(1)

Kommissionen införde genom förordning (EG) nr 128/2005 ( 2 ) (nedan kallad ”förordningen om preliminär tull”) en preliminär antidumpningstull på import av gaffelvagnar och väsentliga delar, dvs. chassin och hydraulik till gaffelvagnar som omfattas av KN-nummer ex842790 00 och ex843120 00, med ursprung i Kina.

(2)

Det bör erinras om att undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 april 2003 till och med den 31 mars 2004 (nedan kallad ”undersökningsperioden”). Undersökningen av utvecklingen av de faktorer som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2000 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(3)

Efter det att en preliminär antidumpningstull hade införts på import av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa med ursprung i Kina lämnade ett antal berörda parter skriftliga synpunkter. De parter som så begärde gavs också möjlighet att höras muntligen.

(4)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för fastställande av de slutgiltiga undersökningsresultaten. Efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts genomfördes ett kontrollbesök hos importföretagen Jungheinrich AG i Tyskland och TVH Handling Equipment NV i Belgien.

(5)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att rekommendera införandet av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminär tull. De beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på dessa uppgifter.

(6)

Parternas muntliga och skriftliga synpunkter togs under övervägande och när det var befogat ändrades undersökningsresultaten i enlighet med dessa synpunkter.

(7)

De produkter som berörs av antidumpningsförfarandet utgörs av icke självgående gaffelvagnar (som används för hantering av gods som vanligtvis är placerat på lastpallar) med ursprung i Kina och väsentliga delar (dvs. chassin och hydraulik) med ursprung i Kina till sådana vagnar (nedan kallade ”den berörda produkten”). Den berörda produkten klassificeras vanligtvis enligt KN-nummer ex842790 00 och ex843120 00.

(8)

Några berörda parter framförde på nytt sina synpunkter beträffande det faktum att man, såsom framgår av skäl 11, låtit chassin och hydraulik omfattas av definitionen på den berörda produkten, dock utan att lämna några ytterligare uppgifter eller någon motivering. Svar på dessa frågor lämnades redan i skälen 12–14 i förordningen om preliminär tull. De berörda parterna tog inte upp några ytterligare frågor beträffande dessa delar av förordningen om preliminär tull.

(9)

De gjorde vidare gällande att a) chassin och hydraulik, å ena sidan, och gaffelvagnar, å andra sidan, är olika produkter och att det inte hade gjorts någon bedömning om dumpning och skada beträffande chassin och hydraulik och att det således inte får införas någon antidumpningstull, och att man b) genom att inkludera delar utan att följa förfarandet i artikel 13 i grundförordningen på ett otillbörligt sätt skulle straffa företag som sätter samman gaffelvagnar i gemenskapen, och att c) chassin och hydraulik även importeras i servicesyfte och att införandet av tull på chassin och hydraulik på ett otillbörligt sätt skulle straffa de nuvarande användarna.

(10)

När det gäller argumentet att chassin och hydraulik respektive gaffelvagnar är olika produkter och att det inte gjordes någon bedömning om dumpning och skada beträffande chassin och hydraulik, kan det noteras att alla typer av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa för undersökningens syften anses utgöra en och samma produkt av de skäl som anges i skäl 10 i förordningen om preliminär tull, dvs. alla typer har samma grundläggande fysiska egenskaper och användningsområden. Det har inte lagts fram någon övertygande bevisning som motsäger dessa undersökningsresultat. När det gäller argumentet att det inte gjordes någon beräkning av dumpning och skada beträffande chassin och hydraulik bör det påpekas att dessa väsentliga delar omfattas av definitionen på den berörda produkt för vilken det på ett fullgott sätt har fastställts att det förekommit dumpning av den likadana produkten och att detta vållat gemenskapsindustrin skada. När det gäller särskilt bedömningen av dumpning konstaterades det att mängden chassin och hydraulik som importerades under undersökningsperioden var alltför liten för att vara representativ. Därför ansågs det lämpligt att bestämma dumpningsmarginalen för den berörda produkten på grundval av gaffelvagnar för vilka representativa och tillförlitliga uppgifter fanns att tillgå.

(11)

När det gäller argumentet att de väsentliga delarna endast kunde inkluderas i definitionen av den berörda produkten genom att tillämpa bestämmelserna i artikel 13 i grundförordningen, för att undvika att företag som sätter samman gaffelvagnar i gemenskapen på ett otillbörligt sätt drabbas av svårigheter, kan det noteras att tillämpningen av artikel 13 är ovidkommande för definitionen av den berörda produkten. Artikel 13 i grundförordningen behandlar snarare kringgåenden av olika slag, däribland sammansättning av delar som inte omfattas av definitionen på den berörda produkten, vilket det inte är fråga om i det nu aktuella fallet. Detta argument kan därför inte godtas.

(12)

När det gäller argumentet att chassin och hydraulik även importeras i servicesyfte och att införandet av en tull på chassin och hydraulik på ett otillbörligt sätt skulle straffa de nuvarande användarna, kan det noteras att inga användare under undersökningens gång har framfört några klagomål om att eventuella åtgärder skulle leda till detta. Vidare kan det noteras att den mängd chassin och hydraulik som importerades från Kina under undersökningsperioden är obetydlig i förhållande till den mängd kinesiska gaffelvagnar som importerades under samma period. Därför är effekten mycket liten när det gäller servicearbeten på gamla gaffelvagnar, om de ens förekommer, och argumentet kan inte godtas.

