(1)

Kommissionen införde genom förordning (EG) nr 575/2002 ( 2 ) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) en preliminär antidumpningstull på import av sulfanilsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina och Indien. Kommissionen införde dessutom genom förordning (EG) nr 573/2002 ( 3 ) (nedan kallad förordningen om provisorisk utjämningstull) en provisorisk utjämningstull på import av sulfanilsyra med ursprung i Indien.

(2)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa provisoriska antidumpningsåtgärder meddelats lämnade ett antal berörda parter skriftliga synpunkter. Alla berörda parter som så begärde gavs möjlighet att bli hörda av kommissionen.

(3)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera de uppgifter som ansågs nödvändiga för att fastställa de slutgiltiga undersökningsresultaten.

(4)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att rekommendera införande av slutgiltiga antidumpningstullar och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminära tullar. Parterna beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på informationen.

(5)

Parternas muntliga och skriftliga argument har tagits i beaktande.

(6)

Efter det att de preliminära undersökningsresultaten granskats mot bakgrund av de uppgifter som inhämtats efter det att resultaten fastställts kan det konstateras att de viktigaste undersökningsresultaten i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(7)

Efter det att förordningen om preliminär tull offentliggjorts hävdade ett antal berörda parter att definitionen av den berörda produkten var felaktig. De påstod att den tekniska och den rena kvalitetsklassen av sulfanilsyra skiljer sig väsentligt från varandra i fråga om renhetsgrad och att de har olika egenskaper och användningsområden. Det hävdades vidare att de två kvalitetsklasserna av sulfanilsyra inte kunde betraktas som en homogen produkt och därför borde ha behandlats som olika produkter inom ramen för undersökningen. För att stödja detta påstående hävdade man att utbytbarheten mellan de båda kvalitetsklasserna var otillräcklig. Man erkände visserligen att den rena kvalitetsklassen kunde användas i alla tillämpningar, men ansåg inte att detta gällde för den tekniska kvalitetsklassen av sulfanilsyra på grund av de föroreningar, framför allt anilinrester, som denna innehåller. Dessa föroreningar påstods göra den tekniska kvalitetsklassen av sulfanilsyra olämplig för tillverkning av optiska vitmedel och livsmedelsfärgämnen.

(8)

Det erinras om att den rena kvalitetsklassen av sulfanilsyra framställs genom rening av den tekniska kvalitetsklassen av sulfanilsyra i en process under vilken vissa föroreningar avlägsnas. Denna reningsprocess ändrar inte föreningens molekylära egenskaper eller det sätt på vilket den reagerar med andra kemikalier. Den tekniska och den rena kvalitetsklassen har därför samma grundläggande kemiska egenskaper. Det faktum att utbytbarheten på grund av problemet med föroreningar inte är ömsesidig när det gäller vissa tillämpningar anses således inte vara ett tillräckligt argument för att den rena och den tekniska kvalitetsklassen är olika produkter som bör behandlas i två olika undersökningar. Det stämmer visserligen att det på grund av reningsprocessen uppstår vissa ytterligare kostnader i tillverkningsprocessen, men dessa kostnader togs i beaktande vid den rättvisa jämförelse som, i syfte att beräkna nivån på prisunderskridandet och nivån för undanröjande av skada, gjordes mellan de olika kvalitetsklasser som tillverkats av gemenskapsindustrin och dem som importerats från de berörda länderna.

(9)

Det ansågs följaktligen inte att de berörda parternas synpunkter rörande definitionen av den berörda produkten föranledde någon ändring av slutsatserna avseende denna fråga i det preliminära skedet. Det slås därför slutgiltigt fast att de båda kvalitetsklasserna av sulfanilsyra bör behandlas som en enda produkt inom ramen för detta förfarande.

(10)

Kommissionen har inte gjorts uppmärksam på några andra faktorer som skulle kunna föranleda en ändring av de slutsatser som nåtts under det preliminära skedet, nämligen att den sulfanilsyra som framställs och säljs av tillverkare i gemenskapen och den sulfanilsyra som framställs i de berörda länderna och exporteras till gemenskapen är likadana produkter.

