinformation till annan person, utom i fall då röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden,

c) 

på grundval av sådan insiderinformation föreslå eller förmå någon annan person att förvärva eller avyttra grossistenergiprodukter som omfattas av informationen.

▼M1

Att utnyttja insiderinformation genom att återkalla eller ändra en handelsorder eller vidta någon annan handelsåtgärd som avser en grossistenergiprodukt som informationen rör, när handelsordern lades innan personen fick tillgång till insiderinformationen, ska också anses vara insiderhandel.

▼B

2.  

Förbudet i punkt 1 omfattar följande personer som förfogar över insiderinformation om en grossistenergiprodukt:

a) 

Personer i ett företags administrations-, lednings- eller kontrollorgan.

b) 

Personer som innehar aktier i ett företag.

c) 

Personer som har tillgång till informationen i sin anställning, i sin verksamhet eller under sina åligganden.

d) 

Personer som har fått tillgång till informationen genom brottslig verksamhet.

e) 

Personer som vet, eller borde veta, att informationen är insiderinformation.

3.  
Punkt 1 a och c i den här artikeln ska inte tillämpas på systemansvariga för överföringssystem när dessa köper el eller naturgas i syfte att säkerställa säker drift av systemet, utifrån sin skyldighet enligt artikel 12 d och e i direktiv 2009/72/EG, eller artikel 13.1 a och c i direktiv 2009/73/EG.
4.  

Denna artikel ska inte tillämpas på

a) 

transaktioner som utförs för att uppfylla ett åtagande att förvärva eller avyttra grossistenergiprodukter, när detta åtagande följer av ett avtal som ingåtts eller en handelsorder som utfärdats innan personen i fråga kom att förfoga över insiderinformationen,

b) 

transaktioner som utförts av el- och naturgasproducenter, operatörer av naturgaslagringsanläggningar eller operatörer av LNG-importanläggningar med det enda syftet att täcka omedelbara fysiska förluster till följd av oplanerade avbrott, när underlåtenhet att göra detta skulle resultera i att marknadsaktören inte skulle kunna uppfylla sina avtalsskyldigheter eller när detta görs i överenskommelse med berörda systemansvariga för överföringssystem i syfte att säkerställa trygg och säker drift av systemet; i denna situation ska den relevanta informationen rörande transaktionerna rapporteras till byrån och den nationella tillsynsmyndigheten. Denna rapporteringsskyldighet påverkar inte tillämpningen av skyldigheten i artikel 4.1.

c) 

marknadsaktörer som agerar i enlighet med nationella bestämmelser för krissituationer när nationella myndigheter har ingripit för att trygga försörjningen av el eller naturgas och marknadsmekanismer har upphävts i en medlemsstat eller i delar av en medlemsstat. I detta fall ska myndigheten med ansvar för krisplaneringen säkerställa offentliggörande i enlighet med artikel 4.

5.  
När personen som förfogar över insiderinformationen om en grossistenergiprodukt är en juridisk person, gäller förbudet som avses i punkt 1 också de fysiska personer som deltar i beslutet att genomföra transaktionen för den juridiska personens räkning.
6.  

När informationen sprids i journalistiskt eller konstnärligt syfte ska sådan spridning av information bedömas med hänsyn till regler som är tillämpliga på tryckfriheten och yttrandefriheten i andra medier, såvida inte

a) 

dessa personer direkt eller indirekt uppnår en fördel eller vinning genom att sprida informationen i fråga, eller

b) 

informationen röjs eller sprids för att vilseleda marknaden angående tillgång, efterfrågan eller priset på grossistenergiprodukter.

Artikel 4

Skyldighet att offentliggöra insiderinformation

1.  
Marknadsaktörerna ska i god tid och effektivt offentliggöra insiderinformation som de har om verksamheten eller anläggningarna som den berörda marknadsaktören, eller moderbolaget eller anknutet företag, äger eller kontrollerar eller för vilken den marknadsaktören eller det företaget har driftsansvar, antingen fullständigt eller delvis. Offentliggörandet ska innehålla uppgifter om anläggningarnas kapacitet och användning att producera, lagra, förbruka eller överföra el eller naturgas eller om LNG-anläggningars kapacitet och användning, däribland anläggningarnas planerade eller oplanerade driftstopp.

▼M1

Marknadsaktörerna ska offentliggöra insiderinformationen via IIP:er. IIP:erna ska säkerställa att insiderinformationen offentliggörs på ett sätt som ger allmänheten omedelbar tillgång till informationen, inbegripet via en webbplats eller ett tydligt programmeringsgränssnitt, och som möjliggör en fullständig och korrekt bedömning i rätt tid av informationen.

▼B

2.  
En marknadsaktör får på eget ansvar undantagsvis skjuta upp offentliggörandet av insiderinformationen, i syfte att inte skada sina egna legitima intressen, under förutsättning att det inte är sannolikt att den uteblivna informationen vilseleder allmänheten, samt att marknadsaktören kan säkerställa att informationen förblir konfidentiell och att han inte fattar beslut om handel med grossistenergiprodukter grundat på informationen. I ett sådant fall ska marknadsaktören utan dröjsmål överlämna den informationen tillsammans med en motivering till varför offentliggörandet dröjt, till byrån och till den berörda nationella tillsynsmyndigheten enligt artikel 8.5.
3.  
När en marknadsaktör eller en person anställd av marknadsaktören eller som agerar på marknadsaktörens vägnar avslöjar insiderinformation om en grossistenergiprodukt som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden i enlighet med artikel 3.1 b, ska den marknadsaktören eller personen se till att denna information offentliggörs samtidigt, fullständigt och effektivt. Om avslöjandet är oavsiktligt ska marknadsaktören se till att informationen offentliggörs fullständigt och effektivt så snart som möjligt efter det oavsiktliga avslöjandet. Denna punkt ska inte gälla om den person som mottar informationen är skyldig att inte röja denna, oberoende av om denna skyldighet grundar sig på lagar och andra författningar, bolagsordningar eller ett avtal.

▼M1

4.  
Offentliggörande av insiderinformation, inbegripet i aggregerad form, i enlighet med Europaparlamentets och rådets ( 10 ) förordning (EU) 2019/943 eller förordning (EG) nr 715/2009, och med riktlinjer och nätföreskrifter som antas enligt dessa förordningar ska utgöra ett effektivt offentliggörande, men inte nödvändigtvis ett offentliggörande i god tid i den mening som avses i punkt 1 i denna artikel.

▼M1

4a.  
Senast den 8 maj 2025 ska byrån utveckla och driva en plattform som fungerar som en sektorsspecifik elektronisk åtkomstpunkt för insiderinformation som offentliggörs enligt punkt 1.

▼B

5.  
När en systemansvarig för ett överföringssystem har beviljats ett undantag från skyldigheten att offentliggöra vissa uppgifter i enlighet med ►M1  förordning (EU) 2019/943 ◄ eller förordning (EG) nr 715/2009 undantas den systemansvarige även från den skyldighet som fastställs i punkt 1 i denna artikel med avseende på dessa uppgifter.
6.  
Punkterna 1 och 2 påverkar inte marknadsaktörernas skyldigheter enligt direktiven 2009/72/EG och 2009/73/EG och ►M1  förordningarna (EU) 2019/943 ◄ och (EG) nr 715/2009, inklusive de riktlinjer och nätföreskrifter som antas enligt dessa direktiv och förordningar, i synnerhet när det gäller vid vilken tidpunkt och på vilket sätt informationen ska offentliggöras.
7.  
Punkterna 1 och 2 åsidosätter inte marknadsaktörernas rätt att fördröja offentliggörande av känslig information om skydd av kritisk infrastruktur så som föreskrivs i artikel 2 d i rådets direktiv 2008/114/EG av den 8 december 2008 om identifiering av, och klassificering som, europeisk kritisk infrastruktur och bedömning av behovet att stärka skyddet av denna ( 11 ), om den är sekretessbelagd i deras land.

▼M1

Artikel 4a

Auktorisation och tillsyn av plattformar för insiderinformation

8.  

Senast den 8 maj 2025 ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 20 för att komplettera denna förordning genom att specificera

a) 

hur en IIP ska fullgöra den skyldighet att offentliggöra insiderinformationen som avses i punkt 3 i den här artikeln,

b) 

innehållet och andra eventuella relevanta uppgifter i den information som ska offentliggöras enligt punkterna 3 och 4 i den här artikeln på ett sätt som möjliggör offentliggörande av den information som krävs enligt denna artikel,

c) 

de specifika organisatoriska kraven för genomförandet av punkt 5 i den här artikeln,

d) 

närmare uppgifter om förfarandet för ett sådant återkallande av en auktorisation för en IIP som avses i punkt 7 i den här artikeln,

e) 

de förfarandegarantier som avses i punkt 6 i den här artikeln,

f) 

närmare uppgifter om det förfarande för ersättning under ordnade former som avses i punkt 7 i den här artikeln,

g) 

närmare arrangemang för hur marknadsaktörerna ska informeras om ett beslut att återkalla auktorisationen för en IIP.

▼B

Artikel 5

Förbud mot otillbörlig marknadspåverkan

Det är förbjudet att bedriva, eller försöka bedriva, otillbörlig marknadspåverkan på grossistmarknaderna för energi.

▼M1

Artikel 5a

Algoritmisk handel

1.  
En marknadsaktör som bedriver algoritmisk handel ska ha inrättat effektiva system och riskkontrollåtgärder som är anpassade för den verksamhet som bedrivs, för att säkerställa att dess handelssystem är motståndskraftiga och har tillräcklig kapacitet, att de omfattas av lämpliga handelströsklar och handelslimiter och att de förhindrar att felaktiga handelsorder skickas eller att de på annat sätt fungerar på ett sätt som kan skapa eller bidra till en oordnad marknad. Marknadsaktören ska också ha inrättat effektiva system och riskkontrollåtgärder för att säkerställa att handelssystemen uppfyller kraven i denna förordning och reglerna för en OMP till vilken marknadsaktören är ansluten. Marknadsaktören ska ha inrättat effektiva arrangemang för affärskontinuitet för att hantera alla avbrott av driften i sina handelssystem och ska säkerställa att dess system är fullständigt testade och vederbörligen övervakade så att de uppfyller kraven i denna punkt.
2.  
En marknadsaktör som bedriver algoritmisk handel i en medlemsstat ska anmäla detta till den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där den är registrerad enligt artikel 9.1 och till byrån.

