Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 152.4 b i detta,

med beaktande av kommissionens förslag ( 1 ),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 2 ),

efter att ha hört Regionkommittén,

enligt förfarandet i artikel 251 i fördraget ( 3 ), mot bakgrund av det gemensamma utkast som förlikningskommittén godkände den 12 september 2002, och

av följande skäl:

(1)

I rådets direktiv 90/667/EEG av den 27 november 1990 om fastställande av veterinära bestämmelser om bortskaffande och bearbetning av animaliskt avfall och dess utsläppande på marknaden samt om förhindrande av sjukdomsalstrande organismer i foder av animaliskt ursprung samt om ändring av direktiv 90/425/EEG ( 4 ) fastställs principen att alla typer av animaliskt avfall, oavsett källa, efter lämplig behandling får användas för produktion av foderråvaror.

(2)

Den vetenskapliga styrkommittén har antagit flera yttranden i denna fråga sedan det direktivet antogs. Den viktigaste slutsatsen i dessa är att animaliska biprodukter från djur som vid en hälsobesiktning inte bedöms vara lämpliga för användning som livsmedel inte heller bör få komma in i näringskedjan för djur.

(3)

Mot bakgrund av dessa vetenskapliga yttranden bör det göras skillnad mellan de åtgärder som skall vidtas beroende på vilken typ av animaliska biprodukter som används. De möjliga användningsområdena för vissa animalieprodukter bör begränsas. Regler bör fastställas för annan användning av animaliska biprodukter än i foder och för bortskaffandet av dessa.

(4)

Mot bakgrund av de senaste årens erfarenheter är det lämpligt att klargöra förhållandet mellan direktiv 90/667/EEG och gemenskapens miljölagstiftning. Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av gällande miljölagstiftning eller förhindra utarbetandet av nya regler om miljöskydd, särskilt inte när det gäller biologiskt nedbrytbart avfall. I detta avseende har kommissionen åtagit sig att i slutet av 2004 utarbeta ett direktiv om bioavfall, inklusive matavfall, och vars syfte kommer att vara dels att fastställa bestämmelser om användning, återvinning, återanvändning och omhändertagande av detta avfall, dels att kontrollera eventuella föroreningar.

(5)

Genom den internationella vetenskapliga konferens om kött- och benmjöl som kommissionen och Europaparlamentet arrangerade i Bryssel den 1-2 juli 1997, inleddes en debatt om produktionen av kött- och benmjöl och om dess användning som foder. Det framhölls vid denna konferens att den framtida politiken på området behövde diskuteras ytterligare. För att kunna skapa så bred offentlig debatt som möjligt om gemenskapens framtida foderlagstiftning, färdigställde kommissionen i november 1997 ett samrådsdokument om kött- och benmjöl. Efter detta samråd verkar det råda samsyn kring behovet av att ändra direktiv 90/667/EEG så att dess bestämmelser anpassas till de nya vetenskapliga rönen.

(6)	I Europaparlamentets resolution om BSE och säkert djurfoder av den 16 november 2000 ( 5 ) krävde Europaparlamentet ett förbud mot användning av animaliskt protein i foder fram till dess att denna förordning träder i kraft.

(7)

Vetenskapliga utlåtanden pekar på att utfodring av en djurart med protein som härrör från kroppar, eller delar av kroppar, från samma djurart medför risk för spridning av sjukdomar. Som en försiktighetsåtgärd bör sådan utfodring således förbjudas. Genomförandebestämmelser bör antas för att säkerställa nödvändigt avskiljande av animaliska biprodukter avsedda för användning i foder i alla bearbetnings-, lagrings- och transportstadier. Det bör emellertid finnas utrymme för undantag från detta allmänna förbud för fisk och pälsdjur, om vetenskapliga utlåtanden motiverar detta.

(8)

Matavfall som innehåller produkter av animaliskt ursprung kan också vara en vektor för sjukdomsspridning. Allt matavfall från transportmedel i internationell trafik bör bortskaffas på ett säkert sätt. Matavfall som produceras inom gemenskapen bör inte användas för utfodring av produktionsdjur, med undantag av pälsdjur.

(9)

Sedan oktober 1996 har kontoret för livsmedels- och vetrinärfrågor (FVO) genomfört ett antal inspektioner i medlemsstaterna för att ta reda på vilka de viktigaste riskfaktorerna är och hur dessa hanteras samt hur övervakningen av BSE sker. Bedömningen gällde bland annat systemen för kommersiell konvertering och andra metoder för att hantera animaliskt avfall. Dessa inspektioner har utmynnat i allmänna slutsatser och ett antal rekommendationer, särskilt beträffande möjligheten att spåra animaliska biprodukter.

(10)

För att eliminera risken för att patogener och/eller restsubstanser av ämnen sprids bör animaliska biprodukter bearbetas, lagras och hållas avskilda i godkända och övervakade anläggningar som den berörda medlemsstaten utsett, eller bortskaffas på lämpligt sätt. I vissa fall kan en bearbetnings-, förbrännings- eller samförbränningsanläggning som ligger i en annan medlemsstat användas, särskilt när detta är motiverat på grund av avstånd, transporttid eller kapacitetsproblem.

(11)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall ( 6 ) skall inte tillämpas på förbränningsanläggningar om det avfall som hanteras endast består av slaktkroppar av djur. Det är nödvändigt att fastställa minimikrav för sådana förbränningsanläggningar för att skydda djurs och människors hälsa. I väntan på att gemenskapen skall införa dessa krav får medlemsstaterna anta miljölagar för sådana anläggningar. Mindre strikta krav bör tillämpas på förbränningsanläggningar med låg kapacitet, exempelvis sådana som är belägna på jordbruksföretag och krematorier för sällskapsdjur, eftersom det material som hanteras där utgör en lägre risk och för att undvika onödiga transporter av animaliska biprodukter.

(12)	Särskilda bestämmelser bör fastställas om kontroll av bearbetningsanläggningar, särskilt när det gäller detaljförfaranden för validering av bearbetningsmetoder och för egentillsyn av produktionen.

(13)	Undantag från reglerna för användning av animaliska biprodukter kan vara lämpliga för att underlätta utfodring av djur som inte är avsedda att användas som livsmedel. De behöriga myndigheterna bör övervaka sådan användning.

(14)	Undantag kan även vara lämpliga för att göra det möjligt att bortskaffa animaliska biprodukter på plats under övervakning. Kommissionen bör få den information som behövs för att kunna övervaka situationen och fastställa tillämpningsföreskrifter om så är lämpligt.

(15)	För att säkerställa att hälsobestämmelserna genomförs på ett enhetligt sätt bör gemenskapsinspektioner utföras i medlemsstaterna. Sådana inspektioner bör också omfatta kontrollförfaranden.

(16)

Gemenskapens hälsolagstiftning bygger på etablerade vetenskapliga rön. De behöriga vetenskapliga kommittéer som inrättats genom kommissionens beslut 97/404/EG ( 7 ) och 97/579/EG ( 8 ) bör därför alltid vid behov höras. I synnerhet behövs det ytterligare vetenskapliga utlåtanden om användning av produkter av animaliskt ursprung i organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel. I avvaktan på att gemenskapsregler antas mot bakgrund av dessa utlåtanden, får medlemsstaterna behålla eller anta nationella regler som är strängare än de som återfinns i denna förordning om dessa regler överensstämmer med annan tillämplig gemenskapslagstiftning.

(17)

Medlemsstaterna använder sig av ett stort antal system för finansiellt stöd för bearbetning, insamling, lagring och bortskaffande av animaliska biprodukter. För att detta inte skall påverka konkurrensvillkoren för jordbruksprodukter, är det nödvändigt att genomföra en undersökning på området och, vid behov, vidta lämpliga åtgärder på gemenskapsnivå.

(18)	Mot bakgrund av vad som angetts ovan verkar det vara nödvändigt att göra en genomgripande revidering av de av gemenskapens bestämmelser som gäller animaliska biprodukter.

(19)

Animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (särskilt bearbetat animaliskt protein, utsmält fett, sällskapsdjursfoder, hudar, skinn och ull) finns upptagna i produktförteckningen i bilaga I till fördraget. För vissa delar av jordbruksbefolkningen utgör avyttringen av sådana produkter en viktig inkomstkälla. För att säkerställa att denna sektor utvecklas på ett ändamålsenligt sätt och kan öka sin produktion, bör det fastställas hälsobestämmelser för människor och djur för dessa produkter på gemenskapsnivå. Med tanke på att djur lätt smittas av olika sjukdomar bör särskilda krav gälla när animaliska biprodukter släpps ut på marknaden, särskilt i regioner med hög hälsostatus.

(20)

För att säkerställa att produkter som importeras från tredje land uppfyller hälsokrav som är minst likvärdiga med eller motsvarande dem som tillämpas i gemenskapen, bör det inrättas ett system för godkännande av tredje länder och anläggningar i dessa, liksom bestämmelser om gemenskapsinspektioner för att se till att villkoren för godkännande efterlevs. Import från tredje land av sällskapsdjursfoder och råvaror för sådant foder får göras på villkor som avviker från dem som gäller samma typer av material som producerats i gemenskapen, särskilt när det gäller de garantier som krävs beträffande restsubstanser som är förbjudna enligt rådets direktiv 96/22/EG av den 29 april 1996 om förbud mot användning av vissa ämnen med hormonell och tyreostatisk verkan samt av B-agonister vid animalieproduktion och om upphävande av direktiv 81/602/EEG, 88/146/EEG och 88/299/EEG ( 9 ). För att det skall vara möjligt att garantera att sådant sällskapsdjursfoder och sådana råvaror bara används i avsett syfte är det nödvändigt att fastställa kontrollåtgärder för import av sådant material som omfattas av dessa undantagsbestämmelser.

(21)	Animaliska biprodukter som passerar gemenskapen i transit, eller som har sitt ursprung i gemenskapen och är avsedda för export, kan medföra risk för djurs och människors hälsa inom gemenskapen. Vissa krav som fastställs i denna förordning bör därför tillämpas på sådan befordran.

