Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker

Medlemsstaterna skall tillämpa en punktskatt på öl i enlighet med detta direktiv.

Medlemsstaterna skall fastställa sina skattesatser i enlighet med direktiv 92/84/EEG.

I detta direktiv avses med öl varje vara enligt KN-nummer 2203 eller varje vara som innehåller en blandning av öl och alkoholfria drycker enligt KN-nummer 2206, i båda fallen med en faktisk alkoholhalt räknat på volym som överstiger 0,5 procent.

Den punktskatt som medlemsstaterna tar ut på öl skall bestämmas med utgångspunkt från antingen

—

hektoliter per grad Plato, eller

—

hektoliter per grad faktisk alkoholstyrka räknat på volym

av den färdiga produkten.

Alla ingredienserna i ölet, inklusive sådana som tillsatts efter slutförd jäsning, ska beaktas för att mäta graden Plato.

Genom undantag från andra stycket får medlemsstater som, den 29 juli 2020, inte beaktar ölets ingredienser som tillsatts efter jäsning för att mäta graden Plato, fortsätta att göra det till och med den 31 december 2030.

Vid bestämningen av skatten på öl i enlighet med kraven i direktiv 92/84/EEG får medlemsstaterna bortse från delar av en grad Plato eller grad faktisk alkoholhalt räknat på volym.

Dessutom får medlemsstater som beräknar skatten med utgångspunkt i hektoliter per grad Plato dela in öl i kategorier bestående av högst fyra grader Plato per kategori och ta ut samma skatt per hektoliter för allt öl som ryms inom varje kategori. Dessa skattesatser skall utan undantag vara lika med eller större än den minimiskattesats som fastställs i artikel 6 i direktiv 92/84/EEG, nedan betecknad som minimiskattesatsen.

Medlemsstaterna får tillämpa nedsatta skattesatser, vilka får differentieras efter årsproduktionen vid bryggerierna i fråga, på öl bryggt av oberoende, små bryggerier med följande begränsningar:

—

De nedsatta skattesatserna får inte tillämpas på företag som producerar mer än 200 000 hl öl per år.

—

De nedsatta skattesatserna, som får understiga minimiskattesatsen, får inte sättas mer än 50 % under den nationella standardsatsen för punktskatt.

Vid tolkningen av bestämmelserna om de nedsatta skattesatserna skall med oberoende, litet bryggeri avses ett bryggeri som är juridiskt och ekonomiskt oberoende av andra bryggerier, som använder lokaler som är fysiskt skilda från andra bryggeriers och som inte brygger på licens. Om två eller flera små bryggerier samarbetar och deras sammanlagda årsproduktion inte överstiger 200 000 hl, får de behandlas som ett enda oberoende, litet bryggeri.

Medlemsstaterna skall se till att de nedsatta skattesatser som de får införa tillämpas lika på öl som levereras till deras territorium från oberoende, små bryggerier i andra medlemsstater. De skall särskilt se till att ingen enskild leverans från någon annan medlemsstat belastas med högre skattesats än dess exakta inhemska motsvarighet.

Medlemsstaterna får tillämpa nedsatta skattesatser, vilka får understiga minimiskattesatsen, på öl med en faktisk alkoholhalt räknat på volym som inte överstiger 3,5 volymprocent.

Medlemsstaterna får inskränka tillämpningen av denna artikel till varor som innehåller en blandning av öl och alkoholfria drycker enligt KN-nummer 2206.

På de villkor som medlemsstaterna fastställer för att säkerställa enkel tillämpning av skattebefrielsen får medlemsstater från punktskatt undanta öl framställt av en enskild och konsumerat av producenten, hans familjemedlemmar eller hans gäster, om ingen försäljning förekommer.

Medlemsstaterna skall tillämpa en punktskatt på vin i enlighet med detta direktiv.

Medlemsstaterna skall fastställa sina skattesatser i enlighet med direktiv 92/84/EEG.

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

Den punktskatt som medlemsstaterna tar ut på vin skall fastställas med utgångspunkt i antalet hektoliter färdig produkt.

I den mån inte annat föreskrivs i punkterna 3 och 4 skall medlemsstaterna tillämpa samma punktskattesats på alla varor som beskattas som icke mousserande vin. Likaså skall de tillämpa samma punktskattesats på alla varor som beskattas som mousserande vin. De får tillämpa samma skattesats på både icke mousserande och mousserande vin.

