Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37.2 och artikel 152.4 b,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 1 ),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( 2 ), och

av följande skäl:

(1)	Animalieproduktionen spelar en mycket viktig roll inom gemenskapens jordbrukssektor. Tillfredsställande resultat av denna verksamhet beror i stor utsträckning på användningen av säkert foder av god kvalitet.

(2)

Genomförandet av en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa är ett av de grundläggande målen med livsmedelslagstiftningen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska livsmedelsmyndigheten och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet ( 3 ). I den förordningen fastställs också andra gemensamma principer och definitioner för medlemsstaternas och gemenskapens livsmedelslagstiftning, inklusive syftet att uppnå fri rörlighet för foder inom gemenskapen.

(3)

I rådets direktiv 95/69/EG ( 4 ) fastställs villkor och förfaranden för vissa kategorier av anläggningar och mellanhänder inom fodersektorn för att ge dem möjlighet att bedriva sin verksamhet. Erfarenheten har visat att dessa villkor och förfaranden utgör en god grund för att garantera fodersäkerhet. I det direktivet fastställs även villkor för godkännandet av anläggningar som tillverkar vissa ämnen som upptas i rådets direktiv 82/471/EEG av den 30 juni 1982 om vissa produkter som används i djurfoder ( 5 ).

(4)

I kommissionens direktiv 98/51/EG av den 9 juli 1998 om vissa genomförandeåtgärder avseende rådets direktiv 95/69/EG om villkor och föreskrifter för godkännande och registrering av vissa anläggningar och mellanhänder inom fodersektorn ( 6 ) fastställdes vissa åtgärder som inbegrep förfaranden för import från tredjeländer.

(5)

Erfarenheten har också visat att det är nödvändigt att garantera att alla foderföretag, inklusive vattenbruk, verkar i överensstämmelse med harmoniserade säkerhetskrav och att det är nödvändigt att genomföra en allmän översyn för att beakta behovet av att garantera ett bättre skydd av människors och djurs hälsa och av miljön.

(6)

Huvudsyftet med de nya hygienbestämmelserna i denna förordning är att säkerställa en hög nivå på konsumentskyddet med avseende på livsmedels- och fodersäkerhet med särskild hänsyn till följande principer:

a) Det primära ansvaret för fodersäkerheten ligger hos foderföretagaren.

b) Behovet av att garantera fodersäkerheten i hela livsmedelskedjan från och med primärproduktion av foder fram till och med utfodring av livsmedelsproducerande djur.

c) Allmänt genomförande av förfaranden som bygger på principerna för faroanalys och kritiska styrpunkter (HACCP) som tillsammans med iakttagandet av god hygienpraxis befäster det ansvar som vilar på foderföretagarna.

d) Riktlinjer för god praxis är ett värdefullt hjälpmedel för att foderföretagare på alla nivåer av foderkedjan skall kunna följa bestämmelser om foderhygien och tillämpa HACCP-principerna.

e) Behovet av att fastställa mikrobiologiska kriterier på grundval av vetenskapliga riskkriterier.

f) Behovet av att garantera att importerat foder håller en standard som är minst likvärdig med den standard som det foder som produceras i gemenskapen har.

(7)

För att kunna säkerställa att systemet med registrering och godkännande verkligen tillämpas på alla foderföretagare och följaktligen kunna garantera full spårbarhet, är det lämpligt att se till att foderföretagarna hämtar och använder foder endast från företag som är registrerade och/eller godkända i enlighet med denna förordning.

(8)

Fodersäkerhet från och med primärproduktion av foder till och med utsläppandet på marknaden eller export kräver ett integrerat synsätt. Primärproduktion av foder inbegriper produkter som endast genomgår enkel fysisk behandling, t.ex. rengöring, förpackning, lagring, naturlig torkning eller ensilering.

(9)

I enlighet med proportionalitets- respektive subsidiaritetsprincipen bör gemenskapslagstiftningen inte tillämpas på vissa fall av privat enskild produktion av foder och utfodring av vissa djur eller för direktförsäljning av små mängder av primärproducerat foder på lokalnivå eller detaljhandelsförsäljning av foder för sällskapsdjur.

(10)

Faror med foder i alla nivåer inom primärproduktionen av foder bör identifieras och kontrolleras på ett korrekt sätt för att målen i denna förordning skall kunna uppnås. De grundläggande principerna i denna förordning bör därför vara tillämpliga på jordbruksföretag som tillverkar foder uteslutande för att bemöta behoven inom den egna produktionen och på jordbruksföretag som släpper ut foder på marknaden. Det bör beaktas att risken är mindre om foder produceras och ges till djur som endast används för enskild konsumtion, eller till djur som inte används i livsmedelsproduktion. Handel med små mängder av foderprodukter på lokal nivå och detaljhandelsförsäljning av foder för sällskapsdjur skall behandlas särskilt inom ramen för denna förordning.