(22)

Det lämpligaste sättet för den behöriga myndigheten på destinationsorten att få garantier för att en sändning med animaliska produkter uppfyller bestämmelserna i denna förordning är via det dokument som skall åtfölja en sådan sändning. Hälsointyget bör sparas för att det skall vara möjligt att kontrollera vart vissa importerade produkter sänds.

(23)

Rådets direktiv 92/118/EEG av den 17 december 1992 om djurhälso- och hygienkrav för handel inom gemenskapen med produkter, som inte omfattas av sådana krav i de särskilda gemenskapsbestämmelser som avses i bilaga A.I till direktiv 89/662/EEG och, i fråga om patogener, i direktiv 90/425/EEG, samt för import till gemenskapen av sådana produkter ( 10 ) syftar till att uppfylla ovannämnda mål.

(24)

Rådet och kommissionen har antagit flera beslut om genomförande av direktiven 90/667/EEG och 92/118/EEG. Direktiv 92/118/EEG har dessutom ändrats på ett genomgripande sätt, och ytterligare ändringar skall göras. Följaktligen finns det för närvarande ett stort antal gemenskapsrättsakter som reglerar sektorn för animaliska biprodukter och det finns behov av förenkling.

(25)

En sådan förenkling kommer att leda till större öppenhet när det gäller vissa hälsobestämmelser om sådana animaliska produkter som inte är avsedda som livsmedel. En förenkling av detaljbestämmelserna i hälsolagstiftningen får dock inte leda till att området avregleras. Det är därför nödvändigt att behålla och, för att garantera människors och djurs hälsa, skärpa de detaljerade hälsobestämmelserna för animaliska produkter som inte är avsedda som livsmedel.

(26)

De berörda produkterna bör omfattas av bestämmelserna om veterinära kontroller, inklusive kontroller av experter från kommissionen, och av de skyddsåtgärder som anges i rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära och avelstekniska kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom gemenskapen med sikte på att fullborda den inre marknaden ( 11 ).

(27)

Produkter som importeras till gemenskapen bör genomgå noggranna kontroller. Detta kan uppnås genom tillämpning av de kontroller som fastställs i rådets direktiv 97/78/EG av den 18 december 1997 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter från tredje land som förs in i gemenskapen ( 12 ).

(28)

Direktiv 90/667/EEG, rådets beslut 95/348/EG av den 22 juni 1995 om fastställande av veterinära bestämmelser och djurhälsobestämmelser gällande Förenade kungariket och Irland för bearbetning av vissa typer av avfall avsedda att saluföras lokalt som foder för vissa kategorier av djur ( 13 ) och rådets beslut 1999/534/EG av den 19 juli 1999 om åtgärder för bearbetning av visst animaliskt avfall till skydd mot transmissibel spongiform encefalopati och om ändring av kommissionens beslut 97/735/EG ( 14 ) bör därför upphävas.

(29)

För att kunna ta hänsyn till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen bör ett nära och välfungerande samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna säkerställas inom ramen för den ständiga kommitté, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet ( 15 ).

(30)	De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning bör antas enligt rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter ( 16 ).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

3. Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av sådan veterinärlagstiftning som syftar till att utrota och bekämpa vissa sjukdomar.

1. Animaliska biprodukter och produkter som framställts av dessa skall samlas in, transporteras, lagras, hanteras, bearbetas, bortskaffas, släppas ut på marknaden, exporteras, transiteras och användas i enlighet med denna förordning.

2. Medlemsstaterna får dock reglera import och utsläppande på marknaden av produkter som inte anges i bilagorna VII och VIII i sin nationella lagstiftning i väntan på att ett beslut ska fattas av kommissionen. Denna åtgärd, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll som avses i artikel 33.3. Medlemsstaterna ska omedelbart informera kommissionen om de använder sig av den möjligheten.

3. Medlemsstaterna skall, antingen var för sig eller i samarbete, se till att det finns ändamålsenliga arrangemang och tillräcklig infrastruktur för att säkerställa att kravet i punkt 1 uppfylls.

KATEGORISERING, INSAMLING, TRANSPORT, BORTSKAFFANDE, BEARBETNING, ANVÄNDNING OCH MELLANLAGRING AV ANIMALISKA BIPRODUKTER

1. Kategori 1-material skall omfatta animaliska biprodukter som motsvarar följande beskrivning och allt material som innehåller sådana biprodukter:

2. Kategori 1-material skall utan onödigt dröjsmål samlas in, transporteras bort och identifieras i enlighet med artikel 7, och skall, om inte annat föreskrivs i artiklarna 23 och 24,

3. Mellanhantering eller mellanlagring av kategori 1-material får bara genomföras på hanteringsställen för kategori 1 som godkänts enligt artikel 10.

4. ►M15 Kategori 1-material får endast importeras eller exporteras i enlighet med denna förordning eller regler som fastställts av kommissionen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 33.3. ◄ Import eller export av specificerat riskmaterial får emellertid endast ske i enlighet med artikel 8.1 i förordning (EG) nr 999/2001.

1. Kategori 2-material skall omfatta animaliska biprodukter som motsvarar följande beskrivning och allt material som innehåller sådana biprodukter:

2. Kategori 2-material skall utan onödigt dröjsmål samlas in, transporteras bort och identifieras i enlighet med artikel 7, och skall, om inte annat föreskrivs i artiklarna 23 och 24,

3. Mellanhantering eller mellanlagring av kategori 2-material med undantag av naturgödsel får bara genomföras på hanteringsställen för kategori 2 som godkänts i enlighet med artikel 10.

4. Kategori 2-material får endast släppas ut på marknaden eller exporteras i enlighet med denna förordning eller regler som fastställts av kommissionen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 33.3.

1. Kategori 3-material skall omfatta animaliska biprodukter som motsvarar följande beskrivning och allt material som innehåller sådana biprodukter:

2. Kategori 3-material skall utan onödigt dröjsmål samlas in, transporteras bort och identifieras i enlighet med artikel 7, och skall, om inte annat föreskrivs i artiklarna 23 och 24,

3. Mellanhantering eller mellanlagring av kategori 3-material får bara genomföras på hanteringsställen för kategori 3 som godkänts i enlighet med artikel 10.

1. Animaliska biprodukter och bearbetade produkter, med undantag för matavfall av kategori 3, skall samlas in, transporteras och identifieras i enlighet med bilaga II.

2. Under transporten skall ett handelsdokument, eller, när det krävs enligt denna förordning, ett hälsointyg åtfölja animaliska biprodukter och bearbetade produkter. Handelsdokument och hälsointyg skall uppfylla de krav och bevaras under den tid som anges i bilaga II. De skall särskilt innehålla uppgifter om mängden och en beskrivning av materialet och dess märkning.

3. Medlemsstaterna skall säkerställa ändamålsenliga arrangemang för att garantera att insamling och transport av kategori 1- och kategori 2-material genomförs i enlighet med bilaga II.

4. I enlighet med artikel 4 i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall ( 21 ) skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att matavfall av kategori 3 insamlas, transporteras och bortskaffas utan att människors hälsa äventyras eller miljön skadas.

5. Bearbetade produkter får endast lagras vid lagringsanläggningar som godkänts enligt artikel 11.

6. Medlemsstaterna får emellertid besluta att inte tillämpa bestämmelserna i denna artikel på naturgödsel som transporteras mellan två platser inom samma jordbruksföretag, eller mellan jordbruksföretag och användare som är etablerade i samma medlemsstat.

Avsändande av animaliska biprodukter och bearbetade produkter till andra medlemsstater

1. Animaliska biprodukter och bearbetade produkter får sändas till andra medlemsstater endast på de villkor som anges i punkterna 2-6.

2. Mottagande medlemsstat skall ha godkänt att ta emot kategori 1-material, kategori 2-material, bearbetade produkter som härrör från kategori 1- eller kategori 2-material och bearbetat animaliskt protein. Medlemsstaten får ställa som krav för mottagandet att bearbetningsmetod 1 skall tillämpas före avsändandet.

4. När medlemsstater sänder kategori 1-material, kategori 2-material, bearbetade produkter som härrör från kategori 1- eller kategori 2-material och bearbetat animaliskt protein till andra medlemsstater skall den behöriga myndigheten på ursprungsorten underrätta den behöriga myndigheten på bestämmelseorten om varje avgående sändning via Animo-systemet, eller med hjälp av någon annan överenskommen metod. Meddelandet skall innehålla de upplysningar som anges i kapitel I.2 i bilaga II.

5. När den behöriga myndigheten på bestämmelseorten underrättats om en sändning i enlighet med punkt 4, skall den underrätta den behöriga myndigheten på ursprungsorten om varje sändnings ankomst via Animo-systemet, eller med hjälp av någon annan överenskommen metod.

6. Den mottagande medlemsstaten skall genom regelbundna kontroller se till att de berörda anläggningarna i det egna landet endast använder sändningarna för godkända ändamål och att de för ett fullständigt register som visar att denna förordning har följts.

1. Den som avsänder, transporterar eller tar emot animaliska biprodukter skall föra register över sändningarna. Registren skall innehålla de upplysningar och bevaras under den tid som anges i bilaga II.

2. Denna artikel skall dock inte tillämpas på naturgödsel som transporteras mellan två platser inom samma jordbruksföretag, eller lokalt mellan jordbruksföretag och användare som är etablerade i samma medlemsstat.

