EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 15.12.2021
COM(2021) 814 final
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om intensifiering av kampen mot miljöbrott
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 15.12.2021
COM(2021) 814 final
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om intensifiering av kampen mot miljöbrott
1.INLEDNING
Den europeiska gröna givens framgång beror till stor del på regler som syftar till att begränsa föroreningar, hantera avfall och skydda biologisk mångfald. Miljöbrottslighet undergräver allvarligt dessa syften och insatserna för att bekämpa den måste intensifieras.
Miljöbrott är ett växande problem som orsakar betydande skador på miljön och människors hälsa inom och utanför EU och på ekonomin. Enligt Interpol och FN:s miljöprogram är miljöbrott den fjärde största brottsliga verksamheten i världen efter narkotikahandel, människohandel och förfalskning, och ökar med 5–7 % per år 1 . Enligt Eurojust ingår olaglig handel med avfall, olaglig handel med vilda djur och växter, föroreningsbrott och olaglig handel med farliga ämnen bland de allvarligaste miljöbrotten 2 . Nyligen genomförda studier 3 visar att de årliga intäkterna från den olagliga avfallsmarknaden i EU uppgår till mellan fyra och femton miljarder euro.
Överträdelser som bör behandlas straffrättsligt är bland annat allvarlig olaglig förorening av luft, vatten och mark, bristfällig hantering av avfall, olaglig handel med vilda djur och växter, olaglig utvinning av mineraler, olaglig jakt på vilda djur och fåglar samt avverkning i naturskyddsområden. Alla dessa brott sänker luft- och vattenkvaliteten, förorenar marken, skadar vilda arter och skadar eller förstör värdefulla naturliga livsmiljöer. Både enskilda personer och samhället som helhet drabbas av effekterna av miljöförstöringen, bland annat genom skador på hälsan. Den cirkulära ekonomin påverkas negativt, rättvis konkurrens undergrävs och de offentliga intäkterna minskar. Offren är både framtida och nuvarande generationer.
Trots de skador som brottslingarna orsakar är risken för upptäckt ofta låg och riskerna för åtal och påföljder är ännu lägre, samtidigt som de tjänar ekonomiskt på att kringgå miljöskyddsåtgärder. Denna situation är en del av förklaringen till den organiserade brottslighetens inblandning. Som en del av EU:s löpande policycykel för att bekämpa grov och organiserad brottslighet införde rådet i maj 2017 bekämpning av miljöbrott som en av prioriteringarna för brottsbekämpning för 2018–2021. År 2021 förnyades denna prioritering för 2022–2025 4 .
Kampen mot miljöbrott är en aspekt av vad Förenta nationerna kallar ”miljörättsstaten” 5 . Detta avser en situation där lagstiftningen förstås, respekteras och tillämpas i stor utsträckning och där miljövårdens fördelar kommer människorna och planeten till godo. Sedan miljöbrottsdirektivet 6 antogs 2008 har det vuxit fram en djupare förståelse för problemen och för de bästa metoderna för att bekämpa miljöbrott. Efter en omgång ömsesidiga utvärderingar av det praktiska genomförandet och verkställandet av EU:s politik för att förebygga och bekämpa miljöbrott utarbetade rådet 2019 en rapport med en rad rekommendationer, bland annat om antagande av nationella strategier, samarbete och samordning mellan olika organ, utbildning och statistik 7 .
För att miljöbrottsligheten ska kunna bekämpas effektivt måste den rättsliga ramen motsvara de nuvarande utmaningarna och tillhandahålla en solid rättslig grund för att ta itu med dem. Det kommer inte att bli någon varaktig förbättring i hanteringen av överträdelser om inte staterna sätter kampen mot miljöbrott högt upp på dagordningen, både nationellt och gränsöverskridande, i hela EU. Om sannolikheten för straffrättsliga påföljder är låg kommer brottslingarna inte att avskräckas från miljöbrott, även om den rättsliga ramen förbättras.
Det är mot denna bakgrund som kommissionen uppmanar både EU:s medlagstiftare och medlemsstaterna att prioritera åtgärder som syftar till att stärka kampen mot miljöbrott.
2. FÖRSTÄRKNING AV EU:S RÄTTSLIGA RAM
Antagandet av direktivet om miljöbrott 2008 var ett viktigt steg för att erkänna den straffrättsliga lagstiftningens betydelse för ett effektivt miljöskydd. I det direktivet fastställs att ett antal miljöbrott, som man gemensamt kommit överens om är allvarliga, ska betraktas som brott i alla EU-medlemsstater.
