EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 23.3.2022
COM(2022) 138 final
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA RÅDET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN
Försörjningstrygghet och överkomliga energipriser:
Alternativ för omedelbara åtgärder och förberedelser inför nästa vinter
INLEDNING
Under de senaste tolv månaderna har slutkundspriserna på naturgas och el stigit med 65 % respektive 30 %. Till detta svåra läge bidrar Rysslands invasion av Ukraina, som har ökat oron för försörjningstryggheten och förvärrat prisvolatiliteten. Höga energipriser bidrar till inflationen, skadar Europas ekonomi och påverkar återhämtningen från covid-19-krisen.
Som en del i hanteringen av denna exceptionella situation antog Europeiska kommissionen i oktober 2021 en verktygslåda för åtgärder och stöd 1 för att mildra effekterna för konsumenter och företag på EU- och medlemsstatsnivå. Riktade stödåtgärder för att minska energikostnaderna för konsumenter, hushåll och industrier har bidragit till att minska trycket.
Den 8 mars 2022 gav kommissionens meddelande om REPowerEU 2 ytterligare vägledning till medlemsstaterna om hur ökningen av elpriserna kan mildras för hushåll och företag och hur vissa elproducenters höga vinster kan användas för att finansiera dessa åtgärder. För att se till att energisystemet blir mer hållbart kommer kommissionen i maj att föreslå en plan för gradvis utfasning av EU:s beroende av fossila bränslen från Ryssland och förstärkning av det EU-omfattande energisystemets resiliens.
I Versailles den 10–11 mars 2022 enades EU:s ledare 3 om att så snart som möjligt fasa ut EU:s beroende av import av gas, olja och kol från Ryssland, och de uppmanade kommissionen att senast i slutet av mars lägga fram en plan för att säkerställa försörjningstryggheten och överkomliga energipriser inför nästa vinter. Samtidigt åtog sig EU:s ledare att skyndsamt behandla frågan och, på grundval av meddelandet av den 8 mars 2022, överväga konkreta alternativ för att hantera de höjda energiprisernas effekter på allmänheten och på företag, i synnerhet utsatta personer och små och medelstora företag, bland annat vid Europeiska rådets nästa möte den 24–25 mars 2022.
Detta meddelande är ett svar på ledarnas uppmaning. Här presenteras fördelarna och nackdelarna med konkreta exceptionella alternativ för att på kort sikt dämpa prisrusningar. Här föreslås också gemensamma europeiska åtgärder för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till problemen på gasmarknaden i syfte att säkerställa försörjningstrygghet till rimliga priser inför nästa vinter och därefter. EU-partnerskap med tredjeländer skulle möjliggöra kollektiv upphandling av gas och vätgas. Slutligen föreslås en europeisk gaslagringspolitik som syftar till att förstärka det EU-omfattande energisystemets resiliens.
ALTERNATIV FÖR ATT HANTERA DE HÖGA ELPRISERNAS INVERKAN PÅ ALLMÄNHETEN OCH NÄRINGSLIVET
Flera alternativa nödåtgärder för att begränsa inverkan av höga elpriser har lagts fram av medlemsstaterna och berörda parter och har diskuterats i den akademiska världen. Åtgärderna syftar till att hjälpa slutkonsumenterna utan att för den skull äventyra målen för den långsiktiga övergripande gröna given, däribland målen för utfasning av fossila bränslen och energieffektivitet. För att dessa tillfälliga och riktade exceptionella alternativ ska fungera måste de vara finanspolitiskt hanterbara och får inte äventyra försörjningstryggheten och skapa olika villkor på den inre marknaden.
De kortsiktiga alternativen för elpriset kan i stora drag delas in i två kategorier:
Interventionsalternativ med ekonomisk ersättning
Dessa alternativ syftar till att sänka elpriserna, antingen direkt på detaljistsidan eller indirekt på grossistmarknaden.
Detaljistsidan
Syftet med dessa alternativ är att dämpa de höga prisernas inverkan på slutkonsumenterna, samtidigt som priset på grossistnivå även i fortsättningen sätts på de europeiska el- och gasmarknaderna. 26 medlemsstater infört sådana krisåtgärder, i linje med kommissionens verktygslåda från oktober 4 .
Bland dessa åtgärder finns direkt stöd riktat till utsatta slutanvändare, till gagn för de mest behövande, och statligt stöd till företag som kämpar med alltför höga energipriser. Vad gäller statligt stöd möjliggör den nya tillfälliga krisramen för statligt stöd 5 som antogs den 22 mars åtgärder i form av begränsade direkta bidrag, likviditetsstöd och stöd till ökade gas- och elkostnader till förmån för företag som påverkas direkt eller indirekt.
