Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 ( 1 ) och ändrat i Luxemburg den 25 juni 2005 ( 2 ) (nedan kallat AVS–EG-avtalet),

med beaktande av rådets beslut 2001/822/EG av den 27 november 2001 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska gemenskapen (nedan kallat ULT-beslutet) ( 3 ), särskilt artikel 23 fjärde stycket,

med beaktande av AVS–EG-ministerrådets beslut nr 1/2006 av den 2 juni 2006 om fastställande av den fleråriga finansieringsramen för perioden 2008–2013 och om ändring av det reviderade AVS–EG-avtalet ( 4 ),

med beaktande av det interna avtalet mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om finansiering av gemenskapens bistånd inom den fleråriga finansieringsramen för perioden 2008–2013 i enlighet med AVS–EG-avtalet och om tilldelning av ekonomiskt stöd till de utomeuropeiska länder och territorier på vilka den fjärde delen av EG-fördraget är tillämplig ( 5 ) (nedan kallat det interna avtalet), särskilt artikel 10.2,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 617/2007 av den 14 maj 2007 om genomförande av tionde Europeiska utvecklingsfonden enligt AVS–EG-partnerskapsavtalet, ( 6 )

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av revisionsrättens yttrande ( 7 ),

med beaktande av Europeiska investeringsbankens yttrande, och

av följande skäl:

(1)

Närmare bestämmelser behöver fastställas för hur medlemsstaterna ska betala in sina bidrag till tionde Europeiska utvecklingsfonden (nedan kallad EUF), som inrättats genom det interna avtalet, samt för tilldelningen av ekonomiskt stöd till de utomeuropeiska länder och territorier på vilka den fjärde delen av EG-fördraget är tillämpligt (nedan kallade ULT).

(2)

Det bör fastställas regler för behandlingen av de saldon som återstår från de föregående europeiska utvecklingsfonderna, särskilt närmare villkor för överföringen av dessa belopp till tionde EUF och för hur de ska utnyttjas, samt vilka konsekvenser det får för medlemsstaternas bidrag i de fall beloppen frigörs.

(3)	Man bör fastställa villkor för hur revisionsrätten ska kunna utöva sina befogenheter vad gäller EUF:s verksamhet.

(4)	Villkor bör fastställas för Europeiska investeringsbankens (nedan kallad EIB) förvaltning av EUF-medel.

(5)	Bestämmelserna för revisionsrättens kontroll av de medel som förvaltas av EUF bör bringas i överensstämmelse med det trepartsavtal som ingåtts mellan revisionsrätten, EIB och kommissionen i enlighet med artikel 248.4 i fördraget.

(6)	Det bör säkerställas att de åtgärder som finansieras inom ramen för AVS–EG-avtalet genomförs korrekt, utan onödiga dröjsmål och på ett effektivt sätt, samt att förvaltningsförfarandena är öppna och lätta att tillämpa så att arbetsuppgifter och ansvar kan decentraliseras till aktörerna på platsen.

(7)	Parterna i AVS–EG-avtalet har bekräftat sina åtaganden när det gäller de sociala och etiska klausulerna, fastställda i relevanta ILO-konventioner.

(8)	Det bör införas detaljerade bestämmelser för hur den delegerade utanordnaren, i samarbete med den nationella utanordnaren, ska utforma lämpliga rutiner för genomförandet av transaktionerna.

(9)

För effektivitetens och enkelhetens skull bör man vid utformningen av denna förordning ta största möjliga hänsyn till bestämmelserna i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget ( 8 ), som är en central beståndsdel i den interna, administrativa reformen inom kommissionen. Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget ( 9 ) bör också tillämpas i vissa fall.

(10)

Alla förändringar som införs i förhållande till budgetförordningen av den 27 mars 2003 för den nionde Europeiska utvecklingsfonden ( 10 ) bör bidra till att uppnå målen för kommissionens reformer, säkra att kraven på en sund ekonomisk förvaltning fortsätter vara uppfyllda eller uppfylls bättre än tidigare, stärka skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen mot bedrägerier och annan illegal verksamhet och öka de finansiella transaktionernas laglighet och korrekthet.

(11)

Vissa av ändringarna i förhållande till budgetförordningen för nionde Europeiska utvecklingsfonden är nödvändiga mot bakgrund av den praktiska erfarenheten, i syfte att underlätta arbetet med att förvalta EUF:s medel och därmed uppfylla de underliggande politiska målen, samt för att justera vissa procedur- och dokumentationskrav. Framför allt måste insynen stärkas genom att information lämnas om mottagarna av gemenskapens medel.

(12)	Principen om sund ekonomisk förvaltning bör antas omfatta en effektiv och ändamålsenlig intern kontroll av förvaltningen av EUF:s medel.

(13)	Medlemsstaterna bör få möjlighet att ge frivilliga finansiella bidrag till EUF för att kunna bidra till att uppnå målen i AVS–EG-partnerskapsavtalet utöver medfinansieringsarrangemangen så som anges i förordning (EG) nr 617/2007.

(14)	Principen om specificering bör tillämpas på EUF.

(15)

I fråga om förvaltningsformerna för EUF:s medel bör de regler för central, decentraliserad och gemensam förvaltning som anges i budgetförordningen för nionde EUF omdisponeras för ökad tydlighet, samtidigt som vissa enskilda villkor också bör förtydligas. Man bör särskilt förenkla kraven i samband med gemensam förvaltning, reglerna för delegering av uppgifter samt kriterierna för att anlita nationella offentligrättsliga organ, på så sätt att dessa förfaranden underlättas och anpassas efter de ökande operativa behoven.

(16)

Förbudet mot att delegera genomförandeuppgifter till privaträttsliga organ bör modifieras när det gäller central förvaltning, eftersom denna regel har visat sig vara onödigt strikt. Kommissionen bör ges möjlighet att anförtro uppgiften att handlägga ersättningar av konferensdeltagares kostnader till resebyråer och konferensarrangörer, förutsatt att man försäkrar sig om att det privata företaget inte ges utrymme för skönsmässiga bedömningar.

(17)

Man bör förtydliga räkenskapsförarens ansvar när det gäller att bestyrka räkenskaperna på grundval av den finansiella information som kommer in från utanordnarna. Räkenskapsföraren bör därför få befogenhet att kontrollera den information som mottagits från den delegerade utanordnaren och att införa reservationer, om så är nödvändigt.

(18)	Man bör förtydliga villkoren och begränsningarna för det ekonomiska ansvar som vilar på aktörerna i budgetförvaltningen och de övriga personer som är inblandade i genomförandet av EUF:s budget.

(19)	Reglerna för inkassering av fordringar bör klargöras och förstärkas för att bättre skydda gemenskapernas ekonomiska intressen. I synnerhet bör villkoren för dröjsmålsränta fastställas för de fall där EUF:s fordringar betalas in för sent.

