Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag ( 1 ),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 2 ),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, ( 3 ) och

av följande skäl:

(1)	Genom rådets beslut 90/611/EEG anslöt sig gemenskapen till Förenta nationernas konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen (nedan kallad ”FN-konventionen”), vilken antogs i Wien den 19 december 1988 ( 4 ).

(2)

De krav som ställs på handeln med prekursorer (dvs. ämnen som ofta används vid olaglig framställning av narkotika och psykotropa ämnen) i artikel 12 i FN-konventionen har i fråga om handeln mellan gemenskapen och tredje land genomförts genom rådets förordning (EEG) nr 3677/90 av den 13 december 1990 om åtgärder för att försvåra avledningen av vissa ämnen för olaglig framställning av narkotika och psykotropa ämnen ( 5 ).

(3)

Enligt artikel 12 i FN-konventionen skall lämpliga åtgärder vidtas för att övervaka tillverkning och distribution av prekursorer. För detta måste åtgärder vidtas för medlemsstaternas handel med prekursorer. Sådana åtgärder infördes genom rådets direktiv 92/109/EEG av den 14 december 1992 om tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa ämnen som används vid illegal tillverkning av narkotiska preparat och psykotropa ämnen ( 6 ). För att harmoniserade bestämmelser skall kunna tillämpas samtidigt i alla medlemsstater får en förordning anses vara lämpligare än det nuvarande direktivet.

(4)	Det är i samband med Europeiska unionens utvidgning viktigt att ersätta direktiv 92/109/EEG med en förordning, eftersom varje ändring i det direktivet och dess bilagor skulle utlösa nationella genomförandeåtgärder i 25 medlemsstater.

(5)

Genom beslut vid sin 35:e session 1992 införde FN:s narkotikakommission ytterligare ämnen i förteckningarna i bilagan till FN-konventionen. Denna förordning bör innehålla motsvarande bestämmelser för att göra det möjligt att upptäcka fall då narkotikaprekursorer kan ha spridits olagligt inom gemenskapen samt för att se till att gemensamma övervakningsbestämmelser tillämpas inom gemenskapsmarknaden.

(6)

Bestämmelserna i artikel 12 i FN-konventionen bygger på ett övervakningssystem för handeln med ämnena i fråga. Denna handel är till övervägande del helt laglig. Dokumentation av försändelser och märkningen av dessa ämnen bör vara tillräckligt tydliga. Vid sidan av att de behöriga myndigheterna ges nödvändiga möjligheter att ingripa är det också viktigt att i FN-konventionens anda utveckla mekanismer som bygger på ett nära samarbete med de berörda marknadsaktörerna samt metoder för insamling av information.

(7)

Meningarna går idag isär inom gemenskapen när det gäller tolkningen av vilka åtgärder som bör gälla för sassafrasolja, eftersom oljan enligt vissa medlemsstater är en blandning som innehåller safrol och därför kontrolleras, medan andra medlemsstater betraktar den som en naturprodukt som inte behöver undergå kontroll. Problemet kan lösas genom att en hänvisning till naturprodukter införs i definitionen av förtecknat ämne, så att det blir möjligt att utföra kontroller av sassafrasolja. Endast de naturprodukter ur vilka förtecknade ämnen lätt kan utvinnas bör dock omfattas av definitionen.

(8)	Ämnen som ofta används för olaglig framställning av narkotika eller psykotropa ämnen bör förtecknas i bilaga I.

(9)

Det är viktigt att se till att var och en som framställer eller använder vissa förtecknade ämnen som anges i bilaga I har särskilt tillstånd. Dessutom bör leverans av sådana ämnen tillåtas endast om mottagarna av leveransen antingen har särskilt tillstånd och har undertecknat en kundförsäkran. Bilaga III bör innehålla närmare bestämmelser om kundförsäkran.

(10)	Åtgärder bör vidtas för att uppmuntra marknadsaktörerna att till de behöriga myndigheterna rapportera misstänkta transaktioner med förtecknade ämnen som anges i bilaga I.

(11)	Åtgärder bör vidtas för att förbättra kontrollen av handeln inom gemenskapen med de förtecknade ämnen som anges i bilaga I.