(11)

De preliminära undersökningsresultaten rörande likadan produkt i skäl 12 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(12)

Den indiska exporterande tillverkaren anförde invändningar mot metoden för fastställandet av den vinstmarginal som använts för att konstruera det normalvärde som anges i skäl 18 i förordningen om preliminär tull. Tillverkaren hävdade att lagernivån för den likadana produkten vid årets början och slut också borde beaktas vid fastställandet av normalvärdet.

(13)

Invändningen tillbakavisades, eftersom företaget ansåg att lagernivån vid årets början och slut skulle beaktas endast vid fastställandet av vinstmarginalen och inte vid fastställandet av den tillverkningskostnad som användes för att beräkna det konstruerade normalvärdet. Det kan inte godtas att två olika typer av tillverkningskostnader används för samma ändamål. Dessutom var den tillverkningskostnad som användes för beräkningen av normalvärdet i förordningen om preliminär tull den som gällde under undersökningsperioden, och den ansågs lämpligare att använda eftersom den inte påverkas av sporadiska utvärderingar av lagernivån.

(14)

Samma företag hävdade att exportpriset för försäljning via företagets närstående importör borde konstrueras med hjälp av den närstående importörens faktiska vinstmarginal. Detta kunde inte godtas, eftersom den närstående importörens vinstmarginal är baserad på transferpriser mellan associerade parter (företaget i fråga och dess närstående importör), varför priserna inte kan anses tillförlitliga i enlighet med artikel 2.9 i förordning (EG) nr 384/96 (nedan kallad grundförordningen).

(15)

På grundval av ovanstående bekräftas de undersökningsresultat som anges i skälen 19–21 i förordningen om preliminär tull.

(16)

Det har inte framförts några synpunkter beträffande jämförelsen. Undersökningsresultaten i skälen 22–26 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(17)

Eftersom det inte framförts några synpunkter som föranlett ändringar vad gäller resultaten av undersökningen rörande dumpning i förordningen om preliminär tull, bekräftas den dumpningsmarginal (24,6 %) som fastställs i skäl 29 i förordningen om preliminär tull.

(18)

Eftersom det inte inkommit några nya uppgifter avseende normalvärde bekräftas undersökningsresultaten i skälen 30–35 i förordningen om preliminär tull.

(19)

Eftersom det inte inkommit några nya uppgifter avseende exportpris bekräftas undersökningsresultaten i skälen 36–39 i förordningen om preliminär tull.

(20)

Eftersom det inte inkommit några nya uppgifter avseende jämförelse bekräftas undersökningsresultaten i skäl 40 i förordningen om preliminär tull.

(21)

Den dumpningsmarginal (21,0 %) som fastställs i skälen 41–42 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(22)

Efter det att förordningen om preliminär tull offentliggjorts ifrågasatte ett antal berörda parter definitionen av gemenskapsindustrin och dess ställning enligt artikel 5.4 i grundförordningen. Det hävdades särskilt att den klagande tillverkaren, Sorochimie Chime Fine, inte stöddes av den andra gemenskapstillverkaren, Quimigal S.A., när klagomålet ingavs.

(23)

Det erinras om att Quimigal visserligen inte var part i det ursprungliga klagomålet, men uttryckte sitt stöd för förfarandet i inledningsskedet och har samarbetat fullt ut vid undersökningen. Som svar på vissa berörda parters påståenden har företaget under undersökningen åter uttryckt att det stöder förfarandet. Eftersom kommissionen inte har fått kännedom om några nya faktorer som skulle kunna föranleda en ändring av dess tidigare undersökningsresultat, bekräftas de preliminära undersökningsresultat rörande gemenskapsindustrin och dess ställning som anges i skäl 44 i förordningen om preliminär tull.

