[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 3.8.2010

KOM(2010) 418 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Utförlig rapport rörande garantifondens verksamhet SEK(2010) 968

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning – Fonden har skyddat unionens budget mot försumliga gäldenärer sedan 1994 3

2. Fondens verksamhet under perioden 2007–2009 3

2.1. Transaktioner som fonden ska täcka 3

2.1.1. Riskövervakning 3

2.1.2. EIB:s externa utlåning – volymer och huvudsakliga riskformer för garantier till EIB 4

2.1.3. Makroekonomiskt bistånd som täcks av fonden 4

2.1.4. Euratomtransaktioner som fonden ska täcka 5

2.2. Finansieringen av fonden – tillfredsställande erfarenheter av den nya inbetalningsmekanismen 5

2.3. Andra parametrar för den nya inbetalningsmekanismen 5

3. Förvaltning av fondens tillgångar i en svår marknadssituation – Fondens utveckling och resultat under perioden 2007–2009 6

3.1. Den ekonomiska krisen 6

3.2. Fondportföljens utveckling 6

4. Utvärdering av målbeloppet 7

4.1. Analys av kreditriskprofilen 7

4.2. Målbelopp 7

5. Den externa konsultens utvärdering av fonden 8

5.1. De viktigaste resultaten 8

5.2. Rekommendationer 9

5.3. Särskild kvantitativ bedömning av målbeloppet 9

5.4. Finanskrisens effekter – ökad volym av makroekonomiska biståndslån 9

5.5. Potentiell effekt av EIB:s ökande utbetalningar 9

5.6. Rekommendationer för nästa finansieringsram, efter 2013 10

5.7. Översyn av de institutionella arrangemang för förvaltning av fondens tillgångar som tas upp i 2006 års utförliga rapport 10

6. Slutsatser 11

1. INLEDNING – FONDEN HAR SKYDDAT UNIONENS BUDGET MOT FÖRSUMLIGA GÄLDENÄRER SEDAN 1994

GARANTIFONDEN FÖR ÅTGÄRDER AVSEENDE TREDJELAND (NEDAN KALLAD ”FONDEN”) INRÄTTADES 1994 GENOM RÅDETS FÖRORDNING (EG, EURATOM) NR 2728/94 AV DEN 31 OKTOBER 1994 [1] för att skydda unionens budget om mottagare av lån som beviljats eller garanterats av EU inte fullgör sina skyldigheter. Fondförordningen har ändrats tre gånger[2]. För närvarande regleras fonden av rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 av den 25 maj 2009[3] (kodifierad version).

Det har gjorts tre översyner av fondens funktionssätt: 1998, 2003 och 2006. Efter den senaste översynen 2006 infördes en ny inbetalningsmekanism, vilken trädde i kraft 2007. I ett interinstitutionellt avtal[4] mellan rådet och kommissionen fastställdes att en fullständig analys av den nya inbetalningsmekanismen skulle göras i samband med nästa utförliga rapport rörande garantifondens verksamhet. Mot den bakgrunden beställde kommissionen en utvärdering av garantifonden av ett externt konsultbolag i september 2009. Syftet var att bedöma hur den nya inbetalningsmekanismen och garantifondens olika parametrar, särskilt målbeloppet för inbetalningar på motsvarande 9 procent, fungerade.

I kommissionens arbetsdokument kompletteras denna rapport med diagram och tabeller.

Den här rapporten visar att garantifonden fungerar väl i sin nuvarande utformning och att den nya inbetalningsmekanismen infriade förväntningarna. Denna bedömning underbyggs av resultaten av den externa konsultens utvärdering av garantifonden, som särskilt bekräftar att 9 procent är ett lämpligt mål med tanke på den risk som fonden täcker.

Följaktligen mynnar rapporten ut i att det för närvarande inte finns någon anledning att förändra fondens rättsliga grund eller dess parametrar.

