ISSN 1977-1061

Europeiska unionens

officiella tidning

C 127
European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

66 årgången
11 april 2023

Innehållsförteckning

Sida

 

IV   Upplysningar

 

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

 

Europeiska unionens domstol

2023/C 127/01

Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

1

 

V   Yttranden

 

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

 

Domstolen

2023/C 127/02

Mål C-623/20 P: Domstolens dom (första avdelningen) av den 16 februari 2023 – Europeiska kommissionen mot Republiken Italien och Konungariket Spanien (Överklagande – Språkregler – Meddelande om allmänt uttagningsprov för rekrytering av handläggare inom revision – Språkkunskaper – Valet av andraspråk i uttagningsprovet är begränsat till tyska, engelska och franska – Språket för kommunikation med Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) – Förordning nr 1 – Tjänsteföreskrifterna – Artikel 1d.1 – Särbehandling på grund av språk – Motivering – Tjänstens intresse – Behov att rekrytera handläggare som direkt kan ta sig an arbetsuppgifterna – Domstolsprövning – Nivå av bevis som krävs)

2

2023/C 127/03

Mål C-635/20 P: Domstolens dom (första avdelningen) av den 16 februari 2023 – Europeiska kommissionen mot Republiken Italien och Konungariket Spanien (Överklagande – Språkregler – Meddelande om allmänna uttagningsprov för rekrytering av utredare och gruppledare – Språkkunskaper – Valet av andraspråk i uttagningsprovet är begränsat till tyska, engelska och franska – Språket för kommunikation med Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) – Förordning nr 1 – Tjänsteföreskrifterna – Artikel 1d.1 – Särbehandling på grund av språk – Motivering – Tjänstens intresse – Behov att rekrytera handläggare som direkt kan ta sig an arbetsuppgifterna – Domstolsprövning – Nivå av bevis som krävs)

3

2023/C 127/04

Mål C-707/20, Gallaher: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber) – Förenade kungariket) – Gallaher Limited mot The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs (Begäran om förhandsavgörande – Direkt beskattning – Bolagsskatt – Artiklarna 49, 63 och 64 FEUF – Etableringsfrihet – Fri rörlighet för kapital – Överlåtelse av tillgångar inom en bolagskoncern – Bolag med skatterättsligt hemvist i en medlemsstat vars moderbolag har skatterättsligt hemvist i en annan medlemsstat och som har ett systerbolag med skatterättsligt hemvist i ett tredjeland – Överlåtelse av immateriella rättigheter från det bolag som har skatterättsligt hemvist i en medlemsstat till dess systerbolag med skatterättsligt hemvist i ett tredjeland – Det bolag som har sitt skatterättsliga hemvist i en medlemsstat överlåter aktier i ett av sina dotterbolag till sitt moderbolag som har skatterättsligt hemvist i en medlemsstat – Vederlag som motsvarar de överlåtna aktiernas marknadsvärde – Undantag från skatteplikt eller beskattning beroende på i vilken stat som det förvärvande bolaget har sitt säte)

3

2023/C 127/05

Mål C-312/21, Tráficos Manuel Ferrer: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Mercantil no3 de Valencia – Spanien) – Tráficos Manuel Ferrer S.L., Ignacio mot Daimler AG (Begäran om förhandsavgörande – Konkurrens – Ersättning för skada som orsakats av ett beteende som är förbjudet enligt artikel 101.1 FEUF – Beslut av kommissionen i vilket det konstateras samordnade förfaranden avseende fastställande av priser och höjning av bruttopriserna för lastbilar inom det ekonomiska samarbetsområdet (EES) – Nationell processrättslig bestämmelse enligt vilken vardera parten ska bära sina rättegångskostnader vid delvis bifall till talan utom vid rättegångsmissbruk – Medlemsstaternas processrättsliga autonomi – Effektivitetsprincipen och likvärdighetsprincipen – Direktiv 2014/104/EU – Effektivitet och likvärdighet sammanvägda – Artikel 3 – Rätt till full ersättning för skada som lidits – Artikel 11.1 – Solidariskt ansvar för dem som överträtt konkurrensrätten – Artikel 17.1 – Möjlighet för en nationell domstol att uppskatta skadan – Villkor – Det är omöjligt eller orimligt svårt att fastställa skadan – Artikel 22 – Tillämpning i tiden)

4

2023/C 127/06

Mål C-313/21: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Varhoven administrativen sad – Bulgarien) – PV mot Zamestnik izpalnitelen direktor na Darzhaven fond Zemedelie (Begäran om förhandsavgörande – Gemensam jordbrukspolitik – Stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling – Stöd för miljövänligt jordbruk – Förordning (EG) nr 1974/2006 – Mottagarna har inte möjlighet att fortsätta att fullgöra gjorda åtaganden – Begreppen omarrendering och arronderingsåtgärder – Avsaknad av nödvändiga åtgärder för att kunna anpassa mottagarens skyldigheter till den nya situationen för jordbruksföretaget – Förordning (EG) nr 1122/2009 – Begreppet force majeure eller exceptionella omständigheter)

5

2023/C 127/07

Mål C-349/21, HYA m.fl. (Skäl för att bevilja tillstånd till telefonavlyssning): Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Spetsializiran nakazatelen sad – Bulgarien) – HYA, IP, DD, ZI, SS (Begäran om förhandsavgörande – Sektorn för telekommunikation – Behandling av personuppgifter och integritetsskydd – Direktiv 2002/58 – Artikel 15.1 – Begränsning av konfidentialiteten vid elektronisk kommunikation – Domstolsbeslut om tillstånd att uppfånga, spela in och lagra telefonsamtal som gjorts av personer som misstänks ha begått ett allvarligt uppsåtligt brott – Praxis enligt vilken beslutet upprättas enligt en färdig mall som inte innehåller någon individuell motivering – Artikel 47 andra stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Motiveringsskyldighet)

6

2023/C 127/08

Mål C-393/21: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Lietuvos Aukščiausiasis Teismas – Litauen) – Förfarande som inletts av Lufthansa Technik Aero Alzey GmbH (Begäran om förhandsavgörande – Civilrättsligt samarbete – Förordning (EG) nr 805/2004 – Europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar – Artikel 23 led c – Vilandeförklaring av verkställigheten av ett avgörande som intygats vara en europeisk exekutionstitel – Exceptionella omständigheter – Begrepp)

7

2023/C 127/09

Mål C-472/21, Monz Handelsgesellschaft International: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – Monz Handelsgesellschaft lnternational mbH & Co. KG mot Büchel GmbH & Co. Fahrzeugtechnik KG (Begäran om förhandsavgörande – Immaterialrätt – Mönster – Direktiv 98/71/EG – Artikel 3.3 och 3.4 – Villkor för skydd för en beståndsdel av en sammansatt produkt – Begreppen synlighet och normal användning – Synligheten hos en beståndsdel i en sammansatt produkt vid slutanvändarens normala användning av denna produkt)

8

2023/C 127/10

Mål C-519/21, DGRFP Cluj: Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Cluj – Rumänien) – ASA mot DGRFP Cluj (Begäran om förhandsavgörande – Gemensamt system för mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Uppförande av ett byggnadskomplex av en sammanslutning som inte utgör en juridisk person – Sammanslutningsavtal – Vissa medlemmars försäljning av lägenheter i byggnadskomplexet – Fastställelse av den beskattningsbara person som är skyldig att betala skatten – Principen om skatteneutralitet – Avdragsrätt för mervärdesskatt)

9

2023/C 127/11

(Förenade målen C-524/21 och C-525/21, Agenţia Judeţeană de Ocupare a Forţei de Muncă Ilfov m.fl.: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Bucureşti – Rumänien) – IG mot Agenţia Judeţeană de Ocupare a Forţei de Muncă Ilfov (C-524/21), och Agenţia Municipală pentru Ocuparea Forţei de Muncă Bucureşti mot IM (C‐525/21) (Begäran om förhandsavgörande – Socialpolitik – Skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens – Direktiv 2008/94/EG – Garantiinstitutionernas övertagande av arbetstagarnas lönefordringar – Garantiinstitutionernas betalningsansvar begränsas till lönefordringar som hänför sig till de tre månader som direkt föregår det datum då ett insolvensförfarande inleddes och de tre månaderna därefter – Tillämpning av en preskriptionsfrist – Återbetalning av belopp som felaktigt utbetalats av garantiinstitutionen – Villkor)

10

2023/C 127/12

Mål C-633/21: Domstolens dom (tionde avdelningen) av den16 februari 2023. – Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland (Fördragsbrott – Miljö – Direktiv 2008/50/EG – Luftkvalitet – Artikel 13.1 bilaga XI – Systematiskt och kontinuerligt överskridande av det årliga gränsvärdet för kvävedioxid i storstadsregionen Aten (Grekland) – Artikel 23.1 – Bilaga XV – Perioden av överskridande ska hållas så kort som möjligt – Lämpliga åtgärder)

11

2023/C 127/13

Mål C-675/21, Strong Charon: Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Supremo Tribunal de Justiça – Portugal) – Strong Charon, Soluções de Segurança, S.A. mot 2045-Empresa de Segurança, S.A., FL (Begäran om förhandsavgörande – Socialpolitik – Överlåtelse av företag – Skydd för arbetstagares rättigheter – Direktiv 2001/23/EG – Tillämpningsområde – Förvärvaren motsätter sig att anställningsavtalet övergår på denne – Begreppet överlåtelse – Begreppet ekonomisk enhet – Avtalsrättsligt band mellan överlåtare och förvärvare föreligger inte)

12

2023/C 127/14

Mål C-710/21: Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof – Österrike) – IEF Service GmbH mot HB (Begäran om förhandsavgörande – Socialpolitik – Skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens – Direktiv 2008/94/EG – Artikel 9.1 – Företag som har sitt säte i en medlemsstat och erbjuder sina tjänster i en annan medlemsstat – Arbetstagare som är bosatt i den andra medlemsstaten – Arbete som utförs i den medlemsstat där arbetsgivaren har sitt säte och varannan vecka i den medlemsstat där arbetstagaren är bosatt – Fastställande av den medlemsstat vars garantiinstitution är behörig att betala utestående lönefordringar)

13

2023/C 127/15

Mål C-745/21 Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Barn som ännu inte har fötts vid tiden för asylansökan): Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Den Haag zittingsplaats Zwolle – Nederländerna) – L.G. mot Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Begäran om förhandsavgörande – Asylpolitik – Förordning (EU) nr 604/2013 – Kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd – Artikel 6.1 – Barnets bästa – Artikel 16.1 – Personen i beroendeställning – Artikel 17.1 – Diskretionär bedömning – Medlemsstats genomförande – Tredjelandsmedborgare som var gravid vid inlämnandet av sin ansökan om internationellt skydd – Äktenskap – Make som åtnjuter internationellt skydd i den berörda medlemsstaten – Beslut om avvisning av ansökan och överföring av den sökande till en annan medlemsstat som anses vara ansvarig för prövningen av ansökan)

13

2023/C 127/16

Mål C-638/22: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Apelacyjny w Warszawie – Polen) – T.C., Rzecznik Praw Dziecka, Prokurator Generalny (Begäran om förhandsavgörande – Förfarande för brådskande mål om förhandsavgörande – Området med frihet, säkerhet och rättvisa – Civilrättsligt samarbete – Behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Internationella bortföranden av barn – 1980 års Haagkonvention – Förordning (EG) nr 2201/2003 – Artikel 11 – Ansökan om återlämnande av ett barn – Lagakraftvunnet avgörande om att ett barn ska återlämnas – Lagstiftning i en medlemsstat som innebär att verkställigheten av detta avgörande automatiskt skjuts upp efter det att ansökan ingetts av vissa nationella myndigheter)

14

2023/C 127/17

Mål C-586/22 P: Överklagande ingett den 6 september 2022 av Gabriel Pombo da Silva av det beslut som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 27 juni 2022 i mål T-292/22, Pombo da Silva mot kommissionen

15

2023/C 127/18

Mål C-702/22 P: Överklagande ingett den 15 november 2022 av Okan Balaban av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 14 september 2022 i mål T-705/21, Okan Balaban mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

15

2023/C 127/19

Mål C-784/22: Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Varna (Bulgarien) den 30 december 2022 – Solvay Sodi AD mot Zamestnik-predsedatel na Darzhavna agentsia Darzhaven rezerv i voennovremenni zapasi

15

2023/C 127/20

Mål C-2/23, FL und KM Baugesellschaft och S: Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberlandesgericht Wien (Österrike) den 3 januari 2023 – FL und KM Baugesellschaft m.b.H. & Co. KG och S AG

17

2023/C 127/21

Mål C-8/23, Conseil national de l’ordre des médecins: Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d’État (Frankrike) den 12 januari 2023 – FH mot Conseil national de l’ordre des médecins

18

2023/C 127/22

Mål C-13/23, cdVet Naturprodukte: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Osnabrück (Tyskland) den 16 januari 2023 – cdVet Naturprodukte GmbH mot Niedersächsisches Landesamt für Verbraucherschutz und Lebensmittelsicherheit (LA-VES)

19

2023/C 127/23

Mål C-22/23: Begäran om förhandsavgörande framställd av Administratīvā rajona tiesa (Lettland) den 19 januari 2023 – SIA Citadeles nekustamie īpašumi mot Valsts ieņēmumu dienests

19

2023/C 127/24

Mål C-41/23 Peigli: Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 26 januari 2023 – AV, BT, CV, DW mot Ministero della Giustizia

20

2023/C 127/25

Mål C-46/23, Újpesti Polgármesteri Hivatal: Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Törvényszék (Ungern) den 31 januari 2023 – Budapest Főváros IV. Kerület Újpest Önkormányzat Polgármesteri Hivatala mot Nemzeti Adatvédelmi és Információszabadság Hatóság

21

2023/C 127/26

Mål C-48/23, Alajärven Sähkö m.fl.: Begäran om förhandsavgörande framställd av Markkinaoikeus (Finland) den 1 februari 2023 – Alajärven Sähkö Oy m.fl. och Elenia Verkko Oyj mot Energiavirasto

21

2023/C 127/27

Mål C-49/23, 1Dream m.fl.: Begäran om förhandsavgörande framställd av Satversmes tiesa (Lettland) den 1 februari 2023 – AZ, 1Dream OÜ, Produktech Engineering AG, BBP och Polaris Consulting Ltd mot Latvijas Republikas Saeima

22

2023/C 127/28

Mål C-50/23, B.E. och Play Game: Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 31 januari 2023 – B.E. Srl, Play Game Srl, Coral mot Ministero dell'Economia e delle Finanze och Agenzia delle Dogane e dei Monopoli

23

2023/C 127/29

Mål C-60/23, Digital Charging Solutions: Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta förvaltningsdomstolen (Sverige) den 6 februari 2023 – Skatteverket / Digital Charging Solutions GmbH

23

2023/C 127/30

Mål C-71/23 P: Överklagande ingett den 8 februari 2023 av Republiken Frankrike av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 23 november 2022 i de förenade målen T-279/20 och T-288/20, CWS Powder Coatings m.fl. mot kommissionen och mål T-283/20, Billions Europe m.fl. mot kommissionen

24

2023/C 127/31

Mål C-72/23 P: Överklagande ingett den 10 februari 2023 av Kurdistan Workers’ Party (PKK) av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 14 december 2022 i mål T-182/21, PKK mot rådet

25

2023/C 127/32

Mål C-82/23 P: Överklagande ingett den 14 februari 2023 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 23 november 2022 i de förenade målen T-279/20 och T-288/20, CWS Powder Coatings m.fl. mot kommissionen, samt i mål T-283/20, Billions Europe m.fl. mot kommissionen

26

2023/C 127/33

Mål C-95/23 P: Överklagande ingett den 17 februari 2023 av the European Association of Non-Integrated Metal Importers & distributors (Euranimi) av det beslut som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 8 december 2022 i mål T-769/21, Euranimi mot kommissionen

27

2023/C 127/34

Mål C-112/23 P: Överklagande ingett den 24 februari 2023 av PT Pelita Agung Agrindustri, PT Permata Hijau Palm Oleo av den dom som tribunalen (fjärde kammaren i utökad sammansättning) meddelade den 14 december 2022 i mål T-143/20, PT Pelita Agung Agrindustri and PT Permata Hijau Palm Oleo mot kommissionen

28

2023/C 127/35

Mål C-121/23 P: Överklagande ingett den 28 februari 2023 av Swissgrid AG av det beslut som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 21 december 2022 i mål T-127/21, Swissgrid AG mot Europeiska kommissionen

29

 

Tribunalen

2023/C 127/36

Mål T-606/20: Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Austrian Power Grid m.fl. mot ACER (Energi – Inre marknaden för elektricitet – Genomföranderam för den europeiska plattformen för utbyte av balansenergi från frekvensåterställningsreserver med automatisk aktivering – Förfarande för att anta villkor och metoder – Avslag på det gemensamma förslaget från de systemansvariga för överföringssystem – Acers behörighet – Felaktig rättstillämpning – Rätten till försvar – Motiveringsskyldighet)

30

2023/C 127/37

Mål T-607/20: Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Austrian Power Grid m.fl. mot ACER (Energi – Inre marknaden för elektricitet – Genomföranderam för den europeiska plattformen för utbyte av balansenergi från frekvensåterställningsreserver med automatisk aktivering – Förfarande för att anta villkor och metoder – Avslag på det gemensamma förslaget från de systemansvariga för överföringssystem – Acers behörighet – Felaktig rättstillämpning – Rätten till försvar – Motiveringsskyldighet)

31

2023/C 127/38

Mål T-742/20: Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – UPL Europe och Indofil Industries (Netherlands) mot kommissionen (Växtskyddsmedel – Det verksamma ämnet mankozeb – Inget förnyat godkännande – Förordning (EG) nr 1107/2009 och genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 – Förfarande för bedömning av ansökan om förnyat godkännande av ett verksamt ämne – Utnämnandet av en ny rapporterande medlemsstat på grund av att den tidigare rapporterande medlemsstatens utträdde ur unionen – Rätten till försvar – Principen om god förvaltning – Uppenbart oriktig bedömning – Förfarande för harmoniserad klassificering och märkning – Förordning (EG) nr 1272/2008 – Berättigade förväntningar)

31

2023/C 127/39

Mål T-492/21: Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Aquind m.fl. mot ACER (Energi – Acers behörighet – Förenade kungarikets utträde ur unionen – Felaktig rättstillämpning – Artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/943 – Artikel 92 i utträdesavtalet – Den tillfälliga undantagsordningen i artikel 308 i och bilaga 28 till handels- och samarbetsavtalet)

32

2023/C 127/40

Mål T-536/21: Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Belaeronavigatsia mot rådet (Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Vitryssland – Förteckningar över personer, enheter och organ som omfattas av frysningen av tillgångar och ekonomiska resurser – Uppförande och bibehållande av sökandens namn i förteckningarna – Begreppet person som är ansvarig för förtryck – Oriktig bedömning – Proportionalitet)

33

2023/C 127/41

Mål T-684/21: Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Mostostal mot EUIPO – Polimex – Mostostal (MOSTOSTAL) (EU-varumärke – Ogiltighetsförfarande – EU-ordmärket MOSTOSTAL – Motiveringsskyldighet – Artikel 94.1 i förordning 2017/1001)

34

2023/C 127/42

Mål T-741/21: Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – LG Electronics mot EUIPO – ZTE Deutschland (V10) (EU-varumärke – Annulleringsförfarande – EU-ordmärket V10 – Absolut registreringshinder – Alfanumeriskt kännetecken – Beskrivande karaktär – Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001))

34

2023/C 127/43

Mål T-8/22: Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Topcart mot EUIPO (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket TC CARL – Äldre nationella figurmärket carl touch – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

35

2023/C 127/44

Mål T-77/22: Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Asesores Comunitarios mot kommissionen (Tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Handlingar som avser den återhämtnings- och resiliensplan som en medlemsstat lagt fram för kommissionen – Handlingar som härrör från en medlemsstat – Nekad tillgång – Undantag avseende skydd för unionens eller en medlemsstats finansiella, monetära eller ekonomiska politik)

36

2023/C 127/45

Mål T-82/22: Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Bambu Sales mot EUIPO (BAMBU) (EU-varumärke – Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket BAMBU – Absoluta registreringshinder – Beskrivande karaktär – Artikel 7.1 b – c i förordning (EU) 2017/1001)

