0.

aktivitetsdata: den mängd bränsle eller material som förbrukats eller framställts genom en process med relevans för den beräkningsbaserade metoden, uttryckt i terajoule, massa i ton eller (för gaser) volym i normalkubikmeter, beroende på vad som är lämpligt.

1.

aktivitetsnivå: den kvantitet av varor som produceras (uttryckt i MWh för el eller i ton för andra varor) inom gränserna för en produktionsprocess.

2.

rapporteringsperiod: en period som verksamhetsutövaren vid en anläggning har valt att använda som referens för att fastställa inbäddade utsläpp.

3.

bränsle-/materialflöde: ett av följande:

4.

utsläppskälla: en separat identifierbar del av en anläggning eller en process inom en anläggning, från vilken relevanta växthusgaser släpps ut.

5.

osäkerhet: en parameter, kopplad till resultatet av fastställandet av en storhet, som karaktäriserar spridningen av de värden som rimligen kan tillskrivas denna storhet, inbegripet effekterna av både systematiska och slumpmässiga faktorer; osäkerheten uttrycks i procent och beskriver ett konfidensintervall runt medelvärdet som omfattar 95 % av de värden som fås fram med beaktande av varje asymmetri i fördelningen av värden.

6.

beräkningsfaktorer: effektivt värmevärde, emissionsfaktor, preliminär emissionsfaktor, oxidationsfaktor, omvandlingsfaktor, kolinnehåll eller biomassafraktion.

7.

förbränningsutsläpp: växthusgasutsläpp som uppkommer vid ett bränsles exotermiska reaktion med syre.

8.

emissionsfaktor: det genomsnittliga växthusgasutsläppet i förhållande till aktivitetsdata för en bränsle-/materialmängd om man antar en fullständig oxidation vid förbränning och en fullständig omvandling vid alla andra kemiska reaktioner.

9.

oxidationsfaktor: kvoten mellan kol som oxiderats till koldioxid som en följd av förbränning och det totala kolinnehållet i bränslet, uttryckt som en fraktion, där kolmonoxid (CO) som släpps ut i atmosfären anses som den molekvivalenta mängden koldioxid.

10.

omvandlingsfaktor: kvoten mellan kol utsläppt som koldioxid och det totala kolinnehållet i bränsle-/materialmängden innan utsläppsprocessen äger rum, uttryckt som en fraktion, där kolmonoxid (CO) som släpps ut i atmosfären anses som den molekvivalenta mängden koldioxid.

11.

noggrannhet: grad av överensstämmelse mellan ett mätresultat och det sanna värdet på den specifika storheten eller ett referensvärde som fastställs empiriskt med internationellt accepterade och spårbara kalibreringsmaterial och standardmetoder, med beaktande av både slumpmässiga och systematiska faktorer.

12.

kalibrering: en serie åtgärder som, under angivna villkor, fastställer förhållandena mellan de värden som anges av ett mätinstrument eller mätsystem, eller värden som representeras av ett fysiskt mått eller ett referensmaterial, och motsvarande värden för en kvantitet som realiseras genom en referensstandard.

13.

konservativ: att en uppsättning antaganden är fastställd för att säkerställa att de rapporterade utsläppen inte underskattas och att produktionen av värme, el eller varor inte överskattas.

14.

biomassa: den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukter av biologiskt ursprung från jordbruk, inklusive material av vegetabiliskt och animaliskt ursprung, av skogsbruk och därmed förknippad industri, inklusive fiske och vattenbruk, liksom den biologiskt nedbrytbara delen av avfall, inklusive industriavfall och kommunalt avfall av biologiskt ursprung.

15.

avfall: ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med, med undantag av ämnen som avsiktligt modifierats eller kontaminerats för att uppfylla denna definition.

16.

restprodukt: ett ämne som inte är den slutprodukt, eller en av de slutprodukter, som en produktionsprocess direkt är avsedd att producera; den är inte ett huvudsyfte med produktionsprocessen och processen har inte avsiktligt modifierats för att producera den.

17.

restprodukter från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk: restprodukter som direkt genereras inom jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk och som inte inbegriper restprodukter från relaterad industri eller bearbetning.

18.

lagstadgad metrologisk kontroll: en kontroll utförd av en offentlig myndighet eller en regel- och tillsynsmyndighet av ett mätinstruments mätfunktioner avsedda för tillämpningsområdet, med hänsyn till allmänintresse, folkhälsa, allmän säkerhet, allmän ordning, miljöskydd, uttag av skatter och avgifter, konsumentskydd och handel på lika villkor.

19.

dataflödesaktiviteter: aktiviteter som rör förvärv, bearbetning och hantering av data som behövs för att utarbeta en utsläppsrapport från primära datakällor.

20.

mätsystem: en komplett uppsättning mätinstrument och annan utrustning, såsom provtagnings- och databearbetningsutrustning som används för att fastställa variabler såsom aktivitetsdata, kolinnehållet, värmevärdet eller emissionsfaktorn för växthusgasutsläppen.

21.

effektivt värmevärde: den specifika energimängd som frigörs som värme när ett bränsle eller material förbränns fullständigt med syrgas under standardförhållanden, minus förångningsvärme från vattenånga då eventuellt vatten bildas.

22.

processutsläpp: andra växthusgasutsläpp än förbränningsutsläpp, som uppkommer på grund av avsiktliga och oavsiktliga reaktioner mellan ämnen eller omvandling av ämnen i ett primärt syfte som inte är värmegenerering, inbegripet från följande processer:

23.

parti: en viss mängd bränsle eller material som genomgår representativ provtagning och karakterisering, och som transporteras i en sändning eller överförs löpande över en viss tidsperiod.

24.

blandat bränsle: ett bränsle som innehåller både biomassa och fossilt kol.

25.

blandat material: ett material som innehåller både biomassa och fossilt kol.

26.

preliminär emissionsfaktor: den antagna sammanlagda emissionsfaktorn för ett bränsle eller material baserat på kolinnehållet i dess biomassafraktion och dess fossila fraktion innan det multipliceras med den fossila fraktionen för att ge emissionsfaktorn.

27.

fossil fraktion: kvoten mellan fossilt och oorganiskt kol och det totala kolinnehållet i ett bränsle eller material, uttryckt som en fraktion.

28.

biomassafraktion: kvoten mellan det kol som härrör från biomassa och den totala kolhalten i ett bränsle eller material, uttryckt som en fraktion.

29.

kontinuerlig mätning av utsläpp: en serie mätningar som syftar till att fastställa värdet av en kvantitet baserat på tidsperioder, antingen genom mätningar i skorstenen eller extraktiva förfaranden med ett mätinstrument nära skorstenen; detta innefattar inte mätmetoder som är baserade på insamling av enskilda prov från skorstenen.

30.

ingående koldioxid: koldioxid som ingår i en bränsle-/materialmängd.

