2003L0097 — SV — 19.04.2005 — 001.001

Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

Ändrad genom:

▼B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2003/97/EG

av den 10 november 2003

om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av anordningar för indirekt sikt och av fordon försedda med sådana anordningar, om ändring av direktiv 70/156/EEG och om upphävande av direktiv 71/127/EEG

(Text av betydelse för EES)

Artikel 1

Syftet med detta direktiv är att harmonisera regler om typgodkännande av anordningar för indirekt sikt och av fordon försedda med sådana anordningar.

Dessa regler återfinns i bilagorna till detta direktiv.

I detta direktiv avses med ”fordon” ett motorfordon såsom det definieras i avsnitt A i bilaga II till direktiv 70/156/EEG.

Artikel 2

1.  Från och med den 26 januari 2005 får medlemsstaterna, av skäl som hänför sig till anordningar för indirekt sikt, inte

1.  om fordonen eller anordningarna för indirekt sikt uppfyller bestämmelserna i detta direktiv.

2.  Från och med den 26 januari 2006 skall medlemsstaterna vägra bevilja EG-typgodkännande för alla nya typer av fordon, av skäl som hänför sig till anordningen för indirekt sikt, eller för alla nya typer av anordningar för indirekt sikt, om kraven i detta direktiv inte är uppfyllda.

Detta datum skall dock flyttas fram 12 månader när det gäller kraven för en frontspegel i klass VI som komponent och dess installation på fordon.

3.  Från och med den 26 januari 2006 skall medlemsstaterna, av skäl som hänför sig till anordningen för indirekt sikt, förbjuda nationellt typgodkännande för alla nya typer av fordon om kraven i detta direktiv inte är uppfyllda.

Detta datum skall dock flyttas fram 12 månader när det gäller kraven för en frontspegel i klass VI som komponent och dess installation på fordon.

4.  Från och med den 26 januari 2010 i fråga om fordon i kategorierna M1 och N1, och från och med den 26 januari 2007 i fråga om alla fordon i övriga kategorier skall medlemsstaterna, av skäl som hänför sig till anordningen för indirekt sikt,

4.  om fordonen inte uppfyller kraven i det här direktivet.

5.  Från och med den 26 januari 2010 i fråga om fordon i kategorierna M1 och N1, och från och med den 26 januari 2007 i fråga om alla fordon i övriga kategorier skall kraven i detta direktiv när det gäller anordningen för indirekt sikt som komponent gälla vid tillämpningen av artikel 7.2 i direktiv 70/156/EEG.

6.  Trots punkterna 2 och 5 skall medlemsstaterna, med avseende på reservdelar, fortsätta att bevilja EG-typgodkännande och tillåta att komponenter eller separata tekniska enheter saluförs och tas i bruk om de är avsedda för fordonstyper som har godkänts före den 26 januari 2007 i enlighet med direktiv 71/127/EEG och, i tillämpliga fall, senare förlängningar av sådana godkännanden.

7.  Trots punkt 3 får medlemsstaterna fortsätta att bevilja nationella typgodkännanden för alla nya typer av ledade fordon i kategorierna M2 eller M3, klass I, enligt definitionen i bilaga I punkt 2.1.1.1 till direktiv 2001/85/EG ( 6 ), som består av minst tre ledade stela delar och som inte uppfyller bestämmelserna i det här direktivet, under förutsättning att kraven på förarens synfält iakttas i enlighet med bilaga III punkt 5 till detta direktiv.

8.  Bestämmelserna i detta direktiv skall även bidra till att skapa en hög skyddsnivå i samband med den internationella harmoniseringen av lagstiftningen på detta område. Kommissionen skall därför, så snart som möjligt efter det att detta direktiv antas, lägga fram ett förslag till Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa i syfte att harmonisera bestämmelserna i FN/ECE:s föreskrift nr 46 och bestämmelserna i detta direktiv.

Artikel 3

Före den 26 januari 2010 skall kommissionen genomföra en utförlig undersökning för att ta reda på om de ändringar som införs genom detta direktiv har haft en positiv inverkan på trafiksäkerheten, särskilt i fråga om fotgängare, cyklister och andra oskyddade trafikanter. Utifrån denna undersökning skall kommissionen vid behov föreslå ytterligare lagstiftning för att åstadkomma ytterligare förbättringar i fråga om indirekt sikt.

