02010R1093 — SV — 01.01.2020 — 007.001

Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

Ändrad genom:

▼B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1093/2010

av den 24 november 2010

om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG

KAPITEL I

INRÄTTANDE OCH RÄTTSLIG STATUS

Artikel 1

Inrättande och verksamhetsområde

1.  Genom denna förordning inrättas en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), nedan kallad myndigheten.

▼M7

2.  Myndigheten ska agera enligt de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning och vara verksam inom tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG, direktiv 2008/48/EG ( 1 ), direktiv 2009/110/EG, förordning (EU) nr 575/2013 ( 2 ), direktiv 2013/36/EU ( 3 ), direktiv 2014/49/EU ( 4 ), direktiv 2014/92/EU ( 5 ), direktiv (EU) 2015/2366 ( 6 ) samt, i den mån dessa akter tillämpas på kredit- och finansiella institut och de behöriga myndigheter som övervakar dem, inom ramen för de tillämpliga delarna av direktiv 2002/65/EG, inbegripet alla direktiv, förordningar och beslut som grundas på dessa akter och alla framtida rättsligt bindande unionsakter genom vilka myndigheten tilldelas uppgifter. Myndigheten ska också agera i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1024/2013 ( 7 ).

Myndigheten ska också agera enligt de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning och vara verksam inom tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 ( 8 ) och för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 ( 9 ) i den mån det direktivet och den förordningen tillämpas på finanssektorsaktörer och de behöriga myndigheter som övervakar dem. Myndigheten ska endast för det ändamålet utföra de uppgifter som rättsligt bindande unionsakter tilldelar den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 ( 10 ), eller den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 ( 11 ). När myndigheten utför sådana uppgifter ska den samråda med dessa europeiska tillsynsmyndigheter och hålla dem underrättade om alla åtgärder som vidtas rörande en enhet som är ett finansinstitut enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1094/2010 eller en finansmarknadsaktör enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1095/2010.

3.  Myndigheten ska agera inom verksamhetsområdet för kreditinstitut, finansiella konglomerat, värdepappersföretag, betalningsinstitut och e-penninginstitut när det gäller frågor som inte direkt omfattas av de lagstiftningsakter som avses i punkt 2, inbegripet ärenden som rör företagsstyrning, revision och finansrapportering, med beaktande av hållbara affärsmodeller och integrering av miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer, förutsatt att det krävs sådana åtgärder för att säkerställa att dessa akter tillämpas på ett ändamålsenligt och enhetligt sätt.

▼B

4.  Denna förordning ska inte påverka kommissionens befogenheter, särskilt befogenheten enligt artikel 258 i EUF-fördraget, att säkerställa att unionsrätten iakttas.

▼M7

5.  Myndighetens syfte ska vara att skydda allmänintresset genom att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet på kort, medellång och lång sikt, till förmån för unionens ekonomi, dess medborgare och företag. Myndigheten ska inom sina respektive behörighetsområden bidra till att.

▼B

▼M7

▼M7

▼M7

I detta syfte ska myndigheten bidra till att säkerställa en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning av de akter som avses i punkt 2 i denna artikel, främja enhetlighet i tillsynen och avge yttranden i enlighet med artikel 16a till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

▼B

Myndigheten ska vid utövandet av de uppgifter som den tilldelas enligt denna förordning särskilt uppmärksamma de systemrisker som finansinstitut kan utgöra, vars fallissemang kan inverka negativt på finanssystemets eller realekonomins sätt att fungera.

▼M7

När myndigheten utför sina uppgifter, ska den handla självständigt, objektivt och på ett icke-diskriminerande och transparent sätt i hela unionens intresse, och den ska, när så är relevant, respektera principen om proportionalitet. Myndigheten ska vara ansvarig och handla med integritet och den ska säkerställa att alla berörda parter behandlas rättvist.

▼M7

Innehållet i och formen för myndighetens verksamhet och åtgärder, i synnerhet riktlinjer, rekommendationer, yttranden, frågor och svar samt förslag till tillsynsstandarder och förslag till genomförandestandarder ska fullt ut respektera tillämpliga bestämmelser i denna förordning och i de lagstiftningsakter som avses i punkt 2. Myndighetens verksamhet och åtgärder ska i den mån den är tillåten och relevant enligt dessa bestämmelser, i enlighet med proportionalitetsprincipen, ta vederbörlig hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna hos den verksamhet som bedrivs av ett finansiellt institut, ett företag, en annan enhet eller en finansiell verksamhet som påverkas av myndighetens verksamhet och åtgärder.

6.  Myndigheten ska inrätta en kommitté som ska vara en integrerad del av myndigheten och som ska fungera rådgivande för myndigheten när det gäller hur dess agerande och åtgärder, i fullständig överensstämmelse med tillämpliga regler, ska beakta särskilda skillnader som råder i sektorn avseende arten, omfattningen och komplexiteten hos risker, avseende affärsmodeller och affärspraxis samt avseende de finansiella institutens och marknadernas storlek, i den utsträckning sådana faktorer är relevanta för de regler som övervägs.

▼B

Artikel 2

Europeiska systemet för finansiell tillsyn

▼M7

1.  Myndigheten ska ingå i ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS). ESFS huvudsakliga syfte ska vara att se till att de regler som gäller för den finansiella sektorn genomförs på ett sätt som bevarar den finansiella stabiliteten och som säkerställer förtroendet för det finansiella systemet som helhet samt ger effektivt och tillräckligt skydd för kunder till och konsumenter av finansiella tjänster.

▼B

2.  ESFS ska omfatta följande:

▼M1

▼B

3.  Myndigheten ska samarbeta nära och regelbundet med ESRB samt, genom den gemensamma kommittén, med Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) och därvid säkerställa sektorövergripande enhetlighet och nå fram till gemensamma ståndpunkter på området tillsyn av finansiella konglomerat och andra sektorövergripande frågor.

▼M7

4.  Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska parterna inom ESFS samarbeta i en anda av förtroende och med fullständig ömsesidig respekt, i synnerhet genom att se till att lämpliga och tillförlitliga uppgifter utväxlas mellan dem och från myndigheten till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

▼B

5.  De tillsynsmyndigheter som ingår i ESFS ska vara skyldiga att utöva tillsyn av finansinstitut i unionen i enlighet med de akter som avses i artikel 1.2.

▼M7

Utan att det påverkar nationella befogenheter ska hänvisningar i denna förordning till tillsyn innefatta all relevant verksamhet som alla behöriga myndigheter ska utföra enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.

▼M7

Artikel 3

Myndigheternas ansvarighet

1.  De myndigheter som avses i artikel 2.2 a–d ska vara ansvariga inför Europaparlamentet och rådet. Europeiska centralbanken ska vara ansvarig inför Europaparlamentet och rådet med avseende på utövandet av de tillsynsuppgifter som den tilldelas genom förordning (EU) nr 1024/2013, i enlighet med den förordningen.

2.  I enlighet med artikel 226 i EUF-förordningen ska myndigheten fullt ut samarbeta med Europaparlamentet under en sådan eventuell undersökning enligt den artikeln.

3.  Tillsynsstyrelsen ska anta en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om utförandet av ordförandens uppgifter, och ska senast den 15 juni varje år överlämna denna rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska offentliggöras.

4.  På Europaparlamentets begäran ska ordföranden delta i en utfrågning inför Europaparlamentet om myndighetens prestationer. En utfrågning ska äga rum minst en gång om året. Ordföranden ska, på begäran, göra ett uttalande inför Europaparlamentet och besvara alla eventuella frågor från dess ledamöter.

5.  Ordföranden ska, på begäran och minst 15 dagar före det uttalande som avses i punkt 4, skriftligen rapportera om myndighetens verksamhet till Europaparlamentet.

6.  Förutom de uppgifter som avses i artiklarna 11–18, 20 och 33, ska rapporten även innehålla alla relevanta uppgifter som Europaparlamentet begär på ad hoc-basis.

7.  Myndigheten ska svara muntligt eller skriftligt på frågor som Europaparlamentet eller rådet riktar till den, inom fem veckor från mottagandet.

8.  På begäran ska ordföranden hålla konfidentiella muntliga diskussioner inom stängda dörrar med ordföranden, vice ordförandena och samordnarna för Europaparlamentets ansvariga utskott. Alla deltagare ska respektera kraven om tystnadsplikt.

9.  Utan att det påverkar dess konfidentialitetsskyldigheter som härrör från deltagande i internationella fora ska myndigheten på begäran informera Europaparlamentet om sitt bidrag till en enhetlig, gemensam, konsekvent och effektiv representation av unionens intressen i sådana internationella fora.

▼B

Artikel 4

Definitioner

I denna förordning avses med

▼M7

▼M7

▼M7

▼B

Artikel 5

Rättslig status

1.  Myndigheten ska vara ett unionsorgan med status som juridisk person.

2.  Myndigheten ska i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen. Den får i synnerhet förvärva och avyttra lös och fast egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.

3.  Myndigheten ska företrädas av sin ordförande.

Artikel 6

Sammansättning

Myndigheten ska bestå av följande:

▼M6

Artikel 7

Säte

Myndigheten ska ha sitt säte i Paris, Frankrike.

Lokaliseringen av myndighetens säte ska inte påverka hur myndigheten utför sina uppgifter och befogenheter, hur dess styrningsstruktur organiseras, hur dess huvudsakliga organisation drivs eller hur dess verksamhet i huvudsak finansieras, samtidigt som den ska göra det möjligt, i tillämpliga fall, att med unionens byråer dela sådana administrativa stödtjänster och lokalförvaltningstjänster som inte har någon anknytning till kärnverksamheten. Senast den 30 mars 2019 och därefter var tolfte månad ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om hur de europeiska tillsynsmyndigheterna uppfyller detta krav.

▼B

KAPITEL II

MYNDIGHETENS UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER

Artikel 8

Myndighetens uppgifter och befogenheter

1.  Myndigheten ska ha följande uppgifter:

▼M7

▼M7

▼M7

▼M1

▼B

▼M7

▼M1

▼M7

▼B

▼M7

▼M1 —————

▼M7

▼M1

1a.  När myndigheten utför sina uppgifter i enlighet med denna förordning ska den

▼M7

▼M7

▼B

2.  För fullgörandet av de uppgifter som anges i punkt 1 ska myndigheten ha de befogenheter som fastställs genom denna förordning, i synnerhet när det gäller att

▼M7

▼B

▼M7

▼B

▼M7

▼M7

▼B

▼M7

3.  När myndigheten utför de uppgifter som avses i punkt 1 och utövar de befogenheter som avses i punkt 2 ska den agera med utgångspunkt i och inom ramarna för regelverket samt ta vederbörlig hänsyn till principerna om proportionalitet, när så är relevant, och bättre lagstiftning, inbegripet resultaten av analysen av kostnader och fördelar i enlighet med denna förordning.

De öppna offentliga samråd som avses i artiklarna 10, 15, 16 och 16a ska genomföras så brett som möjligt för att säkerställa en metod som inkluderar alla berörda parter och ska ge berörda parter rimlig tid att svara. Myndigheten ska offentliggöra en sammanfattning av de berörda parternas synpunkter och en översikt över hur information och synpunkter som samlats in från samrådet användes i ett förslag till teknisk tillsynsstandard och i ett förslag till teknisk genomförandestandard.

▼B

Artikel 9

Uppgifter som rör konsumentskydd och finansiell verksamhet

1.  Myndigheten ska spela en ledande roll för att främja transparens, enkelhet och rättvisa på marknaden för finansiella produkter eller tjänster som riktar sig till konsumenter på hela den inre marknaden, bl.a. genom att

▼M7

▼M7

▼B

▼M7

▼M7

2.  Myndigheten ska övervaka nya och befintliga former av finansiell verksamhet och får anta riktlinjer och rekommendationer för att främja säkra och sunda marknader och en enhetlig och effektiv reglerings- och tillsynspraxis.

▼B

3.  Myndigheten får även utfärda varningar om en finansiell verksamhet allvarligt hotar målen i artikel 1.5.

▼M7

4.  Myndigheten ska inrätta en kommitté för konsumentskydd och finansiell innovation, som ska vara en integrerad del av myndigheten och omfatta alla relevanta behöriga myndigheter och myndigheter med ansvar för konsumentskydd i syfte att stärka konsumentskyddet, samordna regleringen och tillsynen av ny eller innovativ finansiell verksamhet och bistå med råd som myndigheten ska lägga fram för Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Myndigheten ska samarbeta nära med Europeiska dataskyddsstyrelsen inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 ( 20 ) för att undvika duplicering, inkonsekvenser och rättsosäkerhet på området för dataskydd. Myndigheten får också bjuda in nationella dataskyddsmyndigheter som observatörer i kommittén.

5.  Myndigheten får tillfälligt förbjuda eller begränsa marknadsföring, distribution eller försäljning av vissa finansiella produkter, instrument eller verksamheter som kan orsaka avsevärd finansiell skada för kunder eller konsumenter eller som hotar finansmarknadernas funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av unionens finansiella system i de fall och på de villkor som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller, om så krävs i en krissituation, i enlighet med artikel 18 och på de villkor som anges där.

Myndigheten ska se över det beslut som avses i första stycket med lämpliga mellanrum, dock minst en gång var sjätte månad. Efter minst två på varandra följande förlängningar och på grundval av lämplig analys för att bedöma effekten på kunden eller konsumenten får myndigheten besluta om en årlig förlängning av förbudet.

En medlemsstat får begära att myndigheten omprövar sitt beslut. I sådana fall ska myndigheten i enlighet med det förfarande som anges i artikel 44.1 andra stycket besluta huruvida den vidhåller det beslutet.

Myndigheten får också bedöma om det finns behov av förbud mot eller begränsningar av vissa former av finansiell verksamhet eller praxis och, om ett sådant behov föreligger, underrätta kommissionen och de behöriga myndigheterna för att underlätta antagandet av sådana förbud eller begränsningar.

▼M7

Artikel 9a

Särskilda uppgifter som rör förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism

1.  Myndigheten ska inom sina respektive behörighetsområden spela en ledande, samordnande och övervakande roll för att främja integritet, transparens och säkerhet i det finansiella systemet genom att anta åtgärder för att förhindra och bekämpa att det systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism. I linje med proportionalitetsprincipen får dessa åtgärder inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i denna förordning och i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och ska vederbörligen beakta riskernas art, omfattning och komplexitet, samt finanssektorsaktörernas och marknadernas affärspraxis, affärsmodeller och storlek. Dessa åtgärder ska innefatta följande:

Senast den 31 december 2020 ska myndigheten utarbeta ett förslag till tekniska tillsynsstandarder för fastställande av svagheter, som avses i första stycket a inbegripet motsvarande situationer där svagheter kan förekomma, svagheternas väsentlighet och det praktiska genomförandet av myndighetens informationsinsamling samt vilken typ av information som ska tillhandahållas enligt första stycket a. Vid utarbetandet av dessa tekniska standarder ska myndigheten beakta mängden av information som ska tillhandahållas och behovet av att undvika dubbelarbete. Den ska också fastställa arrangemang för att säkerställa effektivitet och sekretess.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i andra stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14.

2.  Myndigheten ska upprätta och hålla uppdaterad en central databas med information som samlas in enligt punkt 1 a. Myndigheten ska säkerställa att den informationen analyseras och görs tillgänglig för behöriga myndigheter på grundval av behovsenlig behörighet och konfidentialitet. Myndigheten får, när så är lämpligt, till den berörda medlemsstatens nationella rättsliga myndigheter och behöriga myndigheter i enlighet med nationella processuella regler, överlämna bevisning som den förfogar över och som kan leda till rättsliga förfaranden. Myndigheten får, om så är lämpligt, överlämna bevisning till Europeiska åklagarmyndigheten om bevisningen gäller överträdelser över vilka Europeiska åklagarmyndigheten utövar eller kan utöva befogenheter i enlighet med rådets förordning (EU) 2017/1939 ( 21 ).

3.  De behöriga myndigheterna får rikta motiverade begäranden till myndigheten för att erhålla information om finanssektorsaktörer som är relevanta för deras tillsynsverksamhet för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Myndigheten ska bedöma dessa begäranden och inom rimlig tid och på grundval av principen om behovsenlig behörighet lämna den information som de behöriga myndigheterna begär. Om myndigheten inte lämnar den begärda informationen ska den underrätta den begärande behöriga myndigheten och förklara varför informationen inte lämnas. Myndigheten ska underrätta den behöriga myndigheten eller varje annan myndighet eller institution som ursprungligen lämnade den begärda informationen om den begärande behöriga myndighetens identitet, den berörda finanssektorsaktörens identitet, motivet till begäran om information och om informationen har lämnats ut. Dessutom ska myndigheten analysera informationen för att på eget initiativ dela sådan information med behöriga myndigheter som är relevant för deras tillsynsverksamhet när det gäller att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Om den delar sådan information ska den underrätta den behöriga myndighet som ursprungligen lämnade informationen. Den ska också genomföra analyser på aggregerad nivå för det yttrande den är skyldig att tillhandahålla i enlighet med artikel 6.5 i direktiv (EU) 2015/849.

Senast den 31 december 2020 ska myndigheten utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som specificerar hur informationen analyseras och görs tillgänglig för behöriga myndigheter på grundval av behovsenlig behörighet och konfidentialitet.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i andra stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14.

4.  Myndigheten ska främja enhetlighet i de tillsynsprocesser som avses i direktiv (EU) 2015/849, inbegripet genom att genomföra regelbundna inbördes utvärderingar och utfärda därtill relaterade rapporter och uppföljningsåtgärder i enlighet med artikel 30 i denna förordning. Myndigheten bör, när den utför sådana översyner i enlighet med artikel 30 i denna förordning, ta hänsyn såväl till relevanta utvärderingar, bedömningar eller rapporter från internationella organisationer och mellanstatliga organ med befogenhet när det gäller att förhindra och bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism som till kommissionens tvåårsrapport enligt artikel 6 i direktiv (EU) 2015/849 och den riskbedömning som medlemsstaten genomfört enligt artikel 7 i det direktivet.

5.  Myndigheten ska, med de behöriga myndigheternas deltagande genomföra riskbedömningar av de behöriga myndigheternas strategier, förmåga och resurser för att ta itu med de största nya riskerna i fråga om penningtvätt och finansiering av terrorism på unionsnivå i enlighet med vad som fastställs i den överstatliga riskbedömningen. Den ska framför allt genomföra dessa riskbedömningar för att lämna det yttrande som den är skyldig att tillhandahålla enligt artikel 6.5 i direktiv (EU) 2015/849. Myndigheten ska genomföra riskbedömningarna på grundval av den information som den har tillgång till, inklusive inbördes utvärderingar i enlighet med artikel 30 i denna förordning, den analys den har genomfört på grundval av aggregerade uppgifter som samlats in till den centrala databasen enligt punkt 2 i den här artikeln, relevanta utvärderingar, bedömningar eller rapporter som utarbetats av internationella organisationer och mellanstatliga organ med befogenhet inom området förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism samt de nationella riskbedömningar som medlemsstaterna har utarbetat enligt artikel 7 i direktiv (EU) 2015/849. Myndigheten ska göra riskbedömningarna tillgängliga för alla behöriga myndigheter.

Vid tillämpning av första stycket i denna punkt ska myndigheten, genom den interna kommitté som inrättats enligt punkt 7 i denna artikel, utveckla och tillämpa metoder för att möjliggöra en objektiv bedömning samt en enhetlig översyn av hög kvalitet av bedömningarna och tillämpningen av metoden och för att säkerställa lika villkor. Den interna kommittén ska genomföra översynen av riskbedömningarnas kvalitet och enhetlighet. Den ska utarbeta utkast till riskbedömningar som ska antas av tillsynsstyrelsen i enlighet med artikel 44.