(12)

Alla transaktioner som får till följd att förtecknade ämnen av kategorierna 1 och 2 i bilaga I släpps ut på marknaden bör vara dokumenterade på ett tillfredsställande sätt. Marknadsaktörerna bör rapportera alla misstänkta transaktioner med de ämnen som finns förtecknade i bilaga I till de behöriga myndigheterna. Detta bör dock inte gälla transaktioner med ämnen av kategori 2 i bilaga I om de mängder det rör sig om inte överstiger de mängder som anges i bilaga II.

(13)

Det har konstaterats att ett stort antal andra ämnen, varav många är föremål för laglig handel i stora kvantiteter, kan användas som prekursorer vid olaglig framställning av syntetiska droger och psykotropa ämnen. Att underkasta dessa ämnen samma stränga kontroller som dem som förtecknas i bilaga I skulle skapa onödiga hinder för handeln i form av verksamhetstillstånd och dokumentering av transaktioner. En flexiblare mekanism bör därför inrättas på gemenskapsnivå, varigenom de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna kan informeras om sådana transaktioner.

(14)

Införandet av ett samarbetsförfarande föreskrivs i Europeiska unionens handlingsplan mot narkotika, som godkändes av Europeiska rådet i Santa Maria da Feira den 19–20 juni 2000. För att stärka samarbetet mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och den kemiska industrin, särskilt när det gäller ämnen som inte nämns i denna förordning men som ändå kan användas vid olaglig framställning av syntetiska droger och psykotropa ämnen, bör riktlinjer utarbetas till hjälp för den kemiska industrin.

(15)

Det bör föreskrivas att medlemsstaterna skall fastställa bestämmelser om påföljder för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning. Eftersom handeln med narkotikaprekursorer kan leda till olaglig framställning av syntetiska droger och psykotropa ämnen bör medlemsstaterna ha frihet att välja de mest avskräckande påföljder som står till förfogande i deras nationella lagstiftning.

(16)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter ( 7 ).

(17)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att få till stånd en harmoniserad övervakning av handeln med narkotikaprekursorer samt undvika att de avleds till olaglig framställning av syntetiska droger och psykotropa ämnen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av denna handels internationella och föränderliga karaktär, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(18)	Rådets direktiv 92/109/EEG, kommissionens direktiv 93/46/EEG ( 8 ), 2001/8/EG ( 9 ) och 2003/101/EG ( 10 ) samt kommissionens förordningar (EG) nr 1485/96 ( 11 ) och (EG) nr 1533/2000 ( 12 ) bör upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Genom denna förordning upprättas harmoniserade åtgärder för kontroll och övervakning inom unionen av vissa ämnen som ofta används vid olaglig framställning av narkotika eller psykotropa ämnen, i avsikt att förhindra att sådana ämnen avleds.

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1. Marknadsaktörer som önskar släppa ut förtecknade ämnen av kategorierna 1 och 2 i bilaga I på marknaden skall utse en person som är ansvarig för dessa ämnen, anmäla hans/hennes namn och kontaktuppgifter till de behöriga myndigheterna samt omedelbart underrätta dem om varje senare ändring av dessa uppgifter. Den ansvarige personen skall se till att marknadsaktörens handel med förtecknade ämnen sker i enlighet med denna förordning. Den ansvarige personen skall ha behörighet att företräda marknadsaktören och fatta de beslut som är nödvändiga för att utföra de ovan angivna arbetsuppgifterna.

2. Marknadsaktörer och användare ska ha ett tillstånd från de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de är etablerade innan de får inneha eller på marknaden släppa ut förtecknade ämnen i kategori 1 i bilaga I. De behöriga myndigheterna får ge särskilda tillstånd till apotek, apotek för veterinärmedicin, vissa typer av offentliga myndigheter eller försvarsmakten. Sådana särskilda tillstånd ska endast vara giltiga för användning av förtecknade ämnen i kategori 1 i bilaga I på de områden som omfattas av de berörda marknadsaktörernas officiella uppgifter.

3. Marknadsaktörer som har ett tillstånd får leverera förtecknade ämnen i kategori 1 i bilaga I endast till marknadsaktörer eller användare som också har ett tillstånd och som har undertecknat en sådan kundförsäkran som avses i artikel 4.1.