Den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där marknadsaktören är registrerad enligt artikel 9.1 får kräva att marknadsaktören regelbundet eller från fall till fall tillhandahåller en beskrivning av egenskaperna hos sina strategier för algoritmisk handel, närmare uppgifter om de handelsparametrar eller handelslimiter som gäller för handelssystemet, de centrala överensstämmelse- och riskkontrollåtgärder som marknadsaktören har inrättat för att säkerställa att villkoren i punkt 1 i den här artikeln är uppfyllda samt närmare uppgifter om hur marknadsaktörens handelssystem testas.

Marknadsaktören ska säkerställa att dokumentation om de uppgifter som avses i denna punkt sparas i fem år och ska säkerställa att den dokumentationen är tillräcklig för att den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där marknadsaktören är registrerad enligt artikel 9.1, ska kunna övervaka efterlevnaden av kraven i denna förordning.

3.  
En marknadsaktör som tillhandahåller direkt elektroniskt tillträde till en OMP ska anmäla detta till den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där marknadsaktören är registrerad enligt artikel 9.1 och till byrån.

Den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där marknadsaktören är registrerad enligt artikel 9.1 får kräva att marknadsaktören regelbundet eller från fall till fall tillhandahåller en beskrivning av de system och riskkontrollåtgärder som avses i punkt 1 i den här artikeln samt belägg för att de har tillämpats.

Marknadsaktören ska säkerställa att dokumentation om de uppgifter som avses i denna punkt sparas i fem år och säkerställa att den dokumentationen är tillräcklig för att den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där marknadsaktören är registrerad enligt artikel 9.1, ska kunna övervaka efterlevnaden av kraven i denna förordning.

4.  
Denna artikel ska inte påverka de skyldigheter som fastställs i direktiv 2014/65/EU.

▼B

Artikel 6

Teknisk uppdatering av definitionerna av insiderinformation och otillbörlig marknadspåverkan

▼M1

1.  

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20

a) 

i syfte att ändra denna förordning genom att

i) 

anpassa definitionerna i artikel 2.1, 2.2, 2.3 och 2.5 i syfte att säkerställa överensstämmelse med annan relevant unionsrätt inom områdena finansiella tjänster och energi,

ii) 

uppdatera de definitioner som avses i led i enbart i syfte att ta hänsyn till den kommande utvecklingen på grossistmarknaderna för energi,

b) 

i syfte att komplettera denna förordning genom att, med beaktande av nationella särdrag, fastställa lägsta tröskelvärden för identifiering av händelser som, om de offentliggjordes, sannolikt skulle ha betydande påverkan på priserna på grossistenergiprodukter.

▼B

2.  

De delegerade akter som avses i punkt 1 ska minst beakta

a) 

de specifika förhållanden som råder på grossistmarknaderna för energi inklusive vad som är utmärkande för el- och gasmarknaderna och växelverkan mellan produktmarknaderna och derivatmarknaderna,

b) 

möjligheten till påverkan över gränserna, mellan el- och gasmarknader och över produktmarknaderna och derivatmarknaderna,

c) 

den faktiska eller planerade produktionens eventuella inverkan på priserna, förbrukningen, användningen av överföringssystem samt lagringskapaciteten på grossistmarknaderna för energi, och

d) 

de nätföreskrifter och ramriktlinjer som har antagits i enlighet med ►M1  förordningarna (EU) 2019/943 ◄ och (EG) nr 715/2009.

Artikel 7

Marknadsövervakning

▼M1

1.  
Byrån ska övervaka handeln med grossistenergiprodukter i syfte att upptäcka och förhindra handel som bedrivs utifrån insiderinformation och otillbörlig marknadspåverkan eller försök till sådan. Den ska samla in data i syfte att analysera och övervaka grossistmarknaderna för energi såsom föreskrivs i artikel 8.

▼B

2.  
De nationella tillsynsmyndigheterna ska samarbeta på regional nivå och med byrån om att utföra den övervakning av grossistmarknaderna för energi som avses i punkt 1. I detta syfte ska de nationella tillsynsmyndigheterna ha tillgång till den relevanta information som byrån innehar, som byrån har samlat in i enlighet med punkt 1 i denna artikel och som omfattas av bestämmelserna i artikel 10.2. Nationella tillsynsmyndigheter får också övervaka handeln med grossistenergiprodukter på nationell nivå.

Medlemsstaterna får fastställa att deras nationella konkurrensmyndighet eller ett marknadsövervakningsorgan som inrättats inom den myndigheten kan genomföra marknadsövervakning med den nationella tillsynsmyndigheten. När den genomför sådan marknadsövervakning ska den nationella konkurrensmyndigheten eller det nationella marknadsövervakningsorganet ha samma rättigheter och skyldigheter som den nationella tillsynsmyndigheten enligt första stycket i denna punkt, punkt 3 andra stycket andra meningen i den här artikeln, artikel 4.2 andra meningen, artikel 8.5 första meningen och artikel 16.

▼M1

3.  
Byrån ska minst en gång om året lägga fram en rapport för kommissionen om sin verksamhet enligt denna förordning och om byråns tillämpning av denna förordning samt offentliggöra denna rapport. Byrån ska i denna rapport bland annat bedöma funktionen och öppenheten hos olika kategorier av marknadsplatser och sätt att bedriva handel och kan lämna rekommendationer till kommissionen i fråga om bestämmelser, normer och förfaranden på marknaden som kan förbättra marknadsintegriteten och funktionen hos den inre marknaden. Byrån får även utvärdera huruvida eventuella minimikrav för organiserade marknadsplatser skulle kunna bidra till förbättrad öppenhet på marknaden. Rapporten får kombineras med den rapport som avses i artikel 15.2 i förordning (EG) 2019/942.

▼B

Artikel 8

Insamling av uppgifter

▼M1

1.  
Marknadsaktörer, eller en person eller en enhet som förtecknas i punkt 4 b–f och som agerar på deras vägnar, ska ge byrån ett register över transaktioner som rör grossistmarknaderna för energi, inklusive handelsorder. De uppgifter som ska rapporteras ska innehålla en exakt identifiering av köpta och sålda grossistenergiprodukter, överenskommet pris och överenskommen kvantitet, datum och tidpunkter för genomförandet, transaktionsparterna och transaktionens mellanliggande eller slutliga mottagare samt all annan relevant information. Marknadsaktörer ska ta med uppgifter om sina exponeringar, uppdelade efter produkt, inbegripet OTC-transaktioner. Det övergripande ansvaret ligger hos marknadsaktörerna, men så snart de begärda uppgifterna tas emot från en person eller en enhet som förtecknas i punkt 4 b–f, ska rapporteringskravet på den berörda marknadsaktören anses vara uppfyllt. Den information som avses i denna punkt ska tillhandahållas via RRM:er.

▼M1

1a.  

För rapportering av dokumentation om transaktioner på grossistmarknaden för energi, inbegripet handelsorder, som läggs, ingås eller verkställs på OMP:er ska dessa OMP:er, eller tredje parter som agerar på deras vägnar,

a) 

tillhandahålla byrån uppgifter om orderboken, i enlighet med specifikationerna i genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014, och därigenom fullgöra sina skyldigheter enligt punkt 1 i denna artikel på marknadsaktörernas vägnar, eller

b) 

på byråns begäran, utan dröjsmål ge byrån tillgång till orderboken så att byrån kan övervaka handeln på grossistmarknaden för energi.

Senast den 8 maj 2025 ska kommissionen anta genomförandeakter som mer detaljerat specificerar tillämpningen av denna punkt, inbegripet de särskilda arrangemangen för att säkerställa en effektiv rapportering av data. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2.

1b.  
LNG-marknadsaktörer, och andra personer eller enheter som agerar på deras vägnar och förtecknas i punkt 4 b–f i denna artikel, ska systematiskt tillhandahålla byrån ett register över LNG-marknadsdata i enlighet med specifikationerna i genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014.

▼B

2.  

Kommissionen ska med hjälp av genomförandeakter

a) 

utarbeta en lista över avtal och derivat, däribland handelsorder, vilka ska rapporteras i enlighet med punkt 1 och om lämpliga de minimi-gränser för rapportering om transaktioner där så är lämpligt,

b) 

anta enhetliga regler om rapportering av uppgifter som ska tillhandahållas i enlighet med punkt 1,

c) 

fastställa vid vilken tidpunkt och i vilken form dessa uppgifter ska rapporteras.

▼M1

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2. De ska ta hänsyn till befintliga rapporteringssystem för transaktioner som används för övervakning av handelsverksamhet i syfte att upptäcka marknadsmissbruk.

3.  
De personer och enheter som avses i punkt 4 a–d i denna artikel och som har rapporterat transaktioner i enlighet med förordning (EU) nr 600/2014 eller förordning (EU) nr 648/2012 får inte åläggas dubbla rapporteringskrav angående de transaktionerna.

Utan att det påverkar första stycket i den här punkten får de genomförandeakter som avses i punkterna 1a och 2 göra det möjligt för organiserade marknader och system för ordermatchning eller rapportering av handel att förse byrån med dokumentation om grossisttransaktioner avseende energi.

▼B

4.  

►M1  Vid tillämpningen av punkterna 1, 1a och 1b ska information lämnas av ◄

a) 

marknadsaktören,

b) 

tredje part som agerar på marknadsaktörens vägnar,

c) 

ett system för rapportering av handel,

▼M1

d) 

en organiserad marknadsplats, ett ordermatchningssystem eller en annan person som yrkesmässigt arrangerar eller genomför transaktioner,

▼B

e) 

ett transaktionsregister som har registrerats eller godkänts i enlighet med tillämplig unionslagstiftning om derivattransaktioner, centrala motparter och transaktionsregister eller

f) 

en behörig myndighet som har tagit emot dessa uppgifter i enlighet med artikel 25.3 i direktiv 2004/39/EG eller Esma när denna har mottagit dessa uppgifter i enlighet med tillämplig unionslagstiftning om derivattransaktioner, centrala motparter och transaktionsregister.