6.  I fall där det finns tydliga indikationer från tillförlitliga källor på att finanssektorsaktörerna har underlåtit att uppfylla de krav som fastställs i direktiv (EU) 2015/849, och om dessa fall har en gränsöverskridande dimension med tredjeländer ska myndigheten vid behov ha en ledande roll när det gäller att underlätta samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i unionen och de berörda myndigheterna i tredjeländer. Denna roll bör inte inverka på de normala kontakterna mellan behöriga myndigheter och myndigheterna i tredjeland.

7.  Myndigheten ska inrätta en permanent intern kommitté för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism för att samordna åtgärder i syfte att förhindra och bekämpa att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och för att, i enlighet med förordning (EU) 2015/847 och direktiv (EU) 2015/849, utarbeta alla utkast till beslut som ska fattas av myndigheten i enlighet med artikel 44 i den här förordningen.

8.  Kommittén som avses i punkt 7 ska bestå av företrädare på hög nivå från myndigheter och organ i alla medlemsstater som är behöriga att säkerställa efterlevnad från finanssektorsaktörernas sida av förordning (EU) 2015/847 och direktiv (EU) 2015/849, med sakkunskaper och beslutsbefogenheter när det gäller att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, samt företrädare på hög nivå med sakkunskaper om olika affärsmodeller och sektoriella särdrag från den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten). Företrädarna på hög nivå för myndigheten och de andra europeiska tillsynsmyndigheterna ska delta i kommitténs möten utan rösträtt. Dessutom ska kommissionen, Europeiska systemrisknämnden och Europeiska centralbankens tillsynsnämnd utnämna varsin företrädare på hög nivå som ska delta i möten i den kommittén som observatörer. Ordförande i den kommittén ska väljas av och från den kommitténs röstberättigade ledamöter.

Varje institut, myndighet och organ som avses i första stycket ska utnämna en suppleant från sin personal, som kan ersätta ledamoten när den personen är förhindrad att närvara. Medlemsstater där mer en myndighet har befogenhet när det gäller att säkerställa efterlevnad av direktiv (EU) 2015/849 för finanssektorsaktörer får utnämna en företrädare för varje behörig myndighet. Oberoende av hur många behöriga myndigheter som är företrädda under mötet ska varje medlemsstat ha en röst. Den kommittén får inrätta interna arbetsgrupper för särskilda aspekter av dess arbete i syfte att ta fram utkast till kommitténs beslut. Dessa grupper ska vara öppna för personal från alla behöriga myndigheter som finns representerade i den kommittén och från myndigheten, den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten).

9.  Myndigheten, den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) får när som helst lämna in skriftliga synpunkter om kommitténs utkast till beslut som avses i punkt 7 i denna artikel. Tillsynsnämnden ska vederbörligen beakta dessa synpunkter innan den fattar sitt slutgiltiga beslut. Om ett utkast till beslut grundas på eller är kopplat till de befogenheter som myndigheten har tilldelats enligt artikel 9b, 17 eller 19 och rör

Får myndigheten endast fatta beslut i samförstånd med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), i fråga om led a, eller med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), i fråga om led b. Den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) eller den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) ska lämna sina synpunkter till myndigheten inom 20 dagar från och med dagen för det utkast till beslut av kommittén som avses i punkt 7. Om de inte lämnar några synpunkter till myndigheten inom 20 dagar och inte heller på vederbörligt sätt begär förlängning för lämnande av sådana synpunkter ska samförstånd antas föreligga.

Artikel 9b

Begäran om utredning som rör förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism

1.  I ärenden som rör förhindrande och bekämpning av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism i enlighet med direktiv (EU) 2015/849 får myndigheten, om den har indikationer på väsentliga överträdelser, begära att en sådan behörig myndighet som avses i artikel 4.2 iii: a) utreder eventuella överträdelser av unionsrätten och, om unionsrätten i fråga utgörs av direktiv eller uttryckligen ger medlemsstaterna rätt att utnyttja olika alternativ, överträdelser av nationell rätt i den mån den införlivar direktiv eller utnyttjar de alternativ som medlemsstaterna beviljats genom unionsrätten, från en finanssektorsaktörs sida; och b) överväga att påföra den aktören sanktioner med avseende på sådana överträdelser. Vid behov får myndigheten också begära att en sådan behörig myndighet som avses i artikel 4.2 iii överväger att anta ett enskilt beslut riktat till den finanssektorsaktören som ålägger den att vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt direkt tillämplig unionsrätt, eller enligt nationell rätt i den mån den införlivar direktiv eller utnyttjar alternativ som medlemsstaterna beviljats genom unionsrätten, däribland även att upphöra att tillämpa viss praxis. De begäranden som avses i denna punkt får inte förhindra pågående tillsynsarbete som utförs av de behöriga myndigheter som begäran riktas till.

2.  Den behöriga myndigheten ska rätta sig efter en begäran som riktas till den i enlighet med punkt 1 och så snart som möjligt och senast inom tio arbetsdagar underrätta myndigheten om de åtgärder som den har vidtagit eller avser att vidta i detta avseende.

3.  Utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget ska artikel 17 i denna förordning tillämpas om en behörig myndighet inte informerar myndigheten inom tio arbetsdagar om de åtgärder den har vidtagit eller har för avsikt att vidta för att följa punkt 2 i den här artikeln.

Artikel 9c

Skrivelser om att inte vidta åtgärder

1.  Myndigheten ska endast vidta åtgärderna som avses i punkt 2 i denna artikel under exceptionella omständigheter när den anser att tillämpningen av en av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller av någon delegerad akt eller genomförandeakt som baseras på dessa lagstiftningsakter ger upphov till betydande problem, av något av följande skäl:

2.  I de fall som avses i punkt 1 ska myndigheten till de behöriga myndigheterna och kommissionen översända en skriftlig detaljerad redogörelse för de problem den anser finnas.

I de fall som avses i punkt 1 a och b ska myndigheten till kommissionen lämna ett yttrande om eventuella åtgärder den finner lämpliga, i form av ett nytt lagstiftningsförslag eller ett förslag till en ny delegerad akt eller genomförandeakt och om hur brådskande frågan enligt myndighetens mening är. Myndigheten ska offentliggöra sitt yttrande.

I det fall som avses i punkt 1 c i denna artikel ska myndigheten så snart som möjligt utvärdera behovet av att anta relevanta riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16.

Myndigheten ska handla snabbt, framför allt med målet att bidra till förhindrande av de problem som avses i punkt 1, närhelst det är möjligt.

3.  Om det är nödvändigt i de fall som avses i punkt 1 och i väntan på antagande och tillämpning av nya åtgärder till följd av de steg som avses i punkt 2 ska myndigheten avge yttranden avseende särskilda bestämmelser i de akter som avses i punkt 1 i syfte att sprida konsekvent, effektiv och ändamålsenlig praxis för tillsyn och efterlevnad samt gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten.

4.  Om myndigheten, på grundval av den information den mottar, i synnerhet från behöriga myndigheter, anser att någon av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller en delegerad akt eller genomförandeakt som är baserad på dessa lagstiftningsakter ger upphov till betydande exceptionella problem med avseende på marknadens förtroende, konsument-, kund- eller investerarskydd, de finansiella marknadernas eller varumarknadernas funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen, ska den utan onödigt dröjsmål sända en skrivelse med en detaljerad redogörelse till de behöriga myndigheterna och kommissionen för de problem den anser finnas. Myndigheten får lämna ett yttrande till kommissionen om eventuella åtgärder den finner lämpliga, i form av ett lagstiftningsförslag eller ett förslag till en ny delegerad akt eller genomförandeakt och om hur brådskande frågan är. Myndigheten ska offentliggöra sitt yttrande.

▼B

Artikel 10

Tekniska standarder för tillsyn

▼M7

1.  Om Europaparlamentet och rådet, i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget, till kommissionen delegerar befogenheten att anta tekniska tillsynsstandarder med hjälp av delegerade akter, för att sörja för en konsekvent harmonisering inom de områden som särskilt anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, får myndigheten utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder. Myndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen för antagande. Myndigheten ska samtidigt översända dessa tekniska tillsynsstandarder för kännedom till Europaparlamentet och rådet.

▼B

Standarderna ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska avgränsas av de lagstiftningsakter som de grundas på.

▼M7

Innan förslagen lämnas till kommissionen ska myndigheten ha genomfört öppna offentliga samråd om förslagen till tekniska tillsynsstandarder och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte alls står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska tillsynsstandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska även begära råd från den bankintressentgrupp som avses i artikel 37.

▼M7 —————

▼M7

Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett förslag till teknisk tillsynsstandard besluta huruvida den ska anta det. Kommissionen ska i god tid informera Europaparlamentet och rådet att antagandet inte kan äga rum inom tremånadersperioden. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen anta förslaget till teknisk tillsynsstandard endast till viss del eller med ändringar.

Om kommissionen har för avsikt att inte anta ett förslag till teknisk tillsynsstandard eller att anta det endast delvis eller med ändringar, ska den sända tillbaka förslaget till teknisk tillsynsstandard till myndigheten, med en förklaring till varför det inte antas eller varför det ska ändras. Kommissionen ska lämna en kopia av sin skrivelse till Europaparlamentet och rådet. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget till teknisk tillsynsstandard på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.

▼B

Om myndigheten när denna period på sex veckor löper ut inte har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk standard för tillsyn, eller har överlämnat ett förslag till standard som inte har ändrats på ett sådant sätt att det är förenligt med kommissionens förslag till ändringar, får kommissionen anta den tekniska standarden för tillsyn med de ändringar den anser relevanta eller förkasta den.

Kommissionen får inte ändra innehållet i ett förslag till teknisk standard för tillsyn som utarbetats av myndigheten utan att detta först har samordnats med myndigheten, så som anges i denna artikel.

▼M7

2.  Om myndigheten inte har lämnat in något förslag till teknisk tillsynsstandard inom den tidsfrist som fastställts i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen begära ett sådant förslag inom en ny tidsfrist. Myndigheten ska i god tid informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen att den inte kommer att kunna hålla den nya tidsfristen.

▼B

3.  Endast när myndigheten inte överlämnar något förslag till teknisk standard för tillsyn till kommissionen inom tidsfristen i enlighet med punkt 2 får kommissionen anta en teknisk standard för tillsyn genom en delegerad akt utan ett förslag från myndigheten.

▼M7

Kommissionen ska genomföra öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska tillsynsstandarder och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska tillsynsstandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Kommissionen ska också begära råd från den bankintressentgrupp som avses i artikel 37.

▼B

Kommissionen ska omgående vidarebefordra förslaget till teknisk standard för tillsyn till Europaparlamentet och rådet.

Kommissionen ska lämna sitt förslag till teknisk standard för tillsyn till myndigheten. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget och överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.

Om myndigheten inte har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk standard för tillsyn inom den period på sex veckor som avses i fjärde stycket får kommissionen anta den tekniska standarden för tillsyn.

Om myndigheten har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk standard för tillsyn inom sex veckor får kommissionen ändra förslaget på grundval av myndighetens föreslagna ändringar, eller anta den tekniska standarden för tillsyn med de ändringar den anser relevanta. Kommissionen får inte ändra innehållet i de förslag till tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av myndigheten utan att detta först har samordnats med myndigheten, så som anges i denna artikel.

▼M7

4.  Tekniska tillsynsstandarder ska antas genom förordningar eller beslut. Orden ”teknisk tillsynsstandard” ska finnas med i rubriken till sådana förordningar eller beslut. Dessa standarder ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i dem.

▼B

Artikel 11

Utövande av delegering

1.  Befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i artikel 10 ska ges till kommissionen för en period på fyra år från och med den 16 december 2010. Kommissionen ska senast sex månader före fyraårsperiodens utgång rapportera om de delegerade befogenheterna. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 14.

2.  När kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn ska den samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet.

3.  Befogenheten att anta tekniska standarder för tillsyn ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 12-14.

Artikel 12

Återkallande av delegering

1.  Den delegering av befogenheter som avses i artikel 10 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

2.  Den institution som inlett ett internt förfarande för att besluta huruvida en delegering av befogenhet ska återkallas, ska sträva efter att underrätta den andra institutionen och kommissionen inom en rimlig tid innan det slutliga beslutet fattas, och ange vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkallas.

3.  Beslutet om återkallande innebär att delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan omedelbart eller vid ett senare, i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av tekniska standarder för tillsyn som redan trätt i kraft. Det ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 13

Invändningar mot tekniska standarder för tillsyn

1.  Europaparlamentet eller rådet får invända mot en teknisk standard för tillsyn inom en period på tre månader från dagen för delgivning av den tekniska standard för tillsyn som kommissionen har antagit. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska denna period förlängas med tre månader.

▼M7 —————

▼B

2.  Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av den period som avses i punkt 1 har invänt mot den tekniska standarden för tillsyn ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges däri.

Den tekniska standarden för tillsyn får offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft före utgången av denna period, om både Europaparlamentet och rådet har underrättat kommissionen om att de har beslutat att inte göra någon invändning.

3.  Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en teknisk standard för tillsyn inom den period som avses i punkt 1 ska den inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget ska den institution som invänder mot den tekniska standarden för tillsyn ange skälen för detta.

Artikel 14

Uteblivet godkännande eller ändring av förslag till teknisk standard för tillsyn

1.  Om kommissionen inte godkänner ett förslag till teknisk standard för tillsyn eller ändrar det i enlighet med artikel 10, ska kommissionen underrätta myndigheten, Europaparlamentet och rådet och ange skälen för detta.

2.  Om så är lämpligt får Europaparlamentet eller rådet inom en månad efter den underrättelse som avses i punkt 1 kalla den ansvarige kommissionsledamoten och myndighetens ordförande till ett ad hoc-sammanträde i Europaparlamentets behöriga utskott eller rådet så att de kan lägga fram och förklara sina meningsskiljaktigheter.

Artikel 15

Tekniska standarder för genomförande

▼M7

1.  Om Europaparlamentet och rådet enligt artikel 291 i EUF-fördraget tilldelar kommissionen genomförandebefogenheter att anta tekniska genomförandestandarder med hjälp av genomförandeakter inom områden som fastställts specifikt i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, får myndigheten utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder. Tekniska genomförandestandarder ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska syfta till att fastställa villkoren för tillämpning av de akterna. Myndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen för antagande. Myndigheten ska samtidigt översända dessa tekniska genomförandestandarder för kännedom till Europaparlamentet och rådet.

Myndigheten ska innan den överlämnar ett förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen genomföra öppna offentliga samråd och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte alls står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska genomförandestandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska även begära råd från den bankintressentgrupp som avses i artikel 37.

Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett förslag till teknisk genomförandestandard besluta huruvida den ska anta det. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med en månad. Kommissionen ska i god tid informera Europaparlamentet och rådet om antagande inte kan äga rum inom tremånadersperioden. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen anta förslaget till teknisk genomförandestandard endast till viss del eller med ändringar.

Om kommissionen har för avsikt att inte anta ett förslag till teknisk genomförandestandard eller att anta det endast delvis eller med ändringar ska den sända tillbaka förslaget till myndigheten, med en förklaring till varför den har för avsikt att inte anta det eller varför det ska ändras. Kommissionen ska lämna en kopia av sin skrivelse till Europaparlamentet och rådet. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget till teknisk genomförandestandard på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.

Om myndigheten när den period på sex veckor som avses i fjärde stycket löper ut inte har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk genomförandestandard, eller har överlämnat ett förslag till teknisk genomförandestandard som inte har ändrats på ett sådant sätt att det är förenligt med kommissionens förslag till ändringar, får kommissionen anta den tekniska genomförandestandarden med de ändringar den anser relevanta eller förkasta den.

Kommissionen får inte ändra innehållet i ett förslag till teknisk genomförandestandard som utarbetats av myndigheten utan att detta först har samordnats med myndigheten, så som anges i denna artikel.

2.  Om myndigheten inte har lämnat in något förslag till teknisk genomförandestandard inom den tidsfrist som fastställts i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen begära ett sådant förslag inom en ny tidsfrist. Myndigheten ska i god tid informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen att den inte kommer att kunna hålla den nya tidsfristen.

▼B

3.  Endast när myndigheten inte lämnar ett förslag till teknisk standard för genomförande till kommissionen inom tidsfristerna i enlighet med punkt 2 får kommissionen anta en teknisk standard för genomförande genom en genomförandeakt, utan ett förslag från myndigheten.

▼M7

Kommissionen ska genomföra öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska genomförandestandarder och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag som avses eller till hur brådskande ärendet är. Kommissionen ska också begära råd från den bankintressentgrupp som avses i artikel 37.

▼B

Kommissionen ska omgående vidarebefordra förslaget till teknisk standard för genomförande till Europaparlamentet och rådet.

Kommissionen ska lämna förslaget till teknisk standard för genomförande till myndigheten. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget och överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.

Om myndigheten inte har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk standard för genomförande inom den period på sex veckor som avses i fjärde stycket får kommissionen anta den tekniska standarden för genomförande.

Om myndigheten har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk standard för genomförande inom perioden på sex veckor får kommissionen ändra förslaget till teknisk standard för genomförande på grundval av myndighetens föreslagna ändringar eller anta den tekniska standarden för genomförande med de ändringar den anser relevanta.

Kommissionen får inte ändra innehållet i de förslag till tekniska standarder för genomförande som utarbetats av myndigheten utan att detta först har samordnats med myndigheten, så som anges i denna artikel.

▼M7

4.  Tekniska genomförandestandarder ska antas genom förordningar eller beslut. Orden ”teknisk genomförandestandard” ska finnas med i rubriken till sådana förordningar eller beslut. Dessa standarder ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i dem.

▼B

Artikel 16

Riktlinjer och rekommendationer

▼M7

1.  Myndigheten ska, i syfte att upprätta en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis inom ESFS och säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten, utfärda riktlinjer riktade till alla behöriga myndigheter eller alla finansiella institut och utfärda rekommendationer till en eller flera behöriga myndigheter eller en eller flera finansiella institut.

Riktlinjer och rekommendationer ska överensstämma med mandatet i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller i den här artikeln.

2.  Myndigheten ska när så är lämpligt genomföra öppna offentliga samråd om de riktlinjer och rekommendationer som den utfärdar och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna med att utfärda sådana riktlinjer och rekommendationer. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till riktlinjernas eller rekommendationernas omfattning, art och konsekvenser. Myndigheten ska när så är lämpligt också begära råd från den bankintressentgrupp som avses i artikel 37. Om myndigheten inte genomför öppna offentliga samråd eller inte begär råd från bankintressentgruppen ska myndigheten ange skälen för detta.

▼M7

2a.  Riktlinjer och rekommendationer ska inte endast hänvisa till, eller återge, delar av lagstiftningsakter. Innan en ny riktlinje eller rekommendation utfärdas ska myndigheten först se över befintliga riktlinjer och rekommendationer, i syfte att undvika eventuell duplicering.

▼B

3.  De behöriga myndigheterna och finansinstituten ska med alla tillgängliga medel söka följa dessa riktlinjer och rekommendationer.

Inom två månader efter utfärdandet av en riktlinje eller rekommendation, ska varje behörig myndighet bekräfta att den följer eller tänker följa denna riktlinje eller rekommendation. Om en behörig myndighet inte följer eller avser att inte följa riktlinjen eller rekommendationen, ska den informera myndigheten och ange skälen för detta.

