►B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 94/20/EG

av den 30 maj 1994

om mekaniska kopplingsanordningar för motorfordon och för släpvagnar och deras fastsättande på dessa fordon

(EGT L 195, 29.7.1994, p.1)

Officiella tidningen

  No

page

date

►M1

RÅDETS DIREKTIV 2006/96/EG av den 20 november 2006

  L 363

81

20.12.2006

►A1

Akt om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska Unionen och om anpassning av fördragen

  L 236

33

23.9.2003

1.1

Detta direktiv omfattar mekaniska kopplingsanordningar till motorfordon och till släpvagnar och deras fastsättande på dessa fordon enligt artikel 1 i detta direktiv.

1.2

I detta direktiv fastställs de krav som mekaniska kopplingsanordningar som skall användas mellan fordon måste uppfylla, i syfte att

1.3

Kopplingsanordningarna är indelade efter typ; dessutom görs skillnad mellan

Klassificeringen sker enligt följande:

2.1

Med mekaniska kopplingsanordningar mellan motorfordon och släpvagnar avses alla delar och anordningar på fordonets ram, bärande karosseridelar och chassi genom vilka dragfordonet och släpvagnen eller påhängsvagnen kopplas ihop.

Detta omfattar också fasta eller löstagbara delar som används för fastsättning, justering och användning av ovan nämnda kopplingsanordningar.

3.1.1

Ansökan om EEG-typgodkännande enligt artikel 3.4 i direktiv 70/156/EEG för en typ av mekanisk kopplingsanordning tillhandahållas in av tillverkaren.

3.1.2

En mall för informationsdokumentet finns i bilaga 3.

3.1.3

Följande måste sändas till den tekniska tjänst som är ansvarig för genomförandet av provningar för typgodkännande:

3.2.1

Varje exemplar av den särskilda typ av kopplingsanordning i punkt 3.1.1 för vilken en ansökan om EEG-typgodkännande har lämnats in skall märkas enligt följande:

3.2.2

Fabrikat, varunamn eller tillverkarens namn (varumärke, om det är tillämpligt), och

3.2.3

typ och, om så är tillämpligt, version.

3.2.4

Tillräckligt stort utrymme skall lämnas för EEG-typgodkännandemärket och för de ytterligare upplysningarna enligt punkt 3.3.4.

3.3.1

Om de relevanta kraven är uppfyllda, skall EEG-typgodkännande beviljas i enlighet med artikel 4.3 och, om så är tillämpligt, artikel 4.4 i direktiv 70/156/EEG.

3.3.2

En mall för EEG-typgodkännandeintyget finns i bilaga 4.

3.3.3

Varje typ av mekanisk kopplingsanordning som godkänns skall få ett godkännandenummer i enlighet med bilaga 7 till direktiv 70/156/EEG. En medlemsstat får inte använda ett visst godkännandenummer för mer än en typ av mekanisk kopplingsanordning.

3.3.4

Mekaniska kopplingsanordningar av de typer som är godkända enligt detta direktiv skall förses med ett internationellt typgodkännandemärke som skall placeras väl synligt på en plats som anges i godkännandeformuläret; märket skall bestå av följande:

3.3.5

Godkännandemärket skall vara outplånligt och väl synligt även när anordningen är monterad på fordonet.

3.3.6

Bilaga 2 till detta direktiv ger exempel på hur godkännandemärket kan se ut.

3.4.1

Om en typ som godkänts i enlighet med detta direktiv modifieras skall artikel 5 i direktiv 70/156/EEG tillämpas.

4.1.1

Ansökan om EEG-typgodkännande enligt artikel 3.4 i direktiv 70/156/EEG för en fordonstyp avseende dess typ av mekanisk kopplingsanordning skall tillhandahållas av tillverkaren.

4.1.2

En mall för informationsdokumentet finns i bilaga 8.

4.1.3

Följande måste tillhandahållas den tekniska tjänst som är ansvarig för genomförandet av typgodkännandeprovningen:

4.2.1

Om de relevanta kraven är uppfyllda, skall EEG-typgodkännande beviljas i enlighet med artikel 4.3 och 4.4 i direktiv 70/156/EEG.

4.2.2

En mall för EEG-typgodkännandeintyget finns i bilaga 9.

4.2.3

Varje fordonstyp som godkänns skall få ett godkännandenummer i enlighet med bilaga 7 till direktiv 70/156/EEG. En medlemsstat får inte använda samma godkännandenummer för mer än en fordonstyp.

4.3.1

Om en typ som godkänts i enlighet med detta direktiv modifieras, skall bestämmelserna i artikel 5 i direktiv 70/156/EEG tillämpas.

4.3.2

Innehavaren av ett EEG-typgodkännande för ett fordon får ansöka om att detta utvidgas till att omfatta även andra typer eller klasser av kopplingsanordningar.

