7.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 377/1

—

med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2007 om grönboken om effektivare verkställighet av domstolsavgöranden i Europeiska unionen: kvarstad på bankmedel (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 april 2009 om effektiv verkställighet av domar i Europeiska unionen: insyn i gäldenärers tillgångar (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2009 om kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet: ”Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst – Stockholmsprogrammet” (3),

—

med beaktande av Stockholmprogrammet för 2010–2014 – ”Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd” (4), som Europeiska rådet antog den 10 december 2009 (5), särskilt punkt 3.4.2,

—

med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0147/2011), och av följande skäl:

A.

Unionens viktigaste verktyg för att främja tillväxt efter finanskrisen är den inre marknaden. Det är mycket viktigt att de miljontals företag och medborgare som använder den inre marknaden och utnyttjar rätten att bo, arbeta och resa i EU har ändamålsenliga hjälpmedel att ta till om de har rättsliga anspråk på andra medborgare eller företag.

B.

Den inre marknaden och området med frihet, säkerhet och rättvisa blir inte realiteter för medborgare och företag förrän unionsrätten tillämpas effektivt, i synnerhet på det civilrättsliga området, från införlivande och medvetandehöjande åtgärder till tillämpning och verkställighet.

C.

Den andel gränsöverskridande skulder som kan drivas in är för närvarande påfallande liten, både när det gäller fysiska och juridiska personers tillgångar. Detta är till hinder för den gränsöverskridande handeln, skickar ett budskap om straffrihet till motsträviga gäldenärer och hämmar unionens ekonomiska utveckling.

D.

Kostnaderna för gränsöverskridande skuldindrivning är i dag avskräckande för borgenärerna när gäldenärerna har tillgångar i flera medlemsstater. Det är dags att göra denna indrivningsprocess enklare och snabbare.

E.

Dessa avskräckande kostnader får negativa konsekvenser för utvidgningen av gränsöverskridande lån och även gränsöverskridande handelstransaktioner, och utgör ett betydande hinder för en väl fungerande inre marknad.

F.

Gränsöverskridande skuldindrivning måste vara en prioriterad fråga på den inre marknaden och domstolarna måste kunna agera snabbt för att frysa gäldenärernas eller de påstådda gäldenärernas tillgångar. Om detta inte är möjligt kan ljusskygga handlare och andra som avsiktligt försöker komma undan sitt ansvar flytta sina tillgångar till en annan jurisdiktion och därmed tvinga medborgare och småföretagare som redan har fått ett domstolsutslag att vända sig till en annan medlemsstats domstol för att driva in sina fordringar.

G.

Det behövs ett beslut om spridning av information om tillgångar, eftersom borgenärerna har praktiska svårigheter med att få tillgång till information om gäldenärer från offentliga och privata källor i ett gränsöverskridande sammanhang.

H.

De lagstiftningsåtgärder som föreslås i denna resolution bör bygga på de detaljerade konsekvensbedömningar som parlamentet efterlyser.

I.

Detaljerad information om förfarandena för att driva in skulder i alla medlemsstater bör finnas tillgänglig via EU:s portal för e-juridik, och samarbetet mellan rättsvårdande myndigheter i medlemsstaterna bör intensifieras i syfte att påskynda skuldindrivningen.

J.

De instrument som föreslås bör komplettera nuvarande unionsrätt och unionsinitiativ, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (6), rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (7), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (8), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (9) samt EU:s portal för e-juridik.

K.

Instrumenten bör vara enkla och fördröjningar och onödiga kostnader bör undvikas. De måste vara tillgängliga ex parte när så är lämpligt, med en ”överraskningseffekt”. Gäldenärers och påstådda gäldenärers rättigheter måste skyddas i motsvarande mån för att undvika att de föreslagna åtgärderna missbrukas.

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artikel 81.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt förelägga parlamentet ett förslag till rättsakt om åtgärder för frysning och redovisning av gäldenärers och påstådda gäldenärers tillgångar i gränsöverskridande ärenden, i enlighet med de detaljerade rekommendationerna nedan.

2.

Europaparlamentet bekräftar att rekommendationerna står i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter.

3.

Europaparlamentet anser att förslaget inte får några ekonomiska konsekvenser för unionens budget.

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet.

7.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 377/7

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG i fråga om kapitalkrav för handelslager och omvärdepapperisering samt samlad tillsynsbedömning av ersättningspolitik (1),

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0074/2011).

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok och tillfället att förbättra bolagsstyrningsstrukturerna i hela EU.

2.

Den interna marknadens korrekta funktionssätt är beroende av det finansiella systemets stabilitet, och kopplat till detta, på det förtroende som europeiska medborgare och konsumenter har för finansiella institut och transaktioner. Europaparlamentet konstaterar att de hittillsvarande ersättningssystemen har lett till olämpliga strukturer.

3.

Europaparlamentet är medvetet om att det efter finanskrisen står klart att det behövs påtagliga och betydande förbättringar av konsumentskyddets kvalitet och av garantierna på området för finansiella tjänster, särskilt i fråga om kontroll och tillsyn.

4.

Europaparlamentet anser att finanssektorn måste rätta sig efter realekonomins behov, bidra till en hållbar utveckling och ta största möjliga samhällsansvar.

5.

Under finanskrisen har många finansinstitut runt om i världen gått omkull och det har kostat skattebetalarna stora pengar. Europaparlamentet anser att kommissionen gör rätt i att undersöka alla tänkbara orsaker till kollapser i finansinstitut så att ytterligare kriser kan undvikas.

6.

Europaparlamentet konstaterar att det råder en brist på värden och etik i det beteende som vissa aktörer på finansmarknaderna och bland finansinstituten visat prov på. Parlamentet framhåller att finansmarknaderna och finansinstituten inom ramen för sitt samhällsansvar måste beakta alla inblandade aktörers intressen, t.ex. kunder, aktieägare och anställda.

7.

Sarbanes-Oxley-rättsakten i USA var verkningslös när det gäller att skydda amerikanska institut under finanskrisen samtidigt som den ökade alla börsnoterade företags kostnader för att uppfylla regler, särskilt de små och medelstora företagens, vilket gjorde att konkurrenskraften blev lidande och att färre nya företag börsnoterades. Europaparlamentet betonar att de nuvarande ekonomiska omständigheterna och behovet av tillväxt gör att det är absolut nödvändigt att undvika en Sarbanes-Oxley-effekt i EU.

8.

Europaparlamentet konstaterar att bolagsstyrningsstrukturerna varierar inom Europeiska unionen liksom hur medlemsstaterna går tillväga för att reglera dessa. Modellen ”en storlek för alla” vore olämplig och skulle skada finansinstitutens konkurrenskraft. Parlamentet noterar att de nationella tillsynsmyndigheterna har en förståelse för dessa olika tillvägagångssätt och är i många fall bäst lämpade att fatta beslut enligt EU-principer men betonar dock att stränga minimistandarder krävs för att garantera god styrning i hela finanssektorn i Europa.

9.

Bolagsstyrningen är ett område som ständigt utvecklas. Europaparlamentet anser att en proportionerlig metod som kombinerar både riktad principbaserad reglering och flexibla koder för bästa praxis baserade på ”följ eller förklara” på jämbördig fot vore lämplig. Parlamentet betonar att detta måste kompletteras av regelbundna externa utvärderingar och lämplig tillsyn.

10.

På andra områden kan dock ett förfarande med en förstärkt ”följ eller förklara”-metod med kontroll vara lämpligare med specifika lagstiftningskrav och mer ingående kontroller av regelefterlevnad eller variation. Europaparlamentet anser att både kvalitativa och kvantitativa bedömningar krävs så att kontrollen av regelefterlevnaden inte urartar till att pricka av rutor.

11.

Europaparlamentet begär att kommissionen låter göra en kostnadsnyttoanalys av varje förslag om förbättring av bolagsstyrningen som övervägs, med fokus på behovet att upprätthålla finansinstitutens styrka, stabilitet och konkurrenskraft så att de kan bidra till den ekonomiska tillväxten, samtidigt som man beaktar följderna för den finansiella stabiliteten och realekonomin av att inte reglera.

12.

Vissa finansinstitut och tillsynsmyndigheter misslyckades med att bedöma arten, omfattningen och komplexiteten av de risker de tagit, och detta var en av orsakerna till finanskrisen. Europaparlamentet anser att en effektiv riskhantering är en viktig avgörande faktor för att kunna förhindra framtida kriser.

13.

Europaparlamentet uppmanar till att det i alla finansinstitut inrättas ett effektivt styrningssystem med adekvat riskhantering, kontroll av regelefterlevnaden, funktioner för internrevision (och när det gäller försäkringsgivare, aktuariefunktioner), strategier och handlingsprogram, processer och förfaranden.

14.

Europaparlamentet betonar att risk är något helt ofrånkomligt och nödvändigt i finanssektorn för att tillhandahålla likviditet, främja konkurrenskraft och bidra till att skapa ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen. Att styrelsen har en fullkomlig insikt i och kännedom om risker är helt centralt för att en framtida finanskris ska kunna undvikas.

15.

Europaparlamentet begär att obligatoriska riskkommittéer eller likvärdiga arrangemang på styrelsenivå ska inrättas för alla ekonomiskt betydande finansinstitut och på styrelsenivå i moderföretaget för alla ekonomiskt betydande finansgrupper. EU:s tillsynsmyndigheter i samråd med relevanta nationella myndigheter bör upprätta kriterier för ”lämpad person” och förfaranden för högt uppsatta personer och alla egentliga risktagare som sedan ska genomföras av finansinstitutet. Nationella myndigheter ska säkerställa efterlevnad av dessa kriterier.

16.

Europaparlamentet anser att riskkommittén eller ett annat liknande organ bör ha ansvar för tillsyn och för råd till styrelsen om finansinstitutets aktuella riskexponeringar och om framtida riskstrategier, inbegripet strategier för kapital- och likviditetsförvaltning, med beaktande av bedömningar av den finansiella stabiliteten som utvecklats av tillsynsmyndigheter och centralbanker.

17.

Europaparlamentet betonar att det yttersta ansvaret för riskstyrning ligger hos styrelsen, som också måste ta ansvaret för att uppvisa regelefterlevnad och för att upprätta återhämtningsplaner.

18.

Europaparlamentet betonar att det för alla institut gäller att oproportionerliga risker är oförenliga med det viktigaste ansvaret som deras styrelseledamöter har, nämligen en långsiktig och hållbar affärsstrategi.

19.

Europaparlamentet betonar att företag bör inrätta ett internt förfarande som granskats av tillsynsmyndigheten för att hantera konflikter som kan uppstå mellan deras riskhanteringsfunktioner och operativa enheter. Dessutom bör det finnas en skyldighet för styrelsen att informera tillsynsmyndigheterna om varje betydande risk som man känner till.

20.

Europaparlamentet stöder inrättandet av kanaler för att förmedla information om interna konflikter eller olämplig praxis i ett företag till riskkommittén eller externa tillsynsmyndigheter, också med beaktande av att praxis ibland skiljer sig från policyn och att företagsledningen inte alltid känner till den verkliga praxisen.

21.

Europaparlamentet påpekar att systemet för kommunikation mellan riskhanteringsfunktioner och styrelsen bör förbättras genom att inrätta ett förfarande för att hänföra konflikter och problem till rätt nivå i hierarkin så att de kan lösas.

22.

Europaparlamentet betonar att riskchefen bör ha direkt tillgång till företagets styrelse. För att garantera att dennes oberoende och objektivitet inte äventyras, ska beslut om dennes utnämning och entledigande fattas av hela styrelsen.

23.

Europaparlamentet föreslår också att det bör upprättas förfaranden för att protokollföra situationer då riskkommitténs synpunkter inte beaktas och att dessa protokoll överlämnas till revisorer och tillsynsmyndigheter.

24.

Europaparlamentet noterar transparensdirektivet, som ålägger instituten att i sina affärsöversikter redovisa de huvudsakliga riskerna, och det fjärde bolagsdirektivet, som ålägger instituten att beskriva sina interna kontrollsystem vad avser risker i finansiell rapportering. Finansinstitut bör åläggas att offentliggöra återhämtningsplanering och tillsynsrapporter om detta.

25.

Det bör vara obligatoriskt för finansinstitut att varje år utarbeta en rapport – så obyråkratiskt som möjligt – om hur lämpligt och effektivt internkontrollsystemet är och att denna rapport ska antas av styrelsen. Europaparlamentet anser vidare att detta också bör vara obligatoriskt i de externa revisorernas revisionsrapport. En ”Sarbanes-Oxley-effekt” måste dock undvikas i EU.

26.

Europaparlamentet anser att mer uppmärksamhet bör fästas vid genomförande av åtgärder som höjer riskmedvetandet i finansinstitut, eftersom ett stärkt riskmedvetande på alla nivåer i företaget – också bland de anställda – är avgörande för en bättre riskhantering.

27.

Europaparlamentet håller med om att det är nödvändigt att stärka åtgärderna på EU-nivå för att förhindra intressekonflikter och säkra styrelseledamöters objektivitet och självständighet i bank-, värdepappers- och försäkringssektorerna.

28.

Europaparlamentet uppmanar EU:s tillsynsmyndigheter att i samråd med berörda nationella myndigheter utveckla objektiva kompetenskriterier för ett ”lämpad person”-test i syfte att bedöma lämpligheten hos enskilda personer för kontrollfunktioner, med beaktande av finansinstitutets art, komplexitet och storlek. Tillsynsmyndigheterna måste utföra sina bedömningar och godkännandeförfaranden på ett punktligt och effektivt sätt med vederbörlig hänsyn tagen till bedömningen av reglerade företag. För större och systemrelevanta finansinstitut bör tillsynsmyndigheterna utföra ingående kontroller av styrelseledamöternas lämplighet, sakkunskap och mångfald både individuellt och kollektivt och om de passar för sin uppgift, samt av det styrande organets vidare sammansättning och den tid ledamöterna kan anslå med hänsyn till sina andra verksamheter.

29.

Europaparlamentet begär att kommissionen ska utarbeta lagstiftning som ålägger stora finansinstitut att låta sina styrelser genomgå regelbundna externa utvärderingar som syftar till att garantera inte bara hög standard på enskilda styrelseledamöters arbetsinsatser, utan också att styrelsen som helhet och dess kommittéer är i stånd att leva upp till institutionens strategiska mål och riskhantering. Stora finansinstitut ska i sin årsredovisning intyga att de genomfört en sådan utvärdering, ange namnet på den externa utvärderaren, ge en beskrivning av utvärderingens omfattning samt visa att de följt dess rekommendationer. Parlamentet uppmanar de europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA) att utarbeta riktlinjer om omfattningen på utvärderingarna i samråd med branschen, aktieägare och tillsynsmyndigheter.

30.

Den verkställande direktörens och styrelseordförandens roller bör separeras, men det finns omständigheter då en kombinerad roll skulle vara nödvändig på kort sikt. Europaparlamentet understryker också med kraft att man i bolagsstyrningen och ersättningspolicyn måste respektera och främja de principer om lika lön och lika behandling av män och kvinnor som fastställts i EU:s fördrag och direktiv.

31.

Europaparlamentet anser att ledamöter av styrelser enligt det monistiska systemet eller styrelser med ren tillsynsfunktion på kollektiv basis bör ha aktuella och relevanta yrkesmeriter, kunskaper och erfarenheter, inbegripet finansiella, för att gemensamt leda ett företag inom finansbranschen. Parlamentet kräver att alla ekonomiskt betydande finansinstitut ska ha icke-verkställande styrelseledamöter men anser att varje finansinstitut bör ha en styrelse med en mångfald av erfarenheter, sakkunskaper och egenskaper, så att förvaltningen blir sund och ansvarsfull, och att utnämningarna bör ske på meriter.

32.

Europaparlamentet betonar att större mångfald i styrelserna kommer att minska finanssektorns sårbarhet för kriser och bidra till ekonomisk stabilitet. Kommissionen uppmanas att lägga fram en flerstegsplan för bättre könsbalans med målet att varje kön ska vara representerat med minst 30 procent i finansinstitutens styrelser och att se till att målet förverkligas inom en förutsebar framtid samt att överväga åtgärder för att stärka den professionella, sociala och kulturella mångfalden.

33.

Europaparlamentet betonar att större mångfald bland styrelseledamöterna sannolikt skulle förbättra kvaliteten på diskussioner och beslutsfattande.

34.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med arbetstagarföreträdare i styrelserna, särskilt på grund av deras långsiktiga intresse av en hållbar företagsledning liksom deras erfarenhet och kunskaper om företagets interna struktur.

35.

Europaparlamentet anser att offentligägda finansinstitut och finansmyndigheter måste garantera att deras utnämningsförfaranden är öppna och oberoende.

36.

Europaparlamentet betonar att styrelseledamöterna måste ägna tillräckligt mycket tid åt sina uppgifter. Riktlinjer för detta bör utvecklas av EU:s tillsynsmyndigheter och kontrolleras av styrelsen och nationella tillsynsorgan.

37.

Europaparlamentet anser att utgångspunkten bör vara att ingen person ska ha uppdrag i alltför många styrelser i olika finansgrupper.

38.

Europaparlamentet kräver att de regler om samråd och medverkan för arbetstagarna som valts inom ramen för direktiv 2001/86/EG om komplettering av stadgan för europabolag ska genomföras effektivt.

39.

Europaparlamentet anser att både företagsledning och styrelse bör hållas faktiskt ansvariga för att bolagsstyrningsprinciper upprättas och genomförs korrekt på alla nivåer inom företaget och koncernen.

40.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt med en klart definierad europeisk minimistandard för det ansvar som ledamöter i finansinstituts styrelser bär.

41.

Europaparlamentet noterar att Europeiska centralbanken, Europeiska investeringsbanken, Europeiska investeringsfonden och centralbankerna i samtliga medlemsstater har manliga chefer. För närvarande finns det endast mycket få kvinnor i ledande ställningar i centralbankerna i medlemsstaterna och i finansinstituten.

42.

Europaparlamentet anser att styrelseledamöter bör ha en generell försiktighetsplikt och vara skyldiga att rapportera betydande risker till tillsynsmyndigheterna.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta jämställdhetsåtgärder när det gäller utnämningen av styrelseledamöter i finansinstitut och Europeiska unionens organ.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja åtgärder som kan hjälpa företag i finanssektorn att under nuvarande ekonomiska förhållanden värdera och hantera en mer balanserad representation av män och kvinnor i de beslutsfattande organen.

45.

Europaparlamentet betonar att företagsledningen och ersättningspolicyn måste respektera och främja den princip om lika löner och lika behandling av kvinnor och män som är fastslagen genom fördragen och EU:s direktiv.

46.

Europaparlamentet anser att ersättningspolicyn måste baseras på den enskildes och företagets långsiktiga resultat, så att ersättningspolicyn inte bidrar till överdrivet risktagande. Ersättningspolicyn eller löner bör aldrig underminera företagets stabilitet.

47.

Europaparlamentet välkomnar de ändringar av ersättningspolicyn som redan påbörjats, där bonusar kopplas till långsiktiga affärsresultat och utbetalas tidigast efter tre år. Parlamentet välkomnar också att bonusar ska kunna återkrävas om de ekonomiska målen inte har uppnåtts.

48.

Europaparlamentet anser att alla aktieoptioner måste offentliggöras på ett korrekt sätt och ha intjänandeperioder på åtminstone tre år. Parlamentet anser att man i högre grad bör använda villkorade kapitalinstrument snarare än aktier, eftersom de innebär färre intressekonflikter som kan leda till kortsiktigt tänkande.

49.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt med fullständig transparens för att aktieägare ska kunna ha en fullständig uppsikt över ersättningspolicyn, och uppmanar i synnerhet till ett offentliggörande av antalet anställda i varje institut som erhåller en sammanlagt ersättning som överstiger 1 miljon EUR, i intervaller av åtminstone 1 miljon EUR.

50.

Europaparlamentet betonar vikten av en strikt ersättningspolicy enligt vad som föreskrivs i kapitalkravsdirektivet (CRD III) och Solvens II, och förväntar sig att denna liksom andra lagstiftningsåtgärder som redan vidtagits snabbt ska genomföras mellan 2011 och 2013. Kommissionen uppmanas att offentliggöra en utvärderingsrapport 2015.

51.

Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaternas strukturella ansatser skiljer sig från varandra. Parlamentet efterlyser metoder som stärker bolagsstyrningen beroende på finansinstitutets rättsliga form, storlek, karaktär, komplexitet och affärsmodeller.

52.

Europaparlamentet konstaterar att tillämpningen av befintliga rekommendationer om ersättningen till ledande befattningshavare i börsnoterade företag varken är enhetlig eller tillfredsställande. Kommissionen uppmanas därför att lägga fram förslag till lagstiftning på EU-nivå om ersättning till företagsledare i börsnoterade företag i syfte att tillse att ersättningsstrukturen i börsnoterade företag inte uppmanar till överdrivet risktagande samt för att garantera lika konkurrensvillkor inom EU.

53.

Europaparlamentet är särskilt oroad över att aktieägare för närvarande varken kan utöva eller utövar vederbörlig kontroll över ersättningspolicyn i finansinstituten.

54.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt med fullständig transparens för att aktieägare ska kunna ha en fullständig uppsikt över ersättningspolicyn, och uppmanar i synnerhet till ett offentliggörande av antalet anställda i varje institut som erhåller en sammanlagt ersättning som överstiger 500 000 EUR, i intervaller av åtminstone 500 000 EUR.

55.

Europaparlamentet anser att aktieägarna bör bidra till att bestämma en hållbar ersättningspolicy och bör ges möjlighet att uttrycka sina synpunkter om ersättningspolicyn, med rätt att avvisa den ersättningspolicy som ersättningskommittén har föreslagit vid bolagsstämman.

56.

Europaparlamentet anser att en stärkt trepartsdialog mellan tillsynsmyndigheter, revisorer (både interna och externa) och instituten själva bör förbättra sannolikheten för upptäcka väsentliga eller systemrelevanta risker på ett tidigt stadium. Tillsynsmyndigheter, Europeiska systemrisknämnden, revisorer och institut uppmanas att föra öppna diskussioner och att hålla fler möten i syfte att underlätta tillsynsprocessen. Parlamentet rekommenderar vidare att bilaterala möten äger rum mellan revisorer och tillsynsorgan för större finansinstitut. Parlamentet anser att det är styrelsens och internrevisorns ansvar att säkerställa att de nödvändiga interna kontrollerna görs för att upptäcka systemrisker och att införa ett förfarande för att informera styrelsens och tillsynsmyndigheter om dessa risker så att negativa följder kan undvikas.

57.

Europaparlamentet påpekar att en revisors huvuduppgift inte i onödan bör komprometteras genom att denne betungas av extra uppgifter, såsom granskning och bedömning av annan information än den som ska revideras och som faller utanför dennes sakområde. Revisorer bör rapportera direkt till tillsynsmyndigheter när de känner till något som är av väsentlig betydelse för tillsynen och de bör delta i branschövergripande utvärderingar av specifika kontroller.

58.

Europaparlamentet betonar att offentliga myndigheter, inbegripet de europeiska tillsynsmyndigheterna och nationella tillsynsmyndigheter, måste uppfylla höga standarder för oberoende och för bolagsstyrning.

59.

Europaparlamentet uppmanar institutionella aktieägare att inta en aktivare roll när det gäller att ställa styrelsen till svars och få den att på ett lämpligt sätt förklara sin strategi i syfte att återspegla förmånstagarnas långsiktiga intressen.

60.

Europaparlamentet efterfrågar lagstiftning som kräver att de som har tillstånd att sköta investeringar för tredje parts räkning i EU offentligt uppger om de tillämpar och offentliggör enligt en kod för god praxis (förvaltningskod) och, om så är fallet, vilken kod och varför, samt, om så inte är fallet, varför inte.

61.

Europaparlamentet anser att betydande transaktioner över en viss förbestämd och proportionerlig storlek bör kräva särskilt tillstånd från aktieägarna och bli föremål för ett krav att informera aktieägarna innan transaktionen kan verkställas, förutsatt att aktieägarnas medverkan är genomförbar, konfidentialitetsprincipen efterlevs och det dagliga arbetet vid finansinstitutet inte undermineras. Esma får i samarbete med berörda nationella myndigheter utfärda riktlinjer om lämpliga riktmärken.

62.

Europaparlamentet konstaterar att transparens krävs för närståendetransaktioner och att betydande transaktioner med närstående parter antingen bör anmälas till börsmyndigheten och åtföljas av en skrivelse från en oberoende rådgivare som bekräftar att transaktionen är rättvis och rimlig, eller bli föremål för en aktieägaromröstning där den närstående parten är utesluten från röstningen. Esma får i samarbete med berörda nationella myndigheter utfärda riktlinjer om lämpliga riktmärken.

63.

Europaparlamentet begär att varje styrelseledamot obligatoriskt ska väljas varje år, att styrelsens politik obligatoriskt ska godkännas eller ansvarsfrihet ska beviljas varje år vid årsstämman, så att styrelsen i högre grad ställs till svar och en kultur av ökat ansvarstagande främjas.

64.

Europaparlamentet efterfrågar en undersökning av hinder för effektiva aktieägarkontroller och ett avskaffande av regelhinder för rimligt samarbete.

65.

Europaparlamentet anser att elektronisk röstning bör införas i syfte att uppmuntra aktieägare att engagera sig i finansinstitutens bolagsstyrning.

66.

Europaparlamentet anser att alla kommanditbolag i sin bolagsordning bör kunna välja om deras delägare ska vara anonyma eller namngivna och att lagen i det senare fallet bör garantera en faktisk identifiering.

67.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

7.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 377/13

—

med beaktande av riktlinjerna för multinationella företag från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och av Internationella arbetsorganisationens (ILO) trepartsförklaring om principerna för multinationella företag och socialpolitik,

—

med beaktande av ministerförklaringen från WTO:s fjärde ministerkonferens, antagen den 14 november 2001 i Doha, särskilt punkt 44 om särskild och differentierad behandling (SDT),

—

med beaktande av sin resolution av den 29 september 2005 om ett strategiskt partnerskap mellan EU och Indien (1),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 oktober 2006”Ett konkurrenskraftigt Europa i världen – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi” (KOM(2006)0567),

—

med beaktande av sin resolution av den 26 mars 2009 om ett frihandelsavtal mellan EU och Indien (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om TRIPS-avtalet och tillgång till läkemedel (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2007 om EU i världen – konkurrenskraftens externa aspekter (4),

—

med beaktande av strategidokumentet om Indien (2007–2013),

—

med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Europeiska unionen bör fortsätta att prioritera ett regelbaserat multilateralt handelssystem inom ramen för WTO, som erbjuder de bästa förutsättningarna för en öppen och rättvis internationell handel, genom att lämpliga regler fastställs och efterlevnaden av dem stärks.

B.

Det är mycket viktigt för både EU och Indien att utvecklingsagendan från Doha slutförs på ett lyckat och balanserat sätt. En överenskommelse i denna fråga hindrar dock inte att det ingås bilaterala WTO+-avtal som kan komplettera de multilaterala reglerna.

C.

EU står för den största andelen utländska direktinvesteringar i Indien, närmare bestämt 27 procent av alla utländska direktinvesteringar under 2009. EU:s andel har emellertid minskat under de senaste tre åren, från 37 procent under 2007 till 32 procent under 2008 och 27 procent under 2009. EU:s direktinvesteringar var under 2009 mycket större i Kina än i Indien: EU investerade då 5,3 miljarder euro i Kina och 3,1 miljarder euro i Indien.

D.

Indien var EU:s sjuttonde viktigaste handelspartner under 2000 och kom på åttonde plats 2010 (då denna handel uppgick till 67,8 miljarder euro). EU:s relativa andel av Indiens marknad minskade dock från 23,2 procent 1999 till 14,5 procent 2009, medan Kinas marknadsandel fyrdubblades under samma period, från 2,6 procent 1999 till 11,3 procent 2009.

E.

Indien är det allmänna preferenssystemets (GSP) största förmånstagare. EU:s import från Indien till förmånliga tullsatser eller nolltullsats uppgick till ett värde av 19,9 miljarder euro 2009 och svarade för 83 procent av EU:s totala import från Indien.