Artikel 4

Direktiv 70/156/EEG ändras på följande sätt:

Artikel 5

1.  Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 26 januari 2005. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 6

Direktiv 71/127/EEG skall upphöra att gälla från och med den 26 januari 2010.

Hänvisningar till det upphävda direktivet skall anses som hänvisningar till detta direktiv och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga IV.

Artikel 7

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 8

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR

BILAGA I

DEFINITIONER OCH ADMINISTRATIVA BESTÄMMELSER FÖR EG-TYPGODKÄNNANDE

1.   DEFINITIONER

2.   ANSÖKAN OM EG-KOMPONENTTYPGODKÄNNANDE FÖR EN ANORDNING FÖR INDIREKT SIKT

3.   MÄRKNING

Exemplar av en typ av spegel eller annan anordning för indirekt sikt än en spegel som lämnas in för EG-komponenttypgodkännande måste vara försedda med den sökandes varumärke eller firma. Det skall vara lätt läsbart och omöjligt att utplåna, och det skall finnas tillräckligt med utrymme för EG-komponenttypgodkännandemärket. Detta utrymme måste anges i diagrammen som det hänvisas till i punkt 1.2.1.2 i tillägg 1 till denna bilaga.

4.   ANSÖKAN OM EG-TYPGODKÄNNANDE FÖR ETT FORDON NÄR DET GÄLLER INSTALLERING AV ANORDNINGARNA FÖR INDIREKT SIKT

5.   EG-KOMPONENTTYPGODKÄNNANDE

6.   MÄRKNING

De anordningar för indirekt sikt som överensstämmer med en typ för vilken det beviljats komponenttypgodkännande i enlighet med detta direktiv skall vara försedda med ett EG-komponenttypgodkännandemärke på det sätt som anges i tillägg 5.

7.   EG-TYPGODKÄNNANDE AV FORDON

8.   ÄNDRING AV TYP OCH ÄNDRINGAR AV GODKÄNNANDEN

9.   PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE (FORDON OCH KOMPONENTER)

Tillägg 1

Informationsdokument nr … för EG-typgodkännande av en anordning för indirekt sikt

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/97/EG

Följande information skall, i tillämpliga fall, tillhandahållas i tre exemplar och inkludera en innehållsförteckning. Eventuella ritningar skall vara i lämplig skala, tillräckligt detaljerade och lämnas i A 4-format eller i vikt A 4-format. Eventuella fotografier skall vara tillräckligt detaljerade.

0.   ALLMÄNT

1.   ANORDNING FÖR INDIREKT SIKT

Tillägg 2

Mall för EG-komponenttypgodkännandeintyg för anordningar för indirekt sikt

Meddelande om beviljande, vägran att bevilja, återkallande eller utvidgande av EG-komponenttypgodkännande för anordningar för indirekt sikt

EG-komponenttypgodkännandenummer: …

Tillägg 3

Informationsdokument nr … för EG-typgodkännande av ett fordon

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/97/EG

Följande information skall, i tillämpliga fall, tillhandahållas i tre exemplar och inkludera en innehållsförteckning. Eventuella ritningar skall vara i lämplig skala, tillräckligt detaljerade och lämnas i A4-format eller i vikt A4-format. Eventuella fotografier skall vara tillräckligt detaljerade.

0.   ALLMÄNT

1.   ALLMÄNNA UPPGIFTER OM FORDONETS KONSTRUKTION

Tillägg 4

Mall för EG-typgodkännandeintyg för ett fordon med avseende på installation av anordningar för indirekt sikt

Artikel 4.2 och artikel 10 i rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon.

EG-typgodkännandenummer: … Utvidgning ( 17 )

Tillägg 5

EG-komponenttypgodkännandemärke

1.   ALLMÄNT

2.   EXEMPEL PÅ EG-KOMPONENTTYPGODKÄNNANDEMÄRKEN

Tillägg 6

Förfarande för bestämning av H-punkten och kontroll av R- och H-punkternas relativa lägen

Hithörande delar av bilaga III till direktiv 77/649/EEG är tillämpliga.