De behöriga myndigheterna kommer att bevilja en sådan utvidgning under följande förutsättningar:

4.3.3

När det gäller standardkopplingsanordningar av klasserna A, C, D och G, skall EEG-typgod-kännandet för fordon också vara giltigt vid bruk av andra kopplingsanordningar inom samma klass utan ytterligare kontroll av monteringen eller utvidgning av EEG-typgodkännandet.

5.1

Mekaniska kopplingsanordningar mellan motorfordon och släpvagnar skall tillverkas och monteras i enlighet med god konstruktionspraxis och skall vara säkra att använda.

5.2

Säker till- och frånkoppling av fordonen måste kunna utföras utan verktyg av en person. För släpvagnar med en största massa av över 3,5 ton får endast kopplingsanordningar som medger automatisk koppling användas.

5.3

Mekaniska kopplingsanordningar måste vara konstruerade och tillverkade så att de fortsätter fungera väl vid normal användning om de underhålls på rätt sätt och de delar som är utsatta för slitage byts ut regelbundet.

5.4

Instruktioner för montering och användning som är tillräckliga för att en kompetent person skall kunna montera och använda anordningen på riktigt sätt måste följa med varje kopplingsanordning. Instruktionen måste vara skriven på det eller de språk som talas i den medlemsstat där kopplingsanordningen bjuds ut till försäljning. För kopplingsanordningar som levereras för montering på löpande band hos en fordons- eller karosseritillverkare kan dispens ges vad gäller instruktioner för montering och användning för varje enskild kopplingsanordning. Fordonstillverkaren eller karosseritillverkaren blir då ansvarig för att all nödvändig information når den som monterar kopplingsanordningen.

5.5

De material som får användas måste ha de relevanta egenskaper som fastställts i standard eller i de informationsdokument som avses i punkt 3.1.2 i denna bilaga.

5.6

Alla de delar av en mekanisk kopplingsanordning som vid fel kan orsaka att fordonen kopplas isär måste vara gjorda av stål. Andra material får användas om tillverkaren på ett tillfredsställande sätt kunnat visa den tekniska tjänsten att de är likvärdiga med stål.

5.7

Alla kopplingar måste vara konstruerade för positivt mekaniskt grepp och i låst läge säkras av minst ett positivt mekaniskt grepp, såvida inga ytterligare krav anges i bilaga 5.

5.8

Mekaniska kopplingsanordningar måste uppfylla kraven i bilaga 5.

5.9

5.10

Monteringen av den mekaniska kopplingsanordningen på fordonet måste kontrolleras enligt kraven i bilaga 7. Detta skall gälla både för EEG-typgodkännande av fordon som levereras med en mekanisk kopplingsanordning som standard och för EEG-typgodkännande av en kopplingsanordning som är avsedd att användas med en viss typ av fordon.

5.11

Ovan nämnda krav skall, liksom kraven i bilagorna 5, 6, och 7 också tillämpas på övriga icke standardiserade kopplingsanordningar (klass S).

6.1

Åtgärder för att uppnå överensstämmelse i produktionen skall i regel vidtas i enlighet med bestämmelserna i artikel 10 i direktiv 70/156/EEG.

6.2

Normal tidsrymd mellan de inspektioner som skall utföras av den behöriga myndigheten skall vara ett år.

1.1

Kopplingskulor av klass A måste stämma överens med figur 2 vad beträffar form och dimensioner.

1.2

Dragbeslagens form och dimensioner skall, om nödvändigt, uppfylla fordonstillverkarens krav vad gäller fästpunkter och tillbehör till monteringen.

1.3

Om kopplingskulorna är löstagbara måste deras fästpunkt vara konstruerad för positivt mekaniskt grepp.

1.4

Kopplingskulor och dragbeslag måste klara de prover som anges i bilaga 6 punkt 4.1.

1.5

Särskilda krav för standardkopplingskulor och dragbeslag av flänstyp av klass A 50-1, A 50-2 och A 50-3.

2.1

Kopplingshuvuden av klass B 50 måste vara utformade så att de kan användas på ett säkert sätt tillsammans med de kopplingskulor som beskrivs i avsnitt 1 i denna bilaga och därigenom behålla de föreskrivna egenskaperna.

Kopplingshuvuden måste vara konstruerade så att en säker koppling kan åstadkommas, även med hänsyn till slitaget på kopplingsanordningen.

2.2

Kopplingshuvuden måste klara de provningar som anges i punkt 4.2 i bilaga 6.

2.3

Extra anordningar (t.ex. bromsar och stabilisatorer) får inte ha någon negativ effekt på den mekaniska kontakten.

2.4

När kopplingshuvudet inte sitter fast på fordonet, måste en rotation på minst 90° i det horisontella planet i förhållande till kulans och dragbeslagets centrumlinje vara möjlig vid den montering som beskrivs i avsnitt 1 i denna bilaga. Samtidigt måste medges en fri vertikal rörlighet på 20°o över och under den horisontella centrumlinjen. Vid sidan om den horisontella rörligheten på 90° måste en vridning på 25° i båda riktningarna runt den horisonteella axeln vara möjlig. Följande kombinationer av rörelser måste medges:

vid alla grader av horisontell avvikelse från centrumlinjen.