F.

Båda parter förväntar sig uppnå stora fördelar genom att tullar avskaffas och etableringsrätten och handeln med tjänster liberaliseras, och de står fast vid sitt åtagande om tullsänkningar och ytterligare liberalisering av etableringsrätten och av handeln med tjänster.

G.

Marknadstillträdet måste åtföljas av tydliga och ändamålsenliga regler och normer som medför att liberaliseringen av handeln blir till nytta.

H.

Marknadstillträdet hämmas av icke-tariffära handelshinder såsom hälso- och säkerhetskrav eller tekniska hinder, kvantitativa restriktioner, förfaranden för bedömning av överensstämmelse, handelsskyddsmekanismer, tullförfaranden, inhemsk beskattning och underlåtenhet att anta internationella normer och standarder.

I.

Ännu större hänsyn bör tas till villkoren för erkännande, adekvat och effektivt skydd, tillämpning och genomdrivande av immateriella rättigheter, inklusive patent, varumärken eller tjänstemärken, upphovsrätt och liknande rättigheter, geografiska beteckningar (bland annat ursprungsbeteckningar), industridesign och konfigurationsscheman (topografier) för integrerade kretsar.

J.

Förfalskade läkemedel kan vara hälsofarliga. EU och Indien bör med gemensamma krafter lösa detta problem.

K.

Indien är en av de största producenterna och exportörerna av generiska läkemedel.

L.

Hälsoprogrammens framgång och hållbarhet är i hög grad beroende av fortsatt tillgång till billiga generiska läkemedel av god kvalitet. I detta sammanhang bör hänsyn tas till Indiens centrala roll som producentland för sådana produkter och till den konstaterade skadliga inverkan som de immaterialrättsliga Trips+-bestämmelserna har för tillgången till generiska läkemedel.

M.

I artikel 1.1 i samarbetsavtalet står det att mänskliga rättigheter och demokratiska principer måste respekteras. Detta är en central del av avtalet.

N.

Tillträdet till den indiska marknaden för företagen i EU hämmas fortfarande av flera icke-tariffära handelshinder såsom betungande hälso- och säkerhetskrav eller tekniska hinder, kvantitativa restriktioner, alltför restriktiva förfaranden för bedömning av överensstämmelse, omotiverade handelsskyddsmekanismer, tullförfaranden, inhemsk beskattning och underlåtenhet att anta internationella normer och standarder.

1.

Europaparlamentet anser att frihandelsavtalet bör vara välavvägt och förenligt med WTO:s regler och åtaganden. En framgångsrik utvecklingsagenda från Doha ska även i fortsättningen utgöra EU:s prioriterade målsättning på handelsområdet, och förhandlingarna med Indien om ett frihandelsavtal måste därför vara ett komplement till de multilaterala reglerna.

2.

Europaparlamentet välkomnar resultatet av det toppmöte mellan EU och Indien som hölls i december 2010 och uppmuntrar förhandlingspartnerna att påskynda förhandlingarna och fortsätta att samråda med nyckelaktörer. Parlamentet påminner om EU:s och Indiens löfte att påskynda förhandlingarna om ett frihandelsavtal och att göra betydande och effektiva framsteg på vägen mot ett tidigt slutförande av ett ambitiöst, välavvägt och brett handels- och investeringsavtal. Parlamentet är besviket över den långsamma förhandlingstakten och begär att båda parter ska göra allt de kan för att ingå ett omfattande, ambitiöst och välavvägt frihandelsavtal före utgången av 2011.

3.

Europaparlamentet uppmanar de indiska federala myndigheterna och delstatsmyndigheterna att samordna politiken och förfarandena för att kunna maximera möjliga fördelar.

4.

Europaparlamentet påminner om att syftena med den gemensamma handelspolitiken helt och hållet bör samordnas med Europeiska unionens övergripande mål och om att EU:s gemensamma handelspolitik enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska föras ”inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder”. Enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen måste unionen bland annat bidra till hållbar utveckling, utrotning av fattigdomen och skydd för de mänskliga rättigheterna.

5.

Med tanke på de båda ekonomiernas kompletterande natur framhåller Europaparlamentet potentialen för en ökning av den handel, de investeringar och de affärsmöjligheter mellan EU och Indien som ett frihandelsavtal skulle innebära. Parlamentet anser att frihandelsavtalet mellan EU och Indien på det hela taget är något som båda parter vinner på men rekommenderar att en utvärdering görs av de nuvarande sektorspecifika svårigheterna, så att man upptäcker de potentiella nackdelar som frihandelsavtalet kan medföra för känsliga EU-sektorer.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett ambitiöst kapitel om hållbar utveckling som ska vara en väsentlig del av frihandelsavtalet.

7.

Europaparlamentet välkomnar resultaten från de många simuleringar av frihandeln som visar att frihandelsavtalet skulle öka den totala exporten och importen för både EU och Indien. Med den nuvarande genomsnittliga tillväxttakten förväntas den bilaterala handeln uppgå till 160,6 miljarder euro 2015.

8.

Europaparlamentet konstaterar att Indiens genomsnittliga tillämpade tulltaxor har sjunkit men fortfarande är betydligt högre än EU:s tulltaxor. Parlamentet påpekar framför allt att Indiens genomsnittliga tulltaxor för marknadstillträde för andra produkter än jordbruksprodukter nu uppgår till 10,1 procent, jämfört med EU-snittet på 4 procent, och att Indiens genomsnittliga tulltaxa för jordbruksprodukter uppgår till 31,8 procent, jämfört med EU-snittet på 13,5 procent.

9.

Europaparlamentet betonar att målet för handeln med industriprodukter bör vara att helt och hållet avskaffa tullarna på båda sidor med en asymmetrisk tidsplan. Eventuella avsteg från detta mål bör begränsas och följas upp och får inte medföra att sektorer som är viktiga för båda sidor, till exempel personbilssektorn, utesluts.

10.

Europaparlamentet anser att avtalet bör respektera att handeln med jordbruksprodukter är känslig men att detta inte får förhindra marknadsöppningar på de områden där de båda parterna kan komplettera varandra.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vederbörligen beakta eventuella negativa konsekvenser för det europeiska jordbruket, särskilt när det gäller marknadsöppningar, genmodifierade organismer, mjölk, nötkött, immaterialrättsligt skydd och ursprungsmärkning.

12.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att frihandelsavtalet innehåller ambitiösa kapitel om tekniska handelshinder och om sanitära och fytosanitära åtgärder. Kommissionen uppmanas att ta itu med de återstående frågorna, till exempel frågan om djurs välbefinnande.

13.

Europaparlamentet uppmanar båda parter att se till att regelverket och de icke-tariffära handelshindren hanteras på ett sådant sätt att den övergripande handeln inte hindras. Både EU och Indien uppmanas att ta fram effektiva rutiner för att förhindra framkomsten av onödiga regleringshinder för handeln och att ta itu med befintliga hinder, samtidigt som båda sidors regleringsrätt respekteras.

14.

Europaparlamentet betonar att frihandelsavtalet bör innehålla en bindande mellanstatlig tvistlösningsmekanism och bestämmelser om medling i samband med icke-tariffära handelshinder samt en effektiv skyddsklausul.

15.

Tjänstesektorn är den snabbast växande sektorn i den indiska ekonomin, och Indien har offensiva intressen i en liberalisering av leveranssätt 1 och 4 i det allmänna tjänstehandelsavtalet (Gats). EU skulle vilja fullfölja liberaliseringen av marknadstillträde och nationell behandling enligt leveranssätt 3 för de flesta tjänster. Alla mål med frihandelsavtalet kan inte uppfyllas utan åtaganden enligt leveranssätt 4. Det finns enorma fördelar med en landsomfattande och EU-omfattande ackreditering av yrkeskvalifikationer och med överenskommelser om ömsesidigt erkännande och licenskrav för tjänster inom fri yrkesverksamhet i både EU och Indien, och dessa skulle enkelt kunna införas i frihandelsavtalet. Europaparlamentet begär dock att det genomförs en grundlig analys i förhållande till de enskilda medlemsstaterna, så att man undviker negativa konsekvenser för EU:s arbetsmarknad och samtidigt, enligt leveranssätt 4, tillåter tillfälliga vistelser för nödvändig kvalificerad arbetskraft.

16.

Europaparlamentet påpekar att liberaliseringen av tjänster inte på något sätt får hindra rätten att reglera tjänster, inklusive offentliga tjänster.

17.

Europaparlamentet konstaterar att handeln med tjänster mellan EU och Indien är relativt obalanserad. EU exporterar 1,9 procent av sina tjänster till Indien, medan 11,6 procent av Indiens totala export går till EU.

18.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck Indien att ta fram lämplig dataskyddslagstiftning som gör det möjligt för Indien att uppnå status som ett land med tillräcklig skyddsnivå. Denna dataskyddslagstiftning bör göra det tillåtet eller möjligt att överföra personuppgifter från EU på grundval av och i enlighet med EU:s lagstiftning.

19.

Europaparlamentet anser att den indiska ekonomin och de indiska yrkesutövarna skulle gynnas rejält om det blev möjligt för utländska advokatbyråer och revisionsföretag att bedriva verksamhet i Indien. Detta skulle även medföra fördelar för de europeiska företag som är specialiserade på internationell rätt och revision och för deras kunder. Kommissionen uppmanas att tillsammans med de indiska myndigheterna undersöka möjligheterna till och tillämpningsområdet för en liberalisering av juridiska tjänster och revisionstjänster inom ramen för frihandelsavtalet.

20.

Europaparlamentet uppmanar Indien att ytterligare öppna sina bank-, försäkrings- och detaljhandelssektorer i överensstämmelse med de reformer som aviserats av de indiska myndigheterna, med tanke på att en lämplig finanslagstiftning är viktig för att säkerställa tillsynen av finansiella tjänster, minska systemriskerna och tillhandahålla högsta möjliga konsumentskydd.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förhandla fram ett investeringskapitel som en del av frihandelsavtalet. Detta skulle göra det mycket smidigare för båda parter att investera i varandras marknader genom att man främjar och skyddar investeringsavtal samtidigt som man utforskar omedelbara marknadsmöjligheter. Ett sådant investeringskapitel skulle kunna innehålla bestämmelser om inrättande av ett system med ett enda informationsställe för investerare i de båda ekonomierna, så att dessa investerare kan förstå olikheterna i investeringsregler och investeringspraxis och får information om alla juridiska aspekter.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att bestämmelserna om investeringsskydd inte försvagar parternas förmåga att utfärda obligatoriska licenser eller undergräver annan folkhälsopolitik.

23.

Europaparlamentet gläder sig över att Indien har gått med på att ta med offentlig upphandling i frihandelsavtalet men beklagar att detta bara har skett på federal nivå. Kommissionen uppmanas att förhandla fram effektiva och transparenta upphandlingssystem. Indien uppmanas att tillämpa transparenta och rättvisa förfaranden för tilldelning av offentliga kontrakt och att låta europeiska företag få tillträde till systemen för offentlig upphandling. Vidare uppmanas Indien att säkerställa en så bred täckning som möjligt, och att framför allt inbegripa offentliga företag.

24.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i arbetet med att ta fram ett kapitel om handel och konkurrens i frihandelsavtalet mellan EU och Indien, och uppmanar båda parter att påskynda sitt samarbete när det gäller handelsrelaterade konkurrensfrågor, immateriella rättigheter samt industri- och handelspolitik.

25.

Europaparlamentet välkomnar Indiens åtagande om ett starkt system för immateriella rättigheter och om att utnyttja Trips-flexibiliteterna i internationell och nationell lagstiftning för att uppfylla sina skyldigheter när det gäller folkhälsan, i synnerhet beträffande tillgången till viktiga läkemedel. Indien uppmanas att strikt genomföra och verkställa det systemet och att samtidigt förbättra tillgången till viktiga läkemedel. EU och Indien uppmanas att se till att åtagandena i frihandelsavtalet inte utesluter tillgång till viktiga läkemedel under det att Indien utvecklar sin kapacitet i samband med övergången från en generisk till en forskningsbaserad industri. Parlamentet stöder samarbetet mellan EU och Indien inom deras respektive forskningsbaserade läkemedelsindustrier, i syfte att säkerställa en ömsesidigt gynnsam tillväxt inom dessa industrier.

26.

Europaparlamentet begär, i enlighet med sin resolution av den 12 juli 2007, att kommissionen inte ska kräva dataexklusivitet i samband med förhandlingarna om immateriella rättigheter. Kommissionen uppmanas att erkänna att en sådan dataexklusivitet skulle få långtgående konsekvenser för produktionen av generiska läkemedel och därför inverka menligt på utvecklingsländernas tillgång till läkemedel och deras folkhälsopolitik.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de berörda indiska myndigheterna att tillsammans utarbeta en gemensam definition av förfalskade läkemedel på ett sätt som inte skulle skada tillgången till viktiga läkemedel och att samordna åtgärder för att på ett verkningsfullt sätt bekämpa förfalskningar och särskilt förfalskade läkemedel som är skadliga för patienternas hälsa.

28.

Europaparlamentet betonar att det, senast vid frihandelsavtalets ikraftträdande, är mycket viktigt med ett starkt skydd för geografiska beteckningar.

29.

Europaparlamentet anser att ett kapitel om hållbar utveckling är en väsentlig del av EU:s alla frihandelsavtal. Båda sidor uppmanas att komma överens om ett ambitiöst kapitel som avspeglar det gemensamma åtagandet om att främja hållbar utveckling och tillväxt för alla utifrån delade värderingar. Kommissionen uppmanas att se till att avtalet innehåller rättsligt bindande klausuler om mänskliga rättigheter, sociala och miljömässiga normer. Kommissionen uppmanas också att se till att klausulerna verkställs och att det finns åtgärder att tillgripa vid eventuella överträdelser

30.

Europaparlamentet begär att detta kapitel minst omfattar efterlevnad av ILO:s åtta grundläggande och fyra prioriterade konventioner samt av internationellt överenskomna normer. Därutöver ska det ge företagen incitament att göra åtaganden om socialt ansvar och innehålla ett aktsamhetskrav.

31.

Europaparlamentet välkomnar den indiska regeringens alla försök att utrota barnfattigdomen och uppmanar den indiska regeringen och kommissionen att fortsätta att finansiera verksamhet som syftar till att barn ska få gå i skolan.

32.

Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att EU-företag som utnyttjar särskilda ekonomiska områden respekterar arbetstagarnas grundläggande rättigheter eller andra rättigheter på arbetsmarknaden som bygger på ILO-konventioner som Indien har ratificerat.

33.

Europaparlamentet betonar att mänskliga rättigheter, demokrati och säkerhet är centrala inslag i förhållandet mellan EU och Indien. Båda sidor uppmanas därför att se till att dialogen om olösta frågor påskyndas, särskilt när det gäller Kashmir.

34.

Europaparlamentet stöder helhjärtat införandet av rättsligt bindande människorättsklausuler i EU:s internationella avtal, med en klar och tydlig samrådsmekanism i överensstämmelse med artikel 96 i Cotonouavtalet.

35.

Europaparlamentet förväntar sig att rådet och kommissionen lägger fram frihandelsavtalet för parlamentet, som ska godkänna det i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) (5).

36.

Kommissionen och rådet uppmanas att innan frihandelsavtalet ingås fullt ut beakta de krav som parlamentet framför i denna resolution. Europaparlamentet påminner om att frihandelsavtalet, för att kunna träda i kraft, måste godkännas av parlamentet, och uppmanar kommissionen och rådet att inte föreslå någon provisorisk tillämpning av avtalet innan parlamentet har gett sitt godkännande.

37.

Europaparlamentet gläder sig över att Indien har blivit en givare och inte bara en mottagare av utvecklingsbistånd.

38.

Om det ekonomiska samarbetet mellan EU och Indien grundas på ett system med delade universella värden skulle det enligt Europaparlamentet kunna fungera som förebild för samarbetet med andra länder.

39.

Europaparlamentet anser att EU särskilt måste uppmärksamma de små och medelstora företagen i Indien, och föreslår därför att alla program för utvecklingssamarbete mellan EU och Indien ska stärka sådana företag genom åtgärder för finansiering av marknadsdrivna lokala projekt.

40.

Europaparlamentet gläder sig över att mikrokrediter har blivit allt vanligare i hela Indien, ett erkänt effektivt sätt att skapa en utveckling underifrån.

41.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Indien.

7.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 377/19

—

med beaktande av sin resolution av den 17 februari 2011 om Europa 2020-strategin (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2009 om att förstärka de europeiska små och medelstora företagens roll i den internationella handeln (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 18 december 2008 om varumärkesförfalskningens inverkan på den internationella handeln (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 4 september 2008 om handel med tjänster (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2008 om råvaruhandel (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2008 om EU:s strategi för bättre marknadstillträde för europeiska företag (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2007 om EU i världen – konkurrenskraftens externa aspekter (8),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Handel, tillväxt och världspolitik: Handelspolitiken – en hörnsten i Europa 2020-strategin” (KOM(2010)0612),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Ett konkurrenskraftigt Europa i världen – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi” (KOM(2006)0567),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 10 mars 2011 om handels- och investeringshinder,

—

med beaktande av den gemensamma förklaring som gjordes i Haag den 18 juli 1991 om förbindelserna mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater och Japan,

—

med beaktande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Japan om ömsesidigt erkännande från 2001 (9),

—

med beaktande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Japans regering om samarbete i fråga om konkurrensbegränsande verksamhet från 2003 (10),

—

med beaktande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Japans regering om samarbete och ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor från 2008 (11),

—

med beaktande av den tioåriga handlingsplanen som antogs vid det tionde toppmötet mellan EU och Japan, som hölls i Bryssel den 8 december 2001,

—

med beaktande av den gemensamma förklaringen som antogs vid det nittonde toppmötet mellan EU och Japan, som hölls i Tokyo den 28 april 2010,

—

med beaktande av den gemensamma förklaringen som antogs vid det artonde toppmötet mellan EU och Japan, som hölls i Prag den 4 maj 2009,

—

med beaktande av Copenhagen Economics rapport av den 30 november 2009”Assessment of barriers to trade and investment between the EU and Japan”,

—

med beaktande av resultaten av kommissionens offentliga samråd om handelsförbindelserna mellan EU och Japan, vilka offentliggjordes den 21 februari 2011,

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 24–25 mars 2011,

—

med beaktande av det planerade toppmötet mellan EU och Japan, som ska hållas i Bryssel den 25 maj 2011,

—

med beaktande av artikel 115.5 och artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Det regelbaserade multilaterala handelssystemet, som upprättats genom Världshandelsorganisationen (WTO), är den lämpligaste ramen för att reglera och främja en öppen och rättvis handel.

B.

Det är mycket viktigt att se multilaterala, plurilaterala och bilaterala avtal som delar av en gemensam ”verktygslåda” med internationella frågor och därmed standardinslag i välavvägda och kompletterande politiska förbindelser och handelsförbindelser.

C.

EU bör stå fast vid sitt åtagande om att i första hand söka uppnå ett välavvägt resultat för utvecklingsagendan från Doha, vilket skulle stödja utvecklingsländernas integration i det internationella handelssystemet, samtidigt som man parallellt gör framsteg med bilaterala och plurilaterala handelsavtal med andra industrialiserade länder där det är realistiskt att ömsesidiga fördelar och ekonomisk tillväxt kan uppnås snabbare.

D.

EU och Japan stod 2009 tillsammans för mer än 25 procent av världens BNP och över 20 procent av världshandeln.

E.

Japan och EU är stora investerare i varandras ekonomier med en kombinerad volym av utländska direkta investeringar till ett värde av 200 miljarder euro 2009.

F.

Den totala summan av bilateral handel mellan EU och Japan, den tredje största nationella ekonomin i världen i termer av BNP, uppgick 2010 till 120 miljarder euro. Japan är EU:s sjätte största handelspartner, och EU är Japans tredje största handelspartner.

G.

Både rådet och kommissionen har konstaterat att Japans förmåga att undanröja regleringsmässiga handelshinder är en förutsättning för inledandet av förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och Japan, vilket skulle främja en närmare ekonomisk integration mellan de bägge strategiska handelspartnerna.

H.

EU och Japan står inför gemensamma utmaningar, såsom Kinas politiska och ekonomiska uppgång, den ekonomiska avmattningen till följd av den globala finanskrisen, de minskande befolkningstalen och ett trängande behov av tillgång till råvaror och energikällor, liksom att säkerställa prisstabilitet på dessa områden, för att stimulera deras respektive industrier.

I.

En öppen och rättvis handel är ett kraftfullt verktyg för att skapa mer tillväxt och ett välmående samhälle, genom att utnyttja de komparativa fördelarna i de respektive ekonomierna och de potentiella synergieffekter som uppstår till följd av ökad ekonomisk integration och nya insatser för en kunskapsdriven ekonomi.

J.

Både EU och Japan har generellt låga tullar på varor. Över två tredjedelar av unionens exportvärde till Japan och över en tredjedel av Japans exportvärde till EU är tullfria.

K.

Trots dessa låga tullar släpar handelsvolymerna mellan EU och Japan efter i förhållande till huvuddelen av EU:s handelsutbyte med sina övriga stora handelspartner, framför allt på grund av att Japans icke-tariffära hinder försvårar för europeiska företags marknadstillträde.

L.

I Copenhagen Economics undersökning från november 2009 uppskattar man att handelskostnaderna till följd av icke-tariffära hinder är högre än de befintliga tullarna och att den största potentiella ekonomiska vinningen skulle komma från undanröjandet av sådana icke-tariffära hinder. Man uppskattar även att EU:s export till Japan och Japans export till EU skulle kunna öka till 43 miljarder euro respektive 53 miljarder euro om tullarna och de icke-tariffära åtgärderna minimerades.

M.

Kommissionen påpekar i sin rapport om handels- och investeringshinder 2011 att Japans icke-tariffära hinder bekymrar EU i tre viktiga hänseenden: hinder för tillgång till offentlig upphandling, otillräckligt erkännande av internationella standarder för medicintekniska produkter samt förmånsbehandling av nationella marknadsledare inom finansiella tjänster (t.ex. posttjänsten).

N.

Säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter bedöms hålla hög kvalitet i Japan. Japan och EU har gemensamma mål och strategier i frågor om immateriella rättigheter, med undantag för geografiska beteckningar, och har som undertecknare av handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta-avtalet) båda engagerat sig i den plurilaterala kampen mot varumärkesförfalskning och piratkopiering.

O.

IKT-industrin är en sektor med högt mervärde och en källa till tillväxt i både EU och Japan, särskilt när det gäller vidareutveckling av smarta produkter och tjänster.

P.

Frågor om investeringar och handel med tjänster måste tas upp i alla handelsöverläggningar med Japan, så att varken de europeiska eller de japanska bestämmelserna till skydd för allmänna tjänster och den kulturella mångfalden tar skada av att marknaden öppnas.

Q.

Solidariteten med Japans befolkning bekräftas åter efter den senaste tidens naturkatastrofer.

1.

Europaparlamentet anser att det multilaterala handelssystemet, som förkroppsligas av WTO, fortfarande är det tveklöst verkningsfullaste systemet för att uppnå en öppen och rättvis global handel. Parlamentet menar att EU och Japan bör bidra till ett framgångsrikt avslut på förhandlingarna inom ramen för utvecklingsagendan från Doha.

2.

Europaparlamentet understryker att det är för ett frihandelsavtal mellan EU och Japan men att det inte är tillfreds med de försumbara framstegen i högnivågruppen de senaste åren. Japan måste göra betydande åtaganden om att undanröja icke-tariffära hinder och barriärer för tillgång till offentlig upphandling i landet innan det inleds några förhandlingar.

3.

Europaparlamentet betonar att avregleringen av handeln mellan EU och Japan bör samexistera med snarare än hindra bestämmelser om skydd av allmänna tjänster och kulturell mångfald och främja en enhetlig lagstiftning och uppfyllandet av multilaterala standarder om sådana redan finns.

4.

Europaparlamentet betonar att det är fast beslutet att stärka handelsförbindelserna mellan EU och Japan genom att fokusera på undanröjandet av icke-tariffära hinder för handel och investering, däribland flera restriktiva bestämmelser och reglerande åtgärder i fråga om europeiska företags tillträde till den japanska marknaden.

5.

Europaparlamentet anser att kommissionen i handelsförbindelserna med Japan, som en av sina prioriteringar, bör koncentrera sig på att undanröja dessa hinder och barriärer som sätter käppar i hjulen för de europeiska små och medelstora företagens tillträde till marknaden.

6.

Europaparlamentet anser att sänkta eller borttagna japanska tullar på IKT-produkter, inklusive delar och komponenter av sådana produkter, skulle öka konkurrenskraften och generera nya arbetstillfällen av hög kvalitet i EU. Parlamentet efterlyser dessutom ett fördjupat ömsesidigt samarbete mellan EU och Japan på området forskning och utveckling, särskilt när det gäller säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter, för att påskynda informationsutbytet om patent mellan de respektive patentverken.

7.

Europaparlamentet anser att kommissionens ambitionsnivå när det gäller frihandelsavtal mellan EU och Japan, särskilt i fråga om ökat marknadstillträde för europeiska företag, bör kompletteras av omfattande åtaganden om hållbar utveckling som man kommit överens om gemensamt.

8.

Europaparlamentet betonar att frihandelsavtalet mellan EU och Japan inte bara skulle ge fördelar i fråga om ökad bilateral handel med varor och tjänster, utan även främja samarbetet kring EU:s övergripande prioriteringar, till exempel samarbetet inom innovation, regleringssamarbetet och bekämpning av marknadsmissbruk, och inte minst samarbetet för att bemöta stora miljöproblem.

9.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att i alla handelsöverläggningar med Japan stödja och främja initiativ som gynnar de mänskliga rättigheterna samt sociala normer och miljönormer.

10.

Europaparlamentet anser att en helhetsbetonad bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling och en konsekvensbedömning är av största vikt för att man ska kunna göra en helhetsbedömning av handelsförbindelserna mellan EU och Japan. Parlamentet uppmanar kommissionen att, vid lämplig tidpunkt, lägga fram en sådan bedömning och då framför allt beskriva eventuella för- och nackdelar som fördjupade handelsförbindelser mellan EU och Japan kan ha för alla berörda branscher, i synnerhet för alla industrisektorer och andra känsliga sektorer, såsom bil-, elektronik-, flyg- och maskinsektorerna.

11.

Europaparlamentet rekommenderar att effektiva bilaterala skyddsåtgärder ska ingå i ett frihandelsavtal mellan EU och Japan för att förhindra en kraftig ökning av importer som allvarligt skulle skada, eller riskera att skada, den europeiska och japanska industrin, särskilt i känsliga sektorer såsom bil-, elektronik-, flyg- och maskinindustrin.

12.

Europaparlamentet är övertygat om att ett frihandelsavtal mellan EU och Japan skulle kunna leda till en situation som gynnar båda ekonomierna.

13.

Europaparlamentet betonar att parlamentet kommer att ombes att ge sitt godkännande till det eventuella frihandelsavtalet mellan EU och Japan.

14.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Japans regering och parlament.

