02009L0138 — SV — 19.10.2021 — 011.001
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (omarbetning) (EGT L 335 17.12.2009, s. 1) |
Ändrat genom:
|
|
Officiella tidningen |
||
nr |
sida |
datum |
||
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2011/89/EU av den 16 november 2011 |
L 326 |
113 |
8.12.2011 |
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2012/23/EU av den 12 september 2012 |
L 249 |
1 |
14.9.2012 |
|
L 158 |
362 |
10.6.2013 |
||
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/58/EU av den 11 december 2013 |
L 341 |
1 |
18.12.2013 |
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/51/EU av den 16 april 2014 |
L 153 |
1 |
22.5.2014 |
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 |
L 354 |
37 |
23.12.2016 |
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 |
L 347 |
35 |
28.12.2017 |
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2018/843 av den 30 maj 2018 |
L 156 |
43 |
19.6.2018 |
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2019/2177 av den 18 december 2019 |
L 334 |
155 |
27.12.2019 |
|
C 423 |
25 |
19.10.2021 |
Rättat genom:
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/138/EG
av den 25 november 2009
om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II)
(omarbetning)
(Text av betydelse för EES)
INNEHÅLLSFÖRTECKNING |
|
AVDELNING I |
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM UPPTAGANDE OCH UTÖVANDE AV VERKSAMHET MED DIREKT FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING |
KAPITEL I |
Syfte, tillämpningsområde och definitioner |
AVSNITT 1 |
Syfte och tillämpningsområde |
AVSNITT 2 |
Undantag från tillämpningsområdet |
Underavsnitt 1 |
Allmänt |
Underavsnitt 2 |
Skadeförsäkring |
Underavsnitt 3 |
Livförsäkring |
Underavsnitt 4 |
Återförsäkring |
AVSNITT 3 |
Definitioner |
KAPITEL II |
Startande av verksamhet |
KAPITEL III |
Tillsynsmyndigheter och allmänna regler |
KAPITEL IV |
Villkor för utövandet av verksamheten |
AVSNITT 1 |
Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets ansvar |
AVSNITT 2 |
Företagsstyrningssystem |
AVSNITT 3 |
Offentliggöranden |
AVSNITT 4 |
Kvalificerade innehav |
AVSNITT 5 |
Tystnadsplikt, informationsutbyte och främjande av enhetlighet i tillsynen |
AVSNITT 6 |
Skyldigheter för revisorer |
KAPITEL V |
Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring |
KAPITEL VI |
Bestämmelser om värdering av tillgångar och skulder, försäkringstekniska avsättningar, kapitalbas, solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och placeringsregler |
AVSNITT 1 |
Värdering av tillgångar och skulder |
AVSNITT 2 |
Bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar |
AVSNITT 3 |
Kapitalbas |
Underavsnitt 1 |
Fastställande av kapitalbasmedel |
Underavsnitt 2 |
Klassificering av kapitalbasmedel |
Underavsnitt 3 |
Krav för medräkning av kapitalbasmedel |
AVSNITT 4 |
Solvenskapitalkrav |
Underavsnitt 1 |
Allmänna bestämmelser för solvenskapitalkravet med tillämpning av standardformeln eller en intern modell |
Underavsnitt 2 |
Standardformel för solvenskapitalkravet |
Underavsnitt 3 |
Solvenskapitalkrav fullständiga och partiella interna modeller |
AVSNITT 5 |
Minimikapitalkrav |
AVSNITT 6 |
Placeringar |
KAPITEL VII |
Försäkrings- och återförsäkringsföretag som befinner sig i svårigheter eller som inte uppfyller gällande regler |
KAPITEL VIII |
Etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster |
AVSNITT 1 |
Etablering av försäkringsföretag |
AVSNITT 2 |
Frihet att tillhandahålla tjänster för försäkringsföretag |
Underavsnitt 1 |
Allmänna bestämmelser |
Underavsnitt 2 |
Ansvarsförsäkring för motorfordon |
AVSNITT 3 |
Befogenheter för tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten |
Underavsnitt 1 |
Försäkring |
Underavsnitt 2 |
Återförsäkring |
AVSNITT 4 |
Statistik |
Avsnitt 5 |
Behandling av avtal som tecknats genom filialer för vilka likvidationsförfaranden inletts |
KAPITEL IX |
Inom gemenskapen etablerade filialer till försäkrings- eller återförsäkringsföretag med huvudkontor utanför gemenskapen |
AVSNITT 1 |
Startande av verksamhet |
AVSNITT 2 |
Återförsäkring |
KAPITEL X |
Dotterföretag till försäkrings- och återförsäkringsföretag för vilka ett tredjelands lag gäller och sådana företags förvärv av innehav |
AVDELNING II |
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING |
KAPITEL I |
Tillämplig lag och villkor för avtal om direkt försäkring |
AVSNITT 1 |
Tillämplig lag |
AVSNITT 2 |
Obligatorisk försäkring |
AVSNITT 3 |
Det allmänna bästa |
AVSNITT 4 |
Försäkringsvillkor och premietariffer |
AVSNITT 5 |
Information till försäkringstagarna |
Underavsnitt 1 |
Skadeförsäkring |
Underavsnitt 2 |
Livförsäkring |
KAPITEL II |
Bestämmelser som särskilt avser skadeförsäkring |
AVSNITT 1 |
Allmänna bestämmelser |
AVSNITT 2 |
Koassurans inom gemenskapen |
AVSNITT 3 |
Assistans |
AVSNITT 4 |
Rättsskyddsförsäkring |
AVSNITT 5 |
Sjukförsäkring |
AVSNITT 6 |
Arbetsskadeförsäkring |
KAPITEL III |
Bestämmelser som särskilt avser livförsäkring |
KAPITEL IV |
Bestämmelser som särskilt avser återförsäkring |
AVDELNING III |
TILLSYN ÖVER FÖRSÄKRINGS- OCH ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG SOM INGÅR I EN GRUPP |
KAPITEL I |
Grupptillsyn: definitioner, tillämpliga fall, tillämpningsområde och nivåer |
AVSNITT 1 |
Definitioner |
AVSNITT 2 |
Tillämpningsområde |
AVSNITT 3 |
Nivåer |
KAPITEL II |
Finansiell ställning |
AVSNITT 1 |
Solvens på gruppnivå |
Underavsnitt 1 |
Allmänna bestämmelser |
Underavsnitt 2 |
Val av beräkningsmetod och allmänna principer |
Underavsnitt 3 |
Tillämpning av beräkningsmetoderna |
Underavsnitt 4 |
Beräkningsmetoder |
Underavsnitt 5 |
Tillsyn över solvens på gruppnivå för försäkrings- och återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag |
Underavsnitt 6 |
Tillsyn över solvens på gruppnivå för grupper med centraliserad riskhantering |
AVSNITT 2 |
Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp |
AVSNITT 3 |
Riskhantering och internkontroll |
KAPITEL III |
Åtgärder för att underlätta grupptillsynen |
KAPITEL IV |
Tredjeländer |
KAPITEL V |
Försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet |
AVDELNING IV |
REKONSTRUKTION OCH LIKVIDATION AV FÖRSÄKRINGSFÖRETAG |
KAPITEL I |
Tillämpningsområde och definitioner |
KAPITEL II |
Rekonstruktionsåtgärder |
KAPITEL III |
Likvidationsförfaranden |
KAPITEL IV |
Gemensamma bestämmelser |
AVDELNING V |
ANDRA BESTÄMMELSER |
AVDELNING VI |
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER |
KAPITEL I |
Övergångsbestämmelser |
AVSNITT 1 |
Försäkring |
AVSNITT 2 |
Återförsäkring |
AVSNITT 3 |
Försäkring och återförsäkring |
KAPITEL II |
Slutbestämmelser |
BILAGA I |
SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER |
A. |
Klassificering av risker i klasser |
B. |
Beteckningar på auktorisationer beviljade för mer än en försäkringsklass |
BILAGA II |
LIVFÖRSÄKRINGSKLASSER |
BILAGA III |
FÖRETAGSFORMER |
A. |
Företagsformer för skadeförsäkringsföretag |
B. |
Företagsformer för livförsäkringsföretag |
C. |
Former för återförsäkringsföretag |
BILAGA IV |
STANDARDFORMEL FÖR SOLVENSKAPITALKRAVET (SCR) |
1. |
Beräkning av det primära solvenskapitalkravet |
2. |
Beräkning av teckningsriskmodulen för skadeförsäkring |
3. |
Beräkning av teckningsriskmodulen för livförsäkring |
4. |
Beräkning av marknadsriskmodulen |
BILAGA V |
GRUPPER AV SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER ENLIGT ARTIKEL 159 |
BILAGA VI |
|
Del A |
Upphävda direktiv med senare ändringar (enligt artikel 310) |
Del B |
Förteckning över tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning (som det hänvisas till i artikel 310) |
BILAGA VII |
JÄMFÖRELSETABELL |
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM UPPTAGANDE OCH UTÖVANDE AV VERKSAMHET MED DIREKT FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING
KAPITEL I
Syfte, tillämpningsområde och definitioner
Avsnitt 1
Syfte och tillämpningsområde
Artikel 1
Syfte
Genom detta direktiv fastställs bestämmelser avseende
rätten att inom gemenskapen starta och bedriva självständig direkt försäkrings- och återförsäkringsverksamhet,
tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsgrupper,
rekonstruktion och likvidation av direktförsäkringsföretag.
Artikel 2
Tillämpningsområde
Detta direktiv ska tillämpas på företag som är verksamma med direkt liv- och skadeförsäkring och som är etablerade inom en viss medlemsstat eller som vill etablera sig där.
Det ska också, med undantag av avdelning IV, tillämpas på återförsäkringsföretag som uteslutande bedriver återförsäkringsverksamhet och som är etablerade inom en medlemsstats territorium eller som önskar etablera sig där.
När det gäller skadeförsäkringar ska detta direktiv omfatta verksamhet i de klasser som anges i bilaga I del A. I punkt 1 första stycket ska med ”skadeförsäkring” även avses verksamhet som utgör assistans för personer som råkar i svårigheter under resa, när de befinner sig utanför sin hemort eller sin stadigvarande bostad. Verksamheten ska bestå i att mot förskottsbetald premie tillhandahålla försäkringstagaren omedelbar hjälp i enlighet med ett avtal som täcker de svårigheter som försäkringstagaren utsätts för på grund av en oförutsedd händelse i de olika fall och under de olika omständigheter som anges i avtalet.
Hjälpen kan bestå av kontanta medel eller serviceförmåner. De senare kan också tillhandahållas med hjälp av försäkringsgivarens egen personal och utrustning.
Assistansverksamhet ska inte täcka fordonsservice, underhåll, uppföljningstjänster eller enbart angivande att assistans tillhandahålles i egenskap av mellanhand eller tillhandahållande av assistans i sådan egenskap.
När det gäller livförsäkringar ska detta direktiv omfatta:
Följande livförsäkringsverksamheter, när dessa grundar sig på avtal:
Livförsäkring som omfattar kapitalförsäkring för livsfall och/eller dödsfall, livförsäkring med återbetalning av erlagda premier, försäkring som utfaller vid äktenskaps ingående och försäkring som utfaller vid födelsen.
Livräntor.
Tilläggsförsäkring som tecknas för att komplettera livförsäkring, särskilt försäkring mot personskada inklusive arbetsoförmåga, försäkring mot dödsfall på grund av olyckshändelse och försäkring mot invaliditet förorsakad av olyckshändelse eller sjukdom.
Den typ av permanenta, inte uppsägningsbara sjukförsäkring som finns i Irland och i Förenade Kungariket.
Följande verksamhetsformer, när dessa grundar sig på avtal och i den utsträckning de är föremål för tillsyn av de myndigheter som svarar för tillsynen av privat försäkringsverksamhet:
Verksamhet som innebär inrättande av medlemssammanslutningar för gemensam kapitalisering av bidragen och för fördelning av därigenom uppbyggda medel bland de överlevande eller förmånstagare till den avlidne (tontiner).
Verksamhet avseende inlösning (”capital redemption”) grundad på försäkringstekniska beräkningar, som omfattar förpliktelser med fastställd varaktighet och beloppsstorlek mot inbetalning av ett engångsbelopp eller fastställda periodiska inbetalningar.
Förvaltning av pensionsfonder som omfattar förvaltning av placeringar, speciellt av tillgångar för täckning av reserverna i de verksamhetsenheter som svarar för betalningar vid dödsfall, under försäkringstagarnas livstid eller i händelse av nedläggning eller inskränkning av verksamhetskälla.
Verksamhet som avses i led iii, när den är förenad med försäkring för värdesäkring av kapital eller betalning av minimiränta.
Verksamhet som bedrivs av livförsäkringsföretag som avses i kapitel 1 avdelning 4 i bok IV av den franska ”Code des assurances”.
Verksamhet som relateras till livslängd och som regleras i lagstiftningen rörande socialförsäkring, i den mån som sådan verksamhet bedrivs eller förvaltas på egen risk av livförsäkringsföretag i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat.
Avsnitt 2
Undantag från tillämpningsområdet
Underavsnitt 1
Allmänt
Artikel 3
Lagfästa system
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.3 c ska detta direktiv inte tillämpas på direkt försäkring som omfattas av ett lagfäst socialförsäkringssystem.
Artikel 4
Undantag från tillämpningsområdet beroende på storlek
Utan att det påverkar artikel 3 och artiklarna 5–10 ska detta direktiv inte tillämpas på ett försäkringsbolag som uppfyller samtliga följande villkor:
Företagets årligen tecknade bruttopremieinkomster överstiger inte ►M10 5 400 000 EUR ◄ .
Företagets totala försäkringstekniska avsättningar brutto inklusive belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag enligt artikel 76, överstiger inte ►M10 26 600 000 EUR ◄ .
Om företaget ingår i en grupp och gruppens totala försäkringstekniska avsättningar, inklusive de belopp som kan återvinnas brutto enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger ►M10 26 600 000 EUR ◄ .
Företagets verksamhet omfattar inte försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet som täcker försäkringsrisker avseende åtagande av ansvar, kredit- och borgensförbindelser, såvida de inte utgör underordnade risker enligt artikel 16.1.
Företagets verksamhet omfattar inte återförsäkringsverksamhet som överstiger de tecknade bruttopremieinkomsterna med mer än ►M10 600 000 EUR ◄ , eller de försäkringstekniska avsättningarna brutto av belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag med mer än ►M10 2 700 000 EUR ◄ , eller de tecknade bruttopremieinkomsterna med mer än 10 % eller de försäkringstekniska avsättningarna brutto av belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag med mer än 10 %.
Detta direktiv ska upphöra att gälla för de försäkringsföretag för vilka tillsynsmyndigheten har fastslagit att samtliga följande villkor är uppfyllda:
Inget av de tröskelbelopp som nämns i punkt 1 har överskridits under de föregående tre på varandra följande åren.
Inget av de tröskelbelopp som anges i punkt 1 förväntas överskridas inom de följande fem åren.
Så länge det berörda försäkringsföretaget fortsätter att bedriva verksamhet enligt artiklarna 145-149 ska punkt 1 i den här artikeln inte gälla.
Underavsnitt 2
Skadeförsäkring
Artikel 5
Verksamhet
När det gäller skadeförsäkringsverksamhet ska detta direktiv inte gälla följande:
Verksamhet avseende ”capital redemption” såsom denna definieras i enskilda medlemsstaters lagstiftning.
Verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där förmånerna varierar med tillgången på medel, medan bidragen från medlemmarna utgörs av ett fast belopp.
Verksamhet som utövas av sammanslutningar som inte är juridiska personer och vars ändamål är att tillhandahålla medlemmarna ömsesidig försäkring utan betalning av premier eller upprättande av försäkringstekniska avsättningar.
Exportkreditförsäkring för statens räkning eller med statlig garanti eller med staten som försäkringsgivare.
Artikel 6
Assistans
Detta direktiv ska inte tillämpas på assistans som uppfyller samtliga följande villkor:
Assistans tillhandahålls i händelse av olyckor eller maskinhaverier med vägfordon när olyckorna eller maskinhaverierna inträffar inom den medlemsstat där försäkringsgivaren är verksam.
Ansvaret för assistansen är begränsat till följande tjänster:
Maskinskadeservice på platsen, som i de flesta fall utförs av försäkringsgivaren med hjälp av egen personal och utrustning.
Bortforsling av fordon till närmaste eller lämpligaste ställe där reparation kan utföras och eventuell samtidig transport, normalt med samma färdmedel, av förare och passagerare till närmaste plats från vilken de kan fortsätta sin resa på annat sätt.
Transport av fordonet, om bestämmelser beträffande sådan transport utfärdats av den hemmedlemsstat där försäkringsgivaren är verksam, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, till dessa personers hem eller till platsen för deras avresa eller till det ursprungliga resmålet inom samma stat.
Assistansen utförs inte av ett företag för vilket bestämmelserna i detta direktiv gäller.
Artikel 7
Ömsesidiga företag
Detta direktiv ska inte gälla ömsesidiga företag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet och som med andra ömsesidiga företag har ingått avtal, som omfattar full återförsäkring av ingångna försäkringsavtal eller som innebär att acceptföretaget inträder i det överlåtande företagets förpliktelser enligt försäkringsavtalen. I sådant fall ska acceptföretaget omfattas av bestämmelserna i detta direktiv.
Artikel 8
Institut
Detta direktiv gäller inte nedanstående institut som bedriver skadeförsäkringsverksamhet, såvida inte deras stadgar eller tillämplig lag ändras med avseende på deras behörighet:
I Danmark, Falck Danmark.
I Tyskland, följande halvstatliga institut:
”Postbeamtenkrankenkasse”.
”Krankenversorgung der Bundesbahnbeamten”.
I Irland, ”Voluntary Health Insurance Board”.
I Spanien, ”Consorcio de Compensación de Seguros”.
Underavsnitt 3
Livförsäkring
Artikel 9
Tjänster och verksamheter
När det gäller livförsäkringsverksamhet ska detta direktiv inte tillämpas på följande:
Verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där förmånerna varierar med tillgången på medel, medan bidragen från medlemmarna utgörs av ett fastställt belopp.
Verksamhet som bedrivs av andra organisationer än företag som avses i artikel 2, och som har till ändamål att tillhandahålla förmåner för anställda eller självständiga näringsidkare, som är knutna till ett företag eller grupp av företag eller till en viss bransch eller grupp av branscher, i händelse av dödsfall eller överlevnad eller vid nedläggning eller inskränkning av verksamhetskällan, oavsett om de åtaganden som verksamheten omfattar vid varje tillfälle helt motsvaras av de försäkringsmatematiska avsättningarna.
Pensionsverksamhet inom sådana pensionsförsäkringsföretag som avses i den finska lagen om pensioner för arbetstagare (TyEL) eller annan finsk lagstiftning på området, under förutsättning att
pensionsförsäkringsbolag, som enligt finsk lag redan är skyldiga att ha särskild bokföring och förvaltning för sin pensionsverksamhet, från den 1 januari 1995 bildar särskilda bolag eller andra rättssubjekt för att bedriva den verksamheten, och
de finska myndigheterna på ett icke-diskriminerande sätt tillåter alla medborgare och företag från medlemsstater att enligt finsk lag bedriva sådan verksamhet som anges i artikel 2, och som omfattas av detta undantag, antingen genom ägande eller deltagande i befintliga försäkringsbolag eller bolagsgrupper eller genom bildande av eller deltagande i nya försäkringsbolag eller bolagsgrupper, däribland pensionsförsäkringsbolag.
Artikel 10
Organisationer, företag och institut
När det gäller livförsäkringar ska detta direktiv inte tillämpas på följande organisationer, företag och institut:
Organisationer som tillhandahåller försäkringsförmåner endast vid dödsfall och där storleken av förmånerna inte överstiger den genomsnittliga begravningskostnaden för en avliden eller där förmånerna utgår genom serviceförmåner.
”Versorgungsverband deutscher Wirtschaftsorganisationen” i Tyskland, såvida inte dess stadgar ändras med avseende på omfattningen av dess behörighet.
”Consorcio de Compensación de Seguros” i Spanien, såvida inte dess stadgar ändras vad avser omfattningen av dess verksamhet eller behörighet.
Underavsnitt 4
Återförsäkring
Artikel 11
Återförsäkring
När det gäller återförsäkring ska detta direktiv inte tillämpas på sådan återförsäkringsverksamhet som utförs eller till fullo garanteras av en medlemsstats regering, när denna regering av skäl som är av betydande allmänt intresse uppträder som återförsäkringsgivare i sista hand, inbegripet under omständigheter när detta krävs på grund av att situationen på marknaden gör det i praktiken omöjligt att erhålla adekvat återförsäkringsskydd på affärsmässiga grunder.
Artikel 12
Återförsäkringsföretag som upphör med sin verksamhet
Avsnitt 3
Definitioner
Artikel 13
Definitioner
I detta direktiv gäller följande definitioner:
försäkringsföretag: ett företag som tillhandahåller direkt liv- eller skadeförsäkring och som har fått auktorisation enligt artikel 14.
captivebolag för försäkring: ett försäkringsföretag som ägs endera av ett finansiellt företag annat än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag enligt artikel 212.1 c eller av ett icke-finansiellt företag, och som syftar till att erbjuda försäkringsskydd uteslutande för risker i det företag eller de företag som captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den grupp som captivebolaget är en del av.
försäkringsföretag i tredjeland: ett företag som, om dess huvudkontor var beläget i gemenskapen, skulle behöva auktorisation för ett försäkringsföretag i enlighet med artikel 14.
återförsäkringsföretag: ett företag som har fått auktorisation enligt artikel 14 för att bedriva återförsäkringsverksamhet.
captivebolag för återförsäkring: ett återförsäkringsföretag som ägs endera av ett finansiellt företag annat än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag enligt artikel 212.1 c eller av ett icke-finansiellt företag, och som syftar till att erbjuda återförsäkringsskydd uteslutande för risker i det företag eller de företag som captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den grupp som captivebolaget är en del av.
återförsäkringsföretag i tredjeland: ett företag som, om dess huvudkontor var beläget i gemenskapen, skulle behöva auktorisation för ett återförsäkringsföretag i enlighet med artikel 14.
återförsäkring: något av följande:
Den verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett annat återförsäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.
När det gäller den grupp av samverkande försäkringsgivare som uppträder under namnet Lloyd's: verksamhet som består i att ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag än Lloyd's övertar risker som överlåts av en medlem av Lloyd's.
Ett återförsäkringsföretags tillhandahållande av säkerheter för ett institut som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 ( 1 ).
hemmedlemsstat: något av följande:
Vid skadeförsäkring: den medlemsstat där det försäkringsföretag som försäkrar risken har sitt huvudkontor,
Vid livförsäkring: den medlemsstat där det försäkringsföretag som svarar för åtagandet har sitt huvudkontor.
Vid återförsäkring: den medlemsstat där återförsäkringsföretaget har sitt huvudkontor.
värdmedlemsstat: den medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har en filial eller tillhandahåller tjänster. För livförsäkring och skadeförsäkring avses med den medlemsstat som tillhandahåller tjänster medlemsstaten för åtagandet eller medlemsstaten där risken är belägen, när åtagandet eller risken täcks av ett försäkringsföretag eller en filial i en annan medlemsstat.
tillsynsmyndighet: den eller de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
filial: en agentur eller en filial till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är belägen i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten.
etableringsställe: ett företags huvudkontor eller någon av dess filialer.
medlemsstat där risken är belägen: något av följande:
Den medlemsstat i vilken egendomen är belägen, när försäkringen avser antingen byggnad eller byggnad och dess innehåll, till den del byggnaden och innehållet täcks av samma försäkring.
Den medlemsstat där registrering skett, när försäkringen avser fordon av något slag.
Den medlemsstat där försäkringstagaren tecknat försäkring, när försäkringen har en giltighetstid av fyra månader eller mindre och omfattar rese- eller semesterrisker, oberoende av försäkringsklass.
I alla fall som inte uttryckligen täcks av leden a, b eller c, den medlemsstat där något av följande är beläget:
Försäkringstagarens stadigvarande bostad eller
om försäkringstagaren är en juridisk person, denne försäkringstagares etableringsställe för vilket avtalet gäller.
medlemsstat för åtagandet: den medlemsstat där något av följande är beläget:
Försäkringstagarens stadigvarande bostad.
Om försäkringstagaren är en juridisk person, denne försäkringstagares etableringsställe för vilket avtalet gäller.
moderföretag: ett moderföretag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG.
dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG, inbegripet dotterföretag till sådana företag.
nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade genom kontroll, eller ägarintresse, eller en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till en och samma person.
kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag enligt vad som anges i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG eller ett liknande förhållande mellan en fysisk eller juridisk person och ett företag.
transaktion inom gruppen: en transaktion där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag direkt eller indirekt förlitar sig på ett annat företag inom samma grupp, eller på en fysisk eller juridisk person som har en nära koppling till företag inom denna grupp, för att fullgöra ett åtagande, oavsett om det är kontraktsbundet eller inte och oavsett om det innebär en betalning eller inte.
ägarintresse: ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.
kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller som möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget.
reglerad marknad: något av följande:
Vad gäller en marknad belägen i en medlemsstat: en reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.14 i direktiv 2004/39/EG.
Vad gäller en marknad belägen i tredjeland: en finansiell marknad som uppfyller följande villkor:
Den är godkänd av försäkringsföretagets hemmedlemsstat och uppfyller krav som är jämförbara med kraven i direktiv 2004/39/EG.
De finansiella instrument som omsätts på denna marknad är av en kvalitet som är jämförbar med kvaliteten hos de instrument som omsätts på den reglerade marknaden, eller de reglerade marknaderna, i hemmedlemsstaten.
nationell byrå: en sådan nationell försäkringsbyrå som definieras i artikel 1.3 i direktiv 72/166/EEG.
nationell garantifond: ett sådant organ som avses i artikel 1.4 i direktiv 84/5/EEG.
finansiellt företag: någon av följande enheter:
Ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller ett företag som tillhandahåller tjänster anknutna till bankverksamhet enligt definitionen i artikel 4.1, 4.5 och 4.21 i direktiv 2006/48/EG.
Försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag i den mening som avses i artikel 212.1 f.
Ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG.
Ett blandat finansiellt holdingföretag enligt definitionen i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG;
specialföretag: ett företag, annat än ett befintligt försäkrings- eller återförsäkringsföretag, oavsett om det är ett eget bolag eller ej, som övertar risker från försäkrings- eller återförsäkringsföretag och till fullo finansierar sin exponering för sådana risker genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan finansieringsmekanism där återbetalningsrättigheterna för dem som tillhandahåller sådana lån eller en sådan finansieringsmekanism är efterställda ett sådant företags återförsäkringsskyldigheter.
stora risker:
risker som anges i klasserna 4, 5, 6, 7, 11 och 12 i del A i bilaga I.
risker som anges i klasserna 14 och 15 i del A i bilaga I, i fall då försäkringstagaren yrkesmässigt bedriver industriell eller kommersiell verksamhet eller är verksam i något av de fria yrkena, och riskerna avser sådan verksamhet.
risker som anges i klasserna 3, 8, 9, 10, 13 och 16 i del A i bilaga I, om försäkringstagaren överskrider gränserna för åtminstone två av följande kriterier:
Balansomslutning: ►M10 6 600 000 EUR ◄ i tillgångar.
Genomsnittligen 250 anställda under räkenskapsåret.
Ifall försäkringstagaren tillhör en företagsgrupp för vilken det upprättas sammanställd redovisning enligt direktiv 83/349/EEG ska den sammanställda redovisningen ligga till grund för tillämpning av de kriterier som anges i första stycket led c.
Medlemsstaterna får till den i första stycket led c beskrivna riskkategorin hänföra sådana risker som försäkras av yrkessammanslutningar, samriskföretag (”joint ventures”) eller tillfälliga sammanslutningar.
uppdragsavtal: en överenskommelse i någon form mellan ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och en tjänsteleverantör, oavsett om denne står under tillsyn eller ej, enligt vilken tjänsteleverantören utför en process, tjänst eller verksamhet, direkt eller genom underentreprenad, som annars skulle ha utförts av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget självt.
funktion: inom ett företagsstyrningssystem, intern kapacitet att utföra konkreta uppgifter; ett företagsstyrningssystem inbegriper riskhanteringsfunktionen, funktionen för regelefterlevnad, internrevisionsfunktionen och aktuariefunktionen.
teckningsrisk: risken för förlust eller negativ förändring avseende försäkringsförpliktelsens värde till följd av felaktiga tariffer och antaganden om avsättningar.
marknadsrisk: risken för förlust eller negativ förändring avseende den finansiella ställningen som direkt eller indirekt orsakas av svängningar i nivån eller volatiliteten när det gäller marknadspriserna för tillgångar, skulder och finansiella instrument.
kreditrisk: risken för förlust eller negativ förändring avseende den finansiella ställningen till följd av svängningar i kreditvärdigheten hos emittenter, motparter och gäldenärer för vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerade i form av motparts- eller spreadrisker eller koncentrationer av marknadsrisker.
kvalificerad central motpart: en central motpart som antingen auktoriserats i enlighet med artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 ( 3 ) eller erkänts i enlighet med artikel 25 i den förordningen,
operativ risk: risken för förlust till följd av att interna rutiner visat sig otillräckliga eller fallerat, orsakad av personal eller system eller av externa händelser
likviditetsrisk: risken för att försäkrings- och återförsäkringsföretag inte kan avyttra placeringar och andra tillgångar för att uppfylla sina finansiella åtaganden när de förfaller till betalning.
koncentrationsrisk: varje riskexponering som kan leda till en förlust som är så stor att den kan hota ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvens eller finansiella ställning.
riskreduceringstekniker: varje teknik som gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretag att överföra vissa eller samtliga risker som de är exponerade för till någon annan part.
diversifieringseffekter: reducering av riskexponeringen för försäkrings- och återförsäkringsföretag och -grupper till följd av att de diversifierar sin verksamhet, eftersom ett negativt resultat i fråga om en risk kan kompenseras av ett gynnsammare resultat när det gäller en annan risk, om dessa risker inte är fullständigt korrelerade.
prognostiserad sannolikhetsfördelning: en matematisk funktion som anger ett värde för sannolikheten av att en omfattande uppsättning av sinsemellan ömsesidigt uteslutande kommande händelser kommer att förverkligas.
riskmått: en matematisk funktion som tilldelar ett penningbelopp till en given prognostiserad sannolikhetsfördelning och som ökar monotont med risknivån för den exponering som ligger till grund för sannolikhetsfördelningen.
externt ratinginstitut eller ECAI: ett kreditvärderingsinstitut som är registrerat eller certifierat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 ( 4 ) eller en centralbank som utfärdar kreditbetyg som inte omfattas av den förordningen.
KAPITEL II
Startande av verksamhet
Artikel 14
Auktorisationsprincipen
Följande företag ska ansöka om sådan auktorisation som avses i punkt 1 hos tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten:
Varje företag som etablerar sitt huvudkontor inom denna medlemsstats territorium.
Varje försäkringsföretag som, efter att ha beviljats auktorisation enligt punkt 1, önskar utvidga sin verksamhet till en hel försäkringsklass eller till andra klasser än de för vilka det redan är auktoriserat.
Artikel 15
Auktorisationens räckvidd
En auktorisation enligt artikel 14 ska beviljas för en viss klass av direktförsäkringar som förtecknas i del A i bilaga I eller i bilaga II. Den ska omfatta hela försäkringsklassen, såvida inte sökanden önskar försäkra endast vissa risker inom försäkringsklassen.
Risker i en viss klass får inte ingå i annan klass annat än i fall som anges i artikel 16.
Auktorisation får beviljas för verksamhet i två eller flera klasser om en medlemsstats nationella lagstiftning medger att verksamhet i dessa klasser bedrivs samtidigt.
När det gäller skadeförsäkringar får medlemsstaterna bevilja auktorisation för de grupper av klasser som anges i del B i bilaga I.
Tillsynsmyndigheterna får begränsa den begärda auktorisationen för en försäkringsklass till sådan verksamhet som anges i den verksamhetsplan som avses i artikel 23.
När det gäller återförsäkring ska auktorisation beviljas för återförsäkringsverksamhet på skadeförsäkrings- eller livförsäkringsområdet eller för alla slag av återförsäkringsverksamhet.
Ansökan om auktorisation ska behandlas med beaktande av den verksamhetsplan som ska läggas fram enligt artikel 18.1 c och av uppfyllandet av de auktorisationskrav som fastställts av den medlemsstat i vilken auktorisationen söks.
Artikel 16
Underordnade risker
Ett försäkringsföretag som beviljats auktorisation för en huvudrisk tillhörande en viss klass eller grupp av klasser enligt bilaga I får också försäkra risker som ingår i en annan klass utan att särskild auktorisation erfordras för dessa risker, förutsatt att riskerna uppfyller samtliga nedanstående villkor:
De hör samman med huvudrisken.
De avser det försäkringsobjekt som skyddas mot huvudrisken.
De täcks av det försäkringsavtal som omfattar huvudrisken.
Genom undantag från punkt 1 får sådana risker som ingår i klasserna 14, 15 och 17 under del A i bilaga I inte betraktas som underordnade risker till andra klasser.
Dock får rättsskyddsförsäkring enligt klass 17 betraktas som en underordnad risk till klass 18, när de villkor som anges i punkt 1 samt ett av följande villkor är uppfyllda:
Huvudrisken hänför sig uteslutande till assistans för personer som hamnar i svårigheter under resa eller vid vistelse utanför sin hemort eller sin stadigvarande bostad.
Försäkringen avser tvister eller risker som härrör från eller har samband med användning av havsgående fartyg.
Artikel 17
Företagsform för försäkrings- och återförsäkringsföretag
Artikel 18
Villkor för auktorisation
Hemmedlemsstaterna ska kräva att varje företag som ansöker om auktorisation ska,
när det gäller försäkringsföretag, begränsa sin verksamhet till försäkringsområdet och verksamhet som är direkt anknuten till detta område med uteslutande av all annan affärsverksamhet,
när det gäller återförsäkringsföretag, begränsa sin verksamhet till återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet; i detta krav kan inrymmas en holdingbolagsfunktion och verksamheter som avser verksamheter inom den finansiella sektorn i den mening som avses i artikel 2.8 i direktiv 2002/87/EG,
förete en verksamhetsplan i enlighet med artikel 23,
ha medräkningsbart primärkapital som täcker den absolut lägsta nivå på minimikapitalkravet som föreskrivs i artikel 129.1 d,
styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna ha en medräkningsbar kapitalbas som täcker solvenskapitalkravet enligt artikel 100,
styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna ha medräkningsbart primärkapital som täcker minimikapitalkravet enligt artikel 128,
styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna följa det företagsstyrningssystem som avses i kapitel IV avsnitt 2,
när det gäller skadeförsäkring, meddela namn och adress på alla skaderegleringsrepresentanter som utses i enlighet med artikel 4 i direktiv 2000/26/EG i varje medlemsstat utom i den medlemsstat där auktorisationen söks, om de risker som ska täckas klassificeras i klass 10 under del A i bilaga I till det här direktivet, med undantag för fraktförares ansvar.
Ett försäkringsföretag, som ansöker om auktorisation att utvidga sin verksamhet till andraklasser eller att utvidga en auktorisation som endast täcker vissa risker inom en försäkringsklass, ska förete en verksamhetsplan enligt artikel 23.
Företaget ska dessutom kunna visa att det har en medräkningsbar kapitalbas som täcker de solvens- och minimikapitalkrav som föreskrivs i artikel 100 första stycket och artikel 128.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska ett försäkringsföretag som bedriver livförsäkringsverksamhet och söker auktorisation enligt artikel 73 för att utvidga sitt verksamhetsområde till någon eller några av de försäkringsrisker som avses i klasserna 1 eller 2 i del A i bilaga I visa att det:
innehar medräkningsbart primärkapital som motsvarar den absolut lägsta nivå på minimikapitalkraven för livförsäkringsföretag och för skadeförsäkringsföretag som anges i artikel 129.1 d,
förbinder sig att under sin verksamhet uppfylla de finansiella minimikrav som avses i artikel 74.3.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska ett försäkringsföretag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet avseende försäkringsrisker som anges i klasserna 1 eller 2 i del A i bilaga I och söker auktorisation enligt artikel 73 för att utvidga sitt verksamhetsområde till livförsäkringsrisker visa att det:
innehar medräkningsbart primärkapital som motsvarar den absolut lägsta nivå på minimikapitalkraven för livförsäkringsföretag och för skadeförsäkringsföretag som anges i artikel 129.1 d,
förbinder sig att under sin verksamhet uppfylla de finansiella minimikrav som avses i artikel 74.3.
Artikel 19
Nära förbindelser
Om det finns nära förbindelser mellan försäkrings- eller återförsäkringsföretaget och andra fysiska eller juridiska personer ska tillsynsmyndigheterna endast bevilja auktorisation om dessa förbindelser inte hindrar dem från att utöva en effektiv tillsyn.
Tillsynsmyndigheterna ska vägra auktorisation om lagar eller andra författningar i ett tredjeland, som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer med vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har nära förbindelser, eller svårigheter vid tillämpningen av dessa författningar, hindrar dem från att utöva en effektiv tillsyn.
Tillsynsmyndigheterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretagen förser dem med erforderliga uppgifter för att de fortlöpande ska kunna övervaka att bestämmelserna i första stycket efterlevs.
Artikel 20
Försäkringsföretags och återförsäkringsföretags huvudkontor
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretags huvudkontor ska vara belägna i samma medlemsstat som deras stadgeenliga säten.
Artikel 21
Försäkringsvillkor och premietariffer
Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande av eller regelbunden underrättelse om allmänna och särskilda försäkringsvillkor, premietariffer, försäkringstekniska grunder som särskilt använts för beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar, eller formulär och andra tryckta handlingar som företaget avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagare eller cedent- eller retrocedentföretag.
För livförsäkringar och uteslutande i syfte att kontrollera efterlevnaden av nationella bestämmelser rörande försäkringsmatematiska principer, får hemmedlemsstaten dock kräva regelbunden underrättelse om de försäkringstekniska grunder som använts vid beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar. Detta krav ska inte utgöra en förutsättning för att ett livförsäkringsföretag ska beviljas auktorisation.
Artikel 22
Marknadens ekonomiska behov
Medlemsstaterna får inte kräva att en ansökan om auktorisation ska behandlas med hänsyn till marknadens ekonomiska behov.
Artikel 23
Verksamhetsplan
Den verksamhetsplan som avses i artikel 18.1 c ska innehålla uppgifter eller dokumentation om följande:
Beskaffenheten av de risker eller åtaganden som det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget avser att täcka.
De slag av återförsäkringsåtgärder som återförsäkringsföretaget avser att avtala om med cedentföretag.
Grundprinciperna för återförsäkring och retrocession.
De poster i primärkapitalet som motsvarar den lägsta nivån på minimikapitalkravet.
Uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration och övriga nödvändiga företagsfunktioner; för ändamålet avsatta medel och, om de risker som ska täckas klassificeras enligt klass 18 i del A i bilaga I, de resurser som står till försäkringsföretagets förfogande för tillhandahållande av den utlovade assistansen.
Utöver de krav som anges i punkt 1 ska planen, beträffande de tre första räkenskapsåren, omfatta följande:
En prognos för balansräkningen.
Skattningar av det framtida solvenskapitalkravet enligt kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 1 som utarbetats på grundval av den prognos för balansräkningen som avses i led a samt den beräkningsmetod som använts för denna skattning.
Skattningar av det framtida minimikapitalkravet enligt artiklarna 128 och 129 som utarbetats på grundval av den prognos för balansräkningen som avses i led a samt den beräkningsmetod som använts för denna skattning.
Skattningar av storleken på de medel som är avsedda att täcka försäkringstekniska avsättningar, minimikapitalkrav och solvenskapitalkrav.
När det gäller skadeförsäkring och återförsäkring även följande:
Skattningar av driftskostnader utöver uppbyggnadskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner.
Skattningar av premier eller bidrag och kostnader för försäkringsfall.
När det gäller livförsäkring ska även en detaljerad prognos lämnas över intäkter och kostnader avseende direkt försäkring samt mottagen och avgiven återförsäkring.
Artikel 24
Aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska inte bevilja ett företag auktorisation för försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet förrän de har fått information om vilka aktieägare eller medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har kvalificerade innehav, och om storleken av dessa innehav.
Dessa myndigheter ska vägra auktorisation om de, med hänsyn till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, bedömer att kompetensen hos aktieägare eller medlemmar inte är tillfredsställande.
Vid tillämpning av punkt 1 i ska hänsyn tas till rösträtter enligt artiklarna 9 och 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad ( 5 ) samt villkoren för sammanläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direktivet.
Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som värdepappersföretag eller kreditinstitut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt att dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens förvaltning och dels avyttras inom ett år efter förvärvet.
Artikel 25
Avslag på auktorisationsansökan
Varje beslut om avslag på en ansökan om auktorisation ska åtföljas av en närmare motivering som ska tillställas det berörda företaget.
Varje medlemsstat ska se till att ett beslut om avslag på en ansökan om auktorisation kan prövas i domstol.
Sådan rätt till domstolsprövning ska även finnas i de fall där tillsynsmyndigheterna inte behandlat en ansökan om auktorisation inom sex månader från den dag då ansökan mottogs.
Artikel 25a
Anmälan och offentliggörande av auktorisation eller återkallande av auktorisation
Varje auktorisation eller återkallande av en auktorisation ska anmälas till Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 ( 6 ). Namnet på varje försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag som beviljats auktorisation ska föras in på en förteckning. Eiopa ska offentliggöra denna förteckning på sin webbplats och hålla den uppdaterad.
Artikel 26
Samråd med myndigheter i andra medlemsstater
Samråd med tillsynsmyndigheterna i någon av de andra berörda medlemsstaterna ska genomföras innan auktorisation beviljas för något av följande företag:
Dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i den medlemsstaten.
Dotterföretag till moderföretaget till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i den medlemsstaten.
Ett företag som står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i den medlemsstaten.
Samråd med de myndigheter i en berörd medlemsstat som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut eller värdepappersföretag ska genomföras innan auktorisation beviljas för något av följande försäkrings- eller återförsäkringsföretag:
Dotterföretag till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.
Dotterföretag till moderföretaget till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.
Ett företag som står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.
De relevanta myndigheter som avses i punkterna 1 och 2 ska samråda med varandra särskilt när de bedömer lämpligheten hos aktieägarna och alla personer som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner och som ingår i ledningen för en annan enhet i samma grupp.
De ska till varandra överlämna alla de uppgifter om lämpligheten hos aktieägarna och alla personer som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner, som är relevanta för övriga berörda behöriga myndigheter när det gäller att bevilja auktorisation samt fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda verksamhetsvillkor.
KAPITEL III
Tillsynsmyndigheter och allmänna regler
Artikel 27
Tillsynens huvudsyfte
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har tillgång till de medel som krävs, och att de har relevant expertkompetens, kapacitet och mandat för att uppnå tillsynens huvudsyfte, nämligen skyddet av försäkrings- och förmånstagare.
Artikel 28
Finansiell stabilitet och procyklikalitet
Utan att det påverkar huvudsyftet med tillsynen enligt artikel 27, ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna vid utövandet av sina allmänna uppgifter tar vederbörlig hänsyn till de potentiella effekter som deras beslut kan komma att få för de berörda finanssystemens stabilitet i Europeiska unionen, särskilt i krissituationer, med hänsyn till den information som finns tillgänglig vid tillfället i fråga.
I tider av exceptionella rörelser på finansmarknaderna ska tillsynsmyndigheterna ta hänsyn till de potentiellt procykliska effekterna av sina åtgärder.
Artikel 29
Allmänna principer för tillsynen
I de förslag till tekniska standarder för tillsyn som överlämnats av Eiopa i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010, de förslag till tekniska standarder för genomförande som lagts fram i enlighet med artikel 15 i den förordningen och de riktlinjer och rekommendationer som utfärdats i enlighet med artikel 16 i samma förordning ska proportionalitetsprincipen beaktas så att detta direktiv tillämpas proportionerligt, särskilt när det gäller små försäkringsföretag.
Artikel 30
Tillsynsmyndigheter och tillsynens omfattning
Finansiell tillsyn enligt punkt 1 ska omfatta kontroll avseende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets hela verksamhet, inbegripet dess solvens och upprättande av försäkringstekniska avsättningar, dess tillgångar och medräkningsbara kapitalbas, enligt de regler som medlemsstaten fastställt eller den praxis som tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmelser som har antagits på gemenskapsnivå.
Om det berörda försäkringsföretaget har auktorisation att försäkra risker som förts till försäkringsklass 18 i del A i bilaga I ska tillsynen utvidgas till att gälla kontroll av de resurser i tekniskt avseende som försäkringsföretaget förfogar över för att kunna utföra den assistans som det har åtagit sig att lämna, om hemmedlemsstatens lagstiftning föreskriver kontroll av sådana resurser.
Om tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där risken är belägen eller i medlemsstaten för åtagandet eller, när det gäller återförsäkringsföretag, i värdmedlemsstaten har anledning att anta att verksamheten i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag kan påverka dess finansiella sundhet, ska de informera tillsynsmyndigheterna i detta företags hemmedlemsstat.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska avgöra om företaget följer de stabilitetsprinciper som fastställs genom detta direktiv.
Artikel 31
Överblickbarhet och ansvar
Medlemsstaterna ska se till att följande information offentliggörs:
Texterna till lagar och andra författningar samt allmänna vägledningar på försäkringsrättens område.
De allmänna kriterier och metoder, inklusive de verktyg som utvecklats i enlighet med artikel 34.4, som tillämpas vid den samlade tillsynsbedömningen enligt artikel 36.
Aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av tillämpningen av stabilitetsregelverket.
Hur de valmöjligheter som ges genom detta direktiv utnyttjas.
Tillsynens syften och dess huvudsakliga funktioner och verksamhetsformer.
De uppgifter som offentliggörs enligt första stycket ska vara tillräckliga som underlag för en jämförelse mellan de metoder som används av tillsynsmyndigheterna i de olika medlemsstaterna.
Offentliggörandena ska utformas enligt ett gemensamt format och uppdateras regelbundet. Den information som det hänvisas till första stycket leden a–e ska finnas tillgänglig i varje medlemsstat på en och samma webbplats.
Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 september 2015.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Artikel 32
Förbud mot vägran att godkänna återförsäkrings- och retrocessionsavtal
Artikel 33
Tillsyn över filialer i en annan medlemsstat
Medlemsstaterna ska föreskriva att, i de fall då ett försäkrings- eller åter försäkringsföretag som är auktoriserat i en medlemsstat utövar verksamhet genom filial, tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten får, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, själva eller genom därför utsedda ombud på plats kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för den finansiella tillsynen över företaget.
Myndigheterna i den berörda värdmedlemsstaten får medverka i sådana kontroller.
Om en tillsynsmyndighet har underrättat tillsynsmyndigheterna i en värdmedlemsstat om att den kommer att utföra undersökningar på plats i enlighet med första stycket, och om den tillsynsmyndigheten är förhindrad att utföra dessa undersökningar på plats eller om dessa tillsynsmyndigheter i värdmedlemsstaten i praktiken inte har möjlighet att utöva sin rätt att delta i enlighet med andra stycket, får tillsynsmyndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.
I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 får Eiopa delta i undersökningar på plats om dessa utförs gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.
Artikel 34
Allmänna tillsynsbefogenheter
Artikel 35
Uppgifter som ska lämnas till tillsynsmyndigheterna
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag lämnar tillsynsmyndigheterna de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen med hänsyn till de tillsynsmål som fastställs i artiklarna 27 och 28. Sådana uppgifter ska minst omfatta vad som krävs för följande under genomförandet av förfarandet i artikel 36:
Bedömningen av företagens företagsstyrningssystem, den verksamhet de bedriver, de värderingsprinciper som tillämpas i solvenssammanhang, de risker företagen står inför och deras system för att hantera dessa samt, i fråga om kapital, struktur, behov och planering.
Beslut som framstår som påkallade till följd av vad som framkommit när myndigheterna utövat sina tillsynsrättigheter och -skyldigheter.
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har följande befogenheter:
Att fastställa art, omfattning och format för de uppgifter som avses i punkt 1 och som de kräver att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska lämna vid följande tillfällen:
Med i förväg fastställd periodicitet.
När i förväg definierade händelser inträffar.
Under undersökningar som gäller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags situation.
Att kräva in alla uppgifter om avtal som innehas av förmedlare eller ingåtts med tredje man.
Att begära information från externa experter, t.ex. revisorer och aktuarier.
De uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 ska omfatta följande:
Kvalitativa eller kvantitativa inslag, eller lämplig kombination av sådana.
Historiska, aktuella eller framåtblickande inslag, eller lämplig kombination av sådana.
Uppgifter från interna eller externa källor, eller lämplig kombination av sådana.
De uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 ska stå i överensstämmelse med följande principer:
De ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av det berörda företagets verksamhet, särskilt de inneboende riskerna med denna verksamhet.
De ska vara tillgängliga, fullständiga i varje väsentligt hänseende, jämförbara och konsekvent utformade över tiden.
De ska vara relevanta, tillförlitliga och förståeliga.
Om den i förväg fastställda periodicitet som avses i punkt 2 a i understiger ett år kan de berörda myndigheterna, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 129.4, begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen om
överlämnandet av dessa uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet,
uppgifterna rapporteras minst årligen.
Tillsynsmyndigheterna ska inte begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen till en frekvens som är kortare än ett år för försäkrings- och återförsäkringsföretag som utgör en del av en grupp i den mening som avses i artikel 212.1 c, såvida inte företaget på ett övertygande sätt kan påvisa för tillsynsmyndigheten att en regelbunden tillsynsrapportering till en frekvens som är kortare än ett år är olämplig med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i gruppens verksamhet.
Begränsning av den regelbundna tillsynsrapporteringen ska endast beviljas försäkrings- och återförsäkringsföretag som inte representerar mer än 20 % av en medlemsstats livförsäkrings- och skadeförsäkringsmarknad eller dess återförsäkringsmarknad, där andelen av skadeförsäkringsmarknaden grundas på bruttopremieinkomsterna och andelen av livförsäkringsmarknaden på tekniska bruttoavsättningar.
Tillsynsmyndigheterna ska prioritera de minsta företagen när de fastställer vilka företag som kan omfattas av dessa begränsningar.
De berörda tillsynsmyndigheterna får begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen eller bevilja försäkrings- och återförsäkringsföretag undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post om
överlämnandet av dessa uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet,
överlämnandet av dessa uppgifter inte är nödvändigt för den effektiva tillsynen över företaget,
undantaget inte undergräver de berörda finanssystemens stabilitet i unionen, och
företaget kan tillhandahålla dessa uppgifter på ad-hoc-basis.
Tillsynsmyndigheterna ska inte begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen för försäkrings- och återförsäkringsföretag som utgör en del av en grupp i den mening som avses i artikel 212.1 c, såvida inte företaget på ett övertygande sätt kan påvisa för tillsynsmyndigheten att en rapportering där tillgångarna redovisas post för post är olämplig med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i gruppens verksamhet och med beaktande av den finansiella stabiliteten.
Undantaget från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post ska endast beviljas försäkrings- och återförsäkringsföretag som inte representerar mer än 20 procent av en medlemsstats livförsäkrings- och skadeförsäkringsmarknad eller dess återförsäkringsmarknad, där andelen av skadeförsäkringsmarknaden grundas på bruttopremieinkomsterna och andelen av livförsäkringsmarknaden på tekniska bruttoavsättningar.
Tillsynsmyndigheterna ska ge prioritet till de minsta företagen när de fastställer vilka företag som kan omfattas av de undantagen.
Med hänsyn till tillämpningen av punkterna 6 och 7 ska tillsynsmyndigheterna, som en del av översynen av tillsynsprocessen, bedöma om överlämnandet av uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet, med beaktande av åtminstone
volymen av företagets premier och försäkringstekniska avsättningar,
volatiliteten för de anspråk och förmåner som företaget täcker,
de marknadsrisker som företagets investeringar ger upphov till,
riskkoncentrationsnivån,
det totala antalet livförsäkrings- och skadeförsäkringsklasser för vilka auktoriseringen beviljas,
eventuella effekter av förvaltningen av företagets tillgångar på den finansiella stabiliteten,
företagets system och strukturer för att tillhandahålla information för tillsynsändamål och det styrdokument som avses i punkt 5,
lämpligheten av företagets förvaltningssystem,
storleken på de kapitalbasmedel som täcker solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet,
huruvida företaget är ett captivebolag för försäkring eller återförsäkring som endast täcker risker som är förknippade med den industri- eller handelsgrupp som det tillhör.
Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Artikel 36
Tillsynens granskningsprocess
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna granskar och utvärderar de strategier, processer och rapporteringsrutiner som försäkrings- och återförsäkringsföretagen har inrättat för att följa de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv.
Denna granskning och utvärdering ska omfatta bedömningar av kvalitativa krav med avseende på systemet för företagsstyrning, av de risker som de berörda företagen står - eller kan komma att ställas – inför och av företagens förutsättningar för att kunna bedöma dessa risker med beaktande av de rådande förhållandena i den miljö där de verkar.
Tillsynsmyndigheterna ska särskilt granska och utvärdera att bestämmelserna om följande efterlevs:
Företagsstyrningssystem, inklusive egen risk- och solvensbedömning, enligt kapitel IV avsnitt 2.
Försäkringstekniska avsättningar enligt kapitel VI avsnitt 2.
Kapitalkrav enligt kapitel VI avsnitten 4 och 5.
Placeringsregler enligt kapitel VI avsnitt 6.
Kapitalbasens kvalitet och kvantitet enligt kapitel VI avsnitt 3.
Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget använder en fullständig eller partiell intern modell: kontinuerligt uppfyllande av kraven på fullständiga och partiella interna modeller i kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.
Tillsynsmyndigheterna ska bedöma om försäkrings- och återförsäkringsföretagen har utvecklat tillfredsställande metoder och arbetsrutiner för att påvisa möjliga händelser eller framtida förändringar av de ekonomiska förhållandena som skulle kunna påverka den samlade ekonomiska ställningen negativt i de företag som berörs.
Tillsynsmyndigheterna ska bedöma företagens förmåga att stå emot sådana möjliga händelser eller framtida förändringar av de ekonomiska förhållandena.
De granskningar, utvärderingar och bedömningar som avses i punkterna 1, 2 och 4 ska genomföras regelbundet.
Tillsynsmyndigheterna ska fastställa en minsta frekvens och omfattning för dessa granskningar, utvärderingar och bedömningar med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten av det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhet.
Artikel 37
Kapitaltillägg
Efter den samlade tillsynsbedömningen får tillsynsmyndigheterna i särskilda fall genom ett motiverat beslut fastställa ett krav på kapitaltillägg för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag. Denna möjlighet ska endast kunna utnyttjas i följande fall:
Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, beräknat med standardformeln i överensstämmelse med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2, och
kravet på att använda en intern modell enligt artikel 119 är olämpligt eller har visat sig ineffektivt, eller
en fullständig eller partiell intern modell håller på att utarbetas i enlighet med artikel 119.
Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, beräknat enligt en fullständig eller partiell intern modell i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3, på grund av att vissa kvantifierbara risker inte beaktas i tillräcklig utsträckning och det inte har lyckats att inom skälig tid anpassa modellen så att den bättre ger uttryck för den föreliggande riskprofilen.
Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags företagsstyrningssystem avviker väsentligt från de normer som fastställs genom kapitel IV avsnitt 2, att dessa avvikelser medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de risker som det är – eller kan komma att bli – exponerat för och att det är osannolikt att bristerna kan korrigeras inom skälig tid endast genom insats av andra åtgärder.
Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b, den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d eller de övergångsåtgärder som avses i artiklarna 308c och 308d och tillsynsmyndigheten har funnit att detta företags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för dessa justeringar och övergångsåtgärder.
I de fall som beskrivs under punkt 1 c ska kapitaltillägget vara proportionerligt mot de betydande risker som uppstått på grund av de brister som föranledde tillsynsmyndigheten att besluta om kapitaltillägg.
I de fall som beskrivs under punkt 1 d ska kapitaltillägget vara proportionerligt mot de betydande risker som uppstått på grund av de avvikelser som avses i den punkten.
Det icke-tillfredsställande solvenskapitalkravet ska ersättas med samma solvenskapitalkrav plus det kapitaltillägg som förelagts.
Utan hinder av punkt 1 ska solvenskapitalkravet inte innefatta det kapitaltillägg som förelagts i enlighet med punkt 1 c för beräkning av den riskmarginal som anges i artikel 77.5.
Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 september 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.
Artikel 38
Tillsyn över funktioner och verksamheter som omfattas av uppdragsavtal
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 49 ska medlemsstaterna se till att försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår uppdragsavtal beträffande en funktion eller försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet vidtar de åtgärder som krävs för att garantera att följande villkor uppfylls:
Tjänsteleverantören ska samarbeta med försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyndigheter avseende de funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen, deras revisorer och tillsynsmyndigheterna ska ha faktisk tillgång till uppgifter som rör de funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal.
Tillsynsmyndigheterna ska ha faktiskt tillträde till tjänsteleverantörens lokaler och ska kunna utöva dessa tillträdesrättigheter.
Den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad ska tillåta att försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyndigheter – själva eller genom personer som de utser för detta ändamål – genomför inspektioner på plats i tjänsteleverantörens lokaler. Försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyndighet ska underrätta de relevanta myndigheterna i tjänsteleverantörens medlemsstat innan de genomför inspektionen på plats. Om det gäller en enhet som inte är föremål för tillsyn, ska tillsynsmyndigheten vara relevant myndighet.
Tillsynsmyndigheterna i försäkrings- eller återförsäkringsföretagets medlemsstat får delegera sådana inspektioner på plats till tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad.
Om en tillsynsmyndighet har underrättat den berörda myndigheten i tjänsteleverantörens medlemsstat om att den kommer att utföra kontroll på plats i enlighet med denna punkt, eller om den utför en kontroll på plats i enlighet med första stycket och denna tillsynsmyndighet i praktiken inte har möjlighet att utöva sin rätt att utföra denna kontroll på plats, får tillsynsmyndigheten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom samma artikel.
I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa ha rätt att delta i kontroller på plats, om dessa utförs gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.
Artikel 39
Överlåtelse av försäkringsbestånd
Medlemsstaterna ska, på de villkor som föreskrivs i nationell lag, ge försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom deras territorier tillstånd att, helt eller delvis, överlåta sådana egna bestånd av försäkringsavtal, som slutits med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster, till ett acceptföretag som är etablerat inom gemenskapen.
Tillstånd till sådan överlåtelse får ges endast om tillsynsmyndigheterna i acceptföretagets hemmedlemsstat intygar att acceptföretaget har tillräcklig medräkningsbar kapitalbas för att täcka det solvenskapitalkrav som anges i artikel 100 första stycket sedan överlåtelsen beaktats.
Myndigheterna i de medlemsstater som rådfrågas ska, inom tre månader efter det att de mottagit begäran om samråd, lämna sina yttranden eller medgivanden till myndigheterna i det överlåtande försäkringsföretagets hemmedlemsstat.
Om de myndigheter som rådfrågats inte lämnat något svar inom denna tid ska detta tolkas som att de har givit sitt tysta medgivande.
En överlåtelse av försäkringsbestånd som tillåtits med stöd av punkterna 1–5 ska offentliggöras antingen före eller efter auktorisationen i överensstämmelse med nationell lag i hemmedlemsstaten eller den medlemsstat där risken är belägen eller i medlemsstaten för åtagandet.
Sådana överlåtelser ska automatiskt bli gällande gentemot försäkringstagare, de försäkrade och alla andra för vilka de överlåtna avtalen medför rättigheter eller skyldigheter.
Första och andra styckena i denna punkt ska inte inverka på medlemsstaternas rätt att ge försäkringstagarna möjlighet att säga upp avtal inom en fastställd tid efter en överlåtelse.
KAPITEL IV
Villkor för utövandet av verksamheten
Avsnitt 1
Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets ansvar
Artikel 40
Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets ansvar
Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretagens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan har det yttersta ansvaret för att varje berört företag följer de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv.
Avsnitt 2
Företagsstyrningssystem
Artikel 41
Allmänna krav på företagsstyrningen
Medlemsstaterna ska kräva att alla försäkrings- och återförsäkringsföretag har upprättat ett effektivt företagsstyrningssystem som garanterar en sund och ansvarsfull företagsledning.
Systemet ska minst omfatta en tillfredsställande och överblickbar organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning med lämplig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt system för att säkerställa att information förs vidare. Det ska vara utformat så att det uppfyller kraven i artiklarna 42–49.
Företagsstyrningssystemet ska regelbundet ses över internt.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska ha utarbetat styrdokument för åtminstone riskhantering, internkontroll, internrevision och, i tillämpliga fall, verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. De ska se till att dessa styrdokument efterföljs.
Styrdokumenten ska ses över minst en gång per år. Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets förhandsgodkännande ska krävas för styrdokumenten, som ska anpassas när väsentliga förändringar av det berörda systemet eller området inträffar.
Tillsynsmyndigheterna ska ha tillräckliga medel, metoder och befogenheter för att kontrollera försäkrings- och återförsäkringsföretagens företagsstyrningssystem och för att utvärdera framväxande risker som företagen påvisat och som kan påverka sundheten i deras finansiella situation.
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att kräva att ett företagsstyrningssystem förbättras och förstärks för att säkerställa att kraven i artiklarna 42–49 efterlevs.
Artikel 42
Lämplighetskrav för personer som leder företagets verksamhet eller utför andra centrala funktioner
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska se till att alla personer som leder företagets verksamhet eller utför andra centrala funktioner vid varje tidpunkt uppfyller följande krav:
Deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter inom verksamhetsområdet är tillräckliga för att de ska kunna utöva en sund och ansvarsfull företagsledning.
Deras anseende och integritet motsvarar högt ställda krav.
Artikel 43
Styrkande av gott anseende
Om hemmedlemsstaten eller den medlemsstat där utlänningen senast har uppehållit sig inte utfärdar sådana handlingar som avses i punkt 1, får dessa ersättas av en förklaring under ed – eller, i medlemsstater där inga bestämmelser om edgång finns, av en försäkran – av den utländske medborgaren inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, inför en notarie i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där den utländske medborgaren senast har uppehållit sig.
Myndigheten eller notarien ska utfärda ett intyg om edgång eller avgiven försäkran.
Den förklaring som avses i första stycket får, när det gäller ingen tidigare konkurs, också avges inför en behörig näringsorganisation i den berörda medlemsstaten.
Medlemsstaterna ska utse de myndigheter och organisationer som ska ha behörighet att utfärda handlingar som avses i punkterna 1 och 2 och ska genast underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta.
Varje medlemsstat ska även underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om de myndigheter och organisationer till vilka de i punkterna 1 och 2 nämnda handlingarna ska ges in till stöd för en ansökan om att inom ifrågavarande medlemsstat bedriva sådan verksamhet som avses i artikel 2.
Artikel 44
Riskhantering
Riskhanteringssystemet ska vara effektivt och väl integrerat med försäkrings- eller återförsäkringsföretagets organisationsstruktur och beslutsprocesser, med lämplig hänsyn till vilka personer som faktiskt leder företaget eller innehar andranyckelfunktioner.
Riskhanteringssystemet ska avse såväl sådana risker som ska ingå vid beräkningen av solvenskapitalkravet enligt artikel 101.4 som risker som inte, eller endast delvis, ska beaktas vid denna beräkning.
Riskhanteringssystemet ska omfatta minst följande områden:
Teckning av försäkringar och avsättningar.
ALM-tekniker (”asset–liability management”).
Placeringar, särskilt i derivatinstrument och liknande åtaganden.
Hantering av likviditets- och koncentrationsrisker.
Hantering av operativ risk.
Återförsäkring och andra riskreduceringstekniker.
Det styrdokument för riskhantering som avses i artikel 41.3 ska innehålla riktlinjer avseende andra stycket leden a–f i denna punkt.
Om försäkrings- eller återförsäkringsföretag tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b eller den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d ska de upprätta en likviditetsplan för inkommande och utgående kassaflöden när det gäller de tillgångar och skulder som omfattas av de justeringarna.
När det gäller förvaltning av tillgångar och skulder ska försäkrings- och återförsäkringsföretag regelbundet bedöma följande:
Hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för de antaganden som ligger till grund för de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77a.
Om den matchningsjustering som avses i artikel 77b tillämpas
hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för de antaganden som ligger till grund för beräkningen av matchningsjusteringen, inbegripet beräkningen av den grundläggande räntedifferens (spreaden) som avses i artikel 77c.1 b, och de eventuella effekterna av en tvångsförsäljning av tillgångar på deras medräkningsbara kapitalbasmedel,
hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för ändringar i sammansättningen av portföljen med avsatta tillgångar,
effekterna av minskningen av matchningsjusteringen till noll.
Om den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d tillämpas,
hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för de antaganden som ligger till grund för beräkningen av volatilitetsjusteringen och de eventuella effekterna av en tvångsförsäljning av tillgångar på deras medräkningsbara kapitalbasmedel,
effekterna av minskningen av volatilitetsjusteringen till noll.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska årligen lägga fram de bedömningar som avses i leden a, b och c i första stycket för tillsynsmyndigheten som en del av den information som ska rapporteras enligt artikel 35. I det fall minskningen av matchningsjusteringen eller volatilitetsjusteringen till noll skulle innebära att solvenskapitalkravet inte efterlevs, ska företagen även överlämna en analys av de åtgärder det skulle kunna tillämpa i en sådan situation för att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller för att reducera riskprofilen för att återupprätta efterlevnaden av solvenskapitalkravet.
Om den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d tillämpas, ska det styrdokument för riskhantering som avses i artikel 41.3 innehålla en policy för kriterierna för tillämpningen av volatilitetsjusteringen.
För att säkerställa enhetliga villkor vid tillämpningen av denna punkt ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för att bedöma externa kreditvärderingar.
Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i andra stycket.
För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder en partiell eller fullständig intern modell som godkänts enligt artiklarna 112 och 113 ska riskhanteringsfunktionen också omfatta följande:
Att utforma och genomföra den interna modellen.
Att testa och validera den interna modellen.
Att dokumentera den interna modellen, inbegripet senare ändringar av den.
Att analysera den interna modellens funktion och utarbeta sammanfattande rapporter om resultaten.
Att underrätta förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet om de resultat den interna modellen presterar, föreslå områden där förbättringar krävs och informera organet om hur insatserna för att avhjälpa tidigare påvisade svagheter fortskrider.
Artikel 45
Egen risk- och solvensbedömning
Varje försäkringsföretag och återförsäkringsföretag ska som en del av sitt riskhanteringssystem genomföra en egen risk- och solvensbedömning.
Bedömningen ska minst omfatta följande:
Det totala solvenskravet med beaktande av företagets specifika riskprofil, godkända risktoleransgränser och affärsstrategi.
Fortlöpande uppfyllelse av kapitalkraven i kapitel VI avsnitten 4 och 5 och av kraven på försäkringstekniska avsättningar i kapitel VI avsnitt 2.
Hur betydande avvikelsen är mellan det berörda företagets riskprofil och de antaganden som legat till grund för solvenskravet enligt artikel 101.3 är, beräknat enligt kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2 antingen med standardformeln eller med hjälp av företagets partiella eller fullständiga interna modell i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.
Artikel 46
Internkontroll
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat ett effektivt system för internkontroll.
Det systemet ska minst omfatta förvaltnings- och redovisningsmetoder, ramar för internkontrollen, lämpliga rapporteringsrutiner på alla nivåer av företaget och en funktion för regelefterlevnad.
Artikel 47
Internrevision
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta en effektiv internrevisionsfunktion.
Internrevisionsfunktionen ska också utvärdera hur lämpligt och effektivt systemet för internkontroll är samt andra aspekter av företagsstyrningssystemet.
Artikel 48
Aktuariefunktion
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska upprätta en effektiv aktuariefunktion som ska:
samordna beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna,
säkerställa lämpligheten av de metoder och de underliggande modeller som används samt av de antaganden som görs vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna,
bedöma om data som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna är tillräckliga och av den kvalitet som krävs,
jämföra bästa skattningar med den faktiska utvecklingen,
informera förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet om graden av tillförlitlighet och lämplighet i beräkningarna av försäkringstekniska avsättningar,
se över beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna i de fall som anges i artikel 82,
yttra sig om den övergripande policyn för tecknande av försäkring,
yttra sig om lämpligheten av de utnyttjade återförsäkringslösningarna, och
bidra till att det riskhanteringssystem som avses i artikel 44 genomförs effektivt, särskilt när det gäller de riskmodeller som ligger till grund för beräkningen av kapitalkrav enligt kapitel VI avsnitten 4 och 5 och för den bedömning som avses i artikel 45.
Artikel 49
Uppdragsavtal
Uppdragsavtal får inte ingås beträffande kritiska eller viktiga operativa funktioner eller verksamheter om det leder till något av följande:
Kvaliteten hos det berörda företagets företagsstyrningssystem försämras väsentligt.
Den operativa risken ökas i otillbörlig utsträckning.
Tillsynsmyndigheterna får försämrade möjligheter att kontrollera att företaget uppfyller sina förpliktelser.
Hinder skapas för att fortlöpande ge försäkringstagarna tillfredsställande service.
Artikel 50
Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera följande:
Delarna i de system som avses i artiklarna 41, 44, 46 och 47, särskilt de områden som ska tas upp i försäkrings- och återförsäkringsföretagens styrdokument för ALM-tekniker och placeringar som avses i artikel 44.2.
De funktioner som avses i artiklarna 44, 46, 47 och 48.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller detta avsnitt ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera följande:
Kraven i artikel 42 och de företagsfunktioner som berörs av dem.
Villkor för uppdragsavtal, särskilt till tjänsteleverantörer i tredjeländer.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Avsnitt 3
Offentliggöranden
Artikel 51
Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: innehåll
Medlemsstaterna ska, med beaktande av uppgifterna som krävs enligt artikel 35.3 och principerna i artikel 35.4, kräva att varje försäkrings- och återförsäkringsföretag årligen offentliggör en lägesrapport beträffande sin solvenssituation och finansiella ställning.
Rapporten ska innehålla följande, i fullständig form eller genom hänvisning till likvärdig information, både till art och omfattning, som offentliggjorts för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav:
En beskrivning av företagets verksamhet och resultat.
En beskrivning av företagsstyrningssystemet och en bedömning av dess lämplighet med hänsyn till företagets riskprofil.
En beskrivning där varje riskkategori behandlas separat av riskexponering, riskkoncentration, riskreducering och riskkänslighet.
En beskrivning, med separat behandling av tillgångar, försäkringstekniska avsättningar och andra skulder, av underlagen och metoderna för deras värdering med förklaring av eventuella större skillnader mellan dessa och dem som tillämpas vid värderingen av dem i den finansiella rapporteringen.
En beskrivning av kapitalhanteringen av egna kapitalet, som minst tar upp följande:
Kapitalbasens sammansättning och belopp samt kvalitet.
Beloppen för solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet.
Det alternativ för att beräkna solvenskapitalkravet som anges i artikel 304.
Information som klargör de huvudsakliga skillnaderna mellan de antaganden som legat till grund för standardformeln och de som ligger till grund för den eventuella interna modell som företaget använder vid beräkningen av sitt solvenskapitalkrav.
Storleken av underskridande av minimikapitalkravet eller väsentliga underskridanden av solvenskapitalkravet under rapporteringsperioden, även om dessa förhållanden senare rättats till, samt en förklaring av deras ursprung och följder och en redogörelse för korrigerande åtgärder som vidtagits.
Den beskrivning som avses i punkt 1 d ska också inkludera en förklaring om huruvida den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d tillämpas av företaget och en kvantifiering av vilka effekter en ändring av matchningsjusteringen till noll får på företagets finansiella position.
Den beskrivning som avses i punkt 1 e i ska innehålla en analys av eventuella väsentliga förändringar som inträffat sedan den föregående rapporteringsperioden och en förklaring av eventuella större skillnader i förhållande till värderingen av sådana delar i den finansiella rapporteringen samt en kort beskrivning av i vilken mån kapital kan överföras.
I den uppgift om solvenskapitalkravet som avses i punkt 1 e ii ska separat anges det belopp som beräknats enligt kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 2 och 3 och eventuellt kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37 eller effekten av de specifika parametrar som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska använda i enlighet med artikel 110, med kortfattad uppgift om den berörda tillsynsmyndighetens skäl för sitt krav.
Medlemsstaterna får dock – utan att detta påverkar andra offentliggöranden som är obligatoriska enligt andra rättsliga och administrativa krav – föreskriva att även om solvenskapitalkravet i punkt 1 e ii offentliggörs behöver inte kapitaltillägget, eller effekten av de specifika parametrar som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget måste använda i enlighet med artikel 110, offentliggöras separat under en övergångsperiod som löper ut senast den 31 december 2020.
Offentliggörandet av solvenskapitalkravet ska i tillämpliga fall åtföljas av en uppgift om att beloppet blir slutgiltigt först efter det att tillsynsmyndigheten gjort sin bedömning.
Artikel 52
Information till och rapporter från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska medlemsstaterna begära att tillsynsmyndigheterna årligen ska lämna följande uppgifter till Eiopa:
Genomsnittligt kapitaltillägg per företag och fördelningen av det kapitaltillägg som tillsynsmyndigheten ålagt under det föregående året, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och med separat redovisning för
försäkrings- och återförsäkringsföretag,
livförsäkringsföretag,
skadeförsäkringsföretag,
försäkringsföretag som bedriver både livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet,
återförsäkringsföretag.
För var och en av de uppgifter som anges i led a i denna punkt: andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37.1 a, b respektive c.
Antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som utnyttjar begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som utnyttjar det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artikel 35.6 och 35.7, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av medlemsstatens försäkrings- och återförsäkringsföretags kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.
Antalet grupper som drar nytta av begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och antalet grupper som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artikel 254.2, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av alla gruppers kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.
Eiopa ska årligen offentliggöra följande uppgifter:
Den totala fördelningen av kapitaltillägget för samtliga medlemsstater, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och separat redovisat för
försäkrings- och återförsäkringsföretag,
livförsäkringsföretag,
skadeförsäkringsföretag,
försäkringsföretag som bedriver livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet,
återförsäkringsföretag.
Fördelningen av kapitaltilläggen för varje medlemsstat separat, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet, för samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag i den berörda medlemsstaten.
För var och en av de uppgifter som avses i leden a och b i denna punkt andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37.1 a, b respektive c.
För alla medlemsstater kollektivt, det totala antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och det totala antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artiklarna 35.6 och 35.7 samt 254.2, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av alla försäkrings- och återförsäkringsföretags och gruppers kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.
För varje medlemsstat separat, antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artiklarna 35.6 och 35.7 samt 254.2, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av medlemsstatens försäkrings- och återförsäkringsföretags samt gruppers kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.
Artikel 53
Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: tillämpliga principer
Tillsynsmyndigheterna ska tillåta att försäkrings- och återförsäkringsföretag inte offentliggör uppgifter i följande fall:
Om ett företags konkurrenter skulle gynnas i otillbörlig grad om uppgifterna offentliggjordes.
Om ett företag är ålagt tystnadsplikt eller sekretess genom sina förpliktelser mot försäkringstagarna eller andra relationer med motparter.
Artikel 54
Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: uppdateringar och frivilliga ytterligare uppgifter
Om någon betydande förändring inträffat som i väsentlig grad minskat relevansen hos de uppgifter som offentliggjorts enligt artiklarna 51 och 53, ska försäkrings- och återförsäkringsföretag offentliggöra lämplig information om arten och följderna av denna betydande förändring.
Vid tillämpningen av första stycket ska minst följande anses vara betydande förändringar:
Det har konstaterats att minimikapitalkravet inte är uppfyllt, och tillsynsmyndigheterna antingen bedömer att företaget inte kommer att kunna överlämna någon realistisk kortsiktig finansiell saneringsplan eller inte erhåller någon sådan plan inom en månad efter det datum då underlåtelsen upptäcktes.
Ett väsentligt underskridande av solvenskapitalkravet har konstaterats, och tillsynsmyndigheterna har efter två månader efter det datum då underlåtelsen upptäcktes inte erhållit någon realistisk åtgärdsplan.
I fall enligt andra stycket a ska tillsynsmyndigheterna kräva att företaget i fråga omedelbart offentliggör beloppet av underskridandet tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder. ►C2 Om en åtgärdsplan ursprungligen har bedömts vara realistisk men avvikelsen från solvenskapitalkravet ändå inte har korrigerats inom sex månader från det att den konstaterats, ska avvikelsen offentliggöras vid utgången av denna period tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder samt eventuella ytterligare planerade korrigerande åtgärder. ◄
I fall enligt andra stycket b ska tillsynsmyndigheterna kräva att företaget i fråga omedelbart offentliggör beloppet för underskridandet tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder. Om en åtgärdsplan ursprungligen har bedömts vara realistisk men avvikelsen från minimikapitalkravet ändå inte har korrigerats inom sex månader från det att den konstaterats, ska avvikelsen offentliggöras vid utgången av denna period tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder samt eventuella ytterligare planerade korrigerande åtgärder.
Artikel 55
Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: styrdokument och godkännande
Artikel 56
Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: Delegerade akter och tekniska standarder för genomförande
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera vilka uppgifter som obligatoriskt ska offentliggöras och tidsfrister för det årliga offentliggörandet av uppgifter i enlighet med avsnitt 3.
För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av detta avsnitt ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden, format och mallar.
Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att, i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta de tekniska standarder för genomförande som avses i andra stycket.
Avsnitt 4
Kvalificerade innehav
Artikel 57
Förvärv
Artikel 58
Bedömningsperiod
Utan dröjsmål och under alla förhållanden senast två arbetsdagar efter mottagandet av den obligatoriska underrättelsen enligt artikel 57.1 samt efter ett eventuellt därpå följande mottagande av den information som avses i punkt 2, ska tillsynsmyndigheterna för den tilltänkte förvärvaren skriftligen bekräfta mottagandet.
Tillsynsmyndigheterna ska göra bedömningen enligt artikel 59.1 (bedömningen) inom 60 arbetsdagar från och med den skriftliga bekräftelsen av mottagandet av underrättelsen och av alla de handlingar som medlemsstaten kräver ska bifogas underrättelsen i enlighet med förteckningen i artikel 59.4 (bedömningsperioden)
Tillsynsmyndigheterna ska, vid tidpunkten för den skriftliga bekräftelsen, informera den tilltänkte förvärvaren om den dag då bedömningsperioden löper ut.
Tillsynsmyndigheterna får under bedömningsperioden vid behov, och inte senare än den femtionde arbetsdagen i bedömningsperioden, begära ytterligare uppgifter som krävs för att slutföra bedömningen. Denna begäran ska vara skriftlig och ska klart ange vilka ytterligare uppgifter som krävs.
Bedömningsperioden ska avbrytas mellan det datum då tillsynsmyndigheterna begär in uppgifter och det datum då svar tas emot från den tilltänkte förvärvaren. Avbrottet får inte överstiga tjugo arbetsdagar. Om tillsynsmyndigheterna därefter begär ytterligare uppgifter för komplettering eller förtydligande av uppgifterna, vilket de själva får besluta om, får detta inte leda till att bedömningsperioden avbryts.
Tillsynsmyndigheterna får förlänga det avbrott som avses i punkt 2 andra stycket till högst trettio arbetsdagar om den tilltänkte förvärvaren är
etablerad eller reglerad utanför gemenskapen, eller
en fysisk eller juridisk person och inte underställd tillsyn enligt det här direktivet eller rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) ( 7 ), direktiv 2004/39/EG eller direktiv 2006/48/EG.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller detta avsnitt och för att beakta den framtida utvecklingen, ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera justeringar av kriterierna i artikel 59.1.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första och andra stycket.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.
Artikel 59
Bedömning
Vid bedömningen av underrättelsen enligt artikel 57.1 och av uppgifterna enligt artikel 58.2 ska tillsynsmyndigheterna, för att säkerställa sund och ansvarsfull ledning av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som förvärvet gäller, och med beaktande av den tilltänkte förvärvarens sannolika påverkan på försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, på grundval av samtliga följande kriterier bedöma om den tilltänkte förvärvaren är lämplig och det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt:
Den tilltänkte förvärvarens anseende.
Det anseende och de erfarenheter de personer har som kommer att leda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhet till följd av det tilltänkta förvärvet.
Den tilltänkte förvärvarens ekonomiska ställning, särskilt när det gäller den typ av verksamhet som bedrivs eller ska bedrivas i det försäkrings- eller återförsäkrings företag som förvärvet gäller.
Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kommer att kunna uppfylla och fortsätta att uppfylla stabilitetskraven enligt detta direktiv och, i tillämpliga fall, andra direktiv, främst direktiv 2002/87/EG, särskilt om den grupp som det kommer att bli en del av har en struktur som möjliggör en effektiv tillsyn, ett effektivt informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna samt fastställande av fördelningen av ansvaret mellan tillsynsmyndigheterna.
Om det finns rimlig anledning att misstänka att det tilltänkta förvärvet har en koppling till pågående eller genomförd penningtvätt eller finansiering av terrorism eller försök till detta, enligt artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism ( 8 ), eller att det tilltänkta förvärvet kan öka riskerna för sådan verksamhet.
Artikel 60
Förvärv som görs av reglerade finansiella företag
Berörda tillsynsmyndigheter ska arbeta i fullständigt samråd med varandra vid bedömningen, om den tilltänkte förvärvaren tillhör någon av följande kategorier:
Ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvaltningsbolag enligt artikel 1a.2 i direktiv 85/611/EEG (förvaltningsbolag för fondföretag) som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.
Ett moderföretag till ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvaltningsbolag för fondföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.
En fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvaltningsbolag för fondföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.
Artikel 61
Försäkrings- och återförsäkringsföretags information till tillsynsmyndigheterna
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska, då de får kännedom därom, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om sådana förvärv eller avyttringar av innehav i företagets kapital som får till följd att dessa innehav överstiger eller understiger något av de gränstal som anges i artiklarna 57 och 58.1–58.7.
Försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska också, minst en gång om året, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om namnen på aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav samt om storleken på sådana innehav, såsom framgår exempelvis av uppgifter som lämnats vid bolagsstämma med aktieägare och medlemmar eller av uppgifter som redovisats i enlighet med föreskrifter som gäller för börsnoterade företag.
Artikel 62
Kvalificerade innehav: tillsynsmyndigheternas befogenheter
Medlemsstaterna ska, i fall då de personer som avses i artikel 57 utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att vara till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, kräva att tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten för det företag i vilket ett kvalificerat innehav eftersträvas eller utökas vidtar lämpliga åtgärder för att få detta förhållande att upphöra. Sådana åtgärder får bland annat bestå i förelägganden, sanktioner gentemot styrelsen och den verkställande ledningen samt i upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar.
Motsvarande åtgärder ska vidtas i fråga om fysiska eller juridiska personer som underlåter att lämna sådana underrättelser som avses i artikel 57.
Om ett innehav har förvärvats trots att tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten har motsatt sig förvärvet, ska medlemsstaterna, oavsett de sanktioner som i övrigt vidtas, föreskriva:
att rösträtterna för sådana innehav inte får utövas, eller
att avgivna röster får eller ska förklaras ogiltiga.
Artikel 63
Rösträtt
Vid tillämpningen av detta avsnitt ska hänsyn tas till rösträtter enligt artiklarna 9 och 10 i direktiv 2004/109/EG samt villkoren för sammanläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direktivet.
Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som värdepappersföretag eller kreditinstitut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt att dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens förvaltning, dels avyttras inom ett år efter förvärvet.
Avsnitt 5
Tystnadsplikt, informationsutbyte och främjande av enhetlighet i tillsynen
Artikel 64
Tystnadsplikt
Medlemsstaterna ska föreskriva att samtliga personer som tjänstgör hos eller har tjänstgjort hos tillsynsmyndigheter, liksom revisorer eller experter som är verksamma för dessa myndigheters räkning, ska vara bundna av tystnadsplikt.
Utan att det påverkar fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning, får ingen konfidentiell information som sådana personer erhåller i tjänsten röjas till någon person eller myndighet utom i sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag.
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har försatts i konkurs eller underkastats tvångslikvidation, får dock konfidentiell information, som inte berör tredje part som strävar efter att rädda företaget, röjas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.
Artikel 65
Informationsutbyte mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter
Vad som sägs i artikel 64 ska inte hindra utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater. För sådan information ska tystnadsplikt gälla enligt artikel 64.
Artikel 65a
Samarbete med Eiopa
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna samarbetar med Eiopa vid tillämpning av detta direktiv, i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010.
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna omgående förser Eiopa med alla uppgifter den behöver för att utföra sina uppgifter i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010.
Artikel 66
Samarbetsavtal med tredjeland
Medlemsstaterna får ingå samarbetsavtal om utbyte av information med tillsynsmyndigheter i tredjeland eller med myndigheter eller organ i tredjeland enligt definitionen i artikel 68.1 och 68.2 endast om den information som ska lämnas omfattas av garantier om tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i detta avsnitt. Detta utbyte av information ska vara avsett för dessa myndigheters eller organs utförande av sin tillsynsuppgift.
Om den information som ska lämnas av en medlemsstat till ett tredjeland ursprungligen kommer från en annan medlemsstat får den endast lämnas vidare om uttryckligt medgivande ges från tillsynsmyndigheten i den medlemsstaten, och i så fall endast i det syfte för vilket den myndigheten gav sitt medgivande.
Artikel 67
Användning av konfidentiell information
Tillsynsmyndigheter, som erhåller konfidentiell information enligt artiklarna 64 eller 65, får använda den endast i tjänsten och där endast för följande ändamål:
För att kontrollera att villkoren för att försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta tillsynen över sådan verksamhet, särskilt med avseende på kontroll av försäkringstekniska avsättningar, solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och företagsstyrningssystem.
För att ålägga sanktioner.
Vid förvaltningsrättsligt överklagande av beslut som har fattats av tillsynsmyndigheten.
Vid domstolsförfarande enligt detta direktiv.
Artikel 67a
Europaparlamentets utredningsbefogenheter
Artiklarna 64 och 67 ska inte påverka de undersökningsbefogenheter som Europaparlamentet tilldelats enligt artikel 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Artikel 68
Informationsutbyte med andra myndigheter
Vad som sägs i artiklarna 64 och 67 ska inte utgöra hinder för något av följande:
Utbyte av information mellan flera tillsynsmyndigheter i samma medlemsstat under utövandet av deras tillsynsfunktion.
Utbyte av information, under utövandet av deras tillsynsfunktion, mellan tillsynsmyndigheter och någon av följande parter i samma medlemsstat:
Myndigheter som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut och andra finansiella organisationer samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader.
Organ som har befattning med försäkrings- eller återförsäkringsföretags konkurs eller likvidation eller liknande förfaranden.
Personer med ansvar för obligatorisk revision av försäkringsföretags, återförsäkringsföretags och andra finansiella instituts räkenskaper.
Myndigheter som ansvarar för tillsyn över att de ansvariga enheter som nämns i artikel 2.1.1 och 2.1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 ( 9 ) efterlever det direktivet.
Att till organ som administrerar tvångslikvidationsförfaranden eller garantifonder lämna sådan information som är nödvändig för att dessa ska kunna utföra sina uppdrag.
Sådant informationsutbyte som avses i leden b och c får också ske mellan olika medlemsstater.
Den information som dessa myndigheter, organ och personer tar emot ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 64.
Artiklarna 64–67 ska inte hindra medlemsstaterna från att tillåta informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna och någon av följande parter:
Myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har befattning med försäkrings- eller återförsäkringsföretags likvidation, konkurs och liknande förfaranden.
Myndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som ansvarar för lagstadgad revision av försäkrings- och återförsäkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföretags och andra finansiella instituts räkenskaper.
Oberoende aktuarier för försäkrings- eller återförsäkringsföretag som utövar lagstadgad tillsyn över dessa företag samt de organ som har till uppgift att övervaka dessa aktuarier.
Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst följande villkor uppfylls:
Informationen ska användas för att genomföra den övervakning eller utöva den lagstadgade tillsyn som anges i första stycket.
Den information som mottas ska omfattas av kravet på tystnadsplikt enligt artikel 64.
När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från den tillsynsmyndighet från vilka den härrör, och när det är lämpligt endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt tillstånd.
Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har tillåtelse att motta information enligt första och andra styckena.
Vad som sägs i artiklarna 64–67 ska inte hindra medlemsstaterna från att, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet, tillåta utbyte av information mellan tillsynsmyndigheterna och myndigheter eller organ som är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrättslig lagstiftning.
Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst följande villkor uppfylls:
Informationen ska vara avsedd att användas för att upptäcka och utreda överträdelser enligt första stycket.
Den information som tas emot ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 64.
När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från den tillsynsmyndighet från vilka den härrör, och när det är lämpligt endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt tillstånd.
Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i första stycket utför sin uppgift att upptäcka och utreda överträdelser med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, får möjligheten till det informationsutbyte som avses i första stycket utsträckas till att omfatta dessa personer enligt de villkor som föreskrivs i andra stycket.
För genomförande av andra stycket c ska de myndigheter eller organ som avses i första stycket till de tillsynsmyndigheter från vilka informationen härrör uppge identitet och exakt ansvarsområde för de personer som ska få tillgång till denna.
Artikel 69
Utlämnande av uppgifter till den centrala förvaltning som ansvarar för den finansiella lagstiftningen
Vad som sägs i artiklarna 64 och 67 ska inte hindra medlemsstaterna från att, med stöd av bestämmelser i lag, tillåta att viss information lämnas ut till andra organ inom deras centrala förvaltning som ansvarar för lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, placeringstjänster och försäkrings- eller återförsäkringsföretag samt till personer som företräder sådana organ.
Sådant utlämnande får ske endast då det är nödvändigt för utövande av stabilitetskontroll. Medlemsstaterna ska dock föreskriva att sådan information som har erhållits med stöd av artikel 65 och artikel 68.1, och information som erhållits vid kontroll på plats i enlighet med artikel 33 får röjas endast med uttryckligt samtycke av den tillsynsmyndighet från vilka informationen härrör eller av tillsynsmyndigheten i den medlemsstat i vilken kontrollen på plats utfördes.
Artikel 70
Överföring av uppgifter till centralbanker, monetära myndigheter, organ som utövar tillsyn över betalningssystem samt Europeiska systemrisknämnden
Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 64–69 får en tillsynsmyndighet överföra uppgifter som är avsedda för att de ska kunna utföra sina uppgifter till följande:
Centralbanker inom Europeiska centralbankssystemet (ECBS), inklusive Europeiska centralbanken (ECB) och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter, om denna information är relevant för utövandet av deras respektive lagstadgade uppdrag, inklusive bedrivandet av monetär politik och tillhandahållande av likviditet i detta sammanhang, övervakning av systemen för betalningar, clearing och värdepappersavveckling, samt för skyddet av det finansiella systemets stabilitet.
I förekommande fall, andra nationella offentliga myndigheter som ansvarar för tillsyn över betalningssystem.
Europeiska systemrisknämnden (ESRB), som etablerats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 ( 10 ), om dessa uppgifter är relevanta för utförandet av dess uppgifter.
Artikel 71
Enhetlighet i tillsynen
Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna vid fullgörandet av sina skyldigheter beaktar enhetligheten när det gäller tillsynsverktyg och tillsynsrutiner vid tillämpningen av de lagar, förordningar och administrativa krav som antagits i enlighet med detta direktiv. För detta ändamål ska medlemsstaterna se till att
tillsynsmyndigheterna deltar i verksamheten i Eiopa,
tillsynsmyndigheterna vidtar alla åtgärder som krävs för att efterleva de riktlinjer och rekommendationer som utfärdats av Eiopa i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1094/2010 och att de, när de avviker från dessa, ska ange skälen för detta,
tillsynsmyndigheternas nationella mandat inte inkräktar på utövandet av deras skyldigheter som medlemmar i Eiopa eller enligt detta direktiv.
▼M5 —————
Avsnitt 6
Skyldigheter för revisorer
Artikel 72
Skyldigheter för revisorer
Medlemsstaterna ska föreskriva åtminstone att auktoriserade personer i den mening som avses i rådets åttonde direktiv 84/253/EEG av den 10 april 1984 grundat på artikel 54.3 g i fördraget, om godkännande av personer som har ansvar för lagstadgad revision av räkenskaper ( 11 ), som i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag utför en lagstadgad revision som avses i artikel 51 i direktiv 78/660/EEG, artikel 37 i direktiv 83/349/EEG eller artikel 31 i direktiv 85/611/EEG eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, är skyldiga att omgående rapportera till tillsynsmyndigheterna alla uppgifter eller beslut rörande detta företag som de har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag och som riskerar att få någon av följande konsekvenser:
En påtaglig överträdelse av lagar och andra författningar som reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar bedrivandet av försäkrings- och återförsäkringsföretags verksamhet.
Negativ påverkan på försäkrings- eller återförsäkringsföretagets fortsatta drift.
Vägran att godkänna räkenskaperna eller framställande av reservationer.
Bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet.
Bristande uppfyllelse av minimikapitalkravet.
De personer som avses i första stycket ska också rapportera alla uppgifter eller beslut som de får kännedom om vid utförandet av sitt i första stycket beskrivna uppdrag, rörande ett företag som genom kontroll har nära förbindelser med det försäkrings- eller återförsäkringsföretag i vilket uppdraget utförs.
KAPITEL V
Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring
Artikel 73
Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring
Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna föreskriva att:
Företag som auktoriserats för livförsäkringsverksamhet kan få auktorisation även för skadeförsäkringsverksamhet för sådana risker som anges i del A i bilaga I i klasserna 1 och 2.
Företag som har auktoriserats endast för sådana risker som anges i del A i bilaga I i klasserna 1 och 2 får auktoriseras för livförsäkringsverksamhet.
Varje verksamhet ska emellertid förvaltas separat i enlighet med artikel 74.
Företag som vid följande tidpunkter samtidigt bedrev både livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet som omfattas av detta direktiv får fortsätta att bedriva dessa verksamheter samtidigt, under förutsättning att det för varje verksamhetsform upprättas en särskild förvaltning i enlighet med artikel 74.
1 januari 1981 vad gäller företag som har auktoriserats i Grekland.
1 januari 1986 vad gäller företag som har auktoriserats i Spanien eller Portugal.
1 januari 1995 vad gäller företag som har auktoriserats i Österrike, Finland eller Sverige.
1 maj 2004 vad gäller företag som har auktoriserats i Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovakien och Slovenien.
1 januari 2007 vad gäller företag som auktoriserats i Bulgarien och Rumänien.
1 juli 2013 vad gäller företag som har auktoriserats i Kroatien.
15 mars 1979 vad gäller övriga företag.
Hemmedlemsstaten får föreskriva att försäkringsföretag, inom en tidsperiod som bestäms av den medlemsstaten, ska upphöra med sådan samtidigt bedriven livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet som de utövade vid de tidpunkter som anges i första stycket.
Artikel 74
Särskild förvaltning av livförsäkring och skadeförsäkring
Den särskilda förvaltning som avses i artikel 73 ska organiseras på sådant sätt att livförsäkringsverksamhet hålls avskild från skadeförsäkringsverksamhet.
Respektive intressen för liv- och skadeförsäkringstagare får inte åsidosättas, och i synnerhet ska avkastningen av livförsäkring komma livförsäkringstagarna till godo på samma sätt som om försäkringsföretaget endast bedrev verksamhet med livförsäkring.
Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100 och 128 ska sådana försäkringsföretag som avses i artikel 73.2 och 73.5 beräkna:
Ett teoretiskt minimikapitalkrav för sin livförsäkrings- eller livåterförsäkringsverksamheter, beräknat som om företaget i fråga endast bedrev sådan verksamhet och på grundval av den separata redovisning som avses i punkt 6, och
ett teoretiskt minimikapitalkrav för sin skadeförsäkrings- eller skadeåterförsäkringsverksamheter, beräknat som om företaget i fråga endast bedrev sådan verksamhet och på grundval av den separata redovisning som avses i punkt 6.
Försäkringsföretag som avses i artikel 73.2 och 73.5 ska minst täcka följande med ett lika stort belopp bestående av medräkningsbara poster i primärkapitalet:
Det teoretiska minimikapitalkravet för deras liv- och livåterförsäkringsverksamhet.
Det teoretiska minimikapitalkravet för deras skade- och skadeåterförsäkringsverksamhet.
De finansiella minimikrav som avses i första stycket, som hänför sig till livförsäkringsverksamheten och skadeförsäkringsverksamheten, får inte belasta den andra verksamheten.
Räkenskaper ska föras som separat utvisar hur resultaten för livförsäkring och skadeförsäkring uppnåtts. Alla intäkter, särskilt premier, inbetalningar från återförsäkrare och avkastning av placeringar, och alla kostnader, särskilt försäkringsersättningar, förstärkning av försäkringstekniska avsättningar, återförsäkringspremier och driftskostnader för försäkringsverksamheten, ska särredovisas med hänsyn till deras ursprung. Poster som hänför sig till båda verksamheterna ska redovisas enligt de fördelningsprinciper som godkänts av tillsynsmyndigheten.
Försäkringsföretagen ska på grundval av sin redovisning utarbeta en särredovisning med specifikation enligt artikel 98.4 av de medräkningsbara poster i primärkapitalet som täcker vart och ett av de teoretiska minimikapitalkrav som avses i punkt 2.
Om värdet av de medräkningsbara posterna i primärkapitalet för någon av verksamheterna är otillräckligt för att täcka de finansiella minimikrav som avses i punkt 3 första stycket, ska tillsynsmyndigheterna med avseende på den verksamhetsform det gäller vidta de åtgärder som föreskrivs i detta direktiv, oavsett resultatet av den andra verksamheten.
Med undantag från bestämmelserna i punkt 3 andra stycket, får bland dessa åtgärder ingå medgivande av överföring av öppet redovisade medräkningsbara poster i primärkapitalet från den ena verksamhetsformen till den andra.
KAPITEL VI
Bestämmelser om värdering av tillgångar och skulder, försäkringstekniska avsättningar, kapitalbas, solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och placeringsregler
Avsnitt 1
Värdering av tillgångar och skulder
Artikel 75
Värdering av tillgångar och skulder
Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag, om inte annat anges, värderar tillgångar och skulder enligt följande principer:
Tillgångar ska värderas till det belopp för vilket de skulle kunna utväxlas i en transaktion mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och har ett intresse av att transaktionen genomförs.
Skulder ska värderas till det belopp för vilket de skulle kunna överlåtas eller regleras i en transaktion mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och har ett intresse av att transaktionen genomförs.
Vid värdering av skulder enligt led b får ingen anpassning göras för att ta hänsyn till försäkrings- eller återförsäkringsföretagets egen kreditvärdighet.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller värdering av tillgångar och skulder ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera följande:
I vilken utsträckning de delegerade akter som avses i punkt 2 kräver användning av de internationella redovisningsstandarder som antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 och huruvida de redovisningsstandarderna är förenliga med den strategi för värdering av tillgångar och skulder som fastställs i punkterna 1 och 2.
De metoder och antaganden som ska användas om marknadsnoteringar antingen inte är tillgängliga eller om internationella redovisningsstandarder, såsom de antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002, antingen tillfälligt eller varaktigt är förenliga med den strategi för värdering av tillgångar och skulder som fastställs i punkterna 1 och 2.
De metoder och antaganden som ska användas vid värderingen av tillgångar och skulder som fastställs i punkt 1, om de delegerade akter som avses i punkt 2 tillåter utnyttjande av alternativa värderingsmetoder.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Avsnitt 2
Bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar
Artikel 76
Allmänna bestämmelser
Artikel 77
Beräkning av försäkringstekniska avsättningar
Bästa skattningen ska motsvara det sannolikhetsvägda genomsnittet för de framtida kassaflödena med beaktande av pengarnas tidsvärde (det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflödena) med tillämpning av riskfria räntesatser för relevanta durationer.
Beräkningen av bästa skattningen ska bygga på aktuell och trovärdig information och realistiska antaganden och utföras med lämpliga, tillämpliga och relevanta försäkringsmatematiska och statistiska metoder.
Den kassaflödesprognos som används vid beräkningen av bästa skattning ska beakta alla in- och utflöden av likvida medel som krävs för att reglera försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser under deras återstående ansvars- och avvecklingstid.
Bästa skattningen ska beräknas brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag. Dessa belopp ska beräknas separat i enlighet med artikel 81.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska värdera bästa skattningen och riskmarginalen separat.
Om de framtida kassaflödena i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser kan efterbildas på ett säkert sätt med hjälp av finansiella instrument för vilka ett pålitligt marknadsvärde är tillgängligt, ska värdet av de försäkringstekniska avsättningar som avser dessa framtida kassaflöden fastställas på grundval av marknadsvärdet av dessa finansiella instrument. I sådana fall ska det inte krävas separata beräkningar av bästa skattning och riskmarginal.
Om försäkrings- och återförsäkringsföretag värderar bästa skattning och riskmarginal separat, ska riskmarginalen beräknas genom att bestämma kostnaden för att hålla ett så stort belopp av medräkningsbar kapitalbas som motsvarar solvenskapitalkravet för att kunna täcka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna under deras återstående ansvars- och avvecklingstid.
Den räntesats som används vid fastställandet av kostnaden för att hålla denna medräkningsbara kapitalbas (cost-of-capital-räntesatsen), ska vara densamma för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag och ska ses över regelbundet.
Den cost-of-capital-ränta som tillämpas ska vara lika med den ytterligare ränta, utöver den riskfria räntesatsen, som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle ådra sig genom att hålla ett så stort belopp av medräkningsbara kapitalbas enligt avsnitt 3 som är lika med solvenskapitalkravet, vilket är nödvändigt för att uppfylla försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna under förpliktelsernas ansvars- och avvecklingstid.
Artikel 77a
Extrapolering av riskfria räntesatser för relevanta durationer
Förfarandet för fastställande av de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77.2 ska utnyttja och vara förenligt med information från relevanta finansiella instrument. Det fastställandet ska ta hänsyn till relevanta finansiella instrument för de löptiderna, om marknaderna för de finansiella instrumenten samt obligationerna är djupa, likvida och transparenta. För löptider där marknaderna för de relevanta finansiella instrumenten eller för obligationer inte längre är djupa, likvida och transparenta ska de riskfria räntesatserna för relevanta durationer extrapoleras.
Den extrapolerade delen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer ska grundas på terminskurser som konvergerar smidigt från en eller ett antal räntesatser i förhållande till de längsta löptiderna för vilka de relevanta finansiella instrumenten och obligationerna kan observeras på en djup och likvid marknad, till en slutlig terminskurs.
Artikel 77b
Matchningsjustering av riskfria räntesatserna för relevanta durationer
Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa en matchningsjustering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning i fråga om en portfölj med livförsäkringsförpliktelser, inbegripet livräntor som härrör från skadeförsäkrings- eller återförsäkringskontrakt, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:
Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har avsatt en tillgångsportfölj, bestående av obligationer och andra tillgångar med liknande kassaflödesegenskaper, för att täcka bästa skattning för portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser och bibehåller denna portfölj under förpliktelsernas livstid, med undantag för syftet att bevara överensstämmelsen i kassaflödena mellan tillgångar och skulder när kassaflödena har ändrats väsentligt.
Den portfölj med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser på vilken matchningsjusteringen tillämpas och portföljen med avsatta tillgångar identifieras och förvaltas och organiseras separat från försäkringsföretagets övriga verksamheter, och den avsatta tillgångsportföljen kan inte användas för att täcka förluster som uppstår inom företagets övriga verksamheter.
De förväntade kassaflödena för den avsatta tillgångsportföljen återspeglar vart och ett av de förväntade kassaflödena för portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser i samma valuta, och eventuellt bristande matchning orsakar inga risker som är väsentliga i förhållande till de inneboende riskerna i den försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet på vilken matchningsjusteringen tillämpas.
De underliggande kontrakten i portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser genererar inte framtida premiebetalningar.
De enda teckningsrisker som är relaterade till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser är livsfallsrisk, kostnadsrisk, omprövningsrisk och dödsfallsrisk.
Om den teckningsrisk som är relaterad till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser inbegriper dödsfallsrisk, ska bästa skattningen av portföljen med försäkrings- och livförsäkringsförpliktelser inte öka mer än 5 procent under en dödsfallsriskstress som kalibreras i enlighet med artikel 101.2–101.5
De underliggande kontrakten till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna inbegriper inga valmöjligheter för försäkringstagaren eller inbegriper endast en återköpsoption om återköpsvärdet inte överstiger värdet på de tillgångar, värderade i enlighet med artikel 75, som täcker försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna vid den tidpunkt då återköpsoptionen tas i bruk.
Kassaflödena för den avsatta tillgångsportföljen är fasta och kan inte ändras av tillgångarnas emittent eller annan tredje part.
Vid tillämpningen av denna punkt ska försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna i ett kontrakt för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser inte delas upp i olika delar när portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser sammanställs enligt denna artikel.
Utan hinder av led h i första stycket kan försäkrings- eller återförsäkringsföretag använda tillgångar för vilka kassaflödena är fasta, med undantag för ett inflationsberoende, förutsatt att dessa tillgångar återspeglar de kassaflöden som inbegriper inflation i portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser.
I det fall att emittenter eller tredjeparter har rätt att ändra kassaflödena för en tillgång på ett sådant sätt att investeraren erhåller tillräcklig kompensation för att kunna uppnå samma kassaflöden genom att återinvestera i tillgångar med likvärdig eller bättre kreditkvalitet ska rätten att ändra kassaflödena inte innebära att tillgångarna inte längre tillåts ingå i den portfölj som avsatts i enlighet med led h i första stycket.
Artikel 77c
Beräkning av matchningsjusteringen
För varje valuta ska den matchningsjustering som avses i artikel 77b beräknas i enlighet med följande principer:
Matchningsjusteringen ska motsvara skillnaden mellan följande:
Den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflödena för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som värdet i enlighet med artikel 75 på portföljen med avsatta tillgångar.
Den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflödena för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som bästa skattningen för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser om pengarnas tidsvärde beaktas med tillämpning av riskfria basräntesatser för durationerna.
Matchningsjusteringen ska inte inkludera den grundläggande räntedifferens som återspeglar försäkrings- eller återförsäkringsföretagets risker.
Utan att det påverkar tillämpningen av led a ska den grundläggande räntedifferensen vid behov ökas för att säkra att matchningsjusteringen för tillgångar med lägre än fullgod kreditvärdighet inte överstiger matchningsjusteringen för tillgångar med fullgod kreditvärdighet (investment grade) med samma löptid och av samma tillgångsklass.
Utnyttjandet av externa kreditvärderingar vid beräkningen av matchningsjusteringen ska vara i enlighet med artikel 111.1 n.
Vid tillämpningen av punkt 1 b ska följande gälla för den grundläggande räntedifferensen:
Den ska motsvara summan av
den kreditspread som motsvarar sannolikheten för fallissemang bland tillgångarna,
den kreditspread som motsvarar den förväntade förlust som följer av en nedgradering av tillgångarna.
För exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker ska den inte vara lägre än 30 procent av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria räntesatserna för tillgångar med samma löptid och kreditkvalitet och av samma tillgångsklass, enligt vad som kan observeras på de finansiella marknaderna.
För andra exponeringar än mot medlemsstaternas nationella regeringar och centralbanker ska den inte vara lägre än 35 procent av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria räntesatserna för tillgångar med samma löptid och kreditkvalitet och av samma tillgångsklass, enligt vad som kan observeras på finansiella marknaderna.
Sannolikheten för fallissemang som avses i led a i i första stycket ska baseras på långfristig statistik över fallissemang som är relevant för tillgångarna med avseende på deras löptid, kreditkvalitet och tillgångsklass.
Om ingen tillförlitlig kreditspread kan härledas från den statistik som avses i andra stycket ska den grundläggande räntedifferensen vara lika stor som den andel av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria räntesatserna som anges i leden b och c.
Artikel 77d
Volatilitetsjustering av riskfria räntesatser för relevanta durationer
Referensportföljen för en valuta ska vara representativ för de tillgångar som är uttryckta i den valutan och i vilka försäkrings- och återförsäkringsföretag investerar för att täcka bästa skattning för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser uttryckta i den valutan.
Den riskkorrigerade valutaspreaden ska beräknas som skillnaden mellan den spread som avses i punkt 2 och den andel av denna spread som kan tillskrivas en realistisk bedömning av förväntade förluster eller oförutsedda kredit- eller andra risker för tillgångarna.
Volatilitetsjusteringen ska endast tillämpas på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer som inte härletts genom extrapolering i enlighet med artikel 77a. Extrapoleringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer ska baseras på de justerade riskfria räntesatserna.
Artikel 77e
Tekniska uppgifter som tillhandahålls av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten
Eiopa ska för varje relevant valuta fastställa och offentliggöra följande tekniska uppgifter minst en gång per kvartal:
Riskfria räntesatser för relevanta durationer för att beräkna bästa skattning som avses i artikel 77.2, utan någon matchnings- eller volatilitetsjustering.
För varje relevant duration, kreditkvalitet och tillgångsklass, en grundläggande räntedifferens för beräkning av den matchningsjustering som avses i artikel 77c.1 b.
För varje relevant nationell försäkringsmarknad, en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77d.1.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 301.2.
Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet i fråga om tillgängligheten av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer, ska kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 301.3.
När det gäller valutor och nationella marknader där den justering som avses i punkt 1 c inte anges i de genomförandeakter som avses i punkt 2, ska ingen volatilitetsjustering tillämpas på riskfria räntesatser för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning.
Artikel 77f
Översyn av långsiktiga garantiåtgärder och aktieriskåtgärder
Tillsynsmyndigheterna ska under denna period årligen lämna följande uppgifter till Eiopa:
Tillgången till långsiktiga garantier i försäkringsprodukter på deras nationella marknader och försäkrings- och återförsäkringsföretagens beteende som långsiktiga investerare.
Antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, förlängningen av återhämtningsplanen i enlighet med artikel 138.4, undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker och de övergångsåtgärder som fastställs i artiklarna 308c och 308d.
Effekterna av matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, den symmetriska justeringen av kapitalkravet för aktier, undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker och de övergångsåtgärder som fastställs i artiklarna 308c och 308d på försäkrings- och återförsäkringsföretag, både på nationell nivå och i anonym form för varje enskilt företag.
Effekterna av matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, den symmetriska justeringen av kapitalkravet för aktier och undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker på försäkrings- och återförsäkringsföretags investeringsbeteende och huruvida de tillämpar otillbörlig nedsättning av kapitalkravet.
Effekterna av förlängningar av återhämtningsperioden i enlighet med artikel 138.4 på försäkrings- och återförsäkringsföretagens insatser för att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbas som täcker solvenskapitalkravet eller för att reducera riskprofilen för att efterleva solvenskapitalkravet.
Om försäkrings- och återförsäkringsföretag tillämpar de övergångsåtgärder som anges i artiklarna 308c och 308d, huruvida de efterlever de infasningsplaner som avses i artikel 308e och utsikterna för ett minskat beroende av dessa övergångsåtgärder, inbegripet åtgärder som har vidtagits eller förväntas vidtas av företagen och tillsynsmyndigheterna, med beaktande av den berörda medlemsstatens lagstiftning.
På basis av det yttrande som överlämnats av Eiopa som avses i punkt 2 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport senast den 1 januari 2021 eller tidigare, om så är lämpligt. Rapporten ska särskilt fokusera på effekterna för
skydd av försäkringstagare,
de europeiska försäkringsmarknadernas stabilitet och sätt att fungera,
den inre marknaden och särskilt konkurrenskraften och lika villkor på de europeiska försäkringsmarknaderna,
den utsträckning i vilken försäkrings- och återförsäkringsföretag fortsätter att verka som långsiktiga investerare,
tillgången på och prissättningen av livränteprodukter,
tillgången på och prissättningen av konkurrerande produkter,
försäkringsföretagens långsiktiga investeringsstrategier i fråga om produkter på vilka artiklarna 77b och 77c tillämpas i förhållande till strategier för andra långsiktiga garantier,
konsumentval och konsumenternas riskmedvetenhet,
diversifieringsgraden inom försäkringsverksamheten och försäkrings- och återförsäkringsföretagens tillgångsportfölj,
den finansiella stabiliteten.
Rapporten ska dessutom bygga på tillsynserfarenhet när det gäller tillämpningen av artiklarna 77a–77e och 106, 138.4 och 304, 308c och 308d, inbegripet de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt dessa artiklar.
Artikel 78
Övriga faktorer som ska beaktas vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna
Utöver vad som sägs i artikel 77 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag beakta följande när de beräknar de försäkringstekniska avsättningarna:
Alla kostnader för att uppfylla försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna.
Inflationen, bland annat avseende driftskostnader och försäkringsersättningar.
Alla ersättningar till försäkringstagare och ersättningsberättigade, bland annat framtida återbäring, som försäkrings- och återförsäkringsföretag förväntar sig att de kommer att utbetala, oavsett om de är garanterade genom avtal eller ej, såvida ersättningarna inte omfattas av artikel 91.2.
Artikel 79
Värdering av finansiella garantier och avtalade optioner som ingår i försäkrings- och återförsäkringsavtal
Vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska försäkrings- och återförsäkringsföretag ta hänsyn till värdet av finansiella garantier och eventuella optioner som erbjuds inom försäkrings- och återförsäkringskontrakt.
Alla antaganden som försäkrings- och återförsäkringsföretag gör beträffande sannolikheten för att försäkringstagarna kommer att utnyttja avtalade optioner, däribland uppehåll i premiebetalningarna och återköp, ska vara realistiska och bygga på aktuell och trovärdig information. Antagandena ska, explicit eller implicit, beakta de konsekvenser som framtida förändringar av finansiella och andra förhållanden kan få för utnyttjandet av sådana optioner.
Artikel 80
Fördelning
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska fördela sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser på homogena riskgrupper, åtminstone efter klasser, när de beräknar sina försäkringstekniska avsättningar.
Artikel 81
Medel som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag
Försäkrings- och återförsäkringsföretags beräkning av belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag ska stå i överensstämmelse med artiklarna 76–80.
Vid beräkningen av de belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen beakta tidsskillnaden mellan återkraven och de direkta utbetalningarna.
Resultatet av denna beräkning ska anpassas för att ta hänsyn till förväntade förluster till följd av motpartsfallissemang Denna anpassning ska bygga på en bedömning av sannolikheten för motpartsfallissemang och den genomsnittliga förlust som detta orsakar (förlustandelen vid fallissemang – ”loss-given-default, LGD”).
Artikel 82
Datakvalitet och tillämpning av approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder, för de försäkringstekniska avsättningarna
Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäkringsföretag har upprättat interna processer och metoder för att säkerställa att de uppgifter som används vid beräkningen av deras försäkringstekniska avsättningar är lämpliga, fullständiga och riktiga.
Om försäkrings- och återförsäkringsföretag, under specifika omständigheter, inte har tillräckliga data av tillfredsställande kvalitet för att kunna tillämpa en tillförlitlig försäkringsmatematisk metod på någon viss grupp eller undergrupp av sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser eller på belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag får lämpliga approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder, användas för beräkning av bästa skattningar.
Artikel 83
Jämförelse med gjorda erfarenheter
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat processer och metoder för att säkerställa att bästa skattningar och de antaganden som dessa bygger på regelbundet jämförs med gjorda erfarenheter.
Om en sådan jämförelse visar på en systematisk avvikelse mellan erfarenheter och ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags beräknade bästa skattningar, ska företaget i fråga göra lämpliga anpassningar av de försäkringsmatematiska metoder som används och/eller av de antaganden som görs.
Artikel 84
Lämpligheten av nivån på de försäkringstekniska avsättningarna
Om tillsynsmyndigheterna begär detta, ska försäkrings- och återförsäkringsföretag visa att nivån på deras försäkringstekniska avsättningar är lämplig samt att de metoder som används är tillämpliga och relevanta och att underliggande statistiska data som används är adekvata.
Artikel 85
Ökning av de försäkringstekniska avsättningarna
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna inte uppfyller kraven i artiklarna 76–83, får tillsynsmyndigheterna kräva att det ska öka dessas belopp så att det motsvarar en nivå som fastställts enligt dessa artiklar.
Artikel 86
Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:
Försäkringsmatematiska och statistiska metoder för att beräkna bästa skattning enligt artikel 77.2.
Metoder, principer och tekniker för att fastställa de riskfria räntesatser för relevanta durationer som ska användas vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2.
De omständigheter under vilka de försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas som en helhet respektive som summa av en bästa skattning och en riskmarginal och de metoder som ska användas då de försäkringstekniska avsättningarna beräknas som en helhet som avses i artikel 77.4.
De metoder och antaganden som ska användas vid beräkningen av riskmarginalen, däribland bestämningen av det belopp av medräkningsbara kapitalbasmedel som krävs för att säkra försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser och kalibreringen av kapitalkostnadstillägget som avses i artikel 77.5.
De klasser på vilka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser ska fördelas för beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna som avses i artikel 80.
De standarder som ska uppfyllas i fråga om lämpligheten, fullständigheten och riktigheten av data som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna och de specifika omständigheter under vilka det vore lämpligt att använda lämpliga approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder för beräkning av bästa skattning som avses i artikel 82.
Specifikationer avseende de krav som anges i artikel 77b.1, inbegripet de metoder, antaganden och standardparametrar som ska användas vid beräkning av effekterna av den dödsfallsriskstress som avses i artikel 77b.1 e.
Specifikationer avseende de krav som anges i artikel 77c, inbegripet de antaganden och metoder som ska användas vid beräkning av matchningsjusteringen och den grundläggande räntedifferensen.
Metoder och antaganden för beräkning av den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, inbegripet en formel för beräkning av den spread som avses i punkt 2 i den artikeln.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller metoder för beräkningen av försäkringstekniska avsättningar ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera följande:
De metoder som ska användas vid beräkningen av den anpassning med hänsyn till risken för motpartsfallissemang som avses i artikel 81 och som är avsedd att täcka förväntade förluster till följd av sådant fallissemang.
I nödvändig utsträckning, förenklade metoder och tekniker för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna för att se till att de försäkringsmatematiska och statistiska metoder som avses i leden a och d står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de risker som försäkrings- och återförsäkringsföretagen tar på sig, inbegripet captivebolag för försäkring eller återförsäkring.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta dessa tekniska standarder för tillsyn.
Avsnitt 3
Kapitalbas
Underavsnitt 1
Fastställande av kapitalbasmedel
Artikel 87
Kapitalbas
Kapitalbasen ska omfatta summan av primärkapitalet enligt artikel 88 och tilläggskapitalet enligt artikel 89.
Artikel 88
Primärkapital
Primärkapitalet ska bestå av följande poster:
Den positiva skillnaden mellan tillgångarna och skulderna, värderad enligt artikel 75 och avsnitt 2.
Efterställda skulder.
Den positiva skillnaden som avses i punkt 1 ska minskas med beloppet av värdet på innehav av egna aktier som innehas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
Artikel 89
Tilläggskapital
Tilläggskapitalet ska bestå av poster utöver dem som ingår i primärkapitalet och som krävas in för att täcka förluster.
Tilläggskapitalet får omfatta följande poster, förutsatt att de inte ingår som poster i primärkapitalet:
Ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital som inte infordrats.
Bankkreditiv och garantier.
Andra rättsligt bindande åtaganden som gjorts till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
I fråga om ömsesidiga associationer eller liknande företag med uttaxeringsrätt får tilläggskapitalet också omfatta framtida fordringar som associationen kan ha på sina medlemmar efter ett beslut om infordran av ytterligare betalningar från medlemmar under den följande tolvmånadersperioden.
Artikel 90
Tillsynsmyndighetens godkännande av tilläggskapitalet
Tillsynsmyndigheterna ska godkänna något av följande:
Ett monetärt belopp för varje post i tilläggskapitalet.
En metod för att fastställa beloppet för varje post i tilläggskapitalet, varvid tillsynsmyndighetens godkännande av belopp som fastställts med denna metod ska ges för en särskilt angiven tidsperiod.
För varje post i tilläggskapitalet ska tillsynsmyndigheterna grunda sitt godkännande på en bedömning av följande:
De berörda motparternas status i fråga om förmåga och vilja att betala.
Möjligheterna att återkräva medlen med beaktande av postens rättsliga form och varje villkor som skulle kunna hindra posten från att inbetalas eller infordras.
All information om resultatet av tidigare infordringar som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som har gjorts av sådant tilläggskapital, i den utsträckning informationen för att bedöma förväntade resultat av framtida infordringar är tillförlitlig.
Artikel 91
Överskottsmedel
Artikel 92
Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
De ägarintressen i finansiella institut och kreditinstitut som avses i punkt 1 b ska omfatta följande:
Ägarintressen som försäkrings- och återförsäkringsföretag har i
kreditinstitut och finansiella institut i den mening som avses i artikel 4.1 och 4.5 i direktiv 2006/48/EG,
värdepappersföretag i den mening som avses i artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG.
Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artiklarna 63 och 64.3 i direktiv 2006/48/EG, som försäkrings- och återförsäkringsföretag innehar i sådana enheter som anges i led a i den här punkten, i vilka de har ett ägarintresse.
Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Underavsnitt 2
Klassificering av kapitalbasmedel
Artikel 93
Egenskaper och särdrag som beaktas vid nivåindelningen av poster i kapitalbasen
Posterna i kapitalbasen ska delas upp på tre nivåer. Klassificeringen av dessa poster ska vara beroende av om de är primärkapital eller tilläggskapital och i vilken omfattning de uppfyller följande egenskaper:
Posten är tillgänglig, eller kan infordras på begäran, för att i sin helhet förlustabsorbera, såväl i den löpande verksamheten som vid likvidation (permanent tillgänglighet).
Vid likvidation är postens hela beloppet tillgängligt för att täcka förluster och posten får inte återbetalas till innehavaren förrän alla andra förpliktelser, däribland försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser gentemot försäkringstagare och ersättningsberättigade enligt försäkrings- och återförsäkringsavtal, har uppfyllts (efterställdhet).
Vid bedömningen av i vilken omfattning kapitalbasposterna uppfyller kriterierna i punkt 1 a och b för närvarande och i framtiden, ska man vederbörligen överväga postens varaktighet, särskilt om posten är daterad eller inte. Om en kapitalbaspost är daterad ska postens relativa varaktighet jämfört med varaktigheten för företagets försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser övervägas (tillräcklig varaktighet).
Dessutom ska följande kriterier beaktas:
Om posten är fri från krav på eller incitament till att lösa in det nominella beloppet (frånvaro av incitament att lösa in).
Om posten är fri från obligatoriska fasta kostnader (frånvaro av obligatoriska fasta kostnader).
Om posten är fri från belastningar (frånvaro av belastningar).
Artikel 94
Huvudkriterier för uppdelning på nivåer
Poster i primärkapitalet ska klassificeras som tillhörande nivå 2 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i artikel 93.1 b, med beaktande av de kriterier som fastställts i artikel 93.2.
Poster i tilläggskapitalet ska klassificeras som tillhörande nivå 2 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i artikel 93.1 a och b, med beaktande av de kriterier som anges i artikel 93.2.
Artikel 95
Klassificering av kapitalbasposter
Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäkringsföretag klassificerar sina kapitalbasposter enligt kriterierna i artikel 94.
I tillämpliga fall ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen referera till den förteckning över kapitalbasposter som avses i artikel 97.1 a.
Om en post i kapitalbasen inte finns upptagen i denna förteckning ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen bedöma och klassificera den i enlighet med första stycket. Sådana klassificeringar ska godkännas av tillsynsmyndigheten.
Artikel 96
Klassificering av kapitalbasposter som är specifika för försäkringsföretag
Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 95 och 97.1 a ska vid tillämpningen av detta direktiv följande klassificeringar gälla:
Överskottsmedel enligt artikel 91.2 ska klassificeras som tillhörande nivå 1.
Bankkreditiv och garantier som förvaras som säkerhet för försäkringsgivares borgenärer av en oberoende förvaltare och är utfärdade av kreditinstitut som är auktoriserade enligt direktiv 2006/48/EG ska klassificeras som tillhörande nivå 2.
Varje framtida fordring som fartygsägares ömsesidiga associationer eller liknande företag med uttaxeringsrätt variabla bidrag, vilka endast försäkrar risker inom klasserna 6, 12 och 17 i del A i bilaga I, kan ställa på sina medlemmar efter en infordran av ytterligare bidrag under de kommande tolv månaderna ska klassificeras som tillhörande nivå 2.
I enlighet med artikel 94.2 andra stycket ska eventuella framtida fordringar som ömsesidiga associationer eller liknande företag med variabla bidrag kan ställa på sina medlemmar genom en infordran av ytterligare bidrag inom de närmaste tolv månaderna, och som inte faller under första stycket led 3, klassificeras som tillhörande nivå 2 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i artikel 93.1 a och b, med beaktande av de kriterier som anges i artikel 93.2.
Artikel 97
Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Kommissionen ska regelbundet se över och vid behov uppdatera den förteckning som avses i punkt 1 med hänsyn till marknadsutvecklingen.
Underavsnitt 3
Krav för medräkning av kapitalbasmedel
Artikel 98
Krav och gränsvärden för nivåerna 1, 2 och 3
I fråga om efterlevnaden av solvenskapitalkravet ska följande kvantitativa gränsvärden gälla för de medräkningsbara beloppen av posterna på nivå 2 och 3. Dessa gränsvärden ska vara sådana att minst följande villkor uppfylls:
Andelen nivå-1-kapital inom den medräkningsbara kapitalbasen är mer än en tredjedel av dess totala medräkningsbara kapitalbasmedel.
Det medräkningsbara nivå-3-kapitalet är mindre än en tredjedel av de totala medräkningsbara kapitalbasmedlen.
Artikel 99
Delegerade akter avseende medräkningsbara kapitalbasmedel
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:
De kvantitativa gränsvärden som avses i artikel 98.1 och 98.2.
De justeringar som bör göras för att återspegla den bristande möjligheten att överföra de kapitalbasposter som enbart kan användas för att täcka förluster som uppstår från ett särskilt skuldsegment eller från särskilda risker (separata fonder).
Avsnitt 4
Solvenskapitalkrav
Underavsnitt 1
Allmänna bestämmelser för solvenskapitalkravet med tillämpning av standardformeln eller en intern modell
Artikel 100
Allmänna bestämmelser
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretagen har medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker solvenskapitalkravet.
Solvenskapitalkravet ska beräknas antingen enligt standardformeln i underavsnitt 2 eller med en intern modell enligt underavsnitt 3.
Artikel 101
Beräkning av solvenskapitalkravet
Solvenskapitalkravet ska kalibreras så att det säkerställs att alla kvantifierbara risker som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget är exponerat för beaktas. Det ska täcka pågående verksamhet samt sådana nya åtaganden som förväntas tecknas inom de följande tolv månaderna. Det ska enbart täcka ej förväntade förluster i den pågående verksamheten.
Det ska motsvara värdet av percentilen Value-at-Risk för kapitalbasen hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som motsvarar konfidensnivån 99,5 % för en ettårsperiod.
Solvenskapitalkravet ska täcka minst följande risker:
Teckningsrisk vid skadeförsäkring.
Teckningsrisk vid livförsäkring.
Teckningsrisk vid sjukförsäkring.
Marknadsrisk.
Kreditrisk.
Operativ risk.
Den operativa risk som avses i första stycket f ska omfatta rättsliga risker men inte risker till följd av strategiska beslut och renommérisker.
Artikel 102
Återkommande beräkningar
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna solvenskapitalkravet minst en gång per år och rapportera resultaten av denna beräkning till tillsynsmyndigheterna.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker det senast rapporterade solvenskapitalkravet.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska fortlöpande övervaka beloppet av de medräkningsbara kapitalbasmedlen och solvenskapitalkravet.
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som låg till grund för det senast rapporterade solvenskapitalkravet, ska företaget i fråga utan dröjsmål beräkna ett nytt solvenskapitalkrav och rapportera detta till tillsynsmyndigheterna.
Underavsnitt 2
Standardformel för solvenskapitalkravet
Artikel 103
Standardformelns struktur
Solvenskapitalkravet, beräknat enligt standardformeln, ska vara lika med summan av följande:
Det primära solvenskapitalkravet enligt artikel 104.
Kapitalkravet för operativ risk enligt artikel 107.
Justeringsbelopp för förlusttäckningskapacitet hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter enligt artikel 108.
Artikel 104
Utformningen av det primära solvenskapitalkravet
Det primära solvenskapitalkravet ska omfatta enskilda riskmoduler, aggregerade enligt punkt 1 i bilaga IV.
Minst följande riskmoduler ska ingå:
Teckningsrisk vid skadeförsäkring.
Teckningsrisk vid livförsäkring.
Teckningsrisk vid sjukförsäkring.
Marknadsrisk.
Motpartsrisk.
Var och en av de riskmoduler som avses i punkt 1 ska kalibreras med hjälp av ett värde för Value-at-Risk med konfidensnivån 99,5 % för en ettårsperiod.
I tillämpliga fall ska diversifieringseffekter beaktas vid utformningen av varje riskmodul.
Förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkännande får försäkrings- och återförsäkringsföretag när det gäller utformningen av standardformeln ersätta en undergrupp av dess parametrar med parametrar som är specifika för företaget i fråga när de beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, skadeförsäkring och sjukförsäkring.
Dessa parametrar ska kalibreras med stöd av interna uppgifter från företaget i fråga eller av uppgifter som är omedelbart relevanta för sådana transaktioner som företaget genomför med användning av standardformler.
När tillsynsmyndigheterna beviljar godkännande ska de kontrollera att de använda uppgifterna är fullständiga, exakta och lämpliga.
Artikel 105
Beräkning av det primära solvenskapitalkravet
Teckningsriskmodulen för livförsäkring ska avspegla riskerna med livförsäkringsförpliktelser i fråga om de risker som täcks och de processer som används under utövandet av verksamheten.
Den ska beakta osäkerheten hos försäkrings- och återförsäkringsföretagens resultat när det gäller de befintliga försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna samt sådana nya åtaganden som förväntas tecknas inom de följande tolv månaderna.
Den ska beräknas, i enlighet med punkt 2 i bilaga IV, som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper:
Risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av variationer såväl i tidpunkter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händelserna som i tidpunkter och belopp för skadeförsäkringsersättningarna (premie- och reservrisker inom skadeförsäkring).
Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om extrema eller exceptionella händelser (katastrofrisker inom skadeförsäkring).
Teckningsriskmodulen för livförsäkring ska avspegla riskerna med livförsäkringsförpliktelser i fråga om de risker som täcks och de processer som används under utövandet av verksamheten.
Den ska beräknas enligt punkt 3 i bilaga IV som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper:
Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulderna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande dödlighet, om ökad dödlighet leder till att försäkringsskuldernas värde ökar (dödsfallsrisken).
Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulderna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande dödlighet, om minskad dödlighet leder till att försäkringsskuldernas värde ökar (livsfallsrisken).
Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulderna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande invaliditet, insjuknande och tillfrisknande (invaliditets- och sjukrisk).
Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulderna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande driftskostnaderna för försäkrings- och återförsäkringsavtal (driftkostnadsrisk vid livförsäkring).
Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulderna till följd av ändrade nivåer och trender beträffande omprövningar av skadelivräntor på grund av ändrade rättsliga förhållanden eller ändrad hälsostatus hos de försäkrade (omprövningsrisk).
Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulderna till följd av ändrade nivåer eller ändrad volatilitetsgrad beträffande uppehåll i premiebetalningarna, upphörande, förnyelse och återköp (annullationsrisk).
Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om extrema eller onormala händelser (katastrofrisker inom livförsäkring).
Modulen för teckningsrisk vid sjukförsäkring ska ge uttryck för risken vid tecknande av sjukförsäkringsförpliktelser, oberoende av om sjukförsäkring tekniskt sett fungerar på liknande sätt som livförsäkring, till följd av såväl de risker som täcks som de processer som används i verksamheten.
Den ska täcka minst följande risker:
Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulderna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande driftskostnaderna för försäkrings- och återförsäkringsavtal.
Risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av variationer såväl i tidpunkter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händelserna som i tidpunkter och belopp för skadeförsäkringsersättningarna vid den tid då de tillhandahålls.
Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om utbrott av större epidemier och onormal ackumulering av risker under sådana extrema förhållanden.
Marknadsriskmodulen ska avspegla risker till följd av nivåerna eller volatilitetsgraden hos marknadspriserna för finansiella instrument som påverkar värdet av företagets tillgångar och skulder. Den ska korrekt avspegla bristande matchning mellan tillgångar och skulder, särskilt i fråga om deras duration.
Det ska beräknas enligt punkt 4 i bilaga IV som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper:
Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för ändringar i de durationsberoende räntesatserna eller deras volatilitet (ränterisk).
Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för ändringar av nivåerna på marknadspriserna för aktier eller dessas volatilitet (aktiekursrisk).
Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för ändringar av nivåerna på marknadspriserna för fastigheter eller dessas volatilitet (fastighetsrisk).
Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för kreditspreaden över den riskfria räntan (spreadrisk).
Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för ändringar av nivåerna på valutakurserna eller dessas volatilitet (valutarisk).
Ytterligare risker för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som härrör antingen från bristande diversifiering av tillgångsportföljen eller stor exponering för fallissemangsrisken för en enda emittent eller en grupp av emittenter med inbördes anknytning (marknadsriskkoncentrationer).
Motpartsriskmodulen ska ge uttryck för möjligheten av förluster till följd av oväntat fallissemang eller försämrad kreditvärdighet som rör försäkrings- och återförsäkringsföretags motparter och gäldenärer under en följande tolvmånadersperiod. Motpartsriskmodulen ska täcka riskreducerande avtal som återförsäkringsarrangemang, värdepapperiseringar och derivat samt fordringar på förmedlare och varje annan kreditexponering som inte omfattas av undergruppen för spreadrisk. Den ska ta vederbörlig hänsyn till säkerheter eller andra värdepapper som innehas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller för dess räkning, och de risker som är förknippade därmed.
Motpartsriskmodulen ska för varje motpart beakta det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets samlade riskexponering för motparten i fråga, oberoende av den rättsliga formen av motpartens avtalsmässiga förpliktelser gentemot företaget.
Artikel 106
Beräkning av undergruppen aktiekursrisk: en mekanism för symmetrisk justering
Artikel 107
Kapitalkrav för operativ risk
Artikel 108
Justering för förlusttäckningskapacitet hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter
Den justering som avses i artikel 103 c för förlusttäckningskapacitet hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter ska visa den möjliga kompensationen för oförutsedda förluster genom en samtidig minskning av försäkringstekniska avsättningar eller uppskjutna skatter eller en kombination av båda.
Denna justering ska ta hänsyn till den riskreducerande effekt som kan erhållas genom framtida diskretionära förmåner i försäkringsavtal i den utsträckning som försäkrings- och återförsäkringsföretagen kan visa att en minskning av förmåner kan användas för att täcka oförutsedda förluster då dessa uppstår. Den riskreducering som kan uppnås genom framtida diskretionära förmåner får inte vara större än summan av de försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter som avser dessa framtida förmåner.
Vid tillämpningen av andra stycket ska värdet av framtida diskretionära förmåner under ogynnsamma omständigheter jämföras med dessa förmåners värde enligt de underliggande antagandena för beräkningen av bästa skattning.
Artikel 109
Förenklingar av standardformeln
Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en förenklad beräkning för en specifik riskmodul eller undergrupp av en riskmodul, om det är motiverat med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av de risker de står inför och det vore oproportionerligt att kräva att alla försäkrings- och återförsäkringsföretag ska tillämpa standardberäkningen.
Förenklade beräkningar ska kalibreras i enlighet med artikel 101.3.
Artikel 109a
Harmoniserade tekniska uppgifter till standardformler
ESA-myndigheternas gemensamma kommitté ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 30 juni 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.
För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel och i syfte att förenkla beräkningen av den marknadsriskmodul som avses i artikel 105.5, förenkla beräkningen av den motpartsriskmodul som avses i artikel 105.6, utvärdera de riskreducerande tekniker som avses i artikel 101.5 och beräkna försäkringstekniska avsättningar, ska Eiopa utarbeta tekniska standarder för genomförande av
förteckningar över de regionala och lokala självstyrelseorgan vilkas exponeringar ska behandlas som exponeringar mot den centrala regeringen i den jurisdiktion där de är etablerade, förutsatt att det inte förekommer några skillnader i risk mellan sådana exponeringar på grund av de regionala regeringarnas och lokala myndigheternas särskilda beskattningsrätt, och att det finns särskilda institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang,
det aktieindex som avses i artikel 106.2, i enlighet med de detaljerade kriterier som fastställs i artikel 111.1 c och o,
de justeringar som ska göras för valutor som är knutna till euron i undergruppen valutarisk i artikel 105.5, i enlighet med de detaljerade kriterier för justeringar av de valutor som är knutna till euron i syfte att förenkla beräkningen av undergruppen valutarisk, såsom den fastställs i artikel 111.1 p.
Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket.
Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.
De tekniska standarder för genomförande som avses i punkt 4 ska endast tillämpas på de av medlemsstaternas nationella lagstiftningsåtgärder som ger försäkrings- och återförsäkringsföretag möjlighet att dela utbetalningar vid försäkringsfall gällande hälsorisk och som uppfyller följande kriterier:
Mekanismen för delning av anspråk ska vara transparent och till fullo specificerad före den årsperiod till vilken den hänför sig.
Mekanismen för delning av anspråk, antalet försäkringsföretag som deltar i systemet för utjämning av hälsorisker (Health Risk Equalisation System – HRES) och riskkaraktären hos den affärsverksamhet som omfattas av HRES ska, för varje företag som deltar i HRES, säkerställa att volatiliteten hos de årliga förlusterna inom den affärsverksamhet som omfattas av HRES avsevärt minskas genom detta system, både avseende premier och avseende reservrisk.
Den sjukförsäkring som omfattas av HRES ska vara obligatorisk och fungera helt eller delvis som ett alternativ till det skydd vid sjukdom som ingår i det lagstadgade socialförsäkringssystemet.
Vid fallissemang i ett försäkringsföretag som deltar i HRES ska en eller flera medlemsstaters regeringar garantera att de till fullo tillgodoser försäkringstagarnas anspråk i det försäkringsföretag som omfattas av HRES.
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som anger de ytterligare kriterier som arrangemangen i de nationella lagstiftningsåtgärderna ska uppfylla, och metod och krav för beräkningen av de standardavvikelser om avses i punkt 4 i den här artikeln.
Artikel 110
Betydande avvikelser från de antaganden som ligger till grund för beräkning enligt standardformeln
När det är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln i underavsnitt 2, eftersom det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen enligt standardformeln, får tillsynsmyndigheterna, genom ett motiverat beslut, kräva att det berörda företaget ersätter en undergrupp av de parametrar som används i beräkningen enligt standardformeln med parametrar som är specifika för det företaget, när det beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, skadeförsäkring och sjukförsäkring i enlighet med artikel 104.7. Dessa specifika parametrar ska beräknas på ett sådant sätt att företaget följer bestämmelserna i artikel 101.3.
Artikel 111
Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande avseende artiklarna 103–109
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:
En standardformel i enlighet med artiklarna 101 och 103–109.
Undergrupper som är nödvändiga eller som mer exakt täcker de risker som omfattas av riskmoduler enligt artikel 104 och följande uppdateringar.
Metoder, antaganden och standardparametrar som ska kalibreras till den konfidensnivå som avses i artikel 101.3 och som ska tillämpas vid beräkningen av var och en av de riskmoduler eller undergrupper inom ramen för det primära solvenskapitalkravet som fastställs genom artiklarna 104, 105 och 304, mekanismen för symmetrisk justering och den lämpliga tidsperioden, uttryckt i månader, i enlighet med artikel 106 samt det lämpliga sättet för att integrera metoden i artikel 304 i solvenskapitalkravet beräknat i enlighet med standardformeln.
Korrelationsparametrarna, om nödvändigt inklusive parametrarna i bilaga IV samt förfarandena för att uppdatera dessa parametrar.
För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder riskreduceringstekniker: metoder och antaganden som ska användas vid bedömningen av förändringar av berörda företags riskprofil och vid justeringar av beräkningen av solvenskapitalkravet.
Kvalitativa kriterier som de riskreduceringstekniker som avses i led e ska uppfylla för att säkerställa att respektive risk faktiskt har överförts till tredje part.
Den metod och de parametrar som ska användas för att bedöma kapitalkravet för motpartsrisk i fall av exponeringar mot kvalificerade centrala motparter; de parametrarna säkerställer konsekvens med behandlingen av sådana exponeringar för kreditinstitut och finansinstitut i den mening som avses i artikel 4.1.1 och 4.1.26 i förordning (EU) nr 575/2013.
Metoder och parametrar för bedömningen av kapitalkravet för operativ risk enligt artikel 107, inklusive den procentsats som avses i artikel 107.3.
De metoder och justeringar som ska användas för att återspegla försäkrings- och återförsäkringsföretagens minskade möjligheter till riskdiversifiering i samband med separerade fonder.
Den metod som ska användas vid beräkningen av justeringsbeloppet för förlustreducering genom försäkringstekniska avsättningar eller uppskjutna skatter som fastställs i artikel 108.
Deluppsättningen av standardparametrar inom teckningsriskmodulerna för skade-, liv- och sjukförsäkring som får ersättas av företagsspecifika parametrar enligt artikel 104.7.
Kriterier gällande de standardiserade metoder som försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska använda för att beräkna de företagsspecifika parametrar som avses i led j och kriterier i fråga om de använda uppgifternas fullständighet, exakthet och tillämplighet som ska uppfyllas innan tillsynsmyndigheterna kan ge sitt godkännande, tillsammans med förfarandet för ett sådant godkännande.
De förenklade beräkningarna för specifika riskmoduler och undergrupper av riskmoduler samt de kriterier som det ska krävas att försäkrings- och återförsäkringsföretag, inklusive captivebolag för försäkring eller återförsäkring, uppfyller för att de ska vara berättigade enligt artikel 109 att använda någon av dessa förenklade beräkningar.
Det angreppssätt som ska användas för anknutna företag i den mening som avses i artikel 212 vid beräkningen av solvenskapitalkravet, särskilt beräkningen av undergruppen aktierisk som avses i artikel 105.5, med beaktande av den förmodat minskade volatiliteten för värdet på dessa anknutna företag på grund av de investeringarnas strategiska natur och det inflytande som företaget med ägarintresse har över dessa anknutna företag.
Hur de externa ratinginstitutens externa kreditvärderingar ska användas vid beräkningen av solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln och placeringen av externa kreditvärderingar på den skala för kreditkvalitet som avses i artikel 109a.1, vilket ska vara förenligt med utnyttjandet av externa ratinginstituts (ECAI) kreditvärderingar vid beräkningen av kapitalkraven för kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och finansinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.26 i det direktivet.
Detaljerade kriterier för det aktieindex som avses i artikel 109a.2 c.
Detaljerade kriterier för justeringar av de valutor som är knutna till euron i syfte att förenkla beräkningen av undergruppen valutarisk som avses i artikel 109a.2 d.
Villkoren för den kategorisering av regionala och lokala självstyrelseorgan som avses i artikel 109a.2 a.
Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
De tekniska standarderna för tillsyn ska tillämpas på de tillgångar som täcker de försäkringstekniska avsättningarna med undantag av tillgångar som innehas med avseende på livförsäkringsavtal för vilka försäkringstagarna står för placeringsrisken. De ska ses över av kommissionen i ljuset av utvecklingen av standardformeln och på de finansiella marknaderna.
Underavsnitt 3
Solvenskapitalkrav Fullständiga och partiella interna modeller
Artikel 112
Allmänna bestämmelser för godkännande av fullständiga och partiella interna modeller
Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda partiella interna modeller för beräkningen av en eller flera av följande:
En eller flera riskmoduler eller undergrupper av riskmoduler som ingår i det primära solvenskapitalet enligt artiklarna 104 och 105.
Kapitalkravet för operativ risk som fastställs i artikel 107.
Det justeringsbelopp som avses i artikel 108.
Partiell modellkonstruktion får dessutom tillämpas på hela verksamheten i försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller endast på en eller flera större affärsenheter.
Tillsammans med varje ansökan om godkännande ska försäkrings- och återförsäkringsföretag åtminstone överlämna handlingar som styrker att den interna modellen uppfyller kraven i artiklarna 120–125.
Om ansökningen om godkännande avser en partiell intern modell ska kraven i artiklarna 120–125 anpassas med hänsyn till det begränsade tillämpningsområdet för modellen.
Artikel 113
Särskilda bestämmelser för godkännande av partiella interna modeller
I fråga om partiella interna modeller ska tillsynsmyndigheterna ge sitt godkännande endast om modellen uppfyller kraven i artikel 112 och följande ytterligare villkor:
Företaget har vederbörligen motiverat begränsningen av tillämpningsområdet för modellen.
Det solvenskapitalkrav som erhålls med modellen motsvarar bättre företagets riskprofil och överensstämmer i synnerhet i högre grad med principerna i underavsnitt 1.
Utformningen av modellen är förenlig med principerna i underavsnitt 1, vilket innebär att den partiella interna modellen kan integreras fullständigt med standardformeln för solvenskapitalkravet.
Under sin bedömning av en ansökan om användning av en partiell intern modell som endast avser vissa undergrupper av en specifik riskmodul, vissa affärsenheter inom ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med avseende på en specifik riskmodul eller delar av båda dessa områden får tillsynsmyndigheterna kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i fråga ska överlämna en realistisk övergångsplan för att utvidga tillämpningsområdet för modellen.
I denna övergångsplan ska det anges på vilket sätt försäkrings- eller återförsäkringsföretaget planerar att utvidga tillämpningsområdet till andra undergrupper eller affärsenheter för att se till att modellen omfattar en övervägande del av dess försäkringstransaktioner som berörs av den specifika riskmodulen.
Artikel 114
Delegerade akter och tekniska standarder för genomförande avseende de interna modellerna för solvenskapitalkravet
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:
Anpassningar av de standarder som anges i artiklarna 120–125 mot bakgrund av det begränsade tillämpningsområde som avses i ansökningar om tillämpning av partiella interna modeller.
Det sätt genom vilket en partiell intern modell helt och fullt ska integreras i solvenskapitalkravets standardformel enligt artikel 113.1 c och kraven för användningen av alternativa integreringstekniker.
För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden när det gäller
godkännande av en intern modell i enlighet med artikel 112, och
godkännande av större ändringar av en intern modell och ändringar av det styrdokument för ändringar av interna modeller som avses i artikel 115.
Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Artikel 115
Styrdokument för ändringar av fullständiga och partiella interna modeller
Som ett led i det inledande godkännandeförfarandet för en intern modell ska tillsynsmyndigheterna godkänna styrdokumentet för ändring av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets modell. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen får ändra sin interna modell i enlighet med dessa styrdokument.
Dessa ska innehålla en specifikation av mindre och större ändringar av de interna modellerna.
För större ändringar av de interna modellerna och ändringar av styrdokumenten ska förhandsgodkännande av tillsynsmyndigheten alltid krävas enligt artikel 112.
För mindre ändringar av en intern modell ska däremot inget förhandsgodkännande av tillsynsmyndigheten krävas, förutsatt att de har utarbetats i enlighet med styrdokumentet.
Artikel 116
Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganens ansvarsområden
Försäkrings- och återförsäkringsföretagens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan ska godkänna ansökningar till tillsynsmyndigheterna om godkännande av den interna modellen som avses i artikel 112 och av därpå följande större ändringar av modellen.
Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet ska ansvara för att det upprättas system som säkerställer att den interna modellen fortlöpande fungerar korrekt.
Artikel 117
Återgång till standardformeln
Efter att ha beviljats godkännande i enlighet med artikel 112 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag inte återgå till att beräkna hela eller delar av solvenskapitalkravet enligt standardformeln i underavsnitt 2, utom under vederbörligen motiverade omständigheter och förutsatt att tillsynsmyndigheterna har givit sitt godkännande.
Artikel 118
Brister i tillämpningen av en intern modell
Artikel 119
Väsentliga avvikelser från de antaganden som ligger till grund för beräkning enligt standardformeln
När det är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln i underavsnitt 2, eftersom det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen enligt standardformeln, får tillsynsmyndigheterna, genom ett motiverat beslut, kräva att det berörda företaget använder en intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet eller relevanta riskmoduler som ingår i det.
Artikel 120
Användningskrav
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska visa att deras interna modeller används i stor utsträckning och har en viktig uppgift att fylla när det gäller deras företagsstyrningssystem enligt artiklarna 41–50, och särskilt
deras riskhanteringssystem enligt artikel 44 och beslutsprocesser,
deras processer för bedömning och allokering i fråga om ekonomi och solvenskrav, däribland den bedömning som avses i artikel 45.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dessutom visa att frekvensen av deras beräkningar av solvenskapitalkravet med hjälp av den interna modellen står i proportion till frekvensen av deras användning av den interna modellen för de andra syften som anges i första stycket.
Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet ska ansvara för att säkerställa att utformningen och användningen av den interna modellen fortlöpande är ändamålsenliga och ger tillfredsställande uttryck för riskprofilerna hos de berörda försäkrings- och återförsäkringsföretagen.
Artikel 121
Statistiska kvalitetsnormer
De metoder som används för att beräkna den prognostiserade sannolikhetsfördelningen ska bygga på lämpliga, tillämpliga och relevanta försäkringsmatematiska och statistiska tekniker och vara förenliga med de metoder som används för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna.
De metoder som används för att beräkna den prognostiserade sannolikhetsfördelningen ska bygga på trovärdiga aktuella uppgifter och realistiska antaganden.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska för tillsynsmyndigheterna kunna motivera de antaganden som ligger till grund för deras respektive interna modeller.
De uppgifter som används för den interna modellen ska vara korrekta, fullständiga och lämpliga.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska uppdatera de uppgiftssammanställningar som används vid beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen minst en gång per år.
Det ska inte föreskrivas att någon viss metod ska användas vid beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen.
Oberoende av vilken beräkningsmetod som väljs ska den interna modellens förmåga att rangordna risker vara tillräcklig för att garantera att den används i stor utsträckning och har en viktig uppgift att fylla inom försäkrings- och återförsäkringsföretagens företagsstyrningssystem, särskilt i fråga om deras riskhanteringssystem och beslutsprocesser enligt artikel 120.
Den interna modellen ska täcka alla betydande risker som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerat för. Interna modeller ska täcka åtminstone de risker som anges i artikel 101.4.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen får i sina interna modeller beakta framtida åtgärder som de har skälig anledning att förvänta sig att företagsledningen kommer att vidta under specifika omständigheter.
I det fall som avses i första stycket ska det berörda företaget ta hänsyn till den tid som krävs för att genomföra sådana åtgärder.
Artikel 122
Kalibreringsnormer
Artikel 123
Resultatanalys
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska minst en gång per år se över orsakerna och källorna till de vinster och förluster som gjorts inom varje större affärsenhet.
De ska visa hur den kategorisering av riskerna som valts för den interna modellen förklarar orsakerna och källorna till vinsterna och förlusterna. Riskkategoriseringen och härledningen av vinsterna och förlusterna ska stå i proportion till varje försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil.
Artikel 124
Valideringsnormer
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska regelbundet validera de interna modellerna och därvid även övervaka hur de fungerar, kontrollera att modellspecifikationen fortlöpande är lämplig och testa resultaten mot de faktiska utfallen.
Modellvalideringsprocessen ska innefatta en effektiv statistisk process för validering av den interna modellen med vars hjälp försäkrings- och återförsäkringsföretagen kan styrka för sina tillsynsmyndigheter att de kapitalkrav som erhålls med modellen är lämpliga.
Den statistiska metod som används ska omfatta testning av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen jämförd inte bara med de inregistrerade förlusterna utan också med alla betydande nya uppgifter och upplysningar som rör dem.
Modellvalideringsprocessen ska innefatta en analys av den interna modellens stabilitet, särskilt testning av hur känsliga de resultat den ger är för förändringar av de centrala underliggande antagandena. Den ska också omfatta en bedömning av exaktheten, fullständigheten och lämpligheten hos de uppgifter som används för den interna modellen.
Artikel 125
Dokumentationsnormer
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dokumentera utformningen av sina interna modeller och närmare uppgifter om dessas funktion.
Dokumentationen ska styrka överensstämmelsen med artiklarna 120–124.
Dokumentationen ska ge en detaljerad översikt över den teori, de antaganden och den matematiska och empiriska grund som lett fram till den interna modellens utformning.
Eventuella omständigheter under vilka den interna modellen inte fungerar effektivt ska redovisas i dokumentationen.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dokumentera varje mer betydande förändring av sina interna modeller enligt artikel 115.
Artikel 126
Externa modeller och uppgifter
Att modeller eller uppgifter som erhållits från tredje part använts ska inte anses vara skäl för undantag från något av de krav på interna modeller som anges i artiklarna 120–125.
Artikel 127
Delegerade akter avseende artiklarna 120–126
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a avseende artiklarna 120–126 i syfte att ytterligare förbättra bedömningen av riskprofil och ledning när det gäller försäkrings- och återförsäkringsföretagens verksamheter, beträffande användningen av interna modeller i hela unionen.
Avsnitt 5
Minimikapitalkrav
Artikel 128
Allmänna bestämmelser
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretagen innehar medräkningsbart primärkapital som täcker minimikapitalkravet.
Artikel 129
Beräkning av minimikapitalkravet
Minimikapitalkravet ska beräknas enligt följande principer:
Det ska beräknas på ett klart och enkelt sätt och på ett sådant sätt som gör det möjligt att kontrollera beräkningen.
Det ska motsvara medräkningsbart primärkapital till ett belopp under vilket försäkrings- och förmånstagare skulle exponeras för en oacceptabel grad av risk om det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillåts fortsätta sin verksamhet.
Den linjära funktion som anges i punkt 2, vilken används för att beräkna minimikapitalkravet, ska kalibreras till ett värde för value-at-risk med ett konfidensintervall på 85 % för en ettårsperiod.
Det får under inga omständigheter underskrida
►M10 4 000 000 EUR ◄ för livförsäkringsföretag, inbegripet captivebolag.
summan av de belopp som anges i leden i och ii för försäkringsföretag som avses i artikel 73.5.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 d får minimikapitalkravet inte underskrida 25 % och inte överskrida 45 % av företagets solvenskapitalkrav, beräknat i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2 eller 3 inklusive kapitaltillägg som åläggs i enlighet med artikel 37.
Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter, under en tidsperiod som löper ut senast 31 december 2017, kräver att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska tillämpa de procentsatser som anges i första stycket endast på ett företags solvenskapitalkrav beräknat i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna minimikapitalkravet minst en gång per kvartal och rapportera resultaten av denna beräkning till tillsynsmyndigheterna.
Vid beräkningen av de gränser som avses i punkt 3 ska företagen inte vara ålagda att beräkna solvenskapitalkravet varje kvartal.
Om ett företags minimikapitalkrav fastslås genom något av de gränsvärden som anges i punkt 3 ska företaget tillhandahålla tillsynsmyndigheten uppgifter som gör det möjligt att klart förstå skälen till detta.
Kommissionen ska senast den 31 december 2020 till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om de bestämmelser och den praxis som medlemsstaterna respektive tillsynsmyndigheterna antagit enligt punkterna 1–4.
Den rapporten ska särskilt ta upp användningen av minimi- och maximivärden i punkt 3 och de eventuella problem som tillsynsmyndigheterna eller företagen har haft vid tillämpningen av denna artikel.
Artikel 130
Delegerade akter
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att precisera den beräkning av minimikapitalkravet som avses i artiklarna 128 och 129.
Artikel 131
Övergångsbestämmelser för uppfyllelsen av minimikapitalkravet
Genom undantag från artiklarna 139 och 144 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag som uppfyller kravet på föreskriven solvensmarginal i artikel 28 i direktiv 2002/83/EG, artikel 16a i direktiv 73/239/EEG eller artiklarna 37, 38 eller 39 i direktiv 2005/68/EG av den ►M5 31 december 2015 ◄ , men som inte innehar tillräckligt medräkningsbart primärkapital för att täcka minimikapitalkravet, uppfylla kravet i artikel 128 senast den ►M5 31 december 2016 ◄ .
Om företaget i fråga inte kan uppfylla kravet i artikel 128 inom den tidsfrist som anges i första stycket ska dess koncession återkallas enligt de tillämpliga förfaranden som föreskrivs i nationell lagstiftning.
Avsnitt 6
Placeringar
Artikel 132
Aktsamhetsprincipen
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beträffande hela sina portföljer av tillgångar investera endast i tillgångar och instrument vars risker de kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera, och på lämpligt sätt beakta i bedömningen sina övergripande solvensbehov, i enlighet med artikel 45.1 andra stycket a.
Alla tillgångar, och särskilt de som täcker minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet, ska investeras på ett sätt som garanterar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för portföljen som helhet. Dessutom ska dessa tillgångars lokalisering vara sådan att deras åtkomst garanteras.
Tillgångar som innehas för att täcka försäkringstekniska avsättningar ska även investeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till försäkrings- och återförsäkringsskuldernas art och duration. Dessa tillgångar ska investeras i alla försäkrings- och förmånstagares bästa intresse, med hänsyn till eventuella deklarerade mål för placeringarna.
I händelse av intressekonflikter ska försäkringsföretagen, eller de enheter som förvaltar deras tillgångsportföljer, se till att placeringarna görs i försäkrings- och förmånstagarnas bästa intresse.
I fråga om tillgångar som innehas med avseende på livförsäkringsavtal enligt vilka försäkringstagarna står för placeringsrisken ska andra, tredje och fjärde styckena i denna punkt tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2.
I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna till värdet av andelar i ett fondföretag enligt definitionen i direktiv 85/611/EEG eller till värdet av tillgångar som ingår i en intern fond som ägs av ett försäkringsföretag, vanligen uppdelad på andelar, ska de försäkringstekniska avsättningarna avseende förmånerna så nära som möjligt motsvaras av dessa andelar eller, i de fall där uppdelning på andelar inte har skett, av dessa tillgångar.
I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna till ett aktieindex eller till något annat referensvärde än de som avses i andra stycket, ska de försäkringstekniska avsättningarna för sådana förmåner så nära som möjligt motsvaras antingen av de andelar som anses motsvara referensvärdet eller, om uppdelning på andelar inte har skett, av tillgångar med tillräcklig säkerhet och omsättningsbarhet vilka så nära som möjligt motsvarar de tillgångar på vilka referensvärdet är baserat.
Om de förmåner som avses i andra och tredje styckena innefattar en garanterad avkastning på placeringen eller någon annan garanterad förmån, ska de tillgångar som innehas för att täcka motsvarande ytterligare försäkringstekniska avsättningar omfattas av punkt 4.
I fråga om andra tillgångar än de som omfattas av punkt 3 ska andra till och med femte styckena i denna punkt tillämpas, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2.
Användning av derivatinstrument ska vara möjligt så länge som de bidrar till att reducera riskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning.
Placeringar och tillgångar som inte får handlas på reglerade finansmarknader ska hållas på aktsamma nivåer.
Tillgångarna ska vara väl diversifierade på ett sådant sätt att man undviker överdrivet beroende av en viss tillgång, emittent eller grupp av företag eller av ett geografiskt område samt alltför stor riskackumulering i portföljen som helhet.
Placeringar i tillgångar som emitteras av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp får inte medföra att ett försäkringsföretag utsätts för överdriven riskkoncentration.
Artikel 133
Placeringsfrihet
Artikel 134
Tillgångarnas lokalisering och förbud mot pantsättning av tillgångar
När det gäller försäkringsrisker som är belägna inom gemenskapen får medlemsstaterna inte kräva att tillgångar som innehas för att täcka de försäkringstekniska avsättningar som hänför sig till dessa risker är placerade inom gemenskapen eller i någon viss medlemsstat.
I fråga om fordringar enligt återförsäkringsavtal mot företag som är auktoriserade enligt detta direktiv eller har sitt huvudkontor i ett tredjeland vars solvensordning bedöms vara likvärdig enligt artikel 172 ska medlemsstaterna inte heller kräva att tillgångar som motsvarar dessa fordringar placeras inom gemenskapen.
Artikel 135
Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn avseende kvalitativa krav
Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera kvalitativa krav inom följande områden:
Påvisande, mätning, övervakning och hantering av risker i samband med placeringar i anslutning till artikel 132.2 första stycket.
Påvisande, mätning, övervakning och hantering av specifika risker i samband med derivatinstrument och sådana tillgångar som avses i artikel 132.4 andra stycket och fastställande av i vilken utsträckning användning av sådana tillgångar bidrar till att reducera riskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning i enlighet med artikel 132.4 tredje stycket.
Kommissionen ges befogenhet att komplettera detta direktiv genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
KAPITEL VII
Försäkrings- och återförsäkringsföretag som befinner sig i svårigheter eller som inte uppfyller gällande regler
Artikel 136
Försäkrings- och återförsäkringsföretags konstaterande och anmälan av försämringar av de ekonomiska förhållandena
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat rutiner för att konstatera försämringar av de ekonomiska förhållandena och för att omedelbart underrätta tillsynsmyndigheterna när sådana försämringar inträffar.
Artikel 137
Bristande efterlevnad av kravet på försäkringstekniska avsättningar
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte följer bestämmelserna i kapitel VI avsnitt 2 får tillsynsmyndigheterna i dess hemmedlemsstat, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaterna om sin avsikt, förbjuda företaget att fritt förfoga över sina tillgångar. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av dessa åtgärder.
Artikel 138
Bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet.
Tillsynsmyndigheten ska kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i fråga vidtar nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från konstaterandet av att solvenskapitalkravet inte efterlevdes avhjälpa denna situation, antingen genom att återupprätta den tidigare nivån på den medräkningsbara kapitalbas som täcker solvenskapitalkravet eller genom reduceringar i sin riskprofil för att följa solvenskapitalkravet.
Om så är lämpligt, får tillsynsmyndigheten förlänga tidsfristen med tre månader.
Utan att det påverkar Eiopas befogenheter enligt artikel 18 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa vid tillämpningen av denna punkt på begäran av den berörda tillsynsmyndigheten fastställa när det föreligger exceptionellt svåra förhållanden. Den berörda tillsynsmyndigheten får lämna in en begäran om försäkrings- eller återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser sannolikt inte kommer att uppfylla ett av de krav som fastställs i punkt 3. Exceptionellt svåra förhållanden föreligger om den finansiella situationen för försäkrings- eller återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser allvarligt eller negativt påverkas av en eller flera av följande förutsättningar:
Ett kursfall på de finansiella marknaderna som är oförutsett, kraftigt och tvärt.
Förhållanden med ihållande låga räntor.
Katastrofer med stora efterverkningar.
Eipoa ska i samarbete med den berörda tillsynsmyndigheten regelbundet bedöma huruvida de förutsättningar som avses i andra stycket fortfarande är tillämpliga. Eiopa ska i samarbete med den berörda tillsynsmyndigheten förklara när exceptionellt svåra förhållanden inte längre föreligger.
Det berörda försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska var tredje månad till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet.
Den förlängning som avses i första stycket ska inte längre gälla om denna lägesrapport visar att det inte skett några väsentliga framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet, mellan det datum då bristen på efterlevnad av solvenskapitalkravet konstaterades och det datum då lägesrapporten inlämnades.
Artikel 139
Bristande efterlevnad av minimikapitalkravet.
Artikel 140
Förbud mot fritt förfogande över tillgångar som är placerade inom en medlemsstats territorium
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga i enlighet med nationell lagstiftning för att kunna förbjuda försäkringsföretag att fritt förfoga över tillgångar som är belägna inom deras territorier om företagets hemmedlemsstat begär detta i de fall som anges i artiklarna 137-139 och 144.2, och hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av åtgärderna.
Artikel 141
Tillsynsmyndighetens befogenheter vid försämringar av finansiell ställning
Utan hinder av artiklarna 138 och 139 ska tillsynsmyndigheterna, om ett företags solvenssituation fortsätter att försämras, ha befogenhet att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att garantera försäkringstagarnas intressen när det rör sig om försäkringsavtal, eller förpliktelser enligt återförsäkringsavtal.
Åtgärderna ska vara proportionella och därmed återspegla graden och varaktigheten av försämringen av det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets solvenssituation.
Artikel 142
Åtgärdsplan och finansiell saneringsplan
Den åtgärdsplan som avses i artikel 138.2 och den finansiella saneringsplan som avses i artikel 139.2 ska minst innehålla uppgifter eller bevis avseende följande:
Uppskattade driftskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner.
Uppskattade intäkter och kostnader avseende direkt försäkring samt mottagen och avgiven återförsäkring.
En prognos för balansräkningen.
Uppskattad storlek på de medel som är avsedda att täcka försäkringstekniska avsättningar samt solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav.
Företagets allmänna policy i fråga om återförsäkring.
Artikel 143
Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn avseende artikel 138.4
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Artikel 144
Återkallelse av auktorisation
Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten får återkalla en auktorisation som beviljats ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i följande fall:
Det berörda företaget utnyttjar inte auktorisationen inom tolv månader, avstår uttryckligen från den eller upphör att bedriva verksamhet under längre tid än sex månader, såvida inte den berörda medlemsstaten har utfärdat bestämmelser om att auktorisationen i sådana fall automatiskt upphör.
Det berörda företaget uppfyller inte längre villkoren för auktorisation.
Det berörda företaget åsidosätter allvarligt sina förpliktelser enligt de bestämmelser det omfattas av.
Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska återkalla en auktorisation som beviljats ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i de fall företaget har brustit i efterlevnaden av minimikapitalkravet och tillsynsmyndigheten har funnit att den finansiella saneringsplanen är uppenbart otillräcklig eller det berörda företaget inte har lyckats genomföra planen inom tre månader från det att den bristande efterlevnaden av minimikapitalkravet konstaterades.
När en auktorisation återkallas, eller upphör, ska tillsynsmyndigheten i företagets hemmedlemsstat anmäla detta till tillsynsmyndigheterna i de övriga medlemsstaterna, och dessa myndigheter ska vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget inleder ny verksamhet inom deras territorier.
Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska tillsammans med dessa myndigheter vidta alla de åtgärder som behövs till skydd för de försäkrades intressen och särskilt inskränka försäkringsföretagets rätt att fritt förfoga över sina tillgångar i enlighet med artikel 140.
KAPITEL VIII
Etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster
Avsnitt 1
Etablering av försäkringsföretag
Artikel 145
Villkor för etablering av filial
Medlemsstaterna ska se till att ett försäkringsföretag som önskar etablera en filial inom en annan medlemsstats territorium underrättar hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter därom.
Ett företags stadigvarande närvaro inom en medlemsstats territorium ska betraktas som en filial, även om närvaron inte har formen av en filial utan endast består av ett kontor som förestås av företagets egen personal eller av någon som är fristående från företaget men har en stående fullmakt att företräda företaget på samma sätt som en agentur.
Medlemsstaterna ska kräva att varje försäkringsföretag som avser att etablera en filial i en annan medlemsstats territorium tillhandahåller följande uppgifter när de lämnar den underrättelse som anges i punkt 1:
Den medlemsstat inom vars territorium det avser att etablera filialen.
En verksamhetsplan som åtminstone anger filialens tilltänkta affärsverksamhet och organisationsstruktur.
Namn på en person som har tillräckliga befogenheter att ingå rättshandlingar som binder försäkringsföretaget i förhållande till tredje part eller, när det gäller Lloyd’s, de berörda försäkringsgivarna och för att företräda det eller dem inför myndigheter och domstolar i värdmedlemsstaten – nedan kallad det befullmäktigade ombudet.
Den adress i värdmedlemsstaten där handlingar kan erhållas och till vilken handlingar kan sändas, inbegripet samtliga meddelanden till det befullmäktigade ombudet.
Vad gäller Lloyd’s får i händelse av tvist i värdmedlemsstaten på grund av ingångna förpliktelser de försäkrade inte behandlas mindre gynnsamt än om tvisten hade förts mot företag av sedvanligt slag.
Artikel 146
Överföring av uppgifter
Om tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten inte har anledning att ifrågasätta försäkringsföretagets företagsstyrningssystem eller finansiella situation eller att det befullmäktigade ombudet uppfyller lämplighetskraven i artikel 42 i samband med den planerade verksamheten, ska de inom tre månader från mottagandet av den underrättelse som anges i artikel 145.2 översända den erhållna informationen till värdmedlemsstatens tillsynsmyndigheter och underrätta det berörda försäkringsföretaget om detta.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska även intyga att försäkringsföretaget uppfyller solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet, beräknade enligt artiklarna 100 och 129.
I fall då tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten vägrar att sända den information som avses i artikel 145.2 till tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten ska skälen härför lämnas till det berörda försäkringsföretaget inom tre månader från det att all information erhållits.
En vägran eller underlåtenhet att överlämna information ska kunna bli föremål för domstolsprövning i hemmedlemsstaten.
Innan ett försäkringsföretags filial inleder sin verksamhet ska tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, i tillämpliga fall, inom två månader från det att de mottagit den underrättelse som avses i punkt 1 underrätta tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten om de villkor som, med hänsyn till det allmänna bästa, gäller för att bedriva den verksamheten i värdmedlemsstaten. Tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten ska informera det berörda försäkringsföretaget om detta.
Försäkringsföretaget får etablera filialen och inleda sin verksamhet från och med det datum då tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten har mottagit ett sådant meddelande, eller ifall inget meddelande har mottagits, vid utgången av den tidsfrist som anges i första stycket.
Avsnitt 2
Frihet att tillhandahålla tjänster för försäkringsföretag
Underavsnitt 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 147
Förhandsanmälan till hemmedlemsstaten
Ett försäkringsföretag som första gången önskar utnyttja rätten att, inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, bedriva verksamhet i en eller flera medlemsstater ska dessförinnan anmäla detta till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och därvid ange vilka slag av risker eller åtaganden det avser att försäkra.
Artikel 148
Anmälan från hemmedlemsstaten
Inom en månad efter den anmälan som avses i artikel 147 ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten överlämna följande information till den eller de medlemsstater inom vilkas territorier ett försäkringsföretag avser att bedriva verksamhet inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster:
Ett intyg om att försäkringsföretaget uppfyller solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet, beräknade enligt artiklarna 100 och 129.
De klasser försäkringsföretaget har auktoriserats att erbjuda.
De slag av risker eller åtaganden som försäkringsföretaget avser att försäkra i värdmedlemsstaten.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska samtidigt underrätta det berörda försäkringsföretaget om denna information.
Medlemsstater inom vars territorier ett skadeförsäkringsföretag avser att, med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster, försäkra risker i klass 10 i del A i bilaga I, med undantag för fraktförares ansvar, får kräva att försäkringsföretaget lämnar följande information:
Namn på och adress till den representant som avses i artikel 18.1 h.
En försäkran om att det har blivit medlem av den nationella byrån och den nationella garantifonden i värdmedlemsstaten.
I fall då tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten inte överlämnar i den information som avses i punkt 1 inom den tid som fastställs i samma punkt, ska de inom samma tidsperiod meddela skälen för sin vägran till försäkringsföretaget.
En vägran eller underlåtenhet att lämna information ska kunna bli föremål för domstolsprövning i hemmedlemsstaten.
Artikel 149
Ändringar av risker eller åtaganden
Varje ändring som ett försäkringsföretag avser att göra av de uppgifter som avses i artikel 147 ska omfattas av det förfarande som föreskrivs i artiklarna 147 och 148.
Underavsnitt 2
Ansvarsförsäkring för motorfordon
Artikel 150
Obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon
Det finansiella bidrag som avses i punkt 1 ska ges endast i förhållande till risker, med undantag för fraktförares ansvar, klassificerade enligt klass 10 i del A i bilaga I som täcks genom tillhandahållande av tjänster. Bidraget ska beräknas på samma basis som för skadeförsäkringsföretag som försäkrar sådana risker genom ett etableringsställe i den medlemsstaten.
Beräkningen ska göras på grundval av försäkringsföretagets premieinkomster från den försäkringsklassen i värdmedlemsstaten eller av det antal risker i den försäkringsklassen som försäkras i den medlemsstaten.
Artikel 151
Icke-diskriminering av personer som framställer anspråk
Värdmedlemsstaten ska kräva att skadeförsäkringsföretaget ser till att personer som framställer anspråk i anledning av händelser som inträffat inom dess territorium, inte kommer i en mindre förmånlig ställning till följd av det förhållandet att företag som försäkrar risker klassificerade enligt försäkringsklass 10 i del A i bilaga I, med undantag för fraktförares ansvar, gör detta inom ramen för tillhandahållande av tjänster i stället för att ha ett etableringsställe i den staten.
Artikel 152
Representant
För de ändamål som anges i artikel 151 ska värdmedlemsstaten kräva att skadeförsäkringsföretaget utser en representant, bosatt eller etablerad inom medlemsstatens territorium, som ska inhämta alla upplysningar som behövs om försäkringsfall, och som har fullmakt att företräda företaget i förhållande till skadelidande som skulle kunna framställa anspråk, innefattande rätt för representanten att betala ersättningar i anledning av sådana anspråk och att företräda företaget, eller vid behov låta det företrädas, inför den medlemsstatens domstolar och myndigheter i angelägenheter som rör sådana försäkringsfall.
Representanten får också åläggas att företräda skadeförsäkringsföretaget inför tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, då det är fråga om att kontrollera om giltig ansvarsförsäkring för motorfordon föreligger.
Avsnitt 2a
Underrättelse och samarbetsplattformar
Artikel 152a
Underrättelse
Artikel 152b
Samarbetsplattformar
Eiopa får, vid motiverade farhågor om negativa effekter för försäkringstagare, på eget initiativ eller på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter, inrätta och samordna en samarbetsplattform för att förbättra informationsutbytet och förstärka samarbetet mellan de berörda tillsynsmyndigheterna, om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bedriver eller har för avsikt att bedriva verksamhet som grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten och om
sådan verksamhet är relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad,
en underrättelse från tillsynsmyndigheten i hemmedlemstaten om försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker har gjorts i enlighet med artikel 152a.2, eller
ärendet har hänskjutits till Eiopa i enlighet med artikel 152a.2.
Avsnitt 3
Befogenheter för tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten
Underavsnitt 1
Försäkring
Artikel 153
Språk
Tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten får föreskriva att de upplysningar de har rätt att begära beträffande den verksamhet som försäkringsföretag bedriver inom medlemsstatens territorium ska lämnas på det officiella språket, eller de officiella språken, i den medlemsstaten.
Artikel 154
Förhandsanmälan och förhandsgodkännande
Artikel 155
Försäkringsföretag som inte följer rättsregler
Om försäkringsföretaget i fråga underlåter att vidta nödvändiga åtgärder, ska tillsynsmyndigheterna i medlemsstaten i fråga underrätta tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten om detta.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska snarast vidta alla åtgärder som behövs för att försäkringsföretaget ska vidta rättelse.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska informera tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten om de åtgärder som vidtagits.
Om försäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsregler som gäller i värdmedlemsstaten, trots de åtgärder som hemmedlemsstaten vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig otillräckliga eller att inga åtgärder vidtagits i den medlemsstaten, får tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten, vidta de åtgärder som behövs för att förhindra eller sanktionera fortsatta oegentligheter, däribland, om det oundgängligen krävs, förbud för företaget att ingå ytterligare försäkringsavtal inom värdmedlemsstatens territorium.
Vidare får tillsynsmyndigheten i hem- eller värdmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.
Medlemsstaterna ska se till att delgivning kan ske inom deras territorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot försäkringsföretag.
Artikel 156
Marknadsföring
Försäkringsföretag med huvudkontor i medlemsstaterna får marknadsföra sina tjänster med alla tillgängliga media i värdmedlemsstaten, med iakttagande av de regler för formen och innehållet i sådan marknadsföring som antagits till skydd för det allmänna bästa.
Artikel 157
Skatter på premier
Utan att det påverkar tillämpningen av senare harmonisering ska alla försäkringsavtal endast omfattas av de indirekta skatter och skatteliknande avgifter på försäkringspremier som påförs i den medlemsstat där risken är belägen eller där åtagandet täcks.
Vid tillämpningen av första stycket, ska lös egendom som finns i en byggnad som är belägen inom en viss medlemsstats territorium, med undantag för varor under handelstransport, anses utgöra en risk som är belägen i den medlemsstaten, även om byggnaden och dess innehåll inte omfattas av samma försäkring.
När det gäller Spanien ska ett försäkringsavtal också omfattas av sådana tilläggsavgifter som i lag föreskrivs till förmån för det spanska ”Consorcio de Compensación de Seguros” för uppfyllandet av dess uppgifter i samband med ersättande för förluster som uppkommer vid extraordinära händelser i den medlemsstaten.
Underavsnitt 2
Återförsäkring
Artikel 158
Återförsäkringsföretag som inte följer rättsreglerna
Om återförsäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsregler som är tillämpliga på företaget i värdmedlemsstaten, trots de åtgärder som hemmedlemsstaten har vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig otillräckliga, får tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten, vidta de åtgärder som behövs för att förhindra eller sanktionera fortsatta oegentligheter, däribland, om det oundgängligen krävs, förbud för företaget att ingå ytterligare återförsäkringsavtal inom värdmedlemsstatens territorium.
Vidare får tillsynsmyndigheten i hem- eller värdmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.
Medlemsstaterna ska se till att delgivning kan ske inom deras territorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot återförsäkringsföretag.
Avsnitt 4
statistik
Artikel 159
Statistik om gränsöverskridande verksamhet
Varje försäkringsföretag ska, uppdelat på verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsfriheten och verksamhet som bedrivs inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om summan av premier, försäkringsersättningar och provisioner, utan avdrag för återförsäkring och angivna per medlemsstat, enligt följande:
För skadeförsäkring: per försäkringsklass i enlighet med den relevanta delegerade akten.
För livförsäkring: för var och en av försäkringsklasserna i enlighet med den relevanta delegerade akten.
Vad gäller bilaga I, del A, klass 10, med uteslutande av fraktförares ansvar, ska det berörda företaget också informera tillsynsmyndigheten om skadefrekvens och genomsnittliga försäkringsersättningar.
Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska inom rimlig tid vidarebefordra en sammanställning av de uppgifter som avses i första och andra styckena till tillsynsmyndigheterna i varje berörd medlemsstat på deras begäran.
Avsnitt 5
Behandling av avtal som tecknats genom filialer för vilka likvidationsförfaranden inletts
Artikel 160
Likvidation av försäkringsföretag
Om ett försäkringsföretag träder i likvidation ska de förpliktelser som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas annorlunda än de förpliktelser som följer av företagets andra försäkringsavtal utan hänsyn till de försäkrades och förmånstagarnas nationalitet.
Artikel 161
Likvidation av återförsäkringsföretag
Om ett återförsäkringsföretag träder i likvidation ska de förpliktelser som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas annorlunda än de förpliktelser som följer av företagets övriga återförsäkringsavtal.
KAPITEL IX
Inom gemenskapen etablerade filialer till försäkrings- eller återförsäkringsföretag med huvudkontor utanför gemenskapen
Avsnitt 1
Startande av verksamhet
Artikel 162
Principer för auktorisation och villkor
En medlemsstat får bevilja auktorisation om företaget uppfyller minst följande villkor:
Det har rätt enligt sitt eget lands lag att utöva försäkringsverksamhet.
Det etablerar en filial inom den medlemsstats territorium där företaget ansökt om auktorisation.
Det förbinder sig att på den plats där filialen är belägen upprätta till verksamheten hänförliga räkenskaper samt att där förvara alla handlingar som hör till verksamheten.
Det utser en allmän representant som ska godkännas av tillsynsmyndigheterna.
Det innehar tillgångar i den medlemsstat där företaget ansökt om auktorisation av en storlek som motsvarar minst hälften av den i artikel 129.1 d föreskrivna lägsta gränsen för minimikapitalkravet och deponerar en fjärdedel av detta tröskelvärde som säkerhet.
Det förbinder sig att täcka solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet enligt kraven i artiklarna 100 och 128.
Det meddelar namn och adress på de skaderegleringsrepresentanter som utses i varje medlemsstat utom i den medlemsstat där auktorisationen söks, om de risker som ska täckas klassificeras enligt klass 10 under del A i bilaga I, med undantag för fraktförares ansvar.
Det företer en verksamhetsplan enligt bestämmelserna i artikel 163.
Det uppfyller kraven på företagsstyrning i avsnitt 2 av kapitel IV.
Artikel 163
Filialens verksamhetsplan
Den verksamhetsplan som avses i artikel 162.2 h för en filial ska innehålla följande:
Beskaffenheten av de risker eller åtaganden som företaget avser att täcka.
Grundprinciperna för återförsäkring.
Skattningar av det kommande solvenskapitalkravet enligt kapitel VI avsnitt 4 på grundval av en prognos för balansräkningen samt den beräkningsmetod som använts för dessa skattningar.
Skattningar av det kommande minimikapitalkravet enligt kapitel VI avsnitt 5 på grundval av en prognos för balansräkningen samt den beräkningsmetod som använts för dessa skattningar.
Företagets medräkningsbara kapitalbas och primärkapital i fråga om solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet enligt kapitel VI avsnitten 4 och 5.
Uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration och övriga nödvändiga företagsfunktioner, medel som är avsedda att täcka dessa kostnader och, om de risker som ska täckas klassificeras enligt klass 18 i del A i bilaga I, tillgängliga medel för tillhandahållande av assistans.
Uppgifter om företagsstyrningssystemets struktur.
Utöver de krav som anges i punkt 1 ska verksamhetsplanen, beträffande de tre första räkenskapsåren, omfatta följande:
En prognos för balansräkningen.
Skattningar av storleken på de medel som är avsedda att täcka försäkringstekniska avsättningar, minimikapitalkrav och solvenskapitalkrav.
För skadeförsäkring:
Skattningar av driftskostnader utöver uppbyggnadskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner.
Skattningar av premier eller bidrag och kostnader för försäkringsfall.
För livförsäkring ska även en detaljerad prognos lämnas över intäkter och kostnader avseende direkt försäkring samt mottagen och avgiven återförsäkring.
Artikel 164
Överlåtelse av försäkringsbestånd
Om en medlemsstat, på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning, tillåter att filialer, som upprättats inom dess territorium och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter sina bestånd av försäkringsavtal till en filial, som omfattas av detta kapitel och som upprättats i en annan medlemsstat, ska medlemsstaten säkerställa att tillsynsmyndigheterna i acceptföretagets hemmedlemsstat eller, i tillämpliga fall, i den medlemsstat som avses i artikel 167 kan intyga följande:
Att acceptföretaget även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen har nödvändig medräkningsbar kapitalbas för att täcka solvenskapitalkravet.
Att lagstiftningen i acceptföretagets hemmedlemsstat tillåter en sådan överlåtelse.
Att hemmedlemsstaten har medgivit överlåtelsen.
En överlåtelse som godkänts enligt punkterna 1–5 ska offentliggöras på det sätt som fastställts i nationell lagstiftning i den medlemsstat där riskerna är belägna eller där åtagandet gjorts.
Sådana överlåtelser ska automatiskt vara giltiga mot försäkringstagare, försäkrade och varje annan person som har rättigheter eller skyldigheter till följd av de överlåtna avtalen.
Artikel 165
Försäkringstekniska avsättningar
Medlemsstaterna ska ålägga företagen att göra adekvata försäkringstekniska avsättningar till täckning av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser inom respektive medlemsstats territorium beräknade enligt kapitel VI avsnitt 2. Medlemsstaterna ska kräva att företagen värderar tillgångar och skulder enligt i kapitel VI avsnitt 1 och fastställer sina egna medel enligt kapitel VI avsnitt 3.
Artikel 166
Solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav
Varje medlemsstat ska inom sitt territorium kräva att etablerade filialer håller ett belopp av medräkningsbar kapitalbas i form av sådana tillgångar som avses i artikel 98.3.
Solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet ska beräknas i enlighet med bestämmelserna i kapitel VI avsnitten 4 och 5.
Vid beräkning av solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet, för såväl skadeförsäkring som livförsäkring, ska dock hänsyn tas till endast den berörda filialens verksamhet.
Beloppet av det medräkningsbara primärkapitalet får inte vara mindre än hälften av den lägsta gräns som föreskrivs i artikel 129.1 d.
Den deposition som ska göras enligt artikel 162.2 e ska inräknas i det medräkningsbara primärkapital som ska täcka minimikapitalkravet.
Artikel 167
Förmåner för företag som är auktoriserade i mer än en medlemsstat
Företag som har ansökt om eller beviljats auktorisation i mer än en medlemsstat får ansöka om följande förmåner, som får medges endast gemensamt:
Det solvenskapitalkrav om anges i artikel 166 ska beräknas på grundval av hela den verksamhet som företaget bedriver inom gemenskapen.
Den deposition som krävs enligt artikel 162.2 e ska göras endast i en av de berörda medlemsstaterna.
De tillgångar som motsvarar minimikapitalkravet får i enlighet med artikel 134 placeras i vilken som helst av de medlemsstater där företaget bedriver sin verksamhet.
I de fall som avses i första stycket a ska man vid beräkningen endast beakta transaktioner som genomförts av samtliga filialer som är etablerade inom gemenskapen.
Ansökan om tillgång till de förmåner som anges i punkt 1 ska göras till tillsynsmyndigheterna i den berörda medlemsstaten. I ansökan ska anges den myndighet i medlemsstaten som i framtiden ska utöva tillsyn av solvensen för den totala verksamhet som utövas av de filialer som företaget etablerat inom gemenskapen. Företagets val av myndighet ska motiveras.
Den deposition som avses i artikel 162.2 e ska göras i den medlemsstaten.
Medgivande från tillsynsmyndigheterna i samtliga medlemsstater som mottagit en sådan ansökan fordras för beviljande av de förmåner som anges i punkt 1.
Dessa förmåner ska börja gälla från och med den dag då den av företaget valda tillsynsmyndigheten meddelar de övriga tillsynsmyndigheterna att den kommer att kontrollera solvensen för den totala verksamhet som bedrivs av företagets filialer inom gemenskapen.
Den valda tillsynsmyndigheten ska från de övriga medlemsstaterna inhämta erforderliga upplysningar om den totala solvensen för de filialer företaget etablerat inom deras territorier.
Artikel 168
Redovisning, uppgifter för stabilitetstillsyn och statistik samt företag i svårigheter
Artiklarna 34, 139.3, 140 och 141 ska tillämpas på detta avsnitt.
Vid tillämpningen av artiklarna 137–139, då ett företag befunnits berättigat till förmånerna enligt artikel 167.1, 167.2 och 167.3, ska den tillsynsmyndighet som svarar för verifieringen av solvensen för de filialer företaget etablerat inom gemenskapen, likställas med tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där ett företag etablerat i gemenskapen har sitt huvudkontor.
Artikel 169
Åtskillnad mellan skade- och livförsäkring
Varje medlemsstat som med stöd av artikel 73.5 andra stycket föreskriver att försäkringsföretag etablerade inom dess territorium ska upphöra att samtidigt bedriva de verksamheter inom vilka de var verksamma vid den relevanta tidpunkt som avses i artikel 73.5 första stycket ska ställa detta krav även på filialer som avses i detta avsnitt och som är etablerade inom dess territorium och samtidigt bedriver båda verksamheterna där.
Medlemsstaterna får föreskriva att de filialer som avses i detta avsnitt och vars huvudkontor samtidigt bedriver båda verksamheterna, och som vid de tidpunkter som anges i artikel 73.5 första stycket i en medlemsstat enbart bedrev livförsäkringsverksamhet, får fortsätta med sin verksamhet där. Om företaget önskar bedriva skadeförsäkringsverksamhet inom samma territorium, får det bedriva livförsäkringsverksamhet endast genom ett dotterföretag.
Artikel 170
Återkallelse av auktorisation för företag som är auktoriserade i mer än en medlemsstat
Om den i artikel 167.2 nämnda myndigheten återkallar en auktorisation, ska den anmäla detta till tillsynsmyndigheterna i de övriga medlemsstater där företaget bedriver verksamhet, varpå dessa ska vidta behövliga åtgärder.
Om skälet till återkallelsen är att solvensen är otillräcklig i förhållande till vad som föreskrivits av de medlemsstater som beviljat en ansökan enligt artikel 167, ska även de medlemsstater som beviljat sådana ansökningar återkalla sina auktorisationer.
Artikel 171
Avtal med tredjeländer
Gemenskapen får genom avtal som med stöd av fördraget träffas med ett eller flera tredjeländer, och på villkor om reciprocitet, medge tillämpning av bestämmelser som avviker från bestämmelserna i detta avsnitt, för att garantera ett tillfredsställande skydd för försäkringstagare och försäkrade i medlemsstaterna.
Avsnitt 2
Återförsäkring
Artikel 172
Likvärdighet avseende försäkringsföretag
De delegerade akterna ska regelbundet ses över för att beakta alla väsentliga ändringar av den tillsynsordning som fastställs genom avdelning I och tillsynsordningen i tredjelandet.
Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket.
Genom undantag från punkt 2, och även om de kriterier som fastställts i enlighet med punkt 1 inte har uppfyllts, får kommissionen under en begränsad tidsperiod, i enlighet med artikel 301a, och med bistånd av Eiopa enligt artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på återförsäkringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet är tillfälligt likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, om det tredjelandet uppfyller åtminstone följande kriterier:
Det har ingått ett åtagande gentemot unionen om att anta och tillämpa en solvensordning som kan bedömas som likvärdig i enlighet med punkt 2, innan den perioden löper ut, och om att inleda bedömningsförfarandet.
Det har inrättat ett arbetsprogram för att uppfylla åtagandet som avses i led a.
Det har avsatt tillräckligt med resurser för att uppfylla åtagandet som avses i led a.
Det har en solvensordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och krav för tillsynsrapportering och transparens.
Det har ingått skriftliga överenskommelser om att samarbeta och utbyta konfidentiella tillsynsuppgifter med Eiopa och tillsynsmyndigheter.
Det har ett oberoende tillsynssystem.
Det har fastställt skyldigheter avseende sekretess för alla personer som agerar för dess tillsynsmyndigheters räkning, särskilt när det gäller utbyte av information med Eiopa och tillsynsmyndigheter.
I alla delegerade akter om tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med artikel 177.2. De delegerade akterna ska ses över regelbundet på basis av lägesrapporter från det berörda tredjelandet, vilka ska läggas fram för och bedömas av kommissionen varje år. Eiopa ska bistå kommissionen i bedömningen av de lägesrapporterna.
Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket.
Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de villkor som fastställs i första stycket.
Denna period kan förlängas till ett år, om detta är nödvändigt för att Eiopa och kommissionen ska kunna genomföra bedömningen av likvärdighet enligt punkt 2.
Artikel 173
Förbud mot pantsättning av tillgångar
Medlemsstaterna får inte, för upprättandet av försäkringstekniska avsättningar, behålla eller införa något system med bruttoreserver som kräver att tillgångar pantsätts för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då återförsäkraren är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland vars solvensordning i enlighet med artikel 172 bedöms vara likvärdig med den som fastställs genom detta direktiv.
Artikel 174
Principer och villkor för utövande av återförsäkringsverksamhet
En medlemsstat ska inte på återförsäkringsföretag hemmahörande i tredjeland som inleder eller redan bedriver återförsäkringsverksamhet inom dess territorium tillämpa bestämmelser som leder till att dessa behandlas gynnsammare än återförsäkringsföretag med huvudkontor i den medlemsstaten.
Artikel 175
Avtal med tredjeländer
Kommissionen får lägga fram förslag till rådet beträffande förhandlingar om avtal med ett eller flera tredjeländer om metoderna för att utöva extra tillsyn över följande:
Återförsäkringsföretag från tredjeländer, som bedriver återförsäkringsverksamhet inom gemenskapen.
Återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen, som bedriver återförsäkringsverksamhet inom ett tredjelands territorium.
De avtal som avses i punkt 1 ska särskilt syfta till att på villkor av likvärdighet i stabilitetsregleringen säkerställa effektivt marknadstillträde inom varje avtalsparts territorium och innehålla föreskrifter om ömsesidigt erkännande av tillsynsregler och praxis på återförsäkringsområdet. De ska också syfta till att säkerställa följande:
Att tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna kan erhålla de upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsföretag med huvudkontor inom gemenskapen som bedriver verksamhet inom de berörda tredjeländernas territorier.
Att tillsynsmyndigheterna i tredjeland kan erhålla de upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsföretag med huvudkontor inom deras territorier som bedriver verksamhet inom gemenskapen.
KAPITEL X
Dotterföretag till försäkrings- och återförsäkringsföretag för vilka ett tredjelands lag gäller och sådana företags förvärv av innehav
Artikel 176
Information från medlemsstaterna till kommissionen och Eiopa
Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska underrätta kommissionen, Eiopa och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om varje auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka ett tredjelands lag gäller.
Underrättelsen ska också innehålla en uppgift om den berörda företagsgruppens struktur.
När ett företag, som omfattas av ett tredjelands lagstiftning, förvärvar ett innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i unionen så att detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle bli ett dotterföretag till det tredjelandsföretaget, ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten underrätta kommissionen, Eiopa och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om detta.
Artikel 177
Behandling i tredjeland av försäkrings- och återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen
Kommissionen ska periodvis överlämna en rapport till rådet om behandlingen i tredjeland av försäkrings- och återförsäkringsföretag som auktoriserats i gemenskapen med avseende på följande:
Etablering i tredjeland av försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserade i gemenskapen.
Förvärv av innehav i försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland.
Fortsatt försäkrings- och återförsäkringsverksamhet i sådana etablerade företag.
Tillhandahållande över nationsgränserna av försäkrings- och återförsäkringstjänster från gemenskapen till tredjeland.
Kommissionen ska till rådet överlämna rapporterna jämte lämpliga förslag eller rekommendationer.
AVDELNING II
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING
KAPITEL I
Tillämplig lag och villkor för avtal om direkt försäkring
Avsnitt 1
Tillämplig lag
Artikel 178
Tillämplig lag
Varje medlemsstat som inte omfattas av tillämpningen av förordning (EG) nr 593/2008 ska tillämpa bestämmelserna i den förordningen för att fastställa vilken lag som ska vara tillämplig på försäkringsavtal som omfattas av artikel 7 i den förordningen.
Avsnitt 2
Obligatorisk försäkring
Artikel 179
Anknutna skyldigheter
Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om de risker för vilka försäkring är obligatorisk enligt medlemsstatens lagstiftning, och därvid ange följande:
De särskilda föreskrifter som gäller för sådan försäkring.
De uppgifter som ska anges i ett det intyg som ett skadeförsäkringsföretag är skyldigt att utfärda till en försäkrad, i fall där denna medlemsstat fordrar bevis om att skyldigheten att teckna försäkring har uppfyllts.
En medlemsstat får kräva att bland de uppgifter som avses i första stycket b ska finnas en förklaring av försäkringsföretaget att försäkringsavtalet är i överensstämmelse med de särskilda bestämmelser som gäller för sådan försäkring.
Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra de uppgifter som avses i första stycket b.
Avsnitt 3
Det allmänna bästa
Artikel 180
Det allmänna bästa
Den medlemsstat där en risk är belägen eller medlemsstaten för åtagandet får inte hindra en försäkringstagare från att teckna ett avtal med ett försäkringsföretag som auktoriserats på de villkor som anges i artikel 14 om ingåendet av detta avtal inte strider mot bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i den medlemsstat där risken är belägen eller i medlemsstaten för åtagandet.
Avsnitt 4
Försäkringsvillkor och premietariffer
Artikel 181
Skadeförsäkring
Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande eller löpande anmälan av allmänna och särskilda avtalsvillkor, premietariffer eller formulär och andra tryckta handlingar som ett försäkringsföretag avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagarna.
Medlemsstaterna får kräva att sådana avtalsvillkor och andra dokument företes vid enstaka tillfällen endast i syfte att kontrollera att nationella bestämmelser om försäkringsavtal följs. Sådana krav får inte vara en förutsättning för att företag ska få bedriva verksamhet.
Artikel 182
Livförsäkring
Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande av eller regelbundna underrättelser om allmänna och särskilda försäkringsvillkor, premietariffer, tekniska grunder som särskilt använts för beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar, eller formulär och andra tryckta handlingar som ett livförsäkringsföretag avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagarna.
Hemmedlemsstaten får dock, uteslutande i syfte att kontrollera efterlevnaden av nationella bestämmelser rörande försäkringsmatematiska principer, kräva regelmässig underrättelse om de tekniska grunder som använts vid beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar. Dessa krav får inte vara en förutsättning för att ett försäkringsföretag ska få bedriva verksamhet.
Avsnitt 5
Information till försäkringstagarna
Underavsnitt 1
Skadeförsäkring
Artikel 183
Allmän information till försäkringstagare
Innan ett skadeförsäkringsavtal ingås ska skadeförsäkringsföretaget informera försäkringstagaren om följande:
Vilken lag som ska tillämpas på avtalet, om parterna inte har fritt val.
Att parterna fritt kan välja vilken lag som ska tillämpas, och vilken lag försäkringsgivaren föreslår.
Försäkringsföretaget ska också informera varje försäkringstagare om på vilket sätt försäkringstagarnas klagomål beträffande avtalen handläggs och även, i förekommande fall, vilket särskilt organ som handhar sådana klagomål, utan att detta inskränker försäkringstagarens rätt att vidta rättsliga åtgärder.
Artikel 184
Ytterligare information beträffande skadeförsäkring som erbjuds med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster
När en skadeförsäkring erbjuds med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster ska försäkringstagaren, innan något åtagande görs, underrättas om i vilken medlemsstat huvudkontoret eller, i tillämpliga fall, filialen med vilken avtalet ska ingås är belägen.
Varje handling som lämnas ut till försäkringstagaren ska innehålla den information som avses i första stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena ska inte tillämpas på stora risker.
I avtalet eller andra handlingar som ger försäkringsskydd, samt i försäkringsansökningen, i den mån den är bindande för sökanden, ska finnas uppgift om adressen till huvudkontoret eller, i tillämpliga fall, till den filial till skadeförsäkringsföretaget som ger skyddet.
Medlemsstaterna får kräva att namn på och adress till den representant för skadeförsäkringsföretaget som avses i artikel 148.2 a även ska anges i de handlingar som avses i första stycket i denna punkt.
Underavsnitt 2
Livförsäkring
Artikel 185
Information till försäkringstagare
Följande uppgifter om livförsäkringsföretaget ska meddelas:
Företagets namn och företagsform.
Medlemsstat i vilken huvudkontoret och, i tillämpliga fall, den filial där avtalet ingås, är beläget.
Huvudkontorets adress och i tillämpliga fall adressen till den filial som ingår avtalet.
En konkret hänvisning till den i artikel 51 nämnda lägesrapporten om solvens och finansiell ställning, som gör denna information lättillgänglig för försäkringstagaren.
Följande uppgifter om åtagandet ska meddelas:
Definition av förmåner och optioner.
Avtalets löptid.
Hur avtalet kan avbrytas.
Hur premier ska betalas och premieperioder.
Hur återbäring beräknas och fördelas.
Angivande av återköpsvärde, fribrevsvärde och i vilken omfattning dessa är garanterade.
Uppgifter om premier för varje förmån, såväl huvudförmåner som, i tillämpliga fall, tilläggsförmåner.
I fråga om fondförsäkringsavtal uppgifter om de andelar till vilka förmånerna är knutna.
Uppgift om vilka slags tillgångar som fondförsäkringsavtal är baserade på.
Sättet för utövandet av uppsägningsrätten.
Allmän information om de skatteregler som gäller för aktuell försäkringstyp.
Sättet för handläggning av klagomål på försäkringsavtal från försäkringstagare, försäkrade eller förmånstagare och, i förekommande fall, förekomsten av ett särskilt organ som handlägger sådana klagomål utan inskränkning av rätten att vidta rättsliga åtgärder.
Vilken lag som ska tillämpas på avtalet om parterna inte har fritt val eller, om parterna har frihet att välja vilken lag som ska tillämpas, den lag livförsäkringsföretaget föreslår.
Försäkringstagaren ska under hela avtalstiden hållas informerad om ändringar i fråga om följande information:
Allmänna och särskilda försäkringsvillkor.
Livförsäkringsföretagets namn och företagsform eller huvudkontorets adress och, i tillämpliga fall, adressen till den filial som ingått avtalet.
Alla uppgifter som är upptagna i punkt 3 d–j vid ändring av försäkringsvillkoren eller den lagstiftning som gäller för avtalet.
Årligen uppgift om återbäringssituationen.
Om försäkringsgivaren i samband med ett erbjudande om eller tecknandet av ett livförsäkringsavtal presenterar siffror avseende storleken på potentiella betalningar som överstiger de kontraktuella betalningarna, ska försäkringsgivaren ge försäkringstagaren ett exempel på en beräkning i vilken det potentiella slutliga ersättningsbeloppet beräknas utifrån premieinbetalningarna vid tre olika räntesatser. Detta ska inte gälla för terminsförsäkringar och terminskontrakt. Försäkringsgivaren ska informera försäkringstagaren på ett tydligt och lättbegripligt sätt om att beräkningsexemplet endast är en beräkningsmodell som grundar sig på teoretiska antaganden, och att försäkringstagaren inte kan ställa några avtalsgrundade anspråk utifrån beräkningsexemplet.
När det gäller försäkringar med rätt till andel i överskott ska försäkringsgivaren årligen skriftligt informera försäkringstagaren om läget för försäkringstagarens fordringar, inklusive rätten till andel i överskottet. Dessutom ska försäkringsgivaren, när denne har presenterat siffror över den potentiella framtida utvecklingen för rätten till andel i överskott, informera försäkringstagaren om skillnader mellan den faktiska utvecklingen och de ursprungliga uppgifterna.
Den information som avses i punkterna 2-5 ska vara klart och tydligt formulerad och avfattad på ett officiellt språk i den medlemsstat där åtagandet gjorts.
Informationen får dock lämnas på ett annat språk om försäkringstagaren begär det och medlemsstatens lagstiftning tillåter det eller om försäkringstagaren har frihet att välja tillämplig lag.
Artikel 186
Uppsägningstid
Medlemsstaterna ska föreskriva att försäkringstagare som ingår individuella livförsäkringsavtal ska kunna säga upp avtalen inom en tid av mellan 14 och 30 dagar från den dag de informerades om ingåendet av avtalen.
Försäkringstagarnas uppsägning ska innebära att de befrias från alla framtida förpliktelser som följer av avtalet.
Andra rättsverkningar av och förutsättningar för uppsägning ska bestämmas genom den lag som ska tillämpas på avtalet, i synnerhet såvitt avser det sätt på vilket försäkringstagaren ska informeras om att avtal har ingåtts.
Medlemsstaterna får välja att inte tillämpa punkt 1 i följande fall:
Om ett avtal har en giltighetstid om sex månader eller mindre.
I fall då försäkringstagaren, på grund av sin ställning eller på grund av de omständigheter under vilka avtalet ingåtts inte är i behov av särskilt skydd.
Om medlemsstaterna utnyttjar den valmöjlighet som avses i första stycket ska de i sin lagstiftning särskilt ange detta förhållande.
KAPITEL II
Bestämmelser som särskilt avser skadeförsäkring
Avsnitt 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 187
Försäkringsvillkor
Till allmänna och särskilda försäkringsvillkor ska inte räknas villkor som, i ett enskilt fall, är betingade av särskilda omständigheter som hänför sig till den risk som ska försäkras.
Artikel 188
Upphävande av monopol
Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de etableringsmonopol inom vissa klasser som beviljats organ etablerade inom deras territorier och som avses i artikel 8 upphävs.
Artikel 189
Deltagande i nationella garantisystem
Värdmedlemsstaterna får föreskriva att skadeförsäkringsföretag på samma sätt som skadeförsäkringsföretag som fått tillstånd inom deras territorier ska ansluta sig till och delta i varje garantisystem som är avsett att säkerställa utbetalning av försäkringsersättning till försäkringstagare och skadelidande tredje man.
Avsnitt 2
Koassurans inom gemenskapen
Artikel 190
Koassuransverksamhet inom gemenskapen
Detta avsnitt ska tillämpas på koassuransverksamhet inom gemenskapen, vilken utgörs av den koassuransverksamhet som avser en eller flera av de risker som klassificerats enligt klasserna 3–16 i del A i bilaga I och som uppfyller följande villkor:
Risken är en stor risk.
Risken täcks genom ett enda avtal med en samlad premie och för samma termin av två eller flera försäkringsgivare, som var och en ansvarar för sin del som ”koassuradörer” och av vilka en ska vara ledande försäkringsföretag.
Risken finns inom gemenskapen.
För att kunna täcka risken behandlas det ledande försäkringsföretaget som om det vore det försäkringsföretag som täcker hela risken.
Minst en av koassuradörerna deltar i avtalet genom ett huvudkontor eller en filial etablerad i en annan medlemsstat än den där det ledande försäkringsföretaget är etablerat.
Det ledande försäkringsföretaget åtar sig till fullo den roll som tillkommer det enligt gällande praxis för koassuransverksamhet och särskilt fastställer försäkringsvillkor och tariffer.
Artikel 191
Deltagande i koassurans inom gemenskapen
Försäkringsföretagens rätt att delta i koassuransverksamhet inom gemenskapen får inte villkoras av andra bestämmelser än de som föreskrivs i detta avsnitt.
Artikel 192
Försäkringstekniska avsättningar
Storleken på de försäkringstekniska avsättningarna ska bestämmas av de olika koassuradörerna enligt de regler som gäller i deras hemmedlemsstat eller, om sådana regler saknas, enligt gällande praxis i den medlemsstaten.
De försäkringstekniska avsättningarna ska dock vara minst lika stora som de som fastställts av den ledande assuradören enligt de regler som gäller i dennes hemmedlemsstat.
Artikel 193
Statistik
Hemmedlemsstaterna ska se till att koassuradörerna för statistik som visar omfattningen av den koassuransverksamhet inom gemenskapen som de deltar i, med angivande av vilka medlemsstater som omfattas.
Artikel 194
Behandling av koassuransavtal vid likvidationsförfaranden
Om ett försäkringsföretag träder i likvidation, ska de åtaganden som följer av koassuransavtal inom gemenskapen infrias på samma sätt som de åtaganden som hänför sig till försäkringsföretagets övriga försäkringsavtal, oavsett försäkringstagarens eller förmånstagarnas nationalitet.
Artikel 195
Informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter
Vid genomförandet av detta avsnitt ska medlemsstaternas tillsynsmyndigheter, inom ramen för det samarbete som avses i avdelning I kapitel IV avsnitt 5, utbyta all information som erfordras.
Artikel 196
Samarbete under genomförandet
Kommissionen och medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska i nära samarbete följa upp de svårigheter som kan uppkomma vid genomförandet av detta avsnitt.
Inom ramen för detta samarbete ska de särskilt uppmärksamma sådan tillämpning som tyder på att det ledande försäkringsföretaget inte fullgör sitt åtagande enligt gällande praxis inom koassuranssektorn eller att täckningen av föreliggande risker uppenbart inte kräver deltagande av två eller flera assuradörer.
Avsnitt 3
Assistans
Artikel 197
Verksamhet liknande reseförsäkring
Medlemsstaterna får föreskriva att tillhandahållande av räddningstjänster till personer som råkat i svårigheter under andra omständigheter än de som nämns i artikel 2.2 ska omfattas av detta direktiv.
Om en medlemsstat föreskriver detta, ska den behandla sådan verksamhet som om den ingick i klass 18 i del A i bilaga I.
Andra stycket ska inte på något sätt påverka möjligheterna till sådan klassificering som anges i bilaga I när det gäller verksamhet som uppenbart ingår i andra klasser.
Avsnitt 4
Rättsskyddsförsäkring
Artikel 198
Tillämpningsområde för detta avsnitt
Detta avsnitt ska tillämpas på rättsskyddsförsäkring som avses i klass 17 i bilaga I del A, genom vilken ett försäkringsföretag åtar sig att, mot betalning av premie, bära kostnaderna för rättsliga förfaranden och tillhandahålla andra tjänster som har direkt anknytning till vad en sådan försäkring omfattar, främst i följande syften:
Att tillförsäkra ersättning för den förlust eller skada som den försäkrade åsamkats antingen genom uppgörelse som skett utanför domstol, eller genom civilrättsligt eller straffrättsligt förfarande.
Att försvara eller företräda den försäkrade vid civilrättsliga, straffrättsliga eller förvaltningsrättsliga förfaranden eller vid andra liknande förfaranden eller i anledning av att ersättningskrav har riktats mot denna person.
Detta avsnitt ska inte gälla något av följande:
Rättsskyddsförsäkring avseende tvister eller risker som härrör från eller har samband med användning av havsgående fartyg.
Åtgärder som ett försäkringsföretag, inom ramen för ansvarsförsäkring, vidtar för att försvara eller företräda den försäkrade i en undersökning eller en förhandling, om åtgärderna samtidigt utövas för tillvaratagande av detta försäkringsföretags egna intressen inom ramen för sådan försäkring.
Om en medlemsstat bestämmer detta, rättsskyddsförsäkring meddelad av en assistansförsäkringsgivare som uppfyller följande villkor:
Verksamheten utövas i en annan medlemsstat än den där den försäkrade har sin stadigvarande bostad.
Verksamheten utgör del av ett avtal som täcker uteslutande assistans för personer som hamnar i svårigheter under resa eller vid vistelse utanför hemorten eller den stadigvarande bostaden.
I det fall som avses i första stycket c ska det i avtalet tydligt anges att skyddet i fråga är begränsat till sådana omständigheter som anges i det ledet och är underordnat i förhållande till assistansen.
Artikel 199
Separata avtal
Rättsskyddsförsäkring ska antingen meddelas genom ett avtal som är skilt från det som upprättas för andra klasser, eller tas upp som en separat del av ett försäkringsbrev med särskilt angivande av rättsskyddets omfattning samt, om medlemsstaten så begär, det motsvarande premiebeloppet.
Artikel 200
Handläggning av skadeärenden
Hemmedlemsstaten ska säkerställa att försäkringsföretag i enlighet med det alternativ som medlemsstaten valt eller efter eget val, om medlemsstaten samtycker till detta, antar minst en av de metoder för handläggning av skadeärenden som anges i punkterna 2, 3 och 4.
Oavsett vilken lösning som väljs ska de rättsskyddsförsäkrades intressen anses likvärdigt tillvaratagna enligt detta avsnitt.
Försäkringsföretag ska se till att ingen anställd som har befattning med handläggningen av skadeärenden inom rättsskyddsförsäkring eller med därmed sammanhängande juridisk rådgivning samtidigt utövar liknande verksamhet inom ett annat företag som är knutet till det första försäkringsföretaget finansiellt, kommersiellt eller administrativt och som omfattar en eller flera av de andra klasser som anges i bilaga I.
Försäkringsföretag med blandad verksamhet ska se till att ingen anställd som har befattning med handläggningen av skadeärenden eller med därmed sammanhängande juridisk rådgivning samtidigt utövar liknande verksamhet inom en annan klass som ingår i företagets verksamhet.
Försäkringsföretaget ska anförtro handläggningen av skadeärenden avseende rättsskyddsförsäkring till ett företag som är en särskild juridisk person. Detta företag ska anges i ett sådant särskilt försäkringsavtal eller i en sådan separat del av ett avtal som avses i artikel 199.
Om det företag som är en särskild juridisk person har anknytning till ett försäkringsföretag som är verksamt inom en eller flera av de andra klasser som anges i bilaga I del A, får de anställda som handlägger skadeärenden eller bistår med juridisk rådgivning i samband med sådan handläggning i det företag som är en särskild juridisk person inte samtidigt utöva samma eller liknande uppgifter i det andra försäkringsföretaget. Medlemsstaterna får föreskriva samma krav för medlemmarna i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganen.
Artikel 201
Fritt val av advokat
I varje avtal om rättsskyddsförsäkring ska följande uttryckligen anges:
Att de försäkrade fritt ska kunna välja advokat eller någon annan person som har kvalifikationer enligt nationell lag att försvara eller företräda dem eller i övrigt tillvarata deras intressen vid undersökningar eller förhandlingar.
Att de försäkrade fritt ska kunna välja advokat eller, om de föredrar det och i den utsträckning det medges i nationell lag, någon annan person med de kvalifikationer som behövs för att tillvarata deras intressen närhelst en intressekonflikt uppstår.
Artikel 202
Undantag från det fria valet av advokat
Medlemsstaterna får medge undantag från artikel 201.1 för rättsskyddsförsäkring, om samtliga följande villkor är uppfyllda:
Försäkringen är begränsad till de försäkringsfall som uppkommer genom användning av vägfordon inom den berörda medlemsstatens territorium.
Försäkringen är förenad med ett avtal om erbjudande av assistans vid olyckshändelse eller skadefall där ett vägfordon är inblandat.
Varken rättsskyddsförsäkringsföretaget eller assistansförsäkringsgivaren meddelar någon form av ansvarsförsäkring.
Sådana åtgärder har vidtagits att helt oberoende advokater bistår och företräder vardera parten i en tvist, när parterna är rättsskyddsförsäkrade hos samma försäkringsföretag.
Artikel 203
Skiljeförfarande
Medlemsstaterna ska besluta om skiljeförfarande eller andra förfaranden som ger motsvarande garantier om objektivitet för att lösa tvister mellan den som meddelat rättsskyddsförsäkring och den försäkrade, utan att den rätt till överklagande hos rättsliga instanser som kan finnas enligt nationell lag påverkas.
I försäkringsavtalet ska det föreskrivas att den försäkrade har rätt att använda sig av sådana förfaranden.
Artikel 204
Intressekonflikter
När en intressekonflikt uppstår eller oenighet råder angående tvistens lösning, ska rättsskyddsförsäkringsgivaren eller, där det är lämpligt, skaderegleringsorganet, underrätta den försäkrade om de rättigheter som anges i artikel 201.1 och den möjlighet han har att använda sig av ett sådant förfarande som avses i artikel 203.
Artikel 205
Upphävande av krav på specialisering för rättsskyddsförsäkring
Medlemsstaterna ska upphäva alla bestämmelser som innebär förbud för ett försäkringsföretag att samtidigt inom respektive medlemsstats territorium bedriva verksamhet avseende rättsskyddsförsäkring och andra klasser.
Avsnitt 5
Sjukförsäkring
Artikel 206
Sjukförsäkring som alternativ till skydd genom socialförsäkringssystemet
Medlemsstater, i vilka avtal om försäkring mot riskerna enligt klass 2 i bilaga I del A helt eller delvis kan ersätta det skydd vid sjukdom som ges genom det lagstadgade socialförsäkringssystemet, får föreskriva följande:
Att sådana avtal ska följa de särskilda rättsregler som denna medlemsstat har antagit för denna försäkringsklass till skydd för det allmänna bästa.
Att de allmänna och särskilda villkoren för denna försäkring meddelas till tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten innan de börjar tillämpas.
Medlemsstaterna får föreskriva att det sjukförsäkringssystem som avses i punkt 1 tekniskt sett ska fungera på liknande sätt som en livförsäkring, om samtliga följande villkor är uppfyllda:
Premierna som ska betalas beräknas på grundval av tabeller över sjukdomsfall och andra statistiska uppgifter som är relevanta för den medlemsstat där risken är belägen i enlighet med de matematiska metoder som används inom försäkringsverksamhet.
En reserv upprättas för stigande levnadsålder.
Försäkringsgivaren får upphäva avtalet endast inom en bestämd tidsperiod som fastställs av den medlemsstat där risken är belägen.
Avtalet innehåller bestämmelser om att premierna kan ökas och ersättningarna minskas, även för gällande avtal.
Avtalet innehåller bestämmelser om att försäkringstagarna får byta sina befintliga avtal mot ett avtal som överensstämmer med punkt 1 och som erbjuds av samma försäkringsföretag eller samma filial samt tar hänsyn till de rättigheter de förvärvat.
I det fall som avses i första stycket e ska hänsyn tas till reserven för stigande levnadsålder, och ny läkarundersökning får endast krävas om ersättningsnivån ska höjas.
Tillsynsmyndigheterna i den berörda medlemsstaten ska offentliggöra de tabeller över sjukdomsfall och andra relevanta uppgifter som avses i första stycket a samt överlämna dem till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten.
Premierna ska, på välgrundade försäkringsmatematiska antaganden, vara tillräckliga för att försäkringsföretagen ska kunna uppfylla samtliga sina förpliktelser med hänsyn till samtliga aspekter beträffande deras finansiella situation. Hemmedlemsstaten ska föreskriva att de tekniska grunderna för premieberäkningen ska överlämnas till dess tillsynsmyndigheter innan produkten släpps ut på marknaden.
Tredje och fjärde styckena ska även gälla vid ändringar av befintliga avtal.
Avsnitt 6
Arbetsskadeförsäkring
Artikel 207
Obligatorisk arbetsskadeförsäkring
Medlemsstaterna får föreskriva att varje försäkringsföretag som på egen risk erbjuder obligatorisk arbetsskadeförsäkring inom deras territorier ska följa de särskilda bestämmelser som finns för detta slag av försäkring i deras nationella lagstiftning, med undantag av bestämmelser om den finansiella tillsynen för vilken hemmedlemsstaten ska vara ensamt ansvarig.
KAPITEL III
Bestämmelser som särskilt avser livförsäkring
Artikel 208
Förbud mot tvångsavstående från del av försäkringsverksamhet
Medlemsstaterna får inte föreskriva att livförsäkringsföretag ska avstå från någon del av sin försäkringsverksamhet enligt artikel 2.3 till en eller flera organisationer som anges i nationell lag.
Artikel 209
Premie för nya försäkringar
Premier för nya försäkringar ska utifrån rimliga försäkringsmatematiska antaganden vara tillräckliga för att livförsäkringsföretagen ska kunna uppfylla alla sina åtaganden och i synnerhet för att kunna göra adekvata försäkringstekniska avsättningar.
Vid denna bedömning får hänsyn tas till alla aspekter av ett försäkringsföretags ekonomiska situation, men andra medel än premier och därav härrörande avkastning får inte systematiskt och permanent utnyttjas på ett sådant sätt att det på lång sikt kan äventyra företagets soliditet.
KAPITEL IV
Bestämmelser som särskilt avser återförsäkring
Artikel 210
Finansiell återförsäkring
I punkterna 1 och 2 avses med finansiell återförsäkring en återförsäkring som innebär att den explicita maximala potentiella förlust, uttryckt som den maximala överförda ekonomiska risken, som uppstår genom överföring av en teckningsrisk och en tidsrisk som båda är betydande, överstiger premien för avtalets livslängd med ett begränsat men betydande belopp, samtidigt som åtminstone ett av följande förhållanden föreligger:
Betydande hänsyn tas uttryckligen till pengars tidsvärde.
Avtalsbestämmelser föreligger för att utjämna skillnaden i ekonomiskt åtagande mellan parterna över tiden för att uppnå den åsyftade risköverföringen.
Artikel 211
Specialföretag
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera följande kriterier för tillsynsmyndigheternas godkännande:
Auktorisationens omfattning.
Obligatoriska villkor som ska ingå i alla ingångna avtal.
De lämplighetskrav som avses i artikel 42 för specialföretagets ledningspersonal.
Lämplighetskrav för aktieägare eller medlemmar med kvalificerat innehav i specialföretaget.
Sunda rutiner för administration och redovisning, adekvata rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen.
Informationskrav vad beträffar redovisning, uppgifter för stabilitetstillsyn och statistik.
Solvenskrav.
Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
AVDELNING III
TILLSYN ÖVER FÖRSÄKRINGS- OCH ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG SOM INGÅR I EN GRUPP
KAPITEL I
Grupptillsyn: definitioner, tillämpliga fall, tillämpningsområde och nivåer
Avsnitt 1
Definitioner
Artikel 212
Definitioner
I denna avdelning avses med
företag med ägarintresse: ett företag som är antingen moderföretag eller ett annat företag som har ett ägarintresse eller ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG,
anknutet företag: ett företag som är antingen ett dotterföretag eller ett annat företag som är föremål för ägarintresse eller ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG,
grupp: en företagsgrupp
som består av ett företag med ägarintresse, dess dotterföretag och de enheter i vilka företaget med ägarintresse eller dess dotterföretag har innehav samt företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG, eller
som baseras på ingående, genom avtal eller på annat sätt, av starka och varaktiga finansiella kopplingar mellan dessa företag, och som kan innehålla ömsesidiga associationer eller liknande företag, under förutsättning att
Det företag som utövar centraliserad samordning ska betraktas som moderföretag och de andra företagen ska betraktas som dotterföretag.
grupptillsynsmyndighet: den tillsynsmyndighet som i enlighet med artikel 247 fastställts som ansvarig för grupptillsynen,
tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och underlättande av beslutsfattande avseende tillsynen över en grupp,
försäkringsholdingbolag: ett moderföretag som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag, vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva och ha ägarintresse i dotterföretag, vilka enbart eller huvudsakligen är försäkrings- eller återförsäkringsföretag, eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, där minst ett av dotterföretagen är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag,
försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet: ett annat moderföretag än ett försäkringsföretag, ett försäkringsföretag i tredjeland, ett återförsäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag i tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som har minst ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bland sina dotterföretag,
blandat finansiellt holdingföretag ett: blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG.
Vid tillämpningen av denna avdelning ska tillsynsmyndigheterna också som moderföretag betrakta varje företag som enligt deras uppfattning i praktiken utövar ett dominerande inflytande över ett annat företag.
De ska också som dotterföretag betrakta varje företag över vilket, enligt deras uppfattning, ett moderföretag i praktiken utövar ett dominerande inflytande.
De ska också som ägarintresse betrakta ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag över vilket enligt deras uppfattning ett betydande inflytande utövas.
Avsnitt 2
Tillämpningsområde
Artikel 213
Fall då grupptillsyn ska tillämpas
Medlemsstaterna ska föreskriva grupptillsyn i enlighet med denna avdelning över försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp.
De bestämmelser i detta direktiv i vilka det föreskrivs tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag på det enskilda företagets nivå är fortsatt tillämpliga på dessa företag, om inte annat föreskrivs i denna avdelning.
Medlemsstaterna ska se till att tillsyn på gruppnivå tillämpas på följande:
Försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, försäkringsföretag i tredjeland eller återförsäkringsföretag i tredjeland enligt artiklarna 218–258.
Försäkrings- eller återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med säte inom unionen enligt artiklarna 218–258.
Försäkrings- eller återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingbolag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med säte i ett tredjeland eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland enligt artiklarna 260–263.
Försäkrings- eller återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet enligt artikel 265.
Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 214
Grupptillsynens tillämpningsområde
Grupptillsynsmyndigheten får från fall till fall besluta att inte låta ett företag omfattas av den grupptillsyn som avses i artikel 213:
Företaget är beläget i ett tredjeland där det finns rättsliga hinder för överförandet av nödvändig information, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 229.
Det företag som skulle omfattas är av ringa intresse med hänsyn till grupptillsynens syfte.
Det vore olämpligt eller vilseledande att med hänsyn till grupptillsynens syfte låta det berörda företaget omfattas av grupptillsynen.
Även om flera företag inom samma grupp, betraktade individuellt, får undantas enligt första stycket b, ska de dock inte desto mindre omfattas av grupptillsynen om de, betraktade tillsammans, är av icke ringa intresse.
Om grupptillsynsmyndigheten anser att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bör undantas från grupptillsynen enligt första stycket, leden b eller c, ska myndigheten samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter innan den fattar beslut.
Om grupptillsynsmyndigheten har undantagit ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag från grupptillsynen enligt led b eller c, får tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där detta företag är beläget hos det ledande företaget i gruppen inhämta alla uppgifter som kan underlätta deras tillsyn över försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i fråga.
Avsnitt 3
Nivåer
Artikel 215
Moderföretag som har det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå
Artikel 216
Moderföretag som har det yttersta ägarintresset på nationell nivå
I sådana fall ska tillsynsmyndigheten ange motiven till sitt beslut för både grupptillsynsmyndigheten och moderföretaget med det yttersta ägarintresset på unionsnivå. Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.
Artiklarna 218–258 ska gälla i tillämpliga delar om inte annat följer av punkterna 2–6 i den här artikeln.
Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel II avsnitt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå, och det moderföretag med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i artikel 215 har beviljats tillstånd i enlighet med artikel 231 eller artikel 233.5 att beräkna solvenskapitalkravet för gruppen och även solvenskapitalkraven för de försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i gruppen med en intern modell, ska detta beslut betraktas som avgörande och tillämpas av tillsynsmyndigheten i den berörda medlemsstaten.
Om under sådana omständigheter tillsynsmyndigheten finner att riskprofilen hos moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå avviker väsentligt från den interna modell som godkänts på gemenskapsnivå får myndigheten, så länge som företaget inte på ett korrekt sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkter som den framfört, besluta att för företaget fastställa kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet på gruppnivå eller, om under särskilda omständigheter sådant kapitaltillägg inte skulle vara en lämplig lösning, kräva att företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav för gruppen enligt standardformeln.
Tillsynsmyndigheten ska ange motiven till sådana beslut för både företaget och grupptillsynsmyndigheten. Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.
Artikel 217
Moderföretag med ägarintressen från flera medlemsstater
Om medlemsstaterna tillåter att deras tillsynsmyndigheter fattar sådana beslut som avses i artikel 216, ska de också tillåta dem att besluta att ingå överenskommelser med tillsynsmyndigheter i andra medlemsstater där andra moderföretag med yttersta ägarintresse på nationell nivå är verksamma i syfte att utföra grupptillsyn på undergruppsnivå omfattande flera medlemsstater.
Om de berörda tillsynsmyndigheterna har träffat en överenskommelse enligt första stycket ska grupptillsynen inte utövas på nivån för något sådant moderföretag med yttersta ägarintresse enligt artikel 216 som är verksamt i andra medlemsstater än den där den undergrupp som avses i första stycket i denna punkt är belägen.
I sådana fall ska tillsynsmyndigheterna ange motiven till sin överenskommelse för både grupptillsynsmyndigheten och moderföretaget med det yttersta ägarintresset på unionsnivå. Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.
KAPITEL II
Finansiell ställning
Avsnitt 1
Solvens på gruppnivå
Underavsnitt 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 218
Solvenstillsyn på gruppnivå
Artikel 219
Återkommande beräkningar
Relevanta data för beräkningen och beräkningens resultat ska lämnas till grupptillsynsmyndigheten av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse eller, om det ledande företaget inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget eller av det företag i gruppen som grupptillsynsmyndigheten utsett efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och med gruppen själv.
Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet på gruppnivå får grupptillsynsmyndigheten kräva en förnyad beräkning av solvenskapitalkravet på gruppnivå.
Underavsnitt 2
Val av beräkningsmetod och allmänna principer
Artikel 220
Val av metod
Medlemsstaterna ska föreskriva att solvensberäkningen på gruppnivå för sådana försäkrings- och återförsäkringsföretag som avses i artikel 213.2 a ska utföras i enlighet med metod 1 som anges i artiklarna 230-232.
Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter, när de fullgör uppgiften att vara grupptillsynsmyndighet för en viss grupp, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och gruppen, beslutar att på denna grupp tillämpa metod 2 som anges i artiklarna 233 och 234 eller en kombination av metoderna 1 och 2, om tillämpning uteslutande av metod 1 inte skulle ha varit lämpligt.
Artikel 221
Beaktande av den proportionella andelen
Vid solvensberäkning för en grupp ska hänsyn tas till den proportionella andel som ett företag med ägarintresse innehar i de anknutna företagen.
Vid tillämpningen av första stycket ska den proportionella andelen omfatta något av följande:
För metod 1: de procentandelar som tillämpats vid upprättandet av den sammanställda redovisningen.
För metod 2: den andel av det tecknade bolagskapitalet som, direkt eller indirekt, innehas av företaget med ägarintresse.
Oberoende av vilken metod som används ska dock, när det anknutna företaget är ett dotterföretag som inte har tillräcklig medräkningsbar kapitalbas för att täcka sitt solvenskapitalkrav, hela dotterföretagets solvensunderskott beaktas.
Om, enligt tillsynsmyndigheternas uppfattning, ansvaret hos ett moderföretag, som innehar en andel av kapitalet, strikt är begränsat till denna kapitalandel får dock dessa behöriga myndigheter tillåta att dotterföretagets solvensunderskott beaktas på proportionell basis.
Grupptillsynsmyndigheten ska, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och gruppen, fastställa den proportionella andel som ska beaktas i följande fall:
När det inte finns några kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp.
När en tillsynsmyndighet har fastställt att ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag ska räknas som ägarintresse, eftersom, enligt myndighetens uppfattning, ett väsentligt inflytande utövas över företaget.
När en tillsynsmyndighet har avgjort att ett företag är ett moderföretag till ett annat företag eftersom det enligt tillsynsmyndighetens uppfattning utövar ett faktiskt dominerande inflytande över detta andra företag.
Artikel 222
Eliminering av dubbelräkning av poster i kapitalbasen
Dubbelräkning av poster i kapitalbasen som används för att täcka solvenskapitalkravet mellan olika försäkrings- eller återförsäkringsföretag som beaktas vid solvensberäkningen ska inte tillåtas.
I detta syfte ska, vid beräkning av en grupps solvens, när de metoder som beskrivs i underavsnitt 4 inte redan innehåller bestämmelser om detta, följande belopp undantas:
Värdet av alla tillgångar i försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse som representerar finansieringen av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet för något av dess anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
Värdet av alla tillgångar i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse som representerar finansieringen av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet för det försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse.
Värdet av alla tillgångar i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse som representerar finansieringen av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet för något annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, får följande poster omfattas av beräkningen endast i den mån de får ingå för att täcka solvenskapitalkravet i det berörda anknutna företaget:
Överskottsmedel enligt artikel 91.2 som uppkommer i ett livförsäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket solvensen på gruppnivå beräknas.
Tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket gruppens solvens beräknas.
Följande ska dock i samtliga fall undantas vid beräkningen:
Tecknat men inte inbetalt kapital som medför en möjlig förpliktelse för ett företag med ägarintresse.
Tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse som medför en möjlig förpliktelse för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
Tecknat men inte inbetalt kapital i ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag som medför en möjlig förpliktelse för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse.
Artikel 223
Eliminering av kapital som skapats inom en grupp
Vid beräkning av en grupps solvens ska ingen hänsyn tas till poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet och som härrör från ömsesidig finansiering mellan försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse och något av följande:
Ett anknutet företag.
Ett företag med ägarintresse.
Ett annat företag som är anknutet till något företag med ägarintresse i det berörda företaget.
Artikel 224
Värdering
Tillgångarnas och skuldernas värde ska bedömas i enlighet med artikel 75.
Underavsnitt 3
Tillämpning av beräkningsmetoderna
Artikel 225
Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har mer än ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska vart och ett av dessa anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag beaktas vid beräkningen av gruppens solvens.
Om ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte har sitt huvudkontor i samma medlemsstat som det försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket beräkningen av gruppens solvens utförs, får medlemsstaterna föreskriva att, i fråga om det anknutna företaget, beräkningen ska ta hänsyn till solvenskapitalkravet och de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka detta enligt bestämmelserna i den andra medlemsstaten.
Artikel 226
Mellanliggande försäkringsholdingföretag
Endast vid denna beräkning ska det mellanliggande försäkringsholdingföretaget eller mellanliggande blandade finansiella holdingföretaget betraktas som om det vore ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av bestämmelserna om solvenskapitalkrav i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1, 2 och 3 och av samma villkor för att poster i kapitalbasen ska få medräknas för solvenskapitalkravet som fastställs genom avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, 2 och 3.
Poster i kapitalbasen i ett mellanliggande försäkringsholdingbolag eller mellanliggande blandat finansiellt holdingföretag, för vilka tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande skulle krävas enligt artikel 90 om de innehades av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, får ingå i beräkningen av solvensen på gruppnivå endast om de vederbörligen har godkänts av grupptillsynsmyndigheten.
Artikel 227
Likvärdighet avseende anknutna försäkringsföretag och återförsäkringsföretag i tredjeland
Om det tredjeland där det företaget har sitt huvudkontor emellertid kräver att det ska vara auktoriserat och ålägger det en solvensordning som är minst likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI, får medlemsstaterna dock föreskriva att det i fråga om detta företag vid beräkningen ska beaktas det solvenskapitalkrav och de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka det krav som fastställts av det berörda tredjelandet.
Grupptillsynsmyndigheten ska i samband med detta, och med bistånd av Eiopa, samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter innan den fattar sitt beslut. Det beslutet ska fattas i enlighet med de kriterier som antagits i enlighet med punkt 3. Grupptillsynsmyndigheten ska inte fatta något beslut avseende ett tredjeland som strider mot något beslut som tidigare fattats avseende detta tredjeland, såvida det inte är nödvändigt att beakta väsentliga ändringar av den tillsynsordning som fastställs genom avdelning I kapitel VI och tillsynsordningen i tredjelandet.
Om tillsynsmyndigheter inte samtycker till det beslut som fattats i enlighet med andra stycket får de hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 inom tre månader efter det att grupptillsynsmyndigheten meddelat beslutet. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom samma artikel.
De delegerade akterna ska regelbundet ses över för att ta hänsyn till väsentliga ändringar av tillsynsordningen i avdelning I kapitel VI och den tillsynsordning som gäller i tredjelandet.
Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket.
Genom undantag från punkt 4, och även när de kriterier som fastställts i enlighet med punkt 3 inte har uppfyllts, får kommissionen under den tidsperiod som avses i punkt 6 i enlighet med artikel 301a, samt med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på företag med huvudkontor i det tredjelandet är tillfälligt likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI, när:
Det kan påvisas att en solvensordning som kan bedömas som likvärdig i enlighet med punkt 4 för närvarande tillämpas eller kan antas och tillämpas av tredjelandet.
Tredjelandet har en solvensordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och krav för tillsynsrapportering och transparens.
Tredjelandets lagstiftning i princip tillåter samarbete och utbyte av konfidentiella tillsynsuppgifter med Eiopa och tillsynsmyndigheter.
Tredjelandet har ett oberoende tillsynssystem.
Tredjelandet har fastställt skyldigheter avseende tystnadsplikt för alla personer som agerar för dess tillsynsmyndigheters räkning.
Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket.
Den ursprungliga tidsperioden för det beslut om tillfällig likvärdighet som avses i punkt 5 ska vara 10 år om inte, innan den perioden löpt ut,
den delegerade akten har återkallats,
en delegerad akt har antagits i enlighet med punkt 4 med effekten att tillsynsordningen i det tredjelandet bedömts vara likvärdig med den som fastställs i avdelning I kapitel VI.
Beslutet om tillfällig likvärdighet ska förnyas för ytterligare tioårsperioder om de kriterier som avses i punkt 5 fortfarande uppfylls. Kommissionen ska anta alla sådana delegerade akter enligt artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.
I alla delegerade akter som fastställer tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med artikel 177.2. Kommissionen ska regelbundet se över sådana delegerade akter. Eiopa ska bistå kommissionen i bedömningen av de besluten. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet om varje översyn som utförs och ska rapportera slutsatserna till parlamentet.
Artikel 228
Anknutna kreditinstitut, värdepappersföretag och finansiella institut
►C2 När det gäller beräkningen av solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse i ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut, ska medlemsstaterna tillåta att deras försäkrings- och återförsäkringsföretag även tillämpar metoderna 1 eller 2 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG. ◄ Metod 1 i den bilagan ska dock endast tillämpas om grupptillsynsmyndigheten anser att nivån på den samordnade ledningen och interna kontrollen avseende de enheter som avses inbegripas i tillämpningsområdet för sammanställningen är tillräcklig. Den valda metoden ska tillämpas konsekvent över tiden.
Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter, när dessa utför uppgiften som grupptillsynsmyndighet för en viss grupp, på eget initiativ eller på begäran av företaget med ägarintresse beslutar att dra av varje sådant ägarintresse som avses i första stycket från de poster i kapitalbasen som får medräknas vid bestämningen av solvensen på gruppnivå för företaget med ägarintresse.
Artikel 229
Tillgång till nödvändiga data saknas
Om de berörda tillsynsmyndigheterna inte har tillgång till data som är nödvändiga för att beräkna solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och som rör ett anknutet företag med huvudkontor i en medlemsstat eller i tredjeland, ska detta företags bokförda värde i försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse dras av från de poster i kapitalbasen som får medräknas vid bestämningen av solvensen på gruppnivå.
I ett sådant fall får inte någon orealiserad vinst som har samband med detta ägarintresse betraktas som en medräkningsbar kapitalbaspost när det gäller solvensen på gruppnivå.
Underavsnitt 4
Beräkningsmetoder
Artikel 230
Metod 1 (Huvudmetod): Metod baserad på sammanställd redovisning
Beräkningen av solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse ska genomföras med utgångspunkt i den sammanställda redovisningen.
Solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse utgörs av skillnaden mellan följande:
De kapitalbasmedel som får medräknas för att täcka solvenskapitalkravet, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data.
Solvenskapitalkravet på gruppnivå beräknat med utgångspunkt i sammanställda data.
Bestämmelserna i avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, 2 och 3 och i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1, 2 och 3 ska gälla vid beräkningen av de poster i kapitalbasen som får medräknas för att täcka solvenskapitalkravet och av solvenskapitalet på gruppnivå med utgångspunkt i sammanställda data.
Solvenskapitalkravet på gruppnivå med utgångspunkt i sammanställda data (det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå) ska beräknas antingen enligt standardformeln eller med en godkänd intern modell i överensstämmelse med de allmänna principer som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 2 respektive avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 3.
Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska uppgå till minst summan av följande:
Minimikapitalkravet enligt artikel 129 för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse.
Den proportionella andelen av minimikapitalkraven för de anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretagen.
Detta minimum ska täckas genom medräkningsbara poster i primärkapitalbasen enligt vad som anges i artikel 98.4.
Vid bestämningen av om dessa poster får medräknas för att täcka det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska principerna i artiklarna 221–229 gälla i tillämpliga delar. Artikel 139.1 och 139.2 ska gälla i tillämpliga delar.
Artikel 231
Gruppintern modell
Ansökan som avses i första stycket ska lämnas över till grupptillsynsmyndigheten.
Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta de övriga medlemmarna i tillsynskollegiet, inbegripet Eiopa, om att ansökan har mottagits och överlämna den fullständiga ansökan, tillsammans med de handlingar som företaget har lämnat, till de medlemmarna. Eiopa får på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter tillhandahålla tekniskt stöd, i enlighet med artikel 8.1 b i förordning (EU) nr 1094/2010, till den eller de tillsynsmyndigheter som begärde stöd i samband med beslutet om ansökan.
Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet ska inte hänskjutas till Eiopa efter det att sexmånadersperioden har löpt ut eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.
►M9 Om Eiopa inte fattar ett sådant beslut som avses i andra stycket i denna punkt i enlighet med artikel 19.3 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska det slutliga beslutet fattas av grupptillsynsmyndigheten. ◄ Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Grupptillsynsmyndigheten ska ta vederbörlig hänsyn till de synpunkter och reservationer som övriga berörda tillsynsmyndigheter lämnat under den sexmånadersperioden.
Grupptillsynsmyndigheten ska ge sökanden och övriga berörda tillsynsmyndigheter ett dokument med det fullständigt motiverade beslutet.
Beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.
Om under särskilda omständigheter ett sådant kapitaltillägg inte skulle vara en lämplig lösning, får tillsynsmyndigheten kräva att företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt den standardformel som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 2. I enlighet med artikel 37.1 a och c får tillsynsmyndigheten för detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag fastställa ett kapitaltillägg till solvenskapitalkravet utöver det solvenskapitalkrav som framkommer med tillämpning av standardformeln.
Tillsynsmyndigheten ska motivera sådana beslut som avses i första och andra styckena för såväl försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som övriga medlemmar av tillsynskollegiet.
Eiopa får utfärda riktlinjer för att se till att denna punkt tillämpas på ett konsekvent och enhetligt sätt.
Artikel 232
Kapitaltillägg på gruppnivå
Vid avgörandet av om ett sammanställt solvenskapitalkrav på gruppnivå tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil ska grupptillsynsmyndigheten särskilt uppmärksamma de fall då sådana omständigheter som avses i artikel 37.1 a–d kan uppkomma på gruppnivå, särskilt i följande fall:
En särskild risk som föreligger på gruppnivå och som inte skulle täckas i tillräcklig grad med standardformeln eller den interna modell som tillämpas på grund av att de är svåra att kvantifiera.
Ett kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet som anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag ålagts av sina tillsynsmyndigheter i enlighet med artiklarna 37 och 231.7.
Om det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil, får ett kapitaltillägg på gruppnivå beslutas.
Artikel 37.1–37.5 ska, tillsammans med de delegerade akter och tekniska standarder för genomförande som antagits i enlighet med artikel 37.6, 37.7 och 37.8 gälla i tillämpliga delar.
Artikel 233
Metod 2 (Alternativ metod): Avräknings- och sammanläggningsmetoden
Solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse ska utgöras av skillnaden mellan följande:
Gruppens aggregerade medräkningsbara kapitalbas enligt punkt 2.
Det värde de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagen representerar i redovisningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse plus det aggregerade solvenskapitalkravet för gruppen enligt punkt 3.
Gruppens aggregerade medräkningsbara kapitalbas är lika med summan av följande:
De kapitalbasmedel hos försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet.
Den proportionella andel som tillkommer försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse av de kapitalbasmedel hos de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagen som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet.
Gruppens samlade solvenskapitalkrav är lika med summan av följande:
Solvenskapitalkravet för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse.
Den proportionella andelen av solvenskapitalkravet för de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagen.
Vid bedömningen av om en grupps aggregerade solvenskapitalkrav, beräknat enligt punkt 3, på ett tillfredsställande sätt återspeglar gruppens riskprofil ska de berörda tillsynsmyndigheterna särskilt uppmärksamma de eventuella specifika risker på gruppnivå som inte skulle täckas i tillräcklig utsträckning, eftersom de är svåra att kvantifiera.
Om en grupps riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för det aggregerade solvenskapitalkravet på gruppnivå, får ett kapitaltillägg fastställas för gruppen utöver detta krav.
Artikel 37.1–37.5 ska, tillsammans med de delegerade akter och tekniska standarder för genomförande som antagits i enlighet med artikel 37.6, 37.7 och 37.8 gälla i tillämpliga delar.
Artikel 234
Delegerade akter avseende artiklarna 220–229 och 230–233
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att närmare specificera de försäkringstekniska principerna och metoderna i artiklarna 220–229 och tillämpningen av artiklarna 230–233, med beaktande av den ekonomiska karaktären hos vissa juridiska strukturer.
Underavsnitt 5
Tillsyn över solvens på gruppnivå för försäkrings- och återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag
Artikel 235
Solvens på gruppnivå för ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag
Underavsnitt 6
Tillsyn över solvens på gruppnivå för grupper med centraliserad riskhantering
Artikel 236
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: villkor
Medlemsstaterna ska föreskriva att bestämmelserna i artiklarna 238 och 239 ska tillämpas på alla försäkrings- och återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:
Grupptillsynsmyndigheten har inte fattat något beslut enligt artikel 214.2 beträffande dotterföretaget och utövar grupptillsyn över det på moderföretagsnivå i enlighet med denna avdelning.
Dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll, och de berörda tillsynsmyndigheterna har förvissat sig om att moderföretaget visar ansvarsfullhet i ledningen av dotterföretaget.
Moderföretaget har fått det godkännande som avses i artikel 246.4 tredje stycket.
Moderföretaget har fått det godkännande som avses i artikel 256.2.
Moderföretaget har inlämnat en ansökan om att omfattas av artiklarna 238 och 239, och denna ansökan har godkänts genom ett beslut enligt förfarandet i artikel 237.
Artikel 237
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: beslut om ansökningar
Ansökan som avses i första stycket ska endast överlämnas till den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget. Den tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta de övriga medlemmarna av tillsynskollegiet och vidarebefordra den fullständiga ansökan till dem.
Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa efter det att tremånadersperioden har löpt ut, eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.
►M9 Om Eiopa inte fattar ett sådant beslut som avses i andra stycket i denna punkt i enlighet med artikel 19.3 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska det slutliga beslutet fattas av grupptillsynsmyndigheten. ◄ Beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna tremånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Under den perioden ska grupptillsynsmyndigheten vederbörligen beakta följande:
Synpunkter och reservationer från berörda tillsynsmyndigheter.
Reservationer från andra tillsynsmyndigheter i tillsynskollegiet.
Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella väsentliga avsteg från reservationerna från andra berörda tillsynsmyndigheter. Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden och till övriga berörda tillsynsmyndigheter. Detta beslut ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.
Artikel 238
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: fastställande av solvenskapitalkravet
Om solvenskapitalkravet för dotterföretaget beräknas med standardformeln, och den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget finner att dess riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som gjorts för beräkningen enligt standardformeln, får denna myndighet, så länge som företaget inte på ett tillfredsställande sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkter som den framfört, i undantagsfall föreslå att företaget ersätter en undergrupp av de parametrar som används vid beräkningen enligt standardformeln av parametrar som är specifika för dessa företag när de beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, skadeförsäkring och sjukförsäkring, i enlighet med artikel 110 eller, i de fall som nämns i artikel 37, fastställa ett kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet för detta dotterföretag.
Tillsynsmyndigheten ska diskutera sitt förslag i tillsynskollegiet och redovisa skälen till sina förslag för både dotterföretaget och tillsynskollegiet.
Överenskommelsen ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.
Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat detta dotterföretag ska uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut.
Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.
Beslutet ska innehålla en fullständig motivering.
Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till tillsynskollegiet.
Artikel 239
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet
I de fall där solvenskapitalkravet inte efterlevs och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 138 ska den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget utan dröjsmål till tillsynskollegiet vidarebefordra den åtgärdsplan som framlagts av dotterföretaget, för att inom sex månader efter konstaterandet av att solvenskapitalkravet inte efterlevts, återupprätta nivån på de medräkningsbara kapitalbasmedel eller reducera sin riskprofil så att solvenskapitalkravet uppfylls.
Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att komma överens om tillsynsmyndighetens förslag till godkännande av åtgärdsplan inom fyra månader från det datum då den bristande efterlevnaden av solvenskapitalkravet konstaterades.
Om inget beslut fattats, ska den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget fatta ett eget beslut om godkännande av åtgärdsplanen, med vederbörlig hänsyn till synpunkter och reservationer från övriga tillsynsmyndigheter i kollegiet.
När den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget i enlighet med artikel 136 konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena ska myndigheten utan dröjsmål underrätta tillsynskollegiet om de åtgärder som föreslås. Med undantag av krissituationer, ska tillsynskollegiet diskutera vilka åtgärder som ska vidtas.
Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att inom en månad från underrättelsen komma överens om tillsynsmyndighetens förslag om de åtgärder som ska vidtas.
Om inget beslut fattats, ska den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget fatta ett eget beslut, med vederbörlig hänsyn till synpunkter och reservationer från övriga tillsynsmyndigheter i tillsynskollegiet.
Tillsynsmyndigheten eller grupptillsynsmyndigheten får hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 när de är av skiljaktiga meningar
om godkännandet av återhämtningsplanen, inklusive varje förlängning av denna, inom den fyramånadersperiod som avses i punkt 1, eller
om godkännandet av de föreslagna åtgärderna inom den period på en månad som avses i punkt 2.
I de fallen får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln, och ska fatta sitt beslut inom en månad från hänskjutandet.
Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa
efter det att den period på fyra månader respektive en månad som avses i första stycket har löpt ut,
efter det att en överenskommelse har nåtts inom tillsynskollegiet i enlighet med punkt 1 andra stycket eller punkt 2 andra stycket,
i krissituationer som avses i punkt 2.
Denna period på fyra månader eller en månad ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.
Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat det dotterföretaget ska uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt slutgiltiga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.
Beslutet ska innehålla en fullständig motivering.
Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till tillsynskollegiet.
Artikel 240
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: upphörande av undantag för ett dotterföretag
De bestämmelser som föreskrivs i artiklarna 238 och 239 ska upphöra att gälla i följande fall:
Om det villkor som avses i artikel 236 a inte längre uppfylls.
Om det villkor som avses i artikel 236 b inte längre uppfylls och gruppen inte på nytt uppfyller villkoret inom rimlig tid.
Om villkoren i artikel 236 c och d inte längre uppfylls.
I fall enligt första stycket a ska grupptillsynsmyndigheten, om den efter samråd med tillsynskollegiet beslutar att inte längre låta dotterföretaget ingå i den grupptillsyn den utför, omedelbart underrätta den berörda tillsynsmyndigheten och moderföretaget.
I fall enligt artikel 236 b, c och d ska moderföretaget ansvara för att se till att villkoren uppfylls fortlöpande. Om det inte efterlevs, ska moderföretaget utan dröjsmål underrätta grupptillsynsmyndigheten och tillsynsmyndigheten för det berörda dotterföretaget. Moderföretaget ska lägga fram en plan för att återställa efterlevnaden inom rimlig tid.
Utan att det påverkar tillämpningen av tredje stycket ska grupptillsynsmyndigheten minst en gång per år på eget initiativ kontrollera att villkoren i artikel 236 b, c och d fortfarande efterlevs. Grupptillsynsmyndigheten ska också genomföra sådan kontroll på begäran av den berörda tillsynsmyndigheten om denna har betydande skäl att befara att villkoret inte längre efterlevs.
Om brister påvisas under kontrollen, ska grupptillsynsmyndigheten kräva att moderföretaget lägger fram en plan för att återställa efterlevnaden inom rimlig tid.
Om grupptillsynsmyndigheten, efter att ha rådfrågat tillsynskollegiet, bedömer att den plan som avses i tredje eller femte stycket är otillräcklig eller senare finner att den inte genomförs inom överenskommen tid, ska den dra slutsatsen att det villkor som avses i artikel 236 b, c och d inte längre efterlevs och omedelbart underrätta den berörda tillsynsmyndigheten om detta.
Artikel 241
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: delegerade akter
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a och specificera följande:
Kriterier för att bedöma om de villkor som anges i artikel 236 är uppfyllda.
Kriterier för att bedöma vad som ska betraktas som krissituationer, enligt artikel 239.2.
De förfaranden tillsynsmyndigheterna ska följa när de utbyter information, utövar sina befogenheter och uppfyller sina förpliktelser enligt artiklarna 237–240.
Artikel 242
Översyn
Senast den ►M5 31 december 2018 ◄ ska kommissionen göra en utvärdering av fördelarna med att förstärka grupptillsynen och dispositionen av egna kapitalet inom en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag, med hänvisning till kommissionens meddelande KOM(2008) 0119 och betänkandet av den 16 oktober 2008 (A6–0413/2008) om detta förslag från Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor. Utvärderingen ska innehålla möjliga åtgärder för att förstärka en sund gränsöverskridande förvaltning av försäkringsgrupper, särskilt av riskhantering och kapitalförvaltning. I sin utvärdering ska kommissionen bland annat ta hänsyn till nya utvecklingstendenser och framsteg avseende
en harmoniserad ram för tidiga ingripanden,
praxis avseende centraliserad riskhantering i grupper, hur gruppinterna modeller fungerar, inbegripet stresstester,
gruppinterna transaktioner och riskkoncentrationer inom grupper,
diversifierings- och koncentrationseffekter över tiden,
en rättsligt bindande ram för medling i tillsynstvister,
en harmoniserad ram för tillgångsöverföring och för insolvens- och likvidationsförfaranden som undanröjer hinder enligt nationell bolagsrätt för möjligheten att överföra tillgångar,
en likvärdig skyddsnivå för försäkringstagare och förmånstagare i företag inom samma grupp, särskilt i krissituationer,
en harmoniserad och tillräckligt finansierad EU-lösning för försäkringsgarantisystem,
en harmoniserad och rättsligt bindande ram för behöriga myndigheter, centralbanker och finansministerier avseende krishantering, krislösning och skattemässig delning av bördorna där tillsynsbefogenheter kopplas till skatteansvar.
Kommissionen ska översända en rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga förslag till ändringar av detta direktiv.
Artikel 243
Dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag och till ett blandat finansiellt holdingföretag
Artiklarna 236–242 ska gälla i tillämpliga delar för försäkrings- och återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag eller till ett blandat finansiellt holdingföretag.
Avsnitt 2
Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp
Artikel 244
Tillsyn över riskkoncentrationer
De nödvändiga uppgifterna ska lämnas till grupptillsynsmyndigheten av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är det ledande företaget i gruppen eller, om det ledande företaget inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkringsholdingbolaget, det blandade finansiella holdingföretaget eller av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen som grupptillsynsmyndigheten utsett efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen.
Riskkoncentrationer i den mening som avses i första stycket ska bli föremål för tillsynens granskningsprocess utförd av grupptillsynsmyndigheten.
Grupptillsynsmyndigheten ska efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen ange vilka slag av risker försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en viss grupp alltid ska rapportera.
När grupptillsynsmyndigheten och andra berörda tillsynsmyndigheter definierar eller yttrar sig om slagen av risk ska de beakta gruppens specifika grupp- och riskhanteringsstruktur.
För att närmare ange vilka väsentliga riskkoncentrationer som ska rapporteras ska grupptillsynsmyndigheten efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen föreskriva lämpliga tröskelvärden som baseras på solvenskapitalkrav, försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden.
Vid bedömningen av riskkoncentrationer ska grupptillsynsmyndigheten särskilt övervaka eventuella risker för spridning inom gruppen eller intressekonflikter samt riskernas nivå eller volym.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 september 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.
Artikel 245
Tillsyn över transaktioner inom en grupp
Medlemsstaterna ska dessutom kräva att mycket betydande transaktioner inom en grupp rapporteras snarast möjligt.
De nödvändiga uppgifterna ska lämnas till grupptillsynsmyndigheten av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är det ledande företaget i gruppen eller, om det ledande företaget inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkringsholdingbolaget, det blandade finansiella holdingföretaget eller det försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen som grupptillsynsmyndigheten utser efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen.
Transaktioner inom grupper ska bli föremål för tillsynens granskningsprocess utförd av grupptillsynsmyndigheten.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.
Avsnitt 3
Riskhantering och internkontroll
Artikel 246
Tillsyn över företagsstyrningssystem
Kraven i avdelning I kapitel IV avsnitt 2 ska gälla i tillämpliga delar på gruppnivå.
Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket ska system för riskhantering och internkontroll samt rapporteringsrutiner genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av grupptillsyn enligt artikel 213.2 a och 213.2 b, så att dessa system och rapporteringsrutiner kan kontrolleras på gruppnivå.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, ska mekanismerna för internkontroll inom en grupp minst omfatta följande:
Adekvata mekanismer i fråga om solvens på gruppnivå för att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt korrelera den medräkningsbara kapitalbasen till riskerna.
Sunda rapporterings- och redovisningsrutiner för att övervaka och hantera transaktioner inom gruppen och riskkoncentrationer.
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget på gruppnivå genomför den bedömning som krävs enligt artikel 45. Grupptillsynsmyndigheten ska i enlighet med kapitel III genomföra tillsynens granskningsprocess beträffande den egna risk- och solvensbedömningen på gruppnivå.
Om solvensberäkningen på gruppnivå görs i enlighet med metod 1 som avses i artikel 230 ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse eller försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget visa för grupptillsynsmyndigheten att man verkligen förstår skillnaden mellan summan av solvenskapitalkraven för alla anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen och det sammanställda solvenskapitalkravet för gruppen.
Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget får, om grupptillsynsmyndigheten godkänner detta, företa bedömningar som krävs enligt artikel 45 samtidigt på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen och ta fram en enda handling som omfattar samtliga bedömningar.
Innan grupptillsynsmyndigheten ger sitt godkännande enligt tredje stycket ska denna rådfråga medlemmarna i tillsynskollegiet och vederbörligen beakta deras synpunkter och reservationer.
Om en grupp utnyttjar den möjlighet som anges i tredje stycket ska den överlämna dokumentet samtidigt till alla berörda tillsynsmyndigheter. De berörda dotterföretagen ska inte befrias från sin skyldighet att se till att kraven i artikel 45 är uppfyllda på grund av att denna möjlighet utnyttjas.
KAPITEL III
Åtgärder för att underlätta grupptillsynen
Artikel 247
Grupptillsynsmyndighet
Om samma tillsynsmyndighet är behörig när det gäller alla försäkrings- och återförsäkringsföretag i en grupp, ska denna tillsynsmyndighet tilldelas uppgiften att vara grupptillsynsmyndighet.
I alla övriga fall och med förbehåll för punkt 3 ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av följande:
Om det ledande företaget i en grupp är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, den tillsynsmyndighet som auktoriserat det företaget.
Om det ledande företaget i en grupp inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av följande tillsynsmyndighet:
Om moderföretaget till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag är ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska den tillsynsmyndighet utses som auktoriserat det försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
Om mer än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med säte i unionen är dotterföretag till samma försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag och ett av dessa företag har auktoriserats i den medlemsstat där försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget har sitt säte, ska tillsynsmyndigheten för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som auktoriserats utses.
Om gruppen har mer än ett ledande företag som är försäkringsholdingbolag eller blandat finansiellt holdingföretag, dessa företag har sina säten i skilda medlemsstater och det i båda dessa stater finns ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, ska tillsynsmyndigheten för det av dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den största totala balansomslutningen utses.
Om mer än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med säte i unionen är dotterföretag till samma försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag och inget av dessa företag har auktoriserats i den medlemsstat där försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget har sitt säte, ska tillsynsmyndigheten för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den största balansomslutningen utses.
Om inget av företagen har ett moderföretag som ingår i samma grupp, och i sådana fall som inte avses i leden i–iv ska den tillsynsmyndighet som auktoriserat det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den största totala balansomslutningen utses.
I det avseendet får varje berörd tillsynsmyndighet begära att frågan om huruvida kriterierna i punkt 2 är lämpliga tas upp till diskussion. En sådan diskussion ska inte äga rum mer än en gång per år.
De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om valet av grupptillsynsmyndighet inom tre månader från det att diskussionen om frågan begärdes. Innan de berörda tillsynsmyndigheterna fattar sitt beslut ska de ge företagsgruppen möjlighet att yttra sig.
Den utsedda grupptillsynsmyndigheten ska till gruppen överlämna det gemensamma beslutet tillsammans med en fullständig motivering.
Om någon sådan betydande svårighet uppstår vid tillämpningen av de kriterier som fastställts i punkterna 2 och 3 i denna artikel, ska kommissionen anta delegerade akter enligt artikel 301a som ytterligare specificerar dessa kriterier.
Artikel 248
Grupptillsynsmyndighetens och andra tillsynsmyndigheters rättigheter och skyldigheter Tillsynskollegiet
De rättigheter och skyldigheter som tilldelas grupptillsynsmyndigheten i fråga om grupptillsyn ska omfatta följande:
Samordning av insamling och spridning av information som är relevant eller avgörande såväl under normala förhållanden som i en nödsituation, däribland uppgifter som är av betydelse för en tillsynsmyndighets tillsynsuppgift.
Tillsynens granskningsprocess och gruppens finansiella ställning.
Bedömning av gruppens efterlevnad av bestämmelserna om solvens, riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp enligt vad som föreskrivs i artiklarna 218–245.
Bedömning av gruppens företagsstyrningssystem enligt artikel 246 och av frågan om medlemmarna i företag med ägarintresses förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan uppfyller kraven i artiklarna 42 och 257.
Planering och samordning, genom regelbundna möten minst årligen eller på annat lämpligt sätt, av tillsynsverksamheten såväl under normala förhållanden som i nödsituationer i samarbete med de berörda tillsynsmyndigheterna, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i verksamheten för alla företag som ingår i gruppen.
Andra uppgifter, åtgärder och beslut som tillkommer grupptillsynsmyndigheten enligt detta direktiv eller som följer av tillämpningen av detta direktiv, däribland att leda validationsförfarandet av interna modeller på gruppnivå enligt artiklarna 231 och 233 och förfarandet för att tillåta att den ordning som inrättas i artiklarna 237-240 tillämpas.
För att underlätta arbetet med de grupptillsynsuppgifter som avses i punkt 1 ska ett tillsynskollegium, under ordförandeskap av grupptillsynsmyndigheten, inrättas.
Tillsynskollegiet ska se till att processerna för samarbete, informationsutbyte och samråd bland tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet faktiskt tillämpas i enlighet med avdelning III, så att deras respektive beslut och verksamheter blir allt mer samstämmiga.
Om grupptillsynsmyndigheten inte utför de uppgifter som avses i punkt 1 eller om medlemmarna i tillsynskollegiet inte samarbetar i den utsträckning som krävs enligt denna punkt, kan någon av de berörda tillsynsmyndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.
Tillsynskollegiet ska bestå av grupptillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheterna i alla medlemsstater där något dotterföretags huvudkontor är beläget och Eiopa i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Tillsynsmyndigheter för betydande filialer och anknutna företag ska också ha rätt att delta i tillsynskollegiet. Syftet med deras deltagande ska dock endast vara att främja ett effektivt informationsutbyte.
För att tillsynskollegiet ska fungera effektivt kan det bli nödvändigt att några uppgifter utförs av ett mindre antal tillsynsmyndigheter inom tillsynskollegiet.
Utan att det påverkar andra åtgärder som antas enligt detta direktiv ska inrättandet av och verksamheten vid kollegiet baseras på samordningsöverenskommelser som ingås av grupptillsynsmyndigheten och övriga berörda tillsynsmyndigheter.
Om det uppstår delade meningar om upprättandet av samordningsöverenskommelserna får en medlem av tillsynskollegiet hänskjuta frågan till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln. Grupptillsynsmyndigheten ska fatta sitt slutgiltiga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Grupptillsynsmyndigheten ska vidarebefordra beslutet till andra berörda tillsynsmyndigheter.
▼M9 —————
Utan att det påverkar eventuella åtgärder som antagits enligt detta direktiv, ska det i samordningsöverenskommelserna som avses i punkt 4 fastställas förfaranden för
beslutsprocessen bland berörda tillsynsmyndigheter i enlighet med artiklarna 231, 232 och 247,
det samråd som avses i punkt 4 i den här artikeln och i artikel 218.5.
Utan att det påverkar de rättigheter och skyldigheter som tilldelats grupptillsynsmyndigheten och andra tillsynsmyndigheter genom detta direktiv, får samordningsöverenskommelserna fastställa ytterligare uppgifter för grupptillsynsmyndigheten, andra tillsynsmyndigheter eller Eiopa i fall där detta resulterar i en effektivare grupptillsyn och inte försämrar kollegiemedlemmarnas tillsynsverksamhet när det gäller deras enskilda ansvar.
Samordningsöverenskommelserna kan dessutom föreskriva förfaranden för
samråd mellan berörda tillsynsmyndigheter, särskilt enligt artiklarna 213-217, 219-221, 227, 244-246, 250, 256, 260 och 262,
samarbete med övriga tillsynsmyndigheter.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller samordningen mellan tillsynsmyndigheter får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att på basis av de riktlinjer som avses i första stycket närmare specificera hur tillsynskollegierna ska fungera operativt.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Artikel 249
Samarbete och utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter
De myndigheter som ansvarar för tillsynen över enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp och grupptillsynsmyndigheten ska ha ett nära samarbete, särskilt i fall då ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag möter finansiella svårigheter.
För att dessa tillsynsmyndigheter, inklusive grupptillsynsmyndigheten, ska ha säkerställd tillgång till lika mycket relevant information ska de, utan att det påverkar deras respektive ansvarsområden och oavsett om de är etablerade i samma medlemsstat eller ej, till varandra överlämna sådan information för att möjliggöra och underlätta för de övriga myndigheterna att fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv. I det avseendet ska de berörda tillsynsmyndigheterna och grupptillsynsmyndigheten utan dröjsmål överlämna all information till varandra så snart den blir tillgänglig eller på begäran utbyta information. Den information som avses i detta stycke omfattar, men är inte begränsad till, information om åtgärder som har vidtagits av gruppen och tillsynsmyndigheterna samt information som har lämnats av gruppen.
Grupptillsynsmyndigheten ska till de berörda tillsynsmyndigheterna och Eiopa lämna alla uppgifter beträffande gruppen i enlighet med artikel 19, artikel 51.1 och artikel 254.2, särskilt vad gäller gruppens juridiska struktur och dess styr- och organisationsstruktur.
När ärendet hänskjuts dit får Eiopa, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258 i EUF-fördraget, agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010.
De myndigheter som ansvarar för tillsynen över enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp och grupptillsynsmyndigheten ska omedelbart kalla till ett möte med samtliga tillsynsmyndigheter som medverkar i grupptillsyn, åtminstone i följande fall:
När de blir medvetna om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett enskilt försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
När de blir medvetna om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet på gruppnivå beräknat med utgångspunkt i sammanställda uppgifter eller det aggregerade solvenskapitalkravet för gruppen, i överensstämmelse med den beräkningsmetod som använts i enlighet med avdelning III, kapitel II, avsnitt 1, underavsnitt 4.
När andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller samordning och informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera
vilka uppgifter som ska insamlas systematiskt av grupptillsynsmyndigheten och spridas till övriga berörda tillsynsmyndigheter eller överlämnas till grupptillsynsmyndigheten av övriga berörda tillsynsmyndigheter,
vilka uppgifter som är väsentliga eller relevanta för tillsynen på gruppnivå i syfte att öka enhetligheten i tillsynsrapporteringen.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Eiopa ska till kommissionen överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande senast den 30 september 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Artikel 250
Samråd mellan tillsynsmyndigheter
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248, ska berörda tillsynsmyndigheter, innan de fattar beslut som är av betydelse för andra tillsynsmyndigheters tillsynsuppgifter, samråda med varandra inom tillsynskollegiet i fråga om följande:
Förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkrings- och återförsäkringsföretag inom en grupp som kräver tillsynsmyndigheternas godkännande eller auktorisation.
Beslutet om förlängningen av återhämtningsplanen enligt artikel 138.3 och 138.4.
Betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som vidtagits av tillsynsmyndigheterna, däribland fastställande av kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet enligt artikel 37 och införande av begränsningar av användningen av en intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet enligt avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.
I frågor som avses i punkterna b och c i första stycket ska samråd alltid ske med grupptillsynsmyndigheten.
Därutöver ska de berörda tillsynsmyndigheterna samråda med varandra innan de fattar ett beslut som bygger på information från andra tillsynsmyndigheter.
Artikel 251
Grupptillsynsmyndighetens begäran om information från övriga tillsynsmyndigheter
Grupptillsynsmyndigheten får uppmana tillsynsmyndigheter, som inte själva utövar grupptillsyn enligt artikel 247, i en medlemsstat där ett moderföretag har sitt huvudkontor att av detta moderföretag begära all information som skulle kunna vara relevant för utövandet av grupptillsynsmyndighetens utövande av sina rättigheter och skyldigheter i fråga om samordning enligt artikel 248 och att vidarebefordra denna information till grupptillsynsmyndigheten.
Grupptillsynsmyndigheten ska när den behöver sådan information som avses i artikel 254.2 och som redan har överlämnats till en annan tillsynsmyndighet, när så är möjligt, vända sig till den tillsynsmyndigheten för att förhindra dubbelrapportering till de olika myndigheter som medverkar i tillsynen.
Artikel 252
Samarbete med myndigheter med ansvar för kreditinstitut och värdepappersföretag
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och antingen ett kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 2006/48/EG eller ett värdepappersföretag enligt definitionen i direktiv 2004/39/EG eller båda är direkt eller indirekt anknutna eller har samma företag med ägarintresse, ska de berörda tillsynsmyndigheterna och de myndigheter som är ansvariga för tillsynen över dessa andra företag ha ett nära samarbete.
Utan att det påverkar deras respektive behörighet ska dessa myndigheter till varandra överlämna all information som kan underlätta utförandet av deras uppdrag, i synnerhet inom ramen för denna avdelning.
Artikel 253
Tystnadsplikt och sekretess
Medlemsstaterna ska tillåta utbyte av information mellan sina tillsynsmyndigheter samt mellan dessa och andra myndigheter enligt artiklarna 249–252.
Information som tas emot under grupptillsyn, och särskilt varje informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter och mellan tillsynsmyndigheter och andra myndigheter enligt denna avdelning ska omfattas av bestämmelserna i artikel 295.
Artikel 254
Tillgång till information
Medlemsstaterna ska föreskriva att deras myndigheter med ansvar för utövande av grupptillsyn ska ha tillgång till all information som är relevant för syftet med den tillsynen, oavsett vilken typ av företag informationen gäller. Artikel 35.1–35.5 ska gälla i tillämpliga delar.
Grupptillsynsmyndigheten får begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen till en frekvens som är kortare än ett år på gruppnivå om alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen omfattas av begränsningen i enlighet med artikel 35.6, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i gruppens verksamhet.
Grupptillsynsmyndigheten får bevilja undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post på gruppnivå om alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen omfattas av undantaget i enlighet med artikel 35.7, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i gruppens verksamhet och med beaktande av den finansiella stabiliteten.
De berörda tillsynsmyndigheterna får vända sig direkt till företagen i gruppen för att erhålla nödvändig information endast om denna information har begärts från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn men inte tillhandahållits inom rimlig tid.
Artikel 255
Kontroll av information
Medlemsstaterna ska se till att deras tillsynsmyndigheter, antingen direkt eller genom personer som de ger ett sådant uppdrag, inom sitt territorium får genomföra kontroll på plats av den information som avses i artikel 254 i lokaler som tillhör något av följande:
Det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn.
Företag som är anknutna till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
Moderföretag till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
Företag som är anknutna till ett moderföretag till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
Om tillsynsmyndigheterna i särskilda fall vill kontrollera information beträffande ett företag, reglerat eller ej, som ingår i en grupp och är beläget i en annan medlemsstat, ska de begära att tillsynsmyndigheterna i denna andra medlemsstat genomför kontrollen.
Myndigheter som tar emot en sådan begäran ska inom ramen för sin behörighet tillmötesgå denna begäran genom att antingen utföra kontrollen direkt och då låta en revisor eller annan expert utföra den eller låta den myndighet som begärde kontrollen själv utföra den. Grupptillsynsmyndigheten ska underrättas om de vidtagna åtgärderna.
Den tillsynsmyndighet som framställde begäran får, om den så önskar, delta i kontrollen, om den inte själv utför den.
När en begäran till en annan tillsynsmyndighet om att en kontroll ska utföras i enlighet med denna punkt inte föranlett någon reaktion inom två veckor, eller när tillsynsmyndigheten i praktiken är förhindrad att utöva sin rätt att delta i enlighet med tredje stycket, får den myndighet som framställt begäran hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom samma artikel.
I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa ha rätt att delta i kontroller på plats, om dessa utförs gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.
Artikel 256
Rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå
Ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse eller ett försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag får, om grupptillsynsmyndigheten godkänner detta, lämna en enda rapport om solvens och finansiell ställning som ska innehålla följande:
De uppgifter på gruppnivå som ska offentliggöras i enlighet med punkt 1.
De uppgifter beträffande dotterföretag inom gruppen som ska vara identifierbara per företag och måste offentliggöras i enlighet med artiklarna 51, 53, 54 och 55.
Innan grupptillsynsmyndigheten ger sitt godkännande enligt första stycket ska denna rådfråga medlemmarna i tillsynskollegiet och vederbörligen beakta deras synpunkter och reservationer.
Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Artikel 256a
Gruppstruktur
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag årligen på gruppnivå offentliggör gruppens juridiska struktur samt styr- och organisationsstruktur, inbegripet en beskrivning av alla dotterföretag, fysiska filialer och väsentliga anknutna företag som tillhör gruppen.
Artikel 257
Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan i försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag
Medlemsstaterna ska kräva att alla som i praktiken leder verksamheten i ett försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag är lämpade att utföra sina uppdrag.
Artikel 42 ska gälla i tillämpliga delar.
Artikel 258
Åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i en grupp inte följer kraven i artiklarna 218–246, eller om kraven är uppfyllda men solvensen ändå kan vara äventyrad eller om transaktioner inom gruppen eller riskkoncentrationer hotar försäkrings- eller återförsäkringsföretagets finansiella ställning, ska följande myndigheter kräva nödvändiga åtgärder för att snarast möjligt rätta till situationen:
Grupptillsynsmyndigheten i fråga om försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag.
Tillsynsmyndigheterna i fråga om försäkrings- och återförsäkringsföretag.
Om grupptillsynsmyndigheten, i det fall som avses i led a i första stycket, inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget har sitt säte, ska grupptillsynsmyndigheten underrätta dessa tillsynsmyndigheter om vad den kommit fram till i syfte att göra det möjligt för dem att vidta nödvändiga åtgärder.
Om grupptillsynsmyndigheten, i det fall som avses i led b i första stycket, inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har sitt säte, ska grupptillsynsmyndigheten underrätta dessa tillsynsmyndigheter om vad den kommit fram till i syfte att göra det möjligt för dem att vidta nödvändiga åtgärder.
Utan att det påverkar punkt 2 ska medlemsstaterna fastställa vilka åtgärder som deras tillsynsmyndigheter får vidta i fråga om försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag.
De berörda tillsynsmyndigheterna, däribland grupptillsynsmyndigheten, ska när så är lämpligt samordna sina åtgärder.
Artikel 259
Eiopas rapportering
Eiopa ska bland annat rapportera om alla relevanta och viktiga erfarenheter från tillsynsverksamheten och samarbetet mellan tillsynsmyndigheter enligt avdelning III, och särskilt om
processen för utnämning av grupptillsynsmyndigheten, antalet grupptillsynsmyndigheter och deras geografiska spridning,
arbetet i tillsynskollegiet, särskilt tillsynsmyndigheternas medverkan och engagemang i de fall de inte är grupptillsynsmyndighet.
KAPITEL IV
Tredjeländer
Artikel 260
Moderföretag utanför unionen: kontroll av likvärdighet
Om ingen delegerad akt har antagits i enlighet med punkterna 2, 3 eller 5 i den här artikeln, ska kontrollen genomföras av den tillsynsmyndighet som skulle ha varit grupptillsynsmyndighet om kriterierna i artikel 247.2 vore tillämpliga (nedan kallad den tjänstgörande grupptillsynsmyndigheten) på begäran av moderföretaget, av något av de försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade inom unionen eller på tillsynsmyndighetens eget initiativ. Eiopa ska bistå grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten ska därvid, med bistånd av Eiopa, samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter innan den fattar sitt beslut om likvärdighet. Det beslutet ska fattas i enlighet med de kriterier som antagits i enlighet med punkt 2. Den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten ska inte fatta något beslut avseende ett tredjeland som strider mot något beslut som tidigare fattats avseende det tredjelandet, såvida det inte är nödvändigt att beakta väsentliga ändringar av den tillsynsordning som fastställs genom avdelning I och tillsynsordningen i tredjelandet.
Om tillsynsmyndigheter inte samtycker till det beslut som fattats i enlighet med tredje stycket får de hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 inom tre månader efter det att den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten meddelat beslutet. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.
En sådan delegerad akt ska regelbundet ses över för att beakta ändringar av den tillsynsordning för tillsyn över grupper som fastställs genom denna avdelning och motsvarande ordning i tredjelandet för tillsyn över grupper och alla andra ändringar av bestämmelserna som kan påverka beslutet om likvärdighet.
Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla tredjeländer som avses i första stycket.
Genom undantag från punkt 3, och även om de kriterier som fastställts i punkt 2 inte har uppfyllts, får kommissionen under en begränsad tidsperiod, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den tillsynsordning som ett tredjeland tillämpar på företag vars moderföretag den 1 januari 2014 har sitt huvudkontor utanför unionen är tillfälligt likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, om detta tredjeland uppfyller åtminstone följande kriterier:
Det har ingått ett åtagande gentemot unionen om att anpassa och tillämpa en tillsynsordning som kan bedömas som likvärdig i enlighet med punkt 3, innan denna begränsade period löper ut, och om att inleda bedömningsförfarandet.
Det har inrättat ett arbetsprogram för att uppfylla åtagandet enligt led a.
Det har avsatt tillräckligt med resurser för att uppfylla åtagandet enligt led a.
Det har en tillsynsordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och krav för tillsynsrapportering och transparens och på grupptillsyn.
Det har ingått skriftliga överenskommelser om att samarbeta och utbyta konfidentiella tillsynsuppgifter med Eiopa och tillsynsmyndigheter enligt definitionen i artikel 13.10.
Det har ett oberoende tillsynssystem.
Det har fastställt skyldigheter avseende sekretess för alla personer som agerar för dess tillsynsmyndigheters räkning, särskilt när det gäller utbyte av information med Eiopa och tillsynsmyndigheter enligt definitionen i artikel 13.10.
I alla delegerade akter om tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med artikel 177.2. De delegerade akterna ska ses över regelbundet på basis av lägesrapporter från det berörda tredjelandet, vilka ska läggas fram för och bedömas av kommissionen varje år. Eiopa ska bistå kommissionen i bedömningen av de lägesrapporterna.
Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla tredjeländer som avses i första stycket.
Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de villkor som fastställs i första stycket. Delegerade akter kan också avse befogenheter för tillsynsmyndigheter att införa ytterligare tillsynsrapporteringskrav under perioden för tillfällig likvärdighet.
Denna period kan förlängas med högst ett år, om detta är nödvändigt för att Eiopa och kommissionen ska kunna genomföra bedömningen av likvärdighet enligt punkt 3.
Artikel 261
Moderföretag utanför gemenskapen: likvärdighet
Artikel 262
Moderföretag med säte i ett tredjeland: om likvärdighet inte föreligger
Om en likvärdig tillsyn enligt artikel 260 inte föreligger, eller om en medlemsstat inte tillämpar artikel 261 i samband med tillfällig likvärdighet enligt artikel 260.7, ska den medlemsstaten på försäkrings- och återförsäkringsföretagen tillämpa något av följande:
Artiklarna 218–235 och artiklarna 244–258 i tillämpliga delar.
En av de metoder som fastställs i punkt 2.
De allmänna principer och metoder som anges i artiklarna 218–258 ska tillämpas på nivån för försäkringsholdingföretaget, det blandade finansiella holdingföretaget, försäkringsföretaget i tredjeland eller återförsäkringsföretaget i tredjeland.
Endast vid beräkningen av solvens på gruppnivå ska moderföretaget behandlas som om det vore ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av samma villkor för att poster i kapitalbasen ska få medräknas för att täcka solvenskapitalkravet som de som fastställs genom avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, 2 och 3 och något av följande:
Ett solvenskapitalkrav som fastställts i enlighet med principerna i artikel 226 om företaget är ett försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag.
Ett solvenskapitalkrav som fastställts i enlighet med principerna i artikel 227 om företaget är ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.
Tillsynsmyndigheterna får särskilt kräva att ett försäkringsholdingbolag eller blandat finansiellt holdingföretag med säte inom unionen ska etableras och tillämpa denna avdelning på försäkrings- och återförsäkringsföretagen i den grupp som leds av det försäkringsholdingföretaget eller blandade finansiella holdingföretaget.
De valda metoderna ska göra det möjligt att uppnå de mål för grupptillsynen som anges i denna avdelning samt anmälas till övriga berörda tillsynsmyndigheter och kommissionen.
Artikel 263
Moderföretag utanför gemenskapen: nivåer
Om det moderföretag som avses i artikel 260 i sin tur är ett dotterföretag till ett försäkringsholdingbolag eller blandat finansiellt holdingföretag med säte i ett tredjeland eller till ett försäkringsföretag i tredjeland eller återförsäkringsföretag i tredjeland, ska medlemsstaterna endast tillämpa den kontroll som föreskrivs i artikel 260 endast på nivån för det moderföretag som har det yttersta ägarintresset och som är ett försäkringsholdingbolag i tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag i tredjeland, ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.
Tillsynsmyndigheterna får dock, om likvärdig tillsyn enligt artikel 260 saknas, besluta att utföra en ny kontroll på en lägre nivå där det finns ett moderföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag, oavsett om det är på nivån för ett försäkringsholdingföretag i tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag i tredjeland, ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.
I sådana fall ska den tillsynsmyndighet som avses i artikel 260.1 andra stycket för gruppen ange skälen för beslutet.
Artikel 262 ska gälla i tillämpliga delar.
Artikel 264
Samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeland
Kommissionen får lägga fram förslag till rådet i fråga om förhandlingar om avtal med ett eller flera tredjeländer om metoderna för att utöva grupptillsyn över
försäkrings- eller återförsäkringsföretag bland vars delägare det finns företag med ägarintresse i den mening som avses i artikel 213 med huvudkontor i ett tredjeland, och
försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland bland vars delägare det finns företag med ägarintresse i den mening som avses i artikel 213 med huvudkontor inom gemenskapen.
De avtal som avses i punkt 1 ska särskilt syfta till att säkerställa att
tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna kan få fram den information som krävs för tillsynen på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom gemenskapen och med dotterföretag eller ägarintressen i företag utanför gemenskapen, och
tillsynsmyndigheterna i tredjeland kan få fram den information som krävs för tillsynen på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom dessa länders territorier och med dotterföretag eller ägarintressen i företag i en eller flera medlemsstater.
KAPITEL V
Försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet
Artikel 265
Transaktioner inom grupper
Artikel 266
Samarbete med tredjeland
I fråga om samarbete med tredjeland ska artikel 264 gälla i tillämpliga delar.
AVDELNING IV
REKONSTRUKTION OCH LIKVIDATION AV FÖRSÄKRINGSFÖRETAG
KAPITEL I
Tillämpningsområde och definitioner
Artikel 267
Tillämpningsområde för denna avdelning
Denna avdelning ska tillämpas på de rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaranden som rör följande:
Försäkringsföretag.
Filialer inom gemenskapens territorium till försäkringsföretag i tredjeland.
Artikel 268
Definitioner
I denna avdelning gäller följande definitioner:
behöriga myndigheter: de administrativa eller rättsliga myndigheter i medlemsstaterna som är behöriga i fråga om rekonstruktionsåtgärder eller likvidationsförfaranden.
filial: varje slags ständig närvaro av ett försäkringsföretag i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten för bedrivande av försäkringsverksamhet.
rekonstruktionsåtgärder: åtgärder som medför ingripande av behöriga myndigheter och som är avsedda att bevara eller återställa ett försäkringsföretags finansiella ställning och som påverkar redan befintliga rättigheter som innehas av en annan part än försäkringsföretaget, inbegripet men inte begränsat till åtgärder som kan komma att innebära inställande av betalningar, inställande av verkställighetsåtgärder eller nedskrivning av fordringar.
likvidationsförfarande: kollektivt förfarande som innebär att ett försäkringsföretags tillgångar avyttras och behållningen fördelas mellan borgenärerna, aktieägarna eller delägarna på lämpligt sätt och som med nödvändighet medför ingripande av de behöriga myndigheterna, inbegripet fall där det kollektiva förfarandet avslutas med ackord eller annan motsvarande åtgärd, oavsett om förfarandet baseras på insolvens eller om det är frivilligt eller obligatoriskt.
rekonstruktör: varje person eller organ som utses av de behöriga myndigheterna för att förvalta rekonstruktionsåtgärder.
förvaltare: varje person eller organ som utses av de behöriga myndigheterna eller, i förekommande fall, av de styrande organen i ett försäkringsföretag för att förvalta ett likvidationsförfarande.
försäkringsfordran: ett belopp som ett försäkringsföretag är skyldigt försäkrade, försäkringstagare, förmånstagare eller skadelidande vilka har rätt att rikta anspråk direkt mot försäkringsföretaget och som härrör från ett försäkringsavtal eller från någon verksamhet som anges i artikel 2.3 b och c i direkt försäkringsverksamhet, inbegripet ett belopp avsatta för dessa personer när vissa delar av skulden ännu inte är kända.
De premier som ett försäkringsföretag är skyldigt, till följd av att ett försäkringsavtal eller verksamhet som avses i första stycket g inte har ingåtts eller har annullerats enligt den lag som gäller för sådana avtal eller sådan verksamhet innan likvidationsförfarandena har inletts, ska också betraktas som försäkringsfordran.
Vid tillämpningen av denna avdelning på rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaranden avseende en i en medlemsstat belägen filial till ett försäkringsföretag i tredjeland ska följande definitioner gälla:
hemmedlemsstat: den medlemsstat där filialen beviljades auktorisation i enlighet med artiklarna 145–149.
tillsynsmyndigheter: tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten.
behöriga myndigheter: de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.
KAPITEL II
Rekonstruktionsåtgärder
Artikel 269
Beslut om rekonstruktionsåtgärder – Tillämplig lag
Artikel 270
Information till tillsynsmyndigheterna
De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten om sitt beslut att vidta rekonstruktionsåtgärder, om möjligt innan de vidtar en sådan åtgärd eller annars omedelbart därefter.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i alla andra medlemsstater om beslutet att vidta rekonstruktionsåtgärder, inbegripet de verkningar som sådana åtgärder kan få i praktiken.
Artikel 271
Offentliggörande av beslut om rekonstruktionsåtgärder
Om det är möjligt att i hemmedlemsstaten överklaga en rekonstruktionsåtgärd, ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten, rekonstruktören eller en person som har rätt därtill i hemmedlemsstaten offentliggöra beslutet om en rekonstruktionsåtgärd enligt de förfaranden för offentliggörande som föreskrivs i hemmedlemsstaten och dessutom så snart som möjligt i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra ett utdrag ur det dokument där rekonstruktionsåtgärden fastställs.
Tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater som har underrättats om beslutet om en rekonstruktionsåtgärd enligt artikel 270 får säkerställa att ett sådant beslut offentliggörs på deras respektive territorium på det sätt som de anser lämpligt.
Om rekonstruktionsåtgärder enbart inverkar på rättigheter som innehas av personer i deras egenskap av aktieägare, delägare eller anställda i ett försäkringsföretag ska punkterna 1, 2 och 3 inte tillämpas, såvida inte den lagstiftning som gäller för rekonstruktionsåtgärderna föreskriver annat.
De behöriga myndigheterna ska fastställa hur de parter som avses i första stycket ska informeras i enlighet med tillämplig lag.
Artikel 272
Information till kända borgenärer - Rätt att anmäla fordringar
KAPITEL III
Likvidationsförfaranden
Artikel 273
Inledande av ett likvidationsförfarande - Information till tillsynsmyndigheterna
De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten om beslutet att inleda ett likvidationsförfarande, om möjligt innan förfarandet inleds eller annars omedelbart därefter.
Hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter ska skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i alla övriga medlemsstater om beslutet att inleda ett likvidationsförfarande, inbegripet de verkningar som ett sådant förfarande kan få i praktiken.
Artikel 274
Tillämplig lag
Hemmedlemsstatens lag ska avgöra åtminstone följande:
Vilka tillgångar som ingår i boet och hur de tillgångar ska behandlas som förvärvats av eller tillfaller försäkringsföretaget efter det att likvidationsförfarandet har inletts.
Försäkringsföretagets och förvaltarens respektive behörighet.
Förutsättningarna för kvittning.
Likvidationsförfarandets verkan på försäkringsföretagets gällande avtal.
Likvidationsförfarandets verkan på förfaranden som inletts av enskilda borgenärer, med undantag för sådana pågående rättegångar som avses i artikel 292.
Vilka fordringar som ska anmälas gentemot försäkringsföretaget och hur de fordringar ska behandlas som uppkommit efter det att likvidationsförfarandet har inletts.
Hur fordringar ska anmälas, styrkas och godtas.
Hur medel som influtit från tillgångar som avyttrats ska fördelas, företrädesordningen och vilka rättigheter de borgenärer har som efter det att likvidationsförfarandet inletts delvis tillgodosetts till följd av sakrättsligt skydd eller genom kvittning.
Förutsättningarna för och verkan av att likvidationsförfarandet avslutats, särskilt genom ett ackord.
Borgenärernas ställning efter avslutat likvidationsförfarande.
Vilken part som ska stå för kostnader och utgifter i samband med likvidationsförfarandet.
Vilka bestämmelser som är tillämpliga när det gäller ogiltigförklaring till följd av ogiltighet, annullering och avsaknad av juridisk giltighet beträffande handlingar som är till skada för samtliga borgenärer.
Artikel 275
Behandling av försäkringsfordringar
Medlemsstaterna ska se till att försäkringsfordringar har förmånsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget genom en av eller båda de följande metoderna:
Avseende tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna ska försäkringsfordringar åtnjuta absolut förmånsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget.
Avseende försäkringsföretagets samlade tillgångar ska försäkringsfordringar åtnjuta förmånsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget, med möjlighet till undantag endast för
fordringar som härrör från arbetstagares anställningsavtal och anställningsförhållanden,
fordringar som avser skatt till offentliga organ,
fordringar som avser socialförsäkringsavgifter,
fordringar avseende sakrättsligt skyddade tillgångar.
Artikel 276
Särskilt register
Om ett försäkringsföretag bedriver både liv- och skadeförsäkringsverksamhet ska det vid huvudkontoret föra åtskilda register för varje slag av verksamhet.
I de fall då en medlemsstat ger försäkringsföretag auktorisation att täcka sådana livförsäkringsrisker och risker som anges i klasserna 1 och 2 i bilaga I del A, får medlemsstaten dock föreskriva att dessa försäkringsföretag ska föra ett enda register för hela sin verksamhet.
Behandlingen av en tillgång vid likvidation av försäkringsföretaget, när det gäller det alternativ som avses i artikel 275.1 a ska fastställas enligt hemmedlemsstatens lagstiftning, såvida inte artikel 286, 287 eller 288 är tillämplig på tillgången i fråga:
Om den tillgång som används för att täcka försäkringstekniska avsättningar är föremål för en borgenärs eller tredje mans sakrättsliga skydd, utan att de villkor som anges i punkt 4 är uppfyllda.
Om en sådan tillgång är föremål för ett äganderättsförbehåll till förmån för en borgenär eller tredje man.
Om en borgenär har rätt att kräva kvittning för sin fordran mot försäkringsföretagets fordran.
När ett likvidationsförfarande har inletts, får sammansättningen av de tillgångar som i enlighet med punkterna 1–5 finns förtecknade i registret inte ändras, och inga ändringar utom korrigeringar av rena skrivfel får göras i registren, utom när den behöriga myndigheten gett sitt tillstånd.
Förvaltarna ska dock till dessa tillgångar lägga den avkastning som härrör från dessa samt värdet av de rena premier som har mottagits för den berörda försäkringsklassen från det att likvidationsförfarandet inleds fram till dess betalningen av försäkringsfordringarna sker eller till dess att någon överlåtelse av försäkringsbestånd sker.
Artikel 277
Subrogation till ett garantisystem
Hemmedlemsstaten får föreskriva att, om försäkringsborgenärernas rättigheter genom subrogation har övergått till ett garantisystem som är upprättat i den medlemsstaten, fordringar inom detta garantisystem inte ska åtnjuta de förmåner som fastställs i artikel 275.1.
Artikel 278
Täckning av förmånsberättigade fordringar med tillgångar
De medlemsstater som väljer det alternativ som avses i artikel 275.1 b ska kräva att alla försäkringsföretag ser till att de fordringar på företaget som kan ha förmånsrätt framför försäkringsfordringar enligt artikel 275.1 b och som är antecknade i försäkringsföretagets redovisning vid varje tidpunkt och oberoende av eventuell likvidation täcks av tillgångar.
Artikel 279
Återkallande av auktorisationen
Återkallandet av auktorisationen enligt punkt 1 ska inte hindra förvaltaren eller någon annan person som utsetts av de behöriga myndigheterna att fortsätta en del av försäkringsföretagets verksamhet i den mån som detta är nödvändigt eller lämpligt med hänsyn till likvidationen.
Hemmedlemsstaten får föreskriva att sådan verksamhet ska fortsättas med medgivande och under tillsyn av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten.
Artikel 280
Offentliggörande av beslut om likvidationsförfaranden
Den behöriga myndigheten, förvaltaren eller en person som den behöriga myndigheten utsett för detta ändamål ska offentliggöra beslutet att inleda ett likvidationsförfarande i enlighet med de förfaranden för offentliggörande som gäller i hemmedlemsstaten samt också i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra ett utdrag ur beslutet om likvidation.
Tillsynsmyndigheterna i alla övriga medlemsstater som i enlighet med artikel 273.3 har informerats om beslutet att inleda ett likvidationsförfarande får säkerställa att ett sådant beslut offentliggörs på deras respektive territorium på det sätt de anser lämpligt.
Artikel 281
Information till kända borgenärer
I underrättelsen enligt punkt 1 ska det särskilt anges tidsfrister, föreskrivna sanktioner som hänför sig till dessa tidsfrister, det organ eller den myndighet som har befogenhet att ta emot anmälningar av fordringar eller synpunkter angående fordringar och eventuella övriga åtgärder.
I underrättelsen ska det också anges om borgenärer vilkas fordringar har förmånsrätt eller sakrättsligt skydd måste anmäla sina fordringar.
När det gäller försäkringsfordringar ska det i underrättelsen vidare anges likvidationsförfarandets allmänna verkningar på försäkringsavtalen, särskilt datum för när försäkringsavtalen eller försäkringsverksamheten kommer att upphöra att gälla samt den försäkrade personens rättigheter och skyldigheter med avseende på avtalet eller verksamheten.
Artikel 282
Rätt att anmäla fordringar
Med undantag för de fall då hemmedlemsstatens lag tillåter något annat ska en borgenär till den behöriga myndigheten sända kopior av eventuella verifikationer samt ange följande:
Fordringens art och belopp.
Fordringens uppkomstdatum.
Om borgenären gör gällande förmånsrätt, sakrättsligt skydd eller äganderättsförbehåll för fordringen.
I tillämpliga fall för vilka tillgångar säkerheten gäller.
Det är inte nödvändigt att ange den förmånsrätt som försäkringsfordringar åtnjuter enligt artikel 275.
Artikel 283
Språk och blankett
Den information som ska lämnas i den underrättelse som avses i artikel 281.1 ska ges på hemmedlemsstatens officiella språk eller något av dess officiella språk.
I detta syfte ska en blankett användas som har en av följande rubriker på Europeiska unionens alla officiella språk:
”Anmodan att anmäla en fordran: tidsfrister att beakta”, eller
om hemmedlemsstatens lag föreskriver framförande av synpunkter angående fordringar: ”Anmodan att lämna synpunkter beträffande en fordran: tidsfrister att beakta”.
Om en känd borgenär innehar en försäkringsfordran ska dock den information som ska lämnas i den underrättelse som avses i artikel 281.1 ges på det officiella språket eller något av de officiella språken i den medlemsstat där borgenären har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor.
Borgenärer med stadigvarande bostad, hemvist eller huvudkontor i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten får anmäla sin fordran eller inkomma med synpunkter angående sin fordran på denna andra medlemsstats officiella språk eller på något av dess officiella språk.
I detta fall ska emellertid anmälan av fordran eller, i förekommande fall, framförandet av synpunkter angående fordran vara rubricerad ”Anmälan av fordran” respektive ”Synpunkter angående fordringar” på hemmedlemsstatens officiella språk eller något av dess officiella språk.
Artikel 284
Regelbunden information till borgenärerna
KAPITEL IV
Gemensamma bestämmelser
Artikel 285
Verkan på vissa avtal och rättigheter
Genom undantag från artiklarna 269 och 274 ska den verkan som inledandet av en rekonstruktionsåtgärd eller ett likvidationsförfarande har regleras på följande sätt:
När det gäller anställningsavtal och anställningsförhållanden: uteslutande av den medlemsstats lag som är tillämplig på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet.
När det gäller avtal som ger nyttjanderätt till eller rätt att förvärva fast egendom: uteslutande av lagen i den medlemsstat där den fasta egendomen är belägen.
När det gäller försäkringsföretagets rättigheter till fast egendom, ett fartyg eller ett luftfartyg vilka registreras i ett offentligt register: uteslutande av lagen i den medlemsstat under vars ansvar registret förs.
Artikel 286
Tredje mans sakrättsliga skydd
Bland de rättigheter som avses i punkt 1 ska minst följande ingå:
Rätten att förfoga över egendomen eller att ta ut sin fordran ur den eller dess avkastning, särskilt vid retentionsrätt eller panträtt.
Ensamrätt att driva in en fordran, särskilt på grund av pant eller säkerhetsöverlåtelse.
Rätten att begära egendomen åter eller kräva restitution från den som utan rättighetsinnehavarens samtycke har den i sin besittning eller använder den.
Nyttjanderätt till egendomen.
Artikel 287
Äganderättsförbehåll
Artikel 288
Kvittning
Artikel 289
Reglerade marknader
Artikel 290
Rättshandlingar som är till skada för borgenärerna
Artikel 274.2 led l ska inte tillämpas när en person som har dragit fördel av en rättshandling som är till skada för samtliga borgenärer kan bevisa att denna handling omfattas av lagen i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten, och kan bevisa att denna lag i det aktuella fallet inte ger någon möjlighet att föra talan mot handlingen.
Artikel 291
Skydd för tredje mans förvärv
Följande ska vara tillämplig lag, om ett försäkringsföretag genom en åtgärd som avslutats efter det att en rekonstruktionsåtgärd vidtagits eller ett likvidationsförfarande inletts mot ersättning förfogar över något av följande:
I fråga om fast egendom, lagen i den medlemsstat där den fasta egendomen är belägen.
I fråga om ett fartyg eller ett luftfartyg som ska registreras i ett offentligt register, lagen i den medlemsstat som ansvarar för registret.
I fråga om överlåtbara värdepapper eller andra värdepapper som för att gälla eller för att ett förfogande avseende dem ska gälla förutsätter registrering i ett register eller på ett konto enligt lagen i en medlemsstat eller i ett system för centraliserad förvaring som regleras av lagen i en medlemsstat, lagen i den medlemsstat som ansvarar för registret, kontot eller systemet.
Artikel 292
Pågående rättegångar
Verkan av en rekonstruktionsåtgärd eller ett likvidationsförfarande på en pågående rättegång egendom eller rättigheter som försäkringsföretaget inte längre förfogar över ska uteslutande regleras av lagen i den medlemsstat där rättegången pågår.
Artikel 293
Rekonstruktörer och förvaltare
Utnämningen av en rekonstruktör eller förvaltare ska styrkas genom en vidimerad kopia av utnämningsbeslutet eller varje annat intyg som utfärdats av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.
Den medlemsstat inom vilken rekonstruktören eller förvaltaren ämnar agera får kräva en översättning till det officiella språket eller något av de officiella språken i den medlemsstaten. Inget formellt bestyrkande av denna översättning och inte heller någon annan motsvarande formalitet ska krävas.
Rekonstruktörerna och förvaltarna ska vara berättigade att på alla medlemsstaters territorier utöva alla de befogenheter som de är berättigade att utöva på hemmedlemsstatens territorium.
I enlighet med lagen i hemmedlemsstaten får personer utses för att bistå eller företräda rekonstruktörer och förvaltare vid genomförandet av rekonstruktionsåtgärden eller likvidationsförfarandet, särskilt i värdmedlemsstaterna och i synnerhet för att göra det lättare att överkomma eventuella svårigheter som borgenärer i sådana stater ställs inför.
Rekonstruktörer eller förvaltare ska vid utövandet av sina befogenheter enligt lagen i hemmedlemsstaten följa lagen i de medlemsstater inom vilka de ämnar agera, särskilt när det gäller förfaranden för avyttring av tillgångar och information till arbetstagarna.
Dessa befogenheter får inte omfatta användandet av tvång eller rätten att avgöra rättsliga förfaranden eller tvister.
Artikel 294
Registrering i ett offentligt register
Rekonstruktören, förvaltaren eller någon annan myndighet eller person som har befogenhet till detta i hemmedlemsstaten får begära att en rekonstruktionsåtgärd eller beslutet att inleda ett likvidationsförfarande ska registreras i något relevant offentligt register som förs i de övriga medlemsstaterna.
Om en medlemsstat har antagit bestämmelser om obligatorisk registrering ska den myndighet eller person som avses i första stycket emellertid vidta alla nödvändiga åtgärder för att ombesörja registreringen.
Artikel 295
Tystnadsplikt
Alla personer som ska ta emot eller lämna information som ett led i förfarandena enligt artiklarna 270, 273 och 296 ska vara bundna av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt artiklarna 64–69, med undantag av rättsliga myndigheter för vilka gällande nationella bestämmelser är tillämpliga.
Artikel 296
Behandling av filialer etablerade av försäkringsföretag i tredjeland
Om ett försäkringsföretag i tredjeland har etablerat filialer i fler än en medlemsstat, ska varje filial behandlas för sig med avseende på tillämpningen av denna avdelning.
De behöriga myndigheterna och tillsynsmyndigheterna i dessa medlemsstater ska sträva efter att samordna sina åtgärder.
Alla rekonstruktörer eller förvaltare ska likaledes sträva efter att samordna sina åtgärder.
AVDELNING V
ANDRA BESTÄMMELSER
Artikel 297
Rätt att föra talan inför domstol
Medlemsstaterna ska se till att beslut rörande ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som fattas enligt lagar eller andra författningar som genomför detta direktiv omfattas av rätten till domstolsprövning.
Artikel 298
Samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla betydande svårigheter som tillämpningen av detta direktiv kan ge upphov till.
Kommissionen och berörda medlemsstaters tillsynsmyndigheter ska undersöka dessa svårigheter så snart som möjligt för att finna en ändamålsenlig lösning.
Artikel 299
Euro
I fall där beteckningen euro används i detta direktiv, ska det motvärde i nationell valuta som ska gälla från och med den 31 december varje år vara det värde som gällde den sista dagen i oktober månad samma år, för vilken dag motvärden för euro finns noterade i alla gemenskapens valutor.
Artikel 300
Omprövning av belopp som uttrycks i euro
De belopp som i detta direktiv uttryckts i euro ska revideras vart femte år genom att grundbeloppet i euro höjs med den procentuella förändringen i de harmoniserade konsumentprisindexen för samtliga medlemsstater som offentliggörs av kommissionen (Eurostat) från och med den 31 december 2015 fram till justeringsdagen och avrundat uppåt till närmaste 100 000 -tal EUR.
Om den procentuella förändringen sedan den förra justeringen är mindre än 5 % ska ingen revidering göras.
Kommissionen ska offentliggöra de reviderade beloppen i Europeiska unionens officiella tidning.
De reviderade beloppen ska tillämpas av medlemsstaterna inom 12 månader från offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 301
Kommittéförfarande
Artikel 301a
Utövande av delegeringen
Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fyra år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
Artikel 301b
Tidsfristklausul för tekniska standarder för tillsyn
Förslagen till tekniska standarder för tillsyn ska begränsas till de tekniska aspekterna av de delegerade akter som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/210.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Artikel 302
Underrättelser som överlämnas innan de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 57–63 har trätt i kraft
Det bedömningsförfarande som tillämpas på de tilltänkta förvärv för vilka underrättelser enligt artikel 57 har överlämnats till de behöriga myndigheterna innan de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 57-63 har trätt i kraft ska genomföras i enlighet med den nationella lagstiftning i medlemsstaterna som gäller vid tiden för underrättelsen.
▼M6 —————
Artikel 304
Undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker
Medlemsstaterna får auktorisera livförsäkringsföretag som
bedriver tjänstepensionsverksamhet i enlighet med artikel 4 i direktiv 2003/41/EG, eller
erbjuder pensionsförmåner som är knutna till att någon går i pension eller förväntar sig att gå i pension och där premierna för dessa förmåner är skattemässigt avdragsgilla för försäkringstagaren enligt nationell lagstiftning i den medlemsstat som har auktoriserat företaget,
där
alla tillgångar och motsvarande skulder som hänför sig till denna verksamhet separeras samt förvaltas och organiseras skilt från försäkringsföretagens övriga verksamheter, utan möjlighet till överföring,
verksamheterna i det företag som avses i leden a och b och för vilket metoden i denna punkt tillämpas bedrivs enbart i den medlemsstat där företaget har auktoriserats, och
den genomsnittliga durationen av skulderna som är kopplade till företagets affärsverksamhet överstiger 12 år,
att tillämpa solvenskapitalkravets undergrupp aktiekursrisker som kalibreras med hjälp av ett värde för Value-at-Risk under en tidsperiod som överensstämmer med den typiska innehavstiden för det företagets placeringar i aktier, med en konfidensnivå som ger försäkringstagare och förmånstagare en skyddsnivå som är likvärdig den som anges i artikel 101, om metoden i denna artikel endast tillämpas på de tillgångar och skulder som avses i led i. Vid beräkningen av solvenskapitalkravet ska dessa tillgångar och skulder beaktas fullt ut när det gäller att bedöma diversifieringseffekter, dock utan att detta inkräktar på behovet av att skydda de intressen som försäkringstagare och förmånstagare i andra medlemsstater har.
Förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkännande ska den metod som anges i första stycket endast användas om det berörda företagets solvenssituation och likviditetsläge samt dess strategier, förfaranden och rapporteringsrutiner i fråga om ALM-tekniker fortlöpande borgar för att företaget kan inneha placeringar i aktier under en tidsperiod som överensstämmer med den typiska innehavstiden för det företagets placeringar i aktier. Företaget ska för tillsynsmyndigheten kunna visa att detta villkor kontrollerats med den konfidensnivå som är nödvändig för att ge försäkringstagarna och förmånstagarna en skyddsnivå likvärdig den som anges i artikel 101.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inte återgå till att tillämpa den metod som anges i artikel 105 utom under vederbörligen motiverade omständigheter och under förutsättning att tillsynsmyndigheterna har givit sitt godkännande.
AVDELNING VI
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
KAPITEL I
Övergångsbestämmelser
Avsnitt 1
Försäkring
Artikel 305
Undantag och upphävande av restriktiva bestämmelser
Skadeförsäkringsföretag som etablerats i Förenade kungariket ”by Royal Charter”, ”by private Act” eller ”by special Public Act” får under obegränsad tid fortsätta att bedriva verksamhet i den bolagsform de hade den 31 juli 1973.
Livförsäkringsföretag som etablerats i Förenade kungariket ”by Royal Charter”, ”by private Act” eller ”by special Public Act” får under obegränsad tid fortsätta att bedriva verksamhet i den bolagsform de hade den 15 mars 1979.
Förenade kungariket ska sammanställa en förteckning över de företag som avses i första och andra styckena och översända den till övriga medlemsstater och kommissionen.
Artikel 306
Rättigheter förvärvade av befintliga filialer och försäkringsföretag
Avsnitt 2
Återförsäkring
Artikel 307
Övergångsperiod för artiklarna 57.3 och 60.6 i direktiv 2005/68/EG
En medlemsstat får senarelägga tillämpningen av bestämmelserna i artikel 57.3 i direktiv 2005/68/EG om ändring av artikel 15.3 i direktiv 73/239/EEG och av bestämmelsen i artikel 60.6 i direktiv 2005/68/EG till och med den 10 december 2008.
Artikel 308
Rättigheter förvärvade av befintliga återförsäkringsföretag
Återförsäkringsföretag som omfattas av detta direktiv och som blivit auktoriserade eller berättigade att bedriva återförsäkringsverksamhet i enlighet med bestämmelserna i de medlemsstater där de har sina huvudkontor före den 10 december 2005 ska betraktas som auktoriserade i enlighet med artikel 14.
De ska dock vara skyldiga att följa bestämmelserna i detta direktiv om bedrivande av återförsäkringsverksamhet och de krav som anges i artikel 18.1 b och d–g, artiklarna 19, 20 och 24 samt i avdelning I kapitel VI avsnitten 2, 3 och 4.
Avsnitt 3
Försäkring och återförsäkring
Artikel 308a
Infasning
Från och med den 1 april 2015 ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att fatta beslut om godkännande av följande:
Tilläggskapital i enlighet med artikel 90.
Klassificering av kapitalbasmedel som avses i artikel 95 tredje stycket.
Företagsspecifika parametrar i enlighet med artikel 104.7.
En fullständig eller partiell intern modell i enlighet med artiklarna 112 och 113.
Specialföretag som ska etableras på deras territorium i enlighet med artikel 211.
Ett mellanliggande försäkringsholdingbolags tilläggskapital i enlighet med artikel 226.2.
En gruppintern modell i enlighet med artiklarna 230, 231 och 233.5.
Användningen av undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker i enlighet med artikel 304.
Tillämpning av matchningsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i enlighet med artiklarna 77b och 77c.
Om medlemsstaterna så önskar, tillämpning av volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i enlighet med artikel 77d.
Tillämpning av övergångsåtgärden för riskfria räntesatser för durationer i enlighet med artikel 308c.
Tillämpning av övergångsåtgärden för försäkringstekniska avsättningar i enlighet med artikel 308d.
Från och med den 1 april 2015 ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna har följande befogenheter:
Befogenhet att fastställa grupptillsynens nivå och omfattning i enlighet med avdelning III kapitel I, avsnitten 2 och 3.
Befogenhet att fastställa grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 247.
Befogenhet att inrätta ett tillsynskollegium i enlighet med artikel 248.
Från och med den 1 juli 2015 ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna har följande befogenheter:
Befogenhet att dra av ägarintresse i enlighet med artikel 228 andra stycket.
Befogenhet att fastställa valet av metod för beräkning av gruppsolvens i enlighet med artikel 220.
Befogenhet att fatta beslut om likvärdighet och, i förekommande fall, tillfällig likvärdighet i enlighet med artiklarna 227 och 260.
Befogenhet att låta försäkrings- och återförsäkringsföretag omfattas av artiklarna 238 och 239 i enlighet med artikel 236.
Befogenhet att fatta de beslut som avses i artiklarna 262 och 263.
Befogenhet att när så är lämpligt fastställa tillämpning av övergångsbestämmelser i enlighet med artikel 308b.
Artikel 308b
Övergångsbestämmelser
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag som, senast den 1 januari 2016, har upphört med att teckna nya försäkrings- eller återförsäkringsavtal och uteslutande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verksamhet inte omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv förrän vid de datum som fastställs i punkt 2, då företaget antingen
har övertygat tillsynsmyndigheten om att det kommer att avsluta sin verksamhet före den 1 januari 2019, eller
är föremål för rekonstruktionsåtgärder som fastställs i avdelning IV kapitel II och en rekonstruktör har utsetts.
Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av
punkt 1 a, ska omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv från och med den 1 januari 2019 eller från ett tidigare datum när tillsynsmyndigheten inte är tillfredsställd med de framsteg som har gjorts för att avsluta företagets verksamhet,
punkt 1 b, ska omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv från och med den 1 januari 2021 eller från ett tidigare datum om tillsynsmyndigheten inte är tillfredsställd med de framsteg som har gjorts för att avsluta företagets verksamhet.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska endast omfattas av övergångsbestämmelserna i punkterna 1 och 2 om följande villkor uppfylls:
Företaget ingår inte i en grupp, eller om det ingår i en grupp, alla företag som ingår i gruppen upphör med att teckna nya försäkrings- eller återförsäkringsavtal.
Företaget ska till tillsynsmyndigheten överlämna en årlig rapport med de framsteg som har gjorts för att avsluta företagets verksamhet.
Företaget har underrättat tillsynsmyndigheten om att det tillämpar övergångsbestämmelser.
Punkterna 1 och 2 ska inte förhindra ett företag från att bedriva verksamhet i enlighet med avdelningarna I, II och III i detta direktiv.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 94, ska primärkapitalposter ingå i nivå 1-kapital upp till tio år efter den 1 januari 2016 förutsatt att de posterna
emitterades före den 1 januari 2016 eller före datum för ikraftträdande av den delegerade akt som avses i artikel 97, beroende på vilket datum som inträffar först,
den 31 december 2015 kan användas för att uppfylla den disponibla solvensmarginalen upp till 50 procent av solvensmarginalen enligt de lagar och andra författningar som antas enligt artikel 16.3 i direktiv 73/239/EEG, artikel 1 i direktiv 2002/13/EG, artikel 27.3 i direktiv 2002/83/EG och artikel 36.3 i direktiv 2005/68/EG,
inte annars skulle klassificeras som tillhörande nivå 1 eller 2 i enlighet med artikel 94.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 94, ska primärkapitalposter ingå i nivå 2-kapital upp till tio år efter den 1 januari 2016 förutsatt att de posterna
emitterades före den 1 januari 2016 eller före datumet för ikraftträdande av den delegerade akt som avses i artikel 97, beroende på vilket datum som inträffar först,
den 31 december 2015 kan användas för att uppfylla den disponibla solvensmarginalen upp till 25 procent av solvensmarginalen enligt de lagar och andra författningar som antas enligt artikel 16.3 i direktiv 73/239/EEG, artikel 1 i direktiv 2002/13/EG, artikel 27.3 i direktiv 2002/83/EG och artikel 36.3 i direktiv 2005/68/EG.
▼M7 —————
Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100, 101.3 och 104 ska följande gälla:
Fram till den 31 december 2017 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen ►C3 koncentrationsrisk ◄ och undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln när det gäller exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en medlemsstats nationella valuta vara samma standardparametrar som de som skulle tillämpas på sådana exponeringar som uttrycks och finansieras i deras nationella valuta.
År 2018 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen ►C3 koncentrationsrisk ◄ och undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln minskas med 80 procent när det gäller exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en annan medlemsstats nationella valuta.
År 2019 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen ►C3 koncentrationsrisk ◄ och undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln minskas med 50 procent när det gäller exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en annan medlemsstats nationella valuta.
Från och med den 1 januari 2020 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen ►C3 koncentrationsrisk ◄ och undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln inte minskas när det gäller exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en annan medlemsstats nationella valuta.
Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100, 101.3 och 104, ska de standardparametrar som ska användas för aktier som företaget köpt senast den 1 januari 2016 vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk i enlighet med standardformeln utan alternativet i artikel 304 beräknas som det vägda genomsnittet av
den standardparameter som ska användas för att beräkna undergruppen aktiekursrisk i enlighet med artikel 304, och
den standardparameter som ska användas för att beräkna undergruppen aktiekursrisk i enlighet med standardformeln utan det alternativ som beskrivs i artikel 304.
Vikten för den parameter som beskrivs i led b i första stycket ska öka åtminstone linjärt i slutet av varje år från 0 procent under det år som inleds den 1 januari 2016 till 100 procent den 1 januari 2023.
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de kriterier som ska uppfyllas, inbegripet de aktier som får utnyttja övergångsperioden.
För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av den övergångsperioden ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden vid tillämpningen av denna punkt.
Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i fjärde stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Det berörda försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska var tredje månad till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att upprätta nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet.
Den förlängning som nämns i första stycket ska inte längre gälla om denna lägesrapport visar att det inte skett några väsentliga framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att säkerställa att solvenskapitalkravet följs, mellan det datum då bristen på efterlevnad av solvenskapitalkravet konstaterades och det datum då lägesrapporten inlämnades.
Om en hemmedlemsstat fortsätter att tillämpa dessa lagar och andra författningar, ska försäkringsföretag i den hemmedlemsstaten beräkna sitt solvenskapitalkrav som summan av följande:
Ett teoretiskt solvenskapitalkrav med avseende på deras försäkringsverksamhet, beräknat utan den tjänstepensionsverksamhet som avses i artikel 4 i direktiv (EU) 2016/2341.
Solvensmarginalen med avseende på tjänstepensionsverksamheten, beräknad i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits för att följa artikel 28 i direktiv 2002/83/EG.
Senast den 31 december 2017 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om huruvida den period som avses i första stycket bör förlängas, med beaktande av utvecklingen av unionsrätten eller nationell rätt till följd av detta direktiv.
Utan hinder av artikel 218.2, 218.3 och 218.4, ska de övergångsbestämmelser som avses i punkt 14 i den här artikeln gälla i tillämpliga delar på gruppnivå och om försäkrings- eller återförsäkringsföretagen med ägarintresse eller försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp uppfyller de jämkade solvenskraven enligt artikel 9 i direktiv 98/78/EG men inte uppfyller solvenskapitalkravet på gruppnivå.
Kommissionen ska anta delegerade akter, enligt artikel 301a, för att fastställa ändringarna av gruppsolvensen om de övergångsbestämmelser som anges i punkt 13 i den här artikeln är tillämpliga och avser
eliminering av dubbelräkning av poster i kapitalbasen och av kapital som skapats inom en grupp som fastställs i artiklarna 222 och 223,
värdering av tillgångar och skulder som fastställs i artikel 224,
tillämpning av beräkningsmetoderna för anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag som fastställs i artikel 225,
tillämpning av beräkningsmetoderna för mellanliggande försäkringsholdingföretag som fastställs i artikel 226,
beräkningsmetoder för solvensen på gruppnivå som fastställs i artiklarna 230 och 233,
beräkning av solvenskapitalkravet på gruppnivå som fastställs i artikel 231,
fastställande av kapitaltillägg som fastställs i artikel 232,
principer vid beräkningen av solvens på gruppnivå för ett försäkringsholdingföretag som fastställs i artikel 235.
Artikel 308c
Övergångsbestämmelser för de riskfria räntesatserna
Justeringen ska beräknas för varje valuta som en del av skillnaden mellan
den räntesats som fastställts av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits i enlighet med artikel 20 i direktiv 2002/83/EG vid sista tillämpningsdagen för det direktivet,
den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflödena för portföljen med godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som bästa skattningen för portföljen med godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser om pengarnas tidsvärde beaktas med tillämpning av riskfria basräntesatser för relevanta durationer i enlighet med artikel 77.2.
Om medlemsstaterna har antagit lagar och andra författningar enligt artikel 20.1.B a ii i direktiv 2002/83/EG, ska den räntesats som avses i led a första stycket i denna punkt fastställas med tillämpning av de metoder som användes av försäkrings- eller återförsäkringsföretagen vid den sista tillämpningsdagen för direktiv 2002/83/EG.
Den del som avses i första stycket ska minska linjärt i slutet av varje år från 100 procent under det år som inleds den 1 januari 2016 till 0 procent den 1 januari 2032.
Om försäkrings- och återförsäkringsföretag tillämpar den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, ska den riskfria räntesats för relevanta durationer som avses i led b vara den riskfria räntesats för relevanta durationer som avses i artikel 77d.
De godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna ska endast omfatta försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser som uppfyller följande kriterier:
De kontrakt som genererar försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna hade ingåtts före den första tillämpningsdagen för detta direktiv, med undantag av kontraktsförlängningar på eller efter detta datum.
Fram till och med den sista tillämpningsdagen för direktiv 2002/83/EG fastställdes de försäkringstekniska avsättningarna för försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits enligt artikel 20 i det direktivet vid sista tillämpningsdagen för det direktivet.
Artikel 77b inte tillämpas på försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar punkt 1 ska
inte inkludera de godkända försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna vid beräkningen av den volatilitetsjustering som aves i artikel 77d,
inte tillämpa artikel 308d,
inom ramen för den lägesrapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 51, offentliggöra att de tillämpar den tillfälliga riskfria räntesatsen för durationer och offentliggöra kvantifieringen av hur deras finansiella position skulle påverkas om de inte tillämpade denna övergångsåtgärd.
Artikel 308d
Övergångsåtgärd för försäkringstekniska avsättningar
Det tillfälliga avdraget ska motsvara en del av skillnaden mellan följande belopp:
De försäkringstekniska avsättningarna efter avdrag av de belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, beräknade i enlighet med artikel 76 vid den första tillämpningsdagen för detta direktiv.
De försäkringstekniska avsättningarna efter avdrag av de belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal beräknade i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits enligt artikel 15 i direktiv 73/239/EEG, artikel 20 i direktiv 2002/83/EG och artikel 32 i direktiv 2005/68/EG dagen före de direktiven upphävs enligt artikel 310 i det här direktivet.
Den högsta avdragsbara delen ska minska linjärt i slutet av varje år från 100 procent under det år som inleds den 1 januari 2016 till 0 procent den 1 januari 2032.
Om försäkrings- och återförsäkringsföretag vid den första tillämpningsdagen för detta direktiv tillämpar den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, ska det belopp som avses i led a beräknas med volatilitetsjusteringen för den dagen.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar punkt 1 ska
inte tillämpa artikel 308c,
om de inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av det tillfälliga avdraget, till sin tillsynsmyndighet lämna in en årlig lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att vid utgången av den övergångsperiod som fastställs i punkt 2 återupprätta nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet.
inom ramen för den lägesrapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 51, offentliggöra att de tillämpar det tillfälliga avdraget för försäkringstekniska avsättningar och offentliggöra kvantifieringen av hur deras finansiella position skulle påverkas om de inte tillämpade det tillfälliga avdraget.
Artikel 308e
Infasningsplan för övergångsåtgärderna för riskfria räntesatser och försäkringstekniska avsättningar
Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar de övergångsåtgärder som avses i artiklarna 308c eller 308d ska informera tillsynsmyndigheten så snart de konstaterar att de inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av dessa övergångsåtgärder. Tillsynsmyndigheten ska kräva att de berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagen vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de uppfyller solvenskapitalkravet vid utgången av övergångsperioden.
Inom två månader från det att de konstaterat att de inte uppfyller solvenskapitalkravet utan tillämpning av dessa övergångsåtgärder, ska de berörda försäkrings- och återförsäkringsföretagen till sin tillsynsmyndighet lämna in en infasningsplan i vilken de redogör för de åtgärder som har planerats för att vid utgången av övergångsperioden återupprätta nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet. Det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget får uppdatera infasningsplanen under övergångsperioden.
De berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagen ska varje år till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för de åtgärder som har vidtagits för att vid utgången av övergångsperioden uppfylla solvenskapitalkravet. Tillsynsmyndigheterna ska återkalla godkännandet av tillämpningen av övergångsåtgärden om lägesrapporten visar att uppfyllandet av solvenskapitalkravet vid utgången av övergångsperioden är orealistiskt.
KAPITEL II
Slutbestämmelser
Artikel 309
Införlivande
Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 4, 10, 13, 14, 18, 23, 26–32, 34–49, 51–55, 67, 68, 71, 72, 74–85, 87–91, 93–96, 98, 100–110, 112, 113, 115–126, 128, 129, 131–134, 136–142, 144, 146, 148, 162–167, 172, 173, 178, 185, 190, 192, 210–233, 235–240, 243–258, 260–263, 265, 266, 303 och 304 samt bilagorna III och IV senast den 31 mars 2015. De ska genast överlämna texterna till dessa åtgärder till kommissionen.
De lagar och andra författningar som avses i första stycket ska tillämpas från och med den ►M4 1 januari 2016 ◄ .
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska också innehålla ett uttalande om att hänvisningar i lagar och andra författningar till direktiv som upphävts genom detta direktiv ska tolkas som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uttalandet ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.
Utan hinder av andra stycket, ska medlemsstaterna tillämpa de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 308a från och med den 1 april 2015.
Artikel 310
Upphävande
1. Direktiven 64/225/EEG, 73/239/EEG, 73/240/EEG, 76/580/EEG, 78/473/EEG, 84/641/EEG, 87/344/EEG, 88/357/EEG, 92/49/EEG, 98/78/EG, 2001/17/EG, 2002/83/EG och 2005/68/EG, i deras lydelse enligt de rättsakter som anges i bilaga VI del A, ska upphöra att gälla den ►M4 1 januari 2016 ◄ utan att detta ska påverka medlemsstaternas skyldigheter i fråga om de tidsfrister för införlivandet med nationell lagstiftning av direktiven och tillämpningen av dem som anges i bilaga VI del B.
Hänvisningar till de upphävda direktiven ska tolkas som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VII.
Artikel 310a
Eiopas personal och resurser
Eiopa ska göra en bedömning av de personal- och resursbehov som uppstår till följd av befogenheterna och uppgifterna i enlighet med detta direktiv och översända en rapport om detta till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.
Artikel 311
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 308a ska tillämpas från och med den 1 april 2015.
Artiklarna 1, 2, 3, 5–9, 11, 12, 15, 16, 17, 19–22, 24, 25, 33, 57–66, 69, 70, 73, 145, 147, 149–161, 168–171, 174–177, 179–184, 186–189, 191, 193–209, 267–300, 302, 305–308, 308b och bilagorna I och II, V, VI och VII ska tillämpas från och med den 1 januari 2016.
Kommissionen får anta delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande före det datum som avses i tredje stycket.
Artikel 312
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
BILAGA I
SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER
A. Klassificering av risker i klasser
1. Olycksfall (inklusive arbetsskador och yrkessjukdomar):
2. Sjukdom:
3. Landfordon (andra än spårbundna)
All skada på eller förlust av
4. Spårbundna fordon
All skada på eller förlust av spårbundna fordon.
5. Luftfartyg
All skada på eller förlust av luftfartyg.
6. Fartyg (högsjöfartyg, fartyg för insjö-, flod- och kanaltrafik)
All skada på eller förlust av
7. Godstransport (varor, bagage och allt annat gods)
All skada på eller förlust av gods under transport eller bagage, oavsett transportmedel.
8. Brand och naturkrafter
All skada på eller förlust av egendom (annan än egendom som omfattas av klasserna 3, 4, 5, 6 och 7) som orsakas av
9. Annan skada på egendom
All skada på eller förlust av egendom (annan än egendom som omfattas av klasserna 3, 4, 5, 6 och 7) som orsakas av hagel eller frost eller av någon annan händelse, som t.ex. stöld, med undantag för dem som ingår i klass 8.
10. Motorfordonsansvar
All ansvarighet som uppkommer genom användning av motordrivna landfordon (inklusive fraktförares ansvar).
11. Luftfartygsansvar
All ansvarighet som uppkommer genom användning av luftfartyg (inklusive fraktförares ansvar).
12. Fartygsansvar (högsjö-, insjö-, flod- och kanalfartyg)
All ansvarighet som uppkommer genom användning av fartyg, skepp eller båtar i högsjöfart, på insjöar, floder eller kanaler (inklusive fraktförares ansvar).
13. Allmän ansvarighet
All ansvarighet annan än sådan som anges i klasserna 10, 11 och 12.
14. Kredit:
15. Borgen:
16. Ekonomiska förluster av olika slag:
17. Rättsskydd
Rättegångskostnader och andra kostnader i rättsliga angelägenheter.
18. Assistans
Räddningstjänster som tillhandahålls personer som råkat i svårigheter under resa, vid vistelse utanför hemorten eller sin stadigvarande bostad.
B. Beteckningar på auktorisationer beviljade för mer än en försäkringsklass
Auktorisationer som samtidigt omfattar följande klasser ska betecknas enligt nedan:
Klasserna 1 och 2: ”Olycksfalls- och sjukförsäkring”.
Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 3, 7 och 10: ”Motorfordonsförsäkring”.
Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 4, 6, 7 och 12: ”Sjö- och transportförsäkring”.
Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 5, 7 och 11: ”Luftfartsförsäkring”.
Klasserna 8 och 9: ”Försäkring mot brand och annan skada på egendom”.
Klasserna 10, 11, 12 och 13: ”Ansvarighetsförsäkring”.
Klasserna 14 och 15: ”Kredit- och borgensförsäkring”.
Samtliga klasser: enligt medlemsstaternas eget val, varvid detta ska anmälas till övriga medlemsstater och kommissionen.
BILAGA II
LIVFÖRSÄKRINGSKLASSER
Livförsäkring som avses i artikel 2.3 a i–iii med undantag för dem som anges i II och III.
Försäkring som utfaller vid äktenskaps ingående, försäkring som utfaller vid födelsen.
Försäkring som avses i artikel 2.3 a i–ii och som är anknuten till investeringsfonder.
Den permanenta inte uppsägningsbara sjukförsäkring som avses i artikel 2.3 a iv.
Tontiner som avses i artikel 2.3 b i.
Verksamhet avseende ”capital redemption” som avses i artikel 2.3 b ii.
Förvaltning av pensionsfonder som avses i artikel 2.3 b iii och iv.
Verksamhetsformer som avses i artikel 2.3 b v.
Verksamhetsformer som avses i artikel 2.3 c.
BILAGA III
FÖRETAGSFORMER
A. Företagsformer för skadeförsäkringsföretag:
Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire vennootschap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société coopérative/coöperatieve vennootschap”, ”société mutualiste/maatschappij van onderlinge bijstand”.
Bulgarien: ”акционерно дружество”.
Tjeckien: ”akciová společnost”, ”družstvo”.
Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”.
Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”Öffentlich-rechtliches Wettbewerbsversicherungsunternehmen”.
Estland: ”aktsiaselts”.
Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”.
Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”, ”αλληλασφαλιστικός συνεταιρισμός”.
Spanien: ”sociedad anónima”, ”sociedad mutua”, ”sociedad cooperativa”.
Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécurité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”.
Kroatien: ”dioničko društvo”, ”društvo za uzajamno osiguranje”.
Italien: ”società per azioni”, ”società cooperativa”, ”mutua di assicurazione”.
Cypern: ”eταιρεία περιορισμένης ευθύνης με μετοχές”, ”εταιρεία περιορισμένης ευθύνης χωρίς μετοχικό κεφάλαιο”.
Lettland: ”apdrošināšanas akciju sabiedrība”, ”savstarpējās apdrošināšanas kooperatīvā biedrība”.
Litauen: ”akcinė bendrovė”, ”uždaroji akcinė bendrovė”.
Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société coopérative”.
Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”biztosító egyesület”, ”külföldi székhelyű biztosító magyarországi fióktelepe”.
Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”.
Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”.
Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”.
Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”.
Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”.
Rumänien: ”societăți pe acțiuni”, ”societăți mutuale”.
Slovenien: ”delniška družba”, ”družba za vzajemno zavarovanje”.
Slovakien: ”akciová spoločnost”.
Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktiebolag”, ”vakuutusyhdistys/försäkringsförening”.
Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidiga försäkringsbolag””understödsföreningar”.
Storbritannien: ”companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the Industrial and Provident Societies Acts”, ”societies registered under the Friendly Societies Acts”, de försäkringsgivare som uppträder under beteckningen ”Lloyd’s”.
I samtliga fall och som ett alternativ till de former för skadeförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27 och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 ( 18 ).
I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening får starta skadeförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för skadeförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med definitionen i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 ( 19 ).
B. Företagsformer för livförsäkringsföretag:
Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire vennootschap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société coopérative/coöperatieve vennootschap”.
Bulgarien: ”акционерно дружество”, ”взаимозастрахователна кооперация”.
Tjeckien: ”akciová společnost”, ”družstvo”.
Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”, ”pensionskasser omfattet af lov om forsikringsvirksomhed (tværgående pensionskasser)”.
Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”öffentlich-rechtliches Wettbewerbsversicherungsunternehmen”.
Estland: ”aktsiaselts”.
Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the Industrial and Provident Societies Acts”, ”societies registered under the Friendly Societies Acts”.
Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”.
Spanien: ”sociedad anónima”, ”sociedad mutua”, ”sociedad cooperativa”.
Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécurité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”.
Kroatien: ”dioničko društvo”, ”društvo za uzajamno osiguranje”.
Italien: ”società per azioni”, ”società cooperativa”, ”mutua di assicurazione”.
Cypern: ”Εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με μετοχές”, ”εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με εγγύηση”.
Lettland: ”apdrošināšanas akciju sabiedrība”, ”savstarpējās apdrošināšanas kooperatīvā biedrība”.
Litauen: ”akcinės bendrovės”, ”uždaroji akcinės bendrovės”.
Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société coopérative”.
Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”biztosító egyesület”, ”külföldi székhelyű biztosító magyarországi fióktelepe”.
Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”.
Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”.
Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”.
Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”.
Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”.
Rumänien: ”societăți pe acțiuni”, ”societăți mutuale”.
Slovenien: ”delniška družba”, ”družba za vzajemno zavarovanje”.
Slovakien: ”akciová spoločnost”.
Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö”/”ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö”/”försäkringsaktiebolag”, ”vakuutusyhdistys”/”försäkringsförening”.
Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidiga försäkringsbolag”, ”understödsföreningar”.
Förenade kungariket: ”companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the Industrial and Provident Societies Acts”, ”societies registered or incorporated under the Friendly Societies Acts”, de försäkringsgivare som uppträder under namnet Lloyd’s.
I samtliga fall och som ett alternativ till de former för livförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27 och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.
I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening får starta livförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för livförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med förordning (EG) nr 1435/2003.
C. Former för återförsäkringsföretag:
Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire vennootschap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société coopérative/coöperatieve vennootschap”.
Bulgarien: ”акционерно дружество”.
Tjeckien: ”akciová společnost”.
Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”.
Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”Öffentlich-rechtliches Wettbewerbsversicherungsunternehmen”.
Estland: ”aktsiaselts”.
Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”.
Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”, ”αλληλασφαλιστικός συνεταιρισμός”.
Spanien: ”sociedad anónima”.
Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécurité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”.
Kroatien: ”dioničko društvo”.
Italien: ”società per azioni”.
Cypern: ”Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με μετοχές”, ”Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με εγγύηση”.
Lettland: ”akciju sabiedrība”, ”sabiedrība ar ierobežotu atbildību”.
Litauen: ”akcinės bendrovės”, ”uždaroji akcinės bendrovės”.
Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société coopérative”.
Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”harmadik országbeli biztosító magyarországi fióktelepe”.
Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”.
Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”.
Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”.
Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”.
Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”.
Rumänien: ”societate pe acțiuni”.
Slovenien: ”delniška družba”.
Slovakien: ”akciová spoločnost”.
Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktiebolag”, ”vakuutusyhdistys/försäkringsförening”.
Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidigt försäkringsbolag”.
Förenade kungariket: companies limited by shares or by guarantee or unlimited, societies registered under the Industrial and Provident Societies Acts, societies registered or incorporated under the Friendly Societies Acts, ”the association of underwriters known as Lloyd’s”.
I samtliga fall och som ett alternativ till de former för återförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27 och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.
I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening får starta återförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för återförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med förordning (EG) nr 1435/2003.
BILAGA IV
STANDARDFORMEL FÖR SOLVENSKAPITALKRAVET (SCR)
1. Beräkning av det primära solvenskapitalkravet
Det primära solvenskapitalkravet (Basic SCR), som beskrivs i artikel 104.1, ska beräknas på följande sätt:
där SCRi betecknar riskmodul i och SCRj betecknar riskmodul j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika termerna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCRi och SCRj ersättas med följande:
Faktorn Corrij betecknar den post som anges i rad i och kolumn j i följande korrelationsmatrix:
j i |
Marknad |
Motpartsrisk |
Liv |
Hälsa |
Skade |
Marknad |
1 |
0,25 |
0,25 |
0,25 |
0,25 |
Motpartsrisk |
0,25 |
1 |
0,25 |
0,25 |
0,5 |
Liv |
0,25 |
0,25 |
1 |
0,25 |
0 |
Hälsa |
0,25 |
0,25 |
0,25 |
1 |
0 |
Skade |
0,25 |
0,5 |
0 |
0 |
1 |
2. Beräkning av teckningsriskmodulen för skadeförsäkring
Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring, som beskrivs i artikel 105.2, ska beräknas på följande sätt:
där SCRi betecknar undergrupp i och SCRj betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika termerna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCRi och SCRj ersättas med följande:
3. Beräkning av teckningsriskmodulen för livförsäkring
Teckningsriskmodulen för livförsäkring, som beskrivs i artikel 105.3, ska beräknas på följande sätt:
där SCRi betecknar undergrupp i och SCRj betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika termerna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCRi och SCRj ersättas med följande:
4. Beräkning av marknadsriskmodulen
Strukturen på marknadsriskmodulen
Marknadsriskmodulen, som beskrivs i artikel 105.5, ska beräknas på följande sätt:
där SCRi betecknar undergrupp i och SCRj betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika termerna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCRi och SCRj ersättas med följande:
BILAGA V
GRUPPER AV SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER ENLIGT ARTIKEL 159
Olycksfall och sjukdom (klasserna 1 och 2 i bilaga I).
Fordonsförsäkring (klasserna 3, 7 och 10 i bilaga I; sifferuppgifter för klass 10, med undantag för fraktförares ansvar, anges separat).
Brand och annan skada på egendom (klasserna 8 och 9 i bilaga I).
Luftfart, sjöfart och transport (klasserna 4, 5, 6, 7, 11 och 12 i bilaga I).
Allmän ansvarighet (klass 13 i bilaga I).
Kredit och borgen (klasserna 14 och 15 i bilaga I).
Övriga klasser (klasserna 16, 17 och 18 i bilaga I).
BILAGA VI
DEL A
Upphävda direktiv med senare ändringar
(som det hänvisas till i artikel 310)
Rådets direktiv 64/225/EEG |
|
(EGT 56, 4.4.1964, s. 878) |
|
Artikel 29, bilaga I, punkt III G.1 i 1973 års anslutningsakt |
|
(EGT L 73, 27.3.1972, s. 89) |
|
Rådets första direktiv 73/239/EEG |
|
(EGT L 228, 16.8.1973, s. 3) |
|
Artikel 29, bilaga I(XI)(B)(II)(1) i 1994 års anslutningsakt |
|
(EGT C 241, 29.8.1994, s. 197) |
|
(ersatt av rådets beslut 95/1/EG) |
|
(EGT L 1, 1.1.1995, s. 1) |
|
Artikel 20, bilaga II(3)(1) i 2003 års anslutningsakt |
|
(EUT L 236, 23.9.2003, s. 335) |
|
Artikel 26, bilaga I(II)(c)(1)(a) i 1985 års anslutningsakt |
|
(EGT L 302, 15.11.1985, s. 156) |
|
Rådets direktiv 76/580/EEG |
Endast artikel 1 |
(EGT L 189, 13.7.1976, s. 13) |
|
Rådets direktiv 84/641/EEG |
Endast artiklarna 1–14 |
(EGT L 339, 27.12.1984, s. 21) |
|
Rådets direktiv 87/343/EEG |
Endast artikel 1 och bilagan |
(EGT L 185, 4.7.1987, s. 72) |
|
Rådets direktiv 87/344/EEG |
Endast artikel 9 |
(EGT L 185, 4.7.1987, s. 77) |
|
Rådets andra direktiv 88/357/EEG |
Endast artiklarna 9, 10 och 11 |
(EGT L 172, 4.7.1988, s. 1) |
|
Rådets direktiv 90/618/EEG |
Endast artiklarna 2, 3 och 4 |
(EGT L 330, 29.11.1990, s. 44) |
|
Rådets direktiv 92/49/EEG |
Endast artiklarna 4, 5, 6, 7, 9, 10, 11, 13, 14, 17, 18, 24, 32, 33 och 53 |
(EGT L 228, 11.8.1992, s. 1) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/26/EG |
Endast artiklarna 1, 2.2 tredje strecksatsen och artikel 3.1 |
(EGT L 168, 18.7.1995, s. 7) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG |
Endast artikel 8 |
(EGT L 181, 20.7.2000, s. 65) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/13/EG |
Endast artikel 1 |
(EGT L 77, 20.3.2002, s. 17) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG |
Endast artikel 22 |
(EUT L 35, 11.2.2003, s. 1) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG |
Endast artikel 4 |
(EUT L 79, 24.3.2005, s. 9) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG |
Endast artikel 57 |
(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/101/EG |
Endast artikel 1 och punkt I i bilagan |
(EUT L 363, 20.12.2006, s. 238) |
|
Rådets direktiv 73/240/EEG |
|
(EGT L 228, 16.8.1973, s. 20) |
|
Rådets direktiv 76/580/EEG |
|
(EGT L 189, 13.7.1976, s. 13) |
|
Rådets direktiv 78/473/EEG |
|
(EGT L 151, 7.6.1978, s. 25) |
|
Rådets direktiv 84/641/EEG |
|
(EGT L 339, 27.12.1984, s. 21) |
|
Rådets direktiv 87/344/EEG |
|
(EGT L 185, 4.7.1987, s. 77) |
|
Rådets andra direktiv 88/357/EEG |
|
(EGT L 172, 4.7.1988, s. 1) |
|
Rådets direktiv 90/618/EEG |
Endast artiklarna 5–10 |
(EGT L 330, 29.11.1990, s. 44) |
|
Rådets direktiv 92/49/EEG |
Endast artiklarna 12.1, 19, 23, 27, 30.1, 34, 35, 36, 37, 39.1, 40.1, 42.1, 43.1, 44.1, 45.1 och 46.1 |
(EGT L 228, 11.8.1992, s. 1) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG |
Endast artikel 9 |
(EGT L 181, 20.7.2000, s. 65) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG |
Endast artikel 3 |
(EUT L 149, 11.6.2005, s. 14) |
|
Rådets direktiv 92/49/EEG |
|
(EGT L 228, 11.8.1992, s. 1) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/26/EG |
Endast artikel 1 andra strecksatsen, artikel 2.1 första strecksatsen, artikel 4.1, 4.3 och 4.5 samt artikel 5 andra strecksatsen |
(EGT L 168, 18.7.1995, s. 7) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/64/EG |
Endast artikel 2 |
(EGT L 290, 17.11.2000, s. 27) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG |
Endast artikel 24 |
(EUT L 35, 11.2.2003, s. 1) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG |
Endast artikel 6 |
(EUT L 79, 24.3.2005, s. 9) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG |
Endast artikel 58 |
(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG |
Endast artikel 1 |
(EUT L 247, 21.9.2007, s. 1) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG |
|
(EGT L 330, 5.12.1998, s. 1) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG |
Endast artikel 28 |
(EUT L 35, 11.2.2003, s. 1) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG |
Endast artikel 7 |
(EUT L 79, 24.3.2005, s. 9) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG |
Endast artikel 59 |
(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG |
|
(EGT L 110, 20.4.2001, s. 28) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG |
|
(EGT L 345, 19.12.2002, s. 1) |
|
Rådets direktiv 2004/66/EG |
Endast punkt II i bilagan |
(EUT L 168, 1.5.2004, s. 35) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG |
Endast artikel 8 |
(EUT L 79, 24.3.2005, s. 9) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG |
Endast artikel 60 |
(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/101/EG |
Endast artikel 1 och punkt 3 i bilagan |
(EUT L 363, 20.12.2006, s. 238) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG |
Endast artikel 2 |
(EUT L 247, 21.9.2007, s. 1) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/19/EG |
Endast artikel 1 |
(EUT L 76, 19.3.2008, s. 44 |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG |
|
(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG |
Endast artikel 4 |
(EUT L 247, 21.9.2007, s. 1) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/19/EG |
Endast artikel 1 |
(EUT L 76, 19.3.2008, s. 44) |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/37/EG |
Endast artikel 1 |
(EUT L 81, 20.3.2008, s. 1) |
DEL B
Förteckning över tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning
(som det hänvisas till i artikel 310)
Direktiv |
Tidsfrist för införlivande |
Tidsfrist för tillämpning |
64/225/EEG |
26 augusti 1965 |
|
73/239/EEG |
27 januari 1975 |
27 januari 1976 |
73/240/EEG |
27 januari 1975 |
|
76/580/EEG |
31 december 1976 |
|
78/473/EEG |
2 december 1979 |
2 juni 1980 |
84/641/EEG |
30 juni 1987 |
1 januari 1988 |
87/343/EEG |
1 januari 1990 |
1 juli 1990 |
87/344/EEG |
1 januari 1990 |
1 juli 1990 |
88/357/EEG |
30 december 1989 |
30 juni 1990 |
90/618/EEG |
20 maj 1992 |
20 november 1992 |
92/49/EEG |
31 december 1993 |
1 juli 1994 |
95/26/EG |
18 juli 1996 |
18 juli 1996 |
98/78/EG |
5 juni 2000 |
|
2000/26/EG |
20 juli 2002 |
20 januari 2003 |
2000/64/EG |
17 november 2002 |
|
2001/17/EG |
20 april 2003 |
|
2002/13/EG |
20 september 2003 |
|
2002/83/EG |
17 november 2002, 20 september 2003, 19 juni 2004 (beroende på den särskilda bestämmelsen) |
|
2002/87/EG |
11 augusti 2004 |
|
2004/66/EG |
1 maj 2004 |
|
2005/1/EG |
13 maj 2005 |
|
2005/14/EG |
11 juni 2007 |
|
2005/68/EG |
10 december 2007 |
|
2006/101/EG |
1 januari 2007 |
|
2008/19/EG |
Ej tillämplig |
|
2008/37/EG |
Ej tillämplig |
|
BILAGA VII
JÄMFÖRELSETABELL
Direktiv 73/239/EEG |
Direktiv 78/473/EEG |
Direktiv 87/344/EEG |
Direktiv 88/357/EEG |
Direktiv 92/49/EEG |
Direktiv 98/78/EG |
Direktiv 2001/17/EG |
Direktiv 2002/83/EG |
Direktiv 2005/68/EG |
Direktiv 2007/44/EG |
Detta direktiv |
Artikel 1.1 |
|
|
|
Artikel 2 |
|
Artikel 1.1 |
Artikel 2 första meningen |
Artikel 1.1 |
|
Artiklarna 1, 2.2, 2.3 och 267 |
Artikel 1.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2.2 |
Artikel 1.3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
Artikel 2.1 a-c |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
Artikel 2.1 d |
|
|
|
|
|
|
Artikel 3.4 |
|
|
Artikel 3 |
Artikel 2.1 e |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
Artikel 2.2 a |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 5.1 |
Artikel 2.2 b |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 5.2 |
Artikel 2.2 c |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 5.3 |
Artikel 2.2 d |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 5.4 |
Artikel 2.3 första till fjärde styckena |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 6 |
Artikel 2.3 femte stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 15.4 |
Artikel 3.1 första och andra stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
Artikel 3.1 tredje stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 4.5 |
Artikel 3.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 7 |
Artikel 4 första meningen |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8 första meningen |
Artikel 4 a |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.2 |
Artikel 4 b |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
Artikel 4 c |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.3 |
Artikel 4 e |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
Artikel 4 f |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.1 |
Artikel 4 g |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.4 |
Artikel 5 a |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
Artikel 5 b |
|
|
|
|
|
|
Artikel 1.1 o |
|
|
— |
Artikel 5 c |
|
|
|
|
|
|
Artikel 1.1 p |
|
|
Artikel 134.1 |
Artikel 5 d |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
►M5 artikel 13.27 ◄ |
Artikel 6 |
|
|
|
Artikel 4 |
|
|
Artikel 4 |
Artikel 3 |
|
Artikel 14.1, 14.2 a och b |
Artikel 7.1 och 7.2 första stycket |
|
|
|
Artikel 5.1 och 5.2, första stycket |
|
|
Artikel 5.1 och 5.2, första stycket |
|
|
Artikel 15.1 och 15.2 första stycket |
Artikel 7.2.2a |
|
|
|
Artikel 5.2.2a |
|
|
|
|
|
Artikel 15.3 första stycket |
Artikel 7.2.2 b |
|
|
|
Artikel 5.2.2 b |
|
|
|
|
|
— |
Artikel 8.1 a |
|
|
|
Artikel 6.1 a |
|
|
Artikel 6.1 a |
Bilaga I |
|
Bilaga IIIA och B |
Artikel 8.1 a, sista stycket |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 5.2 |
|
Artikel 17.2 |
Artikel 8.1 b |
|
|
|
Artikel 6.1 b |
|
|
Artikel 6.1 b |
Artikel 6 a |
|
Artikel 18.1 a |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 6 a |
|
Artikel 18.1 b |
Artikel 8.1 c |
|
|
|
Artikel 6.1 c |
|
|
Artikel 6.1 c |
Artikel 6 b |
|
Artikel 18.1 c |
Artikel 8.1 d |
|
|
|
Artikel 6.1 d |
|
|
Artikel 6.1 d |
Artikel 6 c |
|
Artikel 18.1 d |
Artikel 8.1 e |
|
|
|
Artikel 6.1 e |
|
|
Artikel 6.1 e |
Artikel 6 d |
|
►C1 Artikel 18.1 g ◄ |
Artikel 8.1 f |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
►C1 Artikel 18.1 h ◄ |
Artikel 8.1, andra till fjärde stycket |
|
|
|
|
|
|
Artikel 6.2 |
Artikel 7 |
|
Artikel 19 |
Artikel 8.1 a |
|
|
|
|
|
|
Artikel 6.3 |
Artikel 8 |
|
Artikel 20 |
Artikel 8.2 |
|
|
|
Artikel 6.2 |
|
|
Artikel 6.4 |
|
|
Artikel 18.2 |
Artikel 8.3, första stycket |
|
|
|
Artikel 6.3 första stycket |
|
|
Artikel 6.5 tredje stycket |
Artikel 9.1 |
|
Artikel 21.4 |
Artikel 8.3, andra stycket |
|
|
|
Artikel 6.3 andra stycket och artikel 29 första stycket första meningen |
|
|
Artikel 6.5 första stycket |
Artikel 9.2 |
|
Artikel 21.1 första stycket |
Artikel 8.3 tredje stycket |
|
|
|
Artikel 6.3 tredje stycket och artikel 29 andra stycket |
|
|
|
|
|
Artikel 21.2 |
Artikel 8.3 fjärde stycket |
|
|
|
Artikel 6.3 fjärde stycket |
|
|
|
|
|
Artikel 21.3 |
Artikel 8.4 |
|
|
|
Artikel 6.4 |
|
|
Artikel 6.6 |
Artikel 10 |
|
Artikel 22 |
Artikel 9 a-d |
|
|
|
Artikel 7 a-d |
|
|
Artikel 7 a-d |
Artikel 11.1 a, c, d och e |
|
Artikel 23.1 a, c, d och e |
Artikel 9 e och f |
|
|
|
Artikel 7 e och f |
|
|
|
Artikel 11.2 a och b |
|
Artikel 23.2 e |
Artikel 9 g och h |
|
|
|
Artikel 7 g och h |
|
|
Artikel 7 f och g |
Artikel 11.2 c och d |
|
Artikel 23.2 a och d |
Artikel 10.1 |
|
|
|
Artikel 32.1 |
|
|
Artikel 40.1 |
|
|
Artikel 145.1 första stycket |
Artikel 10.2 första stycket |
|
|
|
Artikel 32.2 första stycket |
|
|
Artikel 40.2 |
|
|
Artikel 145.2 |
Artikel 10.2 andra stycket |
|
|
|
Artikel 32.2 andra stycket |
|
|
|
|
|
Artikel 145.3 |
Artikel 10.3 |
|
|
|
Artikel 32.3 |
|
|
Artikel 40.3 |
|
|
Artikel 146.1 och 2 |
Artikel 10.4 |
|
|
|
Artikel 32.4 |
|
|
Artikel 40.4 |
|
|
Artikel 146.3 |
Artikel 10.5 |
|
|
|
Artikel 32.5 |
|
|
Artikel 40.5 |
|
|
Artikel 146.3 andra stycket |
Artikel 10.6 |
|
|
|
Artikel 32.6 |
|
|
Artikel 40.6 |
|
|
Artikel 145.4 |
Artikel 11 |
|
|
|
Artikel 33 |
|
|
|
|
|
— |
Artikel 12 |
|
|
|
Artikel 56 |
|
|
Artikel 9 |
Artikel 13 |
|
Artikel 25 andra stycket |
Artikel 12a |
|
|
|
|
|
|
Artikel 9a |
Artiklarna 14 och 60.2 |
|
Artikel 26 |
Artikel 13.1 och 13.2 första stycket |
|
|
|
Artikel 9.1 och 9.2 första stycket |
|
|
Artikel 10.1 första meningen och 10.2 första stycket |
Artikel 15.1 första och andra stycket |
|
Artikel 30.1, 30.2 första stycket |
Artikel 13.2 andra stycket |
|
|
|
Artikel 9.2 andra stycket |
|
|
|
|
|
Artikel 30.2 andra stycket |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 10.1, andra och tredje meningen |
Artikel 15.1, andra stycket |
|
Artikel 30.3 |
Artikel 13.2 tredje stycket |
|
|
|
|
|
|
Artikel 10.2 andra stycket |
Artikel 60. 3 |
|
Artikel 32.1 |
Artikel 13. 3 |
|
|
|
Artikel 9.3 |
|
|
Artikel 10.3 |
Artikel 15.4 |
|
— |
Artikel 14 |
|
|
|
Artikel 10 |
|
|
Artikel 11 |
Artikel 16 |
|
Artikel 33 |
Artiklarna 15.1, 15.2 och 15.3, andra stycket |
|
|
|
Artikel 17 |
|
|
Artikel 20.1-20.3 och 20.4 andra stycket |
Artikel 32.1 och 32.3 |
|
Artiklarna 76-86 |
Artikel 15.3 första stycket |
|
|
|
|
|
|
Artikel 20.4 första stycket |
Artikel 32.2 |
|
Artiklarna 134.2 och 173 |
Artikel 15a |
|
|
|
Artikel 18 |
|
|
|
Artikel 33 |
|
— |
Artikel 16 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 27 |
Artiklarna 35, 36, 60.8 |
|
Artiklarna 87-99 |
Artikel 16a |
|
|
|
|
|
|
Artikel 28 |
Artiklarna 37-39, 60.9 |
|
Artikel 100-127 |
Artikel 17.1 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 29.1 |
Artikel 40.1 |
|
Artiklarna 128, 129.1 a-c och 127.2 |
Artikel 17.2 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 29.2 |
Artikel 40.2 |
|
Artikel 129.1 d |
Artikel 17a |
|
|
|
|
|
|
Artikel 30 |
Artikel 41 |
|
— |
Artikel 17b |
|
|
|
|
|
|
►C1 Artiklarna 28 och 28a ◄ |
Artikel 60.10 |
|
— |
Artikel 18 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 31 |
|
|
— |
Artikel 14 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 11 |
Artikel 16 |
|
Artikel 33 |
Artikel 19.2 |
|
|
|
Artikel 11.2 |
|
|
Artikel 13.2 |
Artikel 17.2 |
|
Artikel 35 |
Artikel 19.3 första stycket och andra stycket leden a och b |
|
|
Artikel 10 |
Artikel 11.3 första stycket och andra stycket leden a och b |
|
|
Artikel 13.3 första stycket och andra stycket leden a och b |
Artikel 17.3 och 17.4 första stycket leden a och b |
|
Artikel 34.1-34.3 och 34.5-34.7 |
Artikel 19.3 andra stycket led c |
|
|
Artikel 10 |
Artikel 11.3 andra stycket led c |
|
|
Artikel 13.3 andra stycket led c |
Artikel 17.4 första stycket led c |
|
Artikel 34.8 |
Artikel 19.3 tredje stycket |
|
|
Artikel 10 |
Artikel 11.3 tredje stycket |
|
|
Artikel 13.3 tredje stycket |
Artikel 17.4 andra stycket |
|
Artikel 35.2 b |
Artikel 20.1 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 37.1 |
Artikel 42.1 |
|
Artikel 137 |
Artikel 20.2 första stycket |
|
|
|
Artikel 13.2 första stycket |
|
|
Artikel 37.2 första stycket |
Artikel 42.2 första stycket |
|
— |
Artikel 20.2 andra stycket |
|
|
|
Artikel 13.2 andra stycket |
|
|
Artikel 37.2 andra stycket |
Artikel 42.2 andra stycket |
|
Artikel 138.5 |
Artikel 20.3 första stycket |
|
|
|
Artikel 13.3 första stycket |
|
|
Artikel 37.3 första stycket |
Artikel 42.3 första stycket |
|
— |
Artikel 20.3 andra stycket |
|
|
|
Artikel 13.3 andra stycket |
|
|
Artikel 37.3 andra stycket |
Artikel 42.3 andra stycket |
|
Artikel 139.3 |
Artikel 20.4 |
|
|
|
Artikel 13.4 |
|
|
|
|
|
— |
Artikel 20.5 |
|
|
|
Artikel 13.2 |
|
|
Artikel 37.2 andra och femte stycket |
Artikel 42.2 andra och fjärde stycket |
|
Artikel 138.5 |
Artikel 20a.1 första stycket första meningen |
|
|
|
|
|
|
Artikel 38.1 första meningen |
Artikel 43.1 |
|
Artiklarna 138.2 och 139.2 |
Artikel 20a.1 första stycket andra meningen leden a-e |
|
|
|
|
|
|
Artikel 38.1 andra meningen leden a-e |
Artikel 43.2 leden a-e |
|
Artikel 142.1 |
Artikel 20a.2 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 38.2 |
|
|
Artikel 141 |
Artikel 20a.3 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 38.3 |
Artikel 43.4 |
|
Artikel 140.2 |
Artikel 20a.4 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 38.4 |
Artikel 43.5 |
|
— |
Artikel 20a.5 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 38.5 |
Artikel 43.6 |
|
Artikel 142.2 |
Artikel 21 |
|
|
Artikel 11.1 |
|
|
|
|
|
|
— |
Artikel 22.1 första stycket led a, b och d |
|
|
|
Artikel 14 |
|
|
Artikel 39.1 första stycket led a, b och d |
Artikel 44.1 första stycket led a, b och d |
|
Artikel 144.1 a, b och c |
Artikel 22.1 andra stycket första meningen |
|
|
|
|
|
|
Artikel 39.1 andra stycket första meningen |
Artikel 44.1 andra stycket |
|
Artikel 144.2 första stycket |
Artikel 22.1 andra stycket andra meningen |
|
|
|
|
|
|
Artikel 39.1 andra stycket andra meningen |
|
|
Artikel 144.2 andra stycket |
Artikel 22.2 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 39.2 |
Artikel 44.2 |
|
Artikel 144.3 |
Artikel 23.1 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 51.1 |
|
|
Artikel 162.1 |
Artikel 23.2 a-g |
|
|
|
|
|
|
Artikel 51.2 |
|
|
Artikel 162.2 a-f och h |
Artikel 23.2 h |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 162.2 g |
Artikel 24 första stycket första meningen |
|
|
|
|
|
|
Artikel 54 första stycket första meningen |
|
|
Artikel 163 första meningen |
Artikel 24 första stycket andra meningen till tredje stycket |
|
|
|
|
|
|
Artikel 54 första stycket andra meningen till tredje stycket |
|
|
— |
Artikel 25 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 55 |
|
|
Artikel 166 |
Artikel 26 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 56 |
|
|
Artikel 167 |
Artikel 27 första stycket |
|
|
|
|
|
|
Artikel 52.2 första stycket |
|
|
Artikel 168 första stycket |
Artikel 27 andra stycket |
|
|
|
|
|
|
Artikel 52.2 andra stycket |
|
|
Artikel 168 andra stycket |
Artikel 28 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 52.3 |
|
|
Artikel 170 |
Artikel 28a |
|
|
|
Artikel 53 |
|
|
Artikel 53 |
|
|
Artikel 164 |
Artikel 29 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 57 |
|
|
Artikel 171 |
Artikel 29a |
|
|
|
|
|
|
Artikel 58 |
|
|
Artikel 174 första till tredje stycket |
Artikel 29b.1 och 29b.2 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 59.1 och 59.2 |
Artikel 52.1 och 52.2 |
|
Artikel 177.1 och 177.2 |
Artikel 29b.3-29b.6 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 59.3-59.6 |
Artikel 52.3 och 52.4 |
|
— |
Artikel 30.1 och 30.2 a |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
Artikel 30.2 b |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 305.1 |
Artikel 30.4 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 305.2 |
Artikel 30.5 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 305.4 |
Artikel 31 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
Artikel 32 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
Artikel 33 |
|
|
Artikel 28 |
|
|
|
Artikel 62 |
Artikel 54.2 |
|
Artikel 298.2 och 298.3 |
Artikel 34 |
Artikel 9 |
|
Artikel 29 |
|
Artikel 11.5 |
|
Artikel 6.5 fjärde stycket |
|
Artikel 6 |
— |
Artikel 35 |
Artikel 10 |
Artikel 10 |
Artikel 32 |
Artikel 57.1 |
Artikel 11.1-11.3 |
Artikel 31.1 och 31.2 |
Artikel 69.1–69.4 |
Artikel 64.1 |
Artikel 7.1 |
Artikel 309.1 |
Artikel 36 |
Artikel 11 |
Artikel 11 |
Artikel 33 |
Artikel 57.2 |
Artikel 11.4 |
Artikel 31.3 |
Artikel 70 |
Artikel 64.2 |
Artikel 7.2 |
Artikel 309.2 |
Artikel 37 |
|
|
Artikel 34 |
|
|
|
|
|
|
— |
Artikel 38 |
Artikel 12 |
Artikel 12 |
Artikel 35 |
Artikel 58 |
Artikel 13 |
Artikel 33 |
Artikel 74 |
Artikel 66 |
Artikel 9 |
Artikel 312 |
Bilaga del A |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 15.2 andra stycket och Bilaga I del A |
Bilaga delarna A och B |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga I del A och B |
Bilaga del C |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 16 |
Bilaga del D |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
|
Artikel 1.1 första stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 190.1 |
|
Artikel 1.2 andra stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 190.2 |
|
Artikel 1.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
|
Artikel 2.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 190.1 |
|
Artikel 2.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 190.3 |
|
Artikel 3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 191 |
|
Artikel 4.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 192 första och andra stycket |
|
Artikel 4.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
|
Artikel 5 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 193 |
|
Artikel 6 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 195 |
|
Artikel 7 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 194 |
|
Artikel 8 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 196 |
|
|
Artikel 1 |
|
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
Artikel 2 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 198 |
|
|
Artikel 3.1 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 199 |
|
|
Artikel 3.2 första stycket första meningen |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 200.1 första stycket |
|
|
Artikel 3.2 a–c |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 200.2-200.4 |
|
|
Artikel 3.3 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 200.1 andra stycket |
|
|
Artikel 4 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 201 |
|
|
Artikel 5 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 202 |
|
|
Artikel 6 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 203 |
|
|
Artikel 7 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 204 |
|
|
Artikel 8 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 205 |
|
|
Artikel 9 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 16.2 |
|
|
|
Artikel 1 |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
Artikel 2 a, 2 b och 2 e |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
Artikel 2 c |
|
|
|
Artikel 1.1 c |
Artikel 2.1 e |
|
— |
|
|
|
Artikel 2 d |
|
|
|
|
|
|
Artikel 13.13 |
|
|
|
Artikel 2 f |
Artikel 1 e |
|
|
Artikel 1.1 h |
|
|
— |
|
|
|
Artikel 3 |
|
|
|
Artikel 1 b andra meningen |
|
|
Artikel 145.1 andra stycket |
|
|
|
Artikel 4 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 187 |
|
|
|
Artikel 6 |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
Artikel 7.1 a–e |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
Artikel 7.1 f |
Artikel 27 |
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
Artikel 7.1 g-7.3 |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
Artikel 8.1 och 8.2 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 177.1 och 177.2 |
|
|
|
Artikel 8.3 |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
Artikel 8.4 a och 8.4 c |
Artikel 30.1 |
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
Artikel 8.4 d |
|
|
|
|
|
|
Artikel 179.3 |
|
|
|
Artikel 8.5 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 179.4 |
|
|
|
Artikel 12 |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
Artikel 12a.1–12a.3 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 150 |
|
|
|
Artikel 12a.4 första stycket |
|
|
|
|
|
|
Artikel 151 |
|
|
|
Artikel 12a.4 andra till sjätte stycket |
|
|
|
|
|
|
Artikel 152 |
|
|
|
Artikel 14 |
Artikel 34 |
|
|
Artikel 41 |
|
|
Artikel 147 |
|
|
|
Artikel 16.1 första och andra stycket |
Artikel 35 |
|
|
Artikel 42 |
|
|
Artikel 148.1 |
|
|
|
Artikel 16.1 tredje stycket |
Artikel 35 |
|
|
|
|
|
Artikel 148.2 |
|
|
|
Artikel 17 |
Artikel 36 |
|
|
Artikel 43 |
|
|
Artikel 149 |
|
|
|
Artikel 26 |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
Artikel 27 |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
Artikel 31 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 299 |
|
|
|
Artikel 31 |
|
|
|
Artikel 68.2 |
|
|
Artikel 300 |
|
|
|
Bilaga I |
Artikel 23 |
|
|
Bilaga II |
|
|
— |
|
|
|
Bilaga 2 A |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
Bilaga 2 B |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
Artiklarna 5, 9, 10 och 11 |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
Artikel 1 a |
Artikel 1 a |
Artikel 2 a |
Artikel 1.1 a |
|
|
Artikel 13.1 |
|
|
|
|
Artikel 1 b |
|
|
Artikel 1.1 b |
Artikel 2.1 d |
|
Artikel 13.11 |
|
|
|
|
Artikel 1 c |
|
Artikel 2 e |
Artikel 1.1 e |
Artikel 2.1 f |
|
Artikel 1.3.8 a |
|
|
|
|
Artikel 1 d |
|
|
Artikel 1.1 f |
Artikel 2.1 g |
|
— |
|
|
|
|
Artikel 1 f |
|
|
Artikel 1.1 i |
Artikel 2.1 i |
|
Artikel 13.18 |
|
|
|
|
Artikel 1 g |
|
|
Artikel 1.1 j |
Artikel 2.1 j |
|
Artiklarna 13.21, 24.2 och artikel 63 |
|
|
|
|
Artikel 1 h |
Artikel 1 d |
|
Artikel 1.1 k |
Artikel 2.1 k |
|
Artikel 13.15 |
|
|
|
|
Artikel 1 i |
Artikel 1 e |
|
Artikel 1.1 l |
Artikel 2.1 l |
|
Artikel 13.16 |
|
|
|
|
Artikel 1 j |
|
|
Artikel 1.1 m |
|
|
Artikel 13.22 |
|
|
|
|
Artikel 1 k |
Artikel 1 k |
Artikel 2 h |
Artikel 1.1 n |
Artikel 2.1 m |
|
Artikel 13.10 |
|
|
|
|
Artikel 1 l |
|
|
Artikel 1.1 r |
Artikel 2.1 n |
|
Artikel 13.17 |
|
|
|
|
Artikel 1 l a |
Artikel 1 f |
|
Artikel 1.1 r i |
Artikel 2.1 n i |
|
Artikel 13.20 |
|
|
|
|
Artikel 1 l b |
|
|
Artikel 1.1 r ii |
Artikel 2.1 n ii |
|
Artikel 13.18 |
|
|
|
|
Artikel 3 |
|
|
|
|
|
Artikel 188 |
|
|
|
|
Artikel 8 |
|
|
|
Artikel 12 |
|
Artikel 24.1 |
|
|
|
|
Artikel 12.2 |
|
|
Artikel 14.1 |
Artikel 18 |
|
Artikel 39.1 |
|
|
|
|
Artikel 12.3-12.6 |
|
|
Artikel 14.2-14.5 |
|
|
Artikel 39.2-6 |
|
|
|
|
Artikel 15.1 och 15.2 |
|
|
Artikel 15.1 och 15.2 |
Artikel 19.1 |
|
Artikel 57 |
|
|
|
|
Artikel 15.3 |
|
|
Artikel 15.3 |
Artikel 22 |
|
Artikel 61 |
|
|
|
|
Artikel 15.4 |
|
|
Artikel 15.4 |
Artikel 23 |
|
Artikel 62 |
|
|
|
|
Artikel 15a |
|
|
Artikel 15a |
Artikel 19.2-19.8 |
|
Artikel 58.1-58.7 |
|
|
|
|
Artikel 15b |
|
|
Artikel 15b |
Artikel 19a |
|
Artikel 59 |
|
|
|
|
Artikel 15c |
|
|
Artikel 15c |
Artikel 20 |
|
Artikel 60 |
|
|
|
|
Artikel 16.1 |
|
|
Artikel 16.1 |
Artikel 24 |
|
Artikel 64 |
|
|
|
|
Artikel 16.2 |
|
|
Artikel 16.2 |
Artikel 25 |
|
Artikel 65 |
|
|
|
|
Artikel 16.3 |
|
|
Artikel 16.3 |
Artikel 26 |
|
Artikel 66 |
|
|
|
|
Artikel 16.4 |
|
|
Artikel 16.4 |
Artikel 27 |
|
Artikel 67 |
|
|
|
|
Artikel 16.5 |
|
|
Artikel 16.5 |
Artikel 28.1 |
|
Artikel 68.1 |
|
|
|
|
Artikel 16.5b första till fjärde stycket |
|
|
Artikel 16.7 första till fjärde stycket |
Artikel 28.3 första till fjärde stycket |
|
Artikel 68.3 |
|
|
|
|
Artikel 165b femte stycket |
|
|
Artikel 16.7 femte stycket |
Artikel 28.3 femte stycket |
|
Artikel 68.4 |
|
|
|
|
Artikel 16.3 |
|
|
|
|
|
Artikel 66 |
|
|
|
|
Artikel 16.5 c |
|
|
Artikel 16.8 |
Artikel 29 |
|
Artikel 70 |
|
|
|
|
Artikel 16.5 a |
|
|
Artikel 16.6 |
Artikel 28.2 |
|
Artikel 68.2 |
|
|
|
|
Artikel 16a.1 a |
|
|
Artikel 17.1 a |
Artikel 31.1 första stycket |
|
Artikel 72.1 a–72.1 c |
|
|
|
|
Artikel 16a.1 b |
|
|
Artikel 17.1 b |
Artikel 31.1 andra stycket |
|
Artikel 72.1 andra stycket |
|
|
|
|
Artikel 16a.2 |
|
|
Artikel 17.2 |
Artikel 31.2 |
|
Artikel 72.2 |
|
|
|
|
Artikel 20 |
|
|
Artikel 22 |
|
|
— |
|
|
|
|
Artikel 21 |
|
|
Artikel 23 |
Artikel 34.1-34.3 |
|
— |
|
|
|
|
Artikel 22 |
|
|
Artikel 24 |
Artikel 34.4 |
|
— |
|
|
|
|
Artikel 25 |
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
Artikel 28 |
|
|
Artikel 33 |
|
|
Artikel 180 |
|
|
|
|
Artikel 29 |
|
|
|
|
|
Artikel 181.1 och 179.3 |
|
|
|
|
Artikel 30.2 |
|
|
|
|
|
Artikel 181.2 |
|
|
|
|
Artikel 31 |
|
|
|
|
|
Artikel 183 |
|
|
|
|
Artikel 38 |
|
|
Artikel 44 |
|
|
Artikel 153 |
|
|
|
|
Artikel 39.2 och 39.3 |
|
|
Artikel 45 |
|
|
Artikel 154 |
|
|
|
|
Artikel 40.2 |
|
|
Artikel 46.1 |
|
|
Artikel 155.8 |
|
|
|
|
Artikel 40.3 |
|
|
Artikel 46.2 |
|
|
Artikel 155.1 |
|
|
|
|
Artikel 40.4, 40.6-40.8 och 40.10 |
|
|
Artikel 46.3, 46.5-46.7 och 46.9 |
|
|
Artikel 155.2, 155.4-155.6 och 155.9 |
|
|
|
|
Artikel 40.5 |
|
|
Artikel 46.4 |
|
|
Artikel 155.3 |
|
|
|
|
Artikel 40.9 |
|
|
Artikel 46.8 |
|
|
Artikel 155.7 |
|
|
|
|
Artikel 41 |
|
|
Artikel 47 |
|
|
Artikel 156 |
|
|
|
|
Artikel 42.2 |
|
|
Artikel 48 |
|
|
Artikel 160 |
|
|
|
|
Artikel 43.2 och 43.3 |
|
|
|
|
|
Artikel 184 |
|
|
|
|
Artikel 44.2 |
|
|
Artikel 49 |
|
|
Artikel 159 och bilaga V |
|
|
|
|
Artikel 45.2 |
|
|
|
|
|
Artikel 189 |
|
|
|
|
Artikel 46.2 första till tredje stycket |
|
|
Artikel 50.1 första och tredje stycket artikel 50.2 |
|
|
Artikel 157 |
|
|
|
|
Artiklarna 47-50 |
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
Artikel 51 |
|
|
Artikel 64 |
Artikel 56 |
|
— |
|
|
|
|
Artikel 51 sista strecksatsen |
|
|
|
|
Artikel 1.4 |
Artikel 58.8 |
|
|
|
|
Artikel 52 |
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
Artikel 54 |
|
|
|
|
|
Artikel 206 |
|
|
|
|
Artikel 55 |
|
|
|
|
|
Artikel 207 |
|
|
|
|
Artiklarna 24 och 26 |
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
Artiklarna 12.1, 19, 33, 37, 39.1 40.1, 42.1, 43.1, 44.1, 45.1, 46.1 |
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
Artikel 1 b |
|
|
|
|
Artikel 13.3 |
|
|
|
|
|
Artikel 1 c |
|
Artikel 1.1 s |
Artikel 2.1 c |
|
Artikel 13.4 |
|
|
|
|
|
Artikel 1 g |
|
|
|
|
Artikel 212.1 a |
|
|
|
|
|
Artikel 1 h |
|
|
|
|
Artikel 212.1 b |
|
|
|
|
|
Artikel 1 i |
|
|
Artikel 59.2 a i |
|
►C1 Artikel 212.1 f ◄ |
|
|
|
|
|
Artikel 1 j |
|
|
Artikel 59.2 a j |
|
►C1 Artikel 212.1 g ◄ |
|
|
|
|
|
Artikel 1 l |
|
|
Artikel 59.2 b |
|
Artikel 13.6 |
|
|
|
|
|
Artikel 2 |
|
|
Artikel 59.3 |
|
Artikel 214.1 |
|
|
|
|
|
Artikel 3 |
|
|
Artikel 59.3 |
|
Artikel 214.1 och 214.2 första och andra stycket |
|
|
|
|
|
Artikel 4 |
|
|
Artikel 59.3 |
|
Artikel 247.1 |
|
|
|
|
|
Artikel 5.1 |
|
|
Artikel 59.4 |
|
Artikel 246 |
|
|
|
|
|
Artikel 5.2 |
|
|
|
|
Artikel 254.1 |
|
|
|
|
|
Artikel 6 |
|
|
Artikel 59.5 |
|
Artiklarna 254.2, 255.1 och 255.2 |
|
|
|
|
|
Artikel 7 |
|
|
Artikel 59.5 |
|
Artiklarna 249.1, 252, 253 |
|
|
|
|
|
Artikel 8 |
|
|
Artikel 59.5 |
|
Artiklarna 245, 246, 258.1 |
|
|
|
|
|
Artikel 9 |
|
|
Artikel 59.6 |
|
Artiklarna 218, 219, 258.1 |
|
|
|
|
|
Artikel 10 |
|
|
Artikel 59.7 |
|
Artiklarna 218, 219, 258.1, 260-263 |
|
|
|
|
|
Artikel 10a |
|
|
Artikel 59.8 |
|
Artikel 264 |
|
|
|
|
|
Artikel 10b |
|
|
|
|
Artikel 257 |
|
|
|
|
|
Artikel 12 |
Artikel 32 |
Artikel 73 |
Artikel 65 |
Artikel 8.1 |
Artikel 311 |
|
|
|
|
|
Bilaga I |
|
|
Artikel 59.9 och bilaga II |
|
Artiklarna 213-215 och 218-246 |
|
|
|
|
|
Bilaga II |
|
|
Artikel 59.9 och bilaga II |
|
Artiklarna 215-217, 220-243 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 1.2 |
|
|
|
Artikel 267 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 2 b |
|
|
|
Artikel 268.1 b |
|
|
|
|
|
|
Artikel 2 c |
|
|
|
Artikel 268.1 c |
|
|
|
|
|
|
Artikel 2 d |
|
|
|
Artikel 268.1 d |
|
|
|
|
|
|
Artikel 2 f |
|
Artikel 2.1 h |
|
Artikel 13.9 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 2 g |
|
|
|
Artikel 268.1 a |
|
|
|
|
|
|
Artikel 2 i |
|
|
|
Artikel 268.1 e |
|
|
|
|
|
|
Artikel 2 j |
|
|
|
Artikel 268.1 f |
|
|
|
|
|
|
Artikel 2 k |
|
|
|
Artikel 268.1 g |
|
|
|
|
|
|
Artikel 3 |
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
Artikel 4 |
|
|
|
Artikel 269 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 5 |
|
|
|
Artikel 270 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 6 |
|
|
|
Artikel 271 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 7 |
|
|
|
Artikel 272 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 8 |
|
|
|
Artikel 273 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 9 |
|
|
|
Artikel 274 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 10 |
|
|
|
Artikel 275 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 11 |
|
|
|
Artikel 277 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 12 |
|
|
|
Artikel 278 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 13 |
|
|
|
Artikel 279 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 14 |
|
|
|
Artikel 280 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 15 |
|
|
|
Artikel 281 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 16 |
|
|
|
Artikel 282 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 17 |
|
|
|
Artikel 283 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 18 |
|
|
|
Artikel 284 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 19 |
|
|
|
Artikel 285 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 20 |
|
|
|
Artikel 286 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 21 |
|
|
|
Artikel 287 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 22 |
|
|
|
Artikel 288 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 23 |
|
|
|
Artikel 289 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 24 |
|
|
|
Artikel 290 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 25 |
|
|
|
Artikel 291 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 26 |
|
|
|
Artikel 292 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 27 |
|
|
|
Artikel 293 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 28 |
|
|
|
Artikel 294 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 29 |
|
|
|
Artikel 295 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 30.1 |
|
|
|
Artikel 268.2 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 30.2 |
|
|
|
Artikel 296 |
|
|
|
|
|
|
Bilaga |
|
|
|
Artikel 276 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1.1 d |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1.1 g |
|
|
Artikel 13.14 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1.1 q |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1.2 |
Artikel 2.3 |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2.1 |
|
|
Artikel 2.3 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 3.2, 3.3 och 3.8 |
|
|
Artikel 9 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 3.5 och 3.7 |
|
|
Artikel 10 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 3.6 |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 5.2 andra och tredje stycket |
|
|
Artikel 15.2 tredje stycket och 15.3 andra stycket |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 6.5 första och andra stycket |
|
|
Artikel 21.1 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 7 e |
|
|
Artikel 23.2 f |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8 |
Artikel 12 |
|
Artikel 24.1 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 12 |
|
|
Artikel 208 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 16.9 |
Artikel 30 |
|
Artikel 69 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 18.1–18.6 |
|
|
Artikel 73 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 18.7 |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 19.1 första stycket första strecksatsen |
|
|
Artikel 74.1 |
|
|
|
|
|
|
|
►C1 Artikel 19.1 första stycket, andra strecksatsen ◄ |
|
|
Artikel 74.3 andra stycket |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 19.1 andra stycket, 19.2 och 19.3 |
|
|
Artikel 74.4-74.7 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 21 |
|
|
Artikel 209 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 25 |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 26 |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 32 |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 34 |
|
|
Artikel 182 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 35 |
|
|
Artikel 186 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 36.1 |
|
|
Artikel 185.1 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 36.2 |
|
|
Artikel 185.4 första meningen |
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga III a |
|
|
Artikel 185.6 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 36.3 |
|
|
Artikel 185.7 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 41 |
|
|
Artikel 147 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 42.1-42.3 |
|
|
Artikel 148.1, 148.3 och 148.4 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 43 |
|
|
Artikel 149 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 45 |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 48 |
|
|
Artikel 160 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 49 |
|
|
Artikel 159 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 51.2 a-g |
|
|
Artikel 162.2 a-e, 160.2 g och h |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 51.3 och 51.4 |
|
|
Artikel 163 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 52.1 |
|
|
Artikel 169 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 55.1 och 55.2 |
|
|
Artikel 166.1 och 166.2 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 56 |
|
|
Artikel 167 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 59.1 och 59.2 |
Artikel 52.1 och 52.2 |
|
Artikel 177.1 och 177.2 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 59.3 och 59.6 |
Artikel 52.3 och 52.4 |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 60.1 |
|
|
Artikel 305.2 andra och tredje stycket |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 60.2 |
|
|
Artikel 305.3 |
|
|
|
Artikel 31 |
|
|
|
Artikel 61 |
|
|
Artikel 243 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 65 |
Artikel 55 |
|
Artikel 301.1 och 301.3 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 66 |
|
|
Artikel 308 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 67 |
Artikel 53 |
|
Artikel 297 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 68.1 |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 71 |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 72 |
|
|
Artikel 310 |
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga I |
|
|
Bilaga II |
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga III |
|
|
Artikel 185.2 a-c, 185.3 och 185.5 första stycket |
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga IV |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga V |
|
|
Bilaga VI |
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga VI |
|
|
Bilaga VII |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1.2 d |
|
Artikel 11 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2.1 a |
|
Artikel 13.7 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2.1 b |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2.1 h |
|
Artikel 13.9 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2.1 o |
|
Artikel 13.25 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2.1 p |
|
Artikel 13.26 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2.1 q |
|
Artikel 210.3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2.2 |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 4.2 |
|
Artikel 15.5 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 5.1 första och andra stycket |
|
Artikel 17.1 och 17.2, bilaga III C |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 9.1 |
|
Artikel 21.4 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 11.1 b |
|
Artikel 23.1 b |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 15.3 |
|
Artikel 32.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 21 |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 45 |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 46 |
|
Artikel 211.1 och 211.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 47 |
|
Artikel 158 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 48 |
|
Artikel 161 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 50 |
|
Artikel 175 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 51 |
|
Artikel 176 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 54.1 |
|
Artikel 298.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 61 |
|
Artikel 308 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 62 |
|
Artikel 12 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 63 |
|
Artikel 307 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artiklarna 57, 58, 59 och 60, bilaga II |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artiklarna 1.4, 2.4 och 4.6 |
Artikel 58.8 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.2 |
Artikel 312 |
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 354, 23.12.2016, s. 37).
( 2 ) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.
( 3 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).
( 4 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302, 17.11.2009, s. 1).
( 5 ) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.
( 6 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).
( 7 ) EGT L 375, 31.12.1985, s. 3.
( 8 ) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.
( 9 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och rådets och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).
( 10 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331, 15.12.2010, s. 1).
( 11 ) EGT L 126, 12.5.1984, s. 20.
( 12 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 347, 28.12.2017, s. 35).
( 13 ) EGT L 78, 26.3.1977, s. 17.
( 14 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.
( 15 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.
( 16 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.
( 17 ) Kommissionens beslut 2004/9/EG av den 5 november 2003 om att inrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén (EUT L 3, 7.1.2004, s. 34).
( 18 ) EGT L 294, 10.11.2001, s. 1.
( 19 ) Rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (EUT L 207, 18.8.2003, s. 1).