KOMMISSIONENS BESLUT

av den 20 oktober 2005

om ett förfarande enligt artikel 81.1 i EG-fördraget

(Ärende COMP/C.38.281/B.2 – Råtobak Italien)

[delgivet med nr K(2006) 4012]

(Endast de engelska och italienska texterna är giltiga)

(2006/901/EG)

SAMMANFATTNING AV BESLUTET

1.   INLEDNING

Den 20 oktober 2005 fattade kommissionen ett beslut angående ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget (nedan kallat beslutet). I enlighet med artikel 30 i förordning nr 1/2003 offentliggör kommissionen härmed parternas namn och huvuddragen i beslutet, inbegripet ålagda påföljder, med beaktande av företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. En icke-konfidentiell version av hela beslutet finns på de giltiga språken i ärendet och på kommissionens arbetsspråk på GD Konkurrens webbplats http://europa.eu.int/comm/competition/index_en.html.

Från 1995 till början på 2002 ingick fyra av de största italienska tobaksberedningsföretagen, nämligen Deltafina, Dimon (numera Mindo), Transcatab och Romana Tabacchi (nedan kallade beredningsföretagen) avtal eller deltog i samordnade förfaranden avsedda att fastställa handelsvillkoren för inköp av råtobak i Italien (både direkta inköp från producenter och inköp från tredje förpackningsföretag), vilka omfattade fastställande av priser och uppdelning av marknader.

I beslutet övervägs också två separata överträdelser, vilka åtminstone ägde rum mellan början på 1999 och slutet på 2001. Överträdelserna består av den italienska sammanslutningen av tobakberedningsföretags (Associazione Professionale Trasformatori Tabacchi Italiani, nedan kallad APTI) fastställande av avtalspriser. APTI förhandlade om dessa, för sina medlemmars räkning, för att ingå branschavtal med det italienska förbundet för tobaksproducentsammanslutningar, (Unione Italiana Tabacco, nedan kallad UNITAB). Överträdelserna består också av UNITAB:s fastställande av de priser som det, för sina medlemmars räkning, skulle förhandla om med APTI för ingåendet av samma avtal.

2.   Bakgrund och förfarande

Efter att kommissionen tagit emot vissa uppgifter om förekomsten av branschomfattande avtal om fastställande av prisspann för klart åtskilda kvaliteter på en eller flera råtobakssorter, riktade kommissionen den 15 januari 2002 en begäran om upplysningar till beredningsföretagen och producenternas branschorganisationer (APTI och UNITAB). APTI och UNITAB lämnade svar den 12 februari 2002.

Den 19 februari 2002 tog kommissionen emot en ansökan om förmånlig behandling från Deltafina S.p.A. (nedan kallat Deltafina, som är det största italienska beredningsföretaget) enligt villkoren i det då nyligen antagna kommissionsmeddelandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (meddelandet om förmånlig behandling). Den 6 mars 2002 beviljade kommissionen Deltafina villkorad immunitet mot böter i enlighet med punkt 15 i meddelandet om förmånlig behandling.

Den 4 och den 10 april 2002 tog kommissionen emot två andra ansökningar om förmånlig behandling från Dimon S.r.l. (nedan kallat Dimon) och Transcatab S.p.A. (nedan kallat Transcatab).

Den 18–19 april 2002 utförde kommissionen undersökningar i lokalerna hos Dimon, Transcatab Trestina Azienda Tabacchi S.p.A (nedan kallat Trestina) och Romana Tabacchi s.r.l (nedan kallat Romana Tabacchi).

Den 8 oktober 2002 informerade kommissionen Dimon och Transcatab om sin avsikt att vid slutet av förfarandet sätta ned deras bötesbelopp (inom spann på 30–50 % respektive 20–30 %).

Den 25 februari 2004 inledde kommissionen ett formellt förfarande i detta ärende och antog ett meddelande om invändningar som de berörda företagen fick möjlighet att yttra sig om såväl skriftligen som vid det muntliga hörandet den 22 juni 2004.

