Kommissionens årsrapport 2003 till rådet och Europaparlamentet om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik och det yttre biståndet under 2002 /* KOM/2003/0527 slutlig */
KOMMISSIONENS ÅRSRAPPORT 2003 TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET OM EUROPEISKA GEMENSKAPENS UTVECKLINGSPOLITIK OCH DET YTTRE BISTÅNDET UNDER 2002 TABLE OF CONTENTS A. Förord B. Sammanfattning och kommentarer 1. STRATEGISKA MÅL OCH RESULTAT 1.1 RAMEN FÖR GEMENSKAPENS SAMARBETE MED TREDJELÄNDER 1.2 Anpassning till förändringar inom EU och globalt under 2002 1.3 Viktiga resultat 2002 1.4 De tre ledorden: samstämmighet, samordning och komplementaritet 1.5 Samarbete med andra 1.6 Vägen mot framtiden 2. REFORMPROCESSEN - FRAMSTEG UNDER 2002 2.1. KVALITETSFÖRBÄTTRINGAR 2.2. BÄTTRE EKONOMIFÖRVALTNING OCH RESULTAT 2.3. FÖRVALTNINGEN AV PROJEKTCYKELN KONCENTRERAS YTTERLIGARE: EUROPEAIDS ANDRA VERKSAMHETSÅR 2.4. DELEGERING 3. FORTSATTA FRAMSTEG MOT DE STRATEGISKA MÅLEN 3.1. Uppföljning av framstegen mot de strategiska målen 3.2. Att maximera genomslaget av gemenskapens bistånd 3.3 UTVECKLING AV POLICY UNDER 2002 INOM DE PRIORITERADE OMRÅDENA 4. FOKUS PÅ RESULTATEN: UPPFÖLJNING OCH UTVÄRDERING 4.1. UTVÄRDERING 4.2. PROJEKTRESULTAT: RESULTATORIENTERAD UPPFÖLJNING 4.3. Slutsatser: 5. ÖVERGRIPANDE VERKSAMHETER OCH INTEGRERING 5.1. INTEGRERING AV MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER OCH DEMOKRATIFRÅGOR INOM EU 5.2 EUROPEISKA INITIATIVET FÖR DEMOKRATI OCH MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER 5.3 JÄMSTÄLLDHET MELLAN KVINNOR OCH MÄN 5.4 NARKOTIKABEKÄMPNING 5.5 MILJÖ OCH REGNSKOGAR 5.6. KONFLIKTFÖREBYGGANDE, SNABB REAKTION VID KRISER OCH KAMPEN MOT TERRORISM 5.7. Vetenskapligt och tekniskt samarbete - politisk dialog och kapacitetsuppbyggnad 5.8 HÄLSOVÅRD, AIDS OCH BEFOLKNINGSPOLITIK 5.9 SAMARBETE MED ICKE-STATLIGA AKTÖRER, DÄRIBLAND ICKE-STATLIGA ORGANISATIONER 6. VERKSAMHETEN UNDER 2002 6.1. VÄSTRA BALKAN 6.2. ÖSTEUROPA OCH CENTRALASIEN 6.3 MEDELHAVSOMRÅDET, MELLANÖSTERN 6.4. LÄNDER I AFRIKA, VÄSTINDIEN OCH STILLAHAVSOMRÅDET (AVS-LÄNDER) OCH UTOMEUROPEISKA LÄNDER OCH TERRITORIER (ULT) 6.5 ASIEN 6.6 LATINAMERIKA 7. ÄMNE: FÖRVALTNING AV VATTEN I SAMARBETE MED EU 7.1 VATTNETS BETYDELSE FÖR UTVECKLINGEN 7.2 VATTNET OCH MILLENNIEMÅLEN 7.3 MÄNNISKOR OCH VATTEN: ÖKAD TILLGÅNG TILL VATTEN OCH SANITÄRA ANLÄGGNINGAR 8. EKONOMISKA TABELLER 8.1. COMMITMENTS 2002 WESTERN BALKANS 8.2. COMMITMENTS 2002 EASTERN EUROPE AND CENTRAL ASIA 8.3. COMMITMENTS 2002 MEDITERRANEAN AND NEAR AND MIDDLE EAST 8.4 COMMITMENTS 2002 - ACP 8.5. COMMITMENTS 2002 ASIA 8.6 ENGAGEMENTS 2002 AMERIQUE LATINE 9. BILAGOR 9.1 HARMONISERING AV AVTALSFÖRFARANDEN OCH FINANSIELLA FÖRFARANDEN 9.2 RAL 9.3 JURIDISKA FRÅGOR 9.4 REVISIONER 9.5 ÖPPENHET OCH TYDLIGHET 9.6 EG-MEDDELANDEN 2002 OM YTTRE BISTÅND 9.7 EG-BISTÅND SOM INTE INGÅR I RAPPORTEN A. Förord Fattigdom, konflikter, instabilitet och mänskligt lidande påverkar oss alla, oavsett var i världen de förekommer. I detta globaliseringens tidevarv ligger det i vårt gemensamma intresse och är vår moraliska skyldighet att angripa dessa problem. Gemenskapens biståndsprogram är avsedda att svara mot denna verklighet. Kommissionen handhar för Europeiska gemenskapens räkning en femtedel av EU:s samlade biståndsflöde (år 2002 ingicks åtaganden för 6,5 miljarder euro, vilket är mer än tio procent av det globala biståndet). Vi ger bistånd till mer än 160 länder, territorier och organisationer över hela världen. Vi tror på långsiktiga, strukturerade åtaganden och på att etablera ett nätverk av samverkande partnerskap. Genom att slå ihop resurserna för detta gemensamma syfte har EU:s medlemsstater ställt sig bakom de gemensamma värderingarna beträffande bistånd, mänskliga rättigheter, stabilitet och fattigdomsbekämpning. Politiken i dessa frågor och dess genomförande är central för EU:s roll i världen. Som administratör av gemenskapens bistånd har kommissionen jämfört med andra en unik fördel eftersom man kan dra nytta av medlemsstaternas expertis men samtidigt gå utöver deras nationella traditioner. Vi är fast beslutna att använda de europeiska skattebetalarnas pengar för att genomföra biståndsprogram av hög kvalitet med en bevisbar inverkan på människors livskvalitet. Vårt mål är att detta skall ske med en effektivitet som uppfyller högsta internationella krav. Det är en strategi som under 2002 särskilt demonstrerades genom de 275 miljoner euro som avsattes för Afghanistan: ett konkret bidrag till återuppbyggnaden av en sviktande stat som stödde en alldeles ny regering i ansträngningarna att förbättra vanliga människors liv. Kommissionen spelade också en viktig roll i konferensen om utvecklingsfinansiering (Monterrey), Världstoppmötet om hållbar utveckling (Johannesburg), utvecklingsagendan från Doha, antagandet av åtagandena från Barcelonakonferensen och lanseringen av EU:s initiativ inom vatten/sanitet och energi. Den nuvarande kommissionen har haft som prioritet att reformera verkställandet av biståndsbudgeten och under 2002 kunde de första resultaten av denna reform märkas ute på fältet: biståndets kvalitet har förbättrats genom en omfattande delegering av ledningsansvaret från Bryssel till aktörerna ute på fältet, vilken under 2002 omfattade de geografiska programmen i Europa, Medelhavsområdet och Latinamerika. Genom att tillämpa bästa internationella praxis är vi numera inte bara snabbare med själva genomförandet - i stort sett lika snabba som nationella biståndsmyndigheter - utan också bättre på att upptäcka brister och anpassa hjälpen till de faktiska behoven. Dessa förbättringar har när det gäller programplaneringen kompletterats med ett nytt ramverk av landstrategier som främjar en sammanhållen politik och givarsamordning. Denna rapport ger information om politik och program som genomförs över hela världen. Den tillmötesgår rådets och Europaparlamentets begäran om att tonvikten skall ligga på resultat och genomslag. Vi inser att övergången till en resultatbaserad strategi kommer att kräva ännu mer arbete. Det kommer att ta tid och kräva ytterligare ansträngningar att befästa och slutföra reformen och göra biståndet ännu mer verkningsfullt. Till de särskilt utmanande uppgifterna hör att lösa de konkreta genomförandeproblem som kommissionen stöter på i flera AVS-länder och behovet av effektiva finansiella instrument i förbindelserna med våra nya grannar efter utvidgningen 2004 inom ramen för initiativet "Ett utvidgat europeiskt grannskap". Vi är fast beslutna att klara av dessa utmaningar och ytterligare förbättra resultaten av gemenskapens bistånd för att på detta sätt bidra till säkerhet och välstånd för alla. Chris Patten, ledamot av kommissionen med ansvar för yttre förbindelser Styrelseordförande för EuropeAid Poul Nielson, ledamot av kommissionen med ansvar för utveckling Verkställande direktör för EuropeAid Günter Verheugen, ledamot av kommissionen med ansvar för utvidgning Ledamot av styrelsen för EuropeAid Pascal Lamy, ledamot av kommissionen med ansvar för handel Ledamot av styrelsen för EuropeAid Pedro Solbes Mira, ledamot av kommissionen med ansvar för ekonomiska och monetära frågor Ledamot av styrelsen för EuropeAid B. Sammanfattning och kommentarer Denna årsrapport ger en översikt över Europeiska gemenskapens biståndsaktiviteter. Den skall ses mot bakgrund av den reform av förvaltningen av gemenskapens bistånd till tredjeländer som kommissionen fattat beslut om [1]. Den riktar sig till EU-institutionerna, andra biståndsaktörer, partnerländer och allmänheten. I rapporten redovisas ingångna åtaganden för 6,5 miljarder euro och gemenskapens utbetalningar av 5,2 miljarder euro år 2002. [1] Meddelande om reformen av förvaltningen av det yttre biståndet, SEK(2000) 814, 16.5.2000. Kapitel 1 handlar om läget beträffande de strategiska målen och resultaten. Toppmötena i Monterrey och Johannesburg lade grunden till ett nytt globalt partnerskap för fattigdomsutrotning och hållbar utveckling. Om EU:s medlemsstater infriar sina löften kan ytterligare omkring 8,5 miljarder euro finnas tillgängliga år 2006. Den första generationen landstrategidokument slutfördes under 2002 och kommer att leda till att större tonvikt läggs vid bekämpning av fattigdomen. En bättre integrering av händelser i omvärlden och av andra EU-prioriteringar i utvecklingspolitiken och planeringen kommer också att bidra till en allmän förbättring av EU:s aktiviteter på detta område. Man får heller inte glömma arbetet under tre redan välkända ledord: "samstämmighet, samordning och komplementaritet", där stadiga framsteg kan noteras. Dessa ledord bidrar till att gemenskapens politik främjar utveckling, fattigdomsbekämpning och mottagar-/partnerländernas integrering i världsekonomin. Detta kapitel visar också vilka framsteg som har gjorts i gemenskapens samarbete med andra biståndsgivare. Ett nytt ramavtal har undertecknats med Världsbanken och översynen av ramavtalet mellan gemenskapen och FN rörande gemenskapens stöd till FN-projekt har avslutats. Omfattande förberedande politiska dialoger på olika nivåer ägde rum under 2002 med FN:s organ, fonder och program. Reformen av förvaltningen av gemenskapens bistånd till tredjeländer börjar ge resultat i form av en tydligare programplanering, högre kvalitet, snabbare utbetalning av biståndet, ökad insyn och ansvarighet, överlåtande av uppgifter till delegationerna ute på fältet, bättre samordning med andra givare, särskilt medlemsstater, och införande av det nya gemensamma informationssystemet för yttre förbindelser kallat CRIS (Common Relex Information System). De är några av de viktiga resultat under 2002 som behandlas i kapitel 2. Kapitel 3 behandlar de framsteg som gemenskapen gör mot sina strategiska mål, inte minst millennieutvecklingsmålen, genom att arbeta tillsammans med det övriga världssamfundet. I detta kapitel beskrivs vad som görs för att gemenskapens bistånd skall bli ännu mer verkningsfullt, t.ex. genom att strategier anpassas till olika nationella och regionala omständigheter, genom effektivt riktade resurser, en hållbar skuldnivå, ökad användning av sektorsinriktade åtgärder och budgetstöd. Vidare beskrivs arbetet med att rikta in gemenskapens stöd på ett mer begränsat antal områden, och viktiga politiska händelser inom dessa prioriterade områden under 2002. På sociala områden som hälsa och utbildning, transport och livsmedelssäkerhet har det skett betydande framsteg under året. Inom handel och utveckling antog kommissionen ett meddelande som godkändes av rådet i november 2002. Kommissionen har arbetat tillsammans med en expertgrupp bestående av företrädare för medlemsstaterna och andra berörda parter, däribland OECD:s biståndskommitté DAC, UNDP och Världsbanken, för att ta fram en serie på tio basindikatorer som utgår från millennieutvecklingsmålen. Sex av dessa tio indikatorer har en direkt anknytning till barns välfärd, medan tre har en specifik jämställdhetsdimension. Kommissionen kommer med hjälp av dessa indikatorer årligen att mäta framstegen i alla utvecklingsländer som får bistånd. Det handlar om följande indikatorer: - Andel av befolkningen som lever på mindre än 1 USD per dag. - Andel underviktiga barn (under 5 år). - Dödlighet bland barn under 5 år. - Andel barn (netto) som är inskrivna i grundskola. - Andel elever som fullföljer grundskoleutbildning. - Andel flickor i förhållande till pojkar inom grundskola, påbyggnadsutbildning och högre utbildning. - Andel förlossningar som äger rum under överinseende av utbildad vårdpersonal. - Andel 1-åriga barn som vaccineras mot mässling. - Förekomst av hiv bland gravida kvinnor i åldern 15-24 år. - Andel av befolkningen med hållbar tillgång till förbättrad vattenförsörjning. Kapitel 4 visar vad som framkom i samband med utvärderingar och resultatorienterad uppföljning under 2002. I kapitlet sammanfattas resultat och slutsatser av utvärderingar som genomförts under rapporteringsperioden och framläggs en del allmänna frågeställningar. Den resultatorienterade uppföljningen, som lanserades 2001, har under 2002 utvidgats till att omfatta alla regioner, vilket innebär att kommissionen får jämförbara uppgifter för alla sina biståndsprogram. I kapitlet redovisas resultat och analyser på grundval av 2002 års utvärderingsrapporter, i förhållande till kriterierna för den resultatorienterade uppföljningen (dvs. relevans, effektivitet, verkningsgrad, genomslag och hållbarhet), och för de olika prioriterade utvecklingsområdena. Projekt som får ekonomiskt stöd av gemenskapen bedöms på det hela taget uppnå goda resultat. Analysen av resultatstrukturen pekar på att följande lärdomar kan dras: - Flexibilitet och förmåga att anpassa sig till förändringar bidrar till att förbättra resultaten av projekten. Det finns också tecken på att en förnyad granskning av projektkonceptet när själva genomförandet inleds verkligen leder till bättre resultat. - Det är uppenbart att integrering i lokala strukturer, politiskt stöd och mottagargruppernas deltagande ger en bättre verkningsgrad och hållbarhet, vilket bör beaktas när projekten utformas. - Den ekonomiska hållbarheten pekas oftast ut som en potentiell källa till problem för projekt. - I många projekt sker resursinsatser och åtgärder inte tillräckligt snabbt. Av kommentarerna i uppföljningsrapporterna framgår att orsaken i många fall är tungrodda EG-förfaranden och undermålig projektledning. I kapitel 5 analyseras "övergripande" eller "tvärgående" frågor och deras integrering i den allmänna strukturen för gemenskapens utvecklingssamarbete. Mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan kvinnor och män, miljö och konfliktförebyggande är huvudfrågorna i detta kapitel, som också behandlar genomförandet av tematiska budgetposter som rör livsmedelssäkerhet, tropiska skogar, kampen mot aids och samfinansiering med icke-statliga organisationer. Dialogen om mänskliga rättigheter har fortsatt med Kina och inletts med Iran. Regionala möten har hållits i två Medelhavsländer med organisationer som företräder det civila samhället i dessa länder. Andra viktiga frågor under 2002 var främjandet av utbildning i mänskliga rättigheter och i etisk granskning. Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter ingick detta år åtaganden för över 100 miljoner euro. Bistånd till tredjeländer inom vetenskap, teknik och forskning, särskilt i de nya oberoende staterna och AVS-länderna, har också en plats i detta kapitel. Under 2002 ingicks inom ramen för mekanismen för akuta ingripanden (RRM) åtaganden för 23,5 miljoner euro. Den viktigaste insatsen var den andra stabiliseringsfasen i Afghanistan och återuppbyggnadsarbetet i de palestinska territorierna. I 45 länder har det i samband med arbetet med landstrategidokumenten utvecklats en process för samråd med icke-statliga aktörer. Åtaganden för nära 200 miljoner euro har ingåtts för samfinansiering av icke-statliga organisationers projekt. Nästan 50 miljoner euro i åtaganden har ingåtts inom ramen för de tematiska budgetposterna "miljö" och "tropiska skogar". Kapitel 6 handlar om samarbetet med olika regioner: Östeuropa och Centralasien, sydöstra Europa, Medelhavsländerna, Främre Orienten och Mellanöster, AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stillahavsområdet) och utomeuropeiska länder och territorier, Latinamerika och Asien. Varje region presenteras på samma sätt och med liknande uppgifter, vilket underlättar jämförelser. Först presenteras de strategiska målen och resultaten samt programprioriteringarna under året. Därefter följer ett avsnitt om de viktigaste resultaten av både avslutade och pågående projekt, inklusive projekt som har varit föremål för granskning efter halva genomförandeperioden. Med hjälp av några exempelfall ges en konkret bild av gemenskapens verksamhet inom varje region. Informationen om varje region avslutas med särskilda avsnitt om hur ledorden "samordning, samstämmighet och komplementaritet" har tillämpats i praktiken i samarbetet med medlemsstaterna och andra givare. Vidare behandlas det humanitära biståndet (som ges via ECHO) och Europeiska investeringsbankens (EIB) verksamhet. Avsnitten om regionerna avslutas med slutsatser och utsikter för de kommande åren. När det gäller Västra Balkan är ett av de Köpenhamnskriterier som har fastställts vara en grundläggande förutsättning för EU-medlemskap att det finns en fungerande marknadsekonomi. Under de närmaste åren kommer fortsatt stöd därför att ges till de reformer som krävs för att nå detta mål. Det handlar bland annat om ekonomiskt relaterad lagstiftning, utgiftshantering och uppbörd av skatter och avgifter, offentlig upphandling samt - längre fram i processen - konkurrenslagstiftning. Man kommer också att rikta in sig på de offentliga förvaltningarna, oftast genom reformprogram för förvaltningarna som skall stödja arbetet med att rationalisera, minska och effektivisera den offentliga sektorn. När det gäller rättsliga och inrikes frågor är det allmänt känt att ett svagt rättssystem är ett av de främsta hindren inte bara för en stats allmänna politiska funktion, utan också för en fungerande marknadsekonomi (om det t.ex. saknas effektiva sätt att lösa ekonomiska konflikter). Korruption har identifierats som ett annat stort problem som hindrar verklig politisk, social och ekonomisk utveckling i regionen. Världssamfundet måste vidta beslutsamma åtgärder för att angripa själva grundorsakerna till problemet och verka för hållbara lösningar, och detta arbete skall stödjas genom riktat Cards-bistånd. Under 2002 ingicks åtaganden för nästan 654 miljoner euro och över 617 miljoner euro betalades ut till regionen. Beträffande länderna i Östeuropa och Centralasien ingicks åtaganden för nästan 430 miljoner euro och 383 miljoner euro utbetalades under 2002. Arbete har inletts inom ramen för grannlandsinitiativet "Ett utvidgat europeiskt grannskap", vars syfte är att öka stabiliteten och minska välståndsskillnaderna vid EU:s nya yttre gränser, för att bedöma hur utvidgningen kan komma att påverka EU:s förbindelser med länderna i Östeuropa. Detta kommer att leda till mer stöd för insatser som främjar gränsöverskridande samarbete, särskilt med de västra nya oberoende staterna. I Kaukasus och Centralasien kommer EU att fortsätta att prioritera regionalt samarbete, särskilt genom åtgärder inriktade på fattigdomsbekämpning och ekonomisk tillväxt och, i lämpliga fall, konfliktförebyggande. Beträffande Medelhavsländerna förbättrades genomförandet av Medaprogrammet avsevärt. Under året ingicks åtaganden för 762 miljoner euro och 684 miljoner euro betalades ut. De nya nationella vägledande programmen genomfördes för första gången under 2002. EU fortsätter att prioritera stabilitet, säkerhet och hållbar utveckling i denna region samt slutförandet av associeringsavtal med alla partnerländer i Medelhavsområdet och ytterligare framsteg när det gäller att upprätta en inre marknad mellan EU och Medelhavsregionen. Även samarbetet i rättsliga och inrikes frågor börjar bli en viktig prioritering, som bland annat omfattar frågor om flyktingar, asylrätt och bekämpning av illegal invandring. Situationen i Mellanöstern kvarstår som den mest oroande faktorn i regionen. Samarbetet med AVS-länder och utomeuropeiska länder och territorier föranledde åtaganden för nästan 2,4 miljarder euro och utbetalningar på 2,54 miljarder euro (vilket är ett av de bästa resultaten någonsin, även om det är något mindre än utbetalningarna 2001). Ratificeringen av Cotonouavtalet kommer att göra det möjligt att vidareutveckla EU:s förbindelser med AVS-länderna. Två viktiga hörnstenar för gemenskapens framtida utvecklingssamarbete i regionen är dels de afrikanska ländernas uttryckliga åtagande att förstärka sin förmåga att hantera konflikter, fattigdom och marginalisering i globaliseringsprocessen, dels utarbetandet av strategidokument för fattigdomsminskning. Eftersom det är denna region som kommer att få kämpa hårdast för att uppnå millennieutvecklingsmålen måste AVS-EU-partnerskapet förbättra utvecklingsbiståndet, den politiska dialogen och strategier och instrument gällande handelsrelaterade frågor. Bildandet av Afrikanska unionen och dess antagande av det nya partnerskapet för Afrikas utveckling (NEPAD) kan vara den händelse under 2002 som kommer att ha störst inverkan på den närmaste framtiden. Andra viktiga frågor som måste hanteras i denna region är kapacitetsuppbyggnad och krislösning. Under 2002 ingicks åtaganden för 540 miljoner euro och gjordes utbetalningar på 434 miljoner euro i Asien. Genom sina samarbetsinsatser vill gemenskapen bidra till att bekämpa fattigdom och öka levnadsstandarden i de asiatiska länderna. Grundläggande hälso- och sjukvård och grundskoleutbildning är prioriterade områden i detta sammanhang och kommer även i fortsättningen att få minst en tredjedel av de tillgängliga anslagen. Fokus kommer att ligga på insatser på sektorsnivå, på att bekämpa fattigdom genom program som styrs av länderna själva och på att verka för bättre samordning mellan givare och mottagarländer. Gemenskapens roll sträcker sig också till att förbättra förbindelserna mellan dessa länder och EU, främja ökad demokrati och verka för fred. Det handlar till exempel om att stödja återuppbyggnad och återanpassning i konfliktdrabbade länder som Afghanistan och Östtimor samt konfliktförebyggande insatser i regionen, såsom stöd till fredsprocessen i Sri Lanka. Det ekonomiska samarbetet med Asien kommer att förstärkas och särskilt inriktas på näringslivsklimatet, men även på att stödja insatser på sådana viktiga områden som energi, miljöteknik och biologisk mångfald. Dialog och förhandlingar har varit nyckelord i gemenskapens samarbete med Latinamerika. Samråd sker med det civila samhället inom ramen för de tre delregionala förhandlingarna (EU-Mercosur, EU-Mexico och EU-Chile). Slutsatserna från toppmötet i Madrid kan bli ett viktigt framsteg. Sektorsinriktade åtgärder och budgetstöd kan ge de första synliga resultaten i denna region redan 2003. Å andra sidan kan inledandet av förhandlingar med länder i Centralamerika och Andinska gemenskapen utmynna i en subregional struktur för EU-Latinamerika-förbindelserna i framtiden. År 2002 uppgick gemenskapens åtaganden i regionen till 382 miljoner euro, medan utbetalningarna uppgick till 272 miljoner euro. Huvudartikeln (kapitel 7) i denna rapport handlar om vattenförvaltning, som förmodligen kommer att bli den största biståndspolitiska utmaningen under de kommande åren. Kommissionens meddelande av den 12 mars 2002 och resultaten av världstoppmötet i Johannesburg utgör grunden för EU:s policy på detta område. Tanken med EU:s vatteninitiativ, som lanserades i Johannesburg, är att det skall fungera som en katalysator för ytterligare insatser för att i samarbete med utvecklingsländerna uppnå internationellt fastställda mål. Det nya internationella målet är nu att senast 2015 halvera andelen människor som saknar tillgång till sanitet, vilket kompletterar millennieutvecklingsmålet om tillgång till dricksvatten. Fullständiga ekonomiska tabeller, som är uppställda enligt DAC:s nomenklatur, finns i kapitel 8. För en uppdelning på olika budgetposter, regioner, länder och instrument hänvisas till dessa sidor. Samtliga projekt som omfattades av åtaganden under 2002 finns dessutom med i uppdelningen på regioner och insatsområden. Bilagorna visar slutligen hur långt de viktigaste åtgärderna i reformen av biståndsförvaltningen har kommit. Det handlar bland annat om harmonisering av förfaranden, utestående åtaganden (eftersläpningen när det gäller utbetalningar), genomförda revisioner, ansträngningar att öka insyn och synlighet, samt en fullständig förteckning över kommissionens officiella meddelanden rörande det yttre biståndet under 2002. 1. STRATEGISKA MÅL OCH RESULTAT I det här kapitlet beskrivs gemenskapens samarbete med tredjeländer, den övergripande strategin och målen samt hur detta samarbete utvecklades under 2002 till följd av händelser både inom och utanför EU. Ett antal strategiskt viktiga resultat under året tas också upp, däribland avslutandet av landprogramplaneringen och de konkreta framstegen mot ökad samstämmighet, samordning och komplementaritet både inom och utanför EU. 1.1 RAMEN FÖR GEMENSKAPENS SAMARBETE MED TREDJELÄNDER Europeiska gemenskapens politik för utvecklingssamarbetet är ett av tre inslag i det som utgör den mer övergripande ramen för förbindelserna med omvärlden. De andra två inslagen är gemenskapens politiska och ekonomiska (inklusive handel och investeringar) förbindelser med tredjeländer. Europeiska gemenskapen har en mycket viktig roll på alla dessa tre områden. Den är många utvecklingsländers största handelspartner. EU svarar som region för mer än hälften av det globala utvecklingsbiståndet: mer än 28,7 miljarder euro 2002, varav 6,5 miljarder euro kanaliserades via Europeiska gemenskapen. I mars 2002 lovade EU i samband med den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering att i framtiden spela en ännu större roll genom att öka sitt bistånd ytterligare. De enskilda medlemsstaterna i EU har lovat att senast 2006 ge minst 0,33 % av sina nationalinkomster i offentligt utvecklingsbistånd, så att EU totalt sett skulle få ett genomsnitt på 0,39 % (från 0,33 % år 2001). En femtedel av EU:s nuvarande biståndsbudget - 6,5 miljarder euro - förvaltas av Europeiska kommissionen för gemenskapens räkning. Medlen kommer både från gemenskapens budget och från Europeiska utvecklingsfonden, som ger stöd till länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet inom ramen för Cotonouavtalet och till utomeuropeiska länder och territorier som är associerade med gemenskapen enligt ULT-beslutet [2]. Gemenskapens biståndsprogram har också en betydande geografisk spridning: de omfattar allt ifrån EU:s grannländer till små öar i Stilla havet. År 2002 hade gemenskapen program i 160 länder och åtta regioner. Situationen och huvudfrågorna i varje region och land varierar avsevärt och gemenskapen anpassar sitt arbetssätt därefter. [2] Rådets beslut 2001/822/EG, 27.11.2001, EGT L 314, 30.11.2001. 1.1.1 De strategiska målen för gemenskapens utvecklingspolitik Även om utvecklingssamarbetet är en del av de yttre förbindelserna är det också ett legitimt politiskt mål i sig. Kommissionen främjar också användningen av informations- och kommunikationsteknik (IKT) som ett medel för att uppnå utvecklingsmål. Sedan november 2000 har gemenskapen en övergripande ram för sitt samarbete med utvecklingsländer. Enligt denna ram är huvudmålet med gemenskapens utvecklingssamarbete att minska och så småningom utrota fattigdomen genom att stödja en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling, främja utvecklingsländernas gradvisa integrering i världsekonomin och bekämpa ojämlikhet. [3] Målen på hälsoområdet har en framträdande plats, vilket understryker sambandet mellan den allmänna fattigdomsbekämpningen och satsningar på hälsa och forskning. Det särskilda målet att bekämpa hiv/aids, malaria och andra sjukdomar är ett uttryck för ett starkt engagemang och insikten om att det inte går att uppnå huvudmålet att minska fattigdomen globalt utan att angripa dessa sjukdomar. Av denna ram framgår också grundprinciperna för gemenskapens bistånd: en hållbar, rättvis och deltagarorienterad mänsklig och social utveckling, i vilken främjandet av mänskliga rättigheter, demokrati, rättssäkerhet och god samhällsstyrning är väsentliga inslag. Kapacitetsuppbyggnad och innovation inom vetenskap och teknik erkänns alltmer vara avgörande för att uppnå millennieutvecklingsmålen inom de olika områdena och för att stödja en allmän ekonomisk utveckling. [3] Rådets slutsatser av den 10 november 2000, referens 12929/00. EU har tydligt placerat sina utvecklingsansträngningar i ett globalt sammanhang och arbetar tillsammans med andra för att uppnå de millennieutvecklingsmål som godkändes av FN-medlemmarna vid millennietoppmötet. Målen beskrivs kortfattat i rutan nedan. Millennieutvecklingsmålen - Grundskoleutbildning för alla. - Främja jämställdhet och kvinnors makt och inflytande över sin egen situation. - Minska barnadödligheten. - Förbättra mödrahälsan. - Bekämpa hiv/aids, malaria och andra sjukdomar. - Utrota extrem fattigdom och svält. - Trygga en hållbar miljö. Gemenskapen har också förbundit sig att tillämpa internationella principer om bästa praxis i genomförandet av sitt bistånd. Det innebär ett fast åtagande att arbeta tillsammans med utvecklingsländerna, att respektera och främja lokalt ägarskap och deltagande av icke-statliga aktörer, samt andra åtgärder som exempelvis effektivt riktade resurser, nära samarbete med andra givare och en övergång från projektstöd till sektorsprogramstöd och budgetstöd när detta är möjligt (se kapitel 3). Detta kompletteras av den reform av biståndsförvaltningen som också lanserades 2000 (se kapitel 2). För att maximera sin genomslagskraft inom det internationella utvecklingsarbetet riktar gemenskapen in sitt stöd på sex områden där det kan ge ett särskilt mervärde: sambandet mellan handel och utveckling; regional integration och samarbete; stöd till makroekonomisk politik och rättvis tillgång till sociala tjänster; transport, livsmedelssäkerhet och landsbygdsutveckling, samt institutionell kapacitetsuppbyggnad med särskilt inriktning på god samhällsstyrning och rättssäkerhet (se kapitel 3). Främjandet av mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan kvinnor och män, hållbar miljö och konfliktförebyggande integreras i varje skede och inom alla gemenskapens biståndsprogram. 1.1.2 Anpassning till skiftande nationella och regionala omständigheter Den politik för utvecklingssamarbetet som beskrivs ovan gäller alla utvecklingsländer med vilka gemenskapen har förbindelser. Gemenskapens förbindelser och biståndsprogram i olika regioner och länder anpassas emellertid till de särskilda utmaningar som finns där. Det kan handla om allt ifrån politiska och ekonomiska reformer och stabilitet i Västra Balkan till hållbar ekonomisk och social utveckling i Medelhavsområdet, så att inte denna region blir en geostrategisk förkastningslinje med ett välmående Europa på ena sidan och mestadels fattiga länder på den andra, samt ett utökat samarbete i frågor som rör terrorism, miljö, narkotika och befolkningsförändringar. I Latinamerika är de viktigaste prioriteringarna att bekämpa sociala orättvisor och skapa ett mer sammanhållet samhälle, vilket kombineras med stöd till regional integration för att förbättra latinamerikanska företags konkurrenskraft. Asien hyser två tredjedelar av världens fattiga. Livsmedelssäkerhet, hälso- och sjukvård och tillgång till grundläggande tjänster är angelägna frågor i regionens låginkomstländer, medan allvarliga skillnader beträffande inkomster och möjligheter är ett problem i många medelinkomstländer. Ett centralt inslag i gemenskapens program i Centralasien är institutionella, rättsliga och administrativa reformer och utveckling av den privata sektorn och ekonomin, så att man kan hantera problem som växande inkomstklyftor, fattigdom, långsam ekonomisk och demokratisk omvandling, samt människorättsfrågor. Länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet samt utomeuropeiska länder och territorier, som från och med den 1 april 2003 samlas inom ramen för Cotonouavtalet, har många gemensamma problem men skiljer sig också från varandra i en del viktiga avseenden. Stillahavsområdet och Västindien har många små ö-stater, medan flera konflikter i Afrika förvärras av ländernas storlek och bräcklighet. Av 77 AVS-länder räknas 40 till kategorin "minst utvecklade länder", som kännetecknas av särskilt låga per capita-inkomster och allvarliga infrastrukturproblem. De olika aspekterna av gemenskapens förbindelser med olika regioner styrs genom en rad samarbets- och partnerskapsavtal. I kapitel 6 rapporteras om viktiga händelser i alla dessa regioner under 2002. 1.1.3 Komplementaritet mellan utvecklingsmålen och andra utrikespolitiska mål I många fall kompletterar gemenskapens utvecklingsmål och andra utrikespolitiska mål varandra, vilket även gäller insatserna på olika områden. Det finns till exempel en tydlig koppling mellan konfliktförebyggande och främjande av mänskliga rättigheter och demokrati, liksom mellan dessa områden och fattigdomsbekämpning. Efter våldsamheter har gemenskapens konkreta stöd kunnat bidra till att återuppbygga samhällen och förhindra att konflikter blossar upp på nytt. I stället för att bara behandla symptomen av konflikter är det nödvändigt att även utveckla metoder för att hitta och angripa själva grundorsaken, vilken i många fall anses vara extrem fattigdom. Det är också viktigt att understryka sambandet mellan satsningar på grundläggande sjukvård och satsningar på forskning och utveckling (FoU) av nya läkemedel och behandlingsmetoder, inte minst i kampen mot de stora smittsamma sjukdomar som hänger samman med fattigdom. Med tanke på hur många utrikespolitiska strategier och instrument det är fråga om och behovet av att anpassa dem till skiftande omständigheter utgör gemenskapens land- och regionstrategidokument ett viktigt hjälpmedel för att analysera och komma fram till den rätta policymixen. Insatser som görs via gemenskapens övergripande och tematiska budgetposter, som omfattar både utvecklingssamarbetet och mer allmänna utrikespolitiska mål som samarbete i narkotikafrågor, integreras i allt större utsträckning inom denna ram. Gemenskapen arbetar också för ökad samstämmighet på central politisk nivå. Komplementariteten mellan utvecklings- och forskningspolitiken utgår från idén att det behövs synergieffekter mellan kapacitetsuppbyggnaden inom vetenskap och forskning och det interregionala forskningssamarbetet (nord-syd, öst-väst). 1.2 Anpassning till förändringar inom EU och globalt under 2002 1.2.1 EU:s utvidgning och nya politiska prioriteringar När det gäller utvecklingen inom EU kommer det banbrytande beslutet i december 2002 om att EU i maj 2004 skall utvidgas från 15 till 25 medlemmar på ett genomgripande sätt att inverka på regionens framtida roll, även inom utvecklingssamarbetet och utrikespolitiken. Kandidatländerna, som de senaste tolv åren har fått omfattande stöd från EU och omvärlden till sin politiska och ekonomiska omvandling, kommer i och med sin anslutning att själva vara med och driva EU:s utrikespolitiska strategier. Under 2002 började kandidatländerna, kommissionen och medlemsstaterna samt EU:s samarbetspartner att förbereda sig inför detta. Även om utvecklingsfrågorna inte har varit en tung fråga i samband med utvidgningen lanserade kommissionen 2002 ett arbetsprogram tillsammans med kandidatländerna och de nuvarande medlemsstaterna. Programmet är inriktat på tre aspekter: möjliga konsekvenser för gemenskapens policy- och programprocesser (t.ex. beslutsprocesser, prioriteringar, kanaler för tillämpning och ekonomiska frågor); hur de anslutande länderna skall få hjälp i sina förberedelser för att föra gemenskapens utvecklingspolitik och deras nya roll (eller comeback) som givarländer; samt konsekvenserna för gemenskapens samarbetspartner. Flera studier och undersökningar, samt en första omgång kapacitetsförstärkande och kunskapshöjande insatser inleddes 2002 för att bidra till att utforma och underbygga framtida insatser på detta område, bland annat en "färdplan". Detta arbete kommer att fortsätta och utvidgas under 2003-2004. Interna strategier och insatser på andra områden har också påverkat ramen för gemenskapens politik för utvecklingssamarbete och bistånd, särskilt det ökade intresset för hur migrationsfrågorna kan integreras i EU:s förbindelser med sina samarbetspartner, däribland utvecklingsländerna. 1.2.2 Det globala sammanhanget: politisk och ekonomisk instabilitet Den fortsatta politiska och ekonomiska instabiliteten under 2002 hade ett stort inflytande på gemenskapens förbindelser med tredjeländer, samt på dess utvecklingspolitik och bistånd. Händelser i olika delar av världen underströk det ömsesidiga beroendet mellan de utvecklade länderna och utvecklingsländerna. Det handlade om allt ifrån den ekonomiska krisen i Argentina och lågkonjunkturen på de utvecklade ländernas marknader, det tragiska bombdådet på Bali och den pågående kampen mot terrorismen till ödeläggelsen på grund av nya och pågående konflikter. Under 2002 togs positiva steg mot fred i bland annat Sri Lanka, Angola och Demokratiska republiken Kongo. Gemenskapen lanserade ett program för långsiktigt bistånd till Afghanistan, vilket markerade en viktig förändring i samarbetet med detta land. Tyvärr förvärrades läget på andra håll, bland annat i Mellanöstern, Elfenbenskusten och Zimbabwe. Dessa händelser understryker hur viktigt det är att ständigt uppmärksamma frågor om ekonomi och samhällsstyrning och inte minst konfliktförebyggande och konfliktlösning. Gemenskapen spelar redan en mycket aktiv roll på detta område, inklusive genom sin utvecklingspolitik och sina biståndsprogram, och inser att det krävs ett övergripande och långsiktigt tillvägagångssätt. Gemenskapen har också tillsammans med EU:s medlemsstater spelat en viktig roll i den internationella kampen mot terrorism. En ökad insikt under 2002 om kopplingarna mellan de utvecklade länderna och utvecklingsländerna har dessutom understrukit att utvecklingsfrågorna måste ges tillräcklig och oförminskad uppmärksamhet för att man skall kunna uppnå andra mål. Fattigdom och utestängning, regionala konflikter, miljöförstöring och aids är alla potentiella hot mot säkerheten. Gemenskapens utvecklingssamarbete, biståndspolitik och biståndsprogram spelar precis som EU:s politik och insatser på andra områden en avgörande roll i denna process och flera nya initiativ har tagits under året. Sverige och Frankrike spelade en viktig roll år 2002 i lanseringen av en ny internationell arbetsgrupp för globala kollektiva nyttigheter, som under de kommande två åren skall undersöka hur viktiga internationella frågor som exempelvis kontrollen av smittsamma sjukdomar och bekämpningen av klimatförändringar kan definieras och analyseras och behoven tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. 1.2.3 Ett nytt globalt partnerskap för tillväxt, fattigdomsutrotning och hållbar utveckling Den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering i Monterrey, Mexico, och Världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg, Sydafrika (i mars respektive september 2002), bekräftade den färdriktning som slogs fast i utvecklingsagendan från Doha [4], i form av ett nytt globalt partnerskap mellan de utvecklade länderna och utvecklingsländerna. Det centrala i detta partnerskap är insikten om att det krävs insatser av alla länder för att uppnå resultat. EU gjorde stora ansträngningar för att mötena i Doha, Monterrey och Johannesburg skulle bli framgångsrika och kommer att göra detsamma inför FN:s kommande världstoppmöte om informationssamhället. EU:s utvidgning och en ytterligare ökning av EU:s bistånd fram till 2006 av alla medlemsstater kommer att göra det möjligt för unionen att spela en ännu mer pådrivande roll än idag. [4] Med "utvecklingsagendan från Doha" avses den överenskommelse om agendan för de multilaterala handelsförhandlingarna som lanserades vid WTO:s ministermöte i Doha, Quatar, i november 2001. Konferenserna i Monterrey och Johannesburg bekräftade millennieutvecklingsmålens centrala betydelse som vägledande ram för insatserna fram till 2015. EU gav starkt stöd åt det nya målet om att andelen människor som saknar tillgång till sanitet skall halveras fram till 2015, vilket kompletterar det befintliga målet om tillgång till vatten. Världssamfundet har nu en tydlig och övergripande ram för insatser till förmån för tillväxt, fattigdomsutrotning och hållbar utveckling. Fokus måste nu i ännu högre grad ligga på själva förverkligandet. 1.2.4. EU:s initiativ vid Världstoppmötet om hållbar utveckling: vatten och energi Vid Världstoppmötet om hållbar utveckling lanserade EU två större initiativ om vatten och energi som är avsedda att påskynda framstegen för att uppnå millennieutvecklingsmålen. EU:s initiativ "Vatten för liv" beskrivs i huvudartikeln om vatten i denna rapport (se kapitel 7). EU:s energiinitiativ för fattigdomsutrotning och hållbar utveckling är ett uttryck för EU-medlemsstaternas och kommissionens politiska vilja att förbättra insatserna på detta område. Även om inget av millennieutvecklingsmålen specifikt handlar om energi är tillgången till tillräckliga, prismässigt överkomliga och hållbara energitjänster på landsbygden, i stadsnära områden och i städer viktig för att millennieutvecklingsmålen skall kunna uppnås. En tillförlitlig och prismässigt överkomlig energiförsörjning är emellertid långt ifrån norm i utvecklingsvärlden, där över 2 miljarder människor är beroende av biomassa (trä, avfall etc.) som huvudsaklig energikälla, och 1,6 miljarder människor fortfarande inte har tillgång till elektricitet. EU:s energiinitiativ skall bidra till fattigdomsutrotning genom att förbättra tillgången till energitjänster med hjälp av diverse tekniska åtgärder som exempelvis elektrifiering av landsbygden, decentraliserade energisystem, renare och effektivare teknik för fossila bränslen, användning av lokalt tillgänglig förnybar energi och i synnerhet bättre hantering och användning av biomassa. Insatserna skall "ägas" av biståndsmottagarna och de skall utvecklas i samarbete med utvecklingsländer och regioner och med intressenter från den privata sektorn, finansieringsorganisationer och det civila samhället. Dialogen med samarbetspartner och intressenter skall förbättras på nationell och regional nivå för att etablera samarbeten som styrs av efterfrågan. Viktiga aspekter av initiativet är stödet till institutionell kapacitetsuppbyggnad och tekniskt bistånd till länder för utformning av en lämplig energipolitik. Utvecklingen av nya forskningsbaserade strategier kommer att spela en viktig roll. Kommissionen offentliggjorde också ett nytt meddelande om sin strategi i energisamarbetet med utvecklingsländerna i juli 2002 [5]. [5] KOM(2002) 408. 1.3 Viktiga resultat 2002 1.3.1 Fortsatta förbättringar av effektivitet och verkningsgrad För EU har det globala system som började framträda efter konferenserna i Doha, Monterrey och Johannesburg bara bekräftat den inriktning som gemenskapen själv har haft sedan 2000, i såväl operativt som politiskt hänseende. De fortsatta framstegen när det gäller att öka biståndets effektivitet och verkningsgrad, vilket var ett av målen i det reformprogram som lanserades 2000, beskrivs närmare i kapitel 2 i denna rapport. Kommissionen förenklade och decentraliserade också Europeiska utvecklingsfondens finansieringsförfaranden för utomeuropeiska länder och territorier [6], vilket rådet krävde i sitt ULT-beslut 2001. [6] Kommissionens förordning nr 2304/2002, 20.12.2002, EUT L 348, 21.12.2002, s. 82. Framstegen mot utveckling och andra biståndsmål beskrivs i kapitel 3, inklusive resultaten av en analys som kommissionen gjorde av framstegen i olika regioner och länder med utgångspunkt i millennieutvecklingsmålen och framstegen inom de sex prioriterade insatsområden för gemenskapens bistånd som fastställdes 2000. En stor utmaning för gemenskapen framöver blir att anpassa sig till EU:s och världssamfundets nya prioriteringar utan att detta undergräver selektivitet och fokus. Programplaneringen har avslutats Ett viktigt strategiskt resultat under 2002 var slutförandet av den första omgången region- och landstrategidokument inom den nya gemensamma ramprocess som inleddes bara två år tidigare. Detta är ett stort kvalitetsmässigt steg framåt för gemenskapens programplanering av biståndet till tredjeländer och programplaneringsdokumenten kommer att vara värdefulla hjälpmedel i biståndsförvaltningen under de kommande åren. Systemet med landstrategidokument har precis som var tanken visat sig vara ett mycket användbart hjälpmedel, bland annat för att förverkliga målet att ge mer tyngd åt den fleråriga programplaneringen och förbättra samordning och komplementaritet med det bilaterala bistånd som ges av EU:s medlemsstater. Systemet med landstrategidokument har också bidragit väsentligt till att harmonisera programplaneringsmetoderna i olika regioner. Inför de kommande åren är det viktigt att inrätta en övergripande mekanism för att följa upp och granska genomförandet av land- och regionstrategidokumenten, så att processen inte tappar fart. Förberedelser inför de granskningar som görs efter halva genomförandeperioden, bland annat vidareutveckling av metoderna, kommer att inledas 2003. Kommissionen kommer hela tiden att sträva efter att förbättra kvaliteten på sina programplaneringsdokument och integrera processen med landstrategidokument i det internationella utvecklingsarbetet. Strategier för fattigdomsbekämpning i låginkomstländer När det gäller fattigdomsminskning i låginkomstländer gjordes i maj 2002 en första internationell granskning av den resultatorienterade metoden med strategier för fattigdomsbekämpning (Poverty Reduction Strategy Paper, PRSP) som styrs av mottagarländerna själva. Kommissionen har i likhet med många andra givare förbundit sig att använda strategidokument för fattigdomsbekämpning, när sådana finns, som utgångspunkt för sina egna strategier (landstrategidokumenten). I november 2002 hade 45 länder utarbetat en provisorisk strategi och 19 länder hade en slutlig strategi. Kommissionen har särskilt betonat vikten av att genomförandet är knutet till ländernas resursfördelningscykel och av att det finns en demokratisk ansvarighet, särskilt genom nationella parlament, med utgångspunkt i överenskomna resultatindikatorer. Kommissionen har haft ett särskilt nära samarbete med Bretton Woods-institutionerna i denna fråga, efter gemensamma konsultationer i maj 2002. En arbetsgrupp med företrädare för Världsbanken och IMF, Europeiska gemenskapen och det brittiska biståndsorganet DFID har börjat skissa på en "fattigdomsstrategicykel". Kommissionens ansträngningar erkändes vid konferensen i januari 2002 och allt fler har under året slutit upp bakom dess strategi. Detta kan lägga grunden till ännu större enighet allt eftersom idéarbetet fördjupas under 2003. 1.4 De tre ledorden: samstämmighet, samordning och komplementaritet Att säkerställa samstämmighet mellan målen för gemenskapens utvecklingspolitik och politiken och målen inom andra områden är inte bara en operativ prioritering, utan också en rättslig skyldighet för kommissionen. Bättre samordning och komplementaritet är viktiga faktorer i processen för att göra gemenskapens bistånd effektivare. På sin allra mest grundläggande nivå innebär samordning en större medvetenhet om vad andra gör inom ett visst land, en viss sektor eller region, kombinerat med ansträngningar att arbeta tillsammans på ett effektivare sätt. Samordning är avgörande för att undvika överlappning eller motsättningar mellan dem som strävar efter gemensamma mål. Komplementaritet börjar med samordning, men sträcker sig ännu längre: det förutsätter att varje aktör riktar in sitt bistånd där det gör störst nytta genom att beakta vad andra aktörer gör och maximera synergieffekterna. 1.4.1 Ökad samstämmighet Gemenskapen har enligt fördraget en rättslig skyldighet att säkerställa samstämmighet genom att genom att ta ett helhetsgrepp på politikområdena yttre förbindelser, säkerhet, ekonomi och utveckling [7]. Det innebär att utvecklingsmålen måste beaktas i alla insatser som kan påverka utvecklingsländerna [8]. [7] Artikel 3 i EU-fördraget. [8] Artikel 178, avdelning XX i EG-fördraget. Denna tanke bekräftades återigen 2002 i kommissionens meddelande om den yttre dimensionen i EU:s strategi för hållbar utveckling [9] och i rådets slutsatser om detta meddelande och om EU:s förberedelser inför Världstoppmötet om hållbar utveckling [10]. [9] "Mot ett globalt partnerskap för hållbar utveckling", KOM(2002) 82 slutlig, 13.2.2002. [10] Rådets (utveckling) slutsatser, 30.5.2002, 9458/02. 1.4.1.1 Nya processer för konsekvensbedömningar I sina ansträngningar för att öka samstämmigheten använder kommissionen sig alltmer av konsekvensbedömningar. Under 2002 inleddes konsekvensbedömningar som kommer att löpa parallellt med och genomsyra handelsförhandlingarna inom WTO, liksom förhandlingarna mellan EU och AVS-länderna om nya ekonomiska avtal och partnerskapsavtal. I maj 2002 lade kommissionen fram förslag till nya konsekvensbedömningar för alla större politiska förslag [11], vilket var en del av åtgärdspaketet för att förbättra samhällsstyrningen. De kommer att införas gradvis från och med januari 2003. Tanken är att på förhand identifiera potentiella ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser inom och utanför EU och konsekvensbedömningarna kan därför bli viktiga hjälpmedel för att kontrollera samstämmigheten. Den här typen av utvidgade konsekvensbedömningar kommer att göras från och med 2003 i samband med viktiga politiska reformer. Reformen av marknaden för socker är särskilt viktig för utvecklingsländerna. [11] KOM(2002) 276, maj 2002. 1.4.1.2 EU:s politiska strategier anpassas till målen om hållbar utveckling EU har också åtagit sig att fortsätta anpassa sin interna politik på olika områden till de interna och externa målen om hållbar utveckling. Under 2002 offentliggjorde kommissionen förslag till ändringar av politiken inom två områden som anses spela en avgörande roll för samstämmigheten: den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskepolitiken. I samband med halvtidsgranskningen av den gemensamma jordbrukspolitiken och i linje med de riktlinjer som redan hade fastställts inom ramen för Agenda 2000, föreslog kommissionen en betydande omläggning av den gemensamma jordbrukspolitiken för att komma närmare målen om inkomstfördelning och hållbarhet. Dessa förslag presenterades i kommissionens meddelande "På väg mot ett hållbart jordbruk" [12]. Inte alla produkter omfattades av halvtidsöversynen (viktiga undantag var ris, socker och bomull). De förslag som lades fram 2002 för att bryta sambanden mellan subventioner och produktion och sänka garantipriserna är emellertid ändå ett positivt bevis på de ansträngningar som görs för att göra den gemensamma jordbrukspolitiken mer marknadsorienterad. Detta kommer i sin tur förmodligen att minska dess negativa inverkan på tredjeländer och öka samstämmigheten med gemenskapens utvecklingspolitik. Halvtidsgranskningen förväntas leda till mindre intensiva och mer diversifierade produktionsmönster. Jordbrukarna skall inte längre få ersättning på grundval av de kvantiteter som de producerar, utan istället få ett enda inkomstbidrag som baseras på deras tillämpning av miljöprinciper för ett sunt jordbruk. [12] KOM(2002) 394 slutlig, juli 2002. Behovet av att se till att gemenskapens fiskepolitik och utvecklingsmålen för AVS-staterna stämmer överens har understrukits ytterligare i Cotonouavtalet, där följande sägs: "I de fiskeriavtal som kan komma att förhandlas fram mellan gemenskapen och AVS-staterna skall behovet av överensstämmelse med utvecklingsstrategierna på detta område vederbörligen beaktas." [13] I en resolution om fiske och fattigdomsbekämpning i november 2001 betonade rådet ytterligare att fiskeavtalen bör innehålla miljö- och utvecklingshänsyn. [14] I överensstämmelse med dessa krav erkändes i kommissionens meddelande från 2002 om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken [15] och i det senare meddelandet om gemenskapens avtal om fiskepartnerskap med tredjeländer [16] behovet av att säkerställa samstämmighet med utvecklingsmålen, liksom med andra mål som hållbara fiskebestånd på global nivå (vilket behandlas i genomförandeplanen från Världstoppmötet om hållbar utveckling). [13] Avsnitt I, artikel 23. [14] Rådets slutsatser av den 8 november 2001, referens 13573/01. [15] KOM(2002) 181 slutlig av den 28 maj 2002. [16] KOM(2002) 637 slutlig av den 23 december 2002. Gemenskapen har bilaterala avtal med 15 kuststater som är utvecklingsländer (främst AVS-länder), enligt vilka gemenskapen ger ekonomiskt stöd till de berörda myndigheterna. I meddelandet konstateras att dessa avtal genererar betydelsefulla ekonomiska aktiviteter i Europa och i kuststaterna, både genom utnyttjandet av fiskeresurserna och genom utvecklingen av därmed förbundna aktiviteter. I meddelandet föreslogs en rad nya initiativ för att förstärka de positiva effekterna av de nya avtalen om fiskepartnerskap på utvecklingsländernas lokala ekonomier. Det handlar bland annat om hållbarhetsbedömningar av nya avtal om fiskepartnerskap och en mer samlad ansträngning mellan den gemensamma fiskepolitiken och gemenskapens politik för utvecklingssamarbete för att förstärka de lokala myndigheternas förmåga att utforma och genomföra en fiskepolitik, samt ett starkare ägarskap. Beträffande det ekonomiska stöd som ges inom ramen för nya avtal om fiskepartnerskap bör det dessutom göras en tydlig åtskillnad mellan den del av stödet som ges i utbyte för fiskemöjligheter för europeiska fartyg och den del av stödet som skall gå till fiskepartnerskapsinsatser som bedömning av fiskebestånd, kontrollerande uppföljning och övervakning. Alla dessa aktiviteter bör betraktas mer utifrån de båda parternas gemensamma intresse av att etablera ett hållbart ansvarsfullt fiske. Genomförandet av kommissionens förslag kommer i båda fallen att vara beroende av resultatet av diskussioner med EU:s medlemsstater. I kapitlet om AVS-regionen längre fram i denna rapport beskrivs hur den nya strategin när det gäller fiske har börjat tillämpas i AVS-regionen under 2002, särskilt inom ramen för det nya fiskepartnerskapsavtalet med Kiribati och strategidokumentet för Stillahavsregionen. 1.4.1.3 Migration och utveckling I sitt meddelande om migration och utveckling [17] samlade kommissionen de olika aspekterna av dessa frågor. Bland annat beskrevs det mer övergripande sammanhanget, såsom behovet av att ta hänsyn till drivkrafterna bakom internationell migration, frågan om skyddsbehövande människor och den internationella migrationens effekter på utvecklingsländerna. När migrationsfrågorna integrerades i gemenskapens utrikespolitik var avsikten att framtida åtgärder skulle baseras på följande grundprinciper: [17] KOM(2002) 703. - Integreringen av migrationsaspekterna i gemenskapens agerande gentemot tredjeländer måste respektera den övergripande samstämmigheten i dess politik och insatser i förhållande till tredjeländer. Dialogen och insatserna med tredjeländer på migrationsområdet skall ingå i en övergripande strategi på EU-nivå, som skall vara pådrivande genom att uppmuntra länder som accepterar nya ordningar, dock utan att straffa länder som inte vill eller kan göra detta. Strategin måste också vara differentierad och beakta situationen i varje enskilt tredjeland. - När det gäller migration bör gemenskapens långsiktiga prioritering vara att ta itu med grundorsakerna till migrationsströmmarna. Effekterna av långsiktiga utvecklingsprogram på migrationsströmmarna bör erkännas, särskilt inom fattigdomsutrotning, institutions- och kapacitetsuppbyggnad och konfliktförebyggande. Biståndsresurserna bör inriktas på detta mål. Som framgår av del II i meddelandet stödjer kommissionen dessutom redan en lång rad särskilda insatser på migrationsområdet med totalt 935 miljoner euro under perioden 2002-2006. - Migrationsaspekterna bör i första hand hanteras inom den strategiska ram som föreslås av kommissionen och godkänns av medlemsstaterna (region- och landstrategidokumenten). Den granskning som äger rum efter landstrategidokumentens halva genomförandeperiod erbjuder en möjlighet att undersöka om särskilda program som rör migration bör få högre prioritet. Då bör det från fall till fall kunna göras en förnyad bedömning av migrationen i enskilda tredjeländer som kan leda till vissa ändringar av prioriteringarna och av fördelningen av medel inom det nationella vägledande programmet för varje berört land. - Utan att föregripa resultaten av halvtidsgranskningen av landstrategidokumenten verkar det redan stå klart att det kommer att behövas ytterligare resurser. Nya uppgifter kan bara utföras om det tillkommer nya resurser. Den relevanta budgetposten (B7-667: "Samarbete med tredjeländer på migrationsområdet") bör förstärkas avsevärt och utgöra ett komplement till vad som kan göras i samband med halvtidsgranskningen av landstrategidokumenten. Den bör användas för att finansiera särskilda riktade insatser på migrationsområdet. Dessa åtgärder bör komplettera dem som finansieras via mer allmänna biståndsposter. På detta sätt bör initiativ på migrationsområdet få större genomslag och blir mer synliga, samtidigt som man undviker överlappning och förvirring. Den relevanta budgetposten måste också förvaltas i enlighet med Relex-reformens principer för att säkerställa konsekvens och stordriftsfördelar. 1.4.1.4 Obundet bistånd: öka biståndets effektivitet Praxisen med "bundet bistånd" (som innebär att utvecklingsländer som får bistånd är tvungna att använda det för att köpa varor och tjänster från givarlandet) är en viktig fråga i debatten om biståndets effektivitet och givarnas trovärdighet. Kommissionen anser att obundet bistånd är en viktig faktor i en genomtänkt utvecklingspolitik som är inriktad på de fattiga. En övergång till obundet bistånd kan få en betydande praktisk inverkan eftersom värdet på biståndet skulle öka väsentligt. Det beror på att mottagarna skulle vara fria att välja de lämpligaste och mest kostnadseffektiva varorna för sina behov. Bundet bistånd uppskattas kosta i genomsnitt 20-25 % mer än om varorna eller tjänsterna i fråga kunde köpas i internationell konkurrens. [18] [18] Källa: DAC. Även Världsbankens forskning. År 2002 antog OECD:s biståndskommitté DAC formellt en rekommendation om att övergå till obundet bistånd för de minst utvecklade länderna. I samband med förberedelserna inför konferensen om utvecklingsfinansiering i mars 2002 enades Europeiska rådet om att diskussionerna skulle fortsätta med sikte på ett fortsatt avskaffande av bundet bistånd. [19] Kommissionen följde i november 2002 upp dessa två händelser med ett meddelande om obundet bistånd. [20] I detta föreslogs att gemenskapen nästan helt skulle övergå till obundet bistånd (med mottagarlandets godkännande och på grundval av ömsesidighet mellan alla givare). I meddelandet erinrades dessutom om att inremarknadsbestämmelserna även gäller en stor del av medlemsstaternas offentliga utvecklingsbistånd och medlemsstaterna uppmanades respektera dessa bestämmelser i samband med sina bilaterala biståndsprogram. I meddelandet förespråkades också en fullständig övergång till obundet bistånd i fråga om livsmedelsbistånd och transporter av livsmedelsbistånd på internationell nivå. Diskussionerna kommer att fortsätta under 2003. [19] Europeiska rådets slutsatser av den 14 mars 2002 om den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering. [20] KOM(2002) 639, Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet: Obundet bistånd: öka biståndets effektivitet, 18 november 2002. 1.4.2 Ökad samordning och komplementaritet För att gemenskapens politik och program inom utvecklingssamarbetet skall vara verkningsfulla är det viktigt att de främjar samordning och komplementaritet mellan medlemsstaterna och gemenskapen i ett mer övergripande internationellt sammanhang. Trots de uppenbara potentiella fördelarna och en del uppmuntrande förbättringar är det fortfarande svårt att få till stånd en samordning på EU-nivå. Flera positiva framsteg gjordes 2002 både inom och utanför EU. 1.4.2.1 Ett samordnat EU-bidrag till Monterreykonferensen och Johannesburgkonferensen På politisk nivå fanns det under EU:s förberedelser inför konferensen om utvecklingsfinansiering i Monterrey, Mexico, och Världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg goda möjligheter att öka samordningen. Liknande ansträngningar görs inför FN:s kommande världstoppmöte om informationssamhället. Det uppdrag som EU:s medlemsstater gav kommissionen att lägga fram en rapport inför Monterreykonferensen var ett positivt tecken på det förtroende som har byggts upp. Denna rapport och de åtgärder som vidtogs av medlemsstaterna bidrog till att EU kunde lämna ett positivt bidrag till konferensen. Rapporten klargjorde flera frågor och utforskade genom en dialog med medlemsstaterna möjliga initiativ att hantera viktiga frågor. Det handlade till exempel om hur man kan krympa skillnaden mellan det nuvarande offentliga utvecklingsbiståndet och den biståndsvolym som krävs för att uppnå millennieutvecklingsmålen (vilket Världsbanken beräknar skulle kräva en fördubbling av det nuvarande offentliga utvecklingsbiståndet [21]). Detta spelade en viktig roll för EU:s beslut att höja det offentliga utvecklingsbiståndet fram till 2006. Andra initiativ handlade om biståndets verkningsgrad (t.ex. om den övergång till obundet bistånd som beskrivs ovan), konkreta steg mot ökad samordning och harmonisering, reformering av det internationella finansiella systemet, handel och utveckling, en hållbar skuldnivå, globala kollektiva nyttigheter och innovativa finansieringskällor. [22] Efter en begäran i november 2002 från rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) kommer kommissionen att övervaka fullgörandet av dessa åtaganden. I EU:s två stora initiativ om vatten och energi i samband med Johannesburgkonferensen betonades operativ samordning och komplementaritet, både på policynivå och i samband med genomförandet. Detta kommer att uppnås genom etablering av partnerskap med utvecklingsländer, andra givare, den privata sektorn och det civila samhället. De kan fungera som en katalysator för framtida insatser för att uppnå världstoppmötets mål när det gäller vatten och energi. [21] http://www.worldbank.org/html/extdr/ mdgassessment.pdf. [22] KOM(2002) 87. Förberedelser inför den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering. Förslag lades fram i KOM(2002) 82 "Mot ett globalt partnerskap för hållbar utveckling" och KOM(2002) 81 "Hur de utmaningar som globaliseringen medför bör bemötas". 1.4.2.2 Åtagande att vidta konkreta åtgärder för att främja samordning och harmonisering fram till 2004 Ett av EU:s åtaganden inför konferensen om utvecklingsfinansiering var att vidta konkreta åtgärder för att samordna politiken och harmonisera förfarandena fram till 2004. EU:s åtgärder inom detta område skall också ta hänsyn till liknande ansträngningar på internationell nivå av Världsbanken och andra multilaterala utvecklingsbanker samt av OECD/DAC:s arbetsgrupp för givarprocedurer. [23] För att börja infria detta åtagande och på begäran av medlemsstaterna lanserade kommissionen ett pilotinitiativ inriktat på fyra länder för att granska befintliga initiativ för samordning och komplementaritet och utrymme för vidare åtgärder. Slutsatserna av den undersökningsdelegation som besökte länderna i slutet av 2002 bör göra det möjligt för EU att under 2003 överväga och eventuellt enas om praktiska åtgärder för att stärka den operativa samordningen mellan vad kommissionen gör på gemenskapens vägnar och vad medlemsstaterna gör bilateralt. De präglade också EU:s bidrag vid det internationella högnivåforumet om harmonisering i Rom i februari 2003 med de multilaterala utvecklingsbankerna och OECD/DAC som medarrangörer. [23] Europeiska rådets slutsatser av den 14 mars 2002 om den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering. EU:s pilotinitiativ för samordning och harmonisering "Vidta konkreta åtgärder för att samordna politiken och harmonisera förfarandena fram till 2004" I juni 2002 lanserade kommissionen tillsammans med medlemsstaterna ett pilotinitiativ för att identifiera praktiska åtgärder som kan bidra till framsteg inom operativ samordning och harmonisering på EU-nivå. Fyra pilotuppdrag genomfördes i Marocko, Moçambique, Nicaragua och Vietnam. Försöket visade att det fanns en växande efterfrågan på ökad samordning och harmonisering från de flesta av aktörerna ute på fältet i dessa länder, som underströk att flexibilitet och pragmatism är av avgörande betydelse. Det ledde också till ökade förväntningar på större insatser från EU:s sida. Under första halvåret 2003 kommer Europeiska unionen att i enlighet med EU-rådets begäran i Barcelona i mars 2002 utforma en handlingsplan för att uppnå verkliga och konkreta framsteg på detta område fram till 2004. 1.4.2.3 Uppföljning av synergieffekter mellan EU:s politikområden och främjande av dialog Under 2002 stod kommissionen som värd för regelbundna informella möten mellan generaldirektörerna för biståndsorganen i alla EU:s medlemsstater. Mötena var ett bra forum för att utbyta åsikter och erfarenheter om bästa praxis och gemensamma problem i fullgörandet av befintliga åtaganden, särskilt när det gäller samordning och politiken och harmonisering av förfarandena, samt biståndets effektivitet. De bidrog också till att underlätta den ovannämnda samordningen av EU:s bidrag till konferenserna i Monterrey och Johannesburg. Detta forum kommer sannolikt att spela en viktig roll för att efter utvidgningen smidigt och effektivt integrera de nya medlemsstaterna i gemenskapens utvecklingspolitik. 1.4.2.4 Hanteringen av samstämmighet, samordning och komplementaritet under programplaneringen Landstrategidokumenten har tillsammans med den interna kvalitetsstödsgruppens arbete blivit den centrala mekanismen för att öka samstämmigheten med andra gemenskapsstrategier på ländernivå och samordningen och komplementariteten med medlemsstaterna. När kommissionen slutförde land- och regionstrategidokumenten gjordes stora ansträngningar att samordna denna process med andra aktörer. En undersökning som genomfördes av kommissionen visade att EG-delegationerna i partnerländerna hade spelat en mycket aktiv roll i samordningsprocessen ute på fältet. Av de givare som hade en närvaro i landet inbjöds alla EU-medlemsstater systematiskt att delta i samordnings-/komplementaritetsarbetet och i 55 % av fallen inbjöds även alla givarländer utanför EU. I processen ingick att organisera forum för samråd med partnerländerna och omfattande dialoger med medlemsstaterna. För första gången deltog icke-statliga aktörer direkt i programplaneringen av gemenskapens bistånd. Ett annat positivt initiativ under 2002 från rådets sida var beslutet att gemensamt göra sammanställningar med länderfakta. Dessa kan sedan ligga till grund för mer ingående gemensamma analyser och programplanering ute på fältet. Syftet är att dela information, underlätta samordning och öka komplementariteten mellan medlemsstaterna och gemenskapen och mellan medlemsstaterna själva. Dokument skall vara kortfattat, heltäckande och innehålla specifik information. I sammanställningen av länderfakta skall försöka täcka in alla EU:s politiska strategier som påverkar EU och det berörda landet, även om tonvikten för många länder kommer att ligga på utvecklingssamarbetet. 1.5 Samarbete med andra Förutom att öka samordningen och komplementariteten inom EU inser kommissionen också vikten av liknande ansträngningar i förhållande till andra givare och internationella organisationer. OECD:s biståndskommitté DAC slog i sin Peer Review of the European Community [24] 2002 fast att Europeiska kommissionen kan bidra till detta arbete. Den förstärkning av delegationerna i utvecklingsländerna som har ägt rum som ett led i delegeringsprocessen bör ytterligare öka gemenskapens kapacitet på detta område. [24] Peer Review of the European Community finns tillgänglig på adressen www.oecd.org/DAC Under 2002 stod utvecklingsfrågorna högt på dagordningen vid de gemensamma toppmötena mellan EU-Australien, EU-Canada, EU-Japan och EU-USA. Det gav ny skjuts åt dialogen, särskilt om frågor som rörde FN-konferenserna, det nya partnerskapet för Afrikas utveckling (NEPAD), Afghanistan och det offentliga utvecklingsbiståndets omfattning och effektivitet. Särskilda initiativ som lanserades 2001 tillsammans med Norge och Japan och byggde på tidigare dialoger, utbytesprogram för personal och gemensamma bedömningar, skall utmynna i operativa riktlinjer. 1.5.1 Harmonisering av givarprocedurer Under 2002 fortsatte kommissionen att aktivt stödja internationella initiativ inom olika forum som syftar till att harmonisera givarprocedurerna. Kommissionen välkomnade särskilt arbetet inom OECD/DAC:s arbetsgrupp för givarprocedurer. Denna arbetsgrupp, som tillsattes år 2000 för att identifiera och dokumentera givarnas procedurer i syfte att underlätta partnerländernas hantering av biståndet och sänka transaktionskostnaderna i samband med detta, avslutade sitt arbete planenligt i slutet av 2002. De sex referensdokument med goda exempel som arbetsgruppen sammanställde innehöll effektiva riktmärken för ökad harmonisering och omfattar projektcykelns alla faser. [25] De var också ett viktigt diskussionsunderlag vid högnivåforumet om harmonisering i februari i Rom, som sammanförde DAC-arbetsgruppens arbete med det kontinuerliga arbete som görs av de multilaterala utvecklingsbankerna. [25] De sex dokumenten är: Framework for Donor Co-operation; Country Analytical Work and Preparation of Projects and Programmes; Measuring Performance in Public Financial Management; Reporting and Monitoring; Financial Reporting and Auditing; and Delegated Cooperation. Se: www.oecd.org/DAC. Kommissionen har också deltagit i harmoniseringsinitiativ inom ramen för G8, bland annat i arbetet inom G8-arbetsgruppen om utbildning. Denna arbetsgrupp har försökt främja en harmonisering av förfaranden genom att fastställa en uppförandekod. Uppförandekoden utformades av en expertgrupp från EU:s medlemsstater som tillsattes av kommissionen och rådet har rekommenderat att uppförandekoden tillämpas. Kommissionen har också varit inblandad i diskussioner om harmonisering av förfaranden i samband med landstrategidokumenten, genom bilaterala kontakter med UNDP, Världsbanken och vissa EU-medlemsstater. Några av initiativen är att strategidokument och förfaranden skall strömlinjeformas (t.ex. analysen av den ekonomiska och sociala situationen, scheman som ger en översikt över olika inblandade givare, indikatorer), gemensamma samråd mellan alla viktiga givare i varje institutions strategiprocess, aktivt samarbete inom områden som omfattas av de komponenter som är gemensamma för alla landstrategidokument och synkronisering av tidpunkterna för landprogrammering, utformning av strategier och granskningar. 1.5.2 Bättre samarbete med Förenta nationerna 1.5.2.1 Att etablera strategiska samarbeten Omfattande förberedande politiska dialoger på olika nivåer ägde rum under 2002 med FN:s organ, fonder och program. Kommissionen har fortsatt det arbete som inleddes genom meddelandet om "Uppbyggnad av ett effektivt partnerskap med Förenta nationerna när det gäller utveckling och humanitära frågor" som antogs 2001 [26] och blivit mer aktiv i FN-familjen genom att etablera strategiska samarbeten med utvalda FN-organ, fonder och program. Det pågående arbetet med att välja ut strategiska samarbetspartner bör avslutas under 2003 och samarbetsavtal ingås med utvalda FN-organ. Detta bör göra det möjligt för kommissionen att samarbeta med FN på ett effektivare och mer sammanhållet sätt inom de prioriterade insatsområdena för gemenskapens utvecklingspolitik. [26] KOM(2001) 231. 1.5.2.2 En bättre verksamhetsstruktur Revideringen av 1999 års ramavtal mellan gemenskapen och Förenta nationerna om gemenskapens ekonomiska stöd till FN-projekt avslutades 2002. Den överenskomna texten skall godkännas av de båda parterna och förväntas träda i kraft första kvartalet 2003. Det reviderade avtalet tar hänsyn till kommissionens nya budgetförordning och är ett flexiblare instrument för samarbetet med FN-systemet. Det möjliggör särskilt ekonomiskt stöd till FN-program i vilka flera givare deltar, vilket är i linje med den tanke om gemensam förvaltning som förs fram i budgetförordningen. Detta är också en viktig förutsättning för etableringen av strategiska samarbeten. 1.5.3 Ökad samverkan med de internationella finansieringsinstitutionerna Samarbetet mellan Europeiska gemenskapen och Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) har av flera skäl blivit allt viktigare. För det första arbetar kommissionen tillsammans med dessa organ för att driva på den metod med strategier för fattigdomsbekämpning som beskrivs ovan. För det andra har Bretton Woods-institutionerna vid sidan om FN och EU varit starka krafter för multilateralism i samband med konferenserna i Doha, Monterrey och Johannesburg. För det tredje är Europeiska gemenskapen fortfarande den största bidragsgivaren till Världsbanken, bland annat till katastrofhjälpsfonden för kraftigt skuldsatta fattiga länder (HIPC - Heavily Indebted Poor Countries). Finansieringsförslag för bidragen till Globala hälsofonden och återuppbyggnadsfonden för Afghanistan lades fram 2002. 1.5.3.1 Ett nytt ramavtal med Världsbanksgruppen Förhandlingarna om revideringen av 2001 års ramavtal mellan gemenskapen och Världsbanksgruppen avslutades 2002. Parallellt med förhandlingarna anordnades en första omgång årliga konsultationer om frågor av gemensamt intresse inom ramen för avtalet (främst utnyttjandet av Världsbanksgruppens fonder som finansieras av Europeiska gemenskapen). Deltagandet var stort från båda sidor, vilket förbättrade möjligheterna att kommunicera gemenskapens intressen och mål till Världsbanksgruppen och få en bättre översikt över dess planer och prioriteringar den närmaste framtiden. Liknande årliga konsultationer kommer att inledas med FN under 2003. 1.5.3.2 Samarbete om problematiska partnerskap och ekonomisk förvaltning I oktober 2002 var kommissionen tillsammans med Världsbanken, OECD/DAC och UNDP medarrangör av en workshop om "problematiska partnerskap" i Paris, där syftet var att förbättra och harmonisera givarnas sätt att hantera situationer där partnerskapssystemet inte fungerar. Det kan till exempel handla om länder med svaga politiska strukturer. Samarbetet beträffande stöd till offentliga finanser fick ny skjuts genom det gemensamma programmet för offentliga utgifter och ekonomisk ansvarighet (PEFA - Public Expenditure and Financial Accountability), som för närvarande stöds av Världsbanken, det brittiska biståndsorganet DFID och gemenskapen (genom en fond). 1.5.3.3 Strategiskt partnerskap med Afrika Kommissionen deltar långsiktigt i det strategiska partnerskapet med Afrika (SPA), ett informellt forum som inrättades 1988 och sammanför bilaterala och multilaterala givare för att stödja Afrikas egna ansträngningar att minska fattigdomen. Detta forum har gått i täten för arbetet med att rationalisera givarprocedurer och följa upp anpassningsprogram i syfte att effektivisera fattigdomsbekämpningen, samt granska givarprocedurer för att stödja reformer och har ett intellektuellt ledarskap i en rad utvecklingsfrågor. Under hösten 2002 ledde kommissionen tillsammans med det brittiska biståndsorganet DFID tre delegationer till Etiopien, Rwanda och Senegal. Syftet med delegationerna var att bedöma och driva på harmoniseringen av givarnas bistånd till nationella fattigdomsbekämpningsstrategier och budgetcykler. Förverkligandet av denna ram kommer att vara en central del av SPA-arbetet de kommande åren: den sjätte fasen av SPA (2003-2006) är främst inriktad på harmoniseringen av givarstödet till strategier för fattigdomsbekämpning, särskilt budgetstöd och sektorsinriktade åtgärder. Strategiskt partnerskap med Afrika (SPA) - delegationernas viktigaste slutsatser Länderna har gjort ansträngningar för att utveckla deltagarorienterade strategier för fattigdomsbekämpning. Givarnas anpassning till strategierna för fattigdomsbekämpning har hittills varit nedslående. Regeringarna måste omsätta sina fattigdomsbekämpningsstrategier i konkret handling, säkerställa en koppling till budgetcykel och sektorprogram och årligen fastställa politiska åtgärder och indikatorer. Givarna måste omgående börja samordna sina programplanerings-, gransknings- och uppföljningsprocesser med de nationella fattigdomsbekämpningsstrategierna och budgetcykeln. 1.6 Vägen mot framtiden Det här kapitlet har beskrivit en rad olika faktorer som har påverkat klimatet för gemenskapens politik för utvecklingssamarbetet och biståndet under 2002. De har medfört nya strategiska utmaningar, men också skapat nya möjligheter. Under de kommande åren bör ett utvidgat EU ha ännu större möjligheter att spela en ledande roll i arbetet med den globala agenda för tillväxt, fattigdomsutrotning och hållbar utveckling som bekräftades 2002. 2. REFORMPROCESSEN - FRAMSTEG UNDER 2002 Den 16 maj 2000 inledde kommissionen ett program för att reformera biståndsförvaltningen [27]. Huvudmålen med reformen var bland annat att [27] SEK(2000) 814 av den 16 maj 2000 - meddelande från "Relex"-kommissionärerna: Christopher Patten (yttre förbindelser), Poul Nielson (bistånd), Günter Verheugen (utvidgning), Pascal Lamy (handel) och Pedro Solbes Mira (ekonomiska och monetära frågor). - förbättra kvaliteten på projekt och program, - förkorta den tid som krävs för genomförande, - se till att rutinerna för ekonomisk och teknisk förvaltning samt kontraktsförvaltning uppfyller högsta internationella krav. Det är en uppgift som kräver stora ansträngningar eftersom de många program som gemenskapen hanterar alla är av olika karaktär och har olika inriktningar beroende på vad som slås fast i förordningen om programmet. Inom dessa gränser har betydande åtgärder inletts och genomförts under 2002 för att höja kvaliteten på de biståndsprogram och biståndsprojekt som förvaltas av gemenskapen. De olika kvalitetsstödsgrupperna, den förbättrade ekonomiska förvaltningen och inte minst den fortsatta delegeringsprocessen är några av de viktiga framsteg som har gjorts 2002. 2.1. KVALITETSFÖRBÄTTRINGAR Programplaneringen baseras numera på land- och regionstrategidokumenten som fastställer en "strategisk ram" för gemenskapens prioriteringar för utvecklingssamarbetet i ett visst land eller en viss region [28]. Detta är första gången som kommissionen har fastställt en sammanhängande ram för sina förbindelser med tredjeländer som omfattar både utvecklingsbiståndet och andra relevanta politikområden ("policymixen"). [28] SEK(2000) 814, SEK(2000) 1049 av den 15 juni 2000 och utvecklingsrådets slutsatser av den 10 november 2000. År 2001 inledde kommissionen processen med att utarbeta land- och regionstrategidokument för alla partnerländer i alla berörda regioner (AVS, ALA, Cards, Meda, Tacis). De nya strategierna har utvecklats i samarbete med nationella regeringar, medlemsstaterna, andra bilaterala och multilaterala givare och, närhelst det har varit möjligt, företrädare för det civila samhället [29]. Arbetet med land- och regionstrategidokumenten är mycket omfattande och ambitiöst och berör mer än 160 partnerländer och 8 samarbetsregioner. I slutet av 2002 hade kommissionen slutfört och offentliggjort 102 nya landstrategidokument och 14 regionstrategidokument (tillgängliga på Internet [30]). Arbetet har kommit långt när det gäller flera andra strategier som snart kommer att offentliggöras. Dessa programplaneringsdokument visar hur kommissionens bistånd skall genomföras under perioden 2002-2004/07 (tidsperioden beror på regionen). [29] Samråd med det civila samhället är en skyldighet enligt artikel 2 i Cotonouavtalet. [30] Land- och regionstrategidokument för AVS-länderna: http://europa.eu.int/comm/development/ body/csp_rsp/csp_en.cfm http://europa.eu.int/comm/development/ body/csp_rsp/rsp_en.cfm Land- och regionstrategidokument för ALA, MED, Cards, Tacis: http://europa.eu.int/comm/ external_relations/sp/index.htm En lägesrapport om genomförandet av den gemensamma ramen för landstrategidokument [31] sammanställdes på rådets begäran [32] och överlämnades i november 2002. Rapporten behandlar arbetet med att utforma den "första generationen" land- och regionstrategidokument. Särskild uppmärksamhet ägnas samordningen med medlemsstaterna (både ute på fältet och i Bryssel). [31] Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, SEK(2001) 1279, 26.11.2002. [32] Rådets slutsatser om den gemensamma ramen för landstrategidokument av den 10 november 2000, punkt IV. Några av utmaningarna framöver är att - inrätta en mekanism för översyn av landstrategidokumenten, - ta hänsyn till nya politiska EG-/EU-initiativ (t.ex. inom terrorismbekämpning, migrationsfrågor och initiativ till följd av Doha-processen och uppföljningen av Världstoppmötet om hållbar utveckling), - öka fokuseringen på resultat, och - sänka transaktionskostnaderna för partnerländerna genom insatser för att harmonisera givarprocedurerna i samband med landstrategier. En intern kvalitetsstödsgrupp har inrättats. Dess viktigaste uppgift har varit att granska och bedöma utkast till land- och regionstrategidokument och vägledande program och föreslå eventuella förbättringar som är nödvändiga för att säkerställa en konsekvent hög kvalitet. För att maximera sitt inflytande ingriper kvalitetsstödsgruppen på ett tidigt stadium i programplaneringen. Granskningarna har visat att även om det har gjorts stora framsteg beträffande kvaliteten i den fleråriga programplaneringen har inte alla möjligheter som erbjuds genom den nya ramen utnyttjats till fullo. Typiska svårigheter i processen med landstrategidokumenten är att se till att biståndet är tillräckligt koncentrerat, att göra en ordentlig analys av samstämmigheten i politiken, att omsätta idén om ett sammanknutet katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd i praktiken, att identifiera resultatindikatorer samt att integrera samhällsstyrning, mänskliga rättigheter, jämställdhet och miljö i alla program. Den interna kvalitetsstödsgruppen har också utformat riktlinjer om genomförandet av den gemensamma ramen för landstrategidokument, organiserat flera utbildningsseminarier om programplanering och upprättat en webbplats på kommissionens intranät för att förbättra den interna kommunikationen mellan alla som deltar i programplaneringen. EuropeAid har vidtagit flera kvalitetshöjande åtgärder för att säkerställa att arbetet håller hög kvalitet, uppfyller procedurmässiga och väsentliga krav och beaktar de senaste metoderna inom relevanta områden. Några av de viktigaste åtgärder som vidtogs 2002 var att det tillsattes kvalitetsstödsgrupper på regional nivå, att det etablerades tio (10) tematiska nätverk om de prioriterade insatsområden som har slagits fast av kommissionen och rådet och att det utarbetades riktlinjer och andra operativa dokument. Dessa omsätts också i utbildningsprogram som är tillgängliga på både huvudkontoret och delegationerna. Under 2002 har det tematiska nätverket för budgetstöd bidragit till utvecklingen av en metodhandbok och ett tillhörande utbildningsprogram. Förutom handboken om budgetstöd har en handbok om sektorsinriktade åtgärder avslutats 2002. 2.1.1. Debatten mellan kommissionen och rådet om inriktning Reformprocessen har åtföljts av försöken att få till stånd en bättre samstämmighet mellan de politiska prioriteringarna och budgetanslagen. Diskussionerna inleddes vid det informella mötet i september 2000 i Evian och fortsatte vid allmänna rådets möte i januari 2001. Diskussionen under 2002 kretsade kring frågor som integreringen av utvecklings- och utrikespolitiska mål, ökad flexibilitet och förmåga att hantera nya situationer, balansen mellan behovet av en snabb förmedling av biståndet och biståndets kvalitet och hur effekterna av unionens insatser i olika regioner kan förbättras. Det föreslogs särskilt att kommissionen bör fortsätta att överväga regionala strategier, sammanställningar med länderfakta och förstärkningen av EG-delegationernas roll genom decentraliseringsprocessen. 2.2. BÄTTRE EKONOMIFÖRVALTNING OCH RESULTAT Ett särskilt initiativ i meddelandet av den 16 maj 2000 var att det skulle göras en noggrann genomgång av alla åtaganden som ingåtts före 1995 och alla "vilande" åtaganden från 1995, 1996 och 1997. Den totala mängden ingångna åtaganden (budgetåtaganden och EUF-åtaganden) hade i slutet av 2002 minskat till motsvarande 3,8 gånger årsbudgeten för utbetalningar, jämfört med 4,7 gånger i slutet av 1999. Bara en del av de utestående åtagandena eller RAL (fr. reste à liquider = återstod att utbetala) betraktas som "onormal" (denna del utgjorde 14 % i slutet av 2002 och 21 % den 1 januari 2003, då åtaganden som hade ingåtts budgetåret 1997 lades till "gamla" åtagandena. Budgetåtaganden: I slutet av 2002 hade budgetåtaganden som ingåtts före 1995 (dvs. "gamla" åtaganden) minskat till 224 miljoner euro (en minskning med 80 %), jämfört med 1 092 miljoner euro den 23 november 1999 då den första inventeringen av gamla åtaganden gjordes. I slutet av 2002 hade dessutom de "vilande" åtagandena (inklusive åtaganden från 1999) minskat till 634 miljoner euro (jämfört med 1350 miljoner euro den 31 december 2000). EUF-åtaganden: i slutet av 2002 hade också de totala EUF-åtaganden som ingåtts före 1995 minskat från 901 miljoner euro den 31 december 1999 till 363 miljoner euro (en minskning på 60 %). De vilande åtagandena hade minskat till 449 miljoner euro den 31 december 2002 (jämfört med 536 miljoner euro den 31 december 2000). Den 1 november 2002 hade budgetåtaganden som ingåtts före 1995 minskat med 76 % jämfört med den 23 november 1999 (när den första inventeringen av gamla åtaganden gjordes), vilket var en minskning med omkring 831 miljoner euro. Den 1 november 2002 hade dessutom vilande åtaganden (inklusive åtaganden från 1999) minskat till 722,28 miljoner euro (jämfört med 1350 miljoner euro den 31 december 2000). EUF-åtaganden som ingåtts före 1995 hade i november 2002 också minskat från 901 miljoner euro 1999 till 432 miljoner euro. För att förkorta tiden mellan åtagande och utbetalning och rationalisera verkställandet av budgeten var en av EuropeAids viktigaste åtgärder att försöka sprida verksamheten jämnare över räkenskapsåret. Under 2002 gjordes stora framsteg på detta område. Under årets sista kvartal ingicks åtaganden för omkring 41 % av de tillgängliga anslagen, vilket är en stor förbättring jämfört med 2001 då åtaganden ingicks för omkring 50 % av anslagen under årets tre sista månader. 2.3. FÖRVALTNINGEN AV PROJEKTCYKELN KONCENTRERAS YTTERLIGARE: EUROPEAIDS ANDRA VERKSAMHETSÅR Sedan den 1 januari 2002 ligger ansvaret för programplanering och strategi på de geografiska generaldirektoraten (GD Yttre förbindelser och GD Bistånd), medan EuropeAid ansvarar för resten av projektcykeln (från identifiering av projekt till utvärderingar i efterhand). Denna omorganisation föranledde omflyttningar av personal och ansvarsområden. I ett avtal mellan avdelningarna som från juni 2001 fastställs vilka funktioner och ansvarsområden som vilar på de tre generaldirektorat som är mest inblandade i biståndsförvaltningen. EuropeAid leds av en styrelse bestående av de fem Relex-kommissionärerna [33]. Styrelsen sammanträder minst en gång i kvartalet. Styrelsen godkänner EuropeAids målbeskrivning, den årliga arbetsplanen (EuropeAids förvaltningsplan för 2003 godkändes i januari 2003), den årliga budgetplaneringen och den årliga verksamhetsrapporten. Den har också specifika funktioner när det gäller utvärderingar: den godkänner det årliga utvärderingsprogrammet, granskar utvärderingsresultaten och utfärdar rekommendationer. [33] Christopher Patten (ordförande), Poul Nielson (verkställande direktör), Günter Verheugen, Pascal Lamy och Pedro Solbes Mira (styrelseledamöter). Efter en omfattande rekryteringsinsats i februari 2001 är alla chefstjänster inom EuropeAid nu tillsatta, liksom de flesta andra lediga tjänster. Till följd av personalomsättning har under 2002 sju chefstjänster tillsatts och 215 tjänstemän anställts. De uppgifter som tidigare utfördes av de 49 tekniska biståndskontor, vars kontrakt antingen sades upp eller inte förlängdes 2001, överfördes till kommissionen. Det blev därför nödvändigt att anställa ytterligare 260 personer på huvudkontoret och 70 enskilda experter på delegationerna. Under 2002 fanns dessutom fortfarande tre tekniska biståndskontor som EuropeAid kunde låta ha ledningsansvaret över enskilda experter över hela världen och europeiska tulltjänstemän på Balkan. I enlighet med de nya bestämmelserna om utläggning på entreprenad och i avvaktan på den nya budgetförordningen beslutades år 2002 att dessa tekniska biståndskontor skulle avvecklas och att ledningsansvaret skulle hanteras internt. Ungefär 30 extra personer anställdes i september-oktober 2002 på huvudkontoret för att förbereda övertagandet av arbetsuppgifter från de tre tekniska biståndskontoren, så att den nya organisationen kan fungera från och med januari 2003. Ledningsansvaret över enskilda experter sköts lokalt med stöd av delegationerna, som för att hantera denna uppgift har förstärkts med 26 lokalanställda. Från och med den 1 januari 2003 finns inte längre några tekniska biståndskontor som arbetar för EuropeAid. De tjänstemän och kontraktsanställda som har rekryterats har en kunskapsprofil som täcker in all den expertis som huvudkontoret och delegationerna behöver för att uppnå biståndsreformens mål om kvalitet och snabbhet (utvecklingsekonomer, experter på olika områden, personal inom ekonomi och kontraktsförvaltning, stödpersonal etc.). Ett utbildningspaket inriktat på programförvaltning har tagits fram och används för att förbättra kunskaperna hos den nuvarande personalen. EuropeAid har tagit fram en rad indikatorer som skall mäta framstegen när det gäller reformprogrammets viktigaste inslag: ett bättre verkställande av budgeten (t.ex. att 75 % av fakturorna betalas inom 60 dagar), minskning av gamla och vilande åtaganden, rationalisering av budgetposter, delegering etc. Indikatorerna används för att sammanställa en regelbunden lägesrapport om EuropeAids förvaltning som överlämnas till styrelsen. 2.3.1. Verkställandet av budgeten och EUF Verkställandet av budgeten 2002 var totalt sett mycket tillfredsställande. Under året ingicks åtaganden för 3877 miljoner euro (jämfört med 3641 miljoner euro 2001) och det gjordes utbetalningar till ett värde av 3327 miljoner euro (vilket var en ökning med 152 miljoner euro jämfört med 2001). När det gäller EUF överensstämmer resultaten med de senaste prognoserna i och med åtaganden på 2114 miljoner euro och utbetalningar på 1902 miljoner euro. Mängden ingångna åtaganden har stabiliserats i absoluta tal kring 19,8 miljarder euro (-40 miljoner euro jämfört med 2001). Uttryckt i betalningsår är mängden ingångna åtaganden stabil på 3,8 år, jämfört med 4,6 år i slutet av 1999. 