(11)	Tillämpningen av HACCP-principerna på primärproduktion av foder är ett mål på medellång sikt för den europeiska hygienlagstiftningen. Riktlinjerna för god praxis bör emellertid redan uppmuntra uppfyllandet av lämpliga hygienkrav.

(12)

Fodersäkerheten är beroende av ett antal faktorer. Lagstiftningen bör fastställa minimikrav för hygien. Offentlig kontroll bör genomföras för att kontrollera att foderföretagarna följer bestämmelserna. Dessutom bör foderföretagarna vidta åtgärder eller anta förfaranden för att uppnå en hög fodersäkerhetsnivå.

(13)	Med hjälp av HACCP-principerna kan foderföretagarna uppnå en högre standard av fodersäkerhet. HACCP-systemet bör inte betraktas som en metod för självreglering och ersätter inte officiell kontroll.

(14)	Genomförandet av HACCP-principerna kräver att anställda i foderföretag samarbetar och engagerar sig fullt ut.

(15)

HACCP-principerna bör ta hänsyn till principerna i Codex Alimentarius, men bör samtidigt ge utrymme för den flexibilitet som kan behövas i olika situationer. I vissa foderföretag är det inte möjligt att fastställa kritiska styrpunkter, och god praxis kan i vissa fall ersätta övervakningen av kritiska styrpunkter. På samma sätt innebär kravet att fastställa ”kritiska gränsvärden” i enlighet med Codex Alimentarius inte att det är nödvändigt att alltid fastställa ett numerärt gränsvärde. Kravet på att bevara dokument i enlighet med samma codex behöver dessutom vara flexibelt så att bördorna inte blir för stora för mycket små företag. Det är lämpligt att se till att när ett foderföretag hanterar primärproducerat foder, inklusive därmed sammanhängande hantering samt blandning av foder med kompletteringsfoder uteslutande för den egna djurhållningen, är det inte skyldigt att följa HACCP-principerna.

(16)

Flexibilitet är också nödvändigt för att tillgodose behoven hos foderföretag i regioner med särskilda geografiska begränsningar eller när det gäller strukturella krav. Flexibiliteten bör dock inte äventyra målen för foderhygien. Ett förfarande för diskussion i Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa bör vid behov införas.

(17)

Ett system genom vilket medlemsstatens behöriga myndighet registrerar och godkänner alla foderföretag är lämpligt för att säkra spårbarheten från tillverkare till användare och för att underlätta genomförandet av effektiva offentliga kontroller. De befintliga systemen för insamling av uppgifter om foderföretag får användas av den behöriga myndigheten i medlemsstaterna för att inleda och genomföra det system som föreskrivs i denna förordning.

(18)	Det är lämpligt att upprätthålla ett godkännandesystem för foderföretag för verksamhet som kan medföra en större risk vid fodertillverkning. Förfaranden bör införas för att utvidga den nuvarande räckvidden för det godkännandesystem som föreskrivs i direktiv 95/69/EG.

(19)

För att godkännas eller registreras bör foderföretagen uppfylla ett flertal krav för verksamheten, avseende lokaler, utrustning, personal, produktion, kvalitetskontroll, lagring och dokumentation, för att kunna garantera såväl fodersäkerheten som produkternas spårbarhet. Förfaranden bör införas för att dessa villkor skall kunna varieras i syfte att säkerställa deras lämplighet för olika typer av foderföretag. Medlemsstaterna bör tillåtas att bevilja ett villkorat godkännande av anläggningar, om det vid besök på plats visar sig att anläggningen uppfyller alla krav på infrastruktur och utrustning. Det är emellertid också lämpligt att fastställa en längsta tid för ett sådant villkorat godkännande.

(20)	Det bör införas förfaranden för att tillfälligt upphäva, ändra eller återkalla registrering eller godkännande när anläggningar ändrar eller upphör med sin verksamhet eller inte längre uppfyller villkoren för den.

(21)	Spårbarhet av foder och foderingredienser genom foderkedjan är väsentligt för fodersäkerheten. Förordning (EG) nr 178/2002 innehåller regler för att garantera att foder och foderingredienser kan spåras samt fastställer ett förfarande för att anta tillämpningsföreskrifter för specifika sektorer.

(22)

Ett antal på varandra följande foderkriser har visat att brister i något led av foderkedjan kan få allvarliga ekonomiska konsekvenser. Foderproduktionens särdrag och den komplexa foderdistributionskedjan innebär att det är svårt att återkalla foder från marknaden. Kostnaderna för att rätta till ekonomisk skada inom foder- och livsmedelskedjan tas ofta från offentliga medel. Man skulle bättre kunna rätta till denna ekonomiska konsekvens till en låg samhällskostnad om den företagare vars verksamhet orsakar ekonomisk skada inom fodersektorn tvingas bära det ekonomiska ansvaret. Att fastställa ett allmänt obligatoriskt system för ekonomiskt ansvar och finansiella garantier, exempelvis genom försäkringar för alla foderföretagare, kanske dock inte är möjligt eller lämpligt. Kommissionen bör därför mer ingående överväga denna fråga och samtidigt ta hänsyn till bestämmelser i befintlig lagstiftning med avseende på skadeståndsansvar på andra områden samt befintliga system och metoder i medlemsstaterna. I detta syfte bör kommissionen lägga fram en rapport, vid behov tillsammans med lagstiftningsförslag.