(24)

Flera berörda parter ifrågasatte den metod enligt vilken kommissionen hade fastställt importen av sulfanilsyra till gemenskapen, förbrukningen i gemenskapen och marknadsandelarna. De hävdade att de inte i tillräcklig utsträckning hade underrättats om kommissionens undersökningsresultat i fråga om importens volym och värde och att de därför inte hade kunnat försvara sina rättigheter. De hävdade att vissa av dessa uppgifter också saknades i den offentliga versionen av klagomålet och att klagomålet därför inte uppfyllde kraven i artikel 5.2 i grundförordningen.

(25)

Enligt artikel 19.1 i grundförordningen skall uppgifter som lämnas konfidentiellt av parter i en undersökning behandlas konfidentiellt av myndigheterna om detta anses berättigat. Det erinras om att sulfanilsyra framställs av ett relativt litet antal tillverkare i världen. Det var därför av konfidentialitetsskäl inte möjligt att lämna ut exakta uppgifter om importen av den berörda produkten till gemenskapen, särskilt inte siffror avseende de länder där det bara finns en exporterande tillverkare. De berörda parterna fick därför endast tillgång till indexerade siffror med tillhörande förklaringar beträffande importen och relaterade områden.

(26)

Eftersom ingen av de berörda parter som gjorde gällande att otillräckliga uppgifter ställts till förfogande kunde visa att de inte kunnat försvara sina rättigheter med hjälp av de uppgifter som tillhandahållits i sammanfattad form, måste deras argument tillbakavisas.

(27)

En av de berörda parterna ansåg att den uppgift om importens ökning som angavs i förordningen om preliminär tull var vilseledande. Den berörda parten påminde om att ett antal andra tillverkare hade lämnat marknaden och hävdade att användarna i gemenskapen därför varit tvungna att köpa sulfanilsyra på världsmarknaden, vilket lett till den kraftigt ökade importvolymen. Detta påstående måste tillbakavisas av flera skäl. Först och främst ingavs ingen ytterligare bevisning i fråga om importnivån som föranledde någon ändring av undersökningsresultaten på denna punkt under det preliminära skedet. Vidare angavs i skäl 127 i förordningen om preliminär tull att importen väntades fortsätta spela en betydande roll när det gäller att tillgodose efterfrågan i gemenskapen, men att gemenskapsindustrin, om den inte hade varit utsatt för skadevållande verkningar av den dumpade importen, skulle ha kunnat genomföra vissa utbyggnadsplaner och därmed tillgodose en större del av efterfrågan i gemenskapen. Mot bakgrund av ovanstående bekräftas de preliminära undersökningsresultaten i skälen 47–54 i förordningen om preliminär tull rörande importen till gemenskapen från de berörda länderna och nivån på prisunderskridandet.

(28)

Granskningen av den dumpade importens inverkan på gemenskapsindustrin omfattade i enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen en bedömning av alla ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd.

(29)

Efter den preliminära underrättelsen ifrågasatte ett antal berörda parter det sätt på vilket kommissionen gjort sin preliminära bedömning av skadan, eftersom det beträffande vissa indikatorer skett en positiv utveckling. Det framhölls särskilt att det faktum att gemenskapsindustrins produktion, försäljning och kapacitetsutnyttjande ökat under skadeundersökningsperioden (1 januari 1997–30 juni 2001) bevisade att gemenskapsindustrin inte hade lidit skada. En av de berörda parterna hävdade också att kommissionen inte hade gjort en korrekt bedömning av lönekostnaderna i enlighet med vad som krävs i artikel 3.5 i grundförordningen.

(30)

Ingen av de ekonomiska faktorer och förhållanden som räknas upp i artikel 3.5 i grundförordningen behöver enligt artikeln nödvändigtvis vara avgörande vid fastställandet av skadan. Det är helt riktigt att vissa indikatorer som rör de kvantiteter som tillverkats och sålts av gemenskapsindustrin visade en positiv utveckling. Detta bör emellertid ses mot bakgrund av att gemenskapens förbrukning av sulfanilsyra ökade med cirka 13 % under skadeundersökningsperioden och mot bakgrund av att antalet leverantörer på marknaden har minskat till följd av att vissa gemenskapstillverkare har upphört med sin verksamhet.