31.

fossilt kol: oorganiskt och organiskt kol som inte är biomassa.

32.

mätpunkt: den utsläppskälla för vilken system för kontinuerlig mätning av utsläpp används för utsläppsmätning eller det tvärsnitt av ett rörledningssystem för vilket koldioxidflödet fastställs med hjälp av system för kontinuerlig mätning.

33.

diffusa utsläpp: oregelbundna eller oavsiktliga utsläpp från källor som inte är lokaliserade eller som är alltför olikartade eller för små för att övervakas individuellt.

34.

standardförhållanden: en temperatur på 273,15 K och tryckförhållanden på 101 325 Pa, som definierar normalkubikmeter (Nm3).

35.

proxydata: årliga värden som är empiriskt underbyggda eller som härrör från godtagna källor och som en verksamhetsutövare använder för att ersätta ett dataset i syfte att säkerställa fullständig rapportering om det inte är möjligt att få fram alla nödvändiga data eller faktorer i den tillämpliga övervakningsmetoden.

36.

mätbar värme: ett nettovärmeflöde som transporteras genom identifierbara rör eller kanaler med hjälp av ett värmetransportmedium såsom ånga, varmluft, vatten, olja, flytande metaller och salter, och för vilket en värmemätare är installerad eller kan installeras.

37.

värmemätare: en värmeenergimätare eller annan enhet för mätning och registrering av den mängd värmeenergi som produceras baserat på flödesvolymer och temperaturer.

38.

icke mätbar värme: all annan värme än mätbar värme.

39.

avgas: en gas som innehåller ofullständigt oxiderat kol i gasform under standardförhållanden och som är ett resultat av någon av de processer som anges i punkt 22.

40.

produktionsprocess: de kemiska eller fysiska processer som utförs i delar av en anläggning för att producera varor inom en aggregerad varukategori som definieras i tabell 1 i del 2 i denna bilaga, och dess angivna systemgränser för insatsvaror, utgående varor och motsvarande utsläpp.

41.

produktionsväg: en specifik teknik som används i en produktionsprocess för att producera varor inom en aggregerad varukategori.

42.

dataset: en typ av uppgifter, på anläggningsnivå eller produktionsprocessnivå, beroende på vad som är relevant i det berörda fallet, t.ex. något av följande:

43.

minimikrav: övervakningsmetoder som utnyttjar de minsta tillåtna insatserna för att fastställa data i syfte att få fram utsläppsdata som är godtagbara med avseende på förordning (EU) 2023/956.

44.

rekommenderade förbättringar: övervakningsmetoder som är beprövade för att säkerställa att uppgifter är mer korrekta och mindre benägna att innehålla fel än om man endast tillämpar minimikrav och som kan väljas frivilligt.

45.

felaktighet: ett utelämnande, en missvisande uppgift eller ett fel i de rapporterade uppgifterna från verksamhetsutövaren, utan hänsyn till tillåten osäkerhet för mätningar och laboratorieanalyser.

46.

väsentlig felaktighet: en felaktighet som, enligt kontrollören, enskilt eller tillsammans med andra felaktigheter överskrider väsentlighetsnivån eller kan påverka den behöriga myndighetens behandling av verksamhetsutövarens rapport.

47.

rimlig säkerhet: en hög men inte absolut säkerhetsnivå, som är klart uttryckt i verifieringsutlåtandet, om huruvida den rapport från verksamhetsutövaren som är föremål för verifiering är fri från väsentliga felaktigheter.

48.

godtagbart övervaknings-, rapporterings- och verifieringssystem: det övervaknings-, rapporterings- och verifieringssystem där anläggningen etableras för ett system för koldioxidprissättning, eller obligatoriska system för utsläppsövervakning, eller ett system för utsläppsövervakning vid anläggningen som kan inbegripa verifiering utförd av en ackrediterad kontrollör, i enlighet med artikel 4.2 i denna förordning.

—

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocesserna, såsom beredning av råvaror, blandning, torkning och bränning samt rökgasrening.

—

Koldioxidutsläpp från förbränning av bränslen samt från råvaror, i förekommande fall.

—

Bränning av kalksten och andra karbonater i råvarorna, konventionella fossila ugnsbränslen, alternativa fossilbaserade bränslen och råmaterial för ugnar, ugnsbränslen av biomassa (t.ex. avfallsbaserade bränslen), icke-ugnsbränslen, icke-karbonat kolinnehåll i kalksten och skiffer, eller alternativa råvaror såsom flygaska som används i obearbetat kalkstensmjöl i ugnen och råvaror som används för tvättning av rökgas.

—

De ytterligare bestämmelser som anges i avsnitt B.9.2 i bilaga III ska gälla.

—

Alla koldioxidutsläpp från bränsleförbränning, i förekommande fall för torkning av material.

—

Cementklinker.

—

Bränd lera, om den används i processen.

—

Alla koldioxidutsläpp från bränsleförbränning som är direkt eller indirekt kopplade till processen.

—

Processutsläpp från karbonater i råvaror, i förekommande fall, och rökgasrening.

—

Alla processer som är direkt eller indirekt kopplade till vätgasproduktion och rökgasrening.

—

Alla bränslen som används i produktionsprocessen för vätgas, oavsett om de används för energi eller inte, och bränslen som används för andra förbränningsprocesser, inbegripet för produktion av varmvatten eller ånga.

—

Alla utsläpp från bränsleanvändning som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocessen för vätgas och från rökgasrening.

är de direkta eller indirekta utsläpp som tillskrivs vätgas som producerats under rapporteringsperioden, uttryckt i ton koldioxid,

Em total

är de direkta eller indirekta utsläppen från hela produktionsprocessen under rapporteringsperioden, uttryckt i ton koldioxid,

är massan syre som sålts eller använts i anläggningen under rapporteringsperioden, uttryckt i ton,

är massan syre som producerats under rapporteringsperioden, uttryckt i ton,

är massan vätgas som producerats under rapporteringsperioden, uttryckt i ton,

är molmassan för O2 (31,998 kg/kmol), och

är molmassan för H2 (2,016 kg/kmol).

—

Alla utsläpp från bränsleanvändning som är direkt eller indirekt kopplade till produktionsprocessen för vätgas och från rökgasrening.