(20)

En preskriptionstid för fordringar bör fastställas. Till skillnad från många medlemsstater omfattas gemenskapen inte av någon preskriptionstid för hur länge en finansiell fordran är giltig. Inte heller omfattas gemenskapens fordringar på tredje man av någon sådan preskriptionstid. En sådan bestämmelse om preskriptionstid bör införas med hänsyn till principen om sund ekonomisk förvaltning.

(21)

Reglerna om uteslutning från deltagande i upphandlingsförfaranden bör klargöras, i enlighet med den allmänna budgetförordningen och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster ( 11 ). Det bör göras en klar åtskillnad mellan obligatorisk uteslutning och uteslutning på grundval av en administrativ påföljd. För att främja den rättsliga säkerheten och proportionaliteten bör det dessutom fastställas en maximal uteslutningsperiod. Ett undantag från reglerna om uteslutning bör kunna beviljas för inköp av varor på särskilt gynnsamma villkor, antingen hos en varuleverantör som slutgiltigt avslutar sin affärsverksamhet eller hos en god man eller en likvidator vid insolvensförfarande, offentligt ackord eller förfarande av liknande slag som finns i nationell lagstiftning.

(22)	Det bör inom ramen för EUF vara möjligt att använda den centrala databasen över anbudssökande och anbudsgivare som befinner sig i någon av de situationer som leder till uteslutning i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002.

(23)

I fråga om bidrag bör vissa förtydliganden införas i artikel 103, i synnerhet vad gäller tillämpningsområde. För att förenkla och förbättra förvaltningen av bidrag bör det införas regler om att bidrag får beviljas antingen genom ett beslut av institutionen eller genom en skriftlig överenskommelse med bidragsmottagaren, samt att de – utöver det traditionella förfarandet med ersättning av faktiska kostnader – även får beviljas genom enhetsbelopp eller till schablonsats. Slutligen bör kraven på kontroller och säkerheter bringas i proportion till de faktiska ekonomiska riskerna.

(24)

Bestämmelsen att bidrag ska beviljas på grundval av ansökningsomgångar har visat sig väl motiverad. Erfarenheten har emellertid visat att den planerade åtgärdens natur i vissa fall inte ger något val i fråga om urvalet av bidragsmottagare. Sådana undantag bör därför uttryckligen nämnas i förordningen.

(25)	I fråga om bidrag för löpande kostnader har regeln att en överenskommelse om bidrag inte får undertecknas om fyra månader av mottagarens räkenskapsår redan har förlöpt visat sig vara onödigt strikt. Tidsfristen bör därför utökas till sex månader.

(26)	Eftersom bidrag även fortsättningsvis bör beviljas på grundval av både urvals- och tilldelningskriterier, finns det ingen anledning till att dessa kriterier alltid måste bedömas av en kommitté. Det bör ges utrymme för mer flexibla metoder för bedömningen av urvalskriterierna.

(27)	För tydlighetens skull bör man förenkla regeln om de upphandlingsnormer som bidragsmottagarna måste tilllämpa. Det fall där genomförandet av en åtgärd kräver ekonomiska bidrag till tredje man bör också anges uttryckligen i förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

I denna förordning fastställs bestämmelserna för det finansiella genomförandet av Europeiska utvecklingsfondens (EUF) medel, samt för redovisning och revision av fondens räkenskaper.

1. Såvida inget annat anges ska direkta hänvisningar i denna förordning till bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ( 12 ) anses omfatta även hänvisningar till motsvarande bestämmelser i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 ( 13 ).

2. Hänvisningar i denna förordning till tillämpliga bestämmelser i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska inte anses omfatta bestämmelser om förfaranden som inte är relevanta för EUF, särskilt inte bestämmelser som gäller befogenhet att anta delegerade akter.

3. Interna hänvisningar i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 eller i den delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012 ska inte innebära att de bestämmelser som det indirekt hänvisas till är tillämpliga för EUF.

4. Termer som används i denna förordning ska ha samma innebörd som de som används i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, med undantag för definitionerna enligt i artikel 2 a–e i den förordningen.

I den här förordningen ska dock följande termer i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 definieras enligt följande:

5. Tolkningen av denna förordning ska göras i syfte att bevara samstämmigheten med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 såvida inte en sådan tolkning är oförenlig med EUF:s specifika karaktär enligt AVS–EU-partnerskapsavtalet, det interna avtalet för tionde EUF, ULT-beslutet eller genomförandeförordningen.

Såvida inget annat anges ska rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 ( 16 ) gälla för de tidsfrister som fastställs genom den här förordningen.

Denna förordning ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG ( 17 ) eller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 ( 18 ).

Artikel 29 i den delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012 om information om överföring av personuppgifter för revisionsändamål ska tillämpas.

Inkomster ska uppbäras och utgifter betalas ut endast om de finns specificerade i en budgetpost för EUF.

Artikel 8.2 och 8.3 samt första stycket i artikel 8.4 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska tillämpas.

Artikel 19 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om användningen av euro ska tillämpas efter nödvändiga ändringar.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9 i den här förordningen ska de totala inkomsterna täcka de totala beräknade utbetalningarna.

Alla inkomster och utgifter ska tas upp som bruttobelopp i budgeten utan att justeras mot varandra, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 vad avser regler för avdrag och för växelkursskillnader vilken ska vara tillämplig.

De inkomster som avses i artikel 9.2 c i den här förordningen ska dock automatiskt minska de utbetalningar som görs för det åtagande de härrör från.

1. Inkomster avsatta för särskilda ändamål ska användas för att finansiera särskilda utgiftsposter.

3. De inkomster avsatta för särskilda ändamål som avses i punkt 2 a och 2 b ska finansiera sådana utgiftsposter som fastställs av givaren, förutsatt att kommissionen godkänner dem.

De inkomster avsatta för särskilda ändamål som avses i punkt 2 e och 2 f ska användas för finansiering av utgiftsposter liknande dem som de härrör från.

4. Artikel 184.3 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska tillämpas efter nödvändiga ändringar.

5. Artikel 22.1 och 22.2 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om donationer ska gälla för de inkomster avsatta för särskilda ändamål som avses i punkt 2 b i den här artikeln. Med beaktande av artikel 22.2 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska mottagandet av en donation godkännas av rådet.

6. Medel i EUF som motsvarar inkomster avsatta för särskilda ändamål ska automatiskt bli tillgängliga när kommissionen har mottagit den inkomsten. Beräkningar av fordringar ska dock leda till att medel ur EUF frigörs om sådana inkomster som avsatts för särskilda ändamål enligt punkt 2 a anges i euro i avtalet med medlemsstaten; betalningar kan inte avräknas mot denna inkomst förrän den har tagits emot.