(13)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats bekräftas undersökningsresultaten avseende definitionen av den berörda produkten i skälen 10–15 i förordningen om preliminär tull.

(14)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas undersökningsresultaten avseende likadan produkt i skälen 16–18 i förordningen om preliminär tull.

(15)

Efter det att provisoriska åtgärder hade införts hävdade tre samarbetsvilliga exporterande tillverkare att de borde ha beviljats marknadsekonomisk behandling. Två av dem upprepade samma argument som de tidigare hade lagt fram och som kommissionen redan hade lämnat svar på (se skälen 19–34 i förordningen om preliminär tull).

(16)

Det bör erinras att beträffande en av dessa båda exporterande tillverkare, som faktiskt omfattar två närstående företag, konstaterades det vid undersökningen att vissa tillgångar hade bokförts i räkenskaperna för ett av företagen till ett betydligt högre värde än det inköpspris som faktiskt hade betalats. Detta ansågs strida mot de internationella redovisningsstandarderna (international accounting standards) IAS 1 (Utformning av finansiella rapporter) och IAS 16 (Materiella anläggningstillgångar). Dessutom konstaterades det att det andra företaget bröt mot IAS 21 (Effekterna av ändrade valutakurser) och IAS 32 (Finansiella instrument: Upplysningar och klassificering). Företagens revisorer tog dessutom inte upp dessa frågor i den ekonomiska redovisningen, vilket styrker misstanken om att revisionen inte genomfördes i överensstämmelse med de internationella redovisningsstandarderna (IAS). Det lades inte fram någon ny bevisning som ändrade dessa undersökningsresultat och det bekräftas därför att denna exporterande tillverkare inte uppfyller det andra kriteriet i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(17)

Beträffande en annan exporterande tillverkare fastställdes det vid undersökningen att avskrivningen av ett lån inte hade bokförts på ett korrekt sätt i företagets räkenskaper vilket i betydande utsträckning påverkade dess ekonomiska resultat. Det konstaterades att detta stred mot IAS 1 (Utformning av finansiella rapporter). Dessutom ändrade företaget redovisningsmetod när det gäller avsättning för osäkra fordringar utan att tillämpa ändringen retroaktivt vilket också fick betydande återverkningar för det ekonomiska resultatet. Detta konstaterades stå i strid med IAS 8 (Redovisningsprinciper, ändringar i uppskattningar och bedömningar samt fel). Revisorn påpekade visserligen att det till och med var oförenligt med de kinesiska redovisningsstandarderna att ändra metod för avsättning för osäkra fordringar, men underlät att ta upp problemet med lånet. Det lades inte fram någon bevisning som ändrade dessa undersökningsresultat och det bekräftas därför att denna exporterande tillverkare inte uppfyller det andra kriteriet i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(18)

Den tredje exporterande tillverkaren, Zhejiang Noblelift Equipment Joint Stock Co. Ltd, som fortsatte att begära marknadsekonomisk behandling efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts, lade fram bevisning för att företagets praxis i samband med registrering av redovisning för första gången av transaktioner i utländsk valuta inte hade påverkat dess ekonomiska resultat, även om denna praxis i vissa fall inte helt och hållet överensstämde med IAS 21. Några andra problem när det gäller överensstämmelsen med de internationella redovisningsstandarderna konstaterades inte beträffande företagets räkenskaper. Under dessa omständigheter ansågs det därför lämpligt att revidera slutsatserna om huruvida denna exporterande tillverkare uppfyllde det andra kriteriet i artikel 2.7 c i grundförordningen och bevilja företaget marknadsekonomisk behandling. I övrigt bekräftas de undersökningsresultat som anges i skälen 19–34 i förordningen om preliminär tull.

(19)

Det kan noteras att en icke-samarbetsvillig kinesisk exporterande tillverkare och en företaget närstående importör i gemenskapen efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts lämnade vissa synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten och begärde marknadsekonomisk behandling eller, om denna inte beviljades, individuell behandling. Företagen underrättades om att icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare, dvs. exporterande tillverkare som inte har givit sig till känna, inte skriftligen framför sina synpunkter och inte lämnar uppgifter inom de fastställda tidsfristerna, inte kan begära marknadsekonomisk behandling enligt bestämmelserna i artiklarna 2.7, 5.10, 9.5 och 18.1 i grundförordningen.

(20)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas undersökningsresultaten i skälen 35–37 avseende individuell behandling i förordningen om preliminär tull.

(21)

Kanada hade preliminärt valts till jämförbart tredjeland med marknadsekonomi för fastställandet av normalvärdet för de exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk behandling. Efter det att provisoriska åtgärder hade införts framförde två exporterande tillverkare och en importör på nytt sina argument mot detta val (se skäl 41 i förordningen om preliminär tull). De lade emellertid inte fram någon ytterligare bevisning som skulle kunna kontrolleras till stöd för sina argument.