Medlemsstaterna får tillämpa nedsatta punktskattesatser på varje slag av icke mousserande och mousserande vin med en faktisk alkoholhalt som inte överstiger 8,5 volymprocent.

De medlemsstater som den 1 januari 1992 tillämpade en högre skattesats på icke mousserande viner såsom de definieras i artikel 8.1 andra strecksatsen får fortsätta att tillämpa denna skattesats. Denna högre skattesats får inte vara högre än den nationella standardskattesats som tillämpas på mellanprodukter.

Medlemsstaterna får tillämpa nedsatta skattesatser på vin som framställs av oberoende små vinproducenter med följande begränsningar:

—

De nedsatta skattesatserna får inte tillämpas på företag som i genomsnitt producerar mer än 1 000 hl eller, i Republiken Maltas fall, mer än 20 000 hl vin per år.

—

De nedsatta skattesatserna får inte sättas lägre än till 50 % av den nationella standardsatsen.

Vid tolkningen av bestämmelserna om de nedsatta skattesatserna ska med begreppet oberoende liten vinproducent avses en vinproducent som är juridiskt och ekonomiskt oberoende av andra vinproducenter, som använder lokaler som är fysiskt skilda från andra vinproducenters och som inte tillverkar på licens. Om två eller flera små vinproducenter samarbetar och deras sammanlagda årsproduktion inte överstiger 1 000 hl eller 20 000 hl, beroende på vad som är tillämpligt, får dock dessa vinproducenter behandlas som en enda oberoende liten vinproducent.

Medlemsstaterna ska säkerställa att de nedsatta skattesatser som de inför tillämpas lika på vin som levereras till deras territorium från oberoende små vinproducenter i andra medlemsstater. De ska särskilt säkerställa att ingen enskild leverans från någon annan medlemsstat belastas med högre skattesats än dess exakta nationella motsvarighet.

På de villkor som medlemsstaterna fastställer för att säkerställa en enkel tillämpning av befrielsen, får medlemsstater från punktskatt undanta vin framställt av en enskild och konsumerat av producenten, hans familjemedlemmar eller hans gäster, om ingen försäljning förekommer.

Medlemsstaterna skall ta ut punktskatt på andra jästa drycker än öl och vin (övriga jästa drycker) i enlighet med detta direktiv.

Medlemsstaterna skall fastställa sina skattesatser i enlighet med direktiv 92/84/EEG.

I detta direktiv och utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 17 används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

Den punktskatt som medlemsstaterna tar ut på övriga jästa drycker skall fastställas med utgångspunkt i antalet hektoliter färdig produkt.

I den mån inte annat föreskrivs i punkt 3 i den här artikeln och i artikel 13a skall medlemsstaterna tillämpa samma punktskattesats på alla varor som beskattas som övriga icke mousserande jästa drycker. Likaså skall de tillämpa samma punktskattesats på alla varor som beskattas som övriga mousserande jästa drycker. De får tillämpa samma skattesats på både övriga icke mousserande jästa drycker och övriga mousserande jästa drycker.

Medlemsstaterna får tillämpa nedsatta punktskattesatser på varje slag av övriga icke mousserande och mousserande jästa drycker med en faktisk alkoholhalt som inte överstiger 8,5 volymprocent.

Medlemsstaterna får tillämpa nedsatta skattesatser, vilka får differentieras efter de berörda producenternas årsproduktion, på andra jästa drycker som framställs av oberoende små producenter med följande begränsningar:

—

De nedsatta skattesatserna får inte tillämpas på företag som producerar mer än totalt 15 000 hl av sådana drycker per år.

—

De nedsatta skattesatserna får inte sättas mer än 50 % under den nationella standardsatsen för punktskatt för andra jästa drycker.

För tillämpningen av denna artikel måste de andra jästa dryckerna framställas genom jäsning av frukter, bär, grönsaker, honung löst i vatten, eller genom jäsning av färsk eller koncentrerad juice som framställts av de ovannämnda varorna. Medlemsstaterna får inte tillåta att någon annan alkohol eller alkoholhaltig dryck tillsätts för produktion av andra jästa drycker. För tillämpningen av denna artikel ska tillsatsen av alkohol för att späda ut eller upplösa aromer i sådan dos som är absolut nödvändig förutsatt att alkoholhalten inte ökar med mer än 1,2 volymprocent inte betraktas som tillsats av alkohol när det gäller tillverkning av andra jästa drycker. Tillsatsen av sådana aromer får inte avsevärt förändra ursprungsproduktens karaktär.