36

2023/C 127/46

Mål T-204/22: Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Rimini Street mot EUIPO (OTHER COMPANIES DO SOFTWARE WE DO SUPPORT) (EU-varumärke – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen – Ordmärket OTHER COMPANIES DO SOFTWARE WE DO SUPPORT – Absolut registreringshinder – Särskiljningsförmåga saknas – Artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

37

2023/C 127/47

Mål T-260/22: Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Freixas Montplet m.fl. mot Regionkommittén (Personalmål – Tjänstemän – Befordran – 2021 års befordringsförfarande – Beslut att inte uppföra sökanden i förteckningen över tjänstemän som kan befordras – Tidpunkt för bedömningen av tjänstgöringstid – Artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna – Likabehandling)

38

2023/C 127/48

Mål T-357/22: Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Das Neves mot kommissionen (Personalmål – Tjänstemän – Disciplinärt förfarande – Varning – Artikel 21 i tjänsteföreskrifterna – Rätten till försvar – Ansvar)

38

2023/C 127/49

Mål T-266/22: Tribunalens beslut av den 9 februari 2023 – Aziz mot kommissionen (Talan om ogiltigförklaring – Skydd för personuppgifter – Förordning (EU) 2018/1725 – Artikel 76 d i rättegångsreglerna – Åsidosättande av formkrav – Avvisning)

39

2023/C 127/50

Mål T-286/22: Tribunalens beslut av den 9 februari 2023 – Aziz mot kommissionen (Talan om ogiltigförklaring – Skydd för personuppgifter – Förordning (EU) 2018/1725 – Artikel 76 d i rättegångsreglerna – Åsidosättande av formkrav – Avvisning)

39

2023/C 127/51

Mål T-428/22: Tribunalens beslut av den 14 februari 2023 – Laboratorios Ern mot EUIPO – Arrowhead Pharmaceuticals (TRiM) (EU-varumärke – Invändningsförfarande – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen – Ordmärket TRiM – De äldre nationella ordmärkena RYM – Utgång av giltighetstiden för den internationella registreringen av det sökta varumärket – Tvisten har förlorat sitt föremål – Anledning saknas att döma i saken)

40

2023/C 127/52

Mål T-595/22 R: Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 14 februari 2023 – Ferreira de Macedo Silva mot Frontex (Interimistiskt förfarande – Personalmål – Tillfälligt anställda – Uppsägning före provanställningens utgång – Ansökan om uppskov med verkställigheten – Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

40

2023/C 127/53

Mål T-4/23: Talan väckt den 6 januari 2023 – PS mot Europeiska utrikestjänsten

41

2023/C 127/54

Mål T-14/23: Talan väckt den 17 januari 2023 – UI mot kommissionen

42

2023/C 127/55

Mål T-39/23: Talan väckt den 2 februari 2023 – Acqua & Sole mot kommissionen

43

2023/C 127/56

Mål T-40/23: Talan väckt den 30 januari 2023 – Hatherly mot EUAA

45

2023/C 127/57

Mål T-45/23: Talan väckt den 6 februari 2023 – UG mot ERCEA

46

2023/C 127/58

Mål T-49/23: Talan väckt den 16 februari 2023 – BS mot Parlamentet

47

2023/C 127/59

Mål T-69/23: Talan väckt den 13 februari 2023 – Alan m.fl. mot kommissionen

47

2023/C 127/60

Mål T-70/23: Talan väckt den 14 februari 2023 – Data Protection Commission mot Europeiska dataskyddsstyrelsen

49

2023/C 127/61

Mål T-75/23: Talan väckt den 15 februari 2023 – RT France mot rådet

50

2023/C 127/62

Mål T-80/23: Överklagande ingett den 17 februari 2023 – Beauty Biosciences mot EUIPO – Société de Recherche Cosmétique (BEAUTYBIO)

51

2023/C 127/63

Mål T-81/23: Överklagande ingett den 17 februari 2023 – Beauty Biosciences mot EUIPO – Société de Recherche Cosmétique (BEAUTYBIO SCIENCE)

52

2023/C 127/64

Mål T-84/23: Talan väckt den 17 februari 2023 – Data Protection Commission mot Europeiska dataskyddsstyrelsen

53

2023/C 127/65

Mål T-85/23: Överklagande ingett den 20 februari 2023 – DGC Switzerland mot EUIPO (cyberscan)

53

2023/C 127/66

Mål T-88/23: Talan väckt den 20 februari 2023 – Kande Mupompa mot rådet

54

2023/C 127/67

Mål T-89/23: Talan väckt den 20 februari 2023 – Boshab mot rådet

55

2023/C 127/68

Mål T-93/23: Talan väckt den 21 februari 2023 – Revisionsrätten mot Allianz Insurance Luxembourg

56

2023/C 127/69

Mål T-97/23: Överklagande ingett den 23 februari 2023 – Medela mot EUIPO (THE SCIENCE OF CARE)

56

2023/C 127/70

Mål T-98/23: Överklagande ingett den 23 februari 2023 – Atomico Investment mot EUIPO – Gomes Tominaga (atomic fund)

57

2023/C 127/71

Mål T-101/23: Överklagande ingett den 24 februari 2023 – Darila mot EUIPO – Original Buff (Buffet)

58

2023/C 127/72

Mål T-111/23: Talan väckt den 24 februari 2023 – Data Protection Commission mot EDPB

58

2023/C 127/73

Mål T-113/23: Överklagande ingett den 2 mars 2023 – Papier-Mettler mot EUIPO (Formen på en bärkasse)

59

2023/C 127/74

Mål T-114/23: Överklagande ingett den 2 mars 2023 – Papier-Mettler mot EUIPO (Formen på en väska)

60

2023/C 127/75

Mål T-653/20: Tribunalens beslut av den 17 februari 2023 – Mylan Ireland mot EMA

60

SV

 

IV Upplysningar

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

Europeiska unionens domstol

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/1

Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2023/C 127/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 121, 3.4.2023

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 112, 27.3.2023

EUT C 104, 20.3.2023

EUT C 94, 13.3.2023

EUT C 83, 6.3.2023

EUT C 71, 27.2.2023

EUT C 63, 20.2.2023

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

V Yttranden

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

Domstolen

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/2

Domstolens dom (första avdelningen) av den 16 februari 2023 – Europeiska kommissionen mot Republiken Italien och Konungariket Spanien

(Mål C-623/20 P) (1)

(Överklagande - Språkregler - Meddelande om allmänt uttagningsprov för rekrytering av handläggare inom revision - Språkkunskaper - Valet av andraspråk i uttagningsprovet är begränsat till tyska, engelska och franska - Språket för kommunikation med Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) - Förordning nr 1 - Tjänsteföreskrifterna - Artikel 1d.1 - Särbehandling på grund av språk - Motivering - Tjänstens intresse - Behov att rekrytera handläggare som ”direkt kan ta sig an arbetsuppgifterna” - Domstolsprövning - Nivå av bevis som krävs)

(2023/C 127/02)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Gattinara, T. Lilamand och D. Milanowska,)

Övriga parter i målet: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, biträdd av P. Gentili, avvocato dello Stato) och Konungariket Spanien (ombud: L. Aguilera Ruiz och A. Gavela Llopis)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Republiken Italiens rättegångskostnader.

3)

Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 28, 25.01.2021.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/3

Domstolens dom (första avdelningen) av den 16 februari 2023 – Europeiska kommissionen mot Republiken Italien och Konungariket Spanien

(Mål C-635/20 P) (1)

(Överklagande - Språkregler - Meddelande om allmänna uttagningsprov för rekrytering av utredare och gruppledare - Språkkunskaper - Valet av andraspråk i uttagningsprovet är begränsat till tyska, engelska och franska - Språket för kommunikation med Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) - Förordning nr 1 - Tjänsteföreskrifterna - Artikel 1d.1 - Särbehandling på grund av språk - Motivering - Tjänstens intresse - Behov att rekrytera handläggare som ”direkt kan ta sig an arbetsuppgifterna” - Domstolsprövning - Nivå av bevis som krävs)

(2023/C 127/03)

Rättegångsspråk: spanska och italienska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Gattinara, T. Lilamand, D. Milanowska och M.N. Ruiz García)

Övriga parter i målet: Konungariket Spanien (ombud: L. Aguilera Ruiz och A. Gavela Llopis) och Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, biträdd av P. Gentili, avvocato dello Stato)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Konungariket Spaniens och Republiken Italiens rättegångskostnader.

(1)  EUT C 28, 25.01.2021.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/3

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber) – Förenade kungariket) – Gallaher Limited mot The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs

(Mål C-707/20, (1) Gallaher)

(Begäran om förhandsavgörande - Direkt beskattning - Bolagsskatt - Artiklarna 49, 63 och 64 FEUF - Etableringsfrihet - Fri rörlighet för kapital - Överlåtelse av tillgångar inom en bolagskoncern - Bolag med skatterättsligt hemvist i en medlemsstat vars moderbolag har skatterättsligt hemvist i en annan medlemsstat och som har ett systerbolag med skatterättsligt hemvist i ett tredjeland - Överlåtelse av immateriella rättigheter från det bolag som har skatterättsligt hemvist i en medlemsstat till dess systerbolag med skatterättsligt hemvist i ett tredjeland - Det bolag som har sitt skatterättsliga hemvist i en medlemsstat överlåter aktier i ett av sina dotterbolag till sitt moderbolag som har skatterättsligt hemvist i en medlemsstat - Vederlag som motsvarar de överlåtna aktiernas marknadsvärde - Undantag från skatteplikt eller beskattning beroende på i vilken stat som det förvärvande bolaget har sitt säte)

(2023/C 127/04)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Gallaher Limited

Motpart: The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs

Domslut

1)

Artikel 63 FEUF ska tolkas så, att en nationell lagstiftning som endast är tillämplig på bolagskoncerner inte omfattas av dess tillämpningsområde.

2)

Artikel 49 FEUF ska tolkas så, att en nationell lagstiftning, enligt vilken skatt omedelbart ska tas ut vid en överlåtelse av tillgångar som görs av ett bolag med skatterättsligt hemvist i en medlemsstat till ett systerbolag som har skatterättsligt hemvist i ett tredjeland och som inte bedriver någon näringsverksamhet i denna medlemsstat genom ett fast driftsställe, – i ett fall där dessa båda bolag är helägda dotterbolag till ett gemensamt moderbolag med skatterättsligt hemvist i en annan medlemsstat – inte utgör en inskränkning av nämnda moderbolags etableringsfrihet i den mening som avses i artikel 49 FEUF, under omständigheter under vilka en sådan överlåtelse skulle vara skattemässigt neutral om även systerbolaget hade sitt skatterättsliga hemvist i den förstnämnda medlemsstaten eller bedrev näringsverksamhet där genom ett fast driftsställe.

3)

Artikel 49 FEUF ska tolkas så, att en inskränkning av etableringsfriheten som följer av att inhemska och gränsöverskridande onerösa överlåtelser av tillgångar inom en bolagskoncern behandlas olika enligt en nationell lagstiftning som innebär att skatt omedelbart ska tas ut vid en överlåtelse av tillgångar som görs av ett bolag med skatterättsligt hemvist i en medlemsstat, i princip kan motiveras av behovet av att säkerställa en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna, utan att det är nödvändigt att föreskriva en möjlighet att skjuta upp betalningen av skatten för att säkerställa att denna inskränkning är proportionerlig, när det berörda skattesubjektet har erhållit ett belopp som motsvarar det fulla marknadsvärdet av dessa tillgångar som vederlag för överlåtelsen av tillgångarna.

(1)  EUT C 110, 29.3.2021.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/4

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Mercantil no3 de Valencia – Spanien) – Tráficos Manuel Ferrer S.L., Ignacio mot Daimler AG

(Mål C-312/21 (1), Tráficos Manuel Ferrer)

(Begäran om förhandsavgörande - Konkurrens - Ersättning för skada som orsakats av ett beteende som är förbjudet enligt artikel 101.1 FEUF - Beslut av kommissionen i vilket det konstateras samordnade förfaranden avseende fastställande av priser och höjning av bruttopriserna för lastbilar inom det ekonomiska samarbetsområdet (EES) - Nationell processrättslig bestämmelse enligt vilken vardera parten ska bära sina rättegångskostnader vid delvis bifall till talan utom vid rättegångsmissbruk - Medlemsstaternas processrättsliga autonomi - Effektivitetsprincipen och likvärdighetsprincipen - Direktiv 2014/104/EU - Effektivitet och likvärdighet sammanvägda - Artikel 3 - Rätt till full ersättning för skada som lidits - Artikel 11.1 - Solidariskt ansvar för dem som överträtt konkurrensrätten - Artikel 17.1 - Möjlighet för en nationell domstol att uppskatta skadan - Villkor - Det är omöjligt eller orimligt svårt att fastställa skadan - Artikel 22 - Tillämpning i tiden)

(2023/C 127/05)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Mercantil no3 de Valencia

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Tráficos Manuel Ferrer S.L., Ignacio

Svarande: Daimler AG

Domslut

1)

Artikel 5.1 första stycket och artikel 3.1 och 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser,

ska tolkas så,

att de inte utgör hinder för en nationell civilprocessrättslig regel enligt vilken vardera parten ska bära kostnaderna för det fall att ansökan delvis bifalls och vardera parten ska bära hälften av de gemensamma kostnaderna, såvida det inte har förekommit rättegångsmissbruk.

2)

Artikel 17.1 i direktiv 2014/104,

ska tolkas så,

att varken den omständigheten att svaranden i en talan som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde har ställt de uppgifter som denne åberopade för att motsäga kärandens sakkunnigutlåtande till kärandens förfogande eller den omständigheten att käranden har väckt talan mot endast en av de personer som begått överträdelsen, i sig är relevanta för bedömningen av huruvida de nationella domstolarna har rätt att göra en uppskattning av skadan, eftersom en sådan uppskattning dels förutsätter att det har fastställts att skadan föreligger, dels att det är omöjligt eller orimligt svårt att fastställa skadan, vilket innebär att hänsyn måste tas till alla de parametrar som leder till en sådan slutsats, och i synnerhet till att begäran om sådana åtgärder som utlämnande av bevis som föreskrivs i artikel 5 i direktivet inte har bifallits.

(1)  EUT C 382, 20.9.2021.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/5

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Varhoven administrativen sad – Bulgarien) – PV mot Zamestnik izpalnitelen direktor na Darzhaven fond ”Zemedelie”

(Mål C-313/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensam jordbrukspolitik - Stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling - Stöd för miljövänligt jordbruk - Förordning (EG) nr 1974/2006 - Mottagarna har inte möjlighet att fortsätta att fullgöra gjorda åtaganden - Begreppen ”omarrendering” och ”arronderingsåtgärder” - Avsaknad av nödvändiga åtgärder för att kunna anpassa mottagarens skyldigheter till den nya situationen för jordbruksföretaget - Förordning (EG) nr 1122/2009 - Begreppet ”force majeure eller exceptionella omständigheter”)

(2023/C 127/06)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Varhoven administrativen sad

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: PV

Motpart: Zamestnik izpalnitelen direktor na Darzhaven fond ”Zemedelie”

Domslut

1)

Artikel 45.4 i kommissionens förordning (EG) nr 1974/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU)

ska tolkas på följande sätt:

Den är tillämplig när det är omöjligt för en jordbrukare att fortsätta att fullgöra de åtaganden att bedriva ett miljövänligt jordbruk som denne gjort, under det sista genomförandeåret för dessa åtaganden, och när denna omöjlighet är en direkt följd av en omarrondering eller av offentliga arronderingsåtgärder eller arronderingsåtgärder som godkänts av behöriga offentliga myndigheter som påverkar strukturen för det jordbruksföretag som åtagandena avser. Denna bestämmelse är däremot inte tillämplig när nämnda omöjlighet beror på att rätten att använda en del av jordbruksföretagets areal upphör att gälla under den tid då åtagandena ska fullgöras.

2)

Artikel 45.4 i förordning nr 1974/2006

ska tolkas så,

att den omständigheten att en medlemsstat inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att anpassa en mottagares åtaganden att bedriva miljövänligt jordbruk till den nya situation som uppstått för dennes jordbruksföretag till följd av en omarrondering eller arronderingsåtgärder, i den mening som avses i denna bestämmelse, utgör hinder för att kräva att stödmottagaren ska återbetala de mottagna medlen för den period under vilken dessa åtaganden har fullgjorts.

3)

Artikel 31 i rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003

ska tolkas så,

att även om den omständigheten att det är omöjligt för en stödmottagare att fortsätta att fullgöra ett åtagande att bedriva miljövänligt jordbruk, på grund av att det saknas avtal med andra ägare eller brukare av jordbruksmarken angående brukandet av denna mark, i princip kan utgöra ett fall av force majeure, gäller detta dock endast under förutsättning att denna omöjlighet beror på onormala och oförutsebara omständigheter som ligger utanför stödmottagarens kontroll och vars följder inte hade kunnat undvikas trots all vederbörlig omsorg från stödmottagarens sida, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

(1)  EUT C 320, 9.8.2021.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/6

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Spetsializiran nakazatelen sad – Bulgarien) – HYA, IP, DD, ZI, SS

(Mål C-349/21 (1), HYA m.fl. (Skäl för att bevilja tillstånd till telefonavlyssning))

(Begäran om förhandsavgörande - Sektorn för telekommunikation - Behandling av personuppgifter och integritetsskydd - Direktiv 2002/58 - Artikel 15.1 - Begränsning av konfidentialiteten vid elektronisk kommunikation - Domstolsbeslut om tillstånd att uppfånga, spela in och lagra telefonsamtal som gjorts av personer som misstänks ha begått ett allvarligt uppsåtligt brott - Praxis enligt vilken beslutet upprättas enligt en färdig mall som inte innehåller någon individuell motivering - Artikel 47 andra stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Motiveringsskyldighet)

(2023/C 127/07)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Spetsializiran nakazatelen sad

Parter i målet vid den nationella domstolen

Tilltalad: HYA, IP, DD, ZI, SS

Ytterligare deltagare i rättegången: Spetsializirana prokuratura

Domslut

Artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation), jämförd med artikel 47 andra stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

ska tolkas så,

att den inte utgör hinder för en nationell praxis, enligt vilken domstolsbeslut, genom vilka det efter en motiverad och detaljerad ansökan från de straffrättsliga myndigheterna ges tillstånd att använda särskilda utredningsmetoder, upprättas med hjälp av en färdig mall som inte innehåller någon individuell motivering, och i vilken det utöver tillståndets giltighetstid endast anges att de krav som föreskrivs i den lagstiftning som nämnda beslut hänvisar till har iakttagits. Detta gäller under förutsättning att de exakta skälen till varför den behöriga domaren ansåg att de rättsliga kraven hade iakttagits mot bakgrund av de faktiska och rättsliga omständigheter som kännetecknar det aktuella fallet, enkelt och otvetydigt kan utläsas vid en jämförelse av beslutet med ansökan om tillstånd, varvid nämnda ansökan, efter det att tillstånd har givits, ska göras tillgänglig för den person mot vilken tillstånd att använda särskilda utredningsmetoder har beviljats.

(1)  EUT C 338, 23.8.2021.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/7

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Lietuvos Aukščiausiasis Teismas – Litauen) – Förfarande som inletts av Lufthansa Technik Aero Alzey GmbH

(Mål C-393/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Förordning (EG) nr 805/2004 - Europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar - Artikel 23 led c - Vilandeförklaring av verkställigheten av ett avgörande som intygats vara en europeisk exekutionstitel - Exceptionella omständigheter - Begrepp)

(2023/C 127/08)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos Aukščiausiasis Teismas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Lufthansa Technik Aero Alzey GmbH

Motpart: Arik Air Limited, Asset Management Corporation of Nigeria (Amcon), antstolis Marekas Petrovskis

Domslut

1)

Artikel 23 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar

ska tolkas så,

att begreppet ”exceptionella omständigheter” i den bestämmelsen avser fall där fortsatt verkställighet av ett avgörande som intygats vara en europeisk exekutionstitel, när gäldenären i ursprungsmedlemsstaten har väckt talan eller ansökt om rättelse eller återkallelse av ett intyg om europeisk exekutionstitel, skulle utsätta gäldenären för en verklig risk för särskilt allvarlig skada, för vilken det skulle vara omöjligt eller utomordentligt svårt att få ersättning för det fall att avgörandet upphävdes eller intyget om exekutionstitel rättades eller återkallades. Detta begrepp avser inte omständigheter som har samband med det rättsliga förfarande som inletts i ursprungsmedlemsstaten mot det avgörande som intygats vara en europeisk exekutionstitel eller mot intyget om europeisk exekutionstitel.