En majoritet av medlemsstaterna har minskat mervärdesskattesatserna för gas, el och/eller fjärrvärme. Många möjligheter, i synnerhet inom ramen för energiskattedirektivet 6 , däribland sänkta avgifter och undantag för hushåll, utnyttjas dock ännu inte fullt ut.
Kommissionen överväger att lägga fram vägledning till medlemsstaterna om hur det rättsliga regelverket kan användas på bästa sätt, bland annat vad gäller riktade landsspecifika undantag inom ramen för energiskattedirektivet 7 så att man undviker snedvridning av den inre marknaden.
Målet med alla alternativ på detaljistsidan är att ge direkta lättnader för enskilda och företag. Ökade intäkter från energiskatter, koldioxidprissättning och beskattning av vissa energiföretags övervinster kan bidra till att finansiera sådana riktade och tidsbegränsade åtgärder till stöd för utsatta hushåll och företag 8 .
Grossistsidan
Medlemsstaterna kan överväga att inrätta en aggregationsmodell som innebär att en enhet köper el till förmånliga affärsvillkor och gör den tillgänglig för vissa konsumentkategorier till ett pris som ligger under marknadspriset och att fördelarna därigenom överförs till konsumenterna genom att skillnaden mellan de lägre slutkundspriserna och de högre grossistpriserna subventioneras.
Andra alternativ innebär direkta ingripanden i det sätt som grossistmarknaden för el fungerar på. Dessa består antingen av ekonomisk kompensation till producenter av fossil el för en del av deras exceptionellt höga bränslekostnader så att de erbjuder el till lägre pris på grossistmarknaden eller direkta pristak för el på grossistmarknaden genom att man fastställer ett referensriktmärke och kompenserar för skillnaden mellan detta och det erbjudna priset.
Sådana alternativ skulle syfta till att minska den negativa inverkan av mycket höga gaspriser på grossistmarknaden för el. De främsta nackdelarna är finanspolitiska kostnader, potentiell snedvridning av konkurrensen, risker för den gränsöverskridande handeln och därigenom för elförsörjningstryggheten; hur stora nackdelarna skulle bli beror på hur alternativen utformas.
Lagstiftningsmässiga alternativ utan offentligfinansiell kompensation
Dessa alternativ består i att fastställa ett lagstadgat tak för det pris som vissa baslastproducenter kan ta ut. Även om detta alternativ på längre sikt skulle minska kostnaderna, är dess mervärde på kort sikt att de övervinster som hänger samman med vissa typer av teknik hanteras.
De största nackdelarna med dessa alternativ rör genomförandet, eftersom detta kräver tillgång till information om producenternas kostnader och intäkter som kanske inte är tillgänglig för offentliga organ, samt eventuella rättsliga utmaningar. Alternativen skulle också leda till rättslig osäkerhet, eftersom de kan undanröja vissa av de incitament till privata investeringar i förnybar energi som är avgörande för att vi ska uppnå det långsiktiga målet att göra energisystemet motståndskraftigt, hållbart och säkert.
Alla alternativ presenteras och analyseras närmare i bilagan.
På grundval av denna bedömning anser kommissionen att det inte finns något enkelt svar på frågan om hur de höga elpriserna bör hanteras med tanke på de olika situationerna i medlemsstaterna. Vissa alternativ lämpar sig endast för specifika nationella förhållanden. Samtidigt skulle vissa interventioner kräva en gemensam strategi och/eller ett gemensamt förhållningssätt på EU-nivå för att vara ändamålsenliga och inte skada den inre marknaden och försörjningstryggheten. Alla alternativ medför kostnader och olägenheter, däribland för den inre marknadens funktion.
SÄKERSTÄLLA GASFÖRSÖRJNING TILL ÖVERKOMLIGA PRISER INFÖR NÄSTA VINTER och därefter
Även om många alternativ som har lagts fram i den offentliga debatten hanterar symtomen, är gasmarknaden den grundläggande orsaken till de nuvarande höga elpriserna. Dagens höga elpris drivs av det höga gaspriset, eftersom producenter som framställer el med hjälp av gas fortfarande ofta är de energileverantörer som träder in sist på marknaden för att möta den befintliga efterfrågan. På spotmarknaden för gas är prisvolatiliteten hög och inte helt kopplad till fundamenta.