3.6.1

vridits 50° horisontellt åt höger eller vänster,

3.6.2

vridits 6° vertikalt uppåt eller nedåt, och

3.6.3

vridits 6° axialt åt höger eller vänster.

3.9.1

Dragstångsöglans svängning kring den tvärgående axeln måste åstadkommas genom bygelns sfäriska form (och inte genom typen av fästanordning, se figur 6).

3.9.2

Plötsliga drag- och tryckbelastningar längs den längsgående axeln till följd av spelrummet mellan öglan och kopplingstappen skall dämpas med hjälp av en fjäder eller annan dämningsanordning (utom vad gäller klass C 50-1).

3.9.3

Anordningarna måste ha de dimensioner som anges i figur 8 och tabell 3.

3.9.4

Kopplingarna måste vara provade och lämpliga med avseende på de karakteristiska värden som anges i tabell 4.

3.9.5

Kopplingen måste öppnas med hjälp av en spak intill denna (inte genom fjärrkontroll).

5.1

Dragstänger av klass E måste klara de provningar som beskrivs i punkt 4.5 i bilaga 6.

5.2

För att dragstången skall kunna kopplas till dragfordonet kan den förses med antingen ett kopplingshuvud enligt avsnitt 2 eller en dragstångsögla enligt avsnitt 3 i denna bilaga. Kopplingshuvudena och dragstångsöglorna kan fästas genom skruvning, bult eller svetsning.

5.3

En dragstång med gångjärn får inte släpa i marken. Den måste hänga minst 200 mm över marken när den släpps fri från det horisontella läget.

5.4

5.5

När dragstänger används i kombination med bromssystem mot hopkörning får inte avståndet mellan centrum av dragstångsöglan och slutet av dess fria skaft vara mindre än 200 mm i bromssystemets bromsläge. När skaftet är helt indraget får avståndet inte understiga 150 mm.

5.6

Dragstänger som används på släpvagnar måste ha minst hälften så stort tröghetsmoment mot sidokrafter som mot vertikala krafter.

6.1

Monteringsplattor skall vara lämpade för att fästa kopplingsanordningar i motsvarande fordon.

6.2

Monteringsplattor får inte vara fastsvetsade i chassit, karosseriet eller någon annan del av fordonet.

6.3

Monteringsplattor måste klara de prov som beskrivs i punkt 4.3 i bilaga 6.

7.4.1

Minst ± 90° runt den vertikala axeln (gäller inte vändskivekopplingar med positiv styrning), och samtidigt

7.4.2

minst ± 12° runt en horisontell axel vinkelrätt mot körriktningen. Detta värde gäller inte nödvändigtvis vid körning i terräng.

7.4.3

En vridning på ± 3° runt den längsgående axeln är tillåten. För en fullt pendlande vändskivekoppling får denna vinkel överskridas förutsatt att det finns möjlighet att låsa den för variationer över ± 3°.

7.9.1

Dimensionerna på styrkilar för positiv styrning av påhängsvagnar måste vara de som visas i figur 15.

7.9.2

Styrkilar måste kunna kopplas till och låsas på tillförlitligt sätt. De måste monteras fjädrande. Fjädringens styrka skall vara sådan att en olastad påhängsvagn kan kopplas till och så att styrkilen ligger säkert an mot kopplingens sidor när påhängsvagnen är fullastad. Vändskivan måste kunna kopplas ifrån både när påhängsvagnen är i olastat och fullastat tillstånd.

7.10.1

Standardvändskivekopplingar måste ha de dimensioner som anges i figur 14 och tabell 7.

7.10.2

Standardvändskivekopplingar måste vara både provade och lämpliga för ett D-värde av 150 kN och ett U-värde av 20 ton.

7.10.3

Frånkoppling måste kunna ske med en spak direkt vid kopplingen.

7.10.4

Standardvändskivekopplingar måste vara lämpliga för medstyrning av påhängsvagnar med hjälp av styrkilar.

8.1

Kopplingstappar av klass H 50 (ISO 337) måste ha de dimensioner som visas i figur 16.

8.2

Kopplingstapparna skall klara de provningar som beskrivs i punkt 4.8 i bilaga 6.

9.1

Monteringsplattor av klass J för vändskivekopplingar måste vara försedda med en öppning som motsvarar det som visas i figur 14 om de är avsedda för standardvändskivekopplingar.

9.2

Monteringsplattor för standardvändskivor måste vara lämpliga för medstyrning av påhängsvagnar (med hjälp av komponenter för medstyrning). Monteringsplattor som är avsedda för icke standardiserade vändskivekopplingar och som inte är lämpliga för medstyrning måste märkas på lämpligt sätt.

9.3

Monteringsplattor för vändskivekopplingar måste klara de provningar som beskrivs i punkt 4.7 i bilaga 7.

