— de metoder som används för OBD-kontroll,

— de metoder som används för att upptäcka fel,

a) Utför minst sju prov med försöks- och referenssystemen, helst samtidigt. Antalet prov skall anges som nR och nC.

b) Beräkna medelvärdena xR och xC samt standardavvikelserna sR och sC.

c) Beräkna F-värdet enligt följande:

(Den större av de bägge standardavvikelserna SR och SC måste vara täljare.)

d) Beräkna t-värdet enligt följande:

e) Jämför de framräknade F- och t-värdena med de kritiska F- och t-värden som motsvarar det antal prov som anges i tabellen nedan. Då större stickprovsstorlekar valts, se statistiska tabeller för en femprocentig signifikansnivå (95 % konfidens).

f) Fastställ frihetsgraderna (df) enligt följande:

För F testet

:

df = nR –1 / nC –1

För t testet

:

df = nC + nR –2

g) Avgör huruvida systemen är likvärdiga enligt följande:

i) Följande punkt skall läggas till som punkt 1.20:

”1.20

Motorns elektroniska styrenhet (alla motortyper): 1.20.1. Fabrikat: … 1.20.2. Typ: … 1.20.3. Identifieringsnummer för kalibrering av programvaran: …”

ii) Följande två punkter skall läggas till som punkterna 2.2.1.12 och 2.2.1.13:

”2.2.1.12

Normalintervall för drifttemperatur (K): …

2.2.1.13

Förbrukningsbart reagens (i förekommande fall): 2.2.1.13.1 Typ och koncentration av det reagens som behövs för katalysen: … 2.2.1.13.2 Normalintervall för reagensets temperatur under drift: … 2.2.1.13.3 Internationell standard (om sådan finns): … 2.2.1.13.4 Hur ofta reagens skall fyllas på: kontinuerligt/service ( 13 ):

iii) Punkt 2.2.4.1 skall ersättas med följande:

”2.2.4.1

Egenskaper (fabrikat, typ, flöde osv.): …”

iv) Följande punkter skall läggas till som punkterna 2.2.5.5 och 2.2.5.6:

”2.2.5.5

Normalintervall för temperatur (K) och tryck (kPa) under drift: …

2.2.5.6

Vid periodisk regenerering: — Antal ETC-provcykler mellan två regenereringar (n1): — Antal ETC-provcykler under regenereringen (n2)”

v) Följande punkt skall läggas till som punkt 3.1.2.2.3:

”3.1.2.2.3

Common rail, fabrikat och typ: …”

vi) Följande två punkter skall läggas till som punkt 9 och 10:

”9.   System för omborddiagnos (OBD-system)

9.1.	Skriftlig beskrivning och/eller ritning av felindikering ( 14 ): …

9.2.	Förteckning över och syftet med alla komponenter som styrs med hjälp av OBD-systemet: …

9.3.

Skriftlig beskrivning (allmänt funktionssätt för OBD-systemet) för: 9.3.1. Diesel-/gasmotorer (14) : … 9.3.1.1. . Katalysatorkontroll (14) : … 9.3.1.2. Kontroll av deNOx-system (14) : … 9.3.1.3. Kontroll av dieselpartikelfilter (14) : … 9.3.1.4. Styrning av det elektroniska bränsleinsprutningssystemet (14) : … 9.3.1.5. Andra komponenter som styrs med hjälp av OBD-systemet (14) : …

9.4.	Kriterier för aktivering av felindikering (fast antal körcykler eller statistisk metod): …

9.5.	Förteckning över alla OBD-koder och OBD-format som används (med förklaring av samtliga): …

10.   Momentbegränsare

10.1.

Beskrivning av hur momentbegränsaren aktiveras

10.2.

Beskrivning av begränsningen av fullbelastningskurvan

i) Följande punkt skall läggas till som punkt 1.20:

”1.20

Motorns elektroniska styrenhet (alla motortyper): 1.20.1 Fabrikat: 1.20.2 Typ: 1.20.3 Identifieringsnummer för kalibrering av programvaran:…”

ii) Följande två punkter skall läggas till som punkterna 2.2.1.12 och 2.2.1.13:

”2.2.1.12

Normalintervall för drifttemperatur (K):…

2.2.1.13

Eventuellt förbrukningsbart reagens: 2.2.1.13.1 Typ och koncentration av det reagens som behövs för katalysen:… 2.2.1.13.2 Normalintervall för reagensets temperatur under drift:… 2.2.1.13.3 Internationell standard (om sådan finns):… 2.2.1.13.4 Hur ofta reagens skall fyllas på: kontinuerligt/service ( 15 )

iii) Punkt 2.2.4.1 skall ersättas med följande:

”2.2.4.1

Egenskaper (fabrikat, typ, flöde osv.):…”

iv) Följande punkter skall läggas till som punkterna 2.2.5.5 och 2.2.5.6:

”2.2.5.5

Normalintervall för temperatur (K) och tryck (kPa) under drift: …

2.2.5.6

Vid periodisk regenerering: — Antal ETC-provcykler mellan två regenereringar (n1): — Antal ETC-provcykler under regenereringen (n2)”

v) Följande punkt skall läggas till som punkt 3.1.2.2.3:

”3.1.2.2.3

Common rail, fabrikat och typ: …”

vi) Följande två punkter skall läggas till som punkterna 6 och 7:

”6.   System för omborddiagnos (OBD-system)

6.1	Skriftlig beskrivning och/eller ritning av felindikering ( 16 ):

6.2.	Förteckning över och syftet med alla komponenter som styrs och kontrolleras med hjälp av OBD-systemet: …

6.3

Skriftlig beskrivning (allmänt funktionssätt för OBD-systemet) för: 6.3.1. Diesel-/gasmotorer (16) : … 6.3.1.1. Katalysatorkontroll (16) : … 6.3.1.2. Kontroll av deNOx-system (16) : … 6.3.1.3. Kontroll av dieselpartikelfilter (16) : … 6.3.1.4. Styrning av det elektroniska bränsleinsprutningssystemet (16) : …. 6.3.1.5. Andra komponenter som styrs med hjälp av OBD-systemet (16) : …

6.4.	Kriterier för aktivering av felindikering (fast antal körcykler eller statistisk metod): …

6.5.	Förteckning över alla OBD-koder och OBD-format som används (med förklaring av samtliga): …

7.   Momentbegränsare

7.1.	Beskrivning av hur momentbegränsaren aktiveras

7.2.	Beskrivning av begränsningen av fullbelastningskurvan

i) Punkt 2.1 skall ersättas med följande:

”2.1   Förberedelse av provtagningsfiltret

Minst en timme före provet skall varje filter placeras i en delvis övertäckt petriskål, som är skyddad mot damm och som placeras i en vägningskammare för stabilisering. Efter stabiliseringen vägs varje filter och tareringsvikten registreras. Filtret förvaras sedan i en stängd petriskål eller i en förseglad filterhållare fram till provet. Filtret skall användas inom åtta timmar efter att ha tagits ur vägningskammaren. Tareringsvikten skall registreras.”

ii) Punkt 2.7.4 skall ersättas med följande:

”2.7.4   Partikelprovtagning

Ett och samma filter skall användas under hela provningsförfarandet. De viktningsfaktorer för varje steg som angetts i provcykelförfarandet skall beaktas genom att man tar ett prov som är proportionellt mot avgasmassflödet under varje enskilt steg av cykeln. Detta kan åstadkommas genom att provtagningsflödet, provtagningstiden och/eller spädningsförhållandet anpassas i motsvarande mån, så att villkoret för de effektiva viktningsfaktorerna i punkt 5.6 blir uppfyllt.

Provtagningstiden i varje steg måste vara minst 4 sekunder per 0,01 viktningsfaktor. Provtagningen måste ske så sent som möjligt inom varje steg. Partikelprovtagningen skall vara slutförd tidigast 5 sekunder före slutet av respektive steg.”

iii) Följande punkt skall föras in som punkt 4:

”4.   Beräkning av avgasflödet

4.1   Bestämning av massflödet av outspädda avgaser

För beräkningen av utsläppen i de outspädda avgaserna måste man känna till avgasflödet. Massflödet av avgaser skall bestämmas i enlighet med punkt 4.1.1 eller punkt 4.1.2. Noggrannheten i bestämningen av avgasflödet skall vara det högsta av följande värden: ± 2,5 % av avläst värde eller ± 1,5 % av maxvärdet för motorn. Likvärdiga metoder (t.ex. de som beskrivs i punkt 4.2 i tillägg 2 till denna bilaga) får användas.

4.1.1   Metod med direkt mätning

Direkt mätning av avgasflödet kan exempelvis ske med hjälp av

Försiktighetsåtgärder skall vidtas för att undvika mätfel som ger fel utsläppsvärden. Detta innebär bland annat noggrann installation av utrustningen i motorns avgassystem enligt instrumenttillverkarens rekommendationer och god branschpraxis. Särskilt motorns prestanda och utsläpp får inte påverkas av utrustningens installation.