(23)

Foder som importeras till gemenskapen måste uppfylla de allmänna kraven i förordning (EG) nr 178/2002, och importvillkoren i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd ( 7 ). För att undvika handelsstörningar är det lämpligt att import i avvaktan på att genomförandeåtgärderna avslutas fortsatt skall vara tillåten enligt de villkor som föreskrivs i direktiv 98/51/EG.

(24)	Gemenskapsprodukter som exporteras till tredjeland måste uppfylla de allmänna kraven i förordning (EG) nr 178/2002.

(25)	Det är lämpligt att vidga räckvidden för systemet för snabb varning för livsmedel och foder enligt förordning (EG) nr 178/2002 till att inbegripa risker för djurs hälsa eller för miljön orsakade av foder som getts till icke-livsmedelsproducerande djur.

(26)	Gemenskapslagstiftningen om foderhygien måste bygga på vetenskaplig rådgivning. Därför bör Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet vid behov alltid rådfrågas.

(27)	Kommissionen och medlemsstaterna bör ha ett nära och effektivt samarbete inom Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa för att hänsyn skall kunna tas till tekniska och vetenskapliga framsteg.

(28)	Denna förordning tar hänsyn till de internationella åtaganden som föreskrivs i WTO-avtalet om sanitära och fytosanitära frågor samt internationella normer för livsmedelssäkerhet i Codex Alimentarius.

(29)	Medlemsstaterna bör fastställa påföljder vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning, och se till att de tillämpas. Påföljderna måste vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(30)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter ( 8 ).

(31)	Det är lämpligt att skjuta upp datum för tillämpningen av förordningen för att de foderföretag som påverkas av den skall få tid att anpassa sig.

(32)	Av ovan anförda skäl bör direktiven 95/69/EG och 98/51/EG upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

3. Medlemsstaterna får fastställa bestämmelser och riktlinjer för den verksamhet som avses i punkt 2. Sådana nationella bestämmelser och riktlinjer skall garantera att målen i denna förordning uppnås.

I denna förordning används definitionerna i förordning (EG) nr 178/2002 med de särskilda betydelser som här anges:

1. Foderföretagarna skall se till att alla de steg i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan som de ansvarar för genomförs i enlighet med den gemenskapslagstiftning och nationella lagstiftning som är förenlig med denna samt med god praxis. De skall i synnerhet se till att dessa steg uppfyller de relevanta hygienkraven i denna förordning.

2. Vid utfodring av livsmedelsproducerande djur skall jordbrukare vidta åtgärder och anta förfaranden för att se till att risken för biologisk, kemisk och fysisk kontaminering av foder, djur och animalieprodukter är så låg som rimligen är möjligt.

1. När det gäller verksamhet inom primärproduktion av foder och följande därmed sammanhängande verksamhet såsom

skall foderföretagare följa bestämmelserna i bilaga I, om dessa är relevanta för verksamheten.

2. När det gäller annan verksamhet än den som avses i punkt 1, inklusive blandning av foder uteslutande avsedd för den egna djurhållningen vid användning av tillsatser eller förblandningar av tillsatser med undantag av tillsatser vid ensilering, skall foderföretagare följa bestämmelserna i bilaga II, om dessa är relevanta för verksamheten.

De kriterier och mål som avses i a och b ska antas av kommissionen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 31.3.

4. Foderföretagare får använda de riktlinjer som ges i kapitel III som en hjälp för att uppfylla sina skyldigheter enligt denna förordning.

5. Jordbrukare skall följa bestämmelserna i bilaga III vid utfodring av livsmedelsproducerande djur.

6. Foderföretagare och jordbrukare skall endast införskaffa och använda foder från anläggningar som är registrerade och/eller godkända i enlighet med denna förordning.

1. Foderföretagare som bedriver annan verksamhet än vad som anges i artikel 5.1 skall inrätta, genomföra och upprätthålla ett permanent skriftligt förfarande eller förfaranden som grundar sig på HACCP-principerna.

3. När en förändring sker av en produkt, process eller i något steg av produktionen, bearbetningen, lagringen eller distributionen, skall foderföretagarna ompröva sitt förfarande och göra nödvändiga ändringar.

4. Som en del av det förfarandesystem som avses i punkt 1 får foderföretagare tillämpa riktlinjer för god praxis tillsammans med de riktlinjer för tillämpning av HACCP-principerna som har utarbetats i enlighet med artikel 20.