Pristak för gas eller anpassning av gaspriset genom lagstiftning är ett alternativ som kan övervägas, eftersom det direkt skulle påverka prisnivån. Det kan ge en viktig signal om att EU inte kommer att betala vilket pris som helst för gas, men en sådan intervention bör endast betraktas som en sista utväg, eftersom den medför vissa nackdelar när det gäller försörjningstryggheten för gasflöden.
Eftersom gaspåfyllningssäsongen inleds nu är det angeläget att enas om en gemensam strategi. Den nuvarande situationen med höga priser och pressade gasmarknader gör det svårare detta år att fylla på lagringen inför nästa vinter än det skulle ha varit under ett normalt år. För att undvika att medlemsstaterna bjuder över varandra om samma leveranser är det avgörande att unionen använder sin kollektiva köpkraft för att säkra gasimport på bästa möjliga villkor.
EU är starkare tillsammans. EU bör agera gemensamt för att utnyttja sin marknadsstyrka genom att förhandla fram partnerskap med leverantörer.
Kommissionen är beredd att inrätta en arbetsgrupp för gemensam gasupphandling på EU-nivå. Genom att slå samman efterfrågan skulle arbetsgruppen underlätta och stärka EU:s internationella kontakter med LNG- och gasleverantörer, i syfte att säkra importen av LNG och gas till rimliga priser inför nästa vinter. EU:s förmåga att på kort sikt säkerställa leveranser av LNG, gas och vätgas till överkomliga priser från tredjeländer förbättras om unionen inleder långsiktigt samarbete och långsiktiga partnerskap för förnybar gas med dem, vilket också lägger grunden för framtida vätgasimport.
Arbetsgruppen kommer därför att lägga grunden för energipartnerskap med viktiga leverantörer av LNG, gas och vätgas i Medelhavsområdet och med våra partner i Afrika, men även i Mellanöstern och USA.
Företrädare för medlemsstaterna skulle ingå i arbetsgruppens styrelse. En gemensam förhandlingsgrupp ledd av kommissionen skulle föra samtal med gasleverantörer. Den skulle inspireras av erfarenheterna från covid-19-pandemin, där EU-omfattande åtgärder var avgörande för att garantera tillräcklig tillgång till vaccin för alla.
Arbetsgruppen skulle också främja effektiv användning av EU:s gasinfrastruktur, särskilt LNG-terminalerna, men även lagringsanläggningar och rörledningar.
Om gaslagren är tillräckligt välfyllda skapar detta viss stabilitet och ger europeiska kunder ett visst skydd mot risker för försörjningsbrist och potentiella avbrott. Därför föreslår kommissionen en gemensam och strategisk europeisk gaslagringspolitik som bör genomföras genom samordnade gemensamma åtgärder och fördelning av bördan mellan EU:s 27 medlemsstater. Under de kommande månaderna kommer arbetsgruppen att främja påfyllning av lager före vintern i nära samarbete med gruppen för samordning av gasförsörjningen.
Det krävs gemensamma insatser för att optimera användningen av befintlig lagringsinfrastruktur. Lagringsåtgärder som vidtas gemensamt snarare än individuellt är ett sätt att undvika överinvesteringar eftersom gas är en energikälla för övergångsbruk och all ny infrastruktur bör kunna användas för renare energikällor, särskilt för vätgas, på längre sikt.
För att garantera en tillräckligt hög fyllnadsnivå har kommissionen lagt fram ett lagstiftningsförslag om energilagring i syfte att säkerställa att den befintliga lagringsinfrastrukturen är fylld till minst 90 % av sin kapacitet senast den 1 november varje år. Detta mål kan justeras med tiden om den ekonomiska och geopolitiska situationen och energiförsörjningstryggheten förändras. Med tanke på den särskilda situationen under innevarande år kommer ett lägre lagringsmål på 80 % och flexibla riktlinjer att tillhandahållas för att säkerställa en smidig infasning. Medlemsstaterna bör föregripa lagstiftningsförslaget genom att redan nu vidta åtgärder för att säkerställa tillräcklig lagring inför nästa vinter.