▼M1

5.  
Marknadsaktörerna ska förse byrån och de nationella tillsynsmyndigheterna med uppgifter om kapaciteten hos och användningen av anläggningarna för att producera, lagra, förbruka eller överföra el eller naturgas eller om kapaciteten hos och användningen av LNG-anläggningar, däribland anläggningarnas planerade eller oplanerade driftstopp, och med insiderinformation som offentliggjorts enligt artikel 4, så att handeln på grossistmarknaderna för energi kan övervakas. Rapporteringskraven för marknadsaktörer ska minimeras genom att de nödvändiga uppgifterna eller delar av dem när så är möjligt inhämtas från befintliga källor.

▼B

6.  

Kommissionen ska med hjälp av genomförandeakter

a) 

anta enhetliga regler om rapporteringen av uppgifter som ska tillhandahållas i enlighet med punkt 5, och om lämpliga tak för denna rapportering, där så är lämpligt, och

b) 

fastställa tidpunkten och formen för hur dessa uppgifter ska rapporteras.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2. De ska ta hänsyn till befintliga rapporteringskrav enligt ►M1  förordning (EU) 2019/943 ◄ och förordning (EG) nr 715/2009.

Artikel 9

Registrering av marknadsaktörer

▼M1

1.  
Marknadsaktörer som ingår transaktioner som måste rapporteras till byrån enligt artikel 8.1 ska registrera sig hos den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där de är etablerade eller bosatta.

Senast den 8 november 2024 ska marknadsaktörer som är etablerade eller bosatta i ett tredjeland som ingår transaktioner som måste rapporteras till byrån enligt artikel 8.1

a) 

utse en företrädare i en medlemsstat där marknadsaktörerna är verksamma på grossistmarknaderna för energi, och ska registrera sig hos den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstaten; företrädaren ska utses genom en skriftlig fullmakt och vara bemyndigad att agera på marknadsaktörens vägnar,

b) 

se till att det ingår i deras utsedda företrädares uppdrag att de, eller att de på marknadsaktörens vägnar, ska kunna bli kontaktade av de nationella tillsynsmyndigheterna eller byrån i alla frågor som är nödvändiga för mottagande, efterlevnad och verkställighet av beslut eller begäranden om information som utfärdats med avseende på denna förordning,

c) 

ge sin utsedda företrädare de befogenheter och medel som krävs för att garantera ett effektivt och lägligt samarbete med de nationella tillsynsmyndigheterna eller byrån och för att följa de beslut och begäranden om information från de nationella tillsynsmyndigheterna eller byrån som utfärdats i samband med denna förordning, inbegripet att ge tillgång till den begärda informationen, och

d) 

meddela den utsedda företrädarens namn, e-postadress, postadress och telefonnummer till den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där den utsedda företrädaren är bosatt eller etablerad och till byrån.

Utseendet av en företrädare ska inte påverka rättsliga åtgärder som skulle kunna inledas mot marknadsaktören själv,.

▼B

En marknadsaktör ska registrera sig bara hos en enda nationell tillsynsmyndighet. Medlemsstaterna ska inte kräva att en marknadsaktör som redan är registrerad i en annan medlemsstat ska registrera sig igen.

Registreringen av marknadsaktörer ska inte påverka skyldigheterna att följa tillämpliga handels- och balansregler.

2.  
De nationella tillsynsmyndigheterna ska senast tre månader från det datum då kommissionen har antagit de genomförandeakter som föreskrivs i artikel 8.2 upprätta ett nationellt register över marknadsaktörer, vilket de ska uppdatera. Registret ska ge varje marknadsaktör en unik identifieringskod och ska innehålla tillräckliga uppgifter för att marknadsaktören ska kunna identifieras, däribland relevanta detaljer rörande dess momsregistreringsnummer (VAT-nummer), etableringsort, vilka personer som bär ansvar för verksamhets- och handelsbeslut, samt vem som i sista hand övervakar eller drar nytta av aktörens handelsverksamhet.

▼M1

3.  
De nationella tillsynsmyndigheterna ska överlämna uppgifterna i sina nationella register till byrån i ett format som ska bestämmas av byrån. Byrån ska i samarbete med dessa myndigheter bestämma detta format och offentliggöra det. Byrån ska på grundval av uppgifterna från de nationella tillsynsmyndigheterna upprätta ett europeiskt register över marknadsaktörer. Nationella tillsynsmyndigheter och andra berörda myndigheter ska ha tillgång till det registret. Byrån ska, med förbehåll för artikel 17, offentliggöra det europeiska registret över marknadsaktörer, eller utdrag ur det, under förutsättning att kommersiellt känsliga uppgifter om enskilda marknadsaktörer inte röjs.

▼B

4.  
De marknadsaktörer som avses i punkt 1 i den här artikeln ska överlämna registreringsblanketten till de nationella tillsynsmyndigheterna innan de ingår en transaktion som måste rapporteras till byrån enligt artikel 8.1.
5.  
De marknadsaktörer som avses i punkt 1 ska skyndsamt till de nationella tillsynsmyndigheterna meddela eventuella ändringar i uppgifterna i registreringsblanketten.

▼M1

Artikel 9a

Auktorisation och tillsyn av registrerade rapporteringsmekanismer

6.  

Senast den 8 maj 2025 ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 20 för att komplettera denna förordning genom att specificera följande:

a) 

Hur en RRM ska fullgöra den skyldighet som avses i punkt 1 i den här artikeln.

b) 

De specifika organisatoriska kraven för genomförandet av punkterna 2 och 3 i den här artikeln.

c) 

Närmare uppgifter om förfarandet för ett sådant återkallande av en auktorisation för en RRM som avses i punkt 5 i den här artikeln.

d) 

De förfarandegarantier som avses i punkt 4 i den här artikeln.

e) 

Närmare uppgifter om det förfarande för ersättning under ordnade former som avses i punkt 5 i den här artikeln.

f) 

De närmare arrangemenagen för hur marknadsaktörerna ska informeras om ett beslut att återkalla auktorisationen för en RRM.

▼B

Artikel 10

Utbyte av information mellan byrån och andra myndigheter

▼M1

1.  
Byrån ska inrätta mekanismer i syfte att utbyta den information den tar emot i enlighet med artiklarna 7.1 och 8 med kommissionen, nationella tillsynsmyndigheter, behöriga finansmarknadsmyndigheter i medlemsstaterna, nationella konkurrensmyndigheter, Esma, Eurofisc och andra berörda myndigheter på unionsnivå. Före inrättandet av dessa mekanismer ska byrån samråda med dessa myndigheter.

Byrån får ge tillgång till de mekanismer som avses i första stycket i denna punkt endast till myndigheter som har inrättat system som gör det möjligt för byrån att uppfylla kraven i artikel 12.1.

2.  
Nationella tillsynsmyndigheter ska inrätta mekanismer i syfte att dela den information de tar emot i enlighet med artiklarna 7.2 och 8 med medlemsstaternas behöriga finansmyndigheter, nationella konkurrensmyndigheter, nationella skattemyndigheter och andra berörda myndigheter på nationell nivå. Innan sådana mekanismer inrättas ska den nationella tillsynsmyndigheten samråda med byrån och dessa myndigheter om sådana mekanismer, såvida inte sådana mekanismer inrättades före den 7 maj 2024. Byrån ska, när så är lämpligt, utfärda icke-bindande riktlinjer för att underlätta de nationella tillsynsmyndigheternas inrättande av sådana mekanismer.

Nationella tillsynsmyndigheter får ge tillgång till de mekanismer som avses i första stycket i denna punkt endast till myndigheter som har inrättat system som gör att de nationella tillsynsmyndigheterna kan uppfylla kraven i artikel 12.1.

▼B

3.  
All relevant information om grossistenergiprodukter och derivat som hör samman med utsläppsrätter som har samlats in i transaktionsregister som har registrerats eller godkänts i enlighet med tillämplig unionslagstiftning om derivattransaktioner, centrala motparter och transaktionsregister ska göras tillgänglig för byrån.

Esma ska till byrån överlämna de rapporter om transaktioner som rör grossistenergiprodukter som den har tagit emot enligt artikel 25.3 i direktiv 2004/39/EG och enligt tillämplig unionslagstiftning om derivattransaktioner, centrala motparter och transaktionsregister. Behöriga myndigheter som tar emot rapporter om transaktioner som rör grossistenergiprodukter enligt artikel 25.3 i direktiv 2004/39/EG ska överlämna dessa rapporter till byrån.

Byrån och de myndigheter som är ansvariga för tillsynen över handel med utsläppsrätter eller derivat som hör samman med utsläppsrätter ska samarbeta med varandra och fastställa lämpliga mekanismer som ger byrån tillgång till transaktionsregistren för sådana utsläppsrätter och derivat när dessa myndigheter samlar in information om sådana transaktioner.

Artikel 11

Uppgiftsskydd

Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vid sin behandling av personuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter ( 12 ) eller byråns skyldigheter, inom ramen för dess ansvarsområden, avseende dess behandling av personuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter ( 13 ).

Artikel 12

Driftssäkerhet

1.  
Byrån ska säkerställa sekretess, tillförlitlighet och skydd för de uppgifter som mottas enligt artiklarna 4.2, 8 och 10. Byrån ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra att informationen i dess system missbrukas och att obehöriga får tillgång till informationen.

▼M1

Kommissionen, de nationella tillsynsmyndigheterna, medlemsstaternas behöriga finansmyndigheter, nationella skattemyndigheter, Eurofisc, nationella konkurrensmyndigheter, Esma och andra berörda myndigheter ska säkerställa konfidentialitet, integritet och skydd när det gäller de uppgifter som de tar emot enligt artikel 4.2, artikel 7.2, artikel 8.5 eller artikel 10, och ska vidta åtgärder för att förhindra allt missbruk av sådan information, och ska säkerställa efterlevnad av tillämplig dataskyddsrätt.

▼B

Byrån ska identifiera hot mot driftssäkerheten och minimera dem genom att utveckla lämpliga system, kontroller och förfaranden.