5. Bestämmelser som underlättar tillämpningen av denna artikel, även för små företag, får antas i enlighet med förfarandet i artikel 31.2.

2. Den behöriga myndigheten skall ta hänsyn till foderföretagets storlek och art när den fastställer de formkrav som avses i punkt 1 a.

3. Detaljerade bestämmelser för tillämpningen av denna artikel får antas i enlighet med förfarandet i artikel 31.2. Sådana bestämmelser kan för vissa foderföretagare underlätta den tillämpning av HACCP-principerna som utarbetats i enlighet med kapitel III för att uppfylla kraven i artikel 6.1.

1. I syfte att förbereda för ett effektivt system med finansiella garantier för foderföretagare skall kommissionen, senast den 8 februari 2006, till Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om finansiella garantier på foderområdet. Förutom att behandla befintliga nationella rättsliga bestämmelser, system och metoder som rör skadeståndsansvar på foderområdet och tillhörande områden skall rapporten vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag till ett sådant genomförbart garantisystem på gemenskapsnivå. Dessa garantier bör täcka samtliga kostnader för vilka företagarna kan göras ansvariga som en direkt följd av återkallande från marknaden, behandling och/eller destruktion av foder, djur och livsmedel framställda därav.

2. Foderföretagare skall hållas ansvariga för varje form av överträdelse av den relevanta lagstiftningen om fodersäkerhet, och företagare i den mening som avses i artikel 5.2 skall förete bevis på att de omfattas av de finansiella garantier som gemenskapens lagstiftningsåtgärder kräver enligt punkt 1.

1. Foderföretagarna skall samarbeta med de behöriga myndigheterna i enlighet med relevant gemenskapslagstiftning och med denna förenlig nationell lagstiftning.

3. Den behöriga myndigheten skall föra ett eller flera register över anläggningar.

Foderföretagare skall se till att anläggningar som ansvarar för och som omfattas av denna förordning godkänns av den behöriga myndigheten i följande fall:

En medlemsstat som med stöd av artikel 10.2 kräver godkännande av vissa anläggningar belägna i medlemsstaten skall informera kommissionen och övriga medlemsstater om tillämplig nationell lagstiftning.

1. Den behöriga myndigheten skall godkänna anläggningar endast när det genom besök på plats innan verksamheten har inletts har påvisats att de uppfyller de relevanta kraven enligt denna förordning.

2. Den behöriga myndigheten får ge ett villkorat godkännande om det vid besöket på plats framgår att anläggningen uppfyller alla krav på infrastruktur och utrustning. Den behöriga myndigheten skall endast ge slutligt godkännande om det vid ett senare besök på plats, inom tre månader efter det villkorade godkännandet, framgår att anläggningen uppfyller övriga krav som anges i punkt 1. Om väsentliga förbättringar har gjorts, men anläggningen ändå inte uppfyller samtliga krav, får den behöriga myndigheten förlänga det villkorade godkännandet. Ett villkorat godkännande får emellertid inte gälla längre än sammanlagt sex månader.

Den behöriga myndigheten skall tillfälligt upphäva en registrering eller ett godkännande av en, flera eller alla av en anläggnings verksamheter när det påvisas att anläggningen inte längre uppfyller de villkor som gäller för verksamheterna.

Ett sådant upphävande skall vara i kraft tills anläggningen åter uppfyller villkoren. När villkoren inte uppfylls inom ett år skall artikel 15 gälla.

Den behöriga myndigheten skall återkalla registrering eller godkännande av en eller flera av en anläggnings verksamheter om

Den behöriga myndigheten skall på begäran ändra registreringen eller godkännandet av en anläggning när anläggningen har påvisat att den har kapacitet att utveckla ytterligare verksamhet utöver den för vilken den först registrerats eller godkänts eller verksamhet som ersätter den ursprungliga.

1. Medlemsstaterna undantas från skyldigheten att göra besök på plats i enlighet med artikel 13 hos foderföretag som verkar uteslutande som handelsidkare utan att inneha produkterna i sina lokaler.

2. Sådana foderföretag skall till den behöriga myndigheten överlämna en försäkran, i den form som den behöriga myndigheten beslutat om, om att det foder som de släpper ut på marknaden uppfyller villkoren i denna förordning.

1. Anläggningar och mellanhänder som godkänts och/eller registrerats i enlighet med direktiv 95/69/EG får fortsätta sin verksamhet på villkor att de senast den 1 januari 2006 lämnar in en anmälan om detta till den relevanta behöriga myndigheten inom vars område deras lokaler är belägna.

2. Anläggningar och mellanhänder som varken behöver registreras eller godkännas i enlighet med direktiv 95/69/EG, men som skall registreras enligt denna förordning, får fortsätta sin verksamhet på villkor att de senast den 1 januari 2006 lämnar in en ansökan om registrering till den relevanta behöriga myndigheten inom vars område deras lokaler är belägna.