4.1.2   Metod med mätning av luft och bränsle

Denna metod innebär mätning av luftflödet och bränsleflödet. Luftflödesmätare och bränsleflödesmätare som uppfyller kravet på absolut noggrannhet i punkt 4.1 skall användas. Beräkningen av avgasflödet skall göras enligt följande formel:

q mew = q maw + q mf

4.2   Bestämning av massflödet av utspädda avgaser

För att kunna beräkna utsläppen i de utspädda avgaserna med hjälp av ett system med fullflödesutspädning måste man känna till massflödet av utspädda avgaser. Flödet av de utspädda avgaserna (q mdew) skall mätas för varje steg med PDP-CVS, CFV-CVS eller SSV-CVS enligt de generella formlerna i punkt 4.1 i tillägg 2 till denna bilaga. Noggrannheten skall vara ± 2 % av avläst värde eller bättre, och skall bestämmas i enlighet med punkt 2.4 i tillägg 5 till denna bilaga.”

iv) Punkterna 4 och 5I skall ersättas med följande:

”5.   BERÄKNING AV GASFORMIGA UTSLÄPP

5.1   Utvärdering av mätdata

För bedömningen av gasformiga utsläpp skall man bestämma medelvärdet för avläsningarna under de sista 30 sekunderna i varje provsteg, och de genomsnittliga koncentrationerna av HC, CO och NOx under varje provsteg skall bestämmas ur medelvärdet av avläsningarna och motsvarande kalibreringsdata. Andra metoder för registrering får användas om de ger likvärdiga data.

För NOx-kontrollen inom kontrollområdet gäller ovanstående krav bara för NOx.

Avgasflödet q mew eller det utspädda avgasflödet q mdew, om det används som alternativ, skall bestämmas i enlighet med punkt 2.3 i tillägg 4 till denna bilaga.

5.2   Korrigering från torr bas till våt bas

Den uppmätta koncentrationen skall omvandlas till våt bas enligt följande formler, om den inte redan mätts på våt bas. Omvandlingen skall göras för varje enskilt steg.

cwet = kw × cdry

För outspädda avgaser:

eller

där:

pr

=

vattenångtrycket efter kylbad (kPa),

pb

=

totalt atmosfärstryck (kPa),

Ha

=

inloppsluftens fuktighet (g vatten/kg torr luft),

kf

=

0,055584 × wALF – 0,0001083 × wBET – 0,0001562 × wGAM + 0,0079936 × wDEL + 0,0069978 × wEPS

För utspädda avgaser:

eller

För utspädningsluften:

KWd = 1 – KW1

För inloppsluften:

KWa = 1 – KW2

där

H a

=

inloppsluftens fuktighet (g vatten/kg torr luft),

H d

=

utspädningsluftens fuktighet (g vatten/kg torr luft)

och kan härledas genom mätning av den relativa luftfuktigheten eller genom mätning av daggpunkten, mätning av ångtrycket eller mätning med torr/våt termometer med hjälp av vedertagna formler.

5.3   Fuktighets- och temperaturkorrigering för NOx

Eftersom NOx-utsläppen beror på omgivande luftförhållanden skall NOx-koncentrationen korrigeras för den omgivande luftens temperatur och fuktighet med hjälp av faktorerna i följande formler. Faktorerna gäller inom intervallet 0–25 g/kg torr luft.

5.4   Beräkning av massflödena av utsläpp

Massflödena av utsläpp (g/h) för varje steg skall beräknas enligt följande: Beräkningen av NOx skall göras med hjälp av den korrektionsfaktor för fuktigheten k h,D, eller k h,G som beräknats enligt punkt 5.3.

Den uppmätta koncentrationen skall omvandlas till våt bas enligt punkt 5.2, om den inte redan mätts på våt bas. Tabell 6 innehåller värden för u gas för vissa utvalda komponenter utifrån egenskaperna hos en ideal gas och de bränslen som är relevanta för detta direktiv.

5.5   Beräkning av specifika utsläpp

Det specifika utsläppet (g/kWh) skall för samtliga enskilda beståndsdelar beräknas på följande sätt:

där:

m gas är den enskilda gasens massa,

P n är den nettoeffekt som bestämts i enlighet med punkt 8.2 i bilaga II.

De viktningsfaktorer som används i ovanstående beräkning är de som återfinns i punkt 2.7.1.

5.6   Beräkning av utsläppsvärdena i kontrollområdet

För de tre speciellt utvalda kontrollpunkterna enligt punkt 2.7.6 skall NOx-utsläppet mätas och beräknas enligt punkt 5.6.1, och dessutom bestämmas genom interpolation med hjälp av de steg av provcykeln som ligger närmast respektive kontrollpunkt i enlighet med punkt 5.6.2. De uppmätta värdena jämförs sedan med de interpolerade värdena i enlighet med punkt 5.6.3.

5.6.1   Beräkning av specifika utsläpp

NOx-utsläppet för varje kontrollpunkt (Z) beräknas på följande sätt:

m NOx,Z = 0,001587 × c NOx,Z × k h,D × q mew

5.6.2   Bestämning av utsläppsvärdet med hjälp av provcykeln

NOx-utsläppet för varje kontrollpunkt skall interpoleras från de fyra mest närliggande steg av provcykeln vilka omger den utvalda kontrollpunkten Z (se fig. 4). För dessa steg (R, S, T och U) gäller följande definitioner:

Varvtal (R) = Varvtal (T) = nRT

Varvtal (S) = Varvtal (U) = nSU

Belastning (%) (R) = Belastning (%) (S)

Belastning (%) (T) = Belastning (%) (U).

NOx-utsläppet i den utvalda kontrollpunkten Z beräknas på följande sätt:

och:

där:

ER, ES, ET, EU = de specifika NOx-utsläppen i de omgivande provstegen beräknade i enlighet med punkt 5.6.1.

MR, MS, MT, MU = motorns vridmoment i de omgivande provstegen.

Figur 4

Interpolation av kontrollpunkten för NOx

5.6.3   Jämförelse av NOx-utsläppsvärden

Det uppmätta specifika NOx-utsläppet vid kontrollpunkten Z (NOx,Z) jämförs med det interpolerade värdet (EZ) enligt följande:

6.   BERÄKNING AV PARTIKELFORMIGA UTSLÄPP

6.1   Utvärdering av mätdata

För utvärderingen av resultaten för partiklar skall de totala provmassorna (m sep) som passerar genom filtret registreras i varje steg.

Filtret skall ställas tillbaka i vägningskammaren och konditioneras i minst en och högst 80 timmar, varpå det vägs. Filtrens bruttovikt registreras och tareringsvikten (se punkt 2.1) subtraheras, vilket ger partikelprovmassan m f.

Om bakgrundskorrigering skall tillämpas, skall utspädningsluftens massa (m d) som passerar genom filtren samt partikelmassan (m f,d) registreras. Om mer än en mätning gjorts skall kvoten m f,d/m d beräknas för varje enskild mätning och medelvärdet beräknas.

6.2   System med delflödesutspädning

De slutgiltiga provresultat för partikelutsläpp som skall rapporteras bestäms genom nedanstående steg. Eftersom utspädningsförhållandet kan regleras på flera olika sätt, används olika beräkningsmetoder för q medf. Samtliga beräkningar skall göras på grundval av medelvärdena för de enskilda stegen under provtagningsperioden.

6.2.1   Isokinetiska system

q medf = q mew × rd

där r a är förhållandet mellan den isokinetiska sondens tvärsnittsarea och avgasrörets tvärsnittsarea:

6.2.2   System med mätning av CO2- eller NOx-koncentration

qmedf = qmew × rd

där:

c wE

=

koncentration på våt bas av spårgasen i de outspädda avgaserna

c wD

=

koncentration på våt bas av spårgasen i de utspädda avgaserna

c wA

=

koncentration på våt bas av spårgasen i utspädningsluften

Koncentrationer uppmätta på torr bas skall omräknas till våt bas i enlighet med punkt 5.2 i detta tillägg.

6.2.3   System med mätning av CO2 och kolbalansmetoden ( 17 )

där:

c (CO2)D

=

CO2-koncentrationen i de utspädda avgaserna

c (CO2)A

=

CO2-koncentration i utspädningsluften

(koncentrationer i volymprocent på våt vas)

Denna formel bygger på antagandet om kolbalans (de kolatomer som tillförs motorn avges i form av CO2) och har härletts enligt följande:

qmedf = qmew × r d

och

6.2.4   System med flödesmätning

qmedf = qmew × rd

6.3   System med fullflödesutspädning

Samtliga beräkningar skall göras på grundval av medelvärdena för de enskilda stegen under provtagningsperioden. Det utspädda avgasflödet q mdew skall bestämmas i enlighet med punkt 4.1 i tillägg 2 till denna bilaga. Den totala provmassan m sep skall beräknas i enlighet med punkt 6.2.1 i tillägg 2 till denna bilaga.

6.4   Beräkning av massflödet av partiklar

Massflödet av partiklar beräknas på följande sätt. Om ett system med fullflödesutspädning används skall q medf, som fastställts enligt punkt 6.2, ersättas med q mdew, som bestämts i enlighet med punkt 6.3.

i = 1, … n

Bakgrundskorrigering av massflödet av partiklar kan göras på följande sätt:

där D skall beräknas i enlighet med punkt 5.4.1 i tillägg 2 till denna bilaga.

v) Tidigare. punkten 6 skall betecknas punkt 7.

i) Punkt 3 skall ersättas av följande:

”3.   EMISSIONSPROV

På tillverkarens begäran kan ett övningsprov köras för att konditionera motorn och avgassystemet före själva mätcykeln.

Motorer som drivs med naturgas eller motorgas skall köras in med ETC-provet. Motorn skall köras genom minst två ETC-cykler tills det uppmätta CO-utsläppet från en ETC-cykel är maximalt 10 % högre än CO-utsläppet från närmast föregående ETC-cykel.