Medel ur EUF ska avsättas för särskilda ändamål per AVS-stater eller ULT och i enlighet med de viktigaste samarbetsinstrumenten.

Instrument för AVS-staterna fastställs i finansprotokollet fogat till AVS–EU-partnerskapsavtalet. Avsättning av medel (vägledande fördelningar) ska också bygga på bestämmelserna i det interna avtalet för tionde EUF och i genomförandeförordningen. Hänsyn ska tas till medel som avsatts för stödutgifter i samband med programplanering och genomförande enligt artikel 6 i det interna avtalet för tionde EUF.

Instrument för ULT fastställs i del IV i ULT-beslutet med tillhörande bilaga II. Vid avsättningen av dessa medel ska hänsyn också tas till den icke fördelade reserven enligt artikel 3.3 i denna bilaga samt medel för utbildningsstöd eller tekniskt bistånd enligt artikel 1.1 c i samma bilaga.

1. Artikel 30.1 och 30.2 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet ska tillämpas. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 a i den här artikeln ska artikel 18 i den delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012 inte tillämpas

2. Specifika, mätbara, uppnåbara, relevanta och tidsbundna mål ska fastställas. Förverkligandet av dessa mål ska kontrolleras genom resultatindikatorer.

3. För att förbättra beslutsfattandet, särskilt för att kunna motivera och specificera syftet med de bidrag medlemsstaterna ska betala i enlighet med artikel 21 i den här förordningen, ska följande utvärderingar göras:

4. De finansieringstyper som anges i avdelning VIII i den här förordningen och de genomförandemetoder som avses i artikel 17 i den här förordningen ska väljas på grundval av deras möjlighet att uppnå de specifika målen för åtgärderna och deras möjlighet att åstadkomma resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, administrativ belastning och förväntad risk för bristande efterlevnad. Vad gäller bidrag ska även användningen av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader övervägas.

1. EUF ska genomföras och bokföringen redovisas enligt principen om öppenhet.

2. Den årsplan över åtaganden, betalningar och infordran av bidrag enligt artikel 7 i det interna avtalet för tionde EUF ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i den här förordningen ska artikel 35.2 första stycket och artikel 35.3 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om offentliggörande av information om mottagare samt annan information tillämpas. Vid tillämpningen av andra stycket i artikel 21.2 i den delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012 ska begreppet ”belägenhet” i tillämpliga fall avse motsvarigheten till regionen på Nuts 2-nivå om mottagaren är en fysisk person.

4. Åtgärder som finansieras via EUF kan genomföras med parallell eller gemensam samfinansiering.

Vid parallell samfinansiering ska en åtgärd delas upp i ett antal tydligt definierbara komponenter som var och en finansieras av de olika partnerna bakom samfinansieringen, så att det alltid går att fastställa för vilket ändamål medlen har använts.

Vid gemensam samfinansiering ska den totala kostnaden för en åtgärd fördelas mellan de partner som svarar för finansieringen och medlen ska läggas samman, så att det inte går att fastställa varifrån medlen för en viss verksamhet inom ramen för åtgärden kommer. I sådana fall ska offentliggörandet i efterhand av bidrag och upphandlingsavtal enligt kraven i artikel 35.2 första stycket och artikel 35.3 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 följa de eventuella bestämmelserna för den utvalda enheten.

5. När kommissionen tillhandahåller ekonomiskt stöd ska den i förekommande fall vidta nödvändiga åtgärder för att trygga synligheten för unionens ekonomiska stöd. Detta ska omfatta åtgärder som innebär att det införs synlighetskrav för mottagare av medel från unionen, förutom i vissa motiverade fall. Kommissionen ska ansvara för övervakningen av mottagarnas efterlevnad av dessa krav

EUF:s medel ska utgöras av det tak som avses i artikel 1 i beslut 2013/759/EU samt av övriga inkomster som avsatts för särskilda ändamål enligt artikel 9 i den här förordningen.

De av EUF:s medel som förvaltas av EIB ska också utgöras av investeringsanslagets medel förvaltade som en fond som automatiskt förnyas.

EUF:s inkomster och utgifter ska delas upp efter typ eller planerat användningsområde.

1. Kommissionen ska ansvara för unionens åtaganden enligt artikel 57 AVS–EU-partnerskapsavtalet och i ULT-beslutet. Kommissionen ska för detta ändamål verkställa EUF:s inkomster och utgifter i enlighet med bestämmelserna i denna del och i del III i den här förordningen på eget ansvar och inom gränserna för EUF:s medel.

2. Medlemsstaterna ska samarbeta med kommissionen så att EUF-medlen utnyttjas i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning.

2. I enlighet med punkterna 3–5 i den här artikeln ska de bestämmelser om metoder för genomförandet som anges i del I avdelning IV kapitel 2 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 samt artiklarna 188 och 193 i denna förordning tillämpas. Artiklarna 58.1 b och 59 i den förordningen beträffande delad förvaltning med medlemsstaterna ska dock inte tillämpas.

3. De enheter som anförtros uppgifter ska se till att de följer unionens utrikespolitiska riktlinjer och får anförtro uppgifter som ingår i budgetgenomförandet till andra enheter på samma villkor som gäller för kommissionen. De ska varje år fullfölja sina skyldigheter i enlighet med artikel 60.5 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. Revisionsutlåtandet ska läggas fram inom en månad från det att rapport och förvaltningsförklaringar färdigställts och ska beaktas när kommissionen bedömer uppgifterna.

Internationella organisationer som avses i artikel 58.1 c ii i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och organ i medlemsstaterna som avses i artikel 58.1 c v och vi i den förordningen som har anförtrotts uppgifter av kommissionen får även anförtro budgetgenomförandeuppgifter åt icke-vinstdrivande organisationer som har adekvat driftskapacitet och finansiell kapacitet, enligt villkor som motsvarar dem som gäller för kommissionen.

AVS-stater och ULT kan också delegera uppgifter som ingår i budgetgenomförandet till sina avdelningar och, på grundval av tjänstekontrakt, till organ som omfattas av civilrättslig lagstiftning. För att undvika intressekonflikter ska de organen väljas genom öppna, proportionerliga och icke-diskriminerande förfaranden med god insyn. Villkoren för tjänstekontraktet ska anges i finansieringsavtalet.

4. Om EUF genomförs genom indirekt förvaltning med AVS-stater eller ULT och utan att det påverkar AVS-staternas eller ULT:s ansvarsområden i egenskap av upphandlande myndigheter

Finansieringsavtalet ska för detta ändamål innehålla bestämmelser om samarbetet mellan kommissionen och AVS-staten eller ULT.

5. Unionens ekonomiska stöd kan lämnas genom bidrag till internationella, regionala eller nationella fonder, till exempel sådana som inrättats eller förvaltas av EIB, medlemsstater eller partnerländer och partnerregioner eller internationella organisationer för att öka möjligheterna till gemensam finansiering från flera givare, eller till fonder som inrättas av en eller flera givare för gemensamt genomförande av projekt.