Ett tillägg till meddelandet om invändningar av den 25 februari 2004 (nedan kallat tillägget) antogs den 21 december 2004. Ett andra muntligt hörande hölls den 1 mars 2005.

3.   Parterna

3.1.   Beredningsföretagen

Deltafina är det italienska helägda dotterbolaget till Universal Corporation (nedan kallat Universal), som är världens största tobakshandlare. Under 2001 (det sista hela år som beredningsföretagen deltog i överträdelsen) köpte Deltafina ungefär 25 % av den italienska råtobaken. Beslutet riktar sig till både Deltafina och Universal.

Dimon och Transcatab var vid tidpunkten för överträdelsen de italienska helägda dotterbolagen till Dimon Incorporated (nedan kallat Dimon Inc) och Standard Commercial Corporation (nedan kallat SCC), dvs. den andra respektive tredje största tobakshandlaren. Sedan september 2004 har Dimon ändrat sitt namn till Mindo S.r.l (nedan kallat Mindo) och ingår inte längre i Dimon Inc. group. Dimon Inc. och SCC slogs den 13 april 2005 samman till Alliance One International Inc. (nedan kallat Alliance). Under 2001 köpte Dimon 11,28 % och Transcatab 10,8 % av den råtobak som producerades i Italien. Beslutet riktar sig till Mindo, Transcatab och Alliance.

Romana Tabacchi är ett familjeägt företag. Fram till 1997 agerade det som agent för en internationell handlare (som därefter förvärvades av Dimon Inc.). Sedan 1997 fungerar det som en oberoende handlare. Under 2001 köpte Romana Tabacchi 9,5 % av den råtobak som producerades i Italien.

APTI är en italiensk sammanslutning av tobaksberedningsföretag. Av Italiens 59 beredningsföretag är 17 medlemmar i APTI.

3.2.   Producenterna

UNITAB Italia är det italienska förbundet för tobaksproducentsammanslutningarna, och företräder 80 % av alla producenter.

4.   Berörd sektor: Italiensk råtobak

Produktionen av råtobak inom EU motsvarar ungefär 5 % av den totala världsproduktionen. Grekland, Italien och Spanien är de ledande medlemsstaterna när det gäller tobaksproduktion och står för 38 %, 37,5 % respektive 12 % av produktionen i EU.

Råtobak är inte någon homogen produkt. I Italien är Burley och Bright de vanligast förekommande sorterna. Inom varje kategori skiljer man mellan flera kvalitetsklasser. När tobaken torkat säljer producenterna den i parti till beredningsföretagen. Priset beror på partiets kvalitet.

Italienska beredningsföretag köper råtobak från producenter och producentsammanslutningar i Italien (samt beredd tobak från andra mellanhänder) och bereder (eller bereder om) den och säjer den vidare i lämplig form till tobakstillverkningsindustrin i Italien och resten av världen. De är också kända som ”första beredningsföretag” då de är de första som bereder tobaken (i motsats till den andra beredningen som görs av cigarettillverkarna) eller ”tobaksbladshandlarna” för deras roll som mellanhänder mellan producenterna och slutproduktstillverkarna.

Uttrycket ”exportör” används generellt för beredningsföretag som har tröskningsutrustning som gör det möjligt att producera den slutberedda produkt (tobaksremsor) som cigarettillverkarna vill ha. Beredningsföretag som bara kan producera lösa blad kallas ”tredje förpackningsföretag” eller bara ”förpackare”. Efter den första beredningen (t.ex. borttagande av orenheter och sortering) sänder förpackarna tobaken till exportörer för vidare beredning så att tobaken kan erbjudas tillverkarna. De beredningsföretag som beslutet riktar sig till uppfyller kraven som ”exportörer”.

5.   Rättslig ram

Både produktionen av råtobak och försäljningen av tobaken till beredningsföretag omfattas av EU:s lagstiftning och nationell lagstiftning.

5.1.   Den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak

Den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak (1) omfattar dels ett system med produktionskvoter, dels ett inkomststöd till producenterna genom ett bidragssystem för produktionen av råtobak.