3. Senast den 1 januari 2008 måste den sökande, i den form som den behöriga myndigheten beslutat om, förklara att villkoren i denna förordning är uppfyllda.

4. De behöriga myndigheterna skall beakta de befintliga systemen för insamling av uppgifter och uppmana anmälaren eller den sökande att endast lämna sådana kompletterande uppgifter som garanterar att villkoren i denna förordning uppfylls. De behöriga myndigheterna kan i synnerhet betrakta en anmälan enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 852/2004 som en ansökan enligt punkt 2.

1. Den behöriga myndigheten skall, för varje verksamhet, i en eller flera nationell(a) förteckning(ar)föra in de anläggningar som registrerats i enlighet med artikel 9.

2. Anläggningar som godkänts av den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 13 skall föras in i en nationell förteckning under ett individuellt identifikationsnummer.

3. Medlemsstaterna skall hålla uppgifterna om anläggningar på den förteckning som avses i punkterna 1 och 2 aktuella i enlighet med de beslut om upphävande, ändring eller återkallande av registreringen eller godkännandet som avses i artiklarna 14, 15 och 16.

4. Den förteckning som avses i punkt 2 skall utformas enligt mallen i kapitel I i bilaga V.

5. Det identifikationsnummer som avses i punkt 2 skall ha den utformning som fastställs i kapitel II i bilaga V.

6. Kommissionen skall, första gången i november 2007 och därefter senast den 30 november varje år, ställa samman den del av medlemsstaternas förteckningar som innefattar de anläggningar som avses i punkt 2 och göra den tillgänglig för allmänheten. Den sammanställda förteckningen skall beakta de ändringar som gjorts under året.

7. Medlemsstaterna skall göra den förteckning/de förteckningar över anläggningar som avses i punkt 1 tillgänglig(a) för allmänheten.

1. Kommissionen skall uppmuntra utarbetandet av gemenskapsriktlinjer för god praxis inom fodersektorn och för tillämpning av HACCP-principerna i enlighet med artikel 22.

Vid behov skall medlemsstaterna uppmuntra utarbetandet av nationella riktlinjer i enlighet med artikel 21.

2. Spridning och användning av både nationella riktlinjer och gemenskapsriktlinjer skall främjas av de behöriga myndigheterna.

1. När nationella riktlinjer för god praxis utarbetas skall dessa utarbetas och spridas av foderbranschen

2. Medlemsstaterna skall bedöma de nationella riktlinjerna för att se till att

3. Medlemsstaterna skall till kommissionen översända de nationella riktlinjerna.

4. Kommissionen skall upprätta och föra ett registersystem över dessa riktlinjer och göra det tillgängligt för medlemsstaterna.

1. Innan gemenskapsriktlinjer för god hygienpraxis eller för tillämpning av HACCP-principerna utarbetas skall kommissionen samråda med den kommitté som avses i artikel 31.1. Syftet med samrådet skall vara att överväga behovet av sådana riktlinjer, deras räckvidd och innehåll.

2. Om gemenskapsriktlinjer tas fram, skall kommissionen se till att de utarbetas och sprids

4. Den kommitté som avses i artikel 31.1 skall bedöma utkastet till gemenskapsriktlinjer för att se till att

5. Kommissionen skall uppmana den kommitté som avses i artikel 31.1 att i samarbete med de enheter som anges i punkt 2 i denna artikel regelbundet se över alla gemenskapsriktlinjer som utarbetas i enlighet med denna artikel. Syftet med denna översyn skall vara att se till att riktlinjerna fortfarande är praktiskt genomförbara och att ta hänsyn till tekniska och vetenskapliga framsteg.

6. Titlar på och hänvisningar till gemenskapsriktlinjer som utformats i enlighet med denna artikel skall offentliggöras i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning.

1. Foderföretagare som importerar foder från tredjeländer skall se till att importen sker endast i enlighet med följande villkor:

2. En mall för en importlicens får godkännas i enlighet med förfarandet i artikel 31.2.

Genom undantag från artikel 33 och i väntan på att förteckningar enligt artikel 23.1 a och 23.1 b skall sammanställas skall import även fortsättningsvis godkännas i enlighet med villkoren i artikel 6 i direktiv 98/51/EG.

Foder, inklusive foder för icke livsmedelsproducerande djur, som produceras i gemenskapen för att släppas ut på marknaden i tredjeländer måste uppfylla bestämmelserna i artikel 12 i förordning (EG) nr 178/2002.

Genomförandeåtgärder får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 31.2.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 31.3.

Undantag från bilagorna I, II och III får beviljas av kommissionen av särskilda skäl, under förutsättning att de inte motverkar denna förordnings syften. Dessa åtgärder, som avser att ändra vissa icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 31.3.

Om ett foder, inklusive foder för icke livsmedelsproducerande djur, innebär en allvarlig risk för människors eller djurs hälsa eller för miljön, skall artikel 50 i förordning (EG) nr 178/2002 tillämpas i tillämpliga delar.

