1980L0720 — SV — 29.09.2010 — 005.001


Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

►B

RÅDETS DIREKTIV

av den 24 juni 1980

om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om förarutrymme, tillträde till förarplats samt dörrar och fönster på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul

(80/720/EEG)

(EGT L 194, 28.7.1980, p.1)

Ändrad genom:

 

 

Officiella tidningen

  No

page

date

 M1

RÅDETS DIREKTIV 82/890/EEG av den 17 december 1982

  L 378

45

31.12.1982

►M2

KOMMISSIONENS DIREKTIV 88/414/EEG av den 22 juni 1988

  L 200

34

26.7.1988

 M3

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 97/54/EG av den 23 september 1997

  L 277

24

10.10.1997

►M4

KOMMISSIONENS DIREKTIV 2010/22/EU Text av betydelse för EES av den 15 mars 2010

  L 91

1

10.4.2010

►M5

KOMMISSIONENS DIREKTIV 2010/62/EU Text av betydelse för EES av den 8 september 2010

  L 238

7

9.9.2010




▼B

RÅDETS DIREKTIV

av den 24 juni 1980

om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om förarutrymme, tillträde till förarplats samt dörrar och fönster på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul

(80/720/EEG)



EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag ( 1 ),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande ( 2 ),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 3 ), och

med beaktande av följande:

De tekniska krav som traktorer måste uppfylla enligt nationell lagstiftning gäller bl.a. förarutrymmet, tillträde till förarplatsen (hjälpmedel för in- och utstigning) samt dörrar och fönster.

Dessa krav skiljer sig åt i de olika medlemsstaterna. Det är därför nödvändigt att alla medlemsstater antar samma krav, antingen som tillägg till eller i stället för sina nuvarande bestämmelser, särskilt för att därmed för alla traktortyper medge det förfarande för EEG-typgodkännande som beskrivs i rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul ( 4 ), i dess lydelse enligt direktic 79/694/EEG ( 5 ).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.



▼M5

Artikel 1

1.  I detta direktiv avses med traktor en traktor enligt definitionen i artikel 2 j i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG ( 6 ).

I detta direktiv ska de kategorier av traktorer som definieras i bilaga II till direktiv 2003/37/EG tillämpas.

2.  Detta direktiv ska tillämpas på traktorer i kategorierna T1, T3 och T4 såsom dessa definieras i bilaga II till direktiv 2003/37/EG.

Detta direktiv ska inte tillämpas på traktorer i kategori T4.3 om förarsätets sätesindexpunkt, såsom denna bestäms i bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/144/EG ( 7 ), ligger mer än 100 mm från traktorns längsgående symmetriplan.

▼B

Artikel 2

Ingen medlemsstat får vägra att bevilja EEG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande för en traktor eller vägra att registrera en traktor eller förbjuda att den saluförs, tas i bruk eller används av skäl som hänför sig till

 förarutrymmet,

 tillträde till förarplatsen (hjälpmedel för in- och urstigning),

 dörrar och fönster,

om dessa överensstämmer med kraven i bilaga 1.

Artikel 3

De ändringar som är nödvändiga för att anpassa kraven i bilagan till den tekniska utvecklingen skall beslutas enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 13 i rådets direktiv 74/150/EEG.

Artikel 4

1.  Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom 18 månader från dagen för anmälan och skall genast underrätta kommissionen om detta.

2.  Medlemsstaterna skall se till att till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 5

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.




BILAGA 1

I.   Förarutrymme

I.1

Med förarutrymme avses det minsta utrymme mellan karosseriets fasta delar som traktorns förare har tillgång till för att från förarsätet kunna manövrera traktorn med fullständig säkerhet.

Med sätets referenspunkt avses den referenspunkt som bestäms med den metod som beskrivs i tillägg I.

Med referensplan avses det plan som går genom sätets referenspunkt och som är parallellt med traktorns längsgående symmetriplan.

▼M5

I.2

För alla traktorer, med undantag för smalspåriga traktorer med spårvidd ≤ 1 150 mm och de som faller inom kategori T4.3, ska förarutrymmets bredd vara minst 900 mm på en höjd av 400–900 mm över referenspunkten och 450 mm framför den punkten (se figurerna 1 och 3).