Kommissionens utvärdering från 2020 8 visar dock att det nuvarande miljöbrottsdirektivet har betydande begränsningar och brister. Direktivet har inte uppdaterats i takt med utvecklingen av EU:s miljölagstiftning och motsvarar inte de nuvarande problemen. Det omfattar till exempel inte kategorier av brott som olaglig handel med timmer eller olaglig fartygsåtervinning. Vad gäller de praktiska effekterna krävs i direktivet på ett ganska allmänt sätt att den nationella lagstiftningen ska innehålla bestämmelser om straffrättsliga påföljder. Nivåerna och typerna av påföljder anges inte i direktivet, och inte heller frågor som rör upptäckt eller lagföring av miljöbrott. Dessutom finns det ett behov av att förbättra tydligheten när det gäller definitionerna av miljöbrott och centrala begrepp som används i direktivet, som t.ex. ”väsentlig skada”.
Utvärderingen visar också att påföljdsnivåerna varierar kraftigt mellan medlemsstaterna och att tillämpningen av dem i praktiken inte tycks vara avskräckande. Det har inte skett någon tydlig förbättring av det gränsöverskridande samarbetet sedan direktivet trädde i kraft.
|
Synpunkter från yrkesutövare på fältet tyder på att det, för att kampen mot miljöbrott ska bli effektiv, är nödvändigt att ·behandla miljöbrott som en del av den bredare företeelsen miljööverträdelser och tillämpa både administrativ och straffrättslig lagstiftning, ·säkerställa förebyggande och upptäckt av miljöbrott samt bestraffning och återställande av skador, ·använda flera olika typer av färdigheter, ämnesområden och specialiseringar, ·säkerställa en hög grad av samordning och samarbete mellan olika yrkesutövare, ·säkerställa insamling och effektiv användning av data, samt ·anslå tillräckliga personalresurser och ekonomiska resurser. |
För att ta itu med de nuvarande bristerna i direktivet, ta hänsyn till ny utveckling och nya trender inom miljöbrottsligheten och stödja viktiga krav från yrkesutövare föreslår kommissionen följande för det nya direktivet om miljöbrott:
·Uppdatera och förfina förteckningen över brott. Förteckningen över de brott som omfattas av det nuvarande direktivet kommer att uppdateras och nya brott kommer att läggas till för att återspegla det nuvarande läget i EU:s miljölagstiftning och för att ta itu med de skadligaste olagliga verksamheterna på ett bättre sätt. Översynen kommer att öka rättssäkerheten genom att tillhandahålla specifika och tydliga brottsbeskrivningar. De brott som omfattas av förslaget utgör allvarliga överträdelser av skyldigheterna i den sektorsspecifika lagstiftningen i dess lydelse vid tidpunkten för detta förslag 9 . Kommissionen fortsätter att lägga fram lagstiftningsförslag inom ramen för den europeiska gröna given. Exempel på detta är förslag om att minimera risken för att avskogning och skogsförstörelse är kopplade till produkter som släpps ut på EU-marknaden 10 , och ett kommande lagstiftningsförslag om återställning av natur. Kommissionen uppmanar medlagstiftarna att överväga en ytterligare utvidgning av tillämpningsområdet för miljöbrottsdirektivet i enlighet med sådan kommande ny lagstiftning. Detta bör säkerställa att de allvarligaste brotten som omfattas av den nya lagstiftningen också återspeglas i det direktiv om miljöbrott som är under utarbetande.
|
De nya brottskategorier som föreslås i det nya miljöbrottsdirektivet omfattar bland annat ·olaglig handel med timmer, ·olaglig fartygsåtervinning, ·olagligt uttag av vatten som orsakar betydande skador på vattenresurserna, ·allvarliga överträdelser av EU:s kemikalielagstiftning som orsakar betydande skador på miljön eller människors hälsa, ·utsläppande på marknaden av produkter som, i strid med tvingande krav, orsakar betydande skador på miljön eller människors hälsa på grund av att produkten används i stor skala, ·utsläpp av förorenande ämnen från fartyg, ·allvarliga överträdelser av lagstiftningen om invasiva arter som är oroande för unionen, ·allvarligt kringgående av krav på exploateringstillstånd och miljökonsekvensbedömning, vilket orsakar betydande skada, ·allvarliga överträdelser i samband med hantering av fluorerade växthusgaser. |
·Skärpa bestämmelserna om straffrättsliga påföljder. De föreslagna bestämmelserna om olika typer och nivåer av påföljder kommer att öka påföljdernas avskräckande verkan och bidra till att säkerställa en mer enhetlig tillämpning i hela EU och därmed skapa lika villkor för företagen. Kompletterande påföljder och åtgärder föreslås för att säkerställa att nationella domare och åklagare har en verktygslåda som gör det möjligt att utdöma skräddarsydda påföljder. Bestämmelser om försvårande omständigheter kommer att säkerställa effektivare påföljder, bland annat genom att ta hänsyn till kopplingar till organiserad brottslighet, förövarnas tidigare efterlevnad samt hindrande av inspektions- och tillsynsverksamhet.