(22)

De hävdade vidare att valet av Kanada som jämförbart tredjeland med marknadsekonomi var olämpligt, eftersom de kanadensiska tillverkarna av gaffelvagnar har mycket högre kostnader än deras kinesiska motparter, i synnerhet när det gäller kostnader för arbetskraft. En exporterande tillverkare hade i det sammanhanget begärt en ytterligare justering för skillnader i tillverkningskostnader mellan det egna företagets kostnader i Kina och tillverkningskostnaderna i Kanada, medan den andra exporterande tillverkaren hävdade att de mycket stora justeringar som redan gjorts ger en antydan om att kanadensiska och kinesiska gaffelvagnar inte är jämförbara.

(23)

Därvidlag bör det erinras om att det under undersökningens gång fastställdes att Kanada har en konkurrenspräglad och representativ marknad för gaffelvagnar, att de kinesiska och de kanadensiska produktionsanläggningarna och tillverkningsmetoderna är likartade och att kinesiska och kanadensiska gaffelvagnar generellt sett är jämförbara mot bakgrund av de kriterier som fastställts för denna undersökning (se skälen 40, 43 och 44 i förordningen om preliminär tull). Vid undersökningen fastställdes det dessutom att tillverkningen av gaffelvagnar inte är arbetsintensiv (arbetskraftskostnaderna i Kanada utgör inte mer än 15 % av den totala tillverkningskostnaden) och därför torde eventuella skillnader i kostnader för arbetskraft mellan Kanada och Kina inte i någon betydande utsträckning inverka på den sammanlagda tillverkningskostnaden. Därför kan argumentet att skillnader i kostnader som främst beror på arbetskraften gör valet av Kanada som jämförbart land olämpligt inte godtas.

(24)

När det gäller argumentet att kanadensiska tillverkare tillverkar gaffelvagnar till avsevärt högre kostnader än deras kinesiska motsvarigheter och att det borde göras en justering av normalvärdet mot bakgrund av skillnaderna i kostnader mellan Kanada och företagets egna kostnader i Kina bör det påpekas att uppgifterna om tillverkningskostnader från den exporterande tillverkare som framförde argumentet inte godtogs, eftersom marknadsekonomisk behandling inte beviljats. Detta undergräver avsevärt argumentet om jämförelse av kostnader. Begäran bör därför avvisas.

(25)

När det gäller argumentet att de stora justeringar som redan beviljats utgör en antydan om att kanadensiska och kinesiska gaffelvagnar inte är jämförbara kan det noteras att de produkttyper som skulle jämföras valdes ut på grundval av kriterier som anses rimliga inom den berörda industrin. Jämförelserna av produkttyper gjordes på grundval av vissa grundläggande tekniska egenskaper som används av alla aktörer på marknaden och det lades inte fram någon bevisning om att denna jämförelsemetod inte var lämplig (se skäl 43 i förordningen om preliminär tull). Detta argument kan därför inte godtas.

(26)

Inga andra argument framfördes beträffande fastställandet av normalvärdet i det jämförbara landet och därför bekräftas de undersökningsresultat som anges i skälen 38–48 i förordningen om preliminär tull.

(27)

Eftersom en exporterande tillverkare beviljades marknadsekonomisk behandling (se skäl 18) fastställdes normalvärdet enligt nedanstående i enlighet med artikel 2.1–2.6 i grundförordningen.

(28)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida den inhemska försäljningen av gaffelvagnar till oberoende kunder var representativ, dvs. huruvida den sammanlagda försäljningsvolymen motsvarade minst 5 % av den sammanlagda motsvarande försäljningen på export till gemenskapen. Detta var fallet när det gällde den berörda exporterande tillverkaren.

(29)

Därefter undersöktes det huruvida den inhemska försäljningen av de produkttyper som var jämförbara med de exporterade produkttyperna kunde anses vara representativ. I detta syfte fastställdes det först vilka jämförbara typer av produkten som såldes på den inhemska marknaden. Vid undersökningen konstaterades de produkttyper av gaffelvagnar som såldes på den inhemska marknaden vara identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till gemenskapen om de hade samma lyftkapacitet, chassimaterial, gaffelbredd, typ av hydraulik och hjultyp.

(30)

Den inhemska försäljningen av en viss produkttyp ansågs tillräckligt representativ om den totala inhemska försäljningen av den produkttypen till oberoende kunder under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den totala försäljningsvolymen för en jämförbar produkttyp som sålts på export till gemenskapen. Detta var fallet med vissa av de produkter som såldes på export.

(31)

Det undersöktes först huruvida den exporterande tillverkarens inhemska försäljning av de ovan nämnda produkttyperna kunde anses ha skett vid normal handel, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(32)

Detta gjordes genom att det fastställdes hur stor andel av den inhemska försäljningen till oberoende kunder som, för varje exporterad produkttyp, inte hade sålts med förlust på den inhemska marknaden under undersökningsperioden:

(33)

I de fall villkoren i skälen 30–31 och i skäl 32 a och b i denna förordning var uppfyllda grundades normalvärdet, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen, för motsvarande produkttyp på de faktiska priser som betalats eller skulle betalas av oberoende kunder på den inhemska marknaden i exportlandet under undersökningsperioden.

(34)

För de typer som omfattas av skäl 32 c och de produkttyper som inte såldes i representativa mängder på den inhemska marknaden måste normalvärdet, i enlighet med vad som anges i skäl 30, konstrueras.

(35)

De berörda samarbetsvilliga exporterande tillverkarens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vägda genomsnittliga vinst för den inhemska försäljningen av den likadana produkten vid normal handel under undersökningsperioden adderades med den genomsnittliga tillverkningskostnaden i syfte att konstruera normalvärdet enligt artikel 2.6 i grundförordningen.