Det ska i förekommande fall förordas att unionens finansiella institutioner ges ömsesidig tillgång till finansieringsinstrument som inrättas av andra organisationer.

1. Kommissionen ska ge de finansiella aktörerna de medel som krävs för att de ska kunna genomföra sina uppgifter och stadgar som i detalj beskriver deras uppgifter, rättigheter och skyldigheter.

2. Artikel 64 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om åtskillnad mellan funktioner ska tillämpas.

3. Del I avdelning IV kapitel 4 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella aktörers ansvar ska tillämpas efter nödvändiga ändringar.

1. Artiklarna 65, 66 och 67 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om utanordnaren, dennes befogenheter och skyldigheter respektive befogenheter och skyldigheter för cheferna vid unionens delegationer, ska tillämpas.

Den årliga verksamhetsrapport som avses i artikel 66.9 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska i en bilaga ha tabeller uppdelade på anslagsposter, länder, territorier, regioner och underregioner, som visar de totala beloppen för åtaganden, avsatta medel och gjorda betalningar under budgetåret samt ackumulerade belopp sedan igångsättandet av respektive EUF.

2. Om ansvarig utanordnare vid kommissionen får kännedom om problem vid genomförandet av förvaltningen av EUF:s medel ska han eller hon i samarbete med utsedd nationell, regional, AVS-intern eller territoriell utanordnare, ta de kontakter som krävs för att avhjälpa situationen och vidta de åtgärder som krävs. Om den nationella, regionala, AVS-interna eller territoriella utanordnaren inte genomför eller inte kan genomföra de uppgifter som åligger honom eller henne enligt AVS–EU-partnerskapsavtalet eller ULT-beslutet får kommissionens ansvariga utanordnare tillfälligt ta över dennes eller dennas funktion och agera i vederbörandes namn; kommissionen kan i sådana fall få ekonomisk ersättning för extra administrativ arbetsbelastning från de medel som anslagits till den berörda AVS-staten eller ULT.

2. Artikel 68, med undantag för andra stycket punkt 1, och artikel 69 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om räkenskapsförarens befogenheter och ansvar respektive befogenheter som denne får delegera, ska tillämpas. Artiklarna 54 och 57.3 och artikel 58.5 andra stycket samt artikel 58.6 i den delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012 ska inte tillämpas.

1. I enlighet med artikel 7 i det interna avtalet för tionde EUF ska taket för det årliga bidragsbeloppet för året n + 2 och det årliga bidragsbeloppet för året n + 1, samt betalningen av det i tre delbetalningar, fastställas i enlighet med det förfarande som anges i punkterna 2–7 i den här artikeln.

De delbetalningar som medlemsstaterna ska betala ska stå i proportion till samma medlemsstats bidrag till EUF i enlighet med artikel 1.2 i det interna avtalet för tionde EUF.

2. Kommissionen ska senast den 15 oktober år n lägga fram ett förslag som fastställer:

Medlemsstaterna ska betala första delbetalningen av bidraget för år n + 1 senast den 21 januari under år n + 1.

3. Kommissionen ska senast den 15 juni år n + 1 lägga fram ett förslag som fastställer:

Rådet ska fatta beslut om förslaget senast 21 kalenderdagar efter det att kommissionen lagt fram sitt förslag.

Medlemsstaterna ska betala den andra delbetalningen senast 21 kalenderdagar efter det att rådet antagit beslutet.

4. Med beaktande av EIB:s prognoser för förvaltning och åtgärder inom investeringsanslaget, inklusive de räntesubventioner som ges av EIB, ska kommissionen senast den 15 juni år n + 1 fastställa och till rådet överlämna en plan över vilka åtaganden, betalningar och infordringar av årliga bidragsbelopp som har gjorts år n och som ska göras åren n + 1 och n + 2. Kommissionen ska tillhandahålla medlemsstaternas årliga bidragsbelopp samt det belopp som återstår att betala av EUF, där åtskillnad ska göras mellan EIB:s och kommissionens andelar. Beloppen för åren n + 1 och n + 2 ska grunda sig på förmågan att faktiskt kunna tillhandahålla de föreslagna medlen, samtidigt som man försöker undvika stora variationer mellan de olika åren och stora saldon i slutet av åren.

5. Kommissionen ska senast den 10 oktober år n + 1 lägga fram ett förslag som fastställer:

Rådet ska fatta beslut om förslaget senast 21 kalenderdagar efter det att kommissionen lagt fram sitt förslag.

Medlemsstaterna ska betala den tredje delbetalningen senast 21 kalenderdagar efter det att rådet antagit beslutet.

6. Summan delbetalningar för ett givet år får inte överstiga det årliga bidragsbelopp som fastställts för det året. Det årliga bidragsbeloppet får inte överstiga det tak som fastställts för det året. Taket får inte överskridas annat än i enlighet med artikel 7.4 i det interna avtalet för tionde EUF. Förslag om att eventuellt höja taket ska ingå i de förslag som avses i punkterna 2, 3 och 5 i den här artikeln.

7. I taket för det årliga bidragsbelopp som varje medlemsstat ska betala för år n + 2, det årliga bidragsbeloppet för år n+1 samt delbetalningarna av bidrag ska följande specificeras:

1. Infordran av bidrag ska i första hand gälla belopp som fastställts för tidigare Europeiska utvecklingsfonder.

3. Varje medlemsstat ska kreditera det bidrag som avses i artikel 21.7 a till ett särskilt konto, ”Europeiska kommissionen – Europeiska utvecklingsfonden” som öppnas i den berörda medlemsstatens centralbank eller i ett finansinstitut som medlemsstaten har utsett. Bidraget ska stå kvar på detta särskilda konto tills betalningen ska göras. Kommissionen ska sträva efter att uttagen från de särskilda kontona görs så att tillgångarna på kontona fördelas enligt den fördelningsnyckel som anges i artikel 1.2 a i det interna avtalet för tionde EUF.

Varje medlemsstat ska i enlighet med artikel 53.1 kreditera det bidrag som avses i artikel 21.7 b i denna förordning.

1. När de tidsfrister som anges i artikel 21.2, 21.3 och 21.5 har löpt ut ska den berörda medlemsstaten vara skyldig att betala ränta enligt följande villkor:

2. Räntan för det bidrag som avses i artikel 21.7 a ska krediteras ett av de konton som avses i artikel 1.6 i det interna avtalet för tionde EUF.

Räntan för det belopp som avses i artikel 21.7 b ska krediteras investeringsanslaget i enlighet med artikel 53.1.