·Erkänna och stärka brottsbekämpningskedjan. Effektiv brottsbekämpning är beroende av kapaciteten, kompetensen och effektiviteten hos varje länk i den kedja som kopplar samman miljöinspektioner, polis och andra brottsbekämpande organ, åklagarmyndigheter och rättsväsende. Enligt förslaget ska nationella strategier antas med den gemensamma prioriteringen att mobilisera insatser för att bekämpa miljöbrott på effektivast möjliga sätt. För att stärka brottsbekämpningskedjan syftar förslaget till att säkerställa tillgången till lämplig specialistutbildning, effektiva utredningsverktyg och mekanismer för samarbete mellan tillsynsmyndigheterna inom medlemsstaterna. Dessa åtgärder möjliggör effektivare och mer jämförbara insatser för att bekämpa miljöbrott i hela EU. I förslaget erkänns också betydelsen av europeiska nätverk av tillsynsmyndigheter.
·Erkänna och stärka medborgarnas och civilsamhällets roll. Effektiv bekämpning av miljöbrott kräver också att medborgarna och civilsamhället mobiliseras och att allmänhetens förtroende för de nationella tillsynssystemen säkerställs. De som slår larm om missförhållanden och anmäler miljöbrott 11 samt de som samarbetar i straffrättsliga förfaranden bör skyddas och stödjas. Den berörda allmänheten bör kunna delta i straffrättsliga förfaranden baserat på nationella processrättsregler, till exempel som civilrättslig part.
Miljöbrottslighet är en komplex företeelse och det krävs ett övergripande strategiskt tillvägagångssätt på olika nivåer för att ta itu med den på ett effektivt sätt. Det är därför särskilt viktigt att säkerställa ett effektivt genomförande av miljöbrottslagstiftningen i medlemsstaterna.
3.SÄKERSTÄLLANDE AV ETT EFFEKTIVT GENOMFÖRANDE AV MILJÖBROTTSLAGSTIFTNINGEN I MEDLEMSSTATERNA
En stark och tydlig straffrättslig ram är nödvändig men inte tillräcklig för framgång. Det behövs också effektiva system för brottsbekämpning. I förslaget fastställs miniminormer för brottsbekämpning av miljöbrott, som t.ex. utredningsverktyg, resurser och samarbete. Kommissionen kan också bidra till detta mål på flera andra sätt.
Samstämmighet med bredare program för att säkerställa efterlevnaden av miljölagstiftningen och bestämmelser om påföljder i EU:s miljölagstiftning
Tillämpningen av miljöbrottslagstiftningen är i slutändan kopplad till ett bredare mål: att säkerställa allmän efterlevnad av EU:s miljölagstiftning. År 2018 presenterade kommissionen detta mål som ”säkerställa efterlevnaden av miljölagstiftningen” 12 . Detta innebär en kombination av åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar för att säkerställa efterlevnaden, bland annat främjande av efterlevnaden, förebyggande av överträdelser, kontroll av efterlevnaden, upptäckt av överträdelser och användning av administrativa och straffrättsliga verkställighetsåtgärder.
Som tidigare nämnts betonar yrkesutövarna vikten av att använda straffrättsliga åtgärder som är förenliga med ett bredare säkerställande av efterlevnaden och som har koppling till administrativ verkställighet. Alla överträdelser av EU-lagstiftningen kräver påföljder 13 , inte bara överträdelser som motiverar straffrättsliga påföljder, och därför innehåller kommissionens lagstiftningsförslag bestämmelser om påföljder 14 . För att avgöra vilken typ av påföljder som är lämplig under specifika omständigheter måste det vara möjligt att fatta beslut från fall till fall. Ibland kommer beslutet att vara att lagföra ett miljöbrott, ibland kommer administrativa påföljder att användas. Det kan vara nödvändigt att tillämpa både administrativa och straffrättsliga åtgärder – som i situationer där en brottslig verksamhet också ger upphov till ansvar för att återställa miljöskador, förutsatt att dessa åtgärder inte utgör en dubbel påföljd.