Medlemsstaterna får begränsa tillämpningen av denna artikel till vissa typer av andra jästa drycker.

För tillämpningen av denna artikel ska begreppet oberoende liten producent avse en producent av andra jästa drycker som är juridiskt och ekonomiskt oberoende av andra producenter av andra jästa drycker, som använder lokaler som är fysiskt skilda från andra producenters och som inte tillverkar på licens. Om två eller flera små producenter samarbetar och deras sammanlagda årsproduktion inte överstiger 15 000 hl, får dock dessa producenter behandlas som en enda oberoende liten producent.

Medlemsstaterna ska säkerställa att de nedsatta skattesatser som de inför tillämpas på samma sätt på andra jästa drycker som levereras till deras territorium från oberoende små producenter i andra medlemsstater. De ska särskilt säkerställa att ingen enskild leverans från någon annan medlemsstat belastas med högre skattesats än dess exakta nationella motsvarighet.

På de villkor som de fastställer för att säkerställa en enkel tillämpning av denna artikel får medlemsstater från punktskatt undanta övriga icke mousserande och mousserande jästa drycker som framställs av en enskild och konsumeras av producenten, hans familjemedlemmar eller hans gäster, om ingen försäljning förekommer.

Vid tillämpningen av direktiv 92/84/EEG och rådets direktiv 2008/118/EG ( 1 ) ska hänvisningar till ”vin” anses gälla i samma mån för övriga jästa drycker såsom de definieras i detta avsnitt.

Medlemsstaterna skall tillämpa punktskatt på mellanprodukter i enlighet med detta direktiv.

Medlemsstaterna skall fastställa sina skattesatser i enlighet med direktiv 92/84/EEG. Dessa skattesatser får aldrig understiga de skattesatser som medlemsstaterna tillämpar på produkterna i artiklarna 8.1 och 12.1 i det här direktivet.

I detta direktiv avses med ”mellanprodukter” alla produkter med en faktisk alkoholhalt som överstiger 1,2 men inte 22 volymprocent, som är hänförliga till KN-nummer 2204, 2205 och 2206 men som inte omfattas av artiklarna 2, 8 eller 12.

Utan hinder av bestämmelserna i artikel 12 får medlemsstaterna behandla som mellanprodukt varje icke mousserande jäst dryck som ryms inom tillämpningsområdet för artikel 12.1 med en faktisk alkoholhalt som överstiger 5,5 volymprocent och som inte uteslutande kommer från jäsning, och varje mousserande jäst dryck som ryms inom tillämpningsområdet för artikel 12.2 med en faktisk alkoholhalt som överstiger 8,5 volymprocent och som inte uteslutande kommer från jäsning.

Den punktskatt som medlemsstaterna tar ut på mellanprodukter skall fastställas med utgångspunkt i antalet hektoliter färdig produkt.

Om inte annat föreskrivs i punkterna 3, 4 och 5, skall medlemsstaterna tillämpa samma skattesats på alla produkter som beskattas som mellanprodukter.

En medlemsstat får tillämpa en enda reducerad skattesats på mellanprodukter med en faktisk alkoholhalt som inte överstiger 15 volymprocent på följande villkor:

—

Den reducerade skattesatsen får inte sättas mer än 40 % under den nationella standardsatsen för punktskatt.

—

Den reducerade skattesatsen får inte vara lägre än den nationella standardsats som tillämpas för varor som omfattas av artiklarna 8.1 och 12.1 i detta direktiv.

Medlemsstaterna får tillämpa en enda reducerad skattesats på mellanprodukter såsom dessa definieras i del II i bilaga VII till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 ( 2 ).

För mellanprodukter som är tappade på buteljer med champagnekorkar som hålls på plats av bindningar eller fästanordningar eller har ett övertryck på grund av koldioxid i lösning om minst tre bar får medlemsstaterna tillämpa samma skattesats som den som föreskrivs för varor som ryms inom tillämpningsområdet för artikel 12.2, om denna skattesats är högre än den nationella skattesatsen för mellanprodukter.

Medlemsstaterna får tillämpa nedsatta skattesatser, vilka får differentieras efter de berörda producenternas årsproduktion, på mellanprodukter som framställs av oberoende små producenter med följande begränsningar:

—

De nedsatta skattesatserna får inte tillämpas på företag som producerar mer än totalt 250 hl av sådana drycker per år.