Myndigheten ska offentliggöra att en behörig myndighet inte följer eller avser att inte följa riktlinjen eller rekommendationen. Myndigheten får också, från fall till fall, besluta att offentliggöra de skäl som den behöriga myndigheten anför för att den inte följer eller avser att inte följa riktlinjen eller rekommendationen. Den behöriga myndigheten ska få en förhandsanmälan om ett sådant offentliggörande.

Om så krävs i en riktlinje eller rekommendation ska finansinstituten på ett klart och detaljerat sätt rapportera om huruvida de följer den berörda riktlinjen eller rekommendationen.

▼M7

4.  I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om de riktlinjer och rekommendationer som har utfärdats.

▼M7

Artikel 16a

Yttranden

1.  Myndigheten får, på begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen eller på eget initiativ, avge yttranden till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om alla frågor som har samband med dess behörighetsområde.

2.  Den begäran som avses i punkt 1 får inbegripa ett offentligt samråd eller en teknisk analys.

3.  När det gäller bedömningar enligt artikel 22 i direktiv 2013/36/EU, som enligt den artikeln kräver samråd mellan de behöriga myndigheterna i två eller fler medlemsstater, får myndigheten på begäran av någon av de berörda behöriga myndigheterna avge och offentliggöra ett yttrande om sådana bedömningar. Yttrandet ska avges utan dröjsmål och under alla förhållanden före slutet av den bedömningsperiod som avses i den artikeln.

4.  Myndigheten får på begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen ge tekniska råd till Europaparlamentet, rådet och kommissionen på de områden som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.

Artikel 16b

Frågor och svar

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 5 i denna artikel får frågor gällande den praktiska tillämpningen eller genomförandet av bestämmelserna i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, eller tillhörande delegerade akter och genomförandeakter samt riktlinjer och rekommendationer som antagits enligt dessa lagstiftningsakter, ställas av alla fysiska eller juridiska personer, inbegripet behöriga myndigheter och unionens institutioner och organ, till myndigheten på något av unionens officiella språk.

Innan finansiella institut ställer en fråga till myndigheten ska de bedöma huruvida de ska ställa frågan i första hand till sin behöriga myndighet.

Innan myndigheten offentliggör svar på godkända frågor får den begära kompletterande förtydliganden av frågor som ställts av de fysiska eller juridiska personer som avses i denna punkt.

2.  Svar från myndigheten på de frågor som avses i punkt 1 ska inte vara bindande. Svar ska göras tillgängligt på minst det språk som frågan lämnades på.

3.  Myndigheten ska upprätta och underhålla ett webbaserat verktyg på sin webbplats för inlämnande av frågor och snabbt offentliggörande av alla frågor som inkommer och svar på alla tillåtliga frågor enligt punkt 1, om inte ett sådant offentliggörande står i strid med dessa personers berättigade intresse eller skulle innebära en risk för det finansiella systemets stabilitet. Myndigheten kan avvisa frågor som den inte avser att svara på. Myndigheten ska offentliggöra avvisade frågor på sin webbplats under en period på två månader.

4.  Tre röstberättigade ledamöter i tillsynsstyrelsen kan begära att tillsynsstyrelsen enligt artikel 44 ska fatta beslut om huruvida det ämne som tas upp i den tillåtliga fråga som avses i punkt 1 i den här artikeln ska behandlas i riktlinjer enligt artikel 16, begära råd från den intressentgrupp som avses i artikel 37, granska frågorna och svaren med lämpliga mellanrum, genomföra öppna offentliga samråd eller analysera möjliga tillhörande kostnader och fördelar. Sådana samråd och analyser ska stå i proportion till omfattningen, arten och konsekvenserna av de aktuella utkasten till frågor och svar eller till hur brådskande ärendet är. När den intressentgrupp som avses i artikel 37 involveras ska sekretesskyldighet tillämpas.

5.  Myndigheten ska till kommissionen vidarebefordra frågor som kräver tolkning av unionsrätten. Myndigheten ska offentliggöra alla svar från kommissionen.

▼B

Artikel 17

Överträdelser av unionsrätten

1.  Om en behörig myndighet inte har tillämpat de akter som avses i artikel 1.2 eller har tillämpat dem på ett sätt som framstår som en överträdelse av unionsrätten, inklusive de tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande som upprättats i enlighet med artiklarna 10-15, särskilt genom att underlåta att säkerställa att ett finansinstitut uppfyller kraven i dessa akter, ska myndigheten agera i enlighet med de befogenheter som anges i punkterna 2, 3 och 6 i den här artikeln.

▼M7

2.  Myndigheten ska, på begäran av en eller flera behöriga myndigheter, Europaparlamentet, rådet, kommissionen, bankintressentgruppen eller på eget initiativ, inbegripet när detta bygger på faktauppgifter och väl underbyggd information från fysiska eller juridiska personer, och efter att ha underrättat den berörda behöriga myndigheten, redogöra för hur den avser gå vidare med fallet och, när så är lämpligt, utreda den påstådda överträdelsen av eller underlåtenheten att tillämpa unionsrätten.

▼M2

Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål förse myndigheten med alla de uppgifter som denna finner vara nödvändiga för sin utredning, inbegripet hur akterna som avses i artikel 1.2 tillämpas i enlighet med unionsrätten.

▼M7

Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35 får myndigheten, efter att ha informerat den berörda behöriga myndigheten, rikta en vederbörligen motiverad begäran om information direkt till andra behöriga myndigheter, när en begäran om information från den berörda behöriga myndigheten har visat sig vara eller anses vara otillräcklig för att få den information som anses vara nödvändig för att utreda en påstådd överträdelse av unionsrätten eller underlåtenhet att tillämpa den.

Mottagaren av en sådan begäran ska förse myndigheten med tydlig, korrekt och komplett information utan onödigt dröjsmål.

2a.  Utan att det påverkar befogenheterna enligt denna förordning och innan myndigheten utfärdar en sådan rekommendation som anges i punkt 3 ska myndigheten samverka med den berörda behöriga myndigheten, om den anser sådan samverkan lämplig för att åtgärda en överträdelse av unionsrätten, i ett försök att enas om åtgärder som den behöriga myndigheten måste vidta för att följa unionsrätten.

▼B

3.  Myndigheten får senast inom två månader från det att den inledde sin utredning till den behöriga myndigheten rikta en rekommendation i vilken den anger vilka åtgärder som krävs för att följa unionsrätten.

Den behöriga myndigheten ska inom tio arbetsdagar från mottagandet av rekommendationen underrätta myndigheten om de åtgärder den har vidtagit, eller avser att vidta, för att säkerställa överensstämmelse med unionsrätten.

4.  Om den behöriga myndigheten inte har rättat sig efter unionsrätten inom en månad från mottagandet av myndighetens rekommendation får kommissionen, efter underrättelse från denna myndighet eller på eget initiativ, avge ett formellt yttrande med krav på den behöriga myndigheten att vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter unionsrätten. Kommissionens formella yttrande ska beakta myndighetens rekommendation.

Kommissionen ska avge ett sådant formellt yttrande senast tre månader efter antagandet av rekommendationen. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med en månad.

Myndigheten och de behöriga myndigheterna ska överlämna alla nödvändiga uppgifter till kommissionen.

5.  Den behöriga myndigheten ska inom tio arbetsdagar från mottagandet av det formella yttrande som avses i punkt 4, underrätta kommissionen och myndigheten om de åtgärder den har vidtagit eller avser att vidta för att rätta sig efter det formella yttrandet.

▼M7

6.  Om en behörig myndighet inte rättar sig efter ett sådant formellt yttrande som avses i punkt 4 i denna artikel inom den däri angivna tidsfristen, och om det är nödvändigt att utan dröjsmål åtgärda sådan bristande efterlevnad av unionsrätten för att upprätthålla eller återställa neutrala konkurrensvillkor på marknaden eller för att säkerställa det finansiella systemets funktion och integritet, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – om de relevanta kraven i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning är direkt tillämpliga på finansiella institut eller, i fråga om ärenden som rör förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, på finanssektorsaktörer anta ett enskilt beslut riktat till ett finansiellt institut eller en annan finanssektorsaktör med krav på att institutet eller aktören ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter i enlighet med unionsrätten, däribland även att upphöra att tillämpa viss praxis.

Om de relevanta kraven i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 inte är direkt tillämpliga på finanssektorsaktörer i fråga om ärenden som rör förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, får myndigheten anta ett beslut om att den behöriga myndigheten ska rätta sig efter det formella yttrande som avses i punkt 4 i den här artikeln inom den där angivna fristen. Om den behöriga myndigheten inte rättar sig efter beslutet får myndigheten också anta ett beslut i enlighet med första stycket. För detta ändamål ska myndigheten tillämpa all relevant unionsrätt, och där unionsrätten består av direktiv, nationell rätt i den mån den införlivar dessa direktiv. Om den tillämpliga unionsrätten utgörs av förordningar som uttryckligen ger medlemsstaterna rätt att utnyttja olika alternativ ska myndigheten även tillämpa nationell rätt i den mån sådana alternativ har utnyttjats.

Myndighetens beslut ska överensstämma med det formella yttrande som kommissionen avgivit enligt punkt 4.

7.  Beslut som antagits i enlighet med punkt 6 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av behöriga myndigheter.

När behöriga myndigheter vidtar åtgärder avseende frågor som är föremål för ett formellt yttrande enligt punkt 4 eller ett beslut enligt punkt 6, ska de rätta sig efter det formella yttrandet eller beslutet.

▼B

8.  I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten ange vilka behöriga myndigheter och finansinstitut som inte har följt de formella yttranden eller beslut som avses i punkterna 4 och 6 i den här artikeln.

▼M7

Artikel 17a

Skydd av rapporterande personer

1.  Myndigheten ska ha infört särskilda rapporteringskanaler för att ta emot och hantera information från en fysisk eller juridisk person som rapporterar om faktiska eller potentiella överträdelser, lagmissbruk eller underlåtenhet att tillämpa unionsrätten.

2.  De fysiska eller juridiska personer som rapporterar genom dessa kanaler ska skyddas mot repressalier i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 ( 22 ), i tillämpliga fall.

3.  Myndigheten ska säkerställa att all information kan lämnas in anonymt eller konfidentiellt och säkert. Om myndigheten bedömer att de inlämnade uppgifterna innehåller bevis eller betydande indikationer på en väsentlig överträdelse ska den lämna återkoppling till den rapporterande personen.

▼B

Artikel 18

Åtgärder i krissituationer

▼M1

1.  Vid ogynnsam utveckling som kan komma att allvarligt äventyra finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen, ska myndigheten aktivt underlätta och, när det anses nödvändigt, samordna alla åtgärder som vidtas av de behöriga tillsynsmyndigheter som berörs.

För att kunna uppfylla denna underlättande och samordnande roll ska myndigheten ha fullständiga uppgifter om relevant utveckling, och ska bjudas in att delta såsom observatör vid alla relevanta möten i de behöriga tillsynsmyndigheter som berörs.

▼B

2.  Rådet får, i samråd med kommissionen och ESRB och, där så befinns lämpligt, de europeiska tillsynsmyndigheterna, anta ett beslut riktat till myndigheten om att en krissituation enligt denna förordning föreligger, efter begäran från myndigheten, kommissionen eller ESRB. Rådet ska se över detta beslut med lämpliga mellanrum, dock minst en gång i månaden. Om beslutet inte förlängts efter en månad, ska det automatiskt upphöra att gälla. Rådet får när som helst förklara att krissituationen har upphört.

Om ESRB eller myndigheten anser att en krissituation kan uppstå, ska de utfärda en konfidentiell rekommendation till rådet och tillhandahålla en utvärdering av situationen. Rådet ska därefter bedöma behovet av ett möte. I det sammanhanget ska det garanteras att vederbörlig hänsyn tas till konfidentialiteten.

Om rådet fastslår att det föreligger en krissituation ska det på vederbörligt sätt och utan dröjsmål informera Europaparlamentet och kommissionen.

▼M7

3.  Om rådet har antagit ett beslut enligt punkt 2 i denna artikel och, under exceptionella omständigheter, där samordnade åtgärder av behöriga myndigheter är nödvändiga för att åtgärda en negativ utveckling som allvarligt kan äventyra finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen eller kund- och konsumentskyddet, får myndigheten anta enskilda beslut med krav på de behöriga myndigheterna att vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 för att åtgärda sådan utveckling genom att se till att finansiella instituten och behöriga myndigheter uppfyller kraven i de lagstiftningsakterna.

▼B

4.  Om en behörig myndighet inte rättar sig efter det beslut av myndigheten som avses i punkt 3 inom den i beslutet angivna tidsfristen, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – om de relevanta kraven i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, inbegripet i de tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande som antagits i enlighet med de akterna, är direkt tillämpliga på finansinstitut, anta ett enskilt beslut riktat till ett finansinstitut med krav på att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt den lagstiftningen, däribland även att upphöra att tillämpa eventuell oförenlig praxis. Detta ska endast gälla i situationer där en behörig myndighet inte tillämpar de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, inbegripet tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande som antagits i enlighet med de akterna, eller tillämpar dem på ett sätt som framstår som en uppenbar överträdelse av dessa akter, och om det är nödvändigt att skyndsamt vidta åtgärder för att återställa finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen.

5.  Beslut som antagits enligt punkt 4 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga myndigheterna.

Alla åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar avseende ärenden som är föremål för ett beslut enligt punkt 3 eller 4 ska vara förenliga med det beslutet.

Artikel 19

Lösande av tvister mellan behöriga myndigheter i gränsöverskridande situationer

▼M7

1.  I de fall som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, och utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 17, får myndigheten bistå de behöriga myndigheterna med att nå en överenskommelse i enlighet med förfarandet i punkterna 2–4 i den här artikeln i något av följande fall:

I de fall de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 kräver att ett gemensamt beslut fattas av behöriga myndigheter och där myndigheten i enlighet med dessa akter på eget initiativ får bistå de berörda behöriga myndigheterna med att nå en överenskommelse i enlighet med det förfarande som anges i punkterna 2–4 i den här artikeln, ska det antas att oenighet råder om inget gemensamt beslut fattas av dessa myndigheter inom de tidsfrister som anges i de akterna.

▼M7

1a.  I följande fall ska de berörda behöriga myndigheterna utan onödigt dröjsmål underrätta myndigheten om att en överenskommelse inte har nåtts:

1b.  Ordföranden ska bedöma huruvida myndigheten bör agera i enlighet med punkt 1. Om myndigheten agerar på eget initiativ ska den underrätta de berörda behöriga myndigheterna om sitt beslut att agera.

Då ett gemensamt beslut krävs enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 ska alla behöriga myndigheter som deltar i det gemensamma beslutet i avvaktan på myndighetens beslut i enlighet med det förfarande som anges i artikel 44.3a, avvakta med sina enskilda beslut. Om myndigheten beslutar att agera ska alla de behöriga myndigheter som deltar i det gemensamma beslutet avvakta med sina beslut tills det förfarande som anges i punkterna 2 och 3 i den här artikeln är avslutat.

▼B

2.  Myndigheten ska ange en tidsfrist för förlikningen mellan de behöriga myndigheterna med beaktande av eventuella relevanta tidsfrister som föreskrivs i de akter som avses i artikel 1.2 och av hur komplex och brådskande frågan är. I detta läge ska myndigheten agera som medlare.

3.   ►M7  Om det förlikningsskede som avses i punkt 2 har avslutats utan att de berörda behöriga myndigheterna har lyckats nå någon överenskommelse, får myndigheten fatta ett beslut för att lösa tvisten och ålägga myndigheterna att vidta en specifik åtgärd eller avstå från en viss åtgärd, och för att säkerställa överensstämmelse med unionsrätten. Myndighetens beslut ska vara bindande för de berörda behöriga myndigheterna. Genom sitt beslut kan myndigheten kräva att de behöriga myndigheterna återkallar eller ändrar ett beslut som de har antagit eller att de använder de befogenheter som de har enligt tillämplig unionsrätt. ◄

▼M7

3a.  Myndigheten ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna om att förfarandena enligt punkterna 2 och 3 har avslutats, i förekommande fall tillsammans med det beslut som den fattat enligt punkt 3.

▼M7

4.  Om en behörig myndighet inte rättar sig efter myndighetens beslut och därigenom inte säkerställer att ett finansiellt institut eller, i fråga om ärenden som rör förhindrande och bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism, en finanssektorsaktör uppfyller de krav som är direkt tillämpliga på institutet eller aktören i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter i enlighet med artikel 258 i EUF-fördraget – anta ett enskilt beslut riktat till det finansiella institutet eller den finanssektorsaktören med krav på att institutet eller aktören ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt unionsrätten, däribland även krav på att upphöra med viss praxis.

I ärenden som rör förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism får myndigheten också anta ett beslut i enlighet med första stycket i denna punkt om de relevanta kraven i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 inte är direkt tillämpliga på finanssektorsaktörer. För detta ändamål ska myndigheten tillämpa all relevant unionsrätt, och där sådan unionsrätt består av direktiv, nationell rätt i den mån den införlivar dessa direktiv. Om den tillämpliga unionsrätten utgörs av förordningar som uttryckligen ger medlemsstaterna rätt att utnyttja olika alternativ ska myndigheten även tillämpa nationell rätt i den mån dessa alternativ har utnyttjats.

▼B

5.  Beslut som antagits i enlighet med punkt 4 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga myndigheterna. Alla åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar avseende förhållanden som är föremål för ett beslut enligt punkt 3 eller 4 ska vara förenliga med det beslutet.

6.  I den rapport som avses i artikel 50.2 ska myndighetens ordförande ange art och karaktär på tvisterna mellan behöriga myndigheter, de överenskommelser som nåtts och de beslut som fattats för att lösa tvisterna.

Artikel 20

Lösande av sektorövergripande tvister mellan behöriga myndigheter

Den gemensamma kommittén ska, i enlighet med förfarandet i artiklarna 19 och 56, lösa sektorövergripande tvister som kan uppstå mellan behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.2 i denna förordning, i förordning (EU) 1094/2010 respektive i förordning (EU) 1095/2010.

▼M1

Artikel 20a

Enhetligheten i översynsprocessen

Myndigheten ska inom ramen för sina befogenheter främja enhetligheten i översyns- och utvärderingsprocessen i enlighet med direktiv 2013/36 EU för att åstadkomma starka tillsynsstandarder i unionen.

▼B

Artikel 21

Tillsynskollegier

▼M7

1.  Myndigheten ska inom ramen för sina befogenheter främja och övervaka effektivt, ändamålsenligt och konsekvent arbete i de tillsynskollegier om sådana inrättats i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och verka för enhetlighet och konsekvens i de olika tillsynskollegiernas tillämpning av unionsrätten. I syfte att skapa enhetlighet i fråga om bästa tillsynspraxis ska myndigheten främja gemensamma tillsynsplaner och undersökningar, och myndighetens personal ha oinskränkt rätt att delta i tillsynskollegierna, och ska därmed även kunna delta i tillsynskollegiernas verksamhet, inbegripet inspektion på plats, som utförs gemensamt av två eller flera behöriga myndigheter.

▼M1

2.  Myndigheten ska inta en ledande roll för att säkerställa att i tillsynskollegier för gränsöverskridande institut i hela unionen fungerar konsekvent, med beaktande av den systemrisk som de finansiella institut som avses i artikel 23 utgör och ska där det är lämpligt sammankalla ett möte i ett kollegium.

▼B

I denna punkt och i punkt 1 i denna artikel ska myndigheten anses vara en ”behörig myndighet” enligt definitionen i relevant lagstiftning.