(31)

Det bör också erinras om den än viktigare omständigheten att gemenskapsindustrin led skada i form av prisnedgång och oförmåga att höja priserna. Framför allt sjönk det genomsnittliga försäljningspriset i gemenskapen kraftigt mellan 1997 och 1998 i samband med att trycket från den ökande volymen av den berörda importen på marknaden blev tydligt. Trots att gemenskapsindustrin därefter lyckades höja sitt genomsnittliga försäljningspris i samband med att efterfrågan på gemenskapsmarknaden också ökade, misslyckades den med att uppnå en nivå som möjliggjorde en täckning av samtliga tillverkningskostnader, vilket innebar att gemenskapsindustrin uppvisade fortsatta förluster under skadeundersökningsperioden.

(32)

Beträffande argumentet om lönerna bör det framhållas att trots att antalet anställda vid Sorochimie minskade under skadeundersökningsperioden, ökade den genomsnittliga lönekostnaden per anställd. Det beror dels på att personalens sammansättning ändrades under perioden, dels på den allmänna löneinflationen. I fråga om Quimigal bör det noteras att företaget under basåret för indexeringen (1998) inte framställde sulfanilsyra. När företaget började med framställningen 1999 var de anställda sysselsatta med denna verksamhet på heltid; från och med 2000 lades det på en extra arbetsdag. Inget av företagen gjorde gällande att lönerna för de anställda inom sulfanilsyreframställningen hade påverkats av den berörda importen. Lönerna ansågs därför inte vara en skadeindikator.

(33)

Mot bakgrund av ovanstående bekräftas den preliminära slutsatsen att gemenskapsindustrin led väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen, enligt vad som redovisas närmare i skälen 57–76 i förordningen om preliminär tull.

(34)

Vissa berörda parter hävdade att gemenskapsindustrin själv var delvis ansvarig för skadan. Flera av parterna ifrågasatte kvaliteten på Sorochimies ledning, produkt och kundservice och fäste uppmärksamheten vid det faktum att företaget självt hade importerat sulfanilsyra under skadeundersökningsperioden. En av parterna hävdade också att den skada som Sorochimie lidit borde tillskrivas dess andra verksamhetsområde (lim), vilket hade stora svårigheter under undersökningsperioden. När det gäller Quimigals situation (det företag som tillsammans med Sorochimie utgör gemenskapsindustrin) hävdades det att företagets beslut att tillämpa en lågprisstrategi under sin första tid på marknaden också hade bidragit till den påstådda skadan. Det hävdades vidare att gemenskapsindustrin måste följa hårdare miljöregler än de exporterande tillverkarna i Indien och hade högre personal- och transportkostnader än dessa, vilket innebar att importen med ursprung i Indien hade en konkurrensfördel, men inte skedde till skadevållande priser.

(35)

Det framgick av undersökningen att Sorochimie, trots ekonomiska svårigheter på grund av de extremt låga priserna på marknaden, kunde knyta nya kunder till sig under skadeundersökningsperioden och anpassa sina produkter efter kundernas behov. Företaget var tvunget att köpa vissa kvantiteter av den berörda produkten under skadeundersökningsperioden för att tillgodose befintliga kunders behov medan dess produktionsutrustning genomgick omfattande reparationer. Man kan därför inte säga att Sorochimie bidrog till sin egen skada. Det erinras också om att de exceptionella kostnader som uppstod i samband med företagets svårigheter på limområdet inte omfattas av den aktuella undersökningen, eftersom de inte har något samband med den berörda produkten och därför inte återspeglas i de skadeindikatorer som beskrivs i förordningen om preliminär tull.