Solidaritet är grundläggande. Gemensam gaslagring är en försäkring som alla gynnas av och alla bör bidra till på ett rättvist sätt. Därför bör medlemsstater utan lagring bidra till lagringsnivåerna i andra medlemsstater och i utbyte dra nytta av den förbättrade försörjningstryggheten. Den mekanism för bördefördelning som ingår i förslaget säkerställer att kostnaderna för försörjningstrygghet fördelas rättvist mellan alla medlemsstater, eftersom de alla, tack vare EU:s energimarknad, gynnas av att riskerna för avbrott i försörjningen minskar oavsett var lagringen sker i EU. Denna mekanism bygger på de solidaritetsavtal som bör ingås utan dröjsmål för att möjliggöra en effektiv delning av gas i händelse av en kris, såsom föreslogs i december 2021 9 . Lika viktigt är öppenhet och övervakning av framstegen mot att nå lagerfyllnadsmålet. Gruppen för samordning av gasförsörjningen kommer att övervaka hur arbetet med att uppnå målet fortskrider och överväga lämpliga åtgärder för att vid behov stärka lagringsinsatsen.
Eftersom infrastrukturen för lagring av gas är av avgörande betydelse för EU:s säkerhet kommer slutligen certifieringen av ansvariga för lagringssystemet att ge nödvändiga garantier mot försörjningssäkerhetsmässiga risker i samband med ägandet från aktörer från tredjeländer.
SLUTSATSER
De alternativ för att hantera de ökade energiprisernas inverkan på allmänheten och näringslivet som presenteras i detta dokument omfattar brådskande tidsbundna åtgärder för att begränsa energiprisökningarna, vilket inte ska äventyra vare sig den gröna givens långsiktiga mål eller den inre marknadens funktion. Inget av dem är någon universallösning och de medför alla såväl fördelar som nackdelar.
Det finns ett akut behov av att begränsa ökningen på energipriserna och säkerställa en tillräcklig gasförsörjning inför nästa vinter och därefter. Det bästa alternativet är att arbeta tillsammans som EU27 med en samordnad strategi för att minska kostnader och utnyttja vår gemensamma styrka.
På medellång sikt behövs strukturella lösningar, bland annat sammanlänkningar för att till fullo integrera energimarknaden, en kraftig ökning av förnybar energi, energieffektivitetsåtgärder och diversifiering av energiförsörjningen för att undvika beroendeförhållanden. REPowerEU-planen kommer att påskynda införandet av åtgärder på alla dessa områden. Kommissionen kommer att lägga fram sin detaljerade REPowerEU-plan i maj. I samband med detta planerar kommissionen också att föreslå en EU-omfattande energibesparingsplan.
I och med införandet av REPowerEU måste EU:s regelverk anpassas till en betydligt större andel förnybar energi i energimixen i linje med unionens ambitiösa mål för minskade koldioxidutsläpp. Senast i maj kommer kommissionen att bedöma alternativen för att optimera elmarknadens utformning. Inom ramen för detta arbete kommer kommissionen att beakta Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheters (Acer) slutliga bedömning av fördelarna och nackdelarna med utformningen av EU:s elmarknad samt andra bidrag som rör elmarknadens funktion 10 .
Med tiden kommer åtgärderna för att påskynda användningen av förnybara energikällor och främja energieffektivitet, tillsammans med den europeiska lagringspolitiken och diversifieringen av försörjningen genom ett mer samordnat samarbete med tillförlitliga leverantörer, att tillhandahålla strukturella lösningar för att säkerställa tillgång till energi till ett överkomligt pris.
Bakom de alternativ och förslag som beskrivs i detta dokument finns en uppmaning till alla medlemsstater om att förlita sig på Europas främsta styrka: enighet och solidaritet.
De ledare som möts inom Europeiska rådet i mars 2022 uppmanas att ge vägledning för det fortsatta arbetet på kommissions- och lagstiftningsnivå för att säkerställa försörjningstrygghet och överkomliga energipriser i dagsläget, inför nästa vinter och därefter.
Meddelandet Ta itu med stigande energipriser: en verktygslåda för åtgärder och stöd, COM(2021) 660 final, 13.10.2021.
Meddelande om RepowerEU: Gemensamma europeiska åtgärder för säkrare och hållbarare energi till ett mer överkomligt pris, COM(2022) 108 final, 8.3.2022.
COM(2021) 660 final, 13.10.2021.
Meddelande om en tillfällig krisram för statliga stödåtgärder till stöd för ekonomin efter Rysslands aggression mot Ukraina, C(2022) 1890 final, 23.3.2022.
Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51).
I enlighet med artikel 19.1 i energiskattedirektivet.
Vissa inframarginella elproducenter gör för närvarande övervinster på grund av de mycket höga elpriserna. Dessa övervinster kan beskattas eller återtas under en begränsad tid i enlighet med de riktlinjer som kommissionen lade fram den 8 mars (se COM (2022) 108 final, 8.3.2022).