2.3.2. Förenkling och harmonisering av kontrakts- och finansieringsförfaranden Förutom dessa åtgärder har EuropeAid också förenklat och harmoniserat kontraktsförfarandena (vars antal minskat från 46 till 8) med hjälp av en praktisk handbok för gemenskapens biståndskontrakt. Det har också upprättats standarddokument som nu skall tillämpas inom alla gemenskapsprogram. En ny allmän ram har införts för Europeiska utvecklingsfonden som är mycket snarlik den som används för projekt finansierade med gemenskapsmedel. Tack vare dessa åtgärder går upphandlingsprocessen snabbare och genomförandet av projekt har blivit enklare. Betydande framsteg har gjorts när det gäller att öka insynen. EuropeAids webbsidor väckte ett mycket starkt intresse från starten och har nu genomgående omkring 1 miljon besökare varje månad. Webbplatsen innehåller information om kontrakt och förfaranden beträffande alla biståndsprogram. En undersökning bland webbplatsens besökare som inleddes före slutet av 2001 har visat att användarna är mycket nöjda med dem. Ett ramavtal ingicks med Världsbanken och ett reviderat ramavtal förhandlades fram med Förenta nationerna för att förbättra samarbetet med dessa institutioner. I meddelandet av den 16 maj föreslogs också en harmonisering av budgetposterna och deras antal har nu minskats från 64 (2000) till 53 (2002). Detta arbete fortsatte under 2002 och kommissionen föreslog i sitt preliminära budgetförslag för år 2003 att antalet budgetposter skall minskas ytterligare till 49. Europaparlamentet godkände dock inte alla kommissionens förslag och beslutade dessutom att fyra nya budgetposter skulle införas. Det innebär att antalet budgetposter som förvaltas av EuropeAid i slutändan kommer att öka något. År 2002 sammanställde EuropeAid en handbok för finansiering av insatser i tredjeländer via gemenskapens allmänna budget, samt uppdaterade användarhandboken om finansieringsförfarandena för sjunde och åttonde EUF. Den nya budgetförordningen [34] antogs slutligen av rådet den 25 juni 2002 och trädde i kraft den 1 januari 2003. En av förändringarna är att de nya bestämmelserna i avsnittet om insatser i tredjeländer ("Externa åtgärder") innehåller en klausul om att alla kontrakt för att genomföra en finansieringsöverenskommelse, utom kontrakt om revision eller utvärdering, skall ingås senast tre år efter det att budgetåtagandet har gjorts. [34] Rådets förordning (EG) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002. 2.3.3. Förvaltningssystem: det gemensamma informationssystemet för yttre förbindelser (CRIS) År 2002 avslutade EuropeAid sammanslagningen av de olika informationssystem som används för program som finansieras via budgeten till ett enda harmoniserat system - det gemensamma informationssystemet för yttre förbindelser, CRIS. Från och med januari 2003 finns det ett enda informationssystem till stöd för förvaltningen av samtliga program som finansieras via budgeten. CRIS är bättre än tidigare informationssystem eftersom det inte bara innehåller ekonomisk information, utan också en mängd andra uppgifter som är relevanta för genomförandet av program. Huvudkontoret och delegationerna kopplas samman elektroniskt genom systemet och uppgifter kan registreras, vidarebefordras och rapporteras on-line. CRIS kommer att göra det mycket lättare för kommissionen att ta fram aktuell ekonomisk information som kan överlämnas till rådet och Europaparlamentet. Informationen uppfyller dessutom helt biståndskommittén DAC:s krav. Att föra över information från de gamla systemen till CRIS var inte bara tekniskt komplicerat utan också mycket resurskrävande, eftersom det i många fall var nödvändigt att kontrollera, korrigera och komplettera den gamla informationen på grund av CRIS strängare krav. I och med detta har ett av de viktigaste initiativen i biståndsreformen genomförts. Arbetet kommer att fortsätta under 2003 för att även integrera Europeiska utvecklingsfonden i CRIS. 2.4. DELEGERING Ett grundläggande inslag i biståndsreformen är att förvaltningen av biståndet skall överlåtas till kommissionens delegationer. Grundprincipen är att det som kan administreras och beslutas bättre ute på fältet, dvs. i det berörda landet, bör ske där och inte i Bryssel. Kommissionen har fastställt en mycket sträng tidplan. Målet är att delegeringen skall äga rum i tre omgångar och före slutet av 2003 ha omfattat alla delegationer: 21 delegationer under 2001, 26 under 2002 och de återstående 30 delegationerna under 2003, samtliga i AVS-länder. 2.4.1. Förberedelser inför delegeringen Under första kvartalet 2001 definierades ett harmoniserat delegeringskoncept för alla geografiska program. Konceptet grundades på följande principer, vilka fortfarande gäller: - Delegeringen skall med tiden omfatta alla program. - Delegeringen skall gälla alla faser i projektcykeln. - Delegeringen förutsätter betydande extra resurser (mänskliga och materiella). - Huvudkontorets roll kommer alltmer att handla om samordning, kvalitetsövervakning, kontroll av förvaltningen, tekniskt stöd och förbättring av arbetsmetoder. Rent praktiskt innebär delegeringen följande förändringar för delegationerna: - De kommer att delta mer aktivt i programplaneringen, även om det slutliga ansvaret även i fortsättningen kommer att ligga hos GD Yttre förbindelser eller GD Bistånd, beroende på vilket geografiskt området det är fråga om. - De kommer att ha det direkta ansvaret för identifiering och bedömning av projekt. EuropeAid kommer att ge metodmässigt och tekniskt stöd och även ansvara för den slutliga kvalitetskontrollen av finansieringsförslag och för att lotsa dessa genom beslutsprocessen (förvaltningskommittéförfaranden etc.). - De kommer att ha det direkta ansvaret för kontrakts- och ekonomiförvaltning. Detta skall ske under strängt iakttagande av gällande förfaranden, vilket förutsätter en säker tillgång till ekonomi- och redovisningssystemen på huvudkontoret. - De kommer att ha det direkta ansvaret för det tekniska genomförandet, vilket kräver teknisk expertis på platsen och möjlighet att begära mer specialiserad rådgivning från huvudkontoret. Mycket av det som har gjorts i den första delegeringsfasen kommer att vara till hjälp när processen utvidgas till de andra delegationerna, bl.a. anpassningen av informationssystem till decentraliserad förvaltning, utvecklingen eller uppdateringen av handböcker om olika förfaranden, utarbetandet av riktlinjer om ekonomiförvaltningsprocesser och utformningen av utbildningsprogram. Många förberedelser kommer emellertid att vara olika för varje delegation, däribland tester av säkra dataförbindelser, lämpliga kontorslokaler och organisationsplaner. 2.4.2. Delegeringen till de 21 delegationerna i den första omgången Det ambitiösa målet 2001 - att delegera till 21 delegationer [35] - berörde alla geografiska områden och därmed också program av mycket skiftande karaktär. Det var en stor uppgift som innebar att mer än 300 anställda måste rekryteras och utbildas, nya kontorslokaler hittas för alla utom två delegationer och säkra dataförbindelser installeras på 19 delegationer. Målet har uppnåtts och de decentraliserade uppgifterna sköts nu av delegationerna. Det är emellertid värt att nämna att det i oktober 2002 inrättades 114 tjänster för att sjösätta den andra delegeringsomgången och några av dessa tjänster kan fortfarande utnyttjas för att om nödvändigt förstärka delegationerna i den första omgången. [35] De 21 delegationerna i den första omgången var: EUROPA: Kroatien, Ryssland MEDA : Egypten, Marocko, Tunisien, Turkiet 2.4.3. Förberedelser inför den andra delegeringsomgången till 26 delegationer och till EG:s kontor i Kabul Listan över de 26 delegationer [36] som skulle omfattas av delegeringen år 2002 upprättades i september 2001. Förberedelserna inleddes omedelbart och från och med januari hölls utfrågningar. [36] Delegationerna i den andra omgången ligger i: Förberedelsearbetet inför den andra delegeringsomgången visade att - totalt 418 personer måste väljas ut, anställas och utbildas för att därefter skickas till de 26 delegationerna, - 24 av de 26 delegationerna måste antingen byta lokaler eller hyra extra kontorsutrymme, - 18 av de 26 delegationerna hade ingen säker dataförbindelse för att få tillgång till kommissionens informationssystem för redovisning och förvaltning. Trots operationens storlek fortskrider processen planenligt. 23 delegationer hade antingen börjat fungera på ett decentraliserat sätt i slutet av 2002 eller var redo att göra det från och med det nya budgetåret 2003. På de övriga fyra delegationerna finns problem som mestadels är av logistisk karaktär och det görs ansträngningar för att de skall vara lösta senast i mars 2003. Delegeringen till kommissionens kontor i Kabul har också gått framåt på ett tillfredsställande sätt och kontoret har nu alla förutsättningar att fungera på ett decentraliserat sätt från och med januari 2003. Precis som i den första delegeringsomgången verkar decentraliseringen i många fall försenas av att kontorslokalerna är otillräckliga. Det är inte minst fallet när det inte går att hitta tillfälliga lösningar för installering av säkra dataförbindelser. I några fall har det inte funnits lämpliga sökande till tjänster inom i synnerhet ekonomi- och kontraktsförvaltning. 2.4.4. Förberedelser inför den tredje delegeringsomgången till 30 delegationer [37] [37] Delegationerna i den tredje omgången ligger i AVS-länderna Angola, Barbados, Botswana, Burundi, Centralafrikanska republiken, Kongo (Brazzaville), Demokratiska republiken Kongo, Eritrea, Fiji, Gabon, Ghana, Guinea-Bissau, Guyana, Haiti, Jamaica, Lesotho, Malawi, Mauritius, Mauretanien, Moçambique, Namibia, Nigeria, Uganda, Papua Nya Guinea, Rwanda, Sierra Leone, Sudan, Tchad, Zambia och Zimbabwe. Nu väntar arbetet med den tredje delegationsomgången och i juli 2002 hölls tekniska workshops med de berörda delegationscheferna. Personalbehov, utrymmeskapacitet och IT-frågor analyserades ingående. Lärdomarna från den första och den andra delegationsomgången kommer att beaktas i den tredje omgången. I och med ratificeringen av Cotonouavtalet och utformningen av en strategi för hållbar finansiering av delegeringen till AVS-delegationerna förväntas delegationerna i den tredje omgången börja fungera på ett decentraliserat sätt senast i slutet av 2003. 2.4.5. Delegering av tematiska och övergripande budgetposter Det har också gjorts framsteg i delegeringen av ansvaret för tematiska och övergripande budgetposter. Kommissionens avdelningar har nyligen fastställt villkor för delegeringen av budgetposterna om livsmedelssäkerhet och fastställt personalbehoven i samband med detta. Delegeringen till alla berörda delegationer [38] planeras ske mellan mars och december 2003. [38] Kenya, Bangladesh, Burkina Faso, Etiopien, Georgien, Madagaskar och Niger. Förberedelserna inför delegeringen av ansvaret för mikroprojekt rörande mänskliga rättigheter har inletts och den faktiska delegeringen förväntas ske senast i mars 2003. När det gäller budgetposterna om återanpassning och flyktingar fattades ett beslut om delegering i december 2002 och förberedelser pågår för att detta skall bli verklighet så snart som möjligt. 3. FORTSATTA FRAMSTEG MOT DE STRATEGISKA MÅLEN I föregående kapitel beskrevs framstegen under 2002 med att som ett led i den administrativa reformen göra gemenskapens utvecklingspolitik och biståndsprogram effektivare och bättre. Det här kapitlet handlar om verkningsgrad: dvs. i vilken utsträckning gemenskapens utvecklingspolitik, program och övriga bistånd till tredjeländer bidrar till de strategiska mål som beskrivs i kapitel 1 (och hur detta kan mätas), samt vilka åtgärder som vidtas för att öka denna verkningsgrad ytterligare. 3.1. Uppföljning av framstegen mot de strategiska målen För att gemenskapens bistånd skall kunna bidra så mycket som möjligt till de strategiska målen är det viktigt att det går att mäta effekterna av den nuvarande verksamheten: inte bara själva insatsen (t.ex. ekonomiskt stöd vad det används till) utan i slutändan också utfall och genomslag. Det är ingen okomplicerad uppgift. I länder och regioner är det sällan möjligt att urskilja effekterna av en enda biståndsgivares verksamhet. Det kan också dröja innan genomslaget av en verksamhet, vare sig den är helt nationell eller får stöd av biståndsgivare, blir mätbart. Gemenskapen tillämpar emellertid ändå ett resultatbaserat arbetssätt och har ett nära samarbete med andra för att ta fram metoder som gör detta lättare. De strategiska målen speglar komplexiteten i gemenskapens utvecklingsprogram och handlar om allt ifrån fattigdomsbekämpning, utveckling och förstärkning av demokrati och rättssäkerhet till respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Eftersom det finns så många olika mål är det naturligtvis mycket svårt att utforma ett enhetligt och öppet system för att följa resultaten på olika områden. 3.1.1. Att följa framstegen mot utvecklingsmålen I kapitel 1 slogs det fast att de grundläggande utvecklingsmål som gemenskapen, och det övriga världssamfundet, strävar efter att uppnå fram till 2015 är de s.k. millennieutvecklingsmålen. Det görs intensiva globala ansträngningar av en rad olika organisationer för att följa framstegen mot dessa mål och det är viktigt att de är samordnade och kompletterar varandra. FN:s lansering av "Millennieprojektet" år 2002 bör bidra till detta genom att sammanföra experter i arbetsgrupper som skall föreslå hur millennieutvecklingsmålen bäst kan uppnås. Kommissionen ger stöd till förbättringen av nationella statistiksystem, i låginkomstländer normalt via uppföljningsstödet i samband med ländernas strategier för fattigdomsbekämpning, och försöker i möjligaste mån göra detta i samverkan med andra givare. Kommissionen har i synnerhet ett nära samarbete med PARIS 21 (partnerskap inom statistik för det 21:a århundradet - ett initiativ för att stödja statistik- och datasystem i utvecklingsländer som flera biståndsgivare deltar i) och dess arbetsgrupp som skall förbättra statistikunderlaget för uppföljning av utvecklingsmålen. 3.1.2. Fastställandet av grundläggande utvecklingsindikatorer för att mäta framsteg Under 2002 har kommissionen arbetat tillsammans med en expertgrupp bestående av företrädare för medlemsstaterna och andra berörda parter, däribland OECD:s biståndskommitté DAC, UNDP och Världsbanken, för att ta fram tio grundläggande indikatorer som baseras på millennieutvecklingsmålen. Sex av dessa tio indikatorer handlar direkt om barns välfärd, medan tre har en specifik jämställdhetsdimension. Med hjälp av dessa indikatorer kommer kommissionen varje år att följa framstegen i alla utvecklingsländer som får bistånd från gemenskapen. I landstrategidokumenten skall framstegen också mätas genom ett större antal landspecifika indikatorer för såväl olika målområden som den allmänna fattigdomsutvecklingen. I låginkomstländer bör indikatorerna baseras på landets strategidokument för fattigdomsbekämpning, om ett sådant dokument har utarbetats. Genom att följa indikatorernas utveckling kommer kommissionen att få ett ordentligt underlag för sin dialog med nationella myndigheter om politik och tillvägagångssätt och dessutom ha större möjlighet att anpassa strategin till utvecklingen. Följande indikatorer har valts ut för att följa utvecklingen i alla länder: >Plats för tabell> Dessutom skall utvecklingen när det gäller BNP per capita och BNP-tillväxt följas i varje land. Närmare information om kommissionens arbetssätt finns i handboken "Guidelines on the use of indicators to measure country performance" [39].3.1.3. Analys av framstegen mot millennieutvecklingsmålen [39] EG, december 2002 (http://europa.eu.int/comm/development/ sector/poverty_reduction/index_en.htm). I slutet av 2002 och början av 2003 gjorde kommissionen utifrån ovannämnda indikatorer en första analys av framstegen mot millennieutvecklingsmålen. För att möjliggöra jämförelser mellan länder och regioner omfattade analysen 140 länder i åtta regioner som får bistånd från gemenskapen [40]. Den utgick från uppgifter från internationella organisationer som Världsbanken, UNDP, FAO, Unicef, Unesco och WHO [41]. Även om tillgången till uppgifter håller på att förbättras finns det fortfarande brister som begränsar antalet länder där det går att mäta utvecklingen de senaste fem eller tio åren. Uppgifternas kvalitet skiftar också mellan olika indikatorer. Den är inte minst undermålig beträffande den ledande fattigdomsindikatorn "andel av befolkningen som lever på mindre än 1 dollar om dagen" (varför "BNP per capita" användes istället) och "andel barn som fullföljer grundskoleutbildning". [40] Afrika (48), Asien (19), Balkan (5), Västindien (15), Östeuropa och Centralasien (10), Latinamerika (17), Stillahavsområdet (14) och södra Medelhavsområdet, Främre Orienten och Mellanöstern (12). I varje region saknas vissa länder ganska regelbundet. För regionen Asien beräknas indikatorerna med eller utan Kina. [41] Vid betydande skillnader mellan källorna gör en bedömning på grundval av tidpunkten för uppgifterna, metodanmärkningar etc. Cirkeldiagrammet nedan visar resultaten av denna analys för de olika regionerna beträffande fyra indikatorer: dödligheten bland barn under 5 år, andel barn som är inskrivna i grundskola, tillgång till förbättrad vattenförsörjning och BNP per capita. Sådana här diagram baseras i allmänhet på värden från år 2000. Ett värde på 100 utgör genomsnittet i utvecklingsvärlden, så högre poäng betyder att regionens resultat ligger över genomsnittet. Dessa genomsnitt (motsvarande 100 poäng) är lika med: 75/1000 för dödlighet bland barn under 5 år (år 2000) 87 % för andel inskrivna i grundskola (senaste år) 77 % för tillgång till förbättrad vattenförsörjning (år 2000) 1129 dollar för BNP per capita, mätt i 1995 års dollarvärde (år 2000) När det gäller dödligheten bland barn under 5 år betyder en högre siffra i diagrammet ett bättre resultat (dvs. en lägre dödlighet bland barn under 5 år). >Hänvisning till> >Hänvisning till> >Hänvisning till> >Hänvisning till> >Hänvisning till> >Hänvisning till> >Hänvisning till> >Hänvisning till> 3.1.4 Viktiga iakttagelser Den mest ihärdiga fattigdomen och de största klyftorna finns i södra Afrika och det är den region som kommer att få kämpa hårdast för att uppnå millennieutvecklingsmålen. Utvecklingsansträngningarna i regionen undergrävs av andra svårigheter som spridningen av smittsamma sjukdomar, nya och pågående konflikter och kriser och, i slutet av 2002 och början av 2003, allvarliga livsmedelsbrister. Även om södra Afrika är den region som kommer att få kämpa hårdast för att uppnå millennieutvecklingsmålen är dessa mål inte bara en afrikansk angelägenhet. FN:s generalsekreterare betonade i sin rapport om genomförandet av FN:s millenniedeklaration att det finns markanta skillnaderna mellan och inom regioner [42]. [42] 2002 Report of the Secretary-General on the Implementation of the UN Millennium Declaration (A/57/270). http://millenniumindicators.un.org/unsd/ mi/mi_worldregn.asp. Cirkeldiagrammen visar att även om utvecklingen är ganska symmetrisk beträffande de fyra indikatorerna i regioner med lägre inkomster, så är detta inte alltid fallet i mer välmående regioner. I Afrika, som nästan uteslutande består av låginkomstländer med en nationalinkomst (BNP) på 51 % av genomsnittet, ligger även resultaten beträffande de andra indikatorerna kring 50-70 % av genomsnittet, även om dödligheten bland barn under 5 år är särskilt hög. I Asien och Östeuropa, Centralasien och Stillahavsområdet, där inkomsterna också är relativt låga ligger resultaten beträffande de andra indikatorerna dock på det hela taget över genomsnittet. Södra Medelhavsområdet, Främre Orienten, Mellanöstern och Västindien består av länder som är betydligt rikare än genomsnittet och resultaten beträffande de andra utvecklingsindikatorerna är också bättre än genomsnittet. Latinamerika består av medelinkomstländer, regionens BNP ligger långt över genomsnittet och det gör även resultaten beträffande indikatorerna. När det gäller andel barn inskrivna i grundskola ligger Latinamerika nära högsta möjliga andel (115 %). Trenden på Balkan är att det görs stora framsteg i dessa mestadels lägre medelinkomstländer när det gäller att minska dödligheten bland barn under 5 år, men resultaten är uppseendeväckande dåliga när det gäller skolgången. Diagrammen visar till exempel att i slutet av 2000 var skolgången på Balkan, i Latinamerika, Västindien och till och med Medelhavsländerna mycket lägre än man kunnat vänta med tanke på deras BNP per capita [43]. [43] Resultatet för Balkan måste tolkas med viss försiktighet eftersom det bara omfattar tre länder, varav både Förbundsrepubliken Jugoslavien och Kroatien tillhör de tio länder som uppvisar de sämsta resultaten, med kraftiga minskningar när det gäller skolgång (-27 % respektive -12 %). Siffrorna för Centralasien och Stillahavsområdet är inte representativa eftersom de bara baseras på ett land. Tillgången till vatten är fortfarande ett problem för de allra flesta regioner, särskilt länderna i Stillahavsområdet och Västindien. Även om situationen när det gäller dödligheten bland barn under 5 år är mycket oroande i Afrika och Asien är den i Latinamerika och Medelhavsländerna lägre än man kunnat vänta med tanke på dessa regioners BNP per capita. Viktiga iakttagelser när det gäller gemenskapens sex prioriterade biståndsområden diskuteras nedan. Vattenfrågan behandlas i en av huvudartiklarna. 3.2. Att maximera genomslaget av gemenskapens bistånd 3.2.1. Fastställandet av land- och regionspecifika strategier Den ovannämnda analysen visar att gemenskapen måste anpassa sitt arbetssätt i varje region och land eftersom utmaningarna varierar i storlek. I kapitel 6 beskrivs hur gemenskapen hanterar regionspecifika frågor. Kommissionens process med land- och regionstrategidokument, som beskrevs i det föregående kapitlet, har utformats för att ge utrymme för skräddarsydda strategier. I samband med den granskning som görs efter halva genomförandeperioden finns det möjlighet att överväga eventuella ändringar, till exempel med utgångspunkt i den analys ovan som visar vilka regioner och länder som släpar efter i fråga om särskilda mål. På samma sätt som uppföljningen av de framsteg som görs måste vara ett gemensamt arbete måste kommissionen också ta hjälp av andra vid utformningen av strategier. Man måste samarbeta med de berörda länderna och med andra givare för att slå fast de viktigaste prioriteringarna i varje enskilt fall och hur gemenskapens bistånd bäst kan bidra till dem. Kommissionen har förbundit sig att arbeta utifrån partnerskap och lokalt ägarskap för verksamheten och utgår därför från ländernas egna utvecklingsstrategier (i låginkomstländer strategierna för fattigdomsbekämpning). I gemenskapens landstrategidokument anges hur gemenskapen kommer att agera, under det att hänsyn tas till andra givares planer. Regionstrategidokumenten utformas på liknande sätt i samråd med länderna i regionen, regionala organ och andra givare och ger gemenskapen möjlighet att bidra till att effektivt hantera utmaningar i en hel region. 3.2.2. Effektivt riktade resurser Som ett led i sitt arbete för att öka biståndets genomslag har gemenskapen lovat att särskilt uppmärksamma situationen i de minst utvecklade länderna och andra låginkomstländer. År 2000 gick 59 % av gemenskapens bilaterala offentliga utvecklingsbistånd till dessa länderkategorier. Merparten av det övriga biståndet (35 %) gick till lägre medelinkomstländer [44]. [44] OECD DAC Peer Review of EC Aid, 2002. Tabell II-3. Omfattar ej 26 % av gemenskapens bilaterala offentliga utvecklingsbistånd som inte hade fördelats då bedömningen gjordes. När besluten fattas om hur gemenskapens resurser skall fördelas tas inte bara hänsyn till behoven, utan också till de ansträngningar som partnerländernas regeringar gör för att minska fattigdomen och till deras resultat och förmåga att ta emot bistånd. En resultatbaserad fördelningsmetod fastställdes för AVS-länderna inom ramen för nionde Europeiska utvecklingsfonden. Det finns möjlighet att höja (eller sänka) anslagen till länder i samband med granskningen efter halva genomförandeperioden. Anslagen till regioner kan också ändras efter halvtidsgranskningarna och om nödvändigt även innan om det är motiverat med tanke på regionens resultat. I början av 2003 kommer kommissionen att inleda diskussioner med medlemsstaterna och AVS-länderna om möjligheten att använda 1 miljard euro från nionde Europeiska utvecklingsfonden (som medlemsstaterna höll inne som en reserv till dess fondens övriga medel hade betalats ut) för att inrätta en vattenfond som skall stödja genomförandet av det vatteninitiativ som EU lanserade vid Världstoppmötet om hållbar utveckling (se huvudartikeln i kapitel 7). Målet med fonden skulle vara att utveckla innovativa och flexibla strategier och kombinera biståndsresurser med privata investeringar. 3.2.3. Hållbar skuldnivå Ett viktigt inslag i millennieutvecklingsmålet "för att utveckla ett globalt partnerskap för utveckling" är att ta ett samlat grepp på utvecklingsländernas skuldproblem genom nationella och internationella åtgärder i syfte att på sikt nå en hållbar skuldnivå. Gemenskapen har fortsatt att spela en viktig roll i denna fråga under 2002 genom sitt stöd till det utökade skuldlättnadsinitiativet för kraftigt skuldsatta fattiga länder (den s.k. HIPC-processen). I slutet av 2002 hade gemenskapen gjort utfästelser för över 1,27 miljarder euro: 734 miljoner euro som givare till den multilaterala HIPC-fonden och 485 miljoner euro som långivare för att finansiera avvecklingen av sina egna fordringar, samt ytterligare 60 miljoner euro i egenskap av långivare för skuldlindring avseende alla återstående särskilda lån som beviljats minst utvecklade och kraftigt skuldsatta AVS-länder. HIPC-initiativet står ännu inför svåra uppgifter, bland annat att åstadkomma fullständig finansiering som skapar en långsiktigt hållbar skuldnivå och hantera svåra fall, främst kraftigt skuldsatta fattiga länder som har upplevt konflikter eller dras med stora problem på grund av resterande skulder. Kommissionen är fortfarande fast besluten att täcka de potentiella kostnaderna av den ytterligare försämring av situationen som beror på den globala lågkonjunkturen och nedgången i råvarupriser på ett sätt som bygger på rättvisa och ansvarsdelning. Gemenskapens överordnade mål är att inom ramen för HIPC-initiativet se till att utvecklingsländerna på sikt kan uppnå och bibehålla en hållbar skuldnivå samt öka sina ansträngningar att minska fattigdom och främja tillväxt. Kommissionen har därför konsekvent betonat vikten av att förstärka kopplingen mellan skuldlättnader genom HIPC-initiativet och givarnas stöd till ländernas strategier för fattigdomsbekämpning (den s.k. PRSP-processen). 3.2.4. Ökad användning av sektorsinriktade åtgärder och budgetstöd Gemenskapens bistånd till utvecklingsländer sker allt mer i form av sektorsinriktade åtgärder och budgetstöd till den makroekonomiska politiken. Detta ligger i linje med vad som sades i den gemensamma förklaringen om utvecklingspolitiken i november 2000, nämligen att man skulle ha "en ökad inriktning på sektorsstöd och direkt budgetstöd när omständigheterna tillåter detta". Denna förändring genomförs eftersom den tros öka biståndets genomslag och förstärka ägarskapet på nationell nivå. Till skillnad från när stöd ges till enstaka projekt gör ett sektorsinriktade tillvägagångssätt det möjligt för gemenskapen att angripa många fler frågor som kan inverka på insatsens avsedda resultat och ha ett nära samarbete med andra givare och mottagarlandet. I stället för att bara finansiera ett sjukhusbygge kan gemenskapen till exempel ge stöd så att regeringen kan genomföra mer omfattande reformer av politik, förvaltning och finansiering inom hälso- och sjukvården. Förändringen är i linje med gemenskapens åtagande att etablera partnerskap med utvecklingsländerna, vilket främjar lokalt ägarskap (vilket de senaste erfarenheterna har visat är en avgörande faktor för att biståndsinsatserna skall ge resultat). Den bidrar också till att förstärka den lokala kapaciteten, eftersom insatserna följer ländernas egna procedurer i stället för att kringgå dem. Dessutom främjas samordning och komplementaritet mellan givarna. Kommissionen tillämpar, tillsammans med andra givare, ett sektorsinriktat tillvägagångssätt inom bland annat transport, hälso- och sjukvård, utbildning och jordbruk. Budgetstödet går ännu längre än sektorprogrammen genom att direkt stödja statsbudgeten. Merparten av gemenskapens budgetstöd är inriktat på att skydda dels stabila makroekonomiska ramar, som är en grundförutsättning för att stimulera tillväxt, dels framstegen inom viktiga politiska områden såsom hantering av offentliga finanser, hälsa och utbildning. Gemenskapens stöd är utformat så att det överensstämmer med mottagarlandets strategi för fattigdomsbekämpning. Mer information ges nedan. I flera länder (t.ex. länder som är krisdrabbade eller har svaga förvaltningar som inte kan samordna givarna) är det uppenbart att det projektbaserade arbetssättet måste fortsätta. Även i dessa länder skulle det emellertid vara lämpligt att: i) komplettera traditionellt projektstöd med ett slags sektorsinriktat stöd (eventuellt till delsektorer) när det finns tillräcklig kapacitet, och ii) i lämpliga fall stödja kapacitetsuppbyggnad för att förbereda en övergång till ett programbaserat arbetssätt. 3.2.5. Fokusering på ett begränsat antal prioriteringar I linje med sitt åtagande att samverka med andra givare för att uppnå sitt strategiska mål har gemenskapen identifierat sex prioriterade insatsområden för biståndet till utvecklingsländerna. Det handlar om områden där kommissionen och rådet är eniga om att man kan tillföra ett särskilt mervärde. Områdena är: sambandet mellan handel och utveckling; regional integration och samarbete; stöd till makroekonomisk politik och rättvis tillgång till sociala tjänster; transport, livsmedelssäkerhet och landsbygdsutveckling, samt institutionell kapacitetsuppbyggnad med särskilt inriktning på god samhällsstyrning och rättssäkerhet. Ett mindre antal insatsområden fastställs i varje land- och regionstrategi i samråd med berörda länder och med hänsyn till andra givares planer. År 2002 utförde kommissionens interna kvalitetsstödsgrupp en preliminär analys av i vilken mån anslagen i landstrategidokumenten tar hänsyn till dessa sex prioriterade områden [45]. Uppgiften komplicerades av att gemenskapens klassificeringar inte överensstämmer helt med de koder för olika sektorer som har fastställts av OECD:s biståndskommitté DAC. Analysen omfattade inte heller anslag från övergripande och tematiska budgetposter. Dessutom granskades bara länderprogram (merparten av gemenskapens stöd till regional integration och samarbete kommer från regionala program - se kapitlen om olika regioner i denna rapport - och ingår därför inte i tabellen nedan). [45] SEK(2002) 1279 av den 26 november 2002. I den mån det var möjligt att jämföra de sex områdena med en resursfördelning enligt DAC:s koder för olika sektorer tydde analysen på att landstrategidokumenten har lett till att kommissionens bistånd har koncentrerats till de avsedda områdena. Koncentration av gemenskapens resurser till prioriterade områden enligt landstrategidokument >Plats för tabell> 3.3 UTVECKLING AV POLICY UNDER 2002 INOM DE PRIORITERADE OMRÅDENA I detta avsnitt sammanfattas viktiga förändringar av policy och programplanering inom de sex prioriterade områdena som har ägt rum under 2002. Det är viktigt för gemenskapen att dess policy och insatser inom samtliga områden bidrar till de övergripande nationella och globala mål som har satts upp. I avsnitten nedan beskrivs därför viktiga iakttagelser som gjordes i den tidigare nämnda analysen och som är relevanta för dessa sex områden. Analysen gjordes i slutet av 2002 och början av 2003 och kommer att påverka gemenskapens framtida policy och program. Resultaten av program- och sektorutvärderingar som utfördes 2002 kommer också att beaktas i det framtida arbetet. Under 2003 kommer kommissionen också att samverka med medlemsstaterna för att driva de två EU-initiativen om vatten och energi som lanserades vid Världstoppmötet om hållbar utveckling. 3.3.1 Handel och utveckling Gemenskapens främsta mål på detta område 2002 var fortfarande att se till att de pågående multilaterala WTO-förhandlingarna främjar utveckling i linje med de principer som fastställdes i "utvecklingsagendan från Doha" [46] och att stödja utvecklingsländernas egna ansträngningar att integreras i det internationella handelssystemet och dra nytta av de möjligheter som finns. Gemenskapen har bland annat verkat för att de bestämmelser om särskild och differentierad behandling som tillämpas på utvecklingsländerna inom WTO skall bli starkare, mer exakta, effektiva och funktionella, samt för att underlätta de minst utvecklade ländernas anslutning. På denna punkt träffades en överenskommelse av WTO:s allmänna råd i december 2002, som innebar ett förverkligande av det initiativ som lanserades av EU 1999 och därefter behandlades av den tredje FN-konferensen om de minst utvecklade länderna i Bryssel i maj 2001. Som ett led i Dohaprocessen har gemenskapen också antagit WTO-förslagen om ökad liberalisering av handeln med varor och tjänster och om förbättring och förstärkning av WTO-reglerna. Dessa förhandlingar skall enligt planerna avslutas 2004. [46] http://www.wto.org/english/tratop_e/dda_e/ dda_e.htm I september 2002 antog kommissionen sitt meddelande om "Handel och utveckling - att hjälpa utvecklingsländerna att dra nytta av handeln" [47], som betonar den viktiga kopplingen mellan utveckling, handel och utvecklingsländernas integrering i världsekonomin. Meddelandet, som rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) godkände i sina slutsatser i november [48], innehåller förslag om allt ifrån åtgärder för att förbättra överföringen av handelsrelaterat bistånd på viktiga områden till idéer om hur samordningen och policysammanhållningen kan bli bättre både inom EU och i förhållande till internationella organisationer. Åtgärderna bör generellt hjälpa utvecklingsländerna, särskilt de minst utvecklade länderna, att skapa en institutionell regleringskapacitet och tillräcklig expertis för att kunna hantera handelsutmaningarna i ett globalt system. Samtidigt understryker kommissionen hur viktigt det är att utvecklingsländerna förbättrar investeringsklimatet för näringslivet och ser till att handeln också kommer de fattiga till del. [47] KOM(2002) 513. [48] Rådets slutsatser om handel och utveckling, referens 14184/02, 19.11.2002. En viktig fråga rörande handel och utveckling som kommissionen arbetade med under 2002 handlade om att göra det lättare för utvecklingsländerna att få tillgång till nödvändiga läkemedel. Att förbättra tillgången till prismässigt överkomliga läkemedel är en väsentlig del av gemenskapens handlingsprogram beträffande smittsamma sjukdomar (vilket framgår av avsnittet om hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar i kapitel 5). Enligt en överenskommelse som träffades vid WTO:s ministermöte i Doha i november 2001 är det möjligt för utvecklingsländer med allvarliga problem att begära tvångslicenser för tillverkning av nödvändiga läkemedel, men det hjälper inte länder som saknar egen kapacitet att tillverka läkemedel. Kommissionen har försökt utverka en överenskommelse för att förbättra dessa länders tillgång till importerade generiska läkemedel som tillverkas genom tvångslicenser i andra länder. Kommissionen lade fram ett dokument om olika alternativ till WTO-rådet vid mötet i mars 2002 rörande handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPS) och ett nytt meddelande till WTO i juni som innehöll ett detaljerat förslag. För att främja och intensifiera WTO-diskussionerna offentliggjorde kommissionen ett arbetsdokument i april 2002 som innehöll en strategi för differentierad prissättning [49].och i oktober ett förslag till en förordning om att förhindra att handeln med läkemedel som säljs till differentierade priser i utvecklingsländer omdirigeras till EU-marknaden [50]. Till kommissionens besvikelse hade WTO-medlemmarna i slutet av 2002 inte lyckats enas om en lösning för utvecklingsländer som saknar egen tillverkningskapacitet, men kommissionen kommer att ge denna fråga fortsatt prioritet under 2003. [49] http://europa.eu.int/comm/trade/pdf/ med_wd.pdf [50] KOM(2002) 592. 3.3.2. Regional integration och regionalt samarbete Gemenskapen är den givare som ger mest bistånd till regional integration och regionalt samarbete, vilket beror på dess starka övertygelse om fördelarna med regional integration för såväl sig själv som andra. Under de senaste åren har gemenskapens stöd till vad som brukar kallas "funktionellt regionalt samarbete" när det gäller exempelvis transportinfrastruktur, kontroll av djursjukdomar och agronomisk forskning gradvis ersatts med stöd till regionala integrationsprocesser. Gemenskapen ger fortfarande stöd till många funktionella initiativ av det här slaget, men de hanteras numera inom ramen för regionala integrationsprocesser, vilket främjar ett mer strategiskt tillvägagångssätt. Frågorna om regional integration ägnades mycket uppmärksamhet vid utformningen av region- och landstrategidokumenten 2002. Gemenskapens hållning är att handelspolitiken är en viktig aspekt av regionala integrationsinitiativ och att en framgångsrik regional integration bidrar till det multilaterala handelssystemet. EU:s stöd till handel respektive regional integration är ömsesidigt kompletterande och förstärkande. Den nära kopplingen mellan det handelsrelaterade bistånd som ges inte minst inom ramen för utvecklingsagendan från Doha och regional integration betonades i kommissionens meddelande om handel och utveckling [51]. I detta meddelande förespråkades en "syd-syd-nord-strategi", dvs. att utvecklingsländer går samman i regionala grupperingar för att förhandla med EU, i stället för att göra det var för sig. Detta tillvägagångssätt är själva kärnan i de avtal om ekonomiska partnerskap som förhandlas fram mellan EU och länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, och är också ett inslag i relationerna med Mercosur-länderna och i Barcelonaprocessen mellan EU och Medelhavsländerna. Den nära kopplingen mellan handel och regional integration har beaktats i de riktlinjer för regional programplanering som antogs i början av 2002. [51] KOM(2002) 513. 3.3.3. Makroekonomisk politik och rättvis tillgång till sociala tjänster, däribland sjukvård och utbildning 3.3.3.1 Makroekonomiskt budgetstöd och budgetstöd till fattigdomsbekämpning Den makroekonomiska politiken kan spela en viktig roll för att skapa en tillväxt som gynnar de fattiga och därmed kan minska fattigdomen. Tidigare strukturanpassningsprogram har emellertid inte alltid lett till ett sådant resultat. Sedan början av 1990-talet har en grupp internationella givare under kommissionens ledning testat nya metoder att ge budgetstöd i Burkina Faso. Ända sedan de första slutsatserna av dessa försök bekräftade vikten av en ökad fokusering på resultaten av den politik som förs har kommissionen gått i spetsen för att anpassa sitt budgetstöd (som fortfarande omfattas av DAC-klassificeringen "strukturanpassningsstöd"), så att det har en starkare koppling till resultaten. Allmänt budgetstöd är inriktat på grundläggande problem: transaktionskostnader; regeringens ansvar gentemot nationella intressenter och särskilt parlamentet; samt regeringens förmåga att utveckla en sammanhållen planering och övergripande budgetering. Genom att i samband med kommissionens starka deltagande i bedömningen och stödet av de offentliga finanserna utnyttja de nationella system, bidrar det till att förbättra dessa system - för såväl givarnas bistånd som för nationella resurser. Kommissionens strategi när det gäller budgetstöd (som än så länge gäller AVS-länderna) har utmynnat i en resultatorienterad metod. Budgetstödet till låginkomstländer ges för att regeringarna skall kunna genomföra sina strategier för fattigdomsbekämpning, medan syftet i andra länder är att stödja motsvarande nationella strategier. Kommissionen har dessutom utarbetat en metod för att koppla utbetalningarna till resultaten. I flertalet fall ges en del av stödet i "fasta" utbetalningar, under förutsättning att det finns en god makroekonomisk förvaltning och att hanteringen av de offentliga finanserna gör godtagbara framsteg. Återstoden av stödet ges i "varierande" utbetalningar, vars storlek beror på hur långt regeringen kommer i uppnåendet av de överenskomna målen beträffande fattigdomsbekämpning. Dessa mål, som baseras på indikatorerna i strategin för fattigdomsbekämpning, om en sådan finns, är normalt kopplade till resultat när det gäller utbildning och hälsa. Stödbeloppen kan dessutom vara kopplade till uppnåendet av mål som rör den offentliga förvaltningen, såsom finansieringen av grundläggande tjänster. Genom att koppla stödet till resultaten, i stället för att fastställa krav på vad regeringarna skall göra för att uppnå dem, skapas ett större utrymme för nationellt ägarskap av politiken, och givarna lägger sig inte i detaljer rörande den nationella politiken. Det bidrar också till att ge de uppsatta målen en politiskt framskjuten plats i utvecklingsländerna, vilket ökar regeringarnas ansvarighet gentemot sina medborgare för kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls. I slutet av 2002 hade detta arbetssätt bara införts fullt ut i sex länder (denna typ av utbetalningar är planerade för fler länder år 2003). Det är därför alltför tidigt att dra några slutsatser om effekterna av den här formen av stöd. Kommissionen har emellertid samarbetat med andra givare, särskilt medlemsstater aktiva på detta område, för att ta fram metoder för att bedöma effekterna av budgetstöd mer generellt. Arbetsgrupper har inrättats som sammanför experter från kommissionen och medlemsstaterna för att titta närmare på förhållandet mellan makroekonomiskt stöd och resultaten inom de sociala sektorerna, särskilt hälsa och utbildning. Framsteg har gjorts inom EU mot ett gemensamt arbetssätt när det gäller utbildnings- och hälsoindikatorer. Det övergripande målet med detta arbetssätt är att rikta regeringarnas uppmärksamhet mot de grundläggande tjänster som faktiskt tillhandahålls och deras ansvarighet gentemot sina medborgare för dessa tjänster. Genom att samtidigt uppmärksamma vilka resurser som faktiskt avsätts för grundläggande sociala tjänster skapas ett incitament för regeringarna att tillhandahålla tjänsterna, med ökade resurser för att förbättra dem, uppföljning och hjälp att rikta in resurserna på dessa grundläggande tjänster. För att göra detta arbetssätt mer effektivt och verkningsfullt har kommissionen försökt främja en nära integration mellan makroekonomiskt budgetstöd och sektoriella processer inom utbildning och hälsa. Det har förutsatt nära kontakter mellan informationssystemen inom dessa sektorer. Kommissionen har dessutom försökt hjälpa länder som har strategier för fattigdomsbekämpning att se till att alla insatser som görs inom olika sektorer integreras i denna strategi. Kommissionen har också spelat en aktiv roll genom att sammanföra givare av budgetstöd och därmed ytterligare minska de transaktionskostnader som uppstår när länderna är tvungna att hantera ett flera olika givare. Kommissionen har gått i spetsen när det gäller konceptet med "fattigdomsstrategicykeln", som går ut på att strategierna för fattigdomsbekämpning skall integreras i ländernas budgetkalendrar och andra planeringscykler och på att givarna skall uppmuntras att använda de årliga granskningarna av fattigdomsbekämpningsstrategierna som enda informationskälla för utbetalning av budgetstöd. 3.3.4. Utbildning 3.3.4.1 Framsteg mot millennieutvecklingsmålen på utbildningsområdet De tre utbildningsindikatorer som ingår i basindikatorerna visar förbättringar när det gäller andelen barn i skolålder som skrivs in i grundskola, andelen barn som fullföljer grundskoleutbildning och andelen flickor i förhållande till pojkar som går i skola (könskvoten). Andelen barn (netto) som är inskrivna i grundskola har förbättrats avsevärt de senaste fem åren i Latinamerika och ännu mer i Västindien, medan det har skett en viss nedgång i Afrika, Asien och Medelhavsområdet. Situationen är särskilt allvarlig i Afrika, där andelen fortfarande ligger på omkring 50 %, jämfört med omkring 90 % i andra delar av världen. Av de länder som har den lägsta andelen barn inskrivna i grundskola (se tabellen "Utvecklingsländer med lägst andel barn (netto) inskrivna i grundskola" nedan) är alla utom ett afrikanska. Det faktum att varken Demokratiska republiken Kongo eller Sudan idag tillhör de länder som har sämst resultat när det gäller andel elever som fullföljer grundskoleutbildning visar hur mycket situationen har försämrats de senaste åren. En låg siffra när det gäller andel inskrivna i grundskola kommer så småningom att slå igenom i en låg siffra beträffande andel elever som fullföljer grundskoleutbildning. Ett afrikanskt land, Uganda, har det bästa resultatet beträffande andel inskrivna i grundskola. Det visar att en tydlig vilja uppbackad av en stark politik kan åstadkomma en verklig förändring. Med tiden kommer detta att ha en positiv inverkan på andelen ugandiska elever som fullföljer grundskoleutbildning. På Balkan har andelen inskrivna i grundskola i Förbundsrepubliken Jugoslavien och Kroatien sjunkit avsevärt. Utvecklingsländer med högst andel barn (netto) inskrivna i grundskola >Plats för tabell> Utvecklingsländer med lägst andel barn (netto) inskrivna i grundskola >Plats för tabell> Andelen elever som fullföljer grundskoleutbildning anses allmänt vara en god indikator på utbildningssystemets kvalitet, eftersom kvalitet ofta är en avgörande faktor till om barn stannar kvar i skolan. Denna indikator har förbättrats i alla regioner, om än i olika takt. Framstegen har varit mest uppseendeväckande i Latinamerika och, i mindre utsträckning, Västindien (där andelen fortfarande ligger under 60 % men håller på att förbättras). Å andra sidan gick det bara långsamt framåt i Afrika och Asien. Afrika släpar långt efter med en andel elever som fullföljer grundskoleutbildning på omkring 50 % (jämfört med 80 % i de flesta andra delar av världen). Det faktum att två afrikanska länder (Kap Verde och Zimbabwe) ligger på topp i tabellen över andelen elever som fullföljer grundskoleutbildning står i skarp kontrast till andra länders stagnation (t.ex. Tchads siffra på 19 %) eller till och med försämring (t.ex. Centralafrikanska republikens nedgång från 28 % till 19 %). Afghanistan ligger längst ned på listan totalt sett, med mycket låga 8 % (denna siffra skall förhoppningsvis stiga de närmaste åren). Utvecklingsländer med högst andel elever som fullföljer grundskoleutbildning >Plats för tabell> Utvecklingsländer med lägst andel elever som fullföljer grundskoleutbildning >Plats för tabell> Under de senaste fem åren har könskvoten stagnerat på de flesta håll i världen. Det har emellertid skett begränsade framsteg i Asien (5 %) och i mindre utsträckning Afrika (2,5 %). Totalt sett kvarstår klyftan mellan Afrika, Asien och Stillahavsområdet (där andelen är omkring 80-85 %) och övriga världen (där den är nästan 100 %). Uppgifterna pekar på att det finns ett tydligt samband mellan utveckling och flickors skolgång, eftersom kvoten i de mer utvecklade regionerna är nära 100. De höga talen i Sydafrika och några av dess grannländer (Botswana, Namibia och Lesotho) skiljer sig från mängden. I dessa länder går fler flickor än pojkar i skolan. Det behöver emellertid inte vara ett tecken på ett effektivt skolsystem. Andelen barn (netto) som är inskrivna i grundskola i Lesotho är exempelvis bara 58 %. I de flesta andra fall finns det ett samband mellan en låg andel flickor som går i skola och en låg inskrivning i grundskola. Bland de få barn som går i skola i Afghanistan är betydligt färre flickor än pojkar. Utvecklingsländer med lägst könskvot >Plats för tabell> Utvecklingsländer med högst könskvot >Plats för tabell> 3.3.4.2 Gemenskapens policy för stöd till utbildningssektorn Den 6 mars 2002 antog kommissionen ett nytt meddelande om utbildningens betydelse för fattigdomsbekämpningen i utvecklingsländerna [52]. De viktigaste prioriteringarna i kommissionens policy är grundutbildning, yrkesinriktad utbildning och stöd till högre utbildning, huvudsakligen på regional nivå. Viktiga tvärgående frågor som exempelvis jämställdhet, sambandet mellan utbildning och bekämpning av hiv/aids samt utbildning i konfliktsituationer behandlades. Harmonisering av EU-givarnas procedurer och främjande av sektorsinriktade tillvägagångssätt utpekades som de bästa metoderna. Den 30 maj 2002 antog rådet en resolution om att denna policy skulle godkännas [53]. Europaparlamentet antog sina egna slutsatser i maj 2002. Därmed har Europeiska gemenskapen nu en tydlig och starkare utbildningspolicy inriktad på fattigdomsbekämpning och effektivt genomförande. [52] KOM(2002) 116. [53] Utvecklingsrådets slutsatser, 30.5.2002, 8958/02. Europeiska gemenskapen ger också starkt stöd till Världsbankens Fast Track Initiative (FTI) som den ser som ett sätt att påskynda framstegen mot Education for All (EFA). FTI är inledningsvis inriktat på 23 låginkomstländer som har en stark politik men små möjligheter att utan mer stöd från givarna uppnå millennieutvecklingsmålen på utbildningsområdet, dvs. att fram till 2015 se till att alla fullföljer grundskoleutbildning. FTI går ut på att etablera partnerskap mellan givare och partnerländer eller förstärka redan existerande partnerskap. Själva partnerskapet skall baseras på två sinsemellan kompletterande handlingslinjer. För det första skall samarbetet mellan givarna gradvis förstärkas genom konkreta åtgärder (samordningsgrupp, gemensam finansiering, fler sektorprogram etc.) för att minska kostnaderna, öka stödets effektivitet och förenkla förfarandena för partnerländerna. För det andra skall ytterligare medel anslås som täcker partnerländernas ekonomiska behov för att uppnå millennieutvecklingsmålen på utvecklingsområdet. Hittills har tio av de ursprungliga 23 länderna fått sina program godkända inom FTI-processen och givarna har utlovat stöd till dessa program. 3.3.5. Hälsa, aids och befolkningsfrågor 3.3.5.1 Framsteg mot millennieutvecklingsmålen på hälsoområdet De grundläggande indikatorerna på detta område är: dödligheten bland barn under 5 år (i utvecklade länder är talen i allmänhet lägre än 10 per 1000 födda, men i utvecklingsländerna ofta betydligt högre), mässlingsvaccination, förekomst av hiv bland gravida kvinnor och andel förlossningar som äger rum under överinseende av utbildad vårdpersonal (vilket är avgörande för att minska mödradödligheten). Dödlighet bland barn under 5 år: Med undantag för de första veckorna efter födseln är den främsta orsaken till flertalet dödsfall bland barn under 5 år smittsamma sjukdomar (t.ex. lunginflammation, malaria, diarré och hiv/aids). Hur vanliga och allvarliga dessa sjukdomar är beror på flera olika faktorer, såsom undernäring - som i sin tur beror på brist på mat - dåliga bostäder, undermålig tillgång till vatten, dålig hygien, låg utbildningsnivå hos modern och undermålig tillgång till fullgod sjukvård. Sedan 1960-talet har dödligheten bland barn under 5 år minskat markant i hela världen och så skedde även under 1990-talet. Framstegen har varit särskilt imponerande i Asien och om den nuvarande trenden håller i sig kommer många asiatiska länder att lyckas uppnå millennieutvecklingsmålet att minska barnadödligheten med två tredjedelar senast 2015. Trots dessa framsteg dör ett av fem födda barn före sin 5-årsdag i tio länder (sju av dessa länder upplevde allvarliga interna konflikter under 1990-talet). Å andra sidan har några av världens fattigaste utvecklingsländer visat att det är möjligt att kraftigt minska dödligheten bland barn under 5 år. I Bangladesh har dödligheten bland barn under 5 år till exempel minskat anmärkningsvärt från 144 år 1990 till 82 år 2000. Även om en del av minskningen kan hänga samman med en höjning av inkomsterna visar den framförallt hur effektivt det är att rikta in sig på grundläggande insatser som vaccination, oral rehydrering vid diarré, behandling av lunginflammation, bättre sanitet och bättre tillgång till säkert vatten. Bättre utbildning av kvinnor och större möjligheter för kvinnor att få mikrokrediter har också spelat en viktig roll. Det har också skett en förbättring när det gäller andelen undernärda i Bangladesh, även om den med internationella mått fortfarande är mycket hög. Nu gäller det att på alla sätt värna de framsteg som gjordes under 1990-talet. Den ökade dödligheten bland barn under 5 år som har noterats i flera länder sedan 1990 visar att de senaste fyrtio årens framsteg lätt kan gå förlorade. Med undantag för Irak, som naturligtvis är ett särfall, har de största bakslagen noterats i östra och södra Afrika. Den främsta orsaken är utan tvivel att allt fler barn dör i hiv/aids i dessa länder (se nedan). Länder med en dödlighet bland barn under 5 år på över 200 per 1000 levande födda år 2000 Land // Dödlighet bland barn under 5 år Sierra Leone // 316 Angola // 295 Niger // 270 Afghanistan // 257 Liberia // 235 Mali // 233 Somalia // 225 Guinea-Bissau // 215 Kongo, Dem. rep. // 207 Zambia // 202 Länder där dödligheten bland barn under 5 år minskade mest mellan 1990 och 2000 >Plats för tabell> Länder där dödligheten bland barn under 5 år ökade mest mellan 1990 och 2000 >Plats för tabell> Vaccination mot mässling: Vaccination är en viktig åtgärd för att förbättra överlevnaden bland barn och bör vara en grundläggande prioritering för alla länders sjukvårdssystem. Det är billigt men mycket effektivt: kostnaden för att vaccinera ett barn mot mässling är mindre än 1 euro. Före 1980 skövlade mässlingsepidemier regelbundet unga offer i utvecklingsländerna, men sedan det utvidgade vaccinationsprogrammet infördes har förekomsten sjunkit stadigt och dödsfallen ännu snabbare. Trots dessa positiva resultat dör fortfarande omkring 800 000 människor i mässling varje år [54]. Framstegen när det gäller att öka vaccinationstäckningen har varit särskilt stora i Latinamerika, där antalet dödsfall i mässling har minskat med 99 % [55]. I fyrtio utvecklingsländer var vaccinationstäckningen beträffande mässling 90 % eller högre 1999. Det kan emellertid vara svårt att bibehålla en hög vaccinationstäckning. Nya barnkullar måste vaccineras varje år. De sjunkande siffrorna i Asien beror på att vaccinationstäckningen har minskat i flera länder, däribland Kina och Indien. I 25 afrikanska länder noterades en minskning av vaccinationstäckningen mellan 1995 och 1999. I Nigeria minskade vaccinationstäckningen under hela förra decenniet, från 85 % år 1990 till 41 % år 1999. Det är mycket allvarligt att vaccinationstäckningen försämras: i takt med att allt fler barn saknar skydd blir en allvarlig epidemi oundviklig. Unicef och WHO har fört upp länder med en sämre vaccinationstäckning beträffande mässling än 50 % (utom Nordkorea) på en lista över 45 prioriterade länder, som har flest dödsfall i mässling och där ansträngningarna för att öka vaccinationstäckningen skall koncentreras. [54] WHO:s beräkning. [55] Unicef:s uppgifter. Länder med en vaccinationstäckning under 50 % år 1999 Land // Procent Kongo, Dem. Rep. // 15 Djibouti // 21 Republiken Kongo // 23 Ekvatorialguinea // 24 Somalia // 26 Etiopien // 27 Tchad // 30 Nordkorea // 34 Niger // 36 Centralafrikanska republiken // 39 Afghanistan // 40 Nigeria // 41 Togo // 43 Angola // 46 Förekomst av hiv bland gravida kvinnor: i millennieutvecklingsmålen ägnas hiv/aids och malaria särskild uppmärksamhet. Framstegen mot målet att "hejda och minska spridningen av hiv/aids" skall följas upp genom kontroller av förekomsten av hiv hos gravida kvinnor. Under 1990-talet ökade utbredningen av hiv kraftigt i många delar av världen, men särskilt i södra Afrika, där minst 13 länder nu har en andel smittade på över 10 %. Förekomsten av hiv stiger också snabbt i delar av Asien och Östeuropa. Effekterna av hiv/aids på dödligheten bland barn under 5 år har redan påpekats. Hiv/aids saknar motstycke när det gäller att förkorta den beräknade livslängden och kan också delvis vara orsaken till den ökade mödradödlighet som kunnat noteras i vissa länder. Även om den allmänna bilden är mycket dyster finns det dock vissa ljusglimtar. Det mest välkända exemplet är Uganda, där förekomsten av hiv bland gravida kvinnor har sjunkit sedan 1992 från höga 29,5 % till 11,3 % år 2000 (i åldersgruppen 15-24 år är förekomsten ännu lägre på 7,8 %). Mer nyligen har UNAIDS rapporterat att förekomsten av hiv bland gravida kvinnor under 20 år i Zambia håller på att sjunka. Länder där mer än 10 % av gravida kvinnor i åldern 15-24 år är hivsmittade Land // Förekomst av hiv (%) Botswana // 34 Lesotho // 26 Sydafrika // 25 Zimbabwe // 25 Namibia // 20 Zambia // 18 Malawi // 15 Moçambique // 15 Centralafrikanska republiken // 14 Kenya // 13 Etiopien // 12 Burundi // 12 Rwanda // 11 Förlossningar som sker under överinseende av utbildad vårdpersonal: Mödradödligheten i utvecklingsländerna kan vara uppemot 200 gånger högre än i de utvecklade länderna, vilket främst beror på att det saknas grundläggande mödravård - särskilt i samband med förlossningen. Huvudstrategin för att uppnå millennieutvecklingsmålet om att senast 2015 minska mödradödligheten med tre fjärdedelar är att se till att fler förlossningar sker under överinseende av utbildad vårdpersonal, t.ex. en barnmorska eller läkare, och inte traditionella barnmorskor (program för att utbilda traditionella barnmorskor har inte minskat mödradödligheten). Det finns begränsade tillgängliga uppgifter om denna indikator och det är svårt att urskilja några tydliga trender i de olika regionerna. Talen är i allmänhet lägst i världens minst utvecklade länder. Några länder har gjort stora framsteg under 1990-talet, men i allmänhet har de flesta regioner långt kvar - inte minst Afrika och Asien. Länder där antalet förlossningar som sker under överinseende av utbildad vårdpersonal är lägst (senast tillgängliga uppgifter) Land // Förlossningar under överinseende av vårdpersonal (i %) Nepal // 10 Tchad // 11 Bangladesh // 14 Niger // 18 Eritrea // 21 Jemen // 22 Mali // 24 Burkina Faso // 27 Kambodja // 31 Guinea // 35 Tanzania // 35 3.3.5.2 Gemenskapens policy när det gäller hälsa, aids och befolkningsfrågor Det kommer att dröja innan kommissionens ambitiösa mål att i samarbete med utvecklingsländer och andra samarbetspartner i större utsträckning prioritera nationella/regionala anslag för att förbättra effekterna på hälsoområdet leder till synliga resultat. På policynivå har emellertid flera resultat uppnåtts under 2002. I mars 2002 antog kommissionen ett meddelande om hälsa och fattigdomsbekämpning i utvecklingsländerna [56]. Meddelandet utgör gemenskapens policyram för satsningar inom hälsa, aids och befolkningsfrågor i syfte att uppnå millennieutvecklingsmålen. Ramen har fyra huvudlinjer: i) att förbättra de nationella resultaten när det gäller hälsa, aids och befolkningsfrågor, särskilt bland de fattigaste; ii) att maximera fördelarna i hälsohänseende och minimera potentiella negativa hälsoeffekter av gemenskapens stöd till andra sektorer; iii) att skydda de mest sårbara grupperna mot fattigdom genom att stödja rättvisa och rimliga mekanismer för finansiering av hälso- och sjukvården, och iv) att investera i utveckling av särskilda globala kollektiva nyttigheter. [56] KOM(2002) 129. Därefter antog rådet en resolution om hälsa och fattigdomsbekämpning i utvecklingsländerna den 30 maj 2002, [57] där det sades att biståndsvolymen skulle öka och biståndsförmedlingen förbättras. I resolutionen slog rådet fast följande: I syfte att uppnå bättre resultat på hälsoområdet och nå upp till de internationellt fastställda utvecklingsmålen för hälsa kommer EU med kraft att stödja de utvecklingsländer som beslutade att arbeta för de mål de själva hade fastställt för investeringar i hälsa, exempelvis i Abuja (15 % av de nationella budgetarna). [...] Rådet påminner här om sina slutsatser om FN-konferensen om utvecklingsfinansiering i Monterrey som antogs av utrikesministrarna den 14 mars och som Europeiska rådet i Barcelona godkände, varigenom medlemsstaterna kollektivt förbinder sig att som ett första viktigt steg öka sin totala ODA-volym under de kommande fyra åren. En betydande andel av denna ökning bör gå till stöd till social utveckling i utvecklingsländerna med särskild tonvikt på förbättrade resultat på hälso- och utbildningsområdet. Överläggningarna i Europaparlamentet om meddelandet om hälsa och fattigdomsbekämpning i utvecklingsländerna inleddes i oktober 2002 och pågår fortfarande. [57] Hälsa och fattigdom - Resolution från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar. Utvecklingsrådets slutsatser, 30.5.2002, 8958/02. Gemenskapens handlingsprogram för påskyndade insatser mot hiv/aids, malaria och tuberkulos [58] fungerar fortfarande som EU:s övergripande långsiktiga och sammanhållna politiska ram och bidrar på ett betydelsefullt sätt till att förbättra nationella, regionala och globala insatser mot de tre stora smittsamma sjukdomarna. Kommissionen har nu utformat ett nytt meddelande som handlar om framstegen i genomförandet av handlingsplanen, vilket bör antas i början av 2003. Av detta meddelande framgår att kommissionen har arbetat på flera fronter för att öka tillgången till viktiga läkemedel till överkomliga priser, bland annat i samband med WTO:s multilaterala diskussioner om handelsrelaterade immaterialrätter (TRIPS) och genom sin egen strategi beträffande differentierad prissättning (se "Handel och utveckling" ovan). När det gäller att öka satsningarna på forskning och utveckling har avsevärda resurser från ramprogrammen för forskning anslagits till forskning om hiv/aids, malaria och tuberkulos och Europa och utvecklingsländerna har etablerat ett samarbete inom området klinisk prövning (EDCTP). Det främsta syftet med EDCTP är att skynda på utvecklingen och utvärderingen av nya vacciner, läkemedel och andra preventiva eller terapeutiska redskap mot hiv/aids, malaria och tuberkulos. Det kommer att ha en målbudget på 600 miljoner euro. Gemenskapen svarar för en tredjedel av budgeten, medlemsstaterna och Norge bidrar med ytterligare 200 miljoner euro och resterande 200 miljoner euro skall enligt planerna komma från den privata sektorn, FoU-industrin, stiftelser och gemenskapens utvecklingsfonder (EUF eller en särskild budgetpost). [58] KOM(2001) 96, februari 2001. EDCTP förväntas kunna inleda sin verksamhet andra halvåret 2003. I enlighet med Dohadeklarationen skall utvecklingsländerna få tillgång till de produkter som utvecklas genom EDCTP. Tack vare en noggrant balanserad ledningsstruktur säkerställs att utvecklingsländerna räknas som viktiga intressenter och likvärdiga samarbetspartner när strategiska beslut skall fattas. Afrikanska samarbetspartner kommer följaktligen att delta både i fastställandet av prioriterade nya åtgärder och i utvecklingen av strategiska handlingsplaner för klinisk prövning. På de områden där framstegen inte har varit så stora är skälet att det har saknats lämpliga resurser inom kommissionen och medlemsstaterna (särskilt nationella resurser) för att genomföra storskaliga program inom särskilda områden. Det kan till exempel handla om lokal tillverkningskapacitet, tekniköverföring, partnerskap för social marknadsföring med det civila samhället, innovativ forskning och utveckling, samt att arbeta med de berörda utvecklingsländerna inom ramen för verkliga partnerskap. I detta avseende är EDCTP naturligtvis ett pilotprogram och ännu ett framsteg eftersom det blir en gemensam röst som kan representera europeisk forskning kampen mot de tre sjukdomarna i utvecklingsländerna. Under de kommande åren måste stor uppmärksamhet ägnas åt andra direkta och indirekta incitament för att stimulera forskning om och utveckling av särskilda globala kollektiva nyttigheter för att bekämpa dessa tre sjukdomar. Alla åtgärder inom handlingsprogrammet har ett direkt eller indirekt samband med gemenskapens politik och åtgärder på andra områden, inom i synnerhet handel och forskning och utveckling för att förbättra utvecklingsländernas resultat när det gäller hälsa, aids och befolkningsfrågor. Även om auktoritativ ekonomisk forskning har fokuserat på sambandet mellan lokala fattigdomsförhållanden och globala smittsamma sjukdomar som malaria, tuberkulos och hiv, finns det också ett välkänt samband mellan lokal fattigdom och en lokal hög förekomst av vektorburna och andra smittsamma sjukdomar. Generaldirektoratet för forskning och teknisk utveckling har i detta sammanhang stött forskning och ny kunskap och teknik för att hantera effekterna av schistosomoiasis, filariasis, Chagas sjukdom och andra bortglömda smittsamma sjukdomar. Arbetet med att ta fram ett vaccin mot lunginflammation hos barn, som är den sjukdom som skördar flest liv i Asien, har kommit långt och slutliga tester på människor skall snart inledas. Forskningen om reproduktiv hälsa utökades också genom nord-syd-samarbetsprojekt. I slutet av 2001 fick kommissionens delegationer riktlinjer för programplaneringen när det gäller hälsa, aids och befolkningsfrågor. Alla gemenskapens landstrategidokument och nationella vägledande program (utom för de "icke-anmälda AVS-länderna") blev färdiga i slutet av 2002. De anslag för "hälsa som en prioriterad sektor" som har programplanerats inom ramen för nionde EUF uppgår till 3,7 % (280 miljoner euro). Av medlen från nionde EUF har 22,3 % programplanerats för "makroekonomiskt stöd förenat med villkor rörande social utveckling". Under 2002 har regionala medel och AVS-medel ur sjätte EUF till nionde EUF programplanerats för "hälsa" i AVS-länderna (sammanlagt 104 miljoner euro: 60 miljoner euro för GFATM från sjätte EUF och sjunde EUF och 44 miljoner euro för reproduktiv hälsa/malariabekämpning från åttonde EUF och nionde EUF. Ytterligare medel från nionde EUF:s regionala AVS-medel och från nionde EUF:s reserver diskuteras för närvarande med AVS-länderna. De medel som har programplanerats för "hälsa" inom ramen för Medaprogrammet uppgår (2002-2004) till 2 % av de tillgängliga resurserna, i Asien (2002-2004) till 14,1 % och i Latinamerika (2002-2006) till 1,9 %. De fleråriga anslagen för alla utvecklingsländer uppgår till totalt 423,2 miljoner euro 2002 för "hälsa och befolkningsfrågor", vilket är mindre än 3,3 % av gemenskapens totala programbistånd. Hälsoområdet är ett av de områden där kommissionen har en mer samordnad strategi med medlemsstaterna som en del av sina pilotprojekt i länderna (se avsnittet om samordning, samstämmighet och komplementaritet). Kommissionens initiativ att gemenskapens bistånd i ökad utsträckning skall vara obundet (som beskrivs i samma avsnitt) innefattar också en fokusering på hälsofrågor. Kommissionen har föreslagit att läkemedel och utrustning för bekämpning av hiv/aids, malaria och tuberkulos skall ingå i ett pilotförsök. Det första ärende där övergången till obundet bistånd tillämpades var en internationell upphandling av läkemedel och medicinsk utrustning i Zimbabwe. 3.3.6. Transport Resultaten av programplaneringen under 2002 bekräftar att transportområdet fortfarande är ett av gemenskapens viktigaste insatsområden, särskilt i AVS-regionen där 31 % av de programplanerade resurserna inom nionde Europeiska utvecklingsfonden går till transport (vilket beskrivs närmare i kapitlet om denna region). Denna fokusering beror dels på att många andra (särskilt bilaterala) givare alltmer har dragit sig tillbaka från transportsektorn, dels att gemenskapen har lång erfarenhet och en komparativ fördel inom detta område. Hållbara transportsystem kan spela en avgörande roll för fattigdomsbekämpning och utveckling genom att göra det lättare för fattiga människor att förflytta sig och få tillgång till arbete, sjukvård och utbildning. En sådan tillgång är avgörande för tillväxt och handel och främjar integration. För att dessa utvecklingsmål skall uppnås måste transportsektorn tillgodose intressenternas behov, vara säkra, billiga, effektiva och ha minimal inverkan på miljön. För att kunna erbjuda hållbara transporter måste partnerländerna tillämpa en sektorstrategi som integrerar sektorspecifika och tvärgående frågor. En sådan strategi måste etablera ekonomisk, finansiell och institutionell bärkraft, vara miljövänlig och dessutom ha en social dimension. Programplaneringen inom transportsektorn under 2002 har skett enligt "riktlinjerna för programplanering på transportområdet" och kommissionens meddelande "om främjande av hållbara transporter inom ramen för utvecklingssamarbetet" [59]. I framtiden kommer kommissionen att öka stödet till delegationerna för att se till att nationella sektorprogram innefattar en bra politik och hållbara strategier, och utarbeta riktlinjer för den kommande halvtidsgranskningen av de vägledande programmen. Kommissionen kommer också att beakta resultaten av den andra oberoende utvärderingen av gemenskapens insatser på transportområdet som inleddes kring halvårsskiftet 2002 (se avsnittet "Uppföljning och utvärdering"). Denna utvärdering omfattar alla geografiska regioner med vilka gemenskapen har ett utvecklingssamarbete (till skillnad från den första utvärderingen 1993-1994 som bara omfattade AVS-länderna). I resultaten av förberedelsefasen underströks den tidigare och nuvarande fokuseringen på AVS-regionen, vilken sannolikt kommer att kvarstå. [59] KOM(2000) 422. Ett viktigt inslag i gemenskapens diskussioner om olika områden är fortfarande samordningen av policy och strategi med EU-medlemsstaterna som syftar till att säkerställa samstämmighet och komplementaritet i gemenskapens insatser. År 2002 ökade kommissionen samordningen med expertgruppen på transportområdet genom att hålla två möten. Diskussionerna ledde till att man enades om indikatorer för att bedöma resultaten inom transportsektorn och effekterna för användare av transporttjänster. Mötena gjorde det också möjligt att utveckla en enkel metod för att förbättra övervakningen av indikatorerna och att granska olika alternativ att ge en del ekonomiskt stöd via budgetstödmekanismen i transportprogrammen. Under 2002 deltog kommissionen också aktivt i arbetet för att ändra inriktningen på Sub Saharan Africa Transport Policy Programme (SSATP), som sammanför flera EU-medlemsstater, FN:s ekonomiska kommission för Afrika (Uneca), Världsbanken och Norge samt 30 afrikanska länder. Kommissionen blev en synligare och mer aktiv deltagare i programmet genom sin representation i SSATP-styrelsen, genom en större inblandning i planeringen av programmets långsiktiga utveckling och genom att uppnå en principöverenskommelse om att tillhandahålla grundläggande finansiering för programmet. Dessa samordnade insatser kommer att göra det möjligt för SSATP att förenkla processerna för att se till att transportpolitiken och transportstrategierna är fullständigt integrerade i strategier och planer för fattigdomsbekämpning. På regional nivå kommer SSATP genom att arbeta via regionala ekonomiska gemenskaper, stödja transportstrategier som på ett bättre sätt bidrar till regional integration och intraregional och internationell handel. 3.3.7. Livsmedelssäkerhet och hållbar landsbygdsutveckling 3.3.7.1 Framsteg mot millennieutvecklingsmålen på dessa områden Underviktiga barn: Fortfarande plågas fattiga familjer i större delen av tredje världen av brist på livsmedel. Detta faktum betonas i millennieutvecklingsmålen, som innehåller ett åtagande om att halvera andelen svältande fram till 2015. Framstegen mot detta mål kommer främst att mätas i andelen underviktiga barn under 5 år. Undernäring ökar inte bara barnets mottaglighet för smittsamma sjukdomar, utan påverkar också tillväxt och utveckling och bromsar deras intellektuella förmåga som vuxna. Undernäring i barndomen bidrar därmed till en ond cirkel av fattigdom. Det saknas tillförlitliga uppgifter för alla länder, men tillgänglig information visar att framsteg har gjorts i alla länder sedan 1995, dock inte i tillräckligt snabb takt för att nå målet 2015. Undernäringen är särskilt utbredd i vissa länder i Asien, där åtta av de 14 värst drabbade länderna internationellt sett ligger. Länder med en andel underviktiga barn på minst 40 % Niger // 40 Laos // 40 Mali // 43 Maldiverna // 43 Eritrea // 44 Burundi // 45 Kambodja // 46 Jemen // 46 Etiopien // 47 Indien // 47 Nepal // 47 Afghanistan // 48 Bangladesh // 48 Nordkorea // 60 3.3.7.2 Livsmedelssäkerhet Livsmedelssäkerhet har varit en viktig fråga under 2002, inte minst på grund av den allvarliga livsmedelssituationen i flera områden - däribland Afghanistan, södra Afrika och, mot slutet av året, Afrikas horn. Gemenskapen har samverkat med andra aktörer för att se till att livsmedelskriserna hanteras på ett effektivt sätt (kommissionens ansträngningar när det gäller kriserna i Afrika beskrivs i kapitlet om AVS-regionen längre fram i rapporten). Ett annat skäl till fokuseringen på livsmedelssäkerhet 2002 var den internationella konferens som granskade vilka framsteg som hade gjorts sedan Världslivsmedelstoppmötet hölls för fem år sedan (kallad "Världslivsmedelstoppmötet - fem år senare"). Kommissionen och EU-medlemsstaterna spelade en framträdande roll i förberedelserna inför konferensen, som ägde rum i Rom i augusti under FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO:s beskydd. Huvudsyftet var att granska framstegen mot det mål som sattes upp vid Världslivsmedelstoppmötet 1996, dvs. att halvera antalet undernärda människor i världen fram till 2015. Eftersom den årliga minskningen av antalet undernärda sedan 1996 har varit mindre än vad som krävs för att uppnå målet 2015, hade FAO:s sekretariat identifierat två huvudområden där Romtoppmötet kunde försöka skynda på utvecklingen. Det handlade om att främja den politiska viljan och att mobilisera ekonomiska resurser. Kommissionen bidrog till förberedelserna genom att bland annat lägga fram en rapport om uppföljningen av handlingsplanen från Världslivsmedelstoppmötet 1996. Tillsammans med medlemsstaterna deltog kommissionen också i en arbetsgrupp som förhandlade fram toppmötets deklaration. I den slutliga deklarationen "Internationell allians mot svält" som antogs av stats- och regeringscheferna vid toppmötet uppmanades alla parter att öka sina ansträngningar och " verka som en internationell allians mot svält för att senast 2015 uppnå målen om livsmedelssäkerhet". I deklarationen krävdes också att det skulle inrättas en mellanstatlig arbetsgrupp för att fastställa riktlinjer så att rätten till tillräcklig föda gradvis blir verklighet. Ordförande Romano Prodi och kommissionär Poul Nielson representerade Europeiska kommissionen. I sitt inlägg underströk ordförande Prodi återigen den vikt EU fäster vid handel i utvecklingsarbetet. Kommissionär Poul Nielson deltog vid ett av rundabordssamtalen på ministernivå om "Världslivsmedelstoppmötets handlingsplan: uppnådda resultat, hinder och hur de kan övervinnas". Under 2002 har kommissionen fortsatt att göra framsteg när det gäller att omsätta den policy och den strategi beträffande livsmedelssäkerhet som antogs 1996 i handling, bland annat genom programplaneringen och genomförandet av den övergripande budgetposten "livsmedelsbistånd/livsmedelsförsörjning [60]. Man har också tagit hänsyn till de viktigaste resultaten och rekommendationerna i 2000 års utvärdering av förordningen om livsmedelsbiståndet/livsmedelsförsörjningen och meddelandet till rådet och Europaparlamentet om budgetpostens framtida inriktning och användning. Insatserna för livsmedelssäkerhet har utformats för att överensstämma med gemenskapens allmännna utvecklingspolitik och med nationella och regionala stödstrategier som baseras på ländernas strategier för fattigdomsbekämpning. Gemenskapen har fortsatt att understryka vikten av försiktighet i användningen av livsmedelsbistånd. Även om det kan vara ett viktigt och nödvändigt inslag i den omedelbara reaktionen på livsmedelskriser är det inte ett effektivt sätt att stoppa svälten på sikt. Orsakerna till svält är komplicerade och kan inte hanteras genom enkla lösningar. För att förebygga hungersnöd krävs en brett baserad policy som angriper grundorsakerna till problemet, såsom fattigdom och underutveckling. Dålig samhällsstyrning, naturkatastrofer och konflikter kan också skapa förutsättningar för hungersnöd. När gemenskapen har gett livsmedelbistånd har man försökt se till att livsmedlen i första hand köps lokalt eller regionalt. Efter krissituationer har det gjorts särskilda ansträngningar att koppla ihop katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd. [60] KOM(2001) 1 och KOM(2001) 473. Som ett led i sina ansträngningar att hitta effektivare sätt att förebygga hungersnöd har kommissionen genom att beakta de olika faktorer som kan vara inblandade försökt fördjupa sin policydialog med de nationella myndigheterna i flera mottagarländer och uppmuntra dem att integrera målen rörande livsmedelssäkerhet ännu mer i sina strategier för fattigdomsbekämpning. Resultaten av granskningar och revisioner av program har i allt högre grad en positiv inverkan på genomförandet av pågående program och projekt och på bedömningen av nya insatser. Kommissionen har använt flera kriterier för att bestämma vilka länder som skall prioriteras: länder (särskilt minst utvecklade länder) med utbredd fattigdom och osäker livsmedelstillgång, länder som har en långsiktig politik för livsmedelssäkerhet och länder där lämpliga förhållanden råder för att gemenskapsstödet skall kunna användas effektivt. På grund av de exceptionella och oförutsedda livsmedelskriserna 2002 har kommissionen gång på gång tvingats se över sin programplanering och inriktning av resurserna. En mycket större andel av det totala budgetanslaget gick till livsmedelsbistånd än vad som ursprungligen planerades. Till följd av detta minskade stödet till strukturell livsmedelssäkerhet. I tabellen nedan jämförs den ursprungliga programplaneringen för 2002 och de faktiska anslagen per oktober 2002. Sammanfattning av ursprungliga och slutliga anslag 2002 uppdelat på instrument och partner (miljoner euro) >Plats för tabell> Livsmedelsbistånd: ett svar på den allvarliga livsmedelskrisen 2002 Allvarlig torka på Afrikas horn Bristen på regn under de senaste odlingssäsongerna på Afrikas horn har allvarligt förvärrat den redan dåliga humanitära situationen för omkring 13,6 miljoner människor i Etiopien och Eritrea. Förutom det katastrofbistånd som tidigare gavs för att täcka behoven sista kvartalet 2002 (32,8 miljoner euro) antog kommissionen i slutet av året ett katastrofprogram för livsmedelsbistånd om 55 miljoner euro. Tillsammans med ett ytterligare anslag för livsmedelsbistånd på 25 miljoner euro till de två länderna i början av 2003 innebar detta att gemenskapens totala bidrag för att hjälpa de mest utsatta grupperna i Etiopien och Eritrea steg till 112,8 miljoner euro (412 000 ton livsmedelsbistånd). Inräknat EU-medlemsstaternas bilaterala bidrag (46,5 miljoner euro) motsvarade EU:s totala stöd för att avhjälpa krisen i de två länderna 159 miljoner euro. Samtidigt som katastrofhjälpen är avgörande för att rädda liv är regeringarna i de båda länderna och biståndsgivarna eniga om att den långsiktiga situationen inte kan förbättras enbart med livsmedelsbistånd. Krisen kan bara avhjälpas på ett bra sätt om man parallellt med katastrofhjälpen gör stora ansträngningar att ta itu med de strukturella problemen. Gemenskapens bistånd är inriktat på ett sådant långsiktigt stöd, både genom programmet för livsmedelssäkerhet och genom programmet för budgetstöd. Det pågår två program för livsmedelssäkerhet på Afrikas horn: ett på 60 miljoner euro i Etiopien (varav 25 miljoner euro i budgetstöd för insatser för livsmedelssäkerhet) och ett annat på 16 miljoner euro i Eritrea. Livsmedelskrisen i södra Afrika Som svar på den fortsatta humanitära krisen i södra Afrika meddelade Europeiska unionen (EU) i december 2002 att dess bidrag skulle höjas till 328 miljoner euro för de sex mest drabbade länderna (Zimbabwe, Zambia, Malawi, Swaziland, Moçambique och Lesotho). Av detta stödbelopp kommer 117 miljoner euro direkt från Europeiska kommissionens budgetpost för livsmedelsbistånd/livsmedelssäkerhet och utgörs av livsmedelsbistånd och katastrofleveranser av utsäde och gödningsmedel (277 000 ton). Livsmedelsbiståndet förmedlas redan till länderna i regionen via bl.a. Världslivsmedelsprogrammet, icke-statliga organisationer och mottagarländernas myndigheter. Det kommer att fortsätta att inriktas på de fattigaste och mest utsatta grupperna såsom hiv/aidssmittade och internt och externt fördrivna människor, inklusive flyktingar. Detta katastrofbistånd ges utöver de två pågående långsiktiga programmen för livsmedelssäkerhet i Moçambique (60 miljoner euro) och i Malawi (42 miljoner euro). LIVSMEDELSSÄKERHET: MOTTAGARLÄNDER Land // i euro Etiopien // 99 300 000 Zimbabwe // 51 400 000 Afghanistan // 46 300 000 Palestina // 30 000 000 Zambia // 23 000 000 Armenien // 20 300 000 Azerbajdzjan // 20 300 000 Nordkorea // 20 000 000 Kirgizistan // 20 000 000 Malawi // 16 000 000 Angola // 15 000 000 Moçambique // 14 800 000 Haiti // 13 800 000 Moldavien // 10 400 000 Eritrea // 9 700 000 Madagaskar // 6 900 000 Tadzjikistan // 6 600 000 Niger // 6 500 000 Liberia // 5 500 000 Ekvatorialguinea // 2 500 000 Demokratiska rep. Kongo // 2 400 000 Kuba // 2 000 000 Indien // 2 000 000 Sierra Leone // 2 000 000 Sudan // 1 600 000 Pakistan // 1 300 000 Burkina Faso // 1 100 000 Burundi // 500 000 Guatemala // 200 000 Honduras // 200 000 3.3.7.3 Landsbygdsutveckling Av världens fattiga bor 70 % på landsbygden och de allra flesta av dem är beroende av jordbruk för att överleva. Om de inte har tillgång till resurser och tjänster ökar deras sårbarhet för plötsliga kriser dramatiskt. Utveckling av landsbygden är ytterst viktigt för att bekämpa fattigdom och hållbart förbättra livsmedelssäkerheten för de fattiga, eftersom det ökar tillgången till föda genom bättre och mer diversifierade inkomster och tjänster och även livsmedelstillgången genom bättre fungerande jordbruks- och handelssystem. År 2002 lade kommissionen fram meddelandet "Fattigdomsbekämpning på landsbygden - Europeiska gemenskapens politik och strategi i fråga om landsbygdsutveckling och hållbar förvaltning av naturresurser i utvecklingsländerna" [61] till rådet. I sina slutsatser välkomnande rådet meddelandet och betonade vikten av att kommissionen och medlemsstaterna samarbetar för att omsätta det i praktiken. I meddelandet understryks att landsbygdsutveckling berör flera olika sektorer och att det finns ett samband mellan fattigdomsbekämpning och utkomstmöjligheter i landsbygdsområden. Meddelandet presenterades och diskuterades vid ett forum i Montpellier i september 2002 som samlade mer än 200 deltagare från medlemsstaterna och kommissionen. Under forumet behandlades flera väsentliga utvecklingsfrågor som har betydelse för utkomstmöjligheterna på landsbygden och det fastställdes en färdplan för ytterligare analyser. [61] KOM(2002) 429 slutlig, 25.7.2002. Under EU:s forum om landsbygdsutveckling stod det klart att en av de grundläggande frågorna för utvecklingsländer är granskningen av deras markpolitik och utformningen och genomförandet av bra jordreformer och fördelningsprogram till förmån för de fattiga. För att ta itu med jordreformer på ett mer samordnat sätt och vidareutveckla policyn för landsbygdsutveckling inrättades en EU-arbetsgrupp 2002 under EU:s rådgivande grupp för landsbygdsutveckling. Arbetsgruppen, som har fått i uppdrag att utarbeta gemensamma EU-riktlinjer för att stödja utformningen av markpolitik och jordreformer, samordnas av GD Bistånd. EuropeAid medverkar aktivt i detta arbete. Ett slutligt förslag till riktlinjer skall läggas fram för ett mer omfattande samråd under första halvåret 2003. 3.3.8. God samhällsstyrning och institutionell kapacitetsuppbyggnad Gemenskapens politik för utvecklingssamarbete tar hänsyn till den avgörande roll som god samhällsstyrning kan spela i strategier för fattigdomsbekämpning. Samhällsstyrningsfrågor är också mycket viktiga för att uppnå flera av gemenskapens andra mål, såsom fred, säkerhet och mänskliga rättigheter. Med tanke på dess betydelse behandlar gemenskapen god samhällsstyrning och institutionell kapacitetsuppbyggnad både som en prioriterad sektor i sig och som en fråga som skall integreras inom alla andra områden (t.ex. inom handel, ekonomisk politik, sociala sektorer och regional integration). Genom sitt utvecklingssamarbete och sina biståndsprogram ger gemenskapen direkt stöd på flera olika områden som faller under rubriken "god samhällsstyrning och institutionell kapacitetsuppbyggnad". Det kan handla om reformering av civilförvaltningen, reformer av rättsväsendet, ekonomisk förvaltning och revisioner, parlamentarisk verksamhet, civila och politiska rättigheter, yttrandefrihet och fria medier, bekämpning av korruption och penningtvätt, narkotikabekämpning (och konfliktförebyggande - se särskilt avsnitt) och utbildning etisk granskning av kliniska studier. En viktig faktor för gemenskapens potentiella bidrag på detta område är den "politiska dialog" som förs med partnerländerna. Den utgör ett forum för behandling av vad som kan vara känsliga frågor. Gemenskapen upplevs också som mer neutral än medlemsstaterna, som har sin egen historia och är bundna av de egna rättssystemen. År 2002 insåg kommissionen att man behövde utforma en mer strategisk ram för arbetet när det gäller god samhällsstyrning. Den 30 maj antog utvecklingsrådet en rad slutsatser om "god samhällsstyrning, demokrati och utveckling". I dessa välkomnade man kommissionens avsikt att fördjupa arbetet på detta område och kommissionens förslag om att en arbetsgrupp skulle tillsättas med EU-medlemsstaterna för att fastställa en enhetlig och gemensam EU-strategi i samhällsstyrningsfrågor. Med utgångspunkt i resultaten av det första mötet i denna arbetsgrupp mellan experter på samhällsstyrning från kommissionen och medlemsstaterna i februari 2003 kommer kommissionen att se över sin policyram för samhällsstyrning och utveckling och granska sambandet mellan samhällsstyrning och fattigdomsbekämpning. Kommissionens strategi beaktar det faktum att det spelar en avgörande roll hur offentliga myndigheter fullgör sina uppgifter och hur offentliga resurser och offentliga regulativa befogenheter utnyttjas för möjligheterna att uppnå mer allmänna utvecklingsmål. Fattigdomsbekämpning är starkt beroende av om offentliga institutioner fullgör vissa centrala funktioner på ett effektivt och ansvarsfullt sätt. Det handlar bl.a. om att göra det lättare för fattiga människor att öka sina inkomster och tillgångar, att ge dem tillgång till offentliga tjänster, att garantera deras säkerhet och deras möjligheter att få gottgörelse, samt att skydda och stödja deras rättigheter. Det politiska och institutionella sammanhanget är överhuvudtaget avgörande för om strategier för fattigdomsbekämpning skall lyckas och har ett avsevärt inflytande på medborgarnas förtroende för offentliga institutioner. Det civila samhället kan också spela en avgörande roll för att förbättra samhällsstyrningen och statens ansvarighet (gemenskapens samarbete med icke-statliga aktörer beskrivs närmare i kapitel 5). Fastställandet av en EU-strategi för frågor som rör samhällsstyrning och utveckling kommer att stärka samordningen och komplementariteten mellan kommissionen och medlemsstaterna. Det kommer också att underlätta EU:s diskussioner med partnerländerna om en dagordning för samhällsstyrningsfrågor som gynnar de fattiga och bidra till att den genomförs. Denna gemensamma policy ligger i linje med FN:s millenniedeklaration och slutsatserna från Monterreykonferensen och bör syfta till att stödja en utveckling av institutionerna i partnerländerna som gynnar de fattiga, dvs. bättre fungerande, mer effektiva, lyhörda och ansvariga statliga institutioner 4. FOKUS PÅ RESULTATEN: UPPFÖLJNING OCH UTVÄRDERING Kommissionens bistånd blir allt mer resultatorienterat. Det är ett synsätt som har omsatts i praktiken på flera nivåer och i det här kapitlet beskrivs de två viktigaste metoderna: bedömning av resultaten (effekter, genomslag) av insatser som fått gemenskapsstöd genom - utvärdering av strategier, teman och sektorer, och - resultatorienterad uppföljning av projekt och program. 4.1. UTVÄRDERING En viktig hörnsten i den resultatorienterade uppföljningen av gemenskapens politik och dess genomförande är utvärderingen av biståndet. Utvärderingsenheten gör tematiska, sektoriella och "geografiska" (som omfattar länder och regioner) utvärderingar, liksom utvärderingar av förordningar och instrument. Den ger vägledning om olika metoder, medan projektutvärderingar hanteras av de operativa avdelningarna och delegationerna. Utvärderingsenheten är direkt ansvarig inför EuropeAids styrelse och därmed integrerad i beslutsprocessen på högsta nivå. 4.1.1. Utvärderingsprogrammet 2002 Utvärderingsenhetens arbetsprogram 2002 ingår i en långsiktig strategi för att systematiskt täcka in alla prioriterade områden av Europeiska gemenskapens samarbete med tredjeländer, inklusive själva programplaneringen och "policymixen". Programmet har två huvudlinjer: utvärderingar av teman och sektorer och utvärderingar av land- och regionstrategier. Syftet är att de viktigaste sektorerna skall omfattas av utvärderingar vart sjätte år. Det är naturligt att de två huvudlinjerna för utvärderingarna korsbefruktar varandra: utvärderingar av landstrategierna fokuserar alltid på sektorer i länderna och sektoriella/tematiska utvärderingar sker inom landets eller regionens parametrar, normalt i kombination med tvärgående frågor som jämställdhet, miljö, god samhällsstyrning, mänskliga rättigheter och konfliktförebyggande. Vid årets slut hade tio utvärderingar slutförts eller nästan slutförts och 14 utvärderingar hade inletts eller fortsatt, däribland tre utvärderingar som gjordes gemensamt med medlemsstaterna och Bretton Woods-institutionerna. 