(36)

Det anges i skäl 85 i förordningen om preliminär tull att Quimigals beslut att gå in på marknaden fattades vid en tidpunkt då priserna på sulfanilsyra på gemenskapsmarknaden var högre. Quimigal kunde etablera sig på marknaden vid en tidpunkt då efterfrågan i gemenskapen ökade och då antalet leverantörer av sulfanilsyra såväl inom som utanför gemenskapen ändrades. Vidare var företaget, för att kunna etablera sig på marknaden och vinna marknadsandelar 1999 och 2000, tvunget att erbjuda priser snarlika dem som gällde för den dumpade importen, eftersom företaget på grund av sin relativt begränsade storlek måste anpassa sig efter andras priser snarare än fastställa egna priser. Företagets marknadsandel minskade likväl något under undersökningsperioden, eftersom importvolymen från de berörda länderna ökade. Det finns därför ingenting som tyder på att gemenskapsindustrins försämrade situation beror på ovanligt stor konkurrens inom gemenskapsindustrin.

(37)

När det gäller de påstådda högre kostnader som gemenskapsindustrin måste ta på sig på grund av miljöregler och andra faktorer bör det erinras om att den berörda importens konkurrensfördel beaktades vid fastställandet av normalvärdet. De preliminära undersökningsresultaten rörande orsakssamband i skälen 88–89 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(38)

Efter det att förordningen om preliminär tull offentliggjorts frågade en av de berörda parterna sig hur kommissionen kunde fastställa att gemenskapsindustrin var livsduglig och konkurrenskraftig med tanke på att Sorochimie var under tvångsförvaltning. Det erinras om att Sorochimie var tvunget att ansöka om skydd mot sina fordringsägare på grund av vissa svårigheter i samband med limverksamheten och andra problem i samband med sulfanilsyreverksamheten. Handelsdomstolen i Charleville Mézières har utsett en förvaltare som skall övervaka företagets affärsverksamhet och har gett företaget en tidsfrist för att utarbeta en omstruktureringsplan. Tidsfristen förlängdes nyligen till och med den 31 januari 2003. Om inget oförutsett inträffar torde företaget fortsätta att existera under den närmaste framtiden och därför kunna dra nytta av införandet av slutgiltiga åtgärder. Den preliminära slutsatsen i skäl 100 i förordningen om preliminär tull, nämligen att det är i gemenskapens intresse att åtgärder införs, bekräftas därför.

(39)

Ett antal berörda parter hävdade att kommissionen inte hade gjort en objektiv bedömning av användarnas situation, eftersom den inte tagit hänsyn till att införandet av åtgärder sannolikt skulle leda till en höjning av gemenskapsindustrins priser. Det hävdades vidare att åtgärderna stred mot gemenskapens intresse därför att gemenskapsindustrins tillverkningskapacitet inte var tillräcklig för att tillgodose efterfrågan i gemenskapen och därför att en duopolitisk situation med endast två gemenskapstillverkare skulle kunna uppstå om marknaden stängdes för import från Indien och Folkrepubliken Kina.

(40)

När det gäller påståendet att kommissionen inte gjorde en objektiv bedömning av de olika intressena när den fastställde huruvida åtgärderna skulle införas, erinras det om att kommissionen i det preliminära skedet gjorde en ingående analys av var och en av de viktigaste användarsektorerna (optiska vitmedel, tillsatsmedel för betong samt livsmedelsfärgämnen och färgämnen för särskilda ändamål). Analysen omfattade en bedömning av hur de eventuella åtgärderna skulle inverka på deras kostnader, varvid man utgick från en ökning av priserna på den berörda importen motsvarande de föreslagna åtgärderna. Samtidigt gjordes vid denna beräkning lämpliga justeringar för att ta hänsyn till en högst 10-procentig prishöjning på den av gemenskapsindustrin sålda sulfanilsyran, eftersom man antog att priserna till följd av införandet av åtgärderna skulle stiga till en nivå snarlik den som gällde för den berörda importen, med tanke på att gemenskapsindustrin redan under undersökningsperioden hade ett relativt högt kapacitetsutnyttjande. De berörda parterna lämnade således inga nya uppgifter som föranledde en ändring av de preliminära slutsatserna rörande den möjliga ökningen av tillverkningskostnaderna för de olika användarindustrierna.