—

De nedsatta skattesatserna, som får understiga minimiskattesatsen, får inte sättas mer än 50 % under den nationella standardsatsen för mellanprodukter.

Medlemsstaterna får begränsa tillämpningen av denna artikel till vissa typer av mellanprodukter.

För tillämpningen av denna artikel ska begreppet oberoende liten producent avse en producent av mellanprodukter som är juridiskt och ekonomiskt oberoende av andra producenter av mellanprodukter, som använder lokaler som är fysiskt skilda från andra producenters och som inte tillverkar på licens. Om två eller flera små producenter samarbetar och deras sammanlagda årsproduktion inte överstiger 250 hl, får dock dessa producenter behandlas som en enda oberoende liten producent.

Medlemsstaterna ska säkerställa att de nedsatta skattesatser som de inför tillämpas på samma sätt på mellanprodukter som levereras till deras territorium från oberoende små producenter i andra medlemsstater. De ska särskilt säkerställa att ingen enskild leverans från någon annan medlemsstat belastas med högre skattesats än dess exakta nationella motsvarighet.

Medlemsstaterna skall tillämpa punktskatt på etylalkohol i enlighet med detta direktiv.

Medlemsstaterna skall fastställa sina skattesatser i enlighet med direktiv 92/84/EEG.

Punktskatten på etylalkohol skall bestämmas per hektoliter ren alkohol vid 20°C och skall beräknas med utgångspunkt i antalet hektoliter ren alkohol. Om inte annat följer av artikel 22 skall medlemsstaterna ta ut samma skattesats på alla varor som beskattas som etylalkohol.

Medlemsstaterna får tillämpa nedsatta punktskattesatser på etylalkohol som framställs av små destillerier med följande begränsningar:

—

De reducerade skattesatserna, som får understiga minimiskattesatsen, får inte tillämpas på företag som producerar mer än 10 hektoliter ren alkohol per år. Medlemsstater som tillämpade reducerade skattesatser den 1 januari 1992 för företag som producerar mellan 10 hektoliter och 20 hektoliter ren alkohol per år får dock fortsätta att göra det.

—

De nedsatta skattesatserna får inte sättas lägre än till 50 % av den nationella standardsatsen.

I bestämmelserna om nedsatta skattesatser avses med litet destilleri ett destilleri som är juridiskt och ekonomiskt oberoende av andra destillerier och som inte arbetar på licens.

Medlemsstaterna skall säkerställa att varje nedsatt skattesats som de inför tillämpa på samma sätt på etylalkohol som levereras till deras territorium från oberoende små producenter i andra medlemsstater.

Medlemsstaterna får fastställa bestämmelser varigenom alkohol som framställs av små producenter får omsättas fritt så snart den framställts (förutsatt att producenterna inte själva har genomfört några transaktioner inom gemenskapen) utan att underkastas skatteupplagsförfaranden, och att den slutligt schablonbeskattas.

Medlemsstaterna får tillämpa nedsatta skattesatser på varor enligt KN-nummer 2208 med en faktisk alkoholhalt om högst 10 volymprocent.

Republiken Bulgarien får tillämpa en nedsatt punktskattesats, på minst 50 % av den nationella standardsatsen för punktskatt på etylalkohol, på etylalkohol framställd av fruktodlardestillerier som årligen framställer mer än 10 hektoliter etylalkohol av frukt från fruktodlarnas egna hushåll. Tillämpningen av den nedsatta satsen ska begränsas till 30 liter fruktsprit per producerande fruktodlarhushåll per år, avsedd endast för deras personliga bruk. Så snart denna möjlighet har utnyttjats, får Republiken Bulgarien inte längre tillämpa punkt 8 i denna artikel.

6a.

Republiken Tjeckien och Republiken Polen får tillämpa en nedsatt punktskattesats, på minst 50 % av den nationella standardsatsen för punktskatt på etylalkohol, på etylalkohol framställd av fruktodlardestillerier som årligen framställer mer än 10 hektoliter etylalkohol av frukt från fruktodlarnas egna hushåll. Tillämpningen av den nedsatta satsen ska begränsas till 30 liter fruktsprit per producerande fruktodlarhushåll per år, avsedd endast för deras personliga bruk.

