29.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 339/6

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgerichts Sonthofen (Tyskland) den 11 juli 2014 – brottmål mot Sebat Ince

(Mål C-336/14)

2014/C 339/07

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Sonthofen

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Sebat Ince

Övrig part: Staatsanwaltschaft Kempten

Tolkningsfrågor

I.   Frågor avseende den första gärningen (januari 2012) och den andra gärningen, såvitt den ägde rum fram till slutet av juni 2012:

1 a)

Ska artikel 56 FEUF tolkas så, att åklagarmyndigheterna inte får vidta sanktioner mot förmedling av sportvadhållning som sker utan innehav av tyskt tillstånd till spelbolag som har tillstånd i en annan medlemsstat, när det för förmedlingsverksamheten även krävs att arrangören innehar ett tyskt tillstånd, vilket de nationella myndigheterna emellertid inte får utfärda till icke-statliga spelbolag på grund av en rättslig situation (monopol på sportvadhållning) som strider mot unionsrätten?

1 b)

Blir svaret på fråga 1 a ett annat när statliga myndigheter i förbudsförfaranden eller straffrättsliga förfaranden i en av de 15 tyska delstater som tillsammans upprättat och verkställer det statliga monopolet för sportvadhållning gör gällande att det lagstadgade förbudet mot att utfärda tillstånd till privata arrangörer inte är tillämpligt vid en eventuell ansökan om tillstånd för anordnande eller förmedling i denna delstat?

1 c)

Ska de unionsrättsliga principerna, framför allt friheten att tillhandahålla tjänster, samt domstolens dom i mål C-186/11 tolkas så, att de utgör hinder mot varaktiga förbud eller sanktioner som betecknas som ”förebyggande” mot gränsöverskridande förmedling av sportvadhållning när nämnda åtgärder motiveras med att det för den myndighet som meddelar förbud vid tidpunkten för dess beslut inte var ”uppenbart, det vill säga utan närmare prövning kunde fastställas” att förmedlingsverkssamheten uppfyller alla materiella villkor för tillstånd, bortsett från förbehållet om statligt monopol?

2)

Ska direktiv 98/34/EG (1) tolkas så, att det utgör hinder mot att vidta sanktionsåtgärder mot förmedling av sportvadhållning som sker utan innehav av tyskt tillstånd genom en vadhållningsautomat till ett spelbolag som innehar tillstånd i en annan medlemsstat, när de statliga åtgärderna vidtas på grundval av en lag i en enskild delstat som inte meddelats EU-kommissionen och som innehållsmässigt motsvarar det nu upphävda fördraget om hasardspel (Staatsvertrag zum Glücksspielwesen, nedan kallad GlüStV)?

II.   Den andra gärningen, avseende tiden från och med juli 2012

3)

Ska artikel 56 FEUF, kravet på transparens, likabehandlingsprincipen och det unionsrättsliga förbudet mot favorisering tolkas så, att de utgör hinder mot att sanktionsåtgärder vidtas mot förmedling av sportvadhållning som sker utan tyskt tillstånd till spelbolag som innehar tillstånd i en annan medlemsstat i ett fall där det under nio år tillämpliga fördraget om ändring av statsfördraget avseende hasardspel (Glücksspieländerungsstaatsvertrag, nedan kallat GlüStV) innehåller en ”experimentklausul för sportvadhållning”, i vilken det föreskrivs en teoretisk möjlighet att under sju år utfärda högst 20 koncessioner till även icke-statliga spelbolag – med rättslig verkan i samtliga tyska delstater – som en nödvändig förutsättning för att utfärda tillstånd för förmedling, när

a)

förfarandet för erhållande av koncession och de tvister som i detta sammanhang uppkommer handläggs av den myndighet som beviljar koncession tillsammans med den advokatbyrå som regelbundet har varit rådgivare åt flertalet delstater och deras lotteribolag i frågor i samband med det mot unionsrätten stridande monopolet på sportvadhållning, som har företrätt dem vid nationella domstolar mot privata spelbolag och som gavs förtroendet att företräda de statliga myndigheterna i begäran om förhandsavgörande i [de förenade] målen [C-316/07, C-358/07, C-359/07, C-360/07, C-409/07 och C-410/07, ECLI:EU:C:2010:504], Markus Stoß [m.fl.], [mål C-46/08,] Carmen Media [Group ECLI:EU:C:2010:505] och [mål C-409/06,] Winner Wetten, [ECLI:EU:C:2010:503].

b)

anbudsinfordran avseende den koncession som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 8 augusti 2012 inte innehöll några uppgifter om minimikraven på de planer som skulle inlämnas, om innehållet av andra förklaringar och bevis som krävdes eller om urvalet av högst 20 koncessionshavare, utan uppgifter tvärtom lämnades först efter att fristen för att lämna in ansökningshandlingarna löpt ut, genom ett så kallat informationsmeddelande och ett flertal andra handlingar, och enbart till sökande som hade kvalificerat sig för den ”andra etappen” av koncessionsförfarandet,

c)

den myndighet som beviljar koncession åtta månader efter det att anbudsförfarandet inletts enbart bjuder in 14 koncessionssökande för en personlig presentation av deras planer avseende sociala aspekter och säkerhetsåtgärder, då dessa till 100 procent uppfyllt minikraven för en koncession, men 15 månader efter det att förfarandet inletts meddelar att ingen av de sökande visat att de uppfyller kraven på ett sätt som kan prövas,

d)

den statligt ägda koncessionssökanden som består av en sammanslutning av statliga lotteriföretag (”Ods”, Ods Deutschland Sportwetten GmbH) hör till de 14 sökande som inbjudits att presentera sina planer vid koncessionsmyndigheten kan, på grund av sin koppling i organisatoriskt hänseende till idrottsorganisatörerna, emellertid antagligen inte beviljas koncession, eftersom det i lagen (21.3 § GlüÄndStV) föreskrivs att det ska göras en strikt åtskillnad mellan aktiv sport och de föreningar som arrangerar denna verksamhet och anordnande och förmedling av sportvadhållning,

e)

det för beviljande av koncession bland annat krävs att ”det lagliga ursprunget till de medel som krävs för anordnandet av den planerade sportvadhållningen” visas,

f)

koncessionsmyndigheten och det hasardspelkollegium som beslutar om koncessionstilldelning, vilket består av företrädare för delstaterna, inte utnyttjar möjligheten att tilldela privata spelbolag koncession, medan statliga lotteriföretag utan koncession kan anordna sportvadhållning, lotterier och andra hasardspel samt, genom sina landstäckande nätverk av kommersiella inlämningsställen, bedriva och marknadsföra nämnda verksamhet under upp till ett år efter den eventuella koncessionstilldelningen?

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204, s. 37)