Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 133 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 6 i Fördraget om Europeiska unionen utgör respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna en av de principer som är gemensamma för medlemsstaterna. Mot bakgrund av detta beslutade gemenskapen 1995 att respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna skulle vara en väsentlig beståndsdel i dess relationer med tredjeländer. Det beslutades därför att gemenskapen skulle införa en klausul med denna innebörd i alla nya handels-, samarbets- och associeringsavtal av allmän karaktär som den sluter med tredjeländer.

(2)

Artikel 5 i Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 7 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och artikel 3 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna innehåller alla ett absolut, allomfattande förbud mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Andra bestämmelser, i synnerhet Förenta nationernas deklaration mot tortyr ( 1 ) och Förenta nationernas konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984, ålägger stater att förhindra tortyr.

(3)

I artikel 2.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ( 2 ) anges att ingen får dömas till döden eller avrättas. Den 29 juni 1998 godkände rådet riktlinjer för EU:s politik gentemot tredje land i fråga om dödsstraff och beslutade att Europeiska unionen skulle arbeta för ett allmänt avskaffande av dödsstraffet.

(4)

I artikel 4 i ovannämnda stadga anges att ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Den 9 april 2001 godkände rådet riktlinjerna för EU:s policy mot tredje land i fråga om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Både antagandet av EU:s uppförandekodex för vapenexport 1998 och det pågående arbetet med att införa kontroller av export av paramilitär utrustning vilka omfattar hela EU anförs i dessa riktlinjer som exempel på effektiva åtgärder i arbetet med att förhindra tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Enligt riktlinjerna skall också tredjeländer uppmanas att förhindra användning och tillverkning av, samt handel med, utrustning som är avsedd för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och förhindra missbruk av annan utrustning i detta syfte. I riktlinjerna fastställs dessutom att förbudet mot grym, omänsklig eller förnedrande bestraffning innebär tydliga gränser för tillämpningen av dödsstraffet. Följaktligen, och i överensstämmelser med dessa texter, får inte dödsstraff under några omständigheter anses som en lagenlig påföljd.

(5)

I resolutionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som antogs den 25 april 2001 och stöds av EU:s medlemsstater, uppmanar Förenta nationernas kommission för mänskliga rättigheter Förenta nationernas medlemsstater att vidta lämpliga åtgärder, inbegripet lagstiftningsåtgärder, för att förhindra och förbjuda bland annat export av utrustning som är särskilt avsedd för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Denna åsikt bekräftades genom resolutioner som antogs den 16 april 2002, 23 april 2003, 19 april 2004 och 19 april 2005.

(6)

Den 3 oktober 2001 antog Europaparlamentet en resolution ( 3 ) om rådets andra årliga rapport enligt tillämpningsbestämmelse 8 i Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport, i vilken parlamentet uppmanar kommissionen att handla snabbt för att skapa ett lämpligt gemenskapsinstrument som förbjuder marknadsföring, försäljning och export av sådan polis- och säkerhetsutrustning vars användning medför grym, omänsklig eller förnedrande behandling och att se till att detta gemenskapsinstrument kommer att hindra överföring av polis- och säkerhetsutrustning vars hälsoeffekter inte är kända fullt ut och utrustning vars användning i praktiken visat sig medföra avsevärda risker för missbruk eller oförsvarliga skador.

(7)

Det är därför lämpligt att fastställa gemenskapsregler beträffande handel med tredjeländer med varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Dessa regler bidrar till att främja respekten för mänskligt liv och för de grundläggande mänskliga rättigheterna och skyddar därför den allmänna moralen. Reglerna bör leda till att gemenskapens ekonomiska aktörer inte får någon vinst från handel som antingen främjar eller på annat sätt underlättar genomförandet av en politik rörande dödsstraff eller tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning som inte är förenlig med EU:s relevanta riktlinjer, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt internationella konventioner och avtal.

(8)

Vid genomförandet av denna förordning anses det lämpligt att tillämpa de definitioner av tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning som fastställs i Förenta nationernas konvention mot tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984 och Förenta nationernas generalförsamlings resolution 3452 (XXX). Dessa definitioner bör tolkas med hänsyn till rättspraxis avseende tolkningen av motsvarande termer i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och i relevanta texter som antagits av EU eller dess medlemsstater.

(9)	Det anses nödvändig att förbjuda export och import av utrustning som i praktiken inte har något annat användningsområde än dödsstraff eller tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(10)

Det anses också nödvändigt att införa kontroller av export av vissa varor som inte enbart kan användas till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning utan som även har legitima syften. Dessa kontroller bör tillämpas på varor som främst används för brottsbekämpning och, förutsatt att sådana kontroller inte är oproportionerliga, på all annan utrustning och alla andra produkter som på grund av sin utformning och sina tekniska egenskaper kan missbrukas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(11)

Beträffande utrustning för brottsbekämpning bör det noteras att det i artikel 3 i Förenta nationernas uppförandekod för tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter ( 4 ) fastställs att tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter endast får använda våld när det är absolut nödvändigt och i den utsträckning som är nödvändig för att de skall kunna utföra sitt uppdrag. I de grundläggande principer om användning av våld och vapen av tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter som antogs vid Förenta nationernas åttonde kongress om brottsbekämpning och behandling av brottslingar 1990 fastställs att tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter så långt det är möjligt bör tillämpa icke-våldsåtgärder innan de tillgriper våld och skjutvapen.