(36)

Efter det att provisoriska åtgärder hade införts inkom inga skriftliga synpunkter beträffande fastställandet av exportpriset vid försäljning direkt till oberoende kunder i gemenskapen. Därför bekräftas undersökningsresultaten i skäl 49 i förordningen om preliminär tull beträffande fastställandet av exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(37)

För två av de exporterande tillverkarna hade exportpriset provisoriskt konstruerats för den försäljning som skedde till importörer med vilka de konstaterades ha ingått ett kompensationsarrangemang enligt artikel 2.9 i grundförordningen (se skäl 49 i förordningen om preliminär tull).

(38)

En av de exporterande tillverkarna och dennes importör för vilken vissa exportpriser hade konstruerats hävdade att förhållandet dem emellan inte gjorde det nödvändigt att konstruera exportpriser och att de faktiska priser som den exporterande tillverkaren tog ut av importören borde ligga till grund för fastställandet av exportpriserna. Undersökningen visade emellertid att dessa exportpriser påverkades av ett avtal mellan parterna om att importören skulle stå för vissa produktutvecklingskostnader. På grund av detta var de genomsnittliga exportpriser som togs ut av importören avsevärt högre än de som togs ut av oberoende kunder i gemenskapen. Därför godtogs inte de priser som den exporterande tillverkaren tog ut av importören som grund för fastställandet av exportpriserna. Dessutom slöt sig den exporterande tillverkaren och importören samman innan undersökningsperioden hade gått ut. Under dessa omständigheter skulle exportpriserna normalt konstrueras på grundval av priserna vid återförsäljning till oberoende köpare i gemenskapen. I detta fall var emellertid antalet återförsäljningstransaktioner under undersökningsperioden mycket begränsat och de faktiska transaktionspriserna lämnades inte av importören i tid och kunde inte kontrolleras. Under dessa omständigheter beaktades inte denna försäljning vid den slutgiltiga beräkningen av exportpriserna.

(39)

Den exporterande tillverkaren hade faktiskt en betydande försäljning till oberoende kunder i gemenskapen vilken användes för att fastställa exportpriset (se skäl 36).

(40)

Den andra exporterande tillverkaren, för vilken vissa exportpriser konstruerades, och den berörda importören lämnade synpunkter beträffande de preliminära undersökningsresultaten och hävdade att det inte fanns något arrangemang eller något avtal dem emellan i form av en affärsmässig förbindelse eller ett kompensationsarrangemang i den mening som avses i artikel 2.9 i grundförordningen och i artikel 2.3 i WTO:s antidumpningsavtal. Därför är det oriktigt att konstruera exportpriser genom att använda importörens återförsäljningspriser till oberoende kunder som underlag.

(41)

Detta argument kunde inte godtas, eftersom de uppgifter som lämnats av exportören respektive importören inte var förenliga. Under kontrollbesöket på platsen i den exporterande tillverkarens lokaler fick de ansvariga för undersökningen veta att skälet till att exportpriserna mellan parterna var mycket högre än normalt var att det fanns ett särskilt arrangemang eller avtal mellan den exporterande tillverkaren och importören. Dessutom hänvisades det i alla exportfakturor till detta avtal för närmare uppgifter. Den exporterande tillverkaren förnekade att det fanns något skriftligt avtal men förklarade att den berörda importören var beredd att betala dessa högre priser i syfte att få och behålla ensamrätten till försäljningen av vissa av den exporterande tillverkarens produkter, som var avsedda för vissa marknader. Importören förnekade också att det fanns något speciellt förhållande och förklarade i samband med kontrollbesöket på platsen att de priser som betalades till den exporterande tillverkaren var högre, eftersom produkterna i fråga var av hög kvalitet. Det anses att exportpriserna under dessa omständigheter var otillförlitliga och måste justeras antingen på grund av att det fanns någon form av kompensationsarrangemang i ljuset av bestämmelserna i artikel 2.9 i grundförordningen eller för skillnader i fysiska egenskaper som avspeglar den högre kvalitet som produkten påstås ha i ljuset av bestämmelserna i artikel 2.10 a i grundförordningen. Påstående angående kvalitet styrktes inte av någon bevisning och motsades av undersökningsresultaten. Eftersom det inte fanns några ytterligare uppgifter konstruerades exportpriserna i enlighet med skäl 49 i förordningen om preliminär tull.

(42)

Samma exporterande tillverkare och även importören hävdade att beräkningen av de konstruerade exportpriserna var oriktig, eftersom den vinstmarginal som användes vid beräkningen var avsevärt större än de vinstmarginaler som använts tidigare i samma syften och därför var den orimlig. Det kan i det sammanhanget noteras att varje fall bedöms för sig och att de resultat man nått fram till i en undersökning inte utan vidare kan införlivas med en annan undersökning. I detta fall var den vinstmarginal som användes vid beräkningen det vägda genomsnittet av den faktiska nettovinst på försäljningen av den berörda produkten som rapporterats av elva icke varandra närstående importörer under undersökningens gång. Det har inte lagts fram någon bevisning som skulle kunna ifrågasätta dessa uppgifter. Begäran bör därför avvisas.