Rumänien, Slovakien och Ungern får tillämpa en nedsatt punktskattesats, på minst 50 % av den nationella standardsatsen för punktskatt på etylalkohol, på etylalkohol framställd av destillerier vid fruktodlingar som årligen framställer mer än 10 hektoliter etylalkohol av frukt från fruktodlarnas egna hushåll. Tillämpningen av den nedsatta satsen skall begränsas till 50 liter fruktsprit per producerande fruktodlarhushåll per år, avsedd endast för deras personliga bruk. Kommissionen kommer att se över denna ordning år 2015 och rapportera eventuella ändringar till rådet.

På de villkor som medlemsstaterna fastställer för att säkerställa en smidig tillämpning av denna punkt får medlemsstater från punktskatt undanta eller tillämpa nedsatta punktskattesatser på etylalkohol som konsumeras av en enskild person, dennes familjemedlemmar eller dennes gäster, om ingen försäljning förekommer, och som är

framställd av den enskilda personen av frukt som ägs, odlas och tillhandahålls av denna enskilda person från en jordbit som denna enskilda person har en rätt till, med användning av en enkel, liten destilleringsanordning som är registrerad hos den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten,

och/eller

framställd åt den enskilda personen i destillerier som godkänts av den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten av frukt som ägs, odlas och tillhandahålls av denna enskilda person från en jordbit som denna enskilda person har en rätt till.

Medlemsstaterna ska begränsa tillämpningen av undantaget från punktskatt eller av de nedsatta punktskattesatserna till högst 50 liter fruktsprit per producerande fruktodlarhushåll per år.

De medlemsstater som tillämpar sådana undantag eller nedsatta punktskattesatser ska

fastställa villkor för att förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk,

ha infört krav och förfaranden som är tillräckliga för att säkerställa att framställning och konsumtion kontrolleras och att gränsöverskridande effekter och försäljning förhindras, samt

fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits enligt denna artikel och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Medlemsstaterna får inte tillämpa dessa bestämmelser utöver bestämmelserna i punkt 6, 6a eller 7.

Republiken Frankrike får tillämpa en nedsatt skattesats, som får understiga minimiskattesatsen men inte sättas lägre än 50 % av den nationella standardsatsen för etylalkohol, på rom såsom denna vara definieras i punkt 1 i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 ( 3 ), framställd av sockerrör som skördats på tillverkningsorten enligt punkt 13 i bilaga I till den förordningen, som har en halt av andra flyktiga ämnen än etyl- och metylalkohol av minst 225 gram per hektoliter ren alkohol och en faktisk alkoholhalt av minst 40 volymprocent.

Republiken Grekland får tillämpa en nedsatt skattesats, som får understiga minimiskattesatsen

men inte sättas lägre än 50 % av den nationella standardsatsen för etylalkohol, med avseende på destillerade anisdrycker, såsom de definieras i punkt 29 i bilaga II till förordning (EG) nr 110/2008, som är färglösa, har ett sockerinnehåll av högst 50 gram per liter och där slutproduktens innehåll av alkohol som smaksatts genom destillation i traditionella icke kontinuerliga destillationsapparater av koppar med en rymd upp till 1 000 liter utgör minst en så stor procentandel som anges i nämnda bestämmelse samt druvrestspritdrycker enligt definitionen i punkt 6 i bilaga II till förordning (EG) nr 110/2008 som destilleras i traditionella icke kontinuerliga destillationsapparater,

men inte sättas lägre än 85 % under den nationella standardsatsen för etylalkohol, med avseende på etylalkohol av frukt från producentens eget hushåll som destilleras i enkla traditionella destilleringsanordningar av koppar med en rymd av upp till 130 liter eller i traditionella destilleringsanordningar av lera med en rymd av upp till 40 liter, som i båda fallen används i högst åtta dagar per år och framställer högst fem hektoliter ren alkohol per år.

På de villkor som medlemsstaterna fastställer för att säkerställa en smidig tillämpning av artiklarna 4, 9a, 13a, 18a, 22.1, 22.2 och 22.3 i detta direktiv ska medlemsstaterna, på begäran, utfärda ett årligt intyg till oberoende små producenter som är etablerade på deras territorium vilket bekräftar deras totala årliga produktion som avses i dessa artiklar, beroende på vad som är tillämpligt, och bekräftar att den oberoende lilla producenten uppfyller kriterierna som anges i artiklarna 4.2, 9a.2, 13a.4, 18a.3 och 22.2 i detta direktiv, beroende på vad som är tillämpligt. Det administrativa dokumentet för förflyttning av varor enligt kapitel IV eller V i direktiv 2008/118/EG ska hänvisa till det intyg som nämns i denna punkt.