För traktorer i kategori T4.3 ska förarutrymmet över det område som sträcker sig till 450 mm framför referenspunkten vid en höjd på 400 mm ovanför referenspunkten ha en total bredd på minst 700 mm, samt vid en höjd av 900 mm ovanför referenspunkten ha en total bredd på minst 600 mm.

▼B

I.3

Fordonets delar och tillbehör får inte hindra föraren under körningen.

I.4

För rattrörets och rattens alla lägen ►M2  med undantag för dem som enbart berör på- och avstigning ◄ skall det fria utrymmet mellan rattens nedersta kant och traktorns fasta delar vara minst 50 mm. I alla andra riktningar skall detta fria utrymme vara minst 80 mm från rattens krans, mätt utanför det område som ratten täcker (se figur 2).

I.5

Förarhyttens bakre vägg skall på en höjd från 300-900 mm över sätets referenspunkt befinna sig minst 150 mm bakom ett vertikalt plan som är vinkelrätt mot referensplanet och som passerar genom referenspunkten (se figurerna 2 och 3).

Denna vägg skall ha en bredd på minst 300 mm på vardera sidan om sätets referensplan (se figur 3).

I.6

Manöverorganen skall vara så placerade i förhållande till varandra och andra delar av traktorn att föraren inte riskerar att skada händerna när manöverorganen används.

När kraften som krävs för att betjäna ett manöverorgan överstiger 150 N anses ett fritt utrymme på 50 mm som tillräckligt. När denna kraft ligger mellan 80 N-150 N är ett fritt utrymme på 25 mm tillräckligt. Det ställs inga särskilda krav på det fria utrymmet när manöverkraften understiger 80 N (se figur 3).

Ett annat läge för manöverorganen som ger lika tillfredställande säkerhetsstandard kan godtas.

I.7

Ingen ►M2  fast ◄ punkt av taket får befinna sig mindre än 1 050 mm från sätets referenspunkt i ett tvärsnitt framför ett vertikalt plan som passerar genom referenspunkten och som är vinkelrätt mot referensplanet (se figur 2 ►M2  Stoppningen får sträcka sig ner till 1 000 mm över sätets referenspunkt ◄ ).

▼M2

1.8

Krökningsradien för ytan mellan förarutrymmets bakre vägg och dess tak får uppgå till högst 150 mm.

▼B

II.   Tillträde till förarplatsen (hjälpmedel för in- och urstigning)

II.1

Hjälpmedel för in- och urstigning måste kunna användas utan fara. Hjulnav, navkapslar eller fälgar är inte godtagbara som steg eller stegpinnar.

II.2

Ingången till förarplatsen och passagerarsätet skall vara fritt från delar som kan orsaka skador. När det finns ett hinder som till exempel en kopplingspedal skall det finnas ett steg eller fotstöd för att säkerställa ett säkert tillträde till förarplatsen.

II.3

Steg, försänkta fotsteg och stegpinnar skall ha följande dimensioner:



Fritt utrymme i djupled:

minst 150 mm

Fritt utrymme på bredden:

minst 250 mm

Värden under denna minsta bredd är endast tillåtna när detta motiveras av tekniska skäl. I sådana fall måste målet vara att uppnå största möjliga fria utrymme på bredden. Det får dock inte understiga 150 mm.

Fritt utrymme i höjdled:

minst 120 mm

Avstånd mellan ytan på två steg:

högst 300 mm (se figur 4).

II.4

Det översta steget eller motsvarande stegpinne måste vara enkelt att hitta och nå för en person som lämnar fordonet. Det vertikala avståndet mellan två på varandra följande steg eller stegpinnar måste i möjligaste mån vara lika.

II.5

Det skall finnas lämpliga handgrepp som hjälpmedel för in- och urstigning.

II.6

Det lägsta fotsteget får inte sitta mer än 550 mm över markplanet när traktorn är försedd med den största däcksdimension som rekommenderas av tillverkaren (se figur 4). Steg eller stegpinnar skall vara så konstruerade och utformade att fötterna inte glider på dem.

III.   Dörrar, fönster och nödutgångar

III.1

Manövergrepp för dörrar och fönster skall vara så utformade och monterade att de varken utgör en fara för föraren eller försvårar körningen.