▼M1

Tillägg 7

Fastställande av okulärpunkterna för ett säte med fast ryggstödsvinkel

▼B

BILAGA II

KONSTRUKTIONSSPECIFIKATIONER OCH PROV FÖR EG-KOMPONENTTYPGODKÄNNANDE AV EN ANORDNING FÖR INDIREKT SIKT

A.   SPEGLAR

1.   Allmänna specifikationer

2.   Dimensioner

2.1.   Invändiga backspeglar (klass I)

Den reflekterande ytans mått skall vara sådana att en rektangel kan inskrivas, vars ena sida är 40 mm och den andra är ”a” mm lång, med

och r är krökningsradien.

2.2.   Utvändig huvudbackspegel (klasserna II och III)

2.3.   Utvändig vidvinkelspegel (klass IV)

Den reflekterande ytans konturlinjer måste ha en enkel geometrisk form och dess dimensioner skall vara sådana att den eventuellt med hjälp av en utvändig backspegel av klass II ger det siktfält som anges i punkt 5.4 i bilaga III.

2.4.   Utvändig närzonsspegel (klass V)

Den reflekterande ytans konturlinjer måste ha en enkel geometrisk form och dess dimensioner skall vara sådana att den ger det siktfält som anges i punkt 5.5 i bilaga III.

2.5.   Frontspegel (klass VI)

Den reflekterande ytans konturlinjer måste ha en enkel geometrisk form och dess dimensioner skall vara sådana att den ger det siktfält som anges i punkt 5.6 i bilaga III.

3.   Reflekterande yta och reflexionskoefficient

4.   Prov

5.   Provningsresultat

B.   ANDRA ANORDNINGAR FÖR INDIREKT SIKT ÄN SPEGLAR

1.   Allmänna krav

2.   Kamera- och monitoranordning för indirekt sikt

2.1.   Allmänna krav

2.2.   Funktionskrav

3.   Andra anordningar för indirekt sikt

Det måste styrkas att anordningen uppfyller följande krav:

Tillägg 1

Förfarande för att bestämma krökningsradien ”r” för en spegels reflekterande yta

1.   Mätningar

1.1.   Utrustning

En s.k. sfärometer liknande den som beskrivs i figur 3 används. Sfärometern skall ha angivna avstånd mellan mätklockans mätstift och stångens fasta skänklar.

1.2.   Mätpunkter

2.   Beräkning av krökningsradien ”r”

”r”, uttryckt i mm, beräknas med följande formel:

där

Figur 3: sfärometer

Tillägg 2

Provningsförfarande för att bestämma reflektivitet

1.   DEFINITIONER

2.   UTRUSTNING

2.1.   Allmänt

Apparaturen skall bestå av en ljuskälla, en hållare för provobjektet, en mottagarenhet med fotodetektor och ett indikateringsinstrument (se figur 4), samt hjälpmedel för att undanröja effekterna av ströljus.

Mottagaren kan innehålla en ljusintegrerande sfär som underlättar mätning av reflektansen hos icke-plana (konvexa) speglar (se figur 5).

2.2.   Spektrala egenskaper hos ljuskälla och mottagare

Ljuskällan skall bestå av en CIE standardljuskälla A och tillhörande optik som ger ett nästan parallellt ljusknippe. En spänningsstabilisator rekommenderas för att upprätthålla en konstant lampspänning när apparaturen används.

Mottagaren skall ha en fotodetektor vars spektrala känslighet är proportionell mot den fotopiska luminositetsfunktionen hos en CIE 1931 standardobservatör för kolorimetrifärgat ljus (se tabell). Varje annan kombination av belysning-filter-mottagare som ger samma CIE standardljus A och fotopiskt seende kan användas. När en integrerande sfär används i mottagaren, skall sfärens insida vara belagd med en vit, matt (diffus) beläggning som är icke-selektiv ur spektral synvinkel.

2.3.   Geometriska villkor

Den infallande strålens vinkel (θ) bör helst vara 0,44 ± 0,09 rad (25 ± 5°) från normalen till provobjektets yta och får inte överskrida den övre toleransgränsen (dvs. 0,53 rad eller 30°). Mottagarens axel skall bilda en vinkel (θ) med denna normal som är lika med den infallande strålens (se figur 4). Den infallande strålen skall när den träffar provytan ha en diameter som inte understiger 13 mm. Den reflekterade strålen får inte vara bredare än fotodetektorns känslighetsområde, den skall täcka minst 50 % av denna yta och så nära som möjligt täcka samma areadel som används medan instrumentet kalibreras.