3.1   Förberedelse av eventuella provtagningsfilter

Minst en timme före provet skall varje filter placeras i en delvis övertäckt petriskål, som är skyddad mot damm och som placeras i en vägningskammare för stabilisering. Efter stabiliseringen vägs varje filter och tareringsvikten registreras. Filtret förvaras sedan i en stängd petriskål eller i en förseglad filterhållare fram till provet. Filtret skall användas inom åtta timmar efter att ha tagits ur vägningskammaren. Tareringsvikten skall noteras.

3.2   Installation av mätutrustningen

Instrument och provtagningssonder skall installeras på föreskrivet sätt. Avgasröret skall i förekommande fall anslutas till systemet för fullflödesutspädning.

3.3   Start av utspädningssystemet och motorn

Utspädningssystemet och motorn startas och varmkörs tills samtliga temperaturer och tryck har stabiliserats vid maximal effekt i enlighet med tillverkarens rekommendation och god branschpraxis.

3.4   Start av partikelprovtagningssystemet (gäller enbart dieselmotorer)

Partikelprovtagningssystemet skall startas och köras på by-pass. Utspädningsluftens bakgrundsnivå av partiklar kan bestämmas genom att man leder utspädningsluft genom partikelfiltren. Om filtrerad utspädningsluft används, kan en enda mätning av bakgrundsnivån göras före eller efter provet. Om utspädningsluften inte är filtrerad kan mätningar göras i början och slutet av provcykeln, varefter genomsnittet av värdena beräknas.

Utspädningssystemet och motorn startas och varmkörs tills samtliga temperaturer och tryck har stabiliserats vid maximal effekt i enlighet med tillverkarens rekommendation och god branschpraxis.

Vid avgasefterbehandling med periodisk regenerering skall regenereringen inte ske under varmkörningen.

3.5   Justering av utspädningssystemet

Utspädningssystemets flöden (fullflöde eller delflöde) skall ställas in så att vatten inte kondenseras i systemet och så att filterytorna får en högsta temperatur på 325 K (52 °C) eller lägre (se punkt 2.3.1 i bilaga V, Utspädningstunnel).

3.6   Kontroll av analysatorerna

Utsläppsanalysatorernas nollpunkt och mätområde skall ställas in. Om provtagningssäckar används skall de tömmas på luft.

3.7   Start av motorn

Den stabiliserade motorn skall startas i enlighet med tillverkarens anvisningar i instruktionsboken, antingen med en startmotor som används i produktionen eller med dynamometern. Som alternativ kan man också, utan att stänga av motorn dessemellan, starta provet direkt från motorns konditioneringsfas när motorn har nått tomgångsvarvtal.

3.8   Provcykel

3.8.1   Provsekvens

Provsekvensen skall påbörjas när motorn har nått tomgångsvarvtal. Provet skall utföras enligt den referenscykel som beskrivs i punkt 2 i detta tillägg. Börvärdeskommandona för varvtal och vridmoment skall ges med 5 Hz eller mer (10 Hz rekommenderas). Återkopplingssignalerna för varvtal och vridmoment skall registreras minst en gång per sekund under provcykeln, och det är tillåtet att filtrera signalerna elektroniskt.

3.8.2   Mätning av gasformiga utsläpp

3.8.2.1   System med fullflödesutspädning

När motorn eller provsekvensen startas – det senare i det fall då provcykeln startas direkt från konditioneringsfasen – skall mätutrustningen startas samtidigt, närmare bestämt genom att man

HC och NOx skall mätas fortlöpande i utspädningstunneln med en frekvens på 2 Hz. De genomsnittliga koncentrationerna bestäms genom integration av analysatorsignalerna under hela provcykeln. Systemets svarstid får vara högst 20 sekunder, och den skall vid behov anpassas till CVS-flödets variationer och avvikelser i fråga om provtagningstid per provcykel. CO, CO2, NMHC och CH4 skall bestämmas genom integration eller genom analys av de koncentrationer i provtagningssäcken som samlats upp under provcykeln. Koncentrationerna av gasformiga föroreningar i utspädningsluften skall bestämmas genom integration eller genom uppsamling i bakgrundssäcken. Alla övriga värden skall registreras med minst en mätning per sekund (1 Hz).

3.8.2.2   Mätning av outspädda avgaser

När motorn eller provsekvensen startas – det senare i det fall då provcykeln startas direkt från konditioneringsfasen – skall mätutrustningen startas samtidigt, närmare bestämt genom att man

Vid bedömningen av gasformiga utsläpp skall utsläppens koncentrationer (HC, CO och NOx) och avgasmassflödet registreras och lagras i ett datorsystem med en frekvens på minst 2 Hz. Systemets svarstid får vara högst 10 sekunder. Alla övriga värden kan registreras med en frekvens på minst 1 Hz. Om man använder analoga analysatorer skall reaktionen registreras, och kalibreringsuppgifterna får användas online eller offline under provresultatens behandling.

Vid beräkning av de gasformiga utsläppens massa skall spåren av de registrerade koncentrationerna och spåret av avgasmassflödet tidsjusteras med hjälp av omvandlingstiden enligt punkt 2 i bilaga I. Därför skall svarstiden för varje analysator för gasformiga utsläpp och för systemet för avgasmassflöde bestämmas i enlighet med bestämmelserna i punkt 4.2.1 och punkt 1.5 i tillägg 5 till denna bilaga och därefter registreras.

3.8.3   Partikelprovtagning (i förekommande fall)

3.8.3.1   System med fullflödesutspädning

När motorn eller provsekvensen startas – det senare i det fall då provcykeln startas direkt från konditioneringsfasen – skall partikelprovtagningssystemet kopplas om från by-pass till partikeluppsamling.

Om ingen flödeskompensering används skall provtagningspumparna (en eller flera) ställas in så att flödet genom partikelprovtagningssonden eller överföringsröret hålls inom ± 5 % från det inställda flödet. Om flödeskompensering används (dvs. proportionell reglering av provtagningsflödet) måste man visa att förhållandet mellan flödet i huvudtunneln och partikelprovflödet inte varierar med mer än ± 5 % av det inställda värdet (med undantag av de första 10 sekunderna av provtagningen).

Anm.: Vid användning av dubbelutspädning är provtagningsflödet nettodifferensen mellan flödet genom provtagningsfiltren och den sekundära utspädningsluftens flöde.

Genomsnittstemperaturen och genomsnittstrycket vid inloppet till gasmätarna (en eller flera) eller flödesinstrumentet skall registreras. Om det inställda flödet inte kan hållas under hela provcykeln (med en avvikelse på högst ± 5 %) på grund av stor partikelmassa på filtret, skall provet förkastas. Provet skall då göras om med ett lägre flöde och/eller filter med större diameter.

3.8.3.2   System med delflödesutspädning

När motorn eller provsekvensen startas – det senare i det fall då provcykeln startas direkt från konditioneringsfasen – skall partikelprovtagningssystemet kopplas om från by-pass till partikeluppsamling.

För styrning av ett system med delflödesutspädning krävs det att systemet reagerar snabbt. Systemets omvandlingstid skall fastställas med hjälp av förfarandet i punkt 3.3 i tillägg 5 till bilaga III. Om avgasflödesmätningens (se punkt 4.2.1) och delflödessystemets sammantagna omvandlingstider ligger under 0,3 s, får direktstyrning användas. Om omvandlingstiden är över 0,3 s, måste man använda look ahead-styrning utifrån resultaten från en tidigare provkörning. I så fall skall stigtiden vara ≤ 1 s och den sammantagna fördröjningstiden ≤ 10 s.

Hela systemet måste reagera på ett sätt som garanterar att partikelprovet (qmp,i) är representativt och proportionellt mot avgasmassflödet. För att fastställa proportionaliteten gör man en regressionsanalys mellan qmp,i och qmew,i med datafångst med minst 1 Hz, där följande kriterier skall vara uppfyllda:

Alternativt kan man först provköra systemet och sedan använda avgasmassflödets signal från denna provkörning för att styra provets flöde in i partikelsystemet (’look-ahead-styrning’). Ett sådant tillvägagångssätt krävs om partikelsystemets omvandlingstid (t50,P) eller omvandlingstiden för avgasmassflödets signal (t50,F) – eller båda – är > 0,3 s. En korrekt styrning av delflödessystemet uppnås, om provkörningens tidskurva för qmew,pre, som styr qmp, flyttas med en look ahead-tid på t50,P + t50,F.

För fastställande av korrelationen mellan qmp,i och qmew,i skall de data som registreras under den verkliga provningen användas, varvid qmew,i-tiden skall justeras med t50,F i förhållande till qmp,i (t50,P ingår inte). Det vill säga att tidsjusteringen mellan qmew och qmp är lika med differensen mellan respektive omvandlingstid, som fastställts i enlighet med punkt 3.3 i tillägg 5 till bilaga III.

3.8.4   Motorstopp

Om motorn stannar någon gång under provcykeln, skall den konditioneras och startas om, varefter provet upprepas. Om det under provcykeln uppstår fel på någon del av den nödvändiga provutrustningen, skall provet ogiltigförklaras.

3.8.5   Arbetsmoment efter provet

När provet avslutats skall mätningen av den utspädda avgasvolymen eller massflödet av outspädda avgaser, gasflödet till uppsamlingssäckarna och partikelprovtagningspumpen stoppas. För integrerande analysatorsystem skall provtagningen fortsätta tills systemets svarstider har löpt ut.

Om uppsamlingssäckar används skall koncentrationerna i dem analyseras så fort som möjligt och allra senast 20 minuter efter provcykelns slut.