2. Fondens verksamhet under perioden 2007–2009

2.1. Transaktioner som fonden ska täcka

De utlåningstransaktioner som täcks av fonden hänger samman med tre olika instrument som omfattas av garantier från Europeiska unionens budget: garantier för Europeiska investeringsbankens (EIB) externa lån och lånegarantier, Euratoms externa utlåning och EU:s makroekonomiska biståndslån till tredjeländer. Fondens funktionssätt och alla finansiella strömmar framgår av organisationsplanen i kommissionens arbetsdokument.

2.1.1. Riskövervakning

Fonden täcker risker som är knutna till lån och lånegarantier till tredjeländer. Vid utgången av 2009 hade fonden täckt garanterad utlåning till ett belopp om 16 361 miljarder euro, bestående av 16 239 miljarder euro i utestående fordringar och 122 miljoner euro avseende upplupen ränta. Sedan EIB:s nuvarande externa mandat[5] infördes 2007 har det utestående belopp som täcks i genomsnitt ökat med 15 procent per år, till 16 361 miljoner euro. Att det utestående belopp som täcks av fonden ökar betyder inte att fonden bär en högre risk per täckt euro. Övervakningen av de risker som fonden bär visar att riskerna i fråga om nya transaktioners kreditexponering är stabila så länge de nya lånen upptas för projekt som har samma riskprofil som den nuvarande låneportföljen (se diagrammen i avsnitt 5 i arbetsdokumentet). Så har det varit sedan 2000. Av det skälet var slutsatsen i den föregående utförliga rapporten 2006 att nioprocentsmålet skulle bibehållas.

2.1.2. EIB:s externa utlåning – volymer och huvudsakliga riskformer för garantier till EIB

Omkring 97 procent av det totala utestående belopp som fonden täcker utgörs av lånegarantier utfärdade för EIB-lån till projekt i tredjeländer. Utifrån det förväntade genomförandet av det aktuella mandatet kan man sluta sig till att denna dominans för EIB-garantier bland de risker som fonden täcker kommer att bestå i framtiden. Om mottagaren av ett lån som är garanterat inte gör en inbetalning på förfallodagen ber EIB kommissionen att betala ut skuldbeloppet i enlighet med garantiavtalet mellan kommissionen och EIB. Om EIB har ytterligare en offentlig eller privat borgensman vid sidan av EU-garantin ska denna inträda innan EU-garantin åberopas.

Tabell 1: EIB-transaktionernas andel av fondtäckningen 2009 (kapitalskuld och ränta)

[pic]

EU-garantin täcker alla kreditrisker för garanterade utlåningstransaktioner i tredjeländer. Alla finansieringsavtal som EIB ingår med stater eller offentliga eller privata organ och som omfattas av statliga garantier täcks automatiskt av en samlad säkerhet. När det gäller andra slags transaktioner, främst med den privata sektorn, begränsar sig garantin till de väl definierade politiska riskerna.

2.1.3. Makroekonomiskt bistånd som täcks av fonden

När det gäller transaktioner att detta slag som täcks av fonden lånar Europeiska unionen upp medel på finansmarknaderna och återutlånar sedan dessa (som back-to-back-lån) till icke medlemsstater (makroekonomiskt bistånd). Alla makroekonomiska biståndslån måste godkännas av rådet. Återbetalningen av dessa lån ska täcka återbetalningen av de lån som EU har tagit upp.

2.1.4. Euratomtransaktioner som fonden ska täcka

Euratomlån kan användas för att finansiera projekt i medlemsstaterna (rådets beslut 77/270/Euratom) eller i vissa tredjeländer (Ukraina, Ryssland eller Armenien) (rådets beslut 94/179/Euratom). År 1990 fastställde rådet en lånegräns på 4 miljarder euro. Av dessa har 3,4 miljarder euro beslutats och utbetalats. År 2002 föreslog kommissionen att lånegränsen skulle höjas från 4 till 6 miljarder euro. Rådet har ännu inte fattat beslut om detta.

När det gäller makroekonomiska biståndslån lånar Euratom upp medel på finansmarknaderna och återutlånar sedan dessa (som back-to-back-lån) till kärnkraftsföretag i vissa tredjeländer. Återbetalningen av dessa lån ska täcka återbetalningen av de lån som Euratom har tagit upp.