10.2.1

Vid automatiska kopplingsförfaranden måste en anordning för fjärrindikation vissa att kopplingen är stängd och dubbelt låst. Detta skall ske på optisk väg enligt punkt 10.2.2 eller 10.2.3.

10.2.2

Förändringen från öppet till stängt och dubbelt låst läge skall visas genom en grön signal.

10.2.3

Om öppet eller olåst läge visas, skall detta ske genom en röd signal.

10.2.4

Vid fullbordad automatisk låsning skall fjärrindikatorn signalera att kopplingstappen nått slutläget och är dubbelt låst.

10.2.5

Inget fel i systemet för fjärrindikation får medföra att signalen för stängt och låst läge visas trots att kopplingstappen i verkligheten inte nått slutläget.

10.2.6

Om någon av de två låsanordningarna kopplas ur måste den gröna signalen slockna, eller den röda tändas.

10.2.7

Det måste även finnas mekaniska indikatorer vid kopplingsanordningen.

Fjärrindikatorn skall automatiskt träda i funktion så fort ett kopplingsförfarande börjar.

10.2.8

Det skall vara möjligt att stänga av indikatorn under normal körning, så att inte föraren distraheras i onödan.

10.2.9

Indikatorns visning och reglage skall placeras så att de är tydligt och permanent urskiljbara inom förarens synfält.

10.3.1

Om en fjärrkontroll finns, måste det också finnas en anordning för fjärrindikation enligt punkt 10.2 som anger kopplingens öppna läge.

10.3.2

Det måste finnas ett särskilt reglage (huvudreglage, -spak eller -klaff) som öppnar eller stänger kopplingsanordningen genom fjärrmanövrering. Om huvudreglaget inte sitter inne i förarhytten måste det vara låsbart eller placerat så att obehöriga personer inte har tillgång till det. Manövrering av kopplingen från förarhytten får bara ske om obehörig manövrering förebyggts (t.ex. genom tvåhandsgrepp).

Det måste gå att avgöra om öppning av kopplingsanordningen genom fjärrmanövrering fullgjorts.

10.3.3

Om fjärrmanövrering innebär att kopplingen öppnas genom påverkan utifrån, måste föraren kunna se under vilka förutsättningar yttre påverkan kan öppna kopplingen. Detta är dock inte nödvändigt om möjligheten till påverkan utifrån endast finns medan fjärrmanövrering pågår.

10.3.4

Om manövreringsanordningen för öppning av kopplingen genom fjärrkontroll är monterad utanpå fordonet skall det vara fritt synfält genom utrymmet mellan de två fordonen, men det skall inte vara nödvändigt att gå in i detta utrymme för att manöverera anordningen.

10.3.5

Ett enskilt misstag i manövreringen eller ett enskilt fel på systemet får inte kunna leda till att kopplingen öppnas under färd. Alla fel i systemet måste indikeras omedelbart, eller visa sig vid nästa försök till manövrering, t.ex. genom funktionsoduglighet.

10.3.6

Vid fel på fjärrkontrollen skall det finnas möjlighet att öppna kopplingen på ytterligare minst ett annat sätt i nödfall. Om detta kräver att ett verktyg används måste detta verktyg ingå i fordonets verktygslåda. De krav som anges i punkt 3.8 i bilaga 5 är inte tillämpliga på spakar som bara är avsedda att användas för att öppna kopplingen i nödfall.

10.3.7

Reglagen och indikationerna för fjärrkontrollanordningarna skall vara varaktigt och tydligt märkta.

1.1

Provexemplar av varje kopplingsanordning måste genomgå hållfasthets- och funktionsprovningar. Den tekniska tjänsten får dock göra avkall på hållfasthetprovningen om en produkt är så pass okomplicerad att kontroll kan göras på teoretisk väg. Teoretisk kontroll måste ge lika tillförlitliga resultat som dynamisk eller statisk provning. I tveksamma fall skall resultaten från dynamisk provning gälla. Den ansvariga tekniska tjänsten skall avgöra vilken typ av provning som skall göras.

1.2

För kopplingsanordningar måste hållfastheten verifieras genom dynamisk provning (uthållighetsprov). I vissa fall kan även statiska provningar vara nödvändiga (se avsnitt 4).

1.3

Den dynamiska provningen skall genomföras med ungefär sinusformad belastning som kan vara växlande eller pulserande, med ett antal belastningscykler som avpassas efter materialet. Inga sprickor eller brott får då uppstå.

1.4

De föreskrivna statiska provningarna får bara ge upphov till lättare varaktig formförändring. Den plastiska formförändringen får när belastningen upphört inte överstiga 10% av den maximala.

1.5

De antagna belastningarna vid den dynamiska provningen baseras på den horisontella kraften i fordonets längsgående axel och den vertikala kraftkomponenten. Moment och horisontella kraftkomponenter som är vinkelräta mot fordonets längsgående axel beaktas inte, förutsatt att de är av mindre betydelse.