4.1.2. Resultaten av utvärderingarna 2002 Även om skillnaderna mellan de utvärderingar som gjordes 2002 i stor utsträckning omöjliggör en sektoriell eller tematisk indelning fortsätter resultaten av de undersökningar som slutfördes 2002 att peka på samma allmänna frågor som identifierades i utvärderingarna redan 2001. Det handlar om behovet av tydligt fastställda mål och en enhetlig men lyhörd strategi, vilket uppnås genom att man väljer det bästa instrumentet för insatserna och genom snabba och enkla administrativa förfaranden. Resultat och slutsatser sammanfattas nedan [62]. [62] Rapporterna från de utvärderingar som har slutförts finns tillgängliga i sin helhet på adressen: http://europa.eu.int/comm/europeaid/ evaluation/index.htm 4.1.2.1. Utvärdering av sektorer och teman: Utvärderingen av ALA-förordningen 443/92 kom fram till att det hade krävts ytterligare tolkningar av denna förordning, som har en mycket bred räckvidd, genom mer uttömmande policydokument om Asien och Latinamerika (dessa regioner kännetecknas i sig av mycket stora interna skillnader). Av rapporten framgick att själva förordningen därför låg ganska långt ifrån prioriteringen vid resursfördelningen och inte betonade vissa huvudprinciper om exempelvis samstämmighet, samordning och ansvarighet. Det ansågs olämpligt att så begränsade resurser avsätts för de berörda regionerna med tanke på de ambitiösa mål som fastställs i policydokumenten. I utvärderingsrapporten rekommenderades att den nya förordningen skulle vara av rättslig karaktär och inte i detalj fastställa strategiska mål, vilka hellre bör behandlas i region- och landstrategidokument och andra deklarationer om samarbetspolicy och biståndsförvaltning. En undersökning av definitionen av ekonomiskt samarbete visade att ekonomiskt samarbete är en del av gemenskapens samarbete med tredjeländer och underströk att det inte finns någon officiell definition av ekonomiskt samarbete. I undersökningen gjordes ett försök att göra en operativ tolkning med hjälp av regionala samarbetsstrategier och ett par inslag kunde identifieras som är gemensamma för allt ekonomiskt samarbete: handelsfrämjande åtgärder, direktstöd till privata företag och förbättring av det institutionella och ekonomiska klimatet. Utvärderingen av resestipendieprogrammen bestod i en jämförande analys av två kategorier av gemenskapsfinansierade program som har bedömts vara ett effektivt sätt att främja samarbete mellan EU och tredjeländer inom högre utbildning. Rapporten visar emellertid att ett sådant samarbete kräver effektivare och flexiblare förfaranden för att ta hänsyn till målländernas olikheter. De nuvarande programmen är fortfarande ganska blygsamma med tanke på målgruppens storlek och i rapporten rekommenderas att man skall öka antalet stipendier för universitetspersonal (eftersom det får spridningseffekter) och även studenter. I rapporten fastställs att ett betydande mervärde uppstod genom att EU främjade regionalt samarbete mellan universitet. En utvärdering av fiskeavtalen och deras förhållande till landprogrammen tyder på att fiskeavtalen skulle vara i överensstämmelse med landprogrammens utvecklingsmål om tillämpningen av dem skedde genom hållbart fiske. Eftersom så inte är fallet och den institutionella strukturen inte bidrar till hållbart fiske görs en rekommendation om att fiskeavtal bara skall slutas med partner som är beredda att samarbeta för att etablera och upprätthålla hållbart fiske. Vidare rekommenderas att en lämplig institutionell struktur skall etableras och institutionell uppbyggnad stödjas. I utvärderingen av kampen mot narkotika och narkotikaberoende slogs det fast att de flesta av projekten har haft positiva kortsiktiga effekter för biståndsmottagarna, men att biståndets långsiktiga effekter eventuellt är marginella. I utvärderingsrapporten rekommenderades att målen och strategin för kampen mot narkotikamissbruk skulle förtydligas och fokus ligga på ett begränsat antal länder och nyckelsektorer. Det rekommenderades bland annat att projekten skulle begränsas till länder där narkotika är ett allvarligt hinder för utvecklingen och till produktionsområden eller smugglingsvägar. Vidare rekommenderades att utvecklingen av institutionerna skulle inriktas på att stärka den nationella kapaciteten att utforma och driva en konsekvent och samordnad narkotikapolitik. En utvärdering gjordes av det institutionella stödet till nationella och regionala utanordnare i AVS-länder. Utvärderingen fann att även om stödet har lett till vissa uppmuntrande resultat, har värdet av dessa resultat ibland minskat på grund av otillräckliga analyser av såväl lokala institutionella strukturer som det politiska klimat i vilket nationella utanordnare verkar. Undersökningen kom fram till att projekten verkligen bidrog till att stärka utanordnarnas institutionella kapacitet att fylla sin funktion, men också att den största delen av biståndet gick till att förbättra administrationen av EUF-projekt. I framtiden måste det göras en tydligare åtskillnad i projekten mellan institutionell uppbyggnad och operativt stöd till förvaltningen av gemenskapens bistånd. Kriterierna för hur nationella utanordnare fullgör sina uppgifter bör utökas till att inte bara omfatta rent ekonomiska indikatorer utan även mått som tydligare handlar om kvaliteten på den utveckling som äger rum. År 2002 slutfördes två utvärderingar av två närliggande sektorer: den ena gällde insatser inom hälsosektorn (i AVS-/ALA-/MED-regionerna) och en utbildning i AVS-regionen som finansieras genom Europeiska utvecklingsfonden. I båda utvärderingarna betonades att de berörda områdena spelar en central roll i kampen mot fattigdom och det faktum att de aktiviteter som finansieras är väl integrerade i nationella utvecklingsstrategier. I båda utvärderingarna identifierades några framgångsrika insatser och gemensamma framgångsfaktorer. Det finns ett stort antal möjliga instrument (projekt, program och budgetstöd) inom utbildnings- och hälsosektorerna och i båda utvärderingsrapporterna betonades att man noga bör överväga vilket instrument som är lämpligas för varje mål och land. Budgetstöd och sektorsinriktade åtgärder har betydande fördelar, men kan bara bli framgångsrika om vissa villkor i det omgivande institutionella klimatet är uppfyllda. I båda utvärderingarna övervägdes hälso- och utbildningsinsatsernas eventuella bidrag till fattigdomsbekämpning och jämställdhet, och man noterade att det fanns stort utrymme för förbättringar. Utvärderingen av utbildningsinsatserna underströk att en utbildningspolitik i sig inte garanterar att alla får möjlighet att gå i skola. Även om en reform av utbildningsväsendet kan ta sikte på att minska fattigdomen är den inte nödvändigtvis inriktad på de fattiga som grupp. Det konstaterades att hälsoprogrammens effekter varierade, men i huvudsak var positiva, särskilt när det gällde att stärka institutionerna, förbättra hälsovårdssystemen i avlägsna områden, tillhandhålla viktiga läkemedel och förbättra säkerheten i transfusionsprogram. 4.1.2.2. Utvärderingar av landstrategier: De två utvärderingar av landstrategier (Sydafrika och Marocko), som båda i stort sett slutfördes 2002, tyder på att de nuvarande strategierna på det hela taget är bra och motsvarar partnerländernas behov, såtillvida att programmen överensstämmer med nationella politiska prioriteringar. I båda fallen är strategierna inriktade på färre områden än tidigare, vilket visar att det finns en större medvetenhet om behovet av samordning och komplementaritet med andra givares insatser för att uppnå större effektivitet och undvika att insatserna överlappar varandra. 4.1.3. Utsikter beträffande utvärderingsprogrammet 2003: Enligt arbetsprogrammet för 2003 skall följande utvärderingar som inleddes 2002 avslutas: Den pågående utvärderingen av det handelsrelaterade biståndet, som granskar effekterna av insatser som genomfördes mellan 1996 och 2002 (när detta går att mäta) och bedömer hur det handelsrelaterade biståndet har programplanerats i land- och regionprogram sedan 2000, mot bakgrund av den fokusering som föreskrivs i utvecklingsagendan från Doha. Bedömningen av den nuvarande metoden kommer att beakta förmågan att dra nytta av tidigare lärdomar, effekten av reformen av utvecklingssamarbetet och utvecklingen av en verkligt multilateral strategi i EU:s handelspolitik. Utvärderingen av kommissionens insatser inom transportsektorn i tredjeländer handlar om effekterna av kommissionens bistånd beträffande de olika ambitioner och högre mål som gäller för transportpolitiken i olika regioner (handelsfrämjande, regional integration, fattigdomsbekämpning, säkerhet), samt beträffande institutionella aspekter. Särskild uppmärksammas den transportpolitiska dialogens kvalitet och konsekvenser och de politiska åtgärder som den har lett till, samt utvecklingen av en sektorstrategi och vikten av tvärgående frågor. EuropeAids styrelse begärde en utvärdering av integreringen av jämställdhetsfrågor i kommissionens samarbete med tredjeländer i november 2001. Utvärderingen är nästan klar och utgör en bedömning av hur kommissionens åtaganden på jämställdhetsområdet har omsatts i praktiken, hur jämställdhetsperspektivet har integrerats i förfaranden, instrument och landstrategier samt hur kommissionsfinansierade insatser bidrar till att återställa och förbättra jämställdheten mellan könen. Utvärderingen av återanpassnings- och återuppbyggnadsinsatser kommer att granska policyn och den strategiska ramen för denna budgetpost och om den är tillräcklig med tanke på gemenskapens mål, samt titta närmare på sambandet mellan katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd samt konfliktförebyggande. Syftet med utvärderingen av insatser som rör befolknings- och utvecklingsfrågor är att ge kommissionen en uppfattning om typen av mål och policy när det gäller befolkningsfrågor (inklusive bosättning och migration) och hur de har utvecklats i programmen för samarbete med tredjeländer. Programmens utveckling och volym kommer att granskas liksom deras relevans, verkningsgrad, effektivitet, hållbarhet och genomslag, samt interna/externa samstämmighet. Utvärderingens främsta syfte är att öka samstämmigheten i kommissionens arbete med befolknings- och utvecklingsfrågor i partnerländerna och ge det större genomslagskraft. Utvärderingen av det ekonomiska samarbetet inom Medaprogrammet går ut på att bedöma i vilken utsträckning det ekonomiska samarbetet med Medelhavsländerna har bidragit till att uppnå målen i Medaprogrammet och hjälpt partnerländerna att övervinna de största hindren för att öka sina ekonomiers konkurrenskraft, utveckla ekonomiska förbindelser med resten av världen och få en hållbar tillväxt. Denna utvärdering är en i en rad utvärderingar som omfattar olika aspekter av ekonomiskt samarbete i olika geografiska områden. I slutet av 2002 hade också utvärderingar av landstrategierna för Ukraina, Bangladesh och Malawi kommit igång på allvar. Två utvärderingar om samarbetet och strategin i Mercosurregionen och på Balkan (Cards) har nyligen inletts. Alla fem utvärderingarna skall enligt planerna slutföras 2003. Givarnas gemensamma utvärdering av de tre ledorden (samordning, komplementaritet och samstämmighet) inleddes av Nederländerna i slutet av 2000 och de första undersöknings- och pilotfaserna har visat att parametrarna och målen för utvärderingen måste omprövas i grunden. En workshop anordnades därför i början av 2003 och den viktigaste slutsatsen var att en bedömning av de tre ledordens tillämpning och genomslagskraft förmodligen skulle bli bättre och gå snabbare om det fanns en flexibel övergripande struktur inom vilken flera mindre utvärderingar kunde utföras. Deltagandet i givarnas gemensamma utvärdering av det externa stödet till grundutbildning (som leds av Nederländerna) och Världsbankens Comprehensive Development Framework, under Världsbankens ledning, kommer också att fortsätta 2003. Utvärderingsprogrammet för 2003 omfattar 14 nya utvärderingar och undersökningar. Programmets slutversion finns på EuropeAids webbplats. 4.1.4. Bättre utvärderingsmetoder 4.1.4.1. Utvecklingen av utvärderingsmetoder och återkoppling Som förutsågs i programmet 2002 har utvärderingsenheten fortsatt att arbeta med utvärderingarnas kvalitet genom att utfärda direktiv och uppdatera metoder. Utgångspunkten för arbetet är en uppsättning grundläggande "utvärderingsfrågor" som var och en har tilldelats bedömningskriterier och indikatorer. Varje skede i utvärderingarna är föremål för ingående diskussioner i en grupp bestående av företrädare för viktiga kommissionsavdelningar. På så sätt kan man fokusera bättre på viktiga frågor och se till att utvärderingarna leder fram till relevanta och välgrundade slutsatser och praktiska rekommendationer. Utvärderingsenhetens arbete med återkopplingsmekanismer var inriktat på att öka medvetenheten om utvärderingsresultaten, tillämpningen av utvärderingens rekommendationer och utnyttjandet av de lärdomar som kunnat dras. Tre initiativ för att stärka återkopplingsfunktionen lanserades 2002: 1) en kartläggning av erfarenheterna av enhetens nuvarande återkopplingsarbete och identifiering av bästa praxis 2) en inventering av projekt- och programutvärderingar som sköts av delegationer och geografiska enheter 3) systematisk användning av den s.k. fiche contradictoire, ett tredelat schema med utvärderingens viktigaste rekommendationer, kommissionsavdelningarnas svar på dem och de åtgärder som slutligen vidtas. Ett metodiskt arbete för att fastställa reviderade riktlinjer och nya verktyg, särskilt för sektoriella och tematiska frågor, samt för att ytterligare förbättra kvaliteten på landstrategiutvärderingarna, inleddes i oktober och kommer att fortsätta enligt den treåriga arbetsplanen. 4.1.5. Prioriterade åtgärder enligt utvärderingarna 2002 På det hela taget utmynnade undersökningarna i positiva resultat och konstruktiva lärdomar som kan leda till ytterligare förbättringar. Helhetsbilden var att kommissionen bör fortsätta att sträva efter att bli bättre på följande områden: - Fastställandet av tydliga mål, fokusering på (ett begränsat antal) prioriteringar som är integrerade i en övergripande strategi. - Kommissionen och partnerlandet skall inom ramen för en tydlig och sammanhållen strategi välja det lämpligaste instrumentet eller den lämpligaste kombinationen av instrument. - Identifiering och utnyttjande av samband och synergieffekter mellan insatser på olika prioriterade områden. - Flexibla och snabba finansieringsmekanismer, samt enkla och snabba administrativa mekanismer för att främja effektivitet och verkningsgrad. 4.2. PROJEKTRESULTAT: RESULTATORIENTERAD UPPFÖLJNING Systemet med resultatorienterad uppföljning gör det möjligt att snabbt få en uppfattning om hur ett projekt eller program fortskrider och om dess vidare konsekvenser. Dessutom innebär det att kommissionen får oberoende utlåtanden om sina olika projekt. System utformades och testades 2000/2001 för att sedan under 2002 utvidgas till att omfatta alla regioner med vilka kommissionen har ett utvecklingssamarbete. Att tillvägagångssättet genomgående är detsamma gör att kommissionen får jämförbara uppgifter om alla regioner som mottar bistånd. 4.2.1. Resultat under 2002 Eftersom resultaten av testfasen [63] var lovande (se årsrapporten 2001) utvidgades den resultatorienterade uppföljningen till att omfatta alla regioner med vilka gemenskapens har ett utvecklingssamarbete. Sista kvartalet 2002, vilket var lite snabbare än planerat, övergick uppföljningssystemet i Tacisländerna (de nya oberoende staterna och Mongoliet) från att ha varit inriktat på resursinsats-åtgärd till att bli resultatorienterat. [63] För en närmare beskrivning av denna metod hänvisas till kapitel 10.3 i årsrapporten för 2001 som finns på adressen: http://europa.eu.int/comm/europeaid/ reports. Fem team, som organiserades geografiskt (Tacisländerna och Balkan (Cards) hanterades av ett team), inrättades och genomförde det första årets verksamhetsplaner: - 603 projekt följdes upp [64]. [64] Förutom dessa projekt gjordes uppföljningar av 349 projekt enligt Tacisprogrammets tidigare resursinsats-åtgärdssystem. - 743 rapporter [65] sammanställdes. [65] Skillnaden mellan antal projekt som besöktes och antalet rapporter som sammanställdes under året beror främst på regionala projekt som räknas som ett projekt, men som flera nationella enheter besöker för att bedöma programmet i dess helhet. - En stödvolym på totalt 6 144,1 miljoner euro omfattades. Resultaten av kommissionens projekt är på det hela taget goda: för en betydande majoritet av projekten är verkningsgraden god, dvs. de positiva effekterna för människorna, och projektens genomslag lovande. Projektens och programmens resultat var positivt och de projekt [66] som granskades fortskred i genomsnitt enligt planerna eller bättre. [66] Däribland sex länder i EU, platsen för huvudkontoret för regionala projekt. Även om det är alltför tidigt att urskilja någon trend, inte minst med tanke på att de projekt som har följts upp är mycket olika varandra, kan ändå en viss förbättring jämfört med projektresultaten 2001 noteras. 4.2.2. Lärdomar av konsolideringsfasens första år Nedan görs en kvantitativ sammanfattning - mer information om varje region finns i kapitlen om respektive region. >Plats för tabell> Anm.: Urvalets begränsade storlek kan påverka den statistiska signifikansen. Vart och ett av de fem viktigaste uppföljningskriterierna är noggrant definierat och därefter uppdelat i flera beståndsdelar (delkriterier), som de som utför uppföljningen måste beakta innan betyget sätts [67]. För kvalitativa analyser används textförklaringarna i rapporten och de uppföljningsansvarigas anteckningar. Även om analysen är omsorgsfullt gjord måste det understrykas att urvalets begränsade storlek påverkar den statistiska signifikansen. De resultat som presenteras i denna rapport bör tolkas med försiktighet och inte tas ur sitt sammanhang. Några av dem kan i bästa fall tjäna som utgångspunkt för andra, mer djupgående utredningar av särskilda aspekter av projektens resultat. [67] Betygen är a: mycket bra, b: bra, c: vissa problem, och d: stora problem. För att beräkna genomsnitt och göra jämförelser har betygen getts olika poängvärden, a: 4 poäng b: 3 poäng c: 2 poäng och d: 1 poäng. Den hypotetiska mittenlinjen (poängvärdet 2,5) betyder att projektet går "planenligt". Ett projekt som ges detta statistiska genomsnittsbetyg fortskrider enligt programplaneringen och ger goda resultat. 4.2.2.1 Analys med hjälp av uppföljningskriterier De fem kriterier som ligger till grund för bedömningen är relevans, effektivitet, verkningsgrad, genomslag och hållbarhet. Regionernas genomsnittsbetyg för huvudkriterierna >Plats för tabell> Anm.: Urvalets begränsade storlek kan påverka den statistiska signifikansen. Projekten är i på det hela taget relevanta (2,62). Deras ursprungliga utformning är adekvat, men oftast den svagaste punkten när det gäller detta kriterium. Undantaget är Tacisländerna och länderna på Balkan, där den ursprungliga utformningen bedöms vara relativt bra. Det kan bero på att projekten under en förlängd inledningsfas är föremål för förnyad granskning. När det gäller Latinamerika konstateras att projekt på senare tid har fäst större uppmärksamhet vid decentralisering och ett starkare civilsamhälle under utformningsfasen och därmed gynnat en faktisk och grundläggande demokrati. Projektens effektivitet var det kriterium som fick sämst resultatet. Även om betyget var något över (2,56) "planenligt" (2,5) påpekas ofta att resursinsatser och åtgärder inte sker tillräckligt snabbt. Betygen när det gäller uppnåendet av resultat och flexibilitet, där det sistnämnda är en viktig faktor för lyckade projekt, är mestadels positiva och ligger över de regionala genomsnitten [68]. Som helhet är projektens effektivitet alltså tillräcklig, trots en viss tröghet i utbetalningar och åtgärder. [68] För mer information hänvisas till det geografiska kapitlet. Verkningsgrad (2,69), dvs. de faktiska positiva effekterna för människor, har fått det högsta betyget totalt sett i de flesta regioner, bland annat Latinamerika (2,93) och Medelhavsområdet (2,85). Framgångsrika projekt kännetecknades av att mottagargrupperna var i hög grad involverade och informerade, samt att de baserades på tydligt uppställda mål. En annan sak som bidrog till goda resultat var förmågan att anpassa projekten till ändrade externa parametrar och underliggande antaganden. Projekten och programmen har i allmänhet ett bra genomslag (2,62) i alla regioner (upp till 2,83), utom på Balkan (2,1) och i mindre utsträckning Tacisländerna (2,4). I rapporterna anges också att det uppstått mycket positiva "oplanerade mer allmänna effekter", med betyg på mellan 2,8 och 3,02. Bra genomslag främjades av förmågan att anpassa projekten till ändrade externa omständigheter beträffande de övergripande målen. När det gäller bedömningen av genomslaget måste det för det första understrykas att projektens och programmens bidrag ofta är litet i förhållande till de behov som finns, och för det andra att flera andra faktorer utanför projektens direkta kontroll måste vara gynnsamma för att de övergripande målen skall kunna uppnås. I några fall kommer att det dröja längre än väntat innan genomslaget blir synligt, kanske först efter det att projektet har avslutats. Projekt som har lanserats på senare tid brukar sätta igång en långsiktig hållbar förändringsprocess snarare än leda till omedelbara och direkt synliga förändringar. Med ett totalt genomsnitt på 2,6 för alla regioner är den allmänna bilden av biståndets hållbarhet positiv. Poängtalen varierar mycket mellan regionerna (2,1-2,91) och även mellan delkriterierna. Högsta poäng miljömässig adekvans noteras för Medelhavsområdet (3,24) och lägsta poäng för teknisk adekvans (1,8) noteras på Balkan. Projekten får i allmänhet höga poäng när det gäller politiskt stöd och socioekonomisk eller teknisk adekvans, men den finansiella hållbarheten identifieras ständigt som ett potentiellt problem. Allt tyder på att man i både utformning och genomförande av nya projekt ägnar större uppmärksamhet åt befolkningens deltagande, jämställdhet, kulturell adekvans, etniska minoriteter etc. Det gör mottagarna mer benägna att aktivt bedöma och bibehålla projektens effekter. För mer information och analyser av regionernas resultat hänvisas till kapitlen om respektive region. 4.2.2.2 Resultat fördelat på sektorer Kommissionen har fastställt sex prioriterade områden för sitt utvecklingssamarbete: >Plats för tabell> Anm.: Urvalets begränsade storlek kan påverka den statistiska signifikansen. Handel och utveckling Projekten på detta område är relevanta och har en hög verkningsgrad, men uppvisar brister när det gäller hållbarhet. Urvalet är relativt litet (35 projekt eller 5,6 % av alla uppföljda projekt) och uppgifterna måste tolkas med stor försiktighet. Merparten av de projekt som besöktes genomförs i AVS-regionen (14) eller på Balkan (9). Detaljerad information visar att projekten har ett starkt politiskt stöd och uppvisar en god sociokulturell och teknisk adekvans, vilket främjar hållbarhet, men den förväntade finansiella hållbarheten är mycket svag och gör att det är tveksamt om de positiva effekterna eller tjänsterna blir varaktiga. Regional integration De regionala projekten uppvisar goda resultat (2,65), men bakom den totala siffran döljer sig stora skillnader. Nästan alla projekt som har följts upp genomförs i AVS-regionen (41) eller Medelhavsområdet (44). Medan de regionala projekten i AVS-regionen i genomsnitt går mycket dåligt (2,3) är resultaten av de regionala projekten i Medelhavsområdet mycket bra (2,87). Analyser visar att det finns vissa gemensamma faktorer när det gäller resultatstrukturen. Effektiviteten var den relativt sett svagaste punkten i alla projekt (AVS 2,18 och MED 2,78), där åtgärdernas och resursinsatsernas tröghet utgör särskilda problem. En kortfattad analys av hållbarheten visar på en liknande situation: den finansiella hållbarheten var i samtliga fall den svagaste punkten, medan miljömässig adekvans var det delkriterium som uppvisade bäst resultat. Makroekonomisk politik och sociala sektorer Denna verksamhetsgren är framträdande i det urval projekt som har följts upp, med nästan 28 % av den budget som uppföljningen omfattar och 20 % av projekten. Projektens resultat är ganska varierande mellan regionerna, med mycket bra resultat i Latinamerika (2,91), inte helt "planenligt" i AVS-regionen (2,46) och mycket dåliga resultat i Medelhavsområdet (2,29) [69]. Projekten var på det hela taget effektiva, med mycket positiva "andrahandseffekter" (utom i Medelhavsområdet), men tycks ha brister när det gäller den ursprungliga utformningen och dröjsmål i genomförandet. Förväntningarna när det gäller hållbarheten varierade också, från starka 3,0 i Latinamerika till föga lovande 2,28 i AVS-regionen. Gemensamt för alla projekten är en mycket hög sociokulturell kvalitet, men svaga framtidsutsikter när det gäller den finansiella hållbarheten. [69] Se metodanmärkningen i fotnot 76. Urvalet är trots sin betydande storlek inte representativt eftersom en stor andel av resurserna på detta område kanaliseras via budgetstöd och sektorsinriktade åtgärder. Dessa instrument går utöver den klassiska projektmetoden och omfattas ännu inte av den resultatorienterade uppföljningen. Detta område omfattar delområdena "utbildning" och "hälsa", som analyseras separat nedan. Transport Transportsektorn har få projekt (4 % av dem som har följts upp) men de är relativt stora (13,6 % av de resurser som uppföljningen omfattar) och uppvisar tillsammans med kategorin "övrigt" de bästa resultaten totalt sett (2,74). Transportprojekt med betyget 3,0 har en exceptionell verkningsgrad (dvs. positiva effekter för befolkningen) och hög relevans (2,83). Detta resultat är desto intressantare som merparten av projekten (20) har genomförts i AVS-länder. Hållbarheten är totalt sett godtagbar (2,5), men inte riktigt "planenlig" i AVS-regionen (2,38). Projekten är mycket bra när det gäller sociokulturell, teknisk och miljömässig kvalitet, men den finansiella hållbarheten är ett potentiellt problem. Livsmedelssäkerhet och landsbygdsutveckling Även detta område är väl representerat i det urval projekt som har följts upp, med nästan 23,6 % av den budget som uppföljningen omfattar och 27 % av projekten. Totalt sett är resultatet bra (2,66) och i samliga regioner "planenligt" eller till och med bättre (2,5-2,79 beroende på regionen). Projekten har en hög verkningsgrad och relevans och ser ut att få ett bra genomslag och stark effektivitet (2,65). Hållbarheten är mestadels lovande, med samma särdrag som på de andra områdena: bra eller mycket bra sociokulturell, teknisk och miljömässig adekvans och bra politiskt stöd, men svag sannolik finansiell hållbarhet. Detta område omfattar delområdet "vatten och sanitet" som analyseras separat nedan. Institutionell kapacitetsuppbyggnad och god samhällsstyrning Detta område är också ganska betydelsefullt bland det urval projekt som har följts upp, med nästan 26 % av projekten, men bara 13,3 % av budgeten. AVS-regionen är den dominerande regionen i denna analys, med nästan hälften av de uppföljda projekten. Projekten på detta område får poängtal som ligger nära genomsnittsresultatet, men de klarar sig bättre än genomsnittsprojektet i AVS-regionen. Det starkaste kriteriet för samtliga projekt är deras relevans. Andrahandseffekter och mer allmänna oplanerade effekter får mycket höga betyg som långt över genomsnittet. Bedömningen av hållbarhetsaspekterna varierar, men den ekonomiska sidan bedömdes i allmänhet vara ett potentiellt problem. De flesta tjänster som främjas genom projekten uppvisar inte tillräckliga möjligheter till framtida självfinansiering eller så tycks projektmyndigheterna sakna förmåga att ta på sig de långsiktiga kostnaderna. Projekten på detta område är relativt olika, vilket även beror på att alla projekt som samfinansieras med icke-statliga organisationer ingår, oavsett vilken specifik fråga de handlar om. "Övrigt" Projekten inom denna kategori är "flersektoriella", "ej tilldelade" eller "stadsutveckling". Urvalet är mycket litet: 2,8 % av projekten eller 1,4 % av budgeten, och en analys av de tre kategorierna skulle inte vara statistiskt relevant. Delområden av särskilt intresse (miljoner euro) >Plats för tabell> Utbildning Detta område är ganska betydelsefullt bland det urval projekt som har följts upp, med nästan 16,5 % av de resurser som uppföljningen omfattar och 7,6 % av projekten. Resultaten är mycket bra men ojämnt fördelade i samtliga regioner. Utbildningsprojekten i AVS-regionen, Latinamerika och Asien (totalt 41 projekt för 479,2 miljoner euro; resultat 2,74 vardera) går mycket bra. Trots mycket höga poäng för de övriga kriterierna tenderar projekten att något lägre poäng när det gäller den sannolika hållbarheten. Detta tycks främst handlar om den finansiella hållbarheten. Även när projekten är mycket väl integrerade i lokala strukturer kan deras finansiella hållbarhet komma att ifrågasättas på grund av att kostnaderna för att driva dem vidare inte kan täckas utan stöd från biståndsgivarna. Å andra sidan är utbildning inte ett av de starkaste områdena i Medelhavsområdet (6 projekt, 230,4 miljoner euro, resultat 2,37). Urvalet är trots sin betydande storlek inte representativt eftersom en stor andel av resurserna på detta område kanaliseras via budgetstöd och sektorsinriktade åtgärder. Dessa instrument går utöver den klassiska projektmetoden och omfattas ännu inte av den resultatorienterade uppföljningen. Hälsa Jämförelserna visar att hälsa är ett av de områden som uppvisar sämst resultat. Genomsnittsresultatet är 2,33, vilket är 11 % lägre än genomsnittsresultatet för alla områden. Resultatstrukturen visar att verkningsgrad och genomslag är de relativt sett starkaste kriterierna, medan relevans och effektivitet är svagare och hållbarhet mycket tveksam. En mer ingående analys av fördelningen på delkriterier visar på bättre andrahandseffekter och mer allmänna oplanerade effekter, liksom god teknisk och miljömässig kvalitet, medan det svagaste området är finansiell hållbarhet. Urvalet projekt är inte särskilt stort och inte nödvändigtvis representativt för gemenskapens åtgärder på detta område. Precis som i fråga om utbildning kanaliseras en stor andel av resurserna via budgetstöd och sektorsinriktade åtgärder. Vattenförsörjning och sanitet Vattenprojekten går i allmänhet mycket bra (2,74). Det är en av de viktigaste verksamhetsgrenarna i Medelhavsområdet (7 projekt, 30,2 miljoner euro, resultat 2,98) och AVS-regionen (7 projekt, 75,3 miljoner euro, resultat 2,74). I Latinamerika, där de flesta av projekten i urvalet genomförs (11 projekt, 144,9 miljoner euro) är resultaten emellertid nöjaktiga (2,59). Resultatstrukturen visar på likheter när det gäller god relevans, effektivitet och verkningsgrad, men det finns skillnader beträffande hållbarhet, där Medelhavsregionen rapporterar mycket goda framtidsutsikter, vilket inte är fallet i Latinamerika och AVS-regionen. En analys av de bakomliggande orsakerna i Medelhavsområdet visar att de goda resultaten på detta område beror på flera omständigheter, inte minst att de lokala aktörerna och befolkningen i Medelhavsområdet är medvetna om vattenproblemets allvar, vilket tycks ha skapat en vilja att bidra till ansträngningarna att hitta lösningar. En analys av de bakomliggande orsakerna i Latinamerika visar att vattenförsörjnings- och sanitetsprojekt tycks vara relevanta eftersom de behandlar viktiga och lätt identifierbara problem. Av samma skäl är effektiviteten och verkningsgraden godtagbara eftersom projekten ofta leder till påtagliga resultat. Hållbarheten är en svår fråga eftersom vattenprojekt på landsbygden som utvecklas med hjälp av utländskt bistånd tenderar att förfalla om inte nödvändiga självfinansieringsmekanismer kan garanteras. 4.3. Slutsatser: Projekt som får ekonomiskt stöd av gemenskapen bedöms på det hela taget uppnå goda resultat. Analysen av resultatstrukturen pekar på följande lärdomar: - Flexibilitet och förmåga att anpassa sig till förändringar bidrar till att förbättra resultaten av projekten. Det finns också tecken på att en förnyad granskning av projektkonceptet när själva genomförandet hade inletts verkligen ledde till bättre resultat. - Det är uppenbart att integrering i lokala strukturer, politiskt stöd och mottagargruppernas deltagande ger en bättre verkningsgrad och hållbarhet, vilket bör beaktas när projekten utformas. - Den ekonomiska hållbarheten pekas oftast ut som en potentiell källa till problem för projekt. - I många projekt sker resursinsatser och åtgärder inte tillräckligt snabbt. Av kommentarerna i uppföljningsrapporterna framgår att orsaken i många fall är tungrodda EG-förfaranden och undermålig projektledning. 5. ÖVERGRIPANDE VERKSAMHETER OCH INTEGRERING Utöver verksamheten inom de sex prioriterade områden som beskrivs ovan (se kapitel 3) har kommissionen identifierat övergripande teman som måste integreras i varje skede av genomförandet och inom alla gemenskapens program för utvecklingssamarbete och yttre bistånd. Dessa teman är - främjande av mänskliga rättigheter, - jämställdhet mellan män och kvinnor, - miljön, samt - konfliktförebyggande. Förutom kravet på att dessa frågor skall integreras i policydialogen och i de insatser som görs inom de sex prioriterade områdena har gemenskapens också tillgång till ett antal övergripande eller tematiska budgetposter som kan användas till finansiering av riktade insatser. Till skillnad från de huvudsakliga finansiella instrumenten för externa åtgärder (Europeiska utvecklingsfonden och budgetposterna för samarbete i varje region) är dessa medel inte reserverade för någon särskild region. De kan användas på flera olika sätt. I länder som drabbas av konflikter eller i situationer efter konflikter kan exempelvis mekanismen för akuta ingripanden användas för att genomföra snabba insatser och snabbstarta projekt eller program. Budgetposterna kan också tillhandahålla kompletterande medel - exempelvis används budgetposten för HIV/AIDS för att öka biståndet på detta område som en del av gemenskapens handlingsprogram om överförbara sjukdomar som ett led i fattigdomsbekämpningen. De kan också underlätta initiativ till pilotverksamheter, t.ex. för att testa nya metoder innan de integreras i strategier för hela länder eller regioner (då finansieringen skall tas över av gemenskapens huvudsakliga finansieringsinstrument). Kommissionen medger att komplementariteten mellan landstrategidokumenten och de övergripande budgetposterna behöver förbättras för att få en bättre samordning mellan gemenskapens externa åtgärder. Ett problem är att de övergripande budget posterna programmeras inom en annan tidsram (ett eller två år) än de stora finansierings instrumenten. Som ett steg mot bättre komplementaritet kommer under 2003 den interna kvalitetsstödsgruppen att utveckla kvalitetsnormer för program planering av övergripande budgetposter. 5.1. INTEGRERING AV MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER OCH DEMOKRATIFRÅGOR INOM EU För att främja en bättre samordning i kommissionens tillvägagångssätt när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati på nationell och regional nivå har dessa frågor systematiskt införlivats vid de gemensamma strategimötena och tagits med vid formuleringen av landstrategidokumenten. Särskild vikt har lagts vid de länder som fokuseras av EIDHR enligt programplaneringsdokumenten för perioden 2002-2004. Landprofiler med avseende på mänskliga rättigheter har också utarbetats för användning inom kommissionen och särskilda råd har utarbetats för tillämpning av politiken i särskilda fall som gäller mänskliga rättigheter i tredje land. Kommissionen har systematiskt deltagit vid parlamentets möten som rört frågor om mänskliga rättigheter, bland annat inom utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik, och en förbindelselänk har upprättats med parlamentets valenhet. Ett antal parlamentsledamöter har utsetts till delegationsledare i Sierra Leone, Pakistan, Ecuador och Kenya. Kommissionen har regelbundet bidragit till arbetet vid rådets geografiska arbetsgrupper för främjande av en sammanhängande politik för mänskliga rättig heter, bland andra rådets arbetsgrupp om mänskliga rättigheter (COHOM) och arbetsgrupperna för Asien, Latinamerika, Medelhavsområdet och Afrika. En studie av medlemsstaternas verksamheter inom området för utbildning om mänskliga rättig heter och demokrati för statstjänstemän genomfördes under 2002. På grundval av denna information och egen forskning har kommissionen utformat program för grund läggande, avancerad och specialiserad utbildning, vilka kommer att inledas under 2003. Medlemsstaterna rådfrågades också om möjligheterna att förnya förordningarna om mänskliga rättigheter, vilka utgör den rättsliga grunden för finansiering av verksamheter under EIDHR. 5.1.1. Bättre programplanering I enlighet med kraven i kommissionens meddelande 2001 om mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land genomfördes under 2002 22 uppdrag för identifiering av EIDHR:s programplaneringsbehov, vilket ledde till att programplanerings dokumenten för perioden 2002-2004 uppdaterades samma år. De många uppdragen gav goda möjligheter att söka efter komplement till verksamheter som identifierats i landstrategidokumenten och integrera skyddet för mänskliga rättigheter i de nationella vägledande programmen. Utskottet för mänskliga rättigheter och demokratifrågor, Europaparlamentet, kommissionens delegationer och tjänstemän vid de geografiska kontoren, samt icke-statliga människorättsorganisationer har rådfrågats inför uppdateringen av EIDHR:s programplanering [70]. [70] http://europa.eu.int/comm/europeaid/ projects/eidhr/documents_en.htm eidhr 5.1.2. Förstärkt dialog med partnerländerna om mänskliga rättigheter och demokrati Dialogen om mänskliga rättigheter har fortsatt med Kina och inletts med Iran under 2002. Icke-statliga människorättsorganisationer har rådfrågats vid de ordinarie mötena för de icke-statliga organisationernas nätverk i Bryssel och genom EU:s "diskussionsforum för mänskliga rättigheter" under det danska ordförandeskapet i december 2002. Regionala möten har under 2002 hållits i Jordanien och i Marocko för att informera om arbetet för mänskliga rättigheter och demokrati i civila samhälls organisationer i tredje land. Dialogen med partnerländerna har också förstärkts genom EIDHR:s uppdrag för identifiering av programplaneringsbehov under 2002. 5.1.3 Insatser inom internationella forum Kommissionen deltog vid möten i FN:s kommission för mänskliga rättigheter under mars-april 2002 och i tredje utskottet i FN:s generalförsamling under oktober-november 2002 och förde där fram EU:s ställningstaganden. Vid båda dessa forum har kommissionen utarbetat och fört fram yttranden på Europeiska unionens vägnar. Kommissionen har också bidragit till EU:s ställningstaganden i fråga om mänskliga rättigheter och demokrati inom OSSE och Europeiska rådet, samt deltagit i och bidragit till OSSE:s årliga granskning av den humanitära dimensionen. 5.1.4. Främjande av utbildning om mänskliga rättigheter Utbildning om mänskliga rättigheter är en central del av EU:s politik för främjande av mänskliga rättigheter. Under 2002 gav kommissionen stöd till den europeiska masters utbildningen i mänskliga rättigheter och demokratisering (EMA), som samordnas av det europeiska universitetsnätverket för mänskliga rättigheter och demokratisering EIUC, en sammanslutning av EU-universitet i alla 15 medlemsstater med säte i Venedig i Italien. Efter en sex månader lång intensivutbildning ledd av experter vid EIUC:s högkvarter skickades 90 studenter från EU och kandidatländerna till ett universitet i en annan medlemsstat för att fortsätta studierna med mer specialiserad forskning. EIUC tillhandahåller också praktikplatser inom inter nationella organisationer, bland annat på FN:s kontor för mänskliga rättigheter och EU:s delegationer runt om i världen, och ser på så sätt till att de masterutbildade studenternas kunskaper om mänskliga rättigheter kommer till användning så fort som möjligt. Experter från kommissionen och EU deltog i EMA:s lärarprogram. Kommissionen deltog också i de ordinarie utbildningsprogrammen för EU:s valobservatörer och inre personal, vilka organiseras av projektet Needs. 5.1.5. Utbildning för etisk granskning Allt fler kliniska försök genomförs av läkemedelsindustrin i utvecklingsländer, liksom statligt finansierade forskningsprojekt som de som genomförs under Partnerskapet mellan Europa och utvecklingsländerna inom området klinisk prövning (EDCTP) för bekämpning av fattigdomsrelaterade sjukdomar som malaria, tbc och HIV. Det är viktigt att de kliniska försök som görs i detta sammanhang också följer gällande europeiska etiska normer. Därför föreskrivs i åtgärd 33 i åtgärdsplanen för vetenskap och samhälle att en internationell dialog om etiska principer skall utvecklas genom en serie konferenser och workshops. Ett viktigt mål i detta sammanhang är att bygga upp kapacitet för etisk granskning av kliniska försök i utvecklingsländer. Ett antal work shops har redan hållits, främst i samarbete med US National Institutes of Health. 5.2 EUROPEISKA INITIATIVET FÖR DEMOKRATI OCH MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER Under budgetkapitlet B7-70 med rubriken "Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter" (EIDHR) ges stöd till åtgärder för att främja mänskliga rättigheter, demokrati och förebyggande av konflikter. Åtgärderna skall genomföras huvud sakligen i partnersamarbete med icke-statliga organisationer och de inter nationella organen. Den rättsliga grunden för dessa åtgärder är rådets förordningar (EG) nr 975/1999 [71] och 976/1999 [72]. Under 2002 har omkring 104 miljoner euro gjorts tillgängliga till stöd för åtgärder för mänskliga rättigheter, demokratisering och förebyggande av konflikter. [71] Rådets förordning (EG) nr 975/1999 av den 29 april 1999 om att fastställa krav för genomförande av åt gärder för utvecklingssamarbete som bidrar till det allmänna målet att utveckla och befästa demokratin och rättsstaten samt till målet att respektera de mänskliga rättigheterna och de grund läggande friheterna. [72] Rådets förordning (EG) nr 976/1999 av den 29 april 1999 om att fastställa krav för genomförande av gemenskaps åtgärder som inte avser utvecklingssamarbete och som inom ramen för gemenskapens utvecklings politik bidrar till det allmänna målet att utveckla och befästa demokratin och rättsstaten samt till målet att respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i tredje land. I kommissionens meddelande av den 8 maj 2001 om Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land [73] rekommenderades EIDHR att anta ett mer strategiskt tillvägagångssätt, mer långsiktigt och mer inriktat på vissa prioriteringar för att öka initiativets genom slags kraft och effektivitet. I meddelandet framhölls också behovet av att utnyttja EIDHR:s mervärde och att se till att de kompletterar andra finansiella instrument. Slutligen rekommenderade kommissionen också att ett begränsat antal tematiska prioriteringar skulle väljas ut, liksom ett mindre antal "fokusländer". [73] KOM(2001)252 slutlig. Till följd av rådets slutsatser av den 25 juni 2001 [74], där rådet "välkomnar kommissionens tillvägagångssätt för att omarbeta planeringen och genomförandet av EIDHR" antog kommissionen den 20 december 2001 ett program planerings dokument för 2002-2004 för EIDHR som tar fasta på dessa krav. Den geografiska för del ningen av insatser som finansieras under 2002 har gjorts på global och regional nivå och mellan fokusländer. [74] I synnerhet välkomnade rådet "kommissionens avsikt att anta ett mer strategiskt tillvägagångssätt för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter så att programmen och projekten överens stämmer med EU:s åtaganden och politik och bidrar till att genomföra de grundläggande inst rum enten för de mänskliga rättigheterna. Rådet välkomnar kommissionens tillvägagångssätt för att omarbeta planeringen och genomförandet av Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter samt den övergripande reformen av EG:s bistånd till omvärlden". EIDHR:s prioriteringar för 2002: Målen har identifierats efter många samråd med de geografiskt ansvariga vid de berörda generaldirektoraten och kommissionens delegationer i tredje land. Vissa frågor som är centrala för EU, som barns rättigheter och frågor om jämställdhet mellan könen har integrerats i alla identifierade sektorer. Tematiska prioriteringar Ett begränsat antal tematiska prioriteringar fastställdes för 2002: - Åtgärder för att främja avskaffandet av dödsstraff. - Åtgärder mot rasism, främlingsfientlighet och diskriminering av minoriteter och ursprungsbefolkningar. - Stöd till kampen mot tortyr och straffrihet samt upprättande av internationella brottmålsdomstolar. - Stöd till förstärkning av demokratisering, goda styrelseformer och rättsstaten. För att uppfylla dessa prioriteringar har fem förslagsinfordringar publicerats under 2002. I april 2002 publicerades fyra förslagsinfordringar om avskaffande av döds straff, åtgärder mot rasism, främlingsfientlighet och diskriminering av minoriteter och ursprungsbefolkningar, förebyggande av tortyr och rehabilitering av tortyroffer, stöd till internationella tribunalers verksamhet och inrättande av den Internationella brott målsdomstolen. I juli 2002 offentliggjordes en femte förslagsinfordran gällande stöd till demokratiseringsprocessen. 5.2.1. Avskaffande av dödsstraff Kampanjen mot dödsstraff är en omfattande satsning som EU sedan länge driver i inter nationella sammanhang och i sin dialog med alla tredje länder. EU:s huvudmål är att dödsstraffet skall avskaffas överallt i världen [75]. Unionens åtagande om detta be kräftas i artikel 2 i unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Efter förslags infordran i april 2002 inkom 46 förslag, varav sju stycken finansierades till ett sammanlagt belopp av 4,9 miljoner euro: två i AVS-länderna, ett i Asien och fyra stycken på global nivå. [75] EU:s mål i detta sammanhang fastställdes i de riktlinjer som antogs 1998. 5.2.2. Åtgärder mot rasism, främlingsfientlighet och diskriminering av minoriteter och ursprungsbefolkningar Denna prioritering är också en viktig fråga för EU och utgör en integrerad del av dess insatser inom området för mänskliga rättigheter. Unionen arbetar för att främja principen om lika behandling av alla människor oavsett ras eller etniskt ursprung, för att stärka främjandet och tillämpningen av rättigheter för människor som tillhör minoriteter och för att främja ursprungsbefolkningars rättigheter. Efter förslags infordran i april 2002 inkom 273 förslag på detta område, varav 32 finansierades till ett sammanlagt belopp av 21 miljoner euro: elva i Balkan, Östeuropa och Centralasien, fyra i södra Medelhavsområdet och Mellanöstern, fyra i AVS-länderna, fem i Asien och åtta i Latinamerika. 5.2.3. Förebyggande av tortyr och stöd till rehabilitering av tortyroffer I unionens stadga om de grundläggande rättigheterna fastställs att ingen får utsättas för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. I april 2001 antog rådet riktlinjer för EU:s politik rörande tredje land i detta avseende [76]. Ett av EIDHR:s mål är minskandet av antalet tortyrfall, förbättring av tillämpningen av internationella normer i tredje land och förbättring av kvaliteten på det stöd som ges vid rehabiliteringscentra och av deras institutionella kapacitet. Efter förslags infordran 2002 inkom 141 förslag och 24 av dessa finansierades till ett sammanlagt belopp av 17,8 miljoner euro: åtta i Europa, tre i södra Medel havs området, två i Latinamerika, fem i AVS-länderna och ett på global nivå (12,7 miljoner euro). Dessutom finansierades fem projekt under budgetposten B5-813 för rehabiliteringscentra i EU:s medlemsstater (5,1 miljoner euro). [76] I riktlinjerna understryks bland annat att kampen mot tortyr och omänsklig behandling och förebyggandet av detta kommer att betraktas som prioriterade frågor inom ramen för det bilaterala och multilaterala samarbetet till förmån för främjande av mänskliga rättigheter, särskilt i samarbete med det civila samhället, bland annat på det rättsliga området och utbildningsområdet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas detta samarbete inom ramen för det Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter. 5.2.4. Kamp mot straffrihet och främjande av internationella domstolar Europaparlamentet inrättade 1996 en särskild budgetpost (B7-702) för stöd till FN:s inter nationella strafftribunaler för Rwanda och för f.d. Jugoslavien, samt för att stödja inrättandet av den Internationella brottmålsdomstolen [77]. Som svar på förslags infordran inkom 70 förslag inkom förslag, varav tre stycken finansierades på global nivå till ett sammanlagt belopp av 3 518 169 euro. [77] Stagdan för Internationella brottmålsdomstolen trädde i kraft den 1 juli 2002. 5.2.5. Stöd till demokratiseringsprocessen och stärkande av goda styrelseformer och rättsstaten Den femte förslagsinfordran, som publicerades i juli 2002, gällde de 29 fokusländer [78] som anges i EIDHR:s programplaneringsdokument för perioden 2002-2004. För varje land finns ett faktablad med specifika mål och resultat som skall uppnås bifogat. De 573 inkomna förslagen kommer att utvärderas och urvalet för finansiering kommer att göras under 2003 [79]. [78] Algeriet, Bosnien och Hercegovina, Burundi, Colombia, Demokratiska republiken Kongo, Elfenbenskusten, Eritrea, Etiopien, Fiji, Förbundsrepubliken Jugoslavien,Georgien, Guatemala, Haiti, Indonesien, Israel, Kambodja, Mexiko, Moçambique, Nepal, Nigeria, Pakistan, Rwanda, Ryssland, Sierra Leone, Sudan, Tunisien, Turkiet, Ukraina, Västbanken och Gaza, Zimbabwe. [79] Se lista över alla inkomna förslag på http://europa.eu.int/comm/europeaid/ projects/eidhr/calls-for-proposals/cfp-state-of-play-general-call-annex_en.pdf Vidare har 12 projekt som valts ut från reservlistan för finansiering från förslags infordran 2001 finansierats med ett sammanlagt belopp av 7,5 miljoner euro. Dessa projekt gäller Algeriet, Israel, Demokratiska republiken Kongo, Sierra Leone, Burundi, Kambodja, Indonesien, Pakistan, Filippinerna, Colombia, Ryssland och Turkiet. Målinriktade projekt används systematiskt för projekt som utarbetas tillsammans med internationella och regionala organisationer som FN:s specialiserade organ och kontor för mänskliga rättigheter, Europarådet och OSSE- ODIHR. De identifieras av Europeiska kommissionen inom ramen för särskilda målsättningar som inte kan genomföras genom förslagsinfordringar. Alla projekt som finansieras inom denna ram har, i enlighet med programplaneringsdokumentet, framför allt gällt stöd till demokratisering, goda styrelseformer och rättsstaten. Under 2002 finansierades 51 projekt till ett sammanlagt belopp av 41,3 miljoner euro inom följande områden. 5.2.5.1 Förstärkning av civilsamhällets kapacitet Ett projekt på global nivå, som syftar till att öka skyddet för och främja de mänskliga rättigheterna i länder som har ratificerat internationella instrument på detta område, godkändes till ett belopp av 1 762 400 euro. Det drivs tillsammans med FN:s kontor för mänskliga rättigheter och kommer bland annat att göra det möjligt att utveckla de nationella aktörernas delaktighet vid utarbetande av rapporter och i processen för genomförande av konventioner, samt att öka det civila samhällets delaktighet i arbetet vid de organ som inrättas genom konventionerna. Andra godkända projekt kommer att genomföras i Ryssland, Balkanländerna, Afrika, Latinamerika och Asien. 5.2.5.2 Utbildning och yrkesutbildning om mänskliga rättigheter EIDHR har bland annat finansierat fortsättningen av en mastersutbildning i mänskliga rättig heter och demokratisering för 36 studenter från Palestina, Libanon, Malta, Libyen, Egypten, Algeriet, Tunisien, Marocko, Turkiet, Cypern, Jordanien och Israel i ett regionalt perspektiv. Andra projekt som godkänts kommer att genomföras i Ryssland, i Balkanländerna och i Latinamerika. 5.2.5.3 Stöd till valprocesser Under 2002 har EIDHR ägnat omkring 14 miljoner euro åt denna tematiska prioritering. Initiativet har finansierat EU:s valövervakningsuppdrag på de berörda regeringarnas begäran i Kenya, Kambodja, Madagaskar, Ecuador, Pakistan, Sierra Leone, Östtimor och Kongo. Vidare beslutades om ett stöd till OSSE-ODHIR:s valövervakningsuppdrag vid parlamentsvalen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Ett beslut om finansiering av EU:s valövervakningsuppdrag vid parlamentsvalen i Nepal, som planerades till november 2002, fattades också men eftersom valen sköts upp utfördes inte uppdraget. Dessutom har åtaganden gjorts om de medel som behövs för finansiering av EU:s valövervakningsuppdrag på de palestinska områdena i Gazaremsan och på Västbanken, och uppdraget kommer att genomföras när situationen så tillåter. Ett program för medborgarutbildning i sam hällena i dessa områden har också godkänts. I Colombia och Jamaica har två projekt fått stöd för att stärka civilsamhällets deltagande i en fri och rättvis valprocess. 5.2.5.4 Rättssystem och förstärkning av institutioner Europarådets och Europeiska kommissionens gemensamma program om förstärkning av demokratisering och rättsstat kommer att möjliggöra stöd till sex projekt till ett sammanlagt belopp av 3,3 miljoner euro. Dessa projekt bör bidra till att förstärka rättsväsendets oberoende och till att stödja ett straffsystem som respekterar människovärdet. Andra projekt har godkänts i Demokratiska republiken Kongo, Fiji, Haiti och Iran. 5.2.5.5 Goda styrelseformer På global nivå har ett projekt till ett belopp av 1,5 miljoner euro godkänts som skall utveckla verktyg och metoder för att förbättra förhållandena när det gäller mänskliga rättigheter, utvärdering av styrelseformer och kontroll av demokratin. Andra projekt har godkänts i Balkan, Zimbabwe och Etiopien. 5.2.5.6 Förebyggande av konflikter och hantering av konflikternas följder EIDHR har under 2002 givit stöd till fem projekt i Afrika och ett projekt i Andinska regionen. Initiativet har också givit stöd till de regionala kontoren för Internationella straff tribunalen för f.d. Jugoslavien. På global nivå kommer ett belopp om 1,2 miljoner euro att gå till ett pilotprojekt som syftar till att upprätta ett informellt nät verk av nationella organ som ansvarar för utbildning av civil personal i hela EU. Att det finns välutbildade civila experter som är redo att rycka in på mycket kort varsel kommer att vara en nyckelfaktor för EU:s förmåga att hantera hela den skala av uppgifter inom konfliktförebyggande och hantering av kriser som föreskrivs inom ramen för EU:s säkerhets- och försvarspolitik. Inom ramen för stöd till främjandet av internationella domstolar rätt har EIDHR givit stöd till två projekt till förmån för inrättandet av den Internationella brottmålsdomstolen. 5.2.5.7 Mikroprojekt Mikroprojekt gör det möjligt att finansiera demokratiseringsåtgärder med en budget på mellan 3 000 och 50 000 euro. Denna typ av projekt är avsedda att fördjupa stödet till initiativ från det lokala civila samhället och att stärka det civila samhällets bidrag till den demokratiska processen. De utformas för att skapa en bättre ömsesidig förståelse och en känsla av lokalt ägande (local ownership). De väljs ut efter en lokal förslags infordran och förvaltas genom delegerad befogenhet direkt av kommissionens delegationer i de berörda länder enligt tabellen: Land // Belopp i euro Algeriet // 500 000 Bosnien och Hercegovina // 500 000 Colombia // 500 000 Etiopien // 400 000 Indonesien // 800 000 Elfenbenskusten // 400 000 Mexiko // 500 000 Ryssland // 1 000 000 Tunisien // 250 000 Turkiet // 600 000 Ukraina // 600 000 TOTALT // 6 050 000 5.3 JÄMSTÄLLDHET MELLAN KVINNOR OCH MÄN Jämställdhet mellan könen är ett grundläggande villkor för en hållbar utveckling och utplånande av fattigdomen. Den främsta operativa ramen för att se till att jäm ställdhetsperspektivet integreras i alla initiativ som tas inom gemenskapens utvecklingssamarbete är Handlingsprogrammet för integrering av ett jämställdhets perspektiv i gemenskapens utvecklingsarbete, som antogs i juni 2001 [80]. I handlings programmet fastställs riktlinjer för ett antal åtgärder som syftar till att förebygga det välkända problemet att goda politiska avsikter inte genomförs i praktiken (gender policy evaporation). Sedan kommissionen antog detta handlingsprogram har flera åtgärder inletts, men framstegen vad gäller genomförandet har begränsats av bristen på de mänskliga resurser som krävs och är lämpliga för detta relativt ambitiösa handlingsprogram. Under 2002 har dock en del positiv utveckling ägt rum. Två huvudåtgärder har inletts av Byrån för samarbete EuropeAid och skall vara helt genomförda under 2003. De går ut på att a) upprätta en kortfattad handbok med de grundläggande principerna och riktlinjerna för integrering av jämställdhets perspektivet, och b) upprätta ett omfattande utbildningsprogram för personal inom EG:s huvudkontor och delegationer, däribland också personalen i mottagarländerna. [80] KOM(2001)295 En samordningsgrupp har inrättats vid kommissionen. Möten sammankallas regelbundet för utbyte av erfarenheter och expertkunskap om metoder och instrument för genomförandet av handlingsprogrammet. Under 2002 har kommissionen också vidtagit åtgärder för att förbättra samordningen och samarbetet med medlems staterna. Ett redan befintligt nätverk av jämställdhetsexperter från medlemsstaterna omorganiserades och omstartades vid ett möte i juni 2002. De mål som diskuterades handlade främst om att utbyta erfarenheter i fråga om integrering av jämställdhets perspektivet. Kommissionen arbetar också för att föra in jämställdhetsfrågor inom nya områden. Under 2002 har kommissionen deltagit i nyskapande politiska initiativ för jämställdhet mellan könen i samband med handelsförbindelser (särskilt som en del av kommissionens arbete med hållbarhetsbedömningar av handelsavtal), företagens sociala ansvar samt grundläggande arbetsnormer och arbetsförhållanden. 5.4 NARKOTIKABEKÄMPNING En negativ följd av talibanregimens fall i Afghanistan i slutet av 2001 var att landet återupptog sin roll som världens största producent av opium och heroin. Kommissionens ansträngningar under 2002 inriktades främst på att minska opiumodlingen och heroinproduktionen i Afghanistan. Detta ingick som en del i insatserna för att stödja återuppbyggnaden av landet och dess landsbygdsekonomi. Projekt för nästan 40 miljoner euro, som finansierades genom den motsvarande geografiska budgetposten, ägnades åt de regioner där opiumvallmon odlas i landet. Tonvikt lades på stöd till landbygdens återhämtning, vilket bör bidra till att främja den ekonomiska tillväxten på landsbygden och ge odlarna hållbara försörjningskällor som alternativ till opiumodlingen. För att stärka Afghanistans institutionella förmåga att bekämpa narkotika har tekniskt stöd givits till det nationella säkerhetsrådets avdelning för narkotikabekämpning, i form av finansiering av en narkotikaexpert. Som komplement till dessa insatser i Afghanistan har kommissionen fortsatt att stärka sina initiativ i de nya oberoende staterna, särskilt i Centralasien. Kommissionen har inom sitt program för narkotikabekämpning i Centralasien bidragit med 4,5 miljoner euro för att finansiera bl.a. ett EU-kontor för regional sam ordning av narkotikabekämpning, inrättandet av ett nationellt informationsnät mot narkotika och ett projekt för kontroll i hamnar och på flygplatser. Parallella program som omfattar kontroll av både tillgång och efterfrågan finansierades med ett bidrag på 4,5 miljoner euro till södra Kaukasus och Vitryssland/Ukraina/Moldavien. Alla dessa program finansieras genom programmet Tacis, som också ger stöd till Rysslands och Ukrainas insatser mot penningtvätt. I Asien undertecknades också i december 2002 ett stort projekt till ett värde av 5 miljoner euro, finansierat med motsvarande geografiska budgetpost. Projektet skall stödja kampen mot HIV och aids i Myanmar. Narkotikadelen i detta projekt kommer att inriktas på att förebygga efterfrågan och minska missbruksrelaterade skador inom och utanför institutioner. När det gäller kokainvägen prioriterar kommissionen fortfarande stödet till Colombia. Ett stort projekt kallat Peace Laboratory (Fredslaboratoriet) i Magdalena Medio inleddes i mars 2002 och kommissionens finansiering till detta beräknas till 34,8 miljoner euro över en åttaårsperiod. Kommissionen stödjer också utvecklingen av kartografiska kunskaper i Colombia för att öka myndigheternas chanser att kart lägga de områden där koka och opiumvallmo odlas. Insatser som finansieras under de motsvarande geografiska budgetposterna görs också i Bolivia och Peru. Det över gripande syftet med projekten i regionen är att minska, och så småningom avskaffa böndernas beroende av kokaodlingen, och att förmå folk från angränsande områden att inte flytta till dessa regioner. I Bolivia kommer den andra etappen av projektet om alternativ utveckling i gruvområden att få stöd från kommissionen med 7 miljoner euro under en sexårsperiod. Den övergripande budgetposten för narkotikabekämpning begränsades för 2002 till 1,6 miljoner euro, vilket innebar att bara ett projekt kunde finansieras. Det projektet är inriktat på Andinska regionen och kommer att finansiera verksamheter för att för hindra spridning av kemiska prekursorer för tillverkning av kokain och heroin. Projektet syftar till att öka medvetenheten hos de administrativa myndigheterna och kemikalieindustrin och förbättra samarbetet mellan dem för att förhindra spridningen av kemiska prekursorer, liksom samarbetet med EU på detta område. 5.5 MILJÖ OCH REGNSKOGAR Det finns ett allt större internationellt konsensus om kopplingen mellan fattigdom och miljöfrågor. I själva verket är miljöproblemen en viktig orsak till fattigdom, och de drabbar oftast hårdast bland de fattiga. Å andra sidan bidrar de fattigaste befolkningsgrupperna ofta till miljöförstöringen på grund av att de saknar alternativ. Utarmning av jordbruksmark, krympande skogar, minskad tillgång till rent vatten, försvinnande fiskeresurser, hotet om social och ekologisk sårbarhet på grund av klimatförändringar liksom förlusten av biologisk mångfald drabbar hårdast i utvecklingsländerna, där de flesta fattiga finns. En bättre förvaltning av miljön är därför en nödvändig del av arbetet för att på sikt minska fattigdomen. I syfte att behandla dessa frågor deltog kommissionen under 2002 i partnerskapet om fattigdom och miljö tillsammans med flera andra givare och biståndskontor. Två konkreta resultat av detta partnerskap är dels ett dokument om kopplingen mellan fattigdomsbekämpning och miljöförvaltning "Linking Poverty Reduction and Environmental Management", som lades fram under världstoppmötet i Johannesburg i september 2002 [81], dels ett liknande men mer specifikt dokument om analysering av sambanden mellan fattigdom och klimatförändringar, som lades fram i ett första utkast vid COP-8 (Conference of the Parties : betyder partkonferensen) i Delhi i november 2002. I dessa gemensamt upprättade dokument försöker man klarlägga sambanden och kopplingarna mellan fattigdom och miljö respektive fattigdom och klimatförändringar. Dokumenten syftar också till att visa att en sund och rättvis förvaltning av miljön är oundgänglig för att uppnå millenniemålen om utveckling, särskilt i fråga om att utplåna extrem fattigdom och svält, minska barnadödligheten, bekämpa de stora sjukdomarna och säkerställa hållbarhet i miljön. I dokumenten presenterades också åtgärder som kan vidtas på nationell och internationell nivå för att minska fattigdomen och förbättra miljön. [81] http://europa.eu.int/comm/development/ body/publications/descript/pub1_6_en.cfm Under 2002 utarbetade kommissionen också ett utkast till ett meddelande med en strategi och en handlingsplan för integrering av klimatförändringsfrågor i utvecklings samarbetet, som nu har antagits. Genom handlingsplanen föreslår kommissionen åtgärder som bör vidtas av kommissionen, medlemsstaterna, partner länderna och andra berörda parter för att stärka partnerländernas förmåga att stå emot klimatförändringar och klimatvariationer. I maj 2002 lade kommissionen på gemenskapens vägnar, inför sekretariatet för FN-konventionen om bekämpning av ökenspridningen, fram rapporten om EU:s verk sam het under 2000-2001 till stöd för utarbetandet och genomförandet av handlings program under konventionen . Integrering är också en fråga om fortgående kunskapsspridning och informations åtgärder för att förbättra partnerländernas egen kapacitet och egna kunskaper i miljöfrågor, så att de rutinmässigt alltid tar med dessa frågor i arbetet. För att åstad komma detta har kommissionen tagit fram ett dokument som sammanfattar de olika multi laterala miljöavtalen och de samarbetsmöjligheter dessa innebär. Dessutom har bud skapet om integrering av miljöfrågor förts fram genom olika kanaler, särskilt genom ett aktivt deltagande i internationella förhandlingar, anordnande av möten för rådgivning och samordning samt inverkan på förarbeten till EU-lagstiftning som kan påverka miljön i utvecklingsländer. Ytterligare insatser har gjorts för att integrera miljö frågorna i de nationella och regionala stödstrategierna. Den översyn av 60 land strategi dokument som gjordes under 2002 understryker det faktum att miljöfrågorna ännu inte genomgående tas upp i landstrategi- och regionstrategidokumenten. 5.5.1 Övergripande verksamheter på miljöområdet Under 2002 har nya miljöprojekt till ett sammanlagt belopp av 8,5 miljoner euro god känts för finansiering under budgetposten för miljö i utvecklingsländerna. De projekt som har en geografisk inriktning finns närmare beskrivna i de respektive geo grafiska kapitlen. Utöver dessa får en rad projekt av mer övergripande karaktär stöd i nära samarbete med internationella organisationer. De projekten skall bidra till för bättringen av utvecklingsländernas förmåga att analysera och hantera samverkan mellan miljö och handel samt effekterna av klimatförändringar, till att rena luften i utvecklings ländernas städer, till att bättre skydda den biologiska mångfalden och till en bättre förvaltning av miljöresurser. 5.5.2 Skogar Skogsfrågorna utgjorde en viktig del av kommissionens bidrag till världstoppmötet i Johannesburg om hållbar utveckling (WSSD), och denna sektor har identifierats som en prioritering i uppföljningen av Johannesburgmötet. Kommissionen har tagit på sig en aktiv roll i utformningen av två stora partnerskap för skogar som inleddes vid världs toppmötet, nämligen partnerskapet för Asiens skogar och partnerskapet för skogarna i Kongobäckenet. Kommissionen håller också på att undersöka hur man bäst kan stödja den andra etappen i pilotprogrammet för bevarande av den brasilianska regnskogen. Dessa tre initiativ ingår som en integrerad del i EG:s strategi efter världstoppmötet. Tillsammans omfattar de tre största kvarvarande bestånden av tropiska skogar i världen och de rikaste skogarna i fråga om biologisk mång fald. Detta är viktigt eftersom skogarna är en viktig inkomstkälla för lands bygds befolkningen och eftersom kopplingen mellan fattigdom och miljö vid toppmötet i Johannesburg visade sig vara så uppenbar. I anslutning till Johannesburgmötet anordnade kommissionen också ett möte om olaglig skogsavverkning, där ministrar och höga tjänstemän från de största trä producerande och träkonsumerande länderna samlades och uttalade sitt engagemang för att ta itu med denna viktiga fråga. I vissa länder har den olagliga avverkningen blivit ett så allvarligt problem att det undergräver rättsstaten och principerna om gott styre inom vissa områden, vilket därmed hotar de större mål som kommissionen hoppas uppnå genom sina handelsförbindelser och program för utvecklings samarbete. För att ta itu med detta problem håller kommissionen för närvarande på att utveckla en handlingsplan för skogs lagstiftningens efterlevnad, samhällstyrning och handel, vilken bör bli färdig under 2003. Europeiska kommissionen stöder också aktivt kompletterande insatser för skogs lag stiftningens efterlevnad och samhällstyrning i Asien och Afrika. Dessa initiativ är utformade för att bygga upp ett starkt politiskt lokalt stöd för att ta itu med de under liggande orsakerna till olaglig avverkning i de träproducerande länderna. 5.5.3 Övergripande verksamheter på skogsområdet Under 2002 har nya skogsrelaterade projekt till ett sammanlagt belopp av 39,4 miljoner euro godkänts för finansiering under budgetposten för miljö i utvecklings länderna och tropiska skogar. De projekt som har en geografisk inriktning finns närmare beskrivna i de respektive geografiska avsnitten. Utöver dessa får en rad projekt av mer övergripande karaktär stöd i nära samarbete med internationellt verk samma organisationer. Dessa projekt kommer att bidra till att de biologiska resurserna inventeras och bevaras på ett bättre sätt, till mer hållbara förvaltnings metoder i stora skogsområden, till införandet av hållbar förvaltning av bambu skogarna i Sydamerika genom kunskapsöverföring från Asien och till processen för skogslagstiftningens efterlevnad och samhällstyrning i Afrika. 5.6. KONFLIKTFÖREBYGGANDE, SNABB REAKTION VID KRISER OCH KAMPEN MOT TERRORISM 5.6.1. Konfliktförebyggande Konfliktförebyggande är inte en "interventionssektor" i vanlig bemärkelse. I stället krävs ett konfliktmedvetet tillvägagångssätt i alla program för yttre bistånd, liksom även inom andra områden som ekonomisk politik, handel, miljöpolitik och diplomatisk verksamhet. Parallellt med detta behövs medel till särskilda insatser som inriktas på förebyggande eller lindrande av konfliktsituationer. Under 2002 har kommissionen fortsatt att genomföra sin strategi för konfliktförebyggande, vilken först lades fram i ett meddelande i april 2001 [82]. [82] Meddelande från kommissionen om konfliktförebyggande, Bryssel 11.4.2001 KOM(2001)211 slutlig. Kommissionens process för upprättande av land- och regionstrategidokument är viktig för att se till att integrera ett konfliktförebyggande tillvägagångssätt. För integreringen krävs att lämpliga resurser och utbildning ställs till de lokala geograf iska en heternas förfogande. Under 2002 har den främsta resursen varit förteckningen med konfliktindikatorer (kallad checklistan över grundläggande konfliktorsaker). I checklistan tar man upp frågor som politisk och ekonomisk maktbalans, kontroll över säkerhetsstyrkor, regeringens etniska sammansättning i etniskt blandade länder, situationen i fråga om mänskliga rättigheter, potentiell försämring av miljöresurser osv. Med hjälp av dessa indikatorer genomförde de lokala enheterna konfliktbedömningar för över 120 länder. De ansvariga tjänstemännen och delegationerna har hittills varit nöjda med verktygets användbarhet och det har visat sig vara ett effektivt sätt att öka medvetenheten om det konfliktförebyggande tillvägagångssättet. På grundval av varje lands konfliktbedömning framhölls de verksamheter som var in riktade på konfliktförebyggande och som det yttre biståndet borde fokusera på. På programplaneringsnivån (under det kapitel i land- och regionstrategidokumenten som gäller "EU:s svarsstrategi") har kommissionen lagt större vikt vid stärkandet av rätts staten, stödet till demokratiska institutioner (t.ex. valövervakning), utveckling av det civila samhället, reformering av säkerhetstjänsten eller särskilda åtgärder för hantering av situationer efter en konflikt. Dessa insatssektorer identifierades i med delandet om konfliktförebyggande som centrala för att kunna avvärja konflikter eller förhindra att de återuppstår [83]. [83] Dessa sektorer stämmer också överens med det sjätte prioriterade området för EU:s utvecklingspolitik: rättsstaten, goda styrelseformer och institutionell uppbyggnad. Eftersom processen med landstrategidokument ännu inte är helt avslutad är det svårt att presentera tillförlitlig statistik på det här stadiet. För en del av de länder och regioner som drabbats av de mest invecklade konflikterna (t.ex. Sri Lanka, Angola, Afghanistan, Centralasien) färdigställdes inte strategidokumenten. Dessa kommer sanno likt att vara starkt inriktade på konfliktförebyggande. Det kan dock noteras att i AVS-regionen, under den nionde europeiska utvecklingsfonden, har programmen i de flesta länder där landstrategidokumenten färdigställdes under 2002 innefattat stöd till områden som goda styrelseformer, uppbyggnad av den institutionella förmågan, rättsstaten, det civila samhället och rättsväsendet. Det finns också öronmärkta medel från andra källor till interventioner inom andra sektorer än målsektorer, vilka möjliggör stöd till verksamheter inom området för konfliktförebyggande. Ett typexempel på detta är regionstrategidokumenten där man också försökt lägga in konfliktförebyggande som en viktig interventionssektor. I den regionala strategin för Västafrika, t.ex., ges stöd (sammanlagt preliminärt anslag på 5 miljoner euro) till regionalt konfliktförebyggande arbete och styrelseformer i en icke-prioriterad sektor, vilket gör det möjligt att genomföra förtroendeskapande åtgärder och att stärka de subregionala organisationernas kapacitet. Dessa regionala strategier kommer att kunna bygga vidare på EG:s program för stöd till freds byggande i Afrikanska unionen och de övergångsåtgärder som har förberetts. Syftet är att inrikta sig på Fred- och säkerhetsrådets operativa insatser, däribland särskilda sändebud, verksamheter för medling och förhandling samt valövervakning i Afrikanska unionen. Likaså har Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter varit ett stort stöd för de regionala konfliktförebyggande insatserna. I andra fall ha det varit lämpligare att införliva åtgärder inriktade på konflikt förebyggande i de olika sektoriella programmen inom så olika områden som transport, landsbygdens utveckling, energi, miljö, hälsa, forskning eller utbildning. Exempelvis fastställs i Papua Nya Guineas landstrategidokument att områden som nyligen drabbats av konflikter (Bougainville) måste få en rättvis del av de medel som öronmärkts för program för utbildning, vattenförsörjning på landsbygden och gott styre. För att hjälpa de geografiska enheterna att integrera konfliktförebyggande i program planeringen har kommissionen också utarbetat ett koncept med "utsändande av konfliktförebyggande grupper". Det innebär att man till ett visst land eller en viss region skickar ut en tvärvetenskaplig grupp av oberoende experter, med kunskaper inom antropologi/historia, säkerhetsarbete, styrelsearbete, utvecklingsfrågor eller regionala frågor. Experterna, som sinsemellan har mycket olika bakgrund, uppmanas att tillsammans ge en komplett bild av potentiella orsaker till konflikt och att föreslå en konfliktförebyggande strategi på medellång sikt som skall integreras i befintliga och planerade samarbetsåtgärder (inom den ram som fastställs i land- eller regionstrategidokumenten). Under 2002 skickades sådana konfliktförebyggande grupper, med utnyttjande av mekanismen för akuta ingripanden, till Nepal, Indonesien och tre stater i södra Stilla havsområdet. Tidsplanen för dessa gruppers uppdrag var ämnad att säkerställa att en omfattande analys av konflikterna i dessa länder innefattades i de respektive land- och regionstrategidokumenten. På grund av det oroliga läget hade grupperna också i uppdrag att identifiera möjliga åtgärder för att på kort sikt möta de akuta behoven. Det konfliktbyggande tankesättet behöver bli djupare förankrat i det dagliga arbetet vid kommissionens enheter. För att åstadkomma detta anordnas seminarier och work shops om integrering av konfliktförebyggande eller om särskilda frågor i syfte att bygga upp ett adekvat kunnande inom kommissionens delegationer och geografiska enheter. Det pågår också arbete för att vidareutveckla utbildningsmöjligheter och riktlinjer för programplanering för att möta de ansvariga tjänstemännens behov. 5.6.2. Snabb reaktion vid kriser Som en del av en bredare ansträngning att förbättra förmågan att snabbt och smidigt reagera på kriser inrättades 2001 en mekanism för akuta ingripanden (RRM) [84]. Tack vare denna mekanism kan Europeiska gemenskapen snabbt möta de behov som upp står i ett land som genomgår en krissituation (antingen denna är orsakad av människor eller av naturkrafter). Huvudsyftet med mekanismen är att ge stöd till kort variga (högst 6 månader) civila åtgärder för att bevara eller återställa förhållanden som är sådana att EU:s partnerländer kan arbeta för sina mer långsiktiga utvecklingsmål. [84] Förordning (EG) nr 381/2001 av den 26 februari 2001. RRM-programmet för 2002 (budget 25 miljoner euro) gav stöd inom följande områden [85]: [85] Mer detaljer finns i avsnitt 6, Verksamheten under 2002. - Bedömning av eventuell gemenskapreaktion inför en kris. Under 2002 utfördes en rad tekniska bedömningsuppdrag för att bedöma situationen på plats och tillhandahålla information som grund för kommissionens beslutsfattande och planering. - Förebyggande åtgärder under begynnande kriser. På grundval av RRM-finansierade bedömnings uppdrag har man kunnat inleda program för förebyggande och lindring av kriser i Indonesien och Nepal. - Akut krishantering. RRM har givit stöd till medlingsåtgärder under begynnande kriser i t.ex. Elfenbenskusten och Centralafrikanska republiken. - Försoningsåtgärder efter konflikter. Förtroendeskapande åtgärder till stöd för begynnande eller etablerade fredsprocesser. Dessa åtgärder har bland annat omfattat direkt stöd till övervakning av fredsavtal (t.ex. i Aceh), stöd till informationscentraler och media samt åtgärder för att stärka det civila samhället. - Återuppbyggnad efter kriser. Med det andra akutåtgärdsprogrammet i Afghanistan som förebild har dessa åtgärder under 2002 banat väg för EU:s mer långsiktiga samarbetsprogram under de omedelbara efterdyningarna efter krig eller andra kriser, med stöd till återuppbyggnad av den civila administrationen och rättsstaten, liksom till de efterföljande återuppbyggnads- och utvecklingsprogrammen. Mekanismen för akuta ingripanden, 2002 (i euro) >Plats för tabell> RRM-programmet 2002 // Milj. euro Administrativ förvaltning, alla länder // 2,25 Politisk rådgivning, medlingshjälp, alla länder // 3,00 Stabilisering i Afghanistan II // 5,95 Fredsuppbyggnad i Afrikas horn // 2,60 Återuppbyggnad i palestinska områden // 5,00 Konfliktlindring i Nepal // 0,62 Fredsuppbyggnad i Sri Lanka // 1,80 Stöd till eldupphöravtal i Aceh i Indonesien // 2,30 Totalt // 23,5 Eftersom akuthjälpen från RRM skall vara av kortvarig natur är det klart att stödet inte får gå emot de mer långsiktiga utvecklingsmålen och utvecklings åtgärderna. Behovet av att knyta samman det kortvariga katastrofbiståndet med det mer långsiktiga stödet till utveckling, återanpassning, stabilisering och åter uppbyggnad har länge framhållits av kommissionen [86] och RRM gör stora ansträngningar för att säkerställa den nödvändiga kopplingen till EU:s övergripande program för utveckling och yttre bistånd. [86] KOM(2001)0153 slutlig. Även om RRM-programmet förvaltas av krishanteringsenheten är det standard att övriga berörda kommissionsenheter kontaktas på ett tidigt stadium. Utnyttjandet av RRM sker ofta på grund av ett initiativ från de landansvariga tjänstemän som samordnar EU:s utvecklingsinsatser, eller från delegationskontoren i de olika länderna. Även i situationer där initiativet inte har kommit direkt från dessa partner är det rutin att de redan från början tar del i utformningen av insatserna. Kommissionens delegationer spelar ofta en nyckelroll vid samordningen med andra givare, och det är normal också de som säkerställer den direkta övervakningen av insatserna på plats. Vanligen finns det tre typer av kopplingar mellan RRM-verksamheter och de större EU-insatserna för utveckling, återanpassning och återuppbyggnad. - Förberedelser inför storskaliga EU-åtgärder. I Afghanistan efter kriget finansierade RRM t.ex. kapacitetsuppbyggnad inom de ministerier som sedan skulle genomföra kommissionens mer långsiktiga och storskaliga återuppbyggnadsstöd. - Genomförande av de första stadierna i EU:s större insatser. Många verksamheter inom RRM:s åtgärder i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (som finansierades med 2001 års budget, men genomfördes under 2002) fortsatte inom Cards-programmet och togs över av Europeiska byrån för återuppbyggnad (EAR). - Integrering av en kris och dess konsekvenser för ekonomin, samhället och miljön i EU:s programplanering för utveckling (landstrategidokument). Tack vare de erfarenheter man gjort under uppdrag för konfliktförebyggande och efterföljande RRM-åtgärder (enligt ovan) har man inom EU:s utvecklings projekt, bland annat i Nepal, kunnat ta bättre hänsyn till de konsekvenser de civila oroligheterna innebär för åtgärderna, såväl under programplaneringen som under genomförandet på plats. 5.6.3. Stöd till tredjeländer i kampen mot terrorism När det gäller förebyggande av terrorism har kommissionen identifierat ett betydande antal befintliga tekniska biståndsprojekt och program som bidrar till kapacitets uppbyggnad inom områden som är relevanta för att bemöta terrorism och som därmed uppfyller en del av bestämmelserna i FN:s säkerhetsråds resolution 1373 om kampen mot terrorism. I mars 2002 presenterade kommissionen en översikt över sådana befintliga program [87] [87] Sammanfattning i ett arbetsdokument för kommissionens personal som gjorts tillgängligt för medlemsstaterna och lämnats till Förenta Nationerna. SEK(2002) 231 "EC external assistance facilitating the implementation of UN Security Council Resolution 1373: an overview" 25 februari 2002 http://www.un.org/docs/sc/committees/1373/ EC Kommissionen har också börjat utveckla ytterligare, mer målinriktat bistånd som svar på slutsatserna från rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) av den 22 juli 2002, där rådet starkt betonade kravet på att EU skall hjälpa tredje länder att uppfylla sina skyldigheter enligt FN-resolution 1373. Rådet ville bland annat att man skulle överväga pilotprojekt som skulle kunna in ledas i ett begränsat antal länder. I slutsatserna uppmanades indirekt kommissionen, som den största bidragsgivaren, att "överväga ytterligare åtgärder genom de relevanta programmen". De länder som valdes ut för sådana pilotprojekt utsågs på grundval av överens komna kriterier som bland annat innefattande relevans i fråga om kampen mot terrorism, relevans i fråga om EU:s utrikespolitik, behov av och vilja att ta emot bistånd och förekomsten av relativa fördelar för EU. Under 2002 ledde detta till ett upp drag i Filippinerna samt planering av uppdrag till Pakistan och Indonesien i början av 2003. Syftet var att identifiera särskilda åtgärder inom områdena för finansiering av terrorism, upprätthållande av lagen och rättsliga reformer. I varje enskilt fall samordnades bedömningen med EU-medlemsstaterna så att de skulle kunna ta hänsyn till resultaten i sina egna biståndsprogram och därmed åstadkomma en övergripande samstämmighet i hela unionen. Ändringar av befintliga program och möjligheten till ytterligare åtgärder i andra länder enligt samma kriterier kommer att övervägas. 5.7. Vetenskapligt och tekniskt samarbete - politisk dialog och kapacitetsuppbyggnad Europeiska gemenskapen har sedan början av 1980-talet givit stöd till forsknings samarbete på området för vetenskaplig och teknisk utveckling mellan institutionerna i medlemsstaterna och deras motsvarigheter i Asien, Afrika, Medelhavsområdet och Latinamerika. Detta samarbete utgör en del av gemenskapens bredare internationella samarbets program för forskning och teknisk utveckling och det kompletterar stödprogrammen. Det omfattar forskning om hållbara grödor, boskaps- och fiskproduktion och bearbetning, människors hälsa och hållbar förvaltning av naturtillgångar i utvecklingsländer. Det mesta av forskningen är också relevant i fråga om olika aspekter på livsmedelsäkerhet. Samarbete inom vetenskap och teknik är en oersättlig metod för att utveckla kunskap som kan främja socioekonomisk utveckling och global konkurrenskraft. Det globala partnerskapet omfattar inte bara forskningsprojekt utan också forskningsstipendier för praktikplatser och stöd till anordnandet av workshops. Detta möjliggör sam verkan och utbyte i fråga om regleringsfrågor och politik. Den sakkunskap som erhålls bidrar till bättre nationella strategier, planer, politiska riktlinjer och processer för att åstadkomma en hållbar utveckling. Utvecklingen av program för vetenskapligt samarbete mellan EU och utvecklings länderna underlättade arbetet med att upprätta den gemensamma strategi som antogs av Europeiska rådet 1997, i vilken grunderna läggs för en bättre samstämmighet och komplementaritet mellan gemenskapens politik för utvecklingssamarbete och dess forskningspolitik. Inför världstoppmötet om hållbar utveckling som hölls i augusti-september 2002 i Johannesburg i Sydafrika utarbetades och distribuerades fyra broschyrer om EG:s tioåriga vetenskapliga samarbete för en övergång till hållbar utveckling av det inter nationella programmet för samarbete om vetenskap och teknik, tillsammans med de övriga av kommissionens generaldirektorat som har att göra med yttre förbindelser. Broschyrerna är på engelska och heter "Capitalising on people and institutions", "Managed land ecosystems", "Aquatic ecosystems" och "Healthy societies". Det sjätte ramprogrammet för forskning har officiellt invigts vid en stor internationell konferens i november 2002, där hundratals delegater från utvecklingsländer och tillväxtekonomier deltog. Särskilda verksamheter som ger stöd till internationellt samarbete enligt ramprogrammets åttonde prioritering är inriktade på livsmedels säkerhet, hälsofrågor och förvaltning av naturtillgångar i partnerregionerna, vilket är frågor som alla är mycket viktiga för att skapa välstånd och börja uppfylla millennie målen. Hållbarhet och "kunskapssamhälle" kommer att bli viktiga delar i det nya ramprogrammet, som är öppet för internationellt deltagande inom alla prioriterade mål, genom öronmärkta medel för partner bland utvecklingsländerna. Ambitionen är att i stor skala mobilisera den kritiska massa av expertkunskap som krävs för att uppnå de högt ställda målen. Befästandet av ett europeiskt område för forsknings verksamhet öppet för hela världen kommer att skapa en omfattande intellektuell, vetenskaplig och kulturell sfär som Europeiska unionen gärna delar med andra länder och regioner till förmån för en hållbar och rättvis utveckling [88]. [88] Mer information om gemensamma forskningsprogram som stöds av den internationella delen av ramprogrammet för forskning (INCO) finns på www.cordis.lu 5.8 HÄLSOVÅRD, AIDS OCH BEFOLKNINGSPOLITIK Omfattningen av de utvecklingsutmaningar man står inför på dessa områden och den politiska ramen för gemenskapens insatser har redan kortfattat beskrivits i kapitel 3 i denna rapport. Gemenskapen har två övergripande budgetposter som den kan ta ur för att förstärka insatser som görs genom de nationella och regionala programmen, nämligen B7-6311 (bekämpning av fattigdomsrelaterade sjukdomar i utvecklingsländer) och B7-6312 (stöd till befolkningspolitik och reproduktiv hälsovård). Under 2002 anslog kommissionen under dessa budgetposter stöd till nyskapande initiativ inom området HIV/aids och området sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter. De områden där framsteg varit små i fråga om att uppnå de relevanta millenniemålen och andra internationella målsättningar prioriterades. När det gäller HIV och aids inriktade kommissionen stödet på förebyggande åtgärder, tillsammans med behandling och vård för unga i de värst drabbade länderna. Vidare valdes ett antal förslag ut som gällde nyskapande insatser. Andra områden i program planeringen var beredskap inför aids-vaccin och regionalt nätverksbyggande som t.ex. forum för ledare i Asien och Stillahavsområdet (Asia Pacific Leadership Forum). Dessutom prioriterades insatser som syftar till att minska dödligheten i barnsäng och initiativ för att stoppa kvinnlig könsstympning. Under 2002 omformulerade kommissionen de två förordningar som gäller de särskilda budgetposterna B7-6311 och B7-6312, och de diskuterades ingående i rådet och parlamentet. Ett betydande framsteg i fråga om den sistnämnda förordningen var den överenskommelse som uppnåddes på EU-nivå om att upprätthålla principerna i det handlingsprogram som antogs vid den internationella konferensen i Kairo 1994 om befolkning och utveckling. Kommissionen föreslog betydande höjningar av beloppen i båda förordningarna. De två nya förordningarna förväntas bli antagna av Europaparlamentet och rådet i början av 2003. Det skulle göra det möjligt för EU att vidta konkreta åtgärder för att rädda tusentals liv genom bättre mödravård och genom att bidra till kampen mot fattigdomsrelaterade sjukdomar i några av världens fattigaste länder. Det kan noteras att om man lägger till de ökade satsningarna på FoU i kliniska försök om dessa sjukdomar (200 miljoner euro från kommissionen, 400 miljoner euro förväntas komma från medlemsstaterna och andra offentliga och privata källor, plus ytterligare 200 miljoner euro till nya förkliniska forskningsprogram under sjätte ram programmet 2002-2006 för forskning och teknisk utveckling) blir det sammanlagda finansieringsbeloppet för dessa initiativ över 1,2 miljarder euro. 5.9 SAMARBETE MED ICKE-STATLIGA AKTÖRER, DÄRIBLAND ICKE-STATLIGA ORGANISATIONER Icke-statliga aktörer håller gradvis på att bli en av nyckelparterna i gemenskapens politik för utvecklingssamarbete. Det är allmänt känt att en bred dialog mellan institutioner och medborgare kan ge värdefull input till utformandet och genom förandet av strategier för minskning av fattigdomen och politiska riktlinjer centrerade kring millenniemålen, och att den också främjar ett gott styre, demokratisering och respekt för de mänskliga rättigheterna. De icke-statliga aktörernas deltagande är integrerat i alla tematiska och övergripande budgetposter och geografiska instrument. Dessa aktörer kan antingen genomföra projekt och program som direkt genomför landstrategidokumenten och/eller stämmer överens med de sektoriella och geografiska prioriteringar som fastställts av kommissionen (de agerar då som "genomförandepartner"), eller så kan de lägga fram egna initiativ och förslag till gemenskapsfinansiering (vilket kallas stöd till "icke-statliga aktörers egna initiativ"). Två särskilda budgetposter är avsedda för stöd till icke-statliga aktörers initiativ: - Samfinansiering med europeiska icke-statliga organisationer (budgetpost B7-6000), som omfattar både insatser i utvecklingsländer och åtgärder för att öka medvetenheten bland allmänheten i EU. - Stöd till decentraliserat samarbete i utvecklingsländer (budgetpost B7-6002). Under 2002 utarbetade kommissionen ett meddelande om icke-statliga aktörers deltagande i EG:s utvecklingspolitik [89]. I meddelandet, som antogs i november 2002 klar gjordes gemenskapens förväntningar på de icke-statliga aktörernas deltagande. Detta har i sin tur bidragit till informerade diskussioner med partnerländerna. I meddelandet beskrivs hur de icke-statliga aktörerna i allt större utsträckning blir delaktiga i gemenskapens utvecklingspolitik, genom de olika samarbetsprogrammen och politiska dialogerna med partnerländerna. Vidare framhålls att gemenskapen behöver utveckla flexibla och skräddarsydda metoder som kan säkerställa att de icke-statliga aktörerna i tillräcklig grad konsulteras och deltar. Man förväntar sig också att det kommer att finnas olikheter mellan regionerna. [89] KOM(2002) 598. Dessa olikheter beror delvis på de olika regionala ramarna för gemenskaps samarbetet. Cotonouavtalet, som fastställer ramarna för förbindelserna mellan EU och staterna i Afrika, Västindien och Stilla havet (AVS), är det enda avtalet där båda parterna har en lagbunden skyldighet att involvera icke-statliga aktörer. Under 2001 utarbetade kommissionen tillsammans med AVS-sekretariatet omfattande riktlinjer för att hjälpa kommissionens personal och de nationella utanordnarna som arbetar med programplanering för AVS-länder att främja icke-statliga aktörers deltagande. En kvantitativ och kvalitativ analys av land strategi dokumenten gjordes för att bedöma omfattningen av de icke-statliga aktörernas deltagande i program planeringsprocessen och vilka framsteg som gjorts i genom förandet av de relevanta bestämmelserna i Cotonouavtalet. Resultaten var uppmuntrande, även om analysen visade på en del flaskhalsar och utmaningar som kräver ytterligare uppmärksamhet, och som nu har börjat åtgärdas. Kommissionen har för avsikt att bygga vidare på de riktlinjer som tagits fram för AVS-länderna och utveckla riktlinjer för personal som arbetar med utvecklings program i alla regioner. Denna avsikt utannonserades i slutsatserna i meddelandet från 2002 och arbetet med riktlinjerna har redan påbörjats. De nya riktlinjerna kommer att komplettera och klargöra vissa aspekter av de riktlinjer för program planering som tagits fram för AVS-länderna (och som skall fortsätta gälla). De kommer att uppmuntra och hjälpa gemenskapens delegationer i alla regioner att utforska alla möjligheter att gradvis involvera de icke-statliga aktörerna i utvecklingsprocessen, där så är möjligt tillsammans med myndigheterna i det berörda landet. De kommer att ge råd grundade på bästa praxis, bland annat om olika metoder för att främja förtroendet mellan myndigheterna och de icke-statliga aktörerna. Riktlinjer om finansiella beslut och finansiellt stöd till icke-statliga aktörer kommer att utarbetas separat, eftersom de berör de olika instrumenten. 