Myndigheten får

▼M7

▼B

▼M7

3.  Myndigheten får utarbeta förslag till tekniska tillsyns- och genomförandestandarder, enligt vad som specificeras i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, och i enlighet med artiklarna 10–15, för att säkerställa enhetliga förutsättningar för tillämpning av bestämmelserna om tillsynskollegiernas operativa funktion. Myndigheten får utfärda riktlinjer och rekommendationer, i enlighet med artikel 16, för att främja enhetlighet i tillsynsrutinerna och de bästa metoder som har antagits av tillsynskollegierna.

▼B

4.  Myndigheten ska ha en rättsligt bindande medlarroll för att lösa tvister mellan behöriga myndigheter i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 19. Myndigheten får fatta tillsynsbeslut som är direkt tillämpliga på det berörda institutet i enlighet med artikel 19.

Artikel 22

▼M7

Allmänna bestämmelser om systemrisker

▼B

1.  Myndigheten ska ta vederbörlig hänsyn till systemrisker enligt definitionen i förordning (EU) nr 1092/2010. Den ska hantera varje risk för störningar av det finansiella systemet som

Myndigheten ska när så är lämpligt ta hänsyn till den övervakning och bedömning av systemrisker som ESRB utarbetat och reagera på varningar och rekommendationer från ESRB i enlighet med artikel 17 i förordning (EU) nr 1092/2010.

▼M1

1a.  Åtminstone en gång per år ska myndigheten bedöma om det är lämpligt att genomföra unionsomfattande bedömningar av finansiella instituts motståndskraft i enlighet med artikel 32 och ska informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om sina överväganden. När sådana unionsomfattande bedömningar utförs och myndigheten anser att det är lämpligt att göra det, ska den lämna ut upplysningar om resultaten till varje deltagande finansiellt institut.

▼M7

2.  Myndigheten ska, i samarbete med ESRB, och i enlighet med artikel 23, utarbeta en gemensam uppsättning kvantitativa och kvalitativa indikatorer (risk dashboard) för att identifiera och mäta systemrisker.

▼B

Myndigheten ska också utveckla ett lämpligt stresstestsystem för identifiering av de institut som kan utgöra en systemrisk. Dessa institut ska bli föremål för skärpt tillsyn och, vid behov, de förfaranden för återhämtning, rekonstruktion och avveckling som avses i artikel 25.

3.  Myndigheten ska, utan att det påverkar tillämpningen av de akter som avses i artikel 1.2, vid behov utarbeta ytterligare riktlinjer och rekommendationer för finansinstitut så att den systemrisk som de utgör beaktas.

Myndigheten ska säkerställa att den systemrisk som finansinstituten utgör beaktas vid utarbetandet av förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande på de områden som föreskrivs i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.

▼M7

4.  Myndigheten får, på begäran av en eller flera behöriga myndigheter, Europaparlamentet, rådet eller kommissionen eller på eget initiativ, undersöka en särskild typ av finansiellt institut, produkttyp eller typ av beteende för att bedöma potentiella hot mot stabiliteten i det finansiella systemet eller mot kund- eller konsumentskyddet.

Efter en sådan undersökning som avses i första stycket får tillsynsstyrelsen göra lämpliga rekommendationer om åtgärder till den berörda behöriga myndigheten.

I detta syfte får myndigheten använda de befogenheter som den tilldelas enligt denna förordning, inklusive artikel 35.

▼B

5.  Den gemensamma kommittén ska säkerställa en generell och sektorövergripande samordning av de åtgärder som genomförs i enlighet med denna artikel.

Artikel 23

Identifiering och mätning av systemrisker

▼M7

1.  Myndigheten ska, i samråd med ESRB, utveckla kriterier för identifiering och mätning av systemrisker och ett adekvat stresstest som innefattar en bedömning av faran för att den systemrisk som finansiella institut utgör eller är utsatta för ska öka i stressituationer, inbegripet potentiella miljörelaterade systemrisker. De finansiella institut som kan utgöra en systemrisk ska bli föremål för skärpt tillsyn och, vid behov, de förfaranden för återhämtning, rekonstruktion och resolution som anges i artikel 25.

▼B

2.  Myndigheten ska ta full hänsyn till relevanta internationella metoder vid utvecklingen av kriterierna för identifiering och mätning av den systemrisk som finansinstituten utgör, inklusive de som har fastställts av rådet för finansiell stabilitet, Internationella valutafonden och Banken för internationell betalningsutjämning.

Artikel 24

Permanent kapacitet att motverka systemrisker

1.  Myndigheten ska se till att den har specialiserad och fortgående kapacitet att effektivt motverka uppkomsten av systemrisker enligt artiklarna 22 och 23 och, i synnerhet, när det gäller institut som utgör en systemrisk.

2.  Myndigheten ska utföra de uppgifter som den tilldelas enligt denna förordning och den lagstiftning som avses i artikel 1.2, samt bidra till att säkerställa ett samstämmigt och samordnat system för hantering och lösande av kriser.

Artikel 25

Förfaranden för återhämtning, rekonstruktion och avveckling

▼M1

1.  Myndigheten ska bidra till och delta aktivt i utveckling och samordning av effektiva, konsekventa och uppdaterade rekonstruktions och avvecklingsplaner för finansiella institut. Myndigheten ska också, då det föreskrivs i de unionsakter som avses i artikel 1.2, medverka till att utveckla förfaranden för krissituationer och förebyggande åtgärder för att minimera systemeffekterna av eventuella fallissemang.

▼M4

1a.  Myndigheten får organisera och genomföra inbördes utvärderingar av utbytet av information och den gemensamma verksamhet som bedrivs av den nämnd som avses i förordning (EU) nr 806/2014 och de nationella resolutionsmyndigheterna i medlemsstater som inte deltar i den gemensamma resolutionsmekanismen vid resolution och avveckling av gränsöverskridande koncerner för att åstadkomma mer ändamålsenliga och konsekventa resultat. I det syftet ska den utarbeta metoder som möjliggör objektiv bedömning och jämförelse.

▼B

2.  Myndigheten får fastställa bästa praxis i syfte att underlätta rekonstruktion eller avveckling av fallerande institut och särskilt gränsöverskridande företagsgrupper, för att undvika spridning av negativa effekter, säkerställa att lämpliga verktyg och tillräckliga resurser finns tillgängliga och tillåta institutet eller företagsgruppen att rekonstrueras eller avvecklas i tid och på ett korrekt och kostnadseffektivt sätt.

3.  Myndigheten får utarbeta tekniska standarder för tillsyn och genomförande i enlighet med vad som fastställs i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i enlighet med det förfarande som fastställs i artiklarna 10-15.

Artikel 26

Europeiskt system för insättningsgarantisystem

1.  Myndigheten ska genom sina befogenheter enligt denna förordning bidra till att stärka det europeiska systemet med nationella insättningsgarantier, för att se till att direktiv 94/19/EG tillämpas på ett korrekt sätt i syfte att se till att de nationella insättningsgarantisystemen dels tilldelas tillräckliga resurser med bidrag från finansinstitut, inbegripet från de finansinstitut som är etablerade och tar emot insättningar inom unionen, men vars huvudkontor finns utanför unionen i enlighet med artikel 94/19/EG, dels tillhandahåller en hög skyddsnivå för alla insättare inom ramen för ett unionsomfattande och harmoniserat regelverk som inte påverkar de gemensamma garantisystemens stabiliserande roll, under förutsättning att de är förenliga med unionslagstiftningen.

2.  Artikel 16 om myndighetens befogenheter att anta riktlinjer och rekommendationer ska gälla för insättningsgarantisystem.

3.  Myndigheten får utarbeta tekniska standarder för tillsyn och genomförande i enlighet med vad som fastställs i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i enlighet med det förfarande som fastställs i artiklarna 10-15.

4.  Den översyn av denna förordning som avses i artikel 81 ska särskilt omfatta en granskning av konvergens i fråga om det europeiska systemet för nationella insättningsgarantisystem.

Artikel 27

Europeiskt system för rekonstruktion och avveckling av banker samt finansieringsordningar

1.  Myndigheten ska bidra till att utveckla metoder för rekonstruktion och avveckling av fallerande finansinstitut, särskilt sådana som kan utgöra en systemrisk, för att undvika spridning och låta finansinstituten avvecklas i tid och på ett korrekt sätt, i tillämpliga fall inbegripet samstämmiga och stabila finansieringsmekanismer om så är lämpligt.

▼M1

2.  Myndigheten ska tillhandahålla sin bedömning av behovet av ett system med samstämmiga, stabila och trovärdiga finansieringsmekanismer med lämpliga finansieringsinstrument som är kopplade till en uppsättning samordnade krishanteringsarrangemang.

▼B

Myndigheten ska bidra till arbetet med frågor om likvärdiga förutsättningar och den samlade effekten av de system med avgifter och skatter för finansinstitut som kan komma att införas för att åstadkomma en rättvis fördelning av bördorna och incitament att tygla systemriskerna, som en del av ett samstämmigt och trovärdigt regelverk för rekonstruktion och avveckling.

▼M7 —————

▼B

Artikel 28

Delegering av uppgifter och ansvar

1.  De behöriga myndigheterna får med den befullmäktigade myndighetens samtycke delegera uppgifter och ansvar till myndigheten eller andra behöriga myndigheter på de villkor som fastställs i denna artikel. Medlemsstaterna får fastställa särskilda arrangemang avseende delegering av ansvar som måste uppfyllas innan deras behöriga myndigheter ingår sådana avtal om delegation och får begränsa räckvidden för delegeringen till vad som är nödvändigt för en ändamålsenlig övervakning av gränsöverskridande finansinstitut eller grupper.

2.  Myndigheten ska stimulera och underlätta delegering av uppgifter och ansvar mellan behöriga myndigheter genom att identifiera vilka uppgifter och vilket ansvar som kan delegeras eller utövas gemensamt och genom att främja bästa praxis.

3.  Delegering av ansvar ska resultera i en omfördelning av de befogenheter som fastställs i de akter som avses i artikel 1.2. Den befullmäktigade myndighetens lagstiftning ska styra förfarandet, verkställigheten och den administrativa och juridiska översynen avseende delegerat ansvar.

4.  De behöriga myndigheterna ska underrätta myndigheten om de avtal om delegering som de avser att ingå. De får inte sätta i kraft avtalen förrän tidigast en månad efter att ha underrättat myndigheten.

Myndigheten får yttra sig om det avsedda avtalet inom en månad från det att den underrättats om det.

Myndigheten ska på lämpligt sätt offentliggöra varje avtal om delegering som ingås mellan behöriga myndigheter, så att det säkerställs att alla berörda parter underrättas i tillfredsställande utsträckning.

Artikel 29

Gemensam tillsynskultur

1.  Myndigheten ska bidra aktivt till att bygga upp en gemensam tillsynskultur i unionen och en konsekvent tillsynspraxis samt säkerställa att enhetliga förfaranden och konsekventa metoder tillämpas i hela unionen. Myndigheten ska åtminstone göra följande:

▼M7

▼M7

▼B

▼M7

▼M7

▼M7

2.  Myndigheten får i tillämplig utsträckning utveckla nya praktiska instrument och konvergensskapande medel för att främja gemensam metod och praxis i tillsynen.

I syfte att skapa en gemensam tillsynskultur ska myndigheten utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för tillsynen av finansiella institut i unionen, med vederbörligt beaktande av riskernas art, omfattning och komplexitet, affärspraxis, affärsmodeller och finansiella institutens och marknadernas storlek. Myndigheten ska också utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för resolution av finansiella institut i unionen, med vederbörligt beaktande av riskernas art, omfattning och komplexitet, affärspraxis, affärsmodeller och finansiella institutens och marknadernas storlek. Både unionshandboken för tillsyn och unionshandboken för resolution ska beskriva bästa praxis samt metoder och processer av hög kvalitet.

Myndigheten ska, om så är lämpligt, genomföra öppna offentliga samråd om de yttranden som avses i punkt 1 a och de medel och instrument som avses i denna punkt. Den ska också, om så är lämpligt, analysera de därmed förknippade potentiella kostnaderna och fördelarna. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till yttrandenas eller medlens och instrumentens omfattning, art och konsekvenser. Myndigheten ska i tillämpliga fall också begära råd från den relevanta bankintressentgruppen som avses i artikel 37.

▼M7

Artikel 29a

Unionens strategiska tillsynsprioriteringar

Efter en diskussion i tillsynsstyrelsen och med beaktande av bidrag som mottagits från behöriga myndigheter, befintligt arbete som utförts av unionens institutioner, och analyser, varningar och rekommendationer som offentliggjorts av ESRB, ska myndigheten, åtminstone vart tredje år senast den 31 mars, fastställa högst två prioriteringar av unionsomfattande relevans som ska återspegla framtida utveckling och trender. De behöriga myndigheterna ska beakta de prioriteringarna när de utarbetar sina arbetsprogram, och lämna upplysning till myndigheten i enlighet därmed. Myndigheten ska diskutera de behöriga myndigheternas verksamhet som ska genomföras påföljande år och dra slutsatser med utgångspunkt i detta. Myndigheten ska diskutera en eventuell uppföljning som kan omfatta riktlinjer, rekommendationer till behöriga myndigheter och inbördes utvärderingar på respektive område.

De prioriteringar av unionsomfattande relevans som myndigheten fastställer ska inte hindra behöriga myndigheter från att tillämpa sin bästa praxis, på grundval av sina ytterligare prioriteringar och nationella utveckling, och hänsyn ska tas till nationella särdrag.

▼M7

Artikel 30

Inbördes utvärderingar av behöriga myndigheter

1.  Myndigheten ska regelbundet genomföra inbördes utvärderingar av hela eller delar av behöriga myndigheters verksamhet för att uppnå mer enhetliga och ändamålsenliga tillsynsresultat. Den ska i detta syfte utarbeta metoder för att objektivt bedöma och jämföra de behöriga myndigheter som utvärderas. Under planeringen och genomförandet av inbördes utvärderingar ska hänsyn tas till befintlig information och redan gjorda bedömningar som avser den berörda behöriga myndigheten, inbegripet all relevant information som har lämnats till myndigheten i enlighet med artikel 35, och alla relevanta uppgifter från berörda parter.

2.  Vid tillämpningen av denna artikel ska myndigheten upprätta tillfälliga kommittéer för inbördes utvärdering, vilka ska bestå av personal från myndigheten och medlemmar från behöriga myndigheter. Ordförande för kommittéerna för inbördes utvärdering ska vara en medlem av myndighetens personal. Ordföranden ska efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande lämna förslag på en ordförande och ledamöterna i kommittén för inbördes utvärdering, vilket ska godkännas av tillsynsstyrelsen. Förslaget ska anses antaget såvida inte tillsynsstyrelsen, inom tio dagar från det att ordföranden föreslagit det, antar ett beslut om att avvisa det.

3.  Den inbördes utvärderingen ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta följande:

4.  Myndigheten ska ta fram en rapport med resultaten av den inbördes utvärderingen. Den inbördes utvärderingen ska utarbetas av kommittén för inbördes utvärdering och antas av tillsynsstyrelsen i enlighet med artikel 44.3a. Vid utarbetandet av rapporten ska kommittén för inbördes utvärdering samråda med förvaltningsstyrelsen för att se till att rapporten överensstämmer med andra rapporter om inbördes utvärdering och säkerställa lika villkor. Förvaltningsstyrelsen ska i synnerhet bedöma huruvida metoden har tillämpats på samma sätt. I rapporten ska det beskrivas och anges vilka uppföljningsåtgärder som anses lämpliga, proportionerliga och nödvändiga till följd av den inbördes utvärderingen. Uppföljningsåtgärderna får antas i form av riktlinjer och rekommendationer enligt artikel 16 och yttranden enligt artikel 29.1 a.

I enlighet med artikel 16.3 ska de behöriga myndigheterna med alla tillgängliga medel söka följa de utfärdade riktlinjerna och rekommendationerna.

När myndigheten utarbetar förslag till tekniska tillsynsstandarder eller tekniska genomförandestandarder i enlighet med artiklarna 10–15, eller riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16, ska den ta hänsyn till resultaten av den inbördes utvärderingen och all annan information som den inhämtar när den utför sina uppgifter, för att säkerställa enhetlig tillsynspraxis av högsta kvalitet.

5.  Myndigheten ska avge ett yttrande till kommissionen om den, med beaktande av resultatet från den inbördes utvärderingen eller annan information som den inhämtar när den utför sina uppgifter, anser att ytterligare harmonisering av unionsreglerna för finansiella institut eller behöriga myndigheter skulle vara nödvändig sett från unionens synvinkel.

6.  Myndigheten ska två år efter offentliggörandet av rapporten om den inbördes utvärderingen ta fram en uppföljningsrapport. Uppföljningsrapporten ska utarbetas av kommittén för inbördes utvärdering och antas av tillsynsstyrelsen i enlighet med artikel 44.3a. Vid utarbetandet av rapporten ska kommittén för inbördes utvärdering samråda med förvaltningsstyrelsen för att se till att rapporten överensstämmer med andra uppföljningsrapporter. Uppföljningsrapporten ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta en bedömning av hur väl avvägda och ändamålsenliga de åtgärder är som vidtagits av de behöriga myndigheter som är föremål för den inbördes utvärderingen som en följd av uppföljningsåtgärderna i rapporten om den inbördes utvärderingen.

7.  Kommittén för inbördes utvärdering ska efter samråd med de behöriga myndigheterna som omfattas av den inbördes utvärderingen identifiera de motiverade huvudslutsatserna av den inbördes utvärderingen. Myndigheten ska offentliggöra de motiverade huvudslutsatserna av den inbördes utvärderingen och av den uppföljningsrapport som avses i punkt 6. Om myndigheternas motiverade huvudslutsatser skiljer sig från de resultat som identifierats av kommittén för inbördes utvärdering ska myndigheten på konfidentiell basis översända kommitténs resultat till Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Om en behörig myndighet som är föremål för den inbördes utvärderingen anser att offentliggörandet av myndighetens motiverade huvudslutsatser skulle innebära en risk för det finansiella systemets stabilitet ska den ha möjlighet att hänskjuta ärendet till tillsynsstyrelsen. Tillsynsstyrelsen får med enkel majoritet besluta att inte offentliggöra dessa utdrag.

8.  Vid tillämpningen av denna artikel ska förvaltningsstyrelsen lägga fram ett förslag om en arbetsplan för den inbördes utvärderingen för de kommande två åren som bland annat ska återspegla erfarenheterna från tidigare förfaranden för inbördes utvärderingar och diskussionerna i de samordningsgrupper som avses i artikel 45b. Arbetsplanen för den inbördes utvärderingen ska utgöra en separat del av det årliga och det fleråriga arbetsprogrammet. Planen ska offentliggöras. I brådskande fall eller vid oförutsedda händelser får myndigheten besluta att genomföra ytterligare inbördes utvärderingar.

▼B

Artikel 31

Samordningsfunktion

▼M7

1.  Myndigheten ska svara för den allmänna samordningen mellan de behöriga myndigheterna, särskilt i situationer då en ogynnsam utveckling kan komma att äventyra finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, eller stabiliteten hos det finansiella systemet i unionen.

2.  Myndigheten ska främja ett samordnat unionssvar, bl.a. genom att

▼B

▼M1

▼B

▼M1

▼M7

▼M7

▼M1

▼M7

3.  I syfte att bidra till fastställandet av en gemensam europeisk strategi för teknisk innovation ska myndigheten främja enhetlig tillsyn, i tillämpliga fall med stöd från kommittén för konsumentskydd och finansiell innovation och därmed underlätta marknadstillträdet för aktörer eller produkter som är beroende av teknisk innovation, särskilt genom utbyte av information och bästa praxis. Där det är lämpligt får myndigheten utfärda riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16.