är de direkta eller indirekta utsläpp som tillskrivs vätgas som sålts eller använts som prekursor under rapporteringsperioden, uttryckt i ton koldioxid,

Em total

är de direkta eller indirekta utsläppen från produktionsprocessen under rapporteringsperioden, uttryckt i ton koldioxid,

är massan vätgas som sålts eller använts som prekursor under rapporteringsperioden, uttryckt i ton,

är massan vätgas som producerats under rapporteringsperioden, uttryckt i ton,

är massan klor som producerats under rapporteringsperioden, uttryckt i ton,

m NaOH,prod

är massan natriumhydroxid (kaustiksoda) som producerats under rapporteringsperioden, uttryckt i ton, beräknad som 100 % NaOH,

är massan natriumklorat som producerats under rapporteringsperioden, uttryckt i ton, beräknad som 100 % NaClO3,

är molmassan för H2 (2,016 kg/kmol),

är molmassan för Cl2 (70,902 kg/kmol),

M NaOH

är molmassan för NaOH (39,997 kg/kmol), och

är molmassan för NaClO3 (106,438 kg/kmol).

—

Alla bränslen som är direkt eller indirekt kopplade till framställning av ammoniak och material som används för rökgasrening.

—

Alla bränslen ska övervakas, oavsett om de används som energitillförsel eller ej.

—

Om biogas används ska bestämmelserna i avsnitt B.3.3 i bilaga III tillämpas.

—

Om vätgas från andra produktionsvägar tillförs processen ska den behandlas som en prekursor med egna inbäddade utsläpp.

—

Alla bränslen som är direkt eller indirekt kopplade till framställning av ammoniak och material som används för rökgasrening.

—

Varje insatsbränsle ska övervakas som en enda bränsleström, oavsett om det används som energitillförsel eller ej.

—

Om vätgas från andra produktionsvägar tillförs processen ska den behandlas som en prekursor med egna inbäddade utsläpp.

—

Koldioxid från alla bränslen som är direkt eller indirekt kopplade till produktion av salpetersyra och material som används för rökgasrening.

—

Dikväveoxidutsläpp från alla källor som släpper ut dikväveoxid från produktionsprocessen, inklusive orenade och renade utsläpp. Utsläpp av dikväveoxid från förbränning av bränslen undantas från övervakningen.

—

Koldioxid från alla bränslen som är direkt eller indirekt kopplade till produktion av urea och material som används för rökgasrening.

—

Om koldioxid tas emot från en annan anläggning som insatsmaterial i processen ska den koldioxid som tas emot och inte är bunden i urea betraktas som ett utsläpp, om den inte redan räknas som utsläpp från den anläggning där koldioxiden producerades, inom ramen för ett godtagbart övervaknings-, rapporterings- och verifieringssystem.

—

Innehåll av kväve som ammonium (NH4 +).

—

Innehåll av kväve som nitrat (NO3 –).

—

Innehåll av kväve som urea.

—

Innehåll av kväve i andra (organiska) former.

—

Koldioxid från alla bränslen som är direkt eller indirekt kopplade till gödselmedelsproduktion, såsom bränslen som används i torkar och för uppvärmning av insatsmaterial, och material som används för rökgasrening.

—

Ammoniak (som 100 % ammoniak), om den används i processen.

—

Salpetersyra (som 100 % salpetersyra), om den används i processen.

—

Urea, om det används i processen.

—

Blandade gödselmedel (särskilt salter som innehåller ammonium eller nitrat), om de används i processen.

—

koldioxid från processmaterial såsom kalksten och andra karbonater eller karbonhaltig malm,

—

koldioxid från alla bränslen, inklusive koks, avgaser såsom koksugnsgas, masugnsgas eller konvertergas, som är direkt eller indirekt kopplad till produktionsprocessen och material som används för rökgasrening.

—

Koldioxidutsläpp som orsakas av bränsletillförsel, oavsett om de används för energiändamål eller ej.

—

Koldioxidutsläpp från insatsmaterial i processen, såsom kalksten, och från rökgasrening.

—

Koldioxidutsläpp från förbrukning av elektroder eller elektrodpastor.

—

Återstående kol i produkten eller i slagg eller avfall beaktas med hjälp av en massbalansmetod i enlighet med avsnitt B.3.2 i bilaga III.

—

Koldioxid från bränslen och reduktionsmedel såsom koks, koksstoft, kol, eldningsoljor, plastavfall, naturgas, träavfall, träkol samt från avgaser såsom koksugnsgas, masugnsgas eller konvertergas.

—

När biomassa används ska bestämmelserna i avsnitt B.3.3 i bilaga III beaktas.

—

Koldioxid från processmaterial som kalksten, magnesit och andra karbonater, karbonatiska malmer, material för rökgasrening.

—

Återstående kol i produkten eller i slagg eller avfall beaktas med hjälp av en massbalansmetod i enlighet med avsnitt B.3.2 i bilaga III.

—

Sintrad järnmalm.

—

Tackjärn eller direktreducerat järn (DRI) från andra anläggningar eller produktionsprocesser, om det används i processen.

—

Ferromangan, ferrokrom, ferronickel, om det används i processen.

—

Väte om det används i processen.

—

Koldioxid från bränslen och reduktionsmedel såsom koks, koksstoft, kol, eldningsoljor, plastavfall, naturgas, träavfall, träkol, avgaser från processen eller konvertergas osv.

—

När biomassa används ska bestämmelserna i avsnitt B.3.3 i bilaga III beaktas.

—

Koldioxid från processmaterial som kalksten, magnesit och andra karbonater, karbonatiska malmer, material för rökgasrening.

—

Återstående kol i produkten eller i slagg eller avfall beaktas med hjälp av en massbalansmetod i enlighet med avsnitt B.3.2 i bilaga III.

—

Sintrad järnmalm.

—

Tackjärn eller DRI från andra anläggningar eller produktionsprocesser, om de används i processen.

—

Ferromangan, ferrokrom, ferronickel, om det används i processen.

—

Väte om det används i processen.

—

Koldioxid från bränslen och reduktionsmedel såsom naturgas, eldningsoljor, avgaser från processen eller konvertergas osv.

—

När biogas eller andra former av biomassa används ska bestämmelserna i avsnitt B.3.3 i bilaga III beaktas.

—

Koldioxid från processmaterial som kalksten, magnesit och andra karbonater, karbonatiska malmer, material för rökgasrening.

—

Återstående kol i produkten eller i slagg eller avfall beaktas med hjälp av en massbalansmetod i enlighet med avsnitt B.3.2 i bilaga III.

—

Sintrad järnmalm, om den används i processen.

—

Väte, om det används i processen.

—

Tackjärn eller DRI från andra anläggningar eller produktionsprocesser, om de används i processen.

—

Ferromangan, ferrokrom, ferronickel, om det används i processen.

—

Om processen inleds med råjärn (flytande tackjärn) ska systemgränserna omfatta syrekonverter, vakuumavgasning, sekundär metallurgi, AOD-process (argon oxygen decarburisation)/VOD-process (vacuum oxygen decarburisation), stränggjutning eller gjutning av göt, i förekommande fall varmvalsning eller smidning, samt alla nödvändiga hjälpverksamheter såsom överföring, upphettning och rökgasrening.

