7.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 69/15


Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2012/C 69/09

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 (1). Invändningar måste komma in till kommissionen senast sex månader efter dagen för detta offentliggörande.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”NEWMARKET SAUSAGE”

EG-nr: UK-PGI-0005-0882-21.06.2011

SGB ( X ) SUB ( )

1.   Beteckning:

”Newmarket Sausage”

2.   Medlemsstat eller tredjeland:

Storbritannien

3.   Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet:

3.1   Produkttyp:

Klass 1.2

Köttprodukter (värmebehandlade, saltade, rökta etc.)

3.2   Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig:

”Newmarket Sausage” är en kryddad fläskkorv framställd av färskt, grovstyckat kött från antingen hela slaktkroppen, skuldran eller buken och kryddad med ett urval örter och kryddor.

Den råa korven har fläskköttets naturliga färg, djupt rosabeige med en del fläckar från kryddningen. Den har torr och grov struktur med synliga bitar av magert kött och fett, vilket ger ett lätt tuggmotstånd. Fläsksmaken dominerar och korven är milt kryddad med den ört- och kryddblandning som används vid framställningen. Smak och färg kan dock variera beroende på slaktarens speciella kryddblandning.

Den traditionella kryddningen hos ”Newmarket Sausages” är en kombination av följande kryddor och får utgöra högst 3 % av den färdiga produkten:

svartpeppar

vitpeppar

salt

timjan

persilja

muskotnöt

Naturliga aromämnen från torkad citron som antioxidant, sulfit som konserveringsmedel och natriumfosfat som bindemedel får också tillsättas. Korven ska ha en kötthalt på minst 70 %, vilket inkluderar en fetthalt på under 20 %. Övriga ingredienser är bröd, skorpmjöl och vatten beroende på tillverkarens recept.

”Newmarket Sausages” säljs vanligen i lätt böjda längder på omkring 10–15 cm med en diameter på 2,5–3,5 cm. Den tillverkas också som en korv av chipolatatyp som är 8–12 cm lång, en cocktailkorv (6 cm) och en ”jumbo” (20–24 cm).

Korven säljs via detaljister och delikatessaffärer, antingen förpackad eller i lösvikt över disk.

3.3   Råvaror (endast för bearbetade produkter):

”Newmarket Sausages” är kryddad fläskkorv som framställs av färskt, grovstyckat kött från antingen hela slaktkroppen, skuldran eller buken och innehåller ett urval örter och kryddor. Vid beredningen av ”Newmarket Sausages” ska grovt skuret fläskkött som ger en grov struktur användas. Köttet behöver inte komma från området men får inte innehålla hud, brosk, svål, slaktbiprodukter eller någon form av maskinurbenat kött.

3.4   Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung):

3.5   Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området:

Tillverkningen, bearbetningen och beredningen av ”Newmarket sausage” ska äga rum i det avgränsade geografiska området. Detta innefattar beredningen av råvarorna enligt följande:

Malning av köttet.

Tillsats av kryddor och övriga ingredienser.

Blandning och bearbetning av ingredienserna.

Stoppning av naturskinnen.

Formning.

3.6   Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.:

Inga.

3.7   Särskilda regler för märkning:

Inga.

4.   Kort beskrivning av det geografiska området:

Produktionsområdet för ”Newmarket Sausage” omfattar staden Newmarket och det omgivande området inom följande vägsystem: Från avfart 37 på A14, norrut på A142 och vänster på River Lane förbi Fordham till Collins Hill upp till korsningen med B1102. Vänster i korsningen på B1102 tills den korsar A142. Sedan norrut längs A142 till korsningen med A1123. Vidare genom byn Wicken i nordvästlig riktning och därefter söderut på Upware Road till byn Upware. Sedan vidare längs de mindre vägarna, nämligen Great Drove, Headlake Drove, Little Fen Drove, Barston Drove, Fair Green till byn Reach. Därefter till Swaffham Prior, sydväst på B1102 till Swaffham Bulbeck och sedan sydöst på Swaffham Heath Road, över A14 till korsningen med A1304 till Dullingham. Över B1061 i Dullingham och vidare på Stetchworth Road och genom Ditton Green till Woodditton. Därifrån till höger (sydöst) på Kirtling Road och på Woodditton Road till Kirtling Green. Vänster (norrut) på The Street mot Kirtling. Nordöst från Kirtling och första höger (sydöst) i Upend mot B1063, vänster (norrut) på B1063. B1063 till korsningen med B1085 och norrut på B1085 till Dalham, vidare på B1085 och nordväst till Moulton mot Kentford och tillbaka på A14 västerut till avfart 37.

5.   Samband med det geografiska området:

5.1   Specifika uppgifter om det geografiska området:

Staden Newmarket har sedan 1600-talet varit berömd för sina hästkapplöpningar. Korven har sitt ursprung i den grishållningstradition som förknippas med tävlingsstall, där man höll grisar som åt stallavfall och höll tävlingsområdena fria från skräp. I början av 1900-talet hade ett antal slaktare i Newmarket börjat tillverka korv, vilket framgår av folkräkningarna 1881 och 1891.