Artikel 31a

Informationsutbyte om duglighet och lämplighet

Myndigheten ska, tillsammans med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), inrätta ett system for utbyte av information som är relevant för de behöriga myndigheternas bedömning av duglighet och lämplighet för innehavare av kvalificerade innehav, direktörer och personer som innehar nyckelfunktioner inom finansiella institut, i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.

▼B

Artikel 32

▼M7

Bedömning av marknadsutvecklingen, inklusive stresstester

1.  Myndigheten ska övervaka och bedöma marknadsutvecklingen inom sitt behörighetsområde och, när så krävs, underrätta den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), ESRB och Europaparlamentet, rådet och kommissionen om relevanta tendenser vad gäller mikrotillsyn, potentiella risker och sårbarheter. Myndigheten ska i sin bedömning inkludera en analys av de marknader där finansiella institut är verksamma och en utvärdering av den potentiella marknadsutvecklingens inverkan på sådana institut.

2.  Myndigheten ska ta initiativ till och samordna unionsomfattande utvärderingar av finansiella institutens förmåga att på ett realistiskt sätt stå emot en ogynnsam utveckling på marknaden. I detta syfte ska den utarbeta följande:

▼M7

▼M1

▼M7

▼M7

Vid tillämpning av denna punkt ska myndigheten samarbeta med ESRB.

▼M7

3.  Myndigheten ska en gång per år och oftare om så krävs – utan att det påverkar ESRB:s uppgifter enligt förordning (EU) nr 1092/2010 – till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB överlämna bedömningar av tendenser, potentiella risker och sårbarheter inom sitt behörighetsområde, i kombination med de indikatorer (risk dashboard) som avses i artikel 22.2 i den här förordningen.

▼B

Myndigheten ska i dessa bedömningar även införa en klassificering av de huvudsakliga riskerna och sårbarheterna och, när så krävs, rekommendera förebyggande eller korrigerande åtgärder.

▼M1

3a.  I syfte att kunna genomföra unionsomfattande bedömningar av finansiella instituts motståndskraft enligt den här artikeln får myndigheten i enlighet med artikel 35 och med förbehåll för villkoren i den artikeln, begära uppgifter direkt från de finansiella instituten. Myndigheten får också kräva att de behöriga myndigheterna genomför specifika utvärderingar. Den får begära att de behöriga myndigheterna utför inspektioner på plats, och får delta i sådana inspektioner i enlighet med artikel 21 och med förbehåll för villkoren i den artikeln, för att säkerställa att metoder, praxis och resultat är jämförbara och tillförlitliga.

▼M7

3b.  Myndigheten får begära att de behöriga myndigheterna kräver att finansiella institut låter de uppgifter som de måste lämna enligt punkt 3a bli föremål för en oberoende granskning.

▼B

4.  Myndigheten ska genom den gemensamma kommittén ha ett nära samarbete med Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), för att se till att utveckling, risker och sårbarheter bevakas tillfredsställande även i ett sektorövergripande perspektiv.

▼M7

Artikel 33

Internationella förbindelser samt likvärdighet

1.  Myndigheten får, utan att det påverkar medlemsstaternas och unionsinstitutionernas respektive behörighetsområden, utveckla kontakter och ingå administrativa arrangemang med reglerings-, tillsyns- och i förekommande fall resolutionsmyndigheter, internationella organisationer och förvaltningar i tredjeländer. Dessa avtal får inte medföra några juridiska förpliktelser för unionen och dess medlemsstater, och de får inte heller hindra medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter från att ingå bilaterala eller multilaterala avtal med dessa tredjeländer.

Om ett tredjeland, i enlighet med en gällande delegerad akt som antagits av kommissionen enligt artikel 9 i direktiv (EU) 2015/849 ingår i den förteckning över jurisdiktioner med strategiska brister i sina nationella system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system ska myndigheten inte ingå administrativa arrangemang med reglerings-, tillsyns- och i förekommande fall resolutionsmyndigheter i detta tredjeland. Detta ska inte hindra andra former av samarbete mellan myndigheten och motsvarande myndigheter i tredjeland som syftar till att minska hot mot unionens finansiella system.

2.  Myndigheten ska bistå kommissionen vid utarbetandet av beslut om likvärdighet avseende reglerings- och tillsynsordningar i tredjeländer efter särskild begäran om råd från kommissionen eller om så krävs enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.

3.  Myndigheten ska, med särskild inriktning på konsekvenserna för den finansiella stabiliteten, marknadernas integritet, investerarskyddet eller den inre marknadens funktion, övervaka relevant utveckling inom reglering, tillsyn och i förekommande fall resolution och praxis för efterlevnadskontroll samt marknadens utveckling i tredjeländer, i den mån de är relevanta för riskbaserade bedömningar av likvärdighet, för vilka beslut om likvärdighet har antagits av kommissionen i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.

Myndigheten ska dessutom kontrollera om de kriterier som ligger till grund för dessa beslut om likvärdighet och alla villkor som anges i dessa fortfarande är uppfyllda.

Myndigheten får samarbeta med berörda myndigheterna i tredjeländerna. Myndigheten ska lämna in en konfidentiell rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) med en sammanfattning av slutsatserna av dess övervakning över alla likvärdiga tredjeländer. Rapporten ska särskilt fokusera på konsekvenserna för finansiell stabilitet, marknadsintegritet, investerarskydd eller den inre marknadens funktion.

Om myndigheten upptäcker relevanta utvecklingstendenser inom reglering, tillsyn eller i tillämpliga fall resolution eller praxis för efterlevnadskontroll i de tredjeländer som avses i denna punkt vilka kan påverka den finansiella stabiliteten i unionens eller i en eller flera av dess medlemsstater, marknadens integritet, investerarskyddet eller den inre marknadens funktion, ska den underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen på konfidentiell basis och utan onödigt dröjsmål.

4.  Utan att det påverkar de särskilda krav som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och med förbehåll för de villkor som anges i punkt 1 andra meningen i den här artikeln, ska myndigheten när så är möjligt samarbeta med de relevanta behöriga myndigheterna och i tillämpliga fall även med resolutionsmyndigheterna, i tredjeländer vars reglerings- och tillsynsordningar har erkänts som likvärdiga. Detta samarbete ska i princip ske på grundval av administrativa arrangemang som ingåtts med de relevanta myndigheterna i dessa tredjeländer. När myndigheten förhandlar fram sådana administrativa arrangemang ska den inkludera bestämmelser om följande:

Myndigheten ska informera kommissionen om en behörig myndighet i ett tredjeland vägrar att ingå sådana administrativa arrangemang eller om den vägrar att aktivt samarbeta.

5.  Myndigheten får ta fram standardiserade administrativa arrangemang i syfte att upprätta en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis inom unionen och för att stärka den internationella samordningen på tillsynsområdet. De behöriga myndigheterna ska sträva efter att följa sådana standardiserade arrangemang.

I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten inkludera information om administrativa arrangemang som har överenskommits med tillsynsmyndigheter, internationella organisationer eller förvaltningar i tredjeländer, myndighetens bistånd till kommissionen i samband med utarbetandet av beslut om likvärdighet och den övervakning som myndigheten utför i enlighet med punkt 3 i den här artikeln.

6.  Myndigheten ska inom ramen för sina befogenheter enligt denna förordning och de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 bidra till en enad, gemensam, konsekvent och effektiv representation av unionens intressen i internationella fora.

▼M7 —————

▼B

Artikel 35

Insamling av uppgifter

▼M1

1.  På begäran av myndigheten ska de behöriga myndigheterna lämna alla nödvändiga uppgifter i angivna format så att den kan utföra de verksamhetsuppgifter som den tilldelas genom denna förordning, under förutsättning att dessa myndigheter har laglig tillgång till de relevanta uppgifterna. Uppgifterna ska vara korrekta, sammanhängande, fullständiga och lämnas i tid.

2.  Myndigheten får också begära att uppgifter ska lämnas med regelbundna intervall och i angivna format eller i jämförbara mallar som godkänts av myndigheten. Vid en sådan begäran ska om möjligt gemensamma rapporteringsformat användas.

3.  På en vederbörligen motiverad begäran av en behörig myndighet ska myndigheten, i enlighet med de krav på tystnadsplikt som fastställs i sektorspecifik lagstiftning och i artikel 70 i denna förordning, tillhandahålla alla uppgifter som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna utföra sina verksamhetsuppgifter.

▼B

4.  Innan myndigheten begär uppgifter enligt denna artikel, och för att undvika dubbla rapporteringskrav, ska myndigheten beakta all befintlig statistik som har tagits fram och distribuerats av Europeiska statistiksystemet och Europeiska centralbankssystemet.

5.  Om uppgifterna inte är tillgängliga eller inte görs tillgängliga i tid av medlemsstaternas behöriga myndigheter, får myndigheten rikta en vederbörligen motiverad begäran till andra tillsynsmyndigheter, ministeriet med ansvar för finansfrågor, om det har tillsynsuppgifter till sitt förfogande, den nationella centralbanken eller statistikkontoret i de berörda medlemsstaterna.

▼M1

6.  Om fullständiga eller korrekta uppgifter inte finns tillgängliga eller inte tillhandahålls i tid enligt punkterna 1 eller 5 får myndigheten rikta en vederbörligen motiverad begäran om uppgifter direkt till:

Mottagaren av en sådan begäran ska snabbt och utan onödiga dröjsmål förse myndigheten med tydliga, korrekta och fullständiga upplysningar.

▼B

Myndigheten ska informera de relevanta behöriga myndigheterna om begäran i enlighet med denna punkt och punkt 5.

På begäran av myndigheten ska de behöriga myndigheterna bistå den vid insamlingen av uppgifterna.

7.  Myndigheten får använda konfidentiella uppgifter som den mottagit enligt denna artikel endast för att utföra verksamhetsuppgifter som den tilldelas genom denna förordning.

▼M1

7a.  Om mottagaren av en begäran i enlighet med punkt 6 inte snabbt lämnar tydliga, korrekta och fullständiga uppgifter ska myndigheten i tillämpliga fall informera Europeiska centralbanken och de relevanta myndigheterna i de berörda medlemsstaterna som, enligt nationell rätt, ska samarbeta med myndigheten i syfte att säkerställa fullständig tillgång till uppgifter och till alla ursprungliga dokument, redovisning och registeruppgifter som mottagaren har laglig tillgång för att kontrollera uppgifterna.

▼B

Artikel 36

Relationer till ESRB

1.  Myndigheten ska nära och regelbundet samarbeta med ESRB.

2.  Myndigheten ska regelbundet och i tid tillhandahålla de uppgifter som är nödvändiga för att ESRB ska kunna utföra sina verksamhetsuppgifter. Alla uppgifter som inte finns i sammanfattad eller aggregerad form och som är nödvändiga för att ESRB ska kunna utföra sina verksamhetsuppgifter, ska utan dröjsmål tillhandahållas ESRB efter en motiverad begäran enligt artikel 15 i förordning (EU) nr 1092/2010. Myndigheten ska i samarbete med ESRB förfoga över lämpliga interna förfaranden för överföring av konfidentiella uppgifter, särskilt rörande enskilda finansinstitut.

▼M7 —————

▼M7

4.  När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation som ESRB riktar till den, ska myndigheten diskutera denna varning eller rekommendation vid nästa sammanträde i tillsynsstyrelsen eller, när så är lämpligt, tidigare, i syfte att bedöma i vilken utsträckning varningen eller rekommendationen påverkar myndighetens utförande av sina uppgifter och en möjlig uppföljning därtill.

Den ska, med relevant beslutsförfarande i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom denna förordning, besluta om eventuella åtgärder som ska vidtas för att åtgärda de frågor som identifierats i varningarna och rekommendationerna.

Om myndigheten inte vidtar några åtgärder till följd av en varning eller rekommendation ska den ange skälen för att inte göra detta till ESRB. ESRB ska informera Europaparlamentet om detta i enlighet med artikel 19.5 i förordning (EU) nr 1092/2010. ESRB ska även informera rådet om detta.

5.  När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation från ESRB som är riktad till en behörig myndighet, får den i tillämpliga fall utöva de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning för att säkerställa att en uppföljning sker utan onödigt dröjsmål.

Om adressaten avser att inte följa ESRB:s rekommendation, ska den underrätta tillsynsstyrelsen om detta och med den diskutera sina skäl för att inte agera.

Om den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 17.1 i förordning (EU) nr 1092/2010 underrättar Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB om de åtgärder den har vidtagit med anledning av en rekommendation från ESRB, ska den ta vederbörlig hänsyn till tillsynsstyrelsens synpunkter.

▼M7 —————

▼B

Artikel 37

Bankintressentgruppen

1.  För att underlätta samråd med intressenter på områden av betydelse för myndighetens utförande av sina uppgifter, ska en bankintressentgrupp inrättas. Bankintressentgruppen ska höras om de åtgärder som vidtas i enlighet med artiklarna 10-15 om tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande och, i den mån de inte rör enskilda finansinstitut, artikel 16 om riktlinjer och rekommendationer. Om åtgärder måste vidtas brådskande och samrådet blir omöjligt, ska bankintressentgruppen underrättas så snart som möjligt.

▼M1

Bankintressentgruppen ska sammanträda på eget initiativ när det är nödvändigt, och i alla händelser minst fyra gånger om året.

▼M7

2.  Bankintressentgruppen ska ha 30 ledamöter. Dessa ledamöter ska omfattas av

3.  Ledamöterna i bankintressentgruppen ska utses av tillsynsstyrelsen genom ett öppet och transparent urvalsförfarande. I sitt beslut ska tillsynsstyrelsen i största möjliga utsträckning säkra en lämplig återspegling av banksektorns mångfald, geografisk och könsmässig balans och representation för intressenter i hela unionen. Ledamöterna i bankintressentgruppen ska väljas utifrån sina kvalifikationer, färdigheter, relevanta kunskaper och styrkta expertis.

▼M7

3a.  Ledamöterna i bankintressentgruppen ska välja en ordförande bland sina ledamöter. Ordförandeposten ska innehas för en period på två år.

Europaparlamentet får uppmana ordföranden i bankintressentgruppen parlamentet att göra ett uttalande inför parlamentet och besvara alla eventuella frågor från dess ledamöter när så begärs.

▼M7

4.  Myndigheten ska tillhandahålla alla nödvändiga uppgifter, med förbehåll för den tystnadsplikt som anges i artikel 70 i denna förordning, och se till att bankintressentgruppen ges tillfredsställande sekretariatsstöd. De ledamöter i bankintressentgruppen, med undantag för branschföreträdare, som företräder ideella organisationer ska få tillfredsställande ekonomisk ersättning. Denna ersättning ska ta hänsyn till ledamöternas förberedande arbete och uppföljningsarbete och minst motsvara ersättningsnivåerna för tjänstemän enligt avdelning V kapitel 1 avsnitt 2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i dessa gemenskaper som fastställts i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 ( 23 ) (tjänsteföreskrifterna). Bankintressentgruppen får inrätta arbetsgrupper för tekniska frågor. Ledamöterna i bankintressentgruppen ska förordnas på fyra år, varefter ett nytt urvalsförfarande ska genomföras.

▼B

Ledamöterna i bankintressentgruppen får delta under två på varandra följande perioder.

▼M7

5.  Bankintressentgruppen får lämna råd till myndigheten i alla frågor som har samband med myndighetens uppgifter, med särskild fokus på de uppgifter som anges i artiklarna 10–16, 29, 30 och 32.

Om ledamöterna i bankintressentgruppen inte kan enas om något råd ska en tredjedel av dess ledamöter eller ledamöter som företräder en grupp av intressenter tillåtas att utfärda separata råd.

Bankintressentgruppen, intressentgruppen för värdepapper och marknader, intressentgruppen för försäkring och återförsäkring och intressentgruppen för tjänstepensioner får lämna ett gemensamt råd om frågor som rör arbetet i de europeiska tillsynsmyndigheterna enligt artikel 56 om gemensamma ståndpunkter och akter.

▼B

6.  Bankintressentgruppen ska själv anta sin arbetsordning med två tredjedels majoritet bland sina ledamöter.

▼M7

7.  Myndigheten ska offentliggöra bankintressentgruppens råd, de separata råden från dess ledamöter och resultaten av samråden med den samt information om hur råden och resultaten av samråden beaktats.

▼B

Artikel 38

Skyddsåtgärder

1.  Myndigheten ska se till att inga beslut som antas enligt artikel 18 eller 19 på något sätt inkräktar på medlemsstaternas finanspolitiska ansvarsområden.

2.  Om en medlemsstat anser att ett beslut som fattats enligt artikel 19.3 inkräktar på dess finanspolitiska ansvarsområden, får den, inom två veckor efter det att myndighetens beslut delgetts dess behöriga myndighet, till myndigheten och kommissionen anmäla att den behöriga myndigheten inte kommer att genomföra beslutet.

I sin anmälan ska medlemsstaten tydligt och specifikt förklara varför och hur beslutet inkräktar på dess finanspolitiska ansvarsområden.

Vid en sådan anmälan ska myndighetens beslut vara vilande.

Myndigheten ska inom en månad från medlemsstatens anmälan underrätta denna om huruvida den vidhåller, ändrar eller återkallar sitt beslut. Om beslutet vidhålls eller ändras ska myndigheten förklara att finanspolitiska ansvarsområden inte påverkas.

Om myndigheten vidhåller sitt beslut ska rådet vid ett av sina möten senast två månader efter det att myndigheten har informerat medlemsstaten i enlighet med det fjärde stycket med majoritet av de avgivna rösterna besluta om huruvida myndighetens beslut ska vidhållas.

Om rådet, efter att ha övervägt frågan, inte beslutar att vidhålla myndighetens beslut i enlighet med det femte stycket ska myndighetens beslut upphöra att gälla.

3.  Om en medlemsstat anser att ett beslut som fattats enligt artikel 18.3 inkräktar på dess finanspolitiska ansvarsområden, får den, inom tre arbetsdagar efter det att myndighetens beslut delgetts dess behöriga myndighet, till myndigheten, kommissionen och rådet anmäla att den behöriga myndigheten inte kommer att genomföra beslutet.

I sin anmälan ska medlemsstaten tydligt och specifikt förklara varför och hur beslutet inkräktar på dess finanspolitiska ansvarsområden.

Vid en sådan anmälan ska myndighetens beslut vara vilande.

Rådet ska inom tio arbetsdagar sammankalla ett möte och med enkel majoritet bland medlemmarna besluta om huruvida myndighetens beslut ska återkallas.

Om rådet, efter att ha övervägt frågan, inte beslutar att återkalla myndighetens beslut i enlighet med det fjärde stycket ska myndighetens beslut upphöra att vara vilande.

4.  Om rådet i enlighet med punkt 3 har fattat ett beslut att inte återkalla ett beslut av myndigheten som avser artikel 18.3 och den berörda medlemsstaten fortfarande anser att myndighetens beslut inkräktar på dess finanspolitiska ansvarsområden, får den medlemsstaten anmäla detta till kommissionen och myndigheten och begära att rådet ska behandla ärendet på nytt. Den berörda medlemsstaten ska tydligt ange skälen till att den finner rådets beslut oriktigt.

Inom fyra veckor efter den anmälan som avses i första stycket ska rådet bekräfta sitt ursprungliga beslut eller fatta ett nytt beslut i enlighet med punkt 3.

Fyraveckorsperioden får förlängas med ytterligare fyra veckor av rådet om de särskilda omständigheterna i fallet kräver detta.