Proposal for a Regulation of the European Parliament and of the Council on the internal markets for renewable and natural gases and for hydrogen (recast) (inte översatt till svenska) COM/2021/804 final, 15.12.2021.
Vissa inslag i de alternativ som övervägs för kortsiktiga insatser, såsom upphandling av ny kapacitet genom dubbelriktade differenskontrakt eller användning av aggregationsmodellen, skulle kunna bidra till att bana väg för framtida förändringar av den långsiktiga utformningen av Europas marknader, bidra till att skydda konsumenterna mot hög prisvolatilitet i framtiden och öka resiliensen på EU:s energimarknad.
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 23.3.2022
COM(2022) 138 final
BILAGA
till
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA RÅDET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN
Försörjningstrygghet och överkomliga energipriser:
Alternativ för omedelbara åtgärder och förberedelser inför nästa vinter
BILAGA
Översikt över alternativ
Medlemsstaterna, berörda parter och forskare har lagt fram flera alternativ för nödåtgärder för att begränsa effekterna av höga elpriser. Åtgärderna syftar till att hjälpa slutkonsumenterna utan att motverka den mer långsiktiga övergripande gröna given och dess mål om energieffektivitet och minskade koldioxidutsläpp. För att dessa tidsbegränsade och riktade exceptionella alternativ ska fungera måste de vara finanspolitiskt hanterbara och får inte äventyra försörjningstryggheten och lika villkor på den inre marknaden. Omfattningen av de för- och nackdelar som beskrivs i alternativen beror på hur alternativen utformas. I – Interventioner på elmarknaden som innebär ekonomisk ersättning till konsumenter
A.Interventioner i detaljistledet: direktstöd till konsumenter genom värdebevis, skatteavdrag eller en ”aggregationsmodell”
I meddelandet om REPowerEU tillkännages en ny tillfällig krisram för statligt stöd. Ramen möjliggör dels begränsade direkta bidrag och likviditetsstöd till alla företag som direkt eller indirekt påverkas av Rysslands aggression mot Ukraina eller av sanktionerna eller motåtgärderna, dels stöd till företag, särskilt energiintensiva konsumenter, för att kompensera dem för en del av deras energikostnader. I meddelandet klargörs också att det under rådande omständigheter är möjligt för medlemsstaterna att reglera slutkundspriserna för alla hushåll och mikroföretag.
Ett annat sätt att skydda hushåll, särskilt fattiga och utsatta hushåll (men också företag), skulle vara att medlemsstaterna använder en ”aggregationsmodell”, enligt vilken en offentlig enhet köper el på marknaden och gör den tillgänglig för vissa kategorier av konsumenter – direkt eller via leverantörer – till priser som ligger under de aktuella marknadspriserna, till exempel på grundval av ett lösenpris. En eventuell utvidgning av denna strategi utöver vad som föreskrivs i artikel 5 i eldirektivet och reglerna om statligt stöd bör utvärderas noggrant för att undvika snedvridning på den inre marknaden.
De flesta av dessa åtgärder skulle kunna vidtas på nationell nivå.
Fördelar
Eftersom dessa alternativ riktar sig direkt till konsumenterna är de särskilt effektiva när det gäller att dämpa effekterna av höga priser för slutanvändarna. De ger medlemsstaterna flexibilitet när det gäller vilka kategorier av hushålls- och företagskunder som ska få stöd, med beaktande av nationella omständigheter och konkurrensregler. De medlemsstater som vill inrätta en aggregationsmodell skulle behöva bestämma hur den ska utformas, bland annat vilka volymer som ska säljas och vilka specifika konsumentkategorier/leverantörer som ska gynnas av detta alternativ. Kommissionen skulle kunna ge vägledning om hur en sådan modell ska genomföras för att säkerställa lika villkor och rättvis konkurrens på den inre marknaden.
Nackdelar
Detta alternativ kan begränsa konkurrensen i detaljistledet, vilket skulle behöva åtgärdas genom säkerställande av rättvis och icke-diskriminerande behandling av alla leverantörer. . Den vägledning om reglerade priser som bifogas meddelandet om REPowerEU visar hur detta kan uppnås för aggregationsmodellen.
Om en stor andel av konsumenterna får stöd för att kompensera för hela prisökningen får de lägre incitament att minska sin förbrukning. Precis som med alla alternativ som minskar kostnaderna för konsumenterna skulle det kunna öka användningen av fossila bränslen, öka EU:s importberoende och minska försörjningstryggheten. Hur möjligt detta alternativ är beror på medlemsstaternas budgetmedel.