7.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 377/23

—

med beaktande av kommissionens grönbok om skogsskydd och skoglig information i EU: Att förbereda skogen för klimatförändring (KOM(2010)0066),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 11 juni 2010 om att förbereda skogen för klimatförändring,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 15 mars 2010 om biologisk mångfald efter 2010,

—

med beaktande av kommissionens vitbok om anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram (KOM(2009)0147) och sin resolution av den 6 maj 2010 (1) i detta ärende,

—

med beaktande av ministerkonferensen om skydd av skogarna i Europa (MCPFE) – Forest Europe, samt dess olika resolutioner och dess expertarbete för att tillhandahålla riktlinjer, kriterier och indikatorer för hållbart skogsbruk,

—

med beaktande av rådets resolution av den 26 februari 1999 om en skogsbruksstrategi för Europeiska unionen (2) och kommissionens rapport om dess genomförande (KOM(2005)0084),

—

med beaktande av EU:s handlingsplan för skog 2006–2011 (KOM(2006)0302) samt den externa halvtidsöversynen av genomförandet av den (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (4), den sammanfattande rapporten om bevarandestatus för livsmiljöer och arter i enlighet med artikel 17 i direktivet om bevarande av livsmiljöer (KOM(2009)0358) och sina resolutioner av den 21 september 2010 om tillämpningen av EU-lagstiftning som syftar till att bevara biologisk mångfald (5) och av den 3 februari 2009 om vildmark i Europa (6),

—

med beaktande av slutsatserna från FN:s miljöprograms tionde möte i partskonferensen (COP 10) för konventionen om biologisk mångfald i Nagoya i oktober 2010 och målen från Aichi om biologisk mångfald, framför allt åtagandet om att skydda 17 procent av landområdena och inlandsvattenområdena med hjälp av effektiva naturvårdsåtgärder som ett led i landskapsvården som helhet,

—

med beaktande av undersökningen ”Shaping forest communication in the European Union: public perceptions of forests and forestry” (7),

—

med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), Kyotoprotokollet och IPCC:s (Mellanstatliga panelen för klimatförändringar) rapport om riktlinjer för god praxis vid markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF),

—

med beaktande av handlingsplanen för biomassa (KOM(2005)0628),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (direktivet om förnybar energi) (8), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (direktivet om systemet för handel med utsläppsrätter) (9), Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 (beslutet om fördelning av insatserna) (10), kommissionens rapport om hållbarhetskrav för användning av fast och gasformig biomassa för produktion av el, värme och kyla (KOM(2010)0011), kapitel 9 om skogsbruk i den fjärde utvärderingsrapporten från IPCC samt resultaten av samrådet med allmänheten inför sammanställandet av en rapport om en hållbarhetsplan för användning av biomassa som energi,

—

med beaktande av det europeiska klimatförändringsprogrammet och det arbete som gjorts av expertgruppen för klimatpolitik för LULUCF (11),

—

med beaktande av sina studier 449.292 med en bedömning av grönboken om skogsskydd och skoglig information i EU, 440.329 om skogsbruk och EU:s utsläppshandelssystem och 449.237 om EU-strategin för förebyggande och bekämpning av skogsbränder samt slutsatserna från mötet den 13 juli 2010 i Bryssel i undergruppen för skogsbruk i den tvärpolitiska gruppen för klimatförändringar, biologisk mångfald och hållbar utveckling,

—

med beaktande av den europeiska landskapskonventionen från 2000 (Florenskonventionen),

—

med beaktande av rådets direktiv 1999/105/EG om saluföring av skogsodlingsmaterial (12) samt översynen av EU:s system för växthälsa,

—

med beaktande av den sammanfattande rapporten från TEEB (ekonomiska aspekter av ekosystem och biologisk mångfald) ”Mainstreaming the Economics of Nature” och uppdateringen av klimatfrågor i samband med TEEB,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 26 april 2010 om förebyggande av skogsbränder inom Europeiska unionen,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 8–9 november 2010 om innovativa lösningar för finansiering av katastrofförebyggande verksamhet,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser (13),

—

med beaktande av slutrapporten om genomförandet av systemet Forest Focus (KOM(2010)0430),

—

med beaktande av Europeiska miljöbyråns tekniska rapport nr 9/2006 ”European forest types: Categories and types for sustainable forest management reporting and policy”,

—

med beaktande av rapporten till kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling ”Impacts of Climate Change on European Forests and Options for Adaptation” (14),

—

med beaktande av rapporten från 2009 till kommissionens generaldirektorat för miljö ”EU policy options for the protection of European forests against harmful impacts” (15),

—

med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 9/2004 om skogsbruksåtgärder inom politiken för landsbygdens utveckling (tillsammans med kommissionens svar),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden (16),

—

med beaktande av rekommendationerna från FAO:s/UNRCR:s/ILO:s nätverk av sakkunniga om genomförandet av hållbar skogsförvaltning,

—

med beaktande av MCPFE:s Helsingforsresolution H1 där hållbart skogsbruk definieras som förvaltning och användning av skogar på ett sätt och i en takt som upprätthåller deras biologiska mångfald, produktivitet, föryngringsförmåga, vitalitet och deras potential att nu och i framtiden fylla relevanta ekologiska, ekonomiska och sociala funktioner på lokal, nationell och global nivå och som inte ger skador på andra ekosystem,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0113/2011), och av följande skäl:

A.

Av EU:s areal är över 42 procent skog och trädbevuxen mark och skogsindustrin, med en omsättning på över 300 miljarder EUR, erbjuder över två miljoner arbetstillfällen, till största delen på landsbygden, och bidrar till den ekonomiska tillväxten och till arbetstillfällen och välfärd genom att tillhandahålla timmer och möjligheter till turism.

B.

EU:s skogar är kompletta biosfärer som inte bara omfattar träd, utan tillhandahåller ovärderliga ekosystemtjänster, bland annat lagring av kol, reglering av flodernas vattentillförsel, bevarande av landskap, upprätthållande av markens bördighet, skydd av marken mot erosion och ökenspridning samt skydd mot naturkatastrofer. Alla dessa ekosystemtjänster är av stor betydelse för jordbruket, landsbygdsutvecklingen och den europeiska allmänhetens livskvalitet.

C.

Omkring 40 procent av skogarna i EU är offentligägda, och omkring 60 procent av skogarna i EU ägs av över 10 miljoner privata skogsägare, vilket innebär att såväl privata som offentliga aktörer ansvarar för skogsskyddet och hållbar användning av skogarna genom tillämpning av hållbart skogsbruk i praktiken.

D.

Trots en alarmerande avskogningstakt i olika delar av världen har skogstäcket i EU på lång sikt stadigt ökat, och mängden kol i biomassa från skog förväntas öka. Trots denna generellt sett positiva trend fortsätter skogarna runtom i Europa att lagra avsevärt mindre kol än vad deras naturliga kapacitet medger, vilket skulle kunna leda till att de istället blir en kolkälla, eftersom avverkningstrycket ökar och ungefär 500 000 hektar av skogarna i EU går förlorade årligen på grund av skogsbränder och olaglig avverkning.

E.

Av Natura 2000-områdena är 30 procent skog och andra trädbevuxna livsmiljöer, och de spelar en viktig roll som språngbrädor i nätverket av biotoper. 66 procent av skogslivsmiljötyperna av gemenskapsintresse har ogynnsam bevarandestatus.

F.

Skog i bergsområden utgör en tredjedel av den totala skogsarealen i EU och är ett väsentligt inslag i det naturliga landskapet, eftersom skogen bidrar till att skydda jordmånen och reglera vattenförsörjningen. Dessa skogar fyller en mycket viktig uppgift i den lokala ekonomin.

G.

Om de sista återstående vildmarksområdena skyddas kan det bidra till att förlusten av biologisk mångfald och försämringen av ekosystemtjänster hejdas i EU fram till 2020.

H.

Av EU:s förnybara energi 2020 förväntas 58 procent komma från fast biomassa och biologiskt avfall. Andelen biomassa från skogsbruket förväntas minska relativt sett samtidigt som det finns en stadigt ökande efterfrågan på timmer som energikälla. Här måste man vara vaksam för att förhindra olaglig avverkning och intensifiering av skogsbruket, som skulle kunna innebära att avverkningen kan uppgå till mer än 100 procent av tillväxten i vissa medlemsstater, vilket skulle stå i strid med målen för klimatförändringarna och den biologiska mångfalden. Energi från biomassa bör vara mindre beroende av biomassa från skogen.

I.

Skyddet av skogarna och skogarnas funktioner bör ingå som ett led i all unionspolitik som påverkar skogarna.

J.

Skogarna är levande och evolutionära ekosystem som ofta sträcker sig över riksgränserna och kan klassificeras på olika sätt, exempelvis enligt bioklimatzon eller skogstyp. Europeiska miljöbyrån har, för att vägleda EU:s politiska beslut, utarbetat en specifik skogsnomenklatur. De senaste vetenskapliga landvinningarna inom alla områden, exempelvis om den kontinentala vattendelaren, bör beaktas inom unionspolitik som påverkar skogarna, och i denna politik bör man undvika riskerna med att vara alltför allmän för att målen ska kunna nås.

K.

Olika skogstyper och skogsbrukssektorn står inför olikartade och oförutsägbara biotiska och abiotiska hot från klimatförändringarna, exempelvis skadegörare, stormar, torka och bränder, så att skyddet av skogarna framför allt måste inrikta sig på att göra skogarna mer motståndskraftiga.

L.

Handfast och jämförbar information om hur det står till med EU:s skogar och hur de påverkas av klimatförändringarna och produktionsmönstren är en viktig förutsättning för politik och planering, även i fråga om skogarnas bidrag till att begränsa klimatförändringarna och anpassa sig till dem.

M.

Skogsbränder och anlagda bränder, bakom vilka det ofta ligger särskilda motiv, förstör över 400 000 hektar skog årligen, särskilt, men inte uteslutande, i Medelhavsområdet, och orsakar stora förluster av människoliv, egendom, arbetstillfällen, biologisk mångfald och skogarnas skyddande funktioner. Efter bränder är det särskilt svårt med föryngring i alla skogar, och när det gäller Natura 2000-nätet förhindras att målen för nätet uppnås.

N.

I den ovannämnda vitboken om anpassning till klimatförändringarna ingår skogarna som ett av tyngdpunktsområdena för åtgärder, och där betonas att EU:s skogsbruksstrategi bör aktualiseras med klimatförändringsaspekter.

O.

Endast 5 procent av Europas skogsareal är gammelskog, urskog eller orörd av mänsklig verksamhet. Den låga andelen av denna skogstyp, i kombination med ökad fragmentering av de återstående bestånden av samtliga skogstyper, gör skogarna mera utsatta för klimathot och förklarar delvis varför många skogslevande arter av europeiskt intresse fortsätter ha dålig bevarandestatus.

P.

I EU:s och medlemsstaternas civilskyddsstrategier bör det ingå att skogarnas skyddande funktion förbättras, framför allt med tanke på sådana klimatrelaterade ytterlighetsfenomen som skogsbränder och översvämningar.

Q.

I TEEB-rapporten har det lagts fram en övertygande argumentation som tar hänsyn till kostnad–nyttoförhållandet för offentliga investeringar i ekosystembaserade strategier för anpassning till och begränsning av klimatförändringarna, framför allt i fråga om grön infrastruktur, såsom återbeskogning och skogsvård.

R.

De olika nationella, regionala och lokala systemen för skogsbruk måste respekteras och också få stöd för att de bättre ska kunna anpassa sig.

S.

De europeiska skogarnas kapacitet att fungera som effektiva sänkor för koldioxid, ammoniak och kväveoxider utnyttjas fortfarande inte fullt ut, och trä som kommer från hållbart skogsbruk kan varaktigt begränsa verkningarna av klimatförändringarna. Det kan tjäna som en återvinningsbar, kolrik ersättning för energiintensiva material som metallegeringar, plast och betong, vilka används flitigt inom byggnadsindustrin och andra branscher.

T.

Enligt uppgifter som samlats in av kommissionen kommer sommartemperaturerna att öka två gånger hastigare i Sydeuropa än i övriga Europa, och nederbörden sommartid i Sydeuropa kommer att minska med 5 procent för varje tioårsperiod.

U.

EU:s handlingsplan för skogar har fyra syften: förbättra konkurrenskraften på lång sikt, skydda miljön, bidra till livskvaliteten och sporra till samordning. Avsevärda framsteg har gjorts, i synnerhet med att uppnå det förstnämnda målet.

V.

Inom processen Forest Europe har man redan uppnått en europeisk samsyn på frivillig grund om hållbart skogsbruk. I sitt nuvarande sammanhang har det hållbara skogsbruket dock varken fullt ut erkänts eller genomförts konsekvent.

W.

Inom processen Forest Europe har omfattande förarbeten inför förhandlingar om ett rättsligt bindande instrument genomförts, och vid nästa konferens i Oslo i juni 2011 förväntas beslut i denna fråga.

X.

Förordningarna om skydd av gemenskapens skogar mot bränder (17) och om övervakning av skogar och miljösamspel i gemenskapen (Forest Focus) (18) har upphört att gälla, vilket lett till att rapporteringen görs från fall till fall och anslagen blivit otillräckliga.

Y.

Den genetiska selektionen bör sträva efter och inriktas på att förbättra skogsekosystemets anpassningsförmåga.

Z.

Det behövs mer information om hur skogarna påverkar väderleksmönstren på europeisk nivå.

AA.

I ovannämnda rapport från 2009 till kommissionen ”EU policy options for the protection of European forests against harmful impacts” kartläggs och utreds fyra politiska alternativ, nämligen att man fortsätter som hittills, att man tillämpar den öppna samordningsmetoden, att man ökar övervakningen och att man inför ett ramdirektiv om skogen.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok om skogsskydd och skoglig information: Att förbereda skogen för klimatförändring. Parlamentet anser att EU:s skogsstrategi bör stärkas för att förbättra hållbar förvaltning och bevarande, i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

2.

Europaparlamentet betonar dock att EU enligt artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen kan handla när målen för den planerade åtgärden bevisligen inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna.

3.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens uppfattning att skogar har stor betydelse för att man ska kunna komma till rätta med klimatkrisen. Parlamentet betonar att hållbart skogsbruk spelar en avgörande roll för att EU ska uppnå sina klimatmål och kunna tillhandahålla nödvändiga ekosystemtjänster, såsom biologisk mångfald, skydd mot naturkatastrofer och bindning av koldioxid från atmosfären.

4.

Europaparlamentet erinrar om att skogar bildar biosfärer som omfattar mycket mer än träd, och att deras motståndskraft beror av den biologiska mångfalden, inte bara av träd utan av alla skogslevande organismer, särskilt av de skogslevande vilda djuren, och att skogarna spelar en nyckelroll för att samhällena i Europa ska kunna anpassa sig till klimatförändringarna.

5.

Europaparlamentet påpekar att skogarna utgör de största kolsänkorna och att de fyller en mycket viktig funktion i kampen mot klimatförändringarna. Det är därför av största betydelse att EU stärker sin strategi för att bekämpa de företeelser som skadar skogarna, t.ex. bränder och luftföroreningar.

6.

Europaparlamentet är övertygat om att ekologisk hållbarhet är själva förutsättningen för fortsatta ekonomiska och sociala funktioner för skogarna i EU.

7.

Europaparlamentet understryker den roll skoglig biologisk mångfald spelar vid anpassning till klimatförändringarna och att kunskaperna om indikatorer på skoglig biologisk mångfald måste öka – särskilt om skogens genetiska förmåga – av hänsyn till bättre anpassning.

8.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttömmande analys i grönboken av de biotiska och abiotiska hoten och riktar uppmärksamhet på att även andra faktorer som direkt kan kopplas till klimatförändringarnas följder för skogen behöver undersökas, såsom avlövning, som har lett till att de avlövade trädtopparnas yta i Sydeuropa har fördubblats under de senaste 20 åren, vilket har fått direkta konsekvenser i form av skogarnas minskade kapacitet och effektivitet i koldioxidbindningsprocesser eller minskade temperaturreglerande effekt under perioder av torka och värmeböljor, eftersom träden tappar bladen för tidigt.

9.

Europaparlamentet erkänner att befintliga internationella certifieringsystem, exempelvis Forest Stewardship Council (FSC) och Endorsement of Forest Certification Schemes (PEFC), gett viktiga bidrag till det hållbara skogsbruket.

10.

Europaparlamentet understryker att EU:s skogsbruksstrategi och handlingsplan för skog som nämns ovan bör uppdateras så att de tar hänsyn till klimatförändringarna och mer allmänna frågor som rör skogsskydd. Parlamentet påminner om att en sådan översyn måste föregås av en bred skogspolitisk diskussion med medlemsstaterna och samtliga aktörer som påverkas av genomförandet av de föreslagna åtgärderna.

11.

Europaparlamentet ser positivt på att EU lyckats i sitt arbete med att göra den europeiska skogsindustrin globalt konkurrenskraftig.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra mer för att handlingsplanens mål i fråga om miljö och livskvalitet ska uppnås, eftersom genomförandet av dessa fortfarande släpar efter.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en analys av EU-strategier som påverkar EU:s skogar, för att utreda om dessa strategier är konsekventa och garanterar skydd av skogarna.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska den finansiering som för närvarande finns tillgänglig för skogar och skogsbruk och att omfördela befintliga medel som påverkar den skogliga biologiska mångfalden negativt, i enlighet med de ovannämnda slutsatserna från rådet från mars 2010.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att påskynda de åtgärder som anges i kommissionens meddelande av den 27 februari 2008 om innovativa och hållbara skogsbruksbaserade industrier i EU (KOM(2008)0113), och att beakta att överdriven reglering kan göra trävaror mindre konkurrenskraftiga i jämförelse med icke-förnybara och energiintensiva material.

16.

Europaparlamentet påpekar att det av åtgärderna för skydd av skogarna bör framgå att de biotiska och abiotiska hoten, i relation till sin typ, bioklimatiska zon och de regionala förhållandena, har en gränsöverskridande karaktär. Parlamentet betonar också att åtgärder från medlemsstaternas och regionernas sida för att stödja, samordna och komplettera politiska initiativ bör vidtas när EU-åtgärder innebär ett mervärde, och de bör vidtas i enlighet med den skogsnomenklatur som tagits fram av Europeiska miljöbyrån.

17.

Europaparlamentet påpekar att skyddet av skogarna förutsätter ett engagemang på lång sikt från medlemsstaternas, regionernas, skogsindustrins och såväl de offentliga som de privata skogsägarnas sida.

18.

Europaparlamentet anser att de boreala skogarna (taigan) i norr och Medelhavsområdets skogar är enormt värdefulla för den europeiska biologiska mångfalden och som sänkor för atmosfäriskt kol och att de bör få ökat skydd.

19.

Europaparlamentet anser att långsiktig planering av skogarna bör vara flexibel, anpassningsbar och möjliggöra medinflytande, med beaktande av samtliga tänkbara scenarier, och möjliggöra att ett flertal alternativ tas i beaktande för framtida utveckling, vilket ska ge en realistisk och tillförlitlig utgångspunkt för förvaltningsbeslutParlamentet anser även att detta, på EU-nivå, bör ta formen av ett permanent ”skogsforum”, för att garantera skydd av skogarna på lång sikt.

20.

Europaparlamentet ser positivt på att Forest Europe lyckats med att förbättra det hållbara skogsbruket och få till stånd en europeisk samsyn om riktlinjer, kriterier och indikatorer för det. Parlamentet konstaterar emellertid att det hållbara skogsbruket i sitt nuvarande sammanhang inte har genomförts konsekvent.

21.

Europaparlamentet erinrar om att syftet med det hållbara skogsbruket är att förena aspekten att skogen ska ge avkastning med aspekten att skogen ska skyddas, så att skogarna kan fortsätta att fylla sin funktion ekonomiskt, socialt och ur miljösynvinkel, i enlighet med nationella, regionala och lokala prioriteringar. Parlamentet noterar med oro att den ökande tendensen att se skogarna endast ur ett ekonomiskt perspektiv, och att man glömmer deras miljömässiga och sociala aspekter, inte är förenlig med principerna för hållbart skogsbruk.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om komplettering av ovannämnda förordning (EU) nr 995/2010 för att garantera att allt timmer och alla trävaror som släpps ut på den europeiska marknaden kommer från hållbart skogsbruk.

23.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att fortsätta med sina insatser för att få ett slut på olaglig skogsavverkning och handel med timmer som producerats på det sättet, eftersom de på så vis bidrar till att bekämpa avskogning, skogsförstörelse och förlust av biologisk mångfald.

24.

Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av kopplingen mellan de nationella skogsbruksplanerna och handlingsplanen för skog genom strukturerade rapporter till ständiga kommittén för skogsbruk.

25.

Europaparlamentet anser att hållbart skogsbruk är en förutsättning för att skogarna i EU ska kunna fortsätta uppfylla sina ekonomiska, ekologiska och sociala funktioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att visa sitt stöd för processen Forest Europe genom att göra genomförandet av hållbart skogsbruk obligatoriskt inom EU. Ett sådant åtagande skulle bidra till att integrera hållbarhetsprinciper i skogsbruket och tjäna som det bästa möjliga stödet för processen Forest Europe och de rättsligt bindande överenskommelser som är under behandling i Forest Europe och Förenta nationernas skogsforum.

26.

Europaparlamentet förespråkar att ett aktivt hållbart skogsbruk genomförs fullt ut inom ramen för långsiktiga nationella skogsplaner där det ingår nationella och regionala prioriteringar, mätbara mål och utvärderingskriterier, och där de ökande hoten mot skogarna på grund av klimatförändringarna tas i beaktande.

27.

Europaparlamentet betonar att planer för landsbygdens utveckling och operativa program inte ska vara likvärdiga med nationella skogsbruksplaner. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att man i de nationella skogsbruksplanerna tar hänsyn till slutsatserna och rekommendationerna från undersökningar om hur klimatförändringarna påverkar vattenresurserna, ekosystemen och den biologiska mångfalden, och att strategier och program för landsbygdsutveckling är förenliga med skogsbruksprogram, strategier för biologisk mångfald och åtgärdsplaner för förnybar energi.

28.

Europaparlamentet konstaterar att genetisk mångfald, naturlig föryngring och mångfald i fråga om struktur och artsammansättningen av samtliga skogslevande organismer är vanliga parametrar när man ska välja alternativ för anpassning av skogarna, oberoende av gränser mellan bioklimatiska zoner, system för hållbar skogsskötsel och skogstyper. Hållbart skogsbruk garanterar ekonomisk lönsamhet för kulturskogar men ålägger inte detta för skogar som har andra primära funktioner än att producera timmer.

29.

Europaparlamentet anser att långsiktigt skogsskydd är beroende av att skogsekosystem med bred sammansättning i fråga om trädarter, ålder och struktur skapas eller bevaras.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram rekommendationer om olika sätt att anpassa nationella civilskyddstjänster för att klara av klimatförändringarnas följder för skogarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att särskilt vidta åtgärder för att utvidga EU:s taktiska reserv vid skogsbränder ur resurs- och kapacitetssynpunkt.

31.

Europaparlamentet varnar för obegränsad kommersiell exploatering av skogsresurserna, vilket oerhört ofta leder till oåterkalleliga skador, särskilt på naturskogar.

32.

Europaparlamentet anser att träd som odlas inom ramen för trädjordbruk bör bedömas på samma vis som improduktiva traditionella skogsområden när det gäller kampen mot klimatförändringarna, eftersom de i betydande grad binder koldioxid.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med utarbetandet av en vitbok om skogsskydd i EU, i vilken hänsyn tas till resultaten från det offentliga samrådet om grönboken, den allmänt spridda uppfattningen att vi måste vara beredda på klimatförändringar, undersökningen om alternativ inom politiken och undersökningen om alternativ ifråga om anpassning. Parlamentet anser att vitboken, förutom att bekräfta skogarnas bidrag till ekonomin i form av träprodukter och andra varor och tjänster, bör inriktas på att bevara och öka de europeiska skogsbestånden, eftersom de hjälper de europeiska samhällena att begränsa klimatförändringarna och anpassa sig till deras effekter. Parlamentet anser vidare att en högre skyddsnivå måste garanteras för livsmiljöer av hög kvalitet och för skyddsskogar som bidrar till att motverka översvämningar, jordskred, bränder, ökenspridning, förlust av biologisk mångfald och katastrofer på grund av extremt väder. Tillräckliga finansiella resurser, utbyte av kunskap och främjande av forskning och information är absolut nödvändiga aspekter i kommissionens förslag.

34.

Europaparlamentet bekräftar än en gång sin inställning att det behövs ökad finansiering för EU:s skogsskyddsåtgärder, via pelaren för utveckling av landsbygden inom den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP). Parlamentet påpekar att de nya utmaningar som följer av klimatförändringarna gör det uppenbart att skogsskyddet behöver ökade resurser och att det kan komma att krävas nya stödformer.

35.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att noggrant utreda, och avlägga rapport till parlamentet och rådet om, olika alternativ för betalning för ekosystemtjänster, som erkänner ekosystemtjänsternas ekonomiska värde och belönar bevarande av skoglig biologisk mångfald och återställande skogsekosystem. Parlamentet framhåller vikten av att företagen inser fördelarna, i form av trovärdighet, reklam och övrig ekonomisk nytta, med att engagera sig i bevarande av den biologiska mångfalden och skogsskydd.

36.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om förebyggande av skogsbränder, där det också ska ingå anslag till förebyggande planer och riskbedömning, det europeiska informationssystemet för skogsbränder, upptäckande av brand, infrastruktur, yrkesutbildning och utbildning samt återställande av skog efter bränder, inbegripet övervägande av ett 30-årigt förbud mot att bygga på mark som drabbats av skogsbränder.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag som förbjuder bebyggelse av mark som frigjorts genom bevisat anlagda bränder.

38.

Europaparlamentet begär att rättsliga hinder mot hållbar skogsförvaltning undanröjs.

39.

Europaparlamentet påpekar att det måste upprättas en tillräcklig budgetram för att stärka kampen mot skogsbränder och efterlyser även en större flexibilitet i användningen av solidaritetsfonden.

40.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om skoglig information och då ta hänsyn till klimathot samt till att det behövs insamling och spridning av relevanta, harmoniserade och jämförbara uppgifter om skogstäcke, biologisk mångfald, biotiska och abiotiska hot och markanvändning inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, konventionen om biologisk mångfald samt miljöräkenskaper. Parlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa och övervaka indikatorer avseende skogarnas skyddande funktioner, exempelvis kvarhållande av jord och fältkapacitet.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja forskning om hur skogen påverkar regionala väderleksförhållanden i EU för att förse skogsförvaltningsstrategier med information om förändringar i skogarnas storlek, sammansättning och läge, och om konsekvenserna av dessa förändringar.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta och sprida riktlinjer för bästa metoder baserade på principerna för hållbar förvaltning, som är anpassade till de privata och statliga ägarnas behov liksom till lokalsamhällena, i syfte att garantera motståndskraft mot klimatförändringarna. Parlamentet noterar vikten av att utbyta bästa metoder för hur företag och industrisektorer kan bidra till målen om biologisk mångfald och stärka livscykelperspektivet och hur de kan fungera som en länk mellan bevarande av biologisk mångfald och intäktsgenerering. Parlamentet belyser behovet av att stärka kommunikations- och informationspolitiken för att garantera ett hållbart skogsbruk, informera allmänheten och uppmuntra till användning av trä som härrör från hållbart skogsbruk.

43.

Europaparlamentet understryker att samordningen och informationen avseende skogsskyddet måste förbättras. Parlamentet anser att större insatser behövs för se till att EU:s interna åtgärder överensstämmer med de yttre politiska ställningstaganden man gjort i fråga om skogar (samarbete, utveckling, handel med tropiskt timmer osv.)

44.

Europaparlamentet anser att skogarna ingår i mänsklighetens gemensamma kultur- och miljöarv och att anmärkningsvärda träd bör skyddas oberoende av om de är belägna i eller utanför en skog. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att utarbeta lämpliga strategier för att skydda dem, inbegripet att eventuellt inrätta skogsövervakningscentrum (Forest Heritage Observatories. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att inom ramen för sina nationella strategier främja lika och allmän tillgång till skogar och naturområden, och erkänner att den allemansrätt att beträda skogar och naturområden som tillämpas i vissa medlemsstater medför många fördelar när det gäller demokratisk tillgång till rekreation, uppskattning av ekosystem och respekt för naturarvet.

45.

För att målen i Europa 2020-strategin ska kunna uppnås med avseende på de nationella handlingsplanerna för skog begär Europaparlamentet att varje medlemsstat eller region utarbetar en skogsstrategi som ska omfatta återbeskogning av flodstränder, regnvattenuppsamling, jordbruksverksamhet och forskningsresultat för urval av de växter eller träd bland de traditionella sorterna och arterna som är bäst anpassade till torka.

46.