(12)

På grund av detta förespråkas i dessa grundläggande principer att det skall utformas icke-dödliga oskadliggörande vapen att användas i lämpliga situationer och att användningen av dessa vapen bör kontrolleras noga. Viss utrustning som polisen traditionellt använder till självförsvar och upploppskontroll har ändrats så att den kan användas för att oskadliggöra personer genom elchocker eller kemiska ämnen. Det finns indikationer på att sådana vapen i många länder missbrukas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(13)	I de grundläggande principerna betonas att tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter bör utrustas med utrustning för självförsvar. Denna förordning bör därför inte gälla för handel med traditionell utrustning för självförsvar, såsom sköldar.

(14)	Denna förordning bör också tillämpas på handel med vissa särskilda kemiska ämnen som används för att oskadliggöra personer.

(15)

När det gäller benfängsel, kedjor för att binda samman flera personer, fotbojor och handfängsel bör det noteras att det i artikel 33 i Förenta nationernas regler om minimistandarder för behandlingen av fångar ( 5 ) fastställs att tvångsmedel aldrig får användas som straff. Vidare får inte kedjor och järn användas som tvångsmedel. Det bör också noteras att det i Förenta nationernas regler om minimistandarder för behandlingen av fångar föreskrivs att inga andra tvångsmedel får användas utom för att förhindra flykt under förflyttning, av medicinska skäl på föreskrift av läkare, eller, om andra kontrollmetoder misslyckas, för att hindra en fånge från att tillfoga sig själv, andra eller egendom skada.

(16)

Med hänsyn till att några medlemsstater redan har förbjudit export och import av sådana varor är det lämpligt att ge medlemsstaterna rätt att förbjuda export och import av benfängsel, kedjor för att binda samman flera personer och bärbara elchocksanordningar utom elektriska bälten. Medlemsstaterna bör även bemyndigas att tillämpa exportkontroll när det gäller handfängsel vars totala mått, inklusive kedjan, överstiger 240 mm i låst läge, om de så önskar.

(17)	Denna förordning skall inte anses påverka befintliga bestämmelser om export av tårgaser eller upploppskontrollerande agens ( 6 ), skjutvapen, kemiska vapen och giftiga kemiska ämnen.

(18)

Det är lämpligt att sörja för särskilda undantag från exportkontrollerna för att inte hindra polisens arbete i medlemsstaterna och verkställandet av fredsbevarande operationer eller krishanteringsoperationer och, med förbehåll för översyn i ett senare skede, för att transitering av utländska varor skall kunna ske.

(19)

I riktlinjerna för EU:s politik gentemot tredjeländer i fråga om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning fastställs bland annat att delegationscheferna i tredjeländer i sina regelbundna rapporter skall göra en analys av om det förekommer tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning i det ackrediterande landet och vilka åtgärder som vidtagits för att bekämpa detta. Det är lämpligt att de behöriga myndigheterna beaktar dessa rapporter och liknande rapporter från relevanta internationella organisationer och organisationer inom det civila samhället när de fattar beslut om tillståndsansökningar. I sådana rapporter skall det också finnas en beskrivning av all utrustning och alla produkter som används i tredjeländer till dödsstraff eller till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(20)

I syfte att bidra till avskaffandet av dödsstraffet i tredjeländer och till förhindrande av tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning anses det nödvändigt att förbjuda tillhandahållande av tekniskt bistånd till tredjeländer som rör varor som inte har något annat praktiskt användningsområde än dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(21)

Åtgärderna i denna förordning syftar till att förhindra både dödsstraff och tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning i tredjeländer. De omfattar restriktioner för handel med tredjeländer med varor som kan användas till dödsstraff eller till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Det anses inte nödvändigt att införa liknande kontroller av transaktioner inom gemenskapen eftersom dödsstraff inte existerar i medlemsstaterna och eftersom dessa kommer att ha vidtagit lämpliga åtgärder för att förbjuda och förhindra tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(22)

För att uppfylla målet att vidta effektiva åtgärder mot tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning fastställs i de ovannämnda riktlinjerna att åtgärder bör vidtas för att förhindra användning, tillverkning och handel med utrustning som är avsedd att användas till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Det ankommer på medlemsstaterna att införa nödvändiga restriktioner för användning och tillverkning av sådan utrustning och se till att de efterlevs.

(23)	För att beakta nya uppgifter och den tekniska utvecklingen bör förteckningarna över varor som omfattas av denna förordning fortlöpande ses över, och det bör införas bestämmelser om ett särskilt förfarande för att ändra förteckningarna.

(24)	Kommissionen och medlemsstaterna bör underrätta varandra om de åtgärder som vidtas enligt denna förordning och om annan relevant information som de förfogar över i samband med förordningen.

(25)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter ( 7 ).

(26)	Medlemsstaterna bör anta bestämmelser om sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och se till att de genomförs. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(27)

Ingenting i denna förordning inskränker eventuella bemyndiganden som har beviljats i kraft av och i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ( 8 ) och dess tillämpningsföreskrifter enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 ( 9 ).