Kostnader
Kostnaderna och hur de täcks skulle bero på vilka kategorier av konsumenter som medlemsstaterna väljer att omfatta och i vilken utsträckning deras ekonomiska börda lättas. Sådana val styrs också av medlemsstaternas finanspolitiska utrymme.
II – Interventioner på elmarknaden i grossistledet: prissättning i kombination med ekonomisk ersättning till producenter
B. Interventioner i grossistledet som rör bränslepriset för producenter av fossil el
Detta alternativ skulle innebära att man ger ersättning för det pris som producenter av fossil el betalar för sitt bränsle (kol, gas, olja och diesel). Eftersom detta skulle skydda producenter av fossil el från effekterna av de nuvarande pristopparna på de internationella råvarumarknaderna skulle de kunna erbjuda el till lägre priser än de kan i nuläget. Detta alternativ skulle i praktiken innebära att elproducenterna ersätts för skillnaden mellan deras faktiska anskaffningskostnader för bränsle (gas, kol) och ett i förväg fastställt referenspris för dessa råvaror.
Fördelar
Detta alternativ förväntas påverka anbuden från fossila kraftverk i EU och kommer sannolikt att leda till en minskning av kostnaden för el som säljs av dessa kraftverk och därmed av marginalpriset på grossistmarknaden. Detta bör i sin tur leda till lägre slutkundspriser.
Detta kan utformas så att det inte påverkar produktionsanläggningarnas rangordning och därmed inte heller marknadens funktion.
Nackdelar
Om alternativet införs på nationell nivå skulle det kunna snedvrida elflödet i grannländerna i och utanför EU och utlösa flöden från länder som tillämpar referenspris till länder som inte gör det utan hänsyn till bristsituationer, försörjningstrygghet eller relativa kostnader.
Liksom alla alternativ som påverkar de fossila bränslenas relativa priskonkurrenskraft skulle detta alternativ kunna motverka arbetet för att minska användningen av fossila bränslen.
Kostnader
Vilka kostnader som uppstår och hur de täcks beror på vilka val som görs. Elkonsumenterna skulle kunna bidra till att finansiera kostnaderna. Även om denna kostnad i princip skulle kunna uppvägas av de sänkta grossistpriser på el som åtgärden skulle innebära, kommer nettoeffekten för konsumenterna att bero på prisutvecklingen för fossila bränslen, mängden fossila bränslen som importeras och mängden el som exporteras till grannländerna. Sådana åtgärder skulle minska intäkterna från beskattningen av övervinster.
C.Interventioner i grossistledet för att införa ett pristak på grossistmarknaden för el
Detta alternativ skulle innebära ett tak för elpriserna på en på förhand fastställd nivå.
För att produktionen av el från bränslen som för närvarande medför kostnader som förhindrar lönsam produktion vid pristaket (t.ex. gas och kol) ska kunna fortsätta krävs ekonomisk ersättning för att täcka skillnaden mellan marknadspriset för den producerade elen och det på förhand fastställda pristaket. Det kan krävas stark reglering för att säkerställa att elproducenternas anbud som överstiger pristaket (på vilka rätten till ekonomisk ersättning baseras) är ”rimliga”. Det kan också krävas reglering för att säkerställa att producenter vars kostnader ligger under pristaket inte lämnar anbud över taket (för att få ett högre pris). Detta kan komma att kräva en noggrann reglering av anbuden, vilket kan leda till komplexitet.
Fördelar
Detta alternativ skulle sätta ett tak på grossistpriserna, vilket i sin tur bör leda till lägre slutkundspriser. Det skulle leda till lägre inframarginella vinster för producenter som inte påverkas direkt av pristaket.
Nackdelar
Detta alternativ kräver detaljerad kunskap om enskilda anläggningars kostnadsstrukturer och driftsätt.
Om alternativ B inte införs på EU-nivå skulle det kunna snedvrida elflödet på den inre marknaden och utlösa flöden från länder som har infört pristak till länder som inte har gjort det, utan hänsyn till bristsituationer.
Dessutom skulle alternativ B på ett otillbörligt sätt gynna EU:s grannländer, som skulle få el som subventioneras av medlemsstaterna.
Slutligen skulle detta alternativ kunna snedvrida elflödet på den inre marknaden på grund av bristen på prissignaler och äventyra försörjningstryggheten.
Precis som med alla alternativ som minskar kostnaderna för konsumenterna skulle det kunna öka användningen av fossila bränslen, öka EU:s importberoende och minska försörjningstryggheten.