År 2009 var andelen Euratomtransaktioner av det totala utestående kapital- och räntebelopp som täcktes av fonden marginell (mindre än 1 procent) (se tabell 1 ovan).

2.2. Finansieringen av fonden – tillfredsställande erfarenheter av den nya inbetalningsmekanismen

Den inbetalningsmekanism som infördes 2007 förändrade finansieringsreglerna för fonden i och med att det tidigare förfarandet att fonden fylldes på med utgångspunkt från prognoser över utlåningen, oberoende av de faktiska utbetalningarna, avskaffades. Den nya inbetalningsmekanismen bygger på nettoutbetalningarna. Denna förändring tjänade sitt huvudsyfte att förbättra fondens funktionssätt genom att minska antalet årliga överföringar mellan unionens budget och fonden till endast en och genom att förbättra precisionen i budgetflödet mellan fonden och budgeten. Eftersom finansieringen sker på grundval av observerade nettoutbetalningar av garanterade lån kan budgetmedel för finansieringen i god tid tas in i den normala budgetprocessen. Denna förändring innebar att den strukturella överfinansiering som fanns med i den gamla inbetalningsmekanismen, och som var lämplig under fondens uppbyggnadsskede, upphörde.

Som framgår av tabell 2 i arbetsdokumentet var de tillgängliga budgetmedlen för finansiering av fonden under den första hälften av den nuvarande finansieringsramen för perioden 2007–2011, som budgetmyndigheten fastställde till 200 miljoner euro per år, mer än tillräckliga för att finansiera fonden. Uppskattningar av fondens finansieringsbehov för åren 2012 och 2013 visar dock att fonden kan behöva omkring 598 miljoner euro, beroende på i vilken grad EIB:s externa lånemandat utnyttjas. Det belopp som har tagits upp i den ungefärliga finansiella planeringen för 2012–2013 är 400 miljoner euro. Detta kommer att kompletteras med ränta på fondens tillgångar (se avsnitt 3.2). För hela perioden 2007–2013 förväntas de totala utnyttjade och uppskattade resurserna klart understiga det totala belopp om 1,4 miljarder euro som ursprungligen prognostiserades för finansieringsramen 2007–2013. Förhållandet mellan de totala överföringarna från budgeten till fonden och de totala budgetallokeringarna förväntas vara omkring 60 procent i slutet av perioden 2007–2013.

2.3. Andra parametrar för den nya inbetalningsmekanismen

För att skydda EU:s budget mot chocker innehåller inbetalningsmekanismen en utjämningsmekanism som ska begränsa de årliga utbetalningarna till fonden i händelse av stora betalningsinställelser. Dessutom har så kallade utlösande värden införts. Dessa har till uppgift att hålla budgetmyndigheten informerad om stora förluster i fonden (utlösande värde 80 procent, det vill säga när fondens värde sjunker under 80 procent av målbeloppet) respektive att föranleda en rapport från kommissionen rörande de extraordinära åtgärder som kan komma att krävas för att nytt kapital skall kunna tillföras fonden (utlösande värde 70 procent).

Utjämningsmekanismen fungerar på följande sätt: om det belopp som fonden ska täcka till följd av en eller flera betalningsinställelser överstiger 100 miljoner euro ett visst år (vilket påverkar budgeten i början av år n+2 efter betalningsinställelserna) ska det belopp som överstiger 100 miljoner euro återbetalas till fonden i årliga delbetalningar om maximalt 100 miljoner euro de följande åren. De årliga delbetalningarnas storlek ska vara 100 miljoner euro eller det återstående skuldbeloppet, om detta är lägre (artikel 6 i förordning (EG, Euratom) nr 480/2009).

Utjämningsmekanismen har inte använts sedan den nya inbetalningsmekanismen infördes, eftersom fonden inte har utnyttjats under denna period.