4. Vid bedömningen av om tillstånd skall beviljas skall de behöriga myndigheterna särskilt beakta sökandens kompetens och redbarhet. Tillståndet skall vägras om det finns rimliga skäl att tvivla på sökandens eller den ansvarige personens lämplighet och pålitlighet. Tillståndet får tills vidare upphävas eller återkallas av de behöriga myndigheterna om det finns rimliga skäl att anta att innehavaren inte längre är lämpad att inneha tillstånd eller om de villkor på vilka tillståndet utfärdades inte längre är uppfyllda.

5. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 8 får de behöriga myndigheterna antingen inskränka tillståndets giltighet till högst tre år eller ålägga marknadsaktörerna och användarna att med intervall om högst tre år visa att de villkor på vilka tillståndet utfärdades fortfarande uppfylls. I tillståndet ska det anges för vilken eller vilka transaktioner det gäller samt vilka förtecknade ämnen som berörs. De behöriga myndigheterna ska i princip utfärda särskilda tillstånd för obegränsad tid men får upphäva dem tills vidare eller återkalla dem om det finns rimliga skäl att anta att innehavaren inte längre är lämpad att inneha tillstånd eller om de villkor på vilka tillståndet utfärdades inte längre är uppfyllda.

6. Marknadsaktörer ska inneha en registrering från de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de är etablerade innan de släpper ut förtecknade ämnen i kategori 2 i bilaga I på marknaden. Från och med den 1 juli 2015 ska användare inneha en registrering utfärdad av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de är etablerade innan de får inneha förtecknade ämnen i underkategori 2A i bilaga I. De behöriga myndigheterna får bevilja särskild registrering för apotek, apotek för veterinärmedicin, vissa typer av offentliga myndigheter eller försvarsmakten. Sådan särskild registrering ska anses vara giltig endast för användning av förtecknade ämnen i kategori 2 i bilaga I på de områden som omfattas av de berörda marknadsaktörernas eller användarnas officiella uppgifter.

6a. Marknadsaktörer som har en sådan registrering får leverera förtecknade ämnen i underkategori 2A i bilaga I endast till andra marknadsaktörer eller användare som också har en registrering och som har undertecknat en sådan kundförsäkran som avses i artikel 4.1.

6b. Vid bedömningen av huruvida registrering ska beviljas ska de behöriga myndigheterna särskilt beakta sökandens kompetens och redbarhet. De ska inte bevilja registreringen om det finns rimliga skäl att tvivla på lämpligheten och pålitligheten hos sökanden eller den person som är ansvarig för handeln med förtecknade ämnen. De får tills vidare upphäva eller återkalla registreringen om det finns rimliga skäl att anta att innehavaren inte längre är lämpad att inneha registrering eller om de villkor på vilka registreringen utfärdades inte längre är uppfyllda.

6c. De behöriga myndigheterna får kräva att marknadsaktörer och användare erlägger en avgift för att ansöka om tillstånd eller registrering.

Om en avgift tas ut ska behöriga myndigheter överväga att anpassa avgiftsnivån beroende på företagets storlek. En sådan avgift ska tas ut på ett icke-diskriminerande sätt och får inte överskrida kostnaden för att behandla ansökan.

7. De behöriga myndigheterna ska förteckna de marknadsaktörer och användare som har fått ett tillstånd eller en registrering i den europeiska databas som avses i artikel 13a.

8. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på kraven och villkoren för

De kategorier av personuppgifter som avses i leden a och b i första stycket i den här punkten får inte inbegripa särskilda kategorier av uppgifter som avses i artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG ( 16 ).

1. Varje marknadsaktör som är etablerad inom unionen och som förser en kund med ett förtecknat ämne i kategori 1 eller 2 i bilaga I ska, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 i den här artikeln och artiklarna 6 och 14, få en försäkran från kunden där det anges hur de förtecknade ämnena ska användas. Marknadsoperatören ska erhålla en separat försäkran för varje enskilt förtecknat ämne. Den försäkran ska upprättas i enlighet med mallen i punkt 1 i bilaga III. Juridiska personer ska upprätta sin försäkran på papper med brevhuvud.

2. Som ett alternativ till ovannämnda försäkran för en enstaka transaktion får en marknadsaktör som regelbundet förser en kund med ett förtecknat ämne av kategori 2 i bilaga I godta en enda försäkran som omfattar ett antal transaktioner med ämnet över en period på högst ett år, såvida marknadsaktören har förvissat sig om att följande kriterier är uppfyllda:

Denna försäkran skall upprättas i enlighet med mallen i punkt 2 i bilaga III. Juridiska personer skall upprätta sin försäkran på papper med brevhuvud.