5.  Allt eventuellt missbruk av denna artikel, särskilt med avseende på ett beslut av myndigheten som inte har någon avsevärd eller väsentlig finanspolitisk inverkan, ska vara förbjudet såsom varande oförenligt med den inre marknaden.

▼M7

Artikel 39

Beslutsförfaranden

1.  Myndigheten ska agera i enlighet med punkterna 2–6 i denna artikel när den antar beslut enligt artiklarna 17, 18 och 19.

2.  Myndigheten ska, på adressatens officiella språk, underrätta alla adressater för ett beslut om sin avsikt att anta detsamma och, med all hänsyn till hur brådskande och komplex frågan är samt vilka konsekvenser den kan få, ange en tidsfrist inom vilken adressaten kan lämna synpunkter på beslutets innehåll. Adressaten får lämna sina synpunkter på sitt officiella språk. Bestämmelsen i första meningen gäller på motsvarande sätt för de rekommendationer som avses i artikel 17.3.

3.  Myndighetens beslut ska innehålla beslutets grunder.

4.  Adressaterna för myndighetens beslut ska underrättas om vilka rättsmedel som står till deras förfogande enligt denna förordning.

5.  Myndigheten ska med lämpliga tidsintervall ompröva beslut som den fattat enligt artikel 18.3 eller 18.4.

6.  Det beslut som myndigheten fattar enligt artikel 17, 18 eller 19 ska offentliggöras. Offentliggörandet ska innehålla identitetsuppgifter för den behöriga myndighet eller det finansiella institut som berörs och det huvudsakliga innehållet i beslutet, om inte ett sådant offentliggörande står i strid med dessa finansiella instituts berättigade intresse eller skyddet av deras affärshemligheter, eller allvarligt skulle kunna äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen.

▼B

KAPITEL III

ORGANISATION

AVSNITT 1

Tillsynsstyrelsen

Artikel 40

Sammansättning

1.  Tillsynsstyrelsen ska bestå av följande:

▼M7

▼B

▼M1

▼B

2.  Tillsynsstyrelsen ska regelbundet och minst två gånger om året hålla möten med bankintressentgruppen.

3.  Varje behörig myndighet ska ansvara för att från sin myndighet utse en suppleant på hög nivå, som kan ersätta den ledamot i tillsynsstyrelsen som avses i punkt 1 b, om denna person är förhindrad att delta.

4.  Om den myndighet som avses i punkt 1 b inte är en centralbank, får den ledamot i tillsynsstyrelsen som avses i den punkten besluta att ta med sig en företrädare (utan rösträtt) för respektive medlemsstats centralbank.

▼M1

4a.  I diskussioner som inte avser enskilda finansiella institut, enligt vad som föreskrivs i artikel 44.4, får den företrädare som utsetts av Europeiska centralbankens tillsynsstyrelse åtföljas av en företrädare från Europeiska centralbanken med expertkunskap om centralbanksuppgifter.

▼B

5.  I de medlemsstater där det finns mer än en myndighet med ansvar för tillsyn i enlighet med denna förordning, ska dessa myndigheter enas om en gemensam företrädare. När en punkt som ska diskuteras i tillsynsstyrelsen inte omfattas av behörigheten för den nationella myndighet som företräds av den ledamot som avses i punkt 1 b, får den ledamoten icke desto mindre ta med sig en företrädare (utan rösträtt) från den relevanta nationella myndigheten.

6.  Ledamöter i tillsynsstyrelsen som avses i punkt 1 b ska när frågor inom tillämpningsområdet för direktiv 94/19/EG behandlas, om så krävs, åtföljas av företrädare (utan rösträtt) för de relevanta organ i varje medlemsstat som förvaltar system för garanti av insättningar.

▼M3

Ledamöter i tillsynsstyrelsen som avses i punkt 1 b får när frågor inom tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU behandlas, om så krävs, åtföljas av en företrädare (utan rösträtt) för resolutionsmyndigheten i varje medlemsstat.

▼M4

Ordföranden för den gemensamma resolutionsnämnden ska när frågor inom tillämpningsområdet för direktiv 2014/59/EU behandlas vara observatör i tillsynsstyrelsen.

▼B

7.  Tillsynsstyrelsen får besluta att inbjuda observatörer.

Verkställande direktören får delta (utan rösträtt) i tillsynsstyrelsens sammanträden.

▼M7

8.  Om den nationella offentliga myndighet som avses i punkt 1 b inte är en myndighet med ansvar för efterlevnadskontroll av konsumentskyddsregler får den ledamot i tillsynsstyrelsen som avses i den punkten besluta att bjuda in en företrädare (utan rösträtt) för medlemsstatens konsumentsskyddsmyndighet. I de fall där ansvaret för konsumentskydd delas av flera myndigheter i en medlemsstat, ska dessa myndigheter enas om en gemensam företrädare.

▼M7

Artikel 41

Interna kommittéer

1.  Tillsynsstyrelsen får på eget initiativ eller på ordförandens begäran inrätta interna kommittéer för specifika uppgifter som den tilldelas. På förvaltningsstyrelsens eller ordförandens begäran får tillsynsstyrelsen inrätta interna kommittéer för specifika uppgifter som tilldelats förvaltningsstyrelsen. Tillsynsstyrelsen får delegera vissa klart definierade uppgifter och beslut till interna kommittéer, till förvaltningsstyrelsen eller till ordföranden.

2.  Vid tillämpning av artikel 17 och utan att det påverkar kommitténs roll som avses i artikel 9a.7 ska ordföranden föreslå ett beslut att sammankalla en oberoende panel som ska antas av tillsynsstyrelsen. Den oberoende panelen ska bestå av ordföranden och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande. De sex andra ledamöterna får inte vara företrädare för den behöriga myndighet som påstås ha överträtt unionsrätten och de får inte ha något intresse i frågan eller någon direkt anknytning till den berörda behöriga myndigheten.

Varje ledamot av panelen ska ha en röst.

Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget.

3.  Vid tillämpning av artikel 19 och utan att det påverkar kommitténs roll som avses i artikel 9a.7 ska ordföranden föreslå ett beslut att sammankalla en oberoende panel som ska antas av tillsynsstyrelsen. Den oberoende panelen ska bestå av ordföranden och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande. De sex andra ledamöterna får inte vara företrädare för behöriga myndigheter som är part i den oenighet som föreligger och får inte ha något intresse i frågan eller någon direkt anknytning till de berörda behöriga myndigheterna.

Varje ledamot av panelen ska ha en röst.

Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget.

4.  Vid genomförandet av den undersökning som föreskrivs i artikel 22.4 första stycket får ordföranden föreslå ett beslut om inledande av en utredning och ett beslut om sammankallande av en oberoende panel sammankallas, vilket ska antas av tillsynsstyrelsen. Den oberoende panelen ska bestå av ordförande och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande.

Varje ledamot av panelen ska ha en röst.

Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget.

5.  Den panel som avses i punkterna 2 och 3 i denna artikel eller ordföranden ska föreslå beslut enligt artikel 17 eller 19, utom i ärenden som rör förhindrade av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, vilka slutligt ska antas av tillsynsstyrelsen. Den panel som avses i punkt 4 i den här artikeln ska lägga fram resultaten av den utredning som genomförts enligt artikel 22.4 första stycket för tillsynsstyrelsen.

6.  Tillsynsstyrelsen ska anta arbetsordningen för den panel som avses i denna artikel.

Artikel 42

Tillsynsstyrelsens oberoende

1.  När ledamöterna i tillsynsstyrelsen utför uppgifter enligt denna förordning ska de handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, någon regering eller något annat offentligt eller privat organ.

2.  Medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ och andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka hur tillsynsstyrelsens ledamöter utför sina uppgifter.

3.  Ledamöterna av tillsynsstyrelsen, ordföranden och de icke röstberättigade företrädare och observatörer som deltar i tillsynsstyrelsens möten, ska inför varje sådant möte exakt och fullständigt deklarera om de har eller inte har eventuella intressen som kan anses inverka negativt på deras oberoende i förhållande till någon punkt på dagordningen, och de ska avstå från att delta i diskussioner om och från att rösta i sådana frågor.

4.  Tillsynsstyrelsen ska i sin arbetsordning fastställa de praktiska arrangemangen för den intressedeklaration som avses i punkt 3 och för förhindrande och hantering av intressekonflikter.

▼B

Artikel 43

Uppgifter

▼M7

1.  Tillsynsstyrelsen ska ge vägledning till myndigheten gällande dess arbete och ansvara för att fatta de beslut som avses i kapitel II. Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens yttranden, rekommendationer, riktlinjer och beslut, och utfärda sådana råd som avses i kapitel II, på grundval av förslag från relevant intern kommitté eller panel, ordföranden eller förvaltningsstyrelsen, beroende på vad som är tillämpligt.

▼M7 —————

▼B

4.  Tillsynsstyrelsen ska före den 30 september varje år på förslag av förvaltningsstyrelsen anta myndighetens arbetsprogram för det kommande året och överlämna det för kännedom till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

Detta arbetsprogram ska antas utan att det årliga budgetförfarandet åsidosätts och därefter offentliggöras.

▼M7

5.  Tillsynsstyrelsen ska på grundval av ett förslag från förvaltningsstyrelsen anta en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om utförandet av ordförandens uppgifter, och senast den 15 juni varje år överlämna denna rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska offentliggöras.

▼B

6.  Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens fleråriga arbetsprogram och överlämna det för kännedom till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

Det fleråriga arbetsprogrammet ska antas utan att det årliga budgetförfarandet åsidosätts och därefter offentliggöras.

7.  Tillsynsstyrelsen ska anta budgeten i enlighet med artikel 63.

▼M7

8.  Tillsynsstyrelsen ska ha disciplinära befogenheter över ordföranden och verkställande direktören. Den får avlägsna verkställande direktören från dennes uppdrag i enlighet med artikel 51.5.

▼M7

Artikel 43a

Transparens kring beslut som antas av tillsynsstyrelsen

Utan hinder av vad som sägs i artikel 70 ska myndigheten, inom högst sex veckor från varje möte i tillsynsstyrelsen, åtminstone förse Europaparlamentet med ett omfattande och meningsfullt protokoll från överläggningarna vid det mötet som gör det möjligt att fullt ut förstå diskussionerna, inbegripet en kommenterad förteckning över beslut. Sådana protokoll ska inte spegla diskussioner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansiella institut, såvida inte annat föreskrivs i artikel 75.3 eller i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.

▼B

Artikel 44

Beslutsfattande

▼M7

1.  Tillsynsstyrelsens beslut ska fattas med en enkel majoritet av dess ledamöter. Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst.

När det gäller de akter som anges i artiklarna 10–16 i denna förordning samt åtgärder och beslut som antas enligt artikel 9.5 tredje stycket i denna förordning och kapitel VI i denna förordning, och genom undantag från första stycket i den här punkten, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av kvalificerad majoritet bland dess ledamöter, enligt definitionen i artikel 16.4 i EU-fördraget och i artikel 3 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, vilket ska inbegripa minst en enkel majoritet av de ledamöter som är närvarande vid röstningen från behöriga myndigheter i medlemsstater som är deltagande medlemsstater enligt artikel 2.1 i förordning (EU) nr 1024/2013 (nedan kallade deltagande medlemsstater) och en enkel majoritet av de ledamöter som är närvarande vid röstningen från behöriga myndigheter i medlemsstater som inte är deltagande medlemsstater (nedan kallade icke-deltagande medlemsstater).

Ordföranden får inte rösta om de beslut som avses i andra stycket.

När det gäller panelernas sammansättning i enlighet med artikel 41.2, 41.3 och 41.4 och ledamöterna i den kommitté för inbördes utvärdering som avses i artikel 30.2 ska tillsynsstyrelsen när den överväger ordförandens förslag sträva efter konsensus. Om konsensus inte kan nås ska tillsynsstyrelsens beslut fattas av en tre fjärdedelars majoritet av dess ledamöter med rösträtt. Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst.

När det gäller beslut som antas enligt artikel 18.3 och 18.4, och genom undantag från första stycket i den här punkten, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av en enkel majoritet av dess röstberättigade ledamöter, vilken ska inbegripa en enkel majoritet av dess ledamöter från deltagande medlemsstater, och en enkel majoritet av dess ledamöter från behöriga myndigheter i icke-deltagande medlemsstater.

▼B

2.  Sammanträdena i tillsynsstyrelsen ska sammankallas av ordföranden på eget initiativ eller efter begäran av en tredjedel av dess ledamöter och ledas av ordföranden.

3.  Tillsynsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning.

▼M7

3a.  När det gäller beslut i enlighet med artikel 30 ska tillsynsstyrelsen rösta om besluten genom ett skriftligt förfarande. Tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter ska ha åtta arbetsdagar på sig att rösta. Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst. Det föreslagna beslutet ska anses antaget om det inte avvisas av en enkel majoritet av tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter. Nedlagda röster får varken räknas som godkännanden eller avvisningar och får inte beaktas vid räkningen av antalet avgivna röster. Om tre av tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter motsätter sig det skriftliga förfarandet ska tillsynsstyrelsen diskutera och besluta om utkastet till beslut i enlighet med förfarandet i punkt 1 i den här artikeln.

3b.  När det gäller beslut i enlighet med artiklarna 17 och 19 ska tillsynsstyrelsen rösta om det föreslagna beslutet genom ett skriftligt förfarande. Tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter ska ha åtta arbetsdagar på sig att rösta. Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst. Det föreslagna beslutet ska anses antaget om det inte avvisas av en enkel majoritet av ledamöter från behöriga myndigheter i deltagande medlemsstater eller en enkel majoritet av ledamöter från behöriga myndigheter i icke-deltagande medlemsstater. Nedlagda röster får varken räknas som godkännanden eller avvisningar och får inte beaktas vid räkningen av antalet avgivna röster. Om tre av tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter motsätter sig det skriftliga förfarandet ska utkastet till beslut diskuteras av tillsynsstyrelsen och får antas av en enkel majoritet av tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter, vilken ska inbegripa en enkel majoritet av ledamöterna från behöriga myndigheter i deltagande medlemsstater och en enkel majoritet av ledamöterna från behöriga myndigheter i icke-deltagande medlemsstater.

Genom undantag från första stycket ska det beslut som föreslås, från och med den dag då fyra eller färre röstberättigade ledamöter är från behöriga myndigheter i icke-deltagande medlemsstater, antas av en enkel majoritet av de röstberättigade ledamöterna i tillsynsstyrelsen, vilken ska inbegripa minst en röst från ledamöter från behöriga myndigheter i icke-deltagande medlemsstater.

▼M7

4.  Ledamöterna utan rösträtt och observatörerna ska inte delta i några diskussioner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansiella institut, såvida inte annat föreskrivs i artikel 75.3 eller i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.

Första stycket ska inte tillämpas på den verkställande direktören och de företrädare från Europeiska centralbanken som nominerats av dess tillsynsstyrelse.

4a.  Myndighetens ordförande ska ha rätt att när som helst begära omröstning. Utan att det påverkar den befogenheten och för effektiviteten i myndighetens beslutsprocess ska myndighetens tillsynsstyrelse sträva efter konsensus när den fattar beslut.

▼B

AVSNITT 2

Förvaltningsstyrelsen

▼M7

Artikel 45

Sammansättning

1.  Förvaltningsstyrelsen ska bestå av ordföranden och sex ledamöter av tillsynsstyrelsen som valts av och bland tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter.

Med undantag för ordföranden ska varje ledamot av förvaltningsstyrelsen som utses av tillsynsstyrelsen ha en suppleant som kan ersätta personen om denne är förhindrad att delta.

2.  De ledamöter som utses av tillsynsstyrelsen ska förordnas på två och ett halvt år. Detta förordnande får förnyas en gång. Förvaltningsstyrelsen ska ha en jämn könsfördelning och dess sammansättning ska avspegla unionen som helhet. Förvaltningsstyrelsen ska bestå av minst två företrädare för ej deltagande medlemsstater. Mandaten ska vara överlappande och ett lämpligt system för rotation ska tillämpas.

3.  Sammanträdena i förvaltningsstyrelsen ska sammankallas av ordföranden på eget initiativ eller på begäran av minst en tredjedel av ledamöterna, och ledas av ordföranden. Förvaltningsstyrelsen ska sammanträda före varje sammanträde i tillsynsstyrelsen, och så ofta som förvaltningsstyrelsen anser det nödvändigt. Den ska sammanträda minst fem gånger per år.

4.  Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen får, om inte annat följer av arbetsordningen, biträdas av rådgivare eller experter. De deltagare som inte har rösträtt, med undantag av den verkställande direktören, får inte delta i diskussioner inom förvaltningsstyrelsen som rör enskilda finansiella institut.

▼M7

Artikel 45a

Beslutsfattande

1.  Förvaltningsstyrelsens beslut ska antas med enkel majoritet bland dess ledamöter och samtidigt ska konsensus eftersträvas. Varje ledamot ska ha en röst. Ordföranden ska vara en ledamot med rösträtt.

2.  Verkställande direktören och en företrädare för kommissionen ska delta i tillsynsstyrelsens möten utan rösträtt. Kommissionens företrädare ska ha rösträtt i de frågor som avses i artikel 63.

3.  Förvaltningsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning.

Artikel 45b

Samordningsgrupper

1.  Tillsynsstyrelsen får på eget initiativ eller på begäran av en behörig myndighet inrätta samordningsgrupper för definierade områden för vilka det kan finnas behov av samordning med beaktande av särskild händelseutveckling på marknaden. Förvaltningsstyrelsen ska inrätta samordningsgrupper för definierade områden på begäran av fem ledamöter av tillsynsstyrelsen.

2.  Alla behöriga myndigheter ska delta i samordningsgrupper och i enlighet med artikel 35 tillhandahålla samordningsgrupperna de uppgifter dessa behöver för att utföra sina samordningsuppgifter i enlighet med deras mandat. Samordningsgruppernas arbete ska baseras på uppgifter som tillhandahålls från de behöriga myndigheterna och eventuella resultat som myndigheten fastställt.

3.  Grupperna ska ledas av en av förvaltningsstyrelsens ledamöter. Varje år ska respektive ledamot i förvaltningsstyrelsen som ansvarar för en samordningsgrupp rapportera till tillsynsstyrelsen om diskussionernas och resultatens huvudinnehåll samt, om så är relevant, föreslå att en uppföljning eller inbördes utvärdering genomförs på respektive område. De behöriga myndigheterna ska underrätta myndigheten om hur de tagit hänsyn till samordningsgruppernas arbete i sin verksamhet.

4.  Myndigheten får när den övervakar marknadsutveckling som kan utgöra fokus för samordningsgrupper, i enlighet med artikel 35 begära att behöriga myndigheter tillhandahåller nödvändiga uppgifter så att myndigheten kan fullgöra sin övervakningsroll.

▼M7

Artikel 46

Förvaltningsstyrelsens oberoende

Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, någon regering eller något annat offentligt eller privat organ.

Medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ och andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka förvaltningsstyrelsens ledamöter när dessa utför sina uppgifter.

▼B

Artikel 47

Förvaltningsstyrelsens uppgifter

1.  Förvaltningsstyrelsen ska se till att myndigheten utför sitt uppdrag och de uppgifter den tilldelas i enlighet med denna förordning.

2.  Förvaltningsstyrelsen ska föreslå tillsynsstyrelsen ett årligt och ett flerårigt arbetsprogram.

3.  Förvaltningsstyrelsen ska utöva sina budgetbefogenheter i enlighet med artiklarna 63 och 64.

▼M7

3a.  Förvaltningsstyrelsen får granska, yttra sig över och lägga fram förslag om alla frågor, med undantag av uppgifter som fastställs i artiklarna 9a, 9b och 30 samt artiklarna 17 och 19 i frågor som rör förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism.