3. Förvaltning av fondens tillgångar i en svår marknadssituation – Fondens utveckling och resultat under perioden 2007–2009

3.1. Den ekonomiska krisen

Under perioden 2007–2009 var den absoluta avkastningen på fondens portfölj hela tiden positiv, och portföljen åsamkades inte några kapitalförluster till följd av finanskrisen. Vare sig de externa revisorerna, internrevisorerna eller Europeiska revisionsrätten har haft någonting att anmärka på i fråga om EIB:s förvaltning av fondens tillgångar under tillsyn av kommissionens tjänstemän. EIB har förvaltat fondens tillgångar under tillsyn av kommissionen på ett mycket framgångsrikt sätt i en svår finansiell situation.

Under hela perioden 2007–2009 hade fonden en absolut avkastning på i genomsnitt +4,6928 procent per år. Eftersom den allvarligaste krisen på de globala finansmarknaderna i nutid rådde utvecklades dock fonden sämre än sitt jämförelseindex med i genomsnitt –15,27 baspunkter per år. De totala medel som förvaltades i garantifondens portfölj den 31 december 2009 hade ett marknadsvärde på 1 240,5 miljoner euro (inklusive likvida medel) och en justerad löptid på 3,01 år.

3.2. Fondportföljens utveckling

Diagram 2 i arbetsdokumentet visar att fondens volym minskade 2007, när den nya inbetalningsmekanismen hade införts, och ökade 2008. År 2009 var den 1 240,5 miljoner euro. Minskningen under 2007 förklaras av de långsamma låneutbetalningarna i början av EIB:s aktuella externa mandat, vilka ledde till att ett överskott på 125,75 miljoner euro överfördes till fonden från budgeten. I genomsnitt har fondens tillgångar ökat i värde med +2,5 procent per år sedan 2007. Tillgångsvärdet bör fortsätta att öka upp till cirka 2,2 miljarder euro 2013. Den potentiellt ökande utbetalningstakten inom ramen för det externa utlåningsmandatet 2010 och den potentiella ökningen av det makroekonomiska biståndet förklarar denna förväntade värdehöjning på fondens tillgångar (se avsnitten 6 och 7 i arbetsdokumentet).

Fondens andra stora inkomstkälla, vid sidan av finansieringen via budgetposten, är ränta på tillgångarna. Ränteintäkterna har minskat sedan 2007, till följd av den allmänna nedgången i de marknadsmässiga räntesatserna till historiskt låga nivåer. Under perioden 2007–2009 var ränteintäkterna 146 miljoner euro (se tabell 1 i arbetsdokumentet: In- och utflöden sedan fonden inrättades). Vid 2009 års utgång var fondens totala tillgångar värda 1 240,5 miljoner euro (till marknadsvärde). 84,3 procent av detta belopp var investerat i obligationer, 15,6 procent var placerat i inlåning och 0,1 procent på löpande räkning.

4. Utvärdering av målbeloppet

År 2006 ändrades fondens rättsliga grund för att den nya inbetalningsmekanismen skulle kunna införas 2007[6], och kommissionen förband sig att i denna utförliga rapport göra en analys av den nya mekanismens funktionssätt. Dessutom beslutades att en översyn av fondens huvudparametrar, främst målbeloppet på motsvarande 9 procent (förhållandet mellan fondens storlek och de totala risker som täcks), skulle göras.

4.1. Analys av kreditriskprofilen

Fondens kreditriskprofil har inte förändrats sedan den förra utförliga rapporten 2006 (se punkt 2.1.1 ovan och diagrammen i avsnitt 5 i arbetsdokumentet: Riskprofil för de lån som täcktes av fonden 2006 och 2009). Fonden har inte utnyttjats för att täcka några uteblivna betalningar under denna period. Analysen av kreditriskprofilen för de lån som täcks av fonden visar att målbeloppet inte bör ändras. Risken att en låntagare ställer in betalningarna finns och återspeglas i det bibehållna nioprocentsmålet. Man kan konstatera att omkring 14 procent av lånegarantiportföljen 2009 hade lägre kreditbetyg än B (enligt Moody's eller motsvarande), vilket betyder att sannolikheten för betalningsinställelser under ett år inte är försumbar enligt historiskt ackumulerade data för olika värderingar av kreditrisk på stat med olika tidshorisonter publicerade av de främsta kreditvärderingsinstituten.