GODKÄNNANDE AV HANTERINGSSTÄLLEN OCH LAGRINGSANLÄGGNINGAR, FÖRBRÄNNINGS- OCH SAMFÖRBRÄNNINGSANLÄGGNINGAR, BEARBETNINGSANLÄGGNINGAR FÖR KATEGORI 1- OCH KATEGORI 2-MATERIAL, OLEOKEMISKA ANLÄGGNINGAR FÖR KATEGORI 2 OCH KATEGORI 3 SAMT BIOGAS- OCH KOMPOSTERINGSANLÄGGNINGAR

1. Hanteringsställen för material i kategori 1, 2 och 3 skall godkännas av den behöriga myndigheten.

2. För att kunna godkännas skall ett hanteringsställe för kategori 1- eller kategori 2-material

3. För att kunna godkännas skall ett hanteringsställe för kategori 3-material

1. Förbränning och samförbränning av bearbetade produkter skall genomföras i enlighet med bestämmelserna i direktiv 2000/76/EG. Förbränning och samförbränning av animaliska biprodukter skall antingen genomföras i enlighet med bestämmelserna i direktiv 2000/76/EG eller, då det direktivet inte är tillämpligt, i enlighet med bestämmelserna i denna förordning. Förbrännings- och samförbränningsanläggningar skall godkännas i enlighet med det direktivet eller i enlighet med punkt 2 eller 3.

2. För att godkännas av den behöriga myndigheten för bortskaffande av animaliska biprodukter, skall en förbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning med hög kapacitet som inte omfattas av direktiv 2000/76/EG uppfylla

3. För att godkännas av den behöriga myndigheten för bortskaffande av animaliska biprodukter, skall en förbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning med låg kapacitet som inte omfattas av direktiv 2000/76/EG

4. Godkännandet skall dras in omedelbart om villkoren för godkännandet inte längre är uppfyllda.

5. Kraven i punkterna 2 och 3 får ändras av kommissionen med beaktande av nya vetenskapliga rön, efter samråd med den berörda vetenskapliga kommittén. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 33.3.

Godkännande av bearbetningsanläggningar för kategori 1- och kategori 2-material

1. Bearbetningsanläggningar för kategori 1- och kategori 2-material skall godkännas av den behöriga myndigheten.

2. För att kunna godkännas skall bearbetningsanläggningar för kategori 1- eller kategori 2-material

3. Godkännandet skall dras in omedelbart om villkoren för godkännandet inte längre är uppfyllda.

Godkännande av oleokemiska anläggningar för kategori 2- och kategori 3-material

2. För att kunna godkännas skall en oleokemisk anläggning för kategori 2-material

3. För att kunna godkännas skall en oleokemisk anläggning för kategori 3-material bearbeta utsmält fett som härrör endast från kategori 3-material och uppfylla de relevanta kraven i punkt 2.

4. Godkännandet skall dras in omedelbart om villkoren för godkännandet inte längre är uppfyllda.

1. Biogas- och komposteringsanläggningar skall godkännas av den behöriga myndigheten.

3. Godkännandet skall dras in omedelbart om villkoren för godkännandet inte längre är uppfyllda.

UTSLÄPPANDE PÅ MARKNADEN OCH ANVÄNDNING AV BEARBETAT ANIMALISKT PROTEIN OCH ANDRA BEARBETADE PRODUKTER, SOM SKULLE KUNNA ANVÄNDAS SOM FODERRÅVARA, SÄLLSKAPSDJURSFODER, TUGGBEN OCH TEKNISKA PRODUKTER, OCH GODKÄNNANDE AV DITHÖRANDE ANLÄGGNINGAR

1. Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som behövs för att säkerställa att de animaliska biprodukter, och därav framställda produkter som avses i bilagorna VII och VIII, inte avsänds från något jordbruksföretag som ligger i en zon som är föremål för restriktioner som införts sedan zonen drabbats av en sjukdom för vilken den djurart som produkterna härrör från är mottaglig, eller från någon anläggning eller zon från vilka förflyttning eller handel skulle medföra risker för den djurhälsostatus som berör medlemsstaterna eller vissa områden i medlemsstaterna, utom då produkterna hanteras i enlighet med denna förordning.

2. De åtgärder som avses i punkt 1 skall säkerställa att produkterna har framställts från djur som

3. Förutsatt att de villkor som gäller sådana åtgärder för sjukdomsbekämpning som avses i punkt 2 a är uppfyllda, skall det vara tillåtet att på marknaden släppa ut animaliska biprodukter, och sådana därav framställda produkter som avses i bilagorna VII och VIII, som kommer från ett område eller en del av ett område som är föremål för djurhälsorestriktioner men som inte är infekterade eller misstänks vara infekterade, förutsatt att produkterna, allt efter omständigheterna

►M15 Andra villkor än de som anges i första stycket får fastställas i särskilda situationer genom beslut som antas av kommissionen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 33.3. Om det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 33.4. ◄ I sådana beslut skall de åtgärder som rör djuren eller de prov som djuren skall bli föremål för beaktas, liksom de egenskaper hos sjukdomen som är kännetecknande för arten i fråga, och alla åtgärder som krävs för att säkerställa skyddet av djurhälsan i gemenskapen skall specificeras.

1. Bearbetningsanläggningar för kategori 3-material skall godkännas av den behöriga myndigheten.

2. För att kunna godkännas skall en bearbetningsanläggning för kategori 3-material

3. Godkännandet skall omedelbart återkallas om villkoren för godkännandet inte längre uppfylls.

Godkännande av anläggningar för tillverkning av sällskapsdjursfoder och av tekniska anläggningar

1. Anläggningar för tillverkning av sällskapsdjursfoder och tekniska anläggningar skall godkännas av den behöriga myndigheten.

2. För att en anläggning för tillverkning av sällskapsdjursfoder eller en teknisk anläggning skall kunna godkännas, skall följande krav vara uppfyllda:

3. Godkännandet skall omedelbart återkallas om villkoren för godkännandet inte längre uppfylls.

Utsläppande på marknaden och export av bearbetat animaliskt protein och andra bearbetade produkter som skulle kunna användas som foderråvara

Medlemsstaterna skall se till att bearbetat animaliskt protein och andra bearbetade produkter som skulle kunna användas som foderråvara släpps ut på marknaden eller exporteras endast om de

Utsläppande på marknaden och export av sällskapsdjursfoder, tuggben och tekniska produkter

1. Medlemsstaterna skall se till att sällskapsdjursfoder, tuggben, tekniska produkter, med undantag av dem som avses i punkterna 2 och 3, samt de animaliska biprodukter som avses i bilaga VIII släpps ut på marknaden eller exporteras endast om de

2. Medlemsstaterna ska se till att organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel som är framställda av bearbetade produkter, såvida de inte framställts av naturgödsel och mag- och tarminnehåll, släpps ut på marknaden eller exporteras endast om de uppfyller eventuella krav som fastställts av kommissionen, efter samråd med den berörda vetenskapliga kommittén. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 33.3.

3. Medlemsstaterna skall se till att fettderivat som är framställda av kategori 2-material släpps ut på marknaden eller exporteras endast om de

Artikel 10 i direktiv 90/425/EEG skall tillämpas på de produkter som omfattas av bilagorna VII och VIII till denna förordning.

1. Följande användningar av animaliska biprodukter och bearbetade produkter skall vara förbjudna:

2. Kommissionen ska fastställa bestämmelser som rör kontrollåtgärder. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland annat genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 33.3.

Andra genomförandebestämmelser till denna artikel ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 33.2.

Undantag från punkt 1 a får beviljas för fisk och pälsdjur, efter samråd med den berörda vetenskapliga kommittén. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland annat genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 33.3.

1. Medlemsstaterna får, under de behöriga myndigheternas tillsyn, godkänna följande:

4. Varje medlemsstat skall upprätta en förteckning över de användare och uppsamlingscentraler i det egna landet som godkänts och registrerats i enlighet med punkt 2 c iv, vi och vii. Varje användare och uppsamlingscentral skall tilldelas ett officiellt nummer för kontrolländamål och för att produkterna i fråga skall kunna spåras till sitt ursprung.

Den behöriga myndigheten skall utöva tillsyn över de i föregående stycke omnämnda användarnas och uppsamlingscentralernas anläggningar och skall när som helst kunna få tillträde till alla delar av anläggningarna, för att kunna kontrollera att de krav som avses i punkt 2 har uppfyllts.

Om det vid en sådan inspektion visar sig att dessa krav inte har uppfyllts skall den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder.

5. Närmare bestämmelser om kontrollåtgärder får antas av kommissionen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 33.3.

2. Inget undantag får beviljas för kategori 1-material som avses i artikel 4.1 a i.

3. När det gäller kategori 1-material som avses i artikel 4.1 b ii får förbränning och nedgrävning utföras i enlighet med punkt 1 b eller c endast om den behöriga myndigheten godkänner och övervakar den metod som används och är övertygad om att den utesluter varje risk för överföring av TSE.

6. Närmare bestämmelser för genomförandet av denna artikel får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 33.2.

1. Ansvariga för eller ägare till hanteringsställen och bearbetningsanläggningar eller deras företrädare skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla kraven i denna förordning. De skall införa, genomföra och upprätthålla ett permanent förfarande som utarbetats i enlighet med principerna för systemet för riskbedömning och kritiska kontrollpunkter (HACCP). De skall särskilt

2. Om resultatet av ett test som utförts på ett prov som tagits enligt punkt 1 c inte uppfyller bestämmelserna i denna förordning skall den ansvarige för bearbetningsanläggningen

3. Kommissionen får fastställa regler om hur ofta kontroller ska ske och om referensmetoder för mikrobiologiska analyser. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland annat genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 33.3.

Andra närmare bestämmelser för genomförandet av denna artikel får fastställas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 33.2.

1. Den behöriga myndigheten skall genomföra regelbundna inspektioner och utöva regelbunden tillsyn vid anläggningar som godkänts i enlighet med denna förordning. Inspektioner och tillsyn vid bearbetningsanläggningar skall utföras i enlighet med kapitel IV i bilaga V.

2. Hur ofta inspektioner och tillsyn skall genomföras beror på anläggningens storlek, vilken typ av produkter som tillverkas, vilka riskbedömningar som gjorts samt vilka garantier som lämnats i enlighet med principerna för systemet för riskbedömning och kritiska kontrollpunkter (HACCP).

3. Om de besiktningar som utförs av den behöriga myndigheten visar att ett eller flera krav i denna förordning inte har uppfyllts, skall den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder.