När en integrerande sfär används i mottagardelen skall denna sfär ha en diameter som är minst 127 mm. Öppningarna i sfären för provobjekt och infallande stråle skall vara så stora att den infallande och den reflekterade strålen kan passera i sin helhet. Fotodetektorn skall vara belägen så att den inte tar emot direkt ljus från den infallande eller den reflekterade strålen.

2.4.   Elektriska egenskaper hos fotodetektor-/indikatorenhet

Fotodetektorns utsignal som registreras på indikeringsinstrumentet skall vara en linjär funktion av ljusintensiteten på det fotokänsliga området. Det skall finnas hjälpmedel (elektriska och/eller optiska) som underlättar nollställning och inställning vid kalibrering. Sådana hjälpmedel får inte påverka instrumentets linjaritet eller spektrala egenskaper. Noggrannheten hos mottagare-/indikatorenheten skall ligga inom det som är minst av ±2 % av fullt skalutslag eller ±10 % av avläst värde.

2.5.   Hållare för provobjekt

Med denna mekanism skall det vara möjligt att placera provobjektet så att axlarna för ljuskällans arm och mottagaren skär varandra på den reflekterande ytan. Den reflekterande ytan kan ligga inom eller på endera sidan av spegeln som provas, beroende på om det gäller en spegel med första yta, andra yta eller en spegel av prismatisk ”flip”-typ.

3.   FÖRFARANDE

3.1.   Direkt kalibreringsförfarande

Vid direkt kalibrering används luft som referensstandard. Denna metod är tillämplig på instrument som är så konstruerade att de möjliggör kalibrering vid 100 %-punkten genom att mottagaren skjuts till ett läge direkt på ljuskällans axel (se figur 4).

I vissa fall (t.ex. när ytor med låg reflektivitet mäts) kan det vara lämpligt att använda en mellanliggande kalibreringspunkt (mellan 0 och 100 % på skalan) med denna metod. I sådana fall skall ett filter med känd transmittans och neutral densitet införas i strålgången, och sedan skall kalibreringsreglaget justeras så att mätaren visar filtrets transmittans. Filtret skall avlägsnas innan reflektivitetsmätning utförs.

3.2.   Indirekt kalibreringsförfarande

Indirekt kalibreringsförfarande kan användas för instrument som har källa och mottagare med fast geometri. En rätt kalibrerad och underhållen reflektansstandard är nödvändig. En sådan standard bör helst utgöras av en plan spegel med ett reflektansvärde som ligger så nära provexemplarens som möjligt.

3.3.   Mätning på plan spegel

Reflektansen från en plan spegel kan mätas med instrument som användes med antingen direkt eller indirekt kalibreringsmetod. Reflektansvärdet avläses direkt från indikatorinstrumentet.

3.4.   Mätning på icke-plan (konvex) spegel

Mätning av reflektansen för icke-plana (konvexa) speglar kräver användning av instrument som har en integrerande sfär i mottagarenheten (se figur 5). Om indikatorinstrumentet anger ne delningar med en standardspegel som har E % reflektans, kommer nx delningar för en spegel med okänd reflektans att motsvara reflektansen X % i enlighet med nedanstående formel:

Figur 4: Reflektometer som visar inställningar för de två kalibreringsmetoderna

Figur 5: Reflektometer med en integrerad sfär i mottagaren

Spektrala tristimulusvärden för kolorimetrisk normalbetraktare (CIE 1931) ( 28 )

Denna tabell är hämtad från CIE-publikation 50 (45) (1970)

BILAGA III

KRAV RÖRANDE MONTERING PÅ FORDON AV SPEGLAR OCH ANDRA ANORDNINGAR FÖR INDIREKT SIKT

Allmänt

Speglar

2.   Antal

2.1.   Minsta antal obligatoriska speglar

3.   Placering

4.   Justering

5.   Siktfält

5.1.   Invändiga backspeglar (klass I)

Siktfältet skall vara sådant att föraren minst kan se en plan, horisontell del av körbanan som är 20 m bred och centrerad kring fordonets längsgående, vertikala medianplan och sträcker sig bakåt 60 m bakom från förarens okulärpunkter (se figur 6).