Anledningen till att riskprofilen på stat är relativt stabil är den geografiska fördelningen av den utlåning som täcks av fonden, vilken var relativt stabil under perioden 2000–2009. Denna stabilitet beror på fördelningen av EIB-mandatet, eftersom utlåningen har en liknande uppdelning under det nuvarande mandatet som under det föregående. Omkring 81 procent av utlåningen riktar sig till Medelhavsländerna och både potentiella kandidatländer och kandidatländer (se diagram 3 i arbetsdokumentet: Den geografiska fördelningen av den utlåning som fonden täckte 2009). Fonden täcker kreditrisker förknippade med betalningsinställningar i 42 länder. De 10 största mottagarländerna svarar för cirka 81 procent av den totala exponeringen. Den maximala exponeringen i ett land utgjorde 27 procent av den totala risken 2009.

Sedan 1994 har sammanlagt 478 miljoner euro av fondens medel utnyttjats, med en återvinning på 100 procent (se tabell 1 i arbetsdokumentet). Det senaste ianspråktagandet uppgick till totalt omkring 10 miljoner US-dollar för Argentinas räkning 2003 och 2004. Beloppen återvanns i sin helhet 2004 och 2008 med dröjsmålsränta.

4.2. Målbelopp

På grundval av våra tidigare observationer och analysen av kreditriskprofilen hos den utlåning som fonden för närvarande täcker har fondens viktigaste parameter (målbeloppet på 9 procent) fastställts till en nivå som tar hänsyn till den risk som fonden bär och denna kreditrisks potentiella utveckling till följd av finanskrisen.

5. Den externa konsultens utvärdering av fonden

Från september 2009 till februari 2010 genomförde GHK Consulting and Volterra Consulting en utvärdering av fonden.

Syftet med utvärderingen var att bedöma fondens relevans, effektivitet och ändamålsenlighet, med särskild inriktning på om nivåerna på fondens viktigaste parametrar, främst målbeloppet, var lämpliga.

För att göra denna bedömning kombinerade man i studien många olika kvalitativa och kvantitativa metoder, däribland skrivbordsforskning och -analys, intervjuer och kvantitativa riskmodeller (Monte Carlo-simuleringar).

5.1. De viktigaste resultaten

- Fonden är en ändamålsenlig och effektiv mekanism som tar hänsyn till de risker som är förknippade med EU:s externa utlåning.

- Driftskostnaderna för fonden är blygsamma i förhållande till det budgetskydd och den stabilitet den ger.

- Den nuvarande förvaltningen av fonden fungerar effektivt och är ändamålsenlig.

- Målbeloppet för inbetalningar på 9 procent har en lagom hög nivå och ger en god buffert mot förluster. Också vid ett scenario där hela skulden förfaller till betalning vid uraktlåtenhet att betala[7] (vilket ännu inte har förekommit i EU:s utlåning) visar den kvantitativa bedömningen att en förlust på tjugo år skulle kunna täckas.

- Inbetalningsmekanismen tar hänsyn till fondens riskprofil i tillräcklig grad. Med tanke på att det är osannolikt att de utlösande värdena på 80 respektive 70 procent ska nås innebär dagens mekanism att de därmed förknippade riskerna för uteblivna lånebetalningar beaktas nöjaktigt.

När det gäller om de budgetmedel som har avsatts för fonden är tillräckliga är slutsatserna av utvärderingen följande:

- Utjämningsmekanismen maximerar inbetalningarna till fonden till följd av förluster till 100 miljoner euro. Modellresultaten visar att utjämningsmekanismen och gränsen på 100 miljoner euro är relevanta.

- Inbetalningarna till fonden till följd av extra utbetalningar förväntas stiga över det nuvarande årliga budgetanslaget på 200 miljoner euro.