Efter avgasprovet används en nollgas och samma span-gas som tidigare för efterkontroll av analysatorerna. Provet betraktas som giltigt om skillnaden mellan kontrollresultaten före respektive efter provningen understiger 2 % av span-gasvärdet.

3.9   Verifiering av provresultaten

3.9.1   Kompensering för tidsfördröjning mellan börvärdessignal och återkopplad signal

För att minimera det systematiska felet på grund av tidsfördröjningen mellan de återkopplade varvtals- och momentsignalerna respektive referenscykelns signaler (börvärdessignalerna) är det tillåtet att förskjuta hela den återkopplade signalsekvensen framåt eller bakåt i tiden i förhållande till referenscykeln. I sådant fall skall både varvtal och vridmoment förskjutas med samma tidslängd och i samma riktning.

3.9.2   Beräkning av det arbete som genereras under provcykeln

Det verkliga arbete som genereras under provcykeln, Wact (kWh), beräknas med hjälp av alla registrerade värdepar av återkopplade varvtal och vridmoment. Detta görs efter det att en eventuell kompensering för tidsfördröjningen gjorts om detta alternativ väljs. Det verkliga arbete Wact som provcykeln genererat används för jämförelse med referenscykelns arbete, Wref, och för beräkning av de specifika utsläppen (se punkterna 4.4 och 5.2). Samma metod skall användas för integration av både referenscykelns effekt och den verkliga effekten. Om värden skall bestämmas i punkter mellan angränsande värden i referenscykeln eller mellan uppmätta värden, skall linjär interpolation användas.

Vid integration av referenscykelns arbete och det verkliga arbetet skall alla negativa vridmomentvärden ges värdet noll och tas med. Om integrationen görs för en provtagningsfrekvens på mindre än 5 Hz och om vridmomentvärdet under ett givet tidsavsnitt ändras från positivt till negativt eller från negativt till positivt, skall den negativa delen ges värdet noll, dvs. den skall inte tas med i det integrerade värdet. Däremot skall den positiva delen tas med i det integrerade värdet.

Wact får avvika med maximalt – 15 % och + 5 % från Wref.

3.9.3   Statistisk validering av provcykeln

Linjär regression mellan återkopplingsvärdena och referensvärdena skall utföras för varvtal, vridmoment och effekt. Detta görs efter det att en eventuell kompensering för tidsfördröjningen gjorts om detta alternativ väljs. Minsta kvadrat-metoden skall användas med bäst anpassade ekvation med formen

y = mx + b

där:

y

=

återkopplingsvärde (verkligt värde) för varvtal (min–1), vridmoment (Nm) eller effekt (kW),

m

=

regressionslinjens lutningskoefficient,

x

=

referensvärde för varvtal (min–1), vridmoment (Nm) eller effekt (kW),

b

=

regressionslinjens skärningspunkt med y-axeln.

Skattningens standardavvikelse (SE) för regressionen av y på x samt förklaringsgraden (r2) skall beräknas för varje regressionslinje.

Denna analys bör göras med en frekvens på 1 Hz. Alla negativa vridmoment från referenscykeln och de tillhörande återkopplingsvärdena skall strykas vid beräkningarna för den statistiska valideringen av provcykelns vridmoment och effekt. För att ett prov skall anses som giltigt måste villkoren i tabell 7 vara uppfyllda.

Det är tillåtet att utesluta enstaka mätvärden från regressionsanalysen när de uppfyller villkoren i tabell 8.

ii) Följande punkt skall föras in som punkt 4:

”4.   BERÄKNING AV AVGASFLÖDET

4.1   Bestämning av utspätt avgasflöde

Det sammanlagda utspädda avgasflödet under provcykeln (kg per prov) skall beräknas med hjälp av mätvärdena från hela provcykeln och motsvarande kalibreringsdata för flödesmätningsutrustningen (V 0 för PDP eller K V för SSV), i enlighet med punkt 2 i tillägg 5 till bilaga III. Följande formler skall användas om temperaturen på de utspädda avgaserna hålls konstant under hela provcykeln med hjälp av en värmeväxlare (± 6 K för ett PDP-CVS-system; ± 11 K för ett CFV-CVS-system eller ± 11 K för ett SSV-CVS-system – se vidare punkt 2.3 i bilaga V).

PDP-CVS-system:

m ed = 1,293 × V 0 × N P × (p b - p 1) × 273 / (101,3 × T)

där:

V 0

=

gasvolym som pumpas per pumpvarv under provningsförhållanden (m3/varv)

N P

=

sammanlagt antal pumpvarv per prov

p b

=

atmosfärstryck i provcellen (kPa)

p 1

=

undertryck vid pumpinloppet (relativt atmosfärstrycket) (kPa)

T

=

de utspädda avgasernas medeltemperatur vid pumpinloppet mätt under hela provcykeln (K)

CFV-CVS-system:

m ed = 1,293 × t × K v × p p / T 0,5

där:

t

=

provcykelns längd (s)

K V

=

kalibreringskoefficient för venturiröret för kritiskt flöde för standardförhållanden

p p

=

absolut tryck vid venturirörets inlopp (kPa)

T

=

absolut temperatur vid venturirörets inlopp (K)

SSV-CVS-system:

m ed = 1,293 × QSSV

där:

där:

A 0

=

en rad konstanter och enhetsomräkningar = 0,006111 i SI-enheter av

d

=

SSV-mynningens diameter (m)

C d

=

SSV-utsläppskoefficient

p p

=

absolut tryck vid venturirörets inlopp (kPa)

T

=

temperatur vid venturirörets inlopp (K)

r p

=

absolut förhållande mellan SSV-mynning och SSV-inlopp, statiskt tryck =

rD

=

förhållande mellan SSV-mynningens diameter d och inloppets innerdiameter =

Vid användning av ett system med flödeskompensering (dvs. utan värmeväxlare) skall de momentana massutsläppen beräknas och integreras under hela provcykeln. I detta fall beräknas de utspädda avgasernas momentana massa på följande sätt:

PDP-CVS-system:

m ed,i = 1,293 × V 0 × N P,i × (p b - p 1) × 273 / (101,3 × T)

där:

N P,i = sammanlagt antal pumpvarv per tidsintervall

CFV-CVS-system:

m ed,i = 1,293 × Δt i × K V × p p / T 0,5

där:

Δt i = tidsintervall (s)

SSV-CVS-system:

med = 1,293 × QSSV × Δti

där:

Δt i = tidsintervall (s)

Realtidsberäkningen skall påbörjas antingen med ett rimligt värde på C d, såsom 0,98, eller ett rimligt värde på Q ssv. Om beräkningen påbörjas med Q ssv, skall det första Q ssv-värdet användas för bedömning av Re.

Under alla utsläppsprov skall Reynoldstalet vid SSV-mynningen vara ungefär lika stort som de Reynoldstal som använts för härledning av kalibreringskurvan enligt punkt 2.4 i tillägg 5 till denna bilaga.

4.2   Bestämning av massflödet av outspädda avgaser

För att kunna beräkna utsläppen i de outspädda avgaserna och styra ett system med delflödesutspädning måste man känna till massflödet av avgaser. För bestämning av avgasmassflödet kan någon av metoderna i punkterna 4.2.2–4.2.5 användas.

4.2.1   Svarstid

För beräkning av utsläppen skall båda metodernas svarstid vara lika med eller kortare än vad som krävs för analysatorer enligt definitionen i punkt 1.5 i tillägg 5 till denna bilaga.

För styrning av ett system med delflödesutspädning krävs en snabbare reaktion. För delflödessystem med direktstyrning krävs en svarstid på ≤ 0,3 sekunder. När det gäller delflödessystem med look ahead-styrning, som bygger på resultaten från en tidigare provkörning, måste systemet för avgasflödesmätning ha en svarstid på ≤ 5 sekunder med en stigtid på ≤ 1 sekund. Systemets svarstid skall specificeras av instrumenttillverkaren. De kombinerade svarstidskraven för avgasflöde och delflödessystem framgår av punkt 3.8.3.2.

4.2.2   Metod med direkt mätning

Direkt mätning av det momentana avgasflödet kan exempelvis ske med hjälp av

Försiktighetsåtgärder skall vidtas för att undvika mätfel som ger fel utsläppsvärden. Detta innebär bland annat noggrann installation av utrustningen i motorns avgassystem enligt instrumenttillverkarens rekommendationer och god branschpraxis. Särskilt motorns prestanda och utsläpp får inte påverkas av utrustningens installation.

Noggrannheten i bestämningen av avgasflödet skall vara det högsta av följande minimivärden: ± 2,5 % av avläst värde eller ± 1,5 % av maxvärdet för motorn.

4.2.3   Metod med mätning av luft och bränsle

Denna metod innebär mätning av luftflödet och bränsleflödet. Luftflödesmätare och bränsleflödesmätare som uppfyller kravet på absolut noggrannhet vid bestämningen av avgasflödet i punkt 4.2.2 skall användas. Beräkningen av avgasflödet skall göras enligt följande formel:

qmew = qmaw + qmf

4.2.4   Metod med spårgasmätning

Mätning av koncentrationen av en spårgas i avgaserna. En känd mängd inert gas (t.ex. rent helium) sprutas in i avgasflödet som spårgas. Gasen blandar sig med och späds ut av avgaserna men får inte reagera i avgasröret. Gasens koncentration i avgasprovet mäts.

För en fullständig blandning av spårgasen placeras avgasprovtagningssonden minst 1 m eller 30 gånger avgasrörets diameter, om det senare värdet är högre, nedströms spårgasens insprutningspunkt. Provtagningssonden får placeras närmare insprutningspunkten om man verifierat fullständig blandning genom att jämföra spårgasens koncentration med referenskoncentrationen när gasen sprutas in uppströms motorn.