5.9.1 Bedömning av de icke-statliga aktörernas deltagande i programplaneringen Som en del i arbetet med att bedöma framstegen när det gäller förbättring av sam arbetet med icke-statliga aktörer, och särskilt bestämmelserna i Cotonouavtalet om involvering av icke-statliga aktörer i programplaneringen, genomförde kom mis sionen under 2002 en analys av 47 utkast till landstrategidokument för AVS-länder som var godkända och/eller undertecknade i november 2002. Analysen visade att i de allra flesta fallen (45 länder) fördes en process för samråd med icke-statliga aktörer. Den tydde också på att kommissionens involvering kan bidra till en förbättring av de befintliga breddade samrådsprocesserna (såsom pro cessen för strategidokument för fattigdomsbekämpning). I vissa länder har ny skap ande metoder tillämpats och program planerings processen har lett till in rätt an det av nya funktionella organ som inbegriper både statliga och icke-statliga aktörer. I dessa fall är man naturligtvis angelägen om att försäkra sig om största möjliga del aktighet (t.ex. genom att öppna samrådsforum för nya medlemmar) och öppenhet. Utkasten till landstrategidokument för 27 länder ändrades till följd av samrådsprocessen. Analysen visade också att olika typer av strategier hade använts för att engagera icke-statliga aktörer i det framtida samarbetet. I många länder inriktas strategin på att öka dessa aktörers deltagande inom samtliga EG-samarbetets sektorer och på olika sätt. I andra länder planeras deras medverkan främst inom målsektorerna. Enligt en tredje typ av strategi understöds de icke-statliga aktörernas deltagande inom andra sektorer än målsektorer, antingen som ett medel för att nå fattiga befolkningsgrupper eller som ett bidrag till god samhällstyrning och konfliktförebyggande. Det är ofta oklart vilken av de tre möjliga finansieringskällorna som skall användas (tillgång till finansiering, deltagande i program inom målsektorer och andra sektorer, EG:s tema tiska budgetposter). Det händer också ofta att det fattas ett beslut om direkt finans iering, men att det föreslagna beloppet inte preciseras. I 26 landsprogram har man dock föreslagit en bestämmelse om direkt finansiering för kapacitets uppbyggnad hos icke-statliga aktörer eller annat stöd. Tillsammans uppgår de föreslagna medlen som anslagits direkt till icke-statliga aktörer i dessa länder till omkring 114,69 miljoner euro av ett totalt programplaneringsanslag på omkring 2,8 miljarder euro. Det är dock bara i 15 länder [90] som man diskuterat urvalskriterier för finansiering av icke-statliga aktörer med den nationella utanordnaren. Slutligen kan nämnas att 36 av de 47 landstrategidokument som granskats innehöll uppföljningsåtgärder för framtida samråd och uppföljning. [90] Etiopien, Gambia, Gabon, Kiribati, Jamaica, St. Lucia, Tchad, Vanuatu, Burkina Faso, Guyana, Guinea Bissau, Tanzania, Komorerna, Swaziland och Botswana. När det gäller kvaliteten i samrådsprocessen har kommissionen identifierat nyckel frågor för bedömning av framstegen i fråga om de icke-statliga aktörernas del aktig het i utvecklingsprocessen och för att spåra problem och bästa metoder för att över vinna dem. Utvärderingar gjorda av icke-statliga aktörer i söder och bidragen från EU-delegationerna har varit till stor hjälp i detta arbete. En del av de granskade nyckelfrågorna och resultaten var följande: - Informationen till icke-statliga aktörer - den lämnades i vissa fall för sent. - Urval av deltagare - detta gjordes gemensamt av den nationella utanordnaren och EU-delegationen, eller på grundval av en studie, eller genom en lokal, specialiserad icke-statlig organisation som utsetts för att organisera samrådet. - Uppföljning av samråd - de icke-statliga organisationerna fick i allmänhet feedback. Sammanfattningsvis framgår det att betydande ansträngningar har gjorts av alla parter för att för första gången engagera de icke-statliga aktörerna i program planeringsprocessen. Det kvantitativa resultatet av samrådsprocessen är mycket upp muntrande. Den största utmaningen inför framtiden är att gradvis främja struk tur erade dialogformer, vilket kommer att underlättas av att programplaneringen är en rullande process. 5.9.2 Företagens sociala ansvar (CSR) Utöver det ökade samarbetet och samrådet med icke-vinstdrivande grupper i det civila samhället har gemenskapen också erkänt den viktiga roll som den privata sektorn kan spela för att bidra till (eller förhindra) att millenniemålen och andra mål om hållbar utveckling uppnås. Företagens sociala ansvar (CSR) är en mycket bred term som omfattar hela det övergripande ramverket för samråd med berörda parter och benchmarking bland företag som arbetar aktivt för en hållbar utveckling (inklusive sociala, miljömässiga och ekonomiska aspekter). Det är ett verktyg som kan användas för att förbättra den privata sektorns bidrag. I juli 2002 publicerade kommissionen ett meddelande där den fastställer sina strategier och prioriteringar på detta område: "Företagens sociala ansvar - näringslivets bidrag till en långsiktigt stabil utveckling" [91]. Bland de huvudsakliga rekommendationerna finns ett förslag om att inrätta ett flerpartsforum för företagens sociala ansvar inrättas på EU-nivå för att främja en dialog mellan näringslivet, fackföreningar, samhällsorganisationer och andra berörda parter. Kommissionen deltar aktivt i verksamheten i sam ordnings kommittén för detta forum. Under 2003 och första halvåret 2004 kommer man i "rundabordssamtal om utveckling" att granska bra metoder i samband med företagens sociala ansvar i en internationell dimension. [91] KOM(2002) 347. 5.9.3 Verksamheten 2002: Partnerskap med icke-statliga organisationer Under 2002 valde kommissionen ut 223 projekt eller åtgärdspaket som föreslagits av europeiska icke-statliga organisationer och som dessa skulle genomföra i de minst utvecklade länderna eller bland de mest sårbara befolkningsgrupperna för ett sammanlagt bidrag från EG på 177,3 miljoner euro. Kommissionen valde också ut 45 åtgärder som utformats av europeiska icke-statliga organisationer för att öka medvetenheten om utvecklingsfrågor bland allmänheten i EU:s medlemsstater, till ett sammanlagt belopp av högst 21,4 miljoner euro. Kommissionen har också bidragit till driftsbudgeten för de europeiska icke-statliga organisationernas företrädarorganisation för att hjälpa dem att omstrukturera och förbättra sin förmåga att samarbeta i nätverk i en tid av stora förändringar, med sammanlagt 0,5 miljoner euro. Som en del i strävan att stärka kapaciteten bland de icke-statliga aktörerna i söder (dvs. det civila samhällets aktörer i utvecklingsländerna) har kommissionen bidragit med 3 miljoner euro till den organisation som bidrog till att företrädare för det civila samhället i utvecklingsländerna kunde delta i Världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg i augusti. Detta resultat, som innebär att de preliminära åtaganden för 2002 utnyttjats till 99,23 procent, har åstadkommits i enlighet med de utvärderings- och urvalsregler som fastställts för att följa de krav på öppenhet som ställs efter reformen av kommissionen, och lämnats till medlemsstaterna som ingår i kommittén för samfinansiering med icke-statliga organisationer. Ett annat viktigt framsteg för kommissionen under 2002 är att man lyckats så väl med kommunikationen med de berörda parterna. Exempel på detta är den nya webb plats som integrerats med EuropeAids webbplats, besök och seminarier som har ordnats med företrädare för nationella samfund för icke-statliga organisationer, samt publiceringen av "Infoguide on co-financing", ett referens dokument som omfattar de flesta praktiska och administrativa aspekterna på samfinansiering av projekt. 5.9.4 Finansiering av icke-statliga organisationer under 2002 Kommissionen har bland annat till uppgift att bestämma kriterier för urvalet av de förslag som de europeiska icke-statliga organisationerna lägger fram på eget initiativ. Det är därför viktigt att kontrollera den geografiska spridningen på de biståndsmedel som betalas ut under dess ansvarsområde, så att man kan upptäcka obalanser och försöka rätta till dem om så krävs. >Hänvisning till> I de siffror som anges för 2002 i tabellen ovan tas i skrivande stund inte hänsyn till resultaten av de globala bidragen (block grants). Dessa åtgärdspaket som genomförs i olika länder ökar den totala summan till 177,3 miljoner euro och påverkar den geografiska fördelningen i enlighet med detta. Kommissionen medger att det pågår en ökande trend mot Afrika söder om Sahara, vilket bekräftar påståendet att insatserna inriktas mot de fattigaste och mest sårbara mottagarna. I de två följande tabellerna visas trenderna i fråga om utnyttjande av budgetresurser och antal kontrakt under åren (BG står för globala bidrag, block grants, ED står för utbildning i utvecklingsfrågor, Education to Development, och PVD står för projekt i u-länder, Projects in Pays en Voie de Développement). >Hänvisning till> >Hänvisning till> Under 2002 granskade kommissionen 1 304 nya ansökningar om bidrag och valde ut 263 nya projekt för samfinansiering plus 11 projekt som godkänts redan 2001. Detta förhållande att en femtedel av förslagen godkänts motsvarar resultatet från 2001 och förväntas inte förbättras i framtiden. I slutet av 2002 hade alltså tjugo projektförvaltare sammanlagt 2 450 kontrakt att förvalta. Genomsnittsvärdet på de 274 nya kontrakten under 2002 är omkring 0,73 miljoner euro, vilket innebär en ökning på 8 procent jämfört med genomsnittet för 2001. 6. VERKSAMHETEN UNDER 2002 Detta kapitel täcker huvuddragen i EG:s yttre bistånd under 2002 uppdelat geografiskt. Varje avsnitt täcker en region inklusive de så kallade geografiska budgetposterna och en del andra av EG:s övergripande initiativ som kan delas upp geografiskt. Förutom den politiska bakgrunden och programplaneringsbakgrunden presenteras i detta kapitel resultaten av de projekt och program som man gjort åtaganden för under tidigare år liksom de tydligaste trenderna i fråga om åtagandena för 2002. Fullständiga uppgifter om åtaganden för 2002 per region och sektor finns i kapitel 8 - Ekonomiska tabeller. Finansiell förvaltning - åtaganden och utbetalningar Enligt de budgetprinciper som fastställs i den nya budgetförordningen medges två typer av anslagsbemyndiganden som spänner över mer än ett budgetår, nämligen - åtagandebemyndiganden, med en årlig begränsning av åtaganden som kan ingås med tredje part, och - betalningsbemyndiganden, som är avsedda att täcka planerade utbetalningar till tredje part under ett visst år. Det finns alltså inte någon direkt koppling mellan åtaganden och betalningar, eftersom de senare också skall täcka utestående åtaganden, och det är därför som denna rapport inte innehåller den fiktiva kvoten "åtaganden/utbetalningar" som man tidigare brukat publicera. När det gäller åtaganden är sista dag för undertecknande av en finansieringsöverenskommelse den 31 december det år som följer det då det övergripande åtagandet slutgiltigt antogs (n+1). Dessutom har deadline för slutande av enskilda kontrakt och överenskommelser om genom förande av finansieringsöverenskommelsen fastställts till tre år efter den dag då det övergripande åtagandet slutgiltigt antogs (n+3). Å andra sidan kommer alla budgetåtaganden som motsvarar kontrakt som inte givit upphov till utbetalningar under en treårsperiod efter undertecknandet att frigöras. Mer detaljer finns i bilagorna om RAL (utestående åtaganden). Regioner som omfattas av EG:s bistånd till tredje land EG:s bistånd till tredje land täcker alla regioner i världen. I detta avsnitt anges EG:s partnerskaps- och samarbetsverksamhet i samtliga regioner uppdelade efter geografiska områden. För att underlätta läsningen anges samtliga länder i varje region på dessa sidor. Subregionerna anges när detta är relevant. Västra Balkan Albanien, Bosnien och Hercegovina (BiH), Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Jugoslavien (FRY) Partnerstaterna i Östeuropa och Centralasien Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Kazakstan, Kirgizistan, Moldavien, Mongoliet, Ryssland, Tadzjikistan, Turkmenistan, Ukraina, Uzbekistan och Vitryssland Södra Medelhavsområdet, Mellanöstern Algeriet, Cypern* Egypten, Israel, Jordan, Libanon, Malta*, Marocko, den palestinska myndigheten, Syrien, Tunisien och Turkiet* *Ursprungligen Euromedländer, nu kandidatländer till EU. Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) samt utomeuropeiska länder och territorier (ULT) Västindien Antigua och Barbuda, Bahamas, Barbados, Belize, Dominica, Dominikanska republiken, Grenada, Guyana, Haiti, Jamaica, Kuba**, Saint Kitts och Nevis, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Surinam, Trinidad och Tobago. ** Kuba antogs som ny AVS-medlem i december 2000, men har inte undertecknat Cotonouavtalet. Stillahavsområdet Cooköarna, Fiji, Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru, Palau, Papua Nya Guinea, Salomonöarna, Samoa, Tonga, Tuvalu, Vanuatu. Västafrika Benin, Burkina Faso, Elfenbenskusten, Gambia, Ghana, Guinea, Guinea Bissau, Kap Verde, Liberia, Mali, Mauretanien, Niger, Nigeria, Senegal, Sierra Leone, Togo. Centralafrika Centralafrikanska republiken, Ekvatorialguinea, Gabon, Kamerun, Sao Tome och Principe, Tchad. Östra och södra Afrika samt Indiska oceanen Angola, Botswana, Burundi, Demokratiska republiken Kongo, Djibouti, Eritrea, Etiopien, Kenya, Komorerna, Kongo, Lesotho, Madagaskar, Malawi, Mauritius, Moçambique, Namibia, Rwanda, Seychellerna, Somalia, Sudan, Swaziland, Sydafrika, Tanzania, Uganda, Zambia, Zimbabwe. Utomeuropeiska länder och territorier Anguilla, Aruba, Brittiska antarktiska territoriet, Brittiska Jungfruöarna, Brittiska territoriet i Indiska oceanen, Caymanöarna, Falklandsöarna, Franska Polynesien, de franska sydliga och antarktiska områdena, Grönland, Mayotte, Montserrat, Nederländska Antillerna, Nya Kaledonien, Pitcairn, Sankt Helena och avhängiga områden, Saint Pierre och Miquelon, Sydgeorgien och Sydsandwichöarna, Turks- och Caicosöarna, Wallis- och Futunaöarna. Asien Asean Brunei, Burma/Myanmar, Filippinerna, Indonesien, Kambodja, Laos, Malaysia, Singapore, Thailand, Vietnam. SAARC Bangladesh, Bhutan, Indien, Maldiverna, Nepal, Pakistan, Sri Lanka. Övriga länder och regioner* Afghanistan, Hongkong, Kina, Macao, Nordkorea, Östtimor.* * Yemen, Iran och Gulfstaterna ingår i avsnittet om Medelhavsområdet i denna rapport. Latinamerika Centralamerika Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua, Panama Andinska gemenskapen Bolivia, Colombia, Ecuador, Peru, Venezuela. Mercosur Argentina, Brasilien, Paraguay, Uruguay. Övriga Chile, Mexiko 6.1. VÄSTRA BALKAN Under 2002 har stabiliserings- och associeringsprocessen fortsatt vara drivkraften bakom de framväxande relationerna mellan Europeiska unionen och länderna i västra Balkan, dvs. Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, förbundsrepubliken Jugoslavien [92] och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. [92] Till följd av antagandet och kungörandet av den nya konstitutionella stadgan av den 4 februari 2003 har förbundsrepubliken Jugoslavien bytt namn till "Serbien och Montenegro" (på serbiska: Drzavna Zajednica Srbija i Crna Gora). Stabiliserings- och associeringsprocessens viktigaste instrument - stabiliserings- och associeringsavtalen, Cardsbiståndet, autonoma handelsåtgärder [93] och regionalt sam arbete - är alla utformade för att underlätta utvecklingen av dessa relationer. Instrumenten förstärker varandra för att optimera effekterna och för att säkerställa sam stämmighet mellan gemenskapens insatser i de olika länderna. Cardsprogrammet har fortsatt att spela en nyckelroll genom att ge stöd inom det centrala området reformer och institutionsuppbyggnad. [93] De autonoma handelsförmånerna är ensidiga initiativ som syftar till att ge särskilda handelsförmåner till utvecklingsländer och fattigare länder. 6.1.2. Strategiska mål och resultat På det stora hela kan man i de årliga programmen för 2002 se att stödet gradvis inriktas mot de områden som är centrala i stabiliserings- och associeringsprocessen. Institutionell uppbyggnad (t.ex. stärkande av den administrativa kapaciteten, rådgivning om utarbetande av ny lagstiftning som följer EU-standard osv.) samt rättsliga och inrikes frågor har ägnats särskild uppmärksamhet. De berörda länderna befinner sig naturligtvis på olika stadier av sin rättsliga och administrativa utveckling, och på olika stadier i stabiliserings- och associerings processen. Därför kan Cardsbiståndet justeras för att hantera olikartade situationer och anpassas till den aktuella situationen i varje land genom att man fokuserar på just det landets specifika behov. Samtidigt har också ett regionalt program inletts i syfte att säkerställa bättre samverkanseffekter, samstämmighet och komplementaritet på regional nivå. Under 2002 har stora framsteg gjorts inom det regionala samarbetet. Kvaliteten och omfattningen av detta samarbete beror visserligen i stor utsträckning på länderna själva, men Cardsprogrammet har givit viktiga bidrag inom nyckel områden som underlättandet av handel och utveckling av regionala infrastrukturer. EU-stödet inom tulladministrationsområdet har givit betydande praktiska resultat som exempelvis en stödjande reform av de viktigaste ministerierna, ökade inkomster till statsbudgeten genom inrättande av mekanismer för att förhindra bedrägerier och underlättande av regionalt handelssamarbete. CARDS - ÅTAGANDEN OCH UTBETALNINGAR I REGIONEN UNDER 2002 (i miljoner euro) >Plats för tabell> CARDS - ÅTAGANDEN OCH UTBETALNINGAR 1995-2002 (MILJONER EURO) >Plats för tabell> 6.1.3. Prioriteringar vid programplanering Sedan landstrategidokumenten och de tillhörande fleråriga vägledande programmen godkändes i slutet av 2001 har Cardsbiståndet till länderna i regionen strukturerats kring följande huvudprioriteringar: a) Infrastruktur, med ett betydande belopp öron märkt för energi, b) ekonomisk och social utveckling, däribland åtgärder för att stödja handel, c) rättsliga och inrikes frågor, d) administrativ kapacitetsuppbyggnad, e) demokratisk stabilisering, bland annat stöd till återvändande flyktingar, samt f) miljö och naturtillgångar. Under 2002 utgjorde stödet till infrastrukturer fortfarande den största delen av biståndet, främst på grund av slutförandet av återuppbyggnadsinsatserna i Bosnien och Hercegovina och i Jugoslavien. Men 2002 utgör också en vändpunkt på detta område, eftersom stödet till infrastruktur och energi kommer att trappas ner under de kommande åren, till förmån för andra sektorer som har närmare anknytning till stabiliserings- och associeringsprocessens reformagenda, särskilt rättsliga och inrikes frågor och uppbyggnad av administrativ kapacitet. Detta ligger också i linje med den ökande involveringen av de internationella finansinstituten, vilkas långtidslån utgör en mer passande typ av stöd till denna sektor. Den europeiska integrationsprocessen har särskilt legat i fokus för EG-stödet. Alla länder i regionen har inlett en process för en närmare integrering till EU, och de håller på att inrätta lämpliga strukturer för att stödja denna integrering. Oftast finns dessa strukturer på de Europeiska integrationskontoren, i vissa fall i ministerier för Europeisk integration, förutom inom olika specialiserade avdelningar inom andra ministerier. Detta tillvägagångssätt har visat sig fungera bra i samband med utvidgningen och gemenskapen har erkänt dess användbarhet och mobiliserat tekniskt stöd särskilt ägnat åt att utbilda och tillhandahålla kapacitet till de avdelningar som ansvarar för denna funktion. 6.1.4. Huvudsakliga resultat under 2002 6.1.4.1. Landstrategier Gemenskapens finansiella stöd ges inte i ett isolerat sammanhang, utan följer strategier som syftar till att möta de stora utmaningarna som regionerna står inför enligt vad som uttryckts i land- och regionstrategidokumenten. Alla land- och regionstrategidokument var utarbetade och godkända i slutet av 2001 och de årliga programmen för 2002 för länderna i västra Balkan, inklusive det regionala programmet, utarbetades och godkändes enligt de strategiska riktlinjer som fastställdes i strategidokumenten. Under 2002 har inga nya landstrategidokument eller ändringar i de befintliga strategierna antagits. 6.1.4.2. Genomförande Utbetalningsnivån minskade under 2002, från 972 miljoner euro 2001 till 617 miljoner euro 2002. Detta berodde främst på att utbetalningarna till insatser i Kosovo minskade med 168 miljoner euro, på grund av det avtagande nödhjälps behovet. Utbetalningarna under 2002 motsvarade 93 procent av den tillgängliga budgeten. Underskottet berodde på en omprogrammering i Kosovo till förmån för energisektorn, efter en brand i Kosovos största kraftverk i juli 2002. De omprogrammerade beloppen kontrakterades i december 2002. - Konfliktförebyggande, goda styrelseformer och rättsstaten Upplösningen av den politiska krisen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien under 2001 och de fortsatta ansträngningarna under 2002 har visat värdet av en kombination av viktiga insatser för att desarmera en kris som hade kunnat få allvarliga skadliga effekter för landet och hela regionen: politiska stödinsatser, anpassning av mekanismer för ekonomiskt stöd och effektiv samordning mellan givare och det internationella samfundet i allmänhet. Det är ett lysande exempel på hur gemenskapens instrument kan användas på ett samstämmigt och effektivt sätt för att underlätta lösningen av konflikter. Gemenskapsstödet har också bidragit till viktiga resultat i fråga om tillämpningen av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i regionen. Cardsbiståndet har inriktats på ett begränsat antal områden i samarbete med andra, mer specialiserade givare och institutioner. Resurser har mobiliserats för att utveckla den lagstiftning som krävs i fråga om mänskliga rättigheter, media och civilsamhälle. Med hänsyn till vikten av oberoende medier och av tillgång till reella public service-tjänster har Cards givit stöd till mediakanaler i vissa länder, liksom även på regional nivå. Kommissionen har också, med tanke på vikten av ett aktivt civilsamhälle och icke-statliga organisationer, inrättat stödprogram som använder medel från både Cards och Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) [94]. Det har också gjorts ansträngningar i många av länderna för att omdana statligt ägda mediaoperatörer till effektiva public serviceföretag. [94] Bosnien och Hercegovina samt förbundsrepubliken Jugoslavien är två målländer för EIDHR-stödet. Gemenskapen har också givit betydande ekonomiskt stöd till den höge rep res ent antens kontor i Bosnien och Hercegovina och till FN:s uppdrag i Kosovo (UNMIK). I Bosnien och Hercegovina har man fokuserat allt mer på sektorn för rättsliga och inrikes frågor och gjort stora framsteg inom området för övervakning (t.ex. teknisk stöd för upphandling), omstrukturering av domstolar och åklagarmyndigheter samt nytillsättningar av domare och åklagare, genom EG-stödet till den oberoende rättsliga kommissionen. Under 2002 slutfördes renoveringen av polisskolan i Sarajevo, som kommer att utbilda nya polisaspiranter, och i september lade kommissionens ledamot Chris Patten grundstenen till polisskolan i Banja Luka. EU har hjälpt gränsmyndigheterna i Bosnien och Hercegovina att få full kontroll över landets gränser genom att donera viktig utrustning, bland annat 130 fordon, tillfälliga kontor, datorer, båtar och radiokommunikationsutrustning. Inom området för konfliktförebyggande, goda styrelseformer och rättstaten i Balkan har sex projekt avslutats och sju pågår fortfarande. Bland de avslutade verksamheterna kan särskilt framhållas EG:s bidrag till stöd för demokratiserings processen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Under de allmänna valen den 15 september 2002 ingick en grupp observatörer från Europeiska unionen, bestående av en gruppledare och 100 korttidsobservatörer i val övervaknings uppdraget från OSSE/ODIHR. Under 2002 gav Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) sammanlagt över 10,6 miljoner euro i stöd till de olika projekten. EG:s stöd till Europeiska unionens polisuppdrag i Bosnien och Hercegovina Europeiska unionens polisuppdrag (EUPM) inledde sitt arbete den 1 januari 2003. Med utvidgad och omfokuserad mål- och uppdragsbeskrivning tar EUPM över efter FN:s internationella polisstyrka vars mandat löpte ut i och med utgången av 2002. EUPM representerar en historisk milstolpe, då det är den första civila krishanteringsoperationen under den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). Med en personal på 900 personer - varav 500 poliser - som till 80 procent kommer från EU:s medlemsstater, skall EUPM under sitt treåriga uppdrag hjälpa polisstyrkorna i Bosnien och Hercegovina att nå upp till högsta internationella standard. Ända från första utformningen av denna operation har man varit ense om att en effektiv poliskår måste vara en del av en allmän och förstärkt rättsstat. Europeiska kommissionen, med sitt Cardsprogram, och Europeiska unionens råd arbetar därför tillsammans mot detta mål inom sina respektive befogenhetsområden, dvs. institutionell uppbyggnad och GUSP. Under Cards har 10 miljoner euro anslagits under 2002 till stöd för reform av polisväsendet, för att utveckla hållbara institutionella strukturer för polisarbetet. Ur budgeten för GUSP (som hör till andra pelaren men genomförs av kommissionen) tillhandahölls 14 miljoner euro under 2002 för att införskaffa den nödvändiga utrustningen i god tid innan själva uppdraget inleddes 2003. Dessutom har EU blivit den största givaren till reformen av rättsväsendets administration. Inom alla dessa aktiviteter har särskild tonvikt också lagts på kampen mot organiserad brottslighet, ett av de största hindren för utveckling av institutioner och uppkomsten av en medborgar grundad demokrati. Europeiska unionen är stolt över sina insatser inom en rad områden som reformen av rättsväsendets administration, de olika åtgärderna inom områdena skatter och tullar, asyl och migration, gränsförvaltning och EUPM, vilka alla kommer att främja respekten för lagen och den institutionella hållbarheten i Bosnien och Hercegovina och därmed också dra till sig ytterligare möjligheter till ekonomisk återuppbyggnad i detta krigshärjade land. Utbildning av poliskåren i Albanien Europeiska kommissionen har under 2002 lagt grunden till viktiga polisprojekt. Ett partnerskapavtal värt 6 miljoner euro har undertecknats med spanska inrikesministeriet om upprättande av långsiktigt EG-uppdrag för polisassistans i Albanien (police assistance mission of the European Community to Albania, Pameca) som skall följa upp det EG-stöd som givits till Albaniens polisväsen sedan 1998. Programmet är inriktat på att ge råd, utbildning och tekniskt stöd inte bara till den albanska polisen (kamp mot organiserad brottslighet, allmän ordning) utan också till rättsväsendet (bättre samordning mellan polis och åklagarmyndigheter). Pamecas insatser omfattar alla de områden som är viktiga för att den albanska polisen skall kunna arbeta mer effektivt och professionellt enligt kraven på etik och moral. Regionalt samarbete med Interpol Inom ramen för det regionala Cardsprogrammet 2001 undertecknade kommissionen i slutet av 2002 ett kontrakt värt 1,4 miljoner euro med Interpols generalsekreterare om modernisering av utrustningen på de nationella kontoren i de fem länderna i Balkan. Projektet innefattar också adekvat utbildning och syftar till att förbättra utbytet av information mellan de länder som är parter till Interpolkonventionen. - Institutionell uppbyggnad Det stora antalet pågående projekt (121) under rubriken "Institutionell uppbyggnad" visar hur EG-stödet håller på att växla över från återuppbyggnad till kapacitetsuppbyggnad. Under 2002 avslutades 20 projekt. Inom Cards prioriteringsområde administrativ kapacitetsuppbyggnad i Bosnien och Hercegovina åstadkom EG-stödet omfattande resultat. Kontoret för bistånd på tull- och skatteområdet (CAFAO) inrättades 1996 för att hjälpa till med genomförandet av de tullrelaterade bestämmelserna i det allmänna ramavtalet om fred (Daytonavtalet) genom ett program för modernisering och utveckling. Under 2002 har CAFAO:s verksamhet lett till väsentligt ökade tullintäkter och en minskning av bedrägerier och korruption inom dessa områden. Bortsett från de delar som gäller integrerad gränsförvaltning kan man säga att tull program met genomförts till största delen på teknisk nivå, på så sätt att de nödvändiga kun skap erna har överförts till de lokala tjänstemännen. Ett datasystem för tull uppgifter, ASYCUDA, infördes i hela Bosnien och Hercegovina vilket gjorde det möjligt att för första gången samla in fullständiga uppgifter om import- och exportstatistik. Granskningar av skatteförvaltningarna i både Federationen och Republika Srpska har genomförts och rekommendationer för genomförandet av moderna organisations- och förvaltningsstrukturer har lämnats till de båda regeringarna. Rekommenda tion erna håller på att genomföras med stöd av CAFAO. Stödet har underlättat skatte myndighetens arbete med att införa enheter för kontroll av storhandlare, skuld hantering, underrättelseverksamhet och undersökningar. Detta har redan fått en positiv effekt på intäkterna, då man avslöjat skattesmitningar till ett sammanlagt belopp på över 500 miljoner KonvertiblaMarka (250 miljoner euro) bara mellan 1 januari 2002-31 augusti 2002. CAFAO:s skatteprogram håller nu på att utvidgas med ett projekt om planering och genom förande av mervärdesskatt. Projektet kommer att göra det möjligt för EG att bli den ledande givaren i stödet till de lokala myndigheterna under beslutsprocessen angående utformningen av den nya skatten och eventuellt i fråga om dess genomförande. Inom den civila luftfarten har EG-stödet genom den civila luftfartsorganisationen ICAO i hög grad stärkt den institutionella och professionella grunden för den civila luft fartsmyndigheten, bland annat genom tillsättandet av en generaldirektör. Bosnien och Hercegovina kontrollerar nu sitt eget lägre luftrum genom luftfarts kontroll verksamhet vid Sarajevo internationella flygplats, och en statlig sök- och räddnings tjänst har inrättats i Banja Luka. De tre statistikkontoren datoriserades helt under 2002 och personalen utbildades så att både utrustning och personal nu når upp till en tillräckligt hög standard för att under de närmaste åren kunna göra något åt den dåliga kvaliteten på statistiken i Bosnien och Hercegovina. EG-stödet till de statliga institutionerna i Bosnien och Hercegovina har rationaliserat deras arbete. EG har bland annat bidragit till utarbetandet av den statliga lagen om offentlig förvaltning, till att inrätta sekretariatet för Bosniens och Hercegovinas parlament och presidium och till översynen av förfaranden och regler för upprättande av lagförslag. Ett utbildningsprogram för 120 statliga förvaltnings tjänstemän genomfördes med fokus på frågor som offentlig förvaltning och offentlig administration, personalförvaltning och ledarskap. EG-stödet har dessutom haft en stor inverkan vid upprättandet av civilförvaltningsmyndigheten på statlig nivå. En central databas med personalregister upprättades och en fullständig uppsättning förordningar för att genomföra civilförvaltningslagen och grundläggande regler för finansiell förvaltning och budget för 2003 utarbetades. Bland annat utarbetades förslag till regler och förfaranden för urvalspanelen för rekrytering av personal till statliga förvaltningar. Allt detta har gjort det möjligt för civil förvaltnings myndigheten att till fullo utföra sina uppgifter från och med början av 2003. När det gäller den ekonomiska och sociala utvecklingen i Bosnien och Hercegovina, har EG fortsatt att främja den regionala och lokala ekonomiska utvecklingen (LED) genom direktstöd till sex LED-kontor, vilka nu uppvisar ekonomisk vinst och har genererat sysselsättning. Lånefaciliteten EU Quick Impact Facility har framgångsrikt lyckats sammanföra den privata och den offentliga sektorn och skapat omkring 2 000 jobb, varav hälften för återvändande flyktingar, till en nominell kostnad av 1 620 euro per jobb. EG har vidare under 2002 bidragit till den fram gångsrika privatiseringen av nio statliga företag och givit stöd till omstruktureringen av 35 privata och statliga företag. Stöd har också givits för att främja utländska direktinvesteringar i Bosnien och Hercegovina och för att "nysta upp" den statligt ägda elektricitetsindustrin. EG-stödet till försäkringssektorn i Bosnien och Hercegovina har direkt bidragit till en sammanhängande rättslig ram och utkast till lagstiftning, vilket gör mycket för inrättandet av ett inre ekonomiskt område i Bosnien och Hercegovina. Dessutom har EU:s bidrag till Bosnien och Hercegovina utökats med en extra, kommersiellt förvaltad, kreditlinje på 10 miljoner euro för små och medelstora företag. Det albanska statistikinstitutet (INSTAT) har fått stöd genom två EG-finansierade projekt för tekniskt bistånd. En stor framgång har varit genomförandet av folk- och bostadsräkningen och uppföljningen av denna. EU-stöd gavs för att finansiera rekryteringen av nära 10 000 folkräknare och transporten av folkräkningsmaterial (fråge formulär osv.) ut till Albaniens 36 distrikt och tillbaka till Tirana. Projektet bidrog också till att förbättra den grundläggande statistikinfrastrukturen, vilket behövs för att den skall kunna vidareutvecklas för att kunna ge ett rättvisande statistiskt underlag för beslutsfattande och styrelse i landet. Ett instrument för institutionell uppbyggnad: Cards Twinning Fram till 2002 har Twinning - ett program för samverkan genom utbyte mellan institutioner - använts inom de olika programmen för kandidatländerna till EU. Det har nu exporterats till Cardsprogrammet, om än i en form som anpassats för att återspegla de olika stadier länderna befinner sig på i stabiliserings- och associeringsprocessen med EU. Utbytesprogrammet stöder och finansierar avdelningen av statstjänstemän från EU:s medlemsstater till poster som rådgivare vid mottagarinstitutionerna under minst ett år. Uppdraget kompletteras med en rad andra åtgärder som seminarier, workshops och kortare utbildningar. Detta är ett effektivt sätt att föra över kunskap men också en bra metod för att skapa partnerskap mellan institutioner. Partnerskapen kommer att vara längre än själva utbytesperioden och bidra till ytterligare samarbete mellan medlemsstaterna och partnerländerna. De nuvarande kandidatländerna kan delta i Cards Twinning som juniorpartner och har visat stort intresse för att bidra med sina erfarenheter av institutionellt utbyte i Cardsområdet. Utbytesprogrammen skall ses som ett tilläggsinstrument för genomförandet av Cards programmet tillsammans med de som redan finns, och får inte verka störande på dem. Det skall komplettera de befintliga instrumenten och fylla gapet mellan konsulter från den privata sektorn (som oftast stannar en kortare tid) och de mer storskaliga "uppdragen" för stöd till den offentliga sektorn, som t.ex. de pågående Cardsprogrammen inom polis- och tullväsen. Utbytessamverkan används vanligen inom följande sektorer: - Rättsliga och inrikes frågor, särskilt inom de tre områdena rättsväsen och åklagarmyndighet, polis och tull, samt migrationspolitik. - Finansförvaltning inom den offentliga sektorn i frågor som beskattning, budgetarbete, finansiell kontroll/revision och offentlig upphandling. - Allmänna reformer av statsförvaltningen i fråga om civilförvaltningslagar och omstrukturering. - Tillnärmning till en del av kärnan i den gemensamma lagstiftningen, särskilt i fråga om den fria rörligheten för varor, tjänster och kapital samt etableringsfrihet. Arbetskraftens fria rörlighet är mycket mer problematisk. Följaktligen är tull och underlättande av handel (dvs. normer, standarder, veterinära kontroller och växtskyddskontroller) prioriterade områden i alla länder, liksom konkurrensfrågor och statliga stöd i de länder som kommit längre på väg. Under 2002 beviljades sammanlagt fem Twinningprojekt, fyra i Kroatien och ett i Albanien. Projekten kommer att fortsätta i Kroatien under 2003 och utökas till de övriga partnerländerna i Cards. - Regionalt samarbete Ett projekt som ingick i Cards regionala program för 2001 avslutades, nämligen "Regional Balkans Infrastructure Study Transport" (REBIS Transport, 2,45 miljoner euro). En viktig del av den institutionella uppbyggnaden och reformeringen av den offentliga förvaltningen i västra Balkan är det breda området rättsliga och inrikes frågor (RIF). För att EU och de nationella myndigheterna skall kunna inrätta samman hängande och övergripande reformprogram för RIF-institutionerna för framtiden krävdes det en uppdaterad överblick över nuläget, pågående initiativ och problem inom detta område, såväl i enskilda länder som på regional nivå. Kommissionen åtog sig därför att som en del av Cards regionala program för 2001 finansiera uppdrag som gick ut på att experter som utsetts av EU:s medlemsstater skulle bedöma rättsliga och inrikes frågor i regionens alla fem länder under maj och juni 2002. En detaljerad rapport lämnades för varje land. Rapporterna innehåller en noggrann bedömning av läget inom området för rättsliga och inrikes frågor, liksom en del slutsatser och rekommendationer om reformer av de rättsliga och institutionella systemen. De innehåller också förslag om tänkbara områden för finansiellt stöd från EU. Rapporterna lämnades till de besökta länderna och till internationella organisationer i november 2002 (på engelska och på de lokala språken för att underlätta informationsutbytet). Mottagarna lämnade sina kommentarer under januari och februari och rapporterna färdigställdes i april 2003. De slutliga resultaten kommer att hjälpa kommissionen att välja ut särskilda projekt inom dessa områden i framtiden. - Transport, infrastruktur och energi Inom denna sektor pågår åtta projekt. Av de 14 som avslutades under 2002 är följande särskilt viktiga: Europeiska kommissionen har bidragit till viktiga förbättringar när det gäller sammankopplingen av transportnäten i Bosnien och Hercegovina genom slutförandet av Samac- och Kostajnicabroarna. Detta, tillsammans med elektrifieringen av järnvägen Ploce-Samac innebär att den transeuropeiska korridoren V-c genom Bosnien och Hercegovina nu är öppen för transporter på både väg och järnväg. Kontrolltornet på flygplatsen i Mostar invigdes. Beställningen av två 110kV-ledningar, mellan Pale och Gorazde och mellan Srebrenica och Konjevic, utgjorde det sista bidraget från EG:s energiprogram för återuppbyggnad av elnätet. Europeiska byrån för återuppbyggnad (EAR) [95] är särskilt engagerad i återuppbyggnaden av infrastruktur. Byrån har förvaltat stora EG-investeringar i återuppbyggnad och därmed sammanhängande utbildning inom energisektorn i Kosovo och bidragit till avsevärda framsteg i Montenegro genom att utveckla kommunstyrelserna och komplettera lokala investeringsprojekt i många städer. Den har hjälpt till att utveckla kulturcentra, restaurera lokalvägar, förbättra vattenledningar och avloppsnät och att bygga upp en ny brandstation och en skola. I f.d. jugoslaviska republiken Makedonien håller EAR på att rusta upp flera viktiga transnationella transportkorridorer. Den första etappen i arbetet med att modernisera motorvägen E 75 som förbinder landet med Grekland (korridor X) har slutförts. En kringfartsled har byggts kring Tetovo, på motorvägen E 65 (korridor VIII som förbinder Albanien och Bulgarien genom f.d. jugoslaviska republiken Makedonien). [95] Europeiska byrån för återuppbyggnad (EAR) i Thessaloniki ansvarar för förvaltningen av EU:s största biståndsprogram i förbundsrepubliken Jugoslavien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Den totala summan EU-medel som delegerades till EAR för förvaltning under 2002 uppgick till 480 miljoner euro. I slutet av 2002 ansvarade byrån för en kumulativ sammanlagd portfölj värd över 1,6 miljarder euro genom sina fyra operativa centraler (i Pristina, Belgrad, Podgorica och Skopje). Se vidare http:// www.ear.eu.int Viktiga steg för att länka samman regionen med grannländerna togs under andra halvåret 2002 då en rad regionala infrastrukturprojekt inleddes. Insatserna koncentrerades på investeringar för att modernisera infrastruktur upp till EU-standard och de förde med sig ett viktigt avtal mellan länderna i sydöstra Europa om ett järnvägs- och landsvägsnät. De regionala programmen har bland annat bidragit till att mobilisera strategiska resurser, vilket har lett till att länderna i Balkan har undertecknad ett samförståndsavtal om en regional marknad för el. - Livsmedelsförsörjning och landsbygdsutveckling Det har funnits två olika program för budgetstöd till livsmedelsförsörjning i Montenegro. Den starka vilja myndigheterna i Montenegro visar att genomföra reformer har spelat en mycket stor roll för det framgångsrika resultatet. Programmet för livsmedelsförsörjning (FSP) har lyckats väl med att införa ett sammanhängande reformprogram inom områdena livsmedelsförsörjningspolitik, jordbruksreformer och förvaltning av offentliga finanser. En av programmets största framgångar har varit reformen av sociala rättigheter, vilken bör se till att de mest sårbara i samhället får rätt till förmåner. Processen har i själva verket rönt så stora framgångar att andra givare har beslutat sig för att finansiera denna typ av projekt. De stora framsteg som gjorts med att genomföra reformer innebär att det andra programmet för livsmedelsförsörjning kunnat inriktas på åtgärder som skall befästa den politiska reformen. I Albanien har EG-stödet till ekonomisk och social utveckling omfattat stöd till förbättringar av levnadsstandarden på landsbygden genom ett lokalt samhällsutvecklingsprogram. I förbundsrepubliken Jugoslavien har det stöd som inriktats på den privata sektorn och utveckling av jordbruket i väsentlig grad bidragit till att skapa sysselsättning och till ett välbehövligt återupplivande av en nu sjudande privat sektor. - Hälsa Strukturen bland sjukvårdspersonal och sjukhus i västra Balkan är resultatet av omfattande, hierarkiska och sjukdomsorienterade vårdsystem. Konflikterna har haft långtgående fysiska och psykologiska effekter och det finns ett behov att stärka institutionerna, utbilda personalen, kartlägga folkhälsan och skapa social sammanhållning. Hälso- och sjukvården för flyktingar och internt fördrivna är mycket rudimentär. Inom vissa områden föreligger allvarliga hälsorisker på grund av de ökade befolkningsförflyttningarna, som medfört den högsta rapporterade förekomsten av tuberkulos i Europa. Den faktiska omfattningen av miljöförstöringen och dess inverkan på människors hälsa är inte helt klarlagd. I Kroatien, Serbien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien har den en gång blomstrande läkemedelsindustrin ännu inte återhämtat sig helt efter kriget. I Kosovo är hälso- och sjukvårdsstrukturerna känsliga. Smittsamma sjukdomar är ett hot mot sårbara grupper i befolkningen. Landsbygdsområden och minoritetsenklaver blir alltmer isolerade. Serberna är beroende av Kosovostyrkan (KFOR) för skydd när de behöver läkarvård. Europeiska kommissionen försöker åtgärda situationen med hjälp av särskilda hälsoprojekt som syftar till att reformera vårdsystemen och förbättra läkemedelssektorn och dess regelverk. Ett antal pågående projekt är inriktade på att förbättra kvaliteten på de grundläggande tjänsterna vid sjukhus och hälsocenter genom att rusta upp eller införskaffa prioriterad utrustning. Tillhandahållande av viktiga läkemedel, reagensmedel och medicinska förbrukningsvaror, liksom utbildning och tekniskt bistånd till sjukvårdsutbildning och kapacitetsuppbyggnad för förvaltning av hälso- och sjukvårdstjänster, utgör en viktig del av EG:s stöd till regionen. - Utbildning Under 2002 fortsatte programmet Tempus att i vart och ett av Balkanländerna ge stöd åt granskningen av innehållet i universitetsutbildning och undervisning, åt reformer av universitetsförvaltning och åt stärkande av förbindelserna mellan universiteten och samhället i stort, i första hand genom Gemensamma europeiska projekt (JEP). Fem stora projekt avslutades och två pågår fortfarande. EG bidrog till utvecklingen av Bosniens och Hercegovinas strategidokument för en utbildningsreform, vilket lades fram för fredsrådet (PIC) den 21 november 2002. Stödet till yrkesutbildningar fortsatte också under 2002. En landsomfattande undersökning av arbetsmarknaden, inriktad på samarbetet mellan arbetsmarknad, yrkesskolor och små och medelstora företag genomfördes för första gången och skapade möjligheter till ett förbättrat samarbete mellan dessa tre parter i syfte att göra yrkesutbildningen mer lyhörd för arbetsmarknadens behov. I fråga om allmän primär- och sekundärutbildning togs rekommendationerna till utbildnings ministerierna väl emot, och till följd av detta har nu utarbetandet av en grönbok inletts, med ett brett deltagande från alla berörda parter inom utbildningssektorn. - Miljö och naturresurser Inom det prioriterade området Miljö och naturresurser har två projekt slutförts och sex pågår fortfarande. Viktiga resultat har uppnåtts i och med genomförandet av systemet för landsbygdskrediter i hela Bosnien och Hercegovina. Bara i Brcko har omkring 169 arbetstillfällen kunnat bibehållas och 94 nya har skapats som ett direkt resultat av utbetalda EG-lån. Inom veterinärsektorn har EG-stödet bidragit till antagandet av en statlig veterinärlag, institutionalisering av den statliga veterinärmyndigheten, genomförandet av ett system för identifikation av djur och kontroll av djurförflyttningar samt till att utrusta veterinärlaboratorier. EG-medel har också använts till för tekniska tjänster i Bosnien och Hercegovina genom tolv kontor som tillhandahåller rådgivning och viktigt stöd till jordbrukare. Inom sektorn för vattenförsörjning har, trots avsevärda svårigheter, förvaltningsorgan inrättats för Bosnas och Vrbas flodbäcken. EG har bidragit till ratificeringen av miljölagen och utvecklingen av en ramlag för miljön på statlig nivå. - Partnerskap med det civila samhället och icke-statliga organisationer I Albanien ger EG stöd för att stärka lokala organisationer och institutioner, liksom för att främja utvecklingen av tjänster som tillhandahålls av icke-statliga organisationer. I Kroatien ges stöd för institutionell uppbyggnad till icke-statliga miljöorganisationer och till statliga institutioner och civila samhällsorganisationer för att förbättra samhällstjänsterna inom omsorg, hälso- och sjukvård samt utbildning. EG-stödet till f.d. jugoslaviska republiken Makedonien är inriktat på att främja relationer mellan olika etniska grupper och stärka det civila samhället. I Bosnien och Hercegovina har EG-stöd givits åt 35 aktörer från det civila samhället genom småskaliga operationer och EIDHR-bidrag. Bland mottagarna finns ungdoms- och kvinnogrupper, återvändande och fördrivna personer, handikappgrupper, grupper från samfund och grupper som företräder flera enheter, vilket bidrar till framväxten av ett aktivare civilsamhälle, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. EG gav också stöd till valkommissionen i Bosnien och Hercegovina för att finansiera vallokalkommittéerna under de allmänna valen i oktober 2002. - Återuppbyggnad/landminor Åtgärdsprojekten mot minor syftar till att förbättra de ekonomiska och sociala villkoren i Sydosteuropa, samt till att stabilisera och normalisera befolkningens levnadsvillkor. Minröjning vid gränsen (Border Mine Clearance) är ett projekt som genomförs av den internationella trustfonden (ITF) för minröjning och hjälp till minskadade. Det ger stöd till minröjningsinsatserna i Sydosteuropa och skall resultera i att minst 1 200 000 m2 längs gränsen röjs. Projektet, som gemenskapen bidrar till med 2 850 000 euro, syftar till att förbättra säkerheten och rörelsefriheten för befolkningen i gränsområdena, göra det möjligt för internt fördrivna och flyktingar att återvända hem, underlätta poliskontroller vid gränserna, frigöra odlingsarealer och stimulera ekonomisk verksamhet i gränsregionerna. Minröjning kommer att ske längs gränsen mellan förbundsrepubliken Jugoslavien och Kroatien, mellan Albanien och Kosovo, samt mellan Bosnien och Hercegovina och Kroatien. Minröjning i tidigare konfliktzoner finansierades också i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien som en del av processen för landets stabilisering och för att göra det möjligt för återvändande flyktingar och fördrivna att flytta tillbaka dit de bodde innan kriget. - Flyktingar/befolkning Fördrivandet av människor är en av de värsta konsekvenserna av de krig som härjade i Balkan under 1990-talet, och att göra det möjligt för dessa flyktingar och fördrivna att återvända hem är därför en viktig prioritering för EG-biståndet. Det är inte bara viktigt att flyktingar och fördrivna kan återvända till sina hem. För att åstadkomma och upprätthålla fred är det också grundläggande att tvångsförflyttningar inte kan accepteras och erkännas som permanenta. EG har därför lagt särskild vikt vid att egendomar skall återlämnas till de ägare de hade innan kriget. Med genomförandet av äganderättslagstiftningen och en ökad stabilitet har nu äntligen återvändandet börjat ta riktig fart. Inom vissa regioner kvarstår emellertid en del svårigheter med politiska och/eller rättsliga hinder för återvändande och återlämnande av egendom. Det finns fortfarande 1 250 000 fördrivna personer i länderna i det forna Jugoslavien (exklusive Kosovo). I Kroatien kompletteras av återuppbyggnaden av husen med restaureringen av den tekniska infrastrukturen. Ett nyligen slutfört projekt är restaureringen av vatten ledningsnätet i staden Knin (200 000 euro). Tack vare byggandet av en vattenreservoar som rymmer en miljon liter kan upp till 15 000 Kninbor förses med dricksvatten, däribland de 8 500 som återvänder till detta samhälle. Denna typ av projekt lägger grunden för återvändandet för ytterligare 5 000 flyktingar som förväntas återvända till kommunen, vilket i betydande grad ökar möjligheterna till en hållbar socioekonomisk utveckling. För en del, främst etniska serber, försvåras återvändandet fortfarande av politiska, ekonomiska, rättsliga och sociala hinder. Av de 292 566 personer som i mars 2002 återvänt till de krigshärjade områdena hörde bara 90 271 till minoritetsgrupperna (resten var kroater eller etniska kroater). I f.d. jugoslaviska republiken Makedonien har genomförandet av det nöd åtgärds paket som antogs 2001, värt 26,5 miljoner euro (12,7 miljoner från mekanismen för akuta ingripanden under GUSP-budgeten och 13,8 miljoner från Cards), gått fort fram och bidragit till att 95 procent av de internt fördrivna personerna kunnat återvända till de bostäder de hade innan kriget. Projekt som restaurering av elnät, återuppbyggnad av hus och förbättring av vattenförsörjningen har underlättat återvändandet i stor skala till de krigshärjade områdena under hela 2002. I Bosnien och Hercegovina har stödet från EG direkt möjliggjort ett hållbart återvändande för omkring 8 000 människor och det har bidragit till att sammanlagt omkring 100 000 människor har återvänt. Dessutom har över 2 700 jobb skapats för både återvändande (80 %) och lokala kommunrepresentanter (20 %). EG arbetar nu på att lämna över ansvaret för återvändandefrågan till de lokala myndigheterna. Bosniens och Hercegovinas ministerråd har inrättat en återvändandefond och ett samarbetsprotokoll har upprättats med de största internationella organen som är inblandade i stödet till återvändande. [96] [96] Överlämnandet till de lokala myndigheterna planeras vara avslutat till 2004. I förbundsrepubliken Jugoslavien och Kosovo ges EG-stöd på två sätt. Dels beviljar Europeiska kommissionen bidrag för restaurering och reparationer av skadade hus till vissa mottagare, dels håller EG på att upprätta ett bostads låneprogram för att hjälpa folk att bygga upp, bygga till eller renovera sina bostäder. Dessutom har ECHO givit flyktingar bistånd i andra delar av förbundsrepubliken Jugoslavien, liksom i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Före år 2002 utformade, finansierade och genomförde EG sitt stöd till flyktingar och internt fördrivna personer inom ramen för biståndet till landet. Efter att ha varit inriktat på återuppbyggnad, styr EG nu stödet mot en integrerad strategi för återvändande, inklusive sysselsättningsskapande och social integration, vilket har bedömts vara ett absolut villkor för ett hållbart återvändande. Under 2002 har man funnit det nödvändigt att stödja mellanstatliga insatser för återvändande och ta itu med gränsöverskridande frågor. Den regionala finansieringsramen för 2002 (1 miljon euro) kommer att inriktas på att främja en bättre samordning av de olika rättsliga ramarna och på genomförandet av äganderättslagstiftningen, samt på stöd till regionala initiativ för återvändande flyktingar. 6.1.5. Sammanhållning, samordning och komplementaritet i regionen 6.1.5.1 Samarbete med medlemsstater och andra givare i regionen Samordning av politik och åtgärder, mellan medlemsstaterna och med andra givare och internationella finansinstitut, är av yttersta vikt i Balkan. I Bosnien och Hercegovina har den höge representantens kontor mandat att samordna genomförandet av de civila delarna av fredsavtalet i Dayton. Kontoret har inrättat en välfungerande ram av arbetsgrupper som är inriktade på de främsta utmaningar landet står inför, där kommissionen också spelar en viktig roll. Utöver detta håller kommissionen särskilda samordningsmöten med medlemsstaterna för att åstadkomma komplementaritet mellan projekten och för att informera medlemsstaterna om hur projekten fortskrider och om framtida linjer i programplaneringen. Varje möte innefattar ett prioriterat diskussionstema och återspeglar Cards programplanering. I Kroatien upprätthåller EG-delegationen också en ständig kommunikationskanal med givarsamfundet, särskilt med stora givare som USAID och internationella finansinstitut, Världsbanken, EBRD och EIB. På både operativ och beslutsfattande nivå interagerar man, genom allt från intensiva samråd vid programplaneringen till mer sektor- och projektbaserat informationsutbyte och samordning. I f.d. jugoslaviska republiken Makedonien sker samordningen av det internationella samfundets insatser under ledning av EU:s särskilda företrädare, som en del av dennes uppdrag, på grundval av ordinarie möten och extra "ad-hoc"-möten. Detta kan bland annat gälla övervakning av den politiska processen i landet och genomförandet av ramavtalet (Ohrid, 2002). EG-delegationen ansvarar särskilt för samordning mellan givare (och genomförandekontor) inom området återuppbyggnad av bostäder, där man ansvarar för de finansiella aspekterna och för problemlösning på plats. Ytterligare samordningsmöten äger rum inom områdena decentralisering och självstyre, men också tillsammans med OSSE och andra givare i fråga om polisreformer, såväl tillsammans med de institutioner som är berörda inom detta område som med givarna. Europeiska kommissionen och Världsbanken organiserade ett givarmöte i Bryssel (den 12 mars 2002) som syftade till att få utfästelser om medel till återuppbyggnad efter konflikten 2001, liksom till makroekonomiskt stöd och stöd till genomförande av ramavtalet. Den lokala uppföljningen av dessa utlovande medel kommer att säkerställas av myndigheterna i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien med stöd av EG-delegationen och Världsbankens kontor med tekniskt bistånd från UNDP. EAR organiserar regelbundna möten med medlemsstaterna och andra givare för att diskutera bland annat förslagen till årliga program för att undvika överlappning med andra givarprogram och säkerställa att verksamheterna kompletterar varandra. 6.1.5.2 Europeiska investeringsbankens verksamhet Europeiska investeringsbanken (EIB) fortsätter att spela en viktig roll i Balkan genom att låna ut avsevärda summor i nära samarbete med kommissionen och andra multilaterala finansinstitut. EIB fortsatte under 2002 att koncentrera verksamheten på transporter och telekommunikation, energiproduktion och -distribution, industri (genom direktlån och samriskprojekt med europeiska partner) och miljöskydd. De projekt som genomfördes under 2002 med finansiering från snabbstartpaketet omfattade en regional studie av transportinfrastrukturen för att kartlägga prioriteringar för transportinvesteringar i Sydosteuropa, till en kostnad av 2,3 miljoner euro. I Montenegro har Europeiska byrån för återuppbyggnad givit sjöfarts- och transportministeriet långsiktigt teknisk bistånd för att stödja reformen och bistå vid utbetalningen av EIB-lån inom sektorerna för landsväg, järnväg och energi, till ett värde av 35 miljoner euro. 6.1.5.3 Humanitärt bistånd i regionen ECHO fortsatte sin avvecklingsverksamhet i Balkan eftersom läget börjat normaliseras i regionen och behovet av humanitär hjälp nu avtar. Till följd av detta var det sammanlagda budgetanslaget om 43 miljoner euro bara hälften av anslaget för 2001. ECHO slutförde avvecklingen i Kosovo, Albanien och Montenegro och fortsatte avvecklingen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Serbien. I hela regionen har ECHO fäst stor vikt vid kopplingen mellan nödhjälp och utvecklingsbistånd. Det mesta av det humanitära biståndet till regionen gick till Serbien (37 miljoner euro), där det fortfarande finns ett stort antal flyktingar och fördrivna personer. Medlen användes för att täcka de humanitära behoven bland de mest sårbara befolkningsgrupperna (livsmedel, hygienprodukter, ved och annat bränsle), för att bygga vidare på tidigare sjuk- och hälsovårdsinsatser och psykosociala insatser samt för att söka permanenta lösningar för flyktingar, både i form av bostadsprogram i Serbien och i form av hjälp till bosniska och kroatiska flyktingar att återvända hem. Nästa stora mottagare av humanitärt bistånd i regionen var f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (3 miljoner euro) där ECHO fortsätter att bygga på sina projekt för vattenförsörjning och för den sociala sektorn. Flyktingar från Kosovo och de som berörs av följderna av 2001 års konflikter fick fortsatt hjälp från UNHCR. ECHO har prioriterat tre teman i sina insatser på detta område: akut hjälp till återuppbyggnad, livsmedelsbistånd till fördrivna personer som bor hos värdfamiljer och jordbruksstöd (utsäde och foder) för fördrivna personer och invånare i de områden som drabbats av konflikten. Trots att ECHO avvecklade sin verksamhet i Kosovo under 2001 gavs ändå ett sista anslag på 2 miljoner euro till UNHCR till stöd för dess verksamhet med skydd för minoriteter. Inför ECHOS avveckling av verksamheten i Albanien och Montenegro slutfördes de verksamheter som finansierats under 2001. Europeiska kontoret för humanitärt bistånd (ECHO) Finansieringsbeslut 2002 Land // Milj. euro Serbien // 37,000 Kosovo // 2,000 f.d. jugoslaviska rep. Makedonien // 3,000 Regionalt // 1,000 Totalt // 43,000 6.1.6 Resultatorienterad uppföljning Under 2002 fortsatte övervakningen av EG-stödet till Albanien och Kroatien enligt systemet för resultatorienterad uppföljning. Systemet infördes dessutom i Bosnien och Hercegovina i september 2002 och för Cards regionala program i december 2002. Sammanlagt övervakades 33 projekt (till ett värde av 73,2 miljoner euro) och producerades 37 rapporter under 2002. De flesta (30 stycken) av dessa projekt finansierades dock under de gamla Phare- och Obnovaprogrammen [97]. Uppgifterna skall därför inte användas för att bedöma prestationerna inom Cardsprogrammet som sådant. [97] I och med rådets förordning (EG) nr 2666/2000 av den 5 december 2000 ersattes det dåvarande gemenskapsstödet till västra Balkan, dvs. programmen Phare och Obnova, med Cardsprogrammet. Den genomsnittliga poängen för alla projekt var 2,2, vilket är klart under medianen 2,5. Det kan dock noteras att de tre nya projekt som finansieras genom Cardsprogrammet fick betydligt högre poäng än genomsnittet. I Bosnien och Hercegovina slutfördes 25 uppföljningsuppdrag under 2002 under projektet för stöd till uppföljning i Bosnien och Hercegovina, vilket pågick från februari 2000 till september 2002, då det nya systemet för resultatorienterad uppföljning startade. Det sammanlagda värdet av de kontrakt som följdes upp var 191,5 miljoner euro, vilket innebär att uppföljningskostnaderna motsvarade 0,96 procent av värdet på biståndet till Bosnien och Hercegovina. Projekten får högst poäng för relevans och utformning och effektivitet (2,4), men låg poäng i fråga om verkningsgrad, genomslagskraft och hållbarhet, där medelpoängen är 2,1 för varje indikator. Delkriterierna förstärker denna slutsats - i allmänhet är projekten korrekt utformade, med genomförs dåligt och misslyckas med att åstadkomma de förväntade resultaten och få vidare effekter, vilket leder till att det inte finns någon hållbarhet. Med tanke på det relativt knappa urvalet är det svårt att avgöra den exakta orsaken till de svaga resultaten. Det kan dock bero på det faktum att dessa projekt genomfördes under extremt känsliga politiska förhållanden i Albanien, Bosnien och Hercegovina och Kroatien, ofta utan hjälp av stödjande och mer erfarna projektpartner. Det finns också vissa farhågor om att det svaga resultatet av en del av projekten - också - berodde på brister hos kontraktsinnehavarna. Av de 37 rapporter som framställts gäller 28 stycken två prioriterade områden, nämligen handel och utveckling (9 rapporter) och goda styrelseformer (15 projekt, 19 rapporter). Projekten till stöd för handel och utveckling har lyckats markant bättre än genomsnittet. Projekten var väl utformade (2,7) och genomfördes effektivt (2,6). De fick dock något lägre poäng för genomslagskraft (2,4) och hållbarhet (2,1). Detta tyder på att de institutionella, mänskliga eller budgetmässiga resurser som krävs för att underhålla projektresultaten ännu saknas. Projekten till stöd för institutionell kapacitet och goda styrelseformer går inte så bra. Den sammanlagda medelpoängen (2,0) ligger klart under medianpoängen 2,5. Rapporterna är pessimistiska när det gäller sannolikheten att projekten skall ge resultat (2,1), uppnå projektmålen (1,7), ha genomslagskraft (1,8) eller bli institutionellt eller ekonomiskt hållbara (1,9). I rapporterna identifieras flera orsaker till detta, t.ex. kontraktsinnehavare med begränsad insikt om vad som krävs för att bygga upp institutionell kapacitet och mänskliga resurser, en tendens till att projekten politiseras, fokusering på politisk rådgivning snarare än på tekniskt stöd, inrättande av parallella strukturer, hög personalomsättning på grund av låga löner inom den offentliga sektorn. Det finns visserligen projekt inom de tre andra prioriterade områdena, Makroekonomisk politik och social sektor (två), transport (ett) och livsmedelsförsörjning och hållbar landsbygdsutveckling (fem), men den gruppen är för liten för att man skall kunna dra annat än helt generella slutsatser. Projekten verkar vara väl utformade, och håller sig inom tidsplanerna och budgetramarna, men de får lägre poäng i fråga om förmodad effektivitet, genomslagskraft och hållbarhet. BOSNIEN OCH HERCEGOVINA "Regional utveckling - Brcko" Projektets mål var att ge stöd till en hållbar utveckling i distriktet Brcko genom att utarbeta en strategi för regional utveckling, tillhandahålla tjänster till små och medelstora företag och inrätta ett kontor för lokal utveckling. Projektets syften har uppnåtts fullt ut. Strategin för regional utveckling tillämpas redan - en investering på 100 miljoner euro för återuppbyggnad av hus på Arizona Market har förhandlats fram, en företagarzon med 30 italienska företag håller på att inrättas och en rad åtgärder som rör arbetsmarknad, yrkesutbildning och stöd till små och medelstora företag håller på att genomföras. Kontoret för lokal utveckling skattas högt av de lokala berörda parterna och spelar en aktiv roll, bland annat när det gäller förbättrade rutiner för företagsregistrering och tillhandahållande av stödtjänster till entreprenörer och små och medelstora företag. Kontoret har slutit en rad kontrakt med distriktstyrelsen i Brcko om att genomföra olika delar av strategin. De många verksamheterna utanför planeringen som genomförs av kontraktsinnehavaren förstärker och utökar framgångarna vad gäller målen på kort sikt. Projektresultatens finansiella och institutionella stabilitet på medellång sikt säkerställs genom att distriktstyrelsen i Brcko har ställt medel till förfogande från distriktets budget och avdelat mark för att genomföra centrala delar av utvecklingsstrategin. Projektet tilldelades 3,6 poäng (betydligt över medianpoängen 2,5). Det visar tydligt upp alla egenskaper som krävs för ett lyckat projekt: en realistisk och välfokuserad utformning, en engagerad kontraktsinnehavare som arbetar i nära partnerskap med en mottagare som är beredd att inrätta en stödjande miljö för projektet och följa upp projektresultaten. 6.1.7 Slutsatser och framtidsutsikter inför kommande år År 2002 utgör en vändpunkt för Cardsbiståndet till regionen. Stödet, som hittills varit starkt inriktat på återuppbyggnad och demokratisk stabilisering, särskilt flyktingars återvändande, har blivit ett mer strategiskt instrument utformat för att underlätta stabiliserings och associeringsprocessen i enlighet med de olika ländernas specifika behov. Vid utformningen av de årliga Cardsprogrammen för 2002 har man tagit hänsyn till de erfarenheter som gjorts genom granskningen av hur EG-stödet genomförs: Albanien: Samordning med andra givare: Även om det huvudsakliga ansvaret för samordning mellan givare ligger hos den albanska regeringen måste Europeiska kommissionen se till att få en bättre samordning på plats, särskilt när det gäller reformen av statsförvaltningen. Den decentraliserade delegationen passar särskilt bra för denna uppgift. Inställande av "gamla" projekt: Efter interna granskningar av de framsteg som gjorts med genomförandet av tidigare program har kommissionen föreslagit att en del "gamla" projekt som ännu inte inletts skall inställas. Överlåtande av förvaltning: Från och med 2001 års program förvaltar kommissionen projekten direkt (upphandling, kontraktsskrivning, genomförande och utbetalningar) genom sina decentraliserade delegationer. Tillsammans med fortsatt stöd till projektpartnerna genom enheter för förvaltning respektive genomförande av projekt bör den decentraliserade förvaltningen leda till ett bättre och snabbare genomförande av programmen. Villkor för stödet: Det fleråriga vägledande programmet innehåller särskilda villkor för EG-stöd. Den albanska regeringen har uppmanats att rapportera om uppfyllandet av dessa villkor regelbundet före och under projektens genomförande. Bosnien och Hercegovina: "Deltagarbaserat" utarbetande av det årliga programmet: Programplaneringen för Cardsbiståndet 2002 genomfördes på ett öppet och deltagarbaserat sätt. De nationella myndigheterna engagerades mer i identifieringen av projekt än tidigare. Bland annat anordnades flera rundabordssamtal med myndigheter och med andra givare. Planering efter halva tiden och projektens varaktighet: Projektidentifieringen gjordes med hänsyn tagen till programplaneringen av det årliga programmet för 2003. Liksom projekten under 2001 års program har de under 2002 års program i genomsnitt varat längre än förr, detta för att säkerställa kontinuiteten i biståndet och för att undvika förlängningar av kontrakt, vilket är en process som kan orsaka avbrott och därmed minska biståndets effektivitet. Hållbarhetsaspekter: Det årliga programmet för 2002 tar upp hållbarhetsaspekten inom varje sektor. Kroatien: Förutom förbättringar som motsvarar de som gjorts i utarbetandet av programmet för Bosnien och Hercegovina, har man i programplaneringen för Kroatien för 2002 byggt vidare på de erfarenheterna från tidigare års programplanering och satsat på att utbilda de kroatiska projektpartnerna i projektcykelförvaltning. Före detta jugoslaviska republiken Makedonien: En rad problem har tagits itu med, nämligen det uppenbara behovet av att inrätta en övergripande strategi med en policyram och regeringsåtaganden i fråga om syftet med reformer, behovet av fortlöpande engagemang för givarsamordning och samråd på program- och sektornivå, behovet av att grunda de årliga programmen på öppna samråd med berörda parter och på de statliga institutionernas förmåga att utnyttja biståndet, samt behovet av att på ett korrekt sätt övervaka, följa upp och utvärdera genomförandet av projekt, bland annat systemen för finansiell kontroll. Det finns nu en etablerad och fungerande ram för samordning av biståndet inom f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens regering. Vice premiärministern har rollen som nationell biståndsamordnare och minister med ansvar för europeiska integrationsfrågor. Förbundsrepubliken Jugoslavien - Serbien och Montenegro: För att optimera effektiviteten måste EG och de behöriga genomförande myndigheterna fortsätta att inrikta EG-stödet på ett begränsat antal sektorer. Utformningen och genomförandet av programmen måste alltid säkerställa att de avsedda stödmottagarna involveras på ett sätt som gör det möjligt för dem att känna att de äger processen och att de kan överföra kunskap och utveckla sin kapacitet. När man genomför åtgärder för återuppbyggnad av fysisk infrastruktur måste det vara helt klarlagt att de berörda myndigheterna verkligen kommer att åta sig de åtgärder på medellång och lång sikt som krävs för att säkerställa att insatserna blir hållbara. En nära samordning av program med andra givare är fortfarande av avgörande betydelse om staten Serbien och Montenegro skall kunna optimera det stöd den får genom de kombinerade internationella biståndsinsatserna. För alla länderna i västra Balkan är inrättandet av en väl fungerande marknadsekonomi ett av de kriterier som fastställdes i Köpenhamn som grundläggande förhandskrav inför ett eventuellt medlemskap i EU. Under de kommande åren kommer de därför att få fortsatt stöd till de praktiska reformer som krävs för att åstadkomma detta, däribland till ekonomirelaterad lagstiftning, förvaltning av budgetutgifter och skatteindrivning, offentlig upphandling och - på ett mer avancerat stadium i processen - konkurrenslagstiftning. Uppmärksamheten kommer också att inriktas på de stora statliga myndigheterna, oftast genom program för reformer av dessa myndigheter som syftar till att stödja processen för rationalisering, bantning och effektivisering av den offentliga sektorn. Administrativ kapacitet innebär inte bara att man har tillräckligt stor personal - personalen måste också vara tillräckligt välutbildad och ha rätt utrustning för att kunna arbeta effektivt. Bristen på adekvat administrativ kapacitet får allvarliga följder, inte bara för stabiliserings- och associationsprocessen, utan också för hur myndigheterna fungerar i allmänhet och för den ekonomiska reformprocessen. Med tanke på detta förväntas detta kritiska område få omfattande stöd under de kommande åren, genom olika insatser som sträcker sig från grundläggande leverans av utrustning och yrkesutbildning till stöd för reformer av de offentliga förvaltningsinstitutionerna i regionen. Stöd till utveckling av grundläggande lagstiftning, och särskilt till en adekvat och stark civilförvaltningslagstiftning kommer också att vara en viktig del av biståndet. Inom området för rättsliga och inrikes frågor ses bristerna inom rättsväsendets funktion som ett av de största problemen, som inte bara hindrar statens allmänna politiska funktioner utan också marknadsekonomins utveckling, t.ex. genom att det saknas effektiva möjligheter till lösningar på ekonomiska konflikter. Korruption har också identifierats som ett stort problem som hindrar en riktig politisk social och ekonomisk utveckling i regionen. Den organiserade brottsligheten fortsätter också rent allmänt att ha en destabiliserande effekt på den politiska, sociala och ekonomiska utvecklingen. Det krävs beslutsamma åtgärder från det internationella samfundet, med stöd från Cardsbiståndet, för att komma åt problemen vid rötterna och underlätta hållbara lösningar. 6.2. ÖSTEUROPA OCH CENTRALASIEN Under 2002 har Europeiska unionen arbetat för att främja de politiska, ekonomiska och handelsmässiga förbindelserna med länderna i Östeuropa, Kaukasus och Centralasien [98] genom att intensifiera dialogen och samarbetet. Genomförandet av EU:s gemensamma strategier avseende Ryssland och Ukraina och av partnerskaps- och samarbetsavtalen med de flesta av regionens länder har fortsatt genom en rad toppmöten, rådsmöten, kommittéer och underkommittéer. [98] Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Kazakstan, Kirgizistan, Moldavien, Mongoliet, Ryssland, Tadzjikistan, Turkmenistan, Ukraina, Uzbekistan och Vitryssland. Mot bakgrund av händelserna den 11 september 2001 har EU prioriterat kampen mot terrorism, narkotikahandel och illegal migration, särskilt inom förbindelserna med Centralasien. I relationerna mellan EU och Ryssland har särskild vikt lagts vid frågor om ett gemensamt europeiskt ekonomiskt område (Common European Economic Space, CEES), energidialogen mellan EU och Ryssland, EU:s erkännande av Rysslands status som marknadsekonomi och om Kaliningradenklaven. I Ryssland, Ukraina, Moldavien och Vitryssland har EU analyserat de möjliga verkningarna av utvidgningen, vilket lett till utvecklingen av grannlandsinitiativet "Wider Europe". I såväl Kaukasus som Centralasien har konfliktlösning och befästande av demokratin stått främst på dagordningen. 6.2.1. Strategiska mål och resultat Under 2002 har Tacis fortsatt att sträva mot de övergripande målen att hjälpa de nya oberoende staterna i övergången till marknadsekonomi och pluralistisk demokrati. I detta sammanhang stöder Tacis genomförandet av partnerskaps- och samarbetsavtalen, vilka är i kraft i nio av de nya oberoende staterna. Tacis hjälper dessa länder att uppfylla sina åtaganden enligt dessa avtal, bland annat i fråga om institutionell uppbyggnad och ekonomiska reformer. Utöver det fortlöpande stödet till partnerskaps- och samarbetsavtalen kan tre av Tacisprogrammets större framgångar under 2002 framhållas särskilt. För det första antog kommissionen en ny strategi för EG-biståndet till Centralasien, i nära samarbete med regeringarna i regionens fem länder. Inom sex veckor från det att strategin antogs av medlemsstaterna antog Tacis-kommittén ett åtgärdsprogram under Tacis värt 50 miljoner euro för Centralasien - vilket är ett stort framsteg för främjandet av det regionala samarbetet. För det andra markerades Tacis tio år av stöd till kärnsäkerhetssektorn i de nya oberoende staterna med en konferens i Kiev i juli, som ett erkännande av den nyckelroll EG spelat för att pressa fram viktiga reformer inom denna politisk känsliga sektor. För det tredje har EG spelat en aktiv roll för inrättandet av ett miljöpartnerskap inom den nordliga dimensionen (NDEP), genom att lova bidra med 50 miljoner euro (av sammanlagt 110 miljoner euro) för förbättring av miljön kring Östersjön, bland annat genom bättre hantering av förbrukat kärnbränsle och radioaktivt avfall. Ägandeskap är alltid en nyckel till biståndsprogrammens framgång. I detta sammanhang kan särskilt framhållas betydelsen av mötet mellan de nationella Tacis-samordnarna i Bryssel i november 2002 - här samlades nyckelpartnerna på ministernivå från alla 13 länder i de nya oberoende staterna och Mongoliet. Detta var det första mötet på över två år, och en viktig milstolpe i dialogen mellan EG och partnerländerna, som gav partnerländernas myndigheter en ökad delaktighet i ägandet av Tacisprogrammet. Kommissionen har dessutom framgångsrikt genomfört interna förvaltningsreformer, vilket har fått till resultat att de fyra EG-delegationerna i de nya oberoende staterna (i Moskva, Kiev, Tbilisi och Almaty) har fått nya ansvarsområden. Detta kommer också att bidra till att säkerställa att såväl utformning som genomförande av programmen är väl anpassade till partnerländernas behov, det kommer att stärka dialogen med de lokala myndigheterna och underlätta samordningen med de andra stora givarna. TACIS - ÅTAGANDEN OCH UTBETALNINGAR I REGIONEN UNDER 2002 (MILJONER EURO) >Plats för tabell> ÖVERSIKT ÖVER ÅTAGANDEN OCH UTBETALNINGAR 2002 (miljoner euro) >Plats för tabell> 6.2.2 Prioriteringar vid programplanering Tacisprogrammet är gemenskapens främsta instrument för stöd till genomförandet av samarbets prioriteringarna i regionen. Programmets mål är att stödja övergången till marknadsekonomi och stärka demokratin och rättsstaten. Tacisprogrammet är uppdelat i två huvudkategorier: nationella program och program som omfattar flera länder. I de nationella vägledande programmen läggs tonvikt på syften, förväntade resultat och villkor för Tacisstöd inom de prioriterade samarbetsområdena för perioden 2002-2003 (för Centralasien 2002-2004). Ryssland har en central roll i fråga om stabilitet och säkerhet på hela den europeiska kontinenten. Europeiska unionen har ett stort strategiskt och ekonomiskt intresse av utvecklingen i Ryssland. Landet är både en viktig handelspartner för EU, särskilt i fråga om energiförsörjning, och en nyckelpartner i EU:s ansträngningar att främja kärnsäkerheten och bekämpa organiserad brottslighet, narkotikahandel och olaglig invandring till Europa. Rysslands landstrategidokument för 2002-2006 ger stöd åt regeringens socioekonomiska reformprogram för att bygga upp den rättsliga, institutionella och administrativa ram som krävs för att befästa marknadsekonomi och demokrati. Det ligger också i EU:s intresse att bidra till lösningen på Rysslands allvarliga sociala problem inom t.ex. hälso- och sjukvård, utbildning och social välfärd. Inom denna ram är det Tacis nationella vägledande program för Ryssland 2002-2003 inriktat på (1) rättsliga, administrativa reformer och regionalpolitik, (2) reform av rättsväsendet, (3) civilsamhället, allmän utbildning och yrkesutbildning, (4) avreglering och företagsstyrning, (5) sociala reformer samt (6) kommunala tjänster. Den sammanlagda preliminära budgeten för tvåårsperioden uppgår till 184 miljoner euro. De västliga nya oberoende staterna Efter EU:s utvidgning blir det ännu mer som talar för närmare förbindelser mellan EU och Ukraina. I landstrategidokumentet för Ukraina 2002-2006 läggs därför stor vikt vid frågor som gäller handel och investeringar, reform av rättsväsendet, rättsliga och inrikes frågor (bland annat gränsförvaltning och migrationsfrågor), civilsamhällets utveckling och mildrande av reformernas sociala följderna. I det nationella vägledande programmet för 2002-2003 identifieras följande prioriteringar: (1) Rättsliga och administrativa reformer och reform av rättsväsen, (2) gränsförvaltning, (3) främjande av företagande, handel och investeringar, (4) civilsamhälle, allmän utbildning och yrkesutbildning samt (5) sociala reformer. Dessutom lämnades EG:s sista bidrag till stängningen av Tjernobyl under 2002. Den preliminära budgeten för Ukrainaprogrammet under perioden 2002-2003 uppgår till 115 miljoner euro. I Moldavien bör alla tillgängliga instrument för EG-samarbetet användas för att bidra till landets politiska, ekonomiska och finansiella stabilisering. Tacisbiståndet under 2002-2003 inriktas på tre prioriterade områden: (1) Institutionella, rättsliga och administrativa reformer, däribland reformer inom hälso- och sjukvården, gränsöverskridande samarbete, brottsbekämpning, stöd till genomförande av partnerskaps- och samarbetsavtalet, utveckling av civilsamhället och utbildning, (2) utveckling av den privata sektorn och ekonomin, särskilt företagsutveckling på landsbygden och i städer och exportfrämjande åtgärder samt (3) lindrande av följderna av samhällsförändringar, däribland åtgärder för fattigdomsminskning, socialhjälp och barnomsorg. Den preliminära budgeten för tvåårsperioden uppgår till sammanlagt 25 miljoner euro. Europeiska unionen har också ett klart intresse i Vitrysslands politiska, sociala och ekonomiska utveckling mot en demokratisk stat med marknadsekonomi, inte minst med tanke på att Vitryssland blir grannland med EU efter utvidgningen. Under 2002 har man från EU-håll dock sett med fortsatt allvarlig oro på den fortlöpande försämringen när det gäller demokrati och rättsstat i Vitryssland. Kommissionen har med tanke på de rådande omständigheterna beslutat att skjuta upp utarbetandet av ett landstrategidokument och ett vägledande Tacisprogram till ett senare stadium. Unionen är dock fortfarande fast besluten att fortsätta att ge stöd och hjälp till det civila samhället i Vitryssland, bland annat genom Tacis. Under 2002 har denna typ av verksamhet fortsatt att finansieras med budgeten för 2000-2001. Centralasien Efter händelserna den 11 september 2001 har kommissionen övervägt hur man bäst skall kunna möta utvecklingsproblemen i Centralasien. Även om de specifika frågorna varierar mellan länderna [99] är problemen av samma slag i hela regionen: för långsam övergång till demokrati och marknadsekonomi, dåligt skydd för mänskliga rättigheter, oro över radikaliseringen av islam, växande inkomstklyftor och allmän fattigdom. Under 2002 utarbetade kommissionen därför en regionstrategi med ett vägledande program för 2002-2004. Ett anslag på sammanlagt 150 miljoner euro är planerat för denna treårsperiod. [99] Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan. Huvudmålen för EG-stödet till Centralasien är att främja säkerhet och förebygga konflikter, undanröja källor till politiska eller sociala spänningar samt förbättra klimatet för handel och investeringar. Biståndet är uppdelat i tre delar: (1) ett regionalt samarbetsprogram utformat för att främja goda grannrelationer och samordning av ländernas verksamheter inom områden som transport- och energinät, naturtillgångar, internationella miljökonventioner samt rättsliga och inrikes frågor, (2) ett regionalt stödprogram som skall genomföras på nationell nivå och som är utformat för att möta de största gemensamma utmaningarna i fråga om en hållbar ekonomisk utveckling, däribland främjande av investeringar och handel, tull- och gränsförvaltning samt reform av utbildningssektorn, samt (3) en plan för minskning av fattigdomen som skall prövas i två till tre målregioner. De största utmaningarna som Mongoliet står inför under de närmaste åren är hur man skall lösa problemen inom jordbruket och boskapsuppfödningen, ta itu med frågan om fattigdomsminskning och bekämpa korruptionen. Med tanke på den begränsade budget som finns att tillgå, 6 miljoner euro för perioden 2003-2004, inriktas Tacisbiståndet på ett enda prioriterat område, nämligen landsbygdsutveckling, däribland stöd till små och medelstora företag på landsbygden, sysselsättningsskapande och miljöskydd. Efter denna period kommer EG-stödet till Mongoliet att ges under gemenskapens Asienprogram. Kaukasus Med tanke på den strama budgeten har kommissionen begränsat samarbetsbiståndet till de tre länderna i Kaukasus till bara två prioriterade samarbetsområden. Institutionella, rättsliga och administrativa reformer är en prioritering för alla tre länderna. I Armenien och Georgien är det andra prioriterade området stöd till hantering av följderna av samhällsförändringar, och fattigdomen är en central punkt i landstrategidokumenten. I Georgien ägnas särskild uppmärksamhet åt hälsofrågor, medan tonvikten ligger på utbildning i Armenien. För Azerbajdzjan är det andra prioriterade området stöd till den privata sektorn och hjälp till ekonomisk utveckling, särskilt för att hjälpa till att diversifiera ekonomin utanför olje- och gassektorn. En budget på 14 miljoner euro förutses i de nationella vägledande programmen för både Azerbajdzjan och Georgien och 10 miljoner euro har anslagits för Armenien. Ett av EU:s huvudmål under perioden 2002-2006 för Armenien är stängningen av kärnkraftverket Medzamor. EU kommer också att söka andra sätt att stödja ansträngningarna för att förebygga och lösa konflikter och för återuppbyggande i situationer efter konflikter i Armenien, Azerbajdzjan och Georgien. Den politiska situationen i Georgien under 2002 har dominerats av interna konflikter, omfattande korruption och försämrade säkerhetsförhållanden, inte minst för EU-medborgare som arbetar för Tacis. Därför kommer de befintliga landstrategidokumenten för 2002-2006 att ses över under 2003. EG kommer att se till att det råder komplementaritet mellan Tacisprogrammet och programmet för livsmedelsförsörjning i hela Kaukasusregionen. Program som omfattar flera länder I strategidokumentet om kärnsäkerhet bekräftas behovet av att vidmakthålla EU:s engagemang till stöd för den pågående utvecklingen av en kärnsäkerhetskultur i partnerstaterna, främst Ryssland och Ukraina. Avvecklingen av den första generationens reaktorer och stöd till modernisering av andra och tredje generationens reaktorer är en del av prioriteringarna. Andra samarbetsområden innefattar frågor om använt kärnbränsle och avfallshantering, stöd till skyddsåtgärder och till beredskap för nödsituationer utanför anläggningen samt förberedelser inför stängning av anläggningar. Den preliminära budgeten för 2002-2003 uppgår till sammanlagt 140 miljoner euro. Tacis ramstrategi för regionalt samarbete för perioden 2002-2006 tar upp en del prioriterade frågor som är gemensamma för alla eller några av partnerstaterna i Östeuropa och Centralasien. Den är inriktad på miljöskydd, nätverk (telekommunikationer, energi och transport), rättsliga och inrikes frågor, investeringar inom den privata sektorn och omskolning av vapenforskare till fredlig verksamhet samt på mer specifika gränsöverskridande frågor som gäller effekterna av utvidgningen. Separata vägledande program för perioden 2002-2003 har utarbetats för regionalt samarbete (20 miljoner euro), gränsöverskridande samarbete (58 miljoner euro), vetenskapligt samarbete (20 miljoner euro) och EG/EBRD:s facilitet för investeringsförberedelser (20 miljoner euro). Fullständiga strategidokument, där regionalt samarbete och gränsöverskridande samarbete behandlas var för sig, kommer under 2003. Inom den nordliga dimensionen, där man behandlar de specifika regionala utmaningarna för utveckling i norra Europa, tog ett viktigt steg när den första bidragskonferensen för stödfonden för Nordliga dimensionens miljöpartnerskap (NDEP) ägde rum i juli. Utfästelser om sammanlagt 110 miljoner euro gjordes av Europeiska kommissionen, Ryska federationen och Danmark, Finland, Nederländerna, Norge och Sverige. Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling förvaltar fonden som är uppdelad i två delar, en miljödel och en kärnsäkerhetsdel. 