Kommissionen kommer att bidra till att säkerställa samstämmigheten på följande sätt:
·En djupare fokusering på bestämmelser om påföljder i sektorsspecifik EU-lagstiftning, både vid den tidpunkt då de formuleras och när de införlivas i nationell lagstiftning. Förutom sådana bestämmelser om påföljder kommer kommissionen bland annat att bedöma huruvida ändringar av befintliga och framtida nya miljörättsliga bestämmelser behöver åtföljas av justeringar av de brott som anges i miljöbrottsdirektivet, för att säkerställa ett effektivt genomförande och effektiv kontroll av efterlevnaden.
·Ökat samarbete med medlemsstater och yrkesverksamma inom brottsbekämpningen när det gäller efterlevnad och styrning på miljöområdet, särskilt genom forumet för efterlevnad och styrning på miljöområdet 15 . Denna samarbetsram kommer att göra det möjligt att ta itu med övergripande frågor i samband med tillämpningen av både straffrättslig och administrativ verkställighet 16 .
Stöd till brottsbekämpningskedjan
Svaga länkar i brottsbekämpningskedjan gör hela systemen ineffektiva. Låg upptäcktsgrad innebär att många brott inte upptäcks, överbelastade eller dåligt utbildade åklagarmyndigheter innebär att upptäckta brott inte alls lagförs eller hanteras dåligt under rättegången och domstolssystem som saknar kapacitet eller förståelse för miljöbrottslighetens dynamik innebär förseningar i rättegångar och otillfredsställande resultat.
På EU-nivå utgör Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (när det gäller administrativ verkställighet), Europol och Eurojust olika former av samordning och stöd för brottsbekämpningskedjan. Frivilliga europeiska nätverk av miljömyndigheter, inspektörer, polis, åklagare och domare stöder också kedjan genom att underlätta utbyte av kunskap och erfarenheter mellan yrkesverksamma inom brottsbekämpning och rättsväsende. Utöver de föreslagna nya bestämmelserna kommer kommissionen att stödja brottsbekämpningskedja genom att
·uppmuntra frivilliga yrkesnätverk att använda forumet för efterlevnad och styrning på miljöområdet för att utbyta insikter om hur kedjan fungerar allteftersom brottsbekämpningen utvecklas och, när så är lämpligt, eftersträva närmare förbindelser med EU-organ som t.ex. Eurojust,
·bidra till att utveckla verktyg och strategier som gör kampen mot miljöbrott effektiv, till exempel genom att stödja användningen av geospatiala data och artificiell intelligens för att samla in och sammanställa bevis på brott som exempelvis olaglig avfallshantering och förstörelse av skyddade livsmiljöer 17 ,
·uppmuntra användning av Life-förordningen för att utveckla mer effektiva metoder för att bekämpa miljöbrott 18 och stödja driften av flera viktiga nätverk 19 ,
·överväga huruvida framtida lagstiftningsförslag bör innehålla bestämmelser om kontroll av efterlevnad och upptäckt av överträdelser i syfte att skärpa bestämmelserna om påföljder och stärka den övergripande efterlevnadskontrollen,
·förbättra miljöbrottslagstiftningens täckning i det rullande utbildningsprogrammet för samarbete med nationella domare och åklagare, inom och utanför EU 20 .
·främja och bidra till den europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot (Empact) som drivs av medlemsstaterna ett säkerhetsinitiativ som för att identifiera, prioritera och hantera hot från organiserad och grov internationell brottslighet, däribland miljöbrott som en nyckelprioritering för 2022–2025, samt konkreta operativa åtgärder.
Kommissionen kommer även att överväga en eventuell utvidgning av Olafs mandat inom sektorsspecifik lagstiftning till att även omfatta administrativa utredningar av miljöbrott.
Det är mycket viktigt att medlemsstaterna också bidrar till att stödja brottsbekämpningskedjan på EU-nivå, särskilt genom att möjliggöra och uppmuntra sina yrkesverksamma inom brottsbekämpningen att delta i de europeiska frivilliga nätverken. Utan detta kommer det att bli svårare att säkerställa en sammanhållen och jämlik strategi för att bekämpa miljöbrott i hela EU.