(43)

Det bör emellertid påpekas att man, efter det kontrollbesök som gjordes i den berörda importörens lokaler, gjorde en reviderad beräkning av de konstruerade exportpriserna i syfte att beakta nödvändiga korrigeringar av vissa återförsäljningspriser och importörens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader.

(44)

Efter det att provisoriska åtgärder hade införts begärde en exporterande tillverkare en justering av vissa exportpriser för olikheter i handelsled mellan direkt exportförsäljning till gemenskapen och försäljning avsedd för export till gemenskapen via handlare i Kina i enlighet med artikel 2.10 d i i grundförordningen. Företaget hävdade att försäljningen avsedd för export via kinesiska handlare inbegriper ytterligare försäljning till handlare vilket normalt inte är nödvändigt när det är fråga om direktexport till gemenskapen. I det sammanhanget kan det noteras att det i ovan nämnda artikel i grundförordningen anges att en justering för olikheter i handelsled får beviljas om det visar sig att det föreligger klara och tydliga olikheter mellan säljarens funktioner och priser i de olika handelsleden på exportlandets hemmamarknad. I detta fall hävdade och försökte den exporterande tillverkaren visa att det behövdes en justering genom att snarare hänvisa till omständigheterna rörande företagets exportförsäljning än till dess försäljning på hemmamarknaden. Detta utgör inte tillräcklig grund för att begära en justering beträffande handelsled. Vid undersökningen fastställdes det dessutom att hela den berörda exporterande tillverkarens export, liksom den inhemska försäljningen i det jämförbara landet, skedde till handlare, dvs. det fanns inga olika handelsled mellan exportpriset och normalvärdet.

(45)

Vid beräkningen av dumpningsmarginalen för alla de övriga exporterande tillverkarna (se skäl 53 i förordningen om preliminär tull) togs det inte längre någon hänsyn till den exporterande tillverkare som beviljats marknadsekonomisk behandling. Det lämnades inga andra synpunkter på de undersökningsresultat som anges i skälen 52 och 53 i förordningen om preliminär tull vilka därigenom bekräftas. För den exporterande tillverkare som beviljades marknadsekonomisk behandling fastställdes dumpningsmarginalen emellertid genom att man jämförde det vägda genomsnittliga normalvärdet för respektive produkttyp som exporterats till gemenskapen enligt skälen 28–35 i den här förordningen med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande produkttyp i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen. De slutgiltiga dumpningsmarginaler som fastställts efter ändringarna ovan, uttryckta i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, är följande:

(46)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultaten beträffande tillverkningen i gemenskapen enligt skälen 55 och 56 i förordningen om preliminär tull.

(47)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultaten beträffande definitionen av gemenskapsindustrin enligt skäl 57 i förordningen om preliminär tull.

(48)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultaten beträffande förbrukningen i gemenskapen enligt skälen 58 och 59 i förordningen om preliminär tull.

(49)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultaten beträffande import till gemenskapen av gaffelvagnar från Kina enligt skälen 60–64 i förordningen om preliminär tull.

(50)

Efter det att provisoriska åtgärder hade införts ifrågasatte en exporterande tillverkare huruvida gemenskapsindustrin verkligen hade lidit skada och påpekade att produktionskapaciteten hade ökat under skadeundersökningsperioden, att lagerutvecklingen efter 2001 inte kan betraktas som ett tecken på skada utan som ett tecken på förbättring för gemenskapsindustrin, att försäljningspriset på de gaffelvagnar som såldes av gemenskapstillverkarna och deras marknadsandel förblev stabila under 2003 och under undersökningsperioden, att gemenskapsindustrins lönsamhet ökade mellan 2000 och 2001, att gemenskapsindustrins investeringar har mer än fördubblats, vilket ger en antydan om att det inte var några svårigheter att skaffa kapital, och att det stabila löneläget måste uppfattas som en positiv indikator.

(51)

När det gäller argumentet att gemenskapsindustrins kapacitet har ökat, och att detta inte tyder på någon skada, bör det påpekas att produktionskapaciteten visserligen ökade generellt med 3 % under skadeundersökningsperioden men att den minskade med nästan 2 % mellan 2002 och undersökningsperioden. Faktum är att produktionskapaciteten endast ökade under åren 2001 och 2002 när det gjordes investeringar. Denna utveckling kan inte anses tyda på att gemenskapsindustrin inte lidit skada, i synnerhet som förbrukningen ökade med 17 % under samma period.

(52)

När det gäller argumentet att lagerutvecklingen efter 2001 inte kan betraktas som ett tecken på skada utan ett tecken på förbättring för gemenskapsindustrin bör det påpekas att, utöver den förklaring som ges i skäl 67 i förordningen om preliminär tull om varför den faktorn inte bör ses som någon särskilt relevant indikator för gemenskapsindustrins ekonomiska situation, att lagren sammantaget ökade med 14 % under skadeundersökningsperioden. Den omständigheten att det nåddes en kulmen 2001 ändrar inte konstaterandet att lagren åtminstone kan ha bidragit till den skadevållande situationen för gemenskapsindustrin.

(53)

När det gäller argumentet att försäljningspriset och marknadsandelen för gaffelvagnar som såldes av gemenskapstillverkarna förblev stabil under 2003 och under undersökningsperioden bör det påpekas att undersökningsperioden innefattade nio månader 2003. Det bör påpekas att skadeanalysen täcker en period av flera år och att både gemenskapsindustrins marknadsandel och dess försäljningspris minskade avsevärt under skadeundersökningsperioden. Ingen har bestridit detta.