3. En marknadsaktör som levererar förtecknade ämnen i kategori 1 i bilaga I ska stämpla och datera en kopia av försäkran för att på så sätt intyga att den överensstämmer med originalet. När ämnen i kategori 1 förflyttas inom unionen ska en sådan kopia alltid medfölja och på begäran visas för de myndigheter som ansvarar för att kontrollera innehållet i fordon vid transporter.

4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på krav och villkor för att erhålla och använda kundförsäkringar.

1. Marknadsaktörerna skall, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6, se till att alla transaktioner som leder till att förtecknade ämnen av kategorierna 1 och 2 i bilaga I släpps ut på marknaden är korrekt dokumenterade i enlighet med punkterna 2–5 nedan. Denna skyldighet skall inte gälla för sådana marknadsaktörer som har särskilda tillstånd eller har ålagts särskild registrering i enlighet med artikel 3.2 respektive 3.6.

2. Affärsdokument som t.ex. fakturor, fraktsedlar, administrativa handlingar samt transport- och andra fraktdokument skall innehålla tillräcklig information för att följande klart skall framgå:

3. I dokumentationen skall även ingå en sådan kundförsäkran som avses i artikel 4.

4. Operatörerna skall bokföra sina transaktioner på ett så utförligt sätt som krävs för att de skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt punkt 1.

5. Den dokumentation och bokföring som avses i punkterna 1–4 skall bevaras i minst tre år, räknat från utgången av det kalenderår då en sådan transaktion som avses i punkt 1 ägde rum, och hållas omedelbart tillgänglig för att på begäran kunna inspekteras av de behöriga myndigheterna.

6. Dokumentationen får också bevaras i form av framställningar på ett bildmedium eller annat datamedium. Det måste ombesörjas att lagrade uppgifter

7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på krav och villkor för dokumentationen av blandningar som innehåller förtecknade ämnen.

Skyldigheterna enligt artiklarna 3, 4 och 5 skall inte tillämpas på transaktioner med förtecknade ämnen av kategori 2 i bilaga I, om de mängder det rör sig om inte överstiger de mängder som anges i bilaga II under en period av ett år.

Marknadsaktörerna skall se till att etiketter fästs på förtecknade ämnen av kategorierna 1 och 2 i bilaga I innan de tillhandahålls eller levereras. På dessa etiketter skall ämnenas namn anges i den form som används i bilaga I. Marknadsaktörerna får dessutom sätta på sina sedvanliga etiketter.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på krav och villkor för märkningen av blandningar som innehåller förtecknade ämnen.

1. Marknadsaktörerna ska omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna om alla omständigheter, som exempelvis ovanliga beställningar eller transaktioner som rör förtecknade ämnen som är avsedda att släppas ut på marknaden, som tyder på att sådana ämnen kan komma att avledas för olaglig framställning av narkotika eller psykotropa ämnen. Marknadsaktörerna ska i detta syfte lämna all tillgänglig information som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att kontrollera att beställningen eller transaktionen i fråga är laglig.

2. Marknadsaktörerna ska förse de behöriga myndigheterna med relevant information, i sammanfattad form, om sina transaktioner med förtecknade ämnen.

3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a beträffande krav och villkor för marknadsaktörernas tillhandahållande av information enligt punkt 2 i den här artikeln, inbegripet, när så är lämpligt, de kategorier av personuppgifter som ska behandlas för det ändamålet samt skyddsåtgärder för behandlingen av sådana personuppgifter.

4. Marknadsaktörerna får inte lämna ut personuppgifter som samlats in enligt denna förordning till andra än de behöriga myndigheterna.

1. Kommissionen ska utarbeta och uppdatera riktlinjer för att underlätta samarbetet mellan de behöriga myndigheterna, marknadsaktörerna och den kemiska industrin, särskilt beträffande icke förtecknade ämnen.

3. De behöriga myndigheterna skall se till att riktlinjerna och listan över icke förtecknade ämnen regelbundet distribueras på ett sätt som de behöriga myndigheterna finner lämpligt och som överensstämmer med riktlinjernas mål.