5.2. Rekommendationer

- Fonden bör fortsätta att täcka EU:s externa utlåning.

- Fondens målbelopp på 9 procent bör bibehållas, men ses över med jämna mellanrum.

- Under nästa finansieringsram bör budgetanslaget till fonden bättre återspegla finansieringsbehovens förväntade profil. Således vore det av försiktighetsskäl lämpligt att öka det årliga budgetanslaget till 250–300 miljoner euro.

- Det bör analyseras huruvida kommissionen kan tillhandahålla portföljförvaltningstjänster med samma kvalitet (som EIB) till lägre kostnad (i förhållande till de förvaltningsavgifter som betalas till EIB).

5.3. Särskild kvantitativ bedömning av målbeloppet

Den externa utvärderingen av fonden, som bland annat var inriktad på en kvantitativ analys av fondens riskprofil och motsvarande nivå av fondens tillgångar, bekräftade kommissionens tjänstemäns slutsats att målbeloppet på 9 procent gör det möjligt för fonden att nå sitt huvudmål att vara en likviditetsbuffert vid betalningsinställelse från EU:s låntagares sida samt skapa en kontinuerlig budgetstabilitet. Studien bekräftar att den nuvarande nivån 9 procent är lämplig i förhållande till den nuvarande kreditrisken för de lån och den garanterade utlåning som fonden täcker. Den känslighetsanalys som den externa konsulten genomförde visade att strategin att hålla kvar målbeloppet på denna nivå (9 procent) är förnuftig med hänsyn till portföljens riskprofil, vilken redan tar hänsyn till en oundviklig grad av osäkerhet kring sannolikheten för betalningsinställelser. En sänkning av målbeloppet från nuvarande 9 procent, som skulle göra det möjligt att reducera utnyttjandet av de budgetmedel som har anslagits för att finansiera fonden, skulle inte vara någon varsam strategi. Detta gäller särskilt om man beaktar den riskprofil som den befintliga portföljen med lån som täcks av fonden har och mot bakgrund av den förvärrade ekonomiska situationen i många länder efter finanskrisen.

5.4. Finanskrisens effekter – ökad volym av makroekonomiska biståndslån

Den djupa internationella finanskrisen har medfört att många föranslutningsländer och grannländer formellt eller informellt har kontaktat kommissionen och bett om makroekonomiska biståndslån. De potentiella makroekonomiska biståndslånen till dessa länder skulle uppgå till cirka 1,5 miljarder euro under 2010 och 2011 (det finns ingen prognos för tiden efter 2011) och ha en maximal effekt på fondens finansiering på ytterligare 135 miljoner euro tidigast 2012, beroende på lånens utbetalningstakt.

5.5. Potentiell effekt av EIB:s ökande utbetalningar

EIB:s utbetalningar av lån som beviljats inom ramen för det nuvarande mandatet följde en långsam takt under perioden 2007–2009. Följaktligen har de årliga överföringarna från budgeten till fonden legat klart under tillgängliga budgetmedel. En eventuell ökning av takten i EIB:s utbetalningar tillsammans med en ökning av det makroekonomiska biståndet på cirka 1,5 miljarder euro skulle medföra att den tillgängliga budgeten för fonden med största sannolikhet inte blir tillräcklig om inte budgetposten för finansiering av fonden ökar för perioden 2012–2013. Detta skulle öka trycket på budgetposten 01 04 01 14 för finansiering av fonden till finansieringsramens slut 2013.

5.6. Rekommendationer för nästa finansieringsram, efter 2013

Det är svårt att uppskatta vilka budgetmedel fonden kommer att ha efter 2014. Detta kommer främst att bero på den framtida reformeringen av EU:s finansiella struktur (på grundval av Camdessusrapporten[8]) och närmare bestämt på EIB:s nya externa mandat under de nya finansieringsramarna. I samband med utvärderingen av fonden genomfördes simuleringar på basis av ett likadant mandat under nästa finansieringsram. Simuleringarna visade att EIB:s utbetalningsprofil fortsatt skulle ha en stor inverkan på fondens finansieringsbehov (se avsnitt 9 i arbetsdokumentet). Mot bakgrund av den aktuella situationen är en fast årsbudget för finansiering av fonden inte att rekommendera. Denna fråga måste beaktas när nästa finansieringsram efter 2013 utarbetas.