(54)

När det gäller argumentet att ökningen av gemenskapsindustrins lönsamhet mellan 2000 och 2001 inte tyder på någon skada bör det påpekas att lönsamheten ökade marginellt från 0,28 % år 2000 till 0,51 % 2001 och därefter minskade konstant till en nivå på – 2,31 % under undersökningsperioden. Detta är en tydlig skadeindikator.

(55)

När det gäller argumentet att gemenskapsindustrins investeringar mer än fördubblats och att gemenskapsindustrin således inte hade några svårigheter att skaffa kapital bör man hålla i minnet, såsom det redogörs för i skäl 76 i förordningen om preliminär tull, att det gjordes stora investeringar under 2001 och 2002 i avsikt att ersätta utslitna produktionsanläggningar för att gemenskapsindustrin skulle kunna behålla sin konkurrenskraft. Investeringarna minskade med 40 % mellan 2002 och undersökningsperioden parallellt med att lönsamheten försämrades, och detta tydde på att det var svårt att skaffa kapital. Detta är återigen ett tydligt tecken på skada.

(56)

När det gäller argumentet att det stabila löneläget måste uppfattas som en positiv indikator bör det påpekas att den faktorn bör analyseras inom ramen för utvecklingen beträffande löner och sysselsättning. Försämringen för industrin syns tydligt genom minskningen av antalet anställda. Den omständigheten att gemenskapstillverkarna på grund av illojal konkurrens inte kunde höja lönerna i takt med inflationen under skadeundersökningsperioden måste betraktas som en negativ indikator.

(57)

Argumenten från denna exporterande tillverkare, vilka analyseras i skälen 50–56, bör därför avvisas.

(58)

Vissa importörer hävdade att gemenskapsindustrin har erbjudit gaffelvagnar till försäljning till ett mycket lägre pris än för alla kinesisktillverkade gaffelvagnar och detta tyder på att den inte lider någon skada. Detta argument stöds inte av den omständigheten att man konstaterat ett betydande prisunderskridande på över 55 % (se skäl 64 i förordningen om preliminär tull) och kan därför inte godtas.

(59)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultat rörande gemenskapsindustrins situation som anges i skälen 65–84 i förordningen om preliminär tull.

(60)

Den slutsats som dras är, såsom redan fastställts i förordningen om preliminär tull, att alla relevanta indikatorer på skada visade en negativ utveckling. Eftersom inga andra synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultaten beträffande slutsatsen om skada enligt skälen 85–87 i förordningen om preliminär tull.

(61)

Eftersom inga synpunkter lämnats beträffande inledningen om orsakssamband i fråga om uppkomst av skada, såsom anges i skäl 88 i förordningen om preliminär tull, bekräftas detta påstående.

(62)

En exporterande tillverkare och vissa importörer gjorde gällande att det var olämpligt att använda importuppgifter från Eurostat för att fastställa volym och marknadsandel för den berörda produkten, eftersom det inte finns något separat KN-nummer för den. De hävdade att andra produkter också omfattas av de två KN-numren i fråga, det ena numret gäller hela produkten och det andra delar till denna, och därför kan uppgifterna från Eurostat inte ge en rättvisande bild av verkningarna av den dumpade importen. Det kan noteras att det inte har lagts fram någon bevisning som tyder på att några betydande kvantiteter av andra produkter har klassificerats enligt KN-nummer 8427 90 00, som omfattar hela produkten och som användes för att fastställa volymen dumpad import. Faktum är att samma berörda parter använde importuppgifter från Eurostat rörande samma KN-nummer till stöd för sina påståenden rörande tendenser i importen av gaffelvagnar från andra tredjeländer. På grund av den snäva definitionen i KN-numret anses det också att det stora flertalet produkter som importeras till gemenskapen under denna rubrik är just den produkt som är berörd i detta fall. När det gäller KN-nummer 8431 20 00 som omfattar delar som uteslutande eller huvudsakligen skall användas tillsammans med sådana maskiner som omfattas av nummer 8427 kan det noteras att den import som rapporteras av Eurostat rörande detta nummer är begränsad och inte har beaktats när man har fastställt volym och marknadsandel för importen av den berörda produkten. Detta argument kan därför inte godtas.

(63)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats, bekräftas de preliminära undersökningsresultat rörande verkningarna av den dumpade importen som anges i skälen 89–91 i förordningen om preliminär tull.

(64)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts gjorde en exporterande tillverkare gällande att gemenskapsindustrins exportresultat hade bedömts på ett felaktigt sätt. Det konstaterades att exportförsäljningen hade minskat med nära 50 % mellan år 2000 och undersökningsperioden, vilket fick en betydande inverkan på gemenskapsindustrins resultat. Det bör påpekas att även om exporten minskade i absoluta tal svarade den i genomsnitt för endast 11 % av gemenskapsindustrins försäljning under skadeundersökningsperioden. Även om försäljningen i gemenskapen gick med förlust gick exporten fortfarande med viss vinst under undersökningsperioden. Därför kan den minskade exporten inte anses vara en faktor som vållade gemenskapsindustrin någon betydande skada. Detta argument bör följaktligen avvisas och de slutsatser som anges i skälen 92 och 93 i förordningen om preliminär tull bör bekräftas.