▼M1

4.  Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens plan för personalpolitiken och, enligt artikel 68.2, nödvändiga genomförandebestämmelser för tjänsteföreskrifterna.

▼B

5.  Förvaltningsstyrelsen ska anta särskilda bestämmelser om tillgång till myndighetens handlingar i enlighet med artikel 72.

▼M7

6.  Förvaltningsstyrelsen ska föreslå en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om ordförandens uppgifter, för tillsynsstyrelsen för godkännande.

▼B

7.  Förvaltningsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning.

▼M7

8.  Förvaltningsstyrelsen ska med vederbörlig hänsyn till ett förslag från tillsynsstyrelsen utse och återkalla överklagandenämndens ledamöter i enlighet med artikel 58.3 och 58.5.

▼M7

9.  Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska offentliggöra alla sammanträden som hållits samt mottagna förmåner. Utgifter ska redovisas offentligt i enlighet med tjänsteföreskrifterna.

▼B

AVSNITT 3

Ordförande

Artikel 48

Utnämning och uppgifter

1.  Myndigheten ska företrädas av en ordförande, som ska vara en oberoende yrkesverksam på heltid.

▼M7

Ordföranden ska ansvara för att förbereda tillsynsstyrelsens arbete, inbegripet genom att fastställa den dagordning som tillsynsstyrelsen ska anta, kalla till möten lägga fram punkter för beslut samt fungera som ordförande för tillsynsstyrelsens möten.

Ordföranden ska ansvara för att fastställa dagordningen för förvaltningsstyrelsen för antagande av förvaltningsstyrelsen och ska fungera som ordförande för förvaltningsstyrelsens möten.

Ordföranden får uppmana förvaltningsstyrelsen att överväga att inrätta en samordningsgrupp i enlighet med artikel 45b.

2.  Ordföranden ska väljas ut på grundval av meriter, färdigheter, kunskaper om finansiella institut och finansiella marknader samt erfarenhet som är relevant för finansiell tillsyn och reglering, efter en öppen ansökningsomgång där principen om jämn könsfördelning ska beaktas som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. Tillsynsstyrelsen ska med kommissionens bistånd upprätta en slutlista över kvalificerade sökande för posten som ordförande. På grundval av denna slutlista ska rådet anta ett beslut om att utse en ordförande efter bekräftelse av Europaparlamentet.

Om ordföranden inte längre uppfyller villkoren i artikel 49 eller har befunnits skyldig till ett allvarligt fel får rådet, efter ett förslag från kommissionen som har godkänts av Europaparlamentet, anta ett beslut om att skilja personen i fråga från dennes uppdrag.

Tillsynsstyrelsen ska också bland sina ledamöter utse en vice ordförande som ska utföra ordförandens uppgifter i dennes frånvaro. Den vice ordföranden ska inte utses bland förvaltningsstyrelsens medlemmar.

▼B

3.  Ordförandens mandatperiod ska vara fem år och får förnyas en gång.

4.  Under nio månader före utgången av ordförandens femåriga mandatperiod ska tillsynsstyrelsen utvärdera

▼M7

Vid den utvärdering som avses i första stycket ska ordförandens uppgifter utföras av vice ordföranden.

Rådet får, på förslag av tillsynsstyrelsen, med bistånd av kommissionen och med beaktande av utvärderingen som avses i första stycket, förnya ordförandens mandat en gång.

5.  Ordföranden får skiljas från sitt uppdrag endast på allvarliga grunder. Han eller hon får endast skiljas från sitt uppdrag av Europaparlamentet efter att rådet antagit ett beslut efter samråd med tillsynsstyrelsen.

▼B

Artikel 49

▼M7

Ordförandens oberoende

Utan att det påverkar tillsynsstyrelsens funktion i fråga om ordförandens uppgifter, ska ordföranden varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, från någon regering eller något annat offentligt eller privat organ.

▼B

Varken medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ eller andra offentliga eller privata organ får försöka påverka ordföranden när han utför sina uppgifter.

I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 68 är ordföranden, även efter att ha lämnat tjänsten skyldig att uppträda med heder och omdöme när det gäller att acceptera vissa uppgifter eller motta vissa förmåner.

▼M7

Artikel 49a

Utgifter

Ordföranden ska offentliggöra alla sammanträden som hållits med externa intressenter inom två veckor efter sammanträdet i fråga samt mottagna förmåner. Utgifter ska redovisas offentligt i enlighet med tjänsteföreskrifterna.

▼M7 —————

▼B

AVSNITT 4

Verkställande direktör

Artikel 51

Utnämning

1.  Myndighetens förvaltning ska ombesörjas av en verkställande direktör, som ska vara en oberoende yrkesverksam på heltid.

2.  Verkställande direktören ska, efter ett öppet urvalsförfarande och efter att Europaparlamentet har tillstyrkt beslutet, utses av tillsynsstyrelsen utifrån sina meriter, färdigheter, kunskaper om finansinstitut och finansmarknader och sina erfarenheter med relevans för finansiell tillsyn och reglering och av arbetsledning.

3.  Verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år och får förnyas en gång.

4.  Under nio månader före utgången av verkställande direktörens mandatperiod ska tillsynsstyrelsen särskilt utvärdera

Tillsynsstyrelsen får med beaktande av den utvärdering som avses i första stycket förnya verkställande direktörens mandat en gång.

5.  Verkställande direktören får endast avlägsnas från sitt uppdrag genom beslut av tillsynsstyrelsen.

Artikel 52

Oberoende

Utan att det påverkar förvaltningsstyrelsens och tillsynsstyrelsens respektive funktioner i fråga om verkställande direktörens uppgifter, ska denne varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ.

Varken medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ eller andra offentliga eller privata organ får försöka påverka den verkställande direktören när denne utför sina uppgifter.

I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 68 är den verkställande direktören även efter att ha lämnat tjänsten skyldig att uppträda med heder och omdöme när det gäller att acceptera vissa uppgifter eller motta vissa förmåner.

▼M1

Artikel 52a

Utgifter

Den verkställande direktören ska offentliggöra möten som hållits samt mottagen gästfrihet. Utgifter ska redovisas offentligt i enlighet med tjänsteföreskrifterna.

▼B

Artikel 53

Verkställande direktörens uppgifter

1.  Verkställande direktören ska ansvara för förvaltningen av myndigheten och förbereda arbetet i förvaltningsstyrelsen.

2.  Verkställande direktören ska ha ansvaret för att genomföra myndighetens årliga arbetsprogram under tillsynsstyrelsens vägledning och förvaltningsstyrelsens kontroll.

3.  Verkställande direktören ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att myndigheten fungerar i enlighet med denna förordning, vilket i synnerhet omfattar antagande av interna administrativa instruktioner och offentliggörande av meddelanden.

4.  Verkställande direktören ska utarbeta ett flerårigt arbetsprogram i enlighet med artikel 47.2.

5.  Senast den 30 juni varje år ska verkställande direktören föreslå förvaltningsstyrelsen ett arbetsprogram för det följande året, i enlighet med artikel 47.2.

6.  Verkställande direktören ska utarbeta ett preliminärt förslag till budget för myndigheten enligt artikel 63 och genomföra myndighetens budget i enlighet med artikel 64.

7.  Verkställande direktören ska varje år utarbeta ett utkast till rapport med ett avsnitt om myndighetens reglerings- och tillsynsverksamheter och ett avsnitt om ekonomiska och administrativa frågor.

8.  Verkställande direktören ska, när det gäller myndighetens personal, utöva de befogenheter som anges i artikel 68 och behandla personalfrågor.

KAPITEL IV

GEMENSAMMA ORGAN FÖR DE EUROPEISKA TILLSYNSMYNDIGHETERNA

AVSNITT 1

Den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna

Artikel 54

Inrättande

1.  Den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna inrättas härmed.

▼M7

2.  Gemensamma kommittén ska fungera som ett forum där myndigheten ska samarbeta nära och regelbundet för att säkerställa sektorövergripande konvergens, samtidigt som sektoriella särdrag beaktas, med europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), i synnerhet, när så krävs enligt unionsrätten, i fråga om

▼B

▼M7

▼M7

2a.  Den gemensamma kommittén får bistå kommissionen i bedömningen av villkoren och de tekniska specifikationerna och förfarandena för att säkerställa en säker och effektiv sammanlänkning av de centraliserade automatiserade mekanismerna enligt den rapport som avses i artikel 32a.5 i direktiv (EU) 2015/849 samt i den faktiska sammankopplingen av de nationella registren enligt det direktivet.

▼M7

3.  Gemensamma kommittén ska ha särskild personal som tillhandahålls från de europeiska tillsynsmyndigheterna som ska fungera som ett permanent sekretariat. Myndigheten ska avsätta tillräckliga resurser för administrativa utgifter samt utgifter för infrastruktur och drift.

▼B

4.  Om ett finansinstitut bedriver sektorövergripande verksamhet ska den gemensamma kommittén lösa tvister i enlighet med artikel 56.

Artikel 55

Sammansättning

1.  Den gemensamma kommittén ska bestå av ordförandena för de europeiska tillsynsmyndigheterna samt, i tillämpliga fall, ordföranden i en underkommitté som inrättats enligt artikel 57.

2.  Verkställande direktören, en företrädare för kommissionen och ESRB ska inbjudas som observatörer till sammanträdena för den gemensamma kommittén och i de underkommittéer som avses i artikel 57.

▼M7

3.  Ordföranden i den gemensamma kommittén ska utses för ett år i taget enligt ett rullande schema bland ordförandena i de europeiska tillsynsmyndigheterna. Ordföranden i den gemensamma kommittén ska vara andre vice ordförande i ESRB.

▼B

4.  Den gemensamma kommittén ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. I denna kan ytterligare deltagare i kommitténs sammanträden komma att anges.

▼M7

Den gemensamma kommittén ska sammanträda minst var tredje månad.

▼M7

5.  Myndighetens ordförande ska regelbundet underrätta tillsynsstyrelsen om ståndpunkter som intagits vid den gemensamma kommitténs sammanträden.

▼M7

Artikel 56

Gemensamma ståndpunkter och akter

Inom ramen för sina uppgifter enligt kapitel II i denna förordning, och särskilt i fråga om genomförandet av direktiv 2002/87/EG, ska myndigheten i tillämpliga fall eftersträva att genom konsensus, om så är lämpligt, nå fram till gemensamma ståndpunkter tillsammans med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten).

När så krävs enligt unionsrätten ska åtgärder enligt artiklarna 10–16 och beslut enligt artiklarna 17, 18 och 19 i denna förordning avseende tillämpningen av direktiv 2002/87/EG och av andra lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, som också ligger inom behörighetsområdet för den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) eller den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), antas parallellt, om så är lämpligt, av myndigheten och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten).

Artikel 57

Underkommittéer

1.  Den gemensamma kommittén får inrätta underkommittéer vars syfte är att utarbeta utkast till gemensamma ståndpunkter och akter till den gemensamma kommittén.

2.  Varje underkommitté ska bestå av de personer som avses i artikel 55.1 och en företrädare på hög nivå för den tjänstgörande personalen på den relevanta behöriga myndigheten i varje medlemsstat.

3.  Varje underkommitté ska utse en ordförande bland företrädare för de relevanta behöriga myndigheterna som också ska vara observatör i den gemensamma kommittén.

4.  För tillämpningen av artikel 56 ska en underkommitté för finansiella konglomerat inrättas inom den gemensamma kommittén.

5.  Den gemensamma kommittén ska på sin webbplats offentliggöra alla inrättade underkommittéer, inklusive deras mandat och en förteckning över medlemmarna med deras respektive funktioner i underkommittén.

▼B

AVSNITT 2

Överklagandenämnd

Artikel 58

Sammansättning och verksamhet

▼M7

1.  Överklagandenämnden för de europeiska tillsynsmyndigheterna inrättas härmed.

2.  Överklagandenämnden ska bestå av sex ledamöter och sex suppleanter, vilka ska vara välrenommerade personer med styrkta vitsord avseende relevanta kunskaper om unionsrätt och med internationella professionella erfarenheter, på tillräckligt hög nivå inom bankverksamhet, försäkring, tjänstepensioner, värdepappersmarknader eller andra finansiella tjänster, med uteslutande av personer som är anställda vid behöriga myndigheter eller andra nationella institutioner eller unionsinstitutioner eller organ som deltar i myndighetens verksamheter och ledamöter i bankintressentgruppen. Ledamöterna och suppleanterna ska vara medborgare i en medlemsstat och ska ha gedigna kunskaper i åtminstone två av unionens officiella språk. Överklagandenämnden ska besitta tillräcklig juridisk sakkunskap för att kunna tillhandahålla juridisk rådgivning avseende lagligheten, inbegripet proportionaliteten när det gäller myndighetens utövande av sina befogenheter.

▼B

Överklagandenämnden ska utse sin ordförande.

▼M7

3.  Två ledamöter och två suppleanter i överklagandenämnden ska utses av myndighetens förvaltningsstyrelse från en slutlista som kommissionen föreslår efter en öppen inbjudan att inkomma med intresseanmälan som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, och efter samråd med tillsynsstyrelsen.

Efter att ha mottagit slutlistan får Europaparlamentet uppmana kandidater till ledamöter eller suppleanter att göra ett uttalande inför parlamentet och besvara eventuella frågor från dess ledamöter.

Europaparlamentet får uppmana ledamöterna i överklagandenämnden att göra ett uttalande inför parlamentet och besvara eventuella frågor från dess ledamöter när så begärs, med undantag för uttalanden, frågor och svar som rör enskilda fall som avgjorts eller som är under behandling av överklagandenämnden.

▼B

4.  Mandatperioden för överklagandenämndens ledamöter ska vara fem år. Den får förnyas en gång.

5.  Ledamöter i överklagandenämnden, som utsetts av myndighetens förvaltningsstyrelse, får inte avsättas under sin mandatperiod så länge de inte har befunnits skyldiga till något allvarligt fel, och förvaltningsstyrelsen fattar beslut om avsättande efter samråd med tillsynsstyrelsen.

6.  Överklagandenämndens beslut ska fattas med en majoritet på minst fyra av dess sex ledamöter. När det överklagade beslutet faller inom tillämpningsområdet för denna förordning, ska den beslutande majoriteten åtminstone inbegripa en av de två ledamöter av överklagandenämnden som har utsetts av myndigheten.

7.  Överklagandenämnden ska sammankallas av ordföranden vid behov.

8.  De europeiska tillsynsmyndigheterna ska se till att överklagandenämnden får tillfredsställande driftsstöd och sekretariatstjänster via den gemensamma kommittén.

Artikel 59

Oberoende och opartiskhet

1.  Överklagandenämndens ledamöter ska vara oberoende när de fattar sina beslut. De får inte vara bundna av några instruktioner. De får inte utföra några andra uppgifter inom myndigheten, dess förvaltningsstyrelse eller dess tillsynsstyrelse.

▼M7

2.  Överklagandenämndens ledamöter och den personal inom myndigheten som tillhandahåller driftsstöd och sekretariatstjänster får inte delta i några överklagandeförfaranden som på något sätt berör deras personliga intressen, och inte heller om de tidigare företrätt någon av parterna i förfarandena eller deltagit i det beslut som överklagas.

▼B

3.  Om en ledamot i överklagandenämnden, av något av skälen i punkt 1 eller 2 eller av något annat skäl, anser att en annan ledamot inte bör delta i ett överklagandeförfarande, ska ledamoten underrätta överklagandenämnden om detta.

4.  En part i ett överklagandeförfarande får invända mot att en ledamot i överklagandenämnden deltar i förfarandet, om parten anser att något av skälen i punkterna 1 och 2 föreligger eller misstänker att ledamoten är partisk.

En invändning får inte baseras på ledamotens nationalitet, ej heller tas upp till prövning om parten i överklagandeförfarandet, trots att denne var medveten om ett skäl till invändning, har vidtagit andra åtgärder i förfarandet än att invända mot överklagandenämndens sammansättning.

5.  Överklagandenämnden ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas i de fall som anges i punkterna 1 och 2 utan att den berörda ledamoten deltar.

Vid beslutet ska den berörda ledamoten i överklagandenämnden ersättas av sin suppleant. Om suppleanten befinner sig i en liknande situation ska myndighetens ordförande utse en ersättare bland de tillgängliga suppleanterna.

6.  Ledamöterna i överklagandenämnden ska förbinda sig att handla oberoende och i allmänhetens intresse.

De ska i detta syfte avge en åtagandeförklaring och en intresseförklaring, där de anger antingen att det inte föreligger några intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende, eller att det inte föreligger direkta eller indirekta intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende.

Dessa förklaringar ska offentliggöras skriftligen varje år.

KAPITEL V

RÄTTSMEDEL

Artikel 60

Överklaganden

1.  Varje fysisk eller juridisk person, inbegripet behöriga myndigheter, får överklaga varje beslut av myndigheten som fattats enligt artikel 17, 18 eller 19 och varje annat beslut som myndigheten fattat i enlighet med någon av de unionsakter som avses i artikel 1.2, om beslutet är riktat till den personen eller om det, trots att det är riktat till en annan person, direkt berör den överklagande personligen.

▼M7

2.  Överklagandet ska innehålla en motivering och skriftligen sändas till myndigheten inom tre månader efter det att beslutet har meddelats den berörda personen eller, om beslutet inte har meddelats på detta sätt, inom två månader efter det att myndigheten offentliggjort beslutet.

Överklagandenämnden ska fatta beslut om överklagandet inom tre månader efter att det ingivits.

▼B

3.  Ett överklagande som ges in enligt punkt 1 ska inte medföra att beslutet blir vilande.

Överklagandenämnden får dock, om den anser att omständigheterna så kräver, tillfälligt upphäva tillämpningen av det överklagade beslutet.

4.  Om överklagandet kan tas upp till prövning, ska överklagandenämnden pröva om det är välgrundat. Den ska anmoda parterna i överklagandeförfarandet att inom viss tid inkomma med synpunkter på meddelanden från nämnden eller på inlagor från andra parter i överklagandeförfarandet. Parterna i överklagandeförfarandet ska ha rätt att göra muntliga framställningar.

5.  Överklagandenämnden får bekräfta det beslut som myndighetens behöriga organ har fattat eller hänskjuta ärendet till myndighetens behöriga organ. Detta organ ska vara bundet av överklagandenämndens beslut och ska anta ett ändrat beslut i ärendet.

6.  Överklagandenämnden ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning.

7.  Överklagandenämndens beslut ska innehålla en motivering och offentliggöras av myndigheten.

▼M7

Artikel 60a

Myndighetens överskridande av befogenhet

Alla fysiska eller juridiska personer får lämna ett motiverat råd till kommissionen om de personerna anser att myndigheten har överskridit sin befogenhet, inbegripet att inte handla i enlighet med proportionalitetsprincipen som avses i artikel 1.5, när den handlar enligt artiklarna 16 och 16b, och att detta innebär ett direkt och individuellt problem för denna person.

▼B

Artikel 61

Talan inför Europeiska unionens domstol

1.  Talan får väckas vid Europeiska unionens domstol i enlighet med artikel 263 i EUF-fördraget mot beslut som fattats av överklagandenämnden eller, i de fall det inte finns någon möjlighet att överklaga till överklagandenämnden, av myndigheten.

2.  Medlemsstaterna och unionens institutioner, samt alla fysiska eller juridiska personer, får väcka talan vid Europeiska unionens domstol mot myndighetens beslut, i enlighet med artikel 263 i EUF-fördraget.

3.  Om myndigheten är skyldig att vidta åtgärder men underlåter att fatta beslut, får passivitetstalan väckas vid Europeiska unionens domstol i enlighet med artikel 265 i EUF-fördraget.