(28)	Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

1. I denna förordning fastställs gemenskapsregler för handel med tredjeländer med varor som kan användas till dödsstraff eller till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och med tillhörande tekniskt bistånd.

2. Denna förordning är inte tillämplig på tillhandahållande av tillhörande tekniskt bistånd, om detta tillhandahållande medför att fysiska personer förflyttar sig över gränserna.

Varor som inte har något annat praktiskt användningsområde än dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

1. All export av varor som inte har något annat praktiskt användningsområde än dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och som anges i bilaga II skall förbjudas, oberoende av utrustningens ursprung.

Det skall vara förbjudet att från gemenskapens tullområde tillhandahålla tekniskt bistånd som rör de varor som anges i bilaga II, oavsett om ersättning utgår eller inte, till en person, en enhet eller ett organ i ett tredjeland.

2. Trots vad som sägs i punkt 1 får den behöriga myndigheten bevilja tillstånd för export av de varor som anges i bilaga II samt för tillhandahållande av tillhörande tekniskt bistånd, om det påvisas att varorna i det tredjeland till vilket de skall exporteras endast kommer att offentligt visas upp i ett museum med hänsyn till deras historiska betydelse.

1. All import av varor som anges i bilaga II skall förbjudas, oberoende av varornas ursprung.

Det skall vara förbjudet för personer, enheter eller organ inom gemenskapens tullområde att ta emot tekniskt bistånd som rör de varor som anges i bilaga II från personer, enheter eller organ i ett tredjeland, oavsett om ersättning utgår eller inte.

2. Trots vad som sägs i punkt 1 får den behöriga myndigheten bevilja tillstånd för import av de varor som anges i bilaga II samt för tillhandahållande av tillhörande tekniskt bistånd, om det påvisas att varorna i destinationsmedlemsstaten endast kommer att offentligt visas upp i ett museum med hänsyn till deras historiska betydelse.

Varor som kan användas för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

1. Det skall krävas tillstånd för all export av varor som kan användas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och som anges i bilaga III, oberoende av varornas ursprung. Inget tillstånd skall emellertid krävas för varor som endast passerar gemenskapens tullområde, dvs. de varor som inte tilldelas någon annan av tullen godkänd behandling eller användning än förfarandet för extern transitering i artikel 91 i förordning (EEG) nr 2913/92, inbegripet förvaring av varor som inte klassificeras som gemenskapsvaror i en frizon av kontrolltyp 1 eller frilager.

2. Punkt 1 skall inte tillämpas på export till de områden i medlemsstaterna som dels anges i bilaga IV, dels inte ingår i gemenskapens tullområde, under förutsättning att varorna används av en myndighet vars uppdrag är brottsbekämpning i både det land eller område i vilket bestämmelseorten är belägen och i moderlandsdelen av den medlemsstat till vilken detta område hör. Tullmyndigheterna eller andra relevanta myndigheter skall ha rätt att kontrollera huruvida detta villkor är uppfyllt och får, i avvaktan på en sådan kontroll, besluta att exporten inte får äga rum.

3. Punkt 1 skall inte tillämpas på export till tredjeländer, under förutsättning att varorna används av militär eller civil personal i en medlemsstat, om denna personal deltar i en av EU:s eller Förenta nationernas operationer för fredsbevarande eller krishantering i det berörda tredjelandet eller i en operation som grundar sig på överenskommelser mellan medlemsstaterna och tredjeländer på försvarsområdet. Tullmyndigheterna och andra relevanta myndigheter skall ha rätt att kontrollera huruvida detta villkor är uppfyllt. I avvaktan på sådan kontroll får inte exporten äga rum.

1. Beslut beträffande ansökningar om exporttillstånd avseende de varor som anges i bilaga III skall fattas av den behöriga myndigheten från fall till fall och med beaktande av alla relevanta faktorer, i synnerhet huruvida en ansökan om tillstånd för en i allt väsentligt identisk export har avslagits av en annan medlemsstat under de senaste tre åren.

2. Den behöriga myndigheten skall inte bevilja något tillstånd om det finns rimliga skäl att anta att varor som anges i bilaga III skulle kunna användas till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, inbegripet kroppslig bestraffning utdömd av domstol, av en brottsbekämpande myndighet eller någon fysisk eller juridisk person i ett tredjeland.

Annan relevant information, bland annat tillgängliga nationella domstolsavgöranden, rapporter eller annan information som sammanställts av det civila samhällets organisationer samt information om de exportbegränsningar för varorna i bilagorna II och III som bestämmelselandet tillämpar, får beaktas.

1. Trots vad som sägs i artiklarna 5 och 6 får en medlemsstat anta eller behålla ett förbud avseende export och import av benfängsel, kedjor för att binda samman flera personer och bärbara elchocksanordningar.

2. En medlemsstat får införa krav på exporttillstånd avseende handfängsel som har ett totalt mått, inklusive kedjor och mätt från det ena fängslets yttersta kant till det andra fängslets yttersta kant, som överstiger 240 mm i låst läge. Den berörda medlemsstaten skall tillämpa bestämmelserna i kapitlen III och IV för sådana handfängsel.

3. Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla alla åtgärder som vidtas enligt punkterna 1 och 2. Befintliga åtgärder skall anmälas senast den 30 juli 2006. Senare åtgärder skall meddelas innan de träder i kraft.

1. Tillstånd för export och import samt för tillhandahållande av tekniskt bistånd får endast beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat, enligt bilaga I, där sökanden är etablerad.

2. De sökande skall förse den behöriga myndigheten med alla relevanta uppgifter om den verksamhet för vilken tillståndet begärs.

1. Tillstånd för export och import skall utfärdas på ett formulär som överensstämmer med den förlaga som återfinns i bilaga V och skall gälla i hela gemenskapen. Ett tillstånd skall vara giltigt från tre till tolv månader med möjlighet till förlängning på upp till tolv månader.

2. Tillståndet får utfärdas på elektronisk väg. De särskilda bestämmelserna skall fastställas nationellt. De medlemsstater som begagnar sig av detta alternativ skall informera kommissionen.

3. Tillstånd för export och import skall omfattas av de krav och villkor som den behöriga myndigheten anser lämpliga.

4. De behöriga myndigheterna får i enlighet med denna förordning vägra att bevilja exporttillstånd och får ogiltigförklara, tillfälligt upphäva, ändra eller återkalla ett exporttillstånd som de en gång har beviljat.

1. När exportören eller importören fullgör tullformaliteter skall denne visa upp det i vederbörlig ordning ifyllda formulär som återfinns i bilaga V som bevis för att det nödvändiga export- eller importtillståndet har erhållits. Om dokumentet inte är upprättat på ett officiellt språk i den medlemsstat där tullformaliteterna fullgörs, får det krävas att exportören eller importören tillhandahåller en översättning till ett sådant officiellt språk.

2. Om det i samband med en tulldeklaration för de varor som anges i bilagorna II och III fastställs att det inte har beviljats något tillstånd enligt denna förordning för den avsedda exporten eller importen, skall tullmyndigheterna kvarhålla de varor som deklarerats och informera om möjligheten att ansöka om tillstånd i enlighet med denna förordning. Om det inte framställs någon ansökan om tillstånd inom sex månader efter kvarhållandet eller om den behöriga myndigheten avslår en sådan ansökan, skall tullmyndigheterna förfoga över de kvarhållna varorna i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning.

1. De myndigheter i medlemsstaterna som anges i bilaga I skall till övriga i bilagan angivna myndigheter i medlemsstaterna och kommissionen anmäla om de fattar ett beslut om att avslå en ansökan om tillstånd enligt denna förordning eller om de återkallar ett tillstånd som de har beviljat. Anmälan skall ske senast trettio dagar efter dagen för beslutet.

2. Den behöriga myndigheten skall samråda med den eller de myndigheter som under de senaste tre åren har avslagit en ansökan om tillstånd för import eller export eller tillhandahållande av tekniskt bistånd enligt denna förordning, om den erhåller en ansökan om import eller export eller tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör en i allt väsentligt identisk transaktion som angetts i en sådan tidigare ansökan och anser att tillstånd trots allt bör beviljas.

3. Om den behöriga myndigheten efter detta samråd beslutar att bevilja tillstånd, skall den omgående underrätta alla myndigheter som anges i bilaga I om sitt beslut, redogöra för skälen för detta samt vid behov lägga fram de uppgifter som varit till stöd för beslutet.

4. Vägran att bevilja ett tillstånd skall inte, om den grundar sig på ett nationellt förbud i enlighet med artikel 7.1, utgöra ett beslut om avslag av en ansökan i den mening som avses i punkt 1.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 15a för att ändra bilagorna I, II, III, IV och V. Uppgifterna i bilaga I beträffande behöriga myndigheter i medlemsstaterna ska ändras på grundval av den information som medlemsstaterna lämnat.

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 11 skall kommissionen och medlemsstaterna på begäran underrätta varandra om de åtgärder som vidtas i enlighet med denna förordning och lämna varandra relevanta uppgifter som de förfogar över i samband med förordningen, i synnerhet information om tillstånd som beviljats eller vägrats.

2. De relevanta uppgifterna om tillstånd som beviljats eller vägrats skall åtminstone omfatta typ av beslut, grunderna för beslutet eller en sammanfattning av dessa, namn på mottagarna och, om de inte är desamma, på slutanvändarna samt vilka varor som berörs.

3. Medlemsstaterna skall, om möjligt i samarbete med kommissionen, sammanställa en offentlig, årlig verksamhetsrapport med information om antalet ansökningar som mottagits, om de varor och länder som berörs av dessa ansökningar och om de beslut som de har fattat beträffande dessa ansökningar. Rapporten får inte innehålla uppgifter vars avslöjande en medlemsstat anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen.

4. Bortsett från lämnandet av uppgifterna i punkt 2 till den andra medlemsstatens myndigheter och kommissionen skall inte denna artikel påverka tillämpningen av gällande nationella bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt.

5. Vägran att bevilja ett tillstånd skall inte, om den grundar sig på ett nationellt förbud som antagits i enlighet med artikel 7.1, utgöra ett tillstånd som fått avslag i den mening som avses i punkterna 1, 2 och 3 i den här artikeln.

Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar ( 10 ) och den nationella lagstiftningen om allmänhetens tillgång till handlingar, skall uppgifter som erhålls i enlighet med denna förordning endast användas för det syfte för vilket de begärdes.

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 12 ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 20 februari 2014. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 12 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 12 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

1. Medlemsstaterna skall fastställa regler om sanktioner som skall tillämpas mot överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Sanktionerna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla dessa regler senast den 29 augusti 2006 och utan dröjsmål underrätta kommissionen om senare ändringar som påverkar dessa bestämmelser.

2. Enligt denna förordning skall Ceuta, Helgoland och Melilla anses ingå i gemenskapens tullområde.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

FÖRTECKNING ÖVER MYNDIGHETER SOM AVSES I ARTIKLARNA 8 OCH 11 SAMT ADRESS FÖR ANMÄLNINGAR TILL EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Министерство на икономиката, енергетиката и туризма

Υπουργείο Ανάπτυξης, Ανταγωνιστικότητας, Υποδομών, Μεταφορών και Δικτύων

Γενική Διεύθυνση Διεθνούς Οικονομικής Πολιτικής

Διεύθυνση Καθεστώτων Εισαγωγών-Εξαγωγών, Εμπορικής Άμυνας

Ministry of Development, Competitiveness, Infrastructure, Transport and Networks

Υπουργείο Εμπορίου, Βιομηχανίας και Τουρισμού

Valstybinė vaistų kontrolės tarnyba prie Lietuvos Respublikos sveikatos apsaugos ministerijos

Export av varor som anges i bilaga II eller III samt tillhandahållande i den mening som avses i artiklarna 3.1 och 4.1 av tekniskt bistånd som rör de varor som anges i bilaga II

”KN-numren” i denna bilaga avser varukoder som specificeras i del 2 av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan ( 11 ).

När KN-numret föregås av ”ex” utgör de varor som omfattas av förordning (EG) nr 1236/2005 endast en del av KN-numrets tillämpningsområde och bestäms då av både beskrivningen i denna bilaga och av tillämpningsområdet för KN-numret.

KN-nummer	Beskrivning
	1. Produkter avsedda för avrättning av människor:
ex442190 97 ex820890 00	1.1 Galgar och giljotiner
ex854370 90 ex940179 00 ex940180 00 ex940210 00	1.2 Elektriska stolar för avrättning av människor
ex940600 38 ex940600 80	1.3 Lufttäta kammare av t.ex. stål och glas avsedda för avrättning av människor genom användning av en dödlig gas eller ett dödligt ämne
ex841381 00 ex901890 50 ex901890 60 ex901890 84	1.4 System för automatisk injicering av droger som är avsedda för avrättning av människor genom användning av ett dödligt kemiskt ämne
	2. Varor som inte är lämpliga för användning av brottsbekämpande myndigheter i syfte att begränsa människors rörelsefrihet:
ex854370 90	2.1 Anordningar för elchocker avsedda att bäras på kroppen, t.ex. bälten, manschetter och handfängsel som är konstruerade för att begränsa människors rörelsefrihet genom användning av elchocker
ex732690 98 ex761699 90 ex830150 00 ex392690 97 ex420330 00 ex420340 00 ex420500 90	2.2 Tumfängsel, fingerfängsel, tumskruvar och fingerskruvar Anm.: Denna punkt omfattar fängsel och skruvar, oavsett om de är sågtandade eller inte.
ex732690 98 ex761699 90 ex830150 00 ex392690 97 ex420330 00 ex420340 00 ex420500 90 ex621710 00 ex630790 98	2.3 Fotfängsel med mellanliggande stång, rörelsebegränsande benvikter, samt kedjor som är avsedda att kedja samman flera människor och som är försedda med sådana fotfängsel eller benvikter Anm.: 1. Fotfängsel med mellanliggande stång är bojor eller ringar som sitter runt fotlederna, är utrustade med en låsmekanism och sammanbinds av en stel stång, som vanligtvis är tillverkad av metall. 2. Denna punkt omfattar fotfängsel med mellanliggande stång och rörelsebegränsande benvikter som är kopplade till vanliga handfängsel via en kedja.
ex732690 98 ex761699 90 ex830150 00 ex392690 97 ex420330 00 ex420340 00 ex420500 90 ex621710 00 ex630790 98	2.4 Fängsel som är avsedda att begränsa människors rörelsefrihet och avsedda att fästas i vägg, golv eller tak
ex940161 00 ex940169 00 ex940171 00 ex940179 00 ex940180 00 ex940210 00	2.5 Tvångsstolar: stolar som är försedda med bojor eller andra anordningar för att begränsa en människas rörelsefrihet Anm.: Denna punkt innebär inte något förbud mot stolar som enbart är försedda med remmar eller bälten.
ex940290 00 ex940320 20 ex940320 80 ex940350 00 ex940370 00 ex940381 00 ex940389 00	2.6 Skivor och bänkar försedda med bojor eller andra anordningar för att begränsa en människas rörelsefrihet Anm.: Denna punkt innebär inte något förbud mot skivor och bänkar som enbart är försedda med remmar eller bälten.
ex940290 00 ex940320 20 ex940350 00 ex940370 00 ex940381 00 ex940389 00	2.7 Bursängar: sängar med en bur (fyra sidor och ett tak) eller liknande konstruktion som håller en människa instängd, där taket eller en eller flera sidor är försedda med stänger av metall eller annat material, och där buren kan öppnas endast från utsidan
ex940290 00 ex940320 20 ex940350 00 ex940370 00 ex940381 00 ex940389 00	2.8 Nätsängar: sängar med en bur (fyra sidor och ett tak) eller liknande konstruktion som håller en människa instängd, där taket eller en eller flera sidor är försedda med nät, och där buren kan öppnas endast från utsidan
	3. Bärbara anordningar som inte är lämpliga för användning av brottsbekämpande myndigheter vid upploppskontroll eller självförsvar:
ex930400 00	3.1 Batonger eller klubbor, tillverkade av metall eller annat material och försedda med metallpiggar
ex392690 97 ex732690 98	3.2 Sköldar med metallpiggar
	4. Piskor:
ex660200 00	4.1 Piskor med flera snärtar eller läderremmar, t.ex. knutpiska eller niosvansad katt
ex660200 00	4.2 Piskor med en eller flera snärtar eller läderremmar, försedda med hullingar, krokar, piggar, metalltråd eller liknande föremål som ökar snärtens eller läderremmens verkan