III.2

Dörrarnas öppningsvinkel skall göra det möjligt att stiga in och ur utan fara.

III.3

Ventilationsfönster ►M2  om några finns ◄ skall vara enkla att ställa in.

▼M4 —————

▼B

III.5

Förarhytter med två dörrar måste ha en ytterligare utgång som tjänar som nödutgång.

Förarhytter med en dörr måste ha två ytterligare utgångar som tjänar som nödutgångar.

De tre utgångarna skall sitta i var sin vägg (uttrycket ”vägg” kan även innefatta taket). Vindrutor samt sido, bak- och takfönster kan anses som nödutgångar om det finns anordningar för att snabbt kunna öppna dem ►M2  eller flytta dem ◄ från insidan.

Nödutgångarnas kanter får inte utgöra någon fara vid urstigning.

Nödutgångarnas minsta mått skall vara sådant att en ellips med en lillaxel på 440 mm och en storaxel på 640 mm kan skrivas in.

▼M4

Ett fönster som är tillräckligt stort får utmärkas som nödutgång, förutsatt att det är tillverkat av krossbart glas och kan krossas med ett redskap som finns i förarhytten för detta ändamål. Sådant glas som avses i tilläggen 3, 4, 5, 6 och 7 i bilaga III B till rådets direktiv 89/173/EEG ( 8 ) anses inte vara krossbart glas enligt detta direktiv.

image

image

▼B

image

Figur 4




Tillägg 1

METOD FÖR ATT BESTÄMMA SÄTETS REFERENSPUNKT (S)

1.   Definition av referenspunkt (S)

Med sätets referenspunkt (S) avses skärningen i sätets längsgående symmetriplan mellan tangentialplanet till nederkanten av det klädda ryggstödet och ett horisontalplan. Detta horisontalplan skär sätets nedre yta 150 mm framför sätets referenspunkt (S).

2.   Sätets läge

Sätet skall ställas in i det bakersta längsgående läget och i höjdinställningens mittläge. Säten som är försedda med fjädring, antingen denna kan ställas in efter förarens vikt eller inte, skall ställas in i fjädringsvägens mittpunkt.

3.   Anordning för att bestämma sätets referenspunkt (S)

Anordningen som visas i figur 1 består av en skiva på sätet och skivor mot ryggstödet. Den nedre skivan mot ryggstödet skall vara ledad i anslutning till höftleden (A) och ländryggen (B), där leden (B) skall kunna ställas in i höjdled.

4.   Metod för att bestämma sätets referenspunkt (S)

Sätets referenspunkt (S) bestäms med hjälp av den anordning som visas i figurerna 1 och 2, vilken skall föreställa en sittande människa. Anordningen skall placeras på sätet. Den skall sedan belastas med en kraft på 550 N i en punkt 50 mm framför leden (A) och de två ryggskivorna hålls med ett lätt tangentiellt tryck mot det klädda ryggstödet.

Om det inte är möjligt att bestämma tangenterna till de två klädda ryggstödsytorna (över och under ländryggen) skall följande förfarande tillämpas:

a) Om det inte är möjligt att bestämma tangenten till den nedersta ytan skall den nedre ryggstödsskivan i vertikalt läge tryckas lätt mot det klädda ryggstödet.

b) Om det inte är möjligt att bestämma tangenten till den översta ytan, om den nedre delen av ryggstödsskivan är vertikal, måste leden (B) låsas på en höjd av 230 mm över sätets referenspunkt (S). De två delarna av ryggstödsskivan skall sedan i vertikalt läge tryckas lätt tangentiellt mot det klädda ryggstödet.

image




BILAGA 2

image

MALL



( 1 ) EGT nr C 25, 29.1.1979, s. 30.

( 2 ) EGT nr C 127, 21.5.1979, s. 80.

( 3 ) EGT nr C 227, 10.9.1979, s. 34.

( 4 ) EGT nr L 84, 28.3.1974. s. 10.

( 5 ) EGT nr L 205, 13.8.1979, s. 17.

( 6 ) EUT L 171, 9.7.2003, s. 1.

( 7 ) EUT L 27, 30.1.2010, s. 33.

( 8 ) EGT L 67, 10.3.1989, s. 1.