5.7. Översyn av de institutionella arrangemang för förvaltning av fondens tillgångar som tas upp i 2006 års utförliga rapport

År 2003 tog Europaparlamentets budgetutskott upp frågan om huruvida kommissionen eller EIB skulle förvalta fondens portfölj. Enda skälet att föreslå en förändring skulle vara en potentiell kostnadsfördel om tillgångarna förvaltas direkt av kommissionen. Det finns ingenting som tyder på att det finns anledning att kritisera kvaliteten hos EIB:s tillgångsförvaltning och att en sådan förändring är motiverad. Enda sättet att få fram de fakta som erfordras för att en sådan förändring ska kunna föreslås är emellertid att genomföra en komparativ analys av EIB:s och kommissionens förvaltningskostnader. För närvarande finns det inga tillförlitliga detaljuppgifter om kommissionens (alternativ-)kostnader för att förvalta fondens tillgångar direkt i stället för att låta EIB göra det.

Kommissionen kommer att besluta om en sådan analys ska göras i framtiden. Så länge något sådant beslut inte har fattats läggs inget förslag om att förändra arrangemanget med EIB fram.

6. Slutsatser

Den nya inbetalningsmekanismen har medfört de utlovade förbättringarna av budgetprocessen med en finansiering som bygger på observerade nettoutbetalningar. Detta har gjort att budgetprocessen för finansiering av fonden har förbättrats.

En genomgripande kvantitativ analys av de risker som fonden täcker och fondens målbelopp på 9 procent har visat att detta målbelopp och fondens övriga huvudparametrar är lämpliga. Således anser inte kommissionen att målbeloppet eller några andra fondparametrar behöver ändras. Parametrarna bör dock ses över med jämna mellanrum för att se till att de fortsatt tar tillräcklig hänsyn till fondens riskprofil. En sådan översyn kommer att göras i samband med nästa utförliga rapport om fondens verksamhet 2013.

De totala budgetmedlen för fonden är tillräckliga under den nuvarande finansieringsramen, men det går att göra förbättringar av profilen för fondens finansieringsbehov. Dessa bör genomföras i samband med att finansieringsramen för perioden efter 2013 utarbetas.

[1] Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2728/94 (EGT L 293, 12.11.1994, s. 1).

[2] Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1149/1999 (EGT L 139, 2.6.1999, s. 1), rådets förordning (EG, Euratom) nr 2273/2004 (EUT L 396, 31.12.2004, s. 28) och rådets förordning (EG, Euratom) nr 89/2007 (EUT L 22, 31.1.2007, s. 1).

[3] EUT L 145, 10.6.2009, s. 10.

[4] 2005/0025 (CNS) av den 16 januari 2007.

[5] ”Mandat” syftar på det garanterade anslaget till EIB från EU:s budget. Mandaten beviljas vanligen för en hel finansieringsram (nuvarande period 2007–2013) och delas upp efter regioner och verksamhetssektorer.

[6] [Se fotnot 2].

[7] Vanligen utnyttjas fonden endast för att kompensera för en utebliven betalning (ränta och/eller kapitalskuld) ett visst förfallodatum. Det betyder att de återstående framtida betalningarna inte påverkar fonden förrän i takt med att beloppen förfaller till betalning. Teoretiskt sett kan en långivare kräva att lånet ska återbetalas i sin helhet efter en missad betalning, om han inte förväntar sig att några inbetalningar kommer att göras. För att simulera en maximal belastning på fonden simulerades också ett scenario i den kvantitativa analysen där uteblivna betalningar leder till att hela skulden förfaller till betalning.

[8] Camdessusrapporten sammanställdes av en grupp ”vise män” inom ramen för halvtidsöversynen av EIB:s externa mandat i februari 2010.