Medlemsstaterna skall fastställa regler om påföljder som skall tillämpas vid överträdelser av denna förordning och skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. De föreskrivna påföljderna måste vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla bestämmelserna till kommissionen senast den 8 februari 2007 och skall utan dröjsmål underrätta kommissionen om alla eventuella senare ändringar av dessa bestämmelser.

1. Kommissionen skall biträdas av Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, som inrättats genom förordning (EG) nr 178/2002 (nedan kallad ”kommittén”).

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

3. När det hänvisas till denna punkt, ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Kommissionen skall samråda med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet i frågor som omfattas av denna förordning och som kan ha väsentlig betydelse för folkhälsan, framför allt innan den föreslår kriterier eller mål enligt artikel 5.3.

Följande direktiv skall, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfrister för införlivande, upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2006:

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Krav för foderföretag inom primärproduktion av foder i enlighet med artikel 5.1

KRAV FÖR FODERFÖRETAG INOM ANDRA LED ÄN PRIMÄRPRODUKTION AV FODER I ENLIGHET MED ARTIKEL 5.1

Foderföretagen måste ha tillräckligt med personal som har de kunskaper och kvalifikationer som krävs för tillverkning av produkterna i fråga. En organisationsplan som i detalj anger den arbetsledande personalens kvalifikationer (t.ex. utbildningsbevis, yrkeserfarenhet) och ansvar skall upprättas och hållas tillgänglig för de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen. All personal måste få en tydlig, skriftlig information om sina uppgifter, ansvarsområden och befogenheter, särskilt i samband med förändringar, så att den önskade produktkvaliteten uppnås.

2. För att komplettera foderföretagarnas HACCP-system ska de analyser som anges i punkt 1 genomföras med minst följande frekvens (ett parti produkter som ska analyseras får inte överstiga 1 000 ton, om inget annat anges):

a) Foderföretagare som bearbetar oraffinerade vegetabiliska fetter och oljor:

i) 100 % av partierna av produkter framställda av vegetabiliska oljor och fetter, med undantag av följande:

— Glycerin.

— Lecitin.

— Gummisorter.

— De produkter som avses i led ii.

ii) Sura oljor från kemisk raffinering, ”soapstocks”, använda filterhjälpmedel, använd blekjord och inkommande partier av oraffinerad kokosolja ska analyseras och dokumenteras som en del av HACCP-systemet.

b) Foderföretagare som producerar animaliskt fett, inklusive bearbetningsföretag för animaliskt fett:

i) En representativ analys per 5 000 ton med minst en representativ analys per år av animaliskt fett och produkter framställda därav som tillhör kategori 3-material, enligt artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 ( 15 ), eller som kommer från en anläggning som godkänts i enlighet med artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 ( 16 ).

c) Foderföretagare som producerar fiskolja:

i) 100 % av partierna av fiskolja om fiskoljan producerats från

— produkter framställda av annan fiskolja än raffinerad fiskolja,

— fisk som inte omfattas av övervakning, med ospecificerat ursprung eller från Östersjön,

— fiskbiprodukter från anläggningar som tillverkar fisk avsedd att användas som livsmedel och som inte är EU-godkända,

— blåvitling eller menhaden.

ii) 100 % av de utgående partierna av produkter framställda av annan fiskolja än raffinerad fiskolja.

iii) En representativ analys per 2 000 ton av den fiskolja som inte avses i led i.

iv) Fiskolja som dekontaminerats genom en officiellt godkänd behandling som avses i bilaga VIII till förordning (EG) nr 767/2009 och i kommissionens förordning (EU) 2015/786 ( 17 ) ska analyseras och dokumenteras som en del av HACCP-systemet.

d) Oleokemisk industri som släpper ut foder på marknaden:

i) 100 % av inkommande partier av animaliska fetter som inte omfattas av led b eller h, fiskolja som inte omfattas av led c eller h, oljor och fetter som återvunnits från livsmedelsföretag som omfattas av förordning (EG) nr 852/2004 samt blandade fetter och oljor.

ii) 100 % av de partier av produkter framställda av oljor och fetter som släpps ut som foder på marknaden, med undantag av följande:

— Glycerin.

— Rena destillerade fettsyror från spaltning.

— De produkter som avses i led iii.

iii) Oraffinerade fettsyror från spaltning, fettsyror förestrade med glycerol, mono- och diglycerider av fettsyror, salter av fettsyror och inkommande partier av oraffinerad kokosolja ska analyseras och dokumenteras som en del av HACCP-systemet.

e) Biodieselindustri som släpper ut foder på marknaden:

ii) 100 % av de partier av produkter framställda av oljor och fetter som släpps ut som foder på marknaden, med undantag av följande:

— Glycerin.

— Lecitin.

— Gummisorter.