”KN-numren” i denna bilaga avser varukoder som specificeras i del 2 av bilaga I till förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan.

KN-nummer

Beskrivning

1. Produkter avsedda att begränsa människors rörelsefrihet:

ex732690 98

ex761699 90

ex830150 00

ex392690 97

ex420330 00

ex420340 00

ex420500 90

ex621710 00

ex630790 98

1.1 Bojor och kedjor avsedda att kedja samman flera människor

Anm.:

1. Bojor är rörelsebegränsande anordningar som består av två klovar eller ringar med en mellanliggande kedja eller stång, och är utrustade med en låsmekanism.

2. Denna punkt omfattar inte sådana benvikter och kedjor som förbjuds i punkt 2.3 i bilaga II.

3. Denna punkt omfattar inte ”vanliga handfängsel”. Vanliga handfängsel är handfängsel som uppfyller samtliga följande villkor:

— Totallängden, inklusive kedja och mätt från den ena klovens ytterkant till den andra klovens ytterkant, är mellan 150 och 280 mm när båda klovarna är låsta.

— Omkretsen på insidan av varje klove är högst 165 mm när spärren är ansatt vid det sista hacket som når låsmekanismen.

— Omkretsen på insidan av varje manschett är minst 200 mm när spärren är ansatt vid det första hacket som når låsmekanismen.

— Klovarna har inte modifierats för att orsaka fysisk smärta eller lidande.

ex732690 98

ex761699 90

ex830150 00

ex392690 97

ex420330 00

ex420340 00

ex420500 90

ex621710 00

ex630790 98

1.2 Enskilda klovar eller ringar som är utrustade med en låsmekanism och vars omkrets på insidan överstiger 165 mm när spärren är ansatt vid det sista hacket som når låsmekanismen

Anm.:

Denna punkt omfattar halsfängsel och andra enskilda klovar eller ringar som är utrustade med en låsmekanism och kopplade till vanliga handfängsel via en kedja.

ex650500 10

ex650500 90

ex650691 00

ex650699 10

ex650699 90

1.3 Spotthuvor: huvor, inklusive huvor tillverkade av nät, som är försedda med ett munskydd som förhindrar spottning

Anm.:

Denna punkt omfattar spotthuvor som är kopplade till vanliga handfängsel via en kedja.

2. Vapen och utrustning avsedd för upploppskontroll eller självförsvar:

ex854370 90

ex930400 00

2.1 Bärbara vapen för elektrisk urladdning som kan rikta en elchock mot en enda person åt gången, inklusive men inte begränsat till elektriska batonger, elektriska sköldar, elchockspistoler och elpilsgevär

Anm.:

1. Denna punkt omfattar inte elektriska bälten och andra anordningar som omfattas av punkt 2.1 i bilaga II.

2. Denna punkt omfattar inte individuell utrustning för elchocker när den medföljer den person som ska använda den för sitt eget personliga skydd.

ex854390 00

ex930599 00

2.2 Satser som innehåller alla väsentliga komponenter för sammansättning av bärbara vapen för elektrisk urladdning som omfattas av punkt 2.1

Anm.:

Följande varor anses vara väsentliga komponenter:

— Den enhet som avger en elchock.

— Kontakten, även om den ingår i en fjärrkontroll.

— Elektroderna eller, i tillämpliga fall, de ledningar genom vilka elchocken utdelas.

ex854370 90

ex930400 00

2.3 Fasta eller monterbara vapen för elektrisk urladdning som täcker ett större område och kan rikta elchocker mot flera personer

3. Vapen och utrustning för spridning av oskadliggörande eller irriterande ämnen vid upploppskontroll eller självförsvar samt besläktade ämnen:

ex842420 00

ex842489 00

ex930400 00

3.1 Bärbara vapen och utrustning som antingen utdelar en dos av ett oskadliggörande eller irriterande kemiskt ämne riktat mot en enskild person eller sprider en dos av ett sådant ämne som påverkar ett begränsat område, t.ex. i form av en dimma eller ett moln.