Kostnader
Det skulle behövas finansiering för att kompensera för skillnaden mellan marknadspriset och pristaket. Medlemsstater med mer begränsat finanspolitiskt utrymme skulle ha svårare att täcka denna kostnad.
Med tiden kan det uppstå risker för försörjningstryggheten till följd av bristen på differentierade prissignaler på EU-marknaden och på grund av rättslig osäkerhet. Samtidigt skulle icke-subventionerade projekt för förnybar energi motverkas eftersom marknadsintäkterna skulle bli lägre (bland annat för att konsumenterna skulle ha lägre incitament att teckna långsiktiga avtal för inköp av förnybar el eftersom pristaket minskar deras behov av att gardera sig mot höga priser).
D.Regleringsåtgärder på elmarknaden: begränsning av vissa marknadsaktörers avkastning
På grossistmarknaderna för el fastställs priset av den sista källa som krävs för att tillgodose hela efterfrågan. Producenter av fossil el har för närvarande extremt höga omkostnader för fossila bränslen och betalar allt högre priser för sina koldioxidutsläpp. Detta innebär att marginalpriserna på el är höga. Baslastproducenter som inte är beroende av fossila bränslen har inte en liknande kostnadsstruktur i denna situation och får därför avkastning som går långt utöver vad de förväntade sig när de bestämde sig för att investera.
I bilaga 2 till meddelandet om REPowerEU anges att medlemsstaterna i undantagsfall får vidta skatteåtgärder som fångar upp en del av denna höga avkastning.
De mål som eftersträvas med sådana skatteåtgärder kan också uppnås genom regleringsåtgärder. Detta kan ske genom att medlemsstaterna tillfälligt tillåts fastställa ett lösenpris eller en mekanism för att återkräva övervinster som begränsar producenternas överskottsavkastning. Det berörda lösenpriset kan behöva variera för att återspegla de olika marknadsaktörernas egenskaper och skulle behöva fastställas av de nationella tillsynsmyndigheterna. I själva verket fungerar detta alternativ som ett enkelriktat differenskontrakt, där betalning måste ske först när referenspriset (marknadspriset) är högre än lösenpriset. I likhet med den skatt på övervinster som behandlas i meddelandet om REPowerEU skulle en sådan regleringsåtgärd kräva en separat mekanism för att omfördela intäkterna till konsumenterna.
Medlemsstaterna skulle kunna omvandla sina stödsystem för ny elproduktion till system med dubbelriktade differenskontrakt. Genom denna mekanism återkrävs investeringsstöd när priserna är höga, vilket förhindrar att nya anläggningar som byggs subventioneras även under framtida perioder med mycket höga och volatila marknadspriser.
Om aktörerna på naturgasmarknaderna får överskottsavkastning på grund av den rådande krisen, t.ex. för att de kan sälja volymer från långsiktiga avtal till betydligt högre priser på spotmarknaden, skulle avkastningen kunna omfattas av liknande skatteåtgärder.
Fördelar
Om detta alternativ är väl utformat påverkar det inte prisbildningen på grossistmarknaderna för el, vilket upprätthåller prissignalerna för handel inom och utanför EU och stärker försörjningstryggheten. Det påverkar inte elhandeln i EU.
En reform av stödsystemen för nya investeringar skulle kunna bana väg för mer långsiktiga förändringar av marknaden.
Nackdelar
Detta alternativ kommer inte i sig att sänka priserna för konsumenterna, men de genererade intäkterna kan användas för att direkt hjälpa de energikonsumenter som drabbas hårdast av de höga priserna, till exempel genom värdebevis till hushåll och ekonomiskt stöd till företag i enlighet med reglerna för statligt stöd och konkurrens.
För att på ett korrekt sätt kunna fastställa förekomsten av överskjutande inframarginell vinst skulle de nationella myndigheterna behöva detaljerad information om producenternas kostnader, vilket de kanske inte har tillgång till. Ett snabbt genomförande kan ge upphov till rättsliga utmaningar eftersom marknadsaktörerna kommer att påverkas på olika sätt.
Konkurrensfrågorna skulle behöva bedömas noggrant och hanteras i enlighet med kommissionens vägledning om reglerade slutkundspriser och finanspolitiska åtgärder för inframarginella vinster samt reglerna för statligt stöd.
Beskattning av exceptionella vinster kommer sannolikt att påverka investerarnas säkerhet, vilket innebär att all framtida elproduktion kan behöva stödjas. Denna regleringsrisk kommer att återspeglas i högre kapitalkostnader och minskad utbyggnad av förnybara energikällor i framtiden.