2)

Artikel 23 i förordning nr 805/2004

ska tolkas så,

att den tillåter att åtgärderna i punkterna a och b i den artikeln – om att begränsa verkställighetsförfarandet och kräva att det ställs säkerhet – tillämpas samtidigt. Däremot tillåter den inte att en av de två åtgärderna tillämpas samtidigt med vilandeförklaring av verkställighetsförfarandet enligt punkt c.

3)

Artikel 6.2 jämförd med artikel 11 i förordning nr 805/2004

ska tolkas så,

att när verkställbarheten av ett avgörande som intygats vara en europeisk exekutionstitel har vilandeförklarats i ursprungsmedlemsstaten och ett sådant intyg som avses i artikel 6.2 i förordningen har företetts för domstolen i den verkställande medlemsstaten, är den domstolen skyldig att på grundval av det avgörandet vilandeförklara det verkställighetsförfarande som inletts i den verkställande medlemsstaten.

(1)  EUT C 368, 13.9.2021.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/8

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – Monz Handelsgesellschaft lnternational mbH & Co. KG mot Büchel GmbH & Co. Fahrzeugtechnik KG

(Mål C-472/21 (1), Monz Handelsgesellschaft International)

(Begäran om förhandsavgörande - Immaterialrätt - Mönster - Direktiv 98/71/EG - Artikel 3.3 och 3.4 - Villkor för skydd för en beståndsdel av en sammansatt produkt - Begreppen ”synlighet” och ”normal användning” - Synligheten hos en beståndsdel i en sammansatt produkt vid slutanvändarens normala användning av denna produkt)

(2023/C 127/09)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Monz Handelsgesellschaft lnternational mbH & Co. KG

Motpart: Büchel GmbH & Co. Fahrzeugtechnik KG

Domslut

Artikel 3.3 och 3.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71/EG av den 13 oktober 1998 om mönsterskydd

ska tolkas så,

att kravet på ”synlighet” som föreskrivs i denna bestämmelse för att ett mönster som används på eller ingår i en produkt som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt ska kunna omfattas av mönsterskyddet, ska bedömas mot bakgrund av en normal användning av denna sammansatta produkt, så att den berörda beståndsdelen, när den har infogats i den sammansatta produkten, förblir synlig vid en sådan användning. För detta ändamål ska frågan huruvida en beståndsdel i en sammansatt produkt är synlig vid slutanvändarens ”normala användning” bedömas ur denna användares och en extern observatörs perspektiv, varvid det ska understrykas att denna normala användning ska täcka alla handlingar som företas i samband med den huvudsakliga användningen av en sammansatt produkt och de handlingar som slutanvändaren vanligtvis måste företa i samband med en sådan användning, med undantag för underhåll, service och reparationsarbeten.

(1)  EUT C 471, 22.11.2021.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/9

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Cluj – Rumänien) – ASA mot DGRFP Cluj

(Mål C-519/21 (1), DGRFP Cluj)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Uppförande av ett byggnadskomplex av en sammanslutning som inte utgör en juridisk person - Sammanslutningsavtal - Vissa medlemmars försäljning av lägenheter i byggnadskomplexet - Fastställelse av den beskattningsbara person som är skyldig att betala skatten - Principen om skatteneutralitet - Avdragsrätt för mervärdesskatt)

(2023/C 127/10)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Cluj

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: ASA

Motpart: DGRFP Cluj

Ytterligare deltagare i rättegången: BP, MB

Domslut

1)

Artiklarna 9 och 11 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt

ska tolkas så,

att parterna i ett avtal om en sammanslutning som inte utgör en juridisk person och som inte har registrerats vid den behöriga skattemyndigheten innan den berörda ekonomiska verksamheten inleddes, inte ska betraktas som ”beskattningsbara personer” vid sidan av den beskattningsbara person som är skyldig att betala in skatten på den beskattningsbara transaktionen.

2)

Direktiv 2006/112, proportionalitetsprincipen och principen om skatteneutralitet

ska tolkas så,

att de inte kräver att en beskattningsbar person, när denne inte har någon faktura i eget namn, ska ha rätt att dra av den ingående mervärdesskatt som betalats av en annan part i en sammanslutning som inte utgör en juridisk person i samband med denna sammanslutnings ekonomiska verksamhet, även om den beskattningsbara personen är skyldig att inbetala skatten i samband med denna verksamhet, när det inte finns objektiv bevisning för att de varor och tjänster som är aktuella i det nationella målet faktiskt har tillhandahållits denna person i ett tidigare led av beskattningsbara personer, för personens egna beskattningsbara transaktioner.

(1)  EUT C 513, 20.12.2021.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/10

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Bucureşti – Rumänien) – IG mot Agenţia Judeţeană de Ocupare a Forţei de Muncă Ilfov (C-524/21), och Agenţia Municipală pentru Ocuparea Forţei de Muncă Bucureşti mot IM (C-525/21)

(Förenade målen C-524/21 och C-525/21 (1), Agenţia Judeţeană de Ocupare a Forţei de Muncă Ilfov m.fl.)

(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens - Direktiv 2008/94/EG - Garantiinstitutionernas övertagande av arbetstagarnas lönefordringar - Garantiinstitutionernas betalningsansvar begränsas till lönefordringar som hänför sig till de tre månader som direkt föregår det datum då ett insolvensförfarande inleddes och de tre månaderna därefter - Tillämpning av en preskriptionsfrist - Återbetalning av belopp som felaktigt utbetalats av garantiinstitutionen - Villkor)

(2023/C 127/11)

Rättegångsspråk: rumänska

Domstol som begär förhandsavgörande

Curtea de Apel Bucureşti

Parter i det nationella målet

Sökande: IG (C-524/21), Agenţia Municipală pentru Ocuparea Forţei de Muncă Bucureşti (C-525/21)

Svarande: Agenţia Judeţeană de Ocupare a Forţei de Muncă Ilfov (C-524/21), IM (C-525/21)

Domslut

1)

Artikel 1.1 och artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens

ska tolkas så,

att de inte utgör hinder mot nationell lagstiftning som innebär att det datum då ett kollektivt förfarande inleds mot en arbetsgivare ska tjäna som utgångspunkt för att fastställa den period under vilken en garantiinstitution ska betala arbetsgivarens utestående lönefordringar till dennes arbetstagare.

2)

Artikel 3 andra stycket och artikel 4.2 i direktiv 2008/94

ska tolkas så,

att de inte utgör hinder mot nationell lagstiftning som innebär att den period under vilken en garantiinstitution ska betala en arbetsgivares utestående lönefordringar begränsas till tre månader, och att dessa månader ska infalla under en referensperiod som omfattar de tre månader som direkt föregår det datum då ett kollektivt förfarande inleddes mot arbetsgivaren och de tre månaderna därefter.

3)

Artikel 12 a i direktiv 2008/94

ska tolkas så,

att i avsaknad av någon handling eller underlåtenhet som kan läggas den berörda arbetstagaren till last, kan nationell lagstiftning som innebär att en arbetstagare blir återbetalningsskyldig för belopp avseende utestående lönefordringar som en garantiinstitution betalat ut till vederbörande sedan den allmänna preskriptionsfristen löpt ut, inte anses utgöra nödvändiga åtgärder för att förhindra missbruk i den mening som avses i nämnda bestämmelse.

4)

Direktiv 2008/94 ska, mot bakgrund av likvärdighets- och effektivitetsprinciperna, tolkas så,

att det utgör hinder mot att en medlemsstat tillämpar sin skattelagstiftning för att, jämte dröjsmålsränta och förseningsavgifter, återkräva belopp som felaktigt har utbetalats av en garantiinstitution för att täcka en arbetstagares utestående lönefordringar avseende perioder som inte infaller under den referensperiod som föreskrivs i nationell lagstiftning, vilka också är de perioder som är föremål för den första och den andra tolkningsfrågan, eller har utbetalats trots att anspråket på de aktuella fordringarna har framställts sedan den allmänna preskriptionsfristen har löpt ut, för det fall att:

—

de villkor för återbetalning som föreskrivs i nationell lagstiftning är mindre förmånliga för arbetstagarna än de villkor som gäller för återbetalning av förmåner som regleras av nationella bestämmelser om social trygghet, eller,

—

tillämpningen av aktuell nationell lagstiftning gör det omöjligt eller orimligt svårt för de berörda arbetstagarna att ansöka om att garantiinstitutionen ska betala utestående lönefordringar, alternativt att kravet på att dröjsmålsränta och förseningsavgifter ska utgå enligt samma nationella lagstiftning påverkar det skydd som arbetstagare tillerkänns enligt direktiv 2008/94 och enligt de nationella bestämmelser som syftar till att införliva detta direktiv med nationell rätt, bland annat genom att äventyra det minimiskydd som införts genom artikel 4.2 i nämnda direktiv.

(1)  EUT C 513, 20.12.2021.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/11

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den16 februari 2023. – Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland

(Mål C-633/21) (1)

(Fördragsbrott - Miljö - Direktiv 2008/50/EG - Luftkvalitet - Artikel 13.1 bilaga XI - Systematiskt och kontinuerligt överskridande av det årliga gränsvärdet för kvävedioxid i storstadsregionen Aten (Grekland) - Artikel 23.1 - Bilaga XV - Perioden av överskridande ska hållas ”så kort som möjligt” - Lämpliga åtgärder)

(2023/C 127/12)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Konstantinidis och M. Noll-Ehlers)

Svarande: Republiken Grekland (ombud: E. Skandalou)

Domslut

1)

Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13 jämförd med bilaga XI till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa,

—

genom att sedan år 2010 till och med 2020 systematiskt och kontinuerligt ha överskridit det årliga gränsvärdet för kvävedioxid i storstadsregionen Aten (EL 0003), och

Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 23.1 i direktiv 2008/50 jämförd med bilaga XV del A och särskilt skyldigheten att tillse att luftkvalitetsplaner innefattar lämpliga åtgärder för att perioden för överskridande av gränsvärdet hålls så kort som möjligt,

—

genom att från den 11 juni 2010 inte ha vidtagit lämpliga åtgärder för att säkerställa att det årliga gränsvärdet för kvävedioxid i nämnda storstadsregion iakttas.

2)

Republiken Grekland ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 513, 20.12.2021.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/12

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Supremo Tribunal de Justiça – Portugal) – Strong Charon, Soluções de Segurança, S.A. mot 2045-Empresa de Segurança, S.A., FL

(Mål C-675/21, (1) Strong Charon)

(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Överlåtelse av företag - Skydd för arbetstagares rättigheter - Direktiv 2001/23/EG - Tillämpningsområde - Förvärvaren motsätter sig att anställningsavtalet övergår på denne - Begreppet överlåtelse - Begreppet ekonomisk enhet - Avtalsrättsligt band mellan överlåtare och förvärvare föreligger inte)

(2023/C 127/13)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Supremo Tribunal de Justiça

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Strong Charon, Soluções de Segurança, S.A.

Motpart: 2045-Empresa de Segurança, S.A., FL

Domslut

1)

Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 | om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter

ska tolkas så,

att avsaknaden av ett avtalsrättsligt band mellan överlåtaren och förvärvaren av ett företag eller en verksamhet eller en del av ett företag eller en verksamhet saknar betydelse för huruvida det föreligger en överlåtelse i den mening som avses i detta direktiv.

2)

Artikel 1.1 i direktiv 2001/23

ska tolkas så,

att tillämpningsområdet för detta direktiv inte omfattar en situation där ett tjänsteföretag, som för att tillgodose en av sina kunders behov hos denne har utstationerat ett visst antal arbetstagare, av denna kund har ersatts av ett nytt tjänsteföretag som ska tillhandahålla samma tjänster och där dels det sistnämnda företaget endast övertar ett mycket begränsat antal av dessa arbetstagare, varvid de övertagna arbetstagarna inte har den specifika kompetens och kunskap som är nödvändig för att tillhandahålla tjänsterna till den nämnda kunden, dels det nya tjänsteföretaget inte övertar några materiella eller immateriella tillgångar som skulle ha varit nödvändiga för kontinuiteten i tillhandahållandet av dessa tjänster.

(1)  EUT C 148, 4.4.2022.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/13

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof – Österrike) – IEF Service GmbH mot HB

(Mål C-710/21) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens - Direktiv 2008/94/EG - Artikel 9.1 - Företag som har sitt säte i en medlemsstat och erbjuder sina tjänster i en annan medlemsstat - Arbetstagare som är bosatt i den andra medlemsstaten - Arbete som utförs i den medlemsstat där arbetsgivaren har sitt säte och varannan vecka i den medlemsstat där arbetstagaren är bosatt - Fastställande av den medlemsstat vars garantiinstitution är behörig att betala utestående lönefordringar)

(2023/C 127/14)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: IEF Service GmbH

Motpart: HB

Domslut

Artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens

ska tolkas så,

att vid fastställandet av vilken medlemsstat vars garantiinstitution är behörig att betala arbetstagares utestående fordringar, ska den arbetsgivare som är insolvent inte anses vara verksam i minst två medlemsstater, i den mening som avses i den bestämmelsen, när det i anställningsavtalet för den berörda arbetstagaren föreskrivs att centrum för vederbörandes verksamhet och dennes normala arbetsplats är förlagda till den medlemsstat där arbetsgivaren har sitt säte, men arbetstagaren till en lika stor del av arbetstiden utför sina arbetsuppgifter på distans från en annan medlemsstat där arbetstagaren har sin huvudsakliga bosättning.

(1)  EUT C 165, 19.04.2022.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/13

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Den Haag zittingsplaats Zwolle – Nederländerna) – L.G. mot Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid

(Mål C-745/21 (1) Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Barn som ännu inte har fötts vid tiden för asylansökan))

(Begäran om förhandsavgörande - Asylpolitik - Förordning (EU) nr 604/2013 - Kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd - Artikel 6.1 - Barnets bästa - Artikel 16.1 - Personen i beroendeställning - Artikel 17.1 - Diskretionär bedömning - Medlemsstats genomförande - Tredjelandsmedborgare som var gravid vid inlämnandet av sin ansökan om internationellt skydd - Äktenskap - Make som åtnjuter internationellt skydd i den berörda medlemsstaten - Beslut om avvisning av ansökan och överföring av den sökande till en annan medlemsstat som anses vara ansvarig för prövningen av ansökan)

(2023/C 127/15)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Den Haag zittingsplaats Zwolle

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: L.G.

Motpart: Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid

Domslut

1)

Artikel 16.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat

ska tolkas så,

att den inte är tillämplig när det föreligger ett beroendeförhållande antingen mellan en person som ansöker om internationellt skydd och dennes make, som är lagligen bosatt i den medlemsstat där ansökan om internationellt skydd lämnas in, eller mellan det barn som sökanden ska föda och nämnda make som tillika är far till barnet.

2)

Artikel 17.1 i förordning nr 604/2013

ska tolkas så,

att den inte utgör hinder för att en medlemsstats lagstiftning ålägger de behöriga nationella myndigheterna, enbart på grund av barnets bästa, att pröva en ansökan om internationellt skydd som lämnats in av en tredjelandsmedborgare som var gravid när ansökan lämnades in, trots att kriterierna i artiklarna 7–15 i förordningen pekar ut en annan medlemsstat såsom ansvarig för prövningen av den aktuella ansökan.

(1)  EUT C 138, 28.3.2022.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/14

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 februari 2023 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Apelacyjny w Warszawie – Polen) – T.C., Rzecznik Praw Dziecka, Prokurator Generalny

(Mål C-638/22) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Förfarande för brådskande mål om förhandsavgörande - Området med frihet, säkerhet och rättvisa - Civilrättsligt samarbete - Behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar - Internationella bortföranden av barn - 1980 års Haagkonvention - Förordning (EG) nr 2201/2003 - Artikel 11 - Ansökan om återlämnande av ett barn - Lagakraftvunnet avgörande om att ett barn ska återlämnas - Lagstiftning i en medlemsstat som innebär att verkställigheten av detta avgörande automatiskt skjuts upp efter det att ansökan ingetts av vissa nationella myndigheter)

(2023/C 127/16)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Apelacyjny w Warszawie

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: T.C., Rzecznik Praw Dziecka, Prokurator Generalny

Ytterligare deltagare i rättegången: M.C., Prokurator Prokuratury Okręgowej we Wrocławiu

Domslut

Artikel 11.3 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

ska tolkas så,

att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken myndigheter som inte har ställning som domstol kan utverka att verkställigheten av ett avgörande om återlämnande som meddelats på grundval av konventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn, som ingicks i Haag den 25 oktober 1980, automatiskt skjuts upp, under en period av minst två månader, utan att de behöver motivera sin ansökan om uppskov.

(1)  EUT C 482, 19.12.2022.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/15

Överklagande ingett den 6 september 2022 av Gabriel Pombo da Silva av det beslut som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 27 juni 2022 i mål T-292/22, Pombo da Silva mot kommissionen

(Mål C-586/22 P)

(2023/C 127/17)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Gabriel Pombo da Silva (ombud: M. Chao Dobarro, abogado)

Motpart: Europeiska kommissionen

Genom beslut av den 17 februari 2023 ogillade domstolen (åttonde avdelningen) överklagandet, då det är uppenbart ogrundat, och förpliktade klagandena att bära sina rättegångskostnader.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/15

Överklagande ingett den 15 november 2022 av Okan Balaban av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 14 september 2022 i mål T-705/21, Okan Balaban mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

(Mål C-702/22 P)

(2023/C 127/18)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Okan Balaban (ombud: T. Schaaf, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Domstolen (prövningstillståndsavdelningen) har den 1 februari 2023 beslutat att inte meddela prövningstillstånd och att klaganden ska bära sina rättegångskostnader.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Varna (Bulgarien) den 30 december 2022 – ”Solvay Sodi” AD mot Zamestnik-predsedatel na Darzhavna agentsia ”Darzhaven rezerv i voennovremenni zapasi”

(Mål C-784/22)

(2023/C 127/19)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Varna

Parter i det nationella målet

Klagande:”Solvay Sodi” AD

Motpart: Zamestnik-predsedatel na Darzhavna agentsia ”Darzhaven rezerv i voennovremenni zapasi”

Tolkningsfrågor

1)

Ska begreppet ekonomiska aktörer i artikel 8 i direktiv 2009/119 under sådana omständigheter som i det nationella målet, där en medlemsstat för att uppfylla sin skyldighet enligt artikel 3 i direktiv 2009/119 (1) beslutat sig för att ålägga ekonomiska aktörer en lagringsskyldighet, tolkas på så sätt att det omfattar ett bolag med hemvist i landet som under föregående kalenderår importerat någon av de energiprodukter som anges i kapitel 3.4 i bilaga A till förordning (EG) nr 1099/2008 (2) (i detta fall petroleumkoks) till medlemsstatens territorium, om bolaget endast använder denna energiprodukt som bränsle och inte som råvara för produktion av petroleumprodukter och inte heller bjuder ut den för försäljning på marknaden för råolja och petroleumprodukter?

2)

Vilka omständigheter ska en medlemsstat beakta i sin lagstiftning när den fastställer att en viss person agerar i egenskap av en ”ekonomisk aktör” som omfattas av lagringsskyldigheten? Ska medlemsstaten för att fastställa om en person agerar i egenskap av ”ekonomisk aktör” i den mening som avses i artikel 8 i direktiv 2009/119 i synnerhet ta hänsyn till ett bolags ekonomiska verksamhet i den meningen att den måste omfatta import, handel eller användning av den berörda petroleumprodukten för att bolaget ska kunna förpliktas att hålla beredskapslager av denna produkt?

3)

Är det under sådana omständigheter som i det nationella målet – där en medlemsstat genom en lagbestämmelse (artikel 2.1 ZZNN) uttryckligen har begränsat typerna av petroleumprodukter som ska lagras, hållas, ersättas, användas, fyllas på och kontrolleras till följande fyra kategorier: 1. motorbensin, 2. gasolja, fotogenliknande jetbränslen och dieselolja, 3. tung eldningsolja, 4. gasol – tillåtet för denna medlemsstat att, när den fastställer den krets av ekonomiska aktörer som är skyldiga att hålla beredskapslager och när den fastställer lagernivåerna som dessa aktörer är skyldiga att upprätthålla, även inkludera importörer av andra (alla andra) petroleumprodukter som anges i kapitel 3.4 i bilaga A till förordning (EG) nr 1099/2008?