Newmarket har förknippats med hästkapplöpning sedan kung Jakob I arrangerade den första tävlingen på platsen 1622. Kungen hade besökt Newmarket den 27 februari 1604 när han jagade hare på den hed som omger staden och blev därefter en frekvent besökare i staden. Världens äldsta fortlevande hästkapplöpning, The Town Plate, grundades av Karl II i Newmarket och hölls första gången 1665. ”Newmarket Sausages” har av tradition delats ut som pris i tävlingen sedan 1952.

I moderna stall hålls inte längre grisar, men East Anglia i Storbritannien, där Newmarket ligger, är välkänt för grisuppfödning. Det beror på att åkerbruk och spannmålsodling dominerar i området och grisarna utfodras med spannmålsbiprodukter. Det bröd som ursprungligen användes i korven var överblivna limpor från lokala bagare som såg detta som en praktisk avsättningsmöjlighet för dagsgammalt bröd som blivit för gammalt för att säljas som ”färskt”. Det bruket lever kvar än i dag.

5.2   Specifika uppgifter om produkten:

”Newmarket Sausages” har hög kötthalt och grov textur. Korven är kryddad. Lokala tillverkare fortsätter att framställa korven med hjälp av de traditionella recept som gått i arv från generation till generation.

”Newmarket Sausage” är känd för sin grova textur och kryddningen som innehåller vit- och svartpeppar, salt, timjan, persilja, muskotnöt och naturliga aromämnen från torkad citron som tillsätts som antioxidant. ”Newmarket Sausage” har blivit oupplösligt förknippad med hästkapplöpning eftersom korven såldes som snabbmat vid tävlingarna och i värdshusen under tävlingssäsongen. Tävlingsbesökarna köpte också med sig korv hem efter evenemanget. Dess popularitet har spridit sig utanför tävlingsbanan och den är fortfarande populär hos kungahuset.

5.3   Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB):

Produktens anseende

”Newmarket Sausages” blev snabbt ett populärt tilltugg i hästkapplöpningskretsar, där medlemmar av kungahuset ingick. Korven har varit populär vid hovet sedan 1800-talets början. Receptet på ”Newmarket sausage” är oförändrat sedan drottning Viktorias dagar, och korven tillverkas fortfarande enligt samma stränga normer som alltid. Den tillverkas omsorgsfullt för hand i små partier och är fri från artificiella färg- och aromämnen.

Korvens popularitet spred sig vida omkring, långt utanför hästkapplöpningskretsarna. I ett utdrag ur Newmarket Local History Societys krönikor berättas om en järnvägstjänsteman som ägnade två eller tre timmar varje tävlingsvecka åt att pollettera paket med korv på tävlingstågen under den intensiva kapplöpningssäsongen, när järnvägskommunikationerna blev mer frekventa.

Korvtillverkning var vanligt i Newmarket på grund av läget i Suffolk. Fläskkött av god kvalitet hade länge producerats i stor skala i grevskapet, och köttet från den svarta Suffolkgrisen premierades för sin sötma och mörhet. I området runt Newmarket höll stall och lokala lantarbetare grisar som fick ströva fritt och åt avfall och foder. Staden hade ett dussintal slaktare i slutet av 1800- och början av 1900-talet, och många födde upp, gödde och slaktade sina egna grisar för att tillverka egen korv.

I början av 1900-talet sades ett dussin slaktare som alla tillverkade sin egen korv vara verksamma i Newmarket, men antalet butiker minskade gradvis tills det bara fanns tre tillverkare av ”Newmarket Sausage”. Den tidigaste hänvisningen till Newmarket och korv är från 1618, men en särskild korvtyp kallad ”Newmarket Sausage” nämns i litteraturen först i mitten av 1800-talet, och den ovannämnda hänvisningen från 1849 är den tidigaste som hittills hittats.

På senare tid har en mängd hänvisningar till ”Newmarket Sausage” gjorts i kokböcker och guideböcker. Korven beskrivs i ”Traditional Foods of Britain” (Laura Mason och Catherine Brown, Prospect Books 1999), som ingår i en kartläggning av livsmedelsprodukter från alla regioner i EU, och Clarissa Dickson-Wright beskriver i sin senaste bok sin första erfarenhet av ”Newmarket sausages”. Sökning på Google ger 4 190 träffar för ”Newmarket sausage”. Newmarket Local History Society ger i sin genomgång av Newmarkets historia en fullständig redogörelse för den lokala korvproduktionen och dokumenterar alla påståenden. En tillverkare av ”Newmarket Sausages” har varit kunglig hovleverantör av korv sedan 1907 och levererar i dag till drottningen. En annan tillverkares korvar delas ut som ett traditionellt pris till vinnande jockeyer i landets äldsta hästkapplöpning, Newmarket Town Plate. British Tourist Authority nämner också ”Newmarket Sausages” i sin publikation ”Taste England” och på webbplatsen http://www.EnjoyEngland.com

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen:

http://archive.defra.gov.uk/foodfarm/food/industry/regional/foodname/products/documents/newmarket-sausage-pgi-110822.pdf


(1)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.