Spårgasflödet skall ställas in så att spårgaskoncentrationen vid tomgångsvarvtal och efter blandning är lägre än fullt skalutslag på gasanalysatorn.

Beräkningen av avgasflödet skall göras enligt följande formel:

där:

q mew,i

=

momentant massflöde av avgaser (kg/s)

q vt

=

spårgasflöde (cm3/min)

c mix.i

=

spårgasens momentana koncentration efter blandning (ppm)

ρ e

=

avgasernas densitet (kg/m3) (se tabell 3)

c a

=

spårgasens bakgrundskoncentration i inloppsluften (ppm)

Om bakgrundskoncentrationen är lägre än 1 % av spårgasens koncentration efter blandning (c mix.i) vid maximalt avgasflöde, får man bortse från bakgrundskoncentrationen.

Hela systemet skall uppfylla noggrannhetsspecifikationerna för avgasflödet och kalibreras i enlighet med avsnitt 1.7 i tillägg 5 till denna bilaga.

4.2.5   Metod med mätning av luftflöde och luft-bränsleförhållande

Beräkning av avgasmassan utifrån luftflöde och luft-bränsleförhållande. Beräkningen av det momentana massflödet av avgaser skall göras enligt följande formel:

där:

där:

A/F st

=

stökiometriskt luft-bränsleförhållande (kg/kg)

λ

=

luftöverskottsförhållande

c CO2

=

koncentration av torr CO2 (%)

c CO

=

koncentration av torr CO (ppm)

c HC

=

koncentration av HC (ppm)

Observera: β kan vara 1 för kolhaltiga bränslen och 0 för vätgasbränsle.

Luftflödesmätaren skall uppfylla noggrannhetskraven i punkt 2.2 i tillägg 4 till denna bilaga, CO2-analysatorn skall uppfylla kraven i punkt 3.3.2 i tillägg 4 till denna bilaga och hela systemet skall uppfylla noggrannhetsspecifikationerna för avgasflödet.

Alternativt kan man använda utrustning för mätning av luft-bränsleförhållandet, exempelvis en sensor av Zirconia-typ, för att mäta luftöverskottsförhållandet i enlighet med specifikationerna i punkt 3.3.6 i tillägg 4 till denna bilaga.”

iii) Punkterna 4 och 5 skall ersättas med följande:

”5.   BERÄKNING AV GASFORMIGA UTSLÄPP

5.1   Utvärdering av mätdata

För utvärdering av gasformiga utsläpp i de utspädda avgaserna skall utsläppens koncentrationer (HC, CO och NOx) och massflödet av utspädda avgaser registreras enligt punkt 3.8.2.1 och lagras i ett datorsystem. Om man använder analoga analysatorer skall reaktionen registreras, och kalibreringsuppgifterna får användas direkt eller indirekt under provresultatens behandling.

För utvärdering av gasformiga utsläpp i outspädda avgaser skall utsläppens koncentrationer (HC, CO och NOx) och avgasmassflödet registreras enligt punkt 3.8.2.2 och lagras i ett datorsystem. Om man använder analoga analysatorer skall reaktionen registreras, och kalibreringsuppgifterna får användas direkt eller indirekt under provresultatens behandling.

5.2   Korrigering torr bas/våt bas

Om koncentrationen mäts på torr bas skall den omvandlas till våt bas enligt nedanstående formel. För kontinuerlig mätning skall omvandlingen göras för varje momentant värde innan andra beräkningar görs.

cwet = kW × cdry

De ekvationer för omvandlingen som anges i punkt 5.2 i tillägg 1 till denna bilaga skall användas.

5.3   Fuktighets- och temperaturkorrigering för NOx

Eftersom NOx-utsläppen beror på omgivande luftförhållanden skall NOx-koncentrationen korrigeras för den omgivande luftens temperatur och fuktighet med hjälp av faktorerna i punkt 5.3 i tillägg 1 till denna bilaga. Faktorerna gäller inom intervallet 0–25 g/kg torr luft.

5.4   Beräkning av massflödet av utsläpp

Utsläppsmassan under cykeln (g/prov) skall beräknas enligt följande beroende på vilken mätmetod som används. Den uppmätta koncentrationen skall omvandlas till våt bas enligt punkt 5.2 i tillägg 1 till denna bilaga, om den inte redan mätts på våt bas. De u gas-värden skall användas som anges i tabell 6 i tillägg 1 till denna bilaga för utvalda komponenter på grundval av egenskaperna hos en idealgas och de bränslen som avses i detta direktiv.

Koncentrationen av NMHC och CH4 skall om tillämpligt beräknas med någon av de metoder som anges i punkt 3.3.4 i tillägg 4 till denna bilaga, enligt följande:

5.4.1   Fastställande av bakgrundskorrigerade koncentrationer (enbart system med fullflödesutspädning)

Den genomsnittliga bakgrundskoncentrationen av gasformiga föroreningar i utspädningsluften skall subtraheras från de uppmätta koncentrationerna så att nettokoncentrationerna av föroreningar fås. Genomsnittsvärdena för bakgrundskoncentrationerna kan bestämmas med hjälp av uppsamlingspåsar eller genom fortlöpande mätning med integration. Följande formel skall användas:

där:

c e

=

koncentration (ppm) av respektive förorening som uppmätts i de utspädda avgaserna

c d

=

koncentration (ppm) av respektive förorening som uppmätts i utspädningsluften

D

=

utspädningsfaktor

Utspädningsfaktorn skall beräknas enligt följande:

5.5   Beräkning av specifika utsläpp

Utsläppen (g/kWh) beräknas på följande sätt:

5.5.1

När det gäller ett system för avgasefterbehandling med periodisk regenerering skall utsläppen viktas enligt följande: där: n1 = antalet ETC-prov mellan två regenereringar n2 = antalet ETC-prov under en regenerering (minst ett ETC-prov) M gas,n2 = utsläpp under en regenerering M gas,n1 = utsläpp efter en regenerering

6.   BERÄKNING AV PARTIKELFORMIGA UTSLÄPP (OM TILLÄMPLIGT)

6.1   Utvärdering av mätdata

Partikelfiltret skall ställas tillbaka i vägningskammaren senast en timme efter avslutat prov. Det skall konditioneras i en delvis övertäckt petriskål, som är skyddad mot damm, i minst en timme och högst 80 timmar, varefter det skall vägas. Filtrens bruttovikt registreras och tareringsvikten subtraheras, vilket ger partikelprovmassan m f. För utvärdering av partikelkoncentrationen skall den totala provmassa (m sep) som passerar genom filtren under provcykeln registreras.

Om bakgrundskorrigering skall tillämpas, skall utspädningsluftens massa (m d) som passerar genom filtren samt partikelmassan (m f,d) registreras.

6.2   Beräkning av massflöde

6.2.1   System med fullflödesutspädning

Partikelmassan (g/prov) skall beräknas enligt följande:

där:

m f

=

partikelmassa (mg) som samlats upp under hela provcykeln

m sep

=

massa (kg) av utspädda avgaser som passerar genom partikelfiltren

m ed

=

massa (kg) av utspädda avgaser under hela provcykeln

Vid användning av ett system med utspädning i två steg skall massan av den sekundära utspädningsluften subtraheras från den sammanlagda massan av de dubbelt utspädda avgaser som passerar genom partikelfiltren.

msep = mset – mssd

där:

m set

=

massa (kg) av de dubbelt utspädda avgaser som passerar genom partikelfiltret

m ssd

=

massa (kg) av den sekundära utspädningsluften

Om utspädningsluftens bakgrundsnivå av partiklar bestäms i enlighet med punkt 3.4, kan partikelmassan bakgrundskorrigeras. I så fall skall partikelmassan (g/prov) beräknas enligt följande:

där:

mPT, msep, med

=

se ovan

md

=

massan (kg) av primär utspädningsluft som passerat uppsamlingsanordning för bakgrundspartiklar

mf,d

=

massan (mg) av de uppsamlade bakgrundspartiklarna från den primära utspädningsluften

D

=

utspädningsfaktorn bestämd enligt punkt 5.4.1

6.2.2   System med delflödesutspädning

Partikelmassan (g/prov) skall beräknas på något av följande sätt:

6.3   Beräkning av det specifika utsläppet

Partikelutsläppet (g/kWh) skall beräknas på följande sätt:

där:

W act = verkligt arbete (kWh) som fastställts enligt punkt 3.9.2.

6.3.1

När det gäller ett system för avgasefterbehandling med periodisk regenerering skall utsläppen viktas enligt följande: där: n1 = antalet ETC-prov mellan två regenereringar n2 = antalet ETC-prov under en regenerering (minst ett ETC-prov) = utsläpp under en regenerering = utsläpp utom ramen för en regenerering”

i) Punkt 1 skall ersättas med följande:

”1.   INLEDNING

Gas- och partikelformiga ämnen och rök som släpps ut av den motor som undergår provning skall mätas med de metoder som beskrivs i bilaga V. I de olika punkterna i bilaga V beskrivs de rekommenderade analyssystemen för gasformiga utsläpp (punkt 1), de rekommenderade systemen för partikelutspädning och partikelprovtagning (punkt 2) samt de rekommenderade opacimetrarna för rökmätning (punkt 3).