Utan hinder av punkt 1 i denna artikel får medlemsstaterna på villkor som de ska fastställa i syfte att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av den här artikeln och förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk, tillåta de oberoende små producenter som avses i artiklarna 4.1, 9a.1, 13a.1, 18a.1 och 22.1 och som är etablerade på deras territorium att själva intyga att de uppfyller kriterierna i artiklarna 4.2, 9a.2, 13a.4, 18a.3 och 22.2, beroende på vad som är tillämpligt, och själva intyga den totala årliga produktion som avses i dessa artiklar.

Medlemsstaterna ska, på villkor som de fastställer i syfte att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av den här artikeln och förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk, erkänna intyg för de producenter som avses i artiklarna 4.1, 9a.1, 13a.1, 18a.1 och 22.1 utfärdade av en annan medlemsstat, förutom under vederbörligen motiverade omständigheter.

Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer följande:

Formen av det intyg som avses i punkt 1.

Formen av hänvisning till det intyget i det administrativa dokumentet för förflyttning av varor enligt kapitel IV eller V i direktiv 2008/118/EG.

Kraven för ifyllande av det administrativa dokumentet för förflyttning av varor enligt kapitel IV eller V i direktiv 2008/118/EG vid självcertifiering.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 28a.2.

Medlemsstaterna behöver inte kräva att produkter som omfattas av detta direktiv skall tillverkas i skatteupplag på grundval av alkoholhaltiga ingredienser med punktskatteuppskov, om skatten på ingredienserna redan har betalats i förskott och om den sammanlagda skatt som skall betalas för de ingående alkoholhaltiga varorna inte är mindre än den skatt som skall betalas för den vara som blir resultatet av att de blandas.

Spanien behöver inte betrakta som tillverkning av mellanprodukter tillverkning av viner som produceras i regionerna Moriles-Montilla, Tarragona, Priorato och Terra Alta, till vilka alkohol har tillsatts på sådant sätt att deras alkoholhalt inte ökar med mer än 1 volymprocent.

Medlemsstaterna får återbetala punktskatt på alkoholdrycker som dragits tillbaka från marknaden därför att deras tillstånd eller ålder gör dem olämpliga för konsumtion.

I detta direktiv ska hänvisningar till KN-nummer vara till de nummer i den kombinerade nomenklaturen i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1602 ( 4 ), som ändrar bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 ( 5 ).

Medlemsstaterna skall befria de varor som omfattas av detta direktiv från den harmoniserade punktskatten på villkor som de skall fastställa i syfte att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av sådan befrielse och förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk i följande fall:

▼M1

Varorna distribueras i form av alkohol som blivit fullständigt denaturerad i enlighet med kraven i den medlemsstat där den har frisläppts för konsumtion, där dessa krav i föreskriven ordning blivit skriftligen anmälda och godkända i enlighet med punkterna 3 och 4 i denna artikel.

Medlemsstaterna ska tillämpa kapitel V i direktiv 2008/118/EG.

Varorna används som del av processen för tillverkning av produkter som inte är avsedda att användas för humankonsumtion, förutsatt att alkoholen har denaturerats i enlighet med en medlemsstats krav för det avsedda ändamålet.

Skattebefrielsen ska tillämpas när sådan denaturerad alkohol

—

har införlivats i produkt som inte är avsedd att användas för humankonsumtion,

eller

—

används för underhåll och rengöring av tillverkningsutrustning som används i just denna tillverkningsprocess.

Medlemsstaterna ska tillämpa kapitel IV i direktiv 2008/118/EG på flyttningar av denaturerad alkohol som inte ännu har införlivats i en produkt som inte är avsedd att användas för humankonsumtion.

▼B

Varorna används vid framställning av vinäger som är hänförlig till KN-nummer 2209.

▼M1

Varorna används vid framställning av mediciner som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG ( 6 ). och 2001/83/EG ( 7 ).

▼B

Varorna används vid framställning av smakämnen för tillverkning av livsmedel och alkoholfria drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent,

Varorna används direkt eller som en beståndsdel i halvfabrikat för framställning av livsmedel, fyllda eller ej, om i varje enskilt fall alkoholhalten inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kg av halvfabrikat avsedda för choklad och 5 liter ren alkohol per 100 kg av halvfabrikat avsedda för övriga varor.