Bidrag beviljas bara för tobak som produceras inom ramen för kvoten (med vissa justeringar). Sedan 1998 har utbetalningen av gemenskapsbidraget (den så kallade rörliga delen) varit knuten till den producerade tobakens kvalitet, vilken avspeglas i priset. Ansvaret för utbetalningen av den rörliga bidragsdelen har lagts på producentsammanslutningarna.

Enligt den gemensamma organisationen skall varje producent eller producentsammanslutning och varje företag som utför den första beredningen ingå så kallade odlingskontrakt vid början av varje odlingssäsong (från mars till maj då tobaksplantorna utplanteras). I kontrakten anges avtalspriser för alla kvalitetsklasser och för varje tobakssort. I detta skede uttrycks priserna ofta som minimipriser eller som ett prisspann. Det bör emellertid framhållas att slutpriset (eller leveranspriset) kan fastställas först vid skörden (dvs. mellan oktober och januari) och att det kan skilja sig markant från priset i odlingskontraktet beroende på kvalitet, kvantitet och ytterligare prisförhandlingar.

Gemenskapslagstiftningen främjar bildandet av branschorganisationer där producenter och beredningsföretag samarbetar för att marknaden skall fungera på ett effektivt sätt. Det är dock uttryckligen förbjudet att fastställa priser och kvoter. Ingen av de sammanslutningar som berörs av detta ärende är en branschorganisation i den mening som avses i gemenskapslagstiftningen.

5.2.   Nationell lagstiftning

I Italien reglerar lag 88/88 branschavtal (sektorsövergripande), odlingskontrakt och försäljning av jordbruksprodukter. Mer specifikt anges i artikel 5.1 b i lag 88/88 att det i branschavtalen måste fastställas vilken produkt som berörs av avtalet, bestämmelser och tidpunkt för leverans samt minimipris. Incitament (särskilt i form av förmånsstöd) erbjuds producenterna och beredningsföretagen som överensstämmer med villkoren i branschavtalen. Lag 88/88 har tillämpats inom ett flertal jordbrukssektorer, inklusive tobak, där APTI och UNITAB ingick ett flertal branschavtal (och lämnade odlingskontraktspriser uttryckta i form av minimipriser eller prisspann) mellan 1999 och 2001.

6.   Agerande som behandlas i beslutet

6.1.   Beredningsföretagens överträdelse

Från 1995 till början på 2002 ingick Deltafina, Dimon, Transcatab och Romana Tabacchi avtal eller deltog i samordnade förfaranden avsedda att fastställa företagens handelsvillkor för inköp av råtobak i Italien (som inbegrep både direkta inköp från producenter och inköp från tredje förpackningsföretag), vilket inkluderade a) fastställande av gemensamma inköpspriser som beredningsföretagen skulle betala vid tobaksleveranserna och andra handelsvillkor, b) fördelning av leverantörer och kvantiteter, c) informationsutbyte för att samordna ett konkurrensutsatt inköpsbeteende, d) fastställande av kvantiteter och priser med hänsyn till överskottsproduktion, och e) samordning av anbud vid offentliga auktioner under 1995 och 1998.

6.2.   APTI:s överträdelse

Från 1999 till slutet på 2001 fastställde APTI sin förhandlingsposition med hänsyn till priserna på varje kvalitetsnivå för varje tobakssort som man skulle komma överens med UNITAB om i samband med ingåendet av branschavtal.

6.3.   UNITAB:s överträdelse

Från 1999 till slutet på 2001 fastställde UNITAB sin förhandlingsposition med hänsyn till priserna på varje kvalitetsnivå för varje tobakssort som man skulle komma överens med APTI om i samband med ingåendet av branschavtal.

7.   Rättslig bedömning

I sitt beslut konstaterar kommissionen att de metoder som beskrivs ovan utgör tre separata överträdelser, som var och en utgör en enda och fortlöpande överträdelse av artikel 81 i fördraget.

Alla som deltagit i överträdelserna och som detta beslut riktar sig till är eller utgör en del i företag, företagssammanslutningar eller sammanslutningar av företagssammanslutningar i den mening som avses i artikel 81 i fördraget.