Vid ESC-prov skall de gasformiga ämnena bestämmas i de outspädda avgaserna. Alternativt kan de bestämmas i de utspädda avgaserna om ett system med fullflödesutspädning används för bestämning av partiklarna. Partiklarna skall bestämmas antingen med hjälp av ett system med delflödesutspädning eller med ett system med fullflödesutspädning.

Vid ETC-prov kan följande system användas:

ii) Punkt 2.2 skall ersättas med följande:

”2.2   Andra instrument

Mätinstrument för bränsleförbrukning, luftförbrukning, kylvätske- och smörjmedelstemperatur, avgastryck, undertryck i inloppsrör, avgastemperatur, inloppsluftens temperatur, atmosfärstryck, luftfuktighet och bränsletemperatur skall användas efter behov. Dessa instrument skall uppfylla kraven i tabell 9:

iii) Punkterna 2.3 och 2.4 skall utgå.

iv) Punkterna 3 och 4 skall ersättas med följande:

”3.   BESTÄMNING AV GASFORMIGA ÄMNEN

3.1   Allmänna analysatorspecifikationer

Analysatorerna skall ha ett mätområde som motsvarar den noggrannhet som krävs för mätning av koncentrationer av ämnen i avgaserna (punkt 3.1.1). Analysatorerna bör användas på ett sådant sätt att den uppmätta koncentrationen ligger mellan 15 % och 100 % av fullt skalutslag.

Om registreringssystemen (t.ex. datorer eller dataregistreringsutrustning) ger tillräcklig noggrannhet och avläsningsnoggrannhet i området under 15 % av fullt skalutslag, är även mätvärdena i nämnda område godtagbara. I sådana fall skall det göras ytterligare kalibreringar i minst fyra punkter som är skilda från noll och så jämnt utspridda som möjligt för att säkerställa kalibreringskurvornas noggrannhet i enlighet med punkt 1.6.4 i tillägg 5 till denna bilaga.

Utrustningens elektromagnetiska kompatibilitet skall ligga på en sådan nivå att ytterligare fel minimeras.

3.1.1   Noggrannhet

Analysatorn får inte avvika från den nominella kalibreringspunkten med mer än det högsta av följande värden: ± 2 % av avläst värde över hela mätområdet utom vid noll, eller ± 0,3 % av fullt skalutslag. Noggrannheten skall bestämmas i enlighet med kalibreringskraven i punkt 1.6 i tillägg 5 till denna bilaga.

Observera: I detta direktiv avses med noggrannhet avvikelsen mellan avläst värde på analysatorn och de nominella kalibreringsvärden som erhålls med hjälp av en kalibrergas (= verkligt värde).

3.1.2   Precision

Precisionen, definierad som 2,5 gånger standardavvikelsen vid tio upprepade utslag från en viss kalibrerings- eller spangas, får inte överstiga ± 1 % av koncentrationen vid fullt skalutslag för varje mätområde över 155 ppm (eller ppm C) som används eller ± 2 % av varje mätområde under 155 ppm (eller ppm C) som används.

3.1.3   Störningar

Analysatorns största utslagsvariation på noll- och kalibrer- eller spangaser över en tiosekundersperiod får inte överstiga 2 % av fullt skalutslag för samtliga mätområden som används.

3.1.4   Nollpunktsavvikelse

Nollpunktsreaktion definieras som den genomsnittliga reaktionen, inklusive störningar, på en nollgas under ett 30-sekundersintervall. Nollpunktsavvikelsen under en entimmesperiod skall vara mindre än 2 % av fullt skalutslag för det lägsta mätområde som används.

3.1.5   Spanpunktsdrift

Spanreaktion definieras som den genomsnittliga reaktionen, inklusive störningar, på en spangas under ett 30-sekundersintervall. Spanpunktsdriften under en entimmesperiod skall vara mindre än 2 % av fullt skalutslag för det lägsta mätområde som används.

3.1.6   Stigtid

Stigtiden för analysatorn i mätsystemet får inte överstiga 3,5 s.

Observera: En utvärdering av analysatorns svarstid räcker inte för att fastställa hela systemets lämplighet för transient provning. Systemets volymer, särskilt dödvolymer, påverkar inte bara transporttiden från sonden till analysatorn utan även stigtiden. Även eventuella transporttider inuti analysatorn definieras som analysatorns svarstid, vilket även gäller omvandlaren eller vattenavskiljaren i en NOx-analysator. Bestämningen av systemets totala svarstid beskrivs i punkt 1.5 i tillägg 5 till denna bilaga.

3.2   Gastorkning

Den frivilliga torkanordningen skall ha minimal inverkan på koncentrationen av de gaser som mäts. Användningen av kemiska torkare är inte en godtagbar metod för att avlägsna vatten från provet.

3.3   Analysatorer

I punkterna 3.3.1–3.3.4 beskrivs de mätprinciper som skall tillämpas. En utförlig beskrivning av mätsystemen ges i bilaga V. De gaser som skall mätas skall analyseras med hjälp av följande instrument. För icke-linjära analysatorer är det tillåtet att använda linjäriseringskretsar.

3.3.1   Analys av kolmonoxid (CO)

Kolmonoxidanalysatorn skall vara av den typ som baseras på absorption genom icke-dispersiv infrarödteknik (NDIR).

3.3.2   Analys av koldioxid (CO2)

Koldioxidanalysatorn skall vara av den typ som baseras på absorption genom icke-dispersiv infrarödteknik (NDIR).

3.3.3   Analys av kolväten (HC)

För dieselmotorer och motorgasdrivna motorer skall kolväteanalysatorn vara av typen uppvärmd flamjoniseringsdetektor (HFID) med uppvärmning av detektor, ventiler, rörledningar etc. så att gastemperaturen hålls vid 463 K ± 10 K (190 °C ± 10 °C). För naturgasmotorer kan kolväteanalysatorn vara av typen ouppvärmd flamjoniseringsdetektor (FID), beroende på vilken metod som används (se punkt 1.3 i bilaga V).

3.3.4   Analys av icke-metankolväten (NMHC) (gäller enbart naturgasmotorer)

Icke-metankolväten skall bestämmas med endera av följande två metoder:

3.3.4.1   Gaskromatograf (GC)

Icke-metankolväten bestäms genom att man subtraherar det metan som bestämts med gaskromatograf, konditionerat vid 423 K (150 °C), från de kolväten som bestämts i enlighet med punkt 3.3.3.

3.3.4.2   Ickemetanavskiljare (NMC)

Bestämningen av ickemetanfraktionen görs med en uppvärmd ickemetanavskiljare kopplad i serie med en flamjoniseringsdetektor (FID) enligt punkt 3.3.3, varvid metanmängden subtraheras från kolvätemängden.

3.3.5   Analys av kväveoxider (NOx)

Analysatorn för kväveoxider skall vara av typen kemiluminescensdetektor (CLD) eller uppvärmd kemiluminescensdetektor (HCLD) med NO2/NO-omvandlare, om mätningen görs på torr bas. Om mätningen görs på våt bas skall en HCLD med omvandlare som hålls på en temperatur över 328 K (55 °C) användas, förutsatt att vattendämpningskontrollen (se punkt 1.9.2.2 i tillägg 5 till denna bilaga) gett godtagbart resultat.

3.3.6   Mätning av luft-bränsleförhållande

Utrustningen för mätning av luft-bränsleförhållandet, som används för att bestämma avgasflödet i enlighet med punkt 4.2.5 i tillägg 2 till denna bilaga, skall vara en sensor för mätning av luft-bränsleförhållandet med stort mätområde eller en lambdasensor av Zirconia-typ. Sensorn skall monteras direkt på avgasröret, där avgastemperaturen är tillräckligt hög för att eliminera vattenkondensering.

Sensorns och den inbyggda elektronikens noggrannhet skall ligga inom

± 3 % av avläst värde

λ < 2

± 5 % av avläst värde

2 ≤ λ < 5

± 10 % av avläst värde

5 ≤ λ

För att uppfylla ovannämnda noggrannhetskrav skall sensorn kalibreras enligt instrumenttillverkarens anvisningar.

3.4   Provtagning av gasformiga utsläpp

3.4.1   Outspädda avgaser

Provtagningssonderna för gasformiga utsläpp skall placeras minst 0,5 m eller tre gånger avgasrörets diameter, beroende på vilket avstånd som är störst, uppströms avgassystemets utlopp, men tillräckligt nära motorn för att säkerställa en avgastemperatur på minst 343 K (70 °C) vid sonden.

I flercylindriga motorer med avgasgrenrör skall sondens inlopp placeras tillräckligt långt nedströms motorn för att säkerställa att provet är representativt för de genomsnittliga avgasutsläppen från samtliga cylindrar. I flercylindriga motorer med avgränsade grupper av grenrör, t.ex. i en V-motor, rekommenderas att grenrören kombineras uppströms provtagningssonden. Om detta inte är praktiskt genomförbart är det tillåtet att ta ett prov separat från den grupp som har det högsta koldioxidutsläppet. Andra metoder som har visats ge samma resultat som de ovan angivna får användas. Vid beräkning av avgasutsläppen skall motorns sammanlagda massflöde av avgaser användas.

Om motorn är utrustad med ett system för efterbehandling av avgaser, skall avgasprovet tas nedströms denna anordning.

3.4.2   Utspädda avgaser

Avgasröret mellan motorn och systemet med fullflödesutspädning skall uppfylla kraven i bilaga V punkt 2.3.1 (Avgasrör).

Provtagningssonderna (en eller flera) för gasformiga utsläpp skall placeras i utspädningstunneln i en punkt där utspädningsluften och avgaserna är väl blandade, samt i omedelbar närhet av provtagningssonden för partiklar.