Om extra krafter eller moment orsakas av kopplingsanordningens konstruktion, eller av det sätt kopplingsanordning eller kompletterande utrustning (stabilisatorer, länkkopplingssystem, etc.) sätts fast på fordonet, har den tekniska tjänsten rätt att kräva ytterligare provning.

Den horisontella kraftkomponenten i fordonets längsgående axel motsvaras vid provningen av en teoretiskt bestämd referenskraft, nämligen D-värdet, som definieras i punkt 2.1.18 i bilaga 1. Den vertikala kraften motsvaras, där så är tillämpligt, av den statiska vertikala belastningen S i kopplingspunkten och den antagna vertikala belastningen V, som definieras i punkt 2.1.19 i bilaga 1, eller av den statiska vertikala belastningen U vad avser vändskivekopplingar.

1.6

De karakteristiska värdena D, S, V och U, på vilka provningen grundas, måste följa uppgifterna i tillverkarens ansökan om EEG-typgodkännande.

2.1

Vid dynamisk och statisk provning måste provexemplaret placeras i en lämplig rigg och tillföras belastningen med lämpliga medel, så att inga ytterligare krafter eller moment tillförs utöver de som specificerats. Vid alternerande provning får kraftens riktning inte avvika från den specificerade med mer än högst ± 1°. Vid pulserande eller statisk provning måste vinkeln ställas in efter största möjliga kraft. Det kräver normalt en led vid den punkt där kraften appliceras (d.v.s. i kopplingspunkten) och ännu en led på lämpligt avstånd från den punkten.

2.2

Provningsfrekvensen får inte överstiga 35 Hz. Den valda frekvensen skall vara väl avskild från resonansfrekvenser som orsakas av provningsuppställningen eller provningsutrustningen. Vid asynkron provning skall de två krafterna skilja sig inbördes 1-3%. Vid provning av kopplingsanordningar i stål skall antalet belastningscykler vara 2 × 106. För anordningar i andra material kan fler belastningscykler vara nödvändiga. Vid provning av benägenhet till sprickbildning skall färgpenetrationsmetoden eller likvärdig metod användas.

2.3

Vid provning med alternerande kraftkomponenter skall kraftens medelvärde vara 0. Vid pulserande provning skall provningskraften vara lika med den största kraften; den minsta kraften kan vara upp till 5% av den största om inget annat anges i de särskilda kraven för provningen.

2.4

Vid statisk provning av annat slag än som anges för specialprovningar i punkt 4.2.3 skall provningskraften appliceras jämnt och hastigt, och bibehållas under 60 sekunder.

2.5

Den kopplingsanordning som skall provas bör normalt fästas i en provningsrigg så stabilt som möjligt och i samma vinkel som senare på fordonet. Fästanordningarna skall vara de som tillverkaren eller den sökande anger och vara identiska med eller ha samma mekaniska egenskaper som de som skall användas på fordonet.

2.6

Kopplingsanordningarna skall så långt det är möjligt provas under omständigheter som är identiska med de som råder när de används på väg. Efter tillverkarens önskemål och överenskommelse med den tekniska tjänsten kan mjuka komponenter neutraliseras om det är nödvändigt ur provningssynpunkt och inte kan tillföra effekter som gör att provningen mindre liknar den verkliga situationen.

Mjuka komponenter som blir uppenbart överhettade vid accelererande provning får bytas ut under provningens gång.

Provbelastningarna kan påföras med hjälp av särskilda, glappfria anordningar.

4.1.1

Mekaniska kopplingsanordningar kan vad gäller kopplingskulor och dragbeslag vara av följande typer:

4.1.2

Den grundläggande provningen består i ett uthållighetsprov med alternerande krafter. Den provade enheten består av kopplingskulan samt dess hållare och fästanordningar. Kopplingskulor och dragbeslag måste sättas fast stabilt i provningsriggen, som skall kunna åstadkomma de alternerande krafterna i det läge kopplingsanordningen är avsedd att arbeta.

4.1.3

Fordonsillverkaren anger i vilket läge kopplingskulor och dragbeslag skall fästas (se punkt 1.2 i bilaga 7).

4.1.4

När anordningar sänds in för provning skall alla konstruktionsdetaljer som kan påverka hållfastheten vara med (t.ex. eluttag eller olika typer av märkning). Gränsen för provningen går vid förankrings- och fästpunkterna. Fordonstillverkarna skall ange rätt geometriskt läge för kopplingskulor respektive dragbeslag i förhållande till referenslinjen, vilket också skall anges i provningsrapporten. Motorfordonets tillverkare skall förse tillverkaren av kopplingsanordningen med alla uppgifter om förankringspunkternas läge i förhållande till referenslinjen, och dessa lägen skall användas även vid provningen.

4.1.5

Den enhet som monteras på provningsbänken skall utsättas för provning med en maskin för alternerande drag- och tryckbelastning (t.ex en resonanspulsator).