När det finansprotokoll, som är fogat till AVS–EU-partnerskapsavtalet, löper ut ska den del av de bidrag som medlemsstaterna i enlighet med artikel 21 i den här förordningen fortfarande är skyldiga i förekommande fall infordras av kommissionen och EIB enligt de villkor som fastställs i den här förordningen.

1. Artiklarna 77–79, artikel 80.1 och 80.2 samt artiklarna 81–82 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om beräkningen av fordringar, fastställande av fordringar, godkännande och regler för inkassering, preskriptionstid och nationella förvaltningars handläggning av unionens fordringar ska tillämpas. Inkassering kan ske genom beslut av kommissionen som verkställs i enlighet med artikel 299 i fördraget.

2. Med beaktande av artiklarna 77.3 och 78.2 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska hänvisningen till egna medel tolkas som hänvisning till medlemsstaternas bidrag enligt definitionen i artikel 21 i den här förordningen.

3. Artikel 83.2 i den delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012 ska gälla för inkasseringar som anges i euro. Den ska också gälla vid inkasseringar i lokal valuta då dock den växelkurs som centralbanken i det land som utfärdar valutan anger den första kalenderdagen i den månad inkassobeslutet fastställs ska användas.

4. Med beaktande av artikel 84.3 i den delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012 ska en separat förteckning över fordringar för EUF utarbetas och ingå i den rapport som avses i artikel 44.2 i den här förordningen.

5. Artiklarna 85 och 90 i den delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012 ska inte tillämpas.

Innan några utgiftsåtaganden görs ska kommissionen fatta ett finansieringsbeslut.

Artikel 84 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska tillämpas med undantag för punkt 2.

1. Artikel 85, med undantag för 85.3 c, samt artiklarna 86, 87, 185, 189.1 och 198.2 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om åtaganden och genomförande av externa åtgärder ska tillämpas. Artiklarna 95.2, 97.1 a och 97.1 e samt artikel 98 i den delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012 ska inte tillämpas.

2. Vid tillämpningen av artikel 189.2 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 kan perioden för ingående av enskilda avtal och bidragsöverenskommelser om genomförandet av åtgärden förlängas till över tre år efter det att finansieringsavtalet har ingåtts om AVS-staterna och ULT anförtror budgetgenomförandeuppgifter i enlighet med artikel 17.3 i den här förordningen.

3. Om EUF:s medel utnyttjas genom indirekt förvaltning med AVS-stater eller ULT kan ansvarig utanordnare efter godkända motiveringar förlänga den tvåårsperiod som avses i tredje stycket artikel 86.5 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och den treårsperiod som avses i andra stycket artikel 189.2 i samma förordning.

4. Vid utgången av den förlängda period som avses i punkt 3 i denna artikel eller de perioder som avses i artikel 86.5 tredje stycket och artikel 189.2 andra stycket i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska den outnyttjade delen i förekommande fall frigöras.

5. Om åtgärder vidtas enligt artiklarna 96 och 97 i AVS–EU-partnerskapsavtalet kan löptiden för de förlängda perioder som avses i punkt 3 i denna artikel, artikel 86.5 tredje stycket och artikel 189.2 andra stycket i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 avbrytas.

6. Vid tillämpningen av artikel 87.1 c och 87.2 b i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska efterlevnad och korrekthet bedömas mot bakgrund av relevanta bestämmelser, framför allt fördragen, AVS–EU-partnerskapsavtalet, ULT-beslutet, det interna avtalet för tionde EUF, den här förordningen och samtliga rättsakter som antas för genomförandet av dessa bestämmelser.

7. Alla rättsliga åtaganden ska uttryckligen ge kommissionen och revisionsrätten befogenhet att kontrollera och revidera och Olaf befogenhet att genomföra utredningar på grundval av handlingar och besök på platsen av samtliga mottagare, kontraktsparter och underleverantörer som har fått medel via EUF.

Artiklarna 88, 89 och 90, förutom artikel 90.4 andra stycket, artiklarna 91 och 184.4 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska tillämpas.

1. Artikel 92.2 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska tillämpas beträffande betalningar som görs av kommissionen.

2. Om EUF:s medel utnyttjas genom indirekt förvaltning med AVS-stater eller ULT ska kommissionen göra utbetalningar för deras räkning och den tidsfrist som avses i artikel 92.1 b i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska gälla för samtliga betalningar som inte omfattas av led a i samma punkt. Finansieringsavtalet ska innehålla nödvändiga bestämmelser för att garantera samarbete i god tid från den upphandlande myndighetens sida.

3. Krav i samband med försenade betalningar som kommissionen ansvarar för ska belasta det eller de konton som avses i artikel 1.6 i det interna avtalet för tionde EUF.

Kommissionens internrevisor ska vara internrevisor för EUF. Artiklarna 99 och 100 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska tillämpas.

Artiklarna 93, 94 och 95 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om elektronisk handläggning av transaktioner och handlingar ska tillämpas på EUF efter nödvändiga ändringar.

Den centrala databas över uteslutna som inrättas i enlighet med artikel 108.1 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 med uppgifter om anbudssökande och anbudsgivare samt sökande och mottagare som befinner sig i en av de situationer som anges i artiklarna 106, 109.1 första stycket led b samt 109.2 a i samma förordning ska användas för genomförandet av EUF.

Artikel 108.2 och 108.5 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och artiklarna 142 och 144 i den delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012 om användningen av central databas över uteslutna och tillgången till den ska tillämpas efter nödvändiga ändringar.

Med beaktande av artikel 108.2 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska unionens ekonomiska intressen omfatta genomförandet av EUF.

Detaljerade arrangemang kan avtalas mellan Europeiska utrikestjänsten och kommissionens enheter för att underlätta för unionens delegationer att genomföra de medel som avsätts för stödutgifter i samband med EUF enligt artikel 6 i det interna avtalet för tionde EUF.

1. I syfte att ge ekonomiskt stöd enligt denna avdelning kan samarbetet mellan unionen, AVS-staterna och ULT bland annat bedrivas i följande form:

2. Utöver de finansieringstyper som avses i artiklarna 36–42 kan ekonomiskt stöd också ges på följande sätt:

3. Ekonomiskt stöd kan också lämnas genom bidrag till internationella, regionala eller nationella fonder, till exempel sådana som inrättats eller förvaltas av EIB, medlemsstater, AVS-stater, ULT och regioner eller av internationella organisationer för att öka möjligheterna till gemensam finansiering från flera givare, eller till fonder som inrättas av en eller flera givare för gemensamt genomförande av projekt.

Ömsesidig tillgång av unionens finansiella institutioner till finansieringsinstrument som inrättas av andra organisationer ska i förekommande fall främjas.

4. Vid genomförandet av stöd till omvandling och reformer i AVS-stater och ULT ska unionen utnyttja och sprida erfarenheter som gjorts i medlemsstaterna.