4)

Är en nationell lagstiftning förenlig med det mål för direktiv 2009/119 som anges i dess artikel 1 och i skälen 3, 17 och 33, samt med artikel 20.1 i samma direktiv (enligt vilken medlemsstaterna ska se till att de snabbt, effektivt och transparent ska kunna ta i bruk hela eller delar av beredskapslagren), och dessutom med artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (”Näringsfrihet”), om nämnda nationella lagstiftning föreskriver att en ekonomisk aktör som varken importerar, köper eller säljer en viss petroleumprodukt som medlemsstaten vill ha ett beredskapslager av i syfte att uppfylla sin skyldighet enligt artikel 3 i direktiv 2009/119 (i detta fall tung eldningsolja) och inte heller använder denna produkt för bearbetning eller på något annat sätt i den egna tillverkningen, är skyldig att upprätta beredskapslager av just denna petroleumprodukt (tung eldningsolja), vilket innebär att den berörda ekonomiska aktören för att uppfylla sin skyldighet måste träda in på en marknad för petroleumprodukter (i detta fall marknaden för tung eldningsolja) som saknar samband med aktörens näringsverksamhet och upprätta lager av produkter som aktören inte har någon nytta av och som aktören inte använder inom ramen för sin verksamhet?

5)

Är en nationell lagstiftning som den i målet vid den nationella domstolen omtvistade förenlig med den enligt unionsrätten grundläggande rätten till fri rörlighet för varor och i synnerhet med artiklarna 30 och 34 FEUF, om den förpliktar aktörer som importerar andra energiprodukter än flytande bränslen (i detta fall petroleumkoks) till den bulgariska marknaden att upprätta och hålla beredskapslager av sådana petroleumprodukter (flytande bränslen som eldningsolja/tung eldningsolja, bensin, gas-/dieselolja) som inte omfattas av föremålet för deras näringsverksamhet (som de varken importerar, bearbetar eller handlar med), för vilka de inte har någon lagringskapacitet och som de måste hyra eller köpa av andra privata aktörer inom oljeindustrin för att uppfylla sin lagringsskyldighet, och således måste träda in som aktörer på marknaden för petroleumprodukter[?]

6)

Ska proportionalitetsprincipen anses ha iakttagits, i synnerhet i fråga om den nödvändiga avvägningen mellan allmänintresset och den enskildes intresse, om en ekonomisk aktör som varken importerar, köper, säljer eller bearbetar petroleumprodukten (i detta fall tung eldningsolja) avseende vilken skyldigheter ålagts vederbörande, och inte heller bearbetar eller använder denna produkt på något annat sätt för den egna tillverkningen, förpliktas att upprätta och inneha beredskapslager av petroleumprodukten i betydande kvantiteter som överstiger den genomsnittliga årsförbrukningen av produkten (tung eldningsolja) i den berörda medlemsstaten, vilket får till följd att den ekonomiska aktören för att kunna uppfylla denna skyldighet blir tvungen att göra omfattande investeringar som äventyrar dess ekonomiska och finansiella stabilitet och innebär att dess tillgångar löper en avsevärd risk att bli föremål för verkställighetsförfaranden?

7)

Är en nationell lagstiftning som den i målet vid den nationella domstolen förenlig med artikel 1 i direktiv 2009/119 jämförd med artikel 2 i och j, artikel 3.1 och artikel 20.1, 20.3 och 20.5 i samma direktiv om den föreskriver att beredskapslager endast ska upprättas för vissa flytande petroleumprodukter (bensin, fotogen, gas-/dieselolja, eldningsolja och gasol), men att även ekonomiska aktörer som använder andra typer av energiprodukter som avses i kapitel 3.4 i bilaga A till förordning (EG) nr 1099/2008 och importerats eller förvärvats inom gemenskapen (i detta fall petroleumkoks) förpliktas att upprätta och hålla beredskapslager, med följden att dessa ekonomiska aktörer visserligen är förpliktade att hålla lager av de nämnda typerna av produkter, men inte har någon möjlighet att använda dessa beredskapslager i framtiden då det inte är fråga om energiprodukter som de använder?

8)

Är ett system för påföljder för överträdelser av den nationella lagstiftningen om skyldigheten att upprätta beredskapslager, enligt vilket det föreskrivs att ekonomiska aktörer som åsidosätter sin skyldighet att upprätta beredskapslager ska påföras omfattande bötesbelopp som beräknas per ton av lagernivåerna som är föremål för överträdelsen, och att böterna får påföras innan en domstol har kontrollerat att förvaltningsbeslutet enligt vilket skyldigheten att upprätta beredskapslager fastställdes är lagenligt, förenligt med principerna om att påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande enligt skäl 11 och artikel 21 i direktiv 2009/119?

Är medlemsstaterna skyldiga att i sina nationella system för påföljder för överträdelser föreskriva att de behöriga myndigheterna är skyldiga att göra en individuell prövning av varje enskild överträdelse och beakta samtliga relevanta faktiska omständigheter och förhållanden samt vilka konsekvenser överträdelsen eventuellt kan få med hänsyn till lagstiftningens målsättning när de ska fastställa det konkreta bötesbeloppet, vilket även innefattar beaktande av den omständigheten att underlåtelsen att iaktta skyldigheten att upprätta och hålla beredskapslager beror på att den lagringskapacitet som krävs för att lagra de mängder som fastställts för den berörda produkten (tung eldningsolja) inte existerar i den aktuella medlemsstaten och att den ekonomiska aktören, för att uppfylla sina skyldigheter, är tvungen att göra omfattande investeringar som skulle äventyra dess finansiella stabilitet och innebära att dess tillgångar löper en avsevärd risk att bli föremål för verkställighetsförfaranden?

(1)  Rådets direktiv 2009/119/EG av den 14 september 2009 om skyldighet för medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter (EUT L 265, 2009, s. 9).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1099/2008 av den 22 oktober 2008 om energistatistik (EUT, L 304, 2008, s. 1).

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberlandesgericht Wien (Österrike) den 3 januari 2023 – FL und KM Baugesellschaft m.b.H. & Co. KG och S AG

(Mål C-2/23, FL und KM Baugesellschaft och S)

(2023/C 127/20)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Wien

Parter i det nationella målet

Klagande: FL und KM Baugesellschaft m.b.H. & Co. KG och S AG

Motpart: Zentrale Staatsanwaltschaft zur Verfolgung von Wirtschaftsstrafsachen und Korruption

Tolkningsfrågor

Fråga 1:

Ska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser – i synnerhet direktiv 2014/104 (1) av den 26 november 2014 och dess artikel 6.6 och 6.7 och artikel 7.1 jämförda med direktiv 2019/1 (2) av den 11 december 2018 och dess artikel 31.3 – tolkas så, att det skydd som föreskrivs enligt nämnda bestämmelser för förklaringar inom ramen för eftergiftsprogrammet och förlikningsinlagor och för uppgifter som erhållits genom dessa ska ges en absolut verkan som även gäller i förhållande till brottsbekämpande organ (åklagarmyndigheter och brottsmålsdomstolar) med följden att förklaringar inom ramen för eftergiftsprogrammet och förlikningsinlagor inte får tillföras handlingarna i brottmålsprocessen och användas som grund för ytterligare utredningsåtgärder?

Fråga 2:

Ska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser – i synnerhet direktiv 2014/104 av den 26 november 2014 och dess artikel 6.6 och 6.7 och artikel 7.1 jämförda med direktiv 2019/1 av den 11 december 2018 och dess artikel 31.3 – tolkas så, att det absoluta skyddet för förklaringar inom ramen för eftergiftsprogrammet och förlikningsinlagor (i den mening som avses i fråga 1) även omfattar handlingar och uppgifter som erhållits genom dessa, vilka ett företag som beviljats sanktionsavgiftsbefrielse eller ingett en förlikningsinlaga har gett in i syfte att redogöra för, konkretisera eller bevisa innehållet i förklaringarna eller förlikningsinlagan?

Fråga 3:

Ska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser – i synnerhet direktiv 2014/104 av den 26 november 2014 och dess artikel 6.6 och 6.7 och artikel 7.1 jämförda med direktiv 2019/1 av den 11 december 2018 och dess artikel 31.3 – tolkas så, att det skydd som föreskrivs enligt nämnda bestämmelser för förklaringar inom ramen för eftergiftsprogrammet, förlikningsinlagor (och handlingar i den mening som avses i fråga 2) samt uppgifter som erhållits genom dessa ska ges en absolut verkan, som i en brottmålsprocess gäller, å ena sidan, även i förhållande till tilltalade som inte är de som har gett in den berörda förklaringen inom ramen för eftergiftsprogrammet eller förlikningsinlagan och, å andra sidan, i förhållande till andra parter i brottmålsprocessen (i synnerhet skadelidande parter som har för avsikt att göra gällande civilrättsliga anspråk), med följden att tilltalade och skadelidande parter inte får ges tillgång till förklaringar inom ramen för eftergiftsprogrammet, förlikningsinlagor, handlingar som ingetts i detta hänseende, eller uppgifter som erhållits genom dessa?

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (EUT L 349, 2014, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1 av den 11 december 2018 om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en väl fungerande inre marknad (EUT L 11, 2019, s. 3).

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d’État (Frankrike) den 12 januari 2023 – FH mot Conseil national de l’ordre des médecins

(Mål C-8/23, Conseil national de l’ordre des médecins)

(2023/C 127/21)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d’État (Frankrike)

Rättegångsdeltagare i det nationella målet

Klagande: FH

Motpart: Conseil national de l’ordre des médecins

Övriga parter i målet: Ministère de la Santé et de la Prévention och Ministère de l’Économie, des Finances et de la Souveraineté industrielle et numérique

Tolkningsfrågor

Kan en läkare som är medborgare i en av Europeiska unionens medlemsstater och som innehar en formell kvalifikation som specialistläkare, vilken har utfärdats av en medlemsstat i enlighet med punkt 5.1.2 i bilaga V till Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (1), enbart med stöd av denna kvalifikation, i en annan medlemsstat åberopa den ordning för automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifikationer som fastställs i artikel 21 i direktivet, även om läkarens bevis på formella kvalifikationer avseende medicinsk grundutbildning har utfärdats av ett tredjeland, endast har erkänts i den medlemsstat där vederbörande har erhållit sitt examensbevis som specialistläkare och inte återfinns bland de bevis som anges i punkt 5.1.1 i bilaga V till direktivet, när det enligt artikel 25.4 i direktivet krävs att läkaren innehar ett bevis på formella kvalifikationer som avser medicinsk grundutbildning för att en formell kvalifikation som specialistläkare ska kunna utfärdas?

(1)  EUT L 255, 2005, s. 22.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Osnabrück (Tyskland) den 16 januari 2023 – cdVet Naturprodukte GmbH mot Niedersächsisches Landesamt für Verbraucherschutz und Lebensmittelsicherheit (LA-VES)

(Mål C-13/23, cdVet Naturprodukte)

(2023/C 127/22)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Osnabrück

Parter i det nationella målet

Klagande: cdVet Naturprodukte GmbH

Motpart: Niedersächsisches Landesamt für Verbraucherschutz und Lebensmittelsicherheit (LA-VES)

Tolkningsfrågor

1)

Är förordning (EG) nr 1831/2003 (1), i synnerhet dess artikel 3.1 a, artikel 4.1, artikel 7.1 samt artikel 10.1 a, 10.2 och 10.5, som, för det fall det inte föreligger ett godkännande, föreskriver ett generellt förbud mot utsläppande på marknaden, användning och bearbetning av fodertillsatser, utan beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet, förenlig med proportionalitetsprincipen som fastställs i artikel 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), mot bakgrund av näringsfriheten som är skyddad enligt artikel 16 i stadgan samt rätten till egendom enligt artikel 17.1 i stadgan?

2)

Om EU-domstolen besvarar fråga 1 jakande med följden att förordning (EG) nr 1831/2003, i synnerhet dess artikel 3.1 a, artikel 4.1, artikel 7.1 samt artikel 10.1 a, 10.2 och 10.5, är tillämplig utan inskränkningar: Utgör extraktet som klaganden använder som fodertillsats – som enligt produktspecifikationsbladet från leverantören i tidigare led tillverkas av grapefruktkärnor och grapefruktskal och i denna handling betecknas som grapefruktkärnextrakt (exakt beteckning: grapefruktkärnextrakt S) – (i vart fall också) det ämne som tas upp i artikel 2.3 i genomförandeförordning (EU) 2021/758 (2) jämförd med bilaga I kapitel I.A del 1 till den förordningen, det vill säga ”grapefrukt (extrakt) CoE-nr 140”?

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (EUT L 268, 2003, s. 29).

(2)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/758 av den 7 maj 2021 om vissa produkters status som fodertillsatser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 och om tillbakadragande från marknaden av vissa fodertillsatser (EUT L 162, 2021, s. 5).

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administratīvā rajona tiesa (Lettland) den 19 januari 2023 – SIA Citadeles nekustamie īpašumi mot Valsts ieņēmumu dienests

(Mål C-22/23)

(2023/C 127/23)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Administratīvā rajona tiesa

Parter i det nationella målet

Klagande: SIA Citadeles nekustamie īpašumi

Motpart: Valsts ieņēmumu dienests

Tolkningsfrågor

1)

Ska begreppet ”tjänsteleverantör till bolag” i artikel [3].7 c i direktiv 2015/849 (1) tolkas så, att det rör en separat tjänst som inte bygger på en transaktion som utgörs av att fastigheter som man äger hyrs ut och inte har anknytning till en sådan transaktion, oberoende av huruvida [hyresvärden] har lämnat sitt samtycke till att hyresgästen registrerar sitt säte i den hyrda fastigheten och genomför transaktioner där?

2)

Om fråga 1.1 besvaras nekande, ska då begreppet ”tjänsteleverantör till bolag” i artikel [3].7 c i direktiv 2015/849 tolkas så, att om det är en fysisk person som hyr ut fastigheten ska samma krav tillämpas på denne som på en juridisk person eller juridisk konstruktion, oberoende av de faktiska omständigheterna, exempelvis antalet fastigheter som den fysiska personen äger och hyr ut, att uthyrningsverksamheten inte har samband med den ekonomiska verksamheten eller andra omständigheter?

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 2015, s. 73).

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 26 januari 2023 – AV, BT, CV, DW mot Ministero della Giustizia

(Mål C-41/23 Peigli (1))

(2023/C 127/24)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: AV, BT, CV, DW

Motpart: Ministero della Giustizia

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 7 i direktiv 2003/88 (2) och klausul 4 i ramavtalet om deltidsarbete tolkas på så sätt att de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken arvoderade underrättsdomare och arvoderade åklagare inte har rätt till ersättning under semesterperioder och inte heller till det pensions- och försäkringsskydd med avseende på olyckor och yrkessjukdomar som fastställs i lag?

2)

Ska klausul 5 i ramavtalet om deltidsarbete tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken arvoderade domares visstidsanställning, som kvalificeras som tjänsteförhållande och inte som offentlig anställning, och som omfattas av ett regelverk enligt vilket uppdraget tilldelas genom ett utnämningsbeslut och får förlängas en enda gång, kan bli föremål för upprepade förlängningar genom nationella lagar, utan att det föreskrivs några effektiva och avskräckande sanktionsåtgärder och utan att denna visstidsanställning kan omvandlas till en tillsvidareanställning inom offentlig förvaltning, i en faktisk situation som kan ha medfört fördelaktiga kompenserande verkningar för mottagarnas rättsställning i och med att deras uppdrag har förlängts huvudsakligen automatiskt med en ytterligare period?

(1)  Målets namn är fiktivt. Det motsvarar inte det riktiga namnet på någon av parterna i förfarandet.

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 2003, s. 9).

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Törvényszék (Ungern) den 31 januari 2023 – Budapest Főváros IV. Kerület Újpest Önkormányzat Polgármesteri Hivatala mot Nemzeti Adatvédelmi és Információszabadság Hatóság

(Mål C-46/23, Újpesti Polgármesteri Hivatal)

(2023/C 127/25)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Törvényszék

Parter i det nationella målet

Klagande: Budapest Főváros IV. Kerület Újpest Önkormányzat Polgármesteri Hivatala

Motpart: Nemzeti Adatvédelmi és Információszabadság Hatóság

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 58.2, särskilt leden c, d och g, i den allmänna dataskyddsförordningen (1), tolkas så, att den nationella tillsynsmyndigheten, när den utövar sina korrigerande befogenheter, kan förelägga den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet att radera personuppgifter som behandlats på ett olagligt sätt även utan en uttrycklig begäran från den registrerade i den mening som avses i artikel 17.1 i förordningen?

2)

För det fall den första frågan ska besvaras så, att tillsynsmyndigheten kan förelägga den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet att radera personuppgifter som har behandlats på ett olagligt sätt även utan en begäran från den registrerade, gäller då detta oberoende av om personuppgifterna har erhållits från den registrerade eller inte?

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46 (EUT L 119, 2016, s. 1).

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Markkinaoikeus (Finland) den 1 februari 2023 – Alajärven Sähkö Oy m.fl. och Elenia Verkko Oyj mot Energiavirasto

(Mål C-48/23, Alajärven Sähkö m.fl.)

(2023/C 127/26)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Markkinaoikeus (Marknadsdomstolen)

Parter i det nationella målet

Klagande: Alajärven Sähkö Oy m.fl. och Elenia Verkko Oyj

Motpart: Energiavirasto (Energimyndigheten)

Tolkningsfrågor

1)

Vilka kriterier ska tillämpas och beaktas vid bedömningen av i vilka fall det är fråga om ett ingrepp i den nationella tillsynsmyndighetens centrala uppgifter och tillsynsbefogenheter på ett sätt som åsidosätter den nationella tillsynsmyndighetens oberoende enligt artikel 57.4 och 57.5 i elmarknadsdirektivet (1), och i vilka fall det är fråga om allmänna riktlinjer som inte är kopplade till myndighetens uppgifter och befogenheter i den mening som avses i artikel 59 i elmarknadsdirektivet?

2)

Ska en sådan ändring av nationell lagstiftning som beskrivs ovan (punkterna 13, 14, 16 och 17 samt i synnerhet punkterna 36–41 i förevarande begäran om förhandsavgörande), vars syfte är att påverka priserna för eldistribution på det sätt som anges i förarbetena till lagändringen, genom att ändringar som påverkar nätinnehavarnas regleringsmiljö införs i den nationella elmarknadslagen, vilka visserligen inte utgör ett direkt ingrepp i överförings- eller distributionstarifferna eller i metoderna för deras beräkning men som emellertid får till följd att den nationella tillsynsmyndigheten måste ändra sina tillsynsmetoder mitt under en tillsynsperiod, anses vara förenlig med artikel 57.4 och 57.5 i elmarknadsdirektivet med hänsyn till kravet på tillsynsmyndighetens oberoende?

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (EUT L 158, 2019, s. 125).

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/22

Begäran om förhandsavgörande framställd av Satversmes tiesa (Lettland) den 1 februari 2023 – AZ, 1Dream OÜ, Produktech Engineering AG, BBP och Polaris Consulting Ltd mot Latvijas Republikas Saeima

(Mål C-49/23, 1Dream m.fl.)

(2023/C 127/27)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Satversmes tiesa

Parter

Klagande: AZ, 1Dream OÜ, Produktech Engineering AG, BBP och Polaris Consulting Ltd

Motpart: Latvijas Republikas Saeima

Tolkningsfrågor

1)

Omfattas nationell lagstiftning enligt vilken en nationell domstol får fatta beslut om förverkande av vinning av brott i ett separat förfarande rörande egendom som erhållits på ett olagligt sätt, vilket avskiljs från det straffrättsliga huvudförfarandet innan det slås fast att brott föreligger och innan en person har fällts till ansvar för brottet, där det även föreskrivs att förverkande ska ske på grundval av bevisning som härrör från det straffrättsliga förfarandet, av tillämpningsområdet för direktiv 2014/42 (1), särskilt artikel 4, och för rambeslut 2005/212 (2), särskilt artikel 2?

2)

Om den första frågan ska besvaras jakande: Ska begreppet ”beslut om förverkande”, i den mening som avses i direktiv 2014/42, särskilt artikel 8.6 andra meningen i direktivet, anses omfatta inte bara domstolsavgöranden i vilka det fastställs att egendomen har erhållits på ett olagligt sätt och det förordnas om förverkande av denna egendom, utan även domstolsavgöranden genom vilka förfarandet avseende egendom som erhållits på ett olagligt sätt avslutas?