Europaparlamentet betonar att anslagen till forskning om effekterna av klimatförändringarna på skogen måste öka, även om det finns obestridlig fackkompetens i Europa när det gäller skog som en följd av en lång tradition av skogsbruk. Med tanke på den vetenskapliga osäkerheten kring klimatförändringarnas tidsperspektiv och omfattningen av hoten mot skogarna i olika områden är det nödvändigt att öronmärka finansiering av klimatforskning i relation till de särskilda behov som finns och lösningar som kan tillämpas i olika bioklimatiska zoner, för att förbättra den relevanta kunskapsbasen.

47.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta gemensamma långsiktiga forskningsprogram för att förbättra kunskapen om följder och känslighet och att stödja skogssektorns anpassningsåtgärder. Kommissionen uppmanas att arbeta för att projekt som rör kunskap om skogsekosystemen och deras kapacitet att anpassa sig till klimatförändringarnas effekter tas med inom den fleråriga ramen för forskning och teknisk utveckling.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan för att skydda EU:s skogar och föregripa de negativa konsekvenserna av spridningen av insekter och sjukdomar som orsakas av klimatförändringarna.

49.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att påskynda forskningen om klimatförändringarna och deras följder för skogarna, att främja ökad medvetenhet om skogarnas mångsidiga betydelse och om hur viktigt det är att de förvaltas på ett hållbart sätt, att stödja utbildning och fortbildning för dem som är sysselsatta inom skogsbruket och särskilt lägga vikt vid de behov av sakkunskap inom respektive områden som väntas uppstå till följd av klimatförändringarna (att främja mångfald samt förebygga och avhjälpa skador) samt att främja utbyte av kunskap och erfarenheter.

50.

Europaparlamentet anser att det behövs effektiv forskning om skogsekosystemens ”försvarspotential” samt prognos- och strategiforskning om hur man ska kunna mildra klimatförändringarnas effekter för hela skogs- och timmersektorn, och att det därför krävs att denna forskning samordnas och finansieras på EU-nivå.

51.

Europaparlamentet påpekar att man i diskussionerna om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 bör beakta att skogarna tillhandahåller avgörande miljöfunktioner och bidrar till att uppfylla sociala och ekonomiska mål om landsbygdsutveckling och nationella ekonomier. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och regionerna att oinskränkt samarbeta med skogsvårdsmyndigheterna och allmänheten vid sammanställandet av program för landsbygdens utveckling för att garantera konsekvens mellan olika politikområden i EU, och ta hänsyn till att skogsbruk, i vissa fall, kan vara en oberoende sektor inom landsbygdsekonomin.

52.

Europaparlamentet påminner om att skogarna spelar en huvudroll när det gäller att tillhandahålla socioekonomiska och miljömässiga offentliga nyttigheter till nytta för samhället och utvecklingen, särskilt i landsbygdsområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en politisk strategi som erkänner denna roll, samtidigt som äganderätten respekteras.

53.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i sitt senaste meddelande om reformen av jordbrukspolitiken (19) erkänner den viktiga uppgift som jordbrukaren fyller för att förebygga skogsbränder, förvalta skogen och skydda den mot sådant som hotar den biologiska mångfalden, såsom sjukdomar, och framför allt för att upprätthålla territoriet, eftersom bevarandet av jordbruksverksamheten är den största garantin för att förhindra avfolkning.

54.

Europaparlamentet vidhåller att producenter på landsbygden, producentsammanslutningar och offentliga organ bör få komma i fråga för skogsbruksåtgärder enligt andra pelaren inom den gemensamma jordbrukspolitiken. EU måste fortsätta att stödja skogsplantering med hjälp av nationella program för utveckling av landsbygden, men samtidigt se till att dessa initiativ inte stör marknaden och att skogsplanteringsåtgärder litar till lokalt, sjukdomsresistent och brandresistent material och bidrar till att bevara den biologiska mångfalden. Parlamentet betonar också att insatser för skogsplantering måste prioritera trädarter som avsevärt ökar jordens kvalitet och den biologiska mångfalden, samtidigt som egenskaperna hos den miljö där skogen planteras, de inhemska arterna och behovet av blandskogar beaktas.

55.

Europaparlamentet framhåller, vilket också rådet gjorde i sina slutsatser från mötet 11 juni 2010, att det kan uppstå allvarliga problem om skogen lämnas åt sig själv, eftersom det kan hända att det inte längre blir möjligt att garantera att den uppfyller sina funktioner.

56.

Europaparlamentet anser att man måste uppmuntra och stödja inrättandet av producentföreningar och skogsförvaltningsenheter som utövar hållbart skogsbruk, särskilt i områden som karakteriseras av små skogsområden, eftersom detta kommer att bidra till att få försörjningen med det stora antal varor och tjänster som skogar kan tillhandahålla i jämvikt. Dessa föreningar och förvaltningsenheter skulle stärka producenternas förhandlingsposition i distributionskedjan för timmer, och också bidra till att tillhandahålla och skapa rättvisa villkor samtidigt som de bidrar till att man kan finna en lösning på problemen med den ekonomiska krisen, den internationella konkurrensen, klimatförändringarna och kampen mot olaglig avverkning.

57.

Europaparlamentet vidhåller att det behövs ökat stöd till aktörer inom den offentliga och privata sektorn som skyddar den skogliga biologiska mångfalden av arter, livsmiljöer och ekosystemtjänster och att också frivilliga metoder för skydd och områden som hänger samman med Natura 2000-områden måste kunna få stöd, eftersom biologisk mångfald är avgörande för jordbrukets upprätthållande, utveckling och anpassning.

58.

Europaparlamentet begär att det fakturabaserade ersättningssystemet ska ersättas med standardiserade eller arealbaserade kostnader.

59.

Europaparlamentet begär att det utvecklas en standard för goda skogsbruksmetoder som ska fungera som en grund för stöd i samband med alla skogsåtgärder.

60.

Europaparlamentet begär att skogsmiljön och Natura 2000-åtgärder ska tas med i program för utveckling av landsbygden och efterlyser ett arealbaserat stöd för Natura 2000-nätverket genom direkta betalningar.

61.

Europaparlamentet vill att den gemensamma jordbrukspolitiken ska byggas ut med en ny åtgärd för bevarande av genetiskt skogsmaterial av känd härkomst på plats och utanför platsen.

62.

Europaparlamentet motsätter sig starkt att immaterialrätten tillämpas på skogens genetiska resurser.

63.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att inom all EU-finansiering se till att man tillämpar långsiktiga perspektiv på projekt i anslutning till skogsbruk och skogsskydd.

64.

Europaparlamentet är övertygat om att det är mycket mer kostnadseffektivt att förebygga än att bekämpa skogsbränder.

65.

Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på det akuta behovet av att genomföra de rekommendationer om förebyggande av naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människan som det nyligen antog (20), särskilt rekommendationerna om stöd till beskognings/återbeskogningsprojekt som prioriterar lokala arter och blandskog, för att stödja den biologiska mångfalden och öka motståndskraften mot bränder, stormar och sjukdomar. Parlamentet påpekar att öar och de yttersta randområdena har ännu svårare att förebygga skogsbränder. Parlamentet begär att dessa områden bör få specialbehandling via de tillgängliga finansieringsinstrumenten, däribland solidaritetsfonden.

66.

Europaparlamentet anser att förebyggande av skogsbränder genom landskapsplanering och landskapskonnektivitet, infrastruktur och utbildning bör vara stadigt förankrat i EU:s politik för skogsskydd, anpassning och civilskydd.

67.

Europaparlamentet påpekar att man i torra områden och i områden där det finns risk för ökenspridning genom att utföra återbeskogning med produktiva arter kommer att gagna invånarna och garantera deras engagemang i naturvård och brandbekämpning.

68.

Europaparlamentet framhåller skogsområdens obestridliga betydelse för den allmänna säkerheten, eftersom de skyddar den mänskliga livsmiljön mot de negativa konsekvenserna av naturfenomen.

69.

Europaparlamentet anser att EU:s utsläppshandelssystemet i sin nuvarande form inte stämmer överens med redovisningen för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF), eftersom det är skillnad mellan å ena sidan vilka årliga krav som industrianläggningar ska uppfylla enligt utsläppshandelssystemet och å andra sidan de längre tidsperspektiv som gäller för vilka ändringar som ska ske och observeras i fråga om markegendomarnas lagring av koldioxid och att det därför inte bör göras någon koppling. Kommissionen uppmanas att i detta avseende åter behandla frågan om hur man på bästa sätt ska finansiera minskade koldioxidutsläpp från LULUCF-verksamhet.

70.

Europaparlamentet uppmärksammar de utmaningar som hänger samman med att ta med LULUCF i medlemsstaternas mål inom ramen för beslutet om fördelning av insatser. Parlamentet oroas framför allt över att skillnaderna i beräkningsprecision och stora naturliga skillnader skulle kunna undergräva kontrollsystemet för efterlevnad enligt beslutet. Därför behövs separata mål för LULUCF-sektorn.

71.

Europaparlamentet uttrycker sitt engagemang för att EU 2020-målet om förnybar energi och målet om högst två grader Celsius för klimatförändringarna ska uppfyllas. Parlamentet är emellertid bekymrat över att de korta tidsperspektiv som används i dagens metoder för beräkning av växthusgaser, och därmed antagandet om att biomassa från trä är koldioxidneutral, kan hindra att dessa mål uppnås. Parlamentet uppmanar kommissionen att konsultera IPCC och ta fram en ny metod för beräkning av växthusgaser, med vars hjälp man över ett längre tidsperspektiv kan sköta övervakningen, också av utsläppen från biomassa i samband med markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, vilket gör det möjligt att bedöma koldioxidflödena på nationell nivå och även integrera de olika faserna inom skogsbruket (plantering, gallring och avverkning).

72.

Europaparlamentet anser att de aktuella kriterierna för ”biobränsle” som kommissionen utarbetat är olämpliga när det gäller biomassa och begär att nya rättsligt bindande hållbarhetskriterier ska utarbetas för biomassa som får stöd för att användas som energi. Parlamentet anser att kommissionen bör konsultera det arbete som gjorts av och de resultat som Forest Europe kommit fram till för att utarbeta kriterier som kan ta hänsyn till eventuella risker för snedvridning inom marknaden för förnybar energi, inte litar till antagandet om koldioxidneutralitet, tar upp indirekta utsläpp och inte undergräver målen från Europa 2020-strategin om förnybar energi och biologisk mångfald. Det exakta genomförandet av kriterierna bör lämnas åt den lokala nivån, så att hänsyn kan tas till platsspecifika förhållanden.

73.

Europaparlamentet begär att det används sådana skogsdefinitioner, som grundar sig på en ekologisk skogsklassificering som den som föreslogs av Europeiska miljöbyrån 2007, så att man kan göra skillnad mellan gamla skogar som är rika på kol, intensivt skötta monokulturer och andra skogstyper, inbegripet mediterran macchia, i relation till olika biom och successionsstadier.

74.

Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att skydda en mångfald av skogar i alla successionsstadier inom EU för att säkerställa biologisk mångfald för och inom skogarna, eftersom varje stadium skapar förutsättningar för det efterföljande, och utan ett samlat skydd i alla olika stadier kommer de senare, sista stadierna allvarligt att hotas.

75.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta internationellt för att fastslå nya definitioner på skogar på FN-nivå, som förtydligar definitioner på naturskogar och grundar sig på biom och gör skillnad mellan inhemska skogar och de som domineras av monokulturer av träd och främmande arter. Denna definition skulle avsevärt förbättra konsekvensen mellan olika politikområden och ge ett ökat ”mervärde”, eftersom EU är den största offentliga bidragsgivaren till utvecklingsländerna (med skogssektorn som mottagare av över 600 miljoner EUR 2003. Parlamentet beklagar att man i grönboken inte lyckats förteckna framsteg ifråga om att EU:s åtgärder inom och utanför unionen måste samordnas och ifråga om att ett internationellt rättsligt bindande avtal inom ramen för FN:s skogsforum måste uppnås.

76.

Europaparlamentet betonar vikten av internationellt samarbete både på administrativ nivå och på forskningsnivå för att fastställa standarder, bästa metoder samt överföring av teknik och vetenskapligt kunnande, särskilt inom systemet för minskade utsläpp från avskogning och skogsförstörelse i utvecklingsländerna (Redd). Parlamentet betonar även att vinsterna med Redd-systemet inte kan delas rättvist utan aktivt samarbete och utbyte av bästa metoder. Parlamentet framhåller GMES-programmets (global övervakning för miljö och säkerhet) betydelse för att kartlägga, övervaka och registrera skogsregioner på europeisk och internationell nivå, och den betydelse den insamlade informationen kan få i FN:s förhandlingar om klimatförändringar.

77.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

7.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 377/35

—

med beaktande av rådets årliga rapport till Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande vägvalen när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) – 2009, som läggs fram för parlamentet i enlighet med del II punkt G.43 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 (1),

—

med beaktande av det ovannämnda interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning,

—

med beaktande av sina resolutioner av den 19 februari 2009 (2) och den 10 mars 2010 (3) om rådets årliga rapport om Gusp 2007 respektive 2008,

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 8 juli 2010 om den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 november 2010 om stärkandet av OSSE: en roll för EU (5),

—

med beaktande av förklaringen av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om politisk ansvarighet (6),

—

med beaktande av den höga representantens uttalande vid Europaparlamentets plenarsammanträde den 8 juli 2010 om hur den centrala förvaltningen av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras i stort (6),

—

med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 16 september 2010 om EU:s yttre förbindelser,

—

med beaktande av artikel 119.1 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från budgetutskottet (A7-0168/2011), och av följande skäl:

A.

EU bör utveckla sina utrikespolitiska mål ytterligare och främja sina värderingar och intressen i världen med det övergripande målet att bidra till fred, säkerhet, solidaritet, konfliktförebyggande, främjande av demokrati, skydd för de mänskliga rättigheterna, jämställdhet mellan kvinnor och män, respekt för internationell rätt, stöd för internationella institutioner, effektiv multilateralism och ömsesidig respekt mellan folken, hållbar utveckling, fri och rättvis handel samt utrotning av fattigdomen.

B.

Genomförandet av Lissabonfördraget tillför en ny dimension till EU:s yttre åtgärder och kommer att bidra till att göra unionens utrikespolitik och – i vidare mening EU:s yttre åtgärder – enhetligare, konsekventare och effektivare.

C.

Lissabonfördraget ger EU:s utrikespolitik en ny dynamik, särskilt genom att förse unionen med institutionella och operativa verktyg som kan göra det möjligt för den att spela en internationell roll som är förenlig med dess framträdande ekonomiska ställning och dess ambitioner samt att organisera sig för att bli en effektiv global aktör som kan ta medansvar för den globala säkerheten och leda arbetet för att ta fram gemensamma svar på gemensamma utmaningar.

D.

Den nya dynamiken i EU:s yttre åtgärder kräver också att EU agerar mer strategiskt för att dess inflytande ska få internationell tyngd. EU:s förmåga att påverka världsordningen vilar inte bara på samordningen av unionens politikområden, aktörer och institutioner, utan också på ett verkligt strategiskt koncept för EU:s utrikespolitik som måste samla alla medlemsstater bakom samma prioriteringar och mål, så att de talar med en stark gemensam röst på den internationella arenan. EU:s utrikespolitik måste förses med de resurser och instrument som behövs för att unionen ska kunna agera på ett verkningsfullt och konsekvent sätt på den globala scenen.

E.

Världsordningen genomgår för närvarande en stor omvandling, och det har uppkommit nya utmaningar och nya maktstrukturer som innebär att EU måste samarbeta mer aktivt med nuvarande och blivande makter och icke-statliga aktörer och med bilaterala och multilaterala partner och institutioner för att främja effektiva lösningar på problem som är gemensamma för medborgare i EU och i hela världen och som kan påverka den globala säkerheten.

F.

Denna nya dynamik måste också leda till att det definieras ett nytt paradigm för EU:s såväl nya som gamla strategiska partnerskap. I detta fall är det lämpligt att utgå från gemensamma universella värderingar – till exempel strävan efter demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, rättsstatsprincipen och internationell rätt – och från ömsesidiga fördelar och intressen och en gemensam uppfattning om vad global säkerhet är.

G.

Den parlamentariska kontrollen av EU:s utrikespolitik är mycket viktig för att EU-medborgarna ska förstå och stödja EU:s yttre åtgärder. Kontrollen bidrar till utrikespolitikens legitimitet. Organisationen och främjandet av effektivt och regelbundet interparlamentariskt samarbete inom EU måste beslutas gemensamt av Europaparlamentet och de nationella parlamenten i enlighet med artiklarna 9 och 10 i protokoll nr 1 i Lissabonfördraget.

1.

Europaparlamentet välkomnar rådets årliga rapport och lovordar dess öppna och temainriktade struktur som ger en tydlig översikt av politiken och åtgärderna inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet ser också positivt på att rådet har som ambition att i högre grad betona och uppmärksamma konflikternas och problemens regionala sammanhang. Det är dock beklagligt att rapporten inte innehåller några möjliga strategier för att lösa dessa konflikter och problem.

2.

Europaparlamentet uppmanar rådet att inte begränsa årsrapporten om Gusp till enbart en beskrivning av verksamheten inom Gusp, utan göra den till ett politiskt och lösningsinriktat verktyg. Rapporten bör vara mer än en förteckning över landsbaserade händelser och utvecklingstendenser och bör även ta upp frågan om hur verkningsfull EU:s utrikespolitik är och vilka resurser som behövs för att målen med de europeiska yttre åtgärderna ska kunna uppnås. Rådet uppmanas att i rapporten också göra en utvärdering av samordningen och samstämdheten mellan Gusp och unionens andra delar av unionens utrikespolitik. Rapporten bör även innehålla strategiska och organisatoriska rekommendationer för framtiden utifrån utvärderingar av åtgärderna inom Gusp.

3.

Europaparlamentet anser att den årliga rapporten om Gusp bör grunda sig på den nya institutionella ram som skapats genom Lissabonfördraget och tjäna som ett instrument för utökad interinstitutionell dialog, där man framför allt diskuterar genomförandet av EU:s utrikespolitiska strategi, utvärderar hur effektiv den är och anger vilken väg man bör slå in på i framtiden.

4.

Europaparlamentet upprepar än en gång sitt stöd för utarbetandet av en samstämd strategi för EU:s utrikespolitik, med utgångspunkt i de mål och principer som fastställts i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen. Strategin bör innehålla en tydlig definition av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska intressen. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att använda sina befogenheter fullt ut för att initiera och genomföra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och se till att den följs och att parlamentets berörda organ blir fullt delaktiga i detta arbete.

5.

Europaparlamentet framhåller att samstämdheten måste stärkas mellan Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna under ledning av vice ordföranden/den höga representanten. Synergierna mellan EU och medlemsstaterna måste utökas och samordningen mellan de olika institutionella aktörerna måste stärkas, i syfte att förbättra integreringen av alla relevanta instrument och politiska åtgärder och framföra ett gemensamt EU-budskap i centrala politiska frågor. Samarbete på alla nivåer mellan Europeiska utrikestjänsten, de berörda organen och utskotten i Europaparlamentet och de berörda avdelningarna inom kommissionen är mycket viktigt för att göra det möjligt för EU att utforma en strategi för EU:s grannskapsområde och för kandidatländer, potentiella kandidatländer och andra partnerländer samt för andra politikområden som mänskliga rättigheter och främjande av demokrati, handel, utveckling, energitrygghet samt rättsliga och inrikes frågor.

6.

Europaparlamentet förväntar sig att Europeiska utrikestjänsten ska svara för närmare samordning mellan Gusp och andra delar av utrikespolitiken och därigenom bidra till att stärka EU:s roll och inflytande på den globala arenan och göra det möjligt för unionen att hävda sina intressen och värderingar mer effektivt i proportion till sin aktuella internationella handel och ekonomiska ställning. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att upprätta de samordningsstrukturer och samordningsmekanismer som behövs inom Europeiska utrikestjänsten.

7.

För att uppnå fullständig samstämdhet och effektivitet i EU:s gemensamma politik krävs det dock, utöver inrättandet av Europeiska utrikestjänsten, först och främst att EU:s medlemsstater har den politiska viljan att övervinna sina skilda perspektiv på centrala utrikespolitiska frågor. I detta hänseende anser Europaparlamentet att det är mycket viktigt att EU:s medlemsstater inte bara enas om en gemensam strategi för utrikes- och säkerhetspolitiken, utan också ser till att deras nationella politik stöder EU:s ståndpunkter.

8.

I detta hänseende beklagar Europaparlamentet att det förekommit flera fall där en enskild EU-medlemsstat eller grupper av EU-medlemsstater har gjort uttalanden som gett intrycket av oenighet och därmed försvårat vice ordförandens/den höga representantens arbete avsevärt. Därför uppmanas medlemsstaterna att avstå från sådana enskilda och icke samordnade åtgärder och uttalanden och att försöka bidra till en verkningsfull och synlig gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Å andra sidan uppmanas vice ordföranden/den höga representanten att ge klart uttryck för EU:s ståndpunkter, reagera på ett snabbt och synligt sätt och ge Gusp en tydlig och specifik profil.

9.

Europaparlamentet betonar att uppgiften för EU:s särskilda representanter i regel bör vara att företräda och samordna EU:s politik gentemot regioner som är av särskild strategisk eller säkerhetsmässig betydelse för EU och som kräver EU:s kontinuerliga närvaro och synlighet. Det måste finnas en nära samordning mellan EU:s särskilda representanter och berörda enheter av Europeiska utrikestjänsten, och viktiga tematiska frågor som tidigare behandlats av personliga företrädare bör omprövas och förslag läggas fram om att denna funktion ska övertas av utrikestjänstens tjänstemän på hög nivå eller EU:s särskilda representanter. Det är mycket viktigt att fastställandet av funktionen och befogenheterna för EU:s särskilda representanter blir föremål för föregående samråd med parlamentet och att förslag utarbetas i enlighet med artikel 36.1 i EU-fördraget om förfarandena och ansvarsområdena för de lägesorienteringar och rapporter som EU:s särskilda representanter ställer till parlamentets förfogande.

10.

Europaparlamentet erinrar om sin fördragsenliga befogenhet att rådfrågas inom Gusp- och GSFP-områdena, att få sina synpunkter vederbörligen beaktade och att lämna rekommendationer. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att befästa de samråds- och rapporteringsskyldigheter som hittills har utförts av kommissionen och rådet när det gäller yttre åtgärder. Rådet uppmanas att inom förlikningskommittén inta en konstruktiv hållning rörande instrumenten för externt bistånd, inklusive stabilitetsinstrumentet, genom att erkänna Europaparlamentets rätt till demokratisk kontroll av strategidokument och fleråriga handlingsplaner i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget.

11.

Europaparlamentet betonar att det reviderade interinstitutionella avtalet från 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning måste ge mer inblick i budgetförfarandet för Gusp och uppfylla budgetmyndighetens informationskrav, så att myndigheten får fullständig och regelbunden information om bakgrunden, sammanhanget och de ekonomiska konsekvenserna av politiska beslut inom detta politikområde. Parlamentet bör få tillräcklig information innan befogenheter och strategier på Gusp-området godkänns. Parlamentet välkomnar det stöd som vice ordföranden/den höga representanten uttryckt för förslaget att alla viktiga GSFP-uppdrag bör fastställas i budgeten. Parlamentet anser att varje enskilt uppdrag måste få en egen budgetpost för att man ska kunna uppnå full insyn och demokratisk kontroll. För att öka den demokratiska legitimiteten för Gusp bör parlamentets behöriga organ rådfrågas innan uppdrag inom GSFP inleds, och parlamentet bör särskilt ha möjlighet att ordentligt övervaka GSFP-uppdrag. För att Lissabonfördragets kriterier för trovärdighet och självdefiniering ska kunna uppfyllas bör Gusp-målen tilldelas tillräckliga budgetanslag.

12.

Europaparlamentet anser att de regelbundna gemensamma samrådsmötena om Gusp bör kompletteras med extra möten om det skulle uppstå behov av förhandsinformation. Mötena bör även inriktas på att vinna centrala strategiska och politisk-militära insikter för att förbättra planeringen och förvaltningen av framtida uppdrag och bidra till att utveckla en framåtsyftande strategi för kommande behov. Parlamentet påminner också om sin rätt att bli hört och om behovet av att få ordentlig information om brådskande finansieringsarrangemang för vissa initiativ inom ramen för Gusp i enlighet med artikel 41.3 i EU-fördraget.

13.

Europaparlamentet stöder inrättandet i 2011 års budget av budgetpunkter för de tre större uppdrag som ska genomföras under Gusp/GSFP, enligt den överenskommelse som uppnåddes vid fyrpartsmötet i Madrid om inrättandet av och verksamheten vid Europeiska utrikestjänsten och enligt budgetförordningen såsom den ändrats med avseende på utrikestjänsten. Detta mer specificerade angivande av uppdragen kommer att öka både insynen i och ansvars- och redovisningsskyldigheten för Gusp och GSFP och ligga i EU:s intresse. Angivandet av större Gusp/GSFP-uppdrag får inte ske på bekostnad av information om och insyn i uppdrag som är mindre till omfattningen och inte lika politiskt synliga.

14.

Europaparlamentet anser dock att dessa nya budgetpunkter är en minimiförutsättning och bara ett första steg mot en helt detaljerad Gusp-budget som skulle göra det möjligt att få en fullständig översikt och uppföljning av de uppdrag som genomförs inom detta politikområde. Dessa nya budgetpunkter kommer inte att äventyra vare sig den absolut nödvändiga flexibilitet som Gusp-budgeten behöver eller fortsättningen av redan påbörjade uppdrag.

15.

Europaparlamentet påminner om andan i EUF-fördraget, som syftar till att göra medbeslutandet till det allmänna förfarandet och som följaktligen leder till avskaffandet av specifika klausuler eller förfaranden som tillämpades på vissa instrument eller viss politik inom ramen för det tidigare fördraget och det interinstitutionella avtalet. Parlamentet bekräftar att de bestämmelser som begränsade flexibiliteten i finansieringen av Gusp nu saknar grund. I överensstämmelse härmed och för att förbättra effektiviteten och ansvars- och redovisningsskyldigheten när det gäller Gusp bör en ny kultur av dialog, ömsesidigt förtroende och utbyte av information slutligen få genomsyra de interinstitutionella förbindelserna, under både fastställandet, genomförandet och efterhandsbedömningen av politiken.

16.

Europaparlamentet understryker att en grundlig analys behöver genomföras om de långsiktiga finansiella behoven för Gusp i samband med de kommande diskussionerna om den fleråriga budgetramen 2014–2020.

17.

Europaparlamentet framhåller återigen att det i enlighet med artikel 218.6 i EUF-fördraget måste lämna ett yttrande eller godkännande i fråga om samtliga internationella avtal, inklusive sådana som i huvudsak gäller Gusp, med ett enda undantag, nämligen internationella avtal som uteslutande gäller Gusp. Enligt artikel 218.10 i EUF-fördraget måste parlamentet få fullständig information i inlednings-, förhandlings- och slutskedet av förfarandet för att ingå internationella avtal. Vice ordföranden/den höga representanten förväntas lämna all relevant information om förhandlingarna under hela förfarandet, däribland förhandlingsdirektiv och utkast till förhandlingstexter. Parlamentet påminner om att vice ordföranden/den höga representanten i sin förklaring om politisk ansvarighet har åtagit sig att tillämpa bestämmelserna i ramavtalet om internationella avtal med avseende på konfidentiella Gusp-dokument. Parlamentet efterlyser upprättandet av ett effektivt tillvägagångssätt som förenar respekt för parlamentets befogenheter med erforderlig sekretessnivå, och anser att det krävs ett övergripande avtal som gäller alla institutioner och omfattar alla EU-organ för att reglera parlamentsledamöternas tillgång till konfidentiella dokument.

18.