4. Varje medlemsstat skall upprätta en förteckning över de anläggningar på dess territorium som godkänts i enlighet med denna förordning. Varje anläggning skall av medlemsstaten tilldelas ett officiellt nummer som identifierar anläggningen med hänsyn till den typ av verksamhet som bedrivs. Medlemsstaten skall sända kopior av förteckningen samt uppdaterade versioner till kommissionen och övriga medlemsstater.

5. Kommissionen får fastställa regler om hur ofta kontroller ska ske och om referensmetoder för mikrobiologiska analyser. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland annat genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 33.3.

Andra närmare bestämmelser för genomförandet av denna artikel får fastställas i enlighet med det föreskrivande frfarande som avses i artikel 33.2.

1. Experter från kommissionen får, när så krävs för en enhetlig tillämpning av denna förordning, i samarbete med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna genomföra kontroller på plats. Den medlemsstat på vars territorium en inspektion företas skall ge all nödvändig hjälp till experterna så att de kan fullgöra sina uppgifter. Kommissionen skall informera den behöriga myndigheten om resultaten av de genomförda kontrollerna.

2. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel, särskilt sådana som syftar till att reglera formerna för samarbete med de behöriga nationella myndigheterna, skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 33.2.

BESTÄMMELSER SOM ÄR TILLÄMPLIGA PÅ IMPORT OCH TRANSITERING AV VISSA ANIMALISKA BIPRODUKTER OCH PÅ DÄRAV FRAMSTÄLLDA PRODUKTER

De bestämmelser som skall tillämpas vid import från tredje land av de produkter som avses i bilagorna VII och VIII får varken vara fördelaktigare eller mindre fördelaktiga än de som gäller för produktion och saluföring av motsvarande produkter i gemenskapen.

Det ska dock vara tillåtet att importera sällskapsdjursfoder och råvaror för produktion av sådant foder från tredjeland även om detta foder och dessa råvaror kommer från djur som har behandlats med vissa ämnen som är förbjudna enligt direktiv 96/22/EG, under förutsättning att dessa råvaror är permanent märkta och i enlighet med vissa särskilda villkor, som fastställts av kommissionen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 33.3.

1. Det skall vara förbjudet att importera eller transitera animaliska biprodukter och bearbetade produkter om det inte sker i enlighet med denna förordning.

2. De produkter som avses i bilagorna VII och VIII får importeras till eller transiteras genom gemenskapen endast om de uppfyller kraven i punkterna 3-6.

3. De produkter som avses i bilagorna VII och VIII skall, om inte något annat anges i dessa bilagor, komma från ett tredje land eller en del av ett tredje land som återfinns på en sådan förteckning som skall upprättas och uppdateras i enlighet med förfarandet i artikel 33.2.

Förteckningen får samordnas med andra förteckningar som upprättats av folk- och djurhälsoskäl.

4. De produkter som avses i bilagorna VII och VIII, med undantag av tekniska produkter, skall komma från en anläggning som finns upptagen på en gemenskapsförteckning som upprättats i enlighet med det förfarande som avses i artikel 33.2, på grundval av ett meddelande till kommissionen från de behöriga myndigheterna i det tredje landet i vilket det intygas att anläggningen uppfyller gemenskapens krav och att officiella inspektörer i det tredje landet ansvarar för tillsynen av anläggningen.

5. De tekniska produkter som avses i bilaga VIII skall komma från anläggningar som har godkänts och registrerats av de behöriga myndigheterna i det tredje landet.

6. Sändningar av de produkter som avses i bilagorna VII och VIII skall, om inte något annat anges i dessa bilagor, åtföljas av ett hälsointyg som utformats enligt förlagan i bilaga X och som bestyrker att produkterna uppfyller de villkor som avses i dessa bilagor samt att de kommer från anläggningar som säkerställer att dessa villkor uppfylls.

7. I väntan på att förteckningen enligt punkt 4 skall upprättas och att de förlagor till intyg som avses i punkt 6 skall antas, får medlemsstaterna behålla de kontroller som föreskrivs i direktiv 97/78/EG och de intyg som föreskrivs enligt gällande nationella bestämmelser.

1. I enlighet med förfarandet i artikel 33.2 får det fattas ett beslut genom vilket det erkänns att de hälsobestämmelser som tillämpas av ett tredje land, en grupp av tredje länder eller en region i ett tredje land vid produktion, framställning, hantering, lagring och transport av en eller flera av de produktkategorier som avses i bilagorna VII och VIII, innebär garantier som är likvärdiga med dem som tillämpas i gemenskapen förutsatt att det tredje landet kan visa detta på ett objektivt sätt.

I beslutet skall fastställas vilka villkor som gäller för import och/eller transitering av animaliska biprodukter från denna region, detta land eller denna grupp av länder.

3. Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna artikel skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 33.2.

1. Experter från kommissionen får, när så är lämpligt, tillsammans med experter från medlemsstaterna genomföra kontroller på plats för att

De experter från medlemsstaterna som ansvarar för kontrollerna skall utses av kommissionen.

2. De kontroller som avses i punkt 1 skall utföras på gemenskapens vägnar och på gemenskapens bekostnad.

3. Hur ofta samt på vilket sätt kontrollerna i punkt 1 skall utföras får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 33.2.

4. Om det vid en kontroll enligt punkt 1 uppdagas allvarliga överträdelser av hälsobestämmelserna, skall kommissionen omedelbart begära att det tredje landet vidtar lämpliga åtgärder eller tillfälligt stoppa sändningarna av produkter och genast underrätta medlemsstaterna.

1. Efter samråd med berörd vetenskaplig kommitté i frågor som kan ha betydelse för djurs och människors hälsa får bilagorna ändras eller kompletteras och lämpliga övergångsbestämmelser antas av kommissionen.

Övergångsbestämmelser och åtgärder som ändrar eller kompletterar bilagorna, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland annat genom att komplettera den, särskilt ytterligare specifikationer om de krav som anges i bestämmelserna i denna förordning, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 33.3. Om det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 33.4.

Andra övergångsbestämmelser får antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 33.2.

2. När det gäller förbudet mot utfodring med matavfall som fastställs i artikel 22 skall, i medlemsstater där lämpliga kontrollsystem finns innan denna förordning börjar tillämpas, övergångsåtgärder vidtas, i enlighet med första stycket, för att tillåta fortsatt användning av vissa typer av matavfall under noga kontrollerade förhållanden under en period på högst fyra år från och med den 1 november 2002. Genom åtgärderna skall det garanteras att det inte finns några onödiga risker för djurs hälsa eller folkhälsan under övergångsperioden.

1. Kommissionen ska biträdas av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, nedan kallad kommittén.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

4. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1, 5a.2, 5a.4 och 5a.6 samt artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Samråd skall genomföras med de berörda vetenskapliga kommittéerna i alla frågor inom denna förordnings tillämpningsområde som kan påverka människors eller djurs hälsa.

1. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av denna förordning.

2. I synnerhet skall medlemsstaterna informera kommissionen om de åtgärder som vidtas för att se till att bestämmelserna i denna förordning iakttas senast ett år efter dess ikraftträdande. På grundval av den information som den erhåller skall kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åtföljd av lagförslag.

3. Medlemsstaterna får anta eller bibehålla nationella bestämmelser som i större utsträckning än denna förordning begränsar användningen av organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel i väntan på att gemenskapsregler skall antas för användningen av dessa medel, i enlighet med artikel 20.2. Medlemsstaterna får anta eller bibehålla nationella bestämmelser som i större utsträckning än denna förordning begränsar användningen av fettderivat som framställts ur kategori 2-material i avvaktan på ett tillägg till bilaga VIII av gemenskapsregler för deras användning i enlighet med artikel 32.

Kommissionen skall utarbeta en rapport om hur medlemsstaterna finansierar bearbetning, insamling, lagring och bortskaffande av animaliska biprodukter, och rapporten skall åtföljas av lämpliga förslag.

Direktiv 90/667/EEG samt besluten 95/348/EG och 1999/534/EG skall upphöra att gälla sex månader efter det att denna förordning trätt i kraft.

Hänvisningar till direktiv 90/667/EEG skall från den dagen förstås som hänvisningar till denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning skall tillämpas sex månader efter dess ikraftträdande. Artikel 12.2 skall dock tillämpas på det sätt som anges i artikel 20 i direktiv 2000/76/EG och artiklarna 22.1 b och 32 skall tillämpas från och med den 1 november 2002.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

HYGIENKRAV VID INSAMLING OCH TRANSPORT AV ANIMALISKA BIPRODUKTER OCH BEARBETADE PRODUKTER

De register som avses i artikel 9 skall innehålla den information som avses i punkt 2 i kapitel III enligt följande. De skall innehålla

Det handelsdokument och det hälsointyg som avses i kapitel III, och det register som avses i kapitel IV skall sparas i minst två år så att de behöriga myndigheterna kan ta del av dem.

Transport av animaliska biprodukter måste genomföras vid lämplig temperatur, för att undvika att djurs eller människors hälsa utsätts för risker.

Den behöriga myndigheten skall vidta nödvändiga åtgärder för att kontrollera insamling, transport, användning och bortskaffande av animaliska biprodukter och bearbetade produkter, bland annat genom att kontrollera att nödvändiga uppgifter och dokument har sparats, och, om det krävs enligt denna förordning eller om den behöriga myndigheten anser det nödvändigt, genom plombering.

När den behöriga myndigheten plomberar en sändning av animaliska biprodukter eller bearbetade produkter, måste den informera den behöriga myndigheten på destinationsorten.