Dra nytta av kunskaperna hos yrkesverksamma inom brottsbekämpningen
Kampen mot miljöbrott är komplex när det gäller nödvändiga kunskaper om lagstiftning, förfaranden och mänsklig interaktion med miljön. De relevanta kunskaperna innehas av enskilda yrkesutövare samt av brottsbekämpande och rättsliga organ och institutioner. Det europeiska nätverket för rättslig utbildning (EJTN) tillhandahåller högkvalitativ utbildning och sprider viktig kunskap till yrkesutövare på detta område.
Rådets genomförande av de åtta rundorna av ömsesidiga utvärderingar är ett exempel på hur man kan dra nytta av sådan kunskap. Ett annat exempel är att forumet för efterlevnad och styrning på miljöområdet 2021 godkände riktlinjer för bekämpning av miljöbrott och därtill relaterade överträdelser 21 . Det senare var resultatet av ett omfattande samarbete mellan kommissionen, medlemsstaterna och olika yrkesnätverk. Andra exempel är arbete som utförs av yrkesnätverk i frågor som t.ex. riskbaserade inspektioner samt god praxis och faktorer för överträdelsernas allvar vid åtal och i domar 22 . Utvecklingen av straffrättsliga bestämmelser och praxis kommer att skapa möjligheter att för ytterligare användning av sådana yrkeskunskaper.
Kommissionen kommer att sträva efter att göra sin del genom att
·aktivt sprida och främja redan utfört arbete i samarbete med brottsbekämpande yrkesutövare, bland annat via det europeiska nätverket för rättslig utbildning (EJTN),
·uppmuntra yrkesnätverk inom brottsbekämpning att identifiera problemområden och praktiska råd om hur dessa ska hanteras.
Stöd till miljöförsvarare, visselblåsare och offer
Det är myndigheternas ansvar att bekämpa miljöbrott men även miljöförsvarares och visselblåsares roll bör erkännas, liksom offrens ställning.
Kampen mot naturvårdsbrott gynnas i hög grad av det arbete som utförs av specialiserade icke-statliga organisationer som avslöjar brottslighet, samlar bevis på brottsligheten och belyser dess effekter. Mer allmänt spelar civilsamhället, däribland en rad icke-statliga organisationer, en viktig roll när det gäller att uppmärksamma myndigheterna på problem som t.ex. olaglig avfallshantering. Visselblåsare kan spela en viktig roll när det gäller att avslöja brottsligt beteende hos företag. Den första EU-strategin någonsin för brottsoffers rättigheter, EU-strategi för brottsoffers rättigheter (2020–2025) 23 , omfattar bland annat offer för miljöbrott. I strategin konstateras att offer för miljöbrott kan vara särskilt mottagliga för sekundär viktimisering, hot och vedergällning, särskilt när miljöbrotten är en form av organiserad brottslighet.
Kommissionen kommer dessutom att sträva efter att stödja miljöförsvarare, visselblåsare och offer genom att
·uppmuntra användningen av Life-förordningen för projekt som rör miljöförsvarares deltagande i kampen mot miljöbrott,
·uppmuntra medlemsstaterna att ha effektiva system för hantering av klagomål som gör det möjligt för civilsamhället att på ett säkert sätt informera de behöriga myndigheterna om miljöbrott 24 ,
·anta ett förslag till lagstiftning mot rättegångsmissbruk mot journalister och människorättsförsvarare, däribland även miljöförsvarare, vilket tillkännagavs i kommissionens arbetsprogram för 2021.
Ökat företagsansvar
Att ta itu med miljöbrott och miljöskador leder till en rad andra frågor, bland annat när det gäller ansvaret för miljöskador och företagens ansvar i ett sammanhang där marknaderna omfattar leveranskedjor som är sårbara för brottslig och annan misskötsamhet 25 .
Kommissionen är medveten om att kampen mot miljöbrott kommer att bli mer effektiv om den ingår i en bredare insats för att öka företagens ansvar och genom att efterlevnaden av principen om att ”förorenaren betalar” säkerställs.
Parallellt med arbetet om miljöbrott kommer kommissionen att göra följande:
·Genomföra den andra utvärderingen av direktiv 2004/35/EG om miljöansvar, som kommer att undersöka hur tillämpningen av principen ”förorenaren betalar” kan förbättras för miljöskador, Även om båda direktiven (direktivet om miljöbrott och direktivet om miljöansvar) syftar till att stärka miljöskyddet, avser direktivet om miljöbrott enskilda överträdelser av miljölagstiftningen medan direktivet om miljöansvar avser avhjälpande åtgärder som ska vidtas för att återställa miljöskador.