—

Om en ljusbågsugn används i processen ska systemgränserna omfatta alla relevanta verksamheter och enheter, såsom själva ljusbågsugnen, sekundär metallurgi, vakuumavgasning, AOD-process (argon oxygen decarburisation)/VOD-process (vacuum oxygen decarburisation), stränggjutning eller gjutning av göt, i förekommande fall varmvalsning eller smidning, samt alla nödvändiga hjälpverksamheter såsom överföring, uppvärmning av råvaror och utrustning, återuppvärmning och rökgasrening.

—

Endast primär varmvalsning och grov formning genom smide för att framställa halvfabrikat enligt KN-nummer 7207, 7218 och 7224 ingår i denna aggregerade varukategori. Alla andra processer för valsning och smidning ingår i den aggregerade varukategorin ”järn- eller stålprodukter”.

—

Koldioxid från bränslen som kol, naturgas, eldningsoljor, avgaser såsom masugnsgas, koksugnsgas eller konvertergas osv.

—

Koldioxid från processmaterial som kalksten, magnesit och andra karbonater, karbonatiska malmer, material för rökgasrening.

—

Kol som kommer in i processen i skrot, legeringar, grafit etc. och kol som återstår i produkten eller i slagg eller avfall beaktas genom användning av en massbalansmetod i enlighet med avsnitt B.3.2 i bilaga III.

—

Tackjärn, DRI, om det används i processen.

—

Ferromangan, ferrokrom, ferronickel, om det används i processen.

—

Råstål från andra anläggningar eller produktionsprocesser om det används i processen.

—

Koldioxid från bränslen som kol, naturgas, eldningsoljor samt avgaser såsom masugnsgas, koksugnsgas eller konvertergas.

—

Koldioxid från förbrukningen av elektroder och elektrodpastor.

—

Koldioxid från processmaterial som kalksten, magnesit och andra karbonater, karbonatiska malmer, material för rökgasrening.

—

Kol som kommer in i processen, t.ex. i form av skrot, legeringar och grafit, och kol som återstår i produkten eller i slagg eller avfall beaktas genom användning av en massbalansmetod i enlighet med avsnitt B.3.2 i bilaga III.

—

Tackjärn, DRI, om det används i processen.

—

Ferromangan, ferrokrom, ferronickel, om det används i processen.

—

Råstål från andra anläggningar eller produktionsprocesser om det används i processen.

—

Systemgränserna omfattar som en enda process alla steg i en integrerad stålanläggning från produktion av tackjärn eller DRI, råstål, halvfärdiga produkter samt färdiga stålprodukter enligt de KN-nummer som förtecknas i avsnitt 2 i denna bilaga.

—

Systemgränserna omfattar produktion av råstål, halvfärdiga produkter och färdiga stålprodukter enligt de KN-nummer som förtecknas i avsnitt 2 i denna bilaga.

—

Systemgränserna omfattar produktion av färdiga stålprodukter enligt de KN-nummer som förtecknas i avsnitt 2 i denna bilaga, med början från råstål, halvfärdiga produkter eller från andra färdiga stålprodukter enligt de KN-nummer som förtecknas i avsnitt 2 och som antingen tas emot från andra anläggningar eller produceras inom samma anläggning men genom en separat produktionsprocess.

—

Alla produktionssteg för tillverkning av varor som omfattas av de KN-nummer som anges i avsnitt 2 i denna bilaga för den aggregerade varukategorin ”järn- eller stålprodukter”, som inte redan omfattas av separata produktionsprocesser för tackjärn, DRI eller råstål, i enlighet med kraven i avsnitten 3.11–3.15 i denna bilaga, som tillämpas vid anläggningen.

—

Alla produktionssteg som tillämpas vid anläggningen, med början från råstål, inbegripet, men inte begränsat till, upphettning, omsmältning, gjutning, varmvalsning, kallvalsning, smidning, betning, glödgning, plätering, beläggning, galvanisering, tråddragning, skärning, svetsning, slutbearbetning.

—

Alla koldioxidutsläpp från förbränning av bränslen och processutsläpp från rökgasrening i samband med produktionssteg som tillämpas vid anläggningen, inbegripet men inte begränsat till upphettning, omsmältning, gjutning, varmvalsning, kallvalsning, smidning, betning, glödgning, plätering, beläggning, galvanisering, tråddragning, skärning, svetsning och efterbehandling av järn- eller stålprodukter.

—

Råstål, om det används i processen.

—

Tackjärn, DRI, om det används i processen.

—

Ferromangan, ferrokrom, ferronickel, om det används i processen.

—

Järn- eller stålprodukter, om de används i processen.

—

Koldioxidutsläpp från förbrukning av elektroder eller elektrodpastor.

—

Koldioxidutsläpp från alla bränslen som används (t.ex. för torkning och förvärmning av råvaror, uppvärmning av elektrolysceller, uppvärmning som krävs för gjutning).

—

Koldioxidutsläpp från rökgasrening, från soda eller kalksten i förekommande fall.

—

Perfluorkarbonutsläpp orsakade av anodeffekter övervakade i enlighet med avsnitt B.7 i bilaga III.

—

Koldioxidutsläpp från alla bränslen som används för torkning och förvärmning av råvaror som används i smältugnar, vid förbehandling av skrot såsom avlägsnande av beläggningar och oljeavskiljning, och förbränning av tillhörande restprodukter, samt bränslen som krävs för gjutning av tackor, stångämnen eller plattor.

—

Koldioxidutsläpp från bränslen som används i tillhörande verksamheter, såsom behandling av avdraget material och återvinning av slagg.

—

Koldioxidutsläpp från rökgasrening, från soda eller kalksten i förekommande fall.

—

Obearbetat aluminium från andra källor, om det används i processen.

—

Systemgränserna omfattar som en enda process alla steg i en integrerad aluminiumanläggning från produktion av obearbetat aluminium till halvfärdiga produkter samt aluminiumprodukter enligt de KN-nummer som förtecknas i avsnitt 2 i denna bilaga.

—

Systemgränserna omfattar tillverkning av aluminiumprodukter enligt de KN-nummer som förtecknas i avsnitt 2 i denna bilaga, från halvfärdiga produkter eller från andra aluminiumprodukter enligt de KN-nummer som förtecknas i avsnitt 2, som antingen tas emot från andra anläggningar eller produceras inom samma anläggning men genom en separat produktionsprocess.

—

Alla produktionssteg för tillverkning av varor som omfattas av de KN-nummer som anges i avsnitt 2 i denna bilaga för den aggregerade varukategorin ”aluminiumprodukter”, som inte redan omfattas av separata produktionsprocesser för obearbetat aluminium, i enlighet med kraven i avsnitt 3.17 i denna bilaga, som tillämpas vid anläggningen.