(41)

När det gäller utbuds- och konkurrenssituationen på gemenskapsmarknaden bör det noteras att gemenskapsindustrins nuvarande produktionskapacitet skulle kunna tillgodose cirka 50 % av efterfrågan i gemenskapen. Åtgärderna syftar i vilket fall som helst inte till att stänga marknaden för import från de berörda länderna, utan till att sörja för att importen sker till icke-dumpade och icke-skadevållande priser. Man räknar således med fortsatt import till gemenskapsmarknaden från tredjeländer såsom Indien och Folkrepubliken Kina. Samtidigt bör det med hjälp av åtgärder sörjas för fortsatt framställning av sulfanilsyra i gemenskapen, så att användarna får större valmöjligheter och konkurrensen mellan leverantörerna ökar. Det bör också betonas att gemenskapsindustrin har planer på att öka sin produktion genom att investera i nya produktionsanläggningar om detta kan motiveras. För att detta skall kunna ske måste de skadevållande verkningarna av den dumpade importen undanröjas.

(42)

Mot bakgrund av ovanstående bekräftas den preliminära slutsatsen i skäl 130 i förordningen om preliminär tull, nämligen att det inte strider mot gemenskapens intresse att införa åtgärder.

(43)

Den metod för fastställande av skademarginalen som anges i skälen 131–133 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(44)

Eftersom dumpningsmarginalen för såväl Indien som Folkrepubliken Kina har konstaterats vara lägre än nivån för undanröjande av skada, bör de slutgiltiga tullar som införs motsvara de fastställda dumpningsmarginalerna i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen.

(45)

Med hänsyn till det parallella antisubventionsförfarandet avseende Indien måste dock beaktas att, enligt artikel 24.1 i rådets förordning (EG) nr 2026/97 ( 4 ) (nedan kallad antisubventionsgrundförordningen) och artikel 14.1 i grundförordningen, ingen produkt får beläggas med både antidumpnings- och utjämningstull i syfte att råda bot på en och samma situation som uppstått till följd av dumpning eller exportsubvention. Det är därför nödvändigt att fastställa om och i vilken utsträckning subventionerna och dumpningsmarginalerna härrör från samma situation.

(46)

När det gäller Indien föreslogs i enlighet med artikel 15.1 i antisubventionsförordningen att en slutgiltig utjämningstull skulle införas på en nivå motsvarande subventionens storlek, eftersom subventionen konstaterades vara lägre än skademarginalen. Vissa av de undersökta subventionsordningarna i Indien som befanns vara utjämningsbara utgjorde exportsubventioner i den mening som avses i artikel 3.4 a i antisubventionsgrundförordningen. Dessa subventioner kan i sig endast inverka på den indiska exporterande tillverkarens exportpris och följaktligen medföra en ökad dumpningsmarginal. Den slutgiltiga dumpningsmarginal som fastställts för den enda samarbetsvilliga indiska tillverkaren beror således till viss del på förekomsten av exportsubventioner. Under dessa omständigheter anses det inte lämpligt att införa både utjämnings- och antidumpningstullar som helt motsvarar summan av de slutgiltigt fastställda subventions- och dumpningsmarginalerna. Den slutgiltiga antidumpningstullen bör därför justeras så att den återspeglar den faktiska dumpningsmarginal som kvarstår efter införandet av den slutgiltiga utjämningstull som undanröjer effekten av exportsubventionerna. Den slutgiltiga antidumpningstullsatsen för Indien har därför fastställts till dumpningsmarginalen (24,6 %) minus den slutgiltiga utjämningstullen för exportsubventionerna (6,3 %).