1. Artikel 101 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om definitionen av offentligt kontrakt ska tillämpas.

3. Beträffande upphandlingskontrakt som de upphandlande myndigheter som avses i punkt 2 tilldelar, eller som tilldelas för deras räkning, ska bestämmelserna i del I avdelning V kapitel 1 och del II avdelning IV kapitel 3 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 tillämpas med följande undantag:

Artikel 124.2 i den delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012 ska gälla för byggnadsavtal.

Första stycket i denna punkt ska inte tillämpas på de upphandlande myndigheter som avses i punkt 2 b i den här artikeln om kommissionen, efter de kontroller som anges i artikel 61 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, har godkänt att de tillämpar sina egna upphandlingsförfaranden.

4. Vid upphandlingskontrakt som kommissionen tilldelar för sin egen räkning liksom vid genomförandeåtgärder i samband med bistånd för krishantering, civilskydd och humanitära stödinsatser ska bestämmelserna i del I avdelning V i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 tillämpas.

5. Om de förfaranden som anges i punkt 3 ovan inte kan följas ska inte utgifterna för de aktuella insatserna vara berättigade till stöd från EUF.

6. De upphandlingsförfaranden som avses i punkt 3 ska fastställas i finansieringsavtalet.

7. Vad gäller artikel 263.1 a i den delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012 ska följande gälla:

1. Om inte annat följer av punkterna 2 och 3 i denna artikel ska del I avdelning VI och artikel 192 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 tillämpas.

2. Bidrag är direkta ekonomiska stöd som ges i form av donationer från EUF för att finansiera något av följande:

Bidrag i den bemärkelse som avses i led a kan tilldelas ett sådant organ som anges i artikel 208.1 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

3. I samarbetet med intressenter i AVS-stater och ULT ska kommissionen ta hänsyn till deras särdrag, inklusive behov och sammanhang, när den fastställer villkoren för finansiering, typ av bidrag, villkor för tilldelning och administrativa bestämmelser för förvaltningen av bidrag i syfte att nå ut till och på bästa sätt tillmötesgå bredast möjliga urval av intressenter i AVS-stater och ULT samt effektivast möjliga uppnående av målen i AVS–EU-partnerskapsavtalet eller ULT-beslutet. Särskilda arrangemang ska uppmuntras, till exempel partnerskapsavtal, ekonomiskt stöd till tredje part, direkta anslag eller meddelanden om ansökningsomgångar med begränsat stödberättigande eller enhetsbelopp.

4. Följande ska inte utgöra bidrag i samband med tillämpningen av denna förordning:

5. Artiklarna 175 och 177 i den delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012 ska inte tillämpas.

Del I avdelning VII i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska tillämpas med undantag för artikel 138.2 andra stycket.

Unionens allmänna eller sektors uppdelade budgetstöd bygger på ömsesidig ansvarsskyldighet och gemensamma åtaganden att följa universella värderingar och syftar till att stärka kontraktsbaserade partnerskap mellan unionen och AVS-stater eller ULT för att främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, stödja hållbar och integrerande ekonomisk tillväxt och utplåna fattigdom.

Alla beslut om att bevilja budgetstöd ska bygga på politiska beslut om budgetstöd på unionsnivå, tydliga behörighetskriterier och noggrann bedömning av risker och fördelar.

En central faktor bakom ett sådant beslut ska vara bedömningen av AVS-staternas och ULT:s engagemang för samt resultat och framgångar i fråga om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. Budgetstödet ska vara differentierat för att bättre motsvara det politiska, ekonomiska och sociala läget i AVS-stater och ULT, samtidigt som instabila situationer kan beaktas.

Vid beviljandet av budgetstöd ska kommissionen tydligt definiera och övervaka villkoren och också stödja utvecklingen av parlamentarisk kontroll- och revisionskapacitet samt ökad öppenhet och allmän tillgång till information.

Budgetstöd betalas ut på villkor att tillfredsställande framsteg har gjorts för att nå de mål som AVS-staterna och ULT enats om.

När budgetstöd ges till ULT ska hänsyn tas till deras institutionella kontakter med berörda medlemsstater.

Finansieringsinstrument kan fastställas i de finansieringsbeslut som avses i artikel 26. De ska i möjligaste mån ligga under EIB:s ledning, under ett multilateralt europeiskt finansinstitut, till exempel EBRD (Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling), eller ett bilateralt europeiskt finansinstitut som bilaterala utvecklingsbanker, eventuellt sammanförda med ytterligare bidrag från andra källor.

Kommissionen får genomföra finansieringsinstrument genom direkt förvaltning, eller genom indirekt förvaltning genom att anförtro uppgifter till enheter i enlighet med artikel 58.1 c ii, iii, v och vi i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. Dessa enheter ska uppfylla kraven i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och följa unionens mål, normer och politiska beslut samt använda bästa praxis i fråga om användningen och redovisningen av unionens medel.

Enheter som uppfyller kriterierna i artikel 60.2 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska anses uppfylla de urvalskriterier som avses i artikel 139 i den förordningen. Del I avdelning VIII i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska tillämpas med undantag för artikel 139.1, artikel 139.4 första stycket och artikel 139.5.

Finansieringsinstrumenten kan sammanföras till funktioner för genomförande- och redovisningsändamål.

Artikel 204 andra stycket i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och artikel 287 i den delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012 om betalda externa experter ska tillämpas.

1. Om inte annat följer av punkt 2 i denna artikel ska artikel 187 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 tillämpas.

2. Beträffande artikel 187.8 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska den behöriga kommittén vara den kommitté som anges i artikel 8 i det interna avtalet för tionde EUF.

1. EUF:s räkenskaper ska avspegla fondens ekonomiska situation per den 31 december ett givet år och omfatta

I redovisningen ska också ingå information från EIB i enlighet med artikel 57.

2. Räkenskapsföraren ska senast den 31 mars följande år skicka den preliminära redovisningen till revisionsrätten.

3. Revisionsrätten ska senast den 15 juni året därpå lägga fram sina iakttagelser beträffande den preliminära årsredovisningen för den del av EUF:s medel där kommissionen ansvarar för den finansiella förvaltningen, så att kommissionen kan göra de justeringar som anses nödvändiga för att utarbeta den slutliga redovisningen.

4. Kommissionen ska godkänna den slutliga redovisningen och skicka den till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten senast den 31 juli följande år.

5. Artikel 148.3 andra stycket i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska tillämpas.

6. Den slutliga redovisningen ska senast den 15 november följande år offentliggöras i Europeiska unionens offentliga tidning tillsammans med den revisionsförklaring som revisionsrätten avger i enlighet med artikel 49.