—

Alla produktionssteg som tillämpas vid anläggningen, med början från obearbetat aluminium, inbegripet, men inte begränsat till, upphettning, omsmältning, gjutning, valsning, strängpressning, smidning, beläggning, galvanisering, tråddragning, skärning, svetsning, efterbehandling.

—

Alla koldioxidutsläpp från bränsleförbrukning i processer som bildar aluminiumprodukter och rökgasrening.

—

Obearbetat aluminium, om det används i produktionsprocessen (behandla primärt och sekundärt aluminium separat, om uppgifterna är kända).

—

Aluminiumprodukter, om de används i tillverkningsprocessen.

—

Alla förbränningsutsläpp och processutsläpp från rökgasrening.

1.

2.

3.

De inbäddade utsläppen från varor ska beräknas som genomsnittet för den valda rapporteringsperioden.

4.

5.

Alla parametrar som används för att beräkna utsläppen ska avrundas så att de innefattar alla viktiga siffror för beräkning och rapportering av utsläpp.

Specifika direkta och indirekta inbäddade utsläpp ska uttryckas i ton CO2e per ton varor, avrundat för att inkludera alla signifikanta siffror, med högst fem siffror efter decimaltecknet.

1.

Fullständighet: Övervakningsmetoden ska omfatta alla parametrar som är nödvändiga för att fastställa de inbäddade utsläppen från de varor som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2023/956 i enlighet med de metoder och formler som anges i denna bilaga.

2.

Konsekvens och jämförbarhet: Övervakningen och rapporteringen ska vara konsekvent och jämförbar över tid. För detta ändamål ska de valda metoderna fastställas i en skriftlig dokumentation av övervakningsmetoder så att metoderna används konsekvent. Metoden ska endast ändras om det är objektivt motiverat. Relevanta skäl är bland annat följande:

3.

Öppenhet och insyn: Övervakningsdata ska inhämtas, registreras, sammanställas, analyseras och dokumenteras, inbegripet antaganden, referenser, aktivitetsdata, emissionsfaktorer, beräkningsfaktorer, data om inbäddade utsläpp av inköpta prekursorer, mätbar värme och el, standardvärden för inbäddade utsläpp, information om ett koldioxidpris som ska betalas och alla andra uppgifter som är relevanta för tillämpningen av denna bilaga, på ett transparent sätt som gör det möjligt att reproducera fastställandet av utsläppsdata, även av oberoende tredje parter, såsom ackrediterade kontrollörer. Dokumentationen ska innehålla en förteckning över alla metodändringar.

Fullständig och transparent dokumentation ska bevaras vid anläggningen över alla uppgifter som är relevanta för att fastställa de producerade varornas inbäddade utsläpp, inbegripet nödvändiga styrkande handlingar, i minst fyra år efter rapporteringsperioden. Denna dokumentation får lämnas ut till en rapporterande deklarant.

4.

Noggrannhet: Den valda övervakningsmetoden ska säkerställa att fastställandet av utsläpp varken är systematiskt eller medvetet felaktigt. Osäkerhetskällor ska identifieras och reduceras så långt som är praktiskt möjligt. Det ska genom tillbörlig aktsamhet säkerställas att beräkningar och mätningar av utsläpp har högsta nåbara noggrannhet.

Om dataluckor har uppstått eller förväntas vara oundvikliga ska ersättningsdata bestå av konservativa uppskattningar. Ytterligare fall där utsläppsdata ska baseras på konservativa uppskattningar omfattar följande:

5.

Metodens integritet: Den valda övervakningsmetoden ska göra det möjligt att med rimlig säkerhet fastställa att de rapporterade utsläppen är korrekta. Utsläppen ska fastställas med lämpliga övervakningsmetoder enligt denna bilaga. Utsläppsrapporter ska inte innehålla några väsentliga felaktigheter eller snedvridning i val och presentation av information, och ska ge en trovärdig och väl avvägd redogörelse för de inbäddade utsläppen från anläggningens producerade varor.

6.

Frivilliga åtgärder för att höja kvaliteten på de uppgifter som ska rapporteras får tillämpas, särskilt dataflödes- och kontrollverksamheter i enlighet med avsnitt H i denna bilaga.

7.

Kostnadseffektivitet: Vid val av övervakningsmetod ska de förbättringar som uppnås till följd av större noggrannhet vägas mot merkostnader. Övervakningen och rapporteringen av utsläpp ska därför eftersträva högsta nåbara noggrannhet, om inte detta är tekniskt ogenomförbart eller medför orimliga kostnader.

8.

Fortlöpande förbättringar: Det ska kontrolleras regelbundet om övervakningsmetoderna kan förbättras. Om verifiering av utsläppsdata utförs ska eventuella rekommendationer om förbättringar i verifieringsrapporterna övervägas för genomförande inom rimlig tid, såvida inte förbättringen skulle medföra orimliga kostnader eller vara tekniskt ogenomförbar.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

Kostnader för att fastställa ett visst dataset ska betraktas som orimliga om verksamhetsutövarens kostnadsuppskattning överstiger vinsten med en viss bestämningsmetod. För detta ändamål ska vinsten beräknas genom att en förbättringsfaktor multipliceras med ett referenspris på 20 euro per CO2e, och kostnaderna ska innefatta en lämplig avskrivningstid baserat på utrustningens ekonomiska livslängd, i tillämpliga fall.

Förbättringsfaktorn ska vara följande:

Åtgärder för att förbättra en anläggnings övervakningsmetod ska inte anses medföra orimliga kostnader upp till ett ackumulerat belopp på 2 000 euro per år.

a)

En enda produktionsprocess ska fastställas för var och en av de aggregerade varukategorier som definieras i bilaga II.2 och som är relevanta för anläggningen.

b)

Genom undantag från led a ska separata produktionsprocesser definieras för varje produktionsväg där olika produktionsvägar i enlighet med bilaga II.3 tillämpas för samma aggregerade varukategori i samma anläggning, eller där verksamhetsutövaren frivilligt väljer olika varor eller grupper av varor för separat övervakning. En mer uppdelad definition av produktionsprocesser får också användas om den överensstämmer med ett godtagbart övervaknings-, rapporterings- och verifieringssystem som är tillämpligt på anläggningen.

c)

Om åtminstone en del av de prekursorer som är relevanta för komplexa varor produceras i samma anläggning som de komplexa varorna, och om respektive prekursorer inte överförs från anläggningen för försäljning eller användning i andra anläggningar, får produktionen av prekursorer och komplexa varor omfattas av en gemensam produktionsprocess, genom undantag från led a. Separat beräkning av inbäddade utsläpp av prekursorer ska utelämnas i detta fall.

d)

Följande sektoriella undantag från led a får tillämpas:

e)

När en del av anläggningen används för produktion av varor som inte förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2023/956 är det en rekommenderad förbättring att den delen övervakas som en ytterligare produktionsprocess i syfte att bekräfta att anläggningens uppgifter om totala utsläpp är fullständiga.