6.2.3 Huvudsakliga resultat under 2002 6.2.3.1 Landstrategier I fråga om tekniskt bistånd präglades år 2002 av införandet av de första landstrategidokumenten, vilket följde på antagandet av den nya metoden 2001. Strategidokument i vilka situationen i landet analyseras och EU:s svar på denna fastställs har tagits fram för vart och ett av de stora länderna och programmen för perioden 2002-2003, utom för Vitryssland. Arbetet inleddes 2001 och avslutades i de flesta fallen med att kommissionen antog strategidokumenten i december det året. Det formella antagandet av strategidokumentet för kärnsäkerhet skedde i januari 2002. Det regionala strategidokumentet för Centralasien utarbetades under första hälften av 2002 och antogs i oktober samma år. 6.2.3.2 Genomförande Utbetalningarna under 2002 låg på 97 procent av 2001 års nivå (384 miljoner euro jämfört med 395 miljoner euro 2001). Denna lilla minskning berodde på att utbetalningarna till fonden för inkapsling av Tjernobyl minskat från 40 miljoner euro till 20 miljoner euro. Utbetalningarna under 2002 motsvarade 86 procent av den tillgängliga budgeten. Underskottet berodde främst på att två utbetalningar som var planerade för 2002 sköts upp på grund av administrativa förseningar i mottagarländerna. Dessa två utbetalningar gällde det ukrainska programmet Ukraine Fuel Gap (20 miljoner euro) och projektet Black Sea Waste Water Treatment (7,5 miljoner euro). - Konfliktförebyggande, goda styrelseformer och rättsstaten Tacis stöd till goda styrelseformer skall ses i samband de stora insatserna för reform av civilförvaltningarna (se nedan om institutionell uppbyggnad). Europeiska unionen är ständigt uppmärksam på att ge stöd åt rättstaten och åt ett effektivt upprätt hållande av lagen i sitt bistånd till de nya oberoende staterna och Mongoliet genom Tacis. De prioriterade områden är följande: Konfliktförebyggande arbete och integrerad gränsförvaltning, kamp mot narkotikahandel och människohandel samt hjälp till utveckling av ett omfattande system för migration och asyl för att förhindra smuggling av illegala invandrare och för att minska den illegala migrationen. Rättskydd för ekonomiska operatörer Projektpartner: Presidentadministrationens rättsavdelning Fyra regioner: Moskva, S:t Petersburg, Krasnodar och Irkutsk. Projektets mål Att bidra till att förbättra rättskyddet för ekonomiska operatörer i Ryska federationen. Projektet har tre delar, nämligen bättre genomförande av lagstiftningen inom området för ekonomisk verksamhet i fyra utvalda regioner (S:t Petersburg, Krasnodar, Irkutsk och Moskva), bättre tillämpning och upprätthållande av lagen bland skiljedomstolar, bättre tillgång till rättssystemet genom ökad medvetenhet bland de ekonomiska operatörerna om lagstiftningsfrågor och om rättssystemet som skydd för ekonomiska intressen. Projektets värde uppgår till 5,37 miljoner euro och det genomfördes mellan den 30 december 1999 och den 30 juni 2002. Resultatanalys Projektets lagstiftningsdel har varit framgångsrik både i fråga om att ta fram rekommendationer till federationens lagstiftare i fråga om olika ekonomiska och rättsliga punkter (konkurrenslagstiftning, arbetslagstiftning, beskattning av små ekonomiska aktörer, konkurslagstiftning, administrativa tvister där små ekonomiska aktörer är inblandade, statens tillförlitlighet, alternativ tvistlösning, genomdrivande av domstolsbeslut), och i fråga om att harmonisera federala lagar och den ryska federationens medlemmars lagar. Utbildningsdelen har också varit mycket framgångsrik. Trettio procent av domarna i skiljedomstolarna har fått utbildning och för att säkerställa insatsens hållbarhet har ett särskilt program för att "utbilda utbildare" genomförts, vilket frigjort 28 utbildare som kan fortsätta insatsen på grundval av det utbildningsmaterial som tagits fram under projektet. Utöver Tacis finns också det Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) vars syfte är att ge stöd till åtgärder som gäller mänskliga rättigheter, demokratisering och konfliktförebyggande. Dessa åtgärder genomförs i huvudsak i partnerskap med icke-statliga organisationer och internationella organisationer. Under 2002 gav EIDHR stöd till projekt i Östeuropa, Kaukasus och Centralasien till ett belopp av nära 13 miljoner euro. Mikroprojekt kommer att genomföras av Europeiska kommissionens delegationer i tre av EIDHR:s målländer, nämligen Georgien, Ryssland och Ukraina. Nästan 9,5 miljoner euro ägnades åt främjande och försvar av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Sju projekt om åtgärder mot rasism, främlingsfientlighet och diskriminering av minoriteter och ursprungsbefolkningar fick stöd med sammanlagt omkring 5,9 miljoner euro och kommer att genomföras i Ryssland, Ukraina, Armenien, Azerbajdzjan och Georgien. Nära 2,7 miljoner euro ägnades åt förebyggande av tortyr och åt stöd till rehabilitering av tortyroffer, särskilt i Ryssland, Georgien och Ukraina. Ett projekt syftar till att stötta enskilda som anmäler klagomål mot Ryska federationen inför Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, särskilt genom att ge rättshjälp. Stödet till demokratiseringsprocessen och stärkande av rättsstaten fick bidrag på över 1 miljon euro. Under 2002 års gemensamma samarbetsprogram mellan Europarådet och Europeiska kommissionen godkändes ett projekt som inriktas på att stärka förbundsstaten genom att förbättra den lokala och regionala demokratin samt mekanismerna för skydd av mänskliga rättigheter i Ryssland. Under ett annat projekt fortsätter EG-stödet till Moskvas skola för politiska studier för att se till att utbildningen om mänskliga rättigheter fortsätter. Ett projekt som startats i Georgien har målet att förbättra arbetet bland de politiska institutionerna på nationell och lokal nivå och att stärka mekanismerna för skydd av mänskliga rättigheter. - Institutionell uppbyggnad Detta är ett centralt område för Tacisbiståndet, som omfattar både reformer av den offentliga förvaltningen och utveckling av den privata sektorn. I volym utgör detta den klart största delen av Tacisbiståndet, förutom kärnsäkerheten. Utbetalningarna för de 70 pågående projekten uppgick sammanlagt till nära 50 miljoner euro. - Reformer inom offentlig förvaltning Tacis har givit stöd för att öka den administrativa kapaciteten och ansvarigheten bland regionens offentliga förvaltningar. Framhållas särskilt kan reformen av statsförvaltningen i Armenien, stärkandet av den regionala offentliga förvaltningen i Moldavien, stödet till regeringsreform i Ukraina och till kapacitetsuppbyggnad inom regeringsadministrationen och statsförvaltningen i Uzbekistan. I Ryssland deltar Tacis aktivt i en omfattande reform av den offentliga administrationen, något som presidenten har angivit som ett prioriterat politiskt mål. I oktober 2002 inledde Tacis ett projekt för politisk rådgivning angående den statliga budgetreformen i Ryssland, som en del av ett pågående åtagande. Tacis har redan erbjudit politisk rådgivning om en reform av offentlig upphandling i Ryssland, och fortsätter att ge råd om regelverk för att förhindra intressekonflikter inom statsförvaltningen och om allmänhetens tillgång till information. Programmet Tacis måste ge tydliga signaler till partnerländerna om att institutionell uppbyggnad ligger högt på agendan, och att Tacis kommer att samarbeta fullt ut med partnerländer som försöker omstrukturera sina förvaltningar och bygga upp institutionell kapacitet. - Utveckling av den privata sektorn och ekonomin Den föråldrade lagstiftningen, den dåliga tillgången till finansiering och investeringar och affärspraxis som blockerar användandet av bättre metoder är några av de största hindren för ekonomisk utveckling i de nya oberoende staterna. För att försöka åtgärda dessa problem har Tacis inriktas i synnerhet på tre nyckelpunkter, nämligen små och medelstora företag, handelsfrämjande åtgärder samt reform av finanssektorn (särskilt bank och försäkring). Inom dessa tre vidare teman har Tacis lagt särskild tonvikt på konsumentskydd och anti-monopolbestämmelser och på att aktivt uppmuntra regionala investeringar, förutom att utveckla tillgången till utländska investeringar. Tacisbiståndet har en bred täckning - exempel på detta är utveckling av små och medelstora företag i Moldavien, revisionsreformer i Ryssland, och stöd till det kirgisiska jordbruksfinsansieringbolaget Kyrgyz Agricultural Finance Corporation. Projektet i Kirgizistan har genomfört en del nyskapande insatser när det gäller tillgången till krediter utanför den formella banksektorn. En tematisk prioritering av särskild betydelse är Tacis roll i strävan att underlätta de nya oberoende staternas anslutning till Världshandelsorganisationen. Tacis har hjälpt Ryssland att göra avsevärda framsteg mot målet att ansluta till WTO, genom en efterfrågedriven process som inriktats på de tekniska aspekterna av frågor som tvistlösning och sanitära och fytosanitära åtgärder. Tacis har också givit stöd till andra stater i olika stadier av anslutning till WTO. Framtida stöd i fall som Moldavien och Armenien, som nu är WTO-medlemmar, kommer allt mer att gälla uppbyggnaden av dessa staters förmåga att arbeta effektivt inom ramarna för Världshandelsorganisationens struktur och WTO-avtalen och organisationen. Georgiens exportråd (Georgian Export Promotion Agency, GEPA) GEPA:s mål är att ge stöd åt Georgiens exportinriktade industri och förbättra Georgiens utrikeshandelsbalans. GEPA inrättades 1999 av den georgiska regeringen med stöd från EU:s Tacisprogram. Det erbjuder en rad olika tjänster för att stimulera utrikeshandeln. Dess informationscentral ger georgiska såväl som utländska företag de senaste uppgifterna om marknader och regler på utländska såväl som georgiska marknader. GEPA organiserar företagsbesök och bidrar till finansieringen av georgiska företags deltagande vid internationella handelsmässor. Genom olika utbildningar hjälper GEPA företag, statliga tjänstemän och kommersiella banker att utöka sitt kunnande och sin kapacitet. GEPAs innovativa plan för kostnadsdelningsbidrag hjälper företag att utforma sina marknadsförings- och exportstrategier och hitta sin nisch på de utländska marknaderna. Företagen betalar för att delta i programmet där de utarbetar en "exportkapacitetsrevision", får internutbildning inom företaget och utvecklar marknadsstrategier. Om strategin uppfyller GEPA:s krav får företaget tillbaka 50 procent av deltagaravgiften. För närvarande deltar 16 företag i planen. 77 sparkasse- och lånekooperativ för landsbygden bildade i Ryssland - Resultatet av projektet för kooperativa strategier för landsbygden I dagens Ryssland saknar landsbygdsområdena finansiell infrastruktur, varken privata bönder eller entreprenörer på landsbygden har tillgång till krediter eller möjlighet att placera sina besparingar. Det befintliga banksystemet är främst koncentrerat till städerna och bankerna är ovilliga att ge småskaliga lån i allmänhet och särskilt då på landsbygden. För att komma över denna flaskhals utformade kommissionen och den ryska regeringen ett projekt för att främja etableringen av kreditkooperativ på landsbygden och för att på såväl regional som nationell nivå stödja en ram för kreditkooperativ. Kreditkooperativ är självstyrande enheter för ömsesidig hjälp. Kooperativets medlemmar har ömsesidigt ansvar. Denna form av kooperativ har en lång historia i Europa (Crédit Agricole, Raiffeisen, Irish Credit League, Rabobank osv.) . I Ryssland fanns ett kreditkooperativsystem fram till 1917 och sedan 1996 har de första stegen tagits för att återskapa kreditkooperativ för landsbygden i vissa regioner. Tillsammans med olika projektpartner och stödmottagare - jordbruksministeriet, olika regionala jordbruksförvaltningar, nationella förbundet för kreditkooperativ på landsbygden och hundratals jordbrukare och entreprenörer på landsbygden i hela Ryssland - blev det möjligt att åstadkomma hållbara resultat inom projektets ramar. 77 nya kreditkooperativ har grundats över hela Ryssland, vilket är hela 50 procent av alla kreditkooperativ för landsbygden som finns idag. 4 regionala förbund (Jaroslavl, Saratov, Burjatien, Novosibirsk) har inrättats på regional nivå som gemensamma kooperativ med de lokala kreditkooperativen som medlemmar. 3 500 praktikanter har framgångsrikt deltagit i över 100 seminarier om alla ämnen som är relevanta för inrättande och förvaltning av kreditkooperativ. Regionala lagar i Saratov, Altaj, republiken Burjatien och Jaroslavl har utarbetats och godkänts av den regionala duman. Efter långa och svåra förhandlingar, diskussioner och seminarier har en nationell ramlag om kreditkooperativ med framgång lagts fram för den nationella duman. Ett nationellt och tre regionala utbildningscentra för regionala kreditkooperativ har inrättats. De 39 kreditkooperativen som förlagts i fyra pilotregioner har beviljat över 2 000 lån under 2002, på i genomsnitt nästan 1 500 euro per lån, vilket innebär att den sammanlagda kreditnivån uppgår till över 3,5 miljoner. Det betyder att den totala kreditvolym som beviljats genom kreditkooperativen ökade 14 gånger under projektets livstid (1999-2002), och antalet beviljade krediter nästan femdubblades. Återbetalningsgraden uppgick till 97 procent i genomsnitt för alla kreditkooperativen under de tre åren. - Regionalt samarbete/Integration Tacis ger stöd åt målet regionalt samarbete genom tre huvudprogram: Tacis regionala program, som ger stöd till alla 13 länder inom de nya oberoende staterna och Mongoliet, Tacis program Cross-Border Co-operation, gränsöverskridande samarbete (inriktat på Ryssland, Ukraina, Moldavien och Vitryssland, som gränsar till nuvarande EU och kandidatländerna), och programmet för Östersjösamarbete, som är särskilt viktigt i samband med den nordliga dimensionen. Tacis regionala program är inriktat på tre prioriterade områden: rättsliga och inrikes frågor, miljö samt närverksbyggande. Programmet för gränsöverskridande samarbete är inriktat på frågor om gränsförvaltning, miljö och gränsöverskridande ekonomisk utveckling. Volymmässigt ger Tacis stöd till över 80 pågående projekt, särskilt 60 stycken som är småskaliga, inriktade projekt för gränsöverskridande samarbete. Utbetalningarna uppgår till sammanlagt omkring 25 miljoner euro. Dessutom avslutade Tacis under 2002 omkring 30 projekt inom det regionala samarbetet, med utbetalningar på 35 miljoner euro. Rättsliga och inrikes frågor Kampen mot organiserad brottslighet är en central prioritering för EU i dess förbindelser med de nya oberoende staterna och Mongoliet. Målet är att utveckla en sammanhängande strategi i ursprungsländer, transitländer och destinationsländer. Detta tillvägagångssätt syftar till att stärka den lokala förmågan att samtidigt hantera dels de strukturella problem som fattigdom, arbetslöshet och bristande utbildning för med sig, dels utvecklingen av nya och ökande kriminella verksamheter. Tillvägagångssättet omfattar följande: - En balanserad strategi för genomförande som omfattar rättsstatsprincipen, särskilt genom rättshjälp och utbildning av domare eller andra tjänstemän som har till uppgift att upprätthålla lagen, för att stärka deras förmåga att upprätthålla en nationell lagstiftning som överensstämmer med internationell standard och mänskliga rättigheter. - Utrustning och utbildning till byråer som har i uppgift att upprätthålla lagen, så att de mer effektivt skall kunna bekämpa organiserad brottslighet, narkotikahandel och människohandel på nationell, regional och internationell nivå, särskilt genom bättre samordning och underrättelseverksamhet i partnerskap med deras motsvarigheter i Europeiska unionen. - Ökad medvetenhet bland målgrupperna i befolkningen genom förebyggande kampanjer och informationskampanjer. - Utveckling av den nationella och regionala förmågan att bedöma situationen och att utarbeta adekvata nationella åtgärdsplaner och lagstiftning. Från och med april 2002 har åtgärderna mot narkotika startat igen i Centralasien och utökats med samma komponenter i södra Kaukasus, Ukraina, Moldavien och Vitryssland. Kombinationen av insatser för att minska efterfrågan och för att minska tillgången gör det lättare att få mottagarländerna att acceptera programmen, och dessa insatser kommer att kompletteras med utvecklingen av en komponent för epidemiologisk kapacitet. I Ukraina, Moldavien och Vitryssland, framtida grannar till den utvidgade unionen, läggs tonvikten på förberedelser för en integrerad gränspolitik och på upprättandet av ett omfattande system för migrations- och asylfrågor för att bekämpa människosmuggling och minska den illegala invandringen på både regional och nationell nivå. Parallellt med detta genomförs, efter ett första projekt mot människohandel som genomfördes under 2001 i Ukraina, omfattande projekt med stöd av Internationella organisationen för migration (IOM) för att bekämpa handel med kvinnor i Moldavien och Vitryssland. Dessa projekt ligger helt i linje med den tidigare omnämnda strategin, och EG:s initiativ banar väg för ytterligare åtgärder inom detta område. Stödet genom programmet för gränsöverskridande samarbete fortsatte under 2002. Dessa projekt fokuserades på Tacis prioriterade områden administrativa reformer och lokal och regional ekonomisk utveckling. Projekten syftade också till att ta itu med sociala behov och miljöfrågor. EU genomförde också gränsöverskridande projekt av betydligt större art, däribland fyra projekt värda upp till 2 miljoner euro. Värt att notera var projektet i Odessaregionen, som haft en del inledande framgångar med att bidra till den ekonomiska utvecklingen och de gränsöverskridande handelsförbindelserna mellan Ukraina och Rumänien. Programmet har efterhand blivit allt mer "efterfrågedrivet" med stark tonvikt på att de ryska, ukrainska, moldaviska och vitryska motparterna skall identifiera behoven och ta över förvaltningen och identifieringen av projekten. Exempel på denna typ av projekt är de som syftar till att ta itu med den lokala arbetslösheten i hårt drabbade områden som Pskov i Ryssland, ett centrum för stöd till och utveckling av små och medelstora företag på landsbygden i Moldavien och ett projekt för utveckling av turism i nordvästra Ryssland, en region där det finns områden med oförstörda sjöar och skogar. - Transport och infrastruktur Infrastruktur är som redan tidigare nämnts en viktig aspekt av Tacis regionala samarbete. Stödet här inriktas på tre huvudteman, nämligen transport (särskilt genom programmet Traceca, för utveckling av transportkorridorerna genom Kaukasus och Centralasien), energi (särskilt genom programmet Inogate för utveckling av olje- och gassektorn i de nya oberoende staterna) samt förbättring av gränsövergångar, särskilt i Ryssland, Ukraina, Moldavien och Vitryssland. Transport Elva nya Tracecakontrakt har undertecknats, med en budget på sammanlagt 14,2 miljoner euro. De sju investeringskontrakten gäller förbättring av infrastrukturen i hamnar i Kaspiska havet och Svarta havet, byggande av två broar och leverans av oljetankvagnar för järnvägstransport i Azerbajdzjan. De fyra kontrakten om tekniskt bistånd gäller inrättandet av en gemensam rättlig grund för transittransporter, genomförbarhetsstudier för landvägstransportprojekt i Kaukasus och för återuppbyggnad av järnvägar i Centralasien och logistikcentrum för transittransport av olja på järnväg i Kaukasus. Två genomförbarhetsstudier inleddes 2002. Den första gällde vägförbindelsen mellan Baku, Tbilisi och Jerevan och den andra ett vägresursprojekt, om inrättande av centra för vägtransportutbildning. När det gäller lufttransporter slutfördes fyra projekt, två i Ryssland, ett i Azerbajdzjan och ett i Uzbekistan. Bland dessa kan särskilt framhållas utbildningen för den civila luftfartsmyndigheten i Uzbekistan, vilken gjort det möjligt för den att arbeta enligt den internationella civila luftfartsorganisationen ICAO:s erkända normer. Projektet i Azerbajdzjan var inte lika framgångsrikt och avbröts innan det var slutfört på grund av bristande stöd från regeringen. Projektets ambitiösa mål var att inrätta ett transportministerium, men fick avbrytas eftersom reformeringen av denna sektor fortskred alltför långsamt. Två transportprojekt slutfördes med tillfredsställande resultat i Ryssland, nämligen dels införandet av västeuropeiska specifikationer för utformning och byggande av vägar, dels utarbetande av lagstiftning på transportministeriets vägnar för reglering av marktransporter. Gränsövergångar och infrastruktur I fråga om slutförande av infrastrukturprojekt som finansieras under programmet för gränsöverskridande samarbete avslutades under 2002 tio kontrakt om byggnadsarbeten, inklusive leverans av utrustning vid gränsövergångar i Ryssland, Moldavien och Ukraina. Ett liknande pågående projekt i Kaliningrad står på tur och kommer att avslutas i mitten av 2003, medan byggandet av en avlopps renings anläggning i nordvästra Ryssland bör vara slutfört i november 2003. Ett projekt i Ryssland fick avbrytas innan man påbörjat genomförandet, eftersom den lokala mottagaren visade en uppenbar brist på intresse att uppfylla sina medfinansieringsskyldigheter. Trots påtryckningar hos de berörda myndigheterna var det också omöjligt att göra åtaganden för nya projekt under 2002 på grund av problem med markfrågor eller brist på dokumentation om utformningen. Båda dessa aspekter är helt och hållet mottagarens ansvar. - Livsmedelsförsörjning och landsbygdsutveckling Under 2002 pågick Tacisprojekt för jordbruk och landsbygdsutveckling i Ryssland, Ukraina, Moldavien, Kazakstan, Kirgizistan, Turkmenistan, Uzbekistan och Mongoliet. Drygt 10 projekt fortgick inom denna sektor, med utbetalningar på samman lagt över 15 miljoner euro. Knappt 15 projekt avslutades, med utbetalningar på sammanlagt över 20 miljoner euro. De flesta av projekten var inriktade på traditionella teman inom sektorn, som rådgivningstjänster för jordbruket, utveckling av grödor och boskap, utbildning och forskning om jordbruk, utveckling av utsäde, konst bevattning, bearbetning av livsmedel och inrättande av strukturer för saluföring. Under året inleddes också det första särskilda landsbygdsutvecklingsprojektet i Uzbekistan. I Ryssland avslutades fyra projekt under 2002. Två av dessa gällde frågor som är centrala för utvecklingen av privata jordbruk i landet, nämligen omstruktureringen av privatiserade före detta jordbrukskollektiv i centrala svartjordsregionen och lägre Volga, samt främjande av kreditkooperativ för landsbygden i utvalda delar av Ryssland. Ytterligare två pågående projekt gav stöd åt inrättandet av tekniska tjänster i södra Ryssland respektive ökad konkurrenskraft bland livsmedelsproducenter i Sibirien. Arbetet med jordbruks- och landsbygdsutveckling i de nya oberoende staterna har dock många inneboende hinder, som det svåra klimatet (t.ex. för lite regn), ofördelaktiga metoder som är en rest från Sovjettiden (t.ex. statliga grödor), svårigheter att fastställa äganderätten till mark, brist på konstbevattning och otillräcklig mekanisering av jordbruket. Dessutom är det problem med sektorns allmänna olönsamhet och med tillgång till finansiering på grund av att lantbruket uppfattas som en risksektor. - Hälso- och sjukvård Alkoholkonsumtionen, narkotikamissbruket och självmordsfrekvensen är höga i de nya oberoende staterna. Rysslands befolkning minskar med en miljon om året. Medellivslängden för män är nu mindre än 58 år. Sjukdomar som skulle kunna förhindras med vaccination har återuppstått. Aidsepidemin kan komma att bli ett hot mot den nationella säkerheten. Riskfaktorer i miljön och socioekonomiska trender har lett till en drastisk ökning av dödligheten i hjärtsjukdomar, våld och skador. De nya oberoende staterna befinner sig i en allt djupare kris av allvarlig omfattning med ökande fattigdom, arbetslöshet och kriminalitet, samtidigt som kvaliteten på de sociala tjänsterna försämras. Myndigheterna saknar system för övervakning av sjukdomar, medel för att införskaffa retrovirala läkemedel eller möjligheter att ta hand om sjuka. Hälso- och sjukvårdsprogrammen är dåligt strukturerade och budgeten för dessa frågor är mycket liten. För majoriteten av befolkningen är det svårt eller omöjligt att få tillgång till sjukvård, eftersom denna tillgång bestäms vilken sociala eller politiska status man har. De små länderna har inte egen teknisk kapacitet att möta epidemier. Under 2002 pågick omkring tio Tacisprojekt inom hälso- och sjukvårdssektorn, med utbetalningar på sammanlagt cirka 7 miljoner euro. Dessutom slutfördes tre småskaliga projekt (för omkring 1 miljon euro). Tacis har tillhandahållit stöd till en rad insatser i Ryssland, bland annat ett folkhälsoprojekt i nordvästra Ryssland som gäller särskilda aspekter som primär hälsovård, förebyggande medicinering, medicinsk utbildning, förebyggande av hivsmitta mellan mor och barn samt hjärtkärlsjukdomar. Andra småskaliga åtgärder har givit bistånd till förebyggande hälsovårdspolitik och programplanering, stöd till offer för könsrelaterat våld och projekt om palliativ vård. Kampen mot drogmissbruk är ett växande problem, som Tacis har bidragit till att tackla genom en rad insatser - genom att försöka minska konsumtionen av illegala droger, genom att bekämpa narkotikaanvändandet i Karelska republiken och genom att låta före detta missbrukare informera missbrukare för att minska de skador ett beroende leder till. Hälsofrågorna är också ett viktigt arbetsområde för Tacis i Ukraina. De nyckelområden man inriktar sig på är bland annat ett omfattande initiativ om förebyggande av HIV och aids, stöd till upprättandet av en nationell läkemedelsmyndighet samt ett småskaligt projekt om äldrevård och äldreomsorg. Initiativet för förebyggande av HIV och aids får aktivt stöd från lokala och regionala myndigheter och icke-statliga organisationer. Projektet om upprättande av en nationell läkemedelsmyndighet har gjort det möjligt för Ukrainas läkemedelsindustri att producera läkemedel enligt internationella normer för "god tillverkningssed". Resultatet blir att läkemedel av hög kvalitet till överkomliga priser blir tillgängliga för Ukrainas befolkning och att det blir möjligt att exportera läkemedel. Även i såväl Moldavien som Uzbekistan har stöd till hälso- och sjukvårdsektorn identifierats som en av prioriteringarna. För de övriga nya oberoende staterna har inte stöd till hälso- och sjukvårdsfrågorna legat högt på prioriteringslistorna vid förhandlingarna med partnerregeringarna, trots de uppenbara problemen inom hälsovårdssektorn i alla dessa stater. Tacis genomdrivit några framgångsrika, småskaliga målinriktade projekt, om t.ex. sjukhusförvaltning i Vitryssland, primärhälsovård för internt fördrivna personer i Azerbajdzjan och bekämpning av tbc i Kirgizistan. - Utbildning När Sovjetunionen kollapsade 1991 var läskunnigheten och deltagande i skolutbildning på en nivå som motsvarade den inom EU. Sedan början av 1990-talet har en markant nedåtgående trend observerats i utbildningsindikatorerna. Detta är alarmerande, särskilt med tanke på FN:s millenniemål om utbildning att alla barn skall ha tillgång till grundskola senast 2015. I de nya oberoende staterna har man dessutom problem med att få yrkesutbildningen och den högre utbildningen att uppfylla företagens nya behov i de framväxande marknadsekonomierna. Ett fungerande system för yrkesutbildning är också ett förhandskrav i kampen mot den växande arbetslösheten. Under 2002 har följaktligen EU genom Tacis i första hand givit stöd till yrkesutbildning och högre utbildning. Stödet till högre utbildning har kanaliserats genom programmet Tempus. Tempus syftar till att stödja reformeringen av system för högre undervisning och dess anpassning till de nya socioekonomiska behoven. Tempus prioriterade områden, som definierats gemensamt av Europeiska kommissionen och de nationella myndigheterna är följande: utveckling av utbildningsplaner, reformer av förvaltningen av institutioner för högre utbildning, förbättring av yrkesrelaterad utbildning som krävs av industrin, och slutligen att bidra till att stärka demokratin. Inom yrkesutbildningsområdet fortsätter Europeiska unionen att arbeta för att stödja de nya oberoende staterna i deras strävan att uppdatera och modernisera sina program för reformer av yrkesutbildningen. Under 2002 slutförde Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen (ETF) den andra etappen i pilotprojektet om yrkesutbildningsreformer i nordvästra Ryssland, i samarbete med Internationella arbetarorganisationen (ILO) och EU-medlemsstaterna. Projektet har utarbetat en modell för förnyelse av regionala yrkesutbildningsreformer på både skol- och förvaltningsnivå. Programmet Tempus har visat sig vara ett framgångsrikt instrument inom sektorn för högre utbildning och sedan 2002 arbetar kommissionen med en reform för att förenkla och skynda på förfarandena så att befintliga Tacismedel inom utbildningsområdet skall kunna utnyttjas smidigare, effektivare och snabbare. Denna reformprocess är också en huvudprioritering för programmet under 2003. Det sammanlagda beloppet för pågående projekt inom utbildningsområdet under 2002 uppgick till 35 miljoner euro. Programmet för chefsutbildning fortsätter att ha en verklig effekt på ryska företag. Under 2002 har så många som 700 arbetsledare på lägre nivå och mellannivå fått möjlighet till arbetspraktik i EU-företag. Det finns fortfarande en del språkliga och kulturella hinder, men programledningen och partnerna anstränger sig för att lära av de senaste åren och bygga på de goda erfarenheterna, vilka redan är många. - Makroekonomisk politik På grundval av rådets beslut har Europeiska unionen under de senaste åren givit makroekonomiskt stöd till Vitryssland, Ukraina och Moldavien, liksom till Armenien, Georgien och Tadzjikistan. Villkoret för att få makroekonomiskt stöd i form av lån eller bidrag är att de berörda länderna genomför de ekonomiska program som stöds av de internationella finansinstituten och en del strukturella reformer av intresse för EU. Bland dessa strukturella reformer kan nämnas bättre fungerande offentliga finanser, omstrukturering och privatisering av stora statliga företag, reformer inom energi- och telekommunikationssektorerna, reform av banksystem osv. Under programmen för makroekonomiskt stöd gav kommissionen under 2002 Armenien ett bidrag på 11 miljoner euro. Vidare antog rådet två nya beslut som ersätter befintliga program: ett lån på 110 miljoner euro till Ukraina (ersätter ett lån på mindre belopp som beviljades till mindre gynnsamma ekonomiska villkor) och ett bidrag på 15 miljoner euro till Moldavien (ersätter ett lån på samma belopp). Genomförandet av dessa två transaktioner påbörjades inte under 2002. Under 2002 har Tacis givit ytterligare stöd till den makroekonomiska utvecklingen i de nya oberoende staterna genom ett dussin projekt som slutförts och ytterligare tio som pågår. Dessa projekt gällde bland annat initiativet för ekonomiska trender, statlig budgetreform i Ryssland och skatteprojekt i Ryssland och Kazakstan. Stark betoning lades på att påverka politiken på hög nivå för att hjälpa partnerländerna med ekonomiska modeller och beskattningspolitik. - Miljö Trenden i fråga om utbetalningar fortsätter att förbättras, med 95 procent av de planerade utbetalningarna genomförda. Projekten fortsatte att omfatta många olika områden, främst politiska reformer, biologisk mångfald och vattenförvaltning. Miljöpolitiska projekt där man försöker täcka hela regioner har visat sig få svagt gensvar bland mottagarna. Läxan blir att fokusera på mer homogena landgrupper, vilket är vad man kommer att göra när det gäller politiska projekt i framtiden. Till följd av ändringarna i Tacisförordningen 2000 inriktas nu stödet till miljöfrågor på investeringar, både i fråga om samfinansiering och utarbetande. Det gemensamma miljöprogrammet, som främjar miljöinvesteringar, "toppades" under 2002 till 6 miljoner euro och avslutades i december 2002. Samtidigt inleddes en ny etapp, också för 6 miljoner euro. Detta projekt har agerat som katalysator för lån till miljöprojekt i de nya oberoende staterna på cirka 85 miljoner euro. En besvikelse var att ett samfinansieringsprojekt för bidrag till Ukraina för att minska föroreningarna av Svarta havet fick läggas ner då lånet från de berörda internationella finansinstituten inte beviljades. Vi lyckades dock ersätta tillräckligt mogna investeringar i Svartahavsområdet (Krim) med motsvarande effekter i fråga om övergödning. De allt större skillnaderna mellan politiska mål och intressen fortsätter att ha en negativ inverkan på genomförandet av internationella konventioner och därmed på effekterna av gränsöverskridande miljöprojekt. Skapandet av en internationell fredspark i Centralasien har för närvarande fått skjutas upp. Man har dock fått goda resultat i strävan att hitta alternativa landsbygdsverksamheter i nationalparker. Projekt för förvaltning av flodområden fortsätter att ha högt deltagande och goda effekter, och denna aspekt på regionalt samarbete är vad de nya programmen kommer att inriktas på. Den 9 juli 2002 hölls den första bidragskonferensen för stödfonden för Nordliga dimensionens miljöpartnerskap (NDEP) i Bryssel. Ryska federationen, Europeiska kommissionen och fem andra länder tillkännagav sin avsikt att bidra med sammanlagt 110 miljoner euro till stödfonden. Kommissionen utlovade ett bidrag till stödfonden på 50 miljoner euro, eller 45 procent av de hittills utlovade bidragen. Av kommissionens bidrag har 40 miljoner euro öronmärkts för kärnsäkerhetsprojekt. Nordliga dimensionens miljöpartnerskap är ett nytt initiativ som inleddes 1999. Det är ett partnerskap mellan Europeiska kommissionen, Ryssland, EBRD, Europeiska investeringsbanken (EIB), Nordiska investeringsbanken (NIB) och Världsbanken med starkt stöd av EU:s medlemsstater och Norge, och andra eventuella bidragsgivare överväger att delta i satsningen. Syftet är att samla EU:s externa politik och instrument till förmån för länderna kring Östersjön, förbättra miljön samt förbättra hanteringen av utbränt kärnbränsle och radioaktivt avfall med särskild inriktning på nordvästra Ryssland. - Kärnsäkerhet En stor händelse inom programmet för kärnsäkerhet var den internationella konferensen i samband med 10-årsfirandet av Tacis verksamhet, vilken hölls i Kiev den 10-12 juli 2002. Under perioden 1991-2000 har omkring 600 projekt genomförts till ett sammanlagt belopp av över 640 miljoner euro, vilket fått ett mycket positivt erkännande i alla de mottagande länderna. Särskild tonvikt har lagts vid att öka driftssäkerheten genom "hjälp på platsen", vilket ges fortlöpande av EU-aktörer vid 14 anläggningar i de nya oberoende staterna. Denna hjälp syftar till att öka konstruktionssäkerheten, skapa bättre villkor för drift och övervakning och att organisera driftssäkerheten. Oberoende tillsynsmyndigheter stärks genom EU:s tekniska och finansiella bistånd och en stor del av den lagstiftning som krävs har nu införts. Den övergripande säkerhetskulturen har förbättrats genom en mer formell och regelbunden dialog mellan reaktor operatörer och tillsynsmyndigheter. Kärnkraftverken moderniseras genom tillhandahållande av utrustning (t.ex. installation av brandvarnarsystem vid kärnkraftverket i Beloyarsk, leverans av utrustning för mätning av tritiumnivåer till kärnkraftverket på Kolahalvön osv.). Stödet till kärnkraftsmyndigheter och deras tekniska stödorganisationer omfattar alla aspekter i samband med de mottagande nationella myndigheternas allt starkare roll. Projekten för förhandlingar om licensgivning för uppgradering av tre ryska kärnkraftverk avslutades framgångsrikt under 2002. I Vitryssland, Armenien och Kazakstan har projekt definierats för att förnya det institutionella stödet till kärnkraftsmyndigheterna. Tacis bidrag till stängningen av reaktorerna 1, 2 och 3 i Tjernobyl har fortsatt. I synnerhet finansierar Tacis byggandet av ett industrikomplex för fast radioaktivt avfall i samband med stängningen. Gemenskapen är också den största givaren till fonden för inkapsling av Tjernobylreaktorn, förvaltad av EBRD, som skall göra den förstörda reaktor 4 till en miljömässigt säker plats. - Icke-spridning av expertkunskaper i de nya oberoende staterna Sovjetunionens fall har inneburit ett aldrig tidigare skådat hot mot säkerheten i världen, genom möjligheten till kunskapsöverföring från experter på massförstörelsevapen och överföring av vapenteknik till skrupelfria stater, terrorister eller kriminella organisationer som beslutat sig för att komma över denna kunskap. Det internationella samfundets svar på detta är pragmatiskt - två centra för vetenskap och teknik har inrättats (ISTC i Moskva och STCU i Ukraina) och man har tagit tillfället i akt för att engagera experter på massförstörelsevapen i forskning för fredliga ändamål. Ännu tio år efter inrättandet av dessa vetenskapscentra står risken för spridning av massförstörelsevapen högt på den internationella agendan. Det internationella centrumet för vetenskap och forskning ISTC (International Science and Technology Centre) [100] och Ukrainas vetenskaps- och teknikcentrum STCU (Science and Technology Centre of the Ukraina) [101] är mellanstatliga systerorganisationer som delvis finansieras av Europeiska kommissionen. ISTC-överenskommelsen undertecknades den 27 november 1992 av USA, Japan, Europeiska kommissionen och Ryska federationen. STCU-överenskommelsen tecknades först mellan Ukraina, Kanada, Sverige och USA 1994, sedan anslöt Europeiska kommissionen i november 1998. [100] Mottagarländer för verksamheten vid ISTC är Ryska federationen, Kazakstan, Kirgizistan, Vitryssland, Armenien, Georgien och Tadzjikistan. [101] Mottagarländer för verksamheten vid STCU är Ukraina, Georgien, Uzbekistan och Azerbajdzjan. Diskussioner pågår med Moldavien om anslutning till antingen STCU-avtalet eller ISTC-avtalet. Huvudsyftet med dessa båda vetenskapscentra är att ge vetenskapsmän och ingenjörer från Ryssland och de nya oberoende staterna som har kunskaper om massförstörelsevapen och missilsystem möjligheten att använda sina förmågor till fredliga verksamheter. Dessa centra är och förblir program för ickespridning av massförstörelsevapen, som genom regeringsbeslut har tillstånd att verka inom gränserna för de militära områden där FoU-verksamheten genomförs. Deras uppgift är därför att organisera omstyrningen av vetenskapsmännens verksamheter, genom att stödja innovativa projekt inom vetenskap och forskning. Programmen förväntas därmed skapa nya affärsmöjligheter för företag både i de nya oberoende staterna och i EU genom inrättande av nya kommersiella gemensamma företag. De sammanlagda bidragen för perioden mellan 1994 och mars 2003 från alla parter till ISTC (siffror för STCU inom parentes) uppgick till cirka 441 miljoner euro (64 miljoner euro), vilket gav stöd till 1 628 projekt (455 projekt) och omkring 51 000 forskare (11 000 forskare). EU:s bidrag via Tacis uppgick under denna period till sammanlagt 77 miljoner euro till ISTC och 12 miljoner euro till STCU. Under 2002 har 301 nya ISTC-projekt och 96 nya STCU-projekt finansierats med 78,6 miljoner euro respektive 15,5 miljoner euro. ISTC har givit stöd till 26 500 deltagare, med bidragsutbetalningar på sammanlagt 42,5 miljoner euro, medan STCU givit stöd till 4 200 deltagare. Projekten har genomförts inom områdena bioteknik, miljö, informationsteknik, kärnsäkerhet, kemi, rymdteknik och energi. Trots de framgångar man haft och trots att det nu gått tio år har de nya oberoende stater som får stöd av ISTC och STCU ännu inte lyckats uppnå en ställning där man kan stötta sina före detta massförstörelsevapenexperter utan stöd utifrån. Båda centrumens partner ansåg därför att det för att uppnå syftet om ickespridning kan krävas stöd till centrumen fram till slutet av detta årtionde. Enligt överenskommelsen inser parterna att "det för att centrumet skall bli framgångsrikt krävs ett starkt stöd från regeringar, stiftelser, akademiska och vetenskapliga institutioner och andra mellanstatliga och icke-statliga organisationer". I detta avseende bidrar det partnerprogram som infördes av ISTC 1998 till att förbättra centrumets förmåga att uppnå sitt mål om ickespridning. Vidare befäster det grunden till en utgångsstrategi för parterna så att centrumen kan fortsätta sin verksamhet på den nuvarande nivån den dag de medel parterna anslår till centrumen börjar försvinna. Dessutom har den internationella allmänna omgivningen givit ny stimulans till att bygga på ISTC:s framgångar och genomföra fler aktiviteter till stöd för det världsomfattande partnerskapet för ickespridning och nedrustning, som inleddes vid G8-mötet i Kananaskis 2002. ISTC och vapenlaboratorier som drar nytta av ISTC:s verksamhet har redan genomfört preliminära vetenskapliga och tekniska projekt för att prova ut tekniker som krävs för det världsomfattande partnerskapets framtida stora projekt, vilket därmed gynnar de ryska ingenjörernas involvering i nedrustningsprojekt. - Partnerskap mellan det civila samhället och icke-statliga organisationer Europeiska unionen är fast besluten att fortsätta stödja det civila samhället och under 2002 har denna beslutsamhet befästs genom det utvidgande stödet i hela Tacis regionen. Geografiskt sett har stödet ökat i de regioner som tidigare fått minst stöd. Fram till 2002 har 269 projekt för det civila samhället, med 600 organisationer i Tacis regionen, fått stöd från Europeiska kommissionen. Bara under 2002 valdes 74 projekt ut för finansiering, med omkring 300 organisationer involverade, genom komponenten för det civila samhället inom det nyinrättade programmet för partnerskap för institutionell uppbyggnad (Institution Building Partnership Programme, IBPP). Sammanlagt har 90 projekt för det civila samhället fått finansiering till ett värde av 15 miljoner euro medan 56 projekt för sammanlagt 7 miljoner euro har avslutats under året. En del svårigheter har uppstått i länder med mer auktoritativa regeringar. Sådana regeringar är misstänksamma mot det civila samhället och det är svårare att säkra avtal. I Vitryssland infördes t.ex. en lag om beskattning av internationell biståndsverksamhet under 2002. Resultatet har i praktiken blivit att allt genomförande av projekt för det civila samhället i det landet har skjutits upp. Tolv projekt som valts ut att få stöd från IBPP med upp till 2 miljoner euro väntar fortfarande på sina kontrakt på grund av denna olösta situation. Programmet för utveckling av det civila samhället i Vitryssland har också påverkats negativt, och inga nya kontrakt har slutits under 2002. Det krävs en mer samordnad ansträngning för att se till att det civila samhället får tillräckligt stöd i sådana länder. Det nya programmet bygger på de tidigare Tacis Lien (partnerskap med icke-statliga organisationer) och Tacis City Twinning Programme (partnerskap med lokala och regionala myndigheter) och är utformat för att ge stöd till en institutionell uppbyggnadsprocess genom partnerskap och samarbete mellan icke-statliga organisationer, lokala och regionala myndigheter samt icke vinstdrivande professionella organisationer. Stödet har fokuserats på att stimulera utvecklingen av initiativ på lokal nivå, stärka mångfalden i det civila samhället i hela regionen och säkerställa kontakter genom internationella nätverk för utbyte av information, idéer och kunskap. Detta program som är inriktat på ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter är ett vitalt och unikt instrument i Tacisregionen. Befolkningen i området är mycket medveten om EU:s strävan att hjälpa till med att hantera följderna av samhällsförändringar och att bekämpa marginalisering och fattigdom. En första förslagsinfordran, med en budget på 15 miljoner euro, offentliggjordes i december 2001, med deadline för inlämning av förslag i april 2002. Av 267 inkomna förslag valdes 74 projekt ut för finansiering. De flesta av dessa projekt kommer att inledas i början av 2003 och pågå i mellan 18 och 24 månader. Av dessa 15 miljoner euro har 9 777 778 euro fördelats under 2002. Resten kommer att fördelas under 2003. En andra förslagsinfordran med en budget på 11,7 miljoner euro offentliggjordes i december 2002 med deadline för inlämning av förslag i april 2003. Omkring 300 ansökningar förväntas inkomma. 6.2.4 Sammanhållning, samordning och komplementaritet i regionen 6.2.4.1 Samarbete med medlemsstater och andra givare i regionen Europeiska kommissionens delegationer upprätthåller en regelbunden dialog med medlemsstaternas ambassader, de internationella finansinstituten och andra större givare. Till exempel har man under det senaste året i Ryssland sett till att kommissionen varit representerad på alla givarsamordningsmöten, särskilt inom områdena för administrativa reformer, domstolsreformer och hälso- och sjukvård, där delegationen kan anta en ledande roll. De nationella samordningsenheterna håller regelbundna möten med andra givare och de internationella finansinstituten för att försäkra sig om synergieffekter och ett effektivt utbyte av information. Medlemsstaternas ambassader inbjuds att ta del i större evenemang i samband med projekten, särskilt om de organiseras med hjälp av delegationen. Konkreta exempel på samordning mellan givare är t.ex. de möten som Världshälsoorganisationen håller en gång i månaden på delegationen med representanter från alla givarkontor i hälso- och sjukvårdsfrågor. Delegationen är också medlem i arbetsgrupperna under ledning av ILO och FN, vilka samlas för att diskutera socialpolitiska frågor som pensionsreformer, arbetsmarknadsfrågor och fattigdomsminskning. Förra året användes förberedelserna inför slamförbränningsanläggningen till sydvästra avloppsreningsverket i S:t Petersburg, som var ett omfattande investeringsprojekt, som en plattform för permanenta kontakter med andra givare som Danmark, Finland och Sweden samt internationella finansinstitut som EBRD, EIB och NIB. 6.2.4.2 Humanitärt bistånd i regionen ECHO slutförde avvecklingen av sin verksamhet i Ukraina, Moldavien och Vitryssland som en del av den gradvisa övergången till andra, lämpligare stödinstrument. I Centralasien fortsatte ECHO:s stöd (10 miljoner euro) till Tadzjikistan, där det inriktades mer mot sårbara grupper som nu drabbats av de kombinerade effekterna av torka, inbördeskrig och socioekonomisk kris. I södra Kaukasus har ECHO, trots en minskning av stödet under tidigare år, undsatt de som än en gång drabbats av torka (700 000 euro i Georgien och 500 000 euro i Armenien), och sedan återupptagit stödet till de mest sårbara grupperna i Georgien, särskilt kring Abchazien (1,3 miljoner euro). I norra Kaukasus fortsatte ECHO att hjälpa offren för konflikten i Tjetjenien. Eftersom ingen politisk lösning ännu kommit till stånd har inte heller förhållandena för den tjetjenska civilbefolkningen blivit bättre under 2002. Trots de ihållande svårigheterna att komma in i landet och de allt värre säkerhetsförhållandena anslogs därför 28 miljoner euro under 2002 för att hjälpa de mest sårbara befolkningsgrupperna bland de fördrivna i Tjetjenien, Ingusjien och Dagestan. Europeiska kontoret för humanitärt bistånd (ECHO) Finansieringsbeslut 2002 Land // Milj. euro Norra Kaukasus (Tjetjenien) // 28 Armenien, Georgien // 2,5 Tadzjikistan // 10 Totalt // 40,5 6.2.4.3 Europeiska investeringsbankens verksamhet Europeiska investeringsbanken koncentrerar i huvudsak sin verksamhet inom EU och på särskilda projekt i utvalda regioner. Under 2002 deltog EIB tillsammans med kommissionen (och andra internationella finansinstitut) i Nordliga dimensionens miljöpartnerskap. Inom detta initiativ samlas insatserna och säkerställs ett internationellt samarbete inom prioriterade miljöprojekt för upp till sammanlagt 100 miljoner euro. 6.2.5 Resultatorienterad uppföljning Under 2002 har Tacis övervakningsgrupper följt upp 366 projekt (om man räknar regionala program med flera komponenter som ett projekt, om komponenterna räknas för sig blir siffran 447) och producerat 600 rapporter för hela Tacisregionen. Parallellt med det pågående dagliga arbetet med övervakning av projekt har man lyckats möta den metodologiska utmaning det inneburit att harmonisera Tacis övervakningssystem med systemet för resultatorienterad uppföljning. Sedan den 1 december 2002 tillämpas det nya systemet vid övervakning av alla projekt som enligt planerna skall avslutas efter den 30 juni 2003. Av de 600 rapporterna utarbetades 578 stycken med hjälp av de tidigare "verksamhetsorienterade" Tacismallarna, och 22 med hjälp av systemet för resultatorienterad uppföljning. Antalet rapporter om resultatorienterad uppföljning i Tacisområdet är så pass litet (22 rapporter om 17 projekt) att man på detta stadium bara kan dra några generella slutsatser om projektens resultat inom ett av de prioriterade områdena, institutionell kapacitet och goda styrelseformer (13 rapporter). Den genomsnittliga poängen för alla andra rapporter sammantagna är 2,7, medan poängen för institutionell kapacitet och goda styrelseformer ligger på 2,2, vilket är långt under medianpoängen 2,5. Trots att projekten från början är väl utformade och har politiskt stöd bland mottagarna, råder det tvivel om projektens effektivitet, verkningsgrad, genomslagskraft och hållbarhet. I övervakningsrapporterna framhålls tre huvudorsaker till detta: begränsad insikt hos kontraktsinnehavare om vad det innebär att bygga upp institutionell kapacitet, en tendens att inrätta nya institutioner i stället för att reformera och förbättra den institutionella kapaciteten inom de strukturer som redan finns, samt en oförmåga att se till att de mänskliga resurser och det budgetstöd som krävs finns att tillgå innan projektet inleds. Tacis övervakning av verksamhetsresultat Under 2002 övervakades 349 Tacisprojekt till ett sammanlagt värde av 730 miljoner euro enligt metoden för övervakning av verksamhetsresultat (input-activity approach). Övervakningen omfattade det stöd som ges genom de nationella programmen, småprojektsprogrammen, övergripande/regionala programmen och det strategiskt viktiga kärnsäkerhetsprogrammet. Det har skett en gradvis, men urskiljbar förbättring i fråga om projektresultat under projektens livstid. Det tidigare systemet för övervakning av Tacis hade använts sedan 1993, och under denna tid har det empiriskt visat sig att övervakningsverksamheten, i kombination med en lyhörd projektförvaltning, har en positiv effekt på projektresultaten. I synnerhet kan man se avsevärda förbättringar i fråga om kontraktsinnehavarnas resultat och ett större engagemang och tillfredsställelse bland projektpartnerna. Övervakningen av Tacis nationella program (162 projekt, värde över 330 miljoner euro) grupperas under de sex samarbetsområdena. Projekt till stöd för institutionella, rättsliga och administrativa reformer (64 projekt, värde 132 miljoner euro), utveckling av den privata sektorn och ekonomisk utveckling (52 projekt, värde 123 miljoner euro) och lindring av följderna av samhällsförändringar (14 projekt, värde 28 miljoner euro) är väl utformade, relevanta och effektivt genomförda och de har ett bra stöd från projektpartnerna. Den enda eventuella reservationen är frågan om resultaten är finansiellt och institutionellt hållbara. Även om projekten till stöd för utveckling av infrastrukturnät, (12 projekt, värde 20 miljoner euro), främjande av miljöskydd (12 projekt, värde 22 miljoner euro) och utvecklingen av landsbygdens ekonomi (8 projekt, värde 10 miljoner euro) skulle kunna ha utformats bättre, har de ändå alla gjort sådana framsteg att de vid projektens slut uppnått eller överskridit medianpoängen. Den sektor inom vilken projekten gått bäst är utveckling av landsbygdens ekonomi, där genomsnittet ökade från 1,8 vid första övervakningstillfället till 3,6 vid projektets slut. Småprojektsprogrammet (SPP - 57 projekt, värde 16 miljoner euro) har konsekvent legat över det övergripande Tacisgenomsnittet. Dessa projekt har fått särskilt bra poäng i fråga om relevans och åtagande samt projektpartners engagemang. De får dock något mindre poäng för arbetsplanering, hållbarhet och måluppfyllelse, vilket kanske återspeglar det faktum att för de som genomför små projekt är genomförandet av själva verksamheten det primära målet. Kärnsäkerhetsprojekten (83 projekt, värde 238 miljoner euro) genomförs för det mesta under mycket svåra betingelser. De tenderar allmänt att få en dålig start på grund av bristande projektutformning och slitningar mellan kontraktsinnehavare och mottagare under projektets inledningsfas. Genomsnittspoängen ökar dock snabbt efterhand som projektet fortskrider. Denna förbättring märks särskilt i fråga om projektens relevans, projektpartners åtagande och engagemang samt kontraktsinnehavarens prestation. Poängen för genomförande av resultat och uppfyllelse av projektets ändamål förblir dock förhållandevis låg. Huvudproblemet ligger i att dessa projekt ofta innefattar införskaffande av säkerhetsutrustning och att upphandlingsprocessen orsakar långa förseningar i projektets genomförande och följaktligen i leveransen av resultat. Projekten inom de regionala/övergripande programmen (47 projekt, värde 146 miljoner euro) blir allt bättre med tiden. Förbättringen märks särskilt i fråga om kontraktsinnehavarens prestation och projektpartnernas åtagande och engagemang. Icke desto mindre får dessa projekt ständigt låga poäng på alla indikatorer när de jämförs med genomsnittet, oftast i fråga om projektets utformning, hållbarhet och uppfyllelse av projektets ändamål. Exempel på ett projekt där övervakningen har fått en omedelbar effekt på projektets resultat: UZBEKISTAN "Stöd till genomförandet av avtalet om partnerskap och samarbete mellan EU och Uzbekistan " Vid det första övervakningstillfället för detta strategiskt viktiga projekt påpekade kontrollanterna att kontraktsinnehavarens prestation var bristfällig. Uppbackningen och logistikstödet var begränsat, projektplaneringen var illa definierad och inledningsfasen föga imponerande. Projektresultatet poängsattes till 2,75, mycket under medianpoängen 3,0. Projektförvaltaren reagerade omedelbart och ett möte hölls med kontraktsinnehavaren i Bryssel. Kontraktsinnehavaren gick med på att genomföra kontrollanternas rekommendationer, och vid nästa övervakningstillfälle visade det sig att projekt nu var på rätt spår och sannolikt skulle uppnå alla planerade resultat. Projektets poäng är nu uppe i 3,8 dvs. väl över medianpoängen 6.2.6 Slutsatser och framtidsutsikter inför kommande år Under 2002 har man inlett arbetet med att bedöma utvidgningens potentiella effekter på EU:s förbindelser med Östeuropa och Centralasien. I framtiden kommer EU att ytterligare utveckla innebörden av grannlandsinitiativet "Wider Europe", vilket syftar till att öka stabiliteten och minska välståndklyftorna vid EU:s nya yttre gränser. Detta kommer att leda till ökat stöd för verksamheter som främjar gränsöverskridande samarbete, särskilt med Ryssland, Ukraina, Moldavien och Vitryssland. I Kaukasus och Centralasien kommer EU att fortsätta prioritera regionalt samarbete, särskilt genom åtgärder som syftar till fattigdomsminskning och ekonomisk tillväxt, och där så behövs, förebyggande av konflikter. När det gäller genomförande kommer tonvikten att läggas på att befästa förvaltningen av EU-stödet på plats, mot bakgrund av den framgångsrika decentraliseringen till de fyra delegationerna i de nya oberoende staterna under 2002. Detta kommer att kräva ytterligare arbete för att se till att delegationerna får det stöd de behöver för att uppfylla sina nya ansvarsområden. 6.3 MEDELHAVSOMRÅDET, MELLANÖSTERN Europa-Medelhavspartnerskapet inrättades för åtta år sedan som ett tecken på ett gemensamt åtagande att främja fred, välstånd och ömsesidig förståelse i en region som alltför ofta präglats av konflikter, fattigdom och slitningar. I dagsläget finns fortfarande skäl att än en gång bekräfta den strategiska betydelsen av detta partnerskap som inrättades i Barcelona 1995 av Europeiska unionens femton medlemsstater och de tolv partnerländerna i Medelhavsområdet. Som samarbetsmodell går partnerskapet långt utöver ett enkelt ekonomisk samarbete och har till syfte att främja en varaktig stabilitet i regionen, vilket är en grundförutsättning för att skapa ett gemensamt välstånd i Medelhavsområdet. Europa-Medelhavspartnerskapet är det enda diskussionsforumet i regionen och ett unikt verktyg för att uppnå en samlad och gradvis utveckling, vilket är en förutsättning för att kunna genomföra en gemensam politik och gemensamma strategier i regionen. 6.3.1 Strategiska mål och resultat 6.3.1.1 Barcelonaprocessen: Det viktigaste mötet inom Barcelonaprocessen under 2002 var Europa-Medelhavskonferensen för utrikesministrar i Valencia den 22-23 april. Ministrarna enades om att förstärka Barcelonaprocessen med ett förnyat ömsesidigt åtagande om att bidra till fred och stabilitet i regionen. Handlingsplanen från Valencia, som antogs enhälligt vid konferensen, omfattar bland annat följande punkter: - I delen om politik och säkerhet: förstärkning av den politiska dialogen och inrättande av en parlamentsförsamling för Europa-Medelhavspartnerskapet. - Inom området ekonomi och finans: komplettering av systemet med associeringsavtal mellan EU och länderna i Medelhavsområdet för att främja regional handel och integration (särskilt genom att man med allmän koncensus antar en handlingsplan som inriktas på att utveckla syd-syd-dimensionen - Agadir-initiativet), för att säkerställa en hållbar utveckling och ett omfattande miljöskydd och för att skapa en förstärkt facilitet inom Europeiska investeringsbanken för att mobilisera ytterligare medel till regionen. Vid konferensen för Europa-Medelhavspartnerskapets energiministrar som hölls i Aten den 21 maj 2003 bekräftades också vikten av att utveckla den regionala infrastrukturen för transport och energi, och då särskilt sammankopplingar (utveckling av transport- och energinät genom Europa och Medelhavsområdet) och den prioritering man fäster vid projekt av gemensamt intresse för sammankoppling av energinät i regionen. - Inom den sociala, humanistiska och kulturella dimensionen: inledande av ett regionalt program om rättsliga och inrikes frågor, och inrättande av en Euro-Med-stiftelse för att främja ytterligare dialog mellan kulturer och civilisationer. Ministermöten inom Europa-Medelhavspartnerskapet har hållits med handels-, industri- och miljöministrarna. På det hela taget har partnerskapets politiska profil förbättrats trots krisen i Mellanöstern. 6.3.1.2 Associeringsavtal: För närvarande utgör de associeringsavtal mellan EU och Medelhavsländer som slutits med elva partnerländer (och som snart skall slutföras med Syrien) den främsta ramen för det bilaterala samarbetet med EU. Dessa avtal förstärker också förbindelserna mellan partnerländerna på en regional nivå, tillsammans med de initiativ som genomförs av Medelhavspartnerna själva, särskilt Agadirprocessen, inom vilken stora framsteg gjordes under 2002. Under året har kommissionen inlett ett initiativ om inrättande av ett harmoniserat system för genomförande av associeringsavtalen. I slutet av året lades ett förslag fram för rådet om att skapa sex nya arbetsgrupper. Av tabellen nedan framgår hur långt man kommit med associeringsavtalen i de olika länderna: >Plats för tabell> Under 2002 har fem ekonomiska dialoger ägt rum inom ramen för genomförande av associeringsavtalen, med Libanon (Beirut, 11 juni 2002), Tunisien (Tunis, 4 juli 2002), Marocko (Rabat, 16 september 2002), Israel (Bryssel 17 oktober 2002) och Jordanien (Bryssel, 8 november 2002). 6.3.1.3 Fredsprocessen i Mellanöstern: Även om det fortsatta våldet och de försämrade förhållandena på plats gjort det orealistiskt att prata om en fredsprocess under 2002 har kommissionens arbete gradvis kommit att inriktas alltmer på arbetet inom den internationella kvartetten (FN, EU, USA och Ryssland), som en del av EU:s delegation till Kvartetten på ministernivå. Till stöd för detta deltog kommissionen i arbetsgruppen om palestinska reformer och samarbetade nära med EU:s särskilda sändebud för Mellanöstern. Kommissionen samordnade flera delar av arbetsgruppens arbete på plats, särskilt inom frågor gällande rättsstatsprincipen, valförberedelser och reformer av statliga finanser. Dessa verksamheter fick stöd av programmen för Västbanken och Gaza, vilka tas upp längre fram i rapporten. Genom programmet partnerskap för fred har kommissionen fortsatt att stödja grupper som arbetar för en fredlig lösning på konflikten. Kommissionen har också fortsatt att delta i flera evenemang i samband med fredsprocessens multilaterala dimensioner. 6.3.1.4 Övriga länder I fråga om Iran fick kommissionen mandat från rådet (i juli 2002) att förhandla fram ett handels- och samarbetsavtal, och förhandlingarna inleddes den 12 december. Förhandlingarna med Gulfstaternas samarbetsråd om ett frihandelsavtal har fortsatt med förhandlingsrundor var sjätte till åttonde vecka. Samarbetet med Yemen har blivit mer uppmärksammat, särskilt i samband med Världsbankens givarkonferens i Paris (hösten 2002). Ett möte i den gemensamma samarbetskommittén hölls i Bryssel den 20 juni, med inriktning främst på genomförandet av samarbetsprogrammet. Slutligen har utvecklingen i Irak och i säkerhetsrådet i fråga om Irak följts mycket uppmärksamt, vilket har resulterat i en ständig finjustering av den linje kommissionen håller i denna fråga. 6.3.2 Prioriteringar vid programplanering Programmet Meda ger ekonomiskt stöd till förverkligandet av målen i associeringsavtalen och Barcelonaprocessen. Med beaktande av de områden som identifierats som prioriterade i gemenskapens utvecklingspolitik, koncentreras Meda på följande huvudmål: - Utveckling av ett pluralistiskt demokratiskt samhälle, grundat på respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprinciperna. - Genomförande av associeringsavtalen, med sikte på att utveckla ett frihandelsområde mellan EU och Medelhavsländerna. - Ekonomisk och social reform i samband med genomförande av associeringsavtalen. - Subregionalt samarbete, genom uppmuntran av utvecklingen av förbindelserna syd-syd och initiativ för ekonomisk integration för att hjälpa associeringspartnerna att inrätta frihandel sinsemellan. Läget i fråga om de nationella vägledande programmen kan avläsas i tabellen ovan (6.3.1.2). 6.3.3 Huvudsakliga resultat under 2002 Det sammanlagda beloppet som kommissionen anslog under 2002 till åtgärder för samarbete med tredje land i Medelhavsområdet var 762,4 miljoner euro, medan utbetalningarna under samma period uppgick till 684,3 miljoner euro (i detta belopp är alla budgetposter sammantagna, med undantag för beloppen som gäller Turkiet och som ligger under budgetposten för utvidgning). Programmet Meda är det främsta finansiella instrumentet för samarbetet inom Europa-Medelhavspartnerskapet, och det fick följaktligen den största delen av anslagen under 2002, nämligen 611,6 miljoner euro. Utbetalningarna uppgick under samma år till 451,4 miljoner euro. Av Medas krediter ägnades 100 miljoner euro åt direkt budgetstöd till den palestinska myndigheten. Detta stöd har gjort det möjligt att säkerställa ett minimum av grundläggande samhällstjänster sedan Israel fryst överföringen av mervärdesskatteinkomster, vilken slutligen kom igång igen på regelbunden basis i december 2002. Stödet till fredsprocessen kom till uttryck i en mycket stor förstärkning av anslagen för 2002, vilka uppgick till 87,8 miljoner euro, dvs. mer än dubbelt så mycket som året innan. Stödet till Palestinaflyktingarna, slutligen, uppgick till 55 miljoner euro i enlighet med den elfte konventionen mellan Europeiska kommissionen och FN:s kontor för Palestinaflyktingar (UNRWA). Gemenskapens stöd till de palestinska områdena och den palestinska befolkningen har också tagit mer specifika former genom de mer målinriktade tematiska budgetposterna: 8,3 miljoner euro anslogs till finansiering av projekt för livsmedelsförsörjning, 2,5 miljoner euro till EU:s valövervakningsuppdrag i Västbanken och Gaza under Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter, 1,6 miljoner euro anslogs inom ramen för det decentraliserade samarbetet i partnerskap med europeiska icke-statliga organisationer och 35 miljoner euro anslogs till förmån för civilbefolkningarna inom ramen för Europeiska kontoret för humanitärt bistånd (ECHO). Om man ser till alla budgetposter sammantagna har anslagen ökat med sammanlagt 8 procent jämfört med 2001, från 703,7 miljoner euro 2001 till 762,4 miljoner euro 2002. Utbetalningarna har dessutom också ökat markant under referensåret, från 478,8 miljoner euro 2001 till 684,3 miljoner euro 2002, vilket innebär en ökning med 43 procent på två år. >Plats för tabell> * Inklusive alla regionala projekt och budgetens A-del. ** De övergripande budgetposterna (icke-statliga organisationer, livsmedelsstöd, IEDHR, ECHO) tas upp i egna tabeller nedan. >Plats för tabell> 6.3.3.1 Landstrategier Programplaneringen för Meda för perioden 2002-2006 tog kvalitativt ett stort steg framåt under 2002 tack vare att man definierade och genomförde en ny generation sammanhängande strategier för de enskilda länderna (landstrategidokument) omfattande perioden 2002-2006. Samtidigt undertecknades vägledande nationella program med varje partnerland - utom de palestinska områdena - för perioden 2002-2004, vilket också var ett betydande framsteg. EU:s strategi går nu ut på att svara mer precist på de nationella behoven i fråga om genomförande av associerings avtalen. Liberaliseringen av utrikeshandeln och integreringen av partnerländerna i det framtida frihandelsområdet mellan EU och Medelhavsländerna är prioriteringar som nu integreras i de bilaterala samarbetsstrategierna i högre grad än vad som tidigare varit fallet. Därför har program för stöd till genomförandet av associeringsavtalen införlivats i de nationella vägledande programmen 2002-2004. Stödprogrammen är inriktade på att tillföra expertkunskaper och därmed sammanhängande medel för att hjälpa förvaltningarna att harmonisera den rättsliga ramen och regelverket kring den inre marknaden med EU:s. De syftar också till att stärka den institutionella ramen för en effektiv tillämpning av denna lagstiftning. Tidigare har man inom Meda lagt särskilt vikt vid program som gäller ekonomiska och sociala aspekter. Stödet till dessa sektorer fortsätter, men utöver detta införs i och med de nationella vägledande programmen för 2002-2004 också en tredje generation program för Maghrebländerna med åtgärder inom områdena rättsliga och inrikes frågor och gott styre (rättsväsen, media, civilsamhälle). Landstrategidokumenten 2000-2004 för Mashrekländerna fortsätter att fokusera på ekonomiska och institutionella reformer, huvudsakligen genom stöd till genomförandet av associeringsavtalen, men särskild uppmärksamhet ägnas också åt sociala frågor, miljöskydd, mänskliga rättigheter och det civila samhället samt utveckling av mänskliga resurser. Dessa mål översätts till konkreta handlingar i de nationella vägledande program som upprättas för varje land. Det bör dock understrykas att det på grund av den allt sämre situationen i Palestina inte har varit möjligt att upprätta något landstrategidokument och motsvarande nationellt vägledande program för det landet. 6.3.3.2 Genomförande - Konfliktförebyggande, goda styrelseformer och rättsstaten Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) har under 2002 gjort det möjligt att inleda projekt i södra Medelhavsområdet och i Mellanöstern till ett belopp av nära 15,4 miljoner euro. EIDHR har ägnat över 1,6 miljoner euro till främjande och försvar av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter genom följande två projekt, som präglas av en verkligt regional dimension. Det ena är projektet för masterutbildning i mänskliga rättigheter och demokratisering (0,7 miljoner euro), en utbildning för 36 studerande från Palestina, Libanon, Malta, Libyen, Egypten, Algeriet, Tunisien, Marocko, Turkiet, Cypern, Jordanien och Israel som för Medelhavsländerna ger en högskoleexamen utfärdad av stiftelsen för internationella studier vid Maltas universitet. Det andra projektet gäller främjande av kvinnors rättigheter i Egypten, Jordanien, Libanon, Gaza och Västbanken (0,8 miljoner euro), vilket närmare bestämt handlar om att bekämpa våld mot kvinnor och flickor. Till stöd för demokratiseringsprocessen anslogs över 1,5 miljoner euro. Ett första projekt som syftar till att stärka det civila samhällets roll i politiska reformer och främja de mänskliga rättigheterna i Medelhavsområdets arabiska delar har inletts. Vidare fattades under 2002 beslut om att genomföra ett andra projekt som skall förbättra det civila samhällets förmåga att bekämpa korruption i arabvärlden (Algeriet, Barein, Marocko, Libanon, Jordanien, Yemen, Egypten, Palestina och Mauretanien). Slutligen stöder EIDHR också den valprocess som utannonserats i de palestinska områdena Gazaremsan och Västbanken. Åtaganden har gjorts om de medel som krävs för EU:s valövervakningsuppdrag och övervakningsgruppen kommer att skickas ut så snart de lokala förhållandena så tillåter. När det gäller stödet till förebyggande av konflikter skall särskilt framhållas undersökningen Wazzani Springs water resources assessment i Libanon där en grupp experter på vattenfrågor håller på att förbereda en undersökning av resurserna i Litanis flodbäcken som en grund för internationell medling i en tvist mellan Libanon och Israel. Dessutom har EU finansierat (med 5 miljoner euro) återuppbyggnaden av den palestinska myndighetens ministerier med huvudansvaret för upprätthållandet av bastjänster och för förvaltningen av EG-finansierade program. - Institutionell uppbyggnad En av de största utmaningar Meda-länderna måste möta är att lägga grunden för ett gott styre och ett mer medborgarvänligt tillvägagångssätt från institutionernas sida. Genom stöd till institutionell uppbyggnad strävar EU efter att tillhandahålla det stöd och samarbete som krävs med Meda-länderna för att de offentliga institutionerna skall kunna ge bättre service. Variationerna mellan projekten visar bredden på möjligheterna till institutionsuppbyggande åtgärder. Svaga institutioner innebär krångliga lagar, korrumperade domstolar, djupt partiska kreditsystem och invecklade krav på företagsregistrering - vilket skadar den fattiga befolkningen och hindrar utvecklingen. De erfarenheter som gjorts av andra länder när det gäller framgångar och misslyckanden vid institutionsuppbyggande kan ge värdefull ledning. På den operativa sidan är Europeiska unionen fast besluten att stödja den palestinska myndigheten i dess arbete med att bygga upp ett helt nytt rättssystem, trots alla interna och externa problem. Det nya systemet blir en av grundpelarna för befästandet av en framtida demokratisk palestinsk stat. Detsamma gäller reformen av polisväsendet i Algeriet, där man arbetar på att modernisera poliskåren. I Tunisien har man haft en del svårigheter att genomföra projektet om journalistutbildning. Under 2002 grundlade, inledde eller definierade kommissionen tio projekt till stöd för institutionell uppbyggnad, till ett sammanlagt belopp om 182 miljoner euro. I Jordanien, Tunisien, Libanon och Marocko inleddes under 2002 programmen till stöd för genomförandet av associeringsavtalen. Olika finansieringsbelopp har gjorts tillgängliga för de olika länderna (Jordanien: 20 miljoner euro, Tunisien: 20 miljoner euro, Libanon: 12 miljoner euro, Marocko: 5 miljoner euro) för att göra det möjligt för dem att förbereda sig inför den dag frihandelsområdet mellan EU-partnerna träder i kraft 2010. För att stödja akuta åtgärder inom EG-biståndets nyckelområden på Västbanken och i Gazaremsan har kommissionen beslutat att anslå 5,45 miljoner euro till tekniskt bistånd och undersökningar i samband med identifiering, förberedelser, utbildning, förvaltning och kontroll av olika projekt. Ett projekt kallat Empowering the Palestinian Judicial System (7 miljoner euro) syftar till att ge stöd till rättsväsendet under 32 månader. I Algeriet inleddes i januari 2002 ett projekt för reform av polisväsendet, som godkändes under 2001. Det sexåriga projektet får 2,5 miljoner euro i finansiellt stöd från EU och syftet är att höja den yrkesmässiga kompetensen bland anställda inom Algeriets polisväsen, särskilt i fråga om respekten för mänskliga rättigheter i deras yrkesutövande. Projektet är en del av insatserna för att främja ett gott styre och inrättande av rättsstaten. I Tunisien påbörjades under 2002 identifieringsfasen i ett projekt för stöd till media. Med ett sammanlagt stöd från EU på 2,5 miljoner euro bör projektet bidra till att öka journalisternas yrkesmässiga kompetens och stärka landets oberoende medier. - Regionalt samarbete/integration Bland de projekt som avslutades 2002 kan följande särskilt framhållas: Några "People to People"-projekt, som är en del av initiativet för fredsprojekt i Mellanöstern, avslutades under 2002. Ett av detta gav stöd till anordnade av möten mellan israeler och palestinier, i form av bland annat kurser om fred och ömsesidig förståelse, vilka ägde rum under 2001 och 2002. Bland deltagarna fanns lärare, journalister, ungdomsledare, studerande och kvinnor. Finansieringen från Meda uppgick till 300 000 euro, vilket täckte ¾ av kostnaderna. Ett annat initiativ gjorde det möjligt för israeliska och palestinska föräldrar som förlorat ett barn till följd av konflikten att genomföra gemensamma aktiviteter för att främja fred, försoning, tolerans och demokrati. Meda-stödet täckte 80 procent av den sammanlagda kostnaden (500 000 euro). Inom ett tredje projekt sammanförde tre kulturhändelser (en utställning, en film- och videofestival och en akademisk workshop) israeliska och arabiska konstnärer kring arabiska språket som en kommunikationsväg mellan samhällen som fjärmat sig från varandra. EU bidrog med 205 000 euro, vilket täckte 80 procent av kostnaderna. Alla de fredsprojekt för Mellanöstern som nämns ovan avslutades under 2002 som planerat. Projektet "Regional Economic Integration Research Network, Phase 2", ett av fredsprojekten för Mellanöstern (Middle East Peace Projects, MEPP) avslutades också under 2002. Projektets värde uppgick till 1 miljon euro, vilket helt finansierades av EU. I projektet gjorde ekonomiska studier om alla Mashrekländerna - även Israel - samt intervjuundersökningar om den ekonomiska situationen i dessa länder och i regionen som helhet. "Sesam" i Mellanöstern Avsnitt av barnteveserien "Sesame Street" (på svenska Sesam) produceras i Israel, Jordanien och de palestinska områdena inom ett Meda-stött fredsprojekt för Mellanöstern kallat "Israeli-Palestinian-Jordanian Media Co-operation". Projektets huvudsyfte är att främja förståelse mellan israeler, jordanier och palestinier genom att förbättra de olika gruppernas syn på varandra. Efter framgångarna med en samproduktion mellan Israel och Palestina av Sesam (Rechov Sumsum/Shara'a Simsim), sammanförs i detta nya projekt ett israeliskt produktionsföretag och ett jordanskt tillsammans med palestinska Al Quds-universitetet för att utvidga det ursprungliga initiativet till att omfatta Jordanien och för att skapa pedagogiskt material för barn och lärare. Projektet får EU-stöd med upp till 2,5 miljoner euro. Ett Medaprojekt om telekompolitik - New Approaches Regarding Telecommunication Policy Among Mediterranean Partners - värt 2,15 miljoner euro, inleddes i december 1999 och avslutades som planerat i december 2002. Inom detta projekt har konferenser och utbildningar hållits och olika målinriktade trycksaker har givits ut. Projektets syfte var att öka medvetenheten bland politiska beslutsfattare, nuvarande och framtida telekomlagstiftare, i partnerländerna om de utmaningar det innebär att öppna denna sektor för konkurrens och att låta den privata sektorn ha en del i infrastrukturen. Arabiska pionjärkvinnor inom konsten Medafinansierade programmet Euromed Audiovisuell (2,15 miljoner euro) ger stöd till samproduktionen av TV-serien "Elles...". Denna serie i 12 delar handlar om kvinnor från södra Medelhavet som blivit pionjärer inom områden som film, författarskap, scenkonst och politik under det senaste århundradet. En av filmerna, "Les passionnées du cinéma" (Biografälskarna) berättar om sex egyptiska och libanesiska kvinnors liv och arbete som filmregissörer, producenter och skådespelare i Egypten, bland andra Assia Dagher, Fatma Roushdi och Marie Queenie. I en annan film "The legend of Rose Al-Youssef" beskrivs libanesiska Rose Al-Youssefs fantastiska karriär i Egypten från skådespelerska till politisk författare, mot bakgrund av hennes samtid. En del av dessa filmer har redan valts ut till olika festivaler. När det gäller de pågående regionala programmen märks bland de större framgångarna under 2002 offentliggörandet av sex förslagsinfordringar och åtta anbudsinfordringar omfattande en rad olika program och frågor, som transport, vatten och ungdomsutbyte. Betydande ansträngningar gjordes också för att förbättra informations- och kommunikationsverksamheterna, bland annat anordnades ett studiebesök för medier från länder i Medelhavsområdet. I november 2002 godkände EU:s medlemsstater två stora regionala program. Det ena är Euromed Information och Kommunikation (10 miljoner euro) som syftar till att öka medvetenheten om Barcelonaprocessen och främja ömsesidig förståelse i EU-Medelhavsområdet. Det andra programmet har rubriken Good Governance and Enhancing the Rule of Law (6 miljoner euro) och inriktas på rättsliga reformer och samarbete, kamp mot organiserad brottslighet och narkotikahandel samt säkerställande av ett gemensamt förhållningssätt till migrationsfrågor. - Det civila samhället och lokal utveckling I början av 90-talet inrättades socialfonder för att mildra de sociala följderna av strukturella anpassningsprocesser. De har utvecklats från tillfälliga lånemöjligheter till institutioner som kan utveckla hållbara lösningar på arbetslöshets- och fattigdomsproblemet. En av de socialfonder som fått stöd av EG är socialfonden i Jordanien, som beskrivs nedan och som avslutades under 2002. Socialfonder/Lokal utveckling (Jordanien) Syftet med projektet Social Development Project Development and Employment Fund i Jordanien (EU-bidrag 4,67 miljoner euro) var att mildra en del av de negativa effekter av anpassningsprocessen som drabbade den fattiga delen av befolkningen, genom att ge stöd till inkomstgenererande verksamhet. Små lån tillhandahölls av mellanhandsorganisationer för vidare utlåning till lokala kreditplaner som förvaltades av de lokala stödmottagarna. Stöd gavs också till utbildning och kapacitetsuppbyggnad. Projektet har lyckats bra finansiellt sett (bland annat är återbetalningsnivån hög) och i fråga om kapacitetsuppbyggnadsmålet. Det har också visat hur svårt det är att nå fram till de allra fattigaste. Utöver projektets positiva bidrag till fattigdomsminskningen kommer resultaten från detta småskaliga projekt att användas inom ramen för fastställande av nya EG-stödda verksamheter inom fattigdomsminskning. Under 2002 har åtaganden gjorts för fyra projekt till ett sammanlagt belopp av 62,5 miljoner euro. Följande tre kan framhållas särskilt: I Algeriet strävar projektet Support to local socio-economic development in the North-east of Algeria (lokal socioekonomisk utveckling, EU-bidrag: 50 miljoner euro) efter att minska fattigdomen och förbättra levnadsvillkoren för befolkningen i denna fattiga region. Inom området för det civila samhället har medel anslagits till två projekt. Det ena gäller mänskliga rättigheter - Programme for the Promotion of Human Rights and democratisation - i Jordanien (EU-bidrag: 2 miljoner euro) och kommer att finansiera en rad insatser till förmån för icke-statliga organisationer och föreningar. Projektet för stöd till valförberedelser - Electoral Support Project - i Yemen (EU-bidrag: 500 000 euro) kommer att ge stöd till förberedelserna inför parlamentsvalen i april 2003, som ett sätt att bidra till att befästa demokrati och pluralism i Yemen. - Transport och infrastruktur Utveckling och förstärkande av grundläggande infrastruktur har en stor strategisk betydelse för alla EU:s partnerländer i regionen och är en grundförutsättning för deras ekonomiska och sociala utveckling. De åtgärder som finansieras under programmet Meda för stöd till ekonomiska reformer, utveckling av den privata sektorn, hälso- och sjukvård och utbildning grundas därför alltid på att det skall finnas tillgängliga och fungerande nät för transport, dricksvattenförsörjning, energi och telekommunikationer. I Västbanken och Gazaremsan har Europeiska kommissionen genomfört en omfattande och snabb bedömning av den förstörelse som drabbat den civila infrastrukturen och den institutionella kapaciteten i städer och byar i de palestinska områdena. Detta projekt, Damage Assessment and Reconstruction Management in the West Bank and Gaza Strip (EU-bidrag: 1,9 miljoner euro), avslutades under 2002. En databas [102] har upprättats med särskild teknisk information om över 2 000 återuppbyggnads- och utvecklingsprojekt som skall genomföras i över 150 palestinska städer och kommuner. [102] http:// www.ecwbg.info När det gäller pågående projekt kan särskilt framhållas undertecknandet av den elfte ramkonventionen med FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktningar (UNRWA) om att rikta EU-stöd till Palestinaflyktingar i Mellanöstern om sammanlagt 237 miljoner euro över en fyraårsperiod (2002-2005). Slutligen har medel anslagits till två stora projekt under 2002 till ett sammanlagt belopp om 50 miljoner euro i Västbanken och Gazaremsan samt i Tunisien. - Livsmedelsförsörjning och landsbygdsutveckling Program för livsmedelsförsörjning i Palestina: Samarbetet mellan EU och UNRWA är resultatet av de historiska förbindelserna mellan Israel och Palestina, vilket har skapat ett av världens största flyktingsamhällen: Det finns nu 3,9 miljoner Palestinaflyktningar varav 1,6 miljoner i Jordanien, 396 000 i Syrien, 385 000 i Libanon och 618 000 på Västbanken samt 865 000 i Gaza (82 procent av befolkningen). Programmet för livsmedelsförsörjning syftar till att komplettera andra EU-bidrag, i synnerhet för hälso- och sjukvård och utbildning. Det skall ge stöd till de mest behövande befolkningsgrupperna för deras primära överlevnadsbehov. Den sociala aspekten av biståndet hanteras korrekt med tonvikt på de grupper som verkligen behöver stödet mest. Stödet är tänkt att omfatta både särskilt ömmande fall och gravida och ammande kvinnor (gruppen särskilt ömmande fall omfattar över 200 000 individer och 50 000 familjer, och gruppen gravida och ammande omfattar nära 100 000 kvinnor). Över 350 000 familjer har fått nöddistribuerade livsmedel (varav över 200 000 familjer genom UNRWA). Under 2002 har sammanlagt 8,3 miljoner euro anslagits till fem projekt i Västbanken och Gaza. Det största projektet gällde akut livsmedelsbistånd till civilbefolkningen (Food Aid contribution to emergency operation in support of civil population), 5 miljoner euro). Landsbygdsutveckling: Det bilaterala samarbetet i Medaregionen till förmån för en hållbar landsbygdsutveckling och skydd för miljön faller inom ramen för de principer och strategier som fastställdes i Barcelonaförklaringen 1995. Dessa mål har också tagits upp i associeringsavtalen mellan EU och de flesta av länderna i södra och östra Medelhavsområdet. Det övergripande syftet med detta samarbete är att förbättra levnadsvillkoren på landsbygden och minska fattigdomen, och inom ramen för associeringsavtalen strävar man också efter att förstärka samarbetet mellan EU och Medelhavsländerna inom följande nyckelområden: - Samarbete inom jordbruk och fiske, bland annat genom harmonisering av fytosanitära och veterinära normer och kontroller, tekniskt stöd och utbildning samt främjande av miljövänligt jordbruk och fiske. - Standardisering och bedömning av jordbruksprodukternas överensstämmelse med hjälp av uppgradering av personal och utrustning. - Kampen mot miljöförstöring. - Samarbete inom områdena konsumentskydd, hygien och livsmedelssäkerhet, genom inrättande av ett varningsnätverk som kan kopplas samman med det europeiska. En viktig del av Medasamarbetet gäller också "uppgraderingen" av jordbrukssektorn och livsmedelssektorn i mottagarländerna för att kunna inrätta ett frihandelsområde mellan EU och Medelhavsområdet senast 2010. När det gäller den operativa verksamheten har följande två projekt avslutats under 2002: I Marocko har bevattningsprojektet Aménagement Hydro-agricole du Haouz Central et de la Tessaout Aval, med ett EG-bidrag på sammanlagt 21 miljoner euro för lands bygds utveckling, förbättrat bevattningsanläggningar och de socioekonomiska förhållandena inom ett område på ca 36 000 ha i nordvästra Atlasbergen. De olika insatserna gjordes under en sjuårsperiod och omfattar även förbättring av infra strukturer (byggande av över 200 km vägar), institutionell utveckling och särskilda program för kvinnor. Över 60 000 människor har dragit nytta av detta program. I Tunisien har projektet Création de palmeraies-dattiers dans la région de Régim Maatoug (dadelpalmsplantager) genomförts under svåra förhållanden till ett sammanlagt belopp av 22 miljoner euro, varav den italienska regeringen bidrog med 7 miljoner euro. I Egypten har 20 miljoner euro satsats i veterinärprojektet Veterinary Service programme som syftar till att öka produktiviteten i boskapsbestånden och förbättra djurs och människors hälsa i landet genom privatisering av veterinärtjänster. Under projektets genomförande har över 3 000 statligt anställda veterinärer lämnat den offentliga sektorn och etablerat privatkliniker, 700 av dessa tack vare de kredit faciliteter som tillhandahåller medel för utveckling av alternativa syssel sättnings möjligheter. Projektet har också givit stöd till den övergripande reformen av den offentliga veterinärsektorn genom ett flerårigt målinriktat tekniskt bistånd. En utvärdering efter halva tiden gjordes under 2002 av projektet Fonds de Développement Agricole (jordbruksutvecklingsfonder) i Marocko. Fonds de Développement Agricole (Marocko) I Marocko är fattigdomen främst koncentrerad till landsbygden. Trots att indikatorerna inom den sociala sektorn, som grundskoleutbildning, vuxenanalfabetism och förväntad livslängd, har förbättrats avsevärt enligt en studie som genomförts av Världsbanken, är en av tre marockaner på landsbygden fattig, medan motsvarande siffra i tätorter är en av tio. Ett finansiellt stödprogram som inriktas på små jordbrukare i mindre gynnade områden, och som finansieras genom lokala kreditbanker, har nått ut till dessa fattigaste delar av landsbygdsbefolkningen. Den efterfrågestyrda planen gynnar särskilt små men produktiva investeringar, särskilt för småskalig konstbevattning, vilket har ökat de små jordbrukens produktivitet och ökat inkomsterna. Planen har lyckats väl med att minska fattigdomen och lokalt begränsa utflyttningen från landsbygden och hittills har stödet nått ut till över 80 000 jordbrukare, av vilka de flesta aldrig tidigare varit kunder hos lokala kreditbanker. I fråga om de pågående projekten i Mashrekländerna, särskilt Egypten, har EG under 2002 fortsatt att stödja utvecklingen av jordbruks- och livsmedelssektorn och småskaliga bevattningsprojekt på gårdarna, med särskild inriktning på skapandet av nya sysselsättningstillfällen. I Tunisien och Marocko har huvudverksamheterna gällt hållbar landsbygdsutveckling, med fokus på minskning av fattigdomen och bosättningar för landsbygdsbefolkningen och i Yemen inleddes verksamheten inom ett nytt projekt i fiskesektorn. Slutligen har under 2002 medel anslagits till projektet Arganier (EU-bidrag: 6 miljoner euro) i Marocko. Detta projekt är inriktat på driften av Arganträdplantager för oljeproduktion och skall skapa ett mervärde för kvinnor i regionen. - Hälso- och sjukvård Inriktningen på EG-stödet till hälso- och sjukvårdssektorn i Medaländerna har ändrats från projekt gällande enstaka frågor eller specifika hälsoproblem till bredare program som grundas på strukturella delar av hälso- och sjukvårdssektorn. Mot denna bakgrund, och med beaktande av de europeiska erfarenheterna på detta område, är en av de huvudfrågor som stödet inriktas på införandet av sociala sjukförsäkringsmekanismer för att finansiera tillgången till grundläggande hälso- och sjukvård inom såväl den offentliga som den privata sektorn. Två "befolknings"-projekt var i avslutningsfasen under 2002, Support to maternal and child health i Marocko (EU-bidrag: 9 miljoner euro) och Demographic Sector Support Programme i Syrien (EU-bidrag: 2 miljoner euro). Målet på kort sikt med dessa två program för reproduktiv hälsa, nämligen att förbättra tillgången och kvaliteten på mödra- och barnavård och familjeplaneringstjänster, har uppnåtts. Hållbarheten i dessa projekt är dock beroende av effektiviteten i de offentliga hälsovårdssystemen i dessa länder (delegering av beslutsmakt, personalmotivering, mekanismer för övervakning och redovisning osv.) Nyare hälsovårdsprogram som de i Marocko och Syrien har därför haft en mer systeminriktad syn på hälsovården. I dessa program för reform av hälsosektorn ingår decentralisering, större självständighet för sjukhusen och stöd till utveckling av nya mekanismer för finansiering av hälsovården (i synnerhet social- och sjukförsäkringar). När det gäller pågående projekt inom hälso- och sjukvårdssektorn har de erfarenheter som gjorts inom projekten i Marocko och Syrien lett till att man utformat övergripande sektoriella strategier. Som exempel på ett lyckat hälsovårdssamarbete mellan flera sektorer kan EG-projektet i Egypten, Support to Population Programme in Upper Egypt (EU-bidrag: 10 miljoner euro) framhållas. Som en del av projektets hälsofrämjande verksamhet har man producerat en dokumentär och tio TV-reklamfilmer som på ett effektivt sätt bidrar till att öka medvetenheten om familjeplanering och reproduktiva hälsofrågor bland kvinnor i övre Egypten. En av reklamfilmerna fick pris av International Advertisement Association för bästa reklamfilm om sociala frågor 2002. Under 2002 har sammanlagt 50 miljoner euro anslagits till fyra projekt, ett i Syrien och tre i Västbanken och Gazaremsan. - Utbildning Under 2002 har betydande insatser gjorts i några av Medaländerna (bland annat Tunisien och Algeriet) för att förbättra de inhemska företagens konkurrenskraft och underlätta arbetslösas och arbetssökandes tillträde till arbetsmarknaden. Den nya generationen yrkesutbildningsprogram omfattar flera mål: utveckling och stärkande av företagsledning och kartläggning av kvalifikationskrav på företagsnivå, utnyttjande av de resultat som uppnåtts bland yrkesorganisationer, modernisering och omstrukturering av både offentlig och privat yrkesutbildning i enlighet med de identifierade kvalifikationskrav samt uppgradering av ledningen för de institutioner som tillhandahåller yrkesutbildning till internationell standard. Under 2002 avslutades ett enda projekt - Improving Teacher Education at Jordanian Universities i Jordanien (EU-bidrag: 3,9 miljoner euro) som har pågått från april 1996 till juni 2002. Upprättandet och institutionaliseringen av praktikundervisning i den jordanska lärarutbildningen, inrättande av institutionellt samarbete mellan universitet och skolor, tillhandahållande av utrustning och omfattande utbildning av rektorer och lärare ses som väsentliga förbättringar i hela systemet för lärarutbildning. Projektet gav dessutom 25 doktorander och 6 MA-studerande möjlighet att studera i Europa i samband med uppbyggnaden av professionell kapacitet hos fakultetspersonal. En utvärdering efter halva tiden har också gjorts av Meda I-projektet i Marocko, Upgrading vocational training (EU-bidrag: 38 miljoner euro). Alla initiativ har avslutats vad gäller den första delen (uppgradering av företagens förmåga att kartlägga och hantera kvalifikationsbehov och utbildningsplaner), och inletts när det gäller den andra (uppgradering av utbildningen inom de 14 ekonomiska sektorer som projektet är inriktat på). Resultatindikatorer har upprättats, utnyttjandet av resultaten och styrningen av projektet kommer att förstärkas. När det gäller projektets tredje stora del (utveckling av lärlingssystem), har mottagaren uppmanats att inte skjuta upp starten ytterligare. Det kan noteras att två andra projekt inom samma sektor kompletterar detta specifika projekt och fördjupar dess genomslagskraft. I fråga om pågående projekt förtjänar två att nämnas särskilt: Projektet HIBA i Syrien (Higher Institute for Business Administration - EU-bidrag: 14 miljoner euro) som inleddes under 2002 är inriktat på detta lands särskilda behov av högt kvalificerade företagsledare som kan styra privata eller offentliga företag inför de ekonomiska anpassningsprocesserna. En liknande utveckling har också skett när