III – Interventioner på gasmarknaderna
E.Pristak för handel med gas i EU
Detta alternativ bygger på att det fastställs ett EU-omfattande högsta pris till vilket gas kan handlas mellan operatörer i alla EU:s medlemsstater, alternativt att det fastställs prisgränser inom vilka gaspriset kan fluktuera. Ett sådant pristak/prisband skulle begränsa anbuden på den europeiska marknaden. Pristaket för gas skulle bli det nya kontraktsenliga referenspriset för långfristiga kontrakt och derivatkontrakt.
För att detta alternativ ska ha önskad effekt måste det genomföras i alla medlemsstater.
Fördelar
Ett pristak för handel med gas i hela Europa skulle minska den alltför stora volatiliteten och direkt leda till lägre gaspriser. Detta skulle i sin tur minska kostnaderna för el från gasdrivna kraftverk och konsumentpriserna på både gas och el.
Nackdelar
Den rätta nivån på pristaket skulle behöva fastställas. Om pristaket för gas sätts för lågt blir det svårt att få mer gas till Europa. Det skulle till och med kunna ge europeiska företag incitament att exportera gas till länder där priserna är högre. Ett lägre pris skulle främja ökad gasförbrukning och därmed ökad efterfrågan i Europa. För att minska denna risk skulle detta alternativ behöva kompletteras med en stark styrning av efterfrågan. Sammantaget skulle dessa faktorer kunna leda till ytterligare press på gasmarknaden och äventyra försörjningstryggheten.
Om samma pristak tillämpas i hela EU skulle det bli svårt att säkerställa gasflöden till de destinationer där de behövs och se till att nätet kan fungera på ett säkert sätt samtidigt som tillgång och efterfrågan hålls i balans.
Konsumenter som har köpt gas genom långfristiga avtal till ett pris som överstiger taket skulle inte gynnas av ett pristak förrän deras avtal löper ut.
Beroende på vad pristaket är och under vilken period det tillämpas kan det göra leveranserna till EU attraktiva för våra handelspartner. Det är dock svårt att förutse hur de reagerar på ett administrativt fastställt pris. De kan bestrida detta alternativ i domstol och/eller begränsa eller avbryta leveranserna.
Kostnader
Kostnaderna är kopplade till eventuella försörjningsavbrott beroende på hur leverantörerna reagerar på taket.
F.Volym och pris som förhandlats fram med internationella leverantörer
Ett alternativ skulle vara att fastställa mer specifika gasvolym- och prismål för olika försörjningsvägar/leverantörer och att arbeta med dessa volym- och prismål utifrån en gemensam förhandlingsstrategi som samordnas på EU-nivå gentemot EU:s handelspartner. De berörda riktpriserna skulle gälla leveransavtal med tredjeländer men inte påverka transaktioner som äger rum inom EU (t.ex. för balansering på den inre marknaden).
För att säkra förmånlig import av gas och flytande naturgas (LNG) bör EU ha ett mer långsiktigt perspektiv på gaspartnerskapen med sina leverantörer och utvidga förhandlingarna till att även omfatta långsiktig import av vätgas.
Sådana partnerskap skulle kunna bestå av följande:
·Långfristiga kontrakt för ökade leveranser av LNG och gas via rörledningar.
·EU-investeringar i ytterligare vätgaskompatibel kapacitet för import av LNG.
·Ett vätgaspartnerskap för en period på 5–10 år för att upprätta infrastruktur, en god ram och ett partnerskap för investeringar (en gemensam ram som skulle säkerställa förutsägbarhet och stabilitet för investeringar och efterfrågan i EU samt stabila investeringsvillkor i partnerländerna).
För att en sådan förhandlingsstrategi ska lyckas krävs det ett gemensamt tillvägagångssätt på europeisk nivå.
Fördelar
Om det går att förhandla fram ett lägre pris i hela Europa leder det till betydligt lägre gaspriser i kombination med överenskomna importvolymer av gas. Detta skulle i sin tur minska kostnaderna för el från gasdrivna kraftverk och konsumentpriserna på både gas och el.
Eftersom alternativet skulle baseras på förhandlingar och inte innebära några restriktioner för handeln med gas inom EU (t.ex. för balansering), skulle avbrott i gasflödena inom EU undvikas.
Nackdelar
Hur väl detta alternativ fungerar beror i slutändan på resultatet av förhandlingarna med leverantörer i tredjeländer.
Kostnader
Om detta alternativ fungerar skulle det leda till en varaktig minskning av anskaffningskostnaderna för naturgas.