(65)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultaten beträffande gemenskapsindustrins investeringar i enlighet med skäl 94 i förordningen om preliminär tull.

(66)

Två exporterande tillverkare och vissa importörer hävdade att andra länder än Kina, i synnerhet Brasilien och Indien, i motsats till slutsatserna i skäl 95 i förordningen om preliminär tull, har dragit fördel av eurons starka ställning för att i betydande utsträckning öka sin försäljning på gemenskapsmarknaden. Eftersom importen från tredjeländer, exempelvis Brasilien och Indien, motsvarar endast omkring 1 % av den kinesiska importen av den berörda produkten kan dess inverkan på orsakssambandet anses obetydlig. Påståendet bör därför avvisas.

(67)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultaten beträffande importen från tredjeländer i enlighet med skälen 95 och 96 i förordningen om preliminär tull.

(68)

En exporterande tillverkare och vissa importörer hävdade att det prisunderskridande som konstaterats delvis snarare kan hänföras till US-dollarns svaga ställning i förhållande till euron än till dumpade importpriser. Dessa parter har emellertid inte lagt fram någon bevisning som visar hur stor mängd av importen från Kina som fakturerats i US-dollar, så att man skulle kunna göra en sammantagen bedömning av växelkursernas eventuella inverkan på priserna. Under alla omständigheter, även om all import från Kina hade skett i US-dollar, något som inte har något stöd i undersökningsresultaten, skulle priserna vid import av den berörda produkten ha sjunkit med 25 % (minskningen av US-dollarns värde gentemot euron) i stället för de 34 % som var fallet under skadeundersökningsperioden. Slutligen bör det påpekas att, med undantag av två enskilda fall med klart försumbara importvolymer, minskade importen från alla andra länder sammantagna (utom Kina) vilka också drog nytta av apprecieringen av euron. Detta tyder på att valutavariationer inte kan ha varit någon avgörande orsak till det kraftiga uppsvinget för den dumpade importen från Kina. Detta argument bör därför avvisas och de slutsatser som anges i skäl 98 i förordningen om preliminär tull bör bekräftas.

(69)

En exporterande tillverkare och vissa importörer upprepade sitt argument att de klagande är stora företag som bedriver verksamhet i godshanteringssektorn där gaffelvagnar bara utgör extrautrustning som ofta används som försäljningstillbehör för större och dyrare produkter. Eftersom det inte har lagts fram någon bevisning för detta bekräftas undersökningsresultaten i skälen 99 och 100 i förordningen om preliminär tull och påståendet avvisas.

(70)

En exporterande tillverkare upprepade påståendet om att gemenskapstillverkarna lidit självförvållad skada genom att den riktat in sig på tillverkning av låg kvalitet och lagt ut tillverkning av delar på entreprenad. Ingen ny bevisning lämnades emellertid till stöd för detta påstående. Det kan noteras att detta påstående redan har undersökts och uttryckligen togs upp i skälen 101–103 i förordningen om preliminär tull.

(71)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats som skulle kunna ändra den preliminära definitionen, bekräftas slutsatsen om orsakssambandet i enlighet med skälen 104 och 105 i förordningen om preliminär tull.

(72)

Eftersom det inte lämnats några synpunkter bekräftas de allmänna anmärkningarna beträffande gemenskapens intresse enligt skäl 106 i förordningen om preliminär tull.

(73)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts hävdade en importör att tidigare stängda produktionsanläggningar i gemenskapen inte kommer att öppnas igen och således inte kommer att erbjuda nya arbetstillfällen på grund av att antidumpningsåtgärder införts. Det lades emellertid inte fram någon bevisning till stöd för detta påstående. Även om inga stängda anläggningar skulle öppnas igen måste det påpekas att kapacitetsutnyttjandet i gemenskapen endast var 46 % under undersökningsperioden. Detta är en klar antydan om att gemenskapsindustrins möjligheter att öka sin tillverkning och försäljning om det rådde sund konkurrens på gemenskapsmarknaden. Påståendet bör därför avvisas.

(74)

En exporterande tillverkare och vissa importörer hävdade att gemenskapsindustrins verksamhet när det gäller gaffelvagnar särskilt med hänsyn till sysselsättning är försumbar jämfört med andra aktörers verksamhet på marknaden. För det första bör man hålla i minnet att de exporterande tillverkarna inte har sådan ställning att de kan framföra krav beträffande undersökningen av gemenskapsindustrins intressen. Detta gäller också leverantörernas, handlarnas och användarnas intressen, som behandlas nedan. De argument som framfördes blev trots allt granskade. I detta avseende bör man hålla i minnet att gemenskapsindustrin under undersökningsperioden sysselsatte omkring 434 personer för tillverkning av gaffelvagnar medan exempelvis de samarbetsvilliga importörerna sysselsatte omkring 74 personer. Det kan vidare noteras att vissa gemenskapstillverkare nästan uteslutande ägnar sig åt tillverkning och försäljning av gaffelvagnar. Detta argument kan därför inte godtas.

(75)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultaten rörande gemenskapsindustrins intresse enligt skälen 107–109 i förordningen om preliminär tull.