det gäller politik och arbetsmarknad inom projektet MANFORM i Tunisien (EU-bidrag: 45 miljoner euro), som inleddes 1998. Detta är det första i en ny generation efterfrågestyrda projekt för yrkesutbildning som finansieras av programmet Meda och som fortsätter att genomföras framgångsrikt. Omkring 170 företag har studerats och deras behov i fråga om kvalifikationer och förvaltning av mänskliga resurser har kartlagts. Tillhandahållandet av yrkes utbildning har sedan anpassats efter detta. Projektets sektoromfattande ambitioner har givit näring åt pågående eller startande projekt i andra Medaländer som exempelvis Marocko. När det slutligen gäller området social utveckling har man använt sig av territoriella strategier för lokal utveckling där problemen hanteras lokalt och stödet till det civila samhället har kompletterat de olika insatserna för yrkesutbildning inom hälso- och sjukvård, allmän utbildning och yrkesutbildning. Under 2002 anslogs sammanlagt 83 miljoner euro till två stora projekt inom området allmän utbildning och yrkesutbildning: Assistance to the Reform of the Technical and Vocational Education and Training System i Egypten (TVET - EU-bidrag 33 miljoner euro) och Support to the upgrading of vocational training in the sectors: textile, tourism and New Technologies of Information and Communication (NTIC) i Marocko (EU-bidrag: 50 miljoner euro). - Makroekonomisk politik Tack vare fastställandet av prioriterade områden i de nationella vägledande programmen är det möjligt att bättre specificera målen och interventionsområdena för det direkta budgetstödet. Under 2002 saktade den ekonomiska tillväxten i Medelhavsområdet ner avsevärt, främst till följd av en allmänt låg tillväxt globalt, ökade regionala säkerhetsproblem samt inhemska politiska faktorer i vissa av länderna. Den övergripande BNP-tillväxten i regionen minskade från 4,3 procent 2000 till förväntade 1,6 procent 2002 [103]. [103] Exklusive Cypern, Malta och Turkiet. Den ekonomiska övergångsprocessen i de södra Medelhavsländerna fortsätter att präglas av bland annat låg avkastning för investeringar och av att inflödet av utländska direktinvesteringar är lägre än i andra regioner med samma per capitanivå. Oberoende av den senaste tidens händelser behöver regionen påskynda genomförandet av ekonomiska reformer som syftar till att inrätta ett regelverk som gynnar den privata sektorns tillväxt och utvecklingen av konkurrenskraftiga marknader. I detta sammanhang fortsätter kommissionen att stödja reformprocessen genom att göra budgetstödet mer målinriktat. Budgetstödet är nämligen ett viktigt instrument för att befästa partnerskapet mellan EU och Medelhavsländerna och för att stödja den ekonomiska övergångsprocessen i Medaländerna. Inom denna ram har kommissionen förstärkt följande punkter: Samordningen med de internationella finansinstituten (Internationella valutafonden och Världsbanken - se 6.3.4.1) och behovet av att regelbundet och på plats övervaka programmens genomförande. Medel för teknisk övervakning och slutlig utvärdering har reserverats för alla program som godkänts sedan januari 2001. På det operativa planet har två projekt avslutats under 2002 och förtjänar ett särskilt omnämnande: I Algeriet undertecknades konventionen om finansiering av struktur anpassnings fonden (SAF) 1996 för ett belopp om 125 miljoner euro uppdelat på två delar. Syftet var att ge stöd till strukturreformer genom (i) reform av statliga företag, bland annat genom privatiseringar, (ii) reform av bostadssektorn, (iii) utveckling av jordbrukssektorn, (iv) reform av handelspolitiken och (v) genomförande av ett system för social trygghet. Den första delen, omfattande 60 miljoner euro, betalades ut 1998 på grundval av ett positivt resultat av utvärderingen av utbetalnings kriterierna. De svårigheter som uppstått med att genomföra villkoren för utbetalning av den andra delen har medfört att man vid två tillfällen fått förlänga projektet. Med tanke på de resultat som uppnåtts - särskilt i fråga om liberalisering av utrikeshandeln - har kommissionen beslutat att bevilja en utbetalning som står i proportion till resultaten, och har - i samförstånd med mottagaren - minskat beloppet för den andra delen till 35 miljoner euro. I och med utbetalningen av denna andra del, som gjordes i juni 2002, är programmet tekniskt sett avslutat. I Egypten var programmet för reform och privatisering av statliga företag, som finansierades med 43 miljoner euro från ett tidigare protokoll, avsett att ge stöd till privatisering av företag inom tillverkningssektorn och tekniskt stöd till kontoret för statliga företag (Office des Entreprises Publiques). Projektet varade i sex och ett halvt år och avslutades i samband med slutförandet av kontraktet om tekniskt bistånd i mars 2002. Vidare har en utvärdering efter halva tiden gjort av sex projekt i följande länder: I Algeriet, där de rekommendationer som gjordes inom ramen för utvärderingen av projektet Appui aux PME/PMI på ett markant sätt förbättrats projektets effekter när det gäller att uppgradera små och medelstora företag i Algeriet. I Libanon, där utvärderingen av programmet Programme de Modernisation Industrielle ett år efter starten gjorde det möjligt att upptäcka en försening i genomförandet av projektet, vilken nu snabbt kommer att hämtas in. I Marocko, där utvärderingen av programmet för utveckling av den privata sektorn (Euro Maroc Entreprise-EME) visade att det trots en svår start har förbättrat sina resultat betydligt från och med 2002, tack vare de åtgärder som gemensamt vidtagits av EG och kontraktsinnehavaren. I Marocko visade också utvärderingen av programmet för kvalitetsfrämjande (QUALITE) en försening i genomförandet, vilket i slutänden förde med sig att det tekniska biståndet måste förlängas med ett år för att de ursprungliga målen skall kunna uppnås. I Tunisien, där utvärderingen visade att programmet för utveckling av den privata sektorn (Euro Tunisie Entreprise-ETE) efter en svår start nu uppnått en tillfredsställande marschfart. Programmet består av flera målinriktade insatser och sammanfaller väl med det tunisiska systemet för yrkesmässig uppgradering, vilket säkerställer att resultaten blir hållbara. I Syrien, slutligen, där utvärderingen efter halva tiden av projektet för ett syriansk-europeiskt affärscenter (SEBC II), som slutfördes i oktober 2002 visade att projektet fortskrider på ett mycket bra sätt och har effekter för mottagarna. I utvärderingen föreslås att man skall lägga mer tonvikt på hållbarhet och stärkande av institutionell kapacitet inom projektet under den återstående projekttiden. Med tanke på de många ansökningarna övervägs dessutom en ökning av budgeten - genom ett tillägg till finansierings överenskommelsen - för projektets tredje genomförandeår. När det gäller pågående projekt har omfattande förbättringar och omstruktureringar gjort inom vissa projekt efter samma modell som budgetstödprogrammet TEP-A (Trade Enhancement Programme) i Egypten. Detta projekt för avskaffande av andra handelshinder än tullar, som var kommissionens första justeringsoperation i landet, förstärktes sålunda 2002 med ett tekniskt biståndsprojekt (TEP-B) till ett belopp av 40 miljoner euro. I Algeriet har projektet för stöd till privatiseringar (Appui à la privatisation) gjorts till föremål för viktiga justeringar som syftar till att möjliggöra gemenskaps finansiering av kostnaderna för de affärsbanker som är involverade i privatiseringar. I Jordanien har, trots de svåra betingelserna i regionen, ett viktigt framsteg gjorts i och med undertecknandet av avtalet om pensionsreformer inom ramen för strukturanpassningsfond III (SAF III)(60 miljoner euro). I Tunisien har ett nytt program för industriell modernisering utvidgat räckvidden av projektet Centre d'Affaires Euro-Tunisien, då en ny del om ekonomisk och finansiell politik har lagts till, med ett belopp av 50 miljoner euro. Ett budgetstöd med snabb utbetalning av 10 miljoner euro i månaden har genomförts till förmån för den palestinska myndigheten med goda resultat på de reformer som antagits. Kommissionen har också drivit två projekt om finansiellt nödbistånd i syfte att mildra försämringen av situationen för små och medelstora företag i Gaza (10 miljoner euro) och i östra Jerusalem (5 miljoner euro). Slutligen har under 2002 åtaganden gjort till ett sammanlagt belopp av 219 miljoner euro till nio nya projekt, varav särskilt skall framhållas två projekt om strukturanpassning av den makroekonomiska ramen. Det rör sig om strukturanpassningsfond III (SAF III) i Jordanien och handelsstödsprogrammet Trade Enhancement Programme B (TEP B) i Egypten. - Miljö Bland de projekt som avslutades under 2002 kan följande nämnas särskilt med tanke på de effekter de haft: Projektet Oil Pollution Combating Centre at the entrance of the Gulf of Aqaba i Egypten. Huvudsyftet med detta projekt, som drevs inom ramen för EG-stödda verksamheter för skydd av naturtillgångar i södra Sinai, var att inrätta ett akutcenter för förebyggande av oljeutsläpp i Aqabaviken. Projektet gav också stöd till inrättandet av förfaranden och mekanismer för bekämpning av oljeföroreningar vid inloppet till viken. Det sammanlagda EG-bidraget har uppgått till 4,3 miljoner euro, och projektet har varat i tio år. Efter projektets avslutande har centret överförts till Egyptens miljövårdsmyndighet. Aqabaviken (Egypten) Aqabaviken är ett område av enastående ekologiskt och turistiskt värde som drabbats av allvarliga oljeföroreningar i en grad som vida överstiger gränserna för internationella miljöskyddsnormer. Projektet var en del av det övergripande stödet till en hållbar utveckling i södra Sinai, som EG tillhandahåller sedan början av 1980-talet. Ett akutcenter för snabb reaktion har inrättats nära hamnen. Centret har utrustats med en hangar, ett oljebekämpningsfartyg, ett forskningslaboratorium, kontorslokaler och andra mindre anläggningar. Den lokala fast anställda personalen har utbildats inom projektet för att förebygga och hantera oljeutsläpp. Centrets sammanlagda insatskapacitet beräknas till omkring 150 ton råolja. Projektet Gulf of Aqaba Protectorates Development Programmes gick ut på att förbereda och genomföra övergripande - och sektorsvisa - integrerade förvaltningsplaner, förfaranden och regler för fyra naturskyddsområden i södra Sinai för att säkerställa ett långsiktigt miljöskydd och ett hållbart utnyttjande av naturtillgångar och kulturella värden. En viktig del av detta projekt gällde stärkandet av teknisk och institutionell förmåga inom "Nature Conservation Sector", NCS, som är den egyptiska myndighet som ansvarar för hållbar utveckling inom miljö- och turistfrågor i protektoraten. Syftet var att underlätta genomförandet av den nationella strategin för bevarande av den biologiska mångfalden. Projektet har genomförts under sju år och de totala anslagen till det har uppgått till 12 miljoner euro, varav 10 finansierades av EG. Projektet Socotra Archipelago i Yemen hade som mål att utarbeta en omfattande övergripande plan för den ekonomiska och sociala utvecklingen i Socotra-arkipelagen, genom att särskilt uppmärksamma miljöpolitiken, administrativ förvaltning och hänsyn till den unika miljösituationen. Socotra-arkipelagen (Yemen) Yemen är världsberömt för den höga andelen endemisk flora och fauna och den unika biologiska mångfalden. Med tanke på den speciella miljösituationen i Socotra-arkipelagen gav kommissionen finansiellt stöd (0,995 miljoner euro) till utarbetandet av en studie inför en omfattande och sektorövergripande plan för en hållbar och miljövänlig utveckling av området. Studien genomfördes och rapporterades och har resulterat i förslag på omkring 69 projekt till en sammanlagd kostnad av omkring 200 miljoner euro. De föreslagna åtgärds planerna har över lämnats till de yemenitiska myndigheterna och är därmed tillgängliga för ytterligare finansiering från EU eller andra givare. När det gäller pågående projekt har de huvudsakliga ansträngningarna för skydd av naturtillgångar under 2002 inriktats på att befästa stödet till Tunisiens nationella strategi för mobilisering av skydd för ytvatten och jord och till en hållbar utveckling i södra Sinai i Egypten. I alla länderna har åtgärder för institutionellt stöd förstärkts genom riktat tekniskt bistånd. Arbetet för att ta tillvara förståelsen för hållbar förvaltning av vattentillgångar inom landsbygdsutvecklingen i regionen har inletts och resultatet av detta kommer att användas till stöd för EU:s kommande nya vatteninitiativ. Man har också börjat arbeta inom området för djurhälsorisker i samband med liberaliseringen av handeln i Medelhavsområdet. Slutligen har också en första allmän diskussion inletts om Kyotoprotokollet och möjligheterna att genomföra denna överenskommelse i Medelhavsområdet. Under 2002 har slutligen också åtaganden gjorts för det nya projektet om vattenrening i Egypten, till ett sammanlagt belopp om 25 miljoner euro. - Partnerskap med icke-statliga organisationer Under 2002 samfinansierades 19 projekt med europeiska icke-statliga organisationer i Medaländerna med ett sammanlagt EU-bidrag om 13,9 miljoner euro. Av dessa valdes 18 projekt ut bland 60 förslag som inkommit om Medaländerna efter en förslagsinfordran som offentliggjordes i december 2001. Det sista projektet hade redan föreslagits efter förslagsinfordran 2000 men godkändes först under 2002. Prioriteringarna för dessa partnerskap var följande: - Stöd till processer för hållbar social, humanitär och ekonomisk utveckling. - Institutionellt stöd och kapacitetsuppbyggnad för lokal utveckling av strukturer, däribland partnerorganisationer i utvecklingsländer. - Flykting- och befolkningsfrågor. I Västbanken och Gazaremsan har inom ramen för den elfte konventionen mellan EG och UNRWA om hjälp till flyktingar i Mellanöstern undertecknades den 11 november 2002 en överenskommelse om ett årligt bidrag för 2002 på 55 miljoner euro, baserat på budgetposten för UNWRA. Detta stöd utgör ett viktigt tillskott för UNRWA, som tillhandahåller utbildning, hälso- och sjukvård, nödhjälp och sociala tjänster till 3,9 miljoner registrerade Palestinaflyktingar i Jordanien, Libanon, Syrien, Västbanken och Gazaremsan. UNWRA främjar i synnerhet en hållbar social och ekonomisk utveckling för de berörda flyktingarna i värdländerna och bidrar därmed till stabiliseringen av den nuvarande situationen i Mellanöstern. 6.3.4 Sammanhållning, samordning och komplementaritet i regionen EG har gjort omfattande ansträngningar i Medelhavsområdet för att säkerställa och stärka samstämmigheten inom gemenskapspolitiken. Flera grupper för samråd mellan olika enheter har inrättats för att täcka olika områden, som gruppen för handelsrelaterat stöd (Trade related assistance group) eller liknande samrådsgrupper inom området för hälso- och sjukvård. För att förstärka både samstämmigheten mellan de fastställda prioriterade målen och komplementariteten mellan de finansierade projekten och programmen och de som finansieras av andra givare inom och utanför EU har kommissionen också satsat på att stärka samordningen av landstrategidokumenten. För detta ändamål har de riktlinjer för samordning som beslutats inom ramen för Medelhavskommittén tillämpats. Riktlinjerna omfattar bland annat hållande av regelbundna samarbetsmöten inom olika nyckelsektorer (vattenförvaltning, hälso- och sjukvård osv.). 6.3.4.1 Samarbete med medlemsstaterna och andra givare i regionen Inom den sociala sektorn har samrådet och samarbetet med EU-medlemsstaterna och andra bilaterala och multilaterala givare intensifierats och systematiserats under instruktionsfasen inför de nya projekten för 2002 (dvs. inom området för yrkesutbildning i Egypten och Marocko och inom hälsosektorn i Västbanken och Gaza, Syrien och Yemen). Regelbundna möten för samråd och ömsesidig information organiseras av EU-delegationerna i de olika länderna. Informationsutbytet och samarbetet mellan huvudkvarterens operativa enheter och med andra multilaterala givare och biståndskontor förstärks, särskild med Världsbanken (gemensamma sektorsöversyner) och andra FN-organ (FN:s utvecklingsprogram UNDP, Internationella arbetsorganisationen ILO). När det gäller sektorerna för landsbygdsutveckling och miljö säkerställs samordningen med medlemsstaterna direkt av delegationerna genom regelbundna fasta möten. I fråga om makroekonomisk politik har strukturanpassningsfond III (SAF III) i Tunisien genomförts parallellt med ett lån från Världsbanken (Economic Competitiveness Adjustment Loan - ECAL III). Dessa två program har liknande mål och övervakas gemensamt av Världsbanken och Europeiska kommissionen. I Jordanien har genomförandet av SAF III - till stöd för regeringens program för konsolidering av skattesystemet - skett i samarbete med Internationella valutafonden (IMF). Ett villkor för utbetalningar av medel från SAF III var för övrigt att IMF först gjort en utvärdering av genomförandet av detta projekt för reform av skattesystemet med positivt resultat. 6.3.4.2 Europeiska investeringsbankens verksamhet Till följd av resultatet av Europeiska rådets möte i Barcelona i mars 2002 startade Europeiska investeringsbanken (EIB) lånefaciliteten FEMIP (Facility for Euro-Mediterranean Investment and Partnership) för att bättre inrikta sin verksamhet i regionen på utveckling av den privata sektorn. Europeiska kommissionen har gjort utfästelser om 255 miljoner euro under en fyraårsperiod till denna verksamhet. I Egypten beviljade kommissionen en räntesubvention för ett nytt EIB-lån inom infrastruktursektorn i samband med miljöskydd. Projektet gäller vattenrening i Abu Rawash. Den sammanlagda kostnaden för projektet uppgår till 110 miljoner euro och räntesubventionen är på 25 miljoner euro. Projektet skall hjälpa staden Kairo att möta de ökade infrastrukturella behoven när det gäller avloppsrening, i linje med den egyptiska regeringens strävan att följa de lokala miljölagarna. I Algeriet har ett villkorligt lån på 6 miljoner euro beviljats för uppbyggnad och drift av en ny cementfabrik. Enligt det nya lånemandadet för Euro-Med (II) skall EIB låna ut upp till 6 425 miljoner euro under perioden 2000-2006 vilket skall kompletteras med en miljard från bankens egna resurser. Under 2002 uppgick EIB-lånen till Medelhavspartnerna till 1,8 miljard euro, jämfört med 1,50 miljard under 2001. Av detta belopp lånades nästan 307 miljoner euro ut under den nya faciliteten. De sektorer som främst gynnades var transport (605 miljoner euro), energi (510 miljoner euro) och industri (232 miljoner euro). 6.3.4.3 ECHO ECHO fortsatte sitt stora program för sahariska flyktingar i Algeriet genom en övergripande plan värd 14,34 miljoner euro för att täcka livsmedelsbehovet, komplettera Världslivsmedelsprogrammet (WFP) och tillgodose de mest akuta övriga behoven. Den humanitära situationen förvärrades i Mellanöstern, särskilt i de palestinska områdena, på grund av inbrytningar och delvis ockupationer från de israeliska väpnade styrkorna, samtidigt som det skett förstörelse i stor skala och man förbjudit den fria rörligheten för personer och varor. ECHO har därför tvingats öka sitt engagemang, och tillhandahållit bidrag på 35 miljoner euro för att täcka behov i de palestinska områdena och i flyktinglägren i Libanon, Jordanien och Syrien. I de palestinska områdena är finansieringen främst avsedd att täcka vattentillgång och vattenförsörjning, livsmedelshjälp och grundläggande hälso- och sjukvård, att förhindra att undernärda personer blir sämre, att organisera psykosociala verksamheter för traumatiserade barn och ungdomar samt att skydda civilbefolkningen genom Internationella rödakorskommittén (ICRC). I Libanon öronmärktes 6,3 miljoner euro för tillgång till dricksvatten, lagning av avloppssystem, förbättring av hälso- och sjukvård samt hjälp till funktionshindrade. ECHO anslog 600 000 euro vardera till Jordanien och Syrien för tillfälliga bostadsbehov. ECHO var aktivt i Irak (övergripande plan för sammanlagt 13 miljoner euro), där den humanitära situationen blir allt värre på grund av två stora konflikter - kriget mellan Iran och Irak och Gulfkriget - följda av 12 års internationella sanktioner mot landet. ECHO har givit stöd till humanitära insatser som kompletterar FN:s mat-för-olja-program inom hälso-, vatten- och sanitetssektorerna. Slutligen har ECHO också anslagit 1,59 miljoner euro till de mest sårbara grupperna bland landsbygdsbefolkningen i Yemen, som drabbats av stamkrig och naturkatastrofer. Europeiska gemenskapens kontor för humanitärt bistånd (ECHO) - finansieringsbeslut 2002 (miljoner euro) Land // Belopp Algeriet (sahariska flyktingar) // 14,430 Mellanöstern (Palestina) // 35,000 Irak // 13,000 Yemen // 1,590 Total // 64,020 6.3.5 Resultatorienterad uppföljning Under 2002 gjordes sammanlagt 189 övervakningsbesök i 20 länder (däribland 6 EU-länder) för 108 projekt i Medelhavsområdet. Projekten gäller alla budgetposter (särskilt Meda, men också andra särskilda och övergripande budgetposter som icke-statliga organisationer, mänskliga rättigheter och demokrati). I Medelhavsområdet kontrollerades och rapporterades flera nationella delar av samma regionala program - liksom den regionala samordningen - vilket medfört att flera rapporter har producerats för ett och samma program. Målet att senast 2010 inrätta ett frihandelsområde mellan EU och Medelhavsområdet har givit näring till de många regionala programmen som övervakas i Medelhavsområdet, liksom projekten inom områdena handel/privat sektor och institutionsuppbyggnad/gott styre. Det bör framhållas att det sistnämnda är det prioriterade område som fått mest positiva resultat, särskilt i fråga om genomslagskraft, dvs. de resultat som har kommit folk tillgodo. Ett urval av de tio projekt som har lyckats bäst visar följande bästa metoder: - Den ursprungliga utformningen gjordes i samråd med lokala partner och förmånstagare, och är relevant i ett nationellt sammanhang. - Flexibilitet och förmåga att anpassa projektet till viktiga förändringar av behoven på mottagarsidan, genom ändring av projektet i genomförandestadiet. - Tillvägagångssättet var efterfrågestyrt och tog hänsyn till tidigare erfarenheter. Några negativa punkter framhölls dock också, bland annat det faktum att flera projekt med kopplingar till Meda I (1995-1999) var allvarligt försenade i inledningsfasen. Resultatorienterad uppföljning: Besökta projekt uppdelade efter samarbetsområde (in euro) >Plats för tabell> 6.3.6 Slutsatser och framtidsutsikter inför kommande år Under 2002 skedde en markant förbättring av budgetsituationen för programmet Meda, som sedan starten 1995 är det främsta finansieringsinstrumentet för samarbetet mellan EU och Medelhavsområdet. De ansträngningar som gjorts sedan genomförandet av Meda II under 2000 har medfört en betydande ökning av kvoten utbetalningar/åtaganden, vilken uppnådde 73 procent under 2002. På det operativa planet blev det gånga året en viktig övergångsperiod för partnerskapet mellan EU och Medelhavsområdet. År 2002 var nämligen det första året som man började genomföra de nationella och regionala vägledande programmen som under en treårsperiod avgör vilka prioriteringar som skall följas och vilka finansiella medel som anslås till utvecklingen i södra Medelhavsområdet. Inom ramen för kommissionens mål för de yttra förbindelserna för 2003 är de två prioriterade strategiska huvudlinjerna för framtida gemenskapsinsatser dels stabilitet och säkerhet, dels hållbar och solidarisk ekonomisk utveckling. Medelhavsområdet framstår i detta sammanhang som ett prioriterat område inom Europeiska unionens utrikespolitik. Det gäller att skapa allt tätare band med länderna i södra Medelhavsområdet och Mellanöstern inom ramen för de målsättningar om fred, stabilitet, demokrati och välstånd som fastställts inom Barcelonaprocessen. Under 2003 och kommande år kommer unionens verksamhet i södra Medelhavsområdet att vara inriktad på förstärkning av följande tematiska prioriteringar: I fråga om stabilitet kommer nya ansträngningar att göras för att uppnå en fredlig och hållbar lösning på den nuvarande konflikten i Mellanöstern, inom ramen för Medelhavspartnerskapet, bland annat genom att utveckla den regionala delen av Barcelonaprocessen. I fråga om ekonomiskt, socialt och miljömässigt samarbete bör det fördjupade partnerskapet mellan EU och Medelhavsländerna på sikt leda till att det efterhand bildas en verklig inre marknad för EU och Medelhavsområdet, grundad på fri handel med varor och tjänster, men som också gynnar en hållbar utveckling och en socioekonomisk sammanhållning. Med detta i fokus kommer kommissionen att fortsätta fördjupa de bilaterala förhandlingarna om handel med Medelhavsländerna - särskilt det slutliga undertecknandet av alla associeringsavtalen - och arbeta för en mer rättvis fördelning av handeln mellan nord och syd och mellan syd och syd, något som också omfattar miljödimensionen. Samarbetet inom rättsliga och inrikes frågor (särskilt problematiska frågor som flyktingfrågor, asylrätt och kamp mot illegal invandring), samt sociala, kulturella och humanitära frågor kommer att förstärkas. De specifika regionala frågorna kommer vidare att beaktas i högre grad inom ramen för Meda. När det gäller stöd till demokrati, främjande av en ömsesidig kulturell dialog och bevarande av kulturarvet kommer kommissionens insatser att gå ut på att skapa närmare förbindelser med partnerländerna. Dessa förbindelser kommer att förstärkas genom kontaktmekanismer som främjar respekten för de grundläggande rättigheterna och en bättre förståelse mellan folk och kulturer kring Medelhavet. 6.4. LÄNDER I AFRIKA, VÄSTINDIEN OCH STILLAHAVSOMRÅDET (AVS-LÄNDER) OCH UTOMEUROPEISKA LÄNDER OCH TERRITORIER (ULT) [104] [104] I ULT ingår länder och territorier som har konstitutionella band med fyra av EU:s medlemsstater - Förenade kungariket, Nederländerna, Frankrike och Danmark - och som fortsätter att vara associerade med gemenskapen i enlighet med bestämmelserna i del IV av Fördraget om Europeiska unionen; de omfattade tidigare även flera stora stater, varav merparten afrikanska, (som nu är oberoende AVS-medlemmar); det nuvarande antalet är 20 medlemmar totalt, alla öar, med en total befolkning av cirka en miljon, som EU samarbetar med enligt en modell som alltmer skiljer sig från deras motpart AVS, men de erhåller fortfarande bistånd från samma finansiella instrument som AVS-staterna, nämligen EUF. Av de regioner som är mottagare av gemenskapens bistånd är det Afrika som står inför de största utmaningarna när det gäller att minska fattigdomen, förbättra hållbarheten och stärka sina institutioner. Under 2002 markerades dock, särskilt beträffande Afrika, flera positiva delmål i förbindelserna mellan EU och AVS-länderna, som bidrog till att främja regional integration, nationellt ägarskap till utvecklingsprocessen och partnerskap med andra biståndsgivare. - För det första fortsatte EU och AVS-staterna att ratificera Cotonouavtalet efter det att avtalet, som utgörs av en partnerskapspakt på 20 år, officiellt trädde i kraft i april. - För det andra inleddes under september överläggningar, som ska vara avslutade vid slutet av år 2007, vars syfte är att planera för de ekonomiska partnerskapsavtalen (EPA) mellan EU och AVS-länderna, avseende nya harmoniseringar enligt Cotonouavtalet och en anslagsfond på 20 miljoner euro avsedd för bistånd till AVS-staterna under förhandlingarna. De ekonomiska partnerskapsavtalen ska tillämpas från och med den 1 januari 2008 och de har följande syfte: Att främja utvecklingen och bidra till bekämpning av fattigdomen i AVS-länderna, förstärka sambandet mellan handel och ekonomiskt samarbete, integrera AVS-länderna i världsekonomin, främja regional handel mellan partnerländerna genom att de lokala och regionala marknaderna utökas, vilket i sin tur kommer att uppmuntra AVS-länderna att samarbeta politiskt. En anslagsfond på 10 miljoner euro har också införts för att bistå AVS-staterna i deras förberedelser för WTO-förhandlingarna inom ramen för Doharundan. - För det tredje tillkom under 2002 Afrikanska unionen som kommissionen anser vara ett viktigt organ för att främja Afrikas socioekonomiska utveckling, fred och säkerhet i regionen och den politiska dialogen mellan Afrika och EU. Europeiska kommissionens ordförande Romano Prodi välkomnade att Afrikanska unionen vid sitt första toppmöte som hölls i juli i Durban, Sydafrika, antog det nya partnerskapet för Afrikas utveckling (NEPAD) som sitt socioekonomiska program. Kommissionen lovade under 2002 att stödja Afrikanska unionens säkerhetsmekanism (förslaget om 12 miljoner euro i finansiellt stöd antogs av EU i februari 2003) och kommissionen tror att skapandet av Afrikanska unionen också kommer att innebära en mer strukturerad politisk dialog och ge nytt liv till den s.k. "Kairoprocessen". [105] [105] "Kairoprocessen" utgörs av en politisk dialog mellan EU och Afrika som inleddes i april 2000 och i den ingår följande åtta prioriterade områden: hantering av utlandsskulder, återlämnande av stulna kulturföremål, konfliktförebyggande, mänskliga rättigheter och goda styrelseformer, regional integration, förebyggande och behandling av hiv/aids, livsmedelsförsörjning och miljöskydd. - För det fjärde hölls en ministerkonferens mellan EU och Afrika i Burkina Faso i november, där kommissionen deltog aktivt och även hade ett nära samarbete med EU:s medlemsstater i deras överläggningar med Afrikanska unionen. - Slutligen genomfördes under september även det första årliga forumet mellan EU och ULT i Nederländska Antillerna. Kontakterna mellan kommissionens enheter, representanter för ULT, särskilt från det nyinrättade förbundet med ULT-stater, och berörda medlemsstater inom EU intensifierades från och med januari 2002, och dessa möten var till hjälp vid förberedandet av forumet och underlättade för ULT att få tillgång till de instrument som de är berättigade till. 6.4.1. Strategiska mål och framgångar Bland de många framgångar som gemenskapens externa bistånd till AVS-länderna ledde till måste nog de tre som tas upp nedan anses vara de väsentligaste. Den första består i att nästan all programplanering kunde slutföras. Lands- och regionstrategidokumenten utarbetades i nära samarbete med partnerregeringar och befullmäktigade regionala organisationer, samt samordnades med EU:s medlemsstater, och inbegrep även omfattande samråd med icke-statliga aktörer. Merparten av AVS-ländernas landstrategidokument godkändes, och faktum är att i slutet av 2002 hade EUF-kommittén uttalat sig positivt om landstrategidokumenten från 67 av totalt 77 AVS-länder [106] och de resterande 10 AVS-ländernas landstrategidokument kommer förmodligen att diskuteras i juli 2003, trots att politiska problem i Elfenbenskusten, Haiti, Zimbabwe, Liberia och Togo har medfört ett tillfälligt avbrott i utvecklingen av samarbetet, och gjort att programplaneringen har avstannat i väntan på en förändring av det politiska läget. Alla sex regionstrategidokumenten från AVS-länderna fick dock ett positivt mottagande av EUF-kommittén under 2002 och godkändes. AVS-länderna bör snart kunna åtnjuta de vinster som slutförandet av processen kommer att innebära, vilket framgår av nedanstående tabell. [106] På nedanstående adress kan ytterligare information om lands- och regionstrategidokumenten erhållas: Strategiska mål och framsteg i AVS-länder förväntat resultat vid avslutandet av programplaneringsprocessen 1. Ökad samstämmighet // mellan: de analyser som presenteras i landstrategidokumenten och det därpå följande valet av prioriterade sektorer utveckling och övrig gemenskapspolitik 2. Närmare samarbete // mellan EU och regeringar i AVS-länder, befullmäktigade regionala organisationer, EU:s medlemsstater, och icke-statliga aktörer inom EU och AVS-länderna 3. Ökad komplementaritet // mellan bistånd från gemenskapen och andra bidragsgivare 4. Tydligare fokusering // prioritering av fattigdomsbekämpning // färre sektorer får bistånd än tidigare // övergripande frågor (enligt definition i Cotonouavtalet) integreras, t.ex. goda styrelseformer, jämställdhet, miljöskydd, och institutionell utveckling/kapacitetsuppbyggnad 5. Förbättrad övervakning // genom att indikatorer för programprestanda och sektorpolitiska åtaganden definieras tydligare Det andra betydelsefulla framsteget inom denna region under 2002 var att den politiska dialogen med AVS-länderna förstärktes på flera olika sätt. För det första systematiserades den dialog som föreskrivs i artikel 8 av Cotonouavtalet genom att den inkorporerades som en väsentlig del av den regelbundna dialogen inom landet, samtidigt som den fick ett större antal frågor att täcka. För det andra har politisk analys införts i utvecklingsprogrammen och EUF:s 9:e programplaneringsrutin tillät att gemenskapen och berörda AVS-länder gemensamt diskuterade det politiska läget i mottagarländerna, och inkluderade en genomarbetad politisk bedömning i landets landstrategidokument. För det tredje har gemenskapen förbättrat sitt bistånd till AVS-länder i kris eller konflikt på flera olika sätt: Genom förstärkt dialog och kvarstående engagemang, genom att utöva påtryckningar på regeringar utan att skada medborgarna, genom ökad direkt hjälp till kommunerna och det civila samhället, genom att fokusera på stater där åtgärder vidtagits enligt artikel 96 i Cotonouavtalet, och genom att ge stöd till fredsprocesser eller hjälp till att avväpna styrkor eller demobilisera soldater. Och för det fjärde var 2002 det första året då rådets beslut att utsträcka förbundet mellan EU och ULT-medlemmarna till 2011 genomfördes, och gemenskapen fokuserade på att fastställa nya institutionella rutiner för att utvidga partnerskapet mellan ULT-medlemmarna, EU:s medlemsstater och kommissionen, och på att anta relevant stödjande lagstiftning. Det tredje betydelsefulla framsteget som gjordes med avseende på gemenskapsbiståndet till AVS-länderna var införandet av hållbarare strategier för fattigdomsbekämpning. Under 2002 hade budgetanslaget från gemenskapen inriktats i enlighet med programmen för stöd till bekämpning av fattigdomen, i syfte att försöka åstadkomma en minskning genom att i huvudsak agera på fyra olika sätt. - För det första förbättrades den offentliga sektorns finanser i flera länder genom bättre planerade årsbudgetar, tillämpning av strängare finansiella kontroller, och mer förutsägbara finansiella flöden (tack vare flerårsplaner i stället för årsplaner). - För det andra ökade samarbetet mellan gemenskapen och andra bidragsgivare. I Tanzania genomfördes t.ex. en gemensam ordning under 2002 av delegationer från gemenskapen, åtta av EU:s medlemsstater, Schweiz och Norge, vilket möjliggjorde harmonisering av förfaranden för överföring av fonder och indikatorer för programprestanda, vilket i sin tur kommer att bidra till att sänka transaktions- och övervakningskostnaderna. - För det tredje kunde programprestanda värderas mera exakt, genom att biståndsgivarna gemensamt granskar offentliga sektorns finanser och programmen för stöd till bekämpning av fattigdomen. - Och för det fjärde ökade projektens effektivitet. Biståndsgivarna samarbetade i större utsträckning vid planeringen av sina individuella program och de involverade parterna kunde därmed dra nytta av samordningseffekter, medan gemenskapen fick möjlighet att på ett effektivare sätt uppmuntra regeringar att inrikta sig mera på fattigdomsbekämpning och att anta program som stöd för detta (som t.ex. regeringen i Etiopien gjorde 2002). 6.4.2. Programprioriteringar Merparten av resurserna i de utkast till landstrategidokument som granskats har öronmärkts för insatser som bedömts som prioriteringar i kommissionens och rådets deklaration om utvecklingspolitik (november 2000) [107] och i Cotonouavtalet, och de landstrategidokument som godkändes under 2002 av EU:s medlemsstater avsåg huvudsakligen gemenskapsresurser inom transport och makroekonomisk politik till stöd för strategier för bekämpning av fattigdomen. [107] Deklarationen kan läsas i sin helhet på http://register.consilium.eu.int/pdf/en/ 00/st13/13458en0.pdf >Plats för tabell> På liknande sätt, vilket framgår av nedanstående tabell, anslogs under 2002 bistånd till sektorer som kommissionen klassat som högprioriterade i enlighet med regionstrategidokument och regionala vägledande program. >Plats för tabell> Särskilda insatser gjordes också för att knyta kontakter med partner och fastställa prioriteringar genom regional programplanering. Inom ramen för Lomékonventionerna gjordes programplaneringen i huvudsak tillsammans med grupper av AVS-länder. Men sedan Cotonouavtalet slöts år 2000 har den gjorts tillsammans med befullmäktigade regionala organ. Nedanstående tabell visar, för var och en av de sex delregioner som AVS-länderna indelats i, vilken andel av medlen i de regionala vägledande programmen som avsatts för ekonomisk integration och transport och kommunikationer, vilka är de två sektorer som prioriterats högst i de flesta av delregionerna. >Plats för tabell> För ULT-stater gäller dessutom att den 9:e programramen för EUF avslutades under 2002 genom antagandet av kommissionens förordning 2304/2002, som kort därefter kompletterades med operativa riktlinjer som ska utgöra den bas som ULT-staterna ska utgå från när de lämnar in sina programdokument vid slutet av december 2003. Vägar kontra livsmedel? Hantering av strukturproblem i AVS-länder Varför använder kommissionen utvecklingspengar för att t.ex. bygga vägar i de minst utvecklade länderna, av vilka många finns i AVS-området, när det fortfarande föreligger trängande behov som kräver omedelbara åtgärder, t.ex. livsmedelsbistånd till människor som drabbats av torkan? Gemenskapsbistånd ska användas för att lindra mänskligt lidande, och det är också så det används. Se "Livsmedelsförsörjning" och övriga avsnitt nedan. Men gemenskapen har också åtagit sig att ta itu med grundorsakerna till detta lidande, och transportprojekt och andra projekt kan bidra genom att: - Stimulera ekonomisk tillväxt. - Förbinda centra för jordbruks- och industriproduktion med marknader. - Skapa import-export-korridorer för kuststater och stater belägna i inlandet. - Generera välbehövliga inkomster genom arbeten med anknytning till byggnation. - Underlätta möjligheten att särskilt på landsbygden få tillgång till: - Arbetstillfällen i städerna. - Sjukhus, kliniker, utbildningscentra och övriga samhällstjänster. 6.4.3 Huvudresultaten 2002 6.4.3.1 Landstrategier Det skulle vara alldeles för tidigt att rapportera om resultaten av 2002 års landstrategiprogram, eftersom många av programmen pågår till slutet av 2002, och en årlig översyn av verksamheten i AVS-länderna, som krävdes enligt Cotonouavtalet, genomfördes för första gången 2002. Översynen baserades på den gemensamma årsrapporten som utarbetats av varje lands chef för EU:s delegation och den nationelle utanordnaren och genomfördes i fyra steg (framtagande av utkast till en gemensam årsrapport i varje land, möten mellan landets handläggare, utvärdering inom landet, och färdigställande av en gemensam slutlig årsrapport). Detta medgav också att nationella vägledande program kunde aktualiseras i enlighet med landets utveckling och att särskilda prioriteringar kunde fastställas, som bl.a. omfattade följande: Förädling av de indikatorer som ska användas i förfarandet för programplanering vid genomförandet av den 9:e Europeiska utbildningsfonden. Bedömning av de förfaranden för programplanering och dialog inom ramen för landstrategidokumenten som hittills använts. I förekommande fall formulera konkreta förslag till ytterligare förstärkning. 6.4.3.2 Genomförande Gemenskapens yttre bistånd till AVS-länderna översteg målen både när det gäller åtaganden och de utbetalningar som gjordes under 2002, som framgår av nedanstående tabell: Genomförande av yttre bistånd till AVS-länder: totalsumma för åtaganden och utbetalningar 2002 >Plats för tabell> - Konfliktförebyggande, goda styrelseformer och rättsstaten. Till att börja med fick ett antal projekt stöd genom gemenskapens mekanism för akuta ingripanden, som snabbt förde över medel till där de mest behövdes, och som totalt anslagit mer än 27 milj. euro till AVS-länderna i 2002 års budget. Som exempel på detta kan nämnas de fredsbevarande operationer som genomförts längs gränsen mellan Eritrea och Somalia, och påbörjandet av det formella arbetet med utstakning av gränsen där tjänstemän från båda länderna deltar. I Somalia har den sista rundan fredssamtal med landets grannländer inletts, med hjälp av den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (IGAD). Förutom att ingripa vid allvarliga situationer som kräver snabba åtgärder, har EG under 2002 också varit aktivt i projekt som främjar goda styrelseformer och rättsstaten. EU-delegationer har sänts till Kongo, Jamaica, Kenya, Madagaskar och Sierra Leone. I det sistnämnda landet har en sannings- och försoningskommission inrättats. Rättsstatens principer i Rwanda: Medborgerliga rättigheter och det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter Vid slutet av 2001 hade mindre än 7 000 av de mer än 115 000 misstänkta personerna som avvaktade rättegång efter folkmordet i Rwanda 1994 ställts inför domstol. För att åtgärda denna eftersläpning använder sig landet nu av traditionella domstolar, gacaca ("ga-CHA-cha"), som grundar sig på medborgerliga rättigheter och i dessa domstolar prövas allt utom de allvarligaste fallen. Eftersom dessa organ är rättsligt etablerade kan domarna döma ut straff på upp till livstids internering. Hittills har lokalsamhällena valt över 250 000 domare till mer än 10 000 domstolar. Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter engagerade sig aktivt i processen under 2002, genom att hjälpa Rwandan Supreme Court att säkerställa att internationellt erkända rättsregler tillämpades. - Institutionsbyggande och utveckling av den privata sektorn Eftersom välskötta statliga institutioner med tillräckliga resurser är väsentliga för att uppnå politisk stabilitet, kan en blomstrande privat sektor vara till hjälp när det gäller att stimulera ekonomisk tillväxt och därigenom minska den värsta nöden. Att många AVS-länder upplevdes som bräckliga drev på gemenskapens insatser när det gällde institutionsbyggnad, både inom den offentliga och den privata sektorn under 2002, vilket ledde till större öppenhet och bättre planering, i syfte att förstärka den offentliga sektorn. Nedan anges några typiska exempel på program som avslutades under 2002. >Plats för tabell> Europeiska gemenskapen har, förutom att stödja den offentliga sektorn, under 2002 även fortsatt att utöka antalet program som riktar sig mot privata företag. Bland dessa program återfinns följande: - PROEURINVEST, ett projekt som omfattar sju år och 110 miljoner euro, avsett att främja investeringsmöjligheter i den privata sektorn i AVS-länder (se nedanstående tabell). - EBAS, ett anpassat stödsystem för bidrag till små och medelstora företag, som mellan 1999 och 2003 uppgick till 31 miljoner euro. - ESIP, ett program för investeringsfrämjande i södra Afrika på 18 miljoner euro, och - dessutom system i Västindien som ska förbättra romindustrins konkurrenskraft, stödja Caribbean Export Development Agency, och främja hållbar turism. >Plats för tabell> - Regionalt samarbete och regional integration, inklusive regionala program Regional integration och regionalt samarbete i Europa har under de senaste femtio åren otvivelaktigt bidragit till att säkerställa en varaktig fred, ökat välstånd och större frihet att handla med varor och tjänster, att göra investeringar, och att arbeta och studera utomlands. Såsom varande en nyckelspelare beträffande sådana integrationsinsatser är kommissionen fast besluten att bidra till att ge AVS-länderna liknande fördelar. Därför är det knappast ägnat att förvåna att kommissionen under 2002 aktivt stödde ett stort antal regionala grupperingar i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (se "Programprioriteringar" ovan). Men vilket stöd gav gemenskapen till dessa organisationer under 2002? Var effekten positiv? Upptäcktes problem eller framkom det lärdomar man kunde ta till sig när hjälpen levererades? En analys av ett typiskt program på 94 miljoner euro som avser stöd till Västafrikas ekonomiska och monetära union (UEMOA, vars akronym kommer av det franska namnet Union économique et monétaire ouest africaine) erbjuder en del möjliga svar. Under 2002 var gemenskapsstödet främst inriktat på UEMOA:s ansträngningar att harmonisera lagstiftningen för att skapa en gemensam marknad, samordna makroekonomisk politik, förbättra kvaliteten på insamlingen av nationell och regional statistik, och att öka privata företags konkurrensförmåga. De positiva resultaten av dessa ansträngningar under 2002, särskilt med avseende på jämförelse av statistik och stöd till den privata sektorn, summeras nedan. Regionalt samarbete och regional integration i AVS-länder: UEMOA:s resultat 2002 antagande av en gemensam konkurrenspolitik och övrig lagstiftning för en inre marknad mekanism för övervakning tillämpas regelbundet Medlemsstaterna kan nu vidta åtgärder för att: göra exaktare jämförelser av ekonomiska prestanda förfärdiga effektivare integrationspolitik införande av system för kvalitetssäkring av produkter och ackreditering för den privata sektorn Gemenskapens stöd till UEMOA under 2002 upplevde dock också problem, främst genom gemenskapens och UEMOA:s begränsade möjligheter att betala ut de stora penningsummor som de hade ansvar för. UEMOA saknar till stor del de administrativa resurser - personal, IT och teknisk expertis- som krävs för att genomföra stora reformer, och både gemenskapens och EUMOA:s förfaranden för att sända biståndspengar till angiven plats är näst intill oöverkomligt komplexa. Kommissionen erkänner att det åligger bidragsgivaren lika mycket som mottagaren att tackla sådana problem. För att uppnå detta syfte kommer biståndet under 2003 att inriktas på att stödja UEMOA:s administrativa kapacitet och på att förenkla kommissionens egna finansieringsförfaranden för att snabbare kunna överföra bidragen. - Transport, infrastruktur och energi Transport och infrastruktur utgör ytterligare två utvecklingsområden som prioriterats av EU, och dit mycket av det externa biståndet till AVS-staterna koncentrerades under 2002. Faktum är att mer än 275 projekt med gemenskapsbidrag pågick under 2002 i AVS-länder, och många hade en regional dimension. Merparten av programmen som gällde infrastruktur i AVS-länderna under 2002 var inriktade på transport (se exempel nedan). Förutom med att finansiera byggande och förbättring av transportleder, bidrog EUF även med institutionellt stöd till vägsektorn under 2002. EUF finansierade t.ex. i Rwanda, Senegal och Sierra Leone inrättandet av nationella vägförvaltningar med uppdrag att administrera underhåll och utvidgning av sitt lands vägnät. >Plats för tabell> Men de infrastrukturprojekt som EUF finansierade i AVS-länderna rörde inte enbart transport. Europeiska gemenskapen kunde genom andra infrastrukturprogram som avslutades under 2002 också hjälpa partnerländer att förbättra sin förvaltning av knappa vatten- och mineralresurser, och minska antalet gruvsamhällen som förlitade sig på exploatering av mineraltillgångar som håller på att ta slut, genom att leda in dem på andra ekonomiska verksamhetsområden. >Plats för tabell> - Livsmedelsförsörjning och landsbygdsutveckling Den humanitära situationen i södra Afrika, och i Etiopien och Eritrea, som var bräcklig redan vid början av 2002, förvärrades ytterligare under året på grund av svår torka och ökande fattigdom beroende på prishöjningar, bristfällig regeringspolitik med avseende på livsmedelsförsörjning och den fortgående förödelse som hiv/aids-pandemin framtvingat. För att täcka de mest trängande behoven finansierade EU betydande livsmedels försörjningsprogram och akuta insatser för att avvända den hotande humanitära krisen i båda regionerna. >Plats för tabell> Gemenskapen har i båda regionerna lyckats samordna leveranserna av livsmedelsbistånd med flera andra partners (FN:s världslivsmedelsprogram och andra icke-statliga organisationer, regeringarna i mottagarländerna) och kunnat leverera riktat biståndet till de fattigaste och mest sårbara grupperna bland de berörda, inklusive offer för hiv/aids, internt fördrivna personer och flyktingar från grannstaterna. Katastrofhjälp är avgörande för att kunna rädda liv, men både mottagarregeringarna och kommissionen är överens om att den sortens bistånd inte kommer att förbättra livsmedelsförsörjningen på lång sikt, och följaktligen måste mera göras för att ta itu med de underliggande strukturproblemen. Mycket av gemenskapsbidraget under 2002 var följaktligen avsett till att ta itu med de grundläggande orsakerna. >Plats för tabell> Landsbygdsutveckling utgjorde ytterligare en komponent i gemenskapens långsiktiga strategi för att förbättra livsmedelsförsörjningen och minska fattigdomen i AVS-länderna. De projekt som avslutades 2002 omfattade skydd av biologisk mångfald i Tanzania och Gabon, forskning runt fiske för att skydda bestånden av nilabborre i Victoriasjön, och bekämpning av ökenspridningen i Mali (se nedan). Landsbygdsutveckling i Mali: program mot ökenspridning, resultat vid slutet av 2002 område som täcks av nu stabiliserade sanddyner flera olika arter av djur och växter har återinförts lokalsamhällenas inkomster har ökat genom försäljning av brännved och timmer effektiviteten i lokalt förvaltade projekt för ekologiskt bevarande har åter bekräftats Landsbygdsutveckling i Madagaskar: stöd till vaniljodlare, från plantagen till butiken Ett stort antal biståndsprojekt, som pågått från 1997 till 2002, och som totalt uppgår till mer än 5 miljoner euro, har resulterat i att produktionen och exporten av vanilj under 2002 ännu en gång blivit stöttepelaren i Madagaskars ekonomi. Madagaskar var tidigare världens främsta exportör av vanilj, men förlorade under 1980- och 1990-talen sin konkurrensfördel, vilket åtföljdes av motsvarande ras i exportinkomsterna. 1998 inleddes ett gemenskapsfinansierat program, som inte bara ger bistånd till odlare, utan till hela leverantörskedjan - från producenter till distributörer och exportörer. Programmet har hjälpt till att förvandla Madagaskars vaniljindustri så att den från ett bottenläge under mitten av 1990-talet nu ger avsevärda vinster till de vaniljproducerande grupperna, och även bidrar till hela landets ekonomiska resultat. Landsbygdsutveckling i Madagaskar: program för export av vanilj, resultat vid slutet av 2002 Yta // Resultat Land // över 2 000 hektar produktiv mark har tillkommit Fördelning // utökningen har fördelats lika på 120 byar Kvalitet // tusentals handböcker om kvalitetsproduktion har delats ut // standarder har övervakats av 120 produktionskontrollanter // odlarna har fått vägledning beträffande den bästa tidpunkten för att skörda // nationell ursprungsmärkning har fastställts // kvalitetsbeteckningen "Vanilj från Madagaskar" har införts Inkomster // exportinkomsterna för bearbetad vanilj har ökat mer än fyrtiofalt mellan 1996 och 2002 // vaniljens andel av Madagaskars exportinkomster har stigit med mer än 100 %, 1999-2002 [108] [108] Vanilj i % av Madagaskars totala exportinkomster: 11 (1999), 26 (2002) - Hälso- och sjukvård Att ta itu med hälso- och sjukvårdsfrågorna i AVS-länderna är kärnpunkten i gemenskapens övergripande strategi för externt bistånd. Hälso- och sjukvård utgör det område man fokuserar på i tre av FN:s sex millennie utvecklingsmål, [109] och är, tillsammans med distribution av andra samhällstjänster, ett av gemenskapens sex prioriterade utvecklingsområden. [109] För mer information om EU:s åtaganden i samband med FN:s millennieutvecklingsmål, se "Strategiska mål och framgångar" ovan. Nya strategier utvecklades 2002, som innebar ett skifte från projektspecifik finansiering till sektorsinriktade program, en tätare koppling mellan budgetstöd och resultat i samhällssektorer som hälso- och sjukvård och en fördjupad "branschdialog" med nationella myndigheter, lokala partners och andra biståndsgivare. Till förutsättningarna för sektorsinriktade åtgärder (Sector-wide approach, SWAP) hör att regeringen ska planlägga en integrerad, nationell strategi för att hantera hälso- och sjukvårdsfrågor, utfärda ett arbetsprogram och en utgiftsplan för att genomföra strategin, och organisera samordningen mellan gemenskapen, andra bidragsgivare och branschintressenter. Gemenskapen fortsatte under 2002 att ge sektorstöd till flera stater som också fick centralt budgetstöd, bland dem Ghana, Zambia, Senegal och Kamerun, för vilka detta system redan tillämpas fullt ut. Resultaten av detta stöd var i stort sett positiva, särskilt i Ghana som var det första AVS-landet som började tillämpa sektorsinriktade åtgärder inom hälso- och sjukvårdssektorn, och som utom är ett av de mycket få länder som är på väg att uppnå sina millenniemål inom hälso- och sjukvård. >Plats för tabell> I andra stater som t.ex. Uganda och Tanzania har sektorsinriktade åtgärder tillämpats med framgång, men gemenskapens bistånd till hälso- och sjukvårdssektorn var enbart avsett för små projekt. Men i sin egenskap av betydande bidragsgivare när det gäller centralt budgetstöd fortsätter gemenskapen att bidra till sektordialogen. I andra AVS-länder som ännu inte uppfyller villkoren för omorientering från projektstöd till sektorsstöd, t.ex. Mali eller Moçambique, genomfördes gemenskapsstödet inom ramen för ett utvecklingsscenario som banade väg för en framtida övergång till sektorsinriktade åtgärder, och det inkluderade även utveckling av gemensamma förvaltningsrutiner för biståndsgivare och bistånd i "korgar" (sammanslagning av bistånd för att t.ex. köpa mediciner). Gemenskapen har fortsatt att finansiera särskilda projekt med anknytning till hälso- och sjukvård i stater, vars osäkra politiska ställning har uteslutit regeringens och/eller bidragsgivarnas möjlighet till byte av strategi. I Niger har gemenskapen t.ex. ett åtagande på 2 miljoner euro avseende ett projekt för säkerhet vid blodtransfusioner och i Västindien finns projekt på sammanlagt över 1,8 miljoner euro avseende minskning av efterfrågan på narkotika. Gemenskapsåtaganden gjorda före 2002 finansierar dessutom över 100 projekt på totalt över 1 miljard euro som nu håller på att genomföras i 40 AVS-länder, medan två åtaganden gjordes under 2002 med inriktning på hälso- och sjukvårdsfrågor i många länder (se tabell nedan). >Plats för tabell> Gemenskapsbiståndet ökade eller stöttade i många AVS-länder regeringens utgifter för hälso- och sjukvård, vilket medförde tätare förbindelser mellan EU:s specialister på makroekonomi och hälso- och sjukvård. I budgetstödet ingår också ett element av kapacitetsuppbyggnad, vilket ökar regeringarnas möjlighet att tillhandahålla hälso- och sjukvård, och tillåter gemenskapen att medverka i sektordialogen för hälso- och sjukvård i berört land. Hälso- och sjukvård i AVS-länder: bistånd till kapacitetsuppbyggnad 2002 regeringar och tjänstemän bidrog vid planeringen av den nationella och regionala hälso- och sjukvårdspolitiken förbättrad förvaltning av statsfinanserna för att öka effektiviteten beträffande utgifterna för hälsovård förbättrade informationssystem, ökad kvalitet på data från indikatorerna för prestanda Hälso- och sjukvård i södra Afrika Soul City - bemötande av utmaningen hiv/aids Gemenskapen fortsatte under 2002, som man gjort sedan 1993, att ge bistånd till Soul City, en sydafrikansk icke-statlig organisation som använder massmedia för att ta itu med både det hot som hiv/aids utgör, och andra frågor relaterade till hälsa, samhälle och utveckling. Radio- och TV-programmen som benämns "edutainment" informerar och underhåller auditorier över hela landet, tvärsigenom alla samhällsskikt. För att bygga vidare på denna succé åtog sig gemenskapen under 2002 att ge Soul City bistånd för att de ska kunna etablera sig i åtta grannländer. Hälso- och sjukvård i södra Afrika Soul City programplanering för hiv/aids, resultat vid slutet av 2002 programmen har setts/hörts av mer än 50 % av Sydafrikas hela TV- och radiopublik 6 såpoperor för radio och TV som utvecklats för vuxna, och serien Soul Buddyz för barn åtagande på ytterligare 10 miljoner euro i gemenskapsfinansiering 2002 för att finansiera utvidgning till Botswana, Lesotho, Malawi, Moçambique, Namibia, Swaziland, Zambia & Zimbabwe meddonatorer (utvecklingskontor i Förenade kungariket, Irland och Nederländerna) i nära samråd med gemenskapen - Utbildning och kultur Utbildningsbistånd utgjorde i likhet med hälso- och sjukvård en prioriterad sektor för gemenskapsstöd till AVS-länderna 2002, och omfattade dessutom ett av FN:s millenniemål och en av gemenskapens sex prioriterade utvecklingssektorer. Och, i likhet med hälso- och sjukvården, försökte kommissionen att under 2002 ändra utbildningsbiståndets inriktning från dess projektspecifika bas till en mer integrerad strategi som innebar närmare partnerskap med mottagarländerna, vilket medfört blandade resultat. I AVS-länder som t.ex. Tanzania och Namibia gjordes stora framsteg under 2002 när det gällde att byta biståndsinriktning från projektspecifikt stöd till sektorstöd. I flera AVS-länder återstår dock fortfarande att påbörja skiftet, av ungefär samma orsaker som för hälso- och sjukvårdssektorn. Biståndet fortsatte med andra ord att till största delen vara projektspecifikt även under 2002. I t.ex. Botswana, Etiopien, Fiji och Papua Nya Guinea gjordes åtaganden som uppgick till över 15 miljoner euro för att förbättra grundskole- och universitetslokaler. Dessutom utgjorde under 2002 bistånd till att öka eller förstärka den centrala budgetens utbildningsutgifter den hittills största andelen av gemenskapens utbildningsstöd i AVS-länderna. Komorerna och Etiopien utgör typfall när det gäller gemenskapinsatser som avser kapacitetsuppbyggnad, vilket innebär att det nu är möjligt att lägga fram förslag till strategier för integrerad nationell utbildning. Resultatet kommer att garanteras genom yrkesutbildning för tjänstemän i form av både regeringsutbildning och hos utbildningsorganisationer, och hos partnerorganisationer som t.ex. företagssammanslutningar, lokala icke-statliga organisationer och kyrkor. Utbildningen ska täcka ett brett område med väsentliga kunskaper, där både utveckling av mänskliga resurser, företagsadministration och offentlig förvaltning ingår. Utbildning i Niger: stimulera ekonomin genom utbildning Under 2000 lanserades i Niger ett gemenskapsfinansierat program med en budget på 7 miljoner euro och löptid på 3,5 år, som omfattade yrkesutbildning och teknisk utbildning, och vars syfte var att direkt försöka avhjälpa utbildningsbehoven för den nigeriska arbetsmarknaden genom att skapa ett nationellt system med fortlöpande yrkesutbildning. Projektet förlängdes med ytterligare 1,5 år då man vid slutet av 2002 sett så många positiva resultat . Utbildning i Niger: nationellt yrkesutbildningsprogram, resultat vid slutet av 2002 National Office of Vocational Training har etablerats Utbildningscertifikatet Nigetech har införts - efterfrågas numera ofta av arbetsgivare skräddarsydd utbildning på begäran av, och där kostnaderna delas med, företagsorganisationer utbildning erbjuds genom regionala centra, vilket innebär landsomfattande tillgång hantverkarnas kunskaper har förbättrats och småföretagens konkurrensförmåga har ökat en utvärdering som genomfördes 2002 pekade på programmets: betydelsefulla bidrag till utvecklingen av Nigers kunskapsbas potential som en modell för tillhandahållande av yrkesutbildning i utvecklingsländer - Makroekonomisk politik Det makroekonomiska stödet utgör kanske den största delen av gemenskapens yttre bistånd till AVS-länderna. Från 1992 till slutet av 2002 uppgick den formen av bistånd till mer än 3 miljarder euro. Bara under 2002 uppgick gemenskapens makroekonomiska bistånd till mer än 600 miljoner euro. Cirka 30 länder hade pågående gemenskapsfinansierade program och för första gången översteg det totala antalet program av den typen 40 st. Kommissionens metod för makroekonomiskt stöd utvecklades under 2002 i två huvudriktningar. För det första främjade den en stabil övergripande ekonomisk ram, tillsammans med andra bidragsgivare, och inkluderande av räntesatser och inflationstakt, betalningsbalans och budgetunderskott, för att bidra till att reducera budgetunderskotten i en del AVS-länder under 2002 med mer än 50 % (Burkina Faso och Madagaskar, se tabell nedan). För det andra var kommissionen inriktad på att minska fattigdomen genom stöd till politiska nyckelområden, och genom att ytterligare länka budgetstödet till tillhandahållande av hälso- och sjukvård, utbildning och övriga samhällstjänster konsoliderades en verklig förändring av gemenskapens makroekonomiska bistånd under 2002. För att uppnå att de sociala sektorerna i finansieringsförslagen för gemenskapsbistånd till AVS-länderna beaktades i högre utsträckning beslöts under 2002 att grupper som representerade både den makroekonomiska och den sociala sektorn skulle sändas till Etiopien, Ghana Madagaskar, Moçambique, Niger och Zambia för biståndssamtal. >Plats för tabell> Kommissionen kunde genomföra sitt makroekonomiska bistånd fullt ut i länder som t.ex. Burkina Faso, Zambia, och Tanzania under 2002, där förvaltningen av statsfinanserna förbättrades, strategier för minskning av fattigdomen antogs och mätningar genomfördes med hjälp av indikatorer på hälso- och sjukvårdsområdet, utbildningsområdet och på övriga områden, och det ekonomiska reformprogrammet följde sin utstakade bana, vilket bekräftats av IMF. I stater som t.ex. Burundi, Gambia, Sierra Leone och Zambia återupplivades "vilande" eller avbrutet makroekonomiskt samarbete, som ett resultat av att regeringarna verkade mera öppna för en dialog med EU. Biståndet har temporärt avbrutits där kommissionen varit oroad över regeringar som drar ut på tiden beroende på svag förvaltning av statsfinanserna (Senegal, Malawi och Gabon), långa dröjsmål när det gäller att genomföra ekonomiska reformer (Malawi), regeringens åtagande när det gäller minskning av fattigdomen är otillräckligt eller det saknas tillförlitliga data som i Ghana och Kamerun beroende på att den nationella statistiktjänsten är underbemannad eller har dåligt utbildad personal, vilket gör att data inte analyseras på rätt sätt, och hindrar meningsfulla mätningar av framsteg, eller också döljer man eller förvränger data beroende på övergripande inhemska politiska prioriteringar. Ett program på 11 miljoner euro för fattigdomsbekämpning i Guinea kunde inte startas på grund av den oro EU:s medlemsstater kände beträffande oppositionspartiernas frihet att bedriva sin valkampanj inför de allmänna valen som hölls i juni 2002. - Miljön och vattenresurser När det gäller gemenskapens miljö- och vattenprojekt har det som på andra områden blivit ett blandat resultat. Två av gemenskapens flaggskepp när det gäller miljöbiståndsprogram - Ecofac (skogliga ekosystem i Centralafrika) och ECOPAS - finns i Afrika och båda noterade framsteg under 2002. En projektutvärdering 2002 av gemenskapens ECOFAC-program på 23 miljoner euro, vars syfte är att skydda regnskogen i Kongobäckenet, noterade vilka framsteg som gjorts, inte minst beträffande att bevara den biologiska mångfalden trots att lokalsamhällena ofta har konkurrerande behov. Se rutan nedan om vilka resultat som gemenskapens projekt ECOPAS på 20 miljoner euro i Västafrika har uppnått. Miljö och vatten i Västafrika: att arbeta med lokalsamhällen för att generera inkomster och skydda mångfalden "Tack vare bistånd från EG kunde ECOPAS fortsätta att arbeta tillsammans med lokala samhällen i hela Västafrika under 2002 och därigenom bidra till att bevara regionens ovärderliga biologiska mångfald åt kommande generationer." Alioune S. Aladji-Boni Regional samordnare för ECOPAS-programmet Ouagadougou, Burkina Faso Ett program för miljöskydd ECOPAS som etablerades 2001, i en park på 50 000 km2 som gränsar till floden Niger där den flyter genom Benin, Burkina Faso och Niger, finansierat av gemenskapen med 20 miljoner euro, [110] bidrog under 2002 till att främja regionalt samarbete, utveckla ekoturism och finansiera livsnödvändigt arbete för att bevara miljön. [110] ECOPAS: akronym för det franska French Ecosystèmes protégés en Afrique sahélienne (skyddade ekosystem i norra Västafrika). Miljö och vatten i Västafrika: ECOPAS program för miljöskydd, resultat under 2002 Regionalt samarbete park som samverkar med nationalparker i Frankrike och Italien (Ardèche, Po-floden) det första gemensamma mötet hölls med nationalparksministrarna från Benin, Burkina Faso & Niger och kommissionären för miljön från UEMOA [111] [111] UEMOA akronym för det franska Union économique et monétaire ouest-africaine (Västafrikas ekonomiska och monetära union) Hållbar turism anbudsinfordran utfärdad utanför landet för potentiella vinstjagande franchiseföretag ekoturismprojekt har startas för att exploatera hjordar av giraffer och sjökor partnerskap har etablerats med lokala och utländska reseföretag inom den privata sektorn Miljöutbildning 1 500 skolbarn har lokalt erbjudits ekologisk utbildning och turer i parken lokala och utländska universitet har fastställt program för gemensam forskning Naturskydd över 90 parkanställda har utbildats i tekniker för att spåra djur och motverka tjuvskytte mer än 10 nya djurarter har identifierats mer än 100 förhistoriska och arkeologiska lokaler har upptäckts det olagliga tjuvskyttet i parken har minskat med över 45 % sedan programmet infördes I Västindien och Stillahavsområdet avslutades två betydelsefulla vattenprojekt: >Plats för tabell> Däremot gav utvärderingarna 2002 av de andra miljöprojekten anledning till oro. I Botswana måste ett kommunalt skogsprogram på 2,0 miljoner euro avslutas i förtid eftersom det nationella åtagandet beträffande projektet var mycket begränsat; och en granskning av det integrerade programmet för förvaltning av naturresurser på 23 miljoner euro, AGIR, [112] i Guinea, Guinea-Bissau, Senegal och Mali, avslöjade att den interna samordningen var mycket dålig. Resultatet av detta blev att projektets interna struktur har setts över, den tekniska biståndsgruppen har delvis omlokaliserats och direktiven har ändrats. [112] AGIR: akronym från franska Appui à la Gestion intégrée des Ressources naturelles (bistånd till förvaltning av naturresurser) - Vetenskap och teknik Det vetenskapliga och tekniska samarbetet EU-AVS inriktades under 2002 i huvudsak på länder söder om Sahara, eftersom staterna i Västindien och Stillahavsområdet har mer begränsad forskningskapacitet än många av deras motparter i Afrika. Samarbetet under 2002 bestod av flera delar. Vetenskap och teknik i Afrika: ungefärlig andel av finansiering av yttre forskningsbistånd, 2002 Land/region // % av totalt bistånd EU EU:s medlemsstater, bilateral verksamhet // 60 USA // 25 Japan, andra asiatiska länder // 5 Kanada // 4 Övriga // 6 För det första fortsatte ett utvecklingsprogram för vetenskap och teknik, som inrättades 1983, att fungera, efter att det reviderats för att avspegla de åtaganden som EU gjorde vid världstoppmötet i Rio 1992. För det andra gjordes ytterligare investeringar genom Europeiska utvecklingsfonden för att utveckla forskningskapaciteten i afrikanska länder, genom regionalt baserade forskningsorganisationer. Sådana investeringar står högt i kurs hos både de politiska och vetenskapliga samfunden i AVS-länder, eftersom de medger att forskningen som utförs är direkt relevant för utvecklingsfrågorna, och innebär deltagande på ett sätt som avviker från andra bilaterala och internationella insatser. Initiativ som tar upp frågor som fattigdomsrelaterade sjukdomar har redan fastställts och framtida forskning kommer troligen att inriktas på några av följande områden: Livsmedelsförsörjning, hållbar användning av naturresurser som t.ex. vatten, mark och biologisk mångfald, goda styrelseformer och konfliktförebyggande. För det tredje har avsevärda framsteg gjorts under de senaste åren när det gäller att utveckla forskningsinitiativ som är regionala eller delvis regionala, trots den tidigare försumbara nivån på vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan afrikanska länder, och detta var även fallet under 2002. Det regionala tillvägagångssätt som antogs genom det femte ramprogrammet och därpå följande verksamhet som planerats för det sjätte ramprogrammet fortsatte under 2002 att fungera som katalysator för bildandet av vetenskapliga temainriktade nätverk i västra, centrala, östra och södra Afrika. Dessa nätverk bör i sin tur leda till regional integration av forskning på jordbruksområdet och ökat forskningssamarbete med EU. Inom jordbruket, och även inom andra sektorer av särskild betydelse för AVS-länderna, garanterar tekniskt och vetenskapligt samarbete att forskningen beträffande relevanta utvecklingsfrågor integreras på internationell nivå, och att de afrikanska ländernas forskningskapacitet bibehålls. För det fjärde producerade en gemensam vetenskaplig-teknisk arbetsgrupp med deltagare från EU och AVS-länderna, som inrättades i september 2001, ett utkast till arbetsdokument med rubriken "A Shared Vision on Research for Sustainable Development" som understryker vikten av partnerskapet AVS-EU när det gäller att förbättra tillgången till ekonomisk, sociopolitisk och teknisk kunskap, som är väsentlig för hållbar utveckling, politiska åtaganden, deltagande av berörda parter, investeringar i forskning och utveckling (FoU), effektiva gränssnitt mellan producenter och användare av sådan kunskap, effektiv förvaltning av IPR (skydd av immateriella rättigheter), och förstärkning av både de mänskliga och institutionella resurserna. I dokumentet "Shared Vision" prioriterar man också sju forskningsområden, dvs. hälso- och sjukvård, utbildning och kapacitetsuppbyggnad, miljö, jordbruk, energi och transport, informations- och kommunikationsteknik (IKT), och hållbar handel, som kräver resurser från det sjätte ramprogrammet, den 9:e Europeiska utvecklingsfonden och andra bilaterala källor som kan användas för att finansiera de partnerskap som krävs. Dokumentet diskuterades vid det första forumet om forskning för hållbar utveckling med deltagare från AVS och EU, som hölls i Kapstaden i juli, och som resulterade i offentliggörandet av AVS-ländernas förklaring från Kapstaden om forskning för hållbar utveckling, och som åtföljdes av en handlingsplan. [113] I deklarationen lovade AVS-staterna att gradvis öka budgetanslagen till forskning, utveckling och spridning av teknik och innovationer till minst 1 % of BNP inom 10 år, och erkände behovet av mera samarbete i hela AVS-området. [113] Hela texten i deklarationen och handlingsplanen kan läsas på http://www.acpsec.org/capetown/ capetown-en.pdf Dessa dokument kom senare att till stor del utgöra grunden för AVS-ländernas bidrag vid världstoppmötet om hållbar utveckling som hölls i Johannesburg i september. - Partnerskap med civilsamhället och icke-statliga organisationer Under 2002 engagerade sig gemenskapen i att inte bara lämna eget bistånd till länder inom AVS-området, utan uppmuntrade också till nära partnerskap mellan grupper i civilsamhället och icke-statliga aktörer från EU och AVS, i syfte att identifiera och genomföra projekt. Kommissionen är medveten om att icke-statliga organisationer i många AVS-länder har större möjligheter att utöva inflytande på fältet, och att utveckla nyskapande metoder för utvecklingsfrågor på gemenskapsnivå. Kommissionen hade under 2002 åtaganden som innebar att icke-statliga partners kunde genomföra gemenskapsfinansierade projekt i AVS-stater, och hade också givit dem fullmakt att använda gemenskapsmedel för att själva initiera och utforma program, i partnerskap med lokala icke-statliga organisationer i AVS-länder. Två sådana projekt som avslutades under 2002 visar på vilket sätt gemenskapens biståndsmedel i ökande utsträckning användes för att integrera områden som t.ex. jämställdhet mellan könen. >Plats för tabell> Icke-statliga organisationer blev under 2002 också mera medvetna om att kommissionen tillmäter dem stor betydelse när den utformar och genomför sitt externa bistånd. Detta berodde till största delen på att gemenskapen ökade sina ansträngningar att skapa publicitet, men också på de förbättrade möjligheterna för icke-statliga organisationer baserade i AVS-länderna att använda Internet, vilket manifesterades av en ökning med 57 % i antalet projektförfrågningar som erhölls från icke-statliga organisationer (2001-2002). [114] [114] Det totala antalet förfrågningar beträffande projekt ledda av icke-statliga organisationer som mottagits av gemenskapen: 280 (2001), 440 (2002) På samma sätt som för övriga sektorer underströks under 2002 också vilka utmaningar som sådana projekt fortfarande ställdes inför. I många länder saknar lokala organisationer, som den typen av projekt helst ska genomföras tillsammans med, de resurser som krävs för att effektivt genomföra projekt, eller de finns helt enkelt inte, och partnerskapen mellan europeiska och lokala icke-statliga organisationer har ofta en övervikt mot den europeiska sidan, vilket begränsar den lokala icke-statliga organisationens deltagande i projektutformning och genomförande. För att stötta sådana projekt kommer gemenskapen att behöva arbeta hårt för att ta itu med bristerna i lokal kapacitet och den obalans som kan uppstå mellan deltagande europeiska och lokala icke-statliga organisationer. - Att knyta samman katastrof-, återuppbyggnads- och utvecklingsbistånd. I enlighet med andra bidragsgivare har gemenskapen strävat efter att länka samman det omedelbara hjälpbehovet med långsiktigare återuppbyggnads- och utvecklingsmål. Som ett exempel på detta kan nämnas gemenskapsinsatsen 2002 i samband med den livsmedelskris och den humanitära kris som hemsökte södra Afrika (se "Livsmedelsförsörjning" ovan). Att knyta samman katastrof-, återuppbyggnads- och utvecklingsbistånd i AVS-länder: förbättrade insatser vid kriser i Afrika, 2002 utökat samarbete med externa aktörer, inbegripet EU:s medlemsstater, andra bidragsgivare och FN-organ Förbättrad intern samordning mellan Bryssel och EU-delegationerna Särskilda ekonomiska instrument, som tagits fram för att reagera snabbt på kriser, har använts oftare Externa experter på livsmedelsförsörjning har anlitats i Moçambique, Zimbabwe och Malawi Gemenskapens bistånd har dock alltid varit inriktat på att länka samman kortsiktiga ingripanden med lösningar på längre sikt, som exemplen nedan och på andra ställen i detta kapitel visar. Att knyta samman katastrof-, återuppbyggnads- och utvecklingsbistånd i Rwanda: gemenskapsbaserade infrastrukturprojekt 1988 införde EG flera gemenskapsbaserade program i Rwanda och länkade katastrofhjälp till långsiktig återanpassning efter folkmordet i landet 1994. Just nu hjälper programmet samhällen, som identifierar sina egna behov och själva bidrar med 25 % av kostnaderna, att rekonstruera (eller ofta helt enkelt bygga upp från grunden) skolor, hälsovårdskliniker, broar, marknader och andra byggnader. Genom att göra detta hjälper de till att förverkliga det långsiktiga målet när det gäller nationell återuppbyggnad och försoning, eftersom de olika grupperna blir sammanförda för att uppnå ett gemensamt mål. Vid slutet av 2002 hade mer än 1 000 projektansökningar tagits emot av kommissionen och nästan 300 kommit igång. Av dessa bedömdes senare mindre än 1 % inte ha uppfyllt sin målsättning och avslutades därför, vilket är en mycket lägre siffra än i många andra utvecklingssektorer. - Konflikt och efterkrigssituationer Den politiska situationen förändrades snabbt i flera afrikanska länder under 2002, vilket ledde till svårigheter vid genomförandet av många gemenskapsfinansierade återuppbyggnadsprojekt i AVS-länderna. I Eritrea blockerades t.ex. ett bidrag på 20 miljoner euro som var avsett för att hjälpa soldater att återgå till civilt liv, beroende på att regeringen i Eritrea hade underlåtit att utfärda demobiliseringsanvisningar till sina styrkor. Kommissionen har dock upptäckt att med envishet och långsiktiga åtaganden gentemot länder eller regioner i konflikt kan verkliga resultat uppnås. Trots en serie motgångar kunde t.ex. ett projekt i Sierra Leone avslutas med framgång i juli 2002, och det har haft positiv effekt på hela samhället (se ruta nedan). Kommissionen har likaså åtagit sig att införa den senaste tekniken för att överlämna sitt externa bistånd, vilket kommer att få genomslagskraft på både utvecklingstänkande och praktisk teknik. Detta åtagande kan ibland medföra överraskande resultat. I Tanzania har gemenskapen t.ex. lagt ut över 1 miljon euro under 2002 på program, som använder råttor för att spåra landminor, och därigenom avsevärt reducerat kostnaderna för röjningen utan att de berörda djuren skadas. Gemenskapen engagerade sig aktivt i projekt med anknytning till minor även på andra håll i Afrika. I Somalia och Etiopien gavs under 2002 bistånd till projekt för samordnad minröjning genom National Mine Action Centres, och till konsekvensbedömningar för att minska de skador som minorna förorsakar i de lokala samhällena. Återuppbyggnad i Sierra Leone: att hjälpa familjer att återgå till ett normalt liv Avbrotten som drabbade ett projekt på 9,2 miljoner euro, påbörjat 1997 och avslutat 2002 i Sierra Leone, understryker vilka svårigheter som kan uppstå vid överlämnandet av bistånd till vissa av gemenskapens återuppbyggnadsprogram mot en bakgrund av politisk instabilitet eller, i värsta fall, pågående konflikt. >Plats för tabell> Ett sådant projekt får dock, om man lyckas avsluta det, i allmänhet en bred och långvarig effekt, vilket framgår av Sierra Leone-programmet. Återuppbyggnad i Sierra Leone: programresultat vid slutet av 2002 Yta // Resultat Jordbruk // över 4 500 familjer erhåller bidrag till jordbruk eller fiske // 1 200 affärsidkare hjälpte till med återuppbyggnad av lokala marknader & hantering av skördarna Arbetsmarknad // över 2 000 återvändande familjer har fått arbetsrelaterad utbildning // arbetsintensiva projekt har påbörjats, mer än 5 000 personer har anställts // mer än 3 000 kvinnor har fått utbildning i jordbruksarbete & andra typer av arbete Utbildning // nya skolor har byggts som används av över 12 300 elever Infrastruktur // över 850 km vägar, 3 broar, 3 marknader och 1 pir har åter öppnats - Flyktingar och fördrivna personer Gemenskapen engagerade sig under 2002 aktivt i flyktingprojekt i hela Afrika söder om Sahara - Angola, Burundi, Kongo, Demokratiska republiken Kongo, Djibouti, Eritrea, Etiopien, Liberia, Mauretanien, Namibia och Tanzania. Målsättningen för sådana projekt är att antingen hjälpa dem som fördrivits på grund av inbördeskrig eller etniska spänningar att återvända hem, eller att arbeta för ett senare återvändande, när de kan känna sig trygga. Att genomföra flyktingprojekt i AVS-länderna under 2002 var ofta mycket svårt och resultaten var i bästa fall mycket begränsade. I Burundi t.ex. startade gemenskapen under 2000 ett program i partnerskap med FN:s flyktingkommissarie för hjälp till återvändande för de människor som flydde till Tanzania undan den etniska konflikten mellan hutu och tutsi. Eftersom resultaten av projektet varit mycket nedslående måste det genomgå en grundlig översyn. >Plats för tabell> Varför har då resultatet av dessa program varit en besvikelse? Det beror absolut inte på avsaknad av noggrann planering och utvärdering. För att säkerställa att fördrivna skulle kunna återsändas utan att rubba stabiliteten i mottagarländerna, gavs gemenskapsbistånd under 2002 inte bara till den logistik som krävs för att återsända så många människor, dvs. konvojer, transitorter, och särskild hjälp till äldre och sjuka, utan även till långsiktiga åtgärder på bestämmelseorterna för att bidra till att återintegreringen av de återvändande skulle lyckas. Dessa omfattade återuppbyggnad eller förbättring av samhällstjänster som t.ex. skolor, hälsovårdskliniker etc., förstärkning av det lokala rättsväsendet för att avgöra tvister om egendom och andra dispyter som kan uppstå när flyktingar återvänder hem. Tråkigt nog avbröts nästan alla flyktingprogram i Afrika under 2002, vilket till stor del berodde på ökande politisk instabilitet och hoten mot den personliga säkerheten. I Burundi har t.ex. än så länge en övergångsregering där tutsi och hutu delar makten inte skrivit under ett övergripande avtal om eld upphör med landets viktigaste rebellgrupper. Tvärtom inledde både armén och rebellerna en förnyad offensiv under 2002 och avskräckte därigenom de burundiska flyktingarna från att återvända hem. 6.4.4 De tre "kriterierna": Samstämmighet, samordning och komplementaritet 6.4.4.1 Samarbete med EU:s medlemsstater och andra bidragsgivare i AVS-regionen Att förstärka samstämmigheten, samordningen och komplementariteten med andra bidragsgivare är av avgörande betydelse i AVS-staterna, eftersom många av staterna söder om Sahara, i jämförelse med andra länder, är beroende av en högre grad externt bistånd för att ta itu med utvecklingsfrågor, och de saknar tillräcklig regeringskapacitet för att hantera konkurrens och upprepningar från bidragsgivarnas sida, eller de många gånger komplexa och avvikande förfaranden som givarna använder för att lämna bistånd. Kommissionen strävade därför efter att försöka tillämpa de tre "kriterierna" fullt ut i bistånd som gavs till AVS-länder under 2002 tillsammans med EU:s medlemsstater och övriga biståndsgivare. Kommissionens ansträngningar i detta avseende förverkligades i form av de positiva resultat som uppnåddes i samband med biståndet till fisket i Stillahavsområdet under 2002. För det första åtog sig kommissionen i förhandlingarna om ett avtal om fiskepartnerskap mellan EU och Kiribati, undertecknat under 2002, att säkerställa att utvecklingsfrågor i samband med fiske beaktades fullt ut. Följaktligen innebär det avtal som undertecknats en garanti för hållbar exploatering av havens resurser, och liknande EU-avtal kommer troligen att ingås med andra AVS-stater i Stillahavsområdet. För det andra var bistånd till fiske ett kännetecknande drag i de regionstrategidokument som undertecknades under 2002. I de regions trategidokument som rör Stillahavsområdet har fiske klassats som en prioriterad utvecklingssektor som tilldelats 5 miljoner euro till en utökning som ska införliva sex nya stater från Stillahavsområdet i gemenskapens Procfish-program, och bidra till att stärka regionala fiskeministerier och övervakande organ. I Västafrika utgör fisket en icke-prioriterad utvecklingssektor medan det däremot i Centralafrika är en prioriterad utvecklingssektor. De tre "kriterierna" har inkorporerats i gemenskapens yttre bistånd även på andra sätt, vilket visas genom följande tre exempel. För det första infördes under 2002 det västindiska programmet för bekämpning av penningtvätt som ett sätt att hantera regionens snabbt växande finanssektors sårbarhet gentemot narkotikakartellerna. Det erhåller finansiering från gemenskapen och från Förenade kungariket och USA i samverkan (biståndet uppgick under 2002 till 4 miljoner euro från EG och 3,2 miljoner euro från Förenade kungariket och USA tillsammans). Programmet ska förstärka existerande organisationer som t.ex. den västindiska finansiella aktionsgruppen för bekämpning av penningtvätt. För det andra fokuserades gemenskapens åtgärder för att tillämpa de tre "kriterierna" under 2002 i de minst utvecklade länderna till stor del på att utarbeta strategidokument för fattigdomsbekämpning i flera AVS-länder, och på strategiska partnerskap med Afrika som komplement till de afrikanska strategidokumenten för fattigdomsbekämpning, och i detta engagerade sig kommissionen aktivt (ytterligare uppgifter återfinns i punkt 6.4.1 ovan). För det tredje initierade kommissionen under 2002 konsekvensanalyser av den externa positionen samtidigt med förhandlingarna om avtal om ekonomiska partnerskap. Kommissionen avser att använda analyserna för att harmonisera EU:s handels- och utvecklingspolitik så att den gynnar AVS-regionen, och betrakta frågor med anknytning till ekonomi, samhälle och miljö ur ett bredare perspektiv i syfte att säkerställa att effekten av de ekonomiska partnerskapen i AVS-länderna blir så gynnsam som möjligt. 6.4.4.2 Europeiska investeringsbankens (EIB) verksamhet i AVS-länderna Inom ramen för Cotonouavtalet försöker EIB att främja att den privata sektorn ska bli dragloket i den ekonomiska tillväxten, och att AVS-länderna ska integreras i världsekonomin. Som en följd av detta gick över 70 % av de stora lån som EIB under 2002 beviljade för att främja ekonomisk tillväxt i AVS-länder (inklusive Sydafrika) till den privata sektorn, eller den kommersiellt styrda offentliga sektorn, som exempelvis infrastrukturprojekt för elkraft eller vatten. De viktigaste lånen under 2002 gick till Kap Verde (förbättring av flygplats och infrastruktur för trafikkontroll - 20 miljoner euro) och Gabon (installation av fiberoptisk undervattenskabel för telefoni - 22 miljoner euro). 6.4.4.3 Europeiska gemenskapens kontor för humanitärt bistånd (ECHO) - verksamhet i AVS-länder De humanitära kriser som utvecklades i Afrika under 2002 utgjorde en stor utmaning för ECHO och kommer att fortsätta att ge anledning till oro under 2003, eftersom Afrika fortsätter att härbärgera mer än 50 % av de väpnade konflikter som pågår i världen, och mer än 25 % av världens alla flyktingar. För att bistå dessa har gemenskapen tillhandahållit humanitär hjälp med över 210 miljoner euro till AVS-länder under 2002. Nedan återfinns en översikt av verksamheten under 2002 ECHO:s verksamhet i AVS-länder: Översikt över finansieringsbeslut 2002 Region // Översikt över beslut (milj. euro) Västindien, Stillahavsområdet // 0,6 Västafrika // 33,3 Centralafrika // 0,3 Väst- och Centralafrika // 0,2 Östra och södra Afrika, Indiska oceanen // 126,8 Hela Afrika // 50,1 // Totalt // 211,3 6.4.5 Resultatorienterad övervakning Under 2002 gjordes mer än 290 besök för kontroll av länderprogram i 40 länder i AVS-regionen (inbegripet Sydafrika och Kuba). Regelbunden övervakning av regionala program infördes också i början av år 2002. >Plats för tabell> Dessa besök visade sig vara användbara för att förbättra framtida bistånd genom att projektprestanda kunde jämföras på tre olika sätt. Den första jämförelsen utgjordes av projektets prestanda i var och en av utvecklingssektorerna i förhållande till andra sektorer. Resultatet av kontrollen av 18 utbildningsprogram, som är en nyckelfaktor beträffande gemenskapens mål för fattigdomsbekämpning, var uppmuntrande och programmen uppnådde i genomsnitt 2,74 jämfört med ett genomsnitt på 2,48 för alla kontrollerade AVS-projekt. Den andra jämförelsen som kan härledas till övervakningen gällde AVS-projektens styrkor och svagheter i relation till projekt i andra regioner. De AVS-projekt som utvärderades under 2002 verkade vara effektivare och ha större genomslagskraft, men att också kunna ha sämre hållbarhet och verkningsgrad. Den tredje jämförelsen gällde program som inte genomgick förnyad kontroll. Projekt som kontrollerades på nytt verkade ha bättre prestanda än genomsnittet, och ger an antydan om att övervakning innebär att prestanda förbättras för gemenskapens AVS-projekt. >Plats för tabell> 6.4.6 Slutsatser och framtidsperspektiv för kommande år Av de framgångar och svårigheter som var förbundna med genomförandet av det yttre biståndet till AVS under 2002 bör kommissionen kunna ta till sig minst tre nya viktiga lärdomar. För det första erbjuder slutförandet av programplaneringen för AVS/ULT en solid bas för framtida bistånd. Både AVS-länderna och EU måste nu fokusera på att utarbeta lands- och regionstrategidokument, prestera de resultat som utlovats i strategidokumenten, planera territoriella och regionala resurser för EUF:s nionde programram för ULT-länder, och förbättra ULT-ländernas tillgång till EU:s program/budgetposter och fullfölja sina åtaganden enligt tidigare Europeiska utvecklingsfonder. För det andra har förbindelserna EU-AVS/ULT utvecklats avsevärt under 2002 och kommer att fortsätta att utvecklas. Under 2002 växte denna utveckling fram som en följd av bl.a. att AVS- och EU-staterna antog bestämmelserna i Cotonouavtalet, att de afrikanska staterna uttryckligen förband sig att förstärka sin kapacitet för att hantera konflikter, fattigdom och marginalisering beträffande den globala ekonomin, att de tog initiativ som att införa den Afrikanska unionen, och att strategidokument för fattigdomsbekämpning lades som grund för gemenskapsbiståndet till de minst utvecklade länderna. För det tredje måste gemenskapsbiståndet till AVS-/ULT-stater svara bättre mot behoven på ett antal områden. Det första omfattar de stora utvecklingsutmaningar som AVS-/ULT-staterna står inför, särskilt i Afrika. Afrika söder om Sahara är den region i världen som kommer att få kämpa hårdast för att nå sina millenniemål, men gemenskapen måste göra allt den kan för att hjälpa dessa länder att följa den inslagna vägen genom en samordnad kombination av utvecklingsbistånd, politisk dialog och strategier och instrument för andra områden (t.ex. handeln). På det andra området kommer bistånd som bättre svarar mot behoven att omfatta ny utveckling av AVS-/ULT-länder och regioner, som t.ex. införandet 2002 av EU:s initiativ beträffande vatten och energi vid världstoppmötet i september om hållbar utveckling. Detta föranledde kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med utvecklingsländerna undersöka hur bistånd på dessa områden skulle hjälpa dem att snabbare uppnå millenniemålen. EU måste också utvidga dialogen med de utomeuropeiska länderna och territorierna inom det nya partnerskapsförfarandet EU-ULT. Det tredje området där behovsanpassningen ska förbättras rör satsningar på regional och subregional integration och som ett exempel på detta kan nämnas införandet av den Afrikanska unionen och dess antagande av NEPAD 2002. Överläggningar om ekonomiska partnerskapsavtal med AVS-staterna kommer under 2003 att utgöra gemenskapens viktigaste åtgärd beträffande AVS-staternas åtaganden när det gäller kapacitetsuppbyggnad. Det sista området där EU måste prioritera att vidta effektivare åtgärder omfattar konflikter och kriser. Sådana situationer kan inte alltid förutsägas, utan åtgärder måste sättas in snabbare än vad som varit fallet hitintills för att begränsa effekterna med avseende på utvecklingen och gemenskapens biståndsprogram. 