3)

Om den andra frågan ska besvaras nekande: Är lagstiftning enligt vilken personer med anknytning till egendomen saknar rätt att överklaga beslut om förverkande förenlig med artikel 47 i stadgan och artikel 8.6 andra meningen i direktiv 2014/42?

4)

Ska principen om unionsrättens företräde tolkas så, att den utgör hinder för att en medlemsstats författningsdomstol, när den prövar en talan om grundlagsstridighet avseende nationell lagstiftning som förklarats vara oförenlig med unionsrätten, fastställer att rättssäkerhetsprincipen är tillämplig och att rättsverkningarna av denna lagstiftning tillfälligt bibehålls fram till den tidpunkt som fastställs i denna domstols avgörande såsom tidpunkt då den omtvistade bestämmelsen upphör att ha rättsverkningar?

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen (EUT L 127, 2014, s. 39).

(2)  Rådets rambeslut 2005/212/RIF av den 24 februari 2005 om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott (EUT L 68, 2005, s. 49).

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 31 januari 2023 – B.E. Srl, Play Game Srl, Coral mot Ministero dell'Economia e delle Finanze och Agenzia delle Dogane e dei Monopoli

(Mål C-50/23, B.E. och Play Game)

(2023/C 127/28)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: B.E. Srl, Play Game Srl och Coral Srl

Motparter: Ministero dell'Economia e delle Finanze och Agenzia delle Dogane e dei Monopoli

Tolkningsfrågor

1)

Strider ovannämnda nationella lagstiftning mot den europeiska etableringsfriheten och näringsfriheten, eftersom den i) fastställer en höjning av avgiften utan hänsyn tagen till företagens storlek och ii) uppställer det orimliga villkoret att aktörerna måste godta förlängningen och ovannämnda avgiftshöjning, och därutöver förbudet mot att överlåta lokalerna, för att få delta i de kommande upphandlingarna som även dessa har skjutits upp på obestämd tid?

2)

Om den första frågan besvaras jakande, kan ovannämnda inskränkning anses vara motiverad på grund av att det föreligger ett påstått tvingande krav av allmänintresse, i form av behovet av att säkerställa en tidsmässig anpassning av inledandet av anbudsförfarandena?

3)

För det fall EU-domstolen likväl anser att det föreligger ett tvingande krav av allmänintresse, har då ett åsidosättande även skett i) av proportionalitetsprincipen, eftersom den restriktiva åtgärden inte är anpassad och lämplig och inte står i proportion i strikt mening till det formellt angivna allmänna målet och ii) av principen om marknadskonkurrens, eftersom valet att förlänga koncessionerna och skjuta upp inledandet av upphandlingarna förhindrar aktörer inom sektorn att utöva sin näringsfrihet, åtminstone sett till den planering som krävs för verksamheten?

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta förvaltningsdomstolen (Sverige) den 6 februari 2023 – Skatteverket / Digital Charging Solutions GmbH

(Mål C-60/23, Digital Charging Solutions)

(2023/C 127/29)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Högsta förvaltningsdomstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Skatteverket

Motpart: Digital Charging Solutions GmbH

Tolkningsfrågor

1)

Utgör ett tillhandahållande som består av laddning av ett elfordon i en laddningsstation till användaren av fordonet en leverans av en vara enligt artiklarna 14.1 och 15.1 i mervärdesskattedirektivet (1)?

2)

Om svaret på fråga 1 är ja, ska då en sådan leverans anses föreligga i alla led i en transaktionskedja som innefattar ett mellanliggande företag där transaktionskedjan åtföljs av avtal i varje led, men endast användaren av fordonet förfogar över omständigheter som kvantitet, tidpunkt och plats för laddningen samt hur elen ska användas?

(1)  Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUOT 2006, L 347, s. 1).

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/24

Överklagande ingett den 8 februari 2023 av Republiken Frankrike av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 23 november 2022 i de förenade målen T-279/20 och T-288/20, CWS Powder Coatings m.fl. mot kommissionen och mål T-283/20, Billions Europe m.fl. mot kommissionen

(Mål C-71/23 P)

(2023/C 127/30)

Rättegångsspråk: tyska och engelska

Parter

Klagande: Republiken Frankrike (ombud: B. Fodda, J.-L. Carré och G. Bain)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, CWS Powder Coatings GmbH, Billions Europe Ltd, Cinkarna Metalurško-kemična Industrija Celje d.d. (Cinkarna Celje d.d.), Evonik Operations GmbH, Kronos Titan GmbH, Precheza a.s., Tayca Corp., Tronox Pigments (Holland) BV, Venator Germany GmbH, Brillux GmbH & Co. KG, Daw SE, Ettengruber GmbH Abbruch und Tiefbau, Ettengruber GmbH Recycling und Verwertung, TIGER Coatings GmbH & Co. KG, Conseil Européen de l’Industrie Chimique – European Chemical Industry Council (Cefic), Conseil Européen de l’Industrie des Peintures, des Encres d’Imprimerie et des Couleurs d’Art (CEPE), British Coatings Federation Ltd (BCF), American Coatings Association, Inc. (ACA), Mytilineos SA, Delfi-Distomon Anonymos Metalleytiki Etaireia, Sto SE & Co. KGaA, Rembrandtin Coatings GmbH, Konungariket Danmark, Konungariket Nederländerna, Konungariket Sverige, Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), Republiken Slovenien, Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 23 november 2022, i de förenade målen T-279/20 och T-288/20, CWS Powder Coatings m.fl./kommissionen och mål T-283/20, Billions Europe m.fl./ kommission,

—

själv avgöra målen genom att ogilla respektive talan som CWS Powder Coatings GmbH, Billions Europe Ltd, Brillux GmbH & Co. KG och Daw SE väckt i första instans i målen T-279/20, T-283/20 och T-288/20, eller, om domstolen inte anser att målen är klara för avgörande, återförvisa målen till tribunalen, och

—

förplikta CWS Powder Coatings GmbH, Billions Europe Ltd, Brillux GmbH & Co. KG och Daw SE att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Republiken Frankrike har till stöd för sin talan åberopat fyra grunder:

Första grunden: Genom att kvalificera Heinrich-studien som ”avgörande studie” har tribunalen dels missuppfattat den bevisning som inlämnats till den, dels gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning i den mån de principer som fastställs i förordning nr 1272/2008 avseende klassificering av ämnen som cancerframkallande, nämligen principen om uppgifters bevisvärde och beaktande av samtliga relevanta omständigheter för att klassificera ämnen som är cancerframkallande för människor i olika faroklasser.

Andra grunden: Tribunalen överskred gränserna för sin rättsliga prövning genom att gå utöver prövningen av om någon uppenbart oriktig bedömning förelåg och ersatte den bedömning som riskbedömningskommittén vid Echa hade gjort med sin egen bedömning.

Tredje grunden: Tribunalen åsidosatte sin motiveringsskyldighet.

Fjärde grunden: Tribunalen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den bedömde att punkt 3.6.2.2.1 i bilaga I till förordning nr (EG) nr 1272/2008 (1) skulle tolkas på så sätt att den utgjorde hinder för att ett ämne ska kunna anses vara cancerframkallande i sig om den cancerframkallande verkan endast kan påvisas vid exponering för en viss kvantitet av partiklar.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 2008, s. 1).

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/25

Överklagande ingett den 10 februari 2023 av Kurdistan Workers’ Party (PKK) av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 14 december 2022 i mål T-182/21, PKK mot rådet

(Mål C-72/23 P)

(2023/C 127/31)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Kurdistan Workers’ Party (PKK) (ombud: advokaterna A.M. van Eik och T. Buruma)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

pröva förevarande överklagande tillsammans med överklagandet i mål C-44/23 P,

—

upphäva tribunalens dom av den 14 december 2022 i mål T-182/21,

—

slutligt avgöra de frågor som är föremål för förevarande överklagande och ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2021/142 (1) och rådets genomförandeförordning (EU) 2021/138 (2) av den 5 februari 2021, rådets beslut (Gusp) 2021/1192 (3) och rådets genomförandeförordning (EU) 2021/1188 (4) av den 19 juli 2021, rådets beslut (GUSP) 2022/152 (5) och rådets genomförandeförordning (EU) 2022/147 (6) av den 3 februari 2022, i den del de rör PKK (alias KADEK, alias KONGRA-GEL), och

—

förplikta rådet att ersätta klagandens rättegångskostnader i förevarande mål och mål T-182/21, jämte dröjsmålsränta.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande att tribunalen gjorde följande fel i den överklagade domen:

1.

Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning, särskilt när den tolkade de ”syften” som föreskrivs i artikel 1.3 första stycket i rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931 (7) (nedan kallad gemensam ståndpunkt 931) och när den tolkade den bestämmelsens tillämplighet i förevarande mål. Tribunalen gjorde fel när den inte godtog den rättsliga grund där det gjordes gällande ett åsidosättande av artikel 1.3 i gemensam ståndpunkt 931.

2.

Tribunalen gjorde fel när den slog fast att rådet kunde stödja sig på beslutet av den 29 mars 2001 från UK Home Secretary (nedan kallat 2001 års beslut) såsom ett beslut enligt artikel 1.4 i gemensam ståndpunkt 931 då det inte är klart huruvida de omständigheter som nämns i skälen i samband med 2001 års beslut ligger till grund för 2001 års beslut i det att dessa omständigheter var föråldrade och inte utgjorde stöd för slutsatsen att klaganden var en terroristgrupp i den mening som avses i artikeln. Tribunalen gjorde fel när den inte godtog den rättsliga grund där det gjordes gällande ett åsidosättande av artikel 1.3 och 1.4 i gemensam ståndpunkt 931 såvitt de omtvistade åtgärderna grundas på 2001 års beslut.

3.

Tribunalen gjorde fel när den slog fast att rådet genom sin översyn fullgjorde skyldigheterna enligt artikel 1.6 i gemensam ståndpunkt 931, och när den inte godtog den rättsliga grund där det gjordes gällande att rådet hade åsidosatt artikel 1.6.

4.

Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning av proportionalitetsprincipen och tillämpade densamma på ett felaktigt sätt i målet.

5.

Tribunalen gjorde fel när den fann att rådet hade fullgjort sin motiveringsskyldighet.

(1)  Rådets beslut (Gusp) 2021/142 av den 5 februari 2021 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut (Gusp) 2020/1132 (EUT L 43, 2021, s. 14).

(2)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2021/138 av den 5 februari 2021 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2020/1128 (EUT L 43, 2021, s. 1).

(3)  Rådets beslut (Gusp) 2021/1192 av den 19 juli 2021 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut (Gusp) 2021/142 (EUT L 258, 2021, s. 42).

(4)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2021/1188 av den 19 juli 2021 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2021/138 (EUT L 258, 2021, s. 14).

(5)  Rådets beslut (GUSP) 2022/152 av den 3 februari 2022 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut (Gusp) 2021/1192 (EUT L 25, 2022, s. 13).

(6)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2022/147 av den 3 februari 2022 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2021/1188 (EUT L 25, 2022, s. 1).

(7)  Rådets gemensamma ståndpunkt av den 27 december 2001 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism (EGT L 344, 2001, s. 93).

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/26

Överklagande ingett den 14 februari 2023 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 23 november 2022 i de förenade målen T-279/20 och T-288/20, CWS Powder Coatings m.fl. mot kommissionen, samt i mål T-283/20, Billions Europe m.fl. mot kommissionen

(Mål C-82/23 P)

(2023/C 127/32)

Rättegångsspråk: tyska och engelska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: S. Delaude, A. Dawes, R. Lindenthal och M. Noll-Ehlers)

Övriga parter i målet: CWS Powder Coatings GmbH, Billions Europe Ltd, Cinkarna Metalurško-kemična Industrija Celje d.d. (Cinkarna Celje d.d.), Evonik Operations GmbH, Kronos Titan GmbH, Precheza a.s., Tayca Corp., Tronox Pigments (Holland) BV, Venator Germany GmbH, Brillux GmbH & Co. KG, Daw SE, Ettengruber GmbH Abbruch und Tiefbau, Ettengruber GmbH Recycling und Verwertung, TIGER Coatings GmbH & Co. KG, Conseil Européen de l’Industrie Chimique – European Chemical Industry Council (Cefic), Conseil Européen de l’Industrie des Peintures, des Encres d’Imprimerie et des Couleurs d’Art (CEPE), British Coatings Federation Ltd (BCF), American Coatings Association, Inc. (ACA), Mytilineos SA, Delfi-Distomon Anonymos Metalleytiki Etaireia, Sto SE & Co. KGaA, Rembrandtin Coatings GmbH, Konungariket Danmark, Republiken Frankrike, Konungariket Nederländerna, Konungariket Sverige, Europeiska kemikaliemyndigheten, Republiken Slovenien, Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Kommissionen yrkar att domstolen ska

—

upphäva Europeiska unionens tribunals domar av den 23 november 2022 i de förenade målen T-279/20 och T-288/20, CWS Powder Coatings m.fl. mot kommissionen samt i mål T-283/20, Billions Europe m.fl. mot kommissionen,

—

ogilla den andra grunden, den sjunde grundens första och femte del samt den åttonde grunden i de förenade målen T-279/20 och T-288/20, och den första grunden i mål T-283/20,

—

återförvisa ärendet till tribunalen för förnyad prövning av de grunder som ännu inte har prövats, och

—

besluta att frågan om rättegångskostnaderna ska anstå.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har åberopat tre grunder till stöd för överklagandet.

För det första gör kommissionen gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att missförstå den bevisning som den förfogade över när den fastställde att riskbedömningskommittén (RAC) vid Europeiska kemikaliemyndigheten och kommissionen hade gjort en uppenbar felbedömning av tillförlitligheten och erkännandet av den undersökning på djur som publicerades år 1995 av Heinrich med flera (nedan kallad Heinrich-studien).

För det andra gör kommissionen gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att ersätta RAC:s och kommissionens bedömning med sin egen, när den fastställde RAC inte hade beaktat alla relevanta omständigheter vid beräkningen av lungöverbelastningen i Heinrich-studien.

För det tredje gör kommissionen gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att fastställa att den ifrågasatta klassificeringen och märkningen inte avsåg ett ämne med inneboende cancerframkallande egenskaper.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/27

Överklagande ingett den 17 februari 2023 av the European Association of Non-Integrated Metal Importers & distributors (Euranimi) av det beslut som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 8 december 2022 i mål T-769/21, Euranimi mot kommissionen

(Mål C-95/23 P)

(2023/C 127/33)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: European Association of Non-Integrated Metal Importers & distributors (Euranimi) (ombud: V. Villante, D. Rovetta, M. Campa, avvocati, P. Gjørtler, advokat)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

förklara att förevarande överklagande kan tas upp till prövning,

—

upphäva det överklagade beslutet och förklara att den talan som väckts av EURANIMI kan tas upp till prövning,

—

återförvisa målet till tribunalen för prövning av EURANIMI:s talan i sak,

—

förplikta Europeiska kommissionen att bära rättegångskostnaderna i förevarande mål om överklagande och i målet i första instans.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar tre huvudgrunder.

Den första grunden: Felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 263.4 FEUF, i synnerhet såvitt avser rekvisitet ”direkt och personligen berörd”.

Den andra grunden: Felaktig rättstillämpning vid tolkningen av det sista ledet i artikel 263.4 FEUF och av rekvisitet och begreppet regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder. Felaktig kvalificering av de faktiska omständigheterna och missuppfattning av bevisningen.

Den tredje grunden: Felaktig kvalificering av de faktiska omständigheterna och missuppfattning av bevisningen.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/28

Överklagande ingett den 24 februari 2023 av PT Pelita Agung Agrindustri, PT Permata Hijau Palm Oleo av den dom som tribunalen (fjärde kammaren i utökad sammansättning) meddelade den 14 december 2022 i mål T-143/20, PT Pelita Agung Agrindustri and PT Permata Hijau Palm Oleo mot kommissionen

(Mål C-112/23 P)

(2023/C 127/34)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: PT Pelita Agung Agrindustri, PT Permata Hijau Palm Oleo (ombud: advokaterna F. Graafsma och J. Cornelis)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, European Biodiesel Board (EBB)

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—

upphäva den överklagade domen,

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/2092 av den 28 november 2019 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av biodiesel med ursprung i Indonesien (1), och

—

förplikta kommissionen att ersätta klagandenas rättegångskostnader såväl i detta förfarande som i förfarandet vid tribunalen, alternativt

—

återförvisa målet till tribunalen, och

—

förordna att frågan om rättegångskostnader avseende förfarandena i tribunalen och domstolen ska anstå.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan har klagandena åberopat sex grunder.

För det första har tribunalen gjort en felaktig tolkning av artikel 8.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (2) (nedan kallad grundförordningen) och felaktigt återgivit bevisen för att det föreligger en betydande prisökning.

För det andra har tribunalen i den överklagade domen misstolkat de överväganden som Världshandelsorganisationen (WTO) gjort i sin panelrapport med titeln ”European Union – Anti-Dumping Measures on Biodiesel from Indonesia”, som antogs den 25 januari 2018 (WT/DS 480/R). I andra hand anför klagandena att tribunalen inte har beaktat dessa överväganden.

För det tredje har den överklagade domen misstolkat de överväganden som Världshandelsorganisationen (WTO) gjort i sin panelrapport med titeln ”China – Anti-Dumping and Countervailing Duty Measures on Broiler Products from the United States”, antagen den 2 augusti 2013 (WT/DS 427/R), och annan relevant rättspraxis från WTO och EU-domstolen.

För det fjärde har den överklagade domen misstolkat artikel 8.1 i grundförordningen genom att anse att en beräkning av prisunderskridande som bortser från 45 procent av unionsindustrins försäljning är förenlig med det rättsliga kravet på en analys baserad på en objektiv granskning och faktiska bevis.

För det femte har tribunalen i den överklagade domen missuppfattat bevisningen genom att dra slutsatsen att subventionerna inom ramen för Oil Palm Plantation Fund-systemet inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

För det sjätte har tribunalen i den överklagade domen missuppfattat klagandenas argument och tolkat artikel 7.2 i grundförordningen på ett felaktigt sätt.

(1)  EUT L 317, 2019, s. 42.

(2)  EUT L 176, 2016, s. 55.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/29

Överklagande ingett den 28 februari 2023 av Swissgrid AG av det beslut som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 21 december 2022 i mål T-127/21, Swissgrid AG mot Europeiska kommissionen

(Mål C-121/23 P)

(2023/C 127/35)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Swissgrid AG (ombud: P. De Baere, P. L'Ecluse, K. T'Syen och V. Lefever, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva det överklagade beslutet,

—

ogilla kommissionens invändning om rättegångshinder, fastställa att talan om ogiltigförklaring kan upptas till prövning och återförvisa målet till tribunalen för prövning i sak av talan om ogiltigförklaring,

—

fastställa att frågan om rättegångskostnader ska anstå.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande tre grunder till stöd för sitt överklagande.

Den första grunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den tillämpade ett felaktigt rättsligt kriterium vid fastställelsen av om det beslut som återfinns i en skrivelse av den 17 december 2020 som undertecknats av generaldirektören för generaldirektoratet energi vid kommissionen (nedan kallat det angripna beslutet) utgör en rättsakt som kan överklagas med stöd av artikel 263 FEUF.

Den andra grunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den angav att det i artikel 1.6 och 1.7 i kommissionens förordning (EU) 2017/2195 av den 23 november 2017 om fastställande av riktlinjer för balanshållning avseende el (1) inte föreskrivs någon rätt till förmån för klaganden som kan påverkas av det angripna beslutet.

Den tredje grunden: Det överklagade beslutet innehåller inte en tillräcklig motivering för den avgörande slutsatsen att det i artikel 1.7 i förordning (EU) 2017/2195 inte föreskrivs någon rätt till förmån för klaganden.

(1)  EUT L 312, 2017, s. 6.