— De produkter som avses i led iii.

iii) Sura oljor från kemisk raffinering, ”soapstocks” och oraffinerad kokosolja ska analyseras och dokumenteras som en del av HACCP-systemet.

f) Anläggningar för blandning av fett:

i) 100 % av inkommande partier av oraffinerad kokosolja, animaliska fetter som inte omfattas av led b eller h, fiskolja som inte omfattas av led c eller h, oljor och fetter som återvunnits från livsmedelsföretag som omfattas av förordning (EG) nr 852/2004, blandade fetter och oljor samt produkter framställda av oljor och fetter, med undantag av följande:

— Glycerin.

— Lecitin.

— Gummisorter.

— De produkter som avses i led ii.

ii) Sura oljor från kemisk raffinering, oraffinerade fettsyror från spaltning, rena destillerade fettsyror från spaltning och ”soapstocks” ska analyseras och dokumenteras som en del av HACCP-systemet,

eller

iii) 100 % av partierna av blandade fetter och oljor avsedda för foder.

Foderföretagaren ska underrätta den behöriga myndigheten om vilket alternativ som valts.

g) Producenter av andra foderblandningar för livsmedelsproducerande djur än de som anges i led f:

— Glycerin.

— Lecitin.

— Gummisorter.

— De produkter som avses i led ii.

ii) Sura oljor från kemisk raffinering, oraffinerade fettsyror från spaltning, rena destillerade fettsyror från spaltning, filterhjälpmedel, blekjord och ”soapstocks” ska analyseras och dokumenteras som en del av HACCP-systemet.

iii) 1 % av partierna av tillverkade foderblandningar som innehåller de produkter som avses i leden i och ii.

▼M3

h) Importörer som släpper ut följande foder på marknaden:

i) 100 % av importerade partier av oraffinerad kokosolja, animaliska fetter, fiskoljor, oljor och fetter som återvunnits från livsmedelsföretag, blandade fetter och oljor, tokoferoler som extraherats från vegetabilisk olja och tokoferylacetat som tillverkats därav samt produkter framställda av oljor och fetter, med undantag av följande:

— Glycerin.

— Lecitin.

— Gummisorter.

— De produkter som avses i led ii.

2. Foderföretagare, utom mellanhänder som uteslutande verkar som återförsäljare utan att någonsin hantera produkten i sina lokaler, skall ha följande dokumentation i ett register:

a) Dokumentation som gäller tillverkningsprocessen och kontrollerna.

Foderföretagen skall ha ett dokumentationssystem, dels för att kunna definiera och säkerställa kontrollen av de kritiska momenten i tillverkningsprocessen, dels för att upprätta och genomföra en kvalitetskontrollplan. De skall arkivera resultaten från de relevanta kontrollerna. Samtliga dessa dokument skall arkiveras så att det går att spåra varje parti av produkter som släppts ut på marknaden och avgöra ansvarsfrågan vid reklamationer.

b) Dokumentation i samband med spårbarhet, särskilt följande:

i) Fodertillsatser

— Typ och mängd av producerade tillsatser, respektive tillverkningsdatum och, i förekommande fall, nummer på partiet eller, vid kontinuerlig tillverkning, den angivna delen av produktionen.

— Namn på och adress till den anläggning till vilken tillsatserna levererats, typ och mängd av levererade tillsatser och, i förekommande fall, nummer på partiet eller, vid kontinuerlig tillverkning, den angivna delen av produktionen.

ii) Produkter som omfattas av direktiv 82/471/EEG

— Typ av produkter och producerad mängd, respektive tillverkningsdatum och, i förekommande fall, nummer på partiet eller, vid kontinuerlig tillverkning, den angivna delen av produktionen.

— Namn på och adresser till anläggningar eller användare (anläggningar eller jordbrukare) till vilka produkterna levererats, typ och mängd av levererade produkter och, i förekommande fall, nummer på partiet eller, vid kontinuerlig tillverkning, den angivna delen av produktionen.

iii) Förblandningar

— Namn på och adresser till tillverkarna eller leverantörerna av tillsatser, typ och mängd av använda tillsatser och, i förekommande fall, nummer på partiet eller, vid kontinuerlig tillverkning, den angivna delen av produktionen.

— Tillverkningsdatum för förblandningen och, i förekommande fall, nummer på partiet.

— Namn på och adress till den anläggning till vilka förblandningen levereras, leveransdatum, typ och mängd av levererad förblandning och, i förekommande fall, nummer på partiet.

iv) Foderblandningar/foderråvarublandningar

— Namn på och adresser till tillverkarna eller leverantörerna av tillsatser, förblandningar/eller typ och mängd av använd förblandning och, i förekommande fall, nummer på partiet.

— Namn på och adresser till leverantörerna av foder och tilläggsfoder samt leveransdatum.

— Foderblandningens typ, mängd och sammansättning.