6.5 ASIEN Asien står för 56 % av världens befolkning (och 66 % av de fattiga) medan det generar 25 % av världens BNP. Dess andel av EU:s import ökar gradvis (för närvarande cirka 27 %) medan dess andel av exporten från EU har legat relativt konstant (omkring 18 %). Gemenskapens bistånd till finansieringen av samarbetet med utvecklingsländerna i Asien har ökat i måttlig takt under senare år, i medeltal cirka 407 miljoner euro per år under perioden 1996-2001. Åtagandena under 2002 uppgick dock till nästan 540 miljoner euro, och ökningen bestod till stor del av anslag till Afghanistan som bekräftelse på gemenskapens politiska åtagande när det gäller återuppbyggnad av landet. Asien - Översikt över åtaganden/utbetalningar 1996-2002 (miljoner euro) [115] [115] Inkluderar övergripande/temainriktade budgetposter >Plats för tabell> Om man lägger samman gemenskapens och medlemsstaternas biståndsinsatser svarar EU fortfarande för cirka 25 % av alla offentliga biståndsflöden till Asien. Gemenskapens bistånd till Asien utgör ett komplement till det bistånd som tillhandahålls av medlemsstaterna genom en dialog med mottagarländerna, och med andra bilaterala och multilaterala biståndsgivare. 6.5.1 Strategiska mål och framgångar Ur EU:s perspektiv, är huvudsyftet med förhållandet EU-Asien under detta århundrades första decennium [116] att stärka unionens politiska och ekonomiska närvaro i Asien, och höja den till en nivå som bättre motsvarar den växande globala tyngd som ett utvidgat EU kommer att få. För att uppnå detta syfte har EU tagit fram en strategi som grundar sig på följande sex prioriteringar: [116] Fastställt i KOM(2001)469 Europa och Asien: En strategisk ram för förbättrade partnerskap - Att bidra till fred och säkerhet i regionen. - Att stärka ömsesidiga handels- och investeringsflöden. - Att främja utvecklingen av de fattigare länderna i regionen genom att angripa fattigdomens grundorsaker. - Att bidra till att skydda mänskliga rättigheter och verka för att demokrati, goda styrelseformer och rättsstatens principer införs. - Att skapa globala partnerskap och sluta allianser med asiatiska länder. - Att medverka till att stärka medvetenheten om Europa i Asien (och vice versa). En av de stora utmaningarna när det gällde att främja fred och säkerhet under 2002 var situationen i Afghanistan som krävde en snabb men mycket omfattande återuppbyggnadsinsats i överensstämmelse med de åtaganden som gjordes vid ministerkonferensen i Tokyo i januari. När det gäller Afghanistan bidrog gemenskapen med mer än 270 miljoner euro i form av två stora återuppbyggnads-/återanpassningsprogram, och dessutom med livsmedel och humanitär hjälp, förutom bistånd till fördrivna människor. Till att börja med var biståndsprogrammet inriktat på att stödja återuppbyggnad och livsmedelsförsörjning på landsbygden, jämsides med minröjning, för att hjälpa den till största delen landsbygdsbaserade befolkningen att återuppliva de traditionella produktionsmetoderna. Förbättringar beträffande tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster, utbildningslokaler och grundläggande återuppbyggnad av stadsområden kompletterade detta. Fred och konfliktförebyggande var frågor som också spelade en framträdande roll vid insatser i Östtimor, Indonesien, Pakistan och Sri Lanka. Under 2002 fortsatte arbetet med att förstärka de ömsesidiga handels- och investeringsflödena, där biståndet tillhandahålls genom både regionala program och bilaterala projekt. Målsättningen var bl.a. att främja utveckling av den privata sektorn, att bistå partnerländer i deras förberedelser för medlemskap i WTO och/eller att axla ansvaret för internationella avtal. För att beakta gemenskapens utvecklingspolitiska inriktning på fattigdomsbekämpning anslogs över en tredjedel av 2002 års budget för tekniskt och ekonomiskt samarbete till projekt inom den sociala sektorn, särskilt till grundläggande hälso- och sjukvård och grundskolor. Nya åtgärder inom dessa områden planlades i ökande utsträckning inom ramen för ett sektorprogram och samordnades med andra givares insatser. Hållbar utveckling och jämställdhetsfrågor ingick som en integrerad del i alla projekt, med särskilt fokus på kvinnors och flickors tillträde till utbildnings- och hälsovårdslokaler. Gemenskapen bidrog också med 18 miljoner euro till EG-Asean-energifaciliteten som startades under 2002 och som kommer att ge anslag till cirka 20 individuella projekt under loppet av 2003. 6.5.2 Programplanering och strategier för länder EU:s externa samarbetspolitik formuleras juridiskt och förvaltas i form av samarbetsavtal, protokoll, administrativa rutiner och samförståndsavtal. Dessa ligger till grund för programmens genomförande och de budgeterade utgifter man åtagit sig. Under 2002 har programplaneringsåtgärderna för Asienregionen lett till att 13 landstrategidokument antagits formellt. I slutet av december 2002 hade kommissionen avslutat och offentliggjort landstrategidokument för Bangladesh, Kambodja, Kina, Östtimor, Indien, Indonesien, Laos, Malaysia, Nordkorea, Pakistan, Filippinerna, Thailand och Vietnam, och av dessa omfattar merparten perioden 2002-2006. För Afghanistan, Bhutan och Sri Lanka hade kompletterande strategier kommit en bra bit på väg i processen för utarbetande och antagning. I samarbetet med Bangladesh och Vietnam prioriteras fattigdoms bekämpning på ett hållbart sätt och stöd till dessa länders integration i världsekonomin. Strategierna för Kambodja och Demokratiska folkrepubliken Laos är i första hand inriktade på fattigdomsbekämpning. I samarbetet EG-Kina prioriteras Kinas fortsatta integration i världsekonomin och världshandelssystemet och stöd till Kinas övergång till ett öppet samhälle grundat på rättsstatliga principer och respekt för de mänskliga rättigheterna. I gemenskapens samarbete med Indien prioriteras stöd till den officiella politiken som är inriktad på att inom tio år minska fattigdomen till hälften, med speciell inriktning på sociala och ekonomiska reformer, förbättrat styrelseskick och hållbar utveckling. Samarbetet EG-Indonesien ska stötta konsolidering av demokratin och goda styrelseformer. Prioriteringarna i EU:s samarbete med Östtimor syftar till att ge stöd till konsolidering av demokratin och rättsstatens principer, att stimulera respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri- och rättigheterna, och att bidra till återuppbyggnad av landet, som nyligen blivit självständigt. Kommissionens prioriteringar när det gäller strategin för samarbetet EG-Demokratiska folkrepubliken Korea har koncentrerats till ett begränsat antal områden, främst institutionellt stöd och kapacitetsuppbyggnad, hållbar förvaltning och användning av naturresurserna. Samarbetet EG-Malaysia är inriktat på att fördjupa de bilaterala relationerna, särskilt genom att stärka ekonomin, men även banden när det gäller utbildning och kultur. När det gäller Pakistan är prioriteringen stöd till regeringsinsatser för att bekämpa fattigdomen, och stöd för att underlätta landets integration i världsekonomin. Samarbetsstrategin EG-Filippinerna kommer att fokusera på bistånd till de fattigaste samhällsektorerna och att ge stöd till integrering av Filippinerna i de internationella handelsflödena. I samarbetet EG-Thailand prioriteras stöd till hållbar ekonomisk och social utveckling. 6.5.3. Huvudresultaten 2002 Programplaneringen för enskilda länder fram till 2006, enligt definition i landstrategidokumenten, hade nästan avslutats under 2002. Detta bidrog till att klarlägga prioriteringar och tillhandahålla en grund för dialog med partnerländer. Det underlättade också samordningen med medlemsstaterna och övriga givare. De mål som satts upp i budgeten för nya åtaganden och utbetalningar under 2002 uppnåddes, och ytterligare 70 miljoner euro från budgetmarginalen anslogs till projekt i Afghanistan. Åtaganden och utbetalningar i Asien 2001 och 2002 (miljoner euro) >Plats för tabell> Afghanistan - snabb start för återuppbyggnaden under 2002 Afghanistan var en viktig politisk prioritering när det gäller gemenskapsbistånd i Asienregionen under 2002, och det totala åtagandet från gemenskapen uppgick till mer än 270 miljoner euro. Biståndet till den fortlevande humanitära krisen, som präglades av pågående väpnad konflikt, långvarig torka och ett stort antal flyktingar och internt fördrivna personer, gavs i form av humanitär hjälp (från ECHO-budgeten) och uppgick till 73 miljoner euro. Byrån för samarbete EuropeAid tillhandahöll nästan 200 miljoner euro till återuppbyggnad, och av dessa kom 127,5 miljoner euro från budgetposten Asien/Latinamerika (första och andra återuppbyggnadsprogrammen), 44,6 miljoner euro från budgetposten livsmedelsbistånd/livsmedelsförsörjning och 24 miljoner euro från budgetposten "stöd till befolkningsgrupper som tvingats lämna sin hembygd". Mekanismen för akuta ingripanden tillhandahöll resterande medel. Gemenskapen är en av de viktigaste givarna i återuppbyggnadsprocessen, men det afghanska folket är ägarna och ansvarar för ledningen. Gemenskapsfinansierade program omfattade återuppbyggnad av 167 lokaler för hälso- och sjukvård, 1 400 anställda inom hälso- och sjukvården fick utbildning och mer än 4 miljoner konsultationsbesök togs emot. Återuppbyggnad av 7 000 källor och anläggning av 12 000 latriner gjorde att dricksvattnet blev säkrare och förbättrade hygienen. Fem hundra skolor har återuppbyggts och mer än 1 100 lärare har utbildats, vilket givit cirka 170 000 elever (pojkar och flickor) tillgång till formell utbildning. Mer än 27 000 ton förbättrat utsäde har distribuerats till bönderna, ungefär 300 småskaliga bevattningssystem har fått stöd till återuppbyggnad och cirka 320 km vägar på landsbygden har reparerats. Dessa återuppbyggnads- och renoveringsinsatser skapade mer än 3 miljoner arbetsdagar som till största delen betalades kontant, vilket utgjorde ett väsentligt bidrag till köpkraften hos den behövande befolkningen, både i städerna och på landsbygden. Förutom att avhjälpa befolkningens akuta behov har gemenskapen bidragit till att de offentliga tjänsterna fungerar och reformeras, vilket är en viktig förutsättning för normaliseringsprocessen i Afghanistan. Detta genomfördes med hjälp av kontanta bidrag till UNDP:s förvaltningsfond (20 miljoner euro) och Världsbankens fond för återuppbyggnaden av Afghanistan (30 miljoner euro). 6.5.3.1 Genomförande - Fred och säkerhet, demokrati och goda styrelseformer Fred och stabilitet är absolut nödvändiga villkor för ekonomisk tillväxt och bekämpning av fattigdomen - otrygghet och oroligheter kan hämma utvecklingen. Spänningarna mellan Indien och Pakistan i södra Asien, de etniska konflikterna i Afghanistan och Sri Lanka, och konflikterna i t.ex. Indonesien, Nepal och Filippinerna är frågor som konstant oroar det internationella samfundet. Efter händelserna den 11 september 2001 har ett antal asiatiska länder drabbats av terrorattacker. Frågan om mänskliga rättigheter har också givit anledning till oro i många asiatiska länder i samband med villkoren för miljoner flyktingar, fördrivna personer och minoritetsgrupper i regionen. Förutom att delta i en politisk dialog inom ramen för Asean, ASEM och i andra sammanhang, har gemenskapen använt de olika instrument man förfogar över för att fördela ekonomiskt och tekniskt bistånd, i syfte att stimulera fred och stabilitet i Asien. Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter, mekanismen för akuta ingripanden och budgetposten för flyktingar/fördrivna personer utgör exempel på sådana mekanismer. - Konfliktförebyggande, goda styrelseformer och rättsstaten. Under 2002 har mer än 10 miljoner euro gått till projekt i Asien inom ramen för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter. Åtgärderna genomfördes av icke-statliga organisationer, universitet och oberoende institutioner. Stöd till avskaffande av dödsstraffet är en av initiativets huvudprioriteringar. Under 2002 finansierade det ett projekt i Filippinerna som avsåg att förstärka åtgärderna för avskaffande av dödsstraffet genom att maximera programmen och produktionen av material vid "Philippine Human Rights Information Centre". Inom ramen för goda styrelseformer utarbetades också program om möjlighet till rättslig prövning för de fattiga och bekämpande av korruption. I Kina gavs bistånd till ett program som innebar förstärkning av försvarsadvokaternas kapacitet vid främjande av de lagliga rättigheterna för personer som åtalas för brott belagda med dödsstraff. Att bekämpa rasism och främlingsfientlighet och diskriminering av minoritetsgrupper och ursprungsbefolkningar är en annan av huvudprioriteringarna inom ramen för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter. Under 2002 initierades insatser i Nepal, Pakistan, Indien, Indonesien och Malaysia. I Indonesien finansierade Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter ett projekt för uppbyggnad av det rättsliga områdets kapacitet inom ramen för kvinnors rättigheter för att hantera fall av våld mot kvinnor. Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter gav stöd till demokratiseringsprocessen i Burma/Myanmar och bidrog till övergången till demokrati genom att förstärka den demokratiska rörelsens kapacitet, särskilt beträffande etniska grupper, kvinnor, ungdomar och de traditionellt rösträttsberövade. I Kambodja gavs bistånd till uppbyggnad av kapaciteten beträffande demokratiska strukturer på kommunal nivå, medan Pakistan fick hjälp att öka utsatta gruppers deltagande i beslutsprocesserna i samhället, i syfte att förbättra kontrollen av och respekten för mänskliga rättigheter i 10 distrikt. EU:s valövervakningsuppdrag: Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter gav bistånd till övergången till demokrati i Asien genom att sända valövervakare från EU till de val som hölls 2002 i Pakistan, Östtimor och Kambodja. EU:s valövervakningsuppdrag vid parlamentsvalen i Pakistan i oktober 2002 genomfördes av nio medlemmar i kärngruppen under tio veckor, med 43 observatörer på lång sikt fördelade på 13 olika platser i alla fyra provinserna under 3-5 veckor. Dessutom anlitades 30 observatörer på kort sikt, upp till tio dagar, och en delegation med ledamöter från Europaparlamentet var också närvarande. På valdagen (10 oktober) fanns totalt 88 valövervakare från EU på plats för att observera röstning, rösträkning och sammanräkning av resultatet [117]. [117] Slutrapporten från EU:s valövervakningsuppdrag i Pakistan finns på: http://europa.eu.int/comm/ external_relations/Human_Rights/eu_election_ass_observ/index.htm I Östtimor hölls presidentval den 14 april 2002 och EU:s valövervakare utgjordes av en kärngrupp med fyra experter, 4 observatörer på lång sikt och 26 observatörer på kort sikt [118]. De flesta uppgifterna i samband med EU:s valövervakningsuppdrag (19 december 2001 till 26 februari 2002) vid de lokala valen i Kambodja i februari 2002 genomfördes under 2002, trots att finansieringen kom från budgeten för 2001. Detta var den första gången som EU hade sänt valövervakare för att övervaka lokala val och det avspeglar den betydelse som de första direkta valen till kommunfullmäktige har i Kambodjas moderna historia. Slutresultatet av uppdraget blev en användbar utvärdering av valförfarandet och att ett antal rekommendationer utfärdades inför parlamentsvalen i juli 2003 [119]. [118] Slutrapporten från EU:s valövervakningsuppdrag i Östtimor finns på: http://europa.eu.int/comm/ external_relations/Human_Rights/eu_election_ass_observ/index.htm [119] Slutrapporten från EU:s valövervakningsuppdrag i Kambodja finns på: http://europa.eu.int/comm/ external_relations/Human_Rights/eu_election_ass_observ/index.htm Inför parlamentsvalen i Nepal (planerade att äga rum i november 2002) hade en valövervakningsgrupp från EU godkänts och finansieringsbeslutet antagits. Men på grund av att valen skjutits upp har EU:s valövervaknings grupp inte sänts ut. - Mekanismen för akuta ingripanden Denna mekanism har konstruerats för att utöka EU:s civila kapacitet när det gäller att ingripa snabbt och effektivt vid krissituationer i tredje land. Mervärdet med mekanismen för akuta ingripanden ligger i att den är snabb och flexibel vid spända lägen omedelbart före, under och efter kriser. Det här nya verktyget visade sig vara särskilt värdefullt i Asien under 2002. Det andra programmet inom ramen för mekanismen för akuta ingripanden avsett för Afghanistan (5,9 miljoner euro) involverade åtgärder/projekt som skulle stärka den nya förvaltningens institutionella kapacitet, eller bidra till att mobilisera allmänhetens stöd till återuppbyggnadsprocessen. Bland åtgärderna som var avsedda att stärka den nya förvaltningen ingick att stödja den myndighet som skulle samordna biståndet, återuppbyggnad av stadsplaneringskapaciteten i fem större städer och utbildning av regeringstjänstemännen. Detta program gav också bistånd till inrättandet av ett "Media house", där lokala journalister kan få tillgång till internationella nyhetskällor, etablering av en oberoende tidning och dessutom en journalistutbildning. En utvärderingsgrupp sändes till Indonesien i början av 2002 för att fastställa eventuella insatser i samband med potentiella lokala/regionala konflikter i olika delar av landet. Uppdraget resulterade direkt i ett antal åtgärder inom ramen för mekanismen för akuta ingripanden i Irian Jaya och Maluku i form av medling och konfliktlösning, inbegripet ett projekt som särskilt fokuserade på kvinnors roll vid förebyggande av konflikter. Den ökande graden av medvetenhet om situationen i Indonesien gjorde det möjligt att använda mekanismen för akuta ingripanden för att agera snabbt i samband med avtalet om upphörande av fientligheterna i Aceh (Sumatra) och att genomföra ett projekt för stöd till ett internationellt övervakningsuppdrag i slutet av 2002 (2,3 miljoner euro). En expertgrupp från mekanismen för akuta ingripanden sändes i slutet av november 2002 till Filippinerna för att bedöma behovet av bistånd från EU/EG för att bekämpa terrorism. Resultatet av besöket blev ett biståndsprogram som omfattade åtgärder mot finansiering av terrorism, gränskontroll, utbildning av polisen, uppbyggnad av den rättsliga kapaciteten, med tonvikt på dess inflytande på goda styrelseformer. En utvärderingsgrupp sändes ut för att försöka upptäcka vilka eventuella åtgärder som kunde vidtas för att lindra effekterna av konflikten med maoistgerillan i Nepal, särskilt i de områden där det finns viktiga gemenskapsprogram för utvecklingssamarbete. Resultatet av besöket blev ett program för konfliktlindring som syftar till att mildra effekterna av konflikten och att lägga grunden till framtida gemenskapsbistånd på medellång sikt genom förtroendeskapande åtgärder och ekonomisk makt till den sårbara lokalbefolkningen. Gruppen föreslog också ett program som skulle främja en fri och rättvis valprocess för valen i november 2003. I september 2002 antogs ett program som stöd till avtalet om eld upphör mellan regeringen i Sri Lanka och Tamilska Eelams befrielsetigrar (LTTE) (1,8 miljoner euro). Bland åtgärderna ingår stödåtgärder som ska underlätta informationsflödet om fredsprocessen och bistånd till en kommission för mänskliga rättigheter, samt dessutom ett program för återuppbyggnad av skolor i konfliktområdet, så att de åter kan användas för sitt ursprungliga syfte. - Återanpassning/landminor Förutom det humanitära biståndet från ECHO och budgetposten för livsmedelsförsörjning har den största delen av gemenskapsbiståndet till Afghanistan under 2002 kommit från budgetposten för utvecklingssamarbete. Den komplexa nödsituationen krävde en strategi som omfattade flera sektorer. Förutom bistånd till den behövande befolkningen gav programmet också stöd till att återupprätta en fungerande förvaltning och att främja det civila samhällets insatser. Två återuppbyggnadsprogram på totalt 127,5 miljoner euro godkändes. Här prioriterades accelererat genomförande, vilket resulterade i att kontrakt för över 85 miljoner euro undertecknades under 2002, och nästan 55 miljoner euro betalades ut för åtgärder på detta område. Gemenskapen bidrog med 2 miljoner euro till återuppbyggnad av en järnvägslinje på 20 km i Sri Lankas östra provins, som en förtroendeskapande åtgärd och för att befolkningen skulle få ta del av de konkreta fördelarna med fredsprocessen. Åtaganden på 28 miljoner euro tillhandahölls för återuppbyggnad av Östtimor som nyligen blivit självständigt. Här godkändes tre insatser, varav den största gällde ett återuppbyggnads- och utvecklingsprogram för hälso- och sjukvårdssektorn, den andra den fond som många givare är anslutna till och där gemenskapen är den största bidragsgivaren, och den tredje insatsen innebar att tillhandahålla expertstöd till de viktigaste departementen. Direkt gemenskapsbistånd till de icke-statliga organisationernas verksamhet liksom indirekt stöd genom ECHO gavs för att hantera konsekvenserna av den väpnade konflikten och tyfonerna på Mindanao (Filippinerna). Förutom att röjning av landminor ingår som en integrerad del i flera stora asiatiska projekt har gemenskapen också engagerat sig i en del separata projekt i Demokratiska folkrepubliken Laos och Sri Lanka. Gemenskapen har bidragit med 900 000 euro till ett tekniskt biståndsprojekt i Demokratiska folkrepubliken Laos, som Handicap International Belgium håller på att genomföra. Det utbildningssystem med tillhörande stöddatabaser som håller på att utvecklas är mycket effektivt och med hjälp av det kommer det centrum för minbekämpning som finns i Savannakhetprovinsen att kunna agera självständigt. En undersökning av landminornas effekt och minröjningsprojekten har genomförts i Sri Lanka, med ett gemenskapsbidrag på 800 000 euro, i syfte att säkerställa att tvångsförflyttade befolkningar tryggt ska kunna återvända till sin ursprungsort och på det sättet bidra till ekonomisk återhämtning och återuppbyggnad i de norra och östra provinserna. - Flyktingar/internt fördrivna personer Under 2002 fokuserade det här programmet på de asiatiska regioner som mest berördes av frågan om fördrivna befolkningar, i synnerhet Afghanistan. 22 miljoner euro anslogs via ett konsortium av icke-statliga organisationer för att hjälpa afghanska flyktingar och internt fördrivna personer att återvända hem. Programmet, som direkt kommer att hjälpa mer än 4 miljoner återvändande i merparten av de afghanska provinserna, har två huvudsyften. För det första ska det underlätta återvändande till områden utanför de stora städerna genom bidrag till återuppbyggnad och rekonstruktion av infrastrukturerna på de platser som de återvändande kom från. För det andra är syftet att ge stöd till lokalsamhällena under återintegreringsprocessen, genom att hjälpa dem att ta itu med följderna av den långvariga konflikten, den exempellösa torkan och förlusten av produktionstillgångar. Dessutom fick FN:s flyktingkommissarie tillgång till ett bidrag på 2 miljoner euro avsett för afghanska flyktingar som återvände till sitt hemland från Iran och Pakistan. Burma/Myanmar: Ett projekt (gemenskapsbidrag: 1,9 miljoner euro) som ska underlätta återvändandes anpassning i norra Rakhinestaten, och förbättra villkoren för de mest utsatta befolkningsgrupperna, särskilt de jordlösa. Ett andra projekt (gemenskapsbidrag: 0,54 miljoner euro), bidrag till jordbruk och förvaltning av naturresurser i samma stat. Indonesien: Ett första projekt (gemenskapsbidrag: 1,49 miljoner euro), hjälp till återintegrering och ekonomisk återhämtning i Maluku och centrala Sulawesi. Ett andra projekt (gemenskapsbidrag: 0,58 miljoner euro), inriktat på återvändandeprocessen och återanpassningen i norra Maluku, med syftet att säkerställa att barn i grundskoleåldern får bättre tillgång till det formella utbildningssystemet. Filippinerna: Två projekt där målgruppen är fördrivna personer på ön Mindanao. Det ena (gemenskapsbidrag: 0,97 miljoner euro) gav flyktingar som drabbats av kriget och inte kunde återvända dit de kom ifrån ett långsiktigt, hållbart bistånd genom att införa inkomstgenererande åtgärder och förbättra den sociala omsorgen. Det andra (gemenskapsbidrag: 0,60 miljoner euro) förbättrade levnadsvillkoren för människor som drabbats av konflikterna på landsbygden i provinserna Maguindanao och Lanao de Sur. Gemenskapen ger bistånd till UNHCR:s program i Sri Lanka, Thailand och Nepal. I Sri Lanka (gemenskapsbidrag: 3,9 miljoner euro), ett program som bistår frivilliga återvändande och internt fördrivna personer, och i Thailand och Nepal (gemenskapsbidrag: 2 miljoner respektive 0,9 miljoner euro) till program som ger skydd och stöd till flyktingar från Burma/Myanmar och Bhutan som för närvarande lever i läger. - Att stärka ömsesidiga handels- och investeringsflöden. I sin egenskap av viktiga aktörer inom världsekonomin står både Asien och Europa inför många utmaningar i samband med globaliseringen. Båda två är en viktig handelspartner för den andre. I en värld där det inbördes beroendet ökar alltmer måste de två regionerna gemensamt arbeta för att åstadkomma ett öppet och regelbaserat multilateralt handelssystem samtidigt som ett gynnsamt klimat för utländska direktinvesteringar utvecklas. De två regionerna har ett gemensamt intresse av att ta itu med de negativa konsekvenserna av en alltmer globaliserad värld, oavsett om de är sociala eller miljörelaterade, men också av att till ömsesidig nytta begagna sig av de möjligheter som globaliseringen erbjuder. Det är allmänt erkänt att i det långa loppet är framstegen som görs i utvecklingsländerna i Asien inte avhängiga biståndsflödena utan nyckelfaktorer som regionens egna resurser, den politiska viljan, goda styrelseformer och effektiva investeringar. Med tanke på detta har tyngdpunkten i gemenskapens samarbetsinsatser på handels- och investeringsområdet varit inriktad på pilotprojekt och strategier för tekniskt samarbete som syftar till att främja ömsesidigt lönande samarbete med handel mellan företag, förbättring av den ekonomiska miljön och att skärpa Europas profil i Asien och vice versa. - Institutionell uppbyggnad Under 2002 har gemenskapen, i enlighet med "Meddelandet om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik -2000 [120]" och de åtaganden som gjorts under förhandlingarna med Världshandelsorganisationen (utvecklingsdagordningen från Doha), ägnat avsevärda resurser åt att bistå asiatiska utvecklingsländer för att integrera dem i den globala ekonomin. Ett stort projekt med inriktning på anslutning till WTO har godkänts i Kina, ytterligare ett har godkänts för Kambodja och Laos, medan ett tredje projekt bistår Vietnam i övergången till marknadsekonomi. De nyligen godkända faciliteterna för småskaliga projekt för Indonesien och Filippinerna kommer också att bidra till de ekonomiska reformprocesserna. Slutligen har faciliteten i Bangladesh för företagsutveckling i södra Asien, som genomfördes av Internationella finansieringsbolaget, som målsättning att reformera den institutionella och ekonomiska ram som små och medelstora företag är verksamma inom, genom att ge dem direkt bistånd. [120] Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik, KOM(2000) 212 slutlig, Bryssel den 26.4.2000 Under 2002 fortsatte samarbetet med Asien i form av flera övergripande och regionala program och nya initierades. Investeringsprogrammet för Asien, som främjar företagssamarbete mellan Asien och Europa, återupptog sin verksamhet efter en utvärdering av de uppnådda resultaten, och till budgeten anslogs ytterligare 35 miljoner euro. Under 2002 genomfördes omkring 75 projekt som involverade små och medelstora företag i Europa och Asien med ett totalt gemenskapsbidrag på 8,4 miljoner euro. I december 2002 undertecknade kommissionen ett nytt bidragskontrakt med Asien-Europa-stiftelsen i Singapore för att främja ömsesidig förståelse och kulturellt utbyte inom ramen för mötena mellan Asien och Europa (ASEM). Kommissionen kommer att ställa totalt 3,5 miljoner euro till förfogande under de nästkommande fyra åren, i syfte att samfinansiera särskilda projektverksamheter som stiftelsen åtar sig. Ytterligare 8 miljoner euro i bistånd godkändes för programmet för samarbete inom informations- och kommunikationsteknik i Asien, vars syfte är att öka samarbetet inom informations- och kommunikationsteknik mellan Europa och Asien, genom samfinansiering av projekt som förvaltas av europeiska/asiatiska partnerskap. Asia Urbs-projektet som ger bistånd till samarbete på området stads- och socioekonomisk utveckling fortsatte sin verksamhet under 2002 och 15 nya pilotprojekt som involverade europeiska och asiatiska lokala myndigheter tilldelades bidrag på cirka 6 miljoner euro. Detta program väckte omedelbart intresse i Kina så snart det blivit stödberättigat land i slutet av 2001, och där godkändes 4 projekt för finansiering. Programmet för skydd av immateriella rättigheter i samarbete med Asean fick också en ökning av budgeten med 2,5 miljoner euro, i syfte att förstärka Vietnams deltagande och även involvera Laos och Kambodja. Samarbetet EU-Asien på området högre utbildning förstärktes under 2002 genom den första inbjudan att ansöka om bidrag från Asia Link-programmet. Omkring 44 projekt som omfattade 177 institutioner för högre utbildning i Europa och Asien beviljades bidrag på 12,2 miljoner euro. I slutet av 2002 utfärdades en inbjudan till att ansöka om bidrag inom ramen för EU-Aseans program för universitetsnätverk. Asia-EcoBest, som har ett bidrag från gemenskapen på 8,0 miljoner euro, är ett femårigt program (1997-2202) som syftar till att hjälpa europeiska bolag att hitta investeringsmöjligheter inom industrisektorn i samarbete med asiatiska partners. Mer än 170 projektåtgärder har finansierats och viktiga framgångar har vunnits i och med att miljömedvetandet ökat och Europas bästa lösningar har introducerats i Asien. En efterföljare till programmet, Asia Pro Eco (gemenskapsbidrag 31,5 miljoner euro) lanserades 2002. Programmet för civil luftfart mellan EU och Indien, gemenskapsbidrag 18 miljoner euro, främjar samarbetet mellan europeisk och indisk industri och tillsynsmyndigheterna inom områdena flygsäkerhet, utveckling av infrastruktur för flygtransporter och rymdindustrin. En översyn som genomfördes under 2002 fann att programmet i stort sett följde den utstakade vägen och potentiellt skulle kunna vara ömsesidigt lönande för indisk och europeisk industri. Det regionala samarbetsprojektet mellan EU och Asien beträffande civil luftfart, med ett gemenskapsbidrag på 15 miljoner euro, är avsett för att öka flygsäkerheten i regionen. Projektet löper från 2002-2006. - Fattigdomsbekämpning 1 miljard människor i Asien beräknas leva i fattigdom. Medan många regeringar har tagit sin tillflykt till strategier för att bekämpa fattigdomen som ska främja ekonomisk tillväxt, ta itu med inrotade ojämlikheter, institutionellt brister och sociala hinder, har regionen också ansatts av riskfaktorer som i oproportionerligt stor omfattning drabbar de fattiga. Under senare år har vissa länder, i huvudsak i östra Asien, genomgått en stor ekonomisk kris, medan andra länder i regionen upplevt ödeläggande naturkatastrofer (t.ex. jordbävningen i Gujarat, Indien). Länder som Östtimor, Indonesien, Nepal och Filippinerna har genomlidit inbördeskrig och spridningen av sjukdomar som hiv/aids har kommit att bli en stor källa till oro i hela regionen. Framgångarna när det gäller fattigdomsbekämpning i Asien har hittills varit varierande. Fattigdomen när det gäller inkomster i östra Asien har stadigt sjunkit och beräknas nu ha vara under 15 % av befolkningen. I fallet södra Asien är läget mindre gynnsamt, eftersom fattigdomen, trots att den minskar, fortfarande ligger på en hög nivå för cirka 30 % av befolkningen. Mot denna bakgrund ligger gemenskapens bidrag till bekämpning av fattigdomen i Asien i linje med millenniemålen, och man har fokuserat på fyra huvudteman, nämligen: grundutbildning, primär hälso- och sjukvård, en blandning av landsbygdsutveckling och social utveckling och miljöskydd. Under 2002 avslutades 20 projekt med anknytning till fattigdom. De lärdomar som kunde dras av utvärderingarna var, bl.a., att många projekt hade haft en överambitiös eller oklar målsättning från början. Medan dessa tillkortakommanden rättades till under genomförandet, var utfallet av projekten sämre än man skulle önska, beroende på otillräckliga insatser från regeringar, olämplig politisk miljö och institutionella svagheter. Begränsningarna i utformningen av projekten bekräftade återigen att gemenskapens övergång till sektorsinriktade åtgärder som bygger på starkare lokal delaktighet och utökat samordning mellan regeringar och givare är berättigad. Reformprogrammet för Pakistans finanssektor (50 miljoner euro) som godkändes 2002 är ett exempel på denna förändrade strategi. - Landsbygdsutveckling/social utveckling Fattigdomen på landsbygden i Asien präglas av ojämn och orättvis tillgång till samhällstjänster som ofta har dålig kvalitet, problem med markinnehav, dålig organisation av marknader och ofördelaktiga priser för småbrukare, och otillräcklig tillgång till mikrofinansiering. Till problemen bidrar också miljöförstöringen, eftersom de fattiga tvingas odla på utarmad olönsam mark, t.ex. i högländer och kustområden. Med hänsyn till regeringsprioriteringar och andra bidragsgivares åtgärder har gemenskapen tagit itu med flera av dessa frågor. Följande utgör exempel på viktiga projekt som avslutats eller som varit föremål för utvärdering/översyn under 2002. Bangladesh - Utnämn de fattiga grupperna till miljöförvaltare i samarbete med Synergy Foundation Inom ramen för projektet "Empowering the poor to become environmental stewards" har gemenskapen lämnat bistånd på 650 000 euro för en femårsperiod till Synergy Foundation, i syfte att införa en nyskapande strategi när det gäller hållbart skogsbruk, genom att sammanföra fattiga grupper som saknar jord med den privata sektorn. Synergi Foundation är ett investeringsbolag inriktat på välgörenhet, med grön och etisk inriktning, som har sin bas i Förenade kungariket, men som sedan 1994 har verkat i Bangladesh och utnyttjat en banbrytande metod för återplantering av skog som gynnar de fattiga grupperna, och som består i att bilda ett "Environmental Stewardship Contract Team" som innebär ett avtal där produktionen delas på tre parter under 35-60 år, dvs. bolaget, en frånvarande landägare och människor på platsen som saknar jord. Modellen har visat sig vara en framgång, eftersom de människor utan jord som sköter de nyplanterade träden har blivit delaktiga samhällsmedlemmar som kan kräva sina rättigheter, som t.ex. bankverksamhet utan korruption, skälig tillgång till marknader och insyn i den lokala förvaltningen. En del av deras vinst går till den lokala förvaltningen, vilket uppmuntrar dem till att rösta för de kandidater som kommer att tillvarata deras intressen. I Chittagong Hill Tracts, som är ett etniskt sårbart hörn av Bangladesh, där projektet håller på att utvidga sin verksamhet, har modellen lyckats bryta ny mark, eftersom den utgör en ny metod för att lösa problemet med landägande för områdets ursprungsbefolkning. Allt eftersom träd och grödor börjar mogna kommer Synergy Foundation att etablera nya intressanta partnerskap med den privata sektorn. Ett företag i Bangladesh som tillverkar tändstickor har tecknat avtal och förhandlingar pågår med andra, bl.a. en stor tillverkare av fruktsaft. Forskning pågår också om möjligheten att odla medicinalväxter genom att använda lokal kunskap. En övergång till sådana grödor skulle betyda att man producerade en vara med högt värde, som är lättare att transportera och mindre utsatt för plundring. Under 2002 års övervakningsuppdrag fick projektet högsta betyg och övervakningsgruppen rekommenderade bestämt att denna strategi skulle erhålla fortsatt stöd efter periodslutet i februari 2004. Partnerskap mellan regeringar, företag och det civila samhället förklarades vara ett nyckelinstrument när de åtaganden om hållbar utveckling som gjordes vid världstoppmötet i Johannesburg skulle förverkligas, och projektmodellen är ett utmärkt exempel på den sortens partnerskap mellan den privata sektorn och de fattiga grupperna. "Kerala Horticulture Development Programme" I Indien påbörjades 1993 som ett gemensamt projekt mellan regeringen i Kerala och gemenskapen för att göra det möjligt för jordbrukarna att höja sina inkomster, genom att öka produktionen av trädgårdsprodukter av hög kvalitet. Projektet planerades med bistånd från gemenskapen på 28,7 miljoner euro och den totala kostnaden för projektet är 36,7 miljoner euro. Genom projektet har cirka 37 500 jordbrukare organiserats i 1 666 självhjälpsgrupper, vilket täcker ett område på 14 230 hektar spritt över 7 distrikt. Cirka 800 självhjälpsgrupper som agerar genom 78 jordbrukarförvaltade marknader omsatte 6,4 miljoner euro. Lån till grödor på 26 miljoner euro har betalats ut och 90 % har återbetalts. Genom programmets insatser har 75 % av jordbrukarna avsevärt lyckats öka sina inkomster. Nadukarra Agro-Processing Company (NAPC), som utgjort en del av projektet, har kunnat etableras som ett produktmärke i Kerala. NAPC är den första fabriken i Kerala som är ISO-certifierad. Ett program för social utveckling på landsbygden i Pakistan (25 miljoner euro) har främjat förbättring av de socioekonomiska villkoren på landsbygden i Pakistan, genom att öka kapaciteten för de sju icke-statliga organisationer som tillhandahåller grundläggande tjänster inom den sociala sektorn. I ett land där merparten av de sociala tjänsterna traditionellt har tillhandahållits av regeringen, har den icke-statliga sektorn genom det här programmet fått i uppdrag att förstärka kapaciteten i det civila samhället, i syfte att ge människor större tillgång till tjänster med förbättrad kvalitet. Fram till dags dato håller 311 projekt, som direkt och indirekt påverkar upp till tre miljoner människor, på att genomföras över hela Pakistan, och de områden som berörs är primär hälso- och sjukvård, inklusive sanitära anläggningar och vattenförsörjning, grundutbildning och reproduktiv hälsovård. Biståndsprogrammet för jordbrukssektorn (PRASAC 2) i Kambodja, som undergick utvärdering efter halva tiden under 2002, tar itu med problem relaterade till fattigdomen på landsbygden i 26 utvalda distrikt i de sex provinserna, genom en rad åtgärder som främjar utveckling av jordbruket och den sociala sektorn. Det noterades att mottagarna deltog mycket aktivt i planering och genomförande av projektet som gynnade över 85 000 hushåll, varav merparten tillhörde de fattigaste inbyggarna på landsbygden. Här finns en avsevärd potential när det gäller att mångdubbla denna effekt men det skulle kräva ytterligare tid och resurser. Enligt utvärderingen efter avslutandet av projektet 2002, hade jordbruksprogrammet för Central Cordillera (CECAP), som avsåg en fattig och bergig region i Filippinerna, inneburit ett viktigt tillskott när det gällde att främja förbättrade metoder för jordbruk och hantering av naturresurser, som en förstärkning till ursprungsbefolkningens traditionella jordbrukssystem. 7 500 jordbrukare i 25 kommuner som omfattas av projektet har börjat använda förbättrade jordbruksmetoder, vilket har resulterat i en avsevärd produktionsökning, bättre livsmedelsförsörjning samt högre inkomster. Ytterligare 8 000 jordbrukare har planterat 2,4 miljoner träd och infört andra förbättrade metoder för hantering av naturresurserna, vilket kommer att bidra till att miljöförstöringen i Cordillera kommer att bromsas upp. Projektet var också till hjälp för att inrätta många nya organisationer och att öka medlemsantalet i de redan existerande. Mycket återstår dock att göra för både den centrala och den lokala regeringen för att säkerställa att det kommer efterföljare till de åtgärder som initierades under programmet I Nepal avslutades ett projekt avseende förstärkning av veterinär myndigheten för bekämpning av boskapssjukdomar i september 2002 som ledde till att boskapspesten kunde utrotas i Nepal, vilket officiellt bekräftats av "Organisation Internationale des Epizooties" (OIE). Andra landsomfattande framgångar utgjordes av antagandet av djurhälsolagstiftning, förstärkning av veterinärtjänsterna på fältet, inrättande av ett övervakningssystem, utveckling av arbetskraften, utbildning och kvantitativ såväl som kvalitativ förbättring av vaccinproduktionen. Gemenskapsbidraget uppgick till 8,7 miljoner euro. - Hälso- och sjukvård Hälso- och sjukvårdstjänsterna i Asien tyngs ned av att de måste kunna hantera två olika typer av sjukdomar, varav den ena är resultatet av stigande välfärd, dvs. cancer och hjärt- och kärlsjukdomar, medan den andra utgörs av de traditionella barnsängs- och barnsjukdomarna och malaria som förekommer i fickor i hela regionen. Hiv/aids håller på att etablera sig i flera länder. Genom att i ökande utsträckning arbeta genom sektorprogram ger gemenskapen bistånd till åtgärder inom hälso- och sjukvårdssektorn i nästan alla länder i regionerna Sydasien och Sydostasien. Det regionala projektet för malariabekämpning (32 miljoner euro i EG-bidrag) i Laos, Kambodja och Vietnam avslutades under 2002. De vittomfattande åtgärderna i länderprogrammen, särskilt de impregnerade sängnäten och tidig upptäckt och behandling, liksom även det regionala inslaget, innebar en betydande minskning av antalet malariasmittade i dessa länder. I projektområden i Kambodja sjönk antalet malariasjuka från 170 387 fall under 1997 till 73 149 fall, (dvs. en minskning med 57 %) och dödsfallssiffran från 865 under 1997 till 211 (dvs. en minskning med över 75 %). Efter att 235 781 impregnerade sängnät distribuerats i Laos kan man nu vid slutet av programmet se hur effekten av de åtgärder som genomförts avspeglas i den minskning av antalet dödsfall och insjuknanden i malaria som sjukhusen rapporterar och som anger att båda dessa tal minskat med mer än 90 % jämfört med de data som fanns tillgängliga vid programstarten. Dessutom har gemenskapens regionala inslag skapat flera olika kommunikationsverktyg, byggt nätverk för information och utbildning av allmänheten, utvecklat samarbete mellan civila och militära hälsovårdssystem, och till slut inrättat en nationell etisk nämnd i Kambodja och Laos som ska införa etiska standarder och godkänna alla framtida förslag till forskning på hälso- och sjukvårdsområdet i dessa länder. Förekomsten av malaria har märkbart minskat i Vietnam Under de senaste fem åren har Vietnam genomfört ett malariaprojekt tillsammans med gemenskapen i landets mest avlägsna delar, särskilt i bergstrakterna. Förutom att tillhandahålla droger mot malaria i avlägsna områden, har gemenskapen försett "Institute of Malaria Parasitology and Entomology" med utrustning för forskning avseende eventuella botemedel mot malaria och förebyggande vård. Projektet införde också pågående program för förebyggande av malaria genom att kungöra betydelsen av att bekämpa sjukdomen. Sedan 1998 har malariaförekomsten minskat märkbart och antalet dödsfall orsakade av sjukdomen har minskat i de åtta provinser i Vietnam som var värst drabbade. Enligt biträdande hälsovårdsministern Nguyen Van Thuong har antalet smittade minskat med 62 %. Sedan 1997 har antalet dödsfall i malaria minskat från 152 till 26 under år 2002, vilket är en minskning med 83 % och ingen epidemi har rapporterats i de åtta provinserna under den femårsperiod som projektet pågått. I Binh Phuoc-provinsen har antalet fall minskat med 79 % och i Lam Dong-provinsen har siffran gått ned med 25 %. Efter den internationella konferensen om befolkning och utveckling som hölls 1994 i Kairo antogs 1996 initiativet för reproduktiv hälsa i Asien [121] (EG-bidrag 25 miljoner euro) för att ta upp de frågor med anknytning till sexuell och reproduktiv hälsa som ansågs som avgörande faktorer för det sexuella uppträdandet och de reproduktiva valen. Fram tills nu har särskilda strategier utarbetats för alla de deltagande länderna, vilka har olika inriktning: [121] http://www.asia-initiative.org/ rhi.html - Gemenskapsdeltagande fullt ut i reproduktiva hälso- och sjukvårds tjänster. Nepal och Pakistan. - Reproduktiv hälso- och sjukvård för ungdomar. Kambodja, Laos, Sri Lanka och Vietnam. - Förbättrad kvalitet på den reproduktiva hälso- och sjukvården. Bangladesh. Totalt påbörjades 42 projekt, 39 på ländernivå och 3 på regional nivå. Att främja medvetenheten om jämställdhet och bygga upp kapaciteten på jämställdhetsområdet uppnåddes inom ramen för programåtgärderna. En unik egenskap hos initiativet är dess metod av involvera internationella, regionala och lokala icke-vinstdrivande organisationer i genomförandet, och att låta dessa partners (över 80 i Asien och Europa) arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål. Den slutliga utvärderingen 2002 bekräftade betydelsen av denna verksamhet och rekommenderade att ett uppföljningsprogram borde lägga särskild vikt vid att sätta upp mål för att öka ungdomars medvetenhet om reproduktiv hälso- och sjukvård [122]. [122] Se bilagan om fallstudier i Vietnam "Boosting Condom Usage". För Utvecklingsprogrammet för hälso-, sjukvårds- och familjeomsorgs sektorn i Indien, EU-bidrag 240 miljoner euro, är detta det fjärde genomförandeåret. 24 stater i Indien omfattas allmänt av programmet och totalt har tills nu 93,5 miljoner euro betalats ut. Programmets mål är att ta upp systemfrågor för att förbättra tillgängligheten, tillgången till och kvaliteten på grundläggande offentlig hälso- och sjukvård som i första hand utnyttjas av de fattiga och missgynnade i jordbruksområdena, men också i slummen i stadsområdena. En årlig översikt utfördes i maj 2002 och den rekommenderade en översyn av genomförandestrategin, som borde lägga större vikt vid statliga faciliteter och fokusera på att driva decentraliseringsprocessen vidare, och att delegera makt till de lägre nivåerna i hälso- och sjukvårdssystemet. Dessutom kommer man att försöka öka samhällets deltagande genom att involvera de lokala regeringsorganen, och icke-statliga organisationer, i enlighet med rekommendationen i översynen [123]. [123] Se bilaga om fallstudier i Indonesien "Social Safety Net/Contraceptive Supplies". I Vietnam indikerade halvtidsutvärderingen av programmet för utveckling av hälso- och sjukvårdssystem (EG-bidrag 27 miljoner euro, där projektet totalt kostar 34 miljoner euro) att programmet hade lyckats på ett antal områden, men den avslöjade också att det fanns svagheter på andra områden. Resultatet av översynen blev att programmet reviderades och förlängdes med 18 månader (till år 2006). Bland uppnådda framgångar ingick förbättring av infrastrukturen för hälso- och sjukvård, utbildning av vietnamesisk sjukvårdspersonal, främjande av partnersamverkan med gymnasier för utbildning inom vården i Vietnam och liknande institutioner i Europa, och utveckling av läroplaner för medicin. Däremot ansågs det vid halvtidsutvärderingen att programmets mål var överdrivet högt ställda och man föreslog att de skulle omformas för att beakta den förändrade medicinska miljön. Programmet borde inriktas på att förbättra samordningen med övriga bidragsgivare och att uppmärksamma jämställdhetsfrågorna i större utsträckning. - Utbildning I flera länder i östra Asien och Sydostasien har investeringarna från regeringssidan under de tre senaste årtiondena med bred marginal överträffat investeringarna i andra utvecklingsregioner i världen. Ställda inför det massiva befolkningstrycket och de lägre tillväxttalen för ekonomin har länderna i södra Asien halkat efter i detta avseende. Avsaknaden av investeringar har bl.a. visat sig i lägre antal inskrivningar och högre antal avhopp från grundskolorna, särskilt beträffande flickor, dåligt utbildade och underbetalda lärare och brist på skolmaterial, inklusive böcker. Från gemenskapen är investeringar på ungefär 600 miljoner euro på väg, som är avsedda att användas för grundutbildning i hela regionen, men merparten kommer att gå till länderna i södra Asien. Gemenskapens bistånd till programmen för grundskoleutbildning i distrikten i Indien avslutades i december 2002. Gemenskapen var det första yttre organ som gjorde ett ekonomiskt åtagande med 150 miljoner euro till programmet, som började i liten skala i 42 distrikt i sju av Indiens stater, där läs- och skrivkunnigheten bland kvinnor var mycket låg. Allt eftersom andra yttre organ började bidra växte programmet så att det kom att omfatta över 270 distrikt i 18 av Indiens stater, med externa investeringar på nästan 2 miljarder euro. Under utvärderingen avslöjades att programmet lett till betydande framsteg när det gäller att öka tillträdet till grundskoleutbildningen i alla de 18 stater som deltar, inklusive i avlägsna och isolerade byar. Över 86 000 nya skolor, som i de flesta fall var alternativa skolor, öppnades för den första generationen nybörjare. Över 1 miljon lärare och 3 miljoner kommuninnevånare fick utbildning. Programmet har också bidragit till att minska skillnaderna i registrering, avhopp och inlärningsframsteg mellan könen och de sociala grupperna. Procenttalet för flickor som går i skolan (åldersgruppen 6-10 år) på landsbygden har ökat från 55 % 1992-93 till 75 % 1998-1999. För pojkar har det ökat från 75 % 1992-93 till 83 % 1998-1999. En gemenskapsutvärdering av biståndet till programmet i staterna Madhya Pradesh och Chattisgarh avslöjade att programmålen till stor del hade uppfyllts. I Madhya Pradesh hade bruttoinskrivningen ökat från 73 % till 99 % under programperioden. Den utbildningsgarantimodell för projektet som utvecklats av regeringen i Madhya Pradesh, och som regeringen använder för att garantera tillgång till skolor och utbildade lokala lärare, baseras på samhällets behov och gemensamma bidrag, och den har varit mycket framgångsrik när det gällt att tillhandahålla grundskoleutbildning i de mest avlägsna delarna av staten, och har nu antagits som nationellt program. Centrum för grundskoleutbildning i Indien: En utvärdering Den slutliga utvärderingen av programmet för grundskoleutbildning i distrikten i Indien visade att alla de kvantitativa målen hade uppfyllts och i några fall t.o.m. överträffats, men att större uppmärksamhet hade ägnats åt att förbättra tillgången än både tillgången och kvaliteten. Det noterades också att effekten av gemenskapsstödet till kapacitetsuppbyggnad, tekniskt bistånd, övervakning och utvärdering kunde ha ökats betydligt. Rent allmänt har programmet dock visat sig vara både tekniskt och ekonomiskt hållbart, som framgår av nedanstående siffror. Syftet med projektet var att stödja den indiska regeringens insatser för att öka tillgång till grundskoleutbildning av hög kvalitet, särskilt för flickor, i utvalda stater och distrikt i landet (särskilt i Madhya Pradesh och Chattisgarh). Gemenskapsbidraget uppgick till 150 miljoner euro (143,5 miljoner euro i bistånd till utbildningsbudgeten i 2 mottagarstater, 6,5 miljoner euro till gemenskapens stödverksamhet (programsamordning, översyn och utvärdering, kapacitets uppbyggnad, utbildning, stipendier). Finansieringsavtalet undertecknades i december 1993. Det ursprungliga datumet för avslut var juni 1999, men programmet förlängdes till december 2002. Bruttoandelen i procent för tillträde till grundskoleutbildning ökade från ett genomsnitt på 77,4 % 1996 till 100 % 1999 i Madhya Pradesh och från 86,4 % 1996 till 98 % 2001 i Chattisgarh. Bruttoandel i procent för antal inskrivna barn mellan 6 och 11 år i klasserna 1-5 ökade från 76,7 % till 96,5 % i Madhya Pradesh och från 88 % till 101,5 % i Chattisgarh. Antalet avhopp från grundskolorna har minskat till mindre än 10 % och minskningen har varit störst beträffande flickor. Genusfrågor och sociala skillnader vid registrering till grundutbildning har nedbringats till mindre än 5 % i de distrikt där programmet genomförs i båda staterna. Index för jämn könsfördelning i Madhya Pradesh för bruttoandel i procent inskrivna i grundskola har stigit för flickor, barn i registrerade kaster och stamfolk till 97,3, 98,2 respektive 99,8. I Chattisgarh har de sociala skillnaderna när det gäller inskrivning minskat från 12,7 % 1996 till 1,2 % 2000 mellan barn till stamfolk och andra grupper, och från 7,3 % till 1,5 % mellan barn till registrerade kaster och andra grupper. Skillnaden i inskrivning baserad på genus har minskat från 7.8 % 1996 till 51.8 % i språk i klass I och från 12.5 % till 54.3 % i matematik i klass I, med liknande variationer i klass 4. Liknande förbättringar med avseende på framsteg har noterats i Chattisgarh. Läs- och skrivkunnighetstalet för vuxna (15 år och uppåt) i Madhya Pradesh beräknas under de sista tio åren ha ökat från 44,2 % 1991 till 64,1 % 2001 - ett ökningstal som ligger mer än 50 % högre än den nationella siffran. Här måste också nämnas att beroende på de stora framsteg programmet gjort, har en andra fas (Sarva Shiksha Abhiyan-programmet, 200 miljoner euro) startats och det fokuserar på den grundläggande utbildningssektorn. En första del frigjordes i december 2002. Kvinnliga lärare i Bangladesh PROMOTE: (Program som ska motivera, utbilda och anställa kvinnliga lärare vid gymnasieskolor på landsbygden i Bangladesh) Syftet var att underlätta övergången till ett samhälle som tar större hänsyn till genusfrågor och likvärdighet på landsbygden i Bangladesh, genom att främja gymnasieskolor där flickor behandlas bättre och där undervisningen tar större hänsyn till genusfrågor. Gemenskapsbidraget uppgick till 36 miljoner euro. Finansieringsavtalet undertecknades i december 1996. Avslutningsdatum är satt till december 2005. Målet för programmet är att stötta regeringens politik för att öka andelen yrkesutbildade kvinnliga lärare i gymnasieskolor i Bangladesh från 10 % till 30 %. För att uppnå detta mål tillhandahåller programmet stipendier på ett år till ungefär 7 000 kvinnliga studenter, vilket ska göra det möjligt för dem att ta en bachelor-examen i utbildning vid en skola för lärarutbildning som drivs av landets regering. Programmet stöder anställning av utbildade kvinnliga lärare genom att subventionera deras lönekostnader under de första tre anställningsåren och genom att tillhandahålla incitament till skolor som anställer kvinnliga lärare. Den subventionerar även kostnaden för mer än 150 härbärgen över hela landet, för att ge kvinnliga lärare möjlighet att ta undervisningsarbete i skolor som ligger långt från deras hem. Slutligen ger programmet också stöd till skolor för lärarutbildning som ska se till att kvaliteten på undervisningen höjs och att könsaspekten beaktas, bl.a. genom utveckling av resurscentra. Halvtidsutvärderingens slutsats var, att efter den ganska besvärliga inledningsfasen, har programmet fått ett betydande genomslag och haft stor inverkan med avseende på dess syfte, att öka antalet kvalificerade kvinnliga lärare i gymnasieskolor på landsbygden. Genomgången visade dock att bidragen från programmet under den första fasen huvudsakligen gick till kvinnor som redan undervisade men som inte hade en bachelor-examen i utbildning. Som en konsekvens av detta kommer programmet nu att fokusera mera på att utbilda nya studenter till nyinrättade lärarposter. Regeringen har godkänt att under den andra fasen ska minst 2/3 av lärarna från programmet vara nya studenter och att i överensstämmelse med detta ska nya tjänster skapas och finansieras genom regeringens budget. Det framtida behovet av härbärgen för kvinnliga lärare analyserades och bekräftades. I detta sammanhang ledde genomgången också till att programmet fick i uppgift att i framtiden bättre följa upp och marknadsföra möjligheterna till bostad i härbärgen tör kvinnliga lärare. Programmets kontaktpersoner vid skolan för lärarutbildning ska involveras mera aktivt. Översynen erkände slutligen även behovet av hållbara insatser för att höja kvaliteten och beakta könsaspekterna i utbildningen. Det tekniska biståndet från Europa har förstärkts för att arbeta med detta tillsammans med skolorna för lärarutbildning. I Pakistan har gemenskapen finansierat ett fyraårigt pilotprojekt för att "Bekämpa missbruk av barn som arbetskraft genom förebyggande, avskaffande och rehabilitering". Det här projektet som genomfördes av ILO (gemenskapsbidrag 900 000 euro av totalt 1 728 000 euro) avslutades i augusti 2002. Projektet var särskilt inriktat på farliga industrier och syftade till att få bort barnen från tvångsarbete, och på att se till att de rehabiliterades genom utbildning. Inom ramen för projektet har cirka 1 000 barn fått utbildning vid 18 centra som inrättats av ILO. Det blev nödvändigt att delvis göra om projektet under genomförandet, vilket minskade den förväntade effekten. Pilotprojektet har givit värdefulla lärdomar för 2003 års utökade program. - Makroekonomisk politik Reformprogrammet för Pakistans sektor för finansieringstjänster som tagits fram med det övergripande syftet att förbättra den lokala försörjningen genom att tillhandahålla finansieringstjänster för de fattiga på landsbygden och utveckling av små och medelstora företag kommer att gynnas med ett gemenskapsbidrag på 50 miljoner euro, vilket godkändes under 2002. Merparten av gemenskapsbidraget kommer att betalas ut i form av budgetstöd, och den första delen på 10 miljoner euro frigjordes redan under 2002. Syftet med programmet är att införa en förutsägbar och öppen rättslig ram och bättre miljö för tillhandahållande av effektiva finansiella tjänster. - Miljö Miljöfrågorna tas systematiskt upp som en övergripande fråga eller alternativt som miljökomponenter som utgör en del av sektoromspännande gemenskapsfinansierad landsbygdsproduktion och infrastrukturprojekt. Förutom detta pågår ett antal projekt i Syd- och Sydostasien som är särskilt inriktade på miljöfrågor. Delregionen Sydostasien har t.ex. av tradition varit ett av världens rikaste områden i fråga om biologisk mångfald. Denna rikedom håller snabbt på att försvinna på grund av befolkningstrycket, och att den rättsliga ramen är alltför otillräcklig för att säkerställa hållbar användning och bevarande av resurserna. Aseans regionala centrum för bevarande av biologisk mångfald som finansieras av gemenskapen är en regional enhet, som till stor del avslutades och sågs över under 2002, med ett nätverk bestående av nationella referensenheter för biologisk mångfald, vars syfte är att ta itu med den kris som hotet om förlusten av den biologiska mångfalden i Asean-regionen innebär. Projektet har avslutat bedömningen av utbildningsbehovet i sju av Aseans medlemsländer och utvecklat utbildningsmoduler och normer för yrkesmässig kompetens för personal i skyddade områden. Det krävs ytterligare arbete för att sprida dessa resurser i regionen. Projektet har initierat och finansierat mer än 50 forskningsprojekt, som alla fortfarande pågår. Resultatet kommer att förbättra forskningskapaciteten i regionen, men tyngdpunkten måste läggas ännu mer på att ta upp frågor som är gränsöverskridande, omfattar flera länder och täcker hela Asean, för att forskningen ska ha relevans. Den långsiktiga ekonomiska bärkraften hos de institutioner som har ansvar för bevarandet av den biologiska mångfalden har ännu inte säkerställts, och följaktligen krävs innovationer beträffande finansieringen av skyddade områden om några mer betydande framsteg ska kunna göras. Projektet för skyddande av den tropiska skogen Palwan i Filippinerna var föremål för översyn före avslutandet under 2002. Enligt resultatet har projektet avslutat en zonindelning av landanvändningen i hela Palawan-provinsen och de relevanta regeringskontoren har utrustats med ett geografiskt informationssystem. Dessutom har projektet genomfört en effektiv kampanj angående miljömedvetande och utbildat skollärare från grundskolan och gymnasiet i att integrera miljöbudskap i sina utbildningsplaner. Projektet har också genomfört 514 mikroprojekt med anknytning till skogsbruk, jordbruk, verksamhet i små infrastrukturer på landsbygden och försörjningsinsatser, och bidragit till bildandet av 23 gemenskapsbaserade institutioner. Den socioekonomiska effekten av projekt, det institutionella stärkandet av samhällsorganisationerna och befolkningsgruppernas deltagande i mikroprojekten har inte varit särskilt tillfredsställande. Projektet har under tiden förlängts med ytterligare två år för att effekten ska kunna bli hållbar. Indonesiens program för stöd till skogssektorn avslutades i juni 2002. Detta är ett sektoromspännande biståndsprogram som syftar till att uppdatera nationella och provinsiella resursdatabanker med data från skogssupportcentra, och att utveckla ett integrerat informationssystem över skogsresurserna för dem som planerar markanvändningen, för att förstärka deras kapacitet att övervaka i vilket skick skogen befinner sig, och hur hållbar förvaltning och bevarande av resurserna bäst kan uppnås. Projektet, som har ett totalt gemenskapsbidrag på 10,5 miljoner euro, har endast delvis uppnått det planerade resultatet. Ett integrerat informationssystem över skogsresurserna har utvecklats, men har ännu inte fått någon bredare spridning. Projektet var avsett att ha nationell räckvidd, men på grund av institutionella tillkortakommanden kunde detta inte uppnås under projektets livstid. - Partnerskap med icke-statliga organisationer Gemenskapen samfinansierade i Asien under 2002 med 31,9 miljoner euro 38 projekt som genomfördes av icke-statliga organisationer, vars totala värde uppgick till 54,8 miljoner euro. De finansierade projekten omfattade ett antal olika domäner, inbegripet integrerad landsbygdsutveckling, kapacitetsuppbyggnad, primär hälso- och sjukvård inklusive reproduktiv hälsa, mänskliga rättigheter och utveckling av det civila samhället. Huvudmottagarna var Indien med 9 projekt, följt av Kambodja, Bangladesh och Vietnam med 4 projekt var, och Laos med 3 projekt. Under tiden fortsatte också de icke-statliga organisationerna att spela en viktig roll som entreprenörer eller vid ansökningsomgångar för genomförande av gemenskapsprogram i de sociala sektorerna och på området återanpassning och bistånd till flyktingar och fördrivna personer. 6.5.4 De tre "kriterierna" (samstämmighet, samordning och komplementaritet i Asien) 6.5.4.1 Samarbete med medlemsstater och andra biståndsgivare i Asien Det är allmänt erkänt att hjälpens effektivitet bl.a. är beroende av fungerande samordning mellan bidragsgivarna. Samfinansiering eller rutiner för sammanslagning av finansieringen gör samordningen ännu viktigare. Gemenskapen har i lika grad förstärkt samarbetet med bilaterala och multilaterala biståndsgivare inom ramen för utarbetandet av länderstrategier för Asienregionen under 2002. Samordningen med EU:s medlemsstater har ägnats särskild uppmärksamhet. Kommissionens delegationer på området involverar aktivt medlemsstaternas representanter på platsen genom ömsesidigt informationsutbyte, projektbesök och utvärderingsmöten när projektcykeln har kommit fram till vissa viktiga etappmål. Bidragsgivarnas samarbete i Vietnam anses vara ett bra exempel på hur samordningen fungerar i praktiken. Vietnam - ett exempel på samordning Vietnam har valts av kommissionen som ett av fyra pilotländer (de övriga är Marocko, Moçambique och Nicaragua) för ett initiativ om politisk samordning och harmonisering av förfarandena, i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Barcelona i mars 2002. En delegation från kommissionen lanserade initiativet i Hanoi i slutet av september 2002. En viktig upptäckt som gjordes av delegationen var att samordningsförfarandet mellan givarna i allmänhet fortsätter att förbättras om den interna samordningen inom EU har ökat. I ett större sammanhang har den likasinnade givargruppen (en grupp på sju bidragsgivare, av vilka fyra tillhör EU:s medlemsstater) en ledande roll i Vietnam, genom stödet till förbättrad förvaltning av det offentliga utvecklingsbiståndet och främjandet av inbördes harmonisering. Den formella instansen för samordning mellan bidragsgivarna och regeringen utgörs av gruppsamrådsmöten, under ordförandeskap av regeringen och Världsbanken (med deltagande av cirka 50 bilaterala och multilaterala bidragsgivare), och partnerskapsgrupper för utveckling. På EU-nivå i Vietnam fungerar metoden för samordning på följande fyra huvudområden: - Samarbete: Månatliga möten, gemensamma EU-uttalanden, gemensam förteckning över EU:s samarbetsåtaganden, harmonisering av lokala kostnader, kombinerade EU-utfästelser, permanent dialog med anknytning till strategier, som inbegriper definition av landstrategidokument och nationella vägledande program, informationsmöten och utvärderingar efter varje undersöknings- och bedömningsuppdrag. - Handel/Ekonomiska förbindelser: Månatliga möten, årlig rapport från EU, gemensamt bistånd från EU-medlemsstaterna till European Business Information Centre (EBIC), program som syftar till att sprida den handelsrelaterade informationen till både lokala och europeiska företag. - Mänskliga rättigheter: Månatliga möten, utbyte av information, lokala trojkamöten och uppdrag, gemensamma uttalanden från EU. - Kultur och EU:s synlighet: Månatliga möten, gemensamma insatser, kulturevenemang som organiseras av medlemsstaterna annonseras på delegationens webbplats, och EU organiserar en filmfestival vartannat år. Oaktat de framsteg som gjorts hittills på dessa områden, anser gemenskapen och medlemsstaterna att samordningen kan förstärkas ytterligare, särskilt med avseende på harmonisering av förfarandena på områdena för upphandling och programutvärdering. 6.5.4.2 EIB:s verksamhet Europeiska investeringsbanken är Europeiska unionens finansieringsinstitution. Det är en politiskt styrd bank som aktivt deltar i EU:s utvecklings- och samarbetspolitik för Asien. Den tillhandahåller långsiktiga lån till projekt av ömsesidigt intresse för både mottagarlandet och EU. Bankens utlåning sker med stöd av garanti från gemenskapsbudgeten. Under 2002 lånade EIB ut 40 miljoner euro till Sri Lanka i form av ett globalt lån för finansiering av små och medelstora projekt och 49,5 miljoner euro till Telkomsel-projektet (utökning av det mobila kommunikationsnätet) i Indonesien. 6.5.4.3 ECHO Under 2002 var Asien föremål för ett stort antal humanitära krissituationer. ECHO:s strategi under 2002 var att situationsanpassa sina insatser, eftersom ett regionalt tillvägagångssätt vanligen är olämpligt. ECHO kommer att fortsätta med denna strategi även under 2003. ECHO tillhandahöll finansiering i Östtimor (1,94 miljoner euro) för att etablera länken mellan kris-, återuppbyggnads- och utvecklingsbistånd och för att förbereda sitt tillbakadragande från landet efter självständigheten. I Indonesien inriktade ECHO sin verksamhet på hjälpbehoven hos dem som berördes av oroligheterna på Moluckerna, Sulawesi och centrala Kalimantan (3,5 miljoner euro). När det gäller Burma/Myanmar ingrep ECHO till förmån för etniska minoriteter och internt fördrivna personer (3,5 miljoner euro) och till stöd för flyktingar från Myanmar i läger på gränsen mellan Myanmar och Thailand (8 miljoner euro). I Sri Lanka fokuserades de humanitära insatserna på fördrivna personer och offren för den interna konflikten. I Indien finansierades insatser (5 miljoner euro) för att hjälpa offren för de lokala upploppen i Gujarat och de som berördes av konflikten i Jammu och Kashmir, medan srilankesiska flyktingar från Tamil Naidu fick grundläggande flyktinghjälp (8,3 miljoner euro). I Nepal anslog ECHO 3,7 miljoner euro till bhutanesiska flyktingar och till offren för den interna konflikten. I Kambodja genomfördes humanitära projekt (5,5 miljoner euro) med fokusering på situationen i de fattigaste regionerna och de återvändande flyktingarnas nöd. I Afghanistan, Pakistan och Iran anslogs totalt 73,3 miljoner euro i bistånd. Humanitära insatser med fokusering på offer för torkan i Afghanistan och Pakistan, på att afghanska flyktingar från Iran och Pakistan skulle kunna flytta hem för gott, och på offer för jordbävningarna i Iran och Afghanistan. I Nordkorea anslog ECHO ett totalt bistånd på 21 miljoner euro till de mest utsatta, särskilt barn och sjuka och till översvämningsoffren. Dessutom kvarstod offren för snöstormar och översvämningar som målgrupp för ECHO:s insatser i Kina (4,5 miljoner euro). ECHO antog också en handlingsplan (3,5 miljoner euro) inom ramen för sitt regionala program för beredskap inför och förebyggande av katastrofer (DIPECHO) som omfattade Sydostasien. Denna handlingsplan har utformats för att stärka de lokala samhällenas och institutionernas kapacitet när det gäller att vidta effektiva åtgärder vid de årligen återkommande naturkatastroferna. Europeiska gemenskapens kontor för humanitärt bistånd (ECHO) finansieringsbeslut 2002 Land // Miljoner euro Afghanistan/Pakistan/Iran // 73,25 Nordkorea // 21,02 Sri Lanka // 8,30 Kambodja // 5,50 Thailand // 5,46 Indien // 5,00 Kina/Tibet // 4,45 Nepal/Bhutan // 3,67 Indonesien // 3,54 Burma/Myanmar // 3,50 DIPECHO Handlingsplan för Sydostasien // 3,46 Östtimor // 1,93 Vietnam // 1,19 Laos // 1,13 Totalt // 141,40 6.5.5 Resultatorienterad övervakning Under 2002 genomfördes totalt 95 övervakningsbesök vid 79 projekt i 13 länder i Asienregionen [124]. Uppdelningen mellan de projekt som besöktes i enlighet med samarbetsområdet visas i tabellen nedan. [124] Övervakning av regionala program och projekt medför att flera enheter måste besökas, vilket resulterar i att mer än en rapport produceras om varje enskilt program eller projekt. Projekt i enlighet med samarbetsområdet i Asien >Plats för tabell> Genomsnittlig gradering av övervakningskriterier för Asien, per prioriterat område >Plats för tabell> Utbildning - nyckelåtgärd vid fattigdomsbekämpning Om man beaktar gemenskapens övergripande mål för fattigdomsbekämpningen är resultatet av projekten i utbildningssektorn särskilt uppmuntrande. Den genomsnittliga poängen för prestanda på 2,74 för utbildningsprogram (baserat på ett sampel av 12 rapporter - 188 miljoner euro) jämfört med ett genomsnitt på 2,64 för alla projekt i Asien, bekräftar den höga effektpotential som finns i sektorn. Trots denna positiva trend är budgetarna inom den sociala sektorn konstant hotade och att hålla de offentliga utgifterna på en lämplig nivå kvarstår som en prioritering i gemenskapens politiska dialog med partnerländer. De övergripande slutsatserna från resultatet av övervakningsuppdragen under 2002 är att allmänt sett har projekt och program i Asienregionen haft en positiv effekt. En del nya kunskaper har inhämtats och åtgärderna för kvalitetsförbättring uppdateras konstant. Resultaten fram tills nu understryker att det är i tvillingfaktorerna relevans och utformning som nyckeln finns till ett framgångsrikt projekt/program. Med koppling till förfarandet för överlåtande har åtgärder för kvalitetsförbättring införts, dvs. att utbildningen i förvaltning av projektcykeln och sållning av projekt efter undersökning i ett tidigare skede har intensifierats, i syfte att säkerställa en enklare projektberedning. Dessutom håller gemenskapen, som ett komplement till den bredare givargemenskapen, på att intensifiera dialogen med partnerregeringar, för att stimulera användning av mera strategiska sektorpolitiska metoder med inriktning på fattigdomsbekämpning. 6.5.6 Slutsatser och framtidsperspektiv Gemenskapen bemödar sig genom sina samarbetsinsatser om att bidra till att bekämpa fattigdomen och höja levnadsstandarden i Asien. I gemenskapens roll ingår också att uppnå en förbättrad relation mellan dessa länder och EU, att stödja den demokratiska tillväxten och att främja freden. Detta kommer t.ex. att innebära att ge stöd till återuppbyggnad och rehabilitering till länder som berörts av konflikter som Afghanistan och Östtimor, och att vidta åtgärder som syftar till att förhindra konflikter i regionen, som t.ex. att stödja fredsprocessen i Sri Lanka. Grundläggande hälso- och sjukvård och grundskolor är prioriterade områden som även i fortsättningen kommer att få ta emot minst en tredjedel av det tillgängliga biståndet från den relevanta budgetposten. Fokus kommer att ligga på ingripanden på sektornivå, att bekämpa fattigdomen genom program som ägs av länderna och ökad samordning mellan givaren och landet. Anslagen till biståndsfinansiering bör helt och hållet avspegla det fokus på fattigdomsbekämpning som framgår av kommissionens meddelande om utvecklingspolitik [125], med särskild tonvikt på att bidra till millenniemålen. [125] Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik, KOM(2000) 212 slutlig, Bryssel den 26.4.2000 Det ekonomiska samarbetet med Asien är av ömsesidigt intresse, och det bör särskilt inriktas på företagsmiljön, genom förstärkning av åtgärder som ska underlätta handel, och på viktiga områden som energi, miljöteknik och biologisk mångfald. Det finns mycket mer som kan göras för att uppmuntra ömsesidig förståelse, förutom att dela samma värderingar och skärpa profilen för europeiska aktörer och akademiker i Asien och vice versa. Det är mot denna bakgrund som gemenskapen har förbundit sig att förstärka och utöka EG-delegationernas nätverk och kapacitet i Asienregionen [126]. Under tiden har man också planerat att under 2003 uppdatera unionens regionala strategi gentemot Asien, i syfte att beakta de nya utmaningar som globaliseringen inneburit, liksom även utvecklingen på den internationella politiska scenen. [126] EU har för närvarande tolv delegationer i regionen, i Colombo, Dhaka, Islamabad, New Delhi, Bangkok, Hanoi, Jakarta, Manila, Beijing (plus ett kontor i Hong Kong), Söul, Tokyo och Canberra. Två av dessa (Hanoi och Colombo) har varit öppna sedan 1994. 6.6 LATINAMERIKA Latinamerika kännetecknas av stora geografiska olikheter där ursprungsbefolkningar och immigrantbefolkningar lever. Latinamerika delar också ett historiskt arv, näraliggande värderingar och gemensamma språk med Europa. Efter åratal av politisk instabilitet och lokala konflikter har nu världsdelen, med undantag av Kuba, demokratiska regimer och många interna konflikter har lämnat plats för införandet av fredsprocesser. Latinamerika är också inblandat i regionala integrationsprocesser (Mercosur, Andinska gemenskapen och Centralamerika), åtföljda av frihandelsavtal som spelar en avgörande roll för handeln och således bidrar till ekonomisk tillväxt och utveckling i området. Tillgångarna är emellertid ojämnt fördelade från ett land till ett annat och inom länderna själva. 200 miljoner människor lever under fattigdomströskeln. Denna del av världen med enorma naturtillgångar är också en högriskregion när det gäller klimat och jordbävningar. Inom denna ram uppmuntrar och stöder således EU regionens aktörer i deras insatser för demokratisering, kamp mot sociala orättvisor, ekonomisk integration och miljöskydd samt bidrar med stöd till befolkningar som drabbas av naturkatastrofer. 6.6.1 Strategiska mål och genomföranden Förbindelserna 2002 mellan Europeiska unionen och Latinamerika präglades av det andra toppmötet av stats- och regeringschefer från EU, Latinamerika och Västindien. Detta möte gav möjlighet att slutföra förhandlingarna om ett associationsavtal mellan EU och Chile, som formellt undertecknades i november och att gå framåt i förhandlingarna mellan EU och Mercosur. Vid toppmötet enades man också om att förhandla avtal om politisk dialog och samarbetsavtal mellan EU och Latinamerika och mellan EU och Andinska gemenskapen. Europeiska kommissionen har redan antagit för var och en av underregionerna en rekommendation till rådets beslut som bemyndigar rådet att inleda förhandlingar för att sluta dessa avtal. Vid toppmötet EU-Latinamerika och Västindien kunde man fastställa vissa prioriteringar för det strategiska partnerskapet inför framtiden på de politiska och ekonomiska områdena och på samarbetsområdet. De mänskliga rättigheterna, demokrati, regional integration och social sammanhållning samt samarbete kommer även i fortsättningen av vara prioriterade områden vid de multilaterala mötena. Ett Memorandum of Understanding undertecknades 2002 mellan Europeiska kommissionen och Interamerikanska utvecklingsbanken som bidrar till att gemensamma samarbetsåtgärder kan planeras. Arbetet avseende undersökningar och programplanering av prioriteringar inför samarbetet med den latinamerikanska världsdelen i sin helhet samt med varje land och varje underregion har slutförts. Vid samarbetsgenomförandet har man fortsatt att integrera transversella ämnen, varav två visade sig vara av särskild betydelse i Latinamerika: respekt för de mänskliga rättigheterna (andinska regionen och Centralamerika) och sund förvaltning (särskilt Chile, Ecuador och Peru). Kommissionen har också antagit och hänvisat till rådet ett förslag till ny förordning om förvaltning av stödet till länderna i Latinamerika och Asien [127] i syfte att anpassa förfarandena efter kraven på en övergripande reform av förvaltningen av EU:s yttre bistånd. [127] (KOM(2002) 340 slutlig, 2.7.2002) ÅTAGANDEN OCH BETALNINGAR UNDER 2001 OCH 2002 Budgetposter B7-310 och 311 (utom budgetpost BA och Kuba) >Plats för tabell> ÅTAGANDEN OCH BETALNINGAR TOTALT LATINAMERIKA 1999-2002 (i miljoner euro) >Plats för tabell> 6.6.2 Prioriteringar vid programplaneringen Vid programplaneringen för perioden 2002-2006 (budgetposter B7-310 och 311) beaktas fastställda budgetplaner. EU:s bistånd jämfört med den totala budgeten kan fördelas enligt följande: 37 % Centralamerika och Mexiko 27 % Andinska Amerika 17 % Sydkonen 16 % regionen Latinamerika 3 % reserv Följande riktlinjer kan skönjas i programplaneringen för Latinamerika: - Den sociala sektorn täcker 56 % av programplaneringen (inbegripet kriterierna för CAD/OECD). Målet på 35 % har i hög grad överskridits med en omfattande avdelning på områdena för utbildning, sociala infrastrukturer, stöd till missgynnade grupper och kamp mot fattigdomen: dessa prioriteringar förekommer i praktiskt taget samtliga regionala och nationella programplaneringsdokument. - Stödet till det civila samhället utgör en viktig del särskilt i den regionala programplaneringen (programmen ALFA, Al-Invest, Urb-Al och @LIS som fortsätter under denna period) och de tre underregionala programplaneringarna: Centralamerika, Andinska gemenskapen och Mercosur. Vissa länder (Guatemala) har en avdelning för det civila samhället. - Institutionellt stöd och stöd till statsreform finns i de flesta programplaneringsdokument: i det regionala dokumentet för Mexiko (kampen mot sociala orättvisor och stödet till energiförvaltningarna) och i samtliga dokument för Centralamerika och Mercosur, inbegripet den underregionala programplaneringen för Colombia och Peru. - Stödet till regional ekonomisk integration, handel och investeringar speglar situationen och ländernas och underregionernas behov med en uppdelning enligt följande: - Horisontella program såsom Al-Invest och @lis-informationssamhället (planerades 2001 men har fått fortsätta under perioden), - Stöd till införandet av ett frihandelsområde med Mexiko samt vetenskapligt och tekniskt samarbete (över 50 % av den totala budgeten, det vill säga 30 miljoner euro). - Stöd till Centralamerikas regionala integration (gemensamt tullsystem, politikharmonisering), det vill säga 46 % av den totala budgeten, för länderna i Centralamerika utgör delen 10-20 %. - Regional och nationell programplanering för Andinska gemenskapen (med undantag för närvarande för Colombia) omfattar en integrations- och handelsavdelning som utgör 5-33 % av den totala budgeten. - Den regionala programplaneringen i sin helhet och programplaneringen för Mercosurländerna, det vill säga över 50 % av den totala budgeten ägnad åt denna del. På sektoriell nivå: - Två underregionala program, Centralamerika och Andinska gemenskapen, samt det regionala programmet innehåller, med hänsyn till regionens sårbarhet, en avdelning om förebyggande av och kamp mot naturkatastrofer för vilka de kumulerade beloppen närmar sig 70 miljoner euro. - Miljösektorn utgör 14 % av totalbeloppet i programplaneringen (Honduras, Ecuador, Brasilien, Chile). - Landsbygdsutvecklingen dominerar i länderna i Centralamerika och de andinska länderna. 6.6.3 Viktigaste resultat 2002 De vidtagna åtgärderna ingår i ramen för den samarbetsstrategi som fastställdes under år 2002 med hjälp av riktlinjer som upprättats per land och per region. 6.6.3.1 Strategier per land Genom den dialog som inleddes från 2001 mellan Europeiska kommissionen och länderna i Latinamerika (processen Memorandum of Understanding) har kvaliteten i samarbetet med dessa länder kunnat förbättras. De separata åtgärderna för att tillfälligt lindra bristen på verksamhet eller staternas resurser har ersatts av en gemensam diskussion såväl om prioriterade sektorer för långsiktig utveckling i varje land som om hur EU skulle kunna stödja regeringarnas ansträngningar. Utarbetandet av programplaneringsdokumenten slutfördes år 2002. Kommissionen antog 17 nationella strategidokument, 3 underregionala strategidokument (Centralamerika, Andinska gemenskapen och Mercosur) och ett regionalt strategidokument (Latinamerika). I enlighet med Europeiska kommissionens nya riktlinjer på området för yttre bistånd, speglas i dessa dokument en prioritetskoncentration och ett sökande efter komplementaritet med övriga långivare samt beaktas samtliga områden i gemenskapspolitiken som är av betydelse i ett land eller en region (handel, jordbruk, fiske, miljö, forskning, etc.). Varje strategi omfattar en flerårig programplanering för genomförandet av de verksamheter som inletts av EuropeAid och EU:s delegationer. Före slutet av 2002 visade det sig att till följd av den allvarliga ekonomiska, finansiella och sociala krisen i Argentina var inte längre den fleråriga programplaneringen aktuell så som den fastställts i de strategiska riktlinjerna. En diskussion inleddes följaktligen om nödvändigheten att anpassa de prioriterade insatssektorerna vilket skall leda till en fullständig översyn 2003 av de strategiska riktlinjerna för detta land. Vidare kunde ett program för sektoriell justering på området för exportfrämjande i Paraguay inte inledas eftersom villkoren för beviljande av stödet (antagande av lämplig lagstiftning och godkännande av Internationella valutafonden i fråga om den makroekonomiska situationen) inte hade uppfyllts. Samtidigt som Europeiska kommissionen uppmärksamt följde händelsernas utveckling reagerade kommissionen snabbt på denna situation genom att i stället för det sektoriella programmet bestämma att ett klassiskt program på detta område skulle utarbetas. 6.6.3.2 Genomförande De två främsta samarbetsinstrumenten med Latinamerika är finansiellt och tekniskt samarbete samt ekonomiskt samarbete [128] Kommissionen har använt större belopp för de olika projekten och programmen än det inledande anslaget (244 374 377 euro jämfört med 239 851 500 euro). [128] Budgetposterna B7-310 respektive B7-311. De projekt som finansierades av Europeiska unionen i Latinamerika under 2002 inom finansiellt och tekniskt samarbete (17 projekt, totalbelopp: 123 miljoner euro) avser främst följande sektorer: miljö, landsbygdsutveckling, institutionellt stöd, privata sektorn, hälsovård, utbildning, missgynnade befolkningar, rättsstaten, regional integration samt de sektorer som spelar en nyckelroll när det gäller att öka den ekonomiska utvecklingen och särskilt stärka den mellanregionala handeln. Inom ramen för det ekonomiska samarbetet avser projekten (5 projekt, totalbelopp 121 miljoner euro) främst regionala åtgärder på olika områden såsom samarbete mellan europeiska och latinamerikanska små och medelstora företag (programmet Al-Invest [129], totalbelopp 46 miljoner euro), regional integration, högre utbildning (programmet AlBan [130]; totalbelopp 88,5 miljoner euro, varav 45 miljoner insattes 2002) och stärkande av programmet Alfa [131]; totalbelopp 27 miljoner euro. [129] http://europa.eu.int/comm/europeaid/ projects/al-invest/index_fr.htm [130] http://europa.eu.int/comm/europeaid/ projects/alban/index_fr.htm [131] http://europa.eu.int/comm/europeaid/ projects/alfa/index_fr.htm - Konfliktförebyggande, sund förvaltning och rättsstaten På området för sund förvaltning försöker man genom det integrerade programmet för god förvaltning och decentralisering i Coquimboregionen i Chile att tillämpa nya insatsmetoder av chilenska staten för att främja demokratisering och sund förvaltning genom framför allt större decentralisering såväl från nationell nivå till regional och provinsiell nivå som från regional nivå till kommunal och lokal nivå. Det ingår dessutom i ramen för större allmän delaktighet av befolkningen. Yttrandet av gruppen för utvärdering efter halva tiden är övergripande positivt och grunden för de erhållna erfarenheterna bör läggas om och fokuseras så att det globala målet kan nås. De två fleråriga regionala programmen (2001-2005) som inleddes 2001 (nära 22 miljoner euro från budgeten 2002) har fortsatt. Målet är att bidra till att främja de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna i länderna i Andinska gemenskapen och i Centralamerika. Verksamheterna som omfattar de olika åtgärdsområdena för dessa program slutförs av icke-statliga organisationer, universitet och oberoende institutioner. Ett viktigt avstamp gjordes för fredsprocessen i Colombia 2002 med införandet av projektet Fredslaboratoriet i Magdalena Medio som avser åtgärder för ekonomisk och social reaktivering och minskning av fattigdomen i området (Europeiska kommissionens bidrag: 34,8 miljoner euro). Ett belopp på 904 000 euro har anslagits för stödprojektet Kommissionen för sanning och försoning i Peru med Förenta nationerna som partner. EU har vidare anslagit 12 miljoner euro till programmet Stärkande av det civila samhället i Guatemala. Genom Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) har EU stött nya projekt i länderna i Central- och Sydamerika med nära 16 miljoner euro under 2002. Mikroprojekt kommer vidare att genomföras i tre av EIDHR:s målländer: Colombia, Guatemala och Mexiko. EU anslog ett belopp på 939 400 euro i stöd till konfliktförebyggande för att bidra till stabilisering i den andinska regionen genom att uppmuntra till antagande och genomförande av en gemensam säkerhetspolitik samt en konsolidering av den regionala integrationsprocessen. Inom ramen för stödet till demokratiseringsprocessen och stärkandet av rättsstaten stödde EU genom EIDHR övergången till demokrati i Ecuador genom att skicka en delegation med valobservatörer till president- och parlamentsvalen och i Colombia stöddes det offentliga åtagandet i valprocessen och den demokratiska kontrollen över de kommunala politikerna. Ett projekt avseende införandet av en etikkodex och demokratiutbildning i Ecuador stöddes också. Genom ett projekt på 600 000 euro i Venezuela syftar EU till att främja en dialog mellan regeringen och oppositionsrepresentanterna för att stödja en konstruktiv dialog mellan de två parterna, ge ett valstöd som ger möjlighet att ordna fria och rättvisa val och stödja avväpning av civilbefolkningen. Inom ramen för EIDHR använde Europeiska kommissionen mer än 4,8 miljoner euro till 8 projekt som syftar till att främja och försvara de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, varav tre projekt i Colombia (stärkande av kriminalvårdssystemet, främjande av fångars rättigheter, stärkande av ombudsmannens befogenhet, lagstiftning avseende mänskliga rättigheter, utbildning av det civila samhället och inrättande av en kultur för respekt för de mänskliga rättigheterna) och ett projekt i Mexiko. Genom EIDHR avsattes nära 6 miljoner euro till kampen mot rasism, xenofobi och diskriminering gentemot minoriteter och ursprungsbefolkningar, särskilt i Bolivia, Colombia, Guatemala, Nicaragua, Ecuador, Paraguay och Peru. Slutligen användes 2,3 miljoner euro till tortyrförebyggande och stöd till återanpassning av tortyroffer i Argentina, Peru och Chile. - Institutionellt stöd På området för institutionellt stöd har två projekt avslutats genom att verksamheterna upphörde som planerat: Stärkande av demokratisk utveckling i El Salvador vars syfte var att förbättra de administrativa förfarandena och Reform av utrikesministeriet i Panama (Europeiska kommissionens bidrag: 1 miljon euro, tid: 1 år) vars syfte var införandet av ett kvalifikationssystem för administrationen. Projekten för institutionellt stöd har inte utvärderats efter halva tiden. Under 2002 har EU emellertid fått uppleva en konsolidering av de verksamheter som skall bidra till att uppnå målet för uppbyggnad av institutionella befogenheter, särskilt på området för rättsväsende och decentralisering, för att i högre grad ta itu med de utmaningar som en sund förvaltning och rättsstaten utgör i Latinamerika. Två projekt inleddes 2002 på området för institutionellt stöd i Latinamerika: Stöd till reform och modernisering av offentlig förvaltning i Honduras (Europeiska kommissionens bidrag: 4 miljoner euro) och Stöd och modernisering av förvaltningen av rättsväsendet i Mexiko (Europeiska kommissionens bidrag: 3,5 miljoner euro). Inom den privata sektorn slutfördes två projekt. Projektet Nationella centrumet för marknadsinformation och socialt främjande för handelsfrämjande och ökning av exporten från Honduras med hjälp av en lämplig informationstjänst. Europeiska kommissionens bidrag: 780 000 euro; tid: 2 år). Och projektet Diagnos av räksjukdomar i Ecuador inom sektorn för små och medelstora företag för att förbättra räkproduktionen och forskningen om räkors sjukdomar samt stabilisera sysselsättningsnivån inom sektorn. (Europeiska kommissionens bidrag: 980 000 euro; tid: 3 år). En grupp har genomfört en utvärdering efter halva tiden i Argentina avseende projektet Regional utveckling och stärkande av de provinsiella stödstrukturerna för argentinska små och medelstora företag. Det övergripande målet för detta projekt är att förbättra argentinska små och medelstora företags konkurrensförmåga inom ramen för den nya inre ekonomiska konjunkturen och öppnandet av de internationella marknaderna och sålunda främja en utveckling av den regionala ekonomin. (Europeiska kommissionens bidrag: 3 miljoner euro, tid: 3 år). Europeiska kommissionen har godkänt programmet Stöd till handelsutveckling och investeringsfrämjande i Bolivia (Europeiska kommissionens bidrag: 6,3 miljoner euro). Det är den första insatsen inom denna sektor i Bolivia. 