Medlemsstaterna får befria de varor som omfattas av detta direktiv från den harmoniserade punktskatten på villkor som de skall fastställa i syfte att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av sådan befrielse och att förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk, när varorna används

som varuprov för analys, för nödvändiga produktionsprov eller för vetenskapliga ändamål,

för forskning,

för medicinska ändamål på sjukhus och apotek,

i en tillverkningsprocess, om den slutliga produkten inte innehåller alkohol,

vid tillverkning av en ingrediens som inte är punktskattebelagd enligt detta direktiv,

▼M1

vid tillverkning av kosttillskott, enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG ( 8 ), som innehåller etylalkohol, om styckförpackningen för kosttillskottet som frisläpps för konsumtion inte rymmer mer än 0,15 liter och kosttillskottet saluförs i enlighet med artikel 10 i det direktivet.

En medlemsstat som vill införa en ändring av kraven för att fullständigt denaturera alkohol som avses i punkt 1 a ska skriftligen anmäla dessa nya krav till kommissionen tillsammans med alla relevanta uppgifter om de denatureringsämnen som den avser att använda.

Om kommissionen anser att den inte har all nödvändig information ska den kontakta den berörda medlemsstaten inom en månad från och med mottagandet och ska precisera vilken information som begärs. Så snart kommissionen har erhållit all nödvändig information ska den översända anmälan till de övriga medlemsstaterna inom en månad.

Kommissionen ska anta genomförandeakter för att godkänna eller avslå de krav som anmälts i enlighet med punkt 3 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 28a.2.

Om en medlemsstat finner att en vara som har blivit skattebefriad enligt punkt 1 a eller b i den här artikeln ger upphov till skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk, får den vägra att medge skattebefrielse eller återkalla den nedsättning som redan beviljats. Medlemsstaten ska genast anmäla sådan vägran eller återkallelse skriftligen till kommissionen och bifoga all relevant information om skatteflykten, skatteundandragandet eller missbruket. Om kommissionen anser att den inte har all nödvändig information ska den kontakta den berörda medlemsstaten inom en månad från och med mottagandet av informationen och ska precisera vilken ytterligare information som begärs. När kommissionen har erhållit all nödvändig information ska den inom en månad översända anmälan till de övriga medlemsstaterna. Ett slutligt beslut ska sedan fattas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 28a.2 senast fyra månader efter att anmälan översänts till de andra medlemsstaterna. Medlemsstaterna är inte skyldiga att ge ett sådant beslut retroaktiv verkan.

Medlemsstaterna skall ha frihet att genomföra de undantag som nämns ovan med hjälp av återbetalning av erlagd punktskatt.

Kommissionen ska biträdas av kommittén för punktskatter. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Vart femte år ska kommissionen lämna en rapport om genomförandet av detta direktiv till Europaparlamentet och rådet. Den första rapporten ska lämnas senast den 31 december 2024.

På begäran ska medlemsstaterna till kommissionen lämna de uppgifter som behövs för att utarbeta rapporten.

De medlemsstater som tillämpar nationella bestämmelser som antagits enligt artikel 22.8 ska inte senare än tre månader efter det första år då de tillämpar sådana bestämmelser till kommissionen lämna all information som är nödvändig för att kommissionen ska kunna göra den bedömning som avses i andra stycket c i den här artikeln.

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 1992. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser, skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

( 1 ) Rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (EUT L 9, 14.1.2009, s. 12).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671).

( 3 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (EUT L 39, 13.2.2008, s. 16).

( 4 ) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1602 av den 11 oktober 2018 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EUT L 273, 31.10.2018, s. 1).

( 5 ) Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 7.9.1987, s. 1).

( 6 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 1).

( 7 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67).

( 8 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott (EGT L 183, 12.7.2002, s. 51).

		Officiella tidningen
		nr	sida	datum
►M1	RÅDETS DIREKTIV (EU) 2020/1151 av den 29 juli 2020	L 256	1	5.8.2020

A1	AKT om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska Unionen och om anpassning av fördragen	L 236	33	23.9.2003
►A2	FÖRDRAG OM REPUBLIKEN BULGARIENS OCH RUMÄNIENS ANSLUTNING TILL EUROPEISKA UNIONEN	L 157	203	21.6.2005