7. De preliminära och slutliga redovisningarna kan, i enlighet med punkterna 2 och 4, skickas elektroniskt.

2. Rapporten om det finansiella genomförandet ska utarbetas av ansvarig utanordnare och senast den 15 mars skickas till räkenskapsföraren för att föras in i redovisningen för EUF. Rapporten ska ge en sann och rättvisande bild av inkomst- och utgiftstransaktioner med medel från EUF. Den ska uttryckas i miljoner euro och innehålla

1. Kommissionen och EIB ska, i den mån de är berörda, övervaka AVS-staternas, ULT:s och andra mottagares användning av stöd från EUF och genomförandet av projekt som finansieras via EUF, med särskilt beaktande av de mål som anges i artiklarna 55 och 56 i AVS–EU-partnerskapsavtalet och i motsvarande bestämmelser i ULT-beslutet.

2. EIB ska regelbundet informera kommissionen om genomförandet av de projekt som finansieras via EUF och som banken handlägger och ska då följa de förfaranden som anges i de operativa riktlinjerna för investeringsanslaget.

3. Kommissionen och EIB ska informera medlemsstaterna om det operativa genomförandet av EUF:s medel enligt artikel 18 i genomförandeförordningen. Kommissionen ska skicka denna information till revisionsrätten i enlighet med artikel 11.5 i det interna avtalet för tionde EUF.

De regler för räkenskaperna som anges i artikel 143.1 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska tillämpas för de medel ur EUF som förvaltas av kommissionen. Dessa regler ska tillämpas för EUF samtidigt som hänsyn tas till verksamhetens specifika karaktär.

De redovisningsprinciper som anges i artikel 144 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska tillämpas för de redovisningar som avses i artikel 44 i den här förordningen.

Artiklarna 151, 153, 154 och 155 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska tillämpas.

Räkenskapsföraren ska utarbeta och, efter samråd med ansvarig utanordnare, godkänna den kontoplan som ska användas för EUF:s verksamhet.

1. Budgeträkenskaperna ska ge en detaljerad bild av det finansiella genomförandet av EUF:s medel.

3. När åtaganden, betalningar och fordringar anges i nationella valutor ska de i bokföringssystemet när så krävs kunna bokföras i såväl nationell valuta som i euro.

4. Övergripande finansiella åtaganden ska bokföras i euro till det värde som anges i kommissionens finansieringsbeslut. Enskilda finansiella åtaganden ska bokföras i euro till motsvarande värde som de rättsliga åtagandena. Detta värde ska i förekommande fall omfatta följande:

5. Alla bokföringsunderlag som avser fullgörandet av ett åtagande ska bevaras i fem år räknat från dagen för beslutet att bevilja ansvarsfrihet för det finansiella genomförandet av EUF:s medel enligt artikel 50 för det budgetår under vilket räkenskaperna för åtagandet avslutades.

1. Vad gäller verksamhet finansierad med medel från EUF som förvaltas av kommissionen i enlighet med artikel 16 ska revisionsrätten utöva sina befogenheter i enlighet med denna artikel och artikel 49.

2. Artiklarna 159, 160 och 161, med undantag för 161.6, artikel 162, med undantag för 162.3 första meningen och 162.5, samt artikel 163 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska tillämpas.

3. Vad gäller artikel 159.1 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska revisionsrätten göra sin granskning med beaktande av fördragen, AVS–EU-partnerskapsavtalet, ULT-beslutet, det interna avtalet för tionde EUF, den här förordningen samt alla andra akter som antagits i enlighet med dessa instrument.

4. Vad gäller artikel 162.1 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska det datum som anges i första meningen vara den 15 juni.

5. Revisionsrätten ska informeras om de interna bestämmelser som avses i artikel 56.1 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 inklusive utnämningen av utanordnare samt den möjlighet till delegering som avses i artikel 69 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

6. De nationella revisionsmyndigheterna i AVS-staterna och ULT ska uppmuntras att på revisionsrättens uppmaning samarbeta med denna.

7. Revisionsrätten kan på begäran av en annan EU-institution avge yttranden över frågor som gäller EUF.

Samtidigt med den årsrapport som avses i artikel 162 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska revisionsrätten till Europaparlamentet och rådet lämna en förklaring med försäkran om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet, vilken ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

1. Beslut om ansvarsfrihet ska gälla de räkenskaper som avses i artikel 43, med undantag för den del som lämnas av EIB i enlighet med artikel 57, och ska fattas i enlighet med artiklarna 164, 165.2 och 165.3 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. Den ansvarsfrihet som avses i artikel 164.1 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska beviljas för de medel ur EUF som i enlighet med artikel 16.1 i den här förordningen förvaltas av kommissionen år n.

2. Beslutet omansvarsfrihet ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

3. Artiklarna 166 och 167 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska tillämpas.

EIB ska förvalta investeringsanslaget och bedriva verksamhet inom ramen för detta, bland annat räntesubventioner och tekniskt bistånd, för unionens räkning och i enlighet med del II i denna förordning.

EIB ska också ansvara för det finansiella genomförandet av andra åtgärder som finansieras via bankens egna medel i enlighet med artikel 4 i det interna avtalet för tionde EUF, i förekommande fall kombinerat med räntesubventioner finansierade via EUF.

Genomförandet av del II i denna förordning ska inte ge upphov till några skyldigheter eller ansvarsskyldigheter för kommissionens vidkommande.

EIB ska varje år före den 1 september till kommissionen skicka beräkningar av de åtaganden och betalningar som krävs för att utarbeta den plan som avses i artikel 7.1 i det interna avtalet för tionde EUF och som gäller åtgärder inom investeringsanslaget, inklusive de räntesubventioner som den beviljar i enlighet med det interna avtalet för tionde EUF. När så krävs ska EIB skicka uppdaterade beräkningar av åtaganden och betalningar till kommissionen. Villkoren ska anges i det förvaltningsavtal som fastställs i artikel 55.4 i den här förordningen.

1. De bidrag som avses i artikel 21.7 b och som godkänns av rådet ska betalas av medlemsstaten till EIB utan kostnader för mottagaren via ett särskilt konto som EIB öppnar för investeringsanslaget i enlighet med detaljerade föreskrifter som fastställs i det förvaltningsavtal som avses i artikel 55.4.

2. Såvida inte rådet beslutar annat beträffande EIB:s ersättning ska inkomster, i enlighet med artikel 5 i det interna avtalet för tionde EUF, som EIB får via kreditsaldot från de särskilda konton som avses i punkt 1 komplettera investeringsanslaget och beaktas vid infordringar av bidrag enligt artikel 21.

3. EIB ska ansvara för finansförvaltningen av de belopp som avses i punkt 1 i enlighet med de detaljerade föreskrifter som fastställs i förvaltningsavtalet enligt artikel 55.4.

4. Investeringsanslaget ska förvaltas i enlighet med villkoren i AVS–EU-partnerskapsavtalet, ULT-beslutet, det interna avtalet för tionde EUF och del II i den här förordningen.