Provtagningen kan generellt sett utföras på två sätt:

4.   BESTÄMNING AV PARTIKLAR

För bestämningen av partiklar krävs ett utspädningssystem. Utspädning kan ske genom ett system för delflödesutspädning eller ett system för fullflödesutspädning i två steg. Utspädningssystemets flödeskapacitet skall vara såpass stor att kondens i utspädnings- och provtagningssystemen elimineras helt. De utspädda avgasernas temperatur skall understiga 325 K (52 °C) ( 18 ) omedelbart uppströms filterhållaren. Det är tillåtet att reglera utspädningsluftens fuktighet innan den kommer in i utspädningssystemet, och avfuktning är av särskilt praktiskt värde om luftfuktigheten är hög. Utspädningsluftens temperatur skall överstiga 288 K (15 °C) nära inloppet till utspädningstunneln.

Systemet för delflödesutspädning skall vara så konstruerat att proportionella prov tas från de outspädda avgaserna i motorns avgasflöde, och på så sätt tar hänsyn till transienter i avgasflödeshastigheten, och utspädningsluft tas in i provet för att man skall få en temperatur som understiget 325 K (52 %) vid provfiltret. Det är därför viktigt att utspädningsfaktor r dil eller provkvot r s bestäms på ett sådant sätt att den uppfyller kraven på noggrannhet i punkt 3.2.1 i tillägg 5 till denna bilaga. Olika extraktionsmetoder kan användas, varvid den typ av extraktion som används i hög grad avgör vilken provtagningsutrustning och vilka provtagningsmetoder som skall användas (punkt 2.2 i bilaga V).

Generellt sett skall provtagningssonden för partiklar placeras i omedelbar närhet av provtagningssonden för gasformiga utsläpp, men ändå på tillräckligt avstånd för att undvika störningar. De bestämmelser som anges i punkt 3.4.1 angående placeringen skall därför också gälla för partikelprovtagning. Provtagningsledningen skall uppfylla kraven i punkt 2 i bilaga V.

I flercylindriga motorer med avgasgrenrör skall sondens inlopp placeras tillräckligt långt nedströms motorn för att säkerställa att provet är representativt för de genomsnittliga avgasutsläppen från samtliga cylindrar. I flercylindriga motorer med avgränsade grupper av grenrör, t.ex. i en V-motor, rekommenderas att grenrören kombineras uppströms provtagningssonden. Om detta inte är praktiskt genomförbart är det tillåtet att ta ett prov separat från den grupp som har det högsta partikelutsläppet. Andra metoder som har visats samma resultat som de ovan angivna får användas. Vid beräkning av avgasutsläppen skall motorns sammanlagda massflöde av avgaser användas.

För bestämning av partikelmassan krävs ett partikelprovtagningssystem, partikelprovtagningsfilter, en mikrogramvåg och en vägningskammare med kontrollerad temperatur och luftfuktighet.

För partikelprovtagningen skall enkelfiltermetoden användas, där ett filter (se punkt 4.1.3) används för hela provcykeln. Vid ESC-provet måste särskild uppmärksamhet ägnas provtagningstiderna och provtagningsflödena under provets insamlingsfas.

4.1   Partikelprovtagningsfilter

Proven på de utspädda avgaserna tas under provsekvensen med ett filter som uppfyller kraven i punkterna 4.1.1 och 4.1.2.

4.1.1   Filterspecifikation

Fluorkolbelagda glasfiberfilter skall användas. Samtliga filtertyper skall ha en insamlingskapacitet för 0,3 μm DOP (dioktylftalat) på minst 99 % vid en frontgashastighet på mellan 35 och 100 cm/s.

4.1.2   Filterstorlek

Partikelfilter med en diameter av 47 mm eller 70 mm rekommenderas. Filter med större diameter godtas (punkt 4.1.4), men filter med mindre diameter godtas inte.

4.1.3   Fronthastighet genom filtret

En fronthastighet hos gasen på mellan 35 och 100 cm/s genom filtret skall uppnås. Tryckfallet mellan provets början och slut får inte öka med mer än 25 kPa.

4.1.4   Provmassa

Den minsta provmassa som krävs för de vanligast förekommande filterstorlekarna visas i tabell 10. För större filter skall den minsta provmassan vara 0,065 mg/1 000 mm2 filterarea.

Om det, på grundval av tidigare prover, är osannolikt att minsta erforderliga provmassa uppnås i en provcykel efter optimering av flöden och utspädningsfaktor, kan en mindre provmassa godtas efter överenskommelse med berörda parter, om man kan påvisa att denna uppfyller den noggrannhet som krävs enligt punkt 4.2, t.ex. vid vägning på våg med en noggrannhet på 0,1μg.

4.1.5   Filterhållare

För avgasprovet placeras filtren i en filterhållare som uppfyller kraven i punkt 2.2 i bilaga V. Filterhållaren skall vara utformad så att flödet fördelas jämnt över filtrets effektiva area. Snabbventiler placeras uppströms eller nedströms filterhållaren. En tröghetsbaserad försorterare med en 50-procentig skärningspunkt mellan 2,5 och 10 μm kan placeras omedelbart uppströms filterhållaren. Om provtagningssonden utgörs av ett öppet rör vänt mot avgasernas flödesriktning rekommenderas bestämt att en försorterare används.

4.2   Specifikationer för vägningskammaren och analysvågen

4.2.1   Villkor för vägningskammaren

Den kammare där partikelfiltren konditioneras och vägs skall hålla en temperatur på 295 K ± 3 K (22 °C ± 3 °C). Luftfuktigheten skall hållas på en sådan nivå att daggpunkten ligger på 282,5 K ± 3 K (9,5 °C ± 3 °C), och den relativa luftfuktigheten skall vara 45 % ± 8 %.

4.2.2   Vägning av referensfilter

Kammaren skall vara fri från andra föroreningar (t.ex. damm) som kan sätta sig på partikelfiltren under stabiliseringen. Avvikelser från de specifikationer för vägningskammaren som anges i punkt 4.2.1 tillåts om avvikelserna inte kvarstår i mer än 30 minuter. Vägningskammaren bör uppfylla de nödvändiga specifikationerna innan personal kommer in i vägningskammaren. Minst två oanvända referensfilter skall vägas inom fyra timmar från, dock helst samtidigt med, vägningen av filtret för provtagningen. De skall vara av samma storlek och material som provtagningsfiltren.

Om referensfiltrets genomsnittliga vikt mellan vägningarna av provtagningsfiltren ändras med mer än 10 μg, skall samtliga provtagningsfilter kasseras och avgasprovet göras om.

Om stabilitetskriterierna för vägningskammaren enligt punkt 4.2.1 inte uppfylls men vägningen av referensfiltren uppfyller ovanstående kriterier, får motortillverkaren välja mellan att godta de uppmätta värdena för provtagningsfiltrens vikt eller ogiltigförklara proven, justera vägningskammarens kontrollsystem och göra om proven.

4.2.3   Analysvåg

Den analysvåg som skall användas för att bestämma filtrens vikt skall ha en noggrannhet (standardavvikelse) på minst 2 μg och en avläsningsnoggrannhet på minst 1 μg (1 siffra = 1 μg) enligt tillverkarens uppgifter.

4.2.4   Eliminering av effekter av statisk elektricitet

För att eliminera effekterna av statisk elektricitet skall filtren neutraliseras före vägningen, t.ex. med hjälp av en poloniumneutraliserare, en faradaybur eller en anordning med motsvarande verkan.

4.2.5   Specifikationer för flödesmätning

4.2.5.1   Allmänna krav

Den absoluta noggrannheten hos flödesmätaren eller flödesmätningsutrustningen skall följa specifikationerna i punkt 2.2.

4.2.5.2   Särskilda bestämmelser för system med delflödesutspädning

När det gäller system med delflödesutspädning, är provtagningsflödets noggrannhet qmp ett särskilt problem, om detta värde inte mäts direkt utan beräknas genom differentialflödesmätning enligt följande:

q mp = qmdew – qmdw

I detta fall räcker det inte med en noggrannhet på ± 2 % hos q mdew och q mdw för att garantera en godtagbar noggrannhet hos q mp. Om gasflödet bestäms med hjälp av differentialflödesmätning skall det maximala felet hos differensen vara sådant att noggrannheten hos q mp ligger inom ± 5 %, när utspädningsfaktorn är lägre än 15. Det kan beräknas med hjälp av rms-värdet av felen hos varje instrument.

Godtagbar noggrannhet hos q mp kan uppnås med någon av följande metoder:

Den absoluta noggrannheten hos q mdew och q mdw är ± 0,2 % vilket garanterar en noggrannhet hos q mp på ≤ 5 % vid en utspädningsfaktor på 15. Högre utspädningsfaktorer ger dock större fel.

Kalibrering av q mdw mot q mdew skall genomföras så att man uppnår samma noggrannhet för q mp som i metod a. En kalibrering av detta slag beskrivs närmare i punkt 3.2.1 i tillägg 5 till bilaga III.

Noggrannheten hos q mp bestäms indirekt utifrån noggrannheten hos utspädningsfaktorn, som fastställts med hjälp av en spårgas, t.ex. CO2. Även här krävs liknande noggrannhet som i metod a för q mp.