(47)

De indiska myndigheterna och den exporterande tillverkaren i Indien motsatte sig detta och hävdade att den slutgiltiga antidumpningstullen borde minskas med den totala fastställda subventionsnivån (7,1 %) och inte endast med exportsubventionerna. De hävdade att vilken förmån som helst i praktiken kan användas för att korssubventionera vilket av exportörens verksamhetsområden som helst, och att en subvention därför inte bör utjämnas om den inte används för att minska exportpriserna. Om subventionen däremot används för att sänka de inhemska priserna borde, ansåg de, endast den del av subventionen utjämnas som gör det möjligt att sätta illojala exportpriser.

(48)

Det bör i detta avseende noteras att subventioner som inte är knutna till exportresultatet (inhemska subventioner) anses ha lika stor inverkan på den indiska exporterande tillverkarens exportpris som på dennes normalvärde, vilket innebär att de har en neutral inverkan på dumpningsmarginalen. Slutsatsen blir därför att de inhemska subventionerna och dumpningsmarginalen inte uppstår ur en och samma situation och att förekomsten av sådan subventionering därför inte föranleder någon justering av dumpningsmarginalen.

(49)

Antidumpningstullsatsen för Folkrepubliken Kina har fastställts till nivån för dumpningsmarginalen.

(50)

Med tanke på omfattningen av den dumpning som konstaterats för de exporterande tillverkarna och den stora skada som gemenskapsindustrin vållats, anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminära antidumpningstullar slutgiltigt tas ut till en sats som motsvarar de slutgiltigt införda tullarna.

(51)

Det enda samarbetsvilliga företaget i Folkrepubliken Kina, Mancheng Gold Star Chemical Industry Co., Ltd of Baoding (nedan kallat Mancheng), har föreslagit ett gemensamt åtagande med det statligt kontrollerade handelsföretaget Sinochem Hebei Import & Export Corporation. Det erinras emellertid om att Mancheng var en producent som inte uppfyllde kraven för individuell behandling därför att företaget inte hade exporttillstånd; all dess export skedde via det nämnda statligt kontrollerade handelsföretaget. Dessutom kan kommissionen på grund av den mycket låga samarbetsnivån hos de exporterande tillverkarna i Folkrepubliken Kina inte ytterligare överväga ett åtagande från ett handelsföretag, eftersom risken för att ett sådant åtagande kringgås är stor. De kinesiska berörda parterna underrättades om detta.

(52)

Efter det att de provisoriska åtgärderna införts gjorde den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren av den berörda produkten i Indien ett prisåtagande i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen. Tillverkaren gick därigenom med på att sälja den berörda produkten till, som lägst, priser på en nivå som innebär att de skadevållande verkningarna av dumpning undanröjs. Företaget kommer också att regelbundet förse kommissionen med detaljerade uppgifter beträffande sin export till gemenskapen, vilket innebär att kommissionen kommer att kunna övervaka tillämpningen av åtagandet på ett effektivt sätt. Den exporterande tillverkaren har dessutom en sådan försäljningsstruktur att kommissionen anser att risken för kringgående av åtagandet är begränsad.

(53)

Kommissionen godtog därför företagets åtagande genom beslut 2002/611/EG ( 5 ).

(54)

För att det skall vara möjligt att på ett effektivt sätt följa upp att företaget uppfyller sitt åtagande bör, vid uppvisandet av begäran om övergång till fri omsättning enligt åtagandet, befrielse från antidumpningstull endast beviljas under förutsättning att det uppvisas en faktura som innehåller de uppgifter som föreskrivs enligt bilagan till denna förordning. Dessa uppgifter är nödvändiga för att tullmyndigheterna med tillräcklig säkerhet skall kunna förvissa sig om att leveransen motsvarar beskrivningen i de kommersiella dokumenten. Om det inte uppvisas någon sådan faktura eller om denna inte svarar mot den produkt som uppvisas för tullmyndigheterna, bör i stället den tillämpliga antidumpningstullen betalas.

(55)

Det bör noteras att om åtagandet bryts eller återtas, eller om det finns en misstanke om att det har brutits, kan enligt artikel 8.9 och artikel 8.10 i grundförordningen en antidumpningstull införas.