1.

Som ett minimum ska alla relevanta utsläppskällor för växthusgaser och bränsle-/materialmängder som direkt eller indirekt hänger samman med produktionen av de varor som förtecknas i bilaga II.2 omfattas.

2.

Det är en rekommenderad förbättring att alla utsläppskällor och bränsle-/materialmängder för hela anläggningen täcks, för att det ska gå att göra rimlighetskontroller och kontrollera energi- och utsläppseffektiviteten för anläggningen som helhet.

3.

Alla utsläpp från reguljär verksamhet ska inkluderas, liksom från onormala händelser, inbegripet igångsättning, avstängning och nödsituationer, under rapporteringsperioden.

4.

Utsläpp från mobila maskiner för transporter ska undantas.

1.

Den beräkningsbaserade metoden, som består i att utsläpp från bränsle-/materialmängder fastställs på grundval av aktivitetsdata som erhålls genom mätsystem och ytterligare parametrar från laboratorieanalyser eller standardvärden. Den beräkningsbaserade metoden får tillämpas i enlighet med standardmetoden eller massbalansmetoden.

2.

Den mätningsbaserade metoden, som består i att utsläppen från utsläppskällor fastställs genom system för kontinuerlig mätning av koncentrationen av den berörda växthusgasen i rökgasen och rökgasflödet.

a)

För vilken bränsle-/materialmängd den beräkningsbaserade standardmetoden eller massbalansmetoden används, inbegripet en detaljerad beskrivning av fastställandet av varje relevant parameter i avsnitt B.3.4 i denna bilaga.

b)

För vilken utsläppskälla en mätningsbaserad metod används, inklusive en beskrivning av alla relevanta delar i avsnitt B.6 i denna bilaga.

c)

Med hjälp av ett lämpligt diagram och en lämplig processbeskrivning av anläggningen, bevis för att det varken förekommer dubbelräkning eller uppgiftsluckor i anläggningens utsläpp.

EmInst

är anläggningens (direkta) utsläpp uttryckta i ton CO2e,

Emcalc,i

är utsläppen från bränsle-/materialmängd i fastställda med hjälp av en beräkningsbaserad metod uttryckta i ton CO2e,

Emmeas,j

är utsläppen från utsläppskälla j fastställda med hjälp av en mätningsbaserad metod uttryckta i ton CO2, och

Emother,k

är utsläpp fastställda med en annan metod, index k uttryckta i ton CO2e.

Emi

är utsläppen [t CO2] från bränsle i,

EFi

är emissionsfaktorn [t CO2/TJ] för bränsle i,

ADi

är aktivitetsdata [TJ] för bränsle i, beräknat som

FQi

är den mängd bränsle som förbrukas [t eller m3] av bränsle i,

NCVi

är det effektiva värmevärdet (lägre värmevärde) [TJ/t eller TJ/m3] för bränsle i,

OFi

är oxidationsfaktorn (dimensionslös) för bränsle i, beräknat som

Cash

är det kol som ingår i stoft för rening av aska och rökgaser, och

Ctotal

är det totala kol som ingår i det bränsle som förbränns.

a)

Aktivitetsdata uttrycks som bränslemängd (dvs. i t eller m3).

b)

EF uttrycks i t CO2/t bränsle eller t CO2/m3 bränsle, beroende på vad som är tillämpligt.

c)

Det effektiva värmevärdet får utelämnas vid beräkningen. Det är dock en rekommenderad förbättring att effektivt värmevärde rapporteras, för att möjliggöra konsekvent kontroll och övervakning av energieffektiviteten i hela produktionsprocessen.

f

är förhållandet mellan molmassorna för CO2 och C: f = 3.664 t CO2/t C.

EFpre,i

är den preliminära emissionsfaktorn för bränsle i (dvs. emissionsfaktorn om det totala bränslet är fossilt) och

BFi

är biomassafraktionen (dimensionslös) av bränsle i.

ADj

är aktivitetsdata [ton material] för material j,

EFj

är emissionsfaktorn [t CO2/t] för material j, och

CFj

är omvandlingsfaktorn (dimensionslös) för material j.

1.

att fastställa en preliminär total emissionsfaktor för det blandade materialet genom att analysera det totala kolinnehållet (CCj ) och använda en omvandlingsfaktor och – i tillämpliga fall – biomassafraktion och effektivt värmevärde för det totala kolinnehållet, eller

2.

att fastställa det organiska och oorganiska innehållet separat och behandla det som två separata bränsle-/materialmängder.

—

Metod A (insatsbaserad): Emissionsfaktorn, omvandlingsfaktorn och aktivitetsdata ska avse mängden insatsmaterial i processen. De standardiserade emissionsfaktorer för rena karbonater som anges i tabell 3 i bilaga VIII ska användas, med beaktande av materialets sammansättning, fastställd i enlighet med avsnitt B.5 i denna bilaga.

—

Metod B (produktionsbaserad): Emissionsfaktorn, omvandlingsfaktorn och aktivitetsdata ska avse mängden produktion från processen. De standardiserade emissionsfaktorerna för metalloxider efter utfasning av fossila bränslen enligt tabell 4 i bilaga VIII ska användas, med beaktande av det relevanta materialets sammansättning, fastställd i enlighet med avsnitt B.5 i denna bilaga.

ADk

är aktivitetsdata [ton] för material k, för produktion är ADk negativt,

f

är förhållandet mellan molmassorna för CO2 och C: f = 3,664 t CO2/t C, och

CCk

är kolinnehållet i material k (dimensionslöst och positivt).

CCpre, k

är det preliminära kolinnehållet i bränsle k (dvs. emissionsfaktorn om det totala bränslet är fossilt) och

BFk

är biomassafraktionen av bränsle k (dimensionslös).

1.

Biomassan ska uppfylla de hållbarhetskriterier och kriterier för minskade växthusgasutsläpp som anges i artikel 29.2–29.7 och 29.10 i direktiv (EU) 2018/2001.

2.

Genom avvikelse från föregående punkt ska biomassa som ingår i eller som produceras från avfall och andra restprodukter än restprodukter från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk endast uppfylla kriterierna i artikel 29.10 i direktiv (EU) 2018/2001. Denna punkt ska också tillämpas på avfall och restprodukter som först bearbetas till en produkt innan den bearbetas ytterligare till bränslen.

3.

El, värme och kyla som produceras från fast kommunalt avfall ska inte omfattas av de kriterier som fastställs i artikel 29.10 i direktiv (EU) 2018/2001.

4.

Kriterierna i artikel 29.2–7 och 29.10 i direktiv (EU) 2018/2001 ska gälla oberoende av biomassans geografiska ursprung.

5.

Efterlevnaden av kriterierna i artikel 29.2–7 och 29.10 i direktiv (EU) 2018/2001 ska bedömas i enlighet med artiklarna 30 och 31.1 i det direktivet.