·I enlighet med kommissionens arbetsprogram för 2021 lägga fram ett lagstiftningsförslag om hållbar företagsstyrning för att främja långsiktigt hållbart och ansvarsfullt företagsagerande.
4.UTBLICK: INTERNATIONELL DIMENSION
Kampen mot miljöbrott har också en internationell dimension. Olaglig handel med vilda djur och växter kan ha sitt ursprung i länder utanför EU och både avfall och olaglig handel med vilda djur och växter har allvarliga negativa effekter, även utanför EU:s gränser. Leveranskedjornas globala karaktär innebär att EU kan komma att importera varor och tjänster som är förknippade med allvarliga miljöbrott. Även klimatkrisen och krisen för den biologiska mångfalden är globala fenomen och innebär att EU kommer att påverkas negativt av miljöbrott som äger rum på andra platser jorden, särskilt när de sker i stor skala och sätter de globala gemensamma tillgångarna i fara.
Internationellt ägnas allt större uppmärksamhet åt att ta itu med miljöbrottsproblemen och det finns en växande insikt om att varaktiga förändringar kan uppnås genom gemensamt agerande. Det är därför viktigt att fortsätta att främja internationellt samarbete på detta område. Det finns också en växande uppmärksamhet på miljöbrott i stor skala, med allvarliga eller långsiktiga skador på miljön (även kallat ”miljömord”) 26 , och det nya direktivet om miljöbrott bidrar till att ta itu med detta genom att stärka bekämpningen av miljöbrott. Miljöbrott kan bidra till att underblåsa konflikter och instabilitet, eftersom de ofta är förknippade med såväl finansiering av väpnade grupper och civila konflikter som miljöförstöring. Värdet av miljöbrottsligheten gör den till den fjärde största formen av brottslighet i världen, vilket nämndes i inledningen. Olaglig handel med vilda djur och växter, olaglig avverkning och därmed tillhörande olaglig handel med timmer samt olaglig handel med avfall har blivit allvarliga hot mot säkerheten, den politiska stabiliteten, ekonomin, naturresurserna och kulturarvet i många länder och regioner. Utöver miljökonsekvenserna finns det allt fler belägg för att den korruption som härrör från miljöbrottsligheten och som gör det möjligt för den att frodas även skapar en spiral som undergräver rättsstatsprincipen, främjar annan brottslig verksamhet och underblåser osäkerhet. Samtidigt gör förstörelsen och nedbrytningen av miljön, antingen den används som krigsvapen eller skadas i attacker och konfliktrelaterade händelser, att återhämtningen hindras för konfliktdrabbade befolkningar som är beroende av naturresurser för sin försörjning och sitt välbefinnande. Det är viktigt att globalt förespråka skyddet av den naturliga miljön i väpnade konflikter, i enlighet med internationell humanitär rätt.
För att bidra till den globala bekämpningen av miljöbrott har EU varit en stark anhängare av Internationella konsortiet för bekämpning av naturvårdsbrott (ICCWC), ett partnerskap som omfattar sekretariatet för konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter, Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol), FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå, Världsbanken och Världstullorganisationen. Konsortiet arbetar för att ge samordnat stöd till nationella organ som bekämpar naturvårdsbrott och relaterade lokala och regionala nätverk. Unionen bör också öka sitt stöd till utbildning av brottsbekämpande personal och domare i de länder som är inblandade i miljöbrott på global nivå. Även åtgärder inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken kan bidra till dessa insatser.
Lika viktigt är att EU tar upp frågor med koppling till miljöbrott i sina bilaterala förbindelser med partnerländer. Intensifiering av kampen mot miljöbrott är, och bör i allt högre grad bli, en del av EU:s politiska dialoger och policydialoger och ett område för bilateralt och regionalt samarbete.
Att bekämpa miljöbrott i EU har bred global relevans och är bland annat nödvändigt för att uppnå målen om hållbar utveckling. En förstärkning av miljöbrottsbekämpningen inom EU kommer att bidra till att EU föregår med gott exempel och blir en effektiv global partner.