Provbelastningen skall vara en alternerande kraft och skall appliceras på kopplingskulan i 15° ± 1° vinkel, såsom visas i figur 17 och 18.

Om kulans centrum befinner sig ovanför den med referenslinjen parallella linje som visas i figur 19 och som går genom den högsta av de närmaste fästpunkterna, måste provningen genomföras i vinkeln α = - 15° ± 1° (se figur 17). Om kulans centrum befinner sig nedanför den med referenslinjen parallella linje som visas i figur 19 och som går genom den högsta av de närmaste fästpunkterna, måste provet genomföras i vinkeln α = + 15° ± 1° (se figur 18).

Denna vinkel har valts för att beakta både den vertikala statiska och den dynamiska belastningen. Denna provningsmetod är bara tillämplig när det gäller tillåtna statiska belastningar upp till

Om en statisk belastning större än 120 · D krävs skall provningsvinkeln ökas till 20°. Den dynamiska provningen skall genomföras med följande kraft:

Fhs res = ± 0,6 D

4.1.6

Provningsförfarande för olika typer av kopplingsanordningar (se punkt 4.1.1) väljs på följande sätt:

4.2.1

Den grundläggande provningen består i ett hållbarhetsprov med alternerande krafter och en statisk provning (med lyft) på varje provexemplar.

4.2.2

Den dynamiska provningen måste genomföras med en lämplig kopplingskula av klass A. Vid provningen måste kopplingen och kulan placeras så som tillverkaren angett och på ett sätt som motsvarar monteringen på ett fordon. Inga andra krafter får uppstå förutom dem mot vilka kopplingen skall provas. Provningskraften skall påföras längs en linje som passerar genom kulans mitt och som i riktning bakåt lutar nedåt 15° (se figur 26). Hållbarhetsprovning skall utföras med följande provningskraft:

Fhs res w = 0,6 D

4.2.3

En statisk lyftprovning skall också utföras. Den kopplingskula som då används skall ha diametern

för att motsvara en sliten kula. Lyftkraften FA skall ökas jämnt och snabbt till värdet

och bibehållas under 10 sekunder (se figur 27). Kopplingshuvudet får inte släppa från kulan eller visa någon varaktig deformering som kan påverka dess normala funktion negativt.

4.3.1

Varje provexemplar skall genomgå en hållbarhetsprovning. Kopplingsanordningen skall vara försedd med alla de delar som används för att fästa den vid fordonet. Alla anordningar som skall placeras mellan fordonets ram och kopplingsanordningen (d.v.s. dragbalkar) skall provas med samma krafter som kopplingsanordningen. När dragbalkar som är avsedda för standarddragstångskopplingar provas, skall den vertikala belastningen påföras på ett längsgående avstånd från fästpunkternas vertikala plan som är lika med den motsvarande standardkopplingens läge.

4.3.2

Dynamisk provning skall utföras med en horisontell alternerande kraft av Fhw = 0,6 D som påförs i en linje parallellt med marken, genom kopplingstappens mittpunkt och i dragfordonets längsgående medianplan.

4.3.3

4.3.3.1   Släpvagnar med centralaxel med en tillåten massa upp till och med 3,5 ton

Dragstångskopplingar som skall användas tillsammans med släpvagnar med centralaxel som har en massa upp till och med 3,5 ton skall provas på samma sätt som anges för kulkopplingar och dragbeslag i punkt 4.1 i denna bilaga.

4.3.3.2   Släpvagnar med centralaxel med tillåten massa som överstiger 3,5 ton

Provningsbelastningarna påförs provexemplaret i horisontell och vertikal riktning i en asynkron hållbarhetsprovning. Den horisontella linjen för funktion måste vara parallell med marken i det längsgående medianplanet på dragfordonet och gå genom kopplingstappens mittpunkt. Den vertikala linjen för funktion måste vara vinkelrät mot marken på det längsgående medianplanet på dragfordonet och gå genom kopplingstappens mittpunkt (se figur 28).

Fastsättningen av dragstångskopplingen och dragstångsöglan på provningsbänken skall vara den som används vid fastsättningen på fordonet i enlighet med tillverkarens monteringsanvisningar.

Följande provbelastningar skall anbringas på kopplingspunkten:

Provningskraften är den geometriska summan av de vertikala och horisontella komponenterna. Denna kan uppnås genom den provningsbänkuppställning som visas i figur 28. De vertikala och horisontella komponenterna skall vara sinusformade och skall anbringas asynkront varvid skillnaden på deras frekvenser skall vara mellan 1 och 3 % så att provningskrafter i alla riktningar uppnås.

4.3.4

För dragstångskopplingar är det också nödvändigt att prova stängnings- och låsningsanordningar med hjälp av en statisk kraft på 0,25 D som verkar i öppningsriktningen. Provningen får inte orsaka att stängningen öppnar sig och får inte förorsaka någon skada. En provningskraft på 0,1 D är tillräcklig vad avser cylindriska kopplingstappar.