1.

Standardmetod, förbränning:

2.

Standardmetod, processutsläpp:

3.

Massbalans:

1.

På grundval av kontinuerlig mätning i den process där materialet förbrukas eller produceras.

2.

På grundval av sammanställning av mätningar av kvantiteter som levereras eller produceras separat (partivis) med beaktande av relevanta lagerförändringar För detta ändamål ska följande gälla:

1.

uppgifter från tidigare år och i jämförelse med lämpliga aktivitetsnivåer under rapporteringsperioden, eller

2.

dokumenterade förfaranden och motsvarande uppgifter i reviderade räkenskaper för rapporteringsperioden.

1.

När verksamhetsutövaren inte har något eget mätsystem tillgängligt för att fastställa respektive dataset.

2.

När det inte är tekniskt möjligt att fastställa datasetet i verksamhetsutövarens eget mätsystem eller om det skulle medföra orimliga kostnader.

3.

När verksamhetsutövaren kan bevisa att det mätsystem som ligger utanför verksamhetsutövarens kontroll ger mer tillförlitliga resultat och är mindre utsatt för risker för felaktigheter.

(1)

Belopp på fakturor som utfärdats av en handelspartner under förutsättning att en affärstransaktion mellan två oberoende handelspartner äger rum.

(2)

Direkta avläsningar av mätsystemen.

1.

Användning av standardvärden.

2.

Användning av proxydata baserade på empiriska korrelationer mellan den relevanta beräkningsfaktorn och andra egenskaper som är bättre tillgängliga för mätning.

3.

Användning av värden baserade på laboratorieanalys.

a)

Standardiserade faktorer som anges i bilaga VIII.

b)

Standardiserade faktorer som ingår i IPCC:s senaste riktlinjer för växthusgasinventeringar (1).

c)

Värden baserade på tidigare laboratorieanalyser som inte är äldre än fem år och som anses vara representativa för bränslet eller materialet.

a)

Standardiserade faktorer som används av det land där anläggningen är beläggen för sin nationella inventeringsrapport till sekretariatet för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar.

b)

Värden som offentliggörs av nationella forskningsinstitutioner, offentliga myndigheter, standardiseringsorgan, statistikbyråer osv. för mer uppdelad utsläppsrapportering än enligt föregående punkt.

c)

Värden som specificeras och garanteras av bränsle- eller materialleverantören, om det finns bevis för att kolinnehållet uppvisar ett 95-procentigt konfidensintervall som inte överstiger 1 %.

d)

Stökiometriska värden för kolinnehållet och relaterade hänvisningsvärden för ett rent ämnes effektiva värmevärde.

e)

Värden baserade på tidigare laboratorieanalyser som inte är äldre än två år och som anses vara representativa för bränslet eller materialet.

a)

Densitetsmåtten för särskilda oljor eller gaser, inbegripet sådana som är gemensamma för raffinaderi- och stålindustrin.

b)

Det effektiva värmevärdet för särskilda koltyper.

a)

När tabellen inte innehåller någon tillämplig minimifrekvens.

b)

När det i ett behörigt övervaknings-, rapporterings- och verifieringssystem föreskrivs en annan minsta analysfrekvens för samma typ av material eller bränsle.

c)

När den minimifrekvens som anges i tabell 1 i denna bilaga skulle medföra orimliga kostnader.

d)

När det kan visas att på grundval av historiska data, inklusive analytiska värden för respektive bränsle och material från den närmast föregående handelsperioden, överstiger inte variationen i de analytiska värdena för respektive bränsle och material 1/3 av osäkerhetsfaktorn för att fastställa aktivitetsdata för det berörda bränslet eller materialet.

1.

Det är ekonomiskt oberoende av verksamhetsutövaren eller åtminstone organisatoriskt skyddat från påverkan från anläggningens ledning.

2.

Det tillämpar tillämpliga standarder för de begärda analyserna.

3.

Det har personal som har kompetens för de särskilda uppgifter som ingår i uppdraget.

4.

Det hanterar provtagning och beredning av prover, inbegripet kontroll av provernas integritet, på lämpligt sätt.

5.

Det utför regelbundet kvalitetssäkring av kalibrering, provtagning och analysmetoder med lämpliga metoder, vilket innefattar regelbundet deltagande i kvalifikationsprövningsprogram, tillämpning av analysmetoder för certifierade referensmaterial, eller genom jämförelse med ett ackrediterat laboratorium.

6.

Det hanterar utrustning korrekt, inklusive genom att upprätthålla och genomföra förfaranden för kalibrering, justering, underhåll och reparation av utrustning samt dokumentation av detta.

1.

Standardvärden av typ I.

2.

Standardvärden av typ II.

3.

Korrelationer för att fastställa proxydata.

4.

Analyser som utförts utanför verksamhetsutövarens kontroll, t.ex. av leverantören av bränslet eller materialet, och som ingår i inköpsdokumentationen, utan ytterligare information om de metoder som använts.

5.

Analyser i icke ackrediterade laboratorier eller i ackrediterade laboratorier, men med förenklade provtagningsmetoder.

6.

Analyser i ackrediterade laboratorier, med tillämpning av bästa praxis för provtagning.

GHG Emtotal

är de totala årliga utsläppen av växthusgaser (GHG) i ton,

GHG conchourly,i

är timmedelvärdet för koncentrationer av växthusgasutsläpp uttryckt som g/Nm3 i det rökgasflöde som mäts under drift för timme eller en kortare referensperiod i,

Vhourly,i

är rökgasvolymen i Nm3 för en timme eller en kortare referensperiod i, fastställd genom integrering av flödeshastigheten under referensperioden, och

HoursOp

sammanlagt antal timmar (eller kortare referensperioder) för vilka den mätningsbaserade metoden tillämpas, inklusive de timmar för vilka uppgifter har ersatts i enlighet med avsnitt B.6.2.6 i denna bilaga.

—

direkt mätning av koncentrationen av växthusgaser,

—

indirekt mätning: vid hög koncentration i rökgasen får växthusgaskoncentrationen beräknas med hjälp av en indirekt koncentrationsmätning med beaktande av de uppmätta koncentrationsvärdena för alla andra komponenter i i gasflödet, med hjälp av följande formel:

conci

är koncentrationen av gaskomponenten i.

1.

En beräkningsbaserad metod, även metoder med analyser och provtagning baserad på ISO 13833 (Utsläpp och utomhusluft – Bestämning av andelen koldioxid av biogent respektive fossilt ursprung – Provtagning och bestämning av radioaktivt kol).

2.

En annan metod som bygger på en relevant standard, inbegripet ISO 18466 (Utsläpp från stationära källor – Bestämning av biogenandel i koldioxid (CO2) i rökgas med balansmetoden).