Figur 6: Siktfält för speglar i klass I

5.2.   Utvändig huvudbackspegel klass II

5.2.1.   Utvändig backspegel på förarsidan

Siktfältet skall vara sådant att föraren minst kan se en plan, horisontell del av körbanan med 5 m bredd, som avgränsas av ett plan som är parallellt med fordonets längsgående, vertikala medianplan och som passerar genom fordonets yttersta punkt på förarsidan och sträcker sig bakåt från en punkt 30 m bakom förarens okulärpunkter till horisonten.

Dessutom måste vägen vara synlig för föraren motsvarande en bredd på 1 meter, som avgränsas av ett område som är parallellt med fordonets längsgående, vertikala mittplan och som passerar genom fordonets yttersta punkt med början från en punkt 4 meter bakom det vertikala plan som passerar genom förarens okulärpunkter (se figur 7).

5.2.2.   Utvändig backspegel på passagerarsidan

Siktfältet skall vara sådant att föraren minst kan se en plan, horisontell del av körbanan med 5 m bredd, som på passagerarsidan avgränsas av ett plan som är parallellt med fordonets längsgående, vertikala medianplan och som passerar genom fordonets yttersta punkt på passagerarsidan och som sträcker sig bakåt från en punkt 30 m bakom förarens okulärpunkter till horisonten.

Dessutom måste vägen vara synlig för föraren motsvarande en bredd på 1 m, som avgränsas av ett plan som är parallellt med fordonets längsgående, vertikala medianplan och som passerar genom fordonets yttersta punkt med början från en punkt 4 m bakom det vertikala plan som passerar genom förarens okulärpunkter (se figur 7).

Figur 7: Siktfält för speglar i klass II

5.3.   Utvändig huvudbackspegel klass III

5.3.1.   Utvändig backspegel på förarsidan

Siktfältet skall vara sådant att föraren minst kan se en plan, horisontell del av körbanan med 4 m bredd, som avgränsas av ett plan som är parallellt med fordonets längsgående, vertikala medianplan och som passerar genom fordonets yttersta punkt på förarsidan och sträcker sig bakåt från en punkt 20 m bakom förarens okulärpunkter till horisonten (se figur 8).

Dessutom måste vägen vara synlig för föraren motsvarande en bredd på 1 m, som avgränsas av ett plan som är parallellt med fordonets längsgående, vertikala medianplan och som passerar genom fordonets yttersta punkt med början från en punkt 4 m bakom det vertikala plan som passerar genom förarens okulärpunkter.

5.3.2.   Utvändig backspegel på passagerarsidan

Siktfältet skall vara sådant att föraren minst kan se en plan och horisontell del av körbanan med 4 m bredd, som avgränsas av ett plan som är parallellt med fordonets längsgående, vertikala medianplan och som passerar genom fordonets yttersta punkt på passagerarsidan och sträcker sig bakåt från en punkt 20 m bakom förarens okulärpunkter till horisonten (se figur 8).

Dessutom måste vägen vara synlig för föraren motsvarande en bredd på 1 m, som avgränsas av ett plan som är parallellt med fordonets längsgående, vertikala medianplan och som passerar genom fordonets yttersta punkt med början från en punkt 4 m bakom det vertikala plan som passerar genom förarens okulärpunkter.

Figur 8: Siktfält för speglar i klass III

5.4.   Utvändig vidvinkelspegel (klass IV)

5.4.1.   Utvändig vidvinkelspegel på förarsidan

Siktfältet skall vara sådant att föraren minst kan se en plan, horisontell del av körbanan med 15 m bredd, som avgränsas av ett plan som är parallellt med fordonets längsgående, vertikala medianplan och som passerar genom fordonets yttersta punkt på passagerarsidan och som sträcker sig bakåt från en punkt minst 10 till 25 m bakom förarens okulärpunkter till horisonten.

Dessutom måste vägen vara synlig för föraren motsvarande en bredd på 4,5 m, som avgränsas av ett plan som är parallellt med fordonets längsgående, vertikala medianplan och som passerar genom fordonets yttersta punkt med början från en punkt 1,5 meter bakom det vertikala plan som passerar genom förarens okulärpunkter (se figur 9).