▼M1

2.  
Senast den 8 maj 2025 ska byrån utveckla ett referenscentrum innehållande information om data om unionens grossistmarknader för energi (referenscentrumet). Med förbehåll för artikel 17 ska byrån via referenscentrumet offentliggöra delar av de uppgifter den besitter, under förutsättning att den inte avslöjar kommersiellt känsliga uppgifter om enskilda marknadsaktörer, enskilda transaktioner eller enskilda marknadsplatser och att det inte är möjligt att identifiera sådana uppgifter genom de offentliggjorda uppgifterna. Byrån får också offentliggöra, via referenscentrumet, aggregerad information om organiserade marknadsplatser, IIP:er och RRM:er i enlighet med tillämplig dataskyddsrätt, med undantag för kommersiellt känsliga uppgifter.

Byrån ska göra sin databas för handel utan kommersiellt känsliga uppgifter tillgänglig för forskningsändamål med förbehåll för sekretesskraven.

Uppgifter ska offentliggöras eller tillgängliggöras i syfte att förbättra öppenheten på grossistmarknaderna för energi och under förutsättning att det inte är sannolikt att de leder till snedvridning av konkurrensen på dessa energimarknader.

Byrån ska sprida uppgifter på ett rättvist sätt i enlighet med öppna regler som den ska upprätta och offentliggöra.

▼B

Artikel 13

Genomförande av förbuden mot marknadsmissbruk

▼M1

1.  
De nationella tillsynsmyndigheterna ska säkerställa att förbuden i artiklarna 3 och 5 och skyldigheterna enligt artiklarna 4, 7c, 8, 9 och 15 följs och efterlevs.

De nationella tillsynsmyndigheterna ska ha behörighet att utreda alla handlingar som utförs på deras nationella grossistmarknader för energi och tillämpa denna förordning, oavsett var den marknadsaktör som utför dessa handlingar är registrerad eller är skyldig att registrera sig enligt artikel 9.1.

Varje medlemsstat ska säkerställa att dess nationella tillsynsmyndighet har de utredningsbefogenheter och verkställandebefogenheter som de behöver för att utöva de funktioner som avses i första och andra styckena. Befogenheterna ska utövas på ett proportionerligt sätt.

Dessa befogenheter får utövas

a) 

direkt,

b) 

i samarbete med andra myndigheter,

c) 

efter ansökan till behöriga nationella rättsliga myndigheter, eller

d) 

efter rekommendation från byrån.

När så är lämpligt får de nationella tillsynsmyndigheterna utöva sina utredningsbefogenheter i samarbete med organiserade marknader, ordermatchningssystem eller andra personer som yrkesmässigt arrangerar eller genomför transaktioner enligt artikel 8.4 d.

▼B

2.  

De utredningsbefogenheter och verkställandebefogenheter som avses i punkt 1 ska begränsas till syftet med utredningen. De ska utövas i överensstämmelse med nationell lagstiftning och omfatta rätten att

a) 

få tillgång till varje dokument i vilken form som helst och få en kopia på det,

b) 

begära upplysningar av vem som helst, även av de personer som efter varandra verkar för att vidarebefordra order eller utföra de berörda operationerna samt deras huvudmän, och, om nödvändigt, rätten att kalla en person eller en huvudman till förhör,

c) 

utföra inspektioner på plats,

d) 

begära befintliga register över tele- och datatrafik,

e) 

begära att ett agerande som strider mot bestämmelser som fastställts i enlighet med denna förordning eller genomförandeakter som antagits på grundval av denna förordning upphör,

f) 

begära att tillgångar fryses eller beläggs med kvarstad,

g) 

begära att en domstol eller en behörig myndighet utfärdar tillfälligt förbud mot utövande av yrkesverksamhet.

▼M1

3.  
För att bekämpa överträdelser av denna förordning, stödja och komplettera de nationella tillsynsmyndigheternas kontroll av efterlevnaden och bidra till en enhetlig tillämpning av denna förordning i hela unionen får byrån, i nära och aktivt samarbete med de relevanta nationella tillsynsmyndigheterna, utföra utredningar genom att utöva de befogenheter som den tilldelats genom och i enlighet med artiklarna 13a, 13b och 13c.
4.  

I tillräckligt god tid innan byrån utövar de befogenheter som avses i punkt 3 inom en medlemsstats jurisdiktion där de handlingar utförs som byrån av rimliga skäl misstänker utgöra en överträdelse av denna förordning, ska byrån informera den nationella tillsynsmyndigheten och andra berörda myndigheter i den medlemsstaten. Byrån får utöva sina befogenheter i den jurisdiktionen, såvida inte den nationella tillsynsmyndigheten invänder på grund av att den

a) 

formellt har inlett eller håller på att göra en utredning på grundval av samma faktiska omständigheter, eller

b) 

har gjort en utredning på grundval av samma faktiska omständigheter och fastställt förekomst eller frånvaro av en överträdelse.

Byrån får fortsätta att utöva sina befogenheter inom de återstående jurisdiktionerna för de nationella tillsynsmyndigheter som inte har invänt enligt första stycket a. Byrån får inte utöva sina befogenheter om en utredning på grundval av samma faktiska omständigheter redan har gjorts och resulterat i att förekomst eller frånvaro av en överträdelse har fastställts.

Den nationella tillsynsmyndigheten ska underrätta byrån om en eventuell invändning inom tre månader från det att den informerats enligt första stycket. I sådana fall ska den nationella tillsynsmyndigheten samarbeta med byrån, inbegripet genom att

a) 

dela information och slutsatser som är relevanta för att byrån ska kunna utöva sina befogenheter enligt punkt 3 i andra berörda relevanta jurisdiktioner, och

b) 

på begäran av byrån delta i en utredningsgrupp inrättad enligt artikel 16.4 c.

Byrån ska informera kommissionen om inrättandet av utredningsgruppen, och byrån får, på begäran av en av de berörda nationella tillsynsmyndigheterna, bjuda in kommissionen att delta som observatör i denna utredningsgrupp.

5.  

Byrån får utöva sina befogenheter för att säkerställa att förbuden i artiklarna 3 och 5 efterlevs när

a) 

handlingar utförs eller har utförts avseende grossistenergiprodukter för leverans i minst två medlemsstater,

b) 

den behöriga nationella tillsynsmyndigheten, utan att det påverkar tillämpningen av de undantag som avses i artikel 16.5, inte vidtar de nödvändiga åtgärderna så snart som möjligt för att tillmötesgå byråns begäran enligt artikel 16.4 b i fall med gränsöverskridande inverkan,

c) 

utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4, den nationella tillsynsmyndigheten begär att byrån utövar sina befogenheter med avseende på handlingar som, även om de inte omfattas av led a eller b i den här punkten, har gränsöverskridande inverkan.

6.  
Byrån får utöva sina befogenheter för att säkerställa att de skyldigheter som fastställs i artikel 4 fullgörs när den berörda insiderinformationen sannolikt skulle ha en väsentlig påverkan på priserna för grossistenergiprodukter för leverans i minst två medlemsstater.
7.  

Byrån får utöva sina befogenheter för att säkerställa att de skyldigheter som fastställs i artikel 8 fullgörs när

a) 

en misstänkt överträdelse påverkar byråns övervakning enligt artikel 7 av handelsverksamhet med grossistenergiprodukter i minst två medlemsstater, eller

b) 

en misstänkt överträdelse påverkar kvaliteten på den informationsdelning som avses i artikel 10 i minst två medlemsstater.

8.  
Byrån får utöva sina befogenheter för att säkerställa att de skyldigheter som fastställs i artikel 15 fullgörs när de personer som avses i den artikeln yrkesmässigt arrangerar eller genomför transaktioner som avser grossistenergiprodukter för leverans i minst två medlemsstater.
9.  
När byrån utövar sina befogenheter enligt punkterna 5–8 får den prioritera de fall som har den mest betydande gränsöverskridande inverkan. För detta ändamål ska byrån fastställa kriterier för att identifiera de fall som har den mest betydande gränsöverskridande inverkan, efter samråd och i samarbete med de nationella tillsynsmyndigheterna.
10.  
Vid fastställandet av huruvida de villkor för utövandet av byråns befogenheter som anges i punkterna 5 a och b, 6, 7 och 8 är uppfyllda ska leverans av grossistenergiprodukter inom ett el- eller balanseringsområde som omfattar minst två medlemsstaters territorium betraktas som leverans i en enda medlemsstat.

Denna punkt ska inte påverka möjligheten för en berörd nationell tillsynsmyndighet att framställa en begäran enligt punkt 5 c eller att invända enligt punkt 4.

11.  
Efter att byrån slutfört de åtgärder den vidtagit för att utöva sina befogenheter i enlighet med punkterna 5–8 ska den upprätta en utredningsrapport som innehåller byråns slutsatser. Utredningsrapporten ska också innehålla alla belägg som slutsatserna grundar sig på. Om byrån i utredningsrapporten anser att denna förordning överträtts ska den underrätta de nationella tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna i enlighet med detta och kräva att de vidtar nödvändiga åtgärder, inbegripet, när så är lämpligt, i enlighet med artikel 18. I utredningsrapporten får byrån också rekommendera att de berörda nationella tillsynsmyndigheterna vidtar vissa uppföljningsåtgärder, och vid behov informera kommissionen. Inom tre månader från det att de relevanta nationella tillsynsmyndigheterna har mottagit utredningsrapporten ska de meddela byrån och vid behov kommissionen vilka åtgärder de anser nödvändiga att vidta.
12.  
Byrån ska regelbundet och i alla händelser minst en gång per år lämna in sammanfattningar av de rapporter som den har upprättat, i aggregerad och anonymiserad form, till Europaparlamentet och rådet. Sådana sammanfattningar och innehållet i dessa ska behandlas konfidentiellt.

Artikel 13a

Byråns inspektioner på plats

1.  
Byrån ska förbereda och utföra inspektioner på plats i nära samarbete och samordning med relevanta myndigheter i den berörda medlemsstaten.
2.  
För att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.5–13.8 får byrån utföra alla nödvändiga inspektioner på plats i lokaler som tillhör de personer som omfattas av utredningen och där affärshandlingar skulle kunna förvaras. När det krävs för att inspektionen på plats ska kunna utföras korrekt och vara effektiv får byrån utföra inspektionen utan att underrätta de personer som är föremål för utredningen på förhand.
3.  