Avtal eller samordnade förfaranden som direkt eller indirekt fastställer transaktionspriser eller fördelar kvantiteter är genom sitt syfte konkurrensbegränsande. Mer specifikt påverkade beredningsföretagens samordning av inköpsbeteendet i detta ärende fundamentala aspekter i deras konkurrensbeteende och kunde per definition också påverka agerandet inom samma företag på varje annan marknad på vilka de konkurrerar, också i efterföljande marknadsled. Artikel 81.1 i EG-fördraget avser särskilt sådant agerande.

Sådant agerande kan, åtminstone potentiellt, påverka handeln av råtobak mellan Italien och andra medlemsstater, eftersom den omfattar en betydande mängd inköp av italiensk råtobak och avser en produkt (råtobak) som är en mellanprodukt av beredd tobak, vilket är en produkt som exporteras i stor omfattning.

I beslutet diskuteras tillämpningen av rådets förordning nr 26 av den 4 april 1962 om tillämpning av vissa konkurrensregler på produktion av och handel med jordbruksvaror (nedan kallad förordning nr 26) på det agerande som omfattas av förfarandet. Slutsatsen är att det konkurrensbegränsande beteendet i fråga inte kan anses ”nödvändigt” för att uppnå målen i den gemensamma jordbrukspolitiken och därför helt och fullt omfattas av artikel 81.1 i fördraget.

Slutligen konstateras att varken nationell lag eller administrativ praxis tvingade beredningsföretagen att träffa en överenskommelse om det genomsnittliga eller högsta inköpspriset för råtobak eller att fördela de kvantiteter råtobak som varje beredningsföretag skulle köpa. Vidare ställdes i den rättsliga ramen inte några krav på att beredningsföretagen och producenterna kollektivt skulle komma överens om avtalspriser. Företagen fråntogs därmed inte alla möjligheter att konkurrera. Följaktligen omfattas avtalen eller de samordnade förfarandena mellan producentföreträdarna och beredningsföretagen av artikel 81.1 i fördraget.

8.   Deltafinas, Transcatabs och dimons moderbolags ansvar

Det konstateras vidare att Universal (beträffande Deltafina), Dimon Inc. (beträffande Dimon) och SCC (beträffande Transcatab) hade ett avgörande inflytande över sina dotterbolag under den aktuella perioden och därför bör hållas solidariskt ansvariga för dotterbolagens agerande.

9.   Böter

9.1.   Böter som utdöms för UNITAB:s och APTI:s överträdelser

I beslutet anses ett bötesbelopp på bara 1 000 euro lämpligt vad gäller agerandet från producenternas och beredningsföretagens företrädare.

Även om ingåendet av branschavtal enligt villkoren i lag 88/88 inte var obligatoriska och inga branschavtal ingicks på flera år, skapade lag 88/88 (som tillämpades i ministeriets administrativa praxis) incitament till att ingå branschavtal som innehöll minimipriser. Det skall också tas hänsyn till att lag 88/88 vid flera tillfällen har tillämpats inom jordbrukssektorn innan ingåendet av de branschavtal som diskuteras i detta beslut, också i tobakssektorn, och de parters agerande som förhandlar om dessa har aldrig ifrågasatts enligt nationell lag eller gemenskapens lagstiftning, trots att dessa avtal ingicks på ett offentligt område och meddelades ministeriet.

9.2.   Böter som utdöms för beredningsföretagens överträdelser

9.2.1.   Överträdelsens allvar

Beredningsföretagens överträdelse är mycket allvarlig, eftersom den rör fastställande av priser på olika sorters italiensk råtobak och fördelning av kvantiteter. Inköpskarteller kan i själva verket snedvrida producenternas beredvillighet att producera och begränsa konkurrensen mellan beredningsföretagen i efterföljande marknadsled. Det gäller särskilt i fall som i detta, där den produkt som påverkas av inköpskartellen (råtobak) utgör en betydande produktionsfaktor i den verksamhet som utförs av deltagarna i efterföljande led (den första beredningen och försäljningen av den beredda tobaken i detta fall). Produktionen av råtobak i Italien omfattar 38 % av produktionen inom gemenskapen. Produktionens sammanlagda värde uppgick till 67,338 miljoner euro under 2001 (det sista hela år som överträdelsen pågick).