Europaparlamentet noterar att det enligt fördraget är skyldigt att tillsammans med de nationella parlamenten bestämma hur ett effektivt och regelbundet interparlamentariskt samarbete ska organiseras och främjas, särskilt i fråga om den gemensamma utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken. Beklagligt nog finns det fortfarande inte någon överenskommelse om hur denna process ska fås att fungera. Parlamentet insisterar på att dess egen representation i varje ny form av interparlamentariskt samarbete bör vara av en storlek som återspeglar rangen och betydelsen av dess roll i utrikesärenden, och upprepar, med detta som utgångspunkt, sin vilja att nå en överenskommelse med de nationella parlamenten som kan leda till att Europeiska unionens parlamentariska dimension som global aktör verkligen förstärks.

19.

Europaparlamentet framhåller att GSFP-åtgärder bör förankras i en övergripande politik med inriktning på länder och regioner i kris där EU:s värden och strategiska intressen står på spel och där GSFP-uppdragen verkligen skulle kunna bidra till att främja fred, stabilitet och rättsstatsprincipen. Parlamentet betonar också att man bör beakta tidigare erfarenheter för att på ett mer korrekt sätt bedöma om genomförandet av de olika insatserna varit framgångsrikt och om de har fått bestående effekter på plats.

20.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, rådet och medlemsstaterna att motverka obalansen mellan Europeiska utrikestjänstens civila respektive militära planeringskapacitet och att öka personalen på områdena rättsliga frågor, civil förvaltning, tull och medling för att se till att GSFP-uppdragen har adekvat och tillräcklig expertis.

21.

Europaparlamentet understryker att EU:s katastrofinsatser och andra EU-instrument som redan är på plats eller som snabbt kan sättas in efter en katastrof måste samordnas på bästa möjliga vis, exempelvis civila och/eller militära uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet anser att en i många fall alltför strikt åtskillnad mellan militära och civila krishanteringsinsatser avspeglar ganska föråldrade institutionsstrukturer, och menar att ett civilmilitärt samspel är bättre lämpat för att hantera realiteterna på plats. Behoven måste därför utvärderas systematiskt och i varje enskilt fall så att man hittar de lämpligaste lösningarna, eftersom vissa kriser kan behöva mötas med en kombination av militära och civila instrument som grundar sig på en omfattande förståelse för sambanden mellan säkerhet och utveckling.

22.

Europaparlamentet anser att det är en strategisk prioritering för EU att stärka internationella partnerskap för krishantering och fördjupa dialogen med andra viktiga aktörer för krishantering – som FN, Nato, Afrikanska unionen (AU), OSSE och tredjeländer som Förenta staterna, Turkiet, Norge och Kanada – och att samordna åtgärder, utbyta information och förena resurser för fredsbevarande och fredsbyggande, däribland samarbete om krishantering och särskilt sjöfartssäkerhet, samt kampen mot terrorism i enlighet med internationell rätt.

23.

Europaparlamentet betonar att inrättandet av Europeiska utrikestjänsten ger EU ett unikt tillfälle att fullgöra sina åtaganden om konfliktförebyggande och fredsskapande, särskilt inom ramen för Göteborgsprogrammet, och att ytterligare utöka EU:s konfliktförebyggande kapacitet som ett alternativ till krishantering. Därför understryker parlamentet vikten av att direktoratet för konfliktförebyggande och säkerhetspolitik kan arbeta på samma villkor som andra direktorat genom att direktoratet ges tillräckliga resurser för politisk programplanering och genom att starkare band skapas till de geografiska avdelningarna och formella förbindelser upprättas med berörda arbetsgrupper inom rådet. Parlamentet anser att den nuvarande uppdelningen mellan krishanteringsstrukturen och direktoratet för konfliktförebyggande och säkerhetspolitik också bör ses över.

24.

Europaparlamentet varnar för risken att EU:s medlemsstater i sin energiförsörjning blir alltför beroende av tredjeländer eftersom det i slutändan skulle kunna undergräva EU:s utrikespolitiska oberoende. Konceptet energitrygghet är i grunden kopplat till en tryggad energiförsörjning. Därför är det hög tid att ta itu med utmaningar på energiområdet genom att främja både förnybara och inhemska energikällor, fullborda en verksam inre energimarknad och förverkliga en gemensam yttre energipolitik i EU som bygger på en bättre samordning av medlemsstaternas politik på detta område, diversifiering av energileverantörer och underlättande av projekt för strategisk energiinfrastruktur, exempelvis Nabucco eller andra genomförbara alternativ för den södra korridoren. Parlamentet stöder ett integrerat och kompatibelt europeiskt energinät och beklagar att medlemsstaterna aktivt stöder initiativ som i själva verket konkurrerar med de ansträngningar som syftar till att trygga och diversifiera energikällorna.

25.

Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets beslut att uppmana kommissionen att senast i juni 2011 lägga fram ett meddelande om försörjningstrygghet och internationellt samarbete, med syftet att ytterligare förbättra konsekvensen och enhetligheten i EU:s yttre åtgärder på energiområdet. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas i detta sammanhang att beslutsamt fullfölja parlamentets rekommendationer om att utarbeta en samstämd och samordnad politik, särskilt genom att främja EU:s enighet i en konstruktiv dialog med energileverantörer, i synnerhet Ryssland och transitländer. Energitrygghet bör också återspeglas fullt ut i EU:s utvidgnings- och grannskapspolitik, bland annat genom en politisk dialog och ett praktiskt samarbete med partnerländerna.

26.

Europaparlamentet uppmärksammar de nya säkerhetshoten och säkerhetsriskerna, till exempel it-attacker, social oro, politiska uppror, internationella kriminella nätverk samt ekonomisk verksamhet som äventyrar rättsordningen och de demokratiska principerna. Det måste utarbetas lämpliga strategier för att bemöta denna utveckling.

27.

Europaparlamentet understryker behovet att samordna förberedelserna för att kunna bemöta okonventionella hot, till exempel it-hot. Kommissionen och rådet uppmanas att göra en grundlig analys av de hot och behov som finns på detta område, och att låta den analysen utmynna i en flerdimensionell och vittomspännande europeisk it-säkerhetsstrategi som bör innehålla beredskapsplaner mot it-attacker.

28.

Europaparlamentet påpekar att EU:s utrikespolitik måste ta hänsyn till den yttre dimensionen av området med frihet, säkerhet och rättvisa, och upprepar vikten av en kontrollerad migrationshantering. Det är mycket viktigt att såväl ursprungs- som transitländerna samarbetar och att ett nära samarbete mellan dem uppmuntras med hjälp av en politik med positiva betingelser.

29.

Med tanke på att klimatförändringarna har blivit en viktig del av de internationella förbindelserna upprepar Europaparlamentet att EU måste stärka sitt ledarskap inom den globala klimatpolitiken och även inleda en dialog med andra huvudaktörer såsom tillväxtmakterna (Kina, Brasilien, Indien), Ryssland, Förenta staterna och utvecklingsländerna.

30.

För att överensstämma med EU:s egna värden måste EU:s utrikespolitik och yttre åtgärder ge prioritet åt att främja demokratin, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning och rättvisa samhällen. Ett reglerat demokratiskt samhälle är nämligen en förutsättning för arbetet för att upprätthålla mänskliga rättigheter och främja stabilitet. Därför upprepar Europaparlamentet att mänskliga rättigheter till fullo måste integreras i EU:s utrikespolitik. EU:s nya institutionella struktur, i synnerhet Europeiska utrikestjänsten med sin särskilda enhet, innebär en möjlighet att göra EU mer samstämt och effektivt på området. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att med framförhållning, genom bilaterala förbindelser med tredjeländer och aktivt deltagande i internationella forum, få tredjeländerna att åta sig att respektera de mänskliga rättigheterna. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas även att i klarspråk fördöma brott mot de mänskliga rättigheterna och att inte avstå från att vidta lämpliga åtgärder i de fall då de mänskliga rättigheterna kränks. Allvarliga kränkningar av trosfriheten blir allt vanligare och kommissionen uppmanas därför att göra en grundlig utvärdering av trosfriheten och se till att den integreras i EU:s politik för de mänskliga rättigheterna.

31.

Europaparlamentet anser att frågan om religions- och trosfrihet i hela världen – i synnerhet för kristna, förföljda eller hotade minoriteter och religiösa oliktänkande – och dialogen mellan religioner är en ny central fråga för Gusp. Religions- och trosfriheten är en grundläggande mänsklig rättighet, och dialogen mellan religioner är ett instrument för att motverka diskriminering och våld på religiösa grunder och på så sätt bidra till politisk och samhällelig stabilitet. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas därför att snarast utveckla en EU-strategi för verkställande av den mänskliga rättigheten religions- och trosfrihet. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas också att utveckla en permanent kapacitet inom Europeiska utrikestjänstens direktorat för mänskliga rättigheter för att övervaka situationen vad gäller regeringars och samhällens begränsningar av religions- och trosfriheten och därmed sammanhängande rättigheter.

32.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att se till att FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) om kvinnor, fred och säkerhet, i vilken man begär att kvinnor ska delta i alla skeden och på alla nivåer i fråga om konfliktlösning, tillämpas fullt ut i samband med de strategier och åtgärder som genomförs inom ramen för Gusp. Strategierna inom Gusp bör också ta hänsyn till FN:s säkerhetsråds resolution 1820 (2008) om sexuellt våld under och efter konflikter samt FN:s säkerhetsråds efterföljande resolutioner 1888 (2009), 1889 (2009) och 1960 (2010) som bygger på de tidigare nämnda resolutionerna. Vice ordföranden/den höga representanten, EU-medlemsstaterna och cheferna för GSFP-uppdrag uppmanas att göra samarbete och samråd med lokala kvinnoorganisationer till ett standardinslag i varje GSFP-uppdrag. Det är beklagligt att endast en kvinna hittills har utsetts till en ledande post inom Europeiska utrikestjänsten och att det bara finns en kvinna bland EU:s särskilda representanter.

33.

Europaparlamentet betonar att effektiv multilateralism bör vara av allra största strategiska intresse för unionen, och att EU i detta sammanhang bör spela en ledande roll inom det internationella samarbetet, stödja internationella institutioner, underlätta internationellt samförstånd och främja globala åtgärder. Parlamentet framhåller det brådskande behovet av att ta itu med de globala frågor som är av gemensamt intresse för EU-medborgarna, såsom bekämpning av terrorism, organiserad brottslighet, pandemier och klimatförändringar, främjande av it-säkerhet, säkerställande av uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen och utrotning av fattigdom, säkerställande av energitrygghet, icke-spridning av massförstörelsevapen, fredlig konfliktlösning och nedrustning, migrationshantering och främjande av mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter. Parlamentet påpekar att det krävs en bättre tillsyn över EU:s medel i enlighet med revisionsrättens specialrapport nr 15/2009.

34.

Parlamentet välkomnar FN:s generalförsamlings resolution om EU:s medverkan i FN:s arbete av den 3 maj 2011, som beaktar de institutionella förändringar som gjordes genom Lissabonfördraget och som gör det möjligt för EU:s företrädare att presentera och verka för EU:s ståndpunkter i FN i rätt tid och på ett effektivt sätt. Inom FN:s generalförsamling bör EU ges de förutsättningar som krävs för att EU:s nya representanter ska kunna tala med genomslagskraft i globala frågor samtidigt som unionen behåller sin observatörsstatus. Därför uppmanas EU att helt och fullt samråda med FN:s medlemsländer. Frågan om EU:s verkliga delaktighet i arbetet inom FN:s generalförsamling bör placeras högt på dagordningen för bilaterala och multilaterala toppmöten med strategiska partner. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att samarbeta med EU:s strategiska partner för att hitta lösningar på stora regionala och globala problem, och rekommenderar dessutom att strategiska partnerskap ges en multilateral dimension genom att globala frågor tas med på dagordningarna för EU:s bilaterala och multilaterala toppmöten. Frankrike och Storbritannien uppmanas att, i egenskap av ständiga medlemmar i FN:s säkerhetsråd och i enlighet med artikel 34.2 i EU-fördraget, alltid begära att vice ordföranden/den höga representanten bjuds in för att representera EU när EU har tagit ställning i en fråga som finns på säkerhetsrådets dagordning. EU bör vara representerat som union i de multilaterala finansiella organen, särskilt Internationella valutafonden och Världsbanken, utan att detta påverkar medlemsstaternas representation.

35.

Europaparlamentet anser att EU bör utnyttja antagandet av Natos nya strategiska koncept till att kraftigt stärka sitt partnerskap med Nato och samtidigt utveckla EU:s utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Parlamentet välkomnar den samling konkreta förslag som vice ordföranden/den höga representanten lagt fram för Natos generalsekreterare och som syftar till att införa ett samarbete mellan de olika organisationerna. Parlamentet betonar att de flesta hot mot säkerheten som Nato identifierar i sitt nya strategiska koncept är gemensamma med EU:s. Det behövs pragmatiska sätt att lösa de kvarstående svårigheterna. EU uppmanas att utöva sitt inflytande för att man ska kunna slutföra det pågående arbetet med att hitta en övergripande lösning på Cypernproblemet. Målet bör vara att avlägsna alla de meningsskiljaktigheter mellan Cypern och Turkiet som hämmar utvecklingen av ett närmare samarbete mellan EU och Nato

36.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att se till att de befintliga styrkor och resurser som i stor utsträckning är gemensamma för de båda organisationerna utnyttjas så effektivt som möjligt och att såväl de europeiska trupperna som de civila aktörerna kan arbeta under så säkra förhållanden som möjligt. Nato uppmanas att avstå från att utveckla en civil krishanteringskapacitet som överlappar EU:s strukturer och kapaciteter. Parlamentet begär att det – inom ramen för samarbetet mellan EU och Nato och i enlighet med den handlingsplan som ingår i förklaringen från 2010 års konferens om översyn av fördraget om icke-spridning av kärnvapen – utarbetas en konsekvent strategi för icke-spridning av kärnvapen och nedrustning. Både Nato och Ryssland uppmuntras att verka för ett stabilare förhållande som bygger på ömsesidig tillit.

37.

Europaparlamentet är medvetet om att OSSE måste stärkas och dess värderingar bekräftas, och är övertygat om att EU bör verka effektivt för att stärka OSSE, bland annat genom att se till att processen inte försvagar någon av organisationens tre dimensioner (den politisk-militära, den ekonomiska och miljömässiga och den mänskliga). Parlamentet betonar att EU också bör rikta uppmärksamheten på vikten av att fortsätta Korfuprocessen och att hålla regelbundna högnivåmöten för att ge OSSE:s verksamhet politiskt stöd och större synlighet.

38.

Europaparlamentet erkänner den arktiska regionens allt större internationella status och betydelse, och efterlyser en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar EU-politik för den arktiska regionen, där hänsyn tas till lokal- och ursprungsbefolkningens rättigheter. Parlamentet anser att Arktiska rådet, politiken för den nordliga dimensionen och Barentsrådet bör stå i fokus för samarbetet inom den arktiska regionen och stöder EU:s önskan om att bli ständig observatör i Arktiska rådet. Det behövs en arktisk enhet inom Europeiska utrikestjänsten.

39.

Europaparlamentet upprepar sitt åtagande om det transatlantiska partnerskapet, som är en viktig komponent och en av huvudlinjerna i EU:s yttre åtgärder. EU uppmanas dessutom att bekräfta sitt åtagande om det transatlantiska partnerskapet med Förenta staterna och målet om en transatlantisk marknad utan några hinder, vilken skulle kunna utgöra grunden för ett förstärkt transatlantiskt partnerskap. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att verka för en bättre samordning och ett ökat samarbete mellan EU och dess närmaste allierade, Förenta staterna. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att se till att EU agerar som en enad, aktiv, jämlik och samtidigt självständig partner till Förenta staterna för att bland annat stärka den globala säkerheten och stabiliteten och främja fred och respekt för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet begär även att det antas en enad strategi för att ta itu med globala utmaningar såsom kärnvapenspridning, terrorism, klimatförändringar och energitrygghet och en gemensam strategi för det globala styret genom att stödja och reformera internationella institutioner och främja respekten för folkrätten och en fredlig konfliktlösning. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att noga samordna och utveckla synergier med Förenta staterna i syfte att trygga stabilitet och säkerhet på den europeiska kontinenten och i världen, även med utgångspunkt i strävan efter samarbete med relevanta aktörer (Ryssland, Kina, Indien och Turkiet), och stabilitet i Mellanösternregionen, Medelhavsområdet, Iran, Afghanistan och Pakistan.

40.

Europaparlamentet kräver att det utarbetas en övergripande strategi mellan EU och Förenta staterna för att förbättra säkerhetsläget i Mellanösternregionen, Iran, Afghanistan och Pakistan. Denna strategi bör inbegripa samarbete med Turkiet, Ryssland och Kina.

41.

Europaparlamentet bekräftar utsikterna till EU-medlemskap för alla länder på västra Balkan och understryker betydelsen av ett kontinuerligt engagemang för utvidgningsprocessen såväl från länderna i regionen som från EU. Det bör påpekas att utsikterna till EU-utvidgning är ett viktigt incitament för fortsatta politiska och ekonomiska reformer i länderna på västra Balkan och bidrar till verklig stabilitet och utveckling i regionen.

42.

Europaparlamentet erkänner de framsteg som alla länder i regionen har gjort på vägen mot EU-medlemskap, men konstaterar att politisk instabilitet och institutionella brister i kombination med olösta bilaterala problem hindrar vissa länder att göra ytterligare framsteg med sin EU-integration. Parlamentet betonar att unionen behöver en tydlig och gemensam vision för regionen och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att aktivt arbeta för att lösa de kvarvarande problemen.

43.

Europaparlamentet konstaterar att situationen i Kosovo fortsätter att vara stabil och fredlig, men bräcklig. Parlamentet är bekymrat över de allvarliga problem och brott mot vallagen som förekom i många kommuner under de senaste valen, och uppmanar EU att noga följa det demokratiska läget i Kosovo. Alla inblandade parter uppmanas att vidta åtgärder för att förbättra de demokratiska rättigheterna och levnadsvillkoren för alla som bor i Kosovo, och parlamentet betonar hur viktigt det är med en valreform och rättvisa val som ett led i Kosovos pågående övergång till demokrati. Politikerna i Kosovo uppmanas att respektera författningen. Kosovos nya regering och parlament uppmanas att förbättra de framtida valprocesserna, så att de demokratiska rättigheterna för Kosovos alla medborgare säkerställs och landets utsikter om EU-medlemskap stärks. Parlamentet är medvetet om att alla medlemsstater inte har erkänt Kosovos självständighet.

44.

Europaparlamentet välkomnar dialogen mellan Kosovo och Serbien och betonar att dessa båda länder kan bidra till stabilitet inte bara i Kosovo utan i hela regionen och bidra till att förbättra situationen för alla människor i Kosovo. Parlamentet ger Europeiska unionens rättsstatsuppdrag (Eulex) i Kosovo sitt fulla stöd att ta itu med problemet med personer som försvunnit i samband med Kosovokonfliken och att utreda organiserad brottslighet och lagföra de berörda brottslingarna, särskilt som ett svar på anklagelserna om omänsklig behandling och organhandel under och alldeles efter konflikten. Parlamentet kräver att Eulex gör en grundlig utredning av dessa anklagelser och håller regelrätta rättegångar för alla som befinns vara skyldiga. Parlamentet upprepar att Eulex måste hjälpa och stödja den lokala förvaltningen i fråga om goda styrelseformer. Det är viktigt att se till att uppdraget kan fungera effektivt och på hela Kosovos territorium genom att öka uppdragets verksamhet i norra Kosovo. Kommissionen uppmanas att omedelbart inleda en dialog om viseringar med myndigheterna i Priština för att lägga fast en färdplan för liberalisering av viseringsbestämmelserna.

45.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att fördjupa dialogen med de politiska ledarna i Bosnien och Hercegovina efter valen för att bidra till att landet och dess invånare fortsätter på vägen mot EU-integration. Bosnien och Hercegovina har gjort vissa framsteg när det gäller EU-integrationen, och den aktuella agendans inriktning på etnicitet och enhet kan hämma fullgörandet av kraven för medlemskap i EU och Nato.

46.

Europaparlamentet är djupt oroat över den pågående interna konflikten i Albanien och uppmanar regeringen och oppositionen att avstå från våld. I stället bör man inleda en ny dialog för att få ett slut på konflikten och hitta en hållbar kompromiss. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det initiativ som tagits av vice ordföranden/den höga representanten i samarbete med kommissionsledamoten med ansvar för utvidgning och grannskapspolitik.

47.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att fortsätta sitt engagemang för det östliga partnerskapet med EU:s östeuropeiska grannländer med sikte på politisk associering och ekonomisk integration bland annat inom energiområdet, på grundval av gemensamma europeiska värden och inom en ram för villkor och incitament för att initiera reformer. Parlamentet påminner om att olösta konflikter i regionen gör att de inblandade parterna blir låsta i en situation med ohållbar fred. De inblandade parterna uppmanas att hitta en fredlig lösning på lång sikt. Det är viktigt att man tar hänsyn till de internationella normerna för de mänskliga rättigheterna i de pågående förhandlingarna om associeringsavtal med länderna inom det östliga partnerskapet. Parlamentet efterlyser initiativ och åtgärder som utvecklar och främjar regionalt samarbete i Sydkaukasien.

48.

Europaparlamentet hoppas att den reform av den europeiska grannskapspolitiken som kommissionen har inlett kommer att leda till en ny strategisk vision och en differentierad strategi inom samma politik när det gäller intresseområdena, i enlighet med unionens olika intressen, utmaningar och regionala hot.

49.

Europaparlamentet bekräftar att det behövs en konsekvent strategi i de regionala samarbetsprocesserna genom att man genomför de initiativ och instrument som EU har lagt fram för sitt östra grannskap (det europeiska partnerskapet, Svartahavssynergin/EU:s strategi för Svarta havet osv.). Det är nödvändigt att säkerställa komplementaritet och differentiering mellan de föreslagna initiativen, särskilt på projektnivå, så att man kan använda resurserna på ett effektivare sätt och nå konkreta resultat.

50.

Europaparlamentet fördömer den vitryske presidenten Lukasjenkos hårda förtryck av oppositionsmedlemmar, journalister och representanter för det civila samhället efter presidentvalet den 19 december 2010 och kräver att alla som har frihetsberövats omedelbart friges och frias från alla anklagelser. Parlamentet välkomnar rådets beslut av den 31 januari 2011 om att införa ett viseringsförbud och frysa de ekonomiska tillgångarna för 157 angivna tjänstemän från Vitryssland. Sanktionerna mot de vitryska regeringstjänstemännen bör gälla fram till dess att alla politiska fångar har släppts ur de vitryska fängelserna. Parlamentet välkomnar också resultatet av den internationella givarkonferensen ”Solidaritet med Vitryssland” den 2 februari 2011 där EU utlovade 17,3 miljoner euro till stödåtgärder för det civila samhället, särskilt för studenter och oberoende medier. Kommissionen bör förbättra kontakterna mellan människorna i EU och Vitryssland. De medlemsstater som ännu inte har vidtagit ensidiga åtgärder för att underlätta utfärdandet och sänka priset för viseringar för kortare vistelse, särskilt Schengenviseringar, uppmanas att göra det, eftersom sådana åtgärder har mycket stor betydelse för samhället i stort, studenter och andra ungdomar. Det är viktigt att se till att Vitryssland inte isoleras, särskilt från de nuvarande regionala ramarna.

51.

Europaparlamentet efterlyser ett snabbt inrättande av parlamentariska församlingen Euronest. Inga representanter från det vitryska parlamentet bör delta i den församlingen. Härigenom betonas församlingens roll när det gäller att stärka demokratin och de demokratiska institutionerna och dess betydelse för att stärka partnerskapets parlamentariska dimension.

52.

Europaparlamentet beklagar att det inte gjorts några verkliga framsteg med att lösa de låsta konflikterna i Sydkaukasien. Detta är en stötesten som hindrar utvecklingen av en verkligt multilateral och regional dimension av det östliga partnerskapet. Parlamentet förväntar sig att Europeiska utrikestjänsten ökar sitt engagemang i regionen. Vidare efterlyser parlamentet en mer proaktiv roll som syftar till att underlätta dialogen mellan parterna, utveckla förtroendeskapande åtgärder och uppmuntra kontakter mellan människor och därigenom bana vägen för en varaktig lösning.

53.

Europaparlamentet understryker vikten av att EU spelar en mer aktiv roll i att lösa de låsta konflikterna i Transnistrien och Sydkaukasien.

54.

Europaparlamentet välkomnar och stöder de moldaviska myndigheternas engagemang för att stärka förbindelserna med Europeiska unionen när det gäller arbetet med att ingå associeringsavtalet, utveckla en dialog om liberalisering av viseringsbestämmelserna och inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda genomförandet av projekten inom Svartahavssynergin och att låta denna fråga stå kvar på Europeiska utrikestjänstens dagordning.

56.

Europaparlamentet understryker Svartahavsområdets betydelse inom det östliga partnerskapet och anser att Europeiska unionen måste visa ett större engagemang i detta sammanhang.

57.

Europaparlamentet inser att det finns stora möjligheter att utveckla ett strategiskt samarbete mellan EU och Centralasien. Med tanke på regionens geopolitiska läge efterlyser parlamentet ett fördjupat samarbete för att ta itu med såväl gemensamma säkerhetsproblem som politiska, ekonomiska och energimässiga frågor. Parlamentet betonar att det är bråttom att ta upp vattenförsörjningsfrågorna på regional nivå, för att främja en övergripande hållbar utveckling, förbättra säkerheten för människorna, underlätta goda grannrelationer och förebygga konflikter.

58.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att se till att EU:s strategi för Ryssland, däribland förhandlingarna om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal, är enhetlig. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas också att se till att stärkandet av rättsstatsprincipen – inklusive folkrätten, principerna om ömsesidighet och öppenhet samt ett åtagande för värdena pluralistisk demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna – är en hörnpelare i det nya övergripande avtalet. Åtagandet att förbättra människorättssituationen i Ryssland och bekämpa korruptionen, särskilt inom rättsväsendet, måste vara en integrerad del av detta nya avtal. Parlamentet väntar sig stadiga framsteg i de nuvarande förhandlingarna.

59.

Europaparlamentet understryker att ett stärkande av rättsstatsprincipen inom det ryska samhällslivets alla områden, även ekonomin, skulle vara till nytta för hela samhället. Parlamentet efterlyser en förstärkning av människorättsdialogen mellan EU och Ryssland för att främja positiva förändringar när det gäller människorättssituationen i Ryssland. Parlamentet kräver att man vidtar åtgärder och genomför initiativ som förbättrar kontakterna mellan de civila samhällena i EU och i Ryssland och som stärker det civila samhället i Ryssland. I detta sammanhang är partnerskapet för modernisering mycket viktigt. Parlamentet understryker samtidigt behovet av att blåsa nytt liv i partnerskapet med Ryssland, på grundval av ömsesidig respekt och ömsesidighet, när det gäller terrorbekämpning, energitrygghet och energiförsörjning, klimatförändringar, nedrustning, förebyggande av konflikter och icke-spridning av kärnvapen – bland annat gentemot Iran, Afghanistan och Mellanöstern – för att man ska kunna uppnå målet om att stärka den globala säkerheten och stabiliteten.

60.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att intensifiera samtalen med Ryssland för att se till att Ryssland ovillkorligen följer och genomför alla bestämmelser i sexpunktsavtalet från 2008 mellan Ryssland, Europeiska unionen och Georgien och sträva efter att en gång för alla lösa denna konflikt på ett sätt som respekterar Georgiens territoriella integritet. Ryssland bör särskilt garantera att Europeiska unionens övervakningsuppdrag (EUMM) i Abchazien och Sydossetien får fullt och obegränsat tillträde. Parlamentet betonar att det är viktigt att åstadkomma stabilitet i dessa båda områden i Georgien.

61.

Europaparlamentet understryker att det är viktigt att såväl EU som Turkiet antar en långsiktig strategi för sin framtida relation. Parlamentet välkomnar uttalandet från rådet av den 14 december 2010 där man efterlyste ett ökat samarbete i säkerhets- och utrikespolitiska frågor av gemensamt intresse. Turkiets allt aktivare utrikespolitik innebär nya utmaningar och möjligheter för Gusp. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att inbegripa Turkiet i en institutionaliserad dialog om viktiga strategiska frågor, till exempel energipolitik, stabilitet i västra Balkan och Kaukasien, Irans kärnenergiprogram eller det demokratiska uppvaknande som är på gång i Mellanöstern. På så sätt kan man se till att målen blir enhetligare och ge ny dynamik åt de bilaterala förbindelserna. Parlamentet understryker emellertid att en sådan dialog inte får ersätta Turkiets anslutningsprocess, utan måste komplettera och stärka den.