Tribunalen

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/30

Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Austrian Power Grid m.fl. mot ACER

(Mål T-606/20) (1)

(Energi - Inre marknaden för elektricitet - Genomföranderam för den europeiska plattformen för utbyte av balansenergi från frekvensåterställningsreserver med automatisk aktivering - Förfarande för att anta villkor och metoder - Avslag på det gemensamma förslaget från de systemansvariga för överföringssystem - Acers behörighet - Felaktig rättstillämpning - Rätten till försvar - Motiveringsskyldighet)

(2023/C 127/36)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Austrian Power Grid AG (Wien, Österrike), och 7 andra sökande vars namn anges i domsbilagan (ombud: advokaten M. Levitt samt B. Byrne och D. Jubrail, solicitors)

Svarande: Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ombud: advokaten E. Ameye samt A. Tellidou och E. Tremmel)

Saken

Genom talen enligt artikel 263 FEUF har sökandena yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara det beslut som meddelades av överklagandenämnden vid Europeiska byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) den 16 juli 2020 – i vilket överklagandenämnden fastställde Acers beslut 02/2020 av den 24 januari 2020 om genomföranderamen för den europeiska plattformen för utbyte av balansenergi från frekvensåterställningsreserver med automatisk aktivering (nedan kallad aFRR-plattformen), och avslog sökandenas överklaganden i ärende A-001-2020 (konsoliderat) (nedan kallat det angripna beslutet), i den del sökandena berördes av beslutet – och ogiltigförklaring av artikel 1 i beslut 02/2020 och artiklarna 3.3, 3.4 b, 4.6, 6, 11.1 c och 12 i genomföranderamen för aFRR-plattformen, vilken återges i bilaga I till beslut 02/2020 (nedan kallat aFRR-metoden eller aFRR-genomföranderamen).

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Austrian Power Grid AG och de andra sökande vars namn anges i bilagan ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 414, 30.11.2020.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/31

Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Austrian Power Grid m.fl. mot ACER

(Mål T-607/20) (1)

(Energi - Inre marknaden för elektricitet - Genomföranderam för den europeiska plattformen för utbyte av balansenergi från frekvensåterställningsreserver med automatisk aktivering - Förfarande för att anta villkor och metoder - Avslag på det gemensamma förslaget från de systemansvariga för överföringssystem - Acers behörighet - Felaktig rättstillämpning - Rätten till försvar - Motiveringsskyldighet)

(2023/C 127/37)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Austrian Power Grid AG (Wien, Österrike), och de sju andra sökande vars namn anges i domsbilaga (ombud: advokaten M. Levitt samt B. Byrne och D. Jubrail, solicitors)

Svarande: Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ombud: advokaten E. Ameye samt A. Tellidou och E. Tremmel)

Saken

Genom talan enligt artikel 263 FEUF har sökandena yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara det beslut som meddelades av överklagandenämnden vid Europeiska byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) den 16 juli 2020 – i vilket överklagandenämnden fastställde Acers beslut 03/2020 av den 24 januari 2020 om genomföranderamen för den europeiska plattformen för utbyte av balansenergi från frekvensåterställningsreserver med manuell aktivering (nedan kallad mFRR-plattformen), och avslog sökandenas överklaganden i ärende A-002-2020 (konsoliderat), i den del sökandena berördes av beslutet – och ogiltigförklaring av artikel 1 i beslut 03/2020 och artiklarna 3.3, 3.5 b, 4.6, 6, 11.1 c, 11.2 c och 12 i genomföranderamen för mFRR-plattformen, vilken återges i bilaga I till beslut 03/2020.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Austrian Power Grid AG och de andra sökande vars namn anges i bilagan ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 414, 30.11.2020.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/31

Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – UPL Europe och Indofil Industries (Netherlands) mot kommissionen

(Mål T-742/20) (1)

(Växtskyddsmedel - Det verksamma ämnet mankozeb - Inget förnyat godkännande - Förordning (EG) nr 1107/2009 och genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 - Förfarande för bedömning av ansökan om förnyat godkännande av ett verksamt ämne - Utnämnandet av en ny rapporterande medlemsstat på grund av att den tidigare rapporterande medlemsstatens utträdde ur unionen - Rätten till försvar - Principen om god förvaltning - Uppenbart oriktig bedömning - Förfarande för harmoniserad klassificering och märkning - Förordning (EG) nr 1272/2008 - Berättigade förväntningar)

(2023/C 127/38)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: UPL Europe Ltd (Warrington, Storbritannien), Indofil Industries (Nederländerna) BV (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: advokaterna C. Mereu och P. Sellar)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Dawes, G. Koleva och F. Castilla Contreras)

Saken

Genom sin talan med stöd av artikel 263 FEUF har sökandena yrkat ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/2087 om att inte förnya godkännandet av det verksamma ämnet mankozeb, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (EUT L 423, 2020, s. 50).

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

UPL Europe Ltd och Indofil Industries (Netherlands) BV ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen i samband med förevarande talan.

3)

Indofil Industries (Netherlands) ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen i samband förfarande om interimistiska åtgärder.

(1)  EUT C 53, 15.2.2021.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/32

Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Aquind m.fl. mot ACER

(Mål T-492/21) (1)

(Energi - Acers behörighet - Förenade kungarikets utträde ur unionen - Felaktig rättstillämpning - Artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/943 - Artikel 92 i utträdesavtalet - Den tillfälliga undantagsordningen i artikel 308 i och bilaga 28 till handels- och samarbetsavtalet)

(2023/C 127/39)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Aquind Ltd (London, Förenade kungariket), Aquind Energy Sàrl (Luxemburg, Luxemburg), Aquind SAS (Rouen, Frankrike) (ombud: S. Goldberg, solicitor, och advokaten E. White)

Svarande: Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ombud: P. Martinet och E. Tremmel, biträdda av advokaten B. Creve)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Europaparlamentet (ombud: A. Tamás och O. Denkov), Europeiska unionens råd (ombud: A. Lo Monaco, L. Vétillard och É. Sitbon)

Saken

Genom talan enligt artikel 263 FEUF har sökandena yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara det beslut som meddelades av överklagandenämnden vid Europeiska byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) den 4 juni 2021 angående en ansökan om undantag för en sammanlänkning mellan de brittiska och franska elöverföringsnäten.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Aquind Ltd, Aquind SAS, Aquind Energy Sàrl och Europeiska byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) ska bära sina rättegångskostnader.

3)

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 391, 27.9.2021.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/33

Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Belaeronavigatsia mot rådet

(Mål T-536/21) (1)

(Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Vitryssland - Förteckningar över personer, enheter och organ som omfattas av frysningen av tillgångar och ekonomiska resurser - Uppförande och bibehållande av sökandens namn i förteckningarna - Begreppet ”person som är ansvarig för förtryck” - Oriktig bedömning - Proportionalitet)

(2023/C 127/40)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Belaeronavigatsia (Minsk, Belarus) (ombud: advokaten M. Michalauskas)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: R. Meyer och S. Van Overmeire)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: C. Giolito och M. Carpus Carcea)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF, i vilken sökanden har yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2021/1001 av den 21 juni 2021 om ändring av beslut 2012/642/Gusp om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Vitryssland (EUT LI 219, 2021, s. 67), rådets genomförandeförordning (EU) 2021/999 av den 21 juni 2021 om genomförande av artikel 8a.1 i förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder mot Vitryssland (EUT LI 219, 2021, s. 55), rådets beslut (GUSP) 2022/307 av den 24 februari 2022 om ändring av beslut 2012/642/Gusp om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Vitryssland (EUT L 46, 2022, s. 97), och rådets genomförandeförordning (EU) 2022/300 av den 24 februari 2022 om genomförande av artikel 8a i förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus (EUT L 46, 2022, s. 3), i den mån dessa rättsakter berör sökanden.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Belaeronavigatsia ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd.

3)

Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 422, 18.10.2021.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/34

Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Mostostal mot EUIPO – Polimex – Mostostal (MOSTOSTAL)

(Mål T-684/21) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-ordmärket MOSTOSTAL - Motiveringsskyldighet - Artikel 94.1 i förordning 2017/1001)

(2023/C 127/41)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Mostostal S.A. (Warszawa, Polen) (ombud: advokaterna C. Saettel och K. Krawczyk)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Polimex – Mostostal S.A. (Warszawa) (ombud: advokaterna J. Kubalski, K. Szczudlik och M. Hyży)

Saken

Överklagande med stöd av artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 30 juli 2021 (ärende R 2508/2019-5).

Domslut

1)

Det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 30 juli 2021 (ärende R 2508/2019-5) ogiltigförklaras.

2)

EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Mostostal S.A.

3)

Polimex – Mostostal S.A. ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 2, 3.1.2022.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/34

Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – LG Electronics mot EUIPO – ZTE Deutschland (V10)

(Mål T-741/21) (1)

(EU-varumärke - Annulleringsförfarande - EU-ordmärket V10 - Absolut registreringshinder - Alfanumeriskt kännetecken - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001))

(2023/C 127/42)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: LG Electronics, Inc. (Seoul, Sydkorea) (ombud: advokaten M. Bölling)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Gája)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: ZTE Deutschland GmbH (Düsseldorf, Tyskland) (ombud: advokaterna T.M. Müller och C. Sauerborn)

Saken

Överklagande med stöd av artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av det beslut som femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 14 september 2021 (ärende R 2101/2020-5).

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

LG Electronics, Inc. ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 37, 24.1.2022.)

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/35

Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Topcart mot EUIPO

(Mål T-8/22) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket TC CARL - Äldre nationella figurmärket carl touch - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001))

(2023/C 127/43)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Topcart GmbH (Wiesbaden, Tyskland) (ombud: advokaten M. Hoffmann)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Eberl och T. Klee, båda i egenskap av ombud)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Carl International (Limonest, Frankrike)

Saken

Överklagande med stöd av artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 8 oktober 2021 (ärende R 2561/2018-2).

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Topcart GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 84, 21.2.2022.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/36

Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Asesores Comunitarios mot kommissionen

(Mål T-77/22) (1)

(Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Handlingar som avser den återhämtnings- och resiliensplan som en medlemsstat lagt fram för kommissionen - Handlingar som härrör från en medlemsstat - Nekad tillgång - Undantag avseende skydd för unionens eller en medlemsstats finansiella, monetära eller ekonomiska politik)

(2023/C 127/44)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Sökande: Asesores Comunitarios, SL (Madrid, Spanien) (ombud: advokaten J. Monrabà Bagan)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Spina, T. Adamopoulos och M. Burón Pérez)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Spanien (ombud: A. Gavela Llopis och L. Aguilera Ruiz)

Saken

Sökanden har väckt talan med stöd av artikel 263 FEUF och yrkat ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 3 december 2021 att neka sökanden tillgång till vissa handlingar som härrör från Konungariket Spanien, vilka sökanden hade begärt tillgång till med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Asesores Comunitarios, SL ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)

Konungariket Spanien ska bära sina egna rättegångskostnader.

(1)  EUT C 138, 28.03.2022.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/36

Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Bambu Sales mot EUIPO (BAMBU)

(Mål T-82/22) (1)

(EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket BAMBU - Absoluta registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 b – c i förordning (EU) 2017/1001)

(2023/C 127/45)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Bambu Sales, Inc. (Secaucus, New Jersey, Förenta staterna) (ombud: T. Stein, advokat)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Eberl och T. Frydendahl)

Saken

Överklagande enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av det beslut som första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 16 december 2021 (ärende R 1702/2020-1).

Domslut

1)

Det beslut som första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 16 december 2021 (ärende R 1702/2020-1) ogiltigförklaras i den del det avser följande varor: förångare för intag och inhalering av tobak och andra örtbaserade substanser; elektroniska förångare, det vill säga elektroniska cigaretter och elektroniska förångare för rökare, att använda som alternativ till sedvanliga cigaretter; tomma patroner till förångare för rökare; cigarrsnoppare; elektriska cigaretter; elektriska cigarrer; elektroniska cigaretter; tomma patroner till elektroniska cigaretter; elektroniska cigarrer; delar av vattenpipor, det vill säga slangar; cylindrar för flytande gas till tändare; artiklar för rökare, det vill säga fickbehållare i metall och med lock för cigarettfimpar; rengöringsartiklar till tobakspipor; rengöringsartiklar till rökpipor.

2)

Överklagandet ogillas i övrigt.

3)

Bambu Sales, Inc. och EUIPO ska bära sina respektive rättegångskostnader.

(1)  EUT C 148, 4.4.2022.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/37

Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Rimini Street mot EUIPO (OTHER COMPANIES DO SOFTWARE WE DO SUPPORT)

(Mål T-204/22) (1)

(EU-varumärke - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Ordmärket OTHER COMPANIES DO SOFTWARE WE DO SUPPORT - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2023/C 127/46)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Rimini Street, Inc. (Las Vegas, Nevada, Förenta staterna) (ombud: advokaten E. Ratjen)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Śliwińska och T. Frydendahl)

Saken

Överklagande enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 4 februari 2022 (ärende R 1389/2021-4).

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Rimini Street, Inc. ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 222, 7.6.2022.)

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/38

Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Freixas Montplet m.fl. mot Regionkommittén

(Mål T-260/22) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Befordran - 2021 års befordringsförfarande - Beslut att inte uppföra sökanden i förteckningen över tjänstemän som kan befordras - Tidpunkt för bedömningen av tjänstgöringstid - Artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna - Likabehandling)

(2023/C 127/47)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: David Freixas Montplet (Berchem-Sainte-Agathe, Belgien), Gustavo López Cutillas (Woluwe-Saint-Pierre, Belgien), Valeria Schirru (Bryssel, Belgien), Svetlozar Andreev (Bryssel) (ombud: L. Levi och P. Baudoux, advokater)

Svarande: Regionkommittén (ombud: B. Rentmeister)

Saken

Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF, varvid sökandena har yrkat att regionkommitténs förteckning över tjänstemän som kan befordras in ramen för 2021 års befordringsförfarande ska ogiltigförklaras, såtillvida sökandena inte har uppförts i denna förteckning.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

David Freixas Montplet, Gustavo López Cutillas, Valeria Schirru och Svetlozar Andreev ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Regionkommittén.

(1)  EUT C 244, 27.06.2022.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/38

Tribunalens dom av den 15 februari 2023 – Das Neves mot kommissionen

(Mål T-357/22) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Disciplinärt förfarande - Varning - Artikel 21 i tjänsteföreskrifterna - Rätten till försvar - Ansvar)

(2023/C 127/48)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Sökande: José Das Neves (La Hulpe, Belgien) (ombud: advokaten J.-P. Vandersteen)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: T. Bohr och I. Melo Sampaio,)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF med yrkande dels om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 12 oktober 2021, genom vilket kommissionen gav honom en varning enligt artikel 3.1 b i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, dels om skadestånd för den skada han lidit till följd av detta beslut.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

José Das Neves ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 294, 1.8.2022.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/39

Tribunalens beslut av den 9 februari 2023 – Aziz mot kommissionen

(Mål T-266/22) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Skydd för personuppgifter - Förordning (EU) 2018/1725 - Artikel 76 d i rättegångsreglerna - Åsidosättande av formkrav - Avvisning)

(2023/C 127/49)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ahmad Aziz (Pietà, Malta) (ombud: L. Cuschieri, advokat)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Bouchagiar och H. Kranenborg)

Saken

Talan väckt med stöd av artikel 263 FEUF, varvid sökanden har yrkat att tribunalen ska ogiltigfröklara kommissionens beslut Ares(2022) 2457760 av den 1 april 2022, och Ares(2022) 3227480 av den 26 april 2022, avseende sökandens ansökningar om tillgång till och rättelse av sina personuppgifter.

Avgörande

1)

Talan avvisas.

2)

Ahmad Aziz ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

(1)  EUT C 359, 19.9.2022.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/39

Tribunalens beslut av den 9 februari 2023 – Aziz mot kommissionen

(Mål T-286/22) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Skydd för personuppgifter - Förordning (EU) 2018/1725 - Artikel 76 d i rättegångsreglerna - Åsidosättande av formkrav - Avvisning)

(2023/C 127/50)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ahmad Aziz (Pietà, Malta) (ombud: L. Cuschieri, advokat)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Bouchagiar och H. Kranenborg)

Saken

Talan väckt med stöd av artikel 263 FEUF, varvid sökanden i huvudsak har yrkat att kommissionens underförstådda beslut av den 16 maj 2022 att inte tillhandahålla hans personuppgifter inom den föreskrivna fristen ska ogiltigförklaras.

Avgörande

1)

Talan avvisas.

2)

Ahmad Aziz ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

(1)  EUT C 359, 19.9.2022.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/40

Tribunalens beslut av den 14 februari 2023 – Laboratorios Ern mot EUIPO – Arrowhead Pharmaceuticals (TRiM)

(Mål T-428/22) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Ordmärket TRiM - De äldre nationella ordmärkena RYM - Utgång av giltighetstiden för den internationella registreringen av det sökta varumärket - Tvisten har förlorat sitt föremål - Anledning saknas att döma i saken)

(2023/C 127/51)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Laboratorios Ern, SA (Barcelona, Spanien) (ombud: advokaten S. Correa Rodríguez)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Ringelhann och T. Frydendahl)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Arrowhead Pharmaceuticals, Inc. (Pasadena, Kalifornien, Förenta staterna)

Saken

Klaganden, som är innehavare av de äldre spanska ordmärkena RYM, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av det beslut som fattades av andra överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 12 april 2022 (ärende R 1158/2021-2) om avslag på klagandens invändning mot att inom Europeiska unionen bevilja skydd för den internationella registreringen nr 1411062 av ordkännetecknet TRiM, vilket tillhör motparten i förfarandet vid EUIPO, Arrowhead Pharmaceuticals, Inc.

Avgörande

1)

Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)

Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 326, 29.8.2022.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/40

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 14 februari 2023 – Ferreira de Macedo Silva mot Frontex

(Mål T-595/22 R)

(Interimistiskt förfarande - Personalmål - Tillfälligt anställda - Uppsägning före provanställningens utgång - Ansökan om uppskov med verkställigheten - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2023/C 127/52)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Carlos Miguel Ferreira de Macedo Silva (Cercal do Alentejo, Portugal) (ombud: advokaten L. Rolo)

Svarande: Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (ombud: S. Karkala, biträdd av advokaten B. Wägenbaur)

Saken

Ansökan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF, i vilken sökanden har begärt uppskov med verkställigheten av det beslut som meddelades av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) den 29 augusti 2022 om uppsägning av sökandens kontrakt som tillfälligt anställd före det att provanställningstiden löpt ut.

Avgörande

1)

Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)

Frågan om rättegångskostnader anstår.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/41

Talan väckt den 6 januari 2023 – PS mot Europeiska utrikestjänsten

(Mål T-4/23)

(2023/C 127/53)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: PS (ombud: advokaterna S. Rodrigues och A. Champetier)

Svarande: Europeiska utrikestjänsten

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europeiska utrikestjänstens beslut Ares (2022)6765407 av den 30 september 2022 om avslag på sökandens klagomål av den 20 maj 2022 och i den mån det är nödvändigt ogiltigförklara beslutet av den 22 februari 2022 om avslag på sökandens ansökan om skadestånd av den 20 oktober 2021,

—

fastställa att ett belopp på 65 000 euro ska utbetalas till sökanden såsom ekonomisk ersättning för dennes yrkesmässiga skada, 75 000 euro såsom ekonomisk ersättning för dennes hälsorelaterade skada och 3 289 200 euro såsom ekonomisk ersättning för dennes materiella skada,

—

fastställa att samtliga kostnader för förevarande överklagande ska ersättas.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder.

1.

Första grunden: Svaranden har gjort sig skyldig till fel och olagligt beteende genom

—

att förflyttningen av sökanden till en annan tjänst ledde till en nedgradering av dennes yrkesmässiga nivå jämfört med den yrkesmässiga nivå som motsvarade de arbetsuppgifter och den ställning för vilka han hade rekryterats till EU-delegationen i det berörda tredjelandet,

—

att den åsidosatte sin omsorgsplikt som normalt åligger administrationen när den inte beaktade de allvarliga följer som ett plötsligt beslut om att avsluta sökandens kontrakt och om dennes förflyttning skulle få för sökandens välmående och dennes familj.

2.

Andra grunden: Sökanden har lidit skada genom att svarandens felaktiga beteende fick allvarliga följder för sökanden vilka ledde till att han drabbades av två olika slags skador, av yrkesmässig respektive ideell art:

—

För det första har sökanden lidit yrkesmässig skada och fått skadat anseende,

—

för det andra har sökanden lidit hälsorelaterad och ideell skada.

3.