FÖRLAGA TILL HANDELSDOKUMENT FÖR TRANSPORT AV ANIMALISKA BIPRODUKTER OCH BEARBETADE PRODUKTER INOM EUROPEISKA GEMENSKAPEN

KRAV PÅ FÖRBRÄNNINGS- OCH SAMFÖRBRÄNNINGSANLÄGGNINGAR SOM INTE OMFATTAS AV BESTÄMMELSERNA I DIREKTIV 2000/76/EG

Allmänna krav för godkännande av bearbetningsanläggningar för kategori 1-, 2- och 3-material

1. Lokalerna och utrustningen skall uppfylla minst följande krav:

▼M14

a) Bearbetningsanläggningar får inte vara belägna på samma plats som slakterier, såvida inte riskerna för folk- eller djurhälsan till följd av bearbetning av animaliska biprodukter från dessa slakterier reduceras genom att minst följande villkor uppfylls:

i) Bearbetningsanläggningen ska vara fysiskt avskild från slakteriet; vid behov ska bearbetningsanläggningen placeras i en byggnad som är helt och hållet avskild från slakteriet.

ii) Följande ska ha installerats och ska användas:

— Ett transportsystem som ansluter bearbetningsanläggningen till slakteriet.

— Separata ingångar, mottagningsutrymmen och utgångar för bearbetningsanläggningen och slakteriet.

iii) Det ska vidtas åtgärder för att förhindra riskspridning genom den personal som arbetar på bearbetningsanläggningen och i slakteriet.

iv) Obehöriga personer och djur får inte ges tillträde till bearbetningsanläggningen.

Genom undantag från leden i–iv får den behöriga myndigheten när det gäller bearbetningsanläggningar för kategori 3-material medge andra villkor än de som fastställs i dessa led för att reducera riskerna för folk- och djurhälsan, även riskerna till följd av bearbetning av kategori 3-material som kommer från anläggningar på annan plats som godkänts i enlighet med förordning (EG) nr 853/2004. Medlemsstaterna ska inom ramen för den kommitté som avses i artikel 33.1 meddela kommissionen och övriga medlemsstater om deras behöriga myndigheter har utnyttjat detta undantag.

▼B

b) Bearbetningsanläggningen skall ha en ren och en oren sektor vilka skall vara skilda åt på ett tillfredsställande sätt. Den orena avdelningen skall ha ett täckt utrymme för lossning av animaliska biprodukter och skall vara utformad så att den är lätt att rengöra och desinficera. Golven skall vara utformade så att avflödet av vätskor underlättas. Anläggningen skall ha tillräckligt många toaletter, omklädningsrum och tvättställ för personalen.

c) Bearbetningsanläggningen skall ha tillräcklig produktionskapacitet i fråga om varmvatten och ånga för bearbetningen av de animaliska biprodukterna.

d) Den orena avdelningen skall, i förekommande fall, innehålla utrustning för sönderdelning av animaliska biprodukter och utrustning för inmatning av de sönderdelade animaliska biprodukterna i bearbetningsenheten.

e) Alla anordningar där animaliska biprodukter bearbetas skall fungera i enlighet med kraven i kapitel II. I de fall där värmebehandling krävs skall alla anordningar vara försedda med

i) mätutrustning för att kontrollera temperaturen mot tiden och, om så krävs, trycket vid de kritiska kontrollpunkterna,

ii) anordningar som kontinuerligt registrerar resultaten av ovanstående mätningar,

iii) ett fullgott säkerhetssystem för att förebygga otillräcklig värmebehandling.

f) För att förhindra återkontaminering av den färdiga produkten genom inkommande animaliska biprodukter skall det finnas en tydlig uppdelning mellan å ena sidan de utrymmen i en anläggning där inkommande material för bearbetning lossas, och å andra sidan de utrymmen där motsvarande produkter bearbetas och där de bearbetade produkterna sedan lagras.

SÄRSKILDA KRAV FÖR BEARBETNING AV KATEGORI 1- OCH KATEGORI 2-MATERIAL, FÖR BIOGAS- OCH KOMPOSTERINGSANLÄGGNINGAR OCH FÖR MÄRKNING AV VISSA BEARBETADE PRODUKTER

Särskilda krav för bearbetning av kategori 1- och kategori 2-material och för märkning av vissa bearbetade produkter

C. Bearbetade produkter

▼M15

8. Bearbetade produkter som härrör från kategori 1- eller 2-material, med undantag av flytande produkter som är avsedda för biogas- eller komposteringsanläggningar, ska märkas permanent, med lukt om detta är tekniskt möjligt, med hjälp av ett system som godkänts av den behöriga myndigheten. Närmare regler för sådan märkning får fastställas av kommissionen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 33.3.

▼B

9. När det gäller prov som tas från bearbetade produkter som är avsedda för biogasanläggningar, komposteringsanläggningar eller deponier och som tagits direkt efter värmebehandling skall dessa vara fria från värmeresistenta patogena bakteriesporer (Clostridium perfringens: inga fynd i 1 g av produkterna).

▼M10

10. I bearbetningsanläggningar som godkänts i enlighet med artikel 13 ska de bearbetade produkter som avses i artiklarna 4.2 b och c och 5.2 b och c märkas permanent med

a) lukt om detta är tekniskt möjligt och

b) glyceroltriheptanoat (GTH) på så sätt att

i) GTH tillsätts bearbetade produkter som dessförinnan har desinficerats genom värmebehandling vid en kärntemperatur på minst 80 °C och därefter har skyddats mot förnyad kontaminering, och

ii) alla bearbetade produkter innehåller en homogen koncentration av GTH på minst 250 mg/kg fett.

11. De ansvariga för bearbetningsanläggningar som godkänts i enlighet med artikel 13 ska tillämpa ett system för fortlöpande övervakning och registrering av parametrar som är tillräckligt för att gentemot den behöriga myndigheten dokumentera att den homogena lägsta koncentrationen GTH i punkt 10 b uppnås i de bearbetade produkter som avses i punkt 10.

Detta övervaknings- och registreringssystem ska bland annat omfatta bestämning av innehållet av intakt GTH som triglycerid i ett renat GTH-extrakt som extraherats med petroleumeter 40–70 °C ur prover som tagits med jämna mellanrum.

12. Den behöriga myndigheten ska kontrollera genomförandet av övervaknings- och registreringssystemet i punkt 11 för att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning efterlevs och kan vid behov kräva att ytterligare prover testas med metoden i punkt 11 andra stycket.

13. Märkning med GTH ska inte krävas för bearbetade produkter som avses i artiklarna 4.2 b och c och 5.2 b och c om dessa produkter

a) förflyttas i ett slutet transportsystem, som har godkänts av den behöriga myndigheten, från bearbetningsanläggningen för

i) omedelbar direkt förbränning eller samförbränning, eller

ii) omedelbar användning med en metod som godkänts för animaliska biprodukter av kategori 1 och 2 i enlighet med artiklarna 1 och 2 i förordning (EG) nr 92/2005, eller

b) är avsedda för forskning eller för vetenskaplig användning som godkänts av den behöriga myndigheten.

▼B

A. Lokaler

▼M7

1. Biogasanläggningar skall ha följande utrustning:

a) En enhet för pastörisering/desinfektion som materialet måste passera igenom, med

i) mätinstrument som anger temperaturen plottad mot tiden,

ii) anordningar som kontinuerligt registrerar resultaten från de övervakningsmätningar som avses i led i, och

iii) ett fullgott säkerhetssystem för att förebygga otillräcklig värmebehandling.

b) Lämplig utrustning och ändamålsenliga lokaler för rengöring och desinfektion av fordon och behållare då dessa lämnar biogasanläggningen.

En enhet för pastörisering/desinfektion är dock inte obligatorisk för biogasanläggningar som endast används för att omvandla

i) animaliska biprodukter som har bearbetats med metod 1,

ii) kategori 3-material som har genomgått pastörisering/desinfektion någon annanstans eller

iii) animaliska biprodukter som får användas som råvara utan föregående bearbetning.

Om produktionsdjur hålls i anslutning till biogasanläggningen, och anläggningen inte enbart använder naturgödsel från dessa djur, måste anläggningen vara placerad på tillräckligt avstånd från det område där djuren hålls, och djuren samt deras foder och strö måste under alla omständigheter hållas helt åtskilda från anläggningen, där så är nödvändigt med hjälp av staket.

2. Komposteringsanläggningar skall ha följande utrustning:

a) En sluten komposteringsreaktor som materialet måste passera igenom, med

i) mätinstrument som anger temperaturen plottad mot tiden,

ii) anordningar som i tillämpliga fall kontinuerligt registrerar resultaten från de övervakningsmätningar som avses i led i, och

iii) ett fullgott säkerhetssystem för att förebygga otillräcklig värmebehandling.

b) Lämplig utrustning och ändamålsenliga lokaler för rengöring och desinfektion av de fordon och behållare i vilka obehandlade animaliska biprodukter transporteras.

Andra typer av komposteringssystem får dock tillåtas förutsatt att de

i) garanterar tillräckliga åtgärder för bekämpning av skadegörare,

ii) sköts på ett sådant sätt att allt material i systemet uppnår parametrarna för tid och temperatur och att parametrarna kontinuerligt övervakas om så är lämpligt,

iii) uppfyller alla övriga krav i den här förordningen.

Om produktionsdjur hålls i anslutning till komposteringsanläggningen, och anläggningen inte enbart använder naturgödsel från dessa djur, måste anläggningen vara placerad på tillräckligt avstånd från det område där djuren hålls, och djuren samt deras foder och strö måste under alla omständigheter hållas helt åtskilda från anläggningen, där så är nödvändigt med hjälp av staket.

▼B

3. Varje biogasanläggning och komposteringsanläggning skall ha ett eget laboratorium eller utnyttja ett externt laboratorium. Laboratoriet skall ha lämplig utrustning för de analyser som krävs och skall vara godkänt av den behöriga myndigheten.

C. Bearbetningskrav

▼M7

12. Kategori 3-material som används som råvara i biogasanläggningar som är utrustade med en enhet för pastörisering/desinfektion skall uppfylla följande minimikrav:

a) Maximal partikelstorlek före inträdet i enheten: 12 mm.

b) Minimitemperatur för allt material i enheten: 70 °C.

c) Minimitid i enheten utan avbrott: 60 minuter.