62.

Europaparlamentet beklagar djupt att Turkiets anslutningsprocess i själva verket har avstannat. Det bör påpekas att EU:s samtliga medlemsstater och Turkiet har ett gemensamt ansvar för att undanröja hindren för Turkiets EU-medlemskap. Parlamentet varnar för att det kan uppstå allvarliga problem på lång sikt om förhållandet mellan EU och Turkiet inte stabiliseras och EU och Nato även fortsättningsvis hindras från att uppnå målet om närmare samarbete. Parlamentet hoppas i vilket fall som helst att Turkiet kommer att fortsätta sin modernisering i europeisk anda.

63.

Europaparlamentet stöder återupptagandet av direkta fredssamtal mellan Israel och den palestinska myndigheten och betonar att det är viktigt att meningsfulla förhandlingar slutförs inom en begränsad tidsfrist och i en anda av ömsesidigt förtroende. En förutsättning för detta förtroende är att Israel omedelbart slutar att uppföra bosättningar. Parlamentet påminner också om att EU är den största bidragsgivaren till den palestinska myndigheten och Israels viktigaste handelspartner. Det ligger därför direkt i EU:s intresse att övertyga båda parter om att så snart som möjligt lösa de grundläggande frågorna (dvs. om flyktingar, gränser och Jerusalems status) och att få till stånd en livskraftig palestinsk stat som lever i fred sida vid sida med staten Israel. Parlamentet betonar att det behövs en tvåstatslösning och erkänner båda parternas rätt att leva sida vid sida i säkerhet, välstånd och fred. Parlamentet välkomnar därför rådets slutsatser av den 13 december 2010 om fredsprocessen i Mellanöstern och EU:s uttalade vilja att hjälpa parterna att uppnå detta mål.

64.

Europaparlamentet uppmanar EU att, i linje med rådets slutsatser av den 12 december 2009, spela en mer framträdande politisk roll som motsvarar dess finansiella inblandning i regionen. Parlamentet är övertygat om att det finns ett starkt behov av att EU:s Mellanösternpolitik för ändras i grunden, så att EU kan föra en beslutsam och konsekvent politik med hjälp av effektiva diplomatiska verktyg för att främja fred och säkerhet i denna grannregion som är av central strategisk betydelse för EU. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att lägga fram en ny europeisk strategi för regionen som anger EU:s intressen och mål och vilka medel EU kan använda.

65.

Europaparlamentet är bestört över våldet mot de boende i lägret Camp Ashraf i Irak, och beklagar att människor mist livet eller skadats. Den irakiska regeringen uppmanas att avstå från våldsanvändning och att respektera lägerinvånarnas mänskliga rättigheter. Europaparlamentet vill se en oberoende internationell utredningsgrupp, med fritt tillträde till Camp Ashraf, som kan göra en helhetsbedömning av situationen i lägret. Båda parter uppmanas att visa återhållsamhet och finna en fredlig och hållbar lösning på situationen.

66.

Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med de medborgare i länderna i det södra grannskapet som kämpar för demokrati, frihet och social rättvisa. EU uppmanas att ge ett entydigt och snabbt stöd för nya krav på demokrati, frihet och social rättvisa. Det är oroväckande att det i EU:s Medelhavspolitik inte finns någon tydlig långsiktig strategisk vision för framsteg och utveckling i regionen. Parlamentet begär att den logiska grunden, målen och arbetsmetoderna för Unionen för Medelhavsområdet (UfM)ska förtydligas och förbättras. Det är därför ytterst viktigt och angeläget att EU:s Medelhavsstrategi tänks igenom på nytt och ses över. Parlamentet understryker att man i den strategiska översynen av den europeiska grannskapspolitiken måste ta full hänsyn till och återspegla den nya utvecklingen i området och inleda en politisk dialog med EU:s grannländer i söder. Unionen för Medelhavsområdet bör dessutom omformas så att den på ett aktivt och effektivt sätt kan bidra till demokratiska, hållbara och rättvisa samhällen i hela området. Parlamentet betonar vikten av att kvinnor deltar i demokratiseringsprocessen och de institutionella reformerna. Parlamentet framhåller på nytt att stärkandet av demokratin, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning, kampen mot korruption och respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är centrala inslag i den här dialogen.

67.

Europaparlamentet erinrar om sin roll i EU:s budgetförfarande och framhåller vikten av att UfM:s demokratiska legitimitet garanteras, att beslut fattas på ett öppet sätt och att Europaparlamentet, UfM:s parlamentariska församling och de nationella parlamenten blir delaktiga i beslutsprocessen.

68.

Europaparlamentet bevakar noga situationen i Tunisien, Egypten och andra länder i regionen. Parlamentet stöder folkens legitima strävan efter demokrati, frihet och social rättvisa. EU uppmanas att bygga ett partnerskap som utgår från ömsesidiga intressen och fokuserar på sysselsättning och utbildning, så att den nuvarande sociala och ekonomiska krisen i dessa länder lindras, och att bistå med all lämplig hjälp som kan behövas för att stödja de pågående politiska reformerna och den sociala och ekonomiska utvecklingen. Parlamentet understryker hur viktigt det är att stödja institutionell kapacitetsuppbyggnad, ett oberoende rättssystem, stärkandet av det civila samhällets organisationer och bildandet av politiska partier inom ett sekulärt system. Parlamentet välkomnar folkomröstningen om konstitutionella reformer i Egypten. De egyptiska myndigheterna uppmanas att fortsätta att se över konstitutionen och vallagen i syfte att säkerställa fria och rättvisa val.

69.

Europaparlamentet beklagar att EU:s medlemsstater inte har kunnat enas om hur man ska bemöta situationen i Libyen och påpekar att detta begränsar vice ordförandens/den höga representantens utrymme för att vidta Gusp-åtgärder i denna fråga. Parlamentet välkomnar dock rådets beslut att inom EU skapa en militär operation till stöd för humanitära biståndsoperationer med anledning av krissituationen i Libyen, den s.k. Eufor Libyen-operationen.

70.

Europaparlamentet betonar att de våldsamma repressalierna mot fredliga demonstranter i Syrien där hundratals människor dödats eller fängslats måste upphöra omedelbart. Syriens president och regering uppmanas att tillmötesgå befolkningens rättmätiga krav genom att inleda en verklig nationell dialog syftande till att genomföra grundläggande ekonomiska och sociala reformer och få slut på förtrycket av den politiska oppositionen, det civila samhället och människorättsaktivister. Parlamentet välkomnar att FN:s råd för mänskliga rättigheter har fördömt det våld som Syriens regering utövar mot fredliga demonstranter och att FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter beslutat att sända en delegation för att undersöka situationen i landet. EU och medlemsstaterna uppmanas att fullt ut beakta de pågående händelserna i Syrien i sina bilaterala förbindelser med landet, med ett stopp för fortsatta förhandlingar i fråga om associeringsavtalet mellan EU och Syrien, översyn av samarbetet med de syrianska myndigheterna inom ramen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet och verkliga och riktade sanktioner mot regimen i Syrien, för att få till stånd en förändring av regimens politik.

71.

Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Bahrain och Jemen att avstå från att använda våld mot demonstranter och att respektera deras rätt till församlings- och yttrandefrihet. Parlamentet betonar att de som bär skulden för att människor dödas och såras så snart som möjligt kommer att hållas ansvariga och ställas inför rätta, antingen i nationell domstol eller i Internationella brottmålsdomstolen i Haag. EU och dess medlemsstater uppmanas att stödja de fredliga strävandena efter demokrati hos folken i Bahrain och Jemen, att se över sin politik gentemot dessa länder, respektera EU:s uppförandekod om vapenexport och vara beredda – om de nationella myndigheterna gör ett seriöst åtagande – att hjälpa till vid genomförandet av konkreta politiska, ekonomiska och sociala reformplaner i dessa länder. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över utvecklingen av situationen i Bahrain, och särskilt dödsdomarna mot fyra protestanter den 28 april 2011. Parlamentet anmodar vice ordföranden/den höga representanten att göra påtryckningar gentemot myndigheterna i Bahrain för att de tillfälligt ska stoppa avrättningar samt säkerställa rättvisa rättegångar med tillfredsställande rätt till juridiskt ombud och till överklagande.

72.

Europaparlamentet står fast vid sitt helhjärtade stöd för den särskilda domstolen för Libanon, som är en oberoende domstol som inrättades genom FN:s säkerhetsråds resolution 1757 och som är av högsta juridiska standard. Parlamentet vidhåller sitt starka stöd för Libanons suveränitet, enhet och territoriella integritet och för en fullgod funktion för alla libanesiska institutioner. Den interna stabiliteten kan förenas med respekt för folkrätten. Alla politiska krafter i Libanon uppmanas att fortsätta delta i en öppen och konstruktiv dialog för att främja alla libanesiska medborgares välfärd, välstånd och säkerhet. Parlamentet lovordar den viktiga roll som FN:s interimsstyrka i Libanon, Unifil, har haft och efterlyser ett genomförande av alla bestämmelser i FN:s säkerhetsråds resolution 1701.

73.

Europaparlamentet betonar att utgångspunkten för varje långsiktig lösning på krisen i Afghanistan måste vara de afghanska medborgarnas intressen med avseende på inre säkerhet, civilskydd och ekonomiska och sociala framsteg. Varje lösning bör också innehålla konkreta åtgärder för att utrota fattigdom och diskriminering av kvinnor, stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, samt mekanismer för försoning, ett slut på opiumproduktionen, en stark samhällsbyggnad, integration av Afghanistan i världssamfundet och utdrivning av al-Qaida ur landet. Afghanistan måste utrustas med en polisstyrka som kan säkra minimala säkerhetsstandarder och därigenom gör det möjligt för den utländska militära närvaron att senare dra sig tillbaka. För att EU och världssamfundet i stort ska göra en meningsfull insats i Afghanistan bör man satsa på att stödja afghanerna i uppbyggnaden av den egna staten med starkare demokratiska institutioner som kan representera folket, garantera rättsstatsprincipen, fred, territoriell integritet, hållbar social och ekonomisk utveckling och förbättra levnadsvillkoren för alla medborgare, särskilt kvinnor och barn, och som respekterar de historiska, religiösa, andliga och kulturella traditionerna hos landets alla etniska och religiösa grupper. Parlamentet påpekar också att det är viktigt att stödja det civila samhället, bygga upp demokratiska institutioner (till exempel genom utbildning av säkerhetsstyrkor och rättsväsendet) och stödja oberoende medier, icke-statliga organisationer och parlamentarisk kontroll.

74.

Europaparlamentet upprepar sin åsikt att Pakistan har en nyckelroll i regionen och att ett stabilt, sekulariserat och rättssäkert Pakistan är av central betydelse för stabilitet i Afghanistan och den omgivande regionen, samt betonar dessutom Pakistans potentiella roll i den afghanska fredsprocessen. Pakistan får inte fungera som frizon för al-Qaida och talibanerna. Parlamentet är medvetet om att de förödande översvämningarna i augusti 2010 har varit en motgång för Pakistans nya regering som hade börjat nå framgång i sitt arbete för att bemöta många utmaningar. Rådet och kommissionen uppmanas att tillsammans med det övriga internationella samfundet reagera genom att visa stor solidaritet och konkret stöd för Pakistans brådskande behov av återuppbyggnad och återställande efter översvämningen och för landets ambitioner att skapa ett starkt och välmående samhälle. Parlamentet välkomnar och uppmuntrar EU:s insatser för att öka det politiska stödet för att påskynda uppbyggnaden av institutioner och kapacitet i Pakistan och hjälpa Pakistans demokratiska institutioner att bekämpa extremismen, särskilt genom att försöka avskaffa hädelselagarna och genom att stödja det civila samhället i Pakistan. Pakistan uppmanas att omedelbart ansluta sig till icke-spridningsfördraget och att samarbeta fullt ut med Internationella atomenergiorganet i att uppdaga Pakistans kärnvapenarsenal och kärnanläggningar.

75.

Europaparlamentet ställer sig helt bakom E3+3-åtagandet att inom kort hitta en förhandlingslösning på kärnkraftsfrågan i Iran i syfte att återupprätta det internationella förtroendet för att Irans kärnprogram har enbart fredliga syften, i enlighet med en grundprincip i icke-spridningsfördraget. Parlamentet stöder rådets tvåspårsstrategi som syftar till att hitta en diplomatisk lösning, eftersom det är det enda hållbara alternativet för att bemöta kärnkraftsfrågan i Iran. Parlamentet beklagar att FN:s säkerhetsråds resolution 1929(2010), som inför en fjärde sanktionsrunda mot Iran på grund av dess kärnenergiprogram, och de nya restriktiva åtgärder som tillkännagetts av EU, Förenta staterna, Japan, Kanada och Australien blev oundvikliga som en följd av att Iran inte samarbetade fullt ut med Internationella atomenergiorganet (IAEA) när det gäller målen med dess kärnenergiprogram. En lösning av kärnkraftsfrågan får inte ske på bekostnad av EU:s stöd för det iranska civila samhället och dess berättigade krav på grundläggande mänskliga rättigheter och verkligt demokratiska val.

76.

Europaparlamentet fördömer starkt den fortsatta utmanande, provocerande och antisemitiska retoriken från den iranske presidenten, som krävt att Israel ska ”utplånas”. Framför allt är det djupt beklagligt att han riktat hot mot själva staten Israels existens. Parlamentet är mycket oroat över att antalet avrättningar i Iran har ökat dramatiskt. Det hela handlar om att staten utför utomrättsliga mord eftersom de sker utan korrekt rättsförfarande. Att medborgare som strävar efter mer frihet och demokrati fortfarande utsätts för systematiskt förtryck är lika nedslående. De officiella ömsesidiga kontakterna mellan Europaparlamentets delegationer och Majlis bör också utnyttjas till att ta upp människorättsfrågor och förenas med villkor om rätt att fritt besöka politiska fångar och människorättsaktivister. Representanterna bör ges möjlighet att fritt utbyta en mängd olika politiska åsikter. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att verka för att återinrätta EU:s delegation i Iran, så att den kan bevaka situationen på plats ur ett EU-perspektiv. Den iranska regimen uppmanas att inte blanda sig i Iraks interna angelägenheter.

77.

Europaparlamentet uttrycker sin tillfredsställelse över de utökade sektorsdialogerna med Kina och efterlyser ett samlat och gemensamt arbete om de kontroversiella frågor som belystes vid det senaste toppmötet mellan EU och Kina. Parlamentet välkomnar utvecklingen mot bättre ekonomisk och juridisk samhällsstyrning. Parlamentet är djupt oroat över de fortsatt allvarliga och systematiska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i landet och över att minoriteters – i synnerhet tibetaners, uigurers och mongolers – mänskliga rättigheter förtrycks. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att fullfölja människorättsdialogen och att se till att de mänskliga rättigheterna ständigt står på dagordningen.

78.

Europaparlamentet påpekar att förbindelserna med Japan kommer att förändras radikalt som en följd av den förskräckliga jordbävning, tsunami och därpå följande kärnkraftsolycka som har drabbat landet. Parlamentet förväntar sig att EU visar solidaritet och ger stöd för att hjälpa de japanska myndigheterna att hantera katastrofen. Förbindelserna med Japan, ett land som delar EU:s demokratiska värderingar och engagemang för de mänskliga rättigheterna, är fortfarande – särskilt efter den senaste tidens dramatiska händelser – ytterst viktiga såväl i ekonomiskt hänseende som när det gäller samarbete i multinationella forum. Den nuvarande tonvikten på Kina får inte överskugga de nödvändiga insatserna för att utvidga samarbetet med Japan och avlägsna återstående hinder för ekonomisk växelverkan.

79.

Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som vidtagits på båda sidor om Taiwansundet, vilka lett till att man i juni 2010 har undertecknat ett femtontal avtal, inklusive ett ramavtal om ekonomiskt samarbete och ett avtal om immateriella rättigheter. Att utöka förbindelserna över sundet ligger i de båda parternas och EU:s intresse. Parlamentet stöder därför helhjärtat de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Taiwan och undertecknandet av ett avtal om ekonomiskt samarbete mellan EU och Taiwan. Parlamentet är fortfarande fast beslutet att stödja Taiwans meningsfulla roll som observatör i relevanta internationella organisationer och verksamheter, t.ex. Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), Världshälsoorganisationen (WHO) och Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO). Parlamentet välkomnar EU:s beslut att bevilja undantag från viseringskravet för taiwanesiska medborgare, vilket kommer att bidra till att stärka handels- och investeringsförbindelserna mellan EU och Taiwan samt kontakterna mellan människor.

80.

Europaparlamentet inser Indiens enorma betydelse för Europa, både som framväxande ekonomisk makt i regionen och viktig demokratisk partner. Parlamentet lovordar Indiens samarbete med EU, särskilt i Afghanistan och med Atalanta-insatsen. Parlamentet efterlyser ett närmare samarbete i frågor som rör kärnvapennedrustning, klimatförändring, global ekonomisk styrning och främjandet av demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter. Parlamentet är bekymrat över hoten mot de medborgerliga friheterna och mänskliga rättigheterna i Jammu och Kashmir och över den kvarvarande kulturella kastbaserade diskrimineringen. Parlamentet förväntar sig att det strategiska partnerskapet med Indien utvecklas i enlighet med den gemensamma handlingsplanen och ger konkreta resultat. Förhoppningsvis kan ett frihandelsavtal snabbt ingås och undertecknas, men det är angeläget att de pågående diskussionerna om ett sådant avtal inte på något sätt undergräver insatserna för att minska fattigdomen i Indien.

81.

Europaparlamentet stöder och uppmuntrar partnerskap med Afrikanska unionen (AU) och andra afrikanska regionala organisationer för att gripa sig an problem med stabilitet och säkerhet på den afrikanska kontinenten och garantera framsteg på andra nyckelområden, såsom demokratiska styrelseformer och de mänskliga rättigheterna, klimatförändringar och uppfyllande av millennieutvecklingsmålen. Förfarandet med tilltagande ansvar och medinflytande för AU när det gäller säkerhets- och stabilitetsfrågor på den afrikanska kontinenten kräver, särskilt när det är fråga om fredsbevarande uppdrag, att uppbyggnaden av institutioner och beslutsprocessen stärks inom AU, och EU bör bistå AU i detta hänseende.

82.

Europaparlamentet uttrycket sitt stöd för beslutet att ta fram en övergripande EU-strategi för Afrikas horn, genom att bidra till återuppbyggnad av statliga institutioner i Somalia och förena mänsklig säkerhet med utveckling, rättsstatsprincipen, respekt för de mänskliga rättigheterna och kvinnors rättigheter och därvid inbegripa alla EU-instrument för att skapa långsiktiga lösningar.

83.

Europaparlamentet välkomnar EU:s beredvillighet att stödja det fredliga genomförandet av det övergripande fredsavtalet i Sudan och att verka för en långsiktig stabilitet i regionen. Samtidigt betonar parlamentet behovet av att förnya försöken att avhjälpa osäkerhet och uppnå en varaktig fredsuppgörelse om Darfur. Södra Sudans kommande självständighet får konsekvenser för stabiliteten i andra stater där det finns en kulturell uppdelning och är en utmaning som vice ordföranden/den höga representanten måste vara beredd på. Parlamentet lovordar den sudanesiska befolkningen för det problemfria genomförandet av folkomröstningen i södra Sudan, vilket bekräftats av EU:s valobservatörsuppdrag. EU uppmanas att fortsätta stödja parternas ansträngningar för att lösa de återstående frågorna i det övergripande fredsavtalet, och att i synnerhet ta hänsyn till flyktingarnas och de återvändandes situation samt överväga att vidta de åtgärder som krävs för att garantera hållbara relationer mellan de norra och södra delarna efter folkomröstningen.

84.

Europaparlamentet påminner om att Alassane Ouattara är den ende legitime vinnaren i det presidentval som hölls i Elfenbenskusten den 28 november 2010 och att valresultatet inte kan överklagas. Parlamentet noterar att den sittande ledaren Laurent Gbagbo har gripits och hoppas att detta kommer att bidra till att man får slut på våldet. Alla politiska och väpnade krafter i landet uppmanas att respektera den ivorianska väljarkårens vilja och att se till att det fredliga maktskiftet kan genomföras så snart som möjligt. Parlamentet begär i detta sammanhang att lag och ordning återupprättas. EU uppmanas att helhjärtat stödja president Ouattara i hans ansträngningar för att få till stånd försoning, återhämtning och utveckling och för att skapa välstånd och stabilitet för det ivorianska folket.

85.

Europaparlamentet anser att EU bör anta en övergripande strategi för säkerhet och stabilitet i Sahelregionen. Terrorism och gränsöverskridande organiserad brottslighet (narkotika, vapen, cigaretter och människosmuggling) utgör inte bara allvarliga hot för länderna i regionen, utan också direkt för Europeiska unionen. EU måste hjälpa länderna i regionen att utarbeta strategier och instrument för att hantera dessa växande hot mot säkerheten genom att använda alla relevanta EU-instrument för att lösa pågående konflikter – exempelvis konflikten i Västsahara – och främja demokratiska reformer i alla länder i regionen, utrota fattigdom, garantera en hållbar utveckling, ta itu med klimatförändringsproblem i regionen, hantera migrationsströmmar syd-syd och syd-nord och trygga demokrati och rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter, institutionsuppbyggnad (särskilt inom säkerhetssektorn) och kampen mot organiserad brottslighet. Dessutom bör en process inledas för att skapa samförstånd bland länderna i regionen, i samarbete med och under ökande ansvar för AU.

86.

Europaparlamentet välkomnar rådets beslut rörande Zimbabwe som innebär en förlängning av de restriktiva åtgärderna mot vissa politiker, tjänstemän och företag som stöder att Mugabe sitter kvar vid makten. Parlamentet beklagar att den demokratiska förändringen hittills inte varit tillräcklig och uppmanar särskilt SADC-länderna att se till att Zimbabwe påskyndar sina framsteg mot fria och rättvisa val under internationellt överinseende och att det sker ett snabbt och smidigt överlämnande av makten.

87.

Europaparlamentet uttrycker oro över att GSFP-uppdraget i Guinea-Bissau upphörde i september 2010. Rådet och vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att hitta nya sätt att bekämpa den organiserade brottsligheten Guinea-Bissau så att landet inte blir en ny narkotikastat.

88.

Europaparlamentet välkomnar slutförandet av förhandlingarna om associeringsavtalet med de centralamerikanska länderna och om avtalet om ekonomiskt partnerskap med Peru och Colombia. Parlamentet betonar likväl att EU bör fortsätta prioritera regionala integrationsprocesser i Latinamerika. Med tillfredsställelse noterar parlamentet att förhandlingarna om associeringsavtalet med Mercosur har återupptagits och efterlyser ett snabbt slutförande.

89.

Europaparlamentet uppskattar de positiva resultaten från toppmötet mellan EU och Latinamerika/Västindien i Madrid och understryker behovet av att följa genomförandet av Madrid-handlingsplanen. Parlamentet påminner om behovet av att anta en stadga för fred och säkerhet för EU och Latinamerika och att denna stadga, med FN:s stadga och näraliggande internationell rätt som grund, ska innehålla strategier och handlingslinjer för gemensamma politiska och säkerhetsinriktade åtgärder för att möta gemensamma hot och utmaningar.

90.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU-medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, Natos generalsekreterare, talmannen i Natos parlamentariska församling, OSSE:s tjänstgörande ordförande, talmannen i OSSE:s parlamentariska församling, ordföranden för Europarådets ministerkommitté och talmannen i Europarådets parlamentariska församling.

7.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 377/51

—

med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen och av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Förenta nationernas stadga,

—

med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin ”Ett säkert Europa i en bättre värld”, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003, och av rapporten om genomförandet av den ”Att skapa säkerhet i en värld i förändring”, som antogs av Europeiska rådet den 11–12 december 2008,

—

med beaktande av utrikesrådets (försvar) slutsatser om GSFP, som antogs den 9 december 2010 och den 31 januari 2011,

—

med beaktande av resultatet från toppmötet mellan Förenade kungariket och Frankrike om säkerhets- och försvarssamarbete den 2 november 2010,

—

med beaktande av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen, som godkändes av Europeiska rådet den 25–26 mars 2010,

—

med beaktande av rådets beslut av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 november 2010 om civil-militärt samarbete och utvecklingen av civil-militär kapacitet (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2010 om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (3),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0166/2011).

1.

Europaparlamentet påminner om att det internationella systemet genomgår snabba och genomgripande förändringar som drivs av maktförskjutningen mot framväxande internationella aktörer och ett allt större ömsesidigt beroende, vilket omfattar ekonomiska och finansiella svårigheter, miljöförstörelse och klimatförändringar, knappa energi- och råvaruresurser samt de därmed sammanhängande säkerhetsutmaningarna.

2.

Europaparlamentet inser att Europeiska unionen, i en orolig omvärld och i tider av ekonomisk och finansiell kris, måste stärka sitt strategiska oberoende och slå vakt om sina värderingar och intressen samt skydda sina medborgare, genom att utveckla en gemensam vision av de viktigaste utmaningarna och hoten och genom att samla sin kapacitet och sina resurser för en adekvat reaktion på dessa utmaningar och hot, och därigenom bidra till bevarandet av internationell fred och global säkerhet, bland annat genom att sträva efter en verklig multilateralism.

3.

Europaparlamentet anser att ett stärkt strategiskt oberoende i säkerhetsfrågor för EU:s del omfattar förmågan att enas om gemensamma politiska mål och strategiska riktlinjer, att ingå strategiska partnerskap med relevanta internationella organisationer, däribland Nato, och stater för att samla in lämplig information och utarbeta gemensamma analyser och bedömningar, att förvalta och vid behov förena ekonomiska, civila och militära resurser, att planera och driva effektiva krishanteringsinsatser inom ramen för de utvidgade Petersbergsuppgifterna samt att utforma och genomföra en gemensam försvarspolitik, och därmed ta de första konkreta stegen mot ett gemensamt försvar.

4.

Europaparlamentet understryker att de nya bestämmelser om en gemensam säkerhets- och försvarspolitik (GSFP) som infördes genom Lissabonfördraget är ett tydligt politiskt uttryck för EU:s avsikter att verka som en stabiliserande kraft i världen. De utgör också en tydlig rättslig ram som stärker EU:s förmåga att bedriva sin utrikes- och säkerhetspolitik med hjälp av en heltäckande strategi, där alla de instrument som står till unionens och medlemsstaternas förfogande utnyttjas, i syfte att förebygga och hantera kriser och konflikter samt bygga en varaktig fred.

5.

Europaparlamentet framhåller särskilt följande:

6.

Europaparlamentet understryker att det krav på konsekvens som fastställs i fördraget, den nya lydelsen av artikel 40 i EU-fördraget (enligt vilken genomförandet av såväl Gusp som EU:s övriga politikområden inte ska påverka tillämpningen av respektive förfaranden) och färsk rättspraxis från EU-domstolen (se målet om handeldvapen och lätta vapen) skyddar såväl gemenskapsmetodens företrädesrätt som särdragen och befogenheterna för Gusp. Samtidigt uppmuntras en tillnärmning av olika politikområden, instrument, resurser och rättsliga grunder i en överordnad helhetsstrategi där bidragandet till freden och säkerheten i världen blir ett övergripande mål för EU:s yttre och inre åtgärder och GSFP ett av unionens redskap. Militära medel kan även sättas in vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människan; ett praktiskt exempel på detta var när EU:s militära stab samordnade den militära kapaciteten till stöd för de civilledda humanitära räddningsinsatserna under översvämningarna i Pakistan 2010, i överensstämmelse med FN:s tillämpliga riktlinjer om användning av militära och civila försvarsmedel vid internationell katastrofhjälp (Osloriktlinjerna) och efter en begäran av kommissionen.