9.2.2.   De enskilda företagens betydelse och avskräckande effekt

Kommissionen anser att de böter som utdömts till de fyra inblandade beredningsföretagen bör fastställas mot bakgrund av deras marknadsställning. Ett högre grundbelopp bör tillämpas för Deltafina, eftersom det verkar vara den största inköparen med en marknadsandel på cirka 25 % under 2001 (det sista hela år som överträdelsen pågick). Med tanke på deras mindre andelar av råtobaksmarknaden i Italien (mellan 8,86 och 11,28 %) bör Transcatab, Dimon och Romana Tabacchi placeras in i samma grupp och utdömas lägre grundbelopp.

Då Deltafina, Transcatab och Dimon (nu Mindo) ingår (eller, som i fallet med Mindo, tidigare ingick) i större företagsgrupper som beslutet också är riktat till, kommer en multiplikator att tillämpas på bötesbeloppen i avsikt att säkerställa en tillräckligt avskräckande effekt.

Av dessa orsaker fastställs grundbeloppet för böterna i detta ärende till följande:

9.2.3.   Överträdelsens varaktighet

Deltafinas, Dimons och Transcatabs överträdelse varade i ungefär sex år och fem månader. Romana Tabacchis deltagande i överträdelsen beräknas ha varat i över två år och nio månader.

Av dessa orsaker fastställs grundbeloppet för de utdömda böterna i detta ärende till följande:

9.2.4.   Förmildrande omständigheter

En förmildrande omständighet för Romana Tabacchi är att det inte deltog i vissa aspekter av kartellen och att det har agerat mot syftet med kartellen till den punkt att företaget föranlett de andra deltagarna att gemensamt reagera mot det.

En förmildrande effekt medges också för Deltafinas effektiva samarbete under förfarandet. Som förklaras nedan har Deltafina förverkat sitt berättigande till immunitet från böter enligt villkoren i meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter. Mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i detta ärende (då detta är det första fall där en ansökan lämnats enligt meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter och det första där det tillämpas i ett beslut) bör dock Deltafinas samarbete beaktas på ett positivt sätt. Deltafinas samarbete var väsentligt och fortsatte genom hela förfarandet (med undantag för de faktauppgifter som diskuteras nedan) och bör därför betraktas som en förmildrande omständighet.

9.2.5.   Böternas övre gräns

Den gräns på 10 % av omsättningen som anges i artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003 överskrids inte vad gäller de böter som skall åläggas Universal/Deltafina och Alliance/Transcatab-Mindo. Eftersom Mindo inte längre har några kopplingar till den tidigare Dimongruppen skall dess solidariska ansvar fördelas inom gränsen på 10 % av dess omsättning under det senaste verksamhetsåret (dvs. 2,59 miljoner euro).

En nedsättning inom gränsen på 10 % är nödvändig i fallet med Romana Tabacchi.

De slutliga bötesbeloppen uppgår därför till följande:

9.3.   Tillämpning av meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter

Deltafina, Dimon och Transcatab ansökte om förmånlig behandling i enlighet med kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden från 2002 (se punkt 2 ovan).

9.3.1.   Deltafinas ansökan om immunitet

I kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden skall samtliga villkor som anges i punkt 11 i meddelandet vara uppfyllda för att slutlig immunitet mot böter skall kunna beviljas. Särskilt krävs i punkt 11 a att företagen (som har beviljats villkorad immunitet mot böter) skall samarbeta ”fullständigt under hela loppet av […]”.

Vid det muntliga hörandet av den 22 juni 2004 blev det uppenbart att Deltafina hade avslöjat sin ansökan om immunitet under ett möte med APTI:s förvaltningskommitté där också företrädare från Dimon, Transcatab och Trestina deltog. Avslöjandet gjordes innan kommissionen fått möjlighet att utföra undersökningarna och hade mycket väl kunnat äventyra dem.