— Typ och mängd av tillverkade foderråvaror eller foderblandningar, tillverkningsdatum och namn på och adress till köparen (t.ex. jordbrukare, andra foderföretagare).

Betande på betesmark och odlingsmark skall ske på ett sätt som minimerar kontaminering av livsmedel av animaliskt ursprung genom fysiska, biologiska eller kemiska faror.

För att minimera biologisk korskontaminering från naturgödsel i de fall ett sådant potentiellt problem förekommer och för att se till att karensperioden för användning av kemikalier inom jordbruket följs, skall i förekommande fall ett lämpligt uppehåll iakttas innan djur tillåts beta på betesmark eller äta av grödor och odlingsrester, samt mellan betesrotationerna.

Enheten för djurproduktion skall utformas så att den kan rengöras på ett tillfredsställande sätt. Djurproduktionsenheten och utfodringsutrustningen skall rengöras grundligt och regelbundet för att förhindra uppkomst av faror. Kemikalier som används vid rengöring och desinfektion skall användas enligt anvisningarna och lagras separat från foder och utfodringsplatser.

Ett system för bekämpning av skadedjur skall tas i bruk för att förhindra att skadedjur kommer in i djurproduktionsenheten, vilket minskar möjligheten till kontaminering av foder och strö eller av djurproduktionsenheten.

Byggnader och utfodringsutrustning skall hållas rena. System för regelbundet avlägsnande av gödsel, avfall och andra eventuella källor till kontaminering av foder skall tas i bruk.

Foder och strö som används i djurproduktionsenheten skall bytas ut ofta och inte tillåtas bli mögligt.

Foder skall lagras separat från kemikalier och andra produkter som är förbjudna i djurfoder. Lagerområden och behållare skall hållas rena och torra, och vid behov skall lämpliga kontrollåtgärder vidtas för att bekämpa skadedjur. Lagerområdena och behållarna skall rengöras regelbundet för att undvika onödig korskontaminering.

Utsäde skall lagras på rätt sätt och så att det är utom räckhåll för djur.

Om de är avsedda för olika kategorier av djur skall såväl foder som innehåller läkemedel som foder som inte innehåller läkemedel lagras så att risken för att de ges till djur som de inte är avsedda för minskas.

Jordbruksföretagets system för distribution av foder skall garantera att rätt foder skickas till rätt destination. Vid distribution och utfodring skall foder hanteras på ett sätt som garanterar att kontaminering inte sprids från kontaminerade lagerområden och genom kontaminerad utrustning. Foder som inte innehåller läkemedel skall hanteras separat från foder som innehåller läkemedel för att förhindra kontaminering.

Transportfordon och utfodringsutrustning på jordbruksföretaget skall rengöras regelbundet, särskilt om de används för att leverera och distribuera foder som innehåller läkemedel.

Vatten som är avsett som dricksvatten eller för vattenbruk skall vara av lämplig kvalitet för de djur som föds upp. Om det finns anledning att befara att djur eller djurprodukter kontamineras av vattnet skall åtgärder vidtas för att bedöma och minimera riskerna.

Utfodrings- och vattenutrustning skall utformas, byggas och placeras så att kontaminering av foder och vatten minimeras. Vattensystemen skall rengöras och underhållas regelbundet, när det är möjligt.

Personer som ansvarar för utfodring och hantering av djur skall ha den förmåga, kunskap och kompetens som krävs.

Zootekniska tillsatser: tillsatser som omfattas av bilaga I.4 d (andra zootekniska tillsatser) i förordning (EG) nr 1831/2003

( 2 ) Europaparlamentets yttrande av den 31 mars 2004 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 21 december 2004.

( 3 ) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1642/2003 (EUT L 245, 29.9.2003, s. 4).

( 4 ) EGT L 332, 30.12.1995, s. 15. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 806/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1).

( 5 ) EGT L 213, 21.7.1982, s. 8. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

( 11 ) Kommissionens förordning (EU) nr 68/2013 av den 16 januari 2013 om en förteckning över foderråvaror (EUT L 29, 30.1.2013, s. 1).

( 13 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2009 av den 13 juli 2009 om utsläppande på marknaden och användning av foder (EUT L 229, 1.9.2009, s. 1).

( 15 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter) (EUT L 300, 14.11.2009, s. 1).

( 16 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 139, 30.4.2004, s. 55).

( 17 ) Kommissionens förordning (EU) 2015/786 av den 19 maj 2015 om fastställande av godtagbarhetskriterier för avgiftningsprocesser som tillämpas på produkter avsedda för djurfoder enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/32/EG (EUT L 125, 21.5.2015, s. 10).

		Officiella tidningen
		nr	sida	datum
►M1	EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 219/2009 av den 11 mars 2009	L 87	109	31.3.2009
►M2	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 225/2012 av den 15 mars 2012	L 77	1	16.3.2012
►M3	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) 2015/1905 av den 22 oktober 2015	L 278	5	23.10.2015