Kommissionen och den höge representanten kommer att
·främja kampen mot miljöbrott på internationell nivå, bland annat genom samarbete med FN:s miljöprogram (Unep) och inom ramen för multilaterala miljöavtal,
·se över EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter mot bakgrund av erfarenheterna av genomförandet av planen hittills,
·fortsätta att engagera sig i globala multilaterala forum och med relevanta internationella och regionala organisationer (exempelvis Unep, Interpol och UNODC) för att öka det internationella samarbetet mot olaglig handel med vilda djur och växter och skogsbrottslighet och för att utnyttja problemets gränsöverskridande dimension, bygga vidare på samarbetet med ICCWC i syfte att stärka polis- och rättssystemen och gränskontrollerna i länder som är utsatta för olaglig handel med vilda djur och växter och olaglig skogshandel,
·öka insatserna för att i politiska dialoger med partnerländer, när så är lämpligt, ta upp frågor som rör bekämpning av miljöbrott, särskilt med länder där de allvarligaste eller återkommande miljöbrotten förekommer,
·fortsätta att stärka samarbetet med partnerländer för att minska naturvårdsbrotten (inklusive tjuvjakt) och skogsbrottsligheten, till exempel genom att bygga upp kapaciteten hos relevanta aktörer i värde- och leveranskedjorna, från återförsäljare till internationella handlare och konsumenter, och samtidigt titta på de bakomliggande orsakerna till miljöbrott,
·fortsätta EU:s stöd till partnerländer i genomförandet av berörda multilaterala miljöavtal om avfall och föroreningsrelaterade frågor, uppgradera lagstiftningen och stärka kapaciteten att verkställa dem,
·nära följa den internationella utvecklingen när det gäller fastställande av och möjliga åtgärder mot ekomord 27 ,
·utveckla alternativ för att inrätta utbildningsprogram i EU:s grannländer och partnerländer om förebyggande och bekämpning av miljöbrott, för både brottsbekämpande organ och domstolar; även åtgärder inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken skulle kunna bidra till dessa insatser,
·fortsätta sitt direkta stöd till riskutsatta människorättsförsvarare i hela världen, däribland även miljörättsförsvarare, genom EU:s mekanism för människorättsförsvarare,
·fortsätta att stödja de EU-partner som omfattas av utvidgnings- och grannskapspolitiken, t.ex. genom kapacitetsuppbyggnad, för att bekämpa miljöbrott och andra allvarliga brott, bland annat genom effektivare miljöinspektioner och administrativ och straffrättslig verkställighet, samt
·främja åtgärder för att öka medvetenheten och stödja efterlevnaden av bestämmelserna i internationell humanitär rätt när det gäller skydd av naturmiljön i väpnade konflikter.
FN:s miljöprograms (Unep) och Interpols bedömning av snabbinsatser: The Rise of Environmental Crime – A Growing Threat To Natural Resources Peace, Development And Security, June 2016.
Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (2021). Rapport om Eurojusts arbete med miljöbrott. Straffrätt över gränserna.
Mapping the risk of serious and organised crim infiltrating legitimate businesses , slutrapport som utarbetats för Europeiska kommissionens generaldirektorat för migration och inrikes frågor (2021) (ej översatt till svenska), sammanställd av Shann Hulme, Emma Disley och Emma Louise Blondes, s. 40. Studien pekar på en ökning av intäktsberäkningarna för EU:s olagliga avfallsmarknad för både farligt och icke-farligt avfall och visar att olagliga transporter av plastavfall, uttjänta fordon och e-avfall förväntas öka, om inte effektivare åtgärder sätt in.
Rådets slutsatser om EU:s prioriteringar i kampen för bekämpning av grov och organiserad brottslighet för Empact 2022–2025, 8665/21, av den 12 maj 2021. Syftet med miljöbrottsprioriteringen är att ”störa kriminella nätverk som är inblandade i alla former av miljöbrott, med särskilt fokus på avfall och olaglig handel med vilda djur och växter samt på kriminella nätverk och enskilda kriminella personer som har förmåga att infiltrera lagliga företagsstrukturer på hög nivå eller att bilda egna företag för att underlätta sina brott”.
I sitt meddelande från 2021 om EU:s strategi för att bekämpa organiserad brottslighet, COM (2021) 170 final, betonade kommissionen också behovet av att förbättra den rättsliga ramen, stärka genomförandekapaciteten på nationell nivå och EU-nivå för att bekämpa miljöbrott på ett mer effektivt sätt och ytterligare stärka samarbetet genom de europeiska nätverken för efterlevnad av miljölagstiftningen.
Miljörättsstaten: Den första globala rapporten | Unep – FN:s miljöprogram .
Direktiv 2008/99/EG om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser, EUT L 328, 6.12.2008, s. 28.