Anm.:

1. Denna punkt omfattar inte utrustning som omfattas av punkt ML 7 e i Europeiska unionens gemensamma militära förteckning (1).

2. Denna punkt omfattar inte individuell bärbar utrustning, även om den innehåller ett kemiskt ämne, när den medföljer den person som ska använda den för sitt eget personliga skydd.

3. Utöver relevanta kemiska ämnen, t.ex. agens för upploppskontroll eller syntetisk pepparspray (PAVA), ska de varor som omfattas av punkterna 3.3 och 3.4 anses vara oskadliggörande eller irriterande kemiska ämnen.

ex292429 98

3.2 N-vanillinylpelargonamid (PAVA) (CAS RN 2444-46-4)

ex330190 30

3.3 Oljeharts av spansk peppar (oleoresin capsicum) (OC) (CAS 8023-77-6)

ex292429 98

ex293999 00

ex330190 30

ex330210 90

ex330290 10

ex330290 90

ex382490 97

3.4 Blandningar som innehåller minst 0,3 viktprocent PAVA eller OC och ett lösningsmedel (t.ex. etanol, 1-propanol eller hexan) och som i sig själva skulle kunna användas som oskadliggörande eller irriterande agens, särskilt i aerosoler och i vätskeform, eller som skulle kunna användas för tillverkning av oskadliggörande eller irriterande agens

Anm.:

1. Denna punkt omfattar inte såser och preparat för tillredning av såser, soppor och preparat för tillredning av soppor, samt blandningar för smaksättning och kryddning, förutsatt att PAVA eller OC inte är det enda ingående smakämnet.

2. Denna punkt omfattar inte läkemedel för vilka ett godkännande för försäljning har beviljats i enlighet med unionslagstiftningen (2).

ex842420 00

ex842489 00

3.5 Fast utrustning för spridning av oskadliggörande eller irriterande kemiska ämnen, som kan fästas på en vägg eller i ett tak inuti en byggnad, som omfattar en behållare med irriterande eller oskadliggörande kemiska agens och som aktiveras med hjälp av fjärrkontroll

Anm.:

Utöver relevanta kemiska ämnen, t.ex. agens för upploppskontroll eller syntetisk pepparspray (PAVA), ska de varor som omfattas av punkterna 3.3 och 3.4 anses vara oskadliggörande eller irriterande kemiska ämnen.

ex842420 00

ex842489 00

ex930400 00

3.6 Fast eller monterbar utrustning för spridning av oskadliggörande eller irriterande kemiska agens som täcker ett större område och inte är avsedd att fästas på en vägg eller i ett tak inuti en byggnad

Anm.:

1. Denna punkt omfattar inte utrustning som omfattas av punkt ML 7 e i Europeiska unionens gemensamma militära förteckning.

2. Denna punkt omfattar även vattenkanoner.

4. Produkter som kan användas för avrättning av människor genom dödlig injektion:

ex293353 90

[(a) till (f)]

ex293359 95

[(g) och (h)]

4.1 Kort- och medellångverkande barbituratbaserade anestetika inklusive, men inte begränsat till:

a) Amobarbital (CAS RN 57-43-2)

b) Natriumsalt av amobarbital (CAS RN 64-43-7)

c) Pentobarbital (CAS RN 76-74-4)

d) Natriumsalt av pentobarbital (CAS 57-33-0)

e) Sekobarbital (CAS RN 76-73-3)

f) Natriumsalt av sekobarbital (CAS RN 309-43-3)

g) Tiopental (CAS RN 76-75-5)

h) Natriumsalt av tiopental (CAS RN 71-73-8), också känt som tiopentalnatrium.

ex300390 00

ex300490 00

ex382490 97

Anm.:

Denna punkt omfattar också produkter som innehåller något av de anestetika som förtecknas under kort- eller medellångverkande barbituratbaserade anestetika.

5. Komponenter avsedda för varor som är avsedda för avrättning av människor:

ex820890 00

5.1 Giljotinblad

(1) Senaste version antogs av rådet den 11 mars 2013 (EUT C 90, 27.3.2013, s. 1).

(2) Se särskilt Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (EUT L 136, 30.4.2004, s. 1.) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67).

Följande formulär skall ha formatet 210 × 297 mm, med en måttvariation på högst 5 mm mindre och 8 mm mer. Fälten är baserade på en måttenhet på en tiondel av en tum horisontellt och en sjättedel av en tum vertikalt. Underavdelningarna är baserade på en måttenhet på en tiondel av en tum horisontellt.

Förklarande noter till formuläret ”Tillstånd för export eller import av varor som kan användas för tortyr (förordning (EG) nr 1236/2005)”

Detta formulär för tillstånd skall användas för att utfärda tillstånd för export eller import av varor i enlighet med förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Det bör inte användas för att ge tillstånd till tillhandahållande av tekniskt stöd.

Den utfärdande myndigheten är den myndighet som fastställs i artikel 2 h i rådets förordning (EG) nr 1236/2005 som finns i bilaga I till denna förordning.