4.  Myndigheten ska vara skyldig att vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter domen i Europeiska unionens domstol.

KAPITEL VI

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

Artikel 62

Myndighetens budget

▼M7

1.  Intäkter till myndigheten, som är ett europeiskt organ i enlighet med artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) 2018/1046 ( 24 ) (nedan kallad budgetförordningen), ska särskilt omfatta alla kombinationer av följande:

▼B

▼M7

Eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna eller observatörer som avses i första stycket d ska inte godtas om detta skulle leda till tvivel om myndighetens oberoende och opartiskhet. Frivilliga bidrag som utgör ersättning för kostnader för uppgifter som en behörig myndighet delegerat till myndigheten ska inte anses leda till tvivel om den senast nämndas oberoende.

▼B

2.  Myndighetens utgifter ska minst avse personal-, administrations-, infrastruktur-, vidareutbildnings- och driftskostnader.

3.  Inkomster och utgifter ska vara i balans.

4.  Skattningar av myndighetens totala inkomster och utgifter ska göras för varje budgetår, som ska vara kalenderår, och redovisas i myndighetens budget.

▼M7

Artikel 63

Upprättande av budgeten

1.  Varje år ska verkställande direktören utarbeta ett preliminärt förslag till samlat programdokument för myndigheten för de tre följande budgetåren, med beräknade inkomster och utgifter samt uppgifter om personal, från den årliga och fleråriga programplaneringen och översända det till förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen tillsammans med tjänsteförteckningen.

2.  Tillsynsstyrelsen ska, på grundval av det förslag som har godkänts av förvaltningsstyrelsen, anta förslaget till samlat programdokument för de tre följande budgetåren.

3.  Det samlade programdokumentet ska översändas av förvaltningsstyrelsen till kommissionen, Europaparlamentet och rådet samt Europeiska revisionsrätten senast den 31 januari.

4.  Med beaktande av det samlade programdokumentet ska kommissionen i förslaget till unionens budget ta upp de preliminära anslag som den anser nödvändiga mot bakgrund av tjänsteförteckningen och de utjämnande bidrag som ska belasta unionens allmänna budget i enlighet med artiklarna 313 och 314 i EUF-fördraget.

5.  Europaparlamentet och rådet ska anta myndighetens tjänsteförteckning. Europaparlamentet och rådet ska bevilja anslag för utjämnande bidrag till myndigheten.

6.  Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens budget. Budgeten ska bli slutgiltig när unionens allmänna budget slutgiltigt har antagits. Vid behov ska den anpassas i enlighet med det slutgiltiga antagandet.

7.  Förvaltningsstyrelsen ska utan onödigt dröjsmål underrätta Europaparlamentet och rådet om den avser att genomföra projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser för finansieringen av budgeten, särskilt projekt som rör fast egendom, t.ex. hyra eller förvärv av fastigheter.

8.  Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 266 och 267 i budgetförordningen ska Europaparlamentet och rådet godkänna alla projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser eller långsiktiga konsekvenser för finansieringen av myndighetens budget, särskilt projekt som rör fast egendom, t.ex. hyra eller förvärv av fastigheter, inbegripet uppsägningsklausuler.

Artikel 64

Genomförande och kontroll av budgeten

1.  Verkställande direktören ska fungera som utanordnare och genomföra myndighetens årliga budget.

2.  Myndighetens räkenskapsförare ska översända de preliminära räkenskaperna till kommissionens räkenskapsförare och till revisionsrätten senast den 1 mars påföljande år. Bestämmelserna i artikel 70 ska inte hindra myndigheten från att förse revisionsrätten med eventuella uppgifter som revisionsrätten begär inom ramen för sin behörighet.

3.  Myndighetens räkenskapsförare ska, senast den 1 mars påföljande år, översända de räkenskapsuppgifter som krävs som underlag för konsolideringen till kommissionens räkenskapsförare på det sätt och i den form som denne har fastställt.

4.  Myndighetens räkenskapsförare ska också, senast den 31 mars påföljande år, sända rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen till ledamöterna i tillsynsstyrelsen och till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten.

5.  Efter att ha mottagit revisionsrättens iakttagelser i fråga om myndighetens preliminära räkenskaper i enlighet med artikel 246 i budgetförordningen ska myndighetens räkenskapsförare upprätta dess slutliga räkenskaper. Verkställande direktören ska sända dem till tillsynsstyrelsen, som ska avge ett yttrande om dessa räkenskaper.

6.  Myndighetens räkenskapsförare ska, senast den 1 juli påföljande år, sända de slutliga räkenskaperna, tillsammans med tillsynsstyrelsens yttrande, till kommissionens räkenskapsförare och till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten.

Myndighetens räkenskapsförare ska också, senast den 15 juni varje år, sända ett redovisningspaket till kommissionens räkenskapsförare, i ett standardformat som fastställs av kommissionens räkenskapsförare, som underlag för konsolideringen.

7.  De slutliga räkenskaperna ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 15 november det påföljande året.

8.  Senast den 30 september ska verkställande direktören besvara revisionsrättens iakttagelser och även sända en kopia av svaret till förvaltningsstyrelsen och kommissionen.

9.  Verkställande direktören ska, på Europaparlamentets begäran och i enlighet med artikel 261.3 i budgetförordningen, lägga fram för Europaparlamentet alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för det berörda budgetåret ska kunna fungera väl.

10.  Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2, på rekommendation av rådet, som ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, bevilja myndigheten ansvarsfrihet för budgetens genomförande budgetår N.

11.  Myndigheten ska lämna ett motiverat yttrande om Europaparlamentets ståndpunkt och eventuella andra iakttagelser som gjorts av Europaparlamentet inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.

Artikel 65

Finansiella regler

Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens finansiella regler efter samråd med kommissionen. Dessa regler får inte avvika från kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 ( 25 ) såvida inte de särskilda behoven för driften av myndigheten kräver det och endast med kommissionens förhandsgodkännande.

▼B

Artikel 66

Bestämmelser om bedrägeribekämpning

▼M7

1.  För bekämpning av bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet ska Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 ( 26 ) tillämpas på myndigheten utan inskränkning.

▼B

2.  Myndigheten ska ansluta sig till det interinstitutionella avtalet om interna utredningar som genomförs av Olaf, och ska omedelbart anta lämpliga bestämmelser för all personal vid myndigheten.

3.  Finansieringsbeslut samt de avtal och genomförandeinstrument som blir en följd av dessa beslut ska innehålla en uttrycklig bestämmelse om att revisionsrätten och Olaf vid behov får genomföra kontroller på plats hos mottagarna av utbetalningar från myndigheten, samt hos de anställda som ansvarar för att fördela dessa utbetalningar.

KAPITEL VII

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 67

Privilegier och immunitet

Protokollet (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier som fogas till fördraget om Europeiska unionen och till EUF-fördraget ska tillämpas på myndigheten och dess personal.

Artikel 68

Personal

1.  Tjänsteföreskrifterna, anställningsvillkoren för övriga anställda och de bestämmelser som antagits gemensamt av unionens institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren ska gälla för myndighetens personal, inbegripet dess verkställande direktör och dess ordförande.

2.  Förvaltningsstyrelsen ska i samråd med kommissionen anta de nödvändiga genomförandebestämmelserna i enlighet med bestämmelserna i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna.

3.  Myndigheten ska gentemot sin personal utöva de befogenheter som tillkommer tillsättningsmyndigheten enligt tjänsteföreskrifterna och den myndighet som har rätt att ingå avtal enligt anställningsvillkoren för övriga anställda.

4.  Förvaltningsstyrelsen får anta bestämmelser som gör det möjligt för myndigheten att anlita utstationerade nationella experter från medlemsstaterna.

Artikel 69

Myndighetens ansvar

1.  Vid utomobligatoriskt ansvar ska myndigheten ersätta skada som orsakats av denna eller av dess personal vid tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar. Tvister som rör ersättningen av sådana skador ska avgöras av Europeiska unionens domstol.

2.  Personalens personliga ekonomiska och disciplinära ansvar gentemot myndigheten ska regleras av de relevanta bestämmelser som gäller för myndighetens personal.

Artikel 70

Tystnadsplikt

▼M7

1.  Ledamöterna i tillsynsstyrelsen och alla i myndighetens personal, inbegripet tillfälligt utstationerade nationella experter och alla andra personer som utför uppgifter för myndigheten på grundval av avtal, ska omfattas av kravet på tystnadsplikt enligt artikel 339 i EUF-fördraget och de relevanta bestämmelserna i tillämplig unionslagstiftning även efter det att deras förordnanden upphört.

▼B

2.  Med undantag för sådana fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning, får inga förtroliga upplysningar som de personer som avses i punkt 1 erhåller i tjänsten röjas till någon person eller myndighet över huvud taget, utom i sammanfattad eller aggregerad form som omöjliggör identifiering av enskilda finansinstitut.

▼M7

Skyldigheten enligt punkt 1 i denna artikel och första stycket i denna punkt ska inte hindra myndigheten och de behöriga myndigheterna från att använda upplysningarna för efterlevnadskontroll av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, och i synnerhet vid rättsliga förfaranden för antagande av beslut.

▼M7

2a.  Förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen ska säkerställa att personer som direkt eller indirekt, permanent eller tillfälligt, tillhandahåller tjänster som har anknytning till myndighetens uppdrag, inbegripet tjänstemän och andra personer som har bemyndigats av förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen eller utsetts av den behöriga myndigheten för detta syfte, omfattas av krav på tystnadsplikt som är likvärdiga med kraven i punkterna 1 och 2.

Samma krav på tystnadsplikt ska även tillämpas på observatörer som deltar i förvaltningsstyrelsens och tillsynsstyrelsens sammanträden och som deltar i myndighetens verksamhet.

▼M7

3.  Punkterna 1 och 2 ska inte hindra myndigheten från att utbyta uppgifter med behöriga myndigheter i enlighet med denna förordning och annan unionslagstiftning som är tillämplig på finansiella institut.

För dessa uppgifter ska tystnadsplikt gälla enligt punkterna 1 och 2. Myndigheten ska i sina interna verksamhetsregler fastställa hur de regler om konfidentialitet som avses i punkterna 1 och 2 ska genomföras praktiskt.

4.  Myndigheten ska tillämpa kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 ( 27 ).

Artikel 71

Dataskydd

Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vid deras behandling av personuppgifter enligt förordning (EU) 2016/679 eller myndighetens skyldigheter vid sin behandling av personuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 ( 28 ) inom ramen för dess ansvarsområden.

▼B

Artikel 72

Tillgång till handlingar

1.  Förordning (EG) nr 1049/2001 ska tillämpas på handlingar som finns hos myndigheten.

▼M7

2.  Förvaltningsstyrelsen ska anta närmare föreskrifter för tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001.

▼B

3.  De beslut som fattas av myndigheten i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 får överklagas genom klagomål till Europeiska ombudsmannen eller genom talan vid Europeiska unionens domstol efter överklagande till överklagandenämnden, beroende på vad som är lämpligast, i enlighet med villkoren i artiklarna 228 respektive 263 i EUF-fördraget.

Artikel 73

Språkordning

1.  Rådets förordning nr 1 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen ( 29 ) ska gälla för myndigheten.

2.  Förvaltningsstyrelsen ska fatta beslut om myndighetens interna språkordning.

3.  De översättningar som krävs för myndighetens verksamhet ska tillhandahållas av översättningscentrumet för Europeiska unionens organ.

Artikel 74

Överenskommelse om säte

▼M7

De nödvändiga arrangemangen beträffande de lokaler som myndigheten ska få i den medlemsstat där den har sitt säte och de resurser som ska tillhandahållas av den medlemsstaten samt de särskilda regler som i den medlemsstaten är tillämpliga på myndighetens personal och deras familjemedlemmar ska, efter förvaltningsstyrelsens godkännande, fastställas i en överenskommelse om säte mellan myndigheten och den medlemsstaten.

▼B

Denna medlemsstat ska tillhandahålla bästa möjliga verksamhetsvillkor för myndigheten, däribland en flerspråkig skolundervisning med europeiskt innehåll samt lämpliga kommunikationer.

Artikel 75

Deltagande av tredjeländer

1.  Tredjeländer som har ingått avtal med unionen och därigenom antagit och tillämpar unionsrätten inom myndighetens behörighetsområden enligt artikel 1.2, ska kunna delta i myndighetens arbete.

2.  Myndigheten får samarbeta med sådana länder som avses i punkt 1 som tillämpar en lagstiftning som har erkänts som likvärdig inom de behörighetsområden för myndigheten som avses i artikel 1.2, såsom föreskrivs i internationella avtal som unionen ingått i enlighet med artikel 216 i EUF-fördraget.

3.  I de relevanta bestämmelserna i de avtal som avses i punkterna 1 och 2 ska särskilt anges regler om arten och omfattningen av samt förfarandena för deltagande av de länder som anges i punkt 1 i myndighetens verksamhet, samt om finansiella bidrag och personal. Det får föreskrivas rätt att låta sig företrädas som observatör i tillsynsstyrelsen, men det ska säkerställas att dessa länder inte är företrädda vid diskussioner som rör enskilda finansinstitut, utom i de fall då länderna har direkta intressen i den fråga som behandlas.

KAPITEL VIII

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

▼M7

Artikel 76

Förhållande till kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter

Myndigheten ska betraktas som den lagliga efterföljaren till kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter (CEBS). CEBS alla tillgångar och skulder samt alla oavslutade transaktioner ska senast dagen för inrättandet av myndigheten automatiskt överföras till myndigheten. CEBS ska upprätta ett bokslut som visar läget när det gäller utgående tillgångar och skulder vid dagen för överföringen. Detta bokslut ska revideras och godkännas av CEBS och av kommissionen.

▼B

Artikel 77

Övergångsbestämmelser för personal

1.  Med avvikelse från artikel 68 ska villkoren i alla anställningsavtal och avtal om tillfälliga uppdrag som CEBS eller dess sekretariat ingått och som fortfarande är i kraft den 1 januari 2011 fortsätta att iakttas, fram till den dag då avtalen upphör att gälla. Avtalen får inte förlängas.

2.  Alla kontraktsanställda som avses i punkt 1 ska ges möjlighet att ingå avtal som tillfälligt anställda enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda i de olika lönegrader som anges i myndighetens anställningsplan.

Ett internt urvalsförfarande, begränsat till personal som har avtal med CEBS eller dess sekretariat, ska genomföras efter det att denna förordning trätt i kraft av den myndighet som ingår anställningsavtal för att kontrollera kompetensen, lämpligheten och integriteten hos dem som ska anställas. Det interna urvalsförfarandet ska till fullo beakta den kompetens och erfarenhet som individen uppvisat före anställningen.

3.  Beroende på art och nivå hos de funktioner som ska utföras ska godkända sökande ges avtal med en löptid som motsvarar minst den återstående tiden enligt det föregående avtalet.

4.  Relevant nationell lagstiftning om anställningsavtal och andra relevanta instrument ska fortsätta att tillämpas på medlemmar av personalen med tidigare avtal som väljer att inte söka avtal som tillfälligt anställda, eller som inte erbjuds sådana avtal i enlighet med punkt 2.

Artikel 78

Nationella bestämmelser

Medlemsstaterna ska införa lämpliga bestämmelser för att säkerställa att denna förordning tillämpas på ett effektivt sätt.

Artikel 79

Ändringar

Beslut 716/2009/EG ändras härmed genom att CEBS avförs från förteckningen över stödmottagare i avsnitt B i bilagan till det beslutet.

Artikel 80

Upphävande

Kommissionens beslut 2009/78/EG om inrättande av CEBS ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2011.

Artikel 81

Översynsklausul

▼M7

1.  Senast den 31 december 2021 och därefter vart tredje år ska kommissionen offentliggöra en allmän rapport om resultaten av myndighetens arbete och förfarandena i denna förordning. Rapporten ska innehålla en utvärdering av bland annat:

▼M7

▼B

2.  Den rapport som avses i punkt 1 ska också innehålla en utvärdering av huruvida

▼M7

2a.  Som en del av den allmänna rapport som avses i punkt 1 i denna artikel ska kommissionen, efter samråd med alla berörda myndigheter och intressenter, genomföra en heltäckande utvärdering tillämpningen av artikel 9c.

2b.  Som en del av den allmänna rapport som avses i punkt 1 i denna artikel ska kommissionen, efter samråd med alla relevanta behöriga myndigheter och intressenter, genomföra en heltäckande utvärdering av hur de särskilda uppgifter avseende förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som myndigheten tilldelats enligt artiklarna 1.2, 8.1 l, 9a, 9b, 17, och 19 i denna förordning utförs, hur de fungerar och hur ändamålsenliga de är. Som en del av denna utvärdering ska kommissionen analysera samspelet mellan dessa uppgifter och de uppgifter som tilldelats den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) samt de rättsliga praktiska aspekterna av myndighetens befogenheter i den mån de låter myndigheten basera sina åtgärder på nationell rätt som införlivar direktiv eller utnyttjar alternativ. Kommissionen ska dessutom, på grundval av en heltäckande analys av kostnader och fördelar och i enlighet med målet att säkerställa enhetlighet, effektivitet och ändamålsenlighet, noggrant undersöka möjligheten att ge en befintlig eller ny särskild EU-omfattande byrå specifika uppgifter i fråga om förhindrande och bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism.

▼M1

3.  När det gäller direkt tillsyn över institut eller infrastrukturer med alleuropeisk räckvidd och med beaktande av marknadsutvecklingen, den inre marknadens stabilitet och sammanhållningen av unionen som helhet, ska kommissionen upprätta en årlig rapport med en bedömning om huruvida det är lämpligt att tilldela myndigheten ytterligare tillsynsansvar på detta område.

▼B

4.  Den rapport som anges i punkt 1 och eventuella åtföljande förslag ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet.

▼M1

Artikel 81a

Översyn av omröstningsförfaranden

Från och med den dag då antalet icke-deltagande medlemsstater blir fyra ska kommissionen se över och rapportera till Europaparlamentet, Europeiska rådet och rådet om hur de omröstningsförfaranden som anges i artiklarna 41 och 44 fungerar, med beaktande av de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av denna förordning.

▼B

Artikel 82

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2011, med undantag för artiklarna 76, 77.1 och 77.2, vilka ska tillämpas från och med den dag denna förordning träder i kraft.

Myndigheten ska inrättas den 1 januari 2011.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 22.5.2008, s. 66).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

( 3 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 12.6.2014, s. 149).

( 5 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner (EUT L 257, 28.8.2014, s. 214).

( 6 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35).

( 7 ) Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63).

( 8 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).

( 9 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 141, 5.6.2015, s. 1).

( 10 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).

( 11 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

( 12 ) Se sidan48 i detta nummer av EUT.

( 13 ) Se sidan 84 i detta nummer av EUT.

( 14 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

( 15 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).

( 16 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 60, 28.2.2014, s. 34).

( 17 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/751 av den 29 april 2015 om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner (EUT L 123, 19.5.2015, s. 1).

( 18 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7).

( 19 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (EUT L 94, 30.3.2012, s. 22).

( 20 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

( 21 ) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

( 22 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 26.11.2019, s. 17).

( 23 ) EGT L 56, 4.3.1968, p. 1.

( 24 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

( 25 ) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 av den 18 december 2018 med rambudgetförordning för de organ som inrättats enligt EUF-fördraget och Euratomfördraget och som avses i artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (EUT L 122, 10.5.2019, s. 1).

( 26 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

( 27 ) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).

( 28 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

( 29 ) EGT 17, 6.10.1958, s. 385.