3.

En annan metod som är tillåten enligt ett godtagbart övervaknings-, rapporterings- och verifieringssystem.

N2Oannual

är de totala årliga dikväveoxidutsläppen, beräknade i enlighet med avsnitt B.6.2.1 i denna bilaga.

—

Beräkning med hjälp av en lämplig massbalans, med beaktande av alla relevanta parametrar på insatssidan, som för koldioxidutsläpp minst ska omfatta uppgifter om insatsmaterial, insatsluftflöde och processens effektivitet, och på produktionssidan minst ska omfatta uppgifter om produktionsresultatet och koncentrationen av syre (O2), svaveldioxid (SO2) och kväveoxider (NOx).

—

Bestämning genom kontinuerliga flödesmätningar vid en representativ punkt.

—

För en parameter som direkt mäts som koncentration används ett ersättningsvärde i form av summan av en genomsnittlig koncentration och den dubbla standardavvikelsen i samband med detta genomsnitt, beräknat med hjälp av följande ekvation:

är det aritmetiska medelvärdet för koncentrationen av den specifika parametern under hela rapporteringsperioden eller, om särskilda omständigheter tillämpas när uppgifter saknas, en lämplig tidsperiod som återspeglar de specifika omständigheterna och

σ c

är den bästa uppskattningen av standardavvikelsen för koncentrationen av denna specifika parameter under hela rapporteringen eller, om särskilda omständigheter tillämpas när uppgifter saknas, en lämplig tidsperiod som återspeglar de specifika omständigheterna.

—

När det gäller en annan parameter än koncentration ska ersättningsvärdena fastställas med hjälp av en lämplig massbalansmodell eller en energibalans i processen. Denna modell ska valideras med hjälp av de återstående uppmätta parametrarna för den mätningsbaserade metoden och uppgifter vid regelbundna arbetsförhållanden, med beaktande av en tidsperiod av samma varaktighet som dataluckan.

1.

ISO 20181:2023 (Stationary source emissions – Quality assurance of automated measuring systems),

2.

ISO 14164:1999 (Utsläpp och utomhusluft – Bestämning av gasströmmars volymflöde i rörledningar – Automatiska metoder),

3.

ISO 14385–1:2014 (Utsläpp och utomhusluft – Växthusgaser - Del 1: Kalibrering av automatiska mätsystem),

4.

ISO 14385–2:2014 (Utsläpp och utomhusluft – Växthusgaser – Del 2: Fortlöpande kvalitetssäkring av automatiska mätsystem),

5.

andra relevanta ISO-standarder, särskilt ISO 16911–2 (Utsläpp och utomhusluft – Bestämning av hastighet och volymflöde i kanaler).

1.

Metod A där anodeffektminuterna per celldygn registreras.

2.

Metod B där anodeffektöverspänningen registreras.

AEM

är anodeffektminuter/celldygn,

SEFCF4

är slope-emissionsfaktor uttryckt i (kg CF4/producerat t Al)/(anodeffektminuter/celldygn)]. Om olika celltyper används kan olika regressionsemissionsfaktorer (SEF) tillämpas efter behov,

PrAl

är produktionen av primäraluminium [t] under rapporteringsperioden, och

FC2F6

är massfraktion C2F6 [t C2F6/t CF4].

OVC

är överspänningskoefficienten (emissionsfaktor) uttryckt som kg CF4 per ton aluminium som framställs per mV överspänning,

AEO

är överspänningen avseende anodeffekten per cell [mV] fastställd som integralen av (tid × spänning som överstiger målspänningen) dividerat med tiden (varaktighet) för datainsamlingen,

CE

är den genomsnittliga aktuella effektiviteten för aluminiumframställning [%],

PrAl

är den årliga produktionen av primärt aluminium [t], och

FC2F6

är massfraktionen C2F6 [t C2F6 / t CF4].

1.

Om koldioxiden används inom anläggningen eller överförs från anläggningen till något av följande:

2.

Om koldioxiden används inom anläggningen eller överförs från anläggningen till en enhet som övervakar utsläpp i enlighet med denna förordning eller ett godtagbart övervaknings-, rapporterings- och verifieringssystem i syfte att framställa produkter i vilka det kol som härrör från koldioxiden är permanent kemiskt bundet så att den inte kommer ut i atmosfären vid normal användning, inbegripet normal verksamhet efter att produkten är uttjänt, enligt definitionen i den delegerade akt som antagits i enlighet med artikel 12.3b i direktiv 2003/87/EG.

—

När cementugnsstoft (CKD) eller bypass-stoft lämnar ugnssystemet ska de relaterade mängderna råvara inte betraktas som insatsmaterial i processen. Utsläpp från cementugnsstoft ska övervakas separat i enlighet med avsnitt B.9.2.3 i denna bilaga.

—

Antingen obearbetat kalkstensmjöl som helhet eller separata insatsmaterial kan karakteriseras för att undvika dubbelräkning eller utelämnande av returmaterial eller bypass-material. Om aktivitetsdata bestäms på grundval av producerad klinker får nettomängden av obearbetat kalkstensmjöl fastställas genom ett anläggningsspecifikt empiriskt förhållande mellan obearbetat kalkstensmjöl och klinker. Det anläggningsspecifika empiriska förhållandet ska uppdateras minst en gång per år med hjälp av branschens riktlinjer för bästa praxis.

—

genom direkt vägning av klinkern, eller

—

utgående från cementleveranser med hjälp av följande formel (materialbalans inräknat levererad klinker, tillhandahållen klinker och variationer i klinkerlagret):

Cliprod

är mängden producerad klinker uttryckt i ton,

Cemdeliv

är mängden cementleveranser uttryckt i ton,

CEMSV

är variationerna i cementlagret uttryckt i ton,

CCR

är förhållandet klinker/cement (ton klinker per ton cement),

Clis

är mängden producerad klinker uttryckt i ton,

Clid

är mängden levererad klinker uttryckt i ton, och

CliSV

är mängden variationer i klinkerlagret uttryckt i ton.

EFCKD

är emissionsfaktorn för delvis förbränt cementugnsstoft [t CO2/t CKD],

EFCli

är den anläggningsspecifika emissionsfaktorn för klinker [t CO2/t klinker], och

d

är förbränningsgraden för cementugnsstoft (frigjort CO2 i % av total CO2 från karbonater i den obearbetade blandningen).

Vair

är det totala luftinflödet i standardförhållanden uttryckt i Nm3/h,

O2,air

är volymfraktionen O2 i torr luft (= 0,2095), och

O2,flue gas

är volymfraktionen O2 i rökgasen.

Vair

ska beräknas som summan av alla inkommande luftflöden till produktionsenheten för salpetersyra, särskilt primärt och sekundärt luftinflöde, och i tillämpliga fall processintern luftavgivning.