Tredje grunden: Det föreligger ett uppenbart orsakssamband mellan det fel som svaranden har gjort sig skyldig till och sökandens skada.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/42

Talan väckt den 17 januari 2023 – UI mot kommissionen

(Mål T-14/23)

(2023/C 127/54)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: UI (ombud: advokaten S. Pappas)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara urvalskommitténs beslut av den 2 maj 2022 (nedan kallat det första angripna beslutet) om att avslå begäran om omprövning av dess beslut att utesluta sökanden från nästa steg i det allmänna uttagningsprovet Epso/AST-SC/10/20 – Sekreterare (SC 1/SC 2) (nedan kallat uttagningsprovet), tillsättningsmyndighetens tysta avslagsbeslut av den 7 oktober 2022 rörande sökandens klagomål av den 7 juni 2022 enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna (nedan kallat det andra angripna beslutet) samt tillsättningsmyndighetens uttryckliga beslut Ares (2022)s. 8274712 av den 27 oktober 2022 att avslå ovannämnda klagomål (nedan kallat det tredje angripna beslutet), och

—

förplikta svaranden att bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader i förevarande mål.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande, vad gäller det första och det andra angripna beslutet, av meddelandet om uttagningsprov Epso/AST-SC/10/20 – Sekreterare (SC 1/SC 2) (nedan kallat meddelandet om uttagningsprov), såtillvida att urvalskommittén rättsstridigt fastställde och tillämpade nya tillträdesvillkor vilka inte fanns angivna i meddelandet om uttagningsprov.

2.

Andra grunden: Uppenbart felaktig tillämpning av reglerna i meddelandet om uttagningsprov, vad gäller det första och det andra angripna beslutet. Enligt sökanden ska de tillträdesvillkor som urvalskommittén antog inte tillämpas, eftersom de strider mot meddelandet om uttagningsprov. Den enda rättsenliga och tillämpliga regeln för tillträde till provet är den som angavs i meddelandet om uttagningsprov. Urvalskommittén gjorde ett uppenbart fel vid tillämpningen av den regeln.

3.

Tredje grunden: Bristande motivering vad gäller det första och det andra angripna beslutet. Enligt sökanden drog urvalskommittén i sitt beslut av den 7 mars 2022 slutsatsen att sökanden inte kunde gå vidare till nästa steg i urvalsprocessen, eftersom denne inte hade sju års yrkeserfarenhet av direkt relevans för arbetsuppgifterna. Urvalskommittén drog den slutsatsen enbart utifrån det nya villkoret. Beslutet innehöll bara en sammanfattning av skälen, inkluderade i beslutet som en hyperlänk. I sitt svar av den 2 maj 2022 på begäran om omprövning bekräftade urvalskommittén åter det beslutet genom att enbart upprepa skälen i det ursprungliga beslutet av den 7 mars 2022. Ingen precis förklaring som gjorde att sökanden kunde förstå urvalskommitténs beslut lämnades.

4.

Fjärde grunden: I andra hand, och vad beträffar det tredje angripna beslutet, görs gällande att regeln om tillträdesvillkor i meddelandet om uttagningsprov har åsidosatts. Enligt sökanden är även det tredje angripna beslutet rättsstridigt, eftersom det bekräftar tillämpningen av villkor som strider mot meddelandet om uttagningsprov.

5.

Femte grunden: I andra hand, och vad beträffar det tredje angripna beslutet, görs gällande att det villkor som urvalskommittén ställde upp tillämpades uppenbart felaktigt. Sökanden hävdar att även om det skulle antas att urvalskommittén korrekt fastställde nya tillträdesvillkor, vilket inte är fallet, ska det noteras att urvalskommittén likväl gjorde en uppenbart felaktig bedömning vid sin tillämpning av villkoret.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/43

Talan väckt den 2 februari 2023 – Acqua & Sole mot kommissionen

(Mål T-39/23)

(2023/C 127/55)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Acqua & Sole (Milano, Italien) (ombud: advokaterna P. Ferraris, E. Robaldo och F. Trolli)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens verkställighetsbeslut av den 2 december 2022 C(2022) 8645 final om godkännande av Italiens strategiska plan PAC 2023-2027 i den del beslutet, såvitt gäller de angivna åtgärderna för specifika miljö- och klimatmål, såsom ett åtagande för att erhålla stöd föreskriver ett förbud mot att inom jordbruket använda biologiskt slam och alla andra avfallsprodukter som återvunnits i R10-operationer som avses i del IV i lagstiftningsdekret nr 152/2006 och vidare föreskriver användning av enbart de gödselprodukter som erkänns i förordning (EU) nr 2019/1009 och/eller organiska gödselprodukter vars beståndsdelar finns upptagna i förordningen.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av förordning (EU) nr 2021/2115 (1) liksom av Europeiska kommissionens meddelande Ensuring availability and affordability of fertilizers – COM (2022) 590 final av den 9 november 2022.

—

Förordning (EU) nr 2021/2115 reglerar tilldelningen av jordbruksstöd men innehåller inga bestämmelser som utesluter användningar av biologiskt slam och produkter som utvunnits därav. Tvärtom uppmuntras användning av sådana produkter inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken av just Europeiska kommissionen som tydligt uttalat sig för användning av slam i jordbruket i sitt meddelande Ensuring availability and affordability of fertilizers – COM (2022) 590 final av den 9 november 2022.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av direktiv 2008/98/EG (2) och direktiv 2018/851/EU (3), principen om cirkulär ekonomi samt direktiv 86/278/EEG. (4)

—

Det allmänna förbudet mot att använda biologiskt slam genom återvinning i jordbruket, vilket föreskrivs i den nationella strategiska planen PAC 2023-2027 (PSP) och som godkänts av kommissionen, och följaktligen den negativa behandlingen av den motsvarande verksamheten i förhållande till de gödselprodukter som föreskrivs i förordning nr 2019/1009, (5) står i stark kontrast till den nuvarande utvecklingsmodell som valts på gemenskapsnivå och som grundas på vad som kallas ”cirkulär ekonomi” och återanvändning av avfall för energiframställning, inklusive för att tillvarata naturresurser.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av direktiv 86/278/EEG och snedvridning av marknaden och av konkurrensen till nackdel för de aktörer som är verksamma på området för återvinning av biologiskt slam.

—

Det allmänna förbudet mot att använda biologiskt slam genom återvinning i jordbruket medför oacceptabla och omotiverade snedvridningar av konkurrensen. Det strider inte bara mot direktiv 86/278/EEG utan undergräver även marknadsställningen för de andra aktörer som är verksamma på området för återvinning av biologiskt slam genom att de straffas i förhållande till tillverkare av andra organiska och kemiska gödselprodukter.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 296 andra stycket FEUF, förordning (UE) nr 2021/2115 och direktiv 86/278/EEG. Bristande utredning, missuppfattning av de faktiska omständigheterna, villkor som inte är uppfyllda, motsägelsefullhet, uppenbar avsaknad av logik, särbehandling och bristande motivering.

—

Den PSP-plan som godkänts av kommissionen, i den mån den förbjuder användning av biologiskt slam och andra avfallsprodukter som återvunnits i R10-operationer samt av gödselprodukter som inte omfattas av tillämpningsområdet för förordning (EU) 2019/1009, saknar helt motivering. Detta gör det uppenbart att de föreskrivna villkoren inte är uppfyllda och att den strider mot principerna i lagstiftningen om återvinning av biologiskt slam i jordbruket vilket i sin tur medför en oacceptabel särbehandling jämfört med andra gödselprodukter.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av förordning (EU) nr 2021/2115 och av proportionalitetsprincipen

—

Uppnåendet av de mål som eftersträvas med de omtvistade åtgärderna varken påverkas eller hotas av användningen av biologiskt slam i jordbruket. Användningen härav påverkar nämligen inte alls det eftersträvade målet att skydda miljön och förbättra jordbruksmetoder. Den börda som åläggs sökanden är inte bara omotiverad utan även oskälig och för sträng i förhållande till det allmänintresse som ska skyddas.

6.

Sjätte grunden: Maktmissbruk genom att befogenheten använts i strid med sitt syfte. Villkoren är inte uppfyllda för att föreskriva ett förbud mot att använda slam och produkter som utvunnits därav.

—

Valet att, jämte de omtvistade miljö- och klimatåtgärderna, förbjuda användning av slam – vilket inte finner stöd i några tekniska och vetenskapliga skäl och vilket i tekniskt hänseende inte är motiverat i sak – återspeglar det förvanskade syfte som verkligen eftersträvas, nämligen att förbjuda återanvändning av biologiskt slam i jordbruket och att i stödhänseende straffa jordbruksanläggningar som väljer detta sätt för att gödsla sina ägor.

7.

Sjunde grunden: Åsidosättande av artikel 70 i förordning (EU) nr 2021/2115 av den 2 december 2021 och av proportionalitetsprincipen

—

Den PSP-plan som godkänts av kommissionen ställde, genom de omtvistade åtgärderna, krav på en åtagandeperiod om 5 år medan det i artikel 70.3 i förordning (EU) nr 2021/2115 föreskrivs en maximal period om 24 månader.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 av den 2 december 2021 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (Text av betydelse för EES) (EUT L 312, 2008, s. 3)

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/851 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2008/98/EG om avfall (Text av betydelse för EES) (EUT L 150, 2018, s. 109)

(4)  Rådets direktiv 86/278/EEG av den 12 juni 1986 om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket (EGT L 181, 1986, s. 6; svensk specialutgåva, område 15 volym 7 s. 127)

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1009 av den 5 juni 2019 om fastställande av bestämmelser om tillhandahållande på marknaden av EU-gödselprodukter och om ändring av förordningarna (EG) nr 1069/2009 och (EG) nr 1107/2009 samt om upphävande av förordning (EG) nr 2003/2003 (Text av betydelse för EES) (EUT L 170, 2019, s. 1)

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/45

Talan väckt den 30 januari 2023 – Hatherly mot EUAA

(Mål T-40/23)

(2023/C 127/56)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Xavier James Hatherly (Hamrun, Malta) (ombud: advokaten A. Grima)

Svarande: Europeiska unionens asylbyrå (EUAA)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara styrelsens beslut nr 121 av den 3 november 2022,

—

ogiltigförklara skrivelsen, daterad den 8 april 2022, om återkallelse av erbjudandet om anställning till följd av urvalsförfarandet med referensnummer EASO/2021/TA/007, för tjänsten som administrativ assistent (Profil D: Upphandlingsassistent),

—

förplikta EUAA:s styrelse att bekräfta erbjudandet om anställning i fråga och att inordna sökanden i sin tjänst per den 22 mars 2022, och

—

förplikta EUAA att kompensera sökanden för inkomstbortfall till dagens datum.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Felaktig tolkning av de ”meriter” som krävs för tjänsten i fråga.

—

I styrelsens beslut anges att ”hänvisningen till kravet på ‘ett examensbevis” i meddelandet om den lediga tjänsten ska anses motsvara hänvisningen till kravet på ”meriter vilka intygar att studierna slutförts”, eftersom sökandenas slutförande av studierna styrks av de examensbevis som de har”,

—

 Tjänsteföreskrifterna, vilka går före styrelsens beslut, definierar inte ”meriter” som ett examensbevis i egentlig mening, utan det anges enbart i artikel 28 d däri att en tjänsteman får tillsättas endast om han,

”om inte annat följer av artikel 29.2, har genomgått det uttagningsförfarande som bygger antingen på meriter eller prov eller bådadera i enlighet med bilaga III”,

—

Ordet ”meriter” anses nödvändigtvis avse ett examensbevis, men om detta hade varit avsikten, skulle det ha angetts uttryckligen. Såväl tjänsteföreskrifterna som European Glossary on Education (Europeiska utbildningsordboken) (till vilken styrelsen hänvisade i sitt beslut) förefaller nämligen göra åtskillnad mellan de två. I detta avseende kan meriter endast erhållas genom examensbetyg, vilka intygar att ett visst studieresultat har uppnåtts.

2.

Andra grunden: Sökandens meriter såsom de anges i det officiella examensbevistillägget från Maltas universitet har inte erkänts.

—

Det officiella examensbevistillägget, vilket utfärdades av Maltas universitet år 2016, anger klart och tydligt att motsvarande nivå hade erhållits år 2013,

—

Denna handling har utarbetats av Europeiska kommissionen, Europarådet och UNESCO/CEPES. Såsom anges i handlingen är dess syfte att tillhandahålla tillräckliga oberoende uppgifter för att öka den internationella ”transparensen” och främja ett rättvist erkännande av akademiska och yrkesmässiga meriter. Det saknas därför en legitim grund för att inte erkänna motsvarande nivå vilken, såsom det officiella examensbevistillägget visar, uppnåddes år 2013. Uppfattningen att meriter nödvändigtvis styrks av examensbevis, till vilka officiell dokumentation som, bland annat, utarbetats av Europeiska kommissionen, inte hör, är grundlös eftersom examenstillägget Europass i så fall inte skulle ha någon funktion.

3.

Tredje grunden: Ett sådant beslut att inte erkänna sökandens meriter är diskriminerande och det efterföljande beslutet att återkalla erbjudandet om anställning är oproportionerligt.

—

Sökanden vilka lämnar ett kandidatprogram efter två år eller mer har rätt till ett examensbevis vilket motsvarar den utbildningsnivå som krävs i meddelandet om den lediga tjänsten,

—

Enligt sökanden uppfyller denna period om två år likaså syftet. Om inte, skulle en av allt att döma diskriminerande situation uppkomma i vilken en sökande kan ha mer utbildning än vad som krävs för tjänsten, men kan anses inte vara kvalificerad enbart av den anledningen att det slutliga examensbeviset utfärdades efter det år under vilket den krävda nivån uppnåddes, trots att sökanden förfogar över ett officiellt intyg från ett universitet i en medlemsstat såsom en del av ett sådant examensbevis, vilket tillhandahållits för detta syfte. Att återkalla ett erbjudande om anställning enbart på grundval av att examensbeviset utfärdats senare enbart med anledning av att det omfattar en annan nivå är därför diskriminerande och oproportionerligt till följd av en förenklad och stelbent tolkning som är grundlös.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/46

Talan väckt den 6 februari 2023 – UG mot ERCEA

(Mål T-45/23)

(2023/C 127/57)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: UG (ombud: advokaten N. Flandin)

Svarande: Genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att talan kan tas upp till prövning och att den är välgrundad, samt följaktligen

—

ogiltigförklara sökandens utvärderingsrapport för år 2021,

—

i andra hand, ogiltigförklara utvärderingsrapporten för år 2021 i den del rapporten innehåller de omtvistade synpunkterna, samt, och i den mån det är nödvändigt,

—

ogiltigförklara det beslut som meddelades av genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet den 26 oktober 2022 i den mån sökandens klagomål avseende hennes utvärderingsrapport därigenom avslås, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Motiveringen till det omtvistade beslutet är grundad på en uppenbart felaktig bedömning, en felaktig bedömning av tidigare utvärderingsrapporter, åsidosättande av artikel 43 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och åsidosättande av principen att utvärderingen ska göras årligen.

2.

Andra grunden: Det omtvistade beslutet och de omtvistade synpunkterna är grundade på uppenbart felaktiga bedömningar, åsidosättande av omsorgsprincipen, underlåtenhet att ta hänsyn till det särskilt störda professionella sammanhanget till följd av Covid-pandemin 2021 och synpunkternas oproportionerliga karaktär i förhållande till den rådande situationen.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/47

Talan väckt den 16 februari 2023 – BS mot Parlamentet

(Mål T-49/23)

(2023/C 127/58)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: BS (ombud: M. Maes och J.-N. Louis, advokater)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara parlamentets beslut av den 15 juli 2022 att vidta en disciplinåtgärd,

—

stryka detta beslut ur sökandens personalakt,

—

återbetala de belopp som i enlighet med denna åtgärd avräknats från sökandens ålderspension, uppräknat med dröjsmålsränta från och med den första avräkningen,

—

förplikta parlamentet att till sökanden utge ersättning med 50 000 euro för den allvarliga ideella och ekonomiska skada han lidit, inbegripet den skada hans familjeliv åsamkats till följd av att han samtidigt var tvungen att bistå sin svårt sjuka maka,

—

förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Den första grunden avser ett åsidosättande av artikel 2 i bilaga VII i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen. Sökanden gör gällande att vårdnaden om hans son, som är myndig, inte har anförtrotts modern genom ett beslut av en behörig myndighet eller med stöd av någon lagbestämmelse. Sökanden anser följaktligen att parlamentet var skyldigt att fortsätta att utbetala tillägg för ett underhållsberättigat barn.

2.

Den andra grunden avser ett åsidosättande av artikel 1 a och 1 b i förvaltningschefernas slutsats nr 274/15. Sökanden anser att enligt dessa bestämmelser borde parlamentet ha presumerat att han försörjer sin son, och inte uppställt ett krav på att han ska bevisa att han faktiskt försörjer sonen.

3.

Den tredje grunden avser ett åsidosättande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, till följd av att sökanden inte hörts innan disciplinåtgärden vidtogs och parlamentets generalsekreterare var uppenbart partisk.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/47

Talan väckt den 13 februari 2023 – Alan m.fl. mot kommissionen

(Mål T-69/23)

(2023/C 127/59)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Alan Srl (Zinasco, Italien), Evergreen Italia Srl (Milano, Italien), Agrorisorse Srl (Bergamo, Italien), Azienda Agricola Allevi Srl (Sannazzaro dè Burgondi, Italien) (ombud: advokaterna P. Ferraris, E. Robaldo och F. Trolli)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens verkställighetsbeslut av den 2 december 2022 C(2022) 8645 final om godkännande av Italiens strategiska plan PAC 2023-2027 i den del beslutet, såvitt gäller de angivna åtgärderna för specifika miljö- och klimatmål, såsom ett åtagande för att erhålla stöd föreskriver ett förbud mot att inom jordbruket använda biologiskt slam och alla andra avfallsprodukter som återvunnits i R10-operationer som avses i del IV i lagstiftningsdekret nr 152/2006 och vidare föreskriver användning av enbart de gödselprodukter som erkänns i förordning (EU) nr 2019/1009 och/eller organiska gödselprodukter vars beståndsdelar finns upptagna i förordningen.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av förordning (EU) nr 2021/2115 (1) liksom av Europeiska kommissionens meddelande Ensuring availability and affordability of fertilizers – COM (2022) 590 final av den 9 november 2022.

—

Förordning (EU) nr 2021/2115 reglerar tilldelningen av jordbruksstöd men innehåller inga bestämmelser som utesluter användningar av biologiskt slam och produkter som utvunnits därav. Tvärtom uppmuntras användning av sådana produkter inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken av just Europeiska kommissionen som tydligt uttalat sig för användning av slam i jordbruket i sitt meddelande Ensuring availability and affordability of fertilizers – COM (2022) 590 final av den 9 november 2022.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av direktiv 2008/98/EG (2) och direktiv 2018/851/EU (3), principen om cirkulär ekonomi samt direktiv 86/278/EEG (4) och förordning (EU) nr 2019/1009 av den 5 juni 2019 (5).

—

Det allmänna förbudet mot att använda biologiskt slam genom återvinning i jordbruket, vilket föreskrivs i den nationella strategiska planen PAC 2023-2027 (PSP) och som godkänts av kommissionen, och följaktligen den negativa behandlingen av den motsvarande verksamheten i förhållande till de gödselprodukter som föreskrivs i förordning nr 2019/1009, står i stark kontrast till den nuvarande utvecklingsmodell som valts på gemenskapsnivå och som grundas på vad som kallas ”cirkulär ekonomi” och återanvändning av avfall för energiframställning, inklusive för att tillvarata naturresurser. Det underlåter även att beakta såväl det nuvarande och betydande misslyckandet med att införliva förordning (EU) nr 2019/1009 med italiensk rätt som den omständigheten att den sistnämnda inte, ens underförstått, upphävt direktiv 86/278/EEG men inte heller hade några rättsverkningar för italienska regler om gödselprodukter (Decreto legislativo 75/2010 (lagstiftningsdekret 75/2010)).

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av direktiv 86/278/EEG och snedvridning av marknaden och av konkurrensen till nackdel för de aktörer som är verksamma på området för återvinning av biologiskt slam.

—

Det allmänna förbudet mot att använda biologiskt slam genom återvinning i jordbruket medför oacceptabla och omotiverade snedvridningar av konkurrensen. Det strider inte bara mot direktiv 86/278/EEG utan undergräver även marknadsställningen för de andra aktörer som är verksamma på området för återvinning av biologiskt slam genom att de straffas i förhållande till tillverkare av andra organiska och kemiska gödselprodukter.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 296 andra stycket FEUF, förordning (UE) nr 2021/2115 och direktiv 86/278/EEG. Bristande utredning, missuppfattning av de faktiska omständigheterna, villkor som inte är uppfyllda, motsägelsefullhet, uppenbar avsaknad av logik, särbehandling och bristande motivering.