(76)

En exporterande tillverkare gjorde gällande att den omständigheten att gemenskapsleverantörerna inte var företrädda är en antydan om att importen från Kina inte påverkar deras affärsverksamhet negativt. Detta påstående kan inte godtas. Gemenskapsindustrin är beroende av leverantörer av vissa delar i gemenskapen och det är inte rimligt att anta att detta har undgått att ge negativa verkningar på deras affärsverksamhet. Om ytterligare anläggningar i gemenskapen tvingades stänga skulle detta kunna få ytterligare återverkningar på deras affärsverksamhet. Eftersom inga andra nya synpunkter lämnats bekräftas det preliminära undersökningsresultatet beträffande gemenskapsleverantörernas intresse enligt skäl 110 i förordningen om preliminär tull.

(77)

En exporterande tillverkare hävdade att man vid undersökningen inte hade tagit hänsyn till intressena hos de små importörerna, vilka huvudsakligen inriktar sin verksamhet på gaffelvagnar. Det bör påpekas att det i samband med denna undersökning togs fullständig hänsyn till de importörer som gav sig till känna i god tid och lämnade tillräckliga uppgifter. Bland de samarbetsvilliga icke-närstående importörerna fanns det företag med två eller tre anställda. Vidare kan det noteras att de samarbetsvilliga importörerna rapporterade mycket god lönsamhet i fråga om deras gaffelvagnsverksamhet (nettovinster på upp till 50 % av omsättningen). Det är därför rimligt att förmoda att införandet av antidumpningsåtgärder kommer att få tämligen ringa återverkningar på deras affärsverksamhet. Detta påstående bör följaktligen avvisas och de slutsatser som anges i skälen 111–114 i förordningen om preliminär tull bör bekräftas.

(78)

Två exporterande tillverkare och vissa importörer hävdade att det ökade priset på kinesiska gaffelvagnar som blev följden av att åtgärderna infördes får omedelbar och oproportionerligt stor återverkan på hundratusentals butiker, affärer och fabriker som använder gaffelvagnar i gemenskapen. Det kan emellertid konstateras att ingen sådan användare av gaffelvagnar i gemenskapen har lämnat några synpunkter på de undersökningsresultat som angavs i förordningen om preliminär tull. Efter som det inte lämnats någon bevisning till stöd för detta påstående bör det avvisas.

(79)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultaten beträffande gemenskapsförbrukarnas intresse i enlighet med skälen 115 och 116 i förordningen om preliminär tull.

(80)

Som en följd av ovanstående bekräftas slutsatserna om gemenskapens intresse i enlighet med skälen 117–119 i förordningen om preliminär tull.

(81)

Eftersom inga underbyggda synpunkter lämnats bekräftas den metod som använts för fastställande av nivån för undanröjande av skada i skälen 120–123 i förordningen om preliminär tull.

(82)

På grundval av denna metod har en nivå för undanröjande av skada beräknats i syfte att fastställa nivån på de åtgärder som slutgiltigt skall införas.

(83)

Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen bör en slutgiltig antidumpningstull införas på samma nivå som de konstaterade dumpningsmarginalerna, eftersom nivån för undanröjande av skada när det gäller samtliga exporterande tillverkare konstaterats vara högre än dumpningsmarginalerna.

(84)

På grundval av ovanstående uppgår satserna för den slutgiltiga tullen till följande:

(85)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De återspeglar således den situation som i denna undersökning befunnits föreligga för dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller ”alla andra företag”) gäller alltså enbart för import av produkter med ursprung i det berörda landet vilka tillverkats av företagen och därmed av de specifika rättsliga enheter som nämns. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del med namn och adress, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, kan inte omfattas av dessa tullsatser utan skall omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla andra företag”.

(86)

Ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen ( 3 ) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande de ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter, vid behov, att ändras i enlighet därmed genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(87)

Med hänsyn till de konstaterade dumpningsmarginalernas storlek och nivån på den skada som vållats gemenskapsindustrin anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som infördes genom förordningen om preliminär tull, tas ut slutgiltigt till en sats som motsvarar den tull som slutgiltigt införs genom den här förordningen. I de fall där den slutgiltiga tullen är högre än den preliminära tullen bör endast de belopp för vilka säkerhet ställts motsvarande den preliminära tullen tas ut slutgiltigt.

(88)

Efter det att de provisoriska antidumpningsåtgärderna hade införts förklarade sig två exporterande tillverkare villiga att göra åtaganden i enlighet med bestämmelserna i artikel 8 i grundförordningen. Möjligheten att sätta in försvagande motmedel i form av prisåtaganden har undersökts. Det kan emellertid noteras att en av dessa exporterande tillverkare inte visade samarbetsvilja i samband med undersökningen och därför, eftersom ingen marknadsekonomisk behandling eller individuell behandling beviljades (se skäl 19), kunde det inte fastställas några minimipriser. Vidare fastställdes det att den berörda produkten förekommer i ett stort antal (hundratals) typer som regelbundet uppgraderas eller ändras på annat sätt. Dessutom sålde de exporterande tillverkarna även andra produkter till samma kunder, antingen direkt eller via sina närstående importörer. Under dessa omständigheter skulle övervakning av prisåtaganden vara praktiskt taget omöjlig. Det ansågs därför opraktiskt att godta åtaganden i denna särskilda undersökning och erbjudandena måste därför avvisas. De exporterande tillverkarna har underrättats om detta och givits möjlighet att yttra sig. Deras synpunkter har inte ändrat den slutsats som dras ovan.