I den omfattning som krävs för inspektionen på plats ska byråns tjänstemän och personer som byrån bemyndigat eller utsett för att utföra inspektionen ha befogenhet, med avseende på de personer som omfattas av ett beslut som antagits av byrån enligt punkt 6, att

a) 

bereda sig tillträde till relevanta lokaler tillhörande dessa personer,

b) 

granska räkenskaperna och annan dokumentation som avser verksamheten, oavsett i vilken form de förvaras,

c) 

göra eller erhålla alla former av kopior av eller utdrag ur sådana räkenskaper eller dokumentation,

d) 

försegla affärslokaler, räkenskaper eller dokumentation så länge och i den omfattning det är nödvändigt för inspektionen,

e) 

begära att företrädare för eller medarbetare till dessa personer lämnar förklaringar avseende faktiska omständigheter eller dokument som har samband med föremålet för och syftet med inspektionen på plats och protokollföra svaren.

Förseglingar enligt första stycket d får inte vara anbringade i mer än 72 timmar, utom i vederbörligen motiverade fall.

4.  
Om det föreligger en rimlig misstanke om att affärshandlingar med anknytning till föremålet för en inspektion på plats som kan vara relevanta för att bevisa en överträdelse av denna förordning förvaras i privata utrymmen som tillhör direktörer, chefer eller andra anställda i företag som berörs av en utredning, får byrån efter beslut göra en inspektion på plats i sådana privata utrymmen. I sådana fall ska det beslut som avses i punkt 6 även innehålla de skäl som föranlett byrån att dra slutsatsen att det föreligger en rimlig misstanke.
5.  
Tjänstemän och personer som byrån bemyndigat eller utsett för att utföra en inspektion på plats ska utöva sina befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd som anger föremålet för och syftet med inspektionen på plats.
6.  
De personer som är föremål för utredningen ska acceptera inspektioner på plats som beordrats genom ett beslut som antagits av byrån. Beslutet ska ange föremålet för och syftet med inspektionen på plats, den dag då den ska inledas, de löpande viten som föreskrivs i artikel 13g om den berörda personen inte accepterar inspektionen på plats i enlighet med punkt 3 i den här artikeln, samt rätten att få beslutet prövat av Europeiska unionens domstol (domstolen). Byrån ska före antagandet av ett sådant beslut samråda med den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där inspektionen på plats ska utföras.
7.  
På begäran av byrån ska tjänstemän vid, och personer som bemyndigats eller utsetts av, den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där inspektionen på plats ska utföras, aktivt bistå byråns tjänstemän och personer som byrån bemyndigat eller utsett. De ska för detta ändamål ha de befogenheter som anges i denna artikel. Den nationella tillsynsmyndighetens tjänstemän får på begäran också närvara vid inspektionen på plats.
8.  
Om byråns tjänstemän och personer som byrån bemyndigat eller utsett finner att en person motsätter sig en inspektion på plats som har beordrats enligt denna artikel, ska den nationella tillsynsmyndigheten i den berörda medlemsstaten förse dem, eller andra berörda nationella tillsynsmyndigheter, med nödvändigt bistånd och vid behov begära bistånd av polis eller annan motsvarande verkställande myndighet för att de ska kunna utföra sin inspektion på plats.
9.  
Om den inspektion på plats som föreskrivs i punkt 1, eller det bistånd som föreskrivs i punkterna 7 och 8, i enlighet med tillämplig nationell rätt kräver tillstånd av en nationell rättslig myndighet ska byrån ansöka om sådant tillstånd. Byrån får också ansöka om ett sådant tillstånd som försiktighetsåtgärd. I de fall som avses i punkt 4 får en inspektion på plats inte utföras utan förhandsgodkännande från en nationell rättslig myndighet.
10.  

Om byrån ansöker om tillstånd enligt punkt 9 ska den nationella rättsliga myndigheten kontrollera

a) 

att byråns beslut är fattat i vederbörlig ordning, och

b) 

att de åtgärder som ska vidtas är proportionella och inte godtyckliga eller för långtgående i förhållande till föremålet för inspektionen på plats.

Vid tillämpningen av första stycket b i denna punkt får den nationella rättsliga myndigheten be byrån om närmare förklaringar, särskilt om de grunder på vilka byrån misstänker att en överträdelse enligt artikel 13.3 har ägt rum, hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är och på vilket sätt den person som är föremål för utredningen är involverad. Genom undantag från artiklarna 28 och 29 i förordning (EU) 2019/942 är prövning av byråns beslut förbehållen domstolen.

Artikel 13b

Begäran om uppgifter

1.  

På byråns begäran ska varje person förse byrån med de uppgifter som är nödvändiga för fullgörandet av byråns skyldigheter enligt artikel 13.5–13.8. I sin begäran ska byrån

a) 

hänvisa till den här artikeln som rättslig grund för begäran,

b) 

ange syftet med begäran,

c) 

specificera vilken information som krävs och dataformatet,

d) 

fastställa en tidsfrist för tillhandahållandet av uppgifterna, och denna tidsfrist ska stå i proportion till begäran,

e) 

informera personen om att svaret på begäran om uppgifter inte får vara oriktigt eller vilseledande.

2.  
Byrån ska med avseende på den begäran om uppgifter som avses i punkt 1 i denna artikel också ha befogenhet att anta beslut. I ett sådant beslut ska byrån utöver de element som anges i punkt 1 i denna artikel ange vilken skyldighet personen har att besvara begäran, de löpande viten som föreskrivs i artikel 13g om den berörda personen inte tillmötesgår begäran och rätten att få beslutet prövat av domstolen.

Genom undantag från artiklarna 28 och 29 i förordning (EU) 2019/942 är prövning av byråns beslut förbehållen domstolen.

3.  
De personer som mottar en begäran om uppgifter enligt punkt 1 eller 2, eller deras företrädare, ska lämna de begärda uppgifterna. Personerna ska vara fullt ansvariga för att säkerställa att de lämnade uppgifterna är fullständiga, korrekta och inte vilseledande.
4.  
Om byråns tjänstemän och personer som byrån bemyndigat eller utsett finner att en person inte tillmötesgår en begäran om information ska den nationella tillsynsmyndigheten i den berörda medlemsstaten, på byråns begäran, förse byrån med det bistånd som är nödvändigt för att säkerställa fullgörandet av den skyldighet som fastställs i punkt 3, inbegripet genom åläggande av sanktionsavgifter i enlighet med tillämplig nationell rätt.
5.  
Om byråns tjänstemän och personer som byrån bemyndigat eller utsett finner att en person vägrar lämna de begärda uppgifterna får byrån dra slutsatser baserat på tillgängliga uppgifter.
6.  
Byrån ska utan dröjsmål sända en kopia av den begäran som avses i punkt 1 eller det beslutet som avses i punkt 2 till de nationella tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

Artikel 13c

Befogenhet att inhämta redogörelser

1.  
För att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 13.5–13.8 får byrån samtala med och inhämta redogörelser från varje person som samtycker till samtal i syfte att samla in information om föremålet för en utredning. Byrån får spela in svaren.
2.  
Om ett samtal enligt punkt 1 hålls i den berörda personens lokaler ska byrån informera den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat på vars territorium samtalet äger rum. Tjänstemännen vid den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstaten får bistå byråns tjänstemän och personer som byrån bemyndigat eller utsett för att genomföra samtalet.

Artikel 13d

Förfarandegarantier

1.  

Byrån ska utföra inspektioner på plats, begära uppgifter och inhämta redogörelser med iakttagande av förfarandegarantierna för de personer som är föremål för en utredning, inbegripet följande:

a) 

Rätten att vägra lämna belastande uppgifter om sig själv.

b) 

Rätten att biträdas av en valfri person.

c) 

Rätten att använda något av de officiella språken i den medlemsstat där inspektionen på plats äger rum.

d) 

Rätten att yttra sig om faktiska omständigheter som rör dem innan utredningsrapporten antas enligt artikel 13.11.

e) 

Rätten att få en kopia av inspelningen av samtalet och antingen godkänna den eller lägga till observationer.

Uppmaningen att lämna synpunkter om faktiska omständigheter enligt den rättighet som anges i led d ska innehålla en sammanfattning av de faktiska omständigheter som rör personen i fråga och en lämplig tidsfrist för att lämna synpunkter. I vederbörligen motiverade fall där det är nödvändigt för att bevara konfidentialitet avseende inspektionen på plats eller avseende en nationell myndighets pågående eller framtida administrativa utredning eller brottsutredning får byrån besluta att senarelägga uppmaningen att lämna synpunkter.

2.  
Byrån ska söka bevis för och mot de personer som är föremål för en utredning, utföra inspektioner på plats, begära information och inhämta redogörelser på ett objektivt och opartiskt sätt och i enlighet med principen om oskuldspresumtion.
3.  
Byrån ska utföra inspektioner på plats, begära information och inhämta redogörelser med iakttagande av tillämpliga regler om sekretess och unionens dataskyddsregler.
4.  
Artikel 14.6 i förordning (EU) 2019/942 ska inte tillämpas på beslut som byrån antar enligt artikel 13a.6 eller 13b.2.

Artikel 13e

Ömsesidigt bistånd

För att säkerställa överensstämmelse med de relevanta krav som fastställs i artiklarna 13–13c ska de nationella tillsynsmyndigheterna och byrån bistå varandra under en utrednings gång.

Artikel 13f

Utredare

1.  
För att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 13.5–13.8 får byrån, om den anser det lämpligt för att säkerställa utredningens ändamålsenlighet och effektivitet och med beaktande av tillgängliga interna resurser, utse en särskild utredare inom byrån för att leda utredningen.
2.  
Utredaren får, för att utföra sina uppgifter, utöva de befogenheter som står till byråns förfogande, inbegripet de befogenheter som anges i artiklarna 13a, 13b och 13c, samtidigt som de förfarandegarantier som anges i artikel 13d iakttas. När utredaren utför sina uppgifter ska han eller hon ha tillgång till alla handlingar och all information som byrån samlat in i sin tillsynsverksamhet och som är av relevans för utredningen.

Artikel 13g

Löpande viten

1.  

Byrån ska genom beslut förelägga ett löpande vite för en person som är föremål för en utredning i syfte att förmå den personen

a) 

att acceptera en inspektion på plats som har beordrats genom ett beslut antaget enligt artikel 13a.6,

b) 

att lämna de uppgifter som begärts genom ett beslut antaget enligt artikel 13b.2.