Tillstånd skall utfärdas på detta ensidiga formulär, som bör vara tryckt på båda sidor. Den behöriga tullmyndigheten skall dra av den exporterade kvantiteten från den totala tillgängliga kvantiteten. Den måste säkerställa att de olika varorna som är föremål för tillstånd tydligt separeras för detta ändamål.

När medlemsstaternas nationella förfaranden kräver ytterligare kopior av formuläret (till exempel för ansökningen) kan detta tillståndsformulär inbegripas i en uppsättning formulär som innehåller nödvändiga kopior enligt tillämpliga nationella regler. I fältet ovanför fält 3 för varje exemplar och i marginalen på vänster sida skall det tydligt anges för vilket ändamål (t.ex. ansökan, kopia för sökanden) de relevanta kopiorna är avsedda. Endast ett exemplar skall utgöra det tillståndsformulär som finns i bilaga V till förordning (EG) nr 1236/2005.

Fält 1:	Sökande:	Ange sökandens namn och fullständiga adress. Sökandens tullnummer kan också anges (frivilligt i de flesta fall). Typen av sökande bör anges (frivilligt) i relevant fält, med angivande av siffrorna 1, 2 eller 4 med hänvisning till de punkter som anges i definitionen i artikel 2 i i förordning (EG) nr 1236/2005.
Fält 3:	Tillståndsnummer:	Fyll i numret och kryssa antingen i fältet för export eller för import. ►C1 Se artikel 2 d och 2 e och artikel 18 i förordningen ◄ för definitioner av begreppen ”export” och ”import”.
Fält 4:	Förfallodag:	Ange dag (två siffror), månad (två siffror) och år (fyra siffror).
Fält 5:	Ombud/representant:	Ange namn på en vederbörligen bemyndigad representant eller ett vederbörligen bemyndigat (tull)ombud som agerar på sökandens vägnar, om ansökningen inte lämnas in av sökanden. Se också artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92.
Fält 6:	Land där varorna finns:	Ange både landet i fråga och relevant landskod från de koder som fastställts i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1172/95 (EGT L 118, 25.5.1995, s. 10). ►C1 Se kommissionens förordning (EG) nr 1779/2002 (EGT L 269, 5.10.2002, s. 6). ◄
Fält 7:	Bestämmelseland:	Ange både landet i fråga och relevant landskod från de koder som fastställts i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1172/95 (EGT L 118, 25.5.1995, s. 10). ►C1 Se kommissionens förordning (EG) nr 1779/2002 (EGT L 269, 5.10.2002, s. 6). ◄
Fält 10:	Varubeskrivning:	Tänk på att inbegripa uppgifter om de berörda varornas förpackning. Observera att varornas värde också kan anges i fält 10. Om det inte finns tillräckligt utrymme i fält 10, fortsätt på ett bifogat blankt papper, med angivande av tillståndsnummer. Ange numret på bilagorna i fält 16. Detta formulär är utformat för att användas för upp till tre olika typer av varor (se bilagorna II och III till förordningen). Om det är nödvändigt att ge tillstånd för export eller import av fler än tre typer av varor, bevilja två tillstånd.
Fält 11:	Varunr:	Detta fält behöver endast fyllas i på baksidan av formuläret. Kontrollera att varunumret motsvarar det tryckta varunummer i fält 11 som finns vid sidan av beskrivningen av den relevanta varan.
Fält 14:	Särskilda krav och villkor:	Om det inte finns tillräckligt utrymme i fält 14, fortsätt på ett bifogat blankt papper, med angivande av tillståndsnummer. Ange numret på bilagorna i fält 16.
Fält 16:	Antal bilagor:	Ange antalet bilagor, om sådana förekommer (se förklaringarna till fälten 10 och 14).

( 1 ) Förenta nationernas generalförsamlings resolution 3452 (XXX) av den 9 december 1975.

( 4 ) Förenta nationernas generalförsamlings resolution nr 34/169 av den 17 december 1979.

( 5 ) Godkänd genom resolutionerna 663 C (XXIV) av den 31 juli 1957 och 2076 (LXII) av den 13 maj 1977 av Förenta nationernas ekonomiska och sociala råd.

( 6 ) Se punkt ML7.c i EU:s gemensamma militära förteckning (EUT C 127, 25.5.2005, s. 1).

( 8 ) EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 (EUT L 117, 4.5.2005, s. 13).

( 9 ) EGT L 253, 11.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 883/2005 (EUT L 148, 11.6.2005, s. 5).

		Officiella tidningen
		No	page	date
M1	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1377/2006 av den 18 september 2006	L 255	3	19.9.2006
M2	RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1791/2006 av den 20 november 2006	L 363	1	20.12.2006
M3	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 675/2008 av den 16 juli 2008	L 189	14	17.7.2008
M4	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1226/2010 av den 20 december 2010	L 336	13	21.12.2010
M5	KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1352/2011 av den 20 december 2011	L 338	31	21.12.2011
►M6	RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 517/2013 av den 13 maj 2013	L 158	1	10.6.2013
►M7	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 585/2013 av den 20 juni 2013	L 169	46	21.6.2013
►M8	EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 37/2014 av den 15 januari 2014	L 18	1	21.1.2014
►M9	KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 775/2014 av den 16 juli 2014	L 210	1	17.7.2014