EIB ska ersättas fullt ut för förvaltningen av verksamheten inom investeringsanslaget. Rådet ska besluta om medel och mekanismer för EIB:s ersättning i enlighet med artikel 5.4 i det interna avtalet för tionde EUF. Åtgärder för genomförandet av det beslutet ska infogas i det förvaltningsavtal som avses i artikel 55.4.

1. EIB:s egna bestämmelser ska tillämpas för instrument som finansieras via de medel ur EUF som banken förvaltar.

2. Om program eller projekt är samfinansierade av medlemsstaterna eller deras genomförandeorgan och om de motsvarar prioriteringarna i de landsstödsstrategier och programplaneringsdokument som föreskrivs i genomförandeförordningen och i artikel 10.1 i det interna avtalet för tionde EUF samt i artikel 83 i ULT-beslutet kan EIB anförtro uppgifter i samband med investeringsanslagets genomförande till medlemsstater eller deras genomförandeorgan.

3. EIB ska med vederbörlig hänsyn till kraven på sekretess och säkerhet, särskilt skyddet av personuppgifter, offentliggöra namnen på dem som tar emot ekonomiskt stöd via investeringsanslaget, såvida inte uppgiftsutlämnandet riskerar att skada mottagarnas affärsintressen. Kriterierna för att offentliggöra uppgifter och detaljnivån på det som offentliggörs ska baseras på sektorns särdrag och investeringsanslagets egenskaper.

4. Detaljerade föreskrifter för genomförandet av denna del ska omfattas av ett förvaltningsavtal mellan kommissionen, som agerar för unionens räkning, och EIB.

EIB ska regelbundet informera kommissionen om den verksamhet som bedrivs inom investeringsanslaget, inklusive räntesubventioner, hur samtliga infordrade bidrag som betalats till EIB utnyttjats och framför allt kvartalsvisa summeringar av åtaganden, kontrakt och betalningar i enlighet med de detaljerade föreskrifter som fastställs i förvaltningsavtalet enligt artikel 55.4.

1. EIB ska föra investeringsanslagets räkenskaper, inklusive för de räntesubventioner som genomförs via anslaget och finansieras via EUF, så att medlen kan spåras genom hela förloppet, från mottagande till utbetalning och därefter till de intäkter de ger upphov till och eventuella efterföljande ersättningar. EIB ska utarbeta relevanta bestämmelser för redovisning och metoder som följer internationella redovisningsstandarder och informera kommissionen och medlemsstaterna om detta.

2. EIB ska varje år till rådet och kommissionen skicka en rapport om genomförandet av verksamhet som finansierats med medel från EUF under dess förvaltning, inklusive ekonomiska redovisningar som utformas i enlighet med de bestämmelser och metoder som avses i punkt 1 och de uppgifter som avses i artikel 44.3.

Dessa handlingar ska lämnas som förslag senast den 28 februari och som slutliga versioner senast den 30 juni under budgetåret efter det år de behandlar, så att de kan användas av kommissionen vid utarbetandet av den redovisning som avses i artikel 43 i enlighet med artikel 11.6 i det interna avtalet för tionde EUF. EIB ska lämna rapporten om den finansiella förvaltningen av de medel som banken förvaltar till kommissionen senast den 31 mars.

Den verksamhet som finansieras med medel från EUF som förvaltas av EIB i enlighet med denna del ska omfattas av de revisions- och ansvarsfrihetsförfaranden som fastställs i EIB:s stadga för all dess verksamhet. Detaljerade bestämmelser för revisionsrättens granskning anges i ett trepartsavtal mellan EIB, kommissionen och revisionsrätten.

Återstående ränteintäkter av medel från åttonde, nionde och tionde EUF ska överföras till EUF och användas för samma ändamål som de intäkter som avses i artikel 1.6 i det interna avtalet för tionde EUF. Detsamma gäller diverse intäkter från åttonde, nionde och tionde EUF, såsom dröjsmålsräntor som tas ut vid försenade inbetalningar av bidrag till dessa EUF från medlemsstaternas sida. Den ränta som genereras av de medel i EUF som förvaltas av EIB ska utgöra ett komplement till investeringsanslaget.

De bestämmelser som gäller i denna förordning ska gälla även för den verksamhet som finansieras via åttonde, nionde och tionde EUF utan att detta påverkar befintliga rättsliga åtaganden. Denna regel ska inte tillämpas för investeringsanslaget.

Det förfarande för medlemsstaternas bidrag som anges i artiklarna 21–24 i den här förordningen ska tillämpas första gången vad gäller bidragen för år 2016. Artiklarna 57–61 i förordning (EG) nr 215/2008 ska fortsätta att tillämpas fram till dess.

( 3 ) EGT L 314, 30.11.2001, s. 1. Beslutet ändrat genom beslut 2007/249/EG (EUT L 109, 26.4.2007, s. 33).

( 8 ) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 1525/2007 (EUT L 343, 27.12.2007, s. 9).

( 9 ) EGT L 357, 31.12.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 478/2007 (EUT L 111, 28.4.2007, s. 13).

( 11 ) EUT L 134, 30.4.2004, s. 114. Direktivet senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 1422/2007 (EUT L 317, 5.12.2007, s. 34).

( 12 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

( 13 ) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1).

( 14 ) Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1).

( 15 ) Rådets förordning (EG) nr 617/2007 av den 14 maj 2007 om genomförande av tionde Europeiska utvecklingsfonden enligt AVS–EG-partnerskapsavtalet (EUT L 152, 13.6.2007, s. 1).

( 16 ) Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister (EGT L 124, 8.6.1971, s. 1).

( 17 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

( 18 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

		Officiella tidningen
		No	page	date
M1	RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 370/2011 av den 11 april 2011	L 102	1	16.4.2011
►M2	RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 567/2014 av den 26 maj 2014	L 157	52	27.5.2014

INNEHÅLLSFÖRTECKNING
DEL I –	HUVUDBESTÄMMELSER
AVDELNING I –	SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
AVDELNING II –	FINANSIELLA PRINCIPER
AVDELNING III –	EUF:S MEDEL OCH GENOMFÖRANDE
AVDELNING IV –	FINANSIELLA AKTÖRER
AVDELNING V –	INKOMSTTRANSAKTIONER
AVDELNING VI –	UTGIFTSTRANSAKTIONER
AVDELNING VII –	OLIKA GENOMFÖRANDEBESTÄMMELSER
AVDELNING VIII –	FINANSIERINGSTYPER
AVDELNING IX –	ÅRSREDOVISNINGAR OCH LÖPANDE RÄKENSKAPER
AVDELNING X –	EXTERN REVISION OCH ANSVARSFRIHET
DEL II –	INVESTERINGSANSLAGET
DEL III –	ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER