a) kosmetiska, medicinska eller medicintekniska produkter, eller utgångsmaterial och mellanprodukter till dessa,

b) produkter, eller utgångsmaterial och mellanprodukter till dessa, som inte är avsedda att användas i livsmedel, foder eller gödningsmedel,

c) animaliska produkter som är avsedda för utställning, undervisning, forskning, specialstudier eller analyser, förutsatt att de inte slutligen kan konsumeras eller användas av människor eller andra djur än de som används för de aktuella forskningsprojekten,

d) levande djur som används vid eller är avsedda för forskning.

a) TSE: samtliga former av transmissibel spongiform encefalopati utom de som människor kan drabbas av.

b) avyttring: all verksamhet som har till syfte att sälja levande djur eller animaliska produkter som omfattas av denna förordning, till tredje man inom gemenskapen, eller varje annan form av överlåtelse mot eller utan betalning till en sådan tredje man, eller lagring i syfte att senare tillhandahålla en sådan tredje man produkterna.

c) animaliska produkter: alla produkter som härrör från eller innehåller en produkt som härrör från något av de djur som omfattas av bestämmelserna i direktiv 89/662/EEG ( 1 ) eller direktiv 90/425/EEG ( 2 ).

d) utgångsmaterial: råvaror eller andra animaliska produkter från vilka eller med vars hjälp de produkter som avses i artikel 1.2 a och 1.2 b framställs.

e) behörig myndighet: den centrala myndighet i en medlemsstat som har till uppgift att se till att kraven i denna förordning efterlevs, eller varje annan myndighet till vilken den centrala myndigheten har delegerat nämnda uppgift, särskilt för foderkontroll. Denna definition skall också, i förekommande fall, omfatta motsvarande myndighet i tredje land.

f) kategori: någon av de klassificeringskategorier som avses i kapitel C i bilaga II.

g) specificerat riskmaterial: de vävnader som specificeras i bilaga V. Om inte annat anges, skall produkter som innehåller eller härrör från dessa vävnader inte inbegripas i denna definition.

h) djur som misstänks vara smittade med TSE: levande, slaktade eller döda djur som uppvisar eller har uppvisat neurologiska eller beteendemässiga störningar eller ett gradvis försämrat allmäntillstånd som har samband med en störning i centrala nervsystemet och för vilka ingen alternativ diagnos kan fastställas på grundval av information som inhämtats på grundval av en klinisk undersökning, svar på behandling, obduktion eller laboratorieanalys före eller efter djurets död. Alla nötkreatur som har gett positivt resultat i ett snabbtest för bovin spongiform encefalopati (BSE) skall också misstänkas vara smittade med BSE.

i) anläggning: varje anläggning eller plats där djur som omfattas av denna förordning hålls, föds upp och hanteras eller visas upp för allmänheten.

j) provtagning: provtagning, med statistiskt korrekt underlag, från djur eller deras omgivning eller från animaliska produkter för att ställa en sjukdomsdiagnos eller fastställa släktskap, övervaka hälsan samt kontrollera frånvaron av mikrobiologiska agenser eller vissa material i animaliska produkter.

k) gödningsmedel: varje ämne som innehåller animaliska produkter som används på mark för att främja tillväxten. Det får innehålla rötningsrester från biogasproduktion eller kompostering.

l) snabbtest: de screeningmetoder som förtecknas i bilaga X och som ger ett resultat inom 24 timmar.

m) alternativt test: de test som avses i artikel 8.2 och som används i stället för avlägsnande av specificerat riskmaterial;

n)  maskinurbenat kött eller ”MSM”: produkt som framställs genom att kött avlägsnas från köttben efter urbening med mekaniska metoder som medför att muskelfiberstrukturen försvinner eller förändras.

o)  passiv övervakning: rapportering av alla djur som misstänks ha infekterats av TSE och, där TSE inte kan uteslutas med hjälp av kliniska undersökningar, laboratorietestning av sådana djur.

p)  aktiv övervakning: testning av djur som inte anmälts som djur som misstänks vara TSE-smittade, såsom djur som nödslaktats, djur med kliniska symtom vid inspektion ante mortem, självdöda djur, friska slaktade djur och djur som gallrats ut i samband med ett TSE-fall, särskilt i syfte att bestämma utvecklingen och förekomsten av TSE i ett land eller i en region i landet.

— Försumbar BSE-risk i enlighet med definitionen i bilaga II.

— Kontrollerad BSE-risk i enlighet med definitionen i bilaga II.

— Ej fastställd BSE-risk i enlighet med definitionen i bilaga II.

a) Samtliga nötkreatur äldre än 24 månader som sänts till nödslakt eller med anmärkningar vid inspektion ante mortem.

b) Samtliga nötkreatur äldre än 30 månader som har slaktats på normalt sätt för att användas som livsmedel.

c) Samtliga nötkreatur äldre än 24 månader som inte slaktats för att användas som livsmedel, som har dött eller avlivats på gården, under transport eller på ett slakteri (självdöda djur).

a) en tydligt minskande eller kontinuerligt låg förekomst av BSE, på grundval av aktuella testresultat,

b) att den under åtminstone sex år har genomfört och verkställt ett fullständigt program för BSE-testning (gemenskapens lagstiftning om spårbarhet och identifiering av levande djur och om övervakning av BSE),

c) att den under minst sex år har genomfört och verkställt gemenskapens lagstiftning om totalt foderförbud för produktionsdjur.

a) Alla delar av djurets kropp skall bortskaffas i enlighet med förordning (EG) nr 1774/2002 med undantag för det material som behålls i samband med registrering i enlighet med kapitel B i bilaga III till denna förordning.

b) En undersökning skall genomföras för att identifiera alla riskdjur i enlighet med punkt 1 i bilaga VII.

c) Alla de riskdjur och animaliska riskprodukter som förtecknas i punkt 2 i bilaga VII till denna förordning, och som identifierats vid den undersökning som avses i led b i denna punkt skall avlivas och bortskaffas i enlighet med förordning (EG) nr 1774/2002.

a) Animaliska produkter som omfattas av bestämmelserna i artikel 15, särskilt sperma, embryon och ägg.

b) Mjölk och mjölkprodukter, hudar och skinn samt gelatin och kollagen som härrör från hudar och skinn.

a) är födda åtta år efter den dag då förbudet mot utfodring av idisslare med animaliskt protein från däggdjur började gälla, och

b) är födda, har fötts upp och hållits i besättningar som enligt intyg varit BSE-fria i minst sju år.

a) godkännande av snabbtester enligt artikel 5.3 tredje stycket samt artiklarna 6.1, 8.2 och 9.3,

b) anpassning av ålder enligt artikel 6.1 b,

c) kriterier för att påvisa en förbättring av den epidemiologiska situationen enligt artikel 6.1 b,

d) beslut att tillåta utfodring av ungdjur av idisslare med protein som härrör från fisk enligt artikel 7.3,

e) kriterier för att bevilja enskilda undantag från de begränsningar som avses i artikel 7.4,

f) beslut att införa en toleransnivå enligt artikel 7.4 a,

g) beslut om ålder enligt artikel 8.1,

h) regler om undantag från skyldigheten att avlägsna och destruera specificerat riskmaterial enligt artikel 8.5,

i) godkännande av produktionsprocesser enligt artikel 9.1,

j) beslut att utvidga vissa bestämmelser till att omfatta andra djurarter enligt artikel 15.3,

k) utvidgning av bestämmelserna i artikel 16.1–16.6 till att omfatta andra animaliska produkter,

l) antagande av den metod för att bekräfta förekomst av BSE hos får och getter som avses i artikel 20.2,

m) ändringar av eller tillägg till bilagorna och antagande av lämpliga övergångsåtgärder enligt artikel 23.

a) genomförs en riskanalys i enlighet med bestämmelserna i kapitel B, i vilken alla potentiella faktorer för förekomst av BSE och deras historiska perspektiv i landet eller regionen kartläggs,

b) har det inrättats ett system för kontinuerlig övervakning och kontroll av BSE särskilt med avseende på de risker som beskrivs i kapitel B, och systemet uppfyller minimikraven för övervakning i kapitel D,

c) anordnas fortlöpande informationsprogram för veterinärer, jordbrukare och personer som har hand om transport, försäljning och slakt av nötkreatur, för att uppmuntra rapportering av alla fall som uppvisar kliniska tecken på BSE i måldelpopulationerna enligt definitionen i kapitel D i denna bilaga,

d) har det införts en skyldighet att anmäla och undersöka alla nötkreatur som uppvisar kliniska tecken på BSE,

e) genomförs undersökning av hjärnvävnad eller andra vävnader som samlats in i samband med det övervaknings- och kontrollsystem som avses i led b i ett godkänt laboratorium.

2.1 Bedömningen av risken för introduktion ska omfatta en bedömning av sannolikheten för att BSE-smittämnet har introducerats i landet eller regionen genom produkter som kan vara smittade med BSE-smittämnet, eller att det redan förekommer i landet eller regionen.

a) Om BSE-smittämnet förekommer eller inte förekommer i landet eller regionen och, om smittämnet förekommer, dess prevalens baserad på resultat av övervakning.

b) Produktionen av kött- och benmjöl eller fettgrevar från den inhemska idisslarpopulationen.

c) Kött- och benmjöl eller fettgrevar som importerats.

d) Nötkreatur, får och getter som importerats.

e) Foder och foderingredienser som importerats.

f) Importerade produkter som härrör från idisslare och som är avsedda att användas som livsmedel och som kan ha innehållit vävnad som förtecknas i punkt 1 i bilaga V och som kan ha utfodrats till nötkreatur.

g) Importerade produkter som härrör från idisslare för användning in vivo hos nötkreatur.

2.2 Vid bedömningen av risken för introduktion bör hänsyn tas till särskilda utrotningsprogram, övervakning och andra epidemiologiska undersökningar (särskilt övervakning av BSE hos nötkreaturspopulationen) som är relevanta för riskfaktorerna i punkt 2.1.

a) Återanvändning och spridning av BSE-smittämnet genom nötkreaturs konsumtion av kött- och benmjöl eller fettgrevar som härrör från idisslare, eller av annat foder eller andra foderingredienser som kontaminerats med dessa.

b) Användning av slaktkroppar (inbegripet självdöda djur), biprodukter och slaktavfall från idisslare, parametrarna i bearbetningsprocesserna samt metoderna för fodertillverkning.

c) Utfodring eller inte av idisslare med kött- och benmjöl och fettgrevar som härrör från idisslare, inbegripet åtgärder för att förhindra korskontaminering av foder.

d) Omfattningen av den hittillsvarande övervakningen av BSE hos nötkreaturspopulationen och resultatet av övervakningen.

1. där det har genomförts en riskanalys enligt kapitel B för att kartlägga de historiska och existerande riskfaktorerna,

2. som har dokumenterat att det under den relevanta tidsperiod som definieras nedan vidtagits lämpliga särskilda åtgärder för att hantera varje identifierad risk,

3. som har dokumenterat att övervakning av typ B enligt kapitel D genomförs och att relevanta punktmål enligt tabell 2 i det kapitlet har uppnåtts, och

4. som befinner sig

a) antingen i följande situation:

i) i landet eller regionen har det inte förekommit något BSE-fall, eller eventuella BSE-fall har påvisats vara importerade och har destruerats fullständigt.

ii) kriterierna i punkterna c, d och e i kapitel A i denna bilaga har uppfyllts under minst sju år.

iii) genom en lämplig kontroll- och inspektionsnivå har det påvisats att varken kött- och benmjöl eller fettgrevar som härrör från idisslare har utfodrats till idisslare på minst åtta år.

b) eller i följande situation:

i) det har förekommit ett eller flera inhemska fall av BSE i landet eller regionen men varje inhemskt BSE-fall föddes för mer än elva år sedan.

ii) kriterierna i punkterna c, d och e i kapitel A har uppfyllts under minst sju år.

iii) genom en lämplig kontroll- och inspektionsnivå har det påvisats att varken kött- och benmjöl eller fettgrevar som härrör från idisslare har utfodrats till idisslare på minst åtta år.

iv) Följande djur, som fortfarande är i livet i landet eller regionen, identifieras löpande och förflyttningarna av dem kontrolleras, och när de slaktas eller dör destrueras de fullständigt:

— Samtliga BSE-fall,

— alla nötkreatur som under sitt första levnadsår föddes upp med BSE-fallen under deras första levnadsår och som enligt undersökningarna under denna period konsumerade samma potentiellt kontaminerade foder, eller

— om det inte går att dra några säkra slutsatser av de undersökningar som avses i andra strecksatsen, alla nötkreatur som föddes i samma besättning som BSE-fallen tolv månader före eller efter BSE-fallens födelse.

1. där det har genomförts en riskanalys baserad på de uppgifter som fastställs i kapitel B för att kartlägga de historiska och existerande riskfaktorerna,

2. som har dokumenterat att lämpliga åtgärder vidtagits för att hantera varje identifierad risk, men där dessa åtgärder inte har vidtagits under den relevanta tidsperioden,

3. som har dokumenterat att övervakning av typ A enligt kapitel D genomförs och att relevanta punktmål enligt tabell 2 i det kapitlet har uppnåtts. Övervakning av typ B kan ersätta övervakning av typ A så snart det relevanta punktmålet har uppnåtts, och

4. som befinner sig

a) antingen i följande situation:

i) i landet eller regionen har det inte förekommit något BSE-fall, eller eventuella BSE-fall har påvisats vara importerade och har destruerats fullständigt, kriterierna i punkterna c, d och e i kapitel A har uppfyllts, och genom en lämplig kontroll- och inspektionsnivå kan det påvisas att varken kött- och benmjöl eller fettgrevar från idisslare har utfodrats till idisslare,

ii) kriterierna i punkterna c, d och e i kapitel A har uppfyllts under en period som understiger sju år, och/eller

iii) det kan inte påvisas att utfodring av idisslare med kött- och benmjöl eller fettgrevar från idisslare har kontrollerats på åtta år,

b) eller i följande situation:

i) i landet eller regionen har det förekommit ett inhemskt fall av BSE, kriterierna i punkterna c, d och e i kapitel A har uppfyllts, och genom en lämplig kontroll- och inspektionsnivå kan det påvisas att varken kött- och benmjöl eller fettgrevar från idisslare har utfodrats till idisslare,

ii) kriterierna i punkterna c–e i kapitel A i denna bilaga har uppfyllts under en period som understiger sju år, och/eller

iii) det kan inte påvisas att utfodring av idisslare med kött- och benmjöl eller fettgrevar från idisslare har kontrollerats på minst åtta år,

iv) följande djur, som fortfarande är i livet i landet eller regionen, identifieras löpande och förflyttningarna av dem kontrolleras, och när de slaktas eller dör destrueras de fullständigt:

— Samtliga BSE-fall,

— alla nötkreatur som under sitt första levnadsår föddes upp med BSE-fallen under deras första levnadsår och som enligt undersökningarna under denna period konsumerade samma potentiellt kontaminerade foder, eller

— om det inte går att dra några säkra slutsatser av de undersökningar som avses i andra strecksatsen, alla nötkreatur som föddes i samma besättning som BSE-fallen tolv månader före eller efter BSE-fallens födelse.

a)  Övervakning av typ A

b)  Övervakning av typ B

a) Nötkreatur som är äldre än 30 månader och uppvisar beteendeförändringar eller kliniska tecken som tyder på BSE (klinisk misstanke).

b) Nötkreatur som är äldre än 30 månader och inte kan röra på sig, ligger ned, inte kan resa sig eller gå utan hjälp. Nötkreatur som är äldre än 30 månader och som skickas till nödslakt eller med onormala anmärkningar vid besiktning före slakt (nödslakt).

c) Nötkreatur som är äldre än 30 månader och har hittats döda eller avlivats på jordbruksföretaget, under transport eller på ett slakteri (självdöda djur).

d) Nötkreatur som är äldre än 36 månader vid normal slakt.

2.1 Övervakningsstrategin skall utformas så att det kan säkerställas att proverna är representativa för beståndet i landet eller regionen, och den skall även beakta demografiska faktorer såsom produktionstyp och geografiskt läge samt möjlig påverkan från kulturellt unika uppfödningsmetoder. De metoder som används och de antaganden som görs skall dokumenteras väl och dokumentationen skall arkiveras i sju år.

2.2 När övervakningsstrategin för BSE tillämpas skall ett land använda dokumenterade uppgifter eller tillförlitliga skattningar av åldersdistributionen hos den vuxna nötkreaturspopulationen och antalet nötkreatur som BSE-testats stratifierade efter ålder och delpopulation inom landet eller regionen.

6.1 När ett djur som slaktats för att användas som livsmedel valts ut för BSE-testning, ska kontrollmärkningen enligt avsnitt I kapitel III i bilaga I till förordning (EG) nr 854/2004 inte göras på slaktkroppen av detta djur förrän ett negativt resultat har erhållits från snabbtestet.

6.2 Medlemsstaterna får göra undantag från bestämmelserna i punkt 6.1 när det finns ett officiellt system i slakteriet som säkerställer att inga delar av undersökta djur som försetts med kontrollmärkningen lämnar slakteriet förrän ett negativt resultat har erhållits från snabbtestet.

6.3 Alla delar av kroppen, inklusive huden, hos djur som har testats för BSE ska behållas under officiell övervakning till dess att ett negativt resultat har erhållits från snabbtestet, utom om de bortskaffas i enlighet med artikel 12 a eller b i förordning (EG) nr 1069/2009, eller utom om dess fett bearbetas i enlighet med förordning (EU) nr 142/2011 och används i enlighet med artikel 12 e i förordning (EG) nr 1069/2009 eller används för tillverkning av de framställda produkter som avses i artikel 36 i den förordningen.

6.4 Alla delar av kroppen, inklusive huden, hos djur där snabbtestet gett positivt resultat eller om det inte går att dra några säkra slutsatser, ska bortskaffas i enlighet med artikel 12 a eller b i förordning (EG) nr 1069/2009, utom material som behålls i samband med den registrering som föreskrivs i kapitel B del III i denna bilaga och utom de fetter som erhålls från en sådan kropp, under förutsättning att dessa fetter bearbetas i enlighet med förordning (EU) nr 142/2011 och används i enlighet med artikel 12 e i förordning (EG) nr 1069/2009 eller används för tillverkning av de framställda produkter som avses i artikel 36 i den förordningen.

6.5 När snabbtestet av ett djur som slaktats för att användas som livsmedel ger positivt resultat eller om det inte går att dra några säkra slutsatser, ska åtminstone den slaktkropp som omedelbart föregick den berörda slaktkroppen och de två slaktkroppar som omedelbart följde den på samma slaktband destrueras i enlighet med punkt 6.4.

6.6 Medlemsstaterna får göra undantag från bestämmelserna i punkt 6.5 när det finns ett system i slakteriet som förhindrar kontaminering mellan slaktkroppar.

a) Information om det system för årlig BSE-övervakning som tillämpats inom medlemsstatens territorium under den föregående sexårsperioden, däribland detaljerad dokumentation som visar att de epidemiologiska kriterierna i 7.2 är uppfyllda.

b) Information om det system för identifiering och spårbarhet av nötkreatur enligt artikel 6.1b tredje stycket b som tillämpats inom medlemsstatens territorium under den föregående sexårsperioden, däribland en detaljerad beskrivning av den databas som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 ( 22 )

c) Information om de foderförbud som tillämpats inom medlemsstatens territorium under den föregående sexårsperioden, däribland en detaljerad beskrivning av verkställandet av det foderförbud för produktionsdjur som avses i artikel 6.1b tredje stycket c, inklusive provtagningsplanen samt antalet och typen av överträdelser som påvisats och resultaten av uppföljningen.

d) En detaljerad beskrivning av förslaget till det reviderade övervakningsprogrammet för BSE som omfattar det geografiska område där programmet ska genomföras och en beskrivning av de delpopulationer av nötkreatur som ska omfattas av det reviderade övervakningsprogrammet för BSE, inklusive uppgifter om åldersgränser och urvalsstorlekar för testning.

e) Resultatet av en omfattande riskanalys som visar att det reviderade övervakningsprogrammet för BSE kommer att säkerställa skyddet av människors och djurs hälsa. Riskanalysen ska innehålla en födelsekohortanalys eller andra relevanta undersökningar som visar att de riskreducerande åtgärderna avseende TSE, däribland det foderförbud som avses i artikel 6.1b tredje stycket c, har genomförts effektivt.

a) Under minst sex på varandra följande år efter att det program för BSE-testning som avses i artikel 6.1b tredje stycket b har genomförts,

i) har den konstaterade årliga incidensen av BSE hos den vuxna nötkreaturspopulationen (över 24 månader) i genomsnitt minskat med mer än 20 %, och det totala antalet BSE-smittade nötkreatur som föddes efter att gemenskapens totala foderförbud för produktionsdjur i enlighet med artikel 6.1b tredje stycket c genomförts har inte överstigit 5 % av det totala antalet bekräftade BSE-fall,

ii) har den konstaterade årliga incidensen av BSE hos den vuxna nötkreaturspopulationen (över 24 månader) genomgående varit lägre än 1/100 000 ,

iii) har det samlade antalet bekräftade BSE-fall konstant varit under fem, för en medlemsstat med en vuxen nötkreaturspopulation (över 24 månader) på mindre än 1 000 000 djur.

b) Efter den sexårsperiod som avses i a har det inte funnits några tecken på att den epidemiologiska situationen avseende BSE har försämrats.

a) I medlemsstater där populationen tackor och betäckta tacklamm uppgår till över 750 000 djur ska det årligen tas stickprover enligt urvalsreglerna i punkt 4 på minst 10 000 får som slaktats för att användas som livsmedel.

b) I medlemsstater där populationen getter som redan fått killingar och betäckta getter uppgår till över 750 000 djur ska det årligen tas stickprover enligt urvalsreglerna i punkt 4 på minst 10 000 getter som slaktats för att användas som livsmedel.

c) En medlemsstat kan välja att ersätta högst

— 50 % av sin minsta urvalsstorlek av får och getter som slaktats för att användas som livsmedel enligt leden a och b med att testa döda får eller getter som är äldre än 18 månader i förhållandet ett till ett och utöver den minsta urvalsstorlek som anges i punkt 3,

— 10 % av sin minsta urvalsstorlek enligt leden a och b med att testa får eller getter som är äldre än 18 månader och som avlivats inom ramen för en kampanj för sjukdomsutrotning i förhållandet ett till ett.

— avlivats i samband med en kampanj för sjukdomsutrotning, eller

— slaktats för att användas som livsmedel.

— djur som används för mejeriproduktion,

— djur som kommer från länder med inhemska fall av TSE,

— djur som har ätit foder som kan ha varit smittat,

— djur som fötts av eller som härstammar från TSE-smittade moderdjur.

7.1 När ett får eller en get som slaktats för att användas som livsmedel valts ut för TSE-testning enligt punkt 2, får kontrollmärkningen enligt avsnitt I kapitel III i bilaga I till förordning (EG) nr 854/2004 inte göras på slaktkroppen av detta djur förrän ett negativt resultat av snabbtestet har erhållits.

7.2 Medlemsstaterna får göra undantag från bestämmelserna i punkt 7.1 om det finns ett system i slakteriet som godkänts av den behöriga myndigheten och som säkerställer att alla delar av ett djur kan spåras och att inga delar av undersökta djur som försetts med kontrollmärkningen lämnar slakteriet innan ett negativt resultat av snabbtestet har erhållits.

7.3 Alla delar av kroppen, inklusive huden, hos djur som har testats ska behållas under officiell övervakning till dess att ett negativt resultat har erhållits från snabbtestet, utom om de bortskaffas i enlighet med artikel 12 a eller b i förordning (EG) nr 1069/2009, eller utom om dess fett bearbetas i enlighet med förordning (EU) nr 142/2011 och används i enlighet med artikel 12 e i förordning (EG) nr 1069/2009 eller används för tillverkning av de framställda produkter som avses i artikel 36 i den förordningen.

7.4 Alla delar av kroppen, inklusive huden, hos djur där snabbtestet gett positivt resultat ska direkt bortskaffas i enlighet med artikel 12 a eller b i förordning (EG) nr 1069/2009, utom material som behålls i samband med den registrering som föreskrivs i kapitel B del III i denna bilaga och utom utsmälta fetter från en sådan kropp, under förutsättning att dessa utsmälta fetter bearbetas i enlighet med förordning (EU) nr 142/2011 och används i enlighet med artikel 12 e i förordning (EG) nr 1069/2009 eller används för tillverkning av de framställda produkter som avses i artikel 36 i den förordningen.

8.1 Prionproteinet för kodonerna 136, 154 och 171 skall genotypbestämmas för varje positivt fall av TSE hos får. Fall av TSE hos får med genotyper som kodar för alanin på båda allelerna vid kodon 136, arginin på båda allelerna vid kodon 154 och arginin på båda allelerna vid kodon 171 skall omedelbart rapporteras till kommissionen. Om det positiva TSE-fallet är ett fall av atypisk skrapie skall prionproteinet för kodon 141 genotypbestämmas.

8.2 Utöver de djur som genotypats enligt punkt 8.1 skall prionproteinet för kodonerna 136, 141, 154 och 171 genotypbestämmas hos ett minimistickprov av får. I medlemsstater med en fårpopulation på mer än 750 000 vuxna djur skall detta urval uppgå till minst 600 djur. I övriga medlemsstater skall urvalet uppgå till minst 100 djur. Stickprovet kan väljas från djur som slaktats för att användas som livsmedel, från självdöda djur eller från levande djur. De prover som tas bör vara representativa för hela fårpopulationen.

1. Antal misstänkta fall per djurart för vilka man infört restriktioner för förflyttning enligt artikel 12.1.

2. Antal misstänka fall per djurart på vilka laboratorieundersökningar görs enligt artikel 12.2 och resultaten av snabbtester och bekräftande tester (antal positiva och negativa), samt för nötkreatur åldersfördelningen hos alla testade djur. Åldersfördelningen bör indelas på följande sätt: ”yngre än 24 månader”, uppdelat på 12-månadersperioder i åldrarna 24–155 månader och ”äldre än 155 månader”.

3. Antal besättningar i vilka misstänkta fall hos får och getter har rapporterats och undersökts enligt artikel 12.1 och 12.2.

4. Antal nötkreatur som testats inom varje delpopulation som avses i kapitel A del I punkterna 2.1, 2.2, 3.1 och 5. Den urvalsmetod som använts och resultaten av snabbtesterna och de bekräftande testerna ska anges, tillsammans med åldersfördelningen hos de testade djuren, indelade enligt punkt 2.

5. Antal får och getter och besättningar som testats inom var och en av de delpopulationer som avses i kapitel A del II punkterna 2, 3, 5 och 6, tillsammans med den urvalsmetod som använts samt resultaten av snabbtesterna och de bekräftande testerna.

6. Geografisk fördelning, inklusive ursprungslandet om det inte är detsamma som det rapporterande landet, för positiva fall av BSE och skrapie. Födelseår och, om möjligt, födelsemånad ska anges för varje TSE-fall hos nötkreatur, får och getter. Fall av TSE som ansetts vara atypiska ska anges. När det gäller fall av skrapie ska resultaten av primär och sekundär molekylär testning i enlighet med kapitel C punkt 3.2 c i bilaga X i förekommande fall rapporteras.

7. Antalet stickprover och antalet bekräftade fall av TSE per art hos andra djur än nötkreatur, får och getter.

8. Genotypen hos och, om möjligt, rasen på varje får som antingen befunnits TSE-positivt och som provtagits i enlighet med kapitel A del II punkt 8.1, eller som provtagits i enlighet med kapitel A del II punkt 8.2.

1. Den behöriga myndigheten ska registrera de uppgifter som avses i del I.A och spara dessa i sju år.

2. Undersökningslaboratoriet ska i sju år spara all dokumentation som rör testning, i synnerhet laboratoriejournaler samt, i förekommande fall, paraffinblock och fotografier av Western blotting.

a) av idisslare med dikalciumfosfat och trikalciumfosfat av animaliskt ursprung och foderblandningar som innehåller dessa produkter,

b) av andra icke-idisslande produktionsdjur än pälsdjur med

i) bearbetat animaliskt protein,

ii) kollagen och gelatin som härrör från idisslare,

iii) blodprodukter,

iv) hydrolyserat protein av animaliskt ursprung,

v) dikalciumfosfat och trikalciumfosfat av animaliskt ursprung,

vi) foder som innehåller produkterna i leden i–v.

a) Utfodring av idisslare med

i) mjölk, mjölkbaserade produkter, mjölkderivat, råmjölk och råmjölksprodukter,

ii) ägg och äggprodukter,

iii) kollagen och gelatin som härrör från andra djur än idisslare,

iv) hydrolyserat protein som härrör från

— delar av andra djur än idisslare, eller

— hudar och skinn från idisslare,

v) foderblandningar som innehåller de produkter som anges i leden i–iv ovan.

b) Utfodring av icke-idisslande produktionsdjur med följande foderråvaror och foderblandningar:

i) Hydrolyserat protein som framställts av delar av andra djur än idisslare eller av hudar och skinn från idisslare.

ii) Fiskmjöl och foderblandningar som innehåller fiskmjöl och som framställs, avyttras och används i enlighet med de allmänna villkoren i kapitel III och de särskilda villkoren i kapitel IV avsnitt A.

iii) Dikalciumfosfat och trikalciumfosfat av animaliskt ursprung och foderblandningar som innehåller sådana fosfater och som framställs, avyttras och används i enlighet med de allmänna villkoren i kapitel III och de särskilda villkoren i kapitel IV avsnitt B.

iv) Blodprodukter som härrör från andra djur än idisslare och foderblandningar som innehåller sådana blodprodukter och som framställs, avyttras och används i enlighet med de allmänna villkoren i kapitel III och de särskilda villkoren i kapitel IV avsnitt C.

c) Utfodring av vattenbruksdjur med annat bearbetat animaliskt protein än fiskmjöl som härrör från andra djur än idisslare och foderblandningar som innehåller sådant bearbetat animaliskt protein och som framställs, avyttras och används i enlighet med de allmänna kraven i kapitel III och de särskilda kraven i kapitel IV avsnitt D.

d) Utfodring av icke avvanda idisslare med mjölkersättning som innehåller fiskmjöl och som framställs, avyttras och används i enlighet med särskilda villkor som fastställs i kapitel IV avsnitt E.

e) Utfodring av produktionsdjur med foderråvaror av vegetabiliskt ursprung och foderblandningar som innehåller dessa foderråvaror och är kontaminerade med obetydliga mängder av mikroskopiska benbalkar (spiculae) som härrör från otillåtna djurarter. Medlemsstaterna får endast tillämpa detta undantag om de på förhand har genomfört en riskbedömning som har bekräftat att risken för djurhälsan är försumbar. Riskbedömningen ska ta hänsyn till åtminstone följande:

i) Kontaminationsnivån.

ii) Arten av och källan till kontamineringen.

iii) Det kontaminerade fodrets avsedda användning.

1. Följande produkter som är avsedda att användas som foder för icke-idisslande produktionsdjur ska transporteras i fordon och behållare som inte används för transport av foder avsett för idisslare:

a) Bearbetat animaliskt protein i bulk, inklusive fiskmjöl, som härrör från andra djur än idisslare.

b) Dikalciumfosfat och trikalciumfosfat av animaliskt ursprung i bulk.

c) Blodprodukter i bulk som härrör från andra djur än idisslare.

d) Foderblandningar i bulk som innehåller de foderråvaror som anges i leden a, b och c.

2. Genom undantag från punkt 1 får fordon och behållare som tidigare har använts för transport av de produkter som avses i den punkten därefter användas för transport av foder avsett för idisslare, under förutsättning att de först rengörs för att undvika korskontaminering, i enlighet med dokumenterade rutiner som på förhand godkänts av den behöriga myndigheten.

3. Bearbetat animaliskt protein i bulk, annat än fiskmjöl, som härrör från andra djur än idisslare och foderblandningar i bulk som innehåller sådant bearbetat animaliskt protein ska transporteras i fordon och behållare som inte används för transport av foder avsett för andra icke-idisslande produktionsdjur än vattenbruksdjur.

4. Genom undantag från punkt 3 får fordon och behållare som tidigare har använts för transport av de produkter som avses i den punkten därefter användas för transport av foder avsett för andra icke-idisslande produktionsdjur än vattenbruksdjur, under förutsättning att de först rengörs för att undvika korskontaminering, i enlighet med dokumenterade rutiner som på förhand godkänts av den behöriga myndigheten.

1. Foderblandningar som är avsedda att användas som foder för icke-idisslande produktionsdjur och som innehåller följande foderråvaror ska framställas i anläggningar som inte framställer foderblandningar för idisslare och som har godkänts av den behöriga myndigheten:

a) Fiskmjöl.

b) Dikalciumfosfat och trikalciumfosfat av animaliskt ursprung.

c) Blodprodukter som härrör från andra djur än idisslare.

2. Genom undantag från punkt 1 får den behöriga myndigheten efter en inspektion på plats tillåta framställning av foderblandningar för idisslare i anläggningar som även framställer foderblandningar för icke-idisslande produktionsdjur, innehållande de produkter som förtecknas i punkt 1 under förutsättning att följande villkor uppfylls:

a) Foderblandningar avsedda för idisslare ska tillverkas och under lagring, transport och förpackning förvaras i lokaler som är fysiskt åtskilda från lokaler där foderblandningar för andra djur än idisslare tillverkas och förvaras.

b) Uppgifter om inköp och användning av de produkter som anges i punkt 1 och försäljning av foderblandningar som innehåller dessa produkter måste hållas tillgängliga för den behöriga myndigheten i minst fem år.

c) Regelbunden provtagning och analys av foderblandningar avsedda för idisslare ska ske för att kontrollera att inga otillåtna beståndsdelar av animaliskt ursprung förekommer; provtagningen och analysen ska ske med hjälp av de analysmetoder för bestämning av beståndsdelar av animaliskt ursprung för offentlig kontroll av foder som anges i bilaga VI till kommissionens förordning (EG) nr 152/2009 ( 23 ). Provtagnings- och analysfrekvensen ska fastställas på grundval av en riskbedömning som genomförs av operatören som en del av de rutiner som grundas på HACCP-principerna. Resultaten av provtagningen och analyserna ska hållas tillgängliga för den behöriga myndigheten i minst fem år.

3. Genom undantag från punkt 1 ska inget särskilt tillstånd krävas för hemmablandares framställning av helfoder av foderblandningar som innehåller de produkter som förtecknas i punkt 1, under förutsättning att följande villkor uppfylls:

a) De ska vara registrerade hos den behöriga myndigheten.

b) De får endast hålla andra djur än idisslare.

c) De får endast framställa helfoder för den egna anläggningens bruk.

d) Foderblandningar som innehåller fiskmjöl som används i framställningen av helfoder får innehålla högst 50 % råprotein.

e) Foderblandningar som innehåller dikalciumfosfat och trikalciumfosfat av animaliskt ursprung som används vid framställningen av helfoder får innehålla högst 10 % fosfor totalt.

f) Foderblandningar som innehåller blodprodukter som härrör från andra djur än idisslare och som används vid framställningen av helfoder får innehålla högst 50 % protein totalt.

a) Bearbetat animaliskt protein, inklusive fiskmjöl, som härrör från andra djur än idisslare.

b) Blodprodukter som härrör från andra djur än idisslare.

c) Foderblandningar som innehåller de foderråvaror som anges i leden a och b.

1. Användning och lagring av följande foder ska förbjudas på jordbruksföretag som håller produktionsdjurarter för vilka sådant foder inte är avsett:

a) Bearbetat animaliskt protein, inklusive fiskmjöl, som härrör från andra djur än idisslare.

b) Dikalciumfosfat och trikalciumfosfat av animaliskt ursprung.

c) Blodprodukter som härrör från andra djur än idisslare.

d) Foderblandningar som innehåller de foderråvaror som anges i leden a–c.

2. Genom undantag från punkt 1 får den behöriga myndigheten tillåta användning och lagring av de foderblandningar som avses i punkt 1 d i jordbruksföretag som håller produktionsdjurarter för vilka foderblandningen inte är avsedd, förutsatt att det på jordbruksföretaget vidtas åtgärder för att förhindra att sådana foderblandningar ges till en djurart för vilken de inte är avsedda.

a) Fiskmjölet ska framställas i bearbetningsanläggningar som endast framställer produkter som härrör från

i) vattenlevande djur, utom havslevande däggdjur,

ii) odlade ryggradslösa vattenlevande djur, utom de som omfattas av definitionen av vattenlevande djur i artikel 3.1 e i direktiv 2006/88/EG, eller

iii) vanlig sjöstjärna av arten Asterias rubens som fiskas i ett produktionsområde såsom det definieras i punkt 2.5 i bilaga I till förordning (EG) nr 853/2004 och som klassificeras i enlighet med detta.

b) Det handelsdokument eller hälsointyg, beroende på vad som är lämpligt, som åtföljer sändningar av fiskmjöl eller foderblandningar som innehåller fiskmjöl, och eventuella förpackningar innehållande sådana produkter ska vara tydligt märkta med texten ”Innehåller fiskmjöl – får inte användas som foder för idisslare”.

a) Blod avsett att användas för framställning av blodprodukter ska härröra från slakterier som inte slaktar idisslare och som registrerats av den behöriga myndigheten som slakterier som inte slaktar idisslare.

i) Slakt av andra djur än idisslare ska utföras i linjer som är fysiskt åtskilda från linjer som används för slakt av idisslare.

ii) Lokaler för insamling, lagring, transport och förpackning av blod från andra djur än idisslare ska vara åtskilda från lokaler som används i motsvarande syfte för blod från idisslare.

iii) Regelbunden provtagning och analys av blod från andra djur än idisslare ska ske i syfte att påvisa förekomst av protein från idisslare. Den använda analysmetoden ska vara vetenskapligt validerad för detta ändamål. Provtagnings- och analysfrekvensen ska fastställas på grundval av en riskbedömning som genomförs av operatören som en del av de rutiner som grundas på HACCP-principerna.

b) Blod avsett att användas för framställning av blodprodukter för andra djur än idisslare ska transporteras till en bearbetningsanläggning i fordon och behållare avsedda uteslutande för transport av blod från andra djur än idisslare.

c) Blodprodukterna ska framställas i bearbetningsanläggningar som enbart bearbetar blod från andra djur än idisslare.

i) Framställning av blodprodukter från andra djur än idisslare ska ske i ett slutet system som är fysiskt åtskilt från system som används för framställning av blodprodukter från idisslare.

ii) Lokaler för insamling, lagring, transport och förpackning av råvaror i bulk och färdiga produkter i bulk som härrör från andra djur än idisslare ska vara åtskilda från lokaler där råvaror i bulk och färdiga produkter i bulk som härrör från idisslare förvaras.

iii) En löpande redovisningskedja ska tillämpas mellan inkommande blod från idisslare respektive från andra djur än idisslare och motsvarande blodprodukter.

iv) Regelbunden provtagning och analys av blodprodukter från andra djur än idisslare ska ske för att kontrollera frånvaron av korskontaminering med blodprodukter från idisslare, i enlighet med de analysmetoder för bestämning av beståndsdelar av animaliskt ursprung för offentlig kontroll av foder som anges i bilaga VI till förordning (EG) nr 152/2009. Provtagnings- och analysfrekvensen ska fastställas på grundval av en riskbedömning som genomförs av operatören som en del av de rutiner som grundas på HACCP-principerna. Resultaten av provtagningen och analyserna ska hållas tillgängliga för den behöriga myndigheten i minst fem år.

d) De handelsdokument eller hälsointyg, beroende på vad som är lämpligt, som åtföljer sändningar av blodprodukter, foderblandningar som innehåller blodprodukter, och eventuella förpackningar innehållande sådana produkter ska vara tydligt märkta med texten ”Innehåller blodprodukter – får inte användas som foder för idisslare”.

a) Animaliska biprodukter som är avsedda att användas för framställning av det bearbetade animaliska protein som avses i detta avsnitt ska härröra antingen från slakterier som inte slaktar idisslare och som registrerats av den behöriga myndigheten som slakterier som inte slaktar idisslare eller från styckningsanläggningar som inte benar ur och styckar kött från idisslare.

i) Slakt av andra djur än idisslare ska utföras i linjer som är fysiskt åtskilda från linjer som används för slakt av idisslare.

ii) Lokaler för insamling, lagring, transport och förpackning av animaliska biprodukter från andra djur än idisslare ska vara åtskilda från lokaler som används för animaliska biprodukter från idisslare.

iii) Regelbunden provtagning och analys av animaliska biprodukter från andra djur än idisslare ska ske i syfte att påvisa förekomst av protein från idisslare. Den använda analysmetoden ska vara vetenskapligt validerad för detta ändamål. Provtagnings- och analysfrekvensen ska fastställas på grundval av en riskbedömning som genomförs av operatören som en del av de rutiner som grundas på HACCP-principerna.

b) De animaliska biprodukterna från andra djur än idisslare avsedda att användas för framställning av det bearbetade animaliska protein som avses i detta avsnitt ska transporteras till en bearbetningsanläggning i fordon och behållare som inte används för transport av animaliska biprodukter från idisslare.

c) Det bearbetade animaliska protein som avses i detta avsnitt ska framställas i bearbetningsanläggningar som är avsedda enbart för bearbetning av animaliska biprodukter från andra djur än idisslare som härrör från de slakterier och styckningsanläggningar som avses i led a.

i) Framställning av bearbetat animaliskt protein från idisslare ska ske i ett slutet system som hålls fysiskt åtskilt från system som används för framställning av det bearbetade animaliska protein som avses i detta avsnitt.

ii) Animaliska biprodukter från idisslare ska under lagring och transport förvaras i lokaler som är fysiskt åtskilda från lokaler där animaliska biprodukter från andra djur än idisslare förvaras.

iii) Bearbetat animaliskt protein från idisslare ska under lagring och förpackning förvaras i lokaler som är fysiskt åtskilda från lokaler där färdiga produkter som härrör från andra djur än idisslare förvaras.

iv) Regelbunden provtagning och analys av det bearbetade animaliska protein som avses i detta avsnitt ska ske för att kontrollera frånvaron av korskontaminering med bearbetat animaliskt protein från idisslare, i enlighet med de analysmetoder för bestämning av beståndsdelar av animaliskt ursprung för offentlig kontroll av foder som anges i bilaga VI till förordning (EG) nr 152/2009. Provtagnings- och analysfrekvensen ska fastställas på grundval av en riskbedömning som genomförs av operatören som en del av de rutiner som grundas på HACCP-principerna. Resultaten av provtagningen och analyserna ska hållas tillgängliga för den behöriga myndigheten i minst fem år.

d) Foderblandningar som innehåller sådant bearbetat animaliskt protein som avses i detta avsnitt ska framställas i anläggningar som har godkänts för detta ändamål av den behöriga myndigheten och som är avsedda enbart för framställning av foder för vattenbruksdjur.

i) Framställningen av foderblandningar för vattenbruksdjur i anläggningar som även framställer foderblandningar för andra produktionsdjur, utom pälsdjur, får tillåtas av den behöriga myndigheten efter en inspektion på plats, under förutsättning att följande villkor uppfylls:

— Foderblandningar avsedda för idisslare ska tillverkas och under lagring, transport och förpackning förvaras i lokaler som är fysiskt åtskilda från lokaler där foderblandningar för andra djur än idisslare tillverkas och förvaras.

— Foderblandningar för vattenbruksdjur ska tillverkas och under lagring, transport och förpackning förvaras i lokaler som är fysiskt åtskilda från lokaler där foderblandningar för andra icke-idisslande djur tillverkas och förvaras.

— Uppgifter om inköp och användning av det bearbetade animaliska protein som anges i detta avsnitt och försäljning av foderblandningar som innehåller sådant protein måste hållas tillgängliga för den behöriga myndigheten i minst fem år.

— Regelbunden provtagning och analys av foderblandningar avsedda för produktionsdjur andra än idisslare ska ske för att kontrollera att inga otillåtna beståndsdelar av animaliskt ursprung förekommer, i enlighet med de analysmetoder för bestämning av beståndsdelar av animaliskt ursprung för offentlig kontroll av foder som anges i bilaga VI till förordning (EG) nr 152/2009. Provtagnings- och analysfrekvensen ska fastställas på grundval av en riskbedömning som genomförs av operatören som en del av de rutiner som grundas på HACCP-principerna. Resultaten ska hållas tillgängliga för den behöriga myndigheten i minst fem år.

ii) För hemmablandare som uppfyller följande villkor krävs det inget särskilt tillstånd för framställning av helfoder av foderblandningar som innehåller det bearbetade animaliska protein som avses i detta avsnitt:

— De ska vara registrerade av den behöriga myndigheten.

— De får endast hålla vattenbruksdjur.

— De får endast framställa helfoder för vattenbruksdjur för den egna anläggningens bruk.

— Foderblandningar som innehåller det bearbetade animaliska protein som avses i detta avsnitt och som används i framställningen av dessa får innehålla högst 50 % protein totalt.

e) Det handelsdokument eller hälsointyg, beroende på vad som är tillämpligt, som åtföljer sändningar av det bearbetade animaliska protein som anges i detta avsnitt och eventuella förpackningar ska vara tydligt märkta med texten: ”Bearbetat animaliskt protein som härrör från andra djur än idisslare – får inte användas för framställning av foder för produktionsdjur utom vattenbruksdjur och pälsdjur”.

a) Fiskmjöl som används i mjölkersättning ska framställas i bearbetningsanläggningar som endast framställer produkter som härrör från

i) vattenlevande djur, utom havslevande däggdjur,

ii) odlade ryggradslösa vattenlevande djur, utom de som omfattas av definitionen av vattenlevande djur i artikel 3.1 e i direktiv 2006/88/EG, eller

iii) vanlig sjöstjärna av arten Asterias rubens som fiskas i ett produktionsområde såsom det definieras i punkt 2.5 i bilaga I till förordning (EG) nr 853/2004 och som klassificeras i enlighet med detta.

b) Användning av fiskmjöl för icke avvanda idisslande produktionsdjur får endast tillåtas för framställning av mjölkersättning i torr form som ges utspädd i en given mängd vätska till icke avvanda idisslande djur som tillägg till eller ersättning för råmjölk innan avvänjningen har avslutats.

c) Mjölkersättning som innehåller fiskmjöl och är avsedd för icke avvanda idisslande produktionsdjur ska framställas i anläggningar som inte framställer andra foderblandningar för idisslare och som har godkänts för detta ändamål av den behöriga myndigheten.

i) Andra foderblandningar avsedda för idisslare ska under lagring, transport och förpackning förvaras i lokaler som är fysiskt åtskilda från lokaler som används för fiskmjöl och mjölkersättning i bulkform.

ii) Andra foderblandningar avsedda för idisslare ska tillverkas i lokaler som är fysiskt åtskilda från lokaler där mjölkersättning som innehåller fiskmjöl tillverkas.

iii) Uppgifter om inköp och användning av fiskmjöl och om försäljning av mjölkersättning som innehåller fiskmjöl måste hållas tillgängliga för den behöriga myndigheten i minst fem år.

iv) Regelbunden provtagning och analys av övriga foderblandningar avsedda för idisslare ska ske för att kontrollera att inga otillåtna beståndsdelar av animaliskt ursprung förekommer, i enlighet med de analysmetoder för bestämning av beståndsdelar av animaliskt ursprung för offentlig kontroll av foder som anges i bilaga VI till förordning (EG) nr 152/2009. Provtagnings- och analysfrekvensen ska fastställas på grundval av en riskbedömning som genomförs av operatören som en del av de rutiner som grundas på HACCP-principerna. Resultaten ska hållas tillgängliga för den behöriga myndigheten i minst fem år.

d) Innan sändningar av importerad mjölkersättning som innehåller fiskmjöl övergår till fri omsättning i unionen ska importörerna se till att varje sändning analyseras i enlighet med analysmetoder för bestämning av beståndsdelar av animaliskt ursprung för kontroll av foder som anges i bilaga VI till förordning (EG) nr 152/2009 för att kontrollera att dessa inte innehåller otillåtna beståndsdelar av animaliskt ursprung.

e) Det handelsdokument eller hälsointyg, beroende på vad som är tillämpligt, som åtföljer sändningar av mjölkersättning som innehåller fiskmjöl och är avsedd för icke avvanda idisslande produktionsdjur och eventuella förpackningar innehållande sådan mjölkersättning ska vara tydligt märkta med texten ”Innehåller fiskmjöl – får inte användas som foder för idisslare, utom icke avvanda idisslare”.

f) Mjölkersättning i bulkform som innehåller fiskmjöl och är avsedd för icke avvanda idisslande produktionsdjur ska transporteras med fordon och behållare som inte används för transport av annat foder för idisslare.

g) På jordbruksföretag där idisslare hålls ska åtgärder vidtas på stället för att förhindra att mjölkersättning som innehåller fiskmjöl ges som foder till andra idisslare än icke avvanda idisslare. Den behöriga myndigheten ska upprätta en förteckning över jordbruksföretag där mjölkersättning som innehåller fiskmjöl används genom ett system för förhandsanmälan från jordbruksföretaget eller ett liknande system som säkerställer att företeckningen överensstämmer med detta särskilda villkor.

a) De slakterier från vilka blod som har framställts i enlighet med kapitel IV avsnitt C a får komma.

b) Godkända bearbetningsanläggningar som framställer blodprodukter i enlighet med kapitel IV avsnitt C c.

c) De slakterier och styckningsanläggningar från vilka animaliska biprodukter som är avsedda att användas för framställning av bearbetat animaliskt protein i enlighet med kapitel IV avsnitt D a får komma.

d) Godkända bearbetningsanläggningar som framställer bearbetat animaliskt protein som härrör från andra djur än idisslare och som drivs i enlighet med kapitel IV avsnitt D c.

e) De godkända anläggningar som avses i kapitel III avsnitt B, kapitel IV avsnitt D d och kapitel IV avsnitt E c.

f) De hemmablandare som har registrerats och verkar i enlighet med villkoren i kapitel III avsnitt B och kapitel IV avsnitt D d.

1. Foderråvaror i bulkform och foderblandningar i bulkform som innehåller produkter som härrör från andra idisslare än de som anges i leden a, b och c ska transporteras i fordon och behållare som inte används för transport av foder avsett för andra produktionsdjur än pälsdjur:

a) Mjölk, mjölkbaserade produkter, mjölkderivat, råmjölk och råmjölksprodukter.

b) Dikalciumfosfat och trikalciumfosfat av animaliskt ursprung.

c) Hydrolyserat protein från hudar och skinn från idisslare.

2. Genom undantag från punkt 1 får fordon och behållare som tidigare har använts för transport av de foderråvaror och foderblandningar i bulkform som anges i den punkten användas för transport av foder avsett för andra produktionsdjur än pälsdjur, under förutsättning att dessa fordon och behållare först har rengjorts för att undvika korskontaminering i enlighet med dokumenterade rutiner som på förhand godkänts av den behöriga myndigheten.

a) Mjölk, mjölkbaserade produkter, mjölkderivat, råmjölk och råmjölksprodukter.

b) Dikalciumfosfat och trikalciumfosfat av animaliskt ursprung.

c) Hydrolyserat protein från hudar och skinn från idisslare.

a) Mjölk, mjölkbaserade produkter, mjölkderivat, råmjölk och råmjölksprodukter.

b) Dikalciumfosfat och trikalciumfosfat av animaliskt ursprung.

c) Hydrolyserat protein från hudar och skinn från idisslare.

1. Det ska vara förbjudet att exportera bearbetat animaliskt protein som härrör från idisslare och produkter som innehåller sådant protein.

2. Bearbetat animaliskt protein som härrör från andra djur än idisslare eller foderblandningar som innehåller sådant protein får endast exporteras under förutsättning att följande villkor uppfylls:

a) Det bearbetade animaliska protein som härrör från andra djur än idisslare ska härröra från bearbetningsanläggningar som är avsedda enbart för bearbetning av animaliska biprodukter från andra djur än idisslare som härrör från de slakterier och styckningsanläggningar som avses i kapitel IV avsnitt D led a eller som härrör från godkända bearbetningsanläggningar som förtecknas i de offentliggjorda förteckningar som avses i kapitel V avsnitt A led d.

b) De foderblandningar som innehåller bearbetat animaliskt protein som härrör från andra djur än idisslare ska härröra från godkända anläggningar som förtecknas i de offentliggjorda förteckningar som avses i kapitel V avsnitt A led e och ska förpackas och märkas i enlighet med unionslagstiftningen.

3. Villkoren i punkt 2 ska inte gälla för

a) sällskapsdjursfoder som innehåller bearbetat animaliskt protein som härrör från andra djur än idisslare och som har behandlats i anläggningar som godkänts för tillverkning av sällskapsdjursfoder i enlighet med artikel 24 i förordning (EG) nr 1069/2009 och som har förpackats och märkts i enlighet med unionslagstiftningen,

b) fiskmjöl och foderblandningar som inte innehåller något annat bearbetat animaliskt protein än fiskmjöl.

1. Offentliga kontroller som genomförs av den behöriga myndigheten för att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna i denna bilaga ska omfatta inspektioner och provtagning för analys av bearbetat animaliskt protein och foder i enlighet med de analysmetoder för bestämning av beståndsdelar av animaliskt ursprung för kontroll av foder som anges i bilaga VI till förordning (EG) nr 152/2009.

2. Den behöriga myndigheten ska regelbundet kontrollera kompetensen hos de laboratorier som gör analyser för sådana offentliga kontroller, särskilt genom att utvärdera resultaten av kvalifikationsprövningar.

a) När det gäller nötkreatur:

i) Skalle utom underkäke och med hjärna och ögon samt ryggmärg från djur som är äldre än tolv månader.

ii) Kotpelare utom svanskotor, hals-, bröst- och ländkotornas tagg- och tvärutskott och den mediala korsbenskammen och korsbenets ”vingar”, men inklusive dorsalrotsganglier från djur som är äldre än 30 månader.

iii) Tonsiller, de sista fyra meterna av tunntarmen, blindtarm och tarmkäx från djur i alla åldrar.

b) När det gäller får och getter:

i) Skalle, inklusive hjärna och ögon, tonsiller och ryggmärg från djur som är äldre än tolv månader eller som har en permanent framtand som trängt genom tandköttet.

ii) Mjälte och ileum från djur i alla åldrar.

4.1 Specificerat riskmaterial ska avlägsnas

a) i slakterier eller, i förekommande fall, på andra platser för slakt,

b) i styckningsanläggningar när det är fråga om ryggraden på nötkreatur,

c) i förekommande fall i godkända anläggningar enligt artikel 24.1 h i förordning (EG) nr 1069/2009.

4.2 Genom undantag från punkt 4.1 får ett alternativt test för avlägsnande av specificerat riskmaterial som avses i artikel 8.2 tillåtas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 24.3, under förutsättning att det alternativa testet förtecknas i bilaga X i enlighet med följande villkor:

a) De alternativa testen ska utföras i slakterier på alla djur som specificerat riskmaterial ska avlägsnas från.

b) Inga produkter från nötkreatur, får eller getter som är avsedda att användas som livsmedel eller foder får lämna slakteriet innan den behöriga myndigheten har mottagit och godkänt resultaten av de alternativa testen för alla djur som slaktats och kan vara smittade om BSE har bekräftats i någon av dem.

c) Om ett alternativt test ger ett positivt resultat, ska allt material från nötkreatur, får och getter som kan ha smittats i slakteriet destrueras i enlighet med punkt 3, såvida inte alla delar av kroppen, inklusive det smittade djurets hud, kan identifieras och hållas avskilda.

4.3 Genom undantag från punkt 4.1 får medlemsstaterna besluta att tillåta

a) avlägsnande av ryggmärgen från får och getter i styckningsanläggningar som särskilt godkänts för detta ändamål,

b) avlägsnande av ryggraden från slaktkroppar av nötkreatur eller delar av slaktkroppar i slakteributiker som särskilt godkänts, kontrollerats och registrerats för detta ändamål,

c) uttagning av kött från nötkreaturs huvud i styckningsanläggningar som särskilt godkänts för detta ändamål i enlighet med punkt 9.

4.4 Reglerna för avlägsnande av specificerat riskmaterial i detta kapitel ska inte gälla för kategori 1-material som i enlighet med artikel 18.2 a i förordning (EG) nr 1069/2009 används för utfodring av djurparksdjur eller för kategori 1-material som i enlighet med artikel 18.2 b i den förordningen används för utfodring av utrotningshotade eller skyddade arter av asätande fåglar och andra arter som lever i sin naturliga livsmiljö, för att främja den biologiska mångfalden.

8.1 Kött från huvudet från nötkreatur som är äldre än tolv månader skall tas ut i slakterier i enlighet med ett kontrollsystem som erkänts av den behöriga myndigheten, för att säkerställa att eventuell kontaminering av kött från huvud med vävnad från det centrala nervsystemet förhindras. Systemet skall åtminstone omfatta följande bestämmelser:

a) Uttagningen skall ske på en plats som utsetts för detta och är fysiskt åtskild från de andra delarna av slaktbandet.

b) Om huvudena avlägsnas från bandtransportören eller krokar innan köttet från huvudet tagits ut, skall skotthålet i pannan och foramen magnum förseglas med en ogenomtränglig och hållbar förslutning. Om det tas prov av hjärnstammen för BSE-laboratorietest, skall foramen magnum förseglas omedelbart efter provtagningen.

c) Kött från huvud skall inte tas ut från huvud vars ögon skadats eller förlorats strax före eller efter slakt, eller som skadats på ett annat sätt som kan leda till kontaminering av huvudet med vävnad från det centrala nervsystemet.

d) Kött från huvud skall inte tas ut från huvud som inte har förseglats på korrekt sätt enligt led b.

e) Utan att det påverkar tillämpningen av de allmänna hygienbestämmelserna skall det finnas särskilda arbetsinstruktioner för att förhindra att kött från huvud kontamineras vid uttagningen, särskilt när den försegling som avses i led b förlorats eller ögonen skadats vid uttagningen.

f) En provtagningsplan med lämpliga laboratorietest för att påvisa vävnad från det centrala nervsystemet skall genomföras för att kontrollera att åtgärderna för att minska kontaminering utförs korrekt.

8.2 Genom undantag från kraven i punkt 8.1 kan medlemsstaterna besluta att i slakterierna ha ett alternativt kontrollsystem för uttagning av kött från nötkreaturs huvud, vilket leder till en motsvarande minskning av kontaminering av kött från huvud med vävnad från det centrala nervsystemet. En provtagningsplan med lämpliga laboratorietest för att påvisa vävnad från det centrala nervsystemet skall genomföras för att kontrollera att åtgärderna för att minska kontaminering utförs korrekt. Medlemsstater som utnyttjar detta undantag skall informera kommissionen och de övriga medlemsstaterna i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa om sina kontrollsystem och resultaten av provtagningen.

8.3 Om uttagning sker utan att nötkreaturs huvud avlägsnas från bandtransportören eller krokarna skall punkterna 8.1 och 8.2 inte gälla.

a) Huvuden som är avsedda för transport till styckningsanläggningen skall hängas upp på en ställning vid lagring och vid transport från slakteriet till styckningsanläggningen.

b) Skotthålet i pannan och foramen magnum skall förseglas på korrekt sätt med en ogenomtränglig och hållbar förslutning innan huvudena förflyttas från bandtransportören eller krokarna till ställningarna. Om hjärnstammen provtas för BSE-laboratorietest skall foramen magnum förseglas omedelbart efter provtagningen.

c) Huvuden som inte har förseglats på korrekt sätt enligt led b, där ögonen skadats eller förlorats omedelbart före eller efter slakt eller som skadats på ett annat sätt som skulle kunna leda till kontaminering av köttet från huvud med vävnad från det centrala nervsystemet, skall uteslutas från transport till de särskilt godkända styckningsanläggningarna.

d) En provtagningsplan för slakteriet med lämpligt laboratorietest för att upptäcka vävnader från det centrala nervsystemet skall genomföras för att kontrollera att åtgärderna för att minska kontaminering utförs korrekt.

e) Uttagningen av kött från huvud skall ske enligt ett kontrollsystem som erkänts av den behöriga myndigheten, för att säkerställa att eventuell kontaminering av kött från huvud förhindras. Systemet skall åtminstone omfatta följande:

i) Alla huvuden skall kontrolleras visuellt avseende tecken på kontaminering eller skada och korrekt försegling, innan uttagningen av kött från huvudet påbörjas.

ii) Kött från huvud skall inte tas ut från huvuden som inte har förseglats på korrekt sätt, om ögonen skadats eller om huvudena skadats på ett annat sätt som kan leda till kontaminering av huvudet med vävnad från det centrala nervsystemet. Kött från huvud skall heller inte tas ut från något huvud som misstänks ha kontaminerats av sådana huvud.

iii) Utan att det påverkar tillämpningen av de allmänna hygienbestämmelserna skall det finnas särskilda arbetsinstruktioner för att förhindra att köttet från huvud kontamineras vid transport och uttagning, särskilt när förseglingen förlorats eller ögonen skadats vid transporten eller uttagningen.

f) En provtagningsplan för styckningsanläggningen med lämpliga laboratorietest för att påvisa vävnad från det centrala nervsystemet skall genomföras för att kontrollera att åtgärderna för att minska kontaminering utförs korrekt.

10.1 Medlemsstaterna får endast tillåta sändning av huvuden eller icke-uppslaktade slaktkroppar som innehåller specificerat riskmaterial till en annan medlemsstat efter det att den andra medlemsstaten gått med på att ta emot materialet och godkänt villkoren för sändning och transport.

10.2 Genom undantag från punkt 10.1 får hela slaktkroppar, halva slaktkroppar eller halva slaktkroppar som styckats i högst tre grossistdelar och kvartsparter av slaktkroppar som inte innehåller något annat specificerat riskmaterial än ryggrad, inklusive dorsalrotsganglier, sändas från en medlemsstat till en annan medlemsstat utan den sistnämndas förhandsgodkännande.

10.3 Det skall vara förbjudet att exportera huvuden och färskt kött från nötkreatur, får eller getter som innehåller specificerat riskmaterial utanför gemenskapen.

11.1 Medlemsstaterna ska genomföra täta officiella kontroller för att försäkra sig om att denna bilaga tillämpas på ett korrekt sätt samt se till att åtgärder vidtas för att undvika kontaminering, särskilt i slakterier, styckningsanläggningar eller andra platser där specificerat riskmaterial avlägsnas, såsom slakteributiker eller anläggningar som avses i punkt 4.1 c.

11.2 Medlemsstaterna ska i synnerhet inrätta ett system för att försäkra sig om och kontrollera att specificerat riskmaterial hanteras och bortskaffas enligt denna förordning och förordning (EG) nr 1069/2009.

11.3 Ett kontrollsystem för avlägsnandet av ryggraden i enlighet med punkt 1 a ska inrättas. Kontrollsystemet ska åtminstone omfatta följande åtgärder:

a) Till och med den 30 juni 2017, om ryggraden inte behöver avlägsnas, ska slaktkroppar eller grossistdelar av slaktkroppar av nötkreatur som innehåller ryggraden identifieras genom en klart synlig blå rand på den märkning som avses i artikel 13 i förordning (EG) nr 1760/2000.

b) I förekommande fall ska en särskild uppgift om antalet slaktkroppar eller grossistdelar av slaktkroppar av nötkreatur från vilka det krävs att ryggraden avlägsnas läggas till i handelsdokumentet för sändningar av kött. Vid import ska, i förekommande fall, denna särskilda uppgift läggas till i den gemensamma veterinärhandling vid införsel (CVED) som avses i artikel 2.1 i kommissionens förordning (EG) nr 136/2004 ( 24 ).

c) Slakteributiker ska bevara de handelsdokument som avses i led b under åtminstone ett år.

1. Genom den undersökning som avses i artikel 13.1 b ska följande identifieras:

a) När det gäller nötkreatur:

— Alla övriga idisslare på den anläggning där det djur vars sjukdom har bekräftats hör hemma.

— När sjukdom har bekräftats hos ett hondjur, all dess avkomma som har fötts under de två år som föregått sjukdomens kliniska utbrott och under två år efter detsamma.

— Alla djur i den kohort som det djur vars sjukdom har bekräftats tillhör.

— Sjukdomens möjliga ursprung.

— Övriga djur på den anläggning där det djur vars sjukdom har bekräftats hör hemma eller på andra anläggningar som kan ha smittats av TSE-smittämnet eller som har fått samma foder eller utsatts för samma smittkälla.

— Förflyttning av foder eller av annat material som kan vara smittat, eller varje annan form av överföring som kan ha gjort att TSE-smittämnet överförts till eller från anläggningen i fråga.

b) När det gäller får och getter:

— Alla andra idisslare än får och getter på den anläggning där det djur vars sjukdom har bekräftats hör hemma.

— I den mån det går att identifiera föräldrarna till, och när det gäller hondjur, samtliga embryon och ägg och den senaste avkomman från det hondjur vars sjukdom har bekräftats.

— Alla andra får och getter på den anläggning där det djur vars sjukdom har bekräftats hör hemma, utöver sådana som avses i den andra strecksatsen.

— Sjukdomens möjliga ursprung och övriga anläggningar där det finns djur, embryon eller ägg som kan ha smittats av TSE-smittämnet eller som har fått samma foder eller utsatts för samma smittkälla.

— Förflyttning av foder eller annat material som kan vara smittat, eller varje annan form av överföring som kan ha gjort att TSE-smittämnet överförts till eller från anläggningen i fråga.

2. Åtgärderna i artikel 13.1 c ska minst inbegripa följande:

2.1 När BSE bekräftas hos nötkreatur ska de nötkreatur som har identifierats genom den undersökning som avses i punkt 1 a andra och tredje strecksatserna avlivas och destrueras fullständigt. Medlemsstaten får dock besluta att

— inte avliva och destruera djur i den kohort som avses i punkt 1 a tredje strecksatsen om bevis har framlagts för att dessa djur inte haft tillgång till samma foder som det sjuka djuret,

— skjuta upp avlivning och destruktion av djuren i den kohort som avses i punkt 1 a tredje strecksatsen till slutet av deras produktiva liv, under förutsättning att de består av tjurar som kontinuerligt hålls vid en tjurstation och det kan garanteras att de destrueras fullständigt när de dör.

2.2 När TSE bekräftas hos får eller get:

2.2.1 När BSE inte kan uteslutas:

2.2.2 När BSE och atypisk skrapie kan uteslutas:

a) Den mjölk och de mjölkprodukter från djur som ska destrueras eller slaktats och som fanns på anläggningen under perioden från den dag då TSE-fallet bekräftades till dagen för slutförandet av de åtgärder som ska tillämpas på anläggningen enligt b och c, eller som härrör från den smittade besättningen till dess att alla restriktioner enligt led d och punkt 4 har upphävts, får inte användas för utfodring av idisslare, med undantag för utfodring av idisslare på den anläggningen.

b) Alternativ 1 – avlivning och fullständig destruktion av samtliga djur

i) Ersätta avlivningen och den fullständiga destruktionen av samtliga djur utan dröjsmål med slakt av djuren utan dröjsmål för användning som livsmedel, förutsatt att

— djuren slaktas för att användas som livsmedel inom territoriet i den medlemsstat som är ansvarig för anläggningen,

— alla djur som är äldre än 18 månader och som slaktats för att användas som livsmedel testas för förekomst av TSE enligt de laboratoriemetoder och protokoll som anges i kapitel C del 3 punkt 3.2 i bilaga X.

ii) Undanta lamm och killingar som är yngre än tre månader från avlivning och fullständig destruktion utan dröjsmål, förutsatt att de slaktas för att användas som livsmedel senast när de är tre månader gamla.

c) Alternativ 2 – avlivning och fullständig destruktion av enbart mottagliga djur

— Avelsbaggar av genotyp ARR/ARR.

— Avelstackor som har minst en ARR-allel och ingen VRQ-allel, och, om dessa avelstackor är dräktiga vid undersökningen, de lamm som sedan föds, om deras genotyp uppfyller kraven i detta stycke.

— Får som har minst en ARR-allel och som uteslutande är avsedda för slakt för att användas som livsmedel.

— Om den medlemsstat som ansvarar för anläggningen så beslutar, lamm och killingar som är yngre än tre månader, förutsatt att de slaktas för att användas som livsmedel senast när de är tre månader gamla. Dessa lamm och killingar ska undantas från genotypbestämningen.

i) Ersätta avlivningen och den fullständiga destruktionen av de djur som avses i alternativ 2 första stycket med slakt av djuren för användning som livsmedel, förutsatt att

— djuren slaktas för att användas som livsmedel inom territoriet i den medlemsstat som är ansvarig för anläggningen,

— alla djur som är äldre än 18 månader och som slaktats för att användas som livsmedel testas för förekomst av TSE enligt de laboratoriemetoder och protokoll som anges i kapitel C del 3 punkt 3.2 i bilaga X.

ii) Skjuta upp genotypningen och den efterföljande avlivningen och fullständiga destruktionen eller slakten för användning som livsmedel av de djur som avses i alternativ 2 första stycket under högst tre månader i situationer då indexfallet bekräftas i nära anslutning till den tidpunkt då lamningssäsongen börjar, förutsatt att tackor, getter och deras nyfödda hålls åtskilda från får och getter från andra anläggningar under hela perioden.

iii) Skjuta upp avlivningen och den fullständiga destruktionen eller slakten för användning som livsmedel av de djur som avses i alternativ 2 första stycket under högst tre år från den dag då indexfallet bekräftades, i fårbesättningar och på anläggningar där får och getter hålls tillsammans. Tillämpningen av undantaget i detta stycke ska vara begränsad till fall då den medlemsstat som är ansvarig för anläggningen anser att den epidemiologiska situationen inte kan hanteras utan att de berörda djuren avlivas, men att detta inte kan ske omedelbart på grund av den låga resistensen i fårbesättningen på anläggningen i kombination med andra överväganden, inklusive ekonomiska faktorer. Andra avelsbaggar än av genotyp ARR/ARR ska utan dröjsmål avlivas eller kastreras och alla tänkbara åtgärder ska vidtas för att snabbt bygga upp den genetiska resistensen i fårbesättningen på anläggningen, inklusive genom motiverad avel och utslaktning av tackor för att öka frekvensen av ARR-allelen och eliminera VRQ-allelen. Den medlemsstat som är ansvarig för anläggningen ska se till att antalet djur som ska avlivas i slutet av perioden med uppskjutna åtgärder inte är större än omedelbart efter det att indexfallet bekräftades.

d) Alternativ 3 – ingen obligatorisk avlivning eller fullständig destruktion av djur

— Det är svårt att få ersättningsfår av de genotyper som är tillåtna enligt punkt 3.2 a och b.

— Frekvensen av ARR-allelen är låg inom rasen eller på anläggningen.

— Det anses nödvändigt för att undvika inavel.

— Medlemsstaten anser det vara nödvändigt på grundval av ett motiverat hänsynstagande till samtliga epidemiologiska faktorer.

2.2.3 När atypisk skrapie har bekräftats:

2.3 Om ett djur som smittats med TSE har tagits in från en annan anläggning ska följande gälla:

a) Medlemsstaten får besluta att, på grundval av det smittade djurets bakgrund, vidta utrotningsåtgärder på ursprungsanläggningen utöver, eller i stället för, på den anläggning där smittan bekräftats.

b) Om fler än en besättning betar på samma mark får medlemsstaterna besluta att begränsa tillämpningen av utrotningsåtgärderna på en enda besättning, grundat på ett motiverat hänsynstagande till samtliga epidemiologiska faktorer.

c) Om fler än en besättning hålls på en och samma anläggning får medlemsstaterna besluta att utrotningsåtgärderna bara ska tillämpas på den besättning där TSE har bekräftats, under förutsättning att det har kontrollerats att besättningarna har hållits isolerade från varandra och att det är osannolikt att smitta har spridits mellan besättningarna genom direkt eller indirekt kontakt.

3. Efter det att alla identifierade djur på en anläggning har avlivats och fullständigt destruerats eller slaktats för att användas som livsmedel ska följande gälla i enlighet med punkt 2.2.1, punkt 2.2.2 b eller punkt 2.2.2 c:

3.1 Anläggningen ska vara föremål för ett intensifierat övervakningsprotokoll för TSE som omfattar testning för förekomst av TSE i enlighet med de laboratoriemetoder och protokoll som anges i kapitel C del 3, punkt 3.2 i bilaga X av samtliga följande djur som är äldre än 18 månader, utom får av genotyp ARR/ARR:

a) Djur som hölls på anläggningen vid den tidpunkt då TSE-fallet bekräftades, i enlighet med punkt 2.2.2 c, och som slaktats för att användas som livsmedel.

b) Djur som har dött eller avlivats på anläggningen, men som inte avlivats inom ramen för en kampanj för sjukdomsutrotning.

3.2 Endast följande djur får tas in på anläggningen:

a) Handjur av får av genotyp ARR/ARR.

b) Hondjur av får som har minst en ARR-allel och ingen VRQ-allel.

c) Getter, under förutsättning att en rengöring och desinfektion av alla djurstall på anläggningen har utförts efter det att besättningen har avvecklats.

3.3 Endast följande avelsbaggar och reproduktionsmaterial från får får användas på anläggningen:

a) Handjur av får av genotyp ARR/ARR.

b) Sperma från baggar av genotyp ARR/ARR.

c) Embryon som har minst en ARR-allel och ingen VRQ-allel.

3.4 Förflyttning av djur från anläggningen ska antingen vara tillåten för destruktion, eller ska omfattas av följande villkor:

a) Följande djur får förflyttas från anläggningen för alla ändamål, inklusive avel:

— Får med genotyp ARR/ARR.

— Tackor som har en ARR-allel och ingen VRQ-allel, under förutsättning att de flyttas till andra anläggningar som ålagts restriktioner efter det att åtgärderna enligt punkt 2.2.2 c eller punkt 2.2.2 d har tillämpats.

— Getter, under förutsättning att de förflyttas till andra anläggningar som ålagts restriktioner efter det att åtgärderna enligt punkt 2.2.2 c eller punkt 2.2.2 d har tillämpats.

b) Följande djur får förflyttas från anläggningen för att sändas direkt till slakt för användning som livsmedel:

— Får som har minst en ARR-allel.

— Getter.

— Om medlemsstaten så beslutar, lamm och killingar som är yngre än tre månader vid tidpunkten för slakt.

— Alla djur om medlemsstaten har beslutat att tillämpa undantagen i punkterna 2.2.2 b i och 2.2.2 c i.

c) Om medlemsstaten fattar beslut om detta får lamm och killingar förflyttas till en annan anläggning inom dess territorium endast för gödning före slakt under förutsättning att följande villkor uppfylls:

— På destinationsanläggningen får det inte finnas andra får eller getter än sådana som göds före slakt.

— Vid slutet av gödningsperioden ska de lamm och killingar som kommer från anläggningar som är föremål för utrotningsåtgärder transporteras direkt till ett slakteri inom samma medlemsstats territorium för att slaktas senast när de är tolv månader gamla.

3.5 Restriktionerna i punkterna 3.1–3.4 ska fortsätta att gälla för anläggningen

a) till det datum då alla får på anläggningen har uppnått ARR/ARR-status, förutsatt att inga getter hålls på anläggningen, eller

b) under två år från och med det datum då alla åtgärder som avses i punkt 2.2.1, punkt 2.2.2 b eller punkt 2.2.2 c har slutförts, förutsatt att inget annat TSE-fall än atypisk skrapie påvisas under denna tvåårsperiod. Om ett fall av atypisk skrapie bekräftas under denna tvåårsperiod ska anläggningen också omfattas av de åtgärder som avses i punkt 2.2.3.

4. Efter beslutet att tillämpa alternativ 3 enligt punkt 2.2.2 d eller undantaget i punkt 2.2.2 c iii ska följande åtgärder omedelbart tillämpas på anläggningen:

4.1 Anläggningen ska vara föremål för ett intensifierat övervakningsprotokoll för TSE som omfattar testning för förekomst av TSE i enlighet med de laboratoriemetoder och protokoll som anges i kapitel C del 3, punkt 3.2 i bilaga X av samtliga följande djur som är äldre än 18 månader, utom får av genotyp ARR/ARR:

a) Djur som har slaktats för att användas som livsmedel.

b) Djur som har dött eller avlivats på anläggningen, men som inte avlivats inom ramen för en kampanj för sjukdomsutrotning.

4.2 Endast följande får får tas in på anläggningen:

a) Handjur av får av genotyp ARR/ARR.

b) Hondjur av får som har minst en ARR-allel och ingen VRQ-allel.

i) Den ras som föds upp på anläggningen är en lokal ras som riskerar att försvinna från djurhållningen i enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 807/2014 ( 26 ).

ii) Den ras som föds upp på anläggningen omfattas av ett bevarandeprogram som genomförs av en avelsorganisation eller avelsförening som är officiellt godkänd i enlighet med artikel 5 i rådets direktiv 89/361/EEG ( 27 ), eller ett officiellt organ.

iii) Frekvensen av ARR-allelen är låg inom rasen som föds upp på anläggningen.

c) Handjur av får som har minst en ARR-allel och ingen VRQ-allel.

d) Hondjur av får som inte har någon VRQ-allel.

4.3 Endast följande avelsbaggar och reproduktionsmaterial från får får användas på anläggningen:

a) Handjur av får av genotyp ARR/ARR.

b) Sperma från baggar av genotyp ARR/ARR.

c) Embryon som har minst en ARR-allel och ingen VRQ-allel.

i) Den ras som föds upp på anläggningen är en lokal ras som riskerar att försvinna från djurhållningen i enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i delegerad förordning (EU) nr 807/2014.

ii) Den ras som föds upp på anläggningen omfattas av ett bevarandeprogram som genomförs av en avelsorganisation eller avelsförening som är officiellt godkänd i enlighet med artikel 5 i direktiv 89/361/EEG, eller ett officiellt organ.

iii) Frekvensen av ARR-allelen är låg inom rasen som föds upp på anläggningen.

d) Handjur av får som har minst en ARR-allel och ingen VRQ-allel.

e) Sperma från handjur av får som har minst en ARR-allel och ingen VRQ-allel.

f) Embryon som inte har någon VRQ-allel.

4.4 Förflyttning av djur från anläggningen ska vara tillåten för destruktion eller för transport direkt till slakt för att användas som livsmedel, eller ska omfattas av följande villkor:

a) Baggar och tackor av genotyp ARR/ARR får flyttas från anläggningen för alla ändamål, inklusive avel, under förutsättning att de flyttas till andra anläggningar som är föremål för tillämpning av åtgärder enligt punkt 2.2.2 c eller d.

b) Om medlemsstaten fattar beslut om detta får lamm och killingar förflyttas till en annan anläggning inom dess territorium endast för gödning före slakt, under förutsättning att följande villkor uppfylls:

i) På destinationsanläggningen får det inte finnas andra får eller getter än sådana som göds före slakt.

ii) Vid slutet av gödningsperioden ska de lamm och killingar som kommer från anläggningar som är föremål för utrotningsåtgärder enligt punkt 2.2.2 c iii eller d transporteras direkt till ett slakteri inom samma medlemsstats territorium för att slaktas senast när de är tolv månader gamla.

4.5 Förflyttning av reproduktionsmaterial från anläggningen ska ske på följande villkor: Medlemsstaten ska se till att ingen sperma, inga embryon och inga ägg sänds från anläggningen.

4.6 Under lamnings- och killningsperioden får inga får eller getter på anläggningen beta på samma mark som får och getter från andra anläggningar.

4.7 De restriktioner som anges i punkt 2.2.2 a och i punkterna 4.1–4.6 ska fortsätta att tillämpas under två år efter att det senaste fallet av annan TSE än atypisk skrapie påvisats, på anläggningar där alternativ 3 enligt punkt 2.2.2 d har tillämpats. Om ett fall av atypisk skrapie bekräftas under denna tvåårsperiod ska anläggningen också bli föremål för de åtgärder som avses i punkt 2.2.3.

1. Avelsprogrammet ska koncentreras på besättningar med högt avelsvärde enligt definitionen i punkt 3 i bilaga I till kommissionens beslut 2002/1003/EG.

2. En databas ska upprättas som ska innehålla minst följande upplysningar:

a) Uppgifter om identitet, ras och antal djur i alla besättningar som deltar i avelsprogrammet.

b) Identifiering av enskilda djur som provtas inom avelsprogrammet, inklusive avelsbaggar som provtas i besättningar som inte deltar i avelsprogrammet.

c) Resultaten av eventuella genotypningar.

3. Ett system med enhetlig certifiering ska inrättas där genotypen hos varje djur som provtas i samband med avelsprogrammet, inklusive avelsbaggar som provtas i besättningar som inte deltar i avelsprogrammet, certifieras genom hänvisning till dess individuella identifikationsnummer.

4. Ett system för identifiering av djur och prover, bearbetning av prover och presentation av resultat ska fastställas som minimerar risken för fel som orsakas av den mänskliga faktorn. Systemets effektivitet ska kontrolleras regelbundet genom stickprover.

5. Blod eller annan vävnad som samlats in för avelsprogrammet, inklusive från avelsbaggar som provtas i besättningar som inte deltar i avelsprogrammet, ska genotypas i laboratorier som har godkänts för deltagande i avelsprogrammet.

6. Medlemsstatens behöriga myndighet får hjälpa avelsorganisationer med att inrätta genbanker för sperma, ägg och embryon som är representativa för prionproteingenotyper som sannolikt kommer att bli sällsynta till följd av avelsprogrammet.

7. Avelsprogram ska inrättas för varje ras med hänsyn till

a) olika allelers frekvens inom rasen,

b) hur ovanlig rasen är,

c) att inavel eller genetisk drift undviks.

1. Syftet med avelsprogrammet ska vara att öka frekvensen av ARR-allelen inom besättningen samtidigt som prevalensen av de alleler som har visat sig bidra till mottaglighet för TSE minskas.

2. Minimikraven för de besättningar som deltar ska vara följande:

a) Samtliga djur i besättningen som ska genotypas ska identifieras individuellt på ett säkert sätt.

b) Samtliga baggar som är avsedda för avel inom besättningen ska genotypas innan de används för avel.

c) Alla handjur som bär på VRQ-allelen ska slaktas eller kastreras inom sex månader efter det att de har genotypbestämts. Djuret får inte lämna anläggningen utom för att slaktas.

d) Hondjur som man vet bär på VRQ-allelen får inte lämna anläggningen utom för att slaktas.

e) Andra handjur, inbegripet spermadonatorer för artificiell insemination, än de som certifierats inom avelsprogrammet får inte användas för avel inom besättningen.

3. Medlemsstaterna får bevilja undantag från kraven i punkt 2 c och d för att skydda raser och produktionsegenskaper.

4. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla undantag som beviljats enligt punkt 3 och om de tillämpade kriterierna.

1. De baggar som ska provtas ska identifieras individuellt på ett säkert sätt.

2. Ingen bagge som konstaterats bära på VRQ-allelen får lämna anläggningen utom för att slaktas.

1. Ramverket för erkännande av fårbesättningars status som TSE-resistenta ska ge fårbesättningar status som TSE-resistenta om de till följd av deltagandet i avelsprogrammet enligt artikel 6a uppfyller de kriterier som krävs i det programmet.

a) Nivå I-besättningar ska helt och hållet utgöras av får med genotyp ARR/ARR.

b) Nivå II-besättningar ska utgöras av besättningar vars avkomma utan undantag är fallen efter baggar med genotyp ARR/ARR.

2. Regelbundna stickprover av får från TSE-resistenta besättningar ska tas

a) på anläggningen eller på slakteriet för att verifiera deras genotyp,

b) vad gäller nivå I-besättningar, på slakteriet på djur som är äldre än 18 månader för TSE-testning i enlighet med bilaga III.

1. anmäla kraven för dessa program till kommissionen,

2. lägga fram en årlig lägesrapport till kommissionen.

1.1 Vid handeln inom unionen ska medlemsstaterna, i förekommande fall, inrätta eller övervaka ett officiellt system för erkännande av anläggningar med försumbar risk för klassisk skrapie och anläggningar med kontrollerad risk för klassisk skrapie. På grundval av det officiella systemet ska de, i förekommande fall, upprätta och föra förteckningar över anläggningar med får och getter med försumbar risk och anläggningar med kontrollerad risk för klassisk skrapie.

1.2 En anläggning med får som har status som TSE-resistent på nivå I enligt kapitel C, del 4, punkt 1 a i bilaga VII och där inget fall av klassisk skrapie har bekräftats under åtminstone de senaste sju åren får erkännas som en anläggning med försumbar risk för klassisk skrapie.

a) Får och getter identifieras löpande och register förs, så att de kan spåras tillbaka till sin födelseanläggning.

b) Det förs register över förflyttningar av får och getter till och från anläggningen.

c) Endast följande får och getter tas in på anläggningen:

i) Får och getter från anläggningar med försumbar risk för klassisk skrapie.

ii) Får och getter från anläggningar som har uppfyllt villkoren i leden a–i under åtminstone de senaste sju åren eller under åtminstone samma tidsperiod som den anläggning där de ska tas in har uppfyllt villkoren i dessa punkter.

iii) Får av prionproteingenotyp ARR/ARR.

iv) Får och getter som uppfyller villkoren i led i eller ii utom under den period då de har hållits på en seminstation, under förutsättning att seminstationen uppfyller följande villkor:

— Seminstationen är godkänd i enlighet med kapitel I del I i bilaga D till rådets direktiv 92/65/EEG ( 28 ) och övervakas i enlighet med kapitel I del II i den bilagan.

— Under de föregående sju åren har endast sådana får och getter tagits in på seminstationen som kommer från anläggningar som under den perioden har uppfyllt villkoren i leden a, b och e och som regelbundet har kontrollerats av en officiell veterinär eller en veterinär som godkänts av den behöriga myndigheten

— Inget fall av klassisk skrapie har bekräftats på seminstationen under de föregående sju åren.

— Biosäkerhetsåtgärder har införts på seminstationen för att säkerställa att de får och getter som hålls på seminstationen och som kommer från anläggningar med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie inte har någon direkt eller indirekt kontakt med får och getter från anläggningar med lägre status vad gäller klassisk skrapie.

d) Anläggningen är föremål för regelbundna kontroller som ska genomföras minst en gång om året från och med den 1 januari 2014 av en officiell veterinär eller en veterinär som godkänts för detta ändamål av den behöriga myndigheten, för att verifiera överensstämmelsen med villkoren i leden a–i.

e) Inget fall av klassisk skrapie har bekräftats.

f) Alla får och getter som avses i kapitel A del II punkt 3 i bilaga III, som är äldre än 18 månader och som har dött eller avlivats av andra orsaker än slakt för användning som livsmedel har till och med den 31 december 2013 testats i ett laboratorium med avseende på klassisk skrapie i enlighet med de laboratoriemetoder och protokoll som anges i kapitel C punkt 3.2 i bilaga X.

g) Endast följande ägg och embryon från får och getter tas in på anläggningen:

i) Ägg och embryon från donatordjur som sedan födseln har hållits i en medlemsstat med försumbar risk för klassisk skrapie, eller på en anläggning med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie, eller som uppfyller följande krav:

— De identifieras löpande så att de kan spåras tillbaka till sin födelseanläggning.

— De har sedan födseln hållits på anläggningar där inget fall av klassisk skrapie har bekräftats under den tid de vistades där.

— De visade inga kliniska tecken på klassisk skrapie vid den tidpunkt då äggen eller embryona samlades in.

ii) Ägg och embryon från får som har minst en ARR-allel.

h) Endast följande sperma från får och getter tas in på anläggningen:

i) Sperma från donatordjur som sedan födseln har hållits i en medlemsstat med försumbar risk för klassisk skrapie, eller på en anläggning med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie, eller som uppfyller följande krav:

— De identifieras löpande så att de kan spåras tillbaka till sin födelseanläggning.

— De visade inga kliniska tecken på klassisk skrapie vid den tidpunkt då sperman samlades in.

ii) Sperma från en bagge med prionproteingenotyp ARR/ARR.

i) Får och getter på anläggningen har ingen direkt eller indirekt kontakt med, och betar inte på samma mark som, får och getter från anläggningar med lägre status vad gäller klassisk skrapie.

1.3 En anläggning med får eller getter eller med både får och getter får erkännas som en anläggning med kontrollerad risk för klassisk skrapie, under förutsättning att den har uppfyllt följande villkor under åtminstone de senaste tre åren:

a) Får och getter identifieras löpande och register förs, så att de kan spåras tillbaka till sin födelseanläggning.

b) Det förs register över förflyttningar av får och getter till och från anläggningen.

c) Endast följande får och getter tas in på anläggningen:

i) Får och getter från anläggningar med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie.

ii) Får och getter från anläggningar som har uppfyllt villkoren i leden a–i under åtminstone de senaste tre åren eller under åtminstone samma tidsperiod som den anläggning där de ska tas in har uppfyllt villkoren i dessa punkter.

iii) Får av prionproteingenotyp ARR/ARR.

iv) Får och getter som uppfyller villkoren i led i eller ii utom under den period då de har hållits på en seminstation, under förutsättning att seminstationen uppfyller följande villkor:

— Seminstationen är godkänd i enlighet med kapitel I del I i bilaga D till direktiv 92/65/EEG och övervakas i enlighet med kapitel I del II i den bilagan.

— Under de föregående tre åren har endast sådana får och getter tagits in på seminstationen som kommer från anläggningar som under den perioden har uppfyllt villkoren i leden a, b och e och som regelbundet har kontrollerats av en officiell veterinär eller en veterinär som godkänts av den behöriga myndigheten

— Inget fall av klassisk skrapie har bekräftats på seminstationen under de föregående tre åren.

— Biosäkerhetsåtgärder har införts på seminstationen för att säkerställa att de får och getter som hålls på seminstationen och som kommer från anläggningar med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie inte har någon direkt eller indirekt kontakt med får och getter från anläggningar med lägre status vad gäller klassisk skrapie.

d) Anläggningen är föremål för regelbundna kontroller som ska genomföras minst en gång om året från och med den 1 januari 2014 av en officiell veterinär eller en veterinär som godkänts för detta ändamål av den behöriga myndigheten, för att verifiera överensstämmelsen med villkoren i leden a–i.

e) Inget fall av klassisk skrapie har bekräftats.

f) Alla får och getter som avses i kapitel A del II punkt 3 i bilaga III, som är äldre än 18 månader och som har dött eller avlivats av andra orsaker än slakt för användning som livsmedel har till och med den 31 december 2013 testats i ett laboratorium med avseende på klassisk skrapie i enlighet med de laboratoriemetoder och protokoll som anges i kapitel C punkt 3.2 i bilaga X.

g) Endast följande ägg och embryon från får och getter tas in på anläggningen:

i) Ägg och embryon från donatordjur som sedan födseln har hållits i en medlemsstat med försumbar risk för klassisk skrapie, eller på en anläggning med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie, eller som uppfyller följande krav:

— De identifieras löpande så att de kan spåras tillbaka till sin födelseanläggning.

— De har sedan födseln hållits på anläggningar där inget fall av klassisk skrapie har bekräftats under den tid de vistades där.

— De visade inga kliniska tecken på klassisk skrapie vid den tidpunkt då äggen eller embryona samlades in.

ii) Ägg och embryon från får som har minst en ARR-allel.

h) Endast följande sperma från får och getter tas in på anläggningen:

i) Sperma från donatordjur som sedan födseln har hållits i en medlemsstat med försumbar risk för klassisk skrapie, eller på en anläggning med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie, eller som uppfyller följande krav:

— De identifieras löpande så att de kan spåras tillbaka till sin födelseanläggning.

— De visade inga kliniska tecken på klassisk skrapie vid den tidpunkt då sperman samlades in.

ii) Sperma från en bagge med prionproteingenotyp ARR/ARR.

i) Får och getter på anläggningen har ingen direkt eller indirekt kontakt med, och betar inte på samma mark som, får och getter från anläggningar med lägre status vad gäller klassisk skrapie.

1.4 Om ett fall av klassisk skrapie bekräftas på en anläggning med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie, eller på en anläggning som konstaterats ha en epidemiologisk koppling till en anläggning med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie till följd av en sådan undersökning som avses i kapitel B del 1 i bilaga VII, ska anläggningen med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie omedelbart strykas från den förteckning som avses i punkt 1.1.

2.1 Om en medlemsstat anser att dess territorium eller en del av dess territorium utgör en försumbar risk för klassisk skrapie ska den överlämna lämplig bestyrkande dokumentation till kommissionen, särskilt med uppgift om följande:

a) Det har gjorts en riskbedömning som visat att lämpliga åtgärder för närvarande har vidtagits för en tillräckligt lång tid för att hantera alla identifierade risker. Denna riskbedömning ska ange alla potentiella faktorer för förekomst av klassisk skrapie och deras historik, särskilt

i) import eller införsel av får och getter eller sperma och embryon från får och getter som kan vara smittade med klassisk skrapie,

ii) kunskaperna om fårens och getternas populationsstruktur och uppfödningsmetoder,

iii) utfodringsmetoder, inklusive konsumtion av kött- och benmjöl eller fettgrevar som härrör från idisslare,

iv) import av mjölk och mjölkprodukter från får och getter avsedda för användning för utfodring av får och getter.

b) Får och getter som uppvisar kliniska tecken som är förenliga med klassisk skrapie har testats under åtminstone de föregående sju åren.

c) Under åtminstone de föregående sju åren har ett tillräckligt antal får och getter som är äldre än 18 månader, som är representativa för de får och getter som slaktats och som har dött eller avlivats av andra orsaker än slakt för användning som livsmedel testats en gång om året för att erhålla en konfidensgrad på 95 % för påvisande av klassisk skrapie om sjukdomen förekommer i den populationen med en prevalens som överstiger 0,1 % och inget fall av klassisk skrapie har rapporterats under den perioden.

d) Utfodring av får och getter med kött- och benmjöl eller fettgrevar som härrör från idisslare har förbjudits och förbudet har tillämpats effektivt i hela medlemsstaten under minst sju år.

e) Införsel från andra medlemsstater av får och getter samt sperma och embryon från dem sker i enlighet med punkt 4.1 b eller punkt 4.2.

f) Införsel från tredjeländer av får och getter samt sperma och embryon från dem sker i enlighet med kapitel E eller kapitel H i bilaga IX.

2.2 Status som innebär försumbar risk för klassisk skrapie i en medlemsstat eller i ett område i en medlemsstat får godkännas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 24.2.

2.3 Följande medlemsstater eller områden i en medlemsstat har en försumbar risk för klassisk skrapie:

— Österrike.

— Finland.

— Sverige.

3.1 En medlemsstat som har ett nationellt program för kontroll av klassisk skrapie som omfattar hela dess territorium

a) kan lägga fram sitt nationella kontrollprogram för kommissionen och därvid särskilt ange

— fördelningen av klassisk skrapie i medlemsstaten,

— motiveringen till det nationella kontrollprogrammet, med beaktande av sjukdomens omfattning och lönsamhetsgraden,

— de statuskategorier som definierats för anläggningar och de standarder som måste uppnås i varje sådan kategori,

— de testmetoder som ska användas,

— övervakningsförfaranden för de nationella kontrollprogrammen,

— de åtgärder som ska vidtas när en anläggning av något skäl förlorar sin status,

— de åtgärder som ska vidtas när positiva resultat konstateras vid kontroller som utförts i enlighet med det nationella kontrollprogrammet.

b) Det program som avses i led a får godkännas, om det uppfyller kriterierna i det ledet, enligt det förfarande som avses i artikel 24.2. Ändringar av eller tillägg till de program som medlemsstaterna lägger fram får godkännas enligt det förfarande som avses i artikel 24.2.

3.2 De nationella programmen för kontroll av skrapie i följande medlemsstater godkänns härmed:

— Danmark.

— Slovenien.

4.1 Får och getter

a) Får och getter för avel som ska sändas till andra medlemsstater än medlemsstater med försumbar risk för klassisk skrapie eller med ett godkänt nationellt program för kontroll av skrapie ska

i) komma från en anläggning eller anläggningar med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie, eller

ii) komma från en medlemsstat eller ett område i en medlemsstat med försumbar risk för klassisk skrapie, eller

iii) i fråga om får, vara av prionproteingenotyp ARR/ARR, under förutsättning att de inte kommer från en anläggning som omfattas av de restriktioner som fastställs i kapitel B punkterna 3 och 4 i bilaga VII.

b) Får och getter för all avsedd användning utom omedelbar slakt som ska sändas till medlemsstater med försumbar risk för klassisk skrapie eller med ett godkänt nationellt program för kontroll av skrapie ska

i) komma från en anläggning eller anläggningar med försumbar risk för klassisk skrapie, eller

ii) komma från en medlemsstat eller ett område i en medlemsstat med försumbar risk för klassisk skrapie, eller

iii) i fråga om får, vara av prionproteingenotyp ARR/ARR, under förutsättning att de inte kommer från en anläggning som omfattas av de restriktioner som fastställs i kapitel B punkterna 3 och 4 i bilaga VII.

c) Genom undantag från leden a och b ska kraven i dessa led inte gälla för får och getter som hålls i och förflyttas uteslutande mellan godkända organ, institut eller centrum enligt definitionen i artikel 2.1 c i direktiv 92/65/EEG.

d) Genom undantag från leden a och b får den behöriga myndigheten i en medlemsstat tillåta handel inom unionen med djur som inte uppfyller kraven i dessa led, under förutsättning att den har fått ett förhandsgodkännande från den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten för dessa djur och under förutsättning att djuren uppfyller följande villkor:

i) Djuren tillhör en lokal ras som riskerar att försvinna från djurhållningen i enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i delegerad förordning (EU) nr 807/2014.

ii) Djuren är införda i en stambok som upprättats och förs av en avelsorganisation eller avelsförening som är officiellt godkänd i enlighet med artikel 5 i direktiv 89/361/EEG i den avsändande medlemsstaten eller av ett offentligt organ i den medlemsstaten, och djuren ska föras in i en stambok för rasen som upprättats och förs av en avelsorganisation eller avelsförening som är officiellt godkänd i enlighet med artikel 5 i direktiv 89/361/EEG i destinationsmedlemsstaten eller av ett offentligt organ i den medlemsstaten.

iii) I den avsändande medlemsstaten och i destinationsmedlemsstaten genomförs de avelsorganisationer, de avelsföreningar eller det offentliga organ som avses i led ii ett bevarandeprogram för den rasen.

iv) Djuren kommer inte från en anläggning som omfattas av de restriktioner som fastställs i kapitel B punkterna 3 och 4 i bilaga VII.

v) Efter det att de djur som inte uppfyller kraven i led a eller b har tagits in på den mottagande anläggningen i destinationsmedlemsstaten ska förflyttningen av alla får och getter på den anläggningen begränsas i enlighet med kapitel B punkt 3.4 i bilaga VII under tre år, eller under sju år när destinationsmedlemsstaten är en medlemsstat med försumbar risk för klassisk skrapie eller med ett godkänt nationellt program för kontroll av skrapie.

4.2 Sperma och embryon från får och getter ska

a) samlas in från djur som sedan födseln oavbrutet har hållits på en anläggning eller anläggningar med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie, utom när anläggningen är en seminstation, under förutsättning att seminstationen uppfyller villkoren i punkt 1.3 c iv, eller

b) samlas in från djur som under de senaste tre åren före insamlingen oavbrutet har hållits på en anläggning eller anläggningar som har uppfyllt alla villkor i punkt 1.3 a–f under tre år, utom när anläggningen är en seminstation, under förutsättning att seminstationen uppfyller villkoren i punkt 1.3 c iv, eller

c) samlas in från djur som sedan födseln oavbrutet har hållits i ett land eller område med försumbar risk för klassisk skrapie, eller

d) i fråga om sperma från får, samlas in från handjur av prionproteingenotyp ARR/ARR. eller

e) i fråga om embryon från får, ha minst en ARR-allel.

— Färskt kött.

— Malet kött.

— Köttberedningar.

— Köttprodukter.

a) De djur från vilka produkterna från nötkreatur, får och getter härrör har inte utfodrats med kött- och benmjöl eller fettgrevar från idisslare och har genomgått besiktning före och efter slakt.

b) De djur från vilka produkterna från nötkreatur, får och getter härrör har inte slaktats efter bedövning genom insprutning av gas i hjärnskålen eller avlivats med samma metod och inte har slaktats efter bedövning genom laceration av vävnad i centrala nervsystemet med ett avlångt, stavformigt instrument som förs in i hjärnskålen.

c) Produkterna från nötkreatur, får och getter härrör inte från

i) specificerat riskmaterial enligt definitionen i bilaga V,

ii) nerv- och lymfvävnad som frilagts under urbeningen, och

iii) maskinurbenat kött från ben från nötkreatur, får eller getter.

a) djuren var födda och oavbrutet uppfödda i ett land eller en region som enligt artikel 5.2 i förordning (EG) nr 999/2001 klassificerats som ett land eller en region med försumbar BSE-risk,

b) djuren har identifierats med hjälp av ett permanent identifieringssystem som gör det möjligt att spåra dem tillbaka till deras moderdjur och ursprungsbesättning, och har inte exponerats enligt beskrivningen i kapitel C del I punkt 4 b iv i bilaga II,

c) om det har förekommit inhemska fall av BSE i det berörda landet, föddes djuren efter det att förbudet mot utfodring av idisslare med kött- och benmjöl och fettgrevar som härrör från idisslare började gälla, eller efter det att det senaste inhemska BSE-fallet föddes om djuren föddes efter utfodringsförbudet.

a) landet eller regionen enligt artikel 5.2 i förordning (EG) nr 999/2001 har klassificerats som ett land eller en region med kontrollerad BSE-risk,

b) djuren har identifierats med hjälp av ett permanent identifieringssystem som gör det möjligt att spåra dem tillbaka till deras moderdjur och ursprungsbesättning, och har inte exponerats enligt beskrivningen i kapitel C del II punkt 4 b iv i bilaga II,

c) djuren föddes efter det att förbudet mot utfodring av idisslare med kött- och benmjöl och fettgrevar som härrör från idisslare började gälla, eller efter det att det senaste inhemska BSE-fallet föddes om djuren föddes efter utfodringsförbudet.

a) landet eller regionen inte har klassificerats enligt artikel 5.2 i förordning (EG) nr 999/2001 eller har klassificerats som ett land eller en region med ej fastställd BSE-risk,

b) djuren har identifierats med hjälp av ett permanent identifieringssystem som gör det möjligt att spåra dem tillbaka till deras moderdjur och ursprungsbesättning, och har inte exponerats enligt beskrivningen i kapitel C del II punkt 4 b iv i bilaga II,

c) djuren föddes minst två år efter det att förbudet mot utfodring av idisslare med kött- och benmjöl och fettgrevar som härrör från idisslare började gälla, eller efter det att det senaste inhemska BSE-fallet föddes om djuren föddes efter utfodringsförbudet.

— Färskt kött.

— Malet kött.

— Köttberedningar.

— Köttprodukter.

— Utsmält djurfett.

— Fettgrevar.

— Gelatin och kollagen som inte härrör från hudar och skinn.

— Behandlade tarmar.

a) landet eller regionen enligt artikel 5.2 i förordning (EG) nr 999/2001 har klassificerats som ett land eller en region med försumbar BSE-risk,

b) de djur från vilka produkterna från nötkreatur, får och getter härrör är födda, oavbrutet uppfödda och slaktade i landet med försumbar BSE-risk och har genomgått besiktning före och efter slakt,

c) om det har förekommet inhemska fall av BSE i landet eller regionen:

i) djuren föddes efter det att förbudet mot utfodring av idisslare med kött- och benmjöl och fettgrevar som härrör från idisslare började gälla, eller

ii) produkterna från nötkreatur, får och getter inte innehåller och inte härrör från specificerat riskmaterial enligt definitionen i bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001, eller maskinurbenat kött från ben av nötkreatur, får och getter.

1. För import av de produkter från nötkreatur, får och getter som avses i avsnitt A från ett land eller en region med kontrollerad BSE-risk skall ett djurhälsointyg uppvisas, i vilket det intygas att

a) landet eller regionen enligt artikel 5.2 i förordning (EG) nr 999/2001 har klassificerats som ett land eller en region med kontrollerad BSE-risk,

b) de djur från vilka produkterna från nötkreatur, får och getter härrör har genomgått besiktning före och efter slakt,

c) de djur från vilka produkterna från nötkreatur, får och getter som är avsedda för export härrör inte har slaktats efter bedövning genom insprutning av gas i hjärnskålen eller avlivats med samma metod och inte har slaktats efter bedövning genom laceration av vävnad i centrala nervsystemet med ett avlångt, stavformigt instrument som förs in i hjärnskålen,

d) produkterna från nötkreatur, får och getter inte innehåller och inte härrör från specificerat riskmaterial enligt definitionen i bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001, eller maskinurbenat kött från ben av nötkreatur, får och getter.

2. Genom undantag från punkt 1 d får hela slaktkroppar, halva slaktkroppar eller halva slaktkroppar som styckats i högst tre grossistdelar och kvartsparter av slaktkroppar som inte innehåller något annat specificerat riskmaterial än ryggrad, inklusive dorsalrotsganglier, importeras.

3. Om ryggraden inte behöver avlägsnas, skall slaktkroppar eller grossistdelar av slaktkroppar av nötkreatur som har ryggraden kvar identifieras genom en blå rand på den märkning som avses i förordning (EG) nr 1760/2000.

4. Antalet slaktkroppar eller grossistdelar av slaktkroppar av nötkreatur från vilka det krävs att ryggraden avlägsnas och antalet från vilka avlägsnande av ryggraden inte krävs, skall läggas till i det dokument som avses i artikel 2.1 i förordning (EG) nr 136/2004 vid import.

5. I fråga om tarmar som ursprungligen kommer från ett land eller en region med försumbar BSE-risk ska för import av behandlade tarmar ett djurhälsointyg uppvisas, i vilket det intygas att

a) landet eller regionen enligt artikel 5.2 har klassificerats som ett land eller en region med kontrollerad BSE-risk,

b) de djur från vilka produkterna från nötkreatur, får och getter härrör är födda, oavbrutet uppfödda och slaktade i landet eller regionen med försumbar BSE-risk och har genomgått besiktning före och efter slakt,

c) om tarmarna kommer från ett land eller en region där det har förekommit inhemska fall av BSE

i) djuren föddes efter det att förbudet mot utfodring av idisslare med kött- och benmjöl och fettgrevar som härrör från idisslare började gälla, eller

ii) produkterna från nötkreatur, får och getter inte innehåller och inte härrör från specificerat riskmaterial enligt definitionen i bilaga V.

1. För import av de produkter från nötkreatur, får och getter som avses i avsnitt A från ett land eller en region med ej fastställd BSE-risk skall ett djurhälsointyg uppvisas, i vilket det intygas att

a) de djur från vilka produkterna från nötkreatur, får och getter härrör inte har utfodrats med kött- och benmjöl eller fettgrevar från idisslare och har genomgått besiktning före och efter slakt,

b) de djur från vilka produkterna från nötkreatur, får och getter härrör inte har slaktats efter bedövning genom insprutning av gas i hjärnskålen eller avlivats med samma metod och inte har slaktats efter bedövning genom laceration av vävnad i centrala nervsystemet med ett avlångt, stavformigt instrument som förs in i hjärnskålen,

c) produkterna från nötkreatur, får och getter inte härrör från

i) specificerat riskmaterial enligt definitionen i bilaga V,

ii) nerv- och lymfvävnad som frilagts under urbeningen,

iii) maskinurbenat kött från ben från nötkreatur, får eller getter.

2. Genom undantag från punkt 1 c får hela slaktkroppar, halva slaktkroppar eller halva slaktkroppar som styckats i högst tre grossistdelar och kvartsparter av slaktkroppar som inte innehåller något annat specificerat riskmaterial än ryggrad, inklusive dorsalrotsganglier, importeras.

3. Om ryggraden inte behöver avlägsnas, skall slaktkroppar eller grossistdelar av slaktkroppar av nötkreatur som har ryggraden kvar identifieras genom en klart synlig blå rand på den märkning som avses i förordning (EG) nr 1760/2000.

4. Särskild uppgift om antalet slaktkroppar eller grossistdelar av slaktkroppar av nötkreatur från vilka det krävs att ryggraden avlägsnas och från vilka avlägsnande av ryggraden inte krävs, skall läggas till i det dokument som avses i artikel 2.1 i förordning (EG) nr 136/2004 vid import.

5. I fråga om tarmar som ursprungligen kommer från ett land eller en region med försumbar BSE-risk ska för import av behandlade tarmar ett djurhälsointyg uppvisas, i vilket det intygas att

a) landet eller regionen enligt artikel 5.2 har klassificerats som ett land eller en region med ej fastställd BSE-risk,

b) de djur från vilka produkterna från nötkreatur, får och getter härrör är födda, oavbrutet uppfödda och slaktade i landet eller regionen med försumbar BSE-risk och har genomgått besiktning före och efter slakt,

c) om tarmarna kommer från ett land eller en region där det har förekommit inhemska fall av BSE

i) djuren föddes efter det att förbudet mot utfodring av idisslare med kött- och benmjöl och fettgrevar som härrör från idisslare började gälla, eller

ii) produkterna från nötkreatur, får och getter inte innehåller och inte härrör från specificerat riskmaterial enligt definitionen i bilaga V.

a) Utsmält fett från kategori 2-material som är avsett för användning som organiska gödningsmedel eller jordförbättringsmedel, enligt definitionen i artikel 3.22 i förordning (EG) nr 1069/2009, eller utgångsmaterial eller mellanprodukter.

b) Ben och benprodukter från kategori 2-material.

c) Utsmält fett från kategori 3-material som är avsett för användning som organiska gödningsmedel eller jordförbättringsmedel eller foder, enligt definitionerna i artikel 3.22 och 3.25 i förordning (EG) nr 1069/2009, eller utgångsmaterial eller mellanprodukter.

d) Foder till sällskapsdjur, inbegripet tuggben.

e) Blodprodukter.

f) Bearbetat animaliskt protein.

g) Ben och benprodukter från kategori 3-material.

h) Gelatin och kollagen från annat material än hudar och skinn.

i) Annat kategori 3-material och andra framställda produkter än de som anges i leden c–h, utom

i) färska hudar och skinn, behandlade hudar och skinn,

ii) gelatin och kollagen från hudar och skinn,

iii) fettderivat.

a) att den animaliska biprodukten eller den framställda produkten inte innehåller och inte härrör från specificerat riskmaterial eller maskinurbenat kött från ben av nötkreatur, får eller getter och, med undantag för djur som är födda, oavbrutet uppfödda och slaktade i ett land eller en region som genom ett beslut i enlighet med artikel 5.2 klassificerats som ett land eller en region med försumbar BSE-risk, att de djur från vilka den animaliska biprodukten eller den framställda produkten härrör inte har slaktats efter bedövning genom insprutning av gas i hjärnskålen eller avlivats med samma metod eller slaktats genom laceration av vävnad i centrala nervsystemet med ett avlångt, stavformigt instrument som förs in i hjärnskålen, eller

b) att den animaliska biprodukten eller den framställda produkten inte innehåller och inte härrör från andra material från nötkreatur, får och getter än sådana som härstammar från djur som är födda, oavbrutet uppfödda och slaktade i ett land eller en region som genom ett beslut i enlighet med artikel 5.2 klassificerats som ett land eller en region med försumbar BSE-risk.

c) De får och getter från vilka produkterna härrör ska sedan födseln oavbrutet ha hållits i ett land där följande villkor är uppfyllda:

i) Klassisk skrapie är anmälningspliktig.

ii) Det finns ett informations, övervaknings- och kontrollsystem.

iii) Officiella restriktioner gäller för anläggningar med får eller getter vid misstanke om TSE eller en bekräftelse av klassisk skrapie.

iv) Får och getter som smittats med klassisk skrapie avlivas och destrueras fullständigt.

v) Utfodring av får och getter med kött- och benmjöl eller fettgrevar som härrör från idisslare har förbjudits och förbudet har tillämpats effektivt i hela landet under minst sju år.

d) Mjölken och mjölkprodukterna från får eller getter kommer från anläggningar där inga officiella restriktioner gäller på grund av misstanke om TSE.

e) Mjölken och mjölkprodukterna från får eller getter kommer från anläggningar där inga fall av klassisk skrapie har diagnostiserats under de senaste sju åren eller, efter det att ett fall av klassisk skrapie har bekräftats

i) har alla får och getter på anläggningen avlivats och destruerats eller slaktats, med undantag för avelsbaggar av genotyp ARR/ARR och avelstackor som har minst en ARR-allel och ingen VRQ-allel och andra får som har minst en ARR-allel, eller

ii) har alla djur hos vilka klassisk skrapie bekräftats avlivats och destruerats, och anläggningen under minst två år sedan det senaste fallet av klassisk skrapie bekräftades varit föremål för intensifierad TSE-övervakning som omfattar testning med negativt resultat för förekomst av TSE i enlighet med de laboratoriemetoder som anges i kapitel C punkt 3.2 i bilaga X, avseende alla följande djur som är äldre än 18 månader, utom får av genotyp ARR/ARR:

— Djur som har slaktats för att användas som livsmedel, och

— djur som har dött eller avlivats på anläggningen, men som inte avlivats inom ramen för en kampanj för sjukdomsutrotning.

1. Klassisk skrapie är anmälningspliktig.

2. Det finns ett informations, övervaknings- och kontrollsystem.

3. Får och getter som smittats med klassisk skrapie avlivas och destrueras fullständigt.

4. Utfodring av får och getter med kött- och benmjöl eller fettgrevar som härrör från idisslare har förbjudits och förbudet har tillämpats effektivt i hela landet under minst sju år.

5. För får och getter för avel som importeras till unionen och är avsedda för andra medlemsstater än medlemsstater med försumbar risk för klassisk skrapie eller medlemsstater med ett godkänt nationellt program för kontroll av skrapie som förtecknas i kapitel A avsnitt A punkt 3.2 i bilaga VIII ska följande villkor vara uppfyllda:

— De importerade fåren och getterna kommer från en anläggning eller anläggningar som har uppfyllt villkoren i kapitel A avsnitt A punkt 1.3 i bilaga VIII, eller

— de är får av prionproteingenotyp ARR/ARR som kommer från en anläggning som inte varit föremål för någon officiell restriktion vad avser förflyttning på grund av BSE eller klassisk skrapie under de två senaste åren.

6. För får och getter för all användning utom omedelbar slakt som importeras till unionen och som är avsedda för en medlemsstat med försumbar risk för klassisk skrapie eller med ett godkänt nationellt program för kontroll av skrapie som förtecknas i kapitel A avsnitt A punkt 3.2 i bilaga VIII ska följande villkor vara uppfyllda:

— De kommer från en anläggning eller anläggningar som har uppfyllt villkoren i kapitel A avsnitt A punkt 1.2 i bilaga VIII, eller

— de är får av prionproteingenotyp ARR/ARR som kommer från en anläggning som inte varit föremål för någon officiell restriktion vad avser förflyttning på grund av BSE eller klassisk skrapie under de två senaste åren.

1. När färskt kött, malet kött, köttberedningar och köttprodukter, enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004, från hägnade hjortdjur importeras till gemenskapen från Kanada eller Amerikas förenta stater, skall hälsointygen åtföljas av följande deklaration undertecknad av den behöriga myndigheten i produktionslandet:

2. När färskt kött, malet kött, köttberedningar och köttprodukter, enligt definitionen i förordning (EG) nr 853/2004, från frilevande hjortdjur importeras till gemenskapen från Kanada eller Amerikas förenta stater, skall hälsointygen åtföljas av följande deklaration undertecknad av den behöriga myndigheten i produktionslandet:

1. De har sedan födelsen oavbrutet hållits i ett land där följande villkor är uppfyllda:

i) Klassisk skrapie är anmälningspliktig.

ii) Det finns ett informations, övervaknings- och kontrollsystem.

iii) Får och getter som smittats med klassisk skrapie avlivas och destrueras fullständigt.

iv) Utfodring av får och getter med kött- och benmjöl eller fettgrevar som härrör från idisslare har förbjudits och förbudet har tillämpats effektivt i hela landet under minst sju år.

2. De har oavbrutet under de senaste tre åren före insamlingen av den sperma eller de embryon som exporteras hållits på en anläggning eller anläggningar som under åtminstone de senaste tre åren har uppfyllt alla krav som fastställs i kapitel A avsnitt A punkt 1.3 a–f i bilaga VIII, eller

i) i fråga om sperma från får, sperman har samlats in från handjur av prionproteingenotyp ARR/ARR,

ii) i fråga om embryon från får, embryonen har minst en ARR-allel.

1. Följande gäller för det utsedda nationella referenslaboratoriet:

a) Det ska ha tillgång till anläggningar och expertpersonal som gör det möjligt att oavsett tidpunkt, och särskilt när sjukdomen i fråga först uppträder, påvisa typ och stam av TSE-smittämne och bekräfta de resultat som erhållits i officiella diagnostiklaboratorier. Om laboratoriet inte kan identifiera stamtypen för smittämnet ska det fastställa ett förfarande för att garantera att identifieringen av stammen överlämnas till EU:s referenslaboratorium.

b) Det ska kontrollera de metoder för diagnostik som används i officiella diagnostiklaboratorier.

c) Det ska ansvara för samordning av standarder och metoder för diagnostik inom medlemsstaten. I detta syfte

— får det förse officiella diagnostiklaboratorier med diagnostiska reagens,

— ska det kontrollera kvaliteten på alla de diagnostiska reagens som används i medlemsstaten,

— ska det regelbundet anordna jämförande test,

— ska det för sjukdomen i fråga hålla isolat eller motsvarande vävnad som innehåller smittämnen från bekräftade fall i medlemsstaten,

— ska det bekräfta resultat från diagnostiklaboratorier.

d) Det ska samarbeta med EU:s referenslaboratorium, vilket inbegriper deltagande i de jämförande test som regelbundet anordnas av EU:s referenslaboratorium. Om ett nationellt referenslaboratorium misslyckas i ett jämförande test som anordnas av EU:s referenslaboratorium ska det omedelbart vidta alla korrigerande åtgärder för att avhjälpa situationen och därefter med tillfredsställande resultat delta i det upprepade jämförande testet eller nästa jämförande test som anordnas av EU:s referenslaboratorium.

2. Med avvikelse från punkt 1 ska emellertid medlemsstater som inte har något nationellt referenslaboratorium använda sig av EU:s referenslaboratorium eller av nationella referenslaboratorier i andra medlemsstater eller Eftaländer.

3. Följande laboratorier fungerar som nationella referenslaboratorier:

1. EU:s referenslaboratorium för TSE är

2. EU:s referenslaboratorium har följande behörighet och uppgifter:

a) Att i samråd med kommissionen samordna de metoder som används i medlemsstaterna för att diagnostisera TSE och genotypbestämma prionproteinet hos får, särskilt genom att

— lagra och tillhandahålla motsvarande vävnader innehållande TSE-smittämnet i syfte att utveckla eller framställa relevanta test för diagnostik eller typning av stammar av TSE-smittämnet,

— förse de nationella referenslaboratorierna med referensserum och andra referensreagens i syfte att standardisera de test och reagens som används i medlemsstaterna,

— bygga upp och hålla en samling av motsvarande vävnader som innehåller smittämnen och stammar av TSE,

— regelbundet anordna jämförande test med avseende på förfaranden för att diagnostisera TSE och genotypbestämma prionproteinet hos får på EU-nivå,

— samla in och sammanställa data och information om de diagnosmetoder som används samt om resultaten av de test som utförs i EU,

— karakterisera isolat av TSE-smittämnet med hjälp av de mest aktuella metoderna, i syfte att nå större kunskap om sjukdomens epidemiologi,

— följa trenderna i hela världen i fråga om övervakning, epidemiologi och förebyggande av TSE,

— upprätthålla en expertis på prionsjukdomar för att snabbt kunna ställa snabba differentialdiagnoser,

— förvärva ingående kunskaper om förberedande och användning av de diagnostikmetoder som används för att kontrollera och utrota TSE.

b) Att aktivt bistå vid diagnosticeringen av utbrott av TSE i medlemsstaterna genom att undersöka prover från TSE-smittade djur som sänts för bekräftande diagnos, karakterisering och epidemiologiska undersökningar.

c) Att underlätta utbildning och vidareutbildning av experter inom laboratoriediagnostik, i syfte att harmonisera diagnostikmetoderna i hela EU.

i) Immunhistokemisk metod.

ii) Western blotting.

iii) Påvisande av de karakteristiska fibrillerna genom elektronmikroskopi.

iv) Histopatologisk undersökning.

v) Kombination av snabbtest enligt tredje stycket.

i) Bekräftelsen görs vid ett nationellt referenslaboratorium för TSE.

ii) Ett av de två snabbtesten är en Western blotting.

iii) Det andra snabbtestet

— omfattar en negativ vävnadskontroll och ett bovint BSE-prov som positiv vävnadskontroll,

— är av en annan typ än det test som användes vid den primära screeningen.

iv) Om en snabb Western blotting används som första test ska resultatet från detta test dokumenteras och bilden på membranet lämnas till det nationella referenslaboratoriet för TSE.

v) Om resultatet av den primära screeningen inte bekräftas av det efterföljande snabbtestet ska provet genomgå en undersökning med en av de andra kontrollmetoderna. Om en histopatologisk undersökning används för detta ändamål, men det inte går att dra några säkra slutsatser av resultatet eller om undersökningen ger negativt resultat, ska vävnaderna genomgå en ytterligare undersökning med en av de andra kontrollmetoderna respektive ett av de andra protokollen.

i) Immunhistokemisk metod.

ii) Western blotting.

iii) Påvisande av de karakteristiska fibrillerna genom elektronmikroskopi.

iv) Histopatologisk undersökning.

v) Kombination av snabbtest enligt fjärde stycket.

i) Bekräftelsen görs vid ett nationellt referenslaboratorium för TSE.

ii) Ett av de två snabbtesten är en Western blotting.

iii) Det andra snabbtestet

— omfattar en negativ vävnadskontroll och ett bovint BSE-prov som positiv vävnadskontroll,

— är av en annan typ än det test som användes vid den primära screeningen.

iv) Om en snabb Western blotting används som första test ska resultatet från detta test dokumenteras och bilden på membranet lämnas till det nationella referenslaboratoriet för TSE.

v) Om resultatet av den primära screeningen inte bekräftas av det efterföljande snabbtestet ska provet genomgå en undersökning med en av de andra kontrollmetoderna. Om en histopatologisk undersökning används för detta ändamål, men det inte går att dra några säkra slutsatser av resultatet eller om undersökningen ger negativt resultat, ska vävnaderna genomgå en ytterligare undersökning med en av de andra kontrollmetoderna respektive ett av de andra protokollen.

i) Immunhistokemisk metod.

ii) Western blotting.

iii) Påvisande av de karakteristiska fibrillerna genom elektronmikroskopi.

iv) Histopatologisk undersökning.

— Immunoblotting baserad på Western blotting för påvisande av det proteinas K-resistenta fragmentet PrPRes (Prionics-Check Western test).

— Sandwich-immunoassay för påvisande av PrPRes (short assay protocol) efter denaturering och koncentrering (Bio-Rad TeSeE SAP rapid test).

— Immunoassay i mikrotiterplatta (ELISA) för påvisande av proteinas K-resistent PrPRes med monoklonala antikroppar (Prionics-Check LIA test).

— Immunoassay med användande av en kemisk polymer för selektiv bindning av PrPSc och en monoklonal detektionsantikropp riktad mot konserverade regioner av PrP-molekylen (IDEXX HerdChek BSE Antigen Test Kit, EIA & HerdChek BSE-Scrapie Antigen (IDEXX Laboratories)).

— Immunoassay baserad på lateralt flöde med användande av två olika monoklonala antikroppar för påvisande av proteinas K-resistenta PrP-fragment (Prionics-Check PrioSTRIP).

— Sandwich-immunoassay med användande av två olika monoklonala antikroppar riktade mot två epitoper i linjär form av bovint PrPSc (Roboscreen Beta Prion BSE EIA Test Kit).

— Sandwich-immunoassay för påvisande av PrPRes (short assay protocol) efter denaturering och koncentrering (Bio-Rad TeSeE SAP rapid test).

— Sandwich-immunoassay för påvisande av PrPRes med TeSeE Sheep/Goat Detection kit efter denaturering och koncentrering med TeSeE Sheep/Goat Purification kit (Bio-Rad TeSeE Sheep/Goat rapid test).

— Immunoassay med användande av en kemisk polymer för selektiv bindning av PrPSc och en monoklonal detektionsantikropp riktad mot konserverade regioner av PrP-molekylen (HerdChek BSE-Scrapie Antigen (IDEXX Laboratories)).