Den absoluta noggrannheten hos q mdew och q mdw ligger inom ± 2 % av fullt skalutslag, det maximala felet hos differensen mellan q mdew och q mdw ligger inom 0,2 %, och linearitetsfelet ligger inom ± 0,2 % av det högsta värdet för q mdew under provet.

i) Följande punkt skall läggas till som punkt 1.2.3.:

”1.2.3   Användning av precisionsblandare

De gaser som används för kalibrering och inställning av mätområde kan också erhållas med hjälp av precisionsinstrument för blandning (gasavskiljare), i vilka utspädning sker med renad N2 eller med renad syntetisk luft. Noggrannheten hos blandningsanordningen skall vara sådan att koncentrationerna hos de blandade kalibrergaserna kan bestämmas med en noggrannhet på ± 2 %. Noggrannhetskravet innebär att de primärgaser som ingår i blandningen måste vara kända med en noggrannhet på minst ± 1 %, och de måste vara spårbara till nationella eller internationella gasstandarder. Verifieringen skall utföras mellan 15 och 50 % av fullt skalutslag för varje kalibrering med blandare.

Blandaren kan också kontrolleras med ett linjärt instrument, t.ex. med NO-gas med en kemiluminescensdetektor. Instrumentets spanvärde skall justeras med spangas kopplad direkt till instrumentet. Blandaren skall kontrolleras vid de inställningar som skall användas, och det nominella värdet skall jämföras med den koncentration som uppmätts med instrumentet. Differensen skall vid varje punkt ligga inom ± 1 % av det nominella värdet.”

ii) Punkt 1.4 skall ersättas med följande:

”1.4   Läckageprov

Ett läckageprov skall utföras. Provtagningssonden kopplas bort från avgassystemet och anslutningen pluggas. Analysatorpumpen kopplas in. Efter en inledande stabiliseringsperiod skall alla flödesmätare visa noll. Om så inte är fallet kontrolleras provtagningsledningarna och felet rättas till.

Maximalt tillåtet läckage på vakuumsidan skall vara 0,5 % av flödet vid drift för den del av systemet som kontrolleras. Analysatorflöden och bypassflöden får användas för uppskattning av de flöden som förekommer vid drift av provsystemet.

Alternativt kan systemet tömmas till ett tryck på minst 20 kPa vakuum (80 kPa absolutvärde). Efter en inledande stabiliseringsperiod får tryckökningen Δp (kPa/min) i systemet inte överstiga:

Δp = p / V s × 0,005 × q vs

där:

V s

=

systemvolym (l)

q vs

=

systemflöde (l/min)

En annan metod är att göra en stegvis förändring av koncentrationen vid provtagningsledningens början genom att byta från nollgas till spangas. Om det efter en för ändamålet anpassad tid visar sig att koncentrationen är cirka 1 % lägre än koncentrationen hos den tillsatta gasen tyder detta på kalibrerings- eller läckageproblem.”

iii) Följande punkt skall läggas till som punkt 1.5:

”1.5   Kontroll av analyssystemets svarstid

Svarstiden skall bestämmas med exakt samma systeminställningar som vid provmätning (dvs. tryck, flöden, analysatorns filterinställningar och andra faktorer som påverkar svarstiden). Svarstiden fastställs genom att man byter gas direkt vid provtagningssondens inlopp. Gasbytet får inte ta längre än 0,1 sekunder. Kontrollgaserna skall ändra koncentrationen med minst 60 % av fullt skalutslag.

Varje gaskomponents spårhalt skall registreras. Svarstiden definieras som tidsskillnaden mellan gasbytet och den därpå registrerade koncentrationsändringen. Systemets svarstid (t90 ) är omvandlingstiden i mätdetektorn plus detektorns stigtid. Omvandlingstiden definieras som tiden mellan ändringen (t0 ) och den tidpunkt då utvärdet uppnått 10 % av slutvärdet (t10 ). Stigtiden definieras som tiden mellan utvärden på 10 % och 90 % av slutvärdet (t90 – t10 ).

För tidsförskjutningen av analysatorn och avgasflödets signaler vid outspädd mätning definieras omvandlingstiden som tiden mellan ändringen (t0 ) och den tidpunkt då utvärdet uppnått 50 % av slutvärdet (t50 ).

Systemets svarstid skall vara ≤ 10 sekunder med en stigtid på ≤ 3,5 sekunder för alla beståndsdelar (CO, NOx, HC, NMHC) och för samtliga mätområden som används.”

iv) Tidigare punkten 1.5 skall ersättas med följande:

”1.6   Kalibrering

1.6.1   Instrument

Instrumenten skall kalibreras och kalibreringskurvorna kontrolleras mot standardgaser. Samma gasflöden som vid avgasprov skall användas.

1.6.2   Uppvärmning

Uppvärmningen skall ske i enlighet med tillverkarens rekommendationer. Om uppgift saknas rekommenderas en period på minst två timmar för uppvärmning av analysatorerna.

1.6.3   NDIR- och HFID-analysator

NDIR-analysatorn (icke-dispersiv infrarödanalysator) fininställs vid behov, och lågan i HFID-analysatorn (uppvärmd flamjoniseringsdetektor) ställs in optimalt (punkt 1.8.1).

1.6.4   Bestämning av kalibreringskurva

1.6.5   Alternativa metoder

Om man kan påvisa att andra tekniska lösningar (t.ex. användning av datoranalys eller elektroniskt styrd mätområdesväxlare) kan ge motsvarande noggrannhet, får sådana alternativa lösningar användas.

1.6.6   Kalibrering av spårgasanalysatorn för avgasflödesmätning

Kalibreringskurvan skall bestämmas med hjälp av minst 6 kalibreringspunkter (utöver 0) ungefär jämnt fördelade över driftsområdet. Den högsta nominella koncentrationen får inte understiga 90 % av fullt skalutslag. Kalibreringskurvan beräknas med minstakvadratmetoden.

Kalibreringspunkterna får avvika från den räta linje som dragits med minstakvadratmetoden med det högsta av följande värden: ± 2 % av avläst värde eller ± 0,3 % av fullt skalutslag.

Analysatorns nollpunkt och mätområde ställs in före provningen med en nollgas och en spangas vars nominella värde överstiger 80 % av fullt skalutslag för analysatorn.”

v) Tidigare punkten 1.6 skall betecknas punkt 1.6.7.

vi) Följande punkt skall föras in som punkt 2.4:

”2.4   Kalibrering av subsoniskt venturirör (SSV)

Kalibreringen av SSV baseras på flödesekvationen för ett subsoniskt venturirör. Gasflödet är en funktion av inloppets tryck och temperatur samt tryckfallet mellan SSV-inlopp och SSV-mynning.

2.4.1   Analys av data

Luftflödet (Q SSV) i m3/min (vid standardförhållanden) för varje strypvärde (minst 16) beräknas med hjälp av värdena från flödesmätaren enligt den metod tillverkaren föreskriver. Utsläppskoefficienten räknas fram utifrån kalibreringsdata för varje flödesvärde på följande sätt:

där:

Q SSV

=

luftflöde vid standardförhållanden (101,3 kPa, 273 K) (m3/s)

T

=

temperatur vid venturirörets inlopp (K)

d

=

SSV-mynningens diameter (m)

r p

=

absolut förhållande mellan SSV-mynning och SSV-inlopp, statiskt tryck =

r D

=

förhållande mellan SSV-mynningens diameter d och inloppets innerdiameter =

För att bestämma området för det subsoniska flödet skall kurvan C d ritas som en funktion av Reynoldstalet vid SSV-mynningen. Re vid SSV-mynningen beräknas med följande formel:

där:

A 1

=

en rad konstanter och enhetsomräkningar

Q SSV

=

luftflöde vid standardförhållanden (101,3 kPa, 273 K) (m3/s)

d

=

SSV-mynningens diameter (m)

μ

=

gasens absoluta eller dynamiska viskositet beräknad med följande formel:

b

=

empirisk konstant =

S

=

empirisk konstant = 110,4 K

Eftersom Q SSV ingår i Re-formeln, måste man börja beräkningarna med en första uppskattning av kalibreringsventurirörets Q SSV eller C d och upprepa beräkningarna tills Q SSV konvergerar. Konvergensmetodens noggrannhet måste vara minst 0,1 % per punkt.

För minst 16 punkter inom det subsoniska flödesområdet måste de C d-värden som beräknats med den kurvanpassade ekvationen ligga inom ± 0,5 % av varje kalibreringspunkts uppmätta C d-värde.”

vii) Tidigare punkten 2.4 skall betecknas punkt 2.5.

viii) Punkt 3 skall ersättas med följande:

”3.   KALIBRERING AV SYSTEMET FÖR PARTIKELMÄTNING

3.1   Inledning

Kalibreringen av systemet för partikelmätning begränsas till de flödesmätare som används för att bestämma provtagningsflöde och utspädningsfaktor. Varje flödesmätare skall kalibreras så ofta som det är nödvändigt för att noggrannhetskraven i detta direktiv skall vara uppfyllda. Den kalibreringsmetod som skall användas beskrivs i punkt 3.2.

3.2   Flödesmätning

3.2.1   Periodisk kalibrering

3.2.2   Kontroll av kolflöde

3.2.3   Förhandskontroll

3.3   Bestämning av omvandlingstid (enbart för system med delflödesutspädning vid ETC-prov)

3.4   Kontroll av delflödesförhållanden

Avgasernas hastighetsområde och tryckvariationerna skall i förekommande fall kontrolleras och justeras i enlighet med kraven i bilaga V punkt 2.2.1 (Avgasrör).

3.5   Kalibreringsintervall

Flödesmätningsutrustningen skall kalibreras åtminstone var tredje månad eller varje gång det gjorts en sådan reparation eller ändring av systemet att den skulle kunna påverka kalibreringen.”