2.  
Det löpande vitet ska föreläggas per dag fram till dess att den berörda personen följer de relevanta beslut som avses i artikel 13a.6 eller 13b.2.
3.  
Löpande viten ska vara effektiva och proportionella. Därför ska beloppet för det löpande vitet när det gäller juridiska personer uppgå till 3 % av den genomsnittliga dagliga omsättningen under föregående verksamhetsår eller, när det gäller fysiska personer, 2 % av den genomsnittliga dagsinkomsten under föregående kalenderår. Beloppet för det löpande vitet ska beräknas från det datum som föreskrivs i beslutet om föreläggande av det löpande vitet.
4.  
Löpande viten får föreläggas för en period av högst sex månader från och med det att byrån meddelar sitt beslut.
5.  
Genom undantag från artiklarna 28 och 29 i förordning (EU) 2019/942 är prövning av byråns beslut förbehållen domstolen.

Artikel 13h

Förfarandegarantier med avseende på beslut om löpande viten

1.  
Trots artikel 14.6 i förordning (EU) 2019/942 ska byrån, innan den fattar beslut om föreläggande av löpande vite enligt artikel 13g i den här förordningen, ge de personer till vilka den avser att rikta ett sådant beslut möjlighet att yttra sig om byråns slutsatser. Byrån ska grunda sina beslut enbart på omständigheter som de berörda personerna har getts möjlighet att lämna synpunkter på.
2.  
Rätten till försvar för de berörda personerna ska iakttas fullt ut under hela utredningen. De ska ha rätt att få tillgång till de handlingar i byråns ärendeakt som är av relevans för byråns beslut att förelägga det löpande vitet, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Rätten till tillgång till ärendeakten ska inte omfatta konfidentiell information eller byråns interna förberedande handlingar.

Artikel 13i

Art, verkställighet och fördelning av löpande viten

1.  
Löpande viten som har förelagts enligt artikel 13g ska vara av administrativ art.
2.  
Löpande viten som förelagts enligt artikel 13g ska vara verkställbara.

Verkställigheten ska regleras av de tillämpliga nationella förfaranderegler i de berörda medlemsstaterna.

Beslutet om verkställighet ska bifogas byråns beslut utan några andra formaliteter än kontroll av att beslutet fattats i vederbörlig ordning genom den nationella myndighet som varje medlemsstats regering ska utse för detta ändamål och som den ska meddela byrån och domstolen om.

När den utsedda nationella myndigheten, på ansökan av byrån, har fullgjort de formaliteter som avses i tredje stycket får byrån fullfölja verkställigheten i enlighet med tillämplig nationell rätt genom att hänskjuta ärendet direkt till den utsedda nationella myndigheten.

Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av domstolen. Domstolarna i de berörda medlemsstaterna ska dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställigheten inte genomförs på ett regelrätt sätt.

3.  
De belopp som föreläggs i form av löpande viten ska tillfalla Europeiska unionens allmänna budget.

Artikel 13j

Domstolens prövning

Domstolen ska ha obegränsad behörighet att pröva beslut genom vilka byrån har förelagt löpande vite. Den får upphäva, sänka eller höja förelagda löpande viten.

▼B

Artikel 14

Rätt att överklaga

Medlemsstaterna ska se till att det på nationell nivå finns lämpliga mekanismer som ger den part som berörs av ett beslut av tillsynsmyndigheten rätt att överklaga beslutet till en instans som är oberoende av de inblandade parterna i ärendet och av alla förvaltningar.

▼M1

Artikel 15

Skyldigheter för personer som yrkesmässigt arrangerar eller genomför transaktioner

1.  
Varje person som yrkesmässigt arrangerar transaktioner som rör grossistenergiprodukter och som har rimliga skäl att misstänka att en handelsorder eller transaktion, inbegripet en återkallelse eller ändring av en sådan, oavsett om den placerats på eller utanför en OMP, kan utgöra en överträdelse av artikel 3, 4 eller 5 ska utan dröjsmål, och under alla omständigheter högst fyra veckor från och med den dag då den personen blir medveten om den misstänkta händelsen, meddela byrån och den berörda nationella tillsynsmyndigheten.
2.  
Varje person som yrkesmässigt genomför transaktioner enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 596/2014 som även genomför transaktioner som rör grossistenergiprodukter som inte är finansiella instrument och som har rimliga skäl att misstänka att en handelsorder eller transaktion, inbegripet en återkallelse eller ändring av en sådan, oavsett om den placerats på eller utanför en OMP, kan utgöra en överträdelse av artikel 3, 4 eller 5 i den här förordningen, ska utan dröjsmål, och under alla omständigheter högst fyra veckor från och med den dag då den personen blir medveten om den misstänkta händelsen, meddela byrån och den berörda nationella tillsynsmyndigheten.
3.  

De personer som avses i punkterna 1 och 2 ska inrätta och underhålla effektiva arrangemang, system och förfaranden för att

a) 

identifiera potentiella överträdelser av artikel 3, 4 eller 5,

b) 

garantera att deras anställda som utför tillsynsverksamhet för tillämpning av denna artikel är fria från intressekonflikter och agerar på ett oberoende sätt,

c) 

upptäcka och rapportera misstänkta order och transaktioner.

4.  
Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EU) nr 596/2014 ska personer som yrkesmässigt arrangerar eller genomför transaktioner följa rapporteringsreglerna i de medlemsstater där den marknadsaktör som är inblandad i den potentiella överträdelsen är registrerad och där grossistenergiprodukten levereras. Rapporteringen ska ske till de nationella tillsynsmyndigheterna i dessa medlemsstater.
5.  

Senast den 8 maj 2025 och därefter varje år ska byrån, i samarbete med nationella tillsynsmyndigheter, utfärda och offentliggöra en rapport med aggregerad information i enlighet med tillämplig dataskyddsrätt, med uteslutande av kommersiellt känsliga uppgifter, om genomförandet av denna artikel, särskilt med avseende på

a) 

de arrangemang, system och förfaranden som avses i punkt 3 och deras effektivitet,

b) 

de nationella tillsynsmyndigheternas analys av misstänkta transaktioner, hantering av undermålig eller utebliven rapportering av misstänkta transaktioner samt verkställighets- och sanktionsåtgärder i samband med detta.

▼B

Artikel 16

Samarbete på unionsnivå och på nationell nivå

1.  
Byrån ska sträva efter att se till att de nationella tillsynsmyndigheterna utför sina uppgifter enligt denna förordning på ett enhetligt och konsekvent sätt.

▼M1

Byrån ska, där så är lämpligt, offentliggöra icke-bindande vägledning

a) 

om tillämpningen av definitionerna i artikel 2, inbegripet med avseende på upprättandet av en icke-uttömmande förteckning över relevanta mellanliggande steg i en över tid pågående process i sådana fall där informationen i sig uppfyller kriterierna i artikel 2.1, och

b) 

om icke-uttömmande indikatorer och exempel på marknadsbeteende med avseende på otillbörlig marknadspåverkan och insiderhandel enligt artikel 3.

▼B

De nationella tillsynsmyndigheterna ska samarbeta med byrån och med varandra, inbegripet på regional nivå, i syfte att utföra sina skyldigheter enligt denna förordning.

▼M1

Nationella tillsynsmyndigheter, medlemsstaternas behöriga finansmyndigheter, nationella konkurrensmyndigheter och nationella skattemyndigheter ska upprätta lämpliga former av samarbete i syfte att säkerställa snabba, ändamålsenliga och effektiva utredningar och verkställanden och i syfte att bidra till att utredningar, rättsliga förfaranden och verkställandet av denna förordning och av relevant finans- och konkurrensrätt sköts enhetligt och konsekvent.

▼B

2.  
De nationella tillsynsmyndigheterna ska utan dröjsmål underrätta byrån så noggrant som möjligt om de har rimliga skäl att anta att handlingar som strider mot denna förordning utförs eller har utförts, antingen i den egna medlemsstaten eller i en annan medlemsstat.

En nationell tillsynsmyndighet kan, om den misstänker att handlingar utförs i en annan medlemsstat som påverkar en grossistmarknad för energi eller priset på grossistenergiprodukterna i den egna medlemsstaten, begära att byrån vidtar åtgärder i enlighet med punkt 4 i denna artikel och, om handlingarna påverkar finansiella instrument som omfattas av ►M1  artikel 2 i förordning (EU) nr 596/2014 ◄ , i enlighet med punkt 3 i den här artikeln.

▼M1

Innan den nationella tillsynsmyndigheten antar ett beslut om en konstaterad överträdelse av denna förordning får de underrätta byrån och förse den med en sammanfattning av ärendet och det planerade beslutet på ett av den berörda medlemsstatens officiella språk. När den nationella tillsynsmyndigheten har antagit ett beslut som fastställer en överträdelse av denna förordning ska den lämna detta beslut till byrån, inbegripet information om dagen för dess antagande, namnen på de personer som är föremål för sanktioner, den artikel i denna förordning som har överträtts och den sanktion som påförts. Samtidigt ska den nationella tillsynsmyndigheten meddela byrån vilken information den har offentliggjort enligt artikel 18.6 och omedelbart informera byrån om varje senare ändring av sådan information. Byrån ska föra en offentlig förteckning över information som de nationella tillsynsmyndigheterna har offentliggjort enligt artikel 18.6.

▼B

3.  