1. För att se till att artiklarna 3–8 tillämpas korrekt skall varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att ge de behöriga myndigheterna möjligheter att fullgöra sina skyldigheter i fråga om kontroll och övervakning, i synnerhet för att

2. Varje medlemsstat får anta de åtgärder som krävs för att dess behöriga myndigheter ska kunna kontrollera och övervaka misstänkta transaktioner som avser icke förtecknade ämnen, och särskilt för att

1. Varje medlemsstat skall utse en eller flera behöriga myndigheter som ansvarar för tillämpningen av denna förordning samt underrätta kommissionen om detta.

2. Vid tillämpningen av denna förordning skall, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 15, bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen ( 17 ), särskilt de som gäller sekretess, gälla i tillämpliga delar. Den eller de behöriga myndigheter som utsetts enligt punkt 1 i den här artikeln skall fungera som behöriga myndigheter i enlighet med artikel 2.2 i förordning (EG) nr 515/97.

Medlemsstaten skall fastställa bestämmelser om de påföljder för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning samt vidta de åtgärder som behövs för att de skall tillämpas. Påföljderna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.

1. För att möjliggöra eventuella nödvändiga ändringar av övervakningsåtgärderna beträffande handel med förtecknade och icke förtecknade ämnen ska de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat till kommissionen i elektronisk form via den europeiska databas som avses i artikel 13a inom fastställd tid lämna alla relevanta uppgifter om genomförandet av de övervakningsåtgärder som fastställs i denna förordning, särskilt i fråga om ämnen som används vid olaglig framställning av narkotika eller psykotropa ämnen samt metoder för avledning och olaglig framställning samt den lagliga handeln med dessa.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a för att fastställa villkoren och kraven beträffande den information som ska tillhandahållas enligt punkt 1 i den här artikeln.

3. Kommissionen ska i enlighet med artikel 12.12 i FN-konventionen och i samråd med medlemsstaterna översända en sammanfattning av de uppgifter som lämnas enligt punkt 1 i den här artikeln till Internationella narkotikakontrollstyrelsen.

1. Kommissionen ska inrätta en europeisk databas för narkotikaprekursorer med följande funktioner:

Personuppgifter ska ingå i den europeiska databasen först efter antagandet av de delegerade akter som avses i artiklarna 3.8 och 8.3.

2. Kommissionen och de behöriga myndigheterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa säkerheten, sekretessen och riktigheten för personuppgifter som finns i den europeiska databasen och säkerställa skyddet av de registrerades rättigheter i enlighet med direktiv 95/46/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 ( 18 ).

3. Information som erhålls enligt den här förordningen, inbegripet personuppgifter, ska användas i enlighet med tillämplig rätt om skydd av personuppgifter och får inte bevaras under längre tid än vad som är nödvändigt för ändamålet med denna förordning. De särskilda kategorier av uppgifter som avses i artikel 8.1 i direktiv 95/46/EG och i artikel 10.1 i förordning (EG) nr 45/2001 får inte behandlas.

4. Kommissionen ska i enlighet med artiklarna 10 och 11 i förordning (EG) nr 45/2001 offentliggöra information om den europeiska databasen på ett tydligt, fullständigt och begripligt sätt.

1. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska behandla personuppgifter i enlighet med nationella lagar och andra författningar för införlivande av direktiv 95/46/EG och under tillsyn av tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater som avses i artikel 28 i det direktivet.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13 i direktiv 95/46/EG ska personuppgifter som erhållits eller behandlats enligt denna förordning användas uteslutande för ändamålet att förhindra avledning av förtecknade ämnen.

3. Kommissionen ska behandla personuppgifter, bland annat för den europeiska databasen, i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001 och under tillsyn av Europeiska datatillsynsmannen.

4. Medlemsstaterna och kommissionen får inte behandla personuppgifter på ett sätt som är oförenligt med de ändamål som anges i artikel 13a.

2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 14a.2.

1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté för narkotikaprekursorer som inrättats genom artikel 30 i rådets förordning (EG) nr 111/2005 ( 19 ). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 ( 20 ).

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a för att anpassa bilagorna I, II och III till nya trender i avledningen av narkotikaprekursorer och som en anpassning till ändringar av tabellerna i bilagan till FN-konventionen.