5.4.2.   Utvändig vidvinkelspegel på passagerarsidan

Siktfältet skall vara sådant att föraren minst kan se en plan, horisontell del av körbanan som är 15 m bred och som avgränsas av ett plan som är parallellt med fordonets vertikala, längsgående medianplan och som passerar genom fordonets yttersta punkt på förarsidan och som sträcker sig bakåt från en punkt minst 10 till 25 m bakom förarens okulärpunkter.

Dessutom måste vägen vara synlig för föraren motsvarande en bredd på 4,5 m, som avgränsas av ett plan som är parallellt med fordonets längsgående, vertikala medianplan och som passerar genom fordonets yttersta punkt med början från en punkt 1,5 m bakom det vertikala plan som passerar genom förarens okulärpunkter (se figur 9).

Figur 9: Siktfält för vidvinkelspeglar i klass IV

5.5.   Utvändig närzonsspegel (klass V)

Siktfältet skall vara sådant att föraren kan se en plan, horisontell del av körbanan längs fordonets sida, som avgränsas av följande vertikala plan (se figurerna 10a och 10b):

5.5.5.

Om det siktfält som beskrivs i figur 10a och 10b kan uppnås genom en kombination av siktfältet för en vidvinkelspegel i klass IV och för en frontspegel i klass VI är installation av en närzonsspegel i klass V inte obligatorisk. Figurerna 10a och 10b: Siktfält för närzonsspegel i klass V

5.6.   Frontspegel (klass VI)

5.6.1.

Siktfältet skall vara sådant att föraren minst kan se en plan, horisontell del av körbanan som avgränsas av följande: — Ett tvärgående vertikalt plan genom den yttersta punkten i fronten på fordonshytten. — Ett tvärgående vertikalt plan 2 000 mm framför fordonet. — Ett längsgående vertikalt plan som är parallellt med fordonets längsgående, vertikala medianplan och som passerar genom fordonets yttersta punkt på förarsidan. — Ett längsgående vertikalt plan som är parallellt med fordonets längsgående, vertikala medianplan 2 000 mm utanför fordonets yttersta punkt på passagerarsidan. Fronten på detta siktfält på passagerarsidan får rundas av med en radie på 2 000 mm (se figur 11). Bestämmelserna för frontspeglar är obligatoriska för frambyggda fordon i kategorierna N2> 7,5 t och N3 (i enlighet med definitionen i fotnot (Z) i bilaga I a till direktiv 70/156/EEG). Om fordon i dessa kategorier med en annan utformning av karosseriet inte kan uppfylla kraven med hjälp av en frontspegel, skall en kamera- och monitoranordning användas. Om inget av dessa alternativ ger det siktfält som krävs, skall en annan anordning för indirekt sikt användas. Denna anordning måste kunna upptäcka ett föremål som är 50 cm högt har en diameter på 30 cm och som befinner sig inom det område som anges i figur 11. Figur 11: Siktfält för frontspegel i klass VI

Andra anordningar för indirekt sikt än speglar

10.

Fordon i kategorierna M2 och M3 och färdigbyggda eller etappvis färdigbyggda fordon i kategorierna N2> 7,5 t och N3 med särskilt karosseri för sophämtning får på den bakre delen av sitt karosseri utrustas med en annan anordning för indirekt sikt än en spegel för att garantera följande siktfält: 10.1. Siktfältet (figur 12) skall vara sådant att föraren minst kan se ett plant, horisontellt parti av körbanan som avgränsas av följande: — Ett vertikalplan genom den yttersta bakre punkten av fordonet som helhet och vinkelrätt mot fordonets längsgående, vertikala medianplan. — Ett vertikalplan som är parallellt med och beläget 2 000 mm bakom det föregående planet (i förhållande till den bakre delen av fordonet). — Två längsgående vertikalplan som är belägna vid fordonets yttersta sidor och som är parallella med fordonets längsgående, vertikala medianplan. 10.2. Om fordon i dessa kategorier inte kan uppfylla villkoren i punkt 10.1 med användning av en kamera- och monitoranordning, kan andra anordningar för indirekt sikt användas. I så fall måste anordningen detektera ett föremål som är 50 cm högt och har en diameter på 30 cm och som befinner sig inom det område som fastställs i punkt 10.1. Figur 12: Siktfält för bakre anordningar för indirekt sikt