7.

Europaparlamentet uttrycker därför oro över att det fortfarande, över ett år efter Lissabonfördragets ikraftträdande, inte finns några påtagliga tecken på en övergripande strategi för EU efter Lissabon som kan övervinna gamla förfaranderelaterade och institutionella hinder, samtidigt som de olika rättsliga befogenheterna bevaras när EU-medborgares säkerhet står på spel.

8.

Europaparlamentet är övertygat om att en trovärdig yttre säkerhetspolitik kräver ett större inbördes beroende medlemsstaterna emellan, bättre inre sammanhållning samt ett ömsesidigt förtroende och en ömsesidig solidaritet, på ungefär samma sätt som vad som uppnåtts när det gäller den inre säkerheten genom Schengensamarbetet (där Schengenländerna genom att skydda sina egna gränser också skyddar övriga medlemsstaters gränser, nationella regler får giltighet över hela Europa och uppdrag som rör skyddet av nationens säkerhet kan utföras även på en annan stats territorium eller av gemensamma team som agerar i enlighet med EU:s normer).

9.

Europaparlamentet beklagar medlemsstaternas ovilja att komma fram till en gemensam hållning i fråga om Libyenkrisen, FN:s säkerhetsråds resolution 1973 och hur denna ska genomföras. Parlamentet är djupt oroat över faran att tillfälliga koalitioner av villiga stater eller bilaterala samarbeten betraktas som hållbara alternativ till GSFP, då ingen stat i Europa har kapaciteten att bli en global aktör av vikt på säkerhets- och försvarsområdet i det nya århundradet. Parlamentet påminner om att Lissabonfördraget erbjuder en möjlighet att anförtro genomförandet av en krishanteringsinsats åt en grupp medlemsstater, dock inom ramen för ett rådsbeslut där målen, räckvidden och villkoren för insatsen anges. Vice ordföranden/den höga representanten ska också knytas till insatsen. Om en trovärdig, ny taktik för politiken för vårt södra grannskap ska kunna utformas är det helt nödvändigt med ett gemensamt svar på händelserna i Libyen. Parlamentet påminner om att mandatet i FN:s säkerhetsråds resolution 1973(2011) om att skydda civila i Libyen inte bör överskridas genom oproportionerlig användning av våld. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att vidta konkreta åtgärder för att säkra ett tidigt eldupphör i syfte att stoppa blodsutgjutelse och lidande bland Libyens folk. Parlamentet uppmanar med eftertryck vice ordföranden/den höga representanten att spela en kraftfull och direkt roll för att främja politiska initiativ i denna riktning. Det är av avgörande betydelse att nära samarbeta med det interimistiska nationella övergångsrådet, Afrikanska unionen och Arabförbundet i syfte att kanalisera den aktuella militära konflikten i riktning mot politiska och diplomatiska lösningar, däribland målet att se till att Gaddafiregimen avgår. Parlamentet understryker att utarbetandet av en strategi för Sahelregionen och Afrikas horn utgör ytterligare en konkret möjlighet för EU att visa prov på sin förmåga att ta sig an utmaningar i såväl säkerhets- som utvecklingsfrågor.

10.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att utföra sitt uppdrag att kartlägga EU:s strategiska intressen och politiska mål genom att utarbeta en strategi för EU:s utrikespolitik som är framtagen för internationella händelser, bygger på en verklig tillnärmning mellan de olika dimensionerna av EU:s yttre åtgärder och regelbundet ses över. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och rådet att vidareutveckla begreppet ”människors säkerhet” och göra det till ett centralt begrepp i EU:s utrikespolitiska strategi samt omsätta det i konkreta politiska riktlinjer.

11.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet och dess ordförande att sätta i gång med denna uppgift på grundval av en politisk dialog med Europaparlamentet och att diskutera dess rekommendationer. Parlamentet hävdar att denna dialog är nödvändig i ljuset av de nya fördragsbestämmelserna och behovet att ta fram och genomföra en utrikespolitisk strategi som bygger på ett verkligt helhetsgrepp. Dialogen bör föras regelbundet, med lika stort fokus på tidigare framsteg som gjorts som på framtidsutsikterna.

12.

Europaparlamentet understryker sin roll som det organ som direkt representerar unionens medborgare, något som betyder att parlamentet är en avgörande källa till den demokratiska legitimiteten för Gusp och GSFP och ger tyngd åt parlamentets rätt att förvänta sig att dess ståndpunkter och rekommendationer kommer att beaktas i vederbörlig ordning.

13.

Europaparlamentet påminner dessutom om att vice ordföranden/den höga representanten enligt fördraget ska godkännas av parlamentet, att parlamentet är medbeslutande i frågor som rör budgeten för EU:s yttre åtgärder, inklusive civila uppdrag inom Gusp och GSFP och administrativa kostnader som uppkommer i samband med EU:s militära samordning, och att parlamentets samtycke är väsentligt för att EU:s strategier ska kunna omsättas i lagstiftning och för att internationella avtal ska kunna ingås, inklusive sådana som huvudsakligen rör Gusp, med undantag endast för avtal som uteslutande rör Gusp.

14.

Europaparlamentet önskar samtidigt förstärka samarbetet med de nationella parlamenten i EU kring utövandet den demokratiska kontrollen av Gusp och GSFP, med målet att ömsesidigt förstärka deras respektive inflytande över de politiska val som görs av de andra EU-institutionerna och av medlemsstaterna, samtidigt som de nationella parlamentens nuvarande försvarspolitiska befogenheter respekteras till fullo. Parlamentet beklagar att ingen överenskommelse nåddes vid sammanträdet med konferensen för talmän i medlemsstaternas parlament den 4-5 april 2011 om hur en interparlamentarisk konferens om Gusp och GSFP ska vara beskaffad och ser fram emot ett avtal med de nationella parlamenten om nya former för interparlamentariskt samarbete på detta område. Parlamentet påminner om att det i artikel 9 i protokoll nr 1 till Lissabonfördraget om de nationella parlamentens roll tydligt fastslås att Europaparlamentet och de nationella parlamenten tillsammans ska bestämma hur ett effektivt och regelbundet interparlamentariskt samarbete ska organiseras och främjas inom unionen.

15.

Europaparlamentet framhåller den roll som kommissionen ges av fördragen för att verkställa den politik och de åtgärder som har ett samband med de övriga dimensionerna av EU:s yttre åtgärder, ta initiativ till lagstiftning, genomföra budgeten och administrera gemenskapsprogrammen samt sköta EU:s yttre representation, utom när det gäller Gusp. Rådet, kommissionen och parlamentet uppmanas att stärka sitt samarbete i syfte att säkra enhetlighet mellan de olika områdena av EU:s yttre åtgärder för ett effektivare utnyttjande av instrumenten inom GSFP, med respekt för vars och ens behörighet.

16.

Europaparlamentet påpekar att vice ordförandens/den höga representantens befogenheter och ansvarsområden inte innebär dubbla roller, utan en sammanslagning av funktioner och källor till legitimitet, vilket ställer henne i centrum för processen att föra samman de olika instrumenten, aktörerna och förfarandena för EU:s yttre åtgärder i en sammanhållen relation. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att tolka sin roll som proaktiv och att i en konstruktiv dialog med parlamentet verka dels för att aktivt främja politisk enighet mellan medlemsstaterna kring de strategiska linjerna och politiska alternativen för Gusp och GSFP, dels för att säkra konsekvensen i, effektivt samordna och fullständigt utnyttja potentialen till synergier mellan Gusp och GSFP och andra delar av unionens yttre åtgärder, liksom mellan de delar av unionens interna politik som påverkar eller får konsekvenser på det externa planet.

17.

Europaparlamentet anser att Europeiska utrikestjänsten har en nyckelroll för att få till stånd en effektiv, heltäckande strategi som bygger på en fullständig integrering av GSFP, Gusp och de andra delarna av EU:s yttre åtgärder, i synnerhet utvecklingssamarbetet samt politiken för handel och en tryggad energiförsörjning. Parlamentet välkomnar resultatet av förhandlingarna, som ledde till att Europeiska utrikestjänsten inrättades som en struktur till stöd för EU:s institutioner och för de olika dimensionerna i unionens yttre åtgärder, och som gav utrikestjänsten ett brett spektrum av befogenheter och ansvarsområden och en fast koppling till kommissionen, utan att på något sätt inkräkta på kommissionens behörighet. Parlamentet hoppas att utrikestjänstens uppdrag att genomföra en strategisk planering av de viktigaste finansiella instrumenten med koppling till EU:s yttre åtgärder får till resultat att de används konsekvent för att främja EU:s principer och mål.

18.

Europaparlamentet upprepar att det behövs en närmare samordning och mer samverkan mellan de civila och militära strukturerna och kapaciteterna för krishantering inom ramen för den övergripande strategin, samtidigt som åtskillnaden mellan de civila och militära rollerna och de olika beslutsprocesserna och befälsordningarna bevaras.

19.

Europaparlamentet beklagar att den provisoriska organisationsplanen för utrikestjänsten inte omfattar alla befintliga enheter som sysslar med planläggning och programplanering av krishantering samt konfliktförebyggande och fredsbyggande arbete inom GSFP-strukturerna i linje med Madridöverenskommelsen. Parlamentet begär i detta sammanhang för det första att man håller regelbundna sammanträden i en krishanteringsnämnd bestående av direktoratet för krishantering och planering, den civila planerings- och ledningsenheten, EU:s militära stab, Sitcen, enheterna för fredsbyggande, konfliktförebyggande, medling och säkerhetspolitik, ordförandeskapet för Kusp, de geografiska kontoren och övriga tematiska strukturer som berörs, underställda vice ordföranden/den höga representanten och den verkställande generalsekreteraren, med deltagande av kommissionens strukturer för humanitärt bistånd, civilskydd och inre säkerhet, efter omständigheterna. Dessa sammanträden skulle samordnas av den verkställande direktören för krisinsatser. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att förse krishanteringsnämnden med ett effektivt system för varningar och nödsituationer och en stor, gemensam ledningscentral som är placerad hos utrikestjänsten, så att övervakning kan genomföras dygnet runt, sju dagar i veckan för att på så sätt undvika de aktuella operativa överlappningarna, som knappast låter sig förenas med behovet av ett lämpligt system för övervakning och snabbinsatser vid kriser. Parlamentet anser att samordning och utbyte på regelbunden basis bör säkras mellan detta system och det europeiska centrum för krisberedskap som kommissionen håller på att bygga upp, i syfte att säkra lämpliga samverkansvinster, med respekt för varandras behörigheter. För det andra efterlyser parlamentet en permanent arbetsstruktur som innefattar ovan nämnda aktörer och som går utöver den akuta krishanteringen, i syfte att utveckla gemensamma tillvägagångssätt, till exempel på områdena för rättsstatsprincipen och reformer av säkerhetssektorn. För det tredje kräver parlamentet en halvtidsöversyn av den nuvarande ramen i syfte att etablera en verkligt integrerad strategisk planering och begreppsmässig utveckling för utrikestjänsten på området för krishantering och fredsbyggande.

20.

Europaparlamentet anser att krishanteringsnämnden bör förse utrikestjänsten med en enhetlig beredskapsplanering för tänkbara insatsområden och krisscenarion, även genom en krisplattform för praktisk krishantering både i Bryssel och på fältet för att samordna utnyttjandet av de olika finansiella instrument och resurser som står till EU:s förfogande, utan att detta undergräver de enskilda beslutsförfaranden och rättsliga grunder som gäller för utnyttjandet av civila och militära resurser i samband med Gusp och GSFP eller för användningen av gemenskapsinstrumenten.

21.

Europaparlamentet understryker behovet att förstärka de civila och militära strukturerna, avdelningarna och enheterna för krishantering inom utrikestjänsten och kommissionen genom att sprida ut dem och organisera dem på ett mer rationellt sätt. Detta innebär i synnerhet följande:

22.

Europaparlamentet beklagar de bristfälliga resultaten i processen att nå de civila kapacitetsmålen för 2010, framför allt om man jämför de personalenheter som ställts till förfogande på papperet från medlemsstaterna och de resurser som faktiskt står till uppdragens förfogande, de måttliga framstegen när det gäller utbildning av personalen (frånvaro av gemensamma standarder, begränsat antal utbildningsprogram som laddats upp till programmet för utbildningsmöjligheter inom programmiljön Goalkeeper, ”Schoolmaster”). Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, rådet och medlemsstaterna att med gemensamma ansträngningar åter få liv i processen för utveckling av civil kapacitet, framför allt vad gäller rekrytering, jämn könsfördelning, utbildning och utnyttjande. Parlamentet framhåller särskilt vikten av att man fortsätter att bygga på den grund som lagts genom de två civila kapacitetsmål som EU hittills har eftersträvat för att möta dessa olösta utmaningar. Det bör upprättas en EU-mekanism som stärker den civila kapaciteten, särskilt genom utbildning för och utökning av den civila delen av den europeiska säkerhets- och försvarsakademin.

23.

Europaparlamentet bekräftar att tillförlitliga, pålitliga och tillgängliga militära resurser är ett nödvändigt villkor för en självständig GSFP och en heltäckande strategi, och att dessa resurser bör tillhandahållas av medlemsstaterna. Parlamentet betonar vidare att sådana militära resurser kan utnyttjas för olika ändamål, inte minst civila, inom ramen för de principer som ligger till grund för EU:s handlande på den internationella arenan och självständigheten för EU:s rättssystem.

24.

Europaparlamentet beklagar den skarpa kontrasten mellan de 200 miljarder euro per år som medlemsstaterna avsätter till försvaret och bristen på resurser som står till EU:s förfogande, liksom de plågsamt segdragna konferenserna för att få fram styrkor för EU:s militära operationer, samtidigt som det finns överflödig kapacitet och personal. Parlamentet beklagar djupt att metoden med styrkebidragsprocesser har tillämpats i mer än tolv år utan att åstadkomma några konkreta kvantitativa eller kvalitativa förbättringar av den militära kapacitet som finns tillgänglig för uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet framhåller behovet av regelbunden utvärdering av förbättringarna av den militära kapaciteten. Parlamentet påpekar att det råder en allt större obalans mellan å ena sidan den växande efterfrågan från utlandet och å andra sidan de resurser som medlemsstaterna ställer till förfogande för unionen.

25.

Europaparlamentet konstaterar med oro att den nuvarande ekonomiska åtstramningen riskerar att resultera i nedskärningar som inte är samordnade på EU-nivå och i fortsatta överlappningar som skulle kunna ifrågasätta GSFP som sådan, när medlemsstaterna i stället borde göra smartare investeringar i försvaret genom att samla och dela på en större andel av sin försvarskapacitet, sin budget och sina behov samtidigt som man uppnår en bättre säkerhet för sina medborgare. Medlemsstaterna uppmanas att möjliggöra större insyn i sina respektive försvarsbudgetar.

26.

Europaparlamentet påminner om att Gusp och GSFP även bör resultera i nedrustning och icke-spridning av vapen, från handeldvapen och lätta vapen till kärnstridsspetsar och ballistiska robotar. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas med eftertryck att ge denna strategi högsta prioritet genom att främja en ny serie föregripande åtgärder för att ta itu med de frågor som rör landminor, klustervapen, ammunition som innehåller utarmat uran, handeldvapen och lätta vapen samt biologiska, kemiska och kärntekniska massförstörelsevapen och deras bärare. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas också att årligen rapportera till Europaparlamentet om genomförandet av 2010 års konferens för översyn av icke-spridningsfördraget och om konferensens handlingsplan för nedrustning och icke-spridning.

27.

Europaparlamentet beklagar djupt den omfattande överlappningen bland EU:s försvarsprogram. Det finns till exempel över tjugo program för pansarfordon, sex olika program för attackubåtar, fem program för luftvärnsrobotar och tre program för stridsflygplan, vilket innebär att man inte uppnår skalfördelar, att de begränsade ekonomiska resurserna slösas bort och att priserna på europeisk försvarsutrustning pressas upp. Detta resulterar också i en fortlöpande fragmentering av det europeiska försvarets industriella och tekniska bas, försämrar konkurrenskraften för hela den säkerhetsrelaterade industrisektorn i Europa och äventyrar därmed direkt det tekniska ledarskapet och sysselsättningen.

28.

Europaparlamentet bekräftar att man måste visa en stark gemensam och långsiktig politisk vilja och fullt ut utnyttja möjligheterna i Lissabonfördraget när det gäller samtliga frågor som nämnts ovan, och menar också att det gradvisa utarbetandet av en gemensam försvarspolitik som kan leda till ett gemensamt försvar ska syfta till att förstärka EU:s förmåga att reagera på kriser och ombesörja ett långsiktigt fredsuppbyggande, och framför allt att stärka Europas strategiska oberoende och handlingsförmåga. Parlamentet begär att Europeiska rådet anordnar ett extra möte om EU:s säkerhet och försvar. Parlamentet upprepar sin begäran om att en vitbok om EU:s säkerhet och försvar utarbetas inom ramen för en process där alla berörda parter i EU ingår, på grundval av nationella översyner av säkerhet och försvar i samtliga medlemsstater. Översynerna bör genomföras enligt en gemensam mall som möjliggör direkta jämförelser av den nuvarande kapacitetens och planeringsförutsättningarnas starka och svaga sidor.

29.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att stödja Europeiska försvarsbyrån som det specialiserade EU-organ som har till uppgift att identifiera och utveckla försvarskapacitet på krishanteringens område och att främja och stärka det europeiska försvarsmaterielsamarbetet.

30.

Europaparlamentet noterar att den fransk-brittiska överenskommelsen av den 2 november 2010 om säkerhets- och försvarssamarbete har börjat tillämpas utanför EU-fördragets ramar. Parlamentet hoppas dock att detta senaste försök till fransk-brittiskt samarbete ska kunna fungera som en katalysator för ytterligare framsteg på EU-nivå i enlighet med unionens institutionella ram och det logiska behovet av rationalisering, driftskompabilitet och kostnadseffektivitet. Parlamentet understryker att Europeiska försvarsbyrån bör ha en understödjande roll i detta sammanhang. Det nuvarande fransk-brittiska försvarssamarbetet bör omfatta en färdplan för ett effektivare europeiskt försvarssamarbete som grundar sig på kapacitetsplanering och ömsesidigt beroende. Parlamentet uppmanar den franska och den brittiska regeringen att göra åtaganden kring framtida EU-system för att på multilateral basis samla och dela resurser.

31.

Europaparlamentet understryker att det permanenta strukturerade samarbetet i enlighet med fördraget innebär ett rättsligt skydd och rättsliga skyldigheter och också är ett instrument som främjar en bättre användning av GSFP-medlen i tider av ekonomiska åtstramningar och bidrar till att komma till rätta med bristen på samförstånd mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att utan vidare dröjsmål fastställa målen för och innehållet i detta samarbete, med deltagande av samtliga medlemsstater som är både politiskt villiga och militärt kapabla.

32.

Europaparlamentet anser att försvarsministrarnas roll behöver stärkas inom rådet i konstellationen utrikes frågor.

33.

Europaparlamentet påminner om att klausulen om ömsesidig hjälp utgör en rättsligt bindande skyldighet till faktisk solidaritet i händelse av ett angrepp utifrån mot någon av medlemsstaterna, utan att detta strider mot Natos roll i den europeiska säkerhetsstrukturen, samtidigt som man respekterar den neutralitet som några av medlemsstaterna valt. Parlamentet vill därför se en seriös diskussion om den verkliga effekten av klausulen om ömsesidig hjälp. I diskussionen bör man ta upp de olösta frågor i genomförandebestämmelserna som lyftes ut ur förslaget till fördrag om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet efterlyser ett utarbetande av politiska riktlinjer, en absolut nödvändighet inte minst med tanke på det nyligen upphävda ändrade Brysselfördraget (VEU).

34.

Europaparlamentet anser att tiden nu är inne att efter politiska och institutionella resultat nå ett konkret resultat i fråga om den militära kapaciteten i samband med utvecklingen av GSFP. Parlamentet påminner om de stora möjligheter att främja utvecklingen av den kapaciteten och beskriva den progressiva ramen för EU:s försvarspolitik som erbjuds i bestämmelserna som infördes genom Lissabonfördraget, och understryker behovet av att de får en snar tillämpning.

35.

Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att satsa helhjärtat på tillhandahållande och underhåll av militär kapacitet och att möta den utveckling som innebär större tonvikt vid de kvalitativa aspekterna. Parlamentet instämmer i kraven från det informella mötet med försvarsministrarna i Gent, den tysk-svenska rapporten och Weimarinitiativet, och begär att man utan dröjsmål övergår till den operativa fasen i enlighet med rådets slutsatser från december 2010, där försvarsministrarna kom överens om att Europeiska försvarsbyrån bör intensifiera sitt arbete för att underlätta kartläggningen av områden där man kan samla och gemensamt utnyttja militär kapacitet, bland annat med stöd av en expertgrupp. Parlamentet framhåller att denna nya strategi för kapacitetsutveckling måste bli en framgång, och uppmanar medlemsstaterna att respektera den tidsfrist som fastställdes av rådet i december 2010. Stabscheferna för EU:s väpnade styrkor har fått i uppdrag att fram till maj 2011 inventera sina kapaciteter, EU:s militära stab har fått i uppdrag att använda dessa uppgifter för att ta fram en översikt till mitten av 2011 och EU:s försvarsministrar kommer att dra sina definitiva slutsatser före årsskiftet. Parlamentet uppmanar byrån att göra detta nya initiativ till en prioriterad fråga och att upprätta en förteckning över potentiella nya projekt (till exempel områden som satellitkommunikation, medicinskt stöd, marin logistik och it-säkerhet) för att undvika dubblering av kostnader och öka driftskompatibiliteten.

36.

Europaparlamentet ansluter sig till rekommendationerna från rådet (utrikes frågor) i januari 2011, som uppmanade vice ordföranden/ den höga representanten att gå vidare med de frågor som togs upp i Weimarinitiativet, så att konkreta åtgärder snarast möjligt kan vidtas på grundval av en rapport som ska läggas fram vid ett möte med rådet (utrikes frågor) i mitten av 2011, i syfte att i största möjliga mån uppnå konkreta resultat före årsskiftet, inklusive möjligheten att utvidga sådana initiativ till andra intresserade medlemsstater.

37.

Europaparlamentet bekräftar behovet att få bukt med den nuvarande obalansen vad gäller kapaciteten att planera och leda civila respektive militära operationer, genom att förse EU med en permanent militärstrategisk planerings- och ledningsnivå eller operationshögkvarter som gör det möjligt för EU att vidta mer återverkande och kostnadseffektivare åtgärder. Parlamentet understryker det begränsade utnyttjandet av Berlin Plus-avtalen som hittills enbart har gällt övertagandet av redan befintliga Natouppdrag och problemen i samband med ramen för Nation Trak på grundval av utnyttjandet av fem nationella operationshögkvarter, och den därav följande bristen på förplanering och svårigheterna att samla styrkan och den allt mer komplicerade samordningen av civil och militär kapacitet.

38.

Europaparlamentet anser att det nuvarande operativa centret förvisso utgör ett välkommet första steg, men är otillräckligt och inte motsvarar den ambitionsnivå som bör gälla för ett permanent operativt högkvarter, och anser att det måste göras permanent och få möjligheter att leda mer omfattande uppdrag, att det måste förses med tillräckliga personalresurser och den operativa infrastruktur som krävs, att man måste åtgärda opålitligheten i infrastrukturen för EU:s kommunikations- och informationssystem, som i första hand beror på avsaknaden av en permanent (C2-)struktur för ledning och kontroll (och en relevant rättslig ram), vilket även kan påverka situationsmedvetenheten negativt. Parlamentet förespråkar att man samlar det militära högkvarteret och det civila högkvarteret på ett och samma ställe för att kunna genomföra samtliga militära och civila operationer och maximalt utnyttja de eventuella synergierna, samtidigt som man respekterar de skilda civila och militära befälsordningarna, de olika beslutsprocesserna och mekanismerna för finansiering.

39.

Europaparlamentet välkomnar vice ordförandens/den höga representantens erkännande av EU:s behov av en militär ledningskapacitet i hennes svar på Weimarinitiativet. Parlamentet hävdar att den kostnadseffektivitetsanalys som begärts av vice ordföranden/den höga representanten även bör beakta de kostnader som uppkommer på grund av avsaknaden av ett operativt högkvarter för EU. Parlamentet förklarar sin avsikt att främja en studie av den aspekten och den nya strukturens eventuella kostnader och finansieringsmekanismer.

40.

Europaparlamentet inser värdet av stridsgrupperna, men efterlyser en noggrann översyn av själva begreppet och gruppernas struktur, som hittills inte utnyttjats, så att större flexibilitet och effektivitet kan uppnås. Parlamentet anser att

41.

Europaparlamentet understryker fördragets hänvisning till att en europeisk politik för kapacitet och försvarsmateriel ska utarbetas under medverkan av Europeiska försvarsbyrån, och efterlyser ett samarbete mellan EU:s institutioner och organ samt medlemsstaterna i detta syfte när en sådan politik ska utformas och genomföras.

42.

Europaparlamentet uppmuntrar ett nära samarbete mellan Europeiska försvarsbyrån och kommissionen i syfte att stärka kapaciteten till dubbelt utnyttjande och på sätt finna en så heltäckande strategi som möjligt i fråga om säkerhetsrelaterad forskning till förmån för en bättre synergisk hantering av civila och militära resurser, framför allt genom säkerhetstemat i ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling. Parlamentet välkomnar följaktligen planerna på ett åttonde ramprogram som även avser den yttre säkerheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att bekräfta att krishanteringen verkligen är av civil-militär karaktär och att överväga att avsätta EU-medel för att finansiera säkerhets- och försvarsrelaterad forskning med civila användningsområden. Detta samarbete bör dock inte överskrida vad som är nödvändigt för ett civil-militärt samarbete med syfte att bevara freden, förebygga konflikter, stärka den internationella säkerheten och hantera kriser.

43.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck chefen för Europeiska försvarsbyrån (vice ordföranden/den höga representanten) och rådet att i god tid presentera ett nytt rådsbeslut om inrättandet av Europeiska försvarsbyrån, utifrån byråns nya roll i enlighet med Lissabonfördraget. Mot bakgrund av Lissabonfördraget och dess konsekvenser för Europeiska försvarsbyrån ställer sig parlamentet frågande till byråns rättsliga grund, som är från 2004. Rådet uppmanas att informera Europaparlamentet om de förändringar som krävs i rådets gemensamma åtgärd om inrättandet av Europeiska försvarsbyrån till följd av att byrån tas upp i Lissabonfördraget.

44.

Europaparlamentet vill att det upprättas ett starkt partnerskap mellan kommissionen, parlamentet, Europeiska försvarsbyrån och de deltagande medlemsstaterna om utarbetandet av det åttonde ramprogrammet för investeringar inom teknikområden av gemensamt intresse på EU-nivå, inte minst med tanke på att EU:s satsningar på investeringar i FoU inom försvarssektorn i dag är cirka 10 procent av de amerikanska.

45.

Europaparlamentet efterlyser ett starkt samarbete mellan Europeiska försvarsbyrån och Organisationen för gemensamt försvarsmaterielsamarbete (Occar), och vill ha information från chefen för byrån (vice ordföranden/den höga representanten) om resultatet av de förhandlingar om en administrativ lösning för deras samarbete som inleddes i april 2009.

46.

Europaparlamentet hävdar på nytt att en av de viktigaste förutsättningarna för en självständig och trovärdig GSFP är en mer konkurrenskraftig och effektiv europeisk försvars- och säkerhetsmarknad som är öppen för offentlig upphandling, med en förstärkt europeisk teknisk och industriell bas för försvaret som beaktar viktig industriell kapacitet, leveranssäkerhet mellan länder, en fördjupad och diversifierad leverantörsbas samt ett utökat samarbete kring försvarsmateriel.

47.