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.8, 4.4, 5.7, 7 andra stycket, 8.3, 13.2 och 15 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 30 december 2013. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 3.8, 4.4, 5.7, 7 andra stycket, 8.3, 13.2 och 15 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.8, 4.4, 5.7, 7 andra stycket, 8.3, 13.2 eller 15 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

1. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de åtgärder som de antar enligt denna förordning, särskilt åtgärder som antas enligt artiklarna 10 och 12. De ska också anmäla varje senare ändring av sådana åtgärder.

3. Kommissionen ska senast den 31 december 2019 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning och om hur förordningen har fungerat, och särskilt om det eventuella behovet av ytterligare åtgärder för att övervaka och kontrollera misstänkta transaktioner med icke-förtecknade ämnen.

1. Rådets direktiv 92/109/EEG, kommissionens direktiv 93/46/EEG, 2001/8/EG och 2003/101/EG samt kommissionens förordningar (EG) nr 1485/96 och (EG) nr 1533/2000 skall upphöra att gälla.

2. Hänvisningar till de upphävda direktiven eller förordningarna skall anses som hänvisningar till den här förordningen.

3. Giltighetstiden för de register som upprättats, de tillstånd som beviljats och de kundförsäkringar som utfärdats enligt de upphävda direktiven eller förordningarna skall inte påverkas.

Denna förordning träder i kraft den 18 augusti 2005, utom artiklarna 9, 14 och 15, som träder i kraft samma dag som denna förordning offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, för att de i dessa artiklar föreskrivna åtgärderna skall hinna vidtas. Dessa åtgärder skall träda i kraft tidigast den 18 augusti 2005.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

KATEGORI 1

Ämne	KN-benämning (om annan)	KN-nummer (1)	CAS-nr (2)
1-fenyl-2-propanon	Fenylaceton	2914 31 00	103-79-7
N-acetylantranilsyra	2-acetamidobensoesyra	2924 23 00	89-52-1
▼M2
Alfa-fenylacetoacetonitril		2926 90 95	4468-48-8
▼B
Isosafrol (cis + trans)		2932 91 00	120-58-1
3,4-metylendioxifenylpropan-2-on	1-(1,3-bensoedioxol-5-yl)propan-2-on	2932 92 00	4676-39-5
Piperonal		2932 93 00	120-57-0
Safrol		2932 94 00	94-59-7
Efedrin		2939 41 00	299-42-3
Pseudoefedrin		2939 42 00	90-82-4
Norefedrin		►M2 2939 44 00 ◄	14838-15-4
Ergometrin		2939 61 00	60-79-7
Ergotamin		2939 62 00	113-15-5
Lysergsyra		2939 63 00	82-58-6
De stereoisomeriska formerna av de ämnen som förtecknas i denna kategori, under förutsättning att de inte är katin (3), om förekomst av sådana former är möjlig.
Salterna av de ämnen som förtecknas i denna kategori, om förekomst av sådana salter är möjlig och under förutsättning att de inte är katinsalter.
(1) EGT L 290, 28.10.2002, s. 1. (2) CAS-numret är ”the Cemical Abstract Service Registry Number”, vilket är en unik numerisk identifierare, som är specifik för varje ämne och dess struktur. CAS-numret är specifikt för varje isomer och för varje salt av varje isomer. Det är underförstått att CAS-numren för salterna av de ämnen som förtecknas ovan kommer att skilja sig från de angivna. (3) Även benämnt (+)-norpseudoefedrin, KN-nummer 2939 43 00 , CAS-nummer 492-39-7.

(2) CAS-numret (Chemical Abstracts Service Registry Number) är en unik numerisk identifierare som är specifik för varje ämne och dess struktur. CAS-numret är specifikt för varje isomer och för varje salt av varje isomer. Det är underförstått att CAS-numren för salterna av de ämnen som förtecknas ovan kommer att skilja sig från de angivna.