Kategori 3-material, råmjölk och mjölkprodukter får dock användas utan pastörisering/desinfektion som råvara i biogasanläggningar, om den behöriga myndigheten inte anser att det medför risk för spridning av allvarliga överförbara sjukdomar.

13. Kategori 3-material som används som råvara i komposteringsanläggningar skall uppfylla följande minimikrav:

a) Maximal partikelstorlek före inträdet i komposteringsreaktorn: 12 mm;

b) Minimitemperatur för allt material i reaktorn: 70 °C; and

c) Minimitid i reaktorn vid 70 °C (allt material): 60 minuter.

▼M7

13a. Den behöriga myndigheten får dock tillåta andra standardiserade beabetningsparametrar, förutsatt att en sökande kan påvisa att dessa parametrar garanterar minsta möjliga biologiska risk. Detta skall påvisas genom en validering som skall utföras enligt punkterna a–f:

a) Kartläggning och analys av eventuella faror, inklusive effekten av insatsmaterial på grundval av en uttömmande beskrivning av bearbetningsförhållandena.

b) En riskbedömning för utvärdering av hur de särskilda bearbetningsförhållanden som avses i punkt a uppnås i praktiken i normala och atypiska situationer.

c) Validering av den avsedda processen genom att mäta den minskade levnadsdugligheten/infektiviteten hos

i) endogena indikatororganismer under processen, varvid indikatorn

— oavbrutet förekommer i varan i stora mängder,

— inte är mindre värmebeständig mot letala aspekter under värmebehandlingen, men inte heller betydligt mer resistent än de patogener som den skall övervaka,

— är relativt enkel att kvantifiera, kartlägga och bekräfta,

eller

ii) en väldefinierad testorganism eller virus under exponering infört i utgångsmaterialet i ett lämpligt testorgan.

d) Valideringen av den avsedda processen som avses i punkt c skall påvisa att processen kan minska den totala risken på följande sätt:

i) Vid termiska och kemiska processer uppnås

— en reduktion av Enterococcus faecalis eller Salmonella Senftenberg (775W, H2S negativ) med 5 log10,

— en reduktion av smittsam titer av värmeresistenta virus, såsom parvorirus, med minst 3 log10, i alla de fall då de konstaterats utgöra en relevant fara,

och

ii) när det gäller kemiska processer uppnås även

— en reduktion av resistenta parasiter, såsom ägg av ascaris sp. med minst 99,9 % (3 log10) livsdugliga skeden.

e) Utformandet av ett komplett kontrollprogram, inklusive förfaranden för övervakning av hur de processer som avses i punkt c fungerar.

f) Åtgärder som garanterar fortlöpande övervakning och uppföljning av relevanta processparametrar som fastställts i kontrollprogrammet då anläggningen är i drift.

Närmare uppgifter om relevanta processparametrar som används i biogas- och komposteringsanläggningen och om andra kritiska kontrollpunkter skall registreras och bevaras så att ägare, driftsansvariga eller deras företrädare och den behöriga myndigheten kan övervaka driften på anläggningen. Dessa uppgifter skall på begäran ställas till den behöriga myndighetens förfogande.

Uppgifter om den process som godkänns enligt denna punkt skall på begäran ställas till kommissionens förfogande.

▼M1

14. I väntan på att regler i enlighet med artikel 6.2 g skall antas får emellertid den behöriga myndigheten, när matavfall är den enda animaliska biprodukt som används som råvara i biogas- eller komposteringsanläggningar, tillåta andra specifika krav än de som fastställs i detta kapitel under förutsättning att de garanterar en likvärdig effekt när det gäller reduktion av patogener. Dessa specifika krav kan också gälla matavfall som blandats med gödsel, från mag- och tarmsystemet avskilt mag- och tarminnehåll samt mjölk och råmjölk, förutsatt att det resulterande materialet hanteras som om det kom från matavfall.

När naturgödsel, från mag- och tarmsystemet avskilt mag- och tarminnehåll, mjölk och råmjölk är de enda material av animaliskt ursprung som bearbetas i en biogas- eller komposteringsanläggning, får den behöriga myndigheten tillåta andra specifika krav än de som fastställs i detta kapitel, förutsatt att den behöriga myndigheten

a) inte anser att det finns risk för att materialet sprider allvarliga överförbara sjukdomar,

▼M7

b) betraktar rötresten eller komposten som obearbetat material.

▼B

Följande processer kan användas för att framställa fettderivat av utsmält fett som härrör från kategori 2-material:

Andra processer får användas för vidare bearbetning av animaliska fetter som härrör från kategori 1-material, på villkor att dessa processer har godkänts som alternativa metoder i enlighet med artikel 4.2 e.

SÄRSKILDA HYGIENKRAV FÖR BEARBETNING OCH UTSLÄPPANDE PÅ MARKNADEN AV BEARBETAT ANIMALISKT PROTEIN OCH ANDRA BEARBETADE PRODUKTER SOM SKULLE KUNNA ANVÄNDAS SOM FODERRÅVARA

Särskilda krav för godkännande av bearbetningsanläggningar för kategori 3-material

C. Import

9. Medlemsstaterna måste tillåta import av bearbetat animaliskt protein om det

a) kommer från ett tredje land som finns upptaget i förteckningen i del II i bilaga XI eller, när det gäller fiskmjöl, i förteckningen i del III i bilaga XI,

b) kommer från en bearbetningsanläggning som finns upptagen på den förteckning som avses i artikel 29.4,

c) har framställts i enlighet med denna förordning,

▼M2

d) åtföljs av ett hälsointyg som är förenligt med förlagan i kapitel 1 i bilaga X.

▼B

10. Innan sändningar övergår till fri omsättning inom gemenskapen skall den behöriga myndigheten, vid import, ta stickprov av bearbetat animaliskt protein vid gränskontrollstationen för att säkerställa överensstämmelse med kraven i kapitel I, punkt 10. Den behöriga myndigheten skall

a) ta stickprov av varje sändning med produkter som transporteras i bulk,

b) ta stickprov slumpvis på sändningar med produkter som förpackats på den ursprungliga tillverkningsanläggningen.

11. När sex prover i följd på bulksändningar med ursprung i ett visst tredje land är negativa får den behöriga myndigheten därefter göra stickprovsundersökningar slumpvis på bulksändningar från detta tredje land. Om ett av dessa stickprov visar sig vara positivt skall den behöriga myndigheten som tar stickprov underrätta den behöriga myndigheten i ursprungslandet, så att den kan vidta lämpliga åtgärder för att rätta till förhållandena. Den behöriga myndigheten i ursprungslandet skall underrätta den behöriga myndighet som tar stickprov om dessa åtgärder. Om ytterligare ett prov med samma ursprung ger positivt resultat skall den behöriga myndigheten ta stickprov på varje sändning med samma ursprung, till dess att sex stickprov i följd åter ger negativt utslag.

12. De behöriga myndigheterna skall i minst två år spara resultaten från den provtagning som görs för alla sändningar som genomgått provtagning.

13. Om en sändning ger positivt resultat för salmonella skall den antingen

a) behandlas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 17.2 a i direktiv 97/78/EG ( 27 ), eller

▼M15

b) bearbetas på nytt i en bearbetningsanläggning som godkänts enligt denna förordning eller dekontamineras genom en behandling som godkänts av den behöriga myndigheten. En förteckning över tillåtna behandlingar får fastställas av kommissionen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 33.3. Sändningen får inte släppas innan den har behandlats och undersökts avseende salmonella av den behöriga myndigheten med negativt resultat i enlighet med kapitel I punkt 10.

▼B

SÄRSKILDA KRAV FÖR UTSLÄPPANDE PÅ MARKNADEN AV SÄLLSKAPSDJURSFODER, TUGGBEN OCH TEKNISKA PRODUKTER

Särskilda krav för godkännande av anläggningar för tillverkning av sällskapsdjursfoder och av tekniska anläggningar

Anläggningar för tillverkning av sällskapsdjursfoder, tuggben och tekniska produkter utom organiska gödningsmedel, jordförbättringsmedel och fettderivat som härrör från kategori 2-material skall uppfylla följande krav.

Särskilda krav för naturgödsel, bearbetad naturgödsel och bearbetade naturgödselprodukter

5. Utsläppande på marknaden av bearbetad naturgödsel och bearbetade naturgödselprodukter får endast ske på de villkor som avses i punkterna a–e:

a) De skall komma från en teknisk anläggning, biogasanläggning eller komposteringsanläggning som godkänts av den behöriga myndigheten i enlighet med denna förordning.

b) De skall ha värmebehandlats vid minst 70 °C i åtminstone 60 minuter, och de skall ha behandlats för att minska halten sporbildande bakterier och produktionen av toxiner.

c) Den behöriga myndigheten får dock tillåta andra standardiserade beabetningsparametrar än de som anges i punkt b, förutsatt att en sökande kan påvisa att dessa parametrar garanterar minsta möjliga biologiska risk. Detta skall påvisas genom en validering som skall utföras enligt följande:

i) Kartläggning och analys av eventuella faror, inklusive effekten av insatsmaterial på grundval av en uttömmande beskrivning av bearbetningsförhållandena, och en riskbedömning för utvärdering av hur de särskilda bearbetningsförhållandena uppnås i praktiken i normala och atypiska situationer.

ii) Validering av den avsedda processen

ii-1) genom att mäta den minskade levnadsdugligheten/infektiviteten hos endogena indikatororganismer under processen, varvid indikatorn

— kontinuerligt förekommer i råmaterialet i stora mängder,

— inte är mindre värmebeständig mot letala aspekter under värmebehandlingen, men inte heller betydligt mer resistent än de patogener som den skall övervaka,

— är relativt enkel att kvantifiera, kartlägga och bekräfta,

eller

ii-2) genom att mäta den minskade levnadsdugligheten/infektiviteten, under exponering, hos en väldefinierad testorganism eller virus infört i utgångsmaterialet i ett lämpligt testorgan.

iii) Den validering som avses i led ii skall påvisa att processen kan minska den totala risken på följande sätt:

— Vid termiska och kemiska processer uppnås en reduktion av Enterococcus faecalis med minst 5 log10 och en reduktion av smittsam titer av värmeresistenta virus, såsom parvorirus, i alla de fall då de konstaterats utgöra en relevant fara, med minst 3 log10,

— när det gäller kemiska processer uppnås även en reduktion av resitenta parasiter, såsom ägg av ascaris sp., med minst 99,9 % (3 log10) i livsdugliga skeden.

iv) Utformandet av ett komplett kontrollprogram, inklusive förfaranden för övervakning av processen.

v) Åtgärder som garanterar kontinuerlig övervakning och uppföljning av relevanta processparametrar som fastställts i kontrollprogrammet då anläggningen är i drift.