I syfte att garantera att enhetliga och konsekventa åtgärder vidtas mot marknadsmissbruk på grossistmarknaderna för energi ska

▼M1

a) 

de nationella tillsynsmyndigheterna behandla rapporter om eventuella överträdelser av denna förordning, utan onödigt dröjsmål och om möjligt inom ett år från mottagandet av de rapporterna, och underrätta den behöriga finansmyndigheten i deras medlemsstat och byrån om de har rimliga skäl att misstänka att handlingar som utgör marknadsmissbruk enligt förordning (EU) nr 596/2014 och som påverkar finansiella instrument som omfattas av artikel 2 i den förordningen utförs eller har utförts på grossistmarknader för energi; i detta syfte får nationella tillsynsmyndigheter inrätta lämpliga former av samarbete med den behöriga finansmyndigheten i sin medlemsstat,

▼B

b) 

byrån underrätta Esma och den behöriga finansmyndigheten om den har rimliga skäl att anta att handlingar utförs eller har utförts på grossistmarknaderna för energi som utgör marknadsmissbruk enligt ►M1  förordning (EU) nr 596/2014 ◄ och som påverkar finansiella instrument som omfattas av ►M1  artikel 2 i den förordningen ◄ ,

c) 

den behöriga finansmyndigheten i en medlemsstat underrätta Esma och byrån om den har rimliga skäl att anta att handlingar som bryter mot artiklarna 3 och 5 utförs eller har utförts på grossistmarknaderna för energi i en annan medlemsstat,

d) 

nationella tillsynsmyndigheter informera den nationella konkurrensmyndigheten i sin medlemsstat, kommissionen och byrån om de har rimliga skäl att misstänka att handlingar som sannolikt skulle strida mot konkurrenslagstiftningen utförs eller har utförts på grossistmarknaderna för energi;

▼M1

e) 

byrån och de nationella tillsynsmyndigheterna informera de behöriga nationella skattemyndigheterna och Eurofisc i de fall där de har rimliga skäl att misstänka att handlingar som sannolikt utgör skattebedrägeri utförs, eller har utförts, på grossistmarknader för energi.

▼B

4.  

Om den misstänker att en överträdelse av denna förordning har inträffat ska byrån, bland annat på grundval av inledande bedömningar eller analyser, för att utföra sin funktion enligt punkt 1 ha befogenhet att

a) 

begära att en eller flera nationella tillsynsmyndigheter ska lämna uppgifter om den misstänkta överträdelsen,

b) 

begära att en eller flera nationella tillsynsmyndigheter ska påbörja en utredning om den misstänkta överträdelsen, och tillämpa lämpliga påföljder mot överträdelser som upptäckts. Den berörda nationella tillsynsmyndigheten ska ha ansvar för alla beslut om vilka lämpliga påföljder som ska tillämpas mot eventuella överträdelser,

c) 

om den anser att den eventuella överträdelsen har, eller har haft, gränsöverskridande inverkan inrätta och samordna en utredningsgrupp med representanter för de berörda nationella tillsynsmyndigheterna, som ska utreda om det har inträffat en överträdelse av denna förordning, samt i vilken medlemsstat överträdelsen inträffade. Där så är lämpligt ska byrån begära att representanter för den behöriga finansmyndigheten eller andra berörda myndigheter i en eller flera medlemsstater deltar i utredningsgruppen.

5.  
En nationell tillsynsmyndighet som tar emot en begäran om att lämna uppgifter i enlighet med punkt 4 a, eller som tar emot en begäran om att inleda en utredning om den misstänkta överträdelsen i enlighet med punkt 4 b, ska omedelbart vidta nödvändiga åtgärder för att tillmötesgå denna begäran. Om den nationella tillsynsmyndigheten inte kan lämna de begärda uppgifterna omedelbart ska den utan dröjsmål underrätta byrån om orsakerna till detta.

Som ett undantag från första stycket kan en nationell tillsynsmyndighet vägra att tillmötesgå sådan begäran om

a) 

tillmötesgåendet skulle kunna påverka den berörda medlemsstatens suveränitet eller säkerhet på ett negativt sätt,

b) 

rättsliga förfaranden i fråga om samma handlingar och personer redan har inletts inför myndigheterna i den berörda medlemsstaten, eller

c) 

ett slutligt avgörande redan har meddelats beträffande samma handlingar och personer i den berörda medlemsstaten.

I samtliga dessa fall ska den nationella tillsynsmyndigheten underrätta byrån och lämna så utförliga uppgifter som möjligt om dessa förfaranden eller om avgörandet.

De nationella tillsynsmyndigheterna ska delta i en utredningsgrupp som har sammankallats i enlighet med punkt 4 c, och i den ge det stöd som krävs. Byrån ska samordna utredningsgruppen.

6.  
Sista meningen i ►M1  artikel 22.5 i förordning (EU) 2019/942 ◄ ska inte gälla för byrån när denna utför sina uppgifter enligt denna förordning.

▼M1

Artikel 16a

Delegering av uppgifter och ansvar

1.  
De nationella tillsynsmyndigheterna får delegera uppgifter och ansvar till byrån eller en annan nationell tillsynsmyndighet med samtycke från den befullmäktigade på de villkor som fastställs i denna artikel. Medlemsstaterna får fastställa särskilda arrangemang avseende delegering av ansvar som ska följas innan deras nationella tillsynsmyndigheter ingår avtal om delegering och får begränsa delegeringens räckvidd till vad som är nödvändigt för en ändamålsenlig tillsyn över marknadsaktörer eller grupper.

Byrån får bistå de nationella tillsynsmyndigheterna genom att utfärda icke-bindande vägledning eller utbyta bästa praxis om delegeringen av uppgifter och ansvar mellan behöriga nationella tillsynsmyndigheter.

2.  
Delegeringen av uppgifter och ansvar ska medföra en omfördelning av de befogenheter som fastställs i denna förordning. Lagen i de medlemsstater där den befullmäktigade är belägen ska styra förfarandet, verkställigheten och den administrativa och rättsliga prövningen avseende det delegerade ansvaret.
3.  
De nationella tillsynsmyndigheterna ska till byrån anmäla varje avtal om delegering som de avser att ingå. De får inte sätta avtalen i kraft förrän tidigast en månad efter det att de har underrättat byrån.
4.  
Byrån får avge ett yttrande om ett planerat avtal om delegering, som anmälts enligt punkt 3, inom en månad från det att anmälan inkommit.
5.  
Byrån ska på lämpligt sätt offentliggöra varje avtal om delegering som ingås mellan nationella tillsynsmyndigheter, i syfte att säkerställa att alla berörda parter vederbörligen underrättas.

Artikel 16b

Riktlinjer och rekommendationer

1.  
För att säkerställa en konsekvent, effektiv och ändamålsenlig tillsynspraxis inom unionen och en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten ska byrån utfärda riktlinjer och rekommendationer riktade till alla nationella tillsynsmyndigheter eller alla marknadsaktörer och utfärda rekommendationer till en eller flera nationella tillsynsmyndigheter eller en eller flera marknadsaktörer om tillämpningen av artiklarna 3–5a, 8, 9, 9a och 10.1.
2.  
Byrån ska, inom en adekvat och realistisk tidsram, genomföra lämpliga offentliga samråd med relevanta marknadsaktörer om de riktlinjer och rekommendationer som den utfärdar och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna med att utfärda sådana riktlinjer och rekommendationer. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till riktlinjernas eller rekommendationernas omfattning, art och konsekvenser.
3.  
De nationella tillsynsmyndigheterna och marknadsaktörerna ska ta vederbörlig hänsyn till dessa riktlinjer och rekommendationer.
4.  
De nationella tillsynsmyndigheterna får regelbundet informera byrån om genomförandet av de riktlinjer eller rekommendationer som riktas till dem.
5.  
Om så krävs i en riktlinje eller rekommendation ska marknadsaktörer underrätta byrån om genomförandet av den specifika riktlinjen eller rekommendationen. På byråns begäran ska marknadsaktörer motivera en sådan underrättelse på ett tydligt och detaljerat sätt.
6.  
Inom 12 månader från utfärdandet av riktlinjer eller rekommendationer enligt punkt 1 får byrån genomföra ett samråd, inbegripet med nationella tillsynsmyndigheter eller marknadsaktörer, för att bedöma lämpligheten och ändamålsenligheten hos riktlinjerna eller rekommendationerna.
7.  
Byrån ska inkludera de riktlinjer och rekommendationer som den utfärdat i den rapport som avses i artikel 19.1 k i förordning (EU) 2019/942.

▼B

Artikel 17

Tystnadsplikt

1.  
All konfidentiell information som någon part tar emot, utbyter eller överlämnar enligt denna förordning ska omfattas av de villkor för tystnadsplikt som fastställs i punkterna 2, 3 och 4.
2.  

Tystnadsplikten ska gälla för

a) 

personer som arbetar eller har arbetat för byrån,

b) 

revisorer och sakkunniga som arbetar på byråns uppdrag,

c) 

personer som arbetar eller har arbetat för de nationella tillsynsmyndigheterna eller för andra berörda myndigheter,

d) 

revisorer och sakkunniga som arbetar på de nationella tillsynsmyndigheternas eller andra berörda myndigheters uppdrag, och som tar emot konfidentiell information i enlighet med denna förordning.

▼M1

3.  
Konfidentiell information som de personer som avses i punkt 2 tar emot i tjänsten får inte röjas för någon annan person eller myndighet, utom i sammandrag eller i aggregerad form och på ett sådant sätt att en enskild marknadsaktör inte kan identifieras, utan att det påverkar fall som omfattas av straffrätt, andra bestämmelser i denna förordning eller annan tillämplig unionsrätt.

▼B

4.  
Utan att det påverkar fall som omfattas av straffrättsliga bestämmelser får byrån, de nationella tillsynsmyndigheterna, medlemsstaternas behöriga finansmyndigheter, Esma, organ eller personer som tar emot konfidentiell information enligt denna förordning endast använda den för att utföra sina uppgifter och fullgöra sitt uppdrag. Andra myndigheter, organ eller personer får använda denna information i det syfte för vilket informationen lämnades till dem eller inom ramen för administrativa eller rättsliga förfaranden som har ett samband med fullgörandet av respektive uppdrag. Den myndighet som tar emot informationen får använda den i andra syften, under förutsättning att byrån, de nationella tillsynsmyndigheterna, medlemsstaternas behöriga finansmyndigheter, Esma, organen eller de personer som lämnar information ger sitt samtycke.
5.  
Denna artikel ska inte hindra myndigheter i en medlemsstat från att i enlighet med nationell lagstiftning utbyta och överföra konfidentiell information under förutsättning att den inte har mottagits från en myndighet i en annan medlemsstat eller från byrån i enlighet med denna förordning.

▼M1

Artikel 18

Sanktioner

1.  
Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, avskräckande och proportionella och återspegla överträdelsernas art, varaktighet och allvarlighetsgrad, den skada som konsumenterna åsamkats och de potentiella vinsterna från handeln baserad på insiderinformation och otillbörlig marknadspåverkan.