Europaparlamentet understryker betydelsen för den europeiska försvarsindustrin av att samtliga medlemsstater införlivar följande direktiv i den nationella lagstiftningen:

Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att strikt följa tidsfristerna under kommissionens överinseende, utarbeta de nödvändiga genomförandebestämmelserna och utbilda personalen i hur de nya reglerna ska tillämpas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta de vägledande meddelanden som kommissionen utarbetat i detta hänseende.

48.

Europaparlamentet rekommenderar att man snarast ser över genomförandet av den gemensamma ståndpunkten av den 8 december 2008, som innehåller gemensamma regler för kontroll av export av teknik och militär utrustning, för att garantera att samtliga berörda nationella myndigheter i medlemsstaterna verkligen följer den på ett enhetligt sätt.

49.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att hålla sig till Europeiska försvarsbyråns uppförandekod om upphandling av försvarsmateriel och dess uppförandekod för kompensation, för att förhindra att inremarknadsreglerna kränks och minska risken för korruption.

50.

Europaparlamentet understryker att man för att främja den framväxande europeiska säkerhets- och försvarsindustrin måste åtgärda den brist på regler och standarder som begränsar marknadsmöjligheterna för såväl de stora aktörerna som små och medelstora företag och förhindrar interoperabilitet mellan säkerhetssystem. Parlamentet stöder till fullo Europeiska försvarsbyråns arbete inom ramen för den nya rättsliga grunden i Lissabonfördraget. Parlamentet förespråkar ett nära samarbete mellan Europeiska försvarsbyrån och kommissionen för att skapa en europeisk försvarsmarknad. Kommissionen uppmanas att i samarbete med Europeiska försvarsbyrån inleda en diskussion om en europeisk industripolitik på säkerhets- och försvarsområdet.

51.

Europaparlamentet uppmanar de deltagande staterna att betrakta sitt deltagande i Europeiska försvarsbyrån som ett permanent åtagande och att förse byrån med tillräckliga mänskliga och ekonomiska resurser. Parlamentet efterlyser en ökning av utgifterna avsedda för operativa projekt och studier (hittills cirka 25 procent av budgeten), om det skulle gå så illa att veton mot en ökning av budgeten skulle fortgå under en längre tid.

52.

Europaparlamentet uppmanar de stater som deltar i Europeiska försvarsbyrån att bidra till de arbeten och initiativ som kommer att presenteras av vice ordföranden/den höga representanten i hennes egenskap av ordförande för byrån, och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att införa arbetsmetoder som ger de deltagande medlemsstaterna ökade befogenheter att ta ansvar som beslutsfattare i enlighet med byråns mellanstatliga natur och fördragets bestämmelser, med avsikten att bygga upp ett politiskt samförstånd.

53.

Europaparlamentet anser att det finns ett behov att anta lagstiftningsåtgärder på EU-nivå, inklusive ett omfattande normativt system för privata militära företags och privata säkerhetsföretags fastställande, registrering, överlåtelse och övervakning av samt rapportering om överträdelser av tillämplig lagstiftning, för såväl den inre som den yttre dimensionen.

54.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att initiera lämpliga åtgärder, närmare bestämt

55.

Europaparlamentet anser att de yttre och inre aspekterna av EU:s säkerhet bör behandlas som kompletterande delar av samma strategi, såsom Europeiska rådet gjorde klart efter mötena i Tammerfors (1999), Feira (2000) och Stockholm (2010), när det antog EU:s mål för området för frihet, säkerhet och rättvisa för perioden 2010–2014. Parlamentet betonar att centrala värden och normer som de mänskliga rättigheterna, de grundläggande rättigheterna och friheterna samt den humanitära rätten under inga omständigheter är förhandlingsbara i kampen mot internationell terrorism, och understryker att en av slutsatserna från Europaparlamentets tillfälliga utskott för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar är att nationella och europeiska strategier och åtgärder mot terrorism måste bli föremål för en ökad parlamentarisk kontroll.

56.

Europaparlamentet anser att det blivit allt tydligare i modern tid, och framför allt efter den 11 september, att många gränsöverskridande hot såsom terrorism, spridning av massförstörelsevapen, organiserad brottslighet, it-brottslighet, droger och människohandel inte kan bekämpas utan samordnade åtgärder som omfattar politiken för ”extern” säkerhet och ”interna” lagstiftningsåtgärder och politiska verktyg, vilket redan framhållits i Europeiska unionens första handlingsplan mot terrorism (2001) och Europeiska unionens strategi mot terrorism (2005). Parlamentet påminner om att rådets rapport från 2008 om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin fäster uppmärksamheten på att misslyckanden från statligt håll påverkar den europeiska säkerheten, vilket fallet med Somalia tydligt visar.

57.

Europaparlamentet inser att kopplingarna mellan den yttre och inre säkerhetspolitiken har blivit alltmer uppenbar i medlemsstaterna och framför allt i tredjeländer som USA, där Department of Homeland Security (DHS) inrättades 2003 genom att man slog samman 22 federala byråer, och som nu sysselsätter över 200 000 tjänstemän och har en budget på över 40 miljarder dollar per år. Det är inte förvånande att de viktigaste uppdragen för amerikanska DHS delvis är desamma som de uppdrag EU har sammanfört i området med frihet, säkerhet och rättvisa (skyddet av yttre gränser, migration, antiterrorism).

58.

Europaparlamentet välkomnar att de viktigaste bestämmelserna i Lissabonfördraget återspeglar en anpassning till denna situation och möjligheterna att utnyttja synergier mellan den yttre och den inre säkerheten, inklusive

59.

Europaparlamentet anser att den europeiska säkerhetsstrategin (2003) och strategin för inre säkerhet (2010) innehåller ett antal gemensamma sektorer – till exempel terrorism, organiserad brottslighet och it-säkerhet – som får konsekvenser för båda dimensionerna av säkerheten. Parlamentet instämmer därför i den tanke som framförts om behovet att förbättra det sätt på vilket de inre och yttre dimensionerna sammanförs och som kommissionen går in på i sitt meddelande ”EU:s strategi för inre säkerhet: fem steg mot ett säkrare Europa” (2010) (COM(2010)0673).

60.

Europaparlamentet anser att målen för den yttre och inre säkerheten kompletterar varandra, eftersom

61.

Europaparlamentet anser att alla initiativ som anges ovan därför enbart kan vidtas med en stabil rättslig grund och lagstiftningsåtgärder som antas enligt EU:s ordinarie interna behörighet, som fordrar en kvalificerad majoritet i rådet, inbegriper medbeslutande i parlamentet och sist men inte minst kräver en rättslig granskning av EU-domstolen.

62.

Europaparlamentet anser att det då är logiskt att EU ska prioritera de effektivare – och rättsligt stabilare – åtgärder som står till buds, det vill säga de som är en följd av den inre behörigheten, när ett och samma hot kräver en aktivering av inre och yttre säkerhetsåtgärder. Europaparlamentets roll bör vara avgörande även för tillhörande särskilda Gusp-strategier och Gusp-åtgärder.

63.

Europaparlamentet påminner rådet och vice ordföranden/den höga representanten om att de ska hålla parlamentet informerat om läget för de yttre förbindelserna och framför allt förbindelserna med tredjeländer och internationella organisationer med vilka internationella avtal förhandlas eller ingås i EU:s intresse. Rådet påminns om att Europaparlamentet i enlighet med artikel 218.6 i EUF-fördraget ska informeras om och delta i förhandlingar om och ingående av avtal om utbyte av konfidentiell information med tredjeländer och internationella organisationer när avtalen inte uttryckligen omfattas av Gusp. Parlamentet förbehåller sig på samma sätt rätten att bedöma om avtalet mellan EU:s medlemsstater i rådet om skydd av konfidentiellt material som utbyts för EU:s räkning inte strider mot de rättigheter som fördraget ger parlamentet.

64.

Europaparlamentet välkomnar att EU sedan 2003 har genomfört ett flertal insatser (24) på tre kontinenter med olika typer av ingripanden, av vilka de flesta varit civila uppdrag med fokus på polisväsendet, reformeringen av säkerhetssektorn och förstärkningen av rättsstaten. Parlamentet konstaterar att 16 av 24 GSFP-uppdrag hittills haft en civil karaktär.

65.

Europaparlamentet konstaterar att denna trend har bekräftats genom profilen för de 13 uppdrag som för närvarande pågår och att uppdragen, utöver denna indelning i allt högre grad också måste vara ”flerfunktionella”, såsom fallet är när det gäller Eulex i Kosovo som omfattar ett flertal funktioner (polis, tull, rättssystem) med uppgifter som utbildning, övervakning och assistans samt verkställande uppgifter, eller som i fallet för det mer aktuella uppdraget EUTM Somalia med huvudkontor i Uganda, vilket är inriktat på militär utbildning av den federala övergångsregeringens säkerhetsstyrkor och som utgör ett exempel på den allt större tonvikten vid uppgifter som rör en reformering av säkerhetssektorn i samband med militär krishantering.

66.

Europaparlamentet välkomnar den pågående reformeringen av de befintliga civila GSFP-koncepten: framför allt kommer de rättsstatliga principerna att ses som ett centralt begrepp för civila uppdrag som omfattar polis, rättsväsen, civilförvaltning, tull, gränsövervakning och andra relevanta områden till förmån för planerare och experter på plats som ska utforma och genomföra uppdrag med förstärkande och/eller ersättande (verkställande) uppgifter. Parlamentet stöder det arbete som pågår för att utveckla GSFP:s rättsliga uppdrag och påminner samtidigt om behovet att undvika onödiga överlappningar med eventuella gemenskapsprogram. Mot bakgrund av detta uppmanar parlamentet vice ordföranden/den höga representanten att utan dröjsmål förse parlamentet med detaljerad information om anlitandet av privata säkerhetsföretag och privata militära företag inom ramen för GSFP- och Guspuppdrag med angivande av krav på yrkeskunskaper och de företagsnormer som företagen åläggs att respektera, tillämpliga förordningar och olika typer av ansvar och skyldigheter enligt lag, övervakningsmekanismer, utvärdering av effektiviteten samt kostnaderna i detta sammanhang.

67.

Europaparlamentet inser dessutom att Lissabonfördraget har möjliggjort en utvidgning av uppdrag liknande Petersbergsuppdragen, vilket redan visat sig i samband med ingripanden under åren innan fördraget trädde i kraft, och på så sätt förnyat och tillhandahållit en förstärkt politisk och rättslig ram som motsvarar verkligheten.

68.

Europaparlamentet rekommenderar att man utnyttjar de erfarenheter som gjorts för att ge uppdragen ny stimulans i kvantitativa termer (EUTM Somalia är det enda nya uppdraget under de senaste två åren), eftersom uppdragen blir ett riktmärke för GSFP-uppdragen och därför också ett viktigt test för EU:s trovärdighet som internationell aktör.

69.

Europaparlamentet understryker det brådskande behovet av konkreta framsteg inom olika tekniska, rättsliga och operativa aspekter, men framför allt politiska och strategiska aspekter. Parlamentet rekommenderar kraftfullt att varje uppdrag ska ingå i en tydlig politisk strategi (på medellång och lång sikt), och understryker att uppdragen inte genomförs som en ersättning för politik. Denna koppling är avgörande för ett lyckat genomförande av uppdraget och mer allmänt för att bryta den onda cirkel där GSFP, snarare än att vara ett instrument för Gusp, har en tendens att ersätta Gusp med all den inkonsekvens som detta innebär.

70.

Europaparlamentet påpekar med oro att denna koppling till en klar politisk strategi hittills har saknats och fortfarande saknas i de flesta fall, vilket påverkar uppdragens effektivitet och resultat negativt, vilket framgår av följande exempel:

71.

Europaparlamentet välkomnar rådets beslut att genomföra operationen Eufor Libyen till stöd för humanitära biståndsinsatser om så begärs av FN/OCHA. Parlamentet uppmanar rådet att tillhandahålla omedelbart humanitärt stöd till Misrata och andra befolkningscentrum, särskilt sjövägen. Parlamentet är djupt oroat över det ökande antalet offer för konflikten i Libyen och över rapporterna om Gaddafiregimens påstådda användning av klustervapen och andra vapen mot civilbefolkningen. Parlamentet beklagar djupt att Eufors uppdrag begränsats till humanitära aspekter, när det fanns ett uppenbart behov av EU:s ledning i fråga om övervakning till havs (verkställande av embargot och stöd till Frontex) samt humanitärt bistånd och skydd av civila i Libyen. I detta sammanhang påminner parlamentet om sin resolution av den 10 mars 2011, där vice ordföranden/den höga representanten uppmanades att undersöka möjligheten att tillämpa embargot med hjälp av GSFP:s luftresurser och marina resurser. Parlamentet beklagar att vissa medlemsstater beslutat att lägga in veto mot ett bredare mandat för Eufor Libyen, samtidigt som de på egen hand genomför just sådana operationer. Parlamentet begär att man inleder planeringen av en eventuell GSFP-operation på medellång till lång sikt i Libyen, på områdena för reformering av säkerhetssektorn, institutionsuppbyggnad och gränsförvaltning.

72.

Europaparlamentet efterlyser en ökad samordning på plats, där delegationscheferna (som i dag är tjänstemän anställda av utrikestjänsten och inte längre av kommissionen) och EU:s särskilda representanter spelar en viktig roll. Parlamentet anser att en sådan samordning bör utövas på flera olika nivåer, och framför allt

73.

Europaparlamentet rekommenderar en reform av Athena-mekanismen för att rationalisera och öka andelen gemensamma kostnader (för närvarande uppskattade till cirka 10 procent) för att skapa en jämlikare fördelning av bördorna för de militära operationerna som nu kommer att medföra ett ökat ekonomiskt ansvar för uppdragets deltagare som redan tar på sig ett tungt ansvar i fråga om risker och kostnader.

74.

Europaparlamentet tar med glädje del av resultatet av Madridavtalet om skapandet av Europeiska utrikestjänsten som har lett till inrättandet av särskilda budgetrubriker för de viktigaste GSFP-uppdragen (Eulex Kosovo, Eupol Afghanistan, EUMM Georgia) för att garantera ökad insyn i och bättre parlamentarisk kontroll över utgifterna. Det är viktigt att varje GSFP-uppdrag ges en egen budgetrubrik. Parlamentet bekräftar sin vilja att samarbeta med det nya permanenta ordförandeskapet för Kusp för att förbättra och effektivisera de gemensamma samrådsmötena om Gusp i linje med unionens höga representants uttalande om den politiska ansvarighet som överenskommits i Madrid. Parlamentet drar gärna lärdom av hur den amerikanska kongressen och andra nationella parlament fungerar när det gäller förfaranden och metoder för att kontrollera säkerhets- och försvarspolitiken.

75.

Europaparlamentet begär att man, enligt vad som föreskrivs i Lissabonfördraget, inrättar startfonder för förberedande aktiviteter inför militära operationer för att påskynda utbetalandet av medel inom ramen för den i sammanhanget föreslagna revideringen av Athena-mekanismen.

76.

Europaparlamentet rekommenderar att man tar itu med svårigheterna att få tag i experter för de civila uppdragen (som i fallet med uppdragen Eulex Kosovo och Eupol Afghanistan) som, enligt vad som framgått, utgör den vanligaste typen av ingripanden, och rekommenderar att man ser till att snabbt få ut dessa personer på fältet på ett hållbart sätt.

77.

Europaparlamentet rekommenderar att man på lämpligt sätt engagerar kvinnlig personal på alla nivåer av krishanteringen inom ramen för den integrering av jämställdhetsperspektivet som förespråkas i säkerhetsrådets resolution 1325 och för att öka de civila och militära uppdragens effektivitet. Parlamentet betonar hur viktigt det är att kvinnor inkluderas på de högre nivåerna i beslutsprocessen, att regelbundna samråd förs med det civila samhället, inklusive kvinnoorganisationer, och att man ökar kapaciteten att arbeta med jämställdhetsfrågor inom ramen för uppdragen. Parlamentet efterlyser inrättandet av ett lämpligt offentligt förfarande för klagomål i samband med GSFP-uppdrag vilket särskilt skulle kunna utgöra ett stöd vid inrapportering av sexuellt och könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att i sexmånadersutvärderingen av GSFP-uppdragen inkludera ingående rapportering om kvinnor, fred och säkerhet. Parlamentet betonar vikten av att EU utser fler kvinnliga poliser och soldater till GSFP-uppdragen, och anser att de kvinnliga poliserna i FN:s fredsstyrka i Liberia skulle kunna fungera som förebild i detta hänseende.

78.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att vidta lämpliga åtgärder för att optimera utnyttjandet av de potentiella möjligheter som står till buds genom de europeiska resurserna och kapaciteterna för civila uppdrag, och noterar med oro de höga kostnaderna för säkerheten i samband med uppdragen Eujust Lex Irak och Eupol Afghanistan, som överlåtits till privata säkerhetsföretag.

79.

Europaparlamentet håller med om att det är nödvändigt att skapa robustare formella, institutionaliserade mekanismer som regelbundet utvärderar genomförandet av uppdragen på plats på grundval av gemensamt överenskomna kriterier. Parlamentet anser att detta skulle göra det möjligt att utnyttja vinsterna i form av politisk-strategiska, tekniska, juridiska och operativa erfarenheter och på lång sikt skapa en bas för att förbättra pågående insatser och utarbeta kriterier som kan tillämpas på de kriser som uppkommer genom att på ett bättre sätt balansera strategiska intressen och tillgängliga resurser.

80.

Europaparlamentet framhåller att det internationella systemets multipolära utveckling och definitionen av strategiska partnerskap måste omfattas av ett aktivt engagemang för att främja multilateralismen, eftersom det är den dimension som bäst låter sig förenas med respekten för den allmängiltiga rättsstatsprincipen, EU:s särart och det växande inbördes beroende som utmärker globaliseringsprocessen.

81.

Europaparlamentet upprepar att EU till fullo respekterar bestämmelserna och principerna i FN-stadgan och erkänner att FN:s säkerhetsråd har det grundläggande ansvaret för att upprätthålla internationell fred och säkerhet.

82.

Parlamentet påminner om Lissabonfördragets krav att EU ska främja multilaterala lösningar, framför allt inom ramen för FN, och att EU:s internationella agerande som sin ledstjärna ska ha principerna i FN-stadgan och i folkrätten samt EU:s egna principer och värden.

83.

Europaparlamentet anser att Lissabonfördraget, ur rättslig synvinkel, har överbryggat den tidigare klyftan mellan unionens och gemenskapens politik genom att göra EU till en juridisk person och genom att stärka självständigheten för EU:s rättsordning vad gäller internationell rätt, också när den internationella säkerheten hotas, vilket domstolen redan konstaterat i Kadi-målet (enligt vilket internationell rätt endast kan inlemmas i EU:s rättsordning enligt de villkor som framgår av gemenskapens konstitutionella principer).

84.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som är medlemmar av säkerhetsrådet att försvara EU:s gemensamma ståndpunkter och intressen och att arbeta för en reform av FN genom vilken EU som sådant skulle kunna få en egen permanent medlemsplats.

85.

Europaparlamentet understryker behovet att stärka samarbetet mellan EU och FN på området krishantering, särskilt under tidiga skeden av en kris och under återuppbyggnaden efter konflikter, med nära koppling till lämpliga strukturer inom den nyinrättade utrikestjänsten.

86.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att göra det lättare för EU att på ett effektivt sätt delta i FN:s generalförsamlings möten.

87.

Europaparlamentet bekräftar att Nato fortfarande utgör grunden för det kollektiva försvaret av de medlemsstater som ingår i organisationen och sträcker sig längre än sina medlemsstater. Parlamentet påminner om behovet av ett konstruktivt samarbete mellan EU och Nato, i synnerhet när båda organisationerna är engagerade i samma insatsområden, och ser fram emot de förslag som den höga representanten gavs i uppdrag att utarbeta i Europeiska rådets slutsatser från september 2010 avseende samarbetet mellan EU och Nato i samband med krishantering.

88.

Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen om Natos nya strategiska koncept om att ytterligare stärka det strategiska partnerskapet mellan EU och Nato. Parlamentet bekräftar att även EU konfronteras av merparten av de hot som identifieras i det nya strategiska konceptet, och betonar betydelsen av att öka samarbetet mellan EU och Nato i samband med krishantering i en anda av ömsesidig förstärkning och med respekt för de båda organisationernas självständiga beslutsprocesser. Parlamentet fäster uppmärksamhet vid nödvändigheten att man i krishanteringen undviker en onödig överlappning av insatser och resurser, och uppmanar EU och Nato att fördjupa sitt samarbete med hjälp av sina respektive medel, inom ramen för ett helhetsgrepp på kriser där båda är engagerade på fältet. Parlamentet uppmanar med eftertryck Nato att strikt begränsa utvecklingen av civil kapacitet, i syfte att undvika en dubblering.

89.

Europaparlamentet understryker den afrikanska kontinentens grundläggande betydelse för EU:s säkerhet, fredsbevarande och konfliktförebyggande. Parlamentet stöder ett nära samarbete mellan EU och Afrikanska unionen inom ramen för partnerskapet för fred och säkerhet i anknytning till den gemensamma strategin för Afrika och EU. Parlamentet uppmuntrar ett stärkt deltagande och ansvarstagande av Afrikanska unionen, framför allt vad gäller krishantering, och bekräftar nödvändigheten av att kommissionen och medlemsstaterna vidtar konkreta åtgärder i kampen mot handeln med och spridningen av handeldvapen och lätta vapen. Parlamentet stöder åtagandena i Tripolideklarationen om att göra den afrikanska freds- och säkerhetsarkitekturen fullt operativ.

90.

Europaparlamentet rekommenderar särskilt att afrikanska resurser för tidig varning och förebyggande av konflikter tas fram, att medlingskapaciteten för panelen av ”vise män” förstärks och att man studerar möjligheter att tillämpa rekommendationerna i Prodirapporten om finansieringen av fredsbevarande insatser i Afrika. Parlamentet kräver att förbindelserna fortsätter med samarbete som grund och att kapaciteten för afrikanska subregionala organisationer stärks.

91.

Europaparlamentet påminner om att samarbetet med enskilda tredjeländer bör förstärkas inom ramen för GSFP, utöver partnerskapen med andra internationella organisationer såsom FN, Nato och Afrikanska unionen. Parlamentet påminner om att erfarenheterna har visat att tredjeländer kan tillföra GSFP-uppdragen viktiga tillgångar, mänskliga resurser och expertkunnande, bland annat i samband med Eufor Tchad/CAR, där Ryssland tillhandahöll välbehövliga helikoptrar och Eufor Althea, där länder som Turkiet och Marocko bidrog med betydande trupper. Att engagera tredjeländer kan dessutom öka legitimiteten för GSFP-operationer och bidra till att skapa en bredare säkerhetsdialog med viktiga partner, samtidigt som man håller fast vid åtagandet att främja respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen.

92.

Europaparlamentet anser att en sådan dialog bör gälla hotbilder, omfatta tredjeländers deltagande i EU:s övnings- och utbildningsaktiviteter (om det är relevant) och leda till ett närmare ömsesidigt engagemang över hela linjen. Parlamentet anser att man bör ta itu med procedurtekniska hinder för att underlätta samarbetet med tredjeländer och undvika de förseningar som förhandlingar om varje enskilt bidrag kan medföra. Parlamentet anser också att ramavtal och standardförfaranden skulle kunna införas tillsammans med vissa tredjeländer, för att underlätta deras deltagande.

93.

Europaparlamentet understryker vikten av ett samarbete om GSFP med EU:s grannar som bör vara regionalt balanserat och erbjuda ett brett spektrum med möjligheter som skulle gynna reformer inom säkerhetssektorn i partnerländerna. Ett sådant samarbete skulle inte bara bidra till att skapa civil och militär kapacitet hos EU:s östra och södra partnerländer så att de kan delta i GSFP-uppdrag, utan även ge ett starkare stöd för att hantera den regionala säkerheten.

94.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, vice ordföranden/den höga representanten, rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament, Natos parlamentariska församling samt FN:s och Natos respektive generalsekreterare.

7.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 377/66

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén med titeln ”För nya styresformer inom internationella organisationer” (1),

—

med beaktande av principen om lojalt samarbete mellan unionen och medlemsstaterna enligt artikel 4.3 i EU-fördraget,

—

med beaktande av artikel 21.1 och 21.2 h i EU-fördraget där det anges att unionen ska främja multilaterala lösningar på gemensamma problem, särskilt inom ramen för Förenta nationerna, och säkerställa en hög grad av samarbete för att främja ett internationellt system som bygger på fördjupat multilateralt samarbete och ett gott globalt styre,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution om Europeiska unionens deltagande i FN:s arbete (2), som antogs den 3 maj 2011,

—

med beaktande av EU:s prioriteringar inför FN:s 65:e generalförsamling, vilka antogs av rådet den 25 maj 2010 (3),

—

med beaktande av de interna förfaranden som Europeiska rådet fastställde vid sitt möte i september 2010 i syfte att förbättra Europeiska unionens utrikespolitik genom en mer integrerad strategi (4),

—

med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin (ESS) med titeln ”Ett säkert Europa i en bättre värld”, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003, och rådets rapport av den 12 december 2008 om genomförandet av denna strategi med titeln ”Att skapa säkerhet i en värld i förändring”,

—

med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet med titeln ”Europeiska unionen och Förenta nationerna: Vårt engagemang för multilateralism” (KOM(2003)0526),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 november 2010 om stärkandet av OSSE: en roll för EU (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2010 med rekommendationer till kommissionen om förbättring av ramarna för ekonomisk styrning och stabilitet i unionen, särskilt inom euroområdet (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2010 om de institutionella aspekterna av Europeiska unionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (7),

—

med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 25 mars 2010 om den 65:e sessionen i FN:s generalförsamling (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om Natos roll i EU:s säkerhetsuppbyggnad (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2006 om den internationella valutafondens strategiska översyn (10),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för internationell handel (A7-0181/2011), och av följande skäl:

A.

Globaliseringen innebär en rad möjligheter, utmaningar och hot för den globala styrningen. Samtidigt visar den att det finns sociala luckor och brister, bland annat på finansmarknaderna, på energisäkerhetsområdet, i kampen mot fattigdomen, inom klimatförändringspolitiken och i form av kränkningar av de mänskliga rättigheterna. För att man ska kunna möta globala utmaningar och hot krävs ett världsomspännande samarbete och gemensamma insatser samt effektiva institutioner och legitima regler. Om de internationella organisationerna ska vara legitima och effektiva måste de vara en avspegling av alla staters intressen i en multipolär värld.

B.

EU:s engagemang för en effektiv multilateralism, som slås fast i den europeiska säkerhetsstrategin från 2003, är en vägledande princip inom EU:s yttre åtgärder. EU har – på grund av sin internationella erfarenhet av samarbete mellan länder och institutioner, reglerad ordning och flerskalig multilateralism – ett särskilt globalt ansvar som man bör fortsätta att slå vakt om. EU har försetts med en uppsättning värden – t.ex. respekt för mänskliga rättigheter, frihet, demokrati, jämlikhet, broderskap och rättsstatsprincipen – och politiska verktyg som behövs för att stärka de multilaterala strukturerna. Bland annat har EU blivit en enda juridisk person.

C.

EU:s medlemskap i multilaterala organisationer har ett mervärde på de områden där unionen har exklusiva eller delade befogenheter, dvs. inom områdena för ekonomi och handel, miljöpolitik, utvecklingsbistånd samt säkerhets- och försvarspolitik. EU kan även ha ett mervärde i multilaterala organisationer eller toppmöten där inte alla dess medlemsstater är företrädda.

D.

I Lissabonfördraget får EU status som juridisk person. Lissabonfördraget gör därmed EU bättre rustat att bli medlem i olika slags internationella organisationer. Det utvidgar också EU:s befogenheter på det utrikespolitiska området, ger EU möjlighet att få en enda klarare och starkare röst i världen, framför allt genom inrättandet av posten som vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och av Europeiska utrikestjänsten, samt uppmuntrar alla former av ömsesidigt gynnsamt samarbete med relevanta internationella och regionala organisationer och grupper av länder. Samtidigt gör fördraget det möjligt för unionen att organisera sig på ett sådant sätt att den blir en effektiv global aktör.