Närmare uppgifter om relevanta processparametrar som används i en anläggning och om andra kritiska kontrollpunkter skall registreras och bevaras så att ägare, driftsansvariga eller deras företrädare och den behöriga myndigheten kan övervaka driften på anläggningen. Dessa uppgifter skall på begäran ställas till den behöriga myndighetens förfogande.

Uppgifter om den process som godkänns enligt denna punkt skall på begäran ställas till kommissionens förfogande.

d) Representativa prov av naturgödsel som tagits under eller omedelbart efter bearbetning på anläggningen för att övervaka processen skall uppfylla följande krav:

Escherichia coli: n = 5, c = 5, m = 0, M = 1 000 in 1 g;

eller

Enterococaceae: n = 5, c = 5, m = 0, M = 1 000 in 1 g;

och

Representativa prov av naturgödsel, som tagits under lagring på den tekniska anläggningen, biogasanläggningen eller komposteringsanläggningen eller vid den tidpunkt då lagringen i dessa anläggningar upphör, skall uppfylla följande krav:

Salmonella: Inga fynd i 25 g: n = 5; c = 0; m = 0; M = 0

där

antalet prover som skall testas,

gränsvärde för antal bakterier; resultatet anses tillfredsställande om antalet bakterier i samtliga prover inte överstiger m,

maximivärde för antalet bakterier; resultatet anses icke tillfredsställande om antalet bakterier i ett eller flera prover är M eller fler,

antal prover i vilka antalet bakterier får ligga på mellan m och M och provet trots detta kan godtas, förutsatt att antalet bakterier i övriga prover är högst m.

Bearbetad naturgödsel och bearbetade naturgödselprodukter som inte uppfyller de ovan nämnda kraven skall betraktas som obearbetat material.

e) De skall lagras på ett sådant sätt att risken minimeras för att de efter bearbetning kontamineras eller drabbas av en sekundär infektion eller blir fuktiga. De skall därför lagras i

i) väl tillslutna och isolerade silor, eller

ii) väl tillslutna förpackningar (plastpåsar eller säckar).

Krav för blod och blodprodukter, utom från hästdjur, för framställning av tekniska produkter

4. Blodprodukter för framställning av tekniska produkter som härrör från djur av ordningarna Artiodactyla, Perissodactyla och Proboscidea inklusive korsningar av dessa, ska uppfylla villkoren i antingen a eller b:

a) Produkterna har genomgått någon av följande behandlingar, vilket garanterar att de inte innehåller några patogener av sjukdomarna i b:

i) Värmebehandling vid 65 °C i minst tre timmar, följt av ett effektivitetstest.

ii) Bestrålning med 25 kGy gammastrålar, följt av ett effektivitetstest.

iii) Värmebehandling där hela materialet upphettas till minst 80 °C, följt av ett effektivitetstest.

iv) Ändring av pH-värdet till pH 5 under två timmar, följt av ett effektivitetstest (endast när det gäller andra djur än Suidae och Tayassuidae).

b) När det gäller blodprodukter som inte har behandlats i enlighet med a härrör produkterna från ett land eller en region

i) där inget fall av boskapspest, peste des petits ruminants och Rift Valleyfeber har anmälts de senaste tolv månaderna och där man inte har vaccinerat mot dessa sjukdomar på minst tolv månader,

ii) där inget fall av mul- och klövsjuka har anmälts de senaste tolv månaderna och där man inte har vaccinerat mot denna sjukdom på minst tolv månader, eller

där inget fall av mul- och klövsjuka har anmälts de senaste tolv månaderna och där det i minst tolv månader har genomförts officiellt kontrollerade vaccinationsprogram mot mul- och klövsjuka hos tamdjur av nötkreatur. I detta fall ska produkterna efter den gränskontroll som föreskrivs i direktiv 97/78/EG och i enlighet med villkoren i artikel 8.4 i det direktivet transporteras direkt till den mottagande tekniska anläggningen och alla försiktighetsåtgärder, bland annat säkert bortskaffande av avfall, oanvänt eller överflödigt material, ska vidtas för att undvika att sjukdomar sprids till djur eller människor.

När det gäller andra djur än Suidae och Tayassuidae ska utöver villkoren i i och ii även ett av följande villkor vara uppfyllt:

— I ursprungslandet eller ursprungsregionen har inget fall av vesikulär stomatit och blåtunga (inklusive förekomst av seropositiva djur) anmälts de senaste tolv månaderna och de mottagliga arterna har inte vaccinerats mot dessa sjukdomar på minst tolv månader.

— Efter den gränskontroll som föreskrivs i direktiv 97/78/EG och i enlighet med villkoren i artikel 8.4 i det direktivet ska produkterna transporteras direkt till den mottagande tekniska anläggningen och alla försiktighetsåtgärder, bland annat säkert bortskaffande av avfall, oanvänt eller överflödigt material, ska vidtas för att undvika att sjukdomar sprids till djur eller människor.

När det gäller Suidae och Tayassuidae gäller utöver det som föreskrivs i i och ii att inget fall av vesikulär svinsjuka, klassisk svinpest och afrikansk svinpest har anmälts i ursprungslandet eller ursprungsregionen på minst tolv månader, man har inte vaccinerat mot dessa sjukdomar på minst tolv månader och ett av följande villkor är uppfyllt:

— I ursprungslandet eller ursprungsregionen har inget fall av vesikulär stomatit (inklusive förekomst av seropositiva djur) anmälts de senaste tolv månaderna och de mottagliga arterna har inte vaccinerats mot denna sjukdom på minst tolv månader.

Krav för blod och blodprodukter från hästdjur för framställning av tekniska produkter

För utsläppande på marknaden av blod och blodprodukter från hästdjur för tekniska ändamål gäller följande villkor:

Medlemsstaterna ska tillåta import av blod och blodprodukter från hästdjur för tekniska ändamål under förutsättning att följande villkor uppfylls:

Krav för ben och benprodukter (utom benmjöl), horn och hornprodukter (utom hornmjöl) samt hovar och hovprodukter (utom hovmjöl) som inte skall användas som foderråvara, organiskt gödningsmedel eller jordförbättringsmedel

Särskilda krav för animaliska biprodukter som används för tillverkning av foder, även sällskapsdjursfoder, samt av tekniska produkter, utom sådana mellanprodukter som avses i artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 2007/2006.

Medlemsstaterna skall tillåta import av animaliska biprodukter som är avsedda för framställning av foder och sällskapsdjursfoder eller av farmaceutiska och andra tekniska produkter om de uppfyller följande krav:

Särskilda krav för aromatiska inälvsprodukter som används vid framställningen av sällskapsdjursfoder

Utöver de krav för godkännande som fastställs i kapitel I gäller följande villkor:

Krav för horn och hornprodukter, utom hornmjöl, samt hovar och hovprodukter, utom hovmjöl, som är avsedda för framställning av organiska gödselmedel eller jordförbättringsmedel

För utsläppande på marknaden av horn och hornprodukter, utom hornmjöl, samt hovar och hovprodukter, utom hovmjöl, som är avsedda för framställning av organiska gödselmedel eller jordförbättringsmedel gäller följande villkor:

Medlemsstaterna ska tillåta import av horn och hornprodukter, utom hornmjöl, samt hovar och hovprodukter, utom hovmjöl, som är avsedda för framställning av organiska gödselmedel eller jordförbättringsmedel under förutsättning att följande villkor uppfylls:

REGLER FÖR ANVÄNDNING AV VISSA TYPER AV KATEGORI 2- OCH KATEGORI 3-MATERIAL SOM SKALL ANVÄNDAS SOM FODER FÖR VISSA DJUR I ENLIGHET MED ARTIKEL 23.2

FÖRLAGOR TILL HÄLSOINTYG FÖR IMPORT FRÅN TREDJELAND OCH TRANSITERING GENOM EUROPEISKA GEMENSKAPEN AV VISSA ANIMALISKA BIPRODUKTER OCH PRODUKTER SOM FRAMSTÄLLTS AV DESSA

För mjölk och mjölkprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel för sändning till eller transitering genom (2) Europeiska unionen

För import av blod och blodprodukter från hästdjur för tekniska ändamål. Avser sändning till eller transit genom (2) Europeiska unionen

För behandlade blodprodukter, utom från hästdjur, för framställning av tekniska produkter. Avser sändning till eller transit genom (2) Europeiska unionen

För horn och hornprodukter, utom hornmjöl, samt hovar och hovprodukter, utom hovmjöl, som är avsedda för framställning av organiska gödselmedel eller jordförbättringsmedel. Avser sändning till eller transitering genom (2) Europeiska unionen

Förteckningar över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel

Att ett land förs upp på följande förteckningar är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för import av berörda produkter från det tredjelandet. Vid importen ska även tillämpliga djur- och folkhälsokrav uppfyllas. Följande beskrivningar hänvisar till de områden eller delar därav från vilka det är tillåtet att importera vissa animaliska biprodukter som anges i det relevanta djurhälsointyget eller i den relevanta försäkran i bilaga X.

Förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av mjölk och mjölkprodukter (hälsointyg, kapitel 2)

Godkända tredjeländer som förtecknas i bilaga I till beslut 2004/438/EG ( 39 ).

Förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av bearbetat animaliskt protein (utom fiskmjöl) (hälsointyg, kapitel 1)

Tredjeländer som förtecknas i del 1 i bilaga II till kommissionens förordning (EU) nr 206/2010 ( 40 ).

Förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av fiskmjöl och fiskolja (hälsointyg, kapitlen 1 och 9)

Tredjeländer som förtecknas i bilaga II till kommissionens beslut 2006/766/EG ( 41 ).

Förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av utsmält fett (utom fiskolja) (hälsointyg, kapitlen 10(A) och 10(B))

Tredjeländer som förtecknas i del 1 i bilaga II till förordning (EU) nr 206/2010.

Förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av blodprodukter avsedda för foderråvaror (hälsointyg, kapitel 4(B))

Tredjeländer eller delar av tredjeländer som förtecknas i del 1 i bilaga II till förordning (EU) nr 206/2010, från vilka import av alla kategorier av färskt kött från motsvarande arter är tillåten.

Tredjeländer som förtecknas i del 1 i bilaga II till förordning (EU) nr 206/2010.

Förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av animaliska biprodukter och blodprodukter (utom sådana från hästdjur) för tekniska ändamål inbegripet farmaceutiska produkter (hälsointyg, kapitlen 4(C) och 8)

Förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av animaliska biprodukter för framställning av sällskapsdjursfoder (hälsointyg, kapitel 3(F))

Förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av obehandlat sällskapsdjursfoder som är avsett för sändning till Europeiska unionen och som ska säljas direkt eller av animaliska biprodukter som ska ges till farmade pälsdjur (hälsointyg, kapitel 3(D))

Tredjeländer som förtecknas i del 1 i bilaga II till förordning (EU) nr 206/2010 eller i del 1 i bilaga I till förordning (EG) nr 798/2008, från vilka medlemsstaterna tillåter import av färskt kött från samma djurart och där endast kött med ben tillåts.

När det gäller fiskråvaror tredjeländer som förtecknas i bilaga II till beslut 2006/766/EG.

Förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av aromatiska inälvsprodukter som används vid framställning av sällskapsdjursfoder och som är avsedda för sändning till Europeiska unionen (hälsointyg, kapitel 3(E))

När det gäller aromatiska inälvsprodukter av fiskråvaror tredjeländer som förtecknas i bilaga II till beslut 2006/766/EG.

Förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av svinborst (hälsointyg, kapitlen 7(A) och 7(B))

Förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av bearbetad naturgödsel och bearbetade naturgödselprodukter för jordförbättring (hälsointyg, kapitel 17)

För bearbetad naturgödsel och bearbetade naturgödselprodukter tredjeländer som förtecknas i

Förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av sällskapsdjursfoder och tuggben (hälsointyg, kapitlen 3(A), 3(B) och 3(C))

Tredjeländer som förtecknas i del 1 i bilaga II till förordning (EU) nr 206/2010 samt följande tredjeländer:

Förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av gelatin, hydrolyserat protein, kollagen, dikalciumfosfat och trikalciumfosfat (hälsointyg, kapitlen 11 och 12)

Tredjeländer som förtecknas i del 1 i bilaga II till förordning (EU) nr 206/2010 samt följande tredjeländer:

Förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av biodlingsprodukter (hälsointyg, kapitel 13)

Tredjeländer som förtecknas i del 1 i bilaga II till förordning (EU) nr 206/2010.

Förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av blod och blodprodukter från hästdjur (hälsointyg, kapitel 4(A))

Förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av hudar och skinn från hovdjur (hälsointyg, kapitlen 5(A), 5(B) och 5(C))

Förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av jakttroféer (hälsointyg, kapitlen 6(A) och 6(B))

Förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av äggprodukter som inte är avsedda som livsmedel men som skulle kunna användas som foderråvara (hälsointyg, kapitel 15)

Tredjeländer som förtecknas i del 1 i bilaga II till förordning (EU) nr 206/2010 och tredjeländer eller delar av tredjeländer från vilka medlemsstaterna tillåter import av färskt fjäderfäkött och som förtecknas i del 1 i bilaga I till förordning (EG) nr 798/2008.

Förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av ben och benprodukter (utom benmjöl), horn och hornprodukter (utom hornmjöl) samt hovar och hovprodukter (utom hovmjöl) som är avsedda att användas för andra ändamål än som foderråvara, organiskt gödselmedel eller jordförbättringsmedel (försäkran, kapitel 16)

Förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av horn och hornprodukter (utom hornmjöl) samt hovar och hovprodukter (utom hovmjöl) som är avsedda för framställning av organiska gödselmedel eller jordförbättringsmedel (försäkran, kapitel 18)

( 3 ) Europaparlamentets yttrande av den 12 juni 2001 (EGT C 53 E, 28.2.2002, s. 84), rådets gemensamma ståndpunkt av den 20 november 2001 (EGT C 45 E, 19.2.2002, s. 70) och Europaparlamentets beslut av den 13 mars 2002 (ännu ej offentliggjort i EGT). Europaparlamentets beslut av den 24 september 2002 och rådets beslut av den 23 september 2002.

( 4 ) EGT L 363, 27.12.1990, s. 51. Direktivet senast ändrat genom 1994 års anslutningsakt.

( 7 ) EGT L 169, 27.6.1997, s. 85. Beslutet ändrat genom beslut 2000/443/EG (EGT L 179, 18.7.2000, s. 13).

( 10 ) EGT L 62, 15.3.1993, s. 49. Direktivet senast ändrat genom kommissionens beslut 2001/7/EG (EGT L 2, 5.1.2001, s. 27).

( 11 ) EGT L 224, 18.8.1990, s. 29. Direktivet senast ändrat genom direktiv 92/118/EEG.

( 17 ) EGT L 147, 31.5.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1326/2001 (EGT L 177, 30.6.2001, s. 60).

( 21 ) EGT L 194, 25.7.1975, s. 39. Direktivet senast ändrat genom kommissionens beslut 96/350/EG (EGT L 135, 6.6.1996, s. 32).

( 22 ) EGT L 62, 15.3.1993, s. 69. Direktivet senast ändrat genom 1994 års anslutningsakt.

( 23 ) Rådets direktiv 96/25/EG av den 29 april 1996 om avyttring av foderråvaror, med ändring av direktiven 70/524/EEG, 74/63/EEG, 82/471/EEG och 93/74/EEG och med upphävande av direktiv 77/101/EEG (EGT L 125, 23.5.1996, s. 35). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2001/46/EG (EGT L 234, 1.9.2001, s. 55).

( 25 ) Rådets direktiv 95/69/EG av den 22 december 1995 om villkor och föreskrifter för godkännande och registrering av vissa anläggningar och mellanhänder inom fodersektorn och om ändring av direktiven 70/524/EEG, 74/63/EEG, 79/373/EEG och 82/471/EEG (EGT L 332, 30.12.1995, s. 15). Direktivet senast ändrat genom direktiv 1999/29/EG (EGT L 115, 4.5.1999, s. 32).

( 26 ) ”Mättad ånga” innebär att all luft i steriliseringkammaren har ersatts med ånga.

( 27 ) Rådets direktiv 97/78/EG av den 18 december 1997 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter från tredje land som förs in i gemenskapen (EGT L 24, 30.1.1998, s. 9).

( 29 ) F0 är den beräknade dödande effekten på bakteriesporer. Ett F0-värde av 3,00 innebär att den kallaste punkten i produkten har upphettats tillräckligt för att uppnå samma dödande effekt som 121 °C (250 oF) i tre minuter med momentan upphettning och avkylning.

( 34 ) Rådets direktiv 90/539/EEG av den 15 oktober 1990 om djurhälsovillkor för handel inom gemenskapen med och för import från tredje land av fjäderfä och kläckningsägg (EGT L 303, 31.10.1990, s. 6). Direktivet senast ändrat genom kommissionens beslut 2000/505/EG (EGT L 201, 9.8.2000, s. 8).

( 37 ) EGT L 61, 3.3.1997, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1579/2001 (EGT L 209, 2.8.2001, s. 14).

( 38 ) Rådets direktiv 92/65/EEG av den 13 juli 1992 om fastställande av djurhälsokrav i handeln inom och importen till gemenskapen av djur, sperma, ägg (ova) och embryon som inte faller under de krav som fastställs i de specifika gemenskapsregler som avses i bilaga A.I till direktiv 90/425/EEG (EGT L 268, 14.9.1992, s. 54).

		Officiella tidningen
		No	page	date
►M1	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 808/2003 av den 12 maj 2003	L 117	1	13.5.2003
►M2	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 668/2004 av den 10 mars 2004	L 112	1	19.4.2004
►M3	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 92/2005 av den 19 januari 2005	L 19	27	21.1.2005
►M4	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 93/2005 av den 19 januari 2005	L 19	34	21.1.2005
M5	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 416/2005 av den 11 mars 2005	L 66	10	12.3.2005
►M6	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 181/2006 av den 1 februari 2006	L 29	31	2.2.2006
►M7	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 208/2006 av den 7 februari 2006	L 36	25	8.2.2006
►M8	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 2007/2006 av den 22 december 2006	L 379	98	28.12.2006
►M9	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 829/2007 av den 28 juni 2007	L 191	1	21.7.2007
►M10	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1432/2007 av den 5 december 2007	L 320	13	6.12.2007
►M11	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 399/2008 av den 5 maj 2008	L 118	12	6.5.2008
►M12	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 437/2008 av den 21 maj 2008	L 132	7	22.5.2008
►M13	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 523/2008 av den 11 juni 2008	L 153	23	12.6.2008
►M14	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 777/2008 av den 4 augusti 2008	L 207	9	5.8.2008
►M15	EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 596/2009 av den 18 juni 2009	L 188	14	18.7.2009
►M16	KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 595/2010 av den 2 juli 2010	L 173	1	8.7.2010

►C1	Rättelse, EGT L 109, 22.4.2006, s. 12 (668/04)
►C2	Rättelse, EGT L 030, 3.2.2007, s. 3 (1774/02)