Utan att det påverkar straffrättsliga påföljder och utan att det påverkar de nationella tillsynsmyndigheternas tillsynsbefogenheter enligt artikel 13 ska medlemsstaterna, i enlighet med nationell rätt, föreskriva att de nationella tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att påföra respektive vidta lämpliga administrativa sanktionsavgifter och andra administrativa åtgärder med avseende på de överträdelser av denna förordning som avses i artikel 13.1.

Medlemsstaterna ska till kommissionen och byrån på ett detaljerat sätt anmäla dessa bestämmelser samt utan dröjsmål eventuella senare ändringar som berör dessa bestämmelser.

2.  
Om det i medlemsstatens rättssystem inte finns några föreskrifter om administrativa sanktionsavgifter får den här artikeln tillämpas så att förfarandet inleds av den behöriga myndigheten och sanktionsavgifterna sedan utdöms av behörig nationell domstol, varvid det säkerställs att rättsmedlen är effektiva och har motsvarande verkan som de administrativa sanktionsavgifter som påförs av tillsynsmyndigheter. De påförda sanktionsavgifterna ska i alla händelser vara effektiva, proportionella och avskräckande. Dessa medlemsstater ska till kommissionen anmäla de bestämmelser i sin lagstiftning som de antar enligt denna punkt senast den 8 maj 2026 samt utan dröjsmål till kommissionen anmäla eventuella senare ändringar som berör dem.
3.  

Medlemsstaterna ska i enlighet med nationell rätt och principen ne bis in idem säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna har befogenhet att påföra respektive vidta åtminstone följande administrativa sanktionsavgifter och andra administrativa åtgärder vid överträdelser av denna förordning:

a) 

Kräva att överträdelsen upphör.

b) 

Besluta om återföring av de vinster som har gjorts eller förluster som undvikits på grund av överträdelsen, i den mån de kan fastställas.

c) 

Utfärda offentliga varningar eller meddelanden.

d) 

Förelägga vite.

e) 

Påföra administrativa sanktionsavgifter.

4.  

För fysiska personer, ska maxbeloppet för de administrativa sanktionsavgifter som avses i punkt 3 e vara följande:

a) 

För överträdelser av artiklarna 3 och 5: minst 5 000 000  EUR.

b) 

För överträdelser av artiklarna 4 och 15: minst 1 000 000  EUR.

c) 

För överträdelser av artiklarna 8 och 9: minst 500 000  EUR.

Trots punkt 3 e får beloppet för de administrativa sanktionsavgifterna inte överstiga 20 % av den berörda fysiska personens årsinkomst det föregående kalenderåret. Om den fysiska personen direkt eller indirekt har dragit ekonomiska fördelar av överträdelsen ska beloppet för de administrativa sanktionsavgifterna minst motsvara dessa fördelar.

5.  

För juridiska personer ska maxbeloppet för de administrativa sanktionsavgifter som avses i punkt 3 e vara följande:

a) 

För överträdelser av artiklarna 3 och 5: minst 15 % av den totala årsomsättningen det föregående räkenskapsåret.

b) 

För överträdelser av artiklarna 4 och 15: minst 2 % av den totala årsomsättningen det föregående räkenskapsåret.

c) 

För överträdelser av artiklarna 8 och 9: minst 1 % av den totala årsomsättningen det föregående räkenskapsåret.

Trots punkt 3 e får beloppet för de administrativa sanktionsavgifterna inte överstiga 20 % av den berörda juridiska personens totala årsomsättning det föregående räkenskapsåret. Om den juridiska personen direkt eller indirekt har dragit ekonomiska fördelar av överträdelsen ska beloppet för de administrativa sanktionsavgifterna minst motsvara dessa fördelar.

6.  
Medlemsstaterna ska säkerställa att den nationella tillsynsmyndigheten får offentliggöra åtgärder som vidtagits eller sanktioner som påförts för överträdelser av denna förordning såvida inte ett sådant offentliggörande skulle åsamka de berörda parterna oproportionerlig skada.
7.  

Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna, vid fastställandet av typ och nivå för administrativa sanktionsavgifter och andra administrativa åtgärder, ska beakta alla relevanta omständigheter, inbegripet när så är lämpligt:

a) 

Överträdelsens allvar och varaktighet.

b) 

I vilken utsträckning personen är ansvarig för överträdelsen.

c) 

Den finansiella ställningen hos den person som bär ansvaret för överträdelsen, som den indikeras genom exempelvis en juridisk persons totala årsomsättning eller en fysisk persons årsinkomst.

d) 

Omfattningen av de vinster som den ansvariga personen gjort eller de förluster som denne undvikit genom överträdelsen, i den mån de kan fastställas.

e) 

I vilken mån den personen som är ansvarig för överträdelsen samarbetar med den behöriga myndigheten, utan att detta påverkar behovet av att säkerställa återföring av vinster som personen erhållit eller förluster som personen undvikit.

f) 

Tidigare överträdelser av den person som är ansvarig för överträdelsen.

g) 

Åtgärder som den person som är ansvarig för överträdelsen har vidtagit för att undvika att överträdelsen upprepas.

h) 

Dubblering av straffrättsliga och administrativa förfaranden och böter eller sanktionsavgifter för samma överträdelse för den person som är ansvarig för överträdelsen.

8.  
När de nationella tillsynsmyndigheterna utövar sina befogenheter att påföra administrativa sanktionsavgifter och vidta andra administrativa åtgärder enligt punkt 1 andra stycket i denna artikel ska de bedriva ett tätt samarbete för att säkerställa att utövandet av deras tillsyns- och utredningsbefogenheter och de administrativa sanktionsavgifter som de påför och de andra administrativa åtgärder som de vidtar är effektiva och lämpliga inom ramen för denna förordning. De ska samordna sina åtgärder i enlighet med artikel 16.2 för att undvika dubblering och överlappningar när de utövar sina tillsyns- och utredningsbefogenheter och när de påför administrativa sanktionsavgifter i gränsöverskridande fall.
9.  
Senast den 8 maj 2027, och vart tredje år därefter, ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en bedömning av huruvida sanktioner för överträdelser av denna förordning föreskrivs och tillämpas på ett konsekvent sätt i medlemsstaterna.

Artikel 19

Internationella relationer

I den mån det är nödvändigt för att uppfylla de syften som fastställs i denna förordning och utan att det påverkar de respektive behörighetsområdena hos medlemsstaterna och unionens institutioner och organ, inbegripet Europeiska utrikestjänsten, får byrån upprätta kontakt med och ingå administrativa arrangemang med tillsynsmyndigheter, internationella organisationer och myndigheter i tredjeländer, särskilt med dem som påverkar unionens grossistmarknad för energi, för att främja en samordning av regelverken. Dessa arrangemang får varken medföra några rättsliga förpliktelser för unionen och dess medlemsstater eller hindra medlemsstater och deras behöriga myndigheter från att ingå bilaterala eller multilaterala arrangemang med dessa tillsynsmyndigheter, internationella organisationer och myndigheter i tredjeländer. Dessa arrangemang får avse aspekter av gemensamt intresse, såsom metoder för datainsamling, analys och bedömning av data eller annan information och andra expertområden.

▼B

Artikel 20

Delegeringens utövande

1.  
Befogenheten att anta delegerade akter ska ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

▼M1

2.  
Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 6.1 a och b ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 28 december 2011. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4a.8, 6.1 c och 9a.6 ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 7 maj 2024.

Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år.

Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.  
Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4a.8, 6.1 och 9a.6 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

▼B

4.  
Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

▼M1

5.  
En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4a.8, 6.1 eller 9a.6 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

▼B

Artikel 21

Kommittéförfarande

1.  
Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2.  
När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

▼M1

Artikel 21a

Rapport och översyn

1.  
Den 1 juni 2027, och vart femte år därefter, ska kommissionen, efter samråd med berörda parter, bedöma tillämpningen av denna förordning, särskilt vad gäller dess påverkan på marknadsbeteenden, marknadsaktörer, likviditet, rapporteringskrav, inbegripet avseende marknadsdata för LNG, och nivån av administrativ börda för marknadsaktörerna, inbegripet potentiella inträdeshinder för nya marknadsaktörer, samt hur byrån har presterat i förhållande till sina mål, sitt mandat och sina uppgifter. På grundval av dessa bedömningar ska kommissionen utarbeta en rapport och utan onödigt dröjsmål lägga fram den för Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag.
2.  
Senast den 1 juni 2025 ska kommissionen bedöma ändamålsenligheten i införandet av straffrättsliga påföljder från medlemsstaternas sida vid avsiktliga och allvarliga fall av marknadsmissbruk på unionens grossistmarknader för energi och lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet. Rapporten får innehålla förslag till lämpliga åtgärder som får inkludera framläggande av ett lagstiftningsförslag.

▼B

Artikel 22

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 8.1, artikel 8.3 första stycket och artiklarna 8.4 och 8.5 ska tillämpas med verkan från och med dagen sex månader efter det datum då kommissionen antar de relevanta genomförandeakterna som anges i artiklarna 8.2 och 8.6.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.




UTTALANDE FRÅN KOMMISSIONEN

Kommissionen anser att de gränser för rapportering om transaktioner som avses i artikel 8.2 a och de uppgifter som avses i artikel 8.6 a inte kan fastställas med hjälp av genomförandeakter.

Kommissionen kommer vid behov att lägga fram ett lagstiftningsförslag som fastställer dessa gränser.




UTTALANDE FRÅN RÅDET

EU-lagstiftaren har gett kommissionen genomförandebefogenheter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget med avseende på de åtgärder som föreskrivs i artikel 8. Detta är rättsligt bindande för kommissionen trots dess uttalande om artikel 8.2 a och 8.6 a.



( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1).

( 3 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 84).

( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

( 5 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/942 av den 5 juni 2019 om inrättande av Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (EUT L 158, 14.6.2019, s. 22).

( 6 )  EUT L 211, 14.8.2009, s. 55.

( 7 )  EUT L 211, 14.8.2009, s. 94.

( 8 )  EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

( 9 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 (EUT L 171, 29.6.2016, s. 1).

( 10 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el (EUT L 158, 14.6.2019, s. 54).

( 11 )  EUT L 345, 23.12.2008, s. 75.

( 12 )  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

( 13 )  EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.