Tillägg

Beräkning av detekteringsavståndet

1.   KAMERA- OCH MONITORANORDNING FÖR INDIREKT SIKT

1.1.   Kamerans upplösningsförmåga

En kameras upplösningsförmåga bestäms genom följande formel:

där

Tillverkaren skall tillhandahålla värdena för βc och Nc

1.2.   Bestämning av monitorns kritiska synavstånd

I fråga om en monitor med vissa mått och egenskaper kan ett avstånd till monitorn beräknas inom vilket detekteringsavståndet är beroende enbart av kamerans prestanda. Detta kritiska synavstånd rm,c beräknas med följande formel:

där

Siffran 60 står för omvandling från bågminuter till grader.

Tillverkaren skall tillhandahålla värdena för Hm och Nm.

ωeye = 1

1.3.   Bestämning av detekteringsavståndet

2.   SEKUNDÄRA FUNKTIONSKRAV

På basis av installationsvillkoren skall det fastställas om hela anordningen fortfarande kan uppfylla funktionskraven i bilaga II, särskilt korrektion för bländning samt monitorns maximala och minimala luminans. Det skall också fastställas i vilken grad korrektion för bländning kommer att ske och vid vilken vinkel solljuset kan träffa monitorn. Resultaten skall sedan jämföras med motsvarande mätresultat från mätningar av systemet.

Detta kan göras antingen med en CAD-modell, genom bestämning av ljusvinklarna för anordningen när den är monterad på relevant fordon, eller genom relevanta mätningar på relevant fordon i enlighet med punkt 3.2 i del B i bilaga II.

BILAGA IV

JÄMFÖRELSETABELL I ENLIGHET MED ARTIKEL 6

( 1 ) EGT C 126 E, 28.5.2002, s. 225.

( 2 ) EGT C 149, 21.6.2002, s. 5.

( 3 ) Europaparlamentets yttrande av den 9 april 2002 (EUT C 127 E, 29.5.2003, s. 25), rådets gemensamma ståndpunkt av den 8 april 2003 (EUT C 214 E, 9.9.2003, s. 7), Europaparlamentets ståndpunkt av den 1 juli 2003 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 20 oktober 2003.

( 4 ) EGT L 68, 22.3.1971, s. 1. Direktiv senast ändrat genom 1994 års anslutningsakt.

( 5 ) EGT L 42, 23.2.1970, s. 1. Direktiv senast ändrat genom förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36).

( 6 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/85/EG av den 20 november 2001 om särskilda bestämmelser för fordon som används för personbefordran med mer än åtta säten utöver förarsätet och om ändring av direktiv 70/156/EEG och 97/27/EG (EGT L 42, 13.2.2002, s. 1).

( 7 ) Ett system för indirekt sikt är avsett att detektera relevanta trafikanter. Trafikantens relevans är en funktion av hans/hennes läge och (potentiella) hastighet. Fotgängares, cyklisters och mopedisters dimensioner ökar mer eller mindre i proportion till deras hastighet. För detekteringsändamål kan en mopedförare (D=0,8) på 40 m avstånd sägas motsvara en fotgängare (D=0,5) på 25 m avstånd. Under hänsynstagande till hastigheterna bör mopedföraren användas som kriterium på detekteringsstorlek, varför ett objekt med storleken 0,8 m skall användas för att bestämma detekteringsprestanda.

( 8 ) Stryk det som ej är tillämpligt.

( 13 ) I den mening som avses i bilaga II A till direktiv 70/156/EEG.

( 14 ) Stryk det som ej är tillämpligt.

( 17 ) Ange i tillämpliga fall om utvidgningen av det ursprungliga EG-typgodkännandet är den första, andra, etc.

( 18 ) Stryk det som ej är tillämpligt.

( 21 ) Stryk det som ej är tillämpligt.

( 23 ) Definitionerna är hämtade från CIE:s publikation 50 (45), International Electronical Vocabulary, Group 45: Lighting.

( 28 ) Tabellen är förkortad. Värdena (λ) = V (λ) är avrundade till fyra decimaler.