4.4.1

Dragstångsöglor skall genomgå samma dynamiska provning som dragstångskopplingarna. Dragstångsöglor som endast används för släpvagnar med dragstänger med gångjärn som tillåter fri vertikal rörlighet skall genomgå en alternerande belastning enligt punkt 4.3.2. Dragstångsöglor som också är avsedda för släpvagnar med centralaxel skall provas på samma sätt som kulkopplingar (punkt 4.2) för släpvagnar med en massa C upp till och inklusive 3,5 ton och på samma sätt som dragstångskopplingar (punkt 4.3.3.2) för släpvagn med centralaxel med en massa C som överstiger 3,5 ton.

4.4.2

Provningen av öglor för bygelkopplingar skall utföras på ett sådant sätt att den alternerande belastningen också verkar på de delar som används för att fästa dragstångsöglan på dragstången. Alla mjuka mellanliggande komponenter måste vara fastsatta.

4.5.1

Dragstängerna skall provas på samma sätt som dragstångsöglorna (se punkt 4.4). Den tekniska tjänsten får avstå från en uthållighetsprovning om en komponents enkla konstruktion gör att det är möjligt att teoretiskt kontrollera dess styrka. Den konstruktionsmässiga belastningen för teoretisk verifikation av dragstången på släpvagnar med centralaxel som har en massa C av upp till och inklusive 3,5 ton skall tas från ISO 7641/1 (1983).

Den konstruktionsmässiga belastningen för den teoretiska verifikationen av dragstänger för släpvagnar som har en massa C över 3,5 ton skall beräknas enligt följande:

där amplitudkraften V är den som anges i punkt 2.1.19 i bilaga 1.

De tillåtna spänningarna, som grundar sig på den konstruktionsmässiga belastningen för släpvagnar som har en total massa C på över 3,5 ton, skall överensstämma med punkt 5.3 i ISO 7641/1.

För böjda dragstänger (t.ex. svanhals) och för dragstänger till kompletta släp skall hänsyn tas till den horisontella kraftkomponenten Fhp = 1,0 × D.

4.5.2

För dragstänger till kompletta släp med fri rörlighet på det vertikala planet skall förutom hållbarhetsprovningen eller den teoretiska verifikationen av styrkan och motståndet mot krökning kontrolleras, antingen genom en teoretisk beräkning med en konstruktionsmässig belastning av 3,0 D, eller genom en krökningsprovning med en konstruktionsmässig belastning av 3,0 × D.

De tillåtna spänningarna vid beräkning skall vara i överensstämmelse med punkt 5.3 i ISO 7641/1.

4.5.3

Vad avser styraxlar skall motståndet mot böjning kontrolleras genom teoretiska beräkningar eller en böjningsprovning. En horisontell lateral statisk kraft skall anbringas i kopplingspunktens mitt.

Styrkan i kraften måste väljas så att ett kraftmoment på 0,6 × Av × g (kNm) utövas mitt på den främre axeln. De tillåtna spänningarna skall överensstämma med punkt 5.3 i ISO 7641/1.

4.6.1

De grundläggande belastningsprovningarna är en dynamisk provning och en statisk provning (lyftningsprovning). Vändskivekopplingar som är avsedda för positiv styrning av påhängsvagnar skall genomgå en kompletterande statisk provning (böjningsprovning).

Vändskivekopplingarna skall vid provningarna vara försedda med alla de fastsättningsdelar som behövs för att fästa dem vid fordonet. Monteringsmetoden måste vara identisk med den som används på själva fordonet.

4.6.2

4.6.3

Vändskivekopplingen måste genomgå alternerande spänning i en provningsbänk (asynkron dynamisk provning) med horisontella alternerande och vertikala pulserande krafter som verkar samtidigt.

4.8.1

En dynamisk provning med alternerande spänning måste utföras på ett provexemplar i en provningsbänk. Provningen av kopplingstappen får inte kombineras med provningen av vändskivekopplingar. Provningen måste utföras så att belastningen anbringas på de fästen som behövs för att sätta fast kopplingstappen på påhängsvagnen.

4.8.2

En dynamisk provning med en horisontell belastning av Fhw = ± 0,6 × D skall anbringas på kopplingstappen i funktionsläge.

Linjen för kraftens funktion måste gå genom mitten av den minsta diametern på den cylindriska delen på kopplingstappen som har en diameter på 50,8 mm för klass H 50 (se figur 16 i bilaga 5).

1.1

Fordonstillverkaren skall ange vilka typer och klasser av kopplingsanordningar som kan monteras på fordonstypen med värdena D, V ( 7 ), S eller U (om det är tillämpligt) som grundas på fordonstypens konstruktion i kombination med typ av kopplingsanordning som är avsedd att användas. De karakteristiska värdena D, V, S eller U för de kopplingsanordningar som godkänns i enlighet med detta direktiv skall motsvara eller vara högre än de egenskaper som anges för den berörda kombinationen.