—

Den PSP-plan som godkänts av kommissionen, i den mån den förbjuder användning av biologiskt slam och andra avfallsprodukter som återvunnits i R10-operationer samt av gödselprodukter som inte omfattas av tillämpningsområdet för förordning (EU) 2019/1009, saknar helt motivering. Detta gör det uppenbart att de föreskrivna villkoren inte är uppfyllda och att den strider mot principerna i lagstiftningen om återvinning av biologiskt slam i jordbruket vilket i sin tur medför en oacceptabel särbehandling jämfört med andra gödselprodukter.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av förordning (EU) nr 2021/2115 och av proportionalitetsprincipen

—

Uppnåendet av de mål som eftersträvas med de omtvistade åtgärderna varken påverkas eller hotas av användningen av biologiskt slam i jordbruket. Användningen härav påverkar nämligen inte alls det eftersträvade målet att skydda miljön och förbättra jordbruksmetoder. Den börda som åläggs sökanden är inte bara omotiverad utan även oskälig och för sträng i förhållande till det allmänintresse som ska skyddas.

6.

Sjätte grunden: Maktmissbruk genom att befogenheten använts i strid med sitt syfte. Villkoren är inte uppfyllda för att föreskriva ett förbud mot att använda slam och produkter som utvunnits därav.

—

Valet att, jämte de omtvistade miljö- och klimatåtgärderna, förbjuda användning av slam – vilket inte finner stöd i några tekniska och vetenskapliga skäl och vilket i tekniskt hänseende inte är motiverat i sak – återspeglar det förvanskade syfte som verkligen eftersträvas, nämligen att förbjuda återanvändning av biologiskt slam i jordbruket och att i stödhänseende straffa jordbruksanläggningar som väljer detta sätt för att gödsla sina ägor.

7.

Sjunde grunden: Åsidosättande av artikel 70 i förordning (EU) nr 2021/2115 av den 2 december 2021 och av proportionalitetsprincipen

—

Den PSP-plan som godkänts av kommissionen ställde, genom de omtvistade åtgärderna, krav på en åtagandeperiod om 5 år medan det i artikel 70.3 i förordning (EU) nr 2021/2115 föreskrivs en maximal period om 24 månader.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 av den 2 december 2021 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (Text av betydelse för EES) (EUT L 312, 2008, s. 3)

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/851 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2008/98/EG om avfall (Text av betydelse för EES) (EUT L 150, 2018, s. 109)

(4)  Rådets direktiv 86/278/EEG av den 12 juni 1986 om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket (EGT L 181, 1986, s. 6; svensk specialutgåva, område 15 volym 7 s. 127)

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1009 av den 5 juni 2019 om fastställande av bestämmelser om tillhandahållande på marknaden av EU-gödselprodukter och om ändring av förordningarna (EG) nr 1069/2009 och (EG) nr 1107/2009 samt om upphävande av förordning (EG) nr 2003/2003 (Text av betydelse för EES) (EUT L 170, 2019, s. 1)

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/49

Talan väckt den 14 februari 2023 – Data Protection Commission mot Europeiska dataskyddsstyrelsen

(Mål T-70/23)

(2023/C 127/60)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Data Protection Commission (ombud: D. Young, A. Bateman och R. Minch, Solicitors, B. Kennelly, SC, D. Fennelly och E. Synnott, Barristers)

Svarande: Europeiska dataskyddsstyrelsen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara den andra raden i punkt 198 i beslutet,

—

ogiltigförklara den andra raden i punkt 487 i beslutet, och

—

förplikta Europeiska dataskyddsstyrelsen att ersätta Data Protection Commission:s rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av den andra raden i punkterna 198 och 487 i bindande beslut 3/2022 angående den tvist avseende Meta Platforms Ireland Limited och dess Facebook tjänst, som hänskjutits av Irish SA (artikel 65 i dataskyddsförordningen), åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Europeiska dataskyddsstyrelsen överskred sin befogenhet enligt artikel 65.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (1) (nedan kallad dataskyddsförordningen) genom att i punkterna 198 och 487 i beslutet instruera Data Protection Commission: i) att göra en ny utredning och ii) att lägga fram ett nytt utkast till beslut i enlighet med artikel 60.3 i dataskyddsförordningen.

2.

Andra grunden: Europeiska dataskyddsstyrelsen åsidosatte artikel 4.24 och artikel 65.1 a i dataskyddsförordningen genom att felaktigt tolka dessa bestämmelser så, att de ger Europeiska dataskyddsstyrelsen befogenhet att instruera Data Protection Commission i) att göra en ny utredning och ii) att lägga fram ett nytt utkast till beslut i enlighet med artikel 60.3 i dataskyddsförordningen.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1).

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/50

Talan väckt den 15 februari 2023 – RT France mot rådet

(Mål T-75/23)

(2023/C 127/61)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: RT France (Boulogne-Billancourt, Frankrike) (ombud: E Piwnica, advokat)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2022/2477 av den 16 december 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, i den del det avser organisationen ”TV-Novosti” och de företag som organisationen äger,

—

ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) nr 2022/2476 av den 16 december 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, i den del den avser organisationen ”TV-Novosti” och de företag som organisationen äger,

—

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna,

—

med samtliga rättsverkningar som följer härav.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Genom den första grunden gör sökanden gällande att rådet har åsidosatt sin motiveringsskyldighet.

2.

Den andra grunden avser att rådet har åsidosatt den rätt till egendom som erkänns i artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

3.

Den tredje grunden avser att rådet har åsidosatt näringsfriheten enligt artikel 16 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

4.

Genom den fjärde grunden gör sökanden gällande att rådet har behäftat de angripna rättsakterna med oriktiga bedömningar.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/51

Överklagande ingett den 17 februari 2023 – Beauty Biosciences mot EUIPO – Société de Recherche Cosmétique (BEAUTYBIO)

(Mål T-80/23)

(2023/C 127/62)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Beauty Biosciences LLC (Dallas, Texas, Förenta staterna) (ombud: advokaten D. Mărginean)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Société de Recherche Cosmétique SARL (Luxemburg, Luxemburg)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”BEAUTYBIO” – EU-varumärke nr 16 919 342

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 20 december 2022 i ärende R 1038/2022-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, såtillvida att ansökan om ogiltighetsförklaring avslås i sin helhet och registreringen för det omtvistade varumärket behålls för samtliga registrerade varor i klass 3,

—

ändra det överklagade beslutet, såtillvida att ansökan om ogiltighetsförklaring avslås i sin helhet och registreringen för det omtvistade varumärket behålls för samtliga registrerade varor i klass 3,

—

förplikta Société de Recherche Cosmétique SARL att ersätta de kostnader som uppkommit för Beauty Biosciences LLC i förevarande mål och i förfarandena vid överklagandenämnden och vid annulleringsenheten.

Grunder

—

Åsidosättande av artikel 59.1a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 7.1b i samma förordning.

—

Åsidosättande av artikel 59.1a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, jämförd med artikel 7.1b i samma förordning.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/52

Överklagande ingett den 17 februari 2023 – Beauty Biosciences mot EUIPO – Société de Recherche Cosmétique (BEAUTYBIO SCIENCE)

(Mål T-81/23)

(2023/C 127/63)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Beauty Biosciences LLC (Dallas, Texas, Förenta Staterna) (ombud: advokaten D. Mărginean)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Société de Recherche Cosmétique SARL (Luxemburg, Luxemburg)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementen ”BEAUTYBIO SCIENCE” – EU-varumärke nr 16 919 301

Förfarande vid EUIPO: Annulleringsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 20 december 2022 i ärende R 1039/2022-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet så att ansökan om ogiltigförklaring avslås i dess helhet och registreringen av det omtvistade varumärket bibehålls för samtliga registrerade varor i klass 3,

—

ändra det överklagade beslutet så att ansökan om ogiltigförklaring avslås i dess helhet och registreringen av det omtvistade varumärket bibehålls för samtliga registrerade varor i klass 3, och

—

förplikta Société de Recherche Cosmétique SARL att ersätta de kostnader som uppkommit för Beauty Biosciences LLC i samband med förevarande förfarande, förfarandet vid överklagandenämnden och förfarandet vid annulleringsenheten.

Grunder

—

Åsidosättande av artikel 59.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 jämförd med artikel 7.1 c i den förordningen.

—

Åsidosättande av artikel 59.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 jämförd med artikel 7.1 b i den förordningen.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/53

Talan väckt den 17 februari 2023 – Data Protection Commission mot Europeiska dataskyddsstyrelsen

(Mål T-84/23)

(2023/C 127/64)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Data Protection Commission (ombud: D. Young, A. Bateman och R. Minch, Solicitors, B. Kennelly, SC, D. Fennelly och E. Synnott, Barristers)

Svarande: Europeiska dataskyddsstyrelsen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara den andra raden i punkterna 203 och 454 i Europeiska dataskyddsstyrelsens (nedan kallat EDPB) bindande beslut 4/2022 angående den tvist avseende Meta Platforms Ireland Limited och dess tjänst Instagram, som Irish SA hänskjutit i enlighet med artikel 65 i dataskyddsförordningen, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: EDPB överskred sin befogenhet enligt artikel 65.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (1) (nedan kallad dataskyddsförordningen) genom att instruera Data Protection Commission (nedan kallad DPC): i) att göra en ny utredning och ii) att lägga fram ett nytt utkast till beslut i enlighet med artikel 60.3 i dataskyddsförordningen.

2.

Andra grunden: EDPB åsidosatte artikel 4.24 i dataskyddsförordningen och artikel 65.1 a i dataskyddsförordningen genom att felaktigt tolka dessa bestämmelser så, att de ger EDPB befogenhet att instruera DPC i) att göra en ny utredning och ii) att lägga fram ett nytt utkast till beslut i enlighet med artikel 60.3 i dataskyddsförordningen.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1).

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/53

Överklagande ingett den 20 februari 2023 – DGC Switzerland mot EUIPO (cyberscan)

(Mål T-85/23)

(2023/C 127/65)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: DGC Switzerland AG (Zürich, Schweiz) (ombud: advokaten N. Medler)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”cyberscan” – Registreringsansökan nr 18 607 123

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 19 december 2022 i ärende R 1587/2022-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

återförvisa ärendet till granskaren.

Grunder

—

Åsidosättande av artikel 7.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 207/2009.

—

Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 207/2009.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/54

Talan väckt den 20 februari 2023 – Kande Mupompa mot rådet

(Mål T-88/23)

(2023/C 127/66)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Alex Kande Mupompa (Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf och A. Guillerme)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2022/2412 av den 8 december 2022, (1) i den del sökandens namn bibehålls vid nr 5 i bilagan till detta beslut,

—

ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2022/2401 av den 8 december 2022, (2) i den del sökandens namn bibehålls vid nr 5 i bilagan till denna förordning, och

—

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

 Första grunden: Åsidosättande av rätten till försvar.

—

I detta avseende gör sökande gällande flera anmärkningar som rör åsidosättande av hans rättigheter under de förfaranden som ledde till att rådet beslutade om och förlängde de restriktiva åtgärderna mot honom, i synnerhet åsidosättande av hans rätt att yttra sig under acceptabla villkor.

2.

 Andra grunden: Uppenbart oriktig bedömning som rådet gjort sig skyldigt till såvitt avser sökandens inblandning i de handlingar som utgör allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Demokratiska republiken Kongo.

—

Sökanden kritiserar omständigheterna kring den nya granskning som föregick det ifrågasatta beslutet att förlänga de restriktiva åtgärderna och bestrider all aktuell inblandning i de faktiska omständigheter som ligger till grund för beslutet att föra upp honom på förteckningen över de personer som avses i beslut 2010/788/Gusp.

(1)  Rådets beslut (Gusp) 2022/2412 av den 8 december 2022 om ändring av beslut 2010/788/Gusp om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Demokratiska republiken Kongo (EUT L 317, 2022, s. 122).

(2)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2022/2401 av den 8 december om genomförande av artikel 9 i förordning (EG) nr 1183/2005 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Demokratiska republiken Kongo (JO L 317, 2022, s. 32).

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/55

Talan väckt den 20 februari 2023 – Boshab mot rådet

(Mål T-89/23)

(2023/C 127/67)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Évariste Boshab (Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo) (ombud: advokaterna T. Bontinck, P. De Wolf och A. Guillerme)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2022/2412 av den 8 december 2022, (1) i den del sökandens namn bibehålls vid nr 5 i bilagan till detta beslut,

—

ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2022/2401 av den 8 december 2022, (2) i den del sökandens namn bibehålls vid nr 5 i bilagan till denna förordning, och

—

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder som i allt väsentligt är identiska med eller liknar dem som åberopas i mål T-88/23, Kande Mupompa mot rådet..

(1)  Rådets beslut (Gusp) 2022/2412 av den 8 december 2022 om ändring av beslut 2010/788/Gusp om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Demokratiska republiken Kongo (EUT L 317, 2022, s. 122).

(2)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2022/2401 av den 8 december om genomförande av artikel 9 i förordning (EG) nr 1183/2005 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Demokratiska republiken Kongo (JO L 317, 2022, s. 32).

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/56

Talan väckt den 21 februari 2023 – Revisionsrätten mot Allianz Insurance Luxembourg

(Mål T-93/23)

(2023/C 127/68)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska revisionsrätten (ombud: C. Lange-Tramoni, K. Kantza och B. Schäfer)

Svarande: Allianz Insurance Luxembourg (Luxemburg, Luxemburg)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att skadorna avseende spruckna eller förstörda glasrutor samt puts som lossnat från den mur som utgör fundamentet för revisionsrättens byggnad K3 omfattas av tillämpningsområdet för avtalet om tioårig och tvåårig ansvarsförsäkring,

—

förplikta svaranden att ersätta de utgifter och kostnader som hänför sig till skadorna, vilka för närvarande beräknas uppgå till 90 145 euro för rutorna och 89 809,55 euro för fundamentsmuren, sammanlagt 179 954,55 euro, jämte ränta enligt lag från och med den tidpunkt då svaranden delgetts denna ansökan,

—

fastställa att svaranden har åsidosatt sina avtalsenliga skyldigheter enligt avtalet om tioårig och tvåårig ansvarsförsäkring, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en enda grund som avser sin rätt att få de skador som konstaterats efter färdigställandet av byggnaden K3 ersatta av svaranden, i dess egenskap av försäkringsgivare, enligt avtalet om tioårig och tvåårig ansvarsförsäkring. Sökanden hävdar i detta hänseende, med avseende på de båda skadorna, att svaranden enligt villkoren i nämnda avtal ska bära alla utgifter som den haft i detta sammanhang, inklusive de utgifter som är nödvändiga för reparationer i samband med dessa skador.

Vad beträffar skadorna på glasrutorna, hävdar sökanden att de omfattas av garantin enligt avtalet om tioårig och tvåårig ansvarsförsäkring såsom utgörande dolda fel i stora arbeten och att den av svaranden påstådda skillnaden mellan å ena sidan utformnings- och/eller produktionsfel vid tillverkningen av glasrutorna och å andra sidan konstruktionsfel inte är relevant.

Såvitt avser skadan på fundamentsmuren hävdar sökanden att den undantagsklausul som svaranden åberopar om skador till följd av underlåten fullgörelse eller delvis fullgörelse av avtalsenliga skyldigheter inte är tillämplig på ett arbete som har färdigställts och att detta inte kan påverkas av den omständigheten att skadan kan repareras.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/56

Överklagande ingett den 23 februari 2023 – Medela mot EUIPO (THE SCIENCE OF CARE)

(Mål T-97/23)

(2023/C 127/69)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Medela Holding AG (Baar, Schweiz) (ombud: advokaterna M. Hartmann, S. Fröhlich och H. Lerchl)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av ordmärket THE SCIENCE OF CARE – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen nr 1635852

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 2 december 2022 i ärende R 1163/2022-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet om delvist avslag på ansökan om utvidgning av skyddet för den internationella registreringen nr 1635852 THE SCIENCE OF CARE, i den del det innebär avslag på överklagandet av beslutet att neka varumärkesskydd för tjänsterna ”uthyrning av bröstmjölkspumpar och vakuumpumpar, rådgivnings- och informationstjänster avseende medicinska produkter, rådgivningstjänster avseende medicinska apparater och instrument” i klass 44, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—

Åsidosättande av artikel 94.1 första meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—

Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/57

Överklagande ingett den 23 februari 2023 – Atomico Investment mot EUIPO – Gomes Tominaga (atomic fund)

(Mål T-98/23)

(2023/C 127/70)

Överklagandet är avfattat på engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Atomico Investment Holdings Limited (Road Town, Brittiska Jungfruöarna) (ombud: advokaten S. Malynicz)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Augusto Gomes Tominaga (Amsterdam, Nederländerna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket atomc fund – Registreringsansökan nr 17 796 781

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 9 december 2022 i ärende R 324/2022-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO samt motparten vid överklagandenämnden, om denne motpart intervenerar i förevarande mål, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—

Åsidosättande av artikel 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/58

Överklagande ingett den 24 februari 2023 – Darila mot EUIPO – Original Buff (Buffet)

(Mål T-101/23)

(2023/C 127/71)

Överklagandet är avfattat på engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Michal Darila (Bratislava, Slovakien) (ombud: advokaten M. Holič)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Original Buff, SA (Igualada, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket Buffet – Registreringsansökan nr 18 285 108

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 16 december 2022 i ärende R 528/2022-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ändra det överklagade beslutet,

—

fastställa det beslut som meddelades av invändningsenheten i invändningsförfarande nr B 3 136 022,

—

avslå invändningen, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/58

Talan väckt den 24 februari 2023 – Data Protection Commission mot EDPB

(Mål T-111/23)

(2023/C 127/72)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Data Protection Commission (ombud: B. Kennelly, SC, D. Fennelly och E. Synnott, Barristers-at-Law, samt D. Young, A. Bateman och R. Minch, Solicitors)

Svarande: Europeiska dataskyddsstyrelsen (EDPB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara punkterna 222 och 326.8 Europeiska dataskyddsstyrelsens bindande beslut 5/2022 avseende den irländska tillsynsmyndighetens talan mot WhatsApp Ireland Limited enligt artikel 65 i dataskyddsförordningen och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Dataskyddsstyrelsen överskred sin befogenhet enligt artikel 65.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (dataskyddsförordningen) (1) genom att ålägga Data Protection Commission att (i) utföra en ny utredning och (ii) lägga fram ett nytt utkast till beslut enligt artikel 60.3 i dataskyddsförordningen.

2.

Andra grunden: Dataskyddsstyrelsen åsidosatte artikel 4.24 och 65.1 a i dataskyddsförordningen genom att felaktigt tolka dessa bestämmelser som att de gav dataskyddsstyrelsen befogenhet att ålägga Data Protection Commission att (i) utföra en ny utredning och (ii) lägga fram ett nytt utkast till beslut enligt artikel 60.3 i dataskyddsförordningen.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1).

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/59

Överklagande ingett den 2 mars 2023 – Papier-Mettler mot EUIPO (Formen på en bärkasse)

(Mål T-113/23)

(2023/C 127/73)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Papier-Mettler KG (Morbach, Tyskland) (ombud: advokaterna D. Graetsch och M. Bergermann)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Tredimensionellt EU-varumärke (Formen på en bärkasse) – Registreringsansökan nr 18 580 604

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 19 december 2022 i ärende R 764/2022-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna för förfarandet vid överklagandenämnden.

Grund

—

Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/60

Överklagande ingett den 2 mars 2023 – Papier-Mettler mot EUIPO (Formen på en väska)

(Mål T-114/23)

(2023/C 127/74)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Papier-Mettler KG (Morbach, Tyskland) (ombud: advokaterna D. Graetsch och M. Bergermann)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: tredimensionellt EU-varumärke (Formen på en väska) – Registreringsansökan nr 18 580 606

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 19 december 2022 i ärende R 765/2022-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna i förfarandet vid överklagandenämnden.

Grund

—

Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

11.4.2023   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 127/60

Tribunalens beslut av den 17 februari 2023 – Mylan Ireland mot EMA

(Mål T-653/20) (1)

(2023/C 127/75)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på åttonde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

(1)  EUT C 433, 14.12.2020.)