Slutrapport om åttonde omgången av ömsesidiga utvärderingar av miljöbrott, dok. 14065/19, https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-14065-2019-INIT/sv/pdf .
SWD(2020) 259 final.
Brott som rör bristfällig avfallshantering grundar sig till exempel på bestämmelser i relevant EU-lagstiftning som reglerar hanteringen av avfall.
Förslag till förordning om tillhandahållande på unionsmarknaden samt export från unionen av vissa varor och produkter med anknytning till avskogning och skogsförstörelse, COM (2021) 706 final.
Se även Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten.
Kommissionens meddelande om EU:s åtgärder för att förbättra efterlevnaden av miljölagstiftningen och miljöstyrningen, COM(2018) 10 final.
Mål 68/88, kommissionen mot Grekland (grekisk majs), REG 1989, s. 2965, punkterna 23 och 24.
Ett exempel på en sådan påföljdsbestämmelse är artikel 16 i rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (Cites-förordningen). Även kommissionens förslag till en ny förordning om avfallstransporter innehåller en detaljerad bestämmelse om påföljder.
Kommissionens beslut av den 18 januari 2018 om inrättande av en expertgrupp för efterlevnad och styrning på miljöområdet, C(2018) 10 final.
En undergrupp för påföljder av miljöbrott har inrättats inom forumet för efterlevnad och styrning på miljöområdet i syfte att bland annat arbeta för att säkerställa samstämmighet mellan olika relevanta rättsakter och identifiera god verkställighets- och påföljdspraxis.
Se Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/696 av den 28 april 2021 om inrättande av unionens rymdprogram och Europeiska unionens rymdprogrambyrå och om upphävande av förordningarna (EU) nr 912/2010, (EU) nr 1285/2013 och (EU) nr 377/2014 och beslut nr 541/2014/EU, i vilken rymdteknikens och geospatiala intelligensens roll för säkerställande av efterlevnaden av miljölagstiftningen erkänns, och som nu ingår i Copernicusprogrammets tillämpningsområde (skälen 77 och 78 samt artiklarna 49.4 b och 51.1 a).
Se Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/783 av den 29 april 2021 om inrättandet av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) samt om upphävande av förordning (EU) nr 1293/2013. Användbara exempel på framgångsrika relevanta Life-finansierade tidigare projekt är avfallsprojektet LIFE SMART, som var ett innovativt partnerskap mellan viktiga europeiska organ från 2014 till 2020 och visade innovativa sätt att förstå, ta itu med och minska avfallsrelaterad brottslighet, samt projektet IMPEL LIFE SWEAP, som pågick mellan 2018 och 2023 och fokuserade på avfallstransporter, verkställighetsåtgärder och kartläggning av trender i olagliga avfallstransporter.
Life-förordningen erkänner betydelsen av nätverk som Impel, ENPE och EUFJE (skäl 33, artikel 13 och bilaga 1).
Utbildningsmaterial som redan tagits fram inom ramen för detta program finns tillgängligt online .
Vägledningen om bekämpning av miljöbrott och därtill relaterade överträdelser publiceras online .
Impel har till exempel tagit fram vägledningsdokument om miljötillsynscykeln, om inspektioner av deponier och om bästa praxis från olika rättssystem och pekat på vikten av ordentlig inspektionsplanering. Det europeiska nätverket för miljöåklagare (ENPE) har utarbetat en rapport om påföljder för miljöbrott, Sanctioning Environmental Crime – Prosecution and Judicial Practices (ej översatt till svenska).
COM(2020) 258 final.
Under 2019 godkände forumet för efterlevnad och styrning på miljöområdet en handbok om klagomålshantering och medborgarengagemang. Se https://op.europa.eu/sv/publication-detail/-/publication/1fc175c2-8051-11ea-b94a-01aa75ed71a1 . Kommissionen har också utarbetat en sammanfattande vägledning: https://ec.europa.eu/environment/system/files/2020-09/Environmental%20complaints%20-%20summary%20guide.pdf .
Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om företagens ansvar för miljöskador (2020/2027(INI)).
Se till exempel Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om företagens ansvar för miljöskador, där det i punkt 12 anges att ”Europaparlamentet noterar medlemsstaternas växande engagemang för att arbeta för ett erkännande av miljömord på nationell och internationell nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka relevansen av miljömord för EU-rätten och EU:s diplomati.”
När det gäller diskussionerna inom ramen för Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen är det värt att notera att Europeiska unionen inte är part i Romstadgan.