KATEGORI 3

Ämne	KN-benämning (om annan)	KN-nummer (1)	CAS-nr (2)
Klorvätesyra, saltsyra	Väteklorid	2806 10 00	7647-01-0
Svavelsyra		2807 00 10	7664-93-9
Toluen		2902 30 00	108-88-3
Etyleter	Dietyleter	2909 11 00	60-29-7
Aceton		2914 11 00	67-64-1
Metyletylketon	Butanon	2914 12 00	78-93-3
Salterna av de ämnen som förtecknas i denna kategori, om förekomst av sådana salter är möjlig och under förutsättning att de inte är salter av saltsyra och svavelsyra.
(1) EGT L 290, 28.10.2002, s. 1. (2) CAS-numret är ”the Cemical Abstract Service Registry Number”, vilket är en unik numerisk identifierare, som är specifik för varje ämne och dess struktur. CAS-numret är specifikt för varje isomer och för varje salt av varje isomer. Det är underförstått att CAS-numren för salterna av de ämnen som förtecknas ovan kommer att skilja sig från de angivna.

( 3 ) Europaparlamentets yttrande av den 11 mars 2003 (ännu ej offentliggjort i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 29 september 2003 (EUT C 277 E, 18.11.2003, s. 31) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 december 2003 (ännu ej offentliggjord i EUT).

( 5 ) EGT L 357, 20.12.1990, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1232/2002 (EGT L 180, 10.7.2002, s. 5).

( 6 ) EGT L 370, 19.12.1992, s. 76. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

( 8 ) Kommissionens direktiv 93/46/EEG av den 22 juni 1993 om ersättning och ändring av bilagorna till rådets direktiv 92/109/EEG om tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa ämnen som används vid illegal tillverkning av narkotiska preparat och psykotropa substanser (EGT L 159, 1.7.1993, s. 134).

( 9 ) Kommissionens direktiv 2001/8/EG av den 8 februari 2001 om att ersätta bilaga I till rådets direktiv 92/109/EEG om tillverkning och saluföring av vissa ämnen som används vid illegal tillverkning av narkotiska preparat och psykotropa ämnen (EGT L 39, 9.2.2001, s. 31).

( 10 ) Kommissionens direktiv 2003/101/EG av den 3 november 2003 om ändring av rådets direktiv 92/109/EEG om tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa ämnen som används vid illegal tillverkning av narkotiska preparat och psykotropa ämnen (EUT L 286, 4.1.2003, s. 14).

( 11 ) Kommissionens förordning (EG) nr 1485/96 av den 26 juli 1996 om närmare bestämmelser för tillämpningen av rådets direktiv 92/109/EEG vad gäller kundförsäkran om särskild användning av vissa ämnen som används vid illegal tillverkning av narkotiska preparat och psykotropa ämnen (EGT L 188, 27.7.1996, s. 28). Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1533/2000 (EGT L 175, 14.7.2000, s. 75).

( 12 ) Kommissionens förordning (EG) nr 1533/2000 av den 13 juli 2000 om ändring av förordning (EG) nr 1485/96 om närmare bestämmelser för tillämpningen av rådets direktiv 92/109/EEG vad gäller kundförsäkran om särskild användning av vissa ämnen som används vid illegal tillverkning av narkotiska preparat och psykotropa ämnen.

( 13 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67).

( 14 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 1).

( 15 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

( 16 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

( 17 ) EGT L 82, 22.3.1997, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36).

( 18 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

( 19 ) Rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer (EUT L 22, 26.1.2005, s. 1).

( 20 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

( 22 ) CAS-numret (Chemical Abstracts Service Registry Number) är en unik numerisk identifierare som är specifik för varje ämne och dess struktur. CAS-numret är specifikt för varje isomer och för varje salt av varje isomer. Det är underförstått att CAS-numren för salterna av de ämnen som förtecknas ovan kommer att skilja sig från de angivna.

		Officiella tidningen
		nr	sida	datum
M1	EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 219/2009 av den 11 mars 2009	L 87	109	31.3.2009
►M2	EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1258/2013 av den 20 november 2013	L 330	21	10.12.2013

Ämne	KN-benämning (om annan)	KN-nummer (1)	CAS-nr (2)
Fenylättiksyra		2916 34 00	103-82-2
Antranilsyra		2922 43 00	118-92-3
Piperidin		2933 32 00	110-89-4
Kaliumpermanganat		2841 61 00	7722-64-7
Salterna av de ämnen som förtecknas i denna kategori, när sådana kan förekomma.

Ämne	Gränsvärde
Ättiksyraanhydrid	100 l
Kaliumpermanganat	100 kg
Antranilsyra och salter av antranilsyra	1 kg
Fenylättiksyra och salter av fenylättiksyra	1 kg
Piperidin och salter av piperidin	0,5 kg