1.2

Kopplingsanordningen skall vara fastsatt på fordonstypen enligt de monteringsanvisningar som ges av fordonstillverkaren i samråd med kopplingstillverkaren och den tekniska tjänsten. Fordonstillverkaren skall ange de lämpliga fastsättningspunkterna för kopplingsanordningen på denna fordonstyp och, om det är nödvändigt, monteringsbeslag, monteringsplattor etc. som skall fästas på den aktuella fordonstypen.

1.3

Endast automatiska kopplingsanordningar som tillåter ett automatiskt kopplingsförfarande på motorfordon skall användas för koppling av släpvagnar som har en högsta massa på över 3,5 ton.

1.4

Vid montering av kopplingsanordningar av klass B, D, E och H på släpvagnar måste ett värde av 32 ton för den högsta massan T för dragfordonet beaktas vid D-värdesberäkningen. Om värdet för kopplingsanordningen inte är tillräckligt för T = 32 ton måste den resulterande begränsningen av massan T för dragfordonet eller massan för fordonskombinationen anges i EEG-fordonstypgodkännandeintyget för släpvagnen (bilaga 9).

2.1.1

Kopplingskulor och dragbeslag måste fästas på ett fordon i kategori M1, kategori M2 under 3,5 ton och kategori N1 på ett sätt som överensstämmer med de dimensioner för frigång och höjd som anges i figur 30. Detta krav skall inte gälla för terrängfordon som definieras i bilaga 2 till direktiv 92/53/EEG.

Uppgifter som inte lämnas måste väljas på ett lämpligt sätt.

Dimensioner och vinklar bör kontrolleras med lämpliga instrument.

2.1.2

För kopplingskulor och dragbeslag måste fordonstillverkaren tillhandahålla monteringsanvisningar och ange om förstärkning behövs vid fastsättningsplatsen.

2.1.3

Det måste också vara möjligt att koppla ihop och koppla isär kulkopplingar när den längsgående axeln på kopplingskulan i förhållande till mittlinjen på kopplingskulan och monteringen

2.1.4

Den monterade koppplingskulan får inte dölja bakre registreringsskylten. Om så ändå är fallet måste en kopplingskula som kan tas i sär utan specialverktyg användas.

2.2.1

Kopplingshuvuden av klass B är tillåtna för släpvagnar med en högsta massa upp till och inklusive 3,5 ton. Med släpvagnen horisontellt och lastad med högsta tillåtna axellast måste kopplingshuvdena fästas så att kopplingspunkten på släpvagnen är 430 ± 35 mm ovanför horisontalplanet på vilket släpvagnens hjul står (se figur 31).

I fråga om husvagnar och släp för godstransporter anses horisontalläget vara när golvet eller lastytan är horisontell.

I fråga om släpvagnar utan sådan referensyta (t.ex. båtsläp eller liknande) måste släpvagnstillverkaren ange en lämplig referenslinje som definierar horisontalläget. Höjdkravet skall tillämpas endast på släpvagnar som är avsedda att fästas vid de fordon som anges i punkt 2.1.1.

2.2.2

Det måste vara möjligt att aktivera kopplingshuvudena säkert inom det fria utrymmet på kopplingskulan som visas i figur 30.

2.4.1

Dragstänger för släpvagnar med centralaxel måste ha en stödanordning som är justerbar i höjdled om den vertikala belastning på öglan för bygelkopplingen på släpvagnstypen överstiger 50 kg när lasten på släpet är jämnt fördelad upp till dess tekniskt tillåtna största massa.

2.4.2

Vid fastsättningen av dragstångsöglor och dragstänger på släpvagnar med centralaxel med en högsta massa C av mer än 3,5 ton och med mer än en axel måste de vara utrustade med en anordning för att fördela axeltrycket.

2.5.1

Vändskivekopplingar av klass G 50 får inte monteras direkt på fordonsramen om inte fordonstillverkaren anger att detta är tillåtet. De måste fästas vid ramen med hjälp av monteringsplattan och monteringsanvisningarna som tillhandahålls av fordonstillverkaren eller tillverkaren av kopplingar måste följas.

2.5.2

Påhängsvagnar måste vara utrustade med ett stödben eller annan utrustning som tillåter isärkoppling och parkering av påhängsvagnen. Om påhängsvagnarna är utrustade på ett sådant sätt att förbindelsen med kopplingsanordningarna, de elektriska systemen och bromssystemen kan påverkas automatiskt måste släpvagnen ha stödben som automatiskt dras bort från marken efter det att påhängsvagnen har kopplats fast.

2.5.3

Fästningen av vändskivetappen på monteringsplattan på påhängsvagnen måste göras enligt fordonstillverkarens eller vändskivekopplingstillverkarens anvisningar.

2.5.4

Om påhängsvagnen är utrustad med en styrkil måste den uppfylla kraven som anges i punkt 7.9.1 och 7.9.2 i bilaga 5.