I beslutet dras slutsatsen att Deltafina genom sitt agerande bröt den skyldighet till samarbete som det var bundet till genom punkt 11 a i kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden. Följaktligen kan inte Deltafina beviljas immunitet.

Som svar på Deltafinas försvar på denna punkt bekräftas i beslutet att punkt 11 a i kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden inbegriper en skyldighet att hemlighålla ansökan om immunitet. Hemlighållandet motiveras av behovet att säkerställa att resultatet av kommissionens efterföljande undersökningar inte äventyras. Deltafina var medvetet om kommissionens avsikt att genomföra gryningsräder. Inspektioner organiserades och genomfördes såsom Deltafina underrättats om under ett möte mellan Deltafina och kommissionen.

En viss grad av svårighet att hemlighålla en ansökan om immunitet finns i alla ärenden när en kartelldeltagare beslutar om att ansöka om immunitet. Sådana svårigheter (eller det faktum att kommissionen informerats om dem) berättigar inte immunitetssökanden att frivilligt avslöja sin ansökan om immunitet vid möten med konkurrenter.

9.3.2.   Deltafinas alternativa ansökan om nedsättning av böterna

Deltafinas ansökan om immunitet inkluderade också en ansökan om nedsättning av det bötesbelopp som skulle tillämpas i detta ärende, om GD Konkurrens avvisade ansökan om immunitet.

I beslutet (som baseras på kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter samt dess teleologiska och systematiska tolkning) anses att andrahandsansökningar om nedsättning bara kan godtas i fall där villkorad immunitet mot böter inte kan beviljas vid tidpunkten för ansökan och förlorar varje rättsverkan så snart den villkorade immuniteten beviljats. Med tanke på att Deltafina från början beviljades villkorad immunitet mot böter och förlorade den för att ha brutit mot den skyldighet till samarbete som företaget omfattades av, kan inte företaget beviljas någon nedsättning av bötesbeloppet.

9.3.3.   Tillämpning av meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter på Dimon och Transcatab

I beslutet dras slutsatsen att om ingen slutlig immunitet mot böter tillämpas för Deltafina påverkar detta inte det sätt på vilket meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter bör tillämpas vad gäller Dimon och Transcatab. Meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter garanterar inte någon uppgradering av deras ställning till följd av att slutlig immunitet nekas Deltafina.

Både Dimon och Transcatab anses ha uppfyllt de villkor som ålagts dem i deras ansökan om nedsättning. Efter bedömning av de bevis som lämnats till kommissionen och deras samarbete med kommissionen under förfarandet beviljas Dimon och Transcatab genom beslutet högsta nedsättningsnivå inom det spann som meddelats dem efter ansökan om nedsättning (dvs. 50 % respektive 30 %).

Mot bakgrund av ovanstående fastställs grundbeloppet för böterna i detta ärende till följande:

(1)  Rådets förordning (EEG) nr 727/70 av den 21 april 1970 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak, nedan kallad förordning 727/70 (EGT L 94, 28.4.1970, s. 1), ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 2075/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för råtobak, nedan kallad förordning 2075/92 (EGT L 215, 30.7.1992, s. 70) (senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 864/2004 av den 29 april 2004 (EUT L 161, 30.4.2004, s. 48)). Se också rådets förordning (EG) nr 1636/98 av den 20 juli 1998 om ändring av förordning (EEG) nr 2075/92, nedan kallad förordning 1636/98 (EGT L 210, 28.7.1998, s. 23) och kommissionens förordning (EG) nr 2848/98 av den 22 december 1998 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EEG) nr 2075/92 när det gäller stödordningen, produktionskvoterna och det särskilda stöd som skall beviljas till producentsammanslutningar inom råtobakssektorn, nedan kallad förordning 2848/98 (EGT L 358, 31.12.1998, s. 17), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1983/2002 av den 7 november 2002 (EGT L 306, 8.11.2002, s. 8).