2002 godkändes också ett program för stöd till små och medelstora företag i Latinamerika via ett ramavtal för företag till ett belopp på 200 000 euro med Confederation of European Senior Expert Services (CESES). Medlemmarna i CESES kommer att stödja Europeiska kommissionens program genom utbildning och rådgivning. Integration av könsroller genom projektet PROIGUALDAD - Främjande av jämställdhet mellan kvinnor och män i Panama (Europeiska kommissionens bidrag: 9,8 miljoner euro) vars mål var att förbättra den ekonomiska och sociala situationen för kvinnor från alla samhällslager och främja deras deltagande i den politiska, sociala och ekonomiska utvecklingen. PROIGUALDAD - Promoción de la igualdad de oportunidades - Panamá Samtidigt som projektet är mycket komplicerat genom sin tematiska utformning och mängden aktörer, är det viktigaste projektet hittills inom könsrollssektorn i Latinamerika (Europeiska kommissionens bidrag: 9,8 miljoner euro, tid: 5 år). Detta projekt har väckt medvetenhet i samtliga lager av Panamas befolkning om könsrollsfrågan och har utarbetats tillsammans med den offentliga sektorn och det civila samhället genom att skapa en direkt samverkan mellan samtliga aktörer (39 statliga och icke-statliga organisationer). Projektet har skapat förutsättningarna för att införliva kvinnans villkor och jämställdhet mellan kvinnor och män som prioriterade frågor i den offentliga politiken, utbildningen och samhällsorganisationer och har förbättrat situationen för många kvinnor som var inblandade i projektet i hela landet. En kvantifiering av detta stora projekts resultat är svårt. Genom projektet har man lyckats införliva könsrollsperspektivet i det panamanska utbildningssystemet och i de rättsliga instrumenten samt gett hela befolkningen medvetenhet om kvinnans villkor genom multimediekampanjer som fått stor effekt. Många kurser om medvetenhet och utbildning har ordnats. 16 335 personer, varav 3 770 män har följt medvetenhetskurserna avseende könsrollsperspektivet under programmets gång. Kvinnor på landsbygden och från ursprungsbefolkningen fick särskild uppmärksamhet i syfte att införliva dem i samfundets beslutsfattande och få dem att delta i produktiva projekt för att förbättra livskvaliteten vilket också innebar förberedande kurser för manliga och kvinnliga utbildare inom alfabetiseringen, som till och med var tvåspråkig för ursprungsbefolkningen. PROIGUALDAD utgör ett stort steg mot uppbyggnaden i Panama av ett mer rättvist, balanserat och jämställt samhälle, ett unikt projekt i sitt slag (och unikt när det gäller könsroller!) vars erfarenhet och resultat skulle kunna användas i andra samarbetsinitiativ för utveckling, i Latinamerika eller i andra områden i världen. - Regionalt samarbete och integration På området för regional integration vidhöll Europeiska kommissionen stödet till de tre främsta regionernas integrationsprocess i Latinamerika: Centralamerika, Andinska gemenskapen och Mercosur. Två experter sändes på uppdrag, för en period av tre månader i Centralamerika, till El Salvador, säte för SICA (Sistema de Integración Centroamericana, system för centralamerikansk integration) för att stödja dess institutionella struktur (total kostnad: 200 000 euro). En finansieringskonvention om ett tullprojekt undertecknades vidare mellan Europeiska kommissionen, SICA och SIECA (Secretaria de Integracion Económica Centroamericana, sekretariatet för centralamerikansk ekonomisk integration), projektets säte (kostnad: 8 miljoner euro). I Andinska gemenskapen har två projekt avseende tekniska standarder och konkurrensrätt (Europeiska kommissionens bidrag: 2 miljoner euro vardera) inletts med installationen av projektets förvaltningsenheter. I Mercosur startade tre projekt för institutionellt stöd till regionen efter det att urvalsförfarandena avseende tekniskt bistånd avslutats (totalt bidrag Europeiska kommissionen: 2 miljoner euro). Ett statistikprojekt inleddes med Andinska gemenskapen (Europeiska kommissionens bidrag: 5 miljoner euro). Parallellt med det bilaterala samarbetet med de latinamerikanska länderna eller med regionala underenheter utvecklar Europeiska unionen en regional synvinkel gentemot Latinamerika i sin helhet. Det regionala samarbetet sker via genomförandet av regionala program som är öppna för aktörer från båda regionernas länder. Globalt är utvärderingen av programresultaten mycket positiv, vilket förklarar att en större del av tillgängliga anslag mobiliserades. ALBAN-programmet, stipendier för kvalitativ högre utbildning, antogs våren 2002 och lanserades inom ramen för det andra toppmötet mellan Europeiska unionen, Latinamerika och Västindien som hölls i Madrid. Den totala budgeten uppgår till 113,5 miljoner euro, varav 45 miljoner euro utgör EU:s finansiella åtagande 2002. Trettiofem projekt i ALFA-programmets fas I för högre utbildning har fullbordat verksamheterna och 70 andra fullföljer sina arbetsplaner. Europeiska kommissionen godkände 2002 en andra fas - ALFA II - (2000-2005 : ett kompletterande åtagande på 17 miljoner euro). Fas II för programmet AL-INVEST godkändes 2002 av medlemsstaterna och kommer att inledas från och med det andra halvåret 2003 (belopp: 46 miljoner euro). Programmet AL-INVEST:s styrka är nätverket av operatörer [132] som skapats för att säkerställa att verksamheterna förlöper på rätt sätt och består av handelskammare, industriföretagssammanslutningar samt andra företrädare för den privata sektorn [133]. [132] Eurocentros (45) i Latinamerika och COOPECOS (324) i Europa. [133] Antal registrerade handelsavtal (till och med december 2001) :306. Handelsavtalens värde (till och med december 2001) :167.700.871 euro. Investeringsavtalens värde (till och med december 2001) :47.873.402 euro. Värde för samtliga avtal (till och med december 2001) :215.574.281 euro Vid toppmötet EU, Latinamerika och Västindien i Madrid uttryckte länderna i Västindien en önskan att kunna delta i programmet @LIS (informationssamhället). Idag är det så och deras deltagande finansieras genom EUF. Deltagandet i programmet URB-AL (utveckling av städer) ökade med nära 100 procent 2002 genom bildandet av 5 nya tematiska nätverk. Gemenskapens samfinansiering når 8,7 miljoner euro, utöver redan befintliga insatta medel, för 20 projekt som valdes ut i januari 2002. - Transport och infrastrukturer I samarbetet inom denna sektor pågick ett tiotal projekt 2002 för ett belopp på 54 miljoner euro i europeiskt bidrag. Projekten för grundläggande infrastrukturer och stödet till regionala och nationella initiativ för samlad resursförvaltning stärktes. På området för vatten och avlopp handlar de pågående projekten även i fortsättningen om att uppfylla brådskande behov för de befolkningar som är mest såbara när det gäller vattenförsörjning och behandling av avloppsvatten. Här kan nämnas projekt för vattenförsörjning och avlopp i två städer i Bolivia och i landsbygdsområden i Nicaragua, ett projekt avseende avlopp för 50 landsbygdssamhällen i Paraguay samt två projekt för integrerad förvaltning i flodområdet vid Rio Picolmayo i Honduras. Bolivia fick återigen särskild uppmärksamhet till följd av de åtgärder som vidtogs efter den förberedande fasen till ett kommande program SWAP (sector wide approach, sektorsinriktad strategi) inom denna sektor. - Livsmedelssäkerhet och landsbygdsutveckling Inga nya åtaganden ägde rum när det gäller livsmedelssäkerhet. De program som pågår i 8 länder i olika former (direkt stöd och via icke-statliga organisationer, Euronaid eller FAO) anges i tabell i bilagan, liksom de budgetbelopp i miljoner euro som förvaltades 2002. Gemenskapsprogram för livsmedelssäkerhet i Honduras För att klara de fattigaste befolkningarnas begränsade tillgång till livsmedel och lindra de skador som orsakats av orkaner, torka och översvämningar åtog sig Honduras regering att vidta en rad åtgärder för att ge ny fart åt ekonomin och särskilt ägna sig åt landsbygdssektorn som var svårast drabbad av miljökatastrofer (orkanerna Mitch, Michelle, etc.). I sin egenskap av stödberättigat land till initiativet HIPC (kraftigt skuldtyngda fattiga länder) antog Honduras i december 1999 en strategi för fattigdomsminskning med deltagande av det civila samhället och med hjälp av Världsbanken och Internationella valutafonden. I denna strategi betonas vissa bestående problem i landsbygdsområdena, det vill säga svårigheter att få tillträde till jord (institutionella, tekniska och juridiska aspekter), brist på tillträde till krediter för små landsbygdsproducenter, begränsad infrastruktur (irrigationsinfrastruktur) samt problem i samband med tekniköverföring och saluföring av jordbruksprodukter. I samverkan med regeringens strategi för fattigdomsbekämpning inriktas åtgärderna i Europeiska kommissionens program för livsmedelssäkerhet (1999-2004) på följande tre områden: jordbruksreform och tillträde till mark, krediter och stärkande av systemet för saluföring/beredning av livsmedel. På grund av insatsernas mångfald och motpartsmedel (staten och det civila samhället) omfattar detta program på 32 miljoner euro såväl direkta stöd (t.ex. program för jordbruksreform, krediter och utsädesproduktion) som indirekta stöd (genom uppmaningar till förslag). I en utvärdering efter halva tiden (oktober 2002) bekräftades de resultat som hade planerats i programmet, å ena sidan, stärkta offentliga institutioner på central och lokal nivå och, å andra sidan, ökad livsmedelssäkerhet för de fattigaste landsbygdshushållen. På området för landsbygdsutveckling finansierade Europeiska kommissionen och Guatemala 4 projekt i provinserna Santa Cruz del Quiché, Totonicapan, Baja Verapaz och Alta Verapaz. Målet för projektet ALA/Quiché var att vidta åtgärder i samverkan med samfund, producentsammanslutningar, kommunstyrelser, guatemalanska statens institutioner, icke-statliga organisationer och andra aktiva program i provinsen. Målen, stöd till livsmedelsproduktion och miljöskydd, uppnåddes. Tre andra projekt, vars mål och resultat låg mycket nära målen för ALA/Quiché slutfördes i Guatemala: Totonicapan (Europeiska kommissionens bidrag: 7,5 miljoner euro), Alta Verapaz (Europeiska kommissionens bidrag: 8 miljoner euro) och Baja Verapaz (Europeiska kommissionens bidrag: 7,5 miljoner euro). Projektet Tropisec som lanserades 1997 avslutades i Nicaragua (Europeiska kommissionens bidrag: 7 miljoner euro). Målen uppnåddes och man räknar med att 10 000 familjer har dragit nytta av projektets åtgärder. 1 536 vattensystem har installerats, 2 565 familjeföretag har gynnats och 1 846 km landsvägar har förbättrats. Projektet samfinansierades genom IFAD (Internationella jordbruksutvecklingsfonden). Till stöd för den bolivianska regeringens strategi för att undanröja olagliga verksamheter i samband med odlingen av koka utarbetade EU projekt för alternativ utveckling, främst i uppsamlingsområdena för migrationsflöden till områden för produktion av koka. Två utvärderingar efter halva tiden ägde rum i Bolivia 2002: projektet PRAEDAC - Program för att stödja den alternativa utvecklingsstrategin i Chapare bidrar inom ramen för initiativen att stödja alternativ utveckling till social och ekonomisk utveckling i områden för produktion av koka i Tropique de Cochabamba. Till följd av rekommendationerna av utvärderingsgruppen beviljades en förlängning av verksamheterna fram till och med den 23 mars 2006. Den andra utvärderingen avsåg projektet PRODEVAT - Program för utveckling av Arques och Tapacarís dalgångar, vars allmänna mål är att uppmuntra invånarna i insatsområdet att stanna i regionen Arque och Tapacarí för att förhindra utvandring till de illegala odlingsområdena. Vid utvärderingen efter halva tiden konstaterades att en avsevärd återhämtning skett i projektets genomförandeprogram. En konsolidering av väl synliga åtgärder (infrastrukturer) och ett stärkande av långsiktiga initiativ med hållbar effekt rekommenderades. Sammanlagt 17 projekt pågår på detta område (Europeiska kommissionens bidrag: 231 miljoner euro). År 2002 var en konsolideringsperiod för facilitadora-metoden för en global landsbygdsutveckling. Två projekt för landsbygdsutveckling pågår i Ecuador: Projektet för landsbygdsutveckling Esmeraldas och Landsbygdsutveckling i provinsen Cotopaxi (Europeiska kommissionens bidrag: 5 miljoner euro vardera). I Peru startade verksamheterna i PRODAPP - program för alternativ utveckling i Pozuzo och Palcazú i oktober 2002 (Europeiska kommissionens bidrag: 21,5 miljoner euro). Europeiska kommissionen godkände 2002 fyra projekt för landsbygdsutveckling (Honduras, Nicaragua, Panama och Bolivia). Genom ett projekt i provinsen Rivas i Nicaragua utvecklas en nydanande "facilitator"-metod i motsats till projekt för direkt genomförande. Projektet för stöd till små gruvföretag (APEMIN) i Bolivia utgör en andra fas för att stödja en minskning av befolkningens utvandring på grund av nedgången inom gruvdriften till området för kokaproduktion i Chapare. Landsbygdsutveckling - ALA/Quiché - Guatemala Genom detta projekt i provinsen Santa Cruz del Quiché (Europeiska kommissionens bidrag: 17,5 miljoner euro, tidslängd: 7 år), har man - kraftigt stöttat produktionen av livsmedelsprodukter (spannmåls-, grönsaks- och fruktodling samt uppfödning), miljöskydd (återplantering av skog, förvaltningsplaner för skyddade områden) och olika utbildningsåtgärder avseende miljö och ekoturism, - infört nya produktionstekniker och nya modeller och platser för saluföring genom stöd till hantverk i mikroföretag, vars medlemmar har fått utbildning i produktion och tjänster. - stärkt de lokala samfundens institutioner genom att främja organisationen och bilda grupper av samfund och sammanslutningar av uppfödare, jordbruksproducenter och hantverkare. - tagit hänsyn till främjandet av könsrollsaspekten såsom en genomgående del i de flesta verksamheter. - stöttat samfund, kommunstyrelser, sammanslutningar och nationella institutioner i arbetet för social, samhällsproduktiv och produktiv infrastruktur med olika utrustning. Projektet har vidare främjat genomförandet av en infrastruktur för ekoturism och ett geografiskt informationssystem för att stödja regionalplanering. - stärkt främjandet av formellt kredittillträde för de mest missgynnade befolkningarna (kreditfonder som förvaltas av BANRURAL. Europeiska kommissionens bidrag: 2,7 miljoner euro). BANRURAL investerade i provinsen Quiché 5,2 miljoner euro av egna tillgångar, jämfört med de 0,6 miljoner euro som planerades i projektets finansieringsavtal. Flera radio- och tv-program sändes på quiché och på spanska. En månatlig tidskrift har utgetts om projektets förlopp, liksom broschyrer och läromedel. Följande viktiga resultat kan skönjas: - 350 grupper av jordbrukare och hantverkare har fått rättsligt erkännande. - 22 sammanslutningar av jordbrukare och hantverkare har rättsligt erkänts, som företräds av 190 av de 350 ovanstående grupperna och består av över 12 000 familjer. - 1 rättsligt erkänd samordnare på provinsnivå som företräder dessa 22 sammanslutningar (CADIQ) - 1 rättsligt erkänd samordnare på provinsnivå för 11 sammanslutningar och spar- och kreditkooperativ i vilka 20 000 familjer är inskrivna, varav över 8 000 familjer är aktiva medlemmar (AODQU). - 1 kommission för övervakning av kreditfonden som företräds av en representant från CADIQ, en representant från AODQU och en representant från Guatemalas regering. - Hälsa När det gäller hälsa har två projekt avslutats. I projektet Rehabilitering av sjukhuset i Sonsonate i El Salvador inleddes verksamheterna 1995 och efter att ha utsatts för konsekvenserna av jordbävningen i januari och februari 2001 avslutades det i april 2002. I projektet APRESAL - Stöd till reform av hälsosektorn i Guatemala var målet att förbättra hälsotillståndet för den fattigaste befolkningsgruppen i landet genom att påverka hälsovårdens kvalitet, distributionen av dricksvatten, tillträde till läkemedel samt utbildning av mänskliga resurser. Ingen utvärdering efter halva tiden har genomförts på hälsoområdet. 11 projekt pågår emellertid i Venezuela, Peru, Bolivia, Brasilien och Centralamerika. I budgetplaneringen för 2002 ingick inga åtaganden inom denna sektor i egentlig mening. På området för kamp mot narkotika och narkotikaberoende satsades 1,6 miljoner euro på ett projekt för kontroll av kemiska prekursorer som omfattar de fem länderna i Andinska pakten. Dessa ämnen som används i många industri- och läkemedelsprocesser och saluförs helt lagligt i stora mängder spelar också en roll i olaglig beredning och utarbetande av narkotiska preparat och psykotropa ämnen. Genom projektet kommer en bättre tillämpning av de avtal om kontroll av handeln med kemiska prekursorer som Europeiska unionen har ingått med narkotikaproducerande länder, eftersom målet är att minska avledningen av dessa ämnen från den lagliga marknaden till den olagliga marknaden i de andinska länderna. Renovering av sjukhuset i Sonsonate - El Salvador Projektet nådde framgångsrikt sina mål: renovering av sjukhusbyggnaderna, materielanslag, utbildning av yrkesmänniskor och administrativt stöd till förvaltning (Europeiska kommissionens bidrag: 8,4 miljoner euro). Sjukhuset i Sonsonate av sekundär nivå (200 bäddar) har en strategisk roll i landets hälsostruktur. I renoverat tillstånd är det nu en medicinsk referensinstitution för 19 primärvårdscentraler och täcker behoven av sjukhusvård för 500 000 personer bosatta i 22 kommuner. Trots att det ännu är för tidigt att kunna kvantifiera resultaten efter befolkningens hälsotillstånd kan man dock påpeka fördelarna från projektet: - Det första sjukhuset i landet som förfogar över ett operativt och integrerat datasystem för förvaltning grundat på patienternas kliniska datajournaler. - Väntetiden minskad för inplanerad kirurgi från 6 till 1 månad. Ökad kapacitet i operationssalarna: 401 kirurgiska ingrepp 1998 och 2068 operationer 2002. - Institutionell mödradödlighet minskad med hälften. Sjukhuset deltar i finansieringen av sina driftkostnader med intäkterna från det kliniska analyslaboratoriet och röntgenavdelningen för tjänster till den privata sektorn (6,9 miljoner salvadoranska colón per år, dvs. 756 973 euro). - Utbildning Tre projekt slutfördes 2002 på detta område i Nicaragua och Venezuela. Projektet ASEN - Program för stöd till utbildningssektorn i Nicaragua syftade till att öka utbildningssystemets omfattning och kvalitet, särskilt i landsbygdsområdena. Det inleddes i maj 1998 och avslutades i april 2002. Ett andra projekt, AFORPRO - Stöd till yrkesutbildning, har avslutats i Nicaragua (Europeiska kommissionens bidrag: 5,2 miljoner euro, tid: 5 år) vars främsta mål var att förbättra lärarnas utbildning i yrkesskolor. Det utgjorde EU:s första samarbetsinsats i fråga om yrkesutbildning i landet. Å andra sidan, var målet för projektet CEMA - Inrättande av ett nationellt centrum för utbildning i fordonsmekanik i Venezuela att aktualisera, förstärka och säkerställa en kontinuerlig yrkesutbildning för ungdomar, utbildning av tekniker och återanpassning i arbete av unga arbetslösa samt bistånd till små och medelstora företag inom bilsektorn för teknisk utbildning och förvaltningsutbildning. 1 200 personer, ungdomar och vuxna, har utbildats per år. Fjorton särskilda projekt pågår i flera latinamerikanska länder, särskilt inom sektorn för grundläggande utbildning och yrkesutbildning. Ett tilläggsanslag på 2,8 miljoner euro stärkte ett projekt för mellanstadieutbildning i El Salvador vars verksamheter kraftigt stördes av jordbävningarna i januari och februari 2001. Detta viktiga och komplicerade projekt för att främja en reform av teknisk mellanstadieundervisning för en inledande tid av 4 år kommer således att förlängas med 2 år för att säkerställa åtgärdernas hållbarhet (Europeiska kommissionens bidrag: 14,2 miljoner euro). Europeiska kommissionen stöder intensivt den högre utbildningen i Latinamerika via de regionala programmen ALFA, som stärktes 2002, och ALBAN, som lanserades 2002. (Europeiska kommissionens bidrag: 62 miljoner euro). De ingår i de mest omfattande projekten under året och är en tydlig anvisning på att man fäster stor vikt vid den prioriterade sektorn för utbildning. Stora medel har vidare anslagits vid programplaneringen för 2002-2006 för att utveckla åtgärder på utbildningsområdet från och med 2003 i Nicaragua, Honduras och Peru. - Makroekonomisk politik Europeiska kommissionen påverkar bara rent marginellt den makroekonomiska politiken i Latinamerika på grund av den befintliga klyftan mellan ekonomierna i många av regionens länder och de tillgängliga stödresurserna samt de genomförandemetoder som har kännetecknat kommissionens utvecklingssamarbete i regionen (projekt som inriktades på inskränkta ekonomiområden och sektoriell politik). Inflytandet av makroekonomisk politik på samarbetsverksamheterna, framför allt i de fattigaste länderna i området (mottagarländer genom initiativet för kraftigt skuldtyngda fattiga länder och mellanliggande ekonomier), är dock och kommer att förbli mycket omfattande. I länder som Honduras och Nicaragua har insatsen från gemenskapens samarbete en avgörande inverkan på de stora makroekonomiska balanserna. Genom en subvention på 200 000 euro till CEPAL finansierades 2002 ett Europeiskt- latinamerikanskt expertnätverk för makroekonomisk samordning. Målet för detta projekt var att ge de ansvariga makroekonomerna möjlighet att beakta de tekniska aspekterna i varje latinamerikansk ekonomis budget- och valutapolitik och att direkt och regelbundet föra en dialog sinsemellan, till att börja med i ett underregionalt nätverk (Mercosur, Andinska gemenskapen och Centralamerika) och därefter mellan nätverken. Projektet syftar också till att lägga fram och diskutera den europeiska erfarenhet som uppnåtts på vägen till Ekonomiska och monetära unionen för att ge de latinamerikanska parterna möjlighet att själva och för dem själva urskilja operativa konsekvenser på de olika etapperna i den regionala integrationen. - Miljö Ett femtontal projekt inleddes 2002 på miljöområdet, i vilka den regionala integrationen är en prioriterad avdelning som nyckelfaktor för stöd till multilaterala initiativ för genomförande av gemensamma åtgärder för att främja bättre levnadsförhållanden men också riskförebyggande och riskminskning när det gäller naturkatastrofer. Det avser pågående projekt Desarrollo de la región fronteriza Honduras y El Salvador (Europeiska kommissionens bidrag: 34 miljoner euro). Åtagandena inom miljösektorn fördelas, å ena sidan, mellan åtgärder som lanserats inom ramen för finansiellt och tekniskt samarbete och, å andra sidan, pilotprojekt som finansieras genom den särskilda budgetposten Miljö och tropiska skogar. I den första kategorin inleddes tre nya åtgärder 2002. Stärkandet av lokal förvaltning av naturtillgångar på sluttningarna i Patucas och Cholutecas dalgångar i Honduras (Europeiska kommissionens bidrag: 34 miljoner euro), Stärkande av civilskyddssystemen som avser de fem länderna i Comunidad Andina de Naciones (CAN, Andinska gemenskapen) (Europeiska kommissionens bidrag: 9,4 miljoner euro) och Stärkande av miljöpolitiken i Nicaragua (Europeiska kommissionens bidrag: 1,6 miljoner euro). I den särskilda budgetposten avsattes totalt 16,7 miljoner euro 2002 för 8 nya åtgärder i Latinamerika. Det mest betydande enskilda bidraget avser en ny avdelning i pilotprogrammet för skydd av de brasilianska regnskogarna (PPG7), projektet Ekologiska korridorer som syftar till att undersöka och konsolidera en ny metod i fråga om skydd av den biologiska mångfalden genom utvidgning, diversifiering och ökad anslutning av skyddade områden i två av de viktigaste biomen i Brasilien, skogarna i Amazonområdet och vid Atlanten. Europeiska kommissionens stöd kommer att inriktas på den centrala Amazonkorridoren. Förutom de 8 ovanstående projekten kommer tre globala projekt om världsomfattande frågor som inleddes 2002 att, åtminstone delvis, genomföras i Latinamerika. Målet är att öka förståelsen för sambandet mellan handel, miljö och utveckling och hjälpa regionens länder att öka möjligheterna att delta i internationella initiativ när det gäller klimatförändring. Genom projektet Program för förebyggande av översvämningar i staterna Miranda, Falcón och Yaracuy i Venezuela som inleddes 2002 kommer man att få nödvändiga infrastrukturer och lämpliga åtgärder för att minska riskerna för återkommande översvämningar och deras konsekvenser genom rationell och hållbar förvaltning av sluttningarna i dalgångarna och genom införandet av lämpliga metodik- och teknikkomponenter (Europeiska kommissionens bidrag: 10 miljoner euro). - Partnerskap med det civila samhället och icke-statliga organisationer Åtagandena för 2002 uppgår totalt till 13,8 miljoner euro för Centralamerika och 24,7 miljoner euro för Sydamerika, till vilka man för ordningens skull kan tillägga ett belopp som motsvarar instrumentet "alla länder", kallat övergripande anslag. Acção para o Sustento dos Grupos da População Urbana Excluídos do Mercado Formal de Trabalho e Integrando a Defesa Ambiental do Município da Cidade de Belo Horizonte - Brasilien Åtgärdens mål: Att främja social anpassning av utslagna personer som är utan rättigheter och lever under eländiga förhållanden. Projektet syftade till att främja, ordna och strukturera skördeverksamhet och behandling av avfall från städer för att skapa stadiga inkomstkällor för dessa personer samtidigt som man hjälper dem till en framgångsrik social anpassning (totalkostnad: 675 393 euro, Europeiska kommissionens bidrag: 299 485 euro; tid: 24 månader). Avtalsslutande icke-statlig organisation: COSPE - Cooperazione per lo Sviluppo dei Paesi Emergenti - Florence. Partner: ASMARE - Associação dos Catadores de Papel e Material Reaproveitavel, Belo Horizonte, Brésil Projektet avslutades i mars 2002. Målen uppnåddes och verksamheterna för uppsamling och behandling av avfall i städer kunde organiseras och struktureras genom bildande och stärkande av arbetstagarsammanslutningar inom sektorn. Sammanslutningen stärktes i fråga om personal och kompetens, liksom infrastrukturer och utrustning. Antalet medlemmar har ökat avsevärt och inkomsterna har blivit stadigare vilket sålunda säkrar projektets hållbarhet. Bidraget till genomförandet av den första nationella kongressen för arbetstagarsammanslutningar inom uppsamling av återanvändbart avfall gav möjlighet att sprida genomförda goda metoder och lansera en dynamik på nationell nivå för samarbete och utveckling av synergier. Ett nytt projekt planeras: inrättande av en industrienhet för behandling av uppsamlat avfall för att sålunda ge sammanslutningarna kontroll över hela kedjan från uppsamling till slutlig försäljning. - Länkar mellan humanitärt bistånd, återuppbyggnad och utveckling Det regionala programmet för återuppbyggnad i Centralamerika (PRRAC) som antogs av kommissionen i april 1999 borde uppfylla återuppbyggnadsbehoven efter orkanen Mitch härjningar. Målet var att bidra till återuppbyggnad och förbättring av infrastrukturer, utrustning och förvaltning på områdena för utbildning, avloppssystem och hälsovård samt öka de tillhandahållna tjänsternas hållbarhet i dessa områden. PRRAC har nu kommit upp i marschfart. De 76 projekt som godkänts hittills (totalt 248,6 miljoner euro) håller på att genomföras och betalningar har utgått till ett belopp på 32,8 miljoner euro. - Återuppbyggnad och personminor Projektet Vidtagande av humanitära åtgärder för minröjning på gränsen mellan Nicaragua och Honduras och åtgärderna i den speciella handlingsplanen för minor (Europeiska kommissionens bidrag: 1,3 miljoner euro) genomfördes 2002 av Amerikanska samarbetsorganisationen (OAS). Det förväntade resultatet är att återupprätta villkoren för de berörda samfundens säkerhet och att ställa produktiv mark till invånarnas förfogande. - Flyktingar och befolkningar Två projekt som avser missgynnade befolkningar avslutades 2002. Projektet PROAMBA - Åtgärd för oavkortat stöd till samhällsanpassning av uteslutna minderåriga i Gran Buenos Aires i Argentina hade som mål att bidra till att på ett påtagligt sätt minska effekterna av fattigdom bland barn och ungdomar som lever i utkanten av Buenos Aires storstadsområde (Europeiska kommissionens bidrag: 9,3 miljoner euro, tid: 4 år och 4 månader). Detta nydanande projekt som kräver fullständig delaktighet och är det första i sitt slag i Argentina har lyckats slå en brygga mellan staten och det civila samhället. Genom projektet har 6 000 barn och ungdomar fått direkt stöd och 9 000 familjer har fått värdefullt stöd genom 58 icke-statliga organisationer. Många utbildningar genomfördes och under 720 dagars radiosändningar över hela landet behandlade man problematiken om barn i risksituationer. Målet för projektet Social utveckling i Quitos historiska centrum i Ecuador var att förbättra utbudet av sociala tjänster, särskilt på områdena för hälsovård, skydd av de mest sårbara grupperna och riskgrupper samt återställande av miljön (Europeiska kommissionens bidrag: 3,5 miljoner euro, tid: 3,5 år). 28 specialistcentraler på hälsovårdsområdet har hittills byggts, utvidgats och utrustats (spädbarnsmottagning, yrkesutbildning, mottagning av våldsoffer inom familjen och mottagning av åldringar). 8 611 kvadratmeter infrastrukturer byggdes sammanlagt eller renoverades. Över 160 000 personer kunde dra nytta av de tjänster som tillhandahölls genom detta projekt. Missgynnade befolkningar i Latinamerika förtjänar särskilt intresse. 16 projekt pågår för närvarande, särskilt när det gäller minderårigas brottslighet och integration av kvinnor på arbetsmarknaden. Tre projekt på detta område var föremål för en utvärdering efter halva tiden. Projektet REPEME - Stödprogram för social återanpassning av brottslingar och minderåriga som befinner sig i en olaglig situation ingår i de strukturreformer som inletts i Venezuela för att stödja reformer av rättsväsendet. Projektet bidrar till att förbättra de fysiska och psykologiska förhållandena vid internering i flera fängelsecentra för vuxna samt interneringscentra för minderåriga. Vid slutet av 2001 hade 1 890 interner och 2 850 tjänstemän genomgått utbildningskurser och -seminarier. En förlängning på 6 månader pågår för närvarande. Projektet ACTUA - Programa integral para la superación de la probreza urbana i Chile (Europeiska kommissionens bidrag: 9,66 miljoner euro, tid. 5,5 år) visar intressanta resultat i de 6 målkommunerna som har utvecklat en modell för decentraliserad socialpolitik på kommunal nivå, som redan har antagits av andra kommunstyrelser i landet. Ett nätverk för statens och kommunernas sociala tjänster som omkring 1 300 familjer utnyttjar tillhandahåller integrerad och individanpassad hjälp och bistår med att utarbeta och finansiera små projekt för att förbättra familjeinkomster och bostäder. Projektet AMAR - Integrerad hjälp till minderåriga i högrisksituationer i Paraguay (Europeiska kommissionens bidrag: 10 miljoner euro, tid: 5 år) utvärderades ett och halvt år före det planerade slutet av verksamheterna. Det nationella bidraget på 2,7 miljoner euro kunde inte tillföras på de planerade förfallodagarna. I utvärderingsrapporten konstateras en försening av de paraguayanska institutionernas övertagande av projektet och ändringar föreslås för att förbättra genomförandetakten. Det pågår för närvarande. När det gäller nya insatser har ett projekt inletts i El Salvador för socialt förebyggande av våld och ungdomsbrottslighet (Europeiska kommissionens bidrag: 9,2 miljoner euro). Målet är att minska ungdomsbrottsligheten med 50 % och öka medborgarnas säkerhet i San Salvadors höggradigt folktäta stadsområden. Ett belopp på 1,5 miljoner euro har vidare avsatts genom budgetpost B7-312 som bidrag till FN:s flyktingkommissariats (UNHCR) verksamhet för fördrivna personer i Colombia. 6.6.4 Sammanhållning, samordning och komplementaritet Sammanhållningen med gemenskapens olika politikområden säkerställs genom nära samordning mellan Europeiska kommissionens olika avdelningar vid utformandet av de strategiska programplaneringsdokumenten Country Strategy Papers för Latinamerika som till största delen upprättades 2002. Denna viktiga metod är desto mer relevant när det gäller riktlinjer för regionala enheter - Centralamerika, Andinska gemenskapen och framför allt Mercosur - för vilka EU siktar på en stegvis liberalisering av handelsutbytet (i samma anda som Doha) och stöder följaktligen hållbar utveckling, makroekonomisk samordning, harmonisering av skattepolitiken, tekniska standarder, forskning och teknik, etc. Komplementariteten säkras vidare av samtliga långivare genom samordning av genomförandet av befintliga strategier för fattigdomsbekämpning. 6.6.4.1 Samarbetet i regionen med medlemsstaterna och andra långivare Samordning och komplementaritet med politik och åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna beaktas först vid utarbetandet av de strategiska riktlinjerna. Samordningen med medlemsstaterna har gjort särskilt stora framsteg i Bolivia, som är mottagarland från många källor till utvecklingsstöd. Europeiska unionens delegation i La Paz leder två av de fyra tematiska grupper som bildats inom ramen för en global samordningsmekanism som inrättats av regeringen i vilken samtliga givare deltar. Europeiska kommissionen deltar aktivt i de rådgivande grupper som inrättats av Interamerikanska utvecklingsbanken och i vilka olika långivare samlas såsom skedde 2002, särskilt när det gällde Guatemala, Ecuador och Peru. När det gäller att utarbeta och genomföra enskilda åtgärder är projektet för stärkande av det civila samhället i Guatemala ett exempel på nära samarbete mellan Europeiska kommissionen och medlemsstaterna på platsen, eftersom förberedelsen innebar gemensamma och regelbundna möten. Vi måste påminna oss att förutom yttrandena av medlemsstaterna i de geografiska kommittéernas möten som hålls i huvudkontoret diskuteras varje förslag till projekt i Latinamerika utförligt av medlemsstaternas företrädare på platsen. Vid översynen efter halva tiden av PPG7, huvudprogram för förvaltning och skydd av skogarna i Amazonområdet, som utgör ett viktigt partnerskap mellan Brasilien och flera givarländer samt Europeiska kommissionen, framkom det att också 2002 hade en konkret och påtaglig samordning skett i det internationella samarbetet. När det gäller sektorsprogram (stöd till politik) varav flera håller på att utarbetas, utvecklas de i nära samarbete med Interamerikanska utvecklingsbanken, Världsbanken, Internationella valutafonden och medlemsstaterna på platsen. En viktig händelse i det avseendet var undertecknandet av ett Memorandum of Understanding i maj 2002 med Interamerikanska utvecklingsbanken, genom vilken parterna åtog sig att bidra till social och ekonomisk utveckling i länderna i Latinamerika och Västindien genom att samarbeta på ett antal samarbetsområden: sektorsstöd i Honduras och Nicaragua, informationssamhället, social jämställdhet, minskning av fattigdom, naturkatastrofer, samråd med det civila samhället på området för liberalisering av handel och integrationsprocesser samt integration i Centralamerika. När det gäller Världsbanken finns också ett nära samarbete om samma frågor (sektorsprogram i Honduras och i Nicaragua). Kommissionen delar dessutom nu genomförandet av CFAA (Country Financial Accountability Assessment), som leds av Interamerikanska utvecklingsbanken och Världsbanken, i Nicaragua och Honduras för att utvärdera förvaltningen av de statliga finanserna i de två länderna. Kommissionen kommer med de två regeringarnas och de två finansinstitutens medgivande att sprida undersökningar om samstämmiga och reella utgifter som kommer att bidra till utarbetandet av handlingsplaner för förbättrad förvaltning av offentliga finanser. 6.6.4.2 Europeiska investeringsbankens verksamheter Europeiska investeringsbanken (EIB) finansierar projekt av gemensamt intresse för Latinamerika och Europeiska unionen genom att stödja europeiska utländska direkta investeringar eller andra mål inom ramen för EU:s samarbetspolitik. Banken undertecknade två lån i Latinamerika 2002 till ett totalbelopp på 85 miljoner euro. Det första lånet på 55 miljoner euro beviljades till Companhia Energética do Ceará (COELCE), ett brasilianskt eldistributionsföretag, som hade privatiserats 1998. Endesa, ett spanskt elbolag, är den största aktieägaren och operatören. Det finansierade projektet som kommer att genomföras i en av de minst utvecklade regionerna i Brasilien har en betydande utvecklingspotential och kommer att bidra till att minska regionala skillnader. Det andra lånet på 30 miljoner euro beviljades till Centralamerikanska banken för ekonomisk integration. Genom detta lån ställer EIB kapital till förfogande för att finansiera små och medelstora investeringar inom den privata sektorn i Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras och Nicaragua. Främsta prioritet kommer projekt att få som genomförs av dotterbolag till företag från EU eller genom samriskföretag EU-Centralamerika eller projekt som utgör en annan typ av gemensamt intresse (överföring av speciellt kunnande, särskilda miljöfördelar, regional utveckling, etc.) 6.6.4.3 Humanitärt bistånd Under 2002 inriktades verksamheterna i ECHO (Europeiska gemenskapens kontor för humanitärt bistånd) huvudsakligen på kriserna i Colombia och på hjälp till personer som fördrivits inom hemlandet. Bistånd vid naturkatastrofer prioriteras och kommer att prioriteras i denna världsdel som ofta drabbas av jordbävningar, orkaner och översvämningar. ECHO har sålunda stött offer för översvämningar och jordskred i Brasilien, översvämningar och vulkanutbrott i Ecuador samt snöstormar och köldvågor i Bolivia och Peru. I Centralamerika (Guatemala, Honduras och Nicaragua) inriktade ECHO sin verksamhet på näringsproblem på grund av oregelbundna nederbördsperioder. I El Salvador finansierades ett projekt för att undervisa i traditionella billiga och jordbävningssäkra byggnadstekniker till följd av jordbävningarna 2001. I Mexiko bidrog ECHO till installationen av ursprungsbefolkningar i Chiapas medan medel mobiliserades på Kuba för att bistå offer för orkanerna Isidore och Lili. ECHO stödde projekt i Andinska gemenskapen och i Centralamerika inom ramen för programmet DIPECHO (katastrofförebyggande) vars mål var att säkerställa att befolkningarna är bättre förberedda att möta naturkatastrofer. Genom programmet DIPECHO har man också börjat föra över lokalt erhållna lärdomar till nationell och regional nivå. Europeiska gemenskapens kontor för humanitärt bistånd (ECHO) Finansieringsbeslut 2002 Land // Belopp i miljoner euro Bolivia, Peru // 1,3 Brasilien // 0,35 Centralamerika (El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua) // 5,028 Colombia // 9,2 Kuba // 0,6 Ecuador // 1,248 Mexiko // 1,0 Paraguay // 0,92 DIPECHO Handlingsplan för Andinska gemenskapen // 1,64 DIPECHO Handlingsplan för Centralamerika // 2,9 Totalt // 24,186 6.6.5 Övervakningsresultat Under 2002 övervakades sammanlagt 104 projekt i Latinamerika och täckte en sammanlagd finansieringsvolym på omkring 777,5 miljoner euro. Analys av projekt per samarbetsområde >Plats för tabell> * Stickprovet är för litet (3 projekt) för att vara statistiskt relevant. En analys av övervakningsperioden visar att områden som är närbesläktade med fattigdomsminskning (makroekonomiska och sociala tjänster, livsmedelssäkerhet, landsbygdsutveckling, institutionell kapacitet och sund förvaltning) utgör huvuddelen av Europeiska kommissionens samarbete i Latinamerika. Genomsnittliga resultat för övervakningskriterier per prioriteringsområde >Plats för tabell> Mot bakgrund av det övergripande målet för minskning av fattigdom är resultaten i tre viktiga områden, enligt tabellen ovan, synnerligen positiva. Ett stickprov på 13 rapporter om utbildningsprogram visade dessutom goda resultat i originalutformning (relevans och utformning 2,82) och mycket goda resultat för kompetens (3,25), effektivitet (3,0) och hållbarhet (3,0). Här också, liksom i övriga regioner, är finansiell hållbarhet avgörande men goda utsikter anges för projekten eftersom insatserna förväntas fortsätta med offentlig finansiering. När det gäller styrka och svagheter antyder slutsatserna följande: Projektens effektivitet och effekt påverkas ofta positivt av flexibilitet och anpassning. I Europeiska kommissionens projekt tenderar sociokulturella, tekniska och miljömässiga intressen att positivt bidra till en övergripande hållbarhet. Dålig ursprunglig utformning och fel tidpunkt för genomförandet av verksamheten påverkar resultatet negativt när det gäller relevans respektive effektivitet. Finansiell hållbarhet utgör den största problemkällan. 6.6.6 Slutsatser och utsikter för de kommande åren Under 2002 stärktes ramen för samarbetet mellan EU och Latinamerika genom ett politiskt incitament vid toppmötet i Madrid och en intensiv förhandlingsverksamhet för övergripande regionala och bilaterala avtal. År 2002 präglades också av ett stegvis närmande av regeringar och civila samhällen. Kommissionen bidrog påtagligt till att strukturera dialogen: 2002 infördes ett samråd med det civila samhället om förhandlingarna EU-Mercosur och EU-Chile samt om genomförandet av det övergripande befintliga avtalet mellan EU och Mexiko. Kommissionen stödde också möten som anordnades av de civila samhällena från Europa, Latinamerika och Västindien vid toppmötet i Madrid. Medan 25 % av gemenskapens samarbete i Latinamerika redan har genomförts av organisationer från det civila samhället, kommer utmaningen under de kommande åren att vara att lämna plats för en fördjupad dialog mellan myndigheter och icke-statliga aktörer för att fastställa samarbetspolitiken mellan EU och Latinamerika. På medellång sikt kommer framgångarna i förhandlingarna med Mercosur och inledningen av förhandlingarna med Andinska gemenskapen och Centralamerika att bidra till att stärka EU:s förbindelser med de tre underregionerna och att strukturera det biregionala strategiska partnerskapet mellan EU och Latinamerika i sin helhet. Ur verksamhetssynpunkt har gemenskapens samarbete i Latinamerika slagit in på två nya vägar: - Europeiska kommissionens insatser präglades 2002, ur metodisk synpunkt, av utarbetandet av åtgärder av typen sektoriell metod och budgetstöd, främst i Centralamerika men också i Bolivia, vars första resultat borde visa sig redan 2003. - Decentraliseringsprocessen till delegationerna för förvaltning av yttre stöd har fortsatt och stärkts. När en gång förstärkningarna av personal och utrustning slutförts, vilket planeras under 2003, kommer Europeiska kommissionens samtliga delegationer i Latinamerika att fungera enligt det nya konceptet. 7. ÄMNE: FÖRVALTNING AV VATTEN I SAMARBETE MED EU 7.1 VATTNETS BETYDELSE FÖR UTVECKLINGEN Sötvatten är en ändlig och dyrbar resurs som är väsentlig för livets uppehållande, för ekonomiskt produktiv verksamhet och för själva miljön. Människors vitala behov av vatten kan inte ignoreras i strategierna för fattigdomsbekämpning, och behovet av en rimlig och hållbar förvaltning av vattenresurserna ligger i samhällets intresse som en helhet, och måste finnas med i en hållbar utvecklingspolitik. Generellt sett hotar den globala vattenkrisen liv, hållbar utveckling och även fred och säkerhet. Befolkningstillväxt och snabb urbanisering, ändrad livsstil och ekonomisk utveckling har lett till ett ökat tryck på vattenresurserna överallt, men särskilt i utvecklingsländerna. Om inte effektiva åtgärder vidtas kommer denna situation att förvärras. Förenta nationernas uppskattning är att två av tre människor kommer att leva med vattenbrist år 2025. Under de nästkommande två årtiondena förväntas behovet av vatten i världen öka med 17 % för att odla livsmedel till den växande befolkningen i utvecklingsländerna, och den totala vattenförbrukningen förväntas öka med 40 %. Under detta århundrade kan en tredjedel av länderna i de regioner som är utsatta för vattenstress att komma att drabbas av allvarlig brist på vatten. >Hänvisning till> >Hänvisning till> 7.2 VATTNET OCH MILLENNIEMÅLEN Som bevis på hur viktigt vatten är för utvecklingen, och på det stora behovet av att ta itu med denna kris, inkluderar millenniemålen ett särskilt mål för vatten: 2015 ska antalet människor utan hållbar tillgång till säkert dricksvatten ha halverats. Nedanstående tabell visar hur långt det är kvar tills detta mål uppnåtts i olika regioner. Världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002 innebar att ett särskilt viktigt steg togs, i och med antagandet av ett nytt internationellt mål, som fick starkt stöd från EU: 2015 ska antalet människor utan tillgång till sanitära anläggningar ha halverats, vilket ska utgöra ett komplement till målet om tillgång till dricksvatten. Antagandet av ett nytt mål för att utveckla integrerade planer för förvaltning av vattenresurser var också ett steg framåt. Tillgång till vatten och sanitära anläggningar är också viktigt om andra millenniemål ska kunna uppnås, t.ex. det som rör spädbarnsdödlighet. Tillgång till rent vatten i tillräcklig mängd och sanitära anläggningar skulle kunna minska antalet sjukdomsfall i vissa sjukdomar med upp till 75 %. EU är redan den givare som tillhandahåller mest utvecklingsbistånd med anknytning till vatteninitiativ genom att investera cirka 1,4 miljarder euro per år i utvecklingsbistånd och vetenskapligt samarbete med anknytning till vatten. Förutom de insatser som genomförs inom ramen för länderprogram och regionala program, genomförs också åtgärder med anknytning till vatten inom ramen för samfinansiering med icke-statliga organisationer, mikrokrediter och decentraliserat samarbete, liksom även humanitärt bistånd. EU:s bidrag på detta område kommer att öka efter lanseringen av EU:s vatteninitiativ vid världstoppmötet om hållbar utveckling. 7.3 MÄNNISKOR OCH VATTEN: ÖKAD TILLGÅNG TILL VATTEN OCH SANITÄRA ANLÄGGNINGAR Otillräcklig tillgång till vatten är både en orsak till och en effekt av fattigdom. Utan undantag är de som saknar tillräcklig tillgång till ekonomiskt överkomligt vatten de fattigaste i samhället. Effekterna av otillräcklig tillgång till vatten - sjukdomar, tid och energi som dagligen offras på att hämta, etc. - förvärrar denna fattigdomsfälla. Givare, mottagarländer och andra intressenter måste arbeta tillsammans för att öka tillgången till vattentjänster. Insatser bör planeras för att uppnå målet att erbjuda ekonomiskt överkomliga vattentjänster, men ändå säkerställa att sektorn är hållbar. För att uppnå detta mål bör en del viktiga frågor tas upp, som t.ex. behovet av ökad drifts- och underhållskapacitet, då flera användare tillkommer, att minimera mängden oredovisat vatten och minska slöseriet, att installera utrustning för att spara och återanvända vatten, där det går, att åsätta vattentjänster skäliga priser för att skydda de fattigaste, att införa stöd för att skydda den kommunala vattenkvaliteten, genom t.ex. skydd för källor och omsorgsfull förvaring. Fakta och siffror - Mer än 1 miljard människor, eller 18 % av världens befolkning, saknar tillgång till säkert dricksvatten och mer än 2,4 miljarder människor saknar adekvata sanitära anläggningar. - 2,2 miljoner människor i utvecklingsländerna, de flesta barn (6 000 om dagen), dör varje år av sjukdomar som har anknytning till avsaknad av säkert dricksvatten, brist på adekvata sanitära anläggningar och dålig hygien. - Om den rådande trenden kvarstår förväntas behovet av friskt vatten att öka med 56 %, vilket är mer än vad som för närvarande finns tillgängligt. Omkring 70 % av nuvarande efterfrågan kommer från jordbruket och resterande från hushåll, användning i städer och industrier och konsumtion. Tillhandahållande av vatten kan inte särskiljas från två andra inbördes förbundna faktorer - sanitet och hälsa. Detta beror på att en av de primära orsakerna till nedsmutsning av vatten är det bristfälliga eller felaktiga bortskaffandet av människors (och djurs) exkret. Detta leder ofta till en infektionscykel (som i huvudsak ger diarrésjukdomar) och nedsmutsning, vilket fortfarande är en av huvudorsakerna till sjukdom och död i tredje världen. Effekterna av ökad tillgång till och förbättring av tjänsterna är därför sektorövergripande och kräver samverkan med andra sektorer: Hälso- och sjukvård, utbildning, landsbygds- och stadsutveckling. Utökad sanitet och hygienuppfostran: En mycket större vikt måste läggas vid sanitet för att vinna mark på detta mestadels försummade område. Uppskattningsvis hälften av världens sjukhussängar är alltid upptagna av patienter som lider av vattenburna sjukdomar. Detta ger en antydan om att förbättrade hygienvanor och sanering av miljön tillsammans med tillgång till vatten är viktiga ingredienser i program som ska främja folkhälsan och skapa en bredare förståelse i samhällen med låga inkomster för banden mellan bristande hygien och sjukdomar. Att klara av urbaniseringens utmaningar: Tillgång till vatten och sanitära anläggningen i bostadsområden i städerna begränsas av två typer av faktorer. Å ena sidan av de befintliga systemens och förvaltningsstrukturernas otillräcklighet när det gäller den växande efterfrågan på sötvatten och sanitära tjänster. Å andra sidan den snabba och oplanerade ökningen av stadsbefolkningen som har ökat trycket på ett system som redan var utsatt för starkt tryck. Situationen förvärras ytterligare av att de nyanlända bosätter sig i ytterkanter, oftast som olagliga inbyggare, som inte har tillgång till några tjänster (cirka 25 % av människorna i utvecklingsländernas städer köper sitt vatten från vattenförsäljare till avsevärt högre priser än vad vattenledningsvattnet kostar) och här skulle en avsevärd kapitalinsats behövas. En lokal och nationell politik för stadsbosättningar skulle kunna bidra till att minska trycket på systemet som invandringen från landsbygden till städerna utgör. En sådan politik bör inte hindra invandringen till urbana centra. Om man antar att fenomenet med snabb urbanisering i tredje världen inte kommer att försvinna, skulle en klok strategi vara att reglera och planera städernas tillväxt för att optimera de tillgängliga resurserna. SOMALIA - En integrerad strategi för att stödja hållbar stadsutveckling Under 2002 avslutade kommissionen en profilstudie av den urbana sektorn för att kartlägga olika vägar att bistå lokala myndigheter i Somalia med att förbättra deras kapacitet beträffande befolkningens grundläggande behov och övriga krav. Den föreslagna metoden är att anta en integrerad strategi för urbana utmaningar och behov. God stadsförvaltning och goda styrelseformer ses som ett gemensamt krav för balanserad och hållbar utveckling inom de olika områden som de kommunala organen ansvarar för. I detta perspektiv framstår förvaltning av vatten som ett av de kommunala ansvarsområdena, trots att en eventuell åtgärd på området måste kopplas till de övergripande målen i form av förstärkt stadsförvaltning och styrning. Ett exempel på kopplingen mellan optimering av vattenresurserna och stadsplanering är hur stadsplanen påverkar kostnaden för vatten, hantering av avloppsvatten och kloaksystem. I den integrerade strategi som är tillämplig på tillhandahållande av tjänster med anknytning till vatten ingår också att bygga upp intressenternas kapacitet till relevanta nivåer för att stärka delaktighet och hållbarhet. Utmaningen på landsbygden: Man uppskattar att kvinnorna i Afrika och Asien går ungefär 6 km om dagen för att hämta vatten och i genomsnitt bär 20 kg vatten på huvudet. Detta tar mycket tid och energi, och bördan bärs också ofta av barnen, och håller dem borta från skolan. Dessutom är landsbygdsekonomins tillväxt i de flesta utvecklingsländer en viktig förutsättning för den övergripande ekonomiska tillväxten, och produktion av livsmedel är för merparten av landsbygdens befolkning fortfarande den huvudsakliga sysselsättningen. Ökad ekonomisk avkastning kommer huvudsakligen från varor baserade på naturresurser, t.ex. jordbruksprodukter och djurhållnings- eller fiskeprodukter, vilka alla kräver hållbar förvaltning av vattenresurserna. Integrerad förvaltning av land- och vattenresurser är nyckeln till både vatten- och livsmedelsförsörjning, särskilt på områden där det råder konkurrens om vattenresurserna, och det krävs förbättrad effektivitet vid användning av vatten i jordbruket, som är den största förbrukaren av sötvatten, i syfte att minska trycket på resurserna. De fattigaste och mest utsatta invånarna på landsbygden är särskilt känsliga för bristen på vatten av godtagbar kvalitet. Ett antal frågor med anknytning till användning av vatten vid produktion av livsmedel måste därför beaktas när man förespråkar sund förvaltning och användning av vatten, som lägger tyngdpunkten på småskaliga vatteneffektiva metoder, genom t.ex. insamling av regnvatten, småskalig droppbevattning, återanvändning av avloppsvatten för bevattning. Åtgärder som vidtas för att främja livsmedelsförsörjning i fattiga landsbygdsområden bör inkludera skapande av flera möjligheter till utkomst, tillsammans med metoder för att spara vatten och hållbarare förvaltningssystem. Detta skulle säkerställa alternativa möjligheter att generera inkomster för de fattigaste, och dessutom minska trycket på de knappa vattenresurserna. TROPISEC - Nicaragua: Vatten, en viktig beståndsdel i ett utvecklingsprojekt på landsbygden TROPISEC, sjuårigt projekt som samfinansierades av gemenskapen (7 miljoner euro) och som avslutades under 2002. Projektet genomfördes i den s.k. Region of Las Segovias, ett av de fattigaste och torraste områdena i Nicaragua, och ambitionen var att uppfylla följande fem mål: Utbildning för egenförvaltning, institutionell förstärkning av basorganisationer, användning och hantering av naturresurser, ekonomiskt och tekniskt stöd till landsbygdsutveckling. En av projektets huvudkomponenter var att ge befolkningen tillgång till dricksvatten och bevattningssystem. FONDECA, utvecklingsfonden för bönderna i Las Segovias, hade som målsättning att ge tillgång till krediter förutom att bidra till att utveckla ett system för hållbar finansiell förmedling på målgruppernas vägnar. Projektets viktigaste framgång har varit etablerandet av ett grundläggande program för utsäde till råämnen för hantverkare, förbättring av livsmedelsförsörjningen tack vare skapandet av 2 565 familje- eller kommunalägda fruktträdgårdar, och dessutom tillgång till facilitet för tekniköverföring mellan jordbrukare. 10 000 familjer har gynnats av projektet. 1 536 vattensystem för bevattning har installerats, 1 846 km vägar på landsbygden har förbättrats och reparerats, och 1 650 vattensystem för hushållens förbrukning har konstruerats. Dessutom har 727 tekniker beviljats bistånd till miljöutbildning, där hävstångseffekten var sådan att utbildningen nu omfattat 19 065 elever. 7.3.1 EU:s politiska svar på utmaningen att förbättra tillgången till vatten och sanitet EU anser i sin politiska ram om vatten och utveckling att det krävs framsteg på många olika områden, särskilt förvaltning och ekonomi, om några resultat ska uppnås. I båda fallen är hållbarhet en avgörande fråga. Goda styrelseformer: Ökad tillgång till säkert vatten och sanitära anläggningar kräver att de politiska myndigheterna ger det högre prioritet, och att åtgärderna som vidtas integreras i nationella och kommunala strategier. Större medvetenhet och ökad kunskap är väsentligt vid planering av bistånd och beslutsfattande i kombination med åtgärder för institutionell förstärkning och kapacitetsuppbyggnad. Partnerskap mellan offentliga, privata och civila aktörer måste främjas och övervakas i syfte att säkerställa att dessa partnerskap bygger på rimlighet, ansvarsmedvetenhet och öppenhet, och att de skyddar konsumenternas och investerarnas intressen och bibehåller fortsatt hög standard för miljöskyddet. Masibambane, ett nytt biståndsprogram för sektorövergripande vattentjänster i Sydafrika Ett treårigt biståndsprogram för sektorövergripande vattentjänster för regeringen i Sydafrika, finansierat med användande av regeringens egna resurser, gemenskapssamarbete och bilateralt bistånd från fyra EU-medlemmar, till ett belopp av omkring 2 220 miljoner rand (334 miljoner euro, inklusive 75 miljoner euro i anslag från gemenskapsbudgeten). Syftet med programmet är att tillhandahålla grundläggande tjänster i form av vatten och sanitära anläggningar genom ett antal åtgärder som inkluderar bistånd till strategisk politisk utveckling, tillgång till vattentjänster och sanitära anläggningar för utvalda fattiga landsbygdskommuner i tre provinser (Norra provinsen, KwaZulu Natal och Östra Kap). Projektet tillhandahåller också institutionellt stöd till bistånd på olika nivåer för den offentliga sektorns institutioner med tonvikt på dialog med intressenterna. I några fall kommer nya institutioner som distriktsförvaltningar, kontor för upptagningsområdet och kommunala strukturer att etableras. Goda styrelseformer och fortsatt samordning mellan de olika aktörerna anses som viktigt för programmets hållbarhet och effekt. Följande resultat förväntas: En reviderad och uppdaterad politik och lagstiftning för sektorn för vattentjänster och sanitära tjänster i Sydafrika, där sektorn ska orienteras mot konsumentinitierade åtgärder. Ungefär 2,4 miljoner människor i Norra provinsen, KwaZulu Natal och Östra Kap ska ha fått tillgång till hållbara vatten- och sanitetstjänster. Hälso- och hygienutbildning har inkluderats i alla infrastrukturprojekt. Teknisk kapacitet, förvaltningskapacitet och administrativ kapacitet har förbättrats för alla nyckelspelare (särskilt kapaciteten hos den lokala regeringen och Department of Water Affairs and Forestry (DWAF), Water Service Authorities och Water Service Providers, men icke-statliga organisationer och den privata sektorn kommer också att involveras). Integrerad planering och samordnad förvaltning inom sektorn har förstärkts. En enhet för genusfrågor inom DWAF:s huvuddirektorat för vattentjänster har etablerats. Ekonomiska utmaningar: Av tradition har kommunerna tillhandahållit vattentjänster, men de klarar inte av att hantera den snabbt ökande efterfrågan, eftersom de saknar ekonomisk och teknisk kapacitet. Här krävs nyskapande metoder. Alternativen måste undersökas noga så att lokala omständigheter beaktas, inklusive hälsorisker, förhärskande attityder och vanor, godkännande, befintliga kunskaper och metoder, kostnader, äganderätt till faciliteter, och den rättsliga ramen. Förutom de stora investeringarna av kapital, krävs det institutionella åtgärder för att upptäcka och exploatera nya källor för vattenförsörjning och att uppgradera och utöka vattenlednings- och sanitetsnätet. Jämsides med detta krävs institutionella rutiner för att säkerställa effektiv förvaltning av tjänsten, inklusive tillgång till underhåll av infrastrukturen. Kostnadstäckning är viktigt för att säkerställa att vattentjänsterna är ekonomiskt hållbara, även om tariffstrukturer och betalningssystem måste utformas för att uppfylla de grundläggande behoven för fattiga och eftersatta grupper. GHANA - Ett partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn, anpassat till de lokala förhållandena, för att förbättra vattenförsörjningen i små städer 26 november 2002, Kokofu, Ghana, 250 km nordväst om huvudstaden Accra: Mr. Ansah, teknisk chef vid Water and Sanitation Development Board (WSDB) i Kokofu, kontrollerar, som han gör varje vecka, vattenmätarna för de 13 kommunala stigrören och 50 privata anslutningarna som är anslutna till nätverket för vattendistribution. Övervakad av en bokhållare kasserar han in intäkterna av vattenförsäljningen från vattenförsäljarna. Vattnet kostar 100 cedis per hink om 18 liter (0,68 euro per m³). Genomsnittlig daglig förbrukning uppgår här till 11 liter per person. Tack vare denna regelbundna inkassering av intäkterna har WSDB kunnat driva systemet i 10 månader, och under denna tid lyckats konstruera ytterligare 10 privata anslutningar och tillhandahålla transport för driftspersonalen. På bankkontot finns för närvarande 15 miljoner cedis (1 700 euro). Från vinsten av vattenförsäljningen går 10 % till underhåll, 10 % till småskaliga sanitära projekt och hygienutbildning, och 5 % till utvidgning av vattenförsörjningssystemet. De insatser som gjorts av kommunen och deras representanter sedan projektet startades (rådgivning, ett bidrag på 5 % till investeringskostnaden) håller på att betala sig. Under de fyra år som programmet genomförts har hittills offentliga arbeten och övervakning etablerats i kombination med privat förvaltning i två städer. På alla nivåer inom vatten- och sanitetsförvaltningen, kommuner, distrikt och regioner, har insatser gjorts för att bygga upp kapaciteten beträffande bokföring, systemunderhåll, teknisk övervakning, förvaltningsteknik och hygienutbildning. Detta exempel har kopierats i 25 små städer i de regioner som omfattas av detta projekt, Ashanti, Brong-Ahafo och Western Region, och totalt betjänas 310 000 människor. Projektet håller för närvarande på och förbereder genomförandet av ytterligare fem system som kommer att betjäna 350 000 människor i 30 städer, inom ramen för det tillgängliga anslaget på 15 miljoner euro. Det här är bara ett exempel på hur ett lokalanpassat "partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn" fungerar i praktiken, och det har hittills varit framgångsrikt. Under 2002 förädlade EU sin politiska strategi i fråga om vatten inom ramen för utvecklingssamarbetet. Kommissionen offentliggjorde i mars ett nytt meddelande, som fick stöd av rådet i maj. [134] Detta bygger på behovet av att anta en integrerad, långsiktig strategi, att arbeta i partnerskap med utvecklingsländer och att prioritera att ta itu med förvaltning och ekonomiska frågor, inklusive hållbar utveckling. [134] KOM(2002) 132, 12.3.2002, "Förvaltning av vatten i utvecklingsländer och prioriteringar för EU:s utvecklingssamarbete", http://register.consilium.eu.int/pdf/fr/ 02/st08/08958f2.pdf EU:s övergripande ram är "integrerad förvaltning av vattenresurserna", som baseras på en strategi som beaktar avrinningsområdet. EU tror att integrerad förvaltning av vattenresurserna i kombination med allmänhetens deltagande, öppenhet och ansvarstagande, kan komma att spela en viktig roll när det gäller att uppnå målen. Detta är särskilt viktigt med avseende på hållbar utveckling och förebyggande av konflikter i fråga om gränsöverskridande vatten. Integrerad förvaltning av vattenresurserna i praktiken Doon Valley - Projekt för integrerad förvaltning av flodområde - Indien Detta åttaåriga projekt, med gemenskapsbistånd på 22,5 miljoner euro, var särskilt framgångsrikt när det gällde att uppfylla målen att vända den pågående förstöringen av ekosystemen i Doon Valley i Uttaranchal State genom jordbevarande arbete, vilket inkluderade byggande av kontrolldammar och plantering av en kombination av träd och olika sorters gräs. Konstbevattning har följaktligen kunnat utföras mer frekvent och tillgången till vatten har ökat. Levnadsförhållandena för landsbygdsbefolkningen har förbättrats ytterligare som ett resultat av att de engagerats i förvaltningen av sin miljö. Byföreningar har bildats för att säkerställa delaktighet och främja hållbar utveckling. Jordbrukssektorns behov uppfylldes i allmänhet med konventionell utveckling av flodområdet som nu styrs över till kommunal utveckling. Meddelandet och rådets slutsatser fastställde ett antal tydliga prioriteringar: - Säkerställ tillgång till tillräckligt med dricksvatten av god kvalitet, adekvat sanitet och hygien för alla, särskilt de fattigaste, med tydlig inriktning på behoven hos kvinnor och barn, med det allmänna syftet att bekämpa fattigdomen och förbättra människors hälsa, livskvalitet och försörjningsmöjligheter. - Utveckla hållbar och skälig förvaltning av gränsöverskridande vattenresurser med beaktande av alla relevanta intressen, genom att integrera de konkurrerande behoven hos olika användare och underlätta regionalt samarbete. - Genomför sektorsövergripande samordning för att säkerställa skälig, hållbar och lämplig fördelning av vatten mellan olika typer av användare. Detta kräver att principer för förvaltning av vatten integreras med närbesläktade politikområden. Att ta itu med akuta och långsiktiga prioriteringar vid tillhandahållande av vattentjänster, utökad sanitet och hygienuppfostran, möta tätortsutmaningen, uppnå vatten- och livsmedelsförsörjning, skydda vattnets ekosystem, och hantera översvämningar och kustområden kräver åtgärder och nya strategier. Förebyggande av konflikter och fredsarbete, som utgör gemenskapens politiska prioriteringar, måste inkludera hållbar och skälig förvaltning av delade naturresurser, som t.ex. vatten. Stöd till regionala insatser rekommenderas där det finns ett tydligt åtagande för regionalt samarbete. EG erkänner också att allt eftersom vattenresurserna blir knappare kommer en del globala och långsiktiga frågor att bli allt viktigare. Dessa omfattar inverkan av klimatförändringar på tillgången till vatten, som leder till högre risk för framkallande av extrema situationer och utarmning av resurser, och samspelet mellan förvaltning av vatten och handeln med jordbruks- och industriprodukter, som använder mycket vatten. För att främja att denna strategiska ansats sprids och utnyttjas inom en vidare krets, har kommissionen initierat ett program för kapacitetsuppbyggnad, vars målgrupp är politiska beslutsfattare och andra grupper av nyckelaktörer i AVS-regionen såväl som Asien, Latinamerika och Medelhavsområdet. Främjande av en strategisk sektorsövergripande ansats genom kapacitetsuppbyggnad Gemenskapen har intagit en ledande position när det gäller att främja bästa lösningar och bistå med kapacitetsbyggnad för effektiv förvaltning av vatten. Gemenskapens riktlinjer för utvecklingssamarbetet i fråga om vattenresurser [135] vars centrala budskap är ett "strategiskt tillvägagångssätt, skälig, effektiv och hållbar förvaltning av vattenresurser", fastställer de politiska principerna för förvaltning av vattenresurser och vattentjänster (principer för institutioner, sociala principer, ekonomiska principer, miljöprinciper, och tekniska principer). De bygger på internationellt erkända grundprinciper. Dessa riktlinjer belyser gemenskapens nya fokus på bistånd till vatten i utvecklingsländer, där större vikt har lagts på sociala frågor, miljöfrågor och förvaltning, och ökat stöd till uppbyggnad av kapacitet och institutionell förstärkning. En rad seminarier, utbildningskurser och mentorsaktiviteter har använts för att hjälpa de olika grupperna av aktörer att bekanta sig med de nyckelprinciper som är väsentliga för hållbar utveckling. [135] http://europa.eu.int/comm/development/ body/publications/water/en/frontpage_en.htm 7.3.2 Världstoppmötet i Johannesburg och lanserandet av EU:s vatteninitiativ Vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg, meddelade EU att man ämnade utvidga sin roll i fråga om internationella insatser för att uppnå målen på vatten- och sanitetsområdet genom lanserandet av EU:s vatteninitiativ. Initiativet fick stöd på högsta politiska nivå genom undertecknandet av en gemensam deklaration om ett nytt strategiskt partnerskap mellan Afrika och EU om vatten och sanitet. Ett partnerskap mellan EU och Östeuropa, Kaukasus och Centralasien bekräftades också på ministernivå under världstoppmötet i Johannesburg. De viktigaste målen Genom vatteninitiativet bekräftar EU återigen sitt åtagande att bidra till uppfyllandet av millenniemålen och de målsättningar som man kom överens om vid världstoppmötet. Syftet med initiativet är att före utgången av 2015 halvera antalet människor som saknar tillgång till säkert dricksvatten och grundläggande sanitet, vilka nu uppskattas till cirka en respektive två miljarder. Initiativets andra huvudtema är stöd till att före utgången av 2005 utveckla en "integrerad förvaltning av vattenresurser" och planer för en effektiv vattenhushållning samt främja det allmänna antagandet av politik, planläggning och förvaltning i fråga om avrinningsområden, särskilt gränsöverskridande sådana. För initiativets nyckelfaktor gäller följande målsättning: - Stärk den politiska handlingskraften för att öka tillgången till vatten och sanitet, i syfte att bekämpa fattigdomen. - Främja bättre metoder för vattenförvaltning, bl.a. genom bärkraftigare partnerskap mellan offentlig och privat sektor och lokala aktörer, och bygg upp den institutionella kapaciteten. Andra viktiga inslag är ökad förståelse för samspelet mellan hållbar förvaltning av vatten och fattigdomsbekämpning i utvecklingsländer, liksom nytänkande och mobilisering från samhällets sida. Att t.ex. styra framtida investeringar och utveckla förvaltningspraxis, politik och teknik som beaktar samhälls- och rättvisefrågor. Av denna orsak omfattar EU:s initiativ en särskild forskningskomponent. EU har också öppnat sitt sjätte ramprogram för forskning för partners i tredje land [136], för att göra det lättare att dela med sig av sina erfarenheter men även för att manifestera sitt åtagande att ta itu med globala och regionala utmaningar tillsammans med partners på olika platser i världen. [136] http://europa.eu.int/comm/research/iscp/ newsletter/agreements_en.html 01 - Förbättra samordningen och samarbetet: Detta innebär en övergång från fristående projekt till sektorsinriktade strategier. Det innebär också etablerande av förfaranden som inbegriper många berörda parter för att stärka partnerskapen och främja syd-syd-samordning och samarbete. - Utveckla det regionala och subregionala samarbetet genom att stödja tillämpningen av en integrerad förvaltning av vattenresurser, inklusive gränsöverskridande vatten, i syfte att åstadkomma hållbar utveckling och förebyggande av konflikter. - Låt tilläggsfinansiering fungera som en katalysator, inbegripet genom att utveckla nya, innovativa finansieringsmekanismer för att försöka få fram nya partner. EU kommer att använda alla de finansieringsmekanismer som redan finns att tillgå för vattenprojekt fullt ut och kommer att agera för att ta itu med luckor i finansieringen. Som en påminnelse om sina åtaganden vid den internationella konferensen för utvecklingsfinansiering i mars 2002 är EU berett att ytterligare öka sitt bistånd på vattenområdet. I överensstämmelse med att initiativet ska fungera integrerat och styrt av efterfrågan, kan ytterligare finansiering övervägas som svar på krav från partnerländer, och resurserna kommer att tillhandahållas under de kommande åren inom ramen för ländernas insatser för att bekämpa fattigdomen och främja hållbar utveckling. Generellt kommer initiativet att försöka fastställa vilken som är den rätta blandningen av finansiella alternativ, både med avseende på kapitalförsörjningen och programmen för kostnadstäckning, som är känsliga för de fattigas behov. Omedelbara prioriteringar De prioriteringar som kommer närmast för EU:s vatteninitiativ är följande: - Att ta fram översikt över situationen i de olika länderna och regionerna tillsammans med en analys av de största luckorna och finansiella behoven. - Att utarbeta ett samordnat handlingsprogram med en långsiktig finansieringsstrategi som anger konkreta milstolpar fram till 2015. - Att införa en mekanism för övervakning och rapportering som ska mäta framstegen i genomförandet och styra vidare åtgärder. EU erkänner behovet av att snabbt övergå till att formulera och genomföra program som är synliga och ger resultat. Man har redan nått framgångar i de länder där vatten och sanitet utgör prioriterade områden för utvecklingsprogram (till exempel Kap Verde, Tchad, Djibouti, Dominikanska republiken, Ghana, Lesotho, Mauritius, Nigeria, Papua Nya Guinea, Rwanda, Samoa, Senegal, och Swaziland inom ramen för den 9:e Europeiska utvecklingsfonden). I enlighet med sitt åtagande om partnerskapsstrategi, och genom att erkänna betydelsen av stark lokal delaktighet om insatserna ska lyckas, så har EU i första hand prioriterat att etablera kontakter med regeringar, den privata sektorn och det civila samhället i utvecklingsländer och regioner som har uttalat sitt intresse för EU-initiativet. Initiativet drivs framåt av det aktiva engagemanget hos EU:s medlemsstater och Europeiska kommissionen, Europeiska investeringsbanken, den privata sektorn och det civila samhället. Preliminära ekonomiska resurser för flera år: Sektorövergripande fördelning efter DAC:s sektorkategorier >Plats för tabell> Ett modulärt tillvägagångssätt EU:s vatteninitiativ utvecklas på ett modulärt sätt genom en stark regional inriktning, i syfte att det på lämpligt sätt ska kunna beakta skillnader mellan regionerna, men även de likheter som förekommer inom regioner. - I Afrika har, efter undertecknandet av "det strategiska partnerskapet mellan Afrika och EU om vatten och sanitet" som ägde rum vid världstoppmötet i Johannesburg, två arbetsgrupper etablerats som ska ta itu med de prioriteringar som har anknytning till tillhandahållande av vatten och sanitet och frågorna om integrerad förvaltning av vattenresurserna på nationell och gränsöverskridande nivå. EU:s partner samarbetar, i en atmosfär präglad av delaktighet, öppen samordning och harmonisering med andra insatser (som till exempel det nya partnerskapet för Afrikas utveckling och dialogen mellan EU och Afrika), med det afrikanska ministerrådet för vatten, central och lokal förvaltning, det civila samhället, privata aktörer och multilaterala organ för att försöka bidra till att uppnå de vattenrelaterade utvecklingsmål i FN:s millenniedeklaration som fastställts för Afrika. - När det gäller länderna i Östeuropa, Kaukasus och Centralasien har, efter avtalet om strategiskt partnerskap om vatten och hållbar utveckling mellan EU och EECCA vid världstoppmötet, även där en arbetsgrupp etablerats, som ska ta upp både vattenförsörjning och sanitet och aspekter på förvaltning av vattenresurserna. Ministrarna har förbundit sig att i sin region genomföra de mål och förpliktelser som världstoppmötet om hållbar utveckling har ställt upp, och att tillämpa integrerad förvaltning av avrinningsområden i gränsöverskridande vattendrag. Arbetet har nära anknytning till utvecklingen av en miljöstrategi för EECCA som genomförs av Östeuropas nya oberoende stater. En handlingsplan förväntas vara klar till den alleuropeiska ministerkonferensen om miljön i Kiev i maj 2003. - De delar som rör Medelhavsområdet och Latinamerika håller på att utvecklas och följer programmen för Afrika och EECCA som lanserades på världstoppmötet om hållbar utveckling. Nyckelfaktorer i det föreskrivna handlingsprogrammet för det strategiska partnerskapet mellan Afrika och EU om vatten och sanitet - avtalat mellan AMCOW och EU Prioritera vatten och sanitet och integrerad vattenförvaltning/institutionellt stöd // Prioritera vatten och sanitet i de nationella strategierna för fattigdomsbekämpning och se till att bidraget till millenniemålen är synligt. Jämsides med utvecklingen av tjänster ska en integrerad ansats till förvaltning av vattenresurserna etableras för att garantera hållbarhet och uppfylla målet från världstoppmötet om hållbar utveckling. Förbättring av bakomliggande institutioner och kapacitetsuppbyggnad Speciella åtgärder för vatten och sanitet // Genomför en tvådelad strategi - a) Sektorprogram för länder med stor institutionell kapacitet; b) Hitta metoder att stödja länder där vatten inte är en prioriterad sektor och där institutionerna behöver förstärkas. Samordna vatten och sanitet på ländernivå. Använd EU eller andra externa fonder som en katalysator för ökad nationell finansiering/finansiering från den privata sektorn och användarfinansiering - genom att erkänna vilka enorma belopp som finansieringen kräver. Speciella åtgärder avseende integrerad vattenförvaltning // Inriktning på omedelbar möjlighet att ta fram planer för integrerad vattenförvaltning i utvalda länder. Utveckla program för strategiskt bistånd till införande av gränsöverskridande samarbete (yt- och grundvatten). De första åtgärderna ska baseras på egna val som görs av länderna och de subregionala grupperna i AMCOW. Den fortsatta inriktningen Att uppfylla de tre överenskomna målen om vatten, sanitet och integrerad förvaltning av vatten och att övervinna den globala vattenkrisen kommer att utgöra en stor utmaning för det internationella samfundet. Det är viktigt för bekämpning av fattigdomen, hållbar utveckling och även förebyggande av konflikter. Framför allt måste vatten behandlas som en fråga med högre profil på de nationella och regionala dagordningarna. Det primära ansvaret för detta åvilar regeringarna i utvecklingsländer. Delaktigheten är viktig för att uppnå resultat. Men externt bistånd är också viktigt, särskilt hjälp till mobilisering av ytterligare finansiering, genom utvecklingsbistånd och andra medel. Vi är nu överens om att alla har ansvar för att målen ska uppnås. Så här uttryckte sig Romano Prodi, kommissionens ordförande, vid världstoppmötet om hållbar utveckling: Att fortsätta som vanligt är inget alternativ. 8. Ekonomiska tabeller Offentligt utvecklingsbistånd (ODA) som finansierats via kommissionens allmänna budget och Europeiska utvecklingsfonden (EUF) under 2002, fördelat per sektor >Hänvisning till> >Hänvisning till> >Hänvisning till> >Hänvisning till> >Hänvisning till> >Hänvisning till> 8.1. COMMITMENTS 2002 WESTERN BALKANS Conflict prevention, Good governance and Rule of law >Plats för tabell> European Initiative for Democracy and Human Rights >Plats för tabell> >Plats för tabell> CARDS Institution building >Plats för tabell> CARDS Regional cooperation and integration 2002 (EUR million) >Plats för tabell> CARDS Transport and Infrastructure, including Energy >Plats för tabell> CARDS Food safety and Rural development >Plats för tabell> CARDS Education >Plats för tabell> CARDS Environment >Plats för tabell> CARDS Partnership with NGOs >Plats för tabell> CARDS Linking relief, Rehabilitation and Development >Plats för tabell> 8.2. COMMITMENTS 2002 EASTERN EUROPE AND CENTRAL ASIA Conflict prevention, Good governance and Rule of Law >Plats för tabell> European Initiative for Human Rights and Democracy >Plats för tabell> Institution building >Plats för tabell> Regional cooperation Country // Commitment (EUR million) Regional cooperation // 37.0 Cross border cooperation // 27.5 Baltic cooperation // 8.0 Support to national coordination units // 5.0 EU/EBRD investment preparation facility // 10.0 Nuclear safety // 56.0 Central Asia // 50.0 Chernobyl shelter // 20.0 Total // 213.5 Transport and Infrastructure, including Energy >Plats för tabell> Food safety and Rural development 2002 Commitments (EUR million) >Plats för tabell> Health & Education >Plats för tabell> Environment Country // Amount (EUR million) Russia // 24.0 Total // 24.0 8.3. COMMITMENTS 2002 MEDITERRANEAN AND NEAR AND MIDDLE EAST Projects committed in 2002 (EUR million) per sector and per budget heading Regional cooperation // Amount Information and Communication Programme (B7-410 MEDA) // 10 Good Governance and Improvement of the law (B7-410 MEDA) // 6 Middle East Peace Project (B7-410 MEDA) // 2.6 Sub-total // 18.6 Technical assistance (B7-410 MEDA) // 10.8 Total // 29.4 European Initiative for Democracy Human Rights in EUR >Plats för tabell> >Plats för tabell> Institution building >Plats för tabell> Transport and Infrastructure 2002 commitments (EUR million) >Plats för tabell> Rural development >Plats för tabell> Food Security Projects committed in 2002 in West Bank and Gaza Strip (B7-2010) >Plats för tabell> Health >Plats för tabell> Education >Plats för tabell> Macroeconomic policies >Plats för tabell> Environment >Plats för tabell> MEDA NGOs >Plats för tabell> Civil society - Commitments 2002 (EUR million) >Plats för tabell> Refugees >Plats för tabell> 8.4 COMMITMENTS 2002 - ACP Conflict prevention, Good governance, Rule of law >Plats för tabell> Institution-building >Plats för tabell> Transport >Plats för tabell> Infrastructure and Energy >Plats för tabell> Food security and rural development >Plats för tabell> Private Sector Development >Plats för tabell> European Initiative for Human Rights >Plats för tabell> >Plats för tabell> Macroeconomic Support: Structural Adjustment Programmes >Plats för tabell> Health (including HIV/AIDS) >Plats för tabell> Education (including culture) >Plats för tabell> Environment (including tropical forests and water management) >Plats för tabell> Partnership with NGOs >Plats för tabell> Linking Relief, Rehabilitation and Development >Plats för tabell> 8.5. COMMITMENTS 2002 ASIA Conflict Prevention, Good Governance and the Rule of Law >Plats för tabell> Asia projects under Regional/Integration (B7-3000/3010) >Plats för tabell> Transport and Infrastructure >Plats för tabell> Food Security and Development >Plats för tabell> Institution Building >Plats för tabell> Macroeconomic Policies >Plats för tabell> Health >Plats för tabell> Education >Plats för tabell> Environment (incl. Tropical Forests, Water management) >Plats för tabell> Linking Relief, Rehabilitation and Development >Plats för tabell> 8.6 ENGAGEMENTS 2002 AMERIQUE LATINE Bonne gouvernance et Etat de droit >Plats för tabell> Initiative Européenne pour la Démocratie et les Droits de l'Homme >Plats för tabell> Appui institutionnel >Plats för tabell> Coopération régionale >Plats för tabell> Transports et Infrastructures >Plats för tabell> Développement rural >Plats för tabell> Sécurité alimentaire >Plats för tabell> Santé >Plats för tabell> Education >Plats för tabell> Politiques macro-économiques Pas d'engagement en 2002 Environnement >Plats för tabell> Partenariat avec les ONG >Plats för tabell> Liens entre aide humanitaire, réhabilitation et développement >Plats för tabell> Réhabilitation/Mines anti-personnel >Plats för tabell> Réfugiés/Population >Plats för tabell> 9. BILAGOR 9.1 HARMONISERING AV AVTALSFÖRFARANDEN OCH FINANSIELLA FÖRFARANDEN 9.1.1 Budgetförordningar Byrån för samarbete EuropeAid medverkade aktivt i samråden inför den nya budgetförordningen för den allmänna budgeten, liksom i rådgivningen om dess tillämpningsbestämmelser, och behöll de särskilda bestämmelserna för yttre åtgärder, framför allt de som finns i handböckerna av den 10 november 1999 och underlättar genomförandet. EuropeAid har förberett den nya budgetförordningens ikraftträdande, bland annat genom att anpassa handböckerna och riktlinjerna för kontraktsförfaranden (Practical Guide to EC external aid contract procedures) och utforma standardformuleringar för finansieringsförslag/avtal. Arbetet har dock fördröjts av att tillämpningsbestämmelserna inte blev klara förrän i slutet av året. Mot bakgrund av det nyligen antagna regelverket och efterföljande fastställande av uppdaterade riktlinjer om uppgiftsfördelning och anpassning av revisionssystemet SINCOM2 på central nivå inom kommissionen, har EuropeAid snabbt uppdaterat sina ekonomiska rutiner för åtgärder som finansieras via den allmänna budgeten. Uppdateringen av de ekonomiska rutinerna omfattade en tydlig identifiering av initiativtagande och kontrollerande parter, på verksamhetssidan respektive finansieringssidan; därtill har ytterligare en (tillfällig) förhandskontroll införts. EuropeAid har också varit mycket engagerad i utarbetandet av den budgetförordning som skall tillämpas på den nionde Europeiska utvecklingsfonden. Det förslag som antogs av kommissionen ligger mycket nära den nya budgetförordningen för den allmänna budgeten och diskuteras för närvarande av medlemsstaterna i rådet. 9.1.2 Allmänna regler för avtal som finansieras via EUF Kommissionen bidrog till att ministerrådet AVS-EG antog de allmänna bestämmelserna och avtalsvillkoren, liksom reglerna om förfaranden för förlikning och skiljedomsärenden, för avtal som finansieras via Cotonou-avtalet. Med de nya allmänna bestämmelserna kommer avtalsrutinerna under nionde EUF i stor utsträckning att likna dem som dominerar inom övriga EG-program för yttre bistånd sedan handboken antogs den 10 november 1999. 9.1.3 Internationell organisation Kommissionen har förhandlat med FN:s generalsekretariat om att omarbeta ramavtalet mellan EG och FN från 1999 och anpassa det till det starkare samarbete båda institutionerna vill skapa. I början av november enades förhandlarna om ett förslag till finansiellt och administrativt ramavtal som för närvarande håller på att godkännas internt av båda parter. När ramavtalet väl antagits kommer kommissionen att i kontakterna med FN fullt ut utnyttja de möjligheter som den nya budgetförordningen ger i fråga om samarbete med internationella organisationer. EuropeAid har övervakat genomförandet av den förvaltningsfond och det ramavtal för samfinansiering som beslutades med Världsbanken den 8 november 2001, och förhandlade om en första ändring för att anpassa det, framför allt till den nya budgetförordningen. Ändringen godkänns för närvarande internt. EuropeAid har slutligen haft en ledande roll i diskussionerna med FN:s världslivsmedelsprogram (WFP), som framgångsrikt avslutades med att WFP:s styrelse den 22 oktober beslutade att minska de administrativa kostnader som organisationen tar ut av biståndsgivarna från 7,8 procent till 7 procent. 9.1.4 Övrigt Nätverket med avtals-/finansieringsenheter träffas varje månad för att diskutera allmänna frågor och samordna de olika direktoratens synpunkter. EuropeAid har genomfört kontroll- och utbildningsresor och tillhandahållit ytterligare handböcker och verktyg (till exempel pm om harmonisering av arkiveringssystemen för ekonomiska och avtalsrelaterade bakgrundsdokument, webbsidor om ekonomiska och avtalsrelaterade förfaranden, riktlinjer om öppenhet för avtalsparter och verkställande parter osv.). EuropeAid har infört ett utbildningsprogram om avtalsförfaranden, däribland avancerad utbildning med utgångspunkt från praktikfall, och har hållit ett antal kurser vid huvudkontoret och delegationerna (Sydafrika, Bosnien, Kroatien, Burkina Faso m fl.). Byrån gav under 2002 också utbildning i tillämpliga ekonomiska rutiner vid huvudkontoret i Bryssel. Kurserna var även öppna för kolleger som arbetar vid vissa delegationer. Webbsidan för byrån för samarbete EuropeAid - Under 2002 publicerades 5 724 dokument (varav 1 395 var anbudsinfordringar och uppmaningar till förslagsinlämning) under rubriken "Anbudsgivning". - Sidan hade över fyra miljoner träffar per månad 2002. - Över en miljon html-sidor laddades ner varje månad 2002. 9.2 RAL "RAL", utestående åtaganden, är avsatta medel som ännu inte betalats ut. Termen kommer från franska reste à liquider, det vill säga "återstår att betala". Utestående åtaganden är summan av alla anslagna medel under de gångna åren minus alla utbetalda eller indragna medel. 9.2.1 Externt bistånd som finansierats via EU:s budget 9.2.1.1 Gamla budgetåtaganden - Före 1995 Framsteg sedan den första genomgången (november 1999) För de nuvarande budgetposter under kategori IV (externt bistånd) som faller under EuropeAid minskade värdet på de utestående åtagandena med 80 procent, från 1 092 miljoner till 223,9 miljoner euro. Minskningen uppnåddes genom betalningar (382 miljoner euro) och indragna anslag (486 miljoner euro). Sammanlagt 1 432 budgetåtaganden från tiden före 1995 har avslutats i räkenskaperna, genom att återstående medel betalats ut och/eller dragits in. Dessa utgör 87 procent av de ursprungliga 1 646 [137] budgetåtaganden som skulle granskas under de budgetposter som för närvarande omfattas av EuropeAid. [137] I den ursprungliga referenssiffran utetsluts nu samtliga de åtaganden från budgetpost B7-610 som överförts till GD DEV, trots att de ingick i EuropeAids granskning och avslutades mellan november 1999 och september 2002, och därmed ingick i denna referens i föregående rapport. Vad gäller åtaganden vars anslag redan dragits in (1 432), plus de åtaganden som granskats eller håller på att granskas (214), hade samtliga ursprungliga gamla åtagandena behandlats. Framsteg under 2002 Sedan början av 2002 har antalet utestående åtaganden som bemyndigades före 1995 minskat från 429,7 miljoner till 223,9 miljoner euro (-48 procent). Som jämförelse kan nämnas att den övergripande målsättningen för utgången av 2002 var 232,8 miljoner. För närvarande finns det 214 aktiva åtaganden, jämfört med 532 vid början av 2002, vilket innebär en 60-procentig minskning under 2002.Av de åtaganden som fortfarande är aktiva rapporteras 48 stycken av sammanlagt 214 utestående åtaganden (22 procent) gälla aktuella projekt med giltiga slutdatum i räkenskaperna. Dessa motsvarar 143,7 miljoner euro, eller 64 procent, av de utestående åtaganden som bemyndigades före 1995. I slutrapporten för 2001 konstaterades att totalt 354 av de åtaganden som fortfarande var utestående och därmed överfördes till 2002, rapporterades som "avslutade". En närmare granskning av posten B7-6100 (som överfördes till generaldirektoratet för utveckling) visar att 338 budgetåtaganden i EuropeAids nuvarande portfölj skulle avslutas. Sammanlagt 318 budgetåtaganden drogs in 2002, motsvarande 94 procent av den volym som fastställts skulle avslutas. Utvecklingen för utestående åtaganden 1994-2002 per utbetalningsår Utestående åtaganden, RAL, är skillnaden mellan samtliga anslagna medel (minus indragna anslag) och de belopp som betalats ut: RAL anger alltså värdet av de utestående åtaganden som fortfarande skall betalas. Genom att jämföra de utestående åtaganden som ännu inte betalats (RAL) med de belopp som betalas ut varje år kan man räkna ut hur lång den återstående utbetalningsperioden skulle vara. I den generella utvecklingen syns tydliga skillnader mellan de största biståndsprogrammen. I de största programmen verkar man ha kontroll över sina utestående åtaganden, med undantag för Latinamerika-programmen, där man under de närmaste åren måste visa att utbetalningsperioden för utestående åtaganden kan förkortas. Flertalet program uppvisar antingen en positiv utveckling (Asien, Medelhavsområdet m fl.) eller ligger kvar på samma eller lägre nivå än genomsnittet. Tacis-programmet uppvisar en negativ trend, även om dess utbetalningsperiod för utestående åtaganden fortfarande ligger under genomsnittet. 1995 Framsteg sedan den särskilda granskningen inleddes Åtaganden som bemyndigades 1995 lades 2001 till i den systematiska granskningen av gamla åtaganden. I början av 2001 uppgick dessa utestående medel till 656,7 miljoner euro för 504 aktiva budgetåtaganden, när enbart poster som för närvarande omfattas av EuropeAid togs med. Värdet av utestående åtaganden hade vid utgången av 2002 minskat med 52,2 procent till 313,65 miljoner euro; minskningen uppnåddes genom betalningar (202,233 miljoner euro) och indragna anslag (140,88 miljoner). Minskningen av antalet budgetåtaganden utan innestående medel är mer markant, från 504 till 152 (eller 70 procent avslutade åtaganden).Om man räknar med de åtaganden som redan har dragits in (352), plus de aktiva åtaganden som granskats eller håller på att granskas (152), har åtgärder vidtagits för samtliga de 504 åtaganden som ursprungligen fanns från 1995 och som 2001 togs upp i granskningen (post B7-610 överförd och separerad från de ursprungliga åtagandena). Framsteg under 2002 Sedan början av 2002 har de utestående åtagandena (RAL) minskat från 455,89 miljoner euro till 313,65 miljoner euro (-31 procent). Som jämförelse kan nämnas att den totala målsättningen för utgången av 2002 var 312 miljoner euro. Vad gäller de budgetåtaganden som fortfarande är aktiva rapporteras 62 av för närvarande sammanlagt 152 utestående åtaganden (det vill säga 41 procent) vara aktiva med giltiga slutdatum i räkenskaperna. Dessa motsvarar ett värde av 277 miljoner euro, eller 88 procent av de utestående åtagandena från budgetåret 1995. Av de aktiva åtaganden som överförts till 2002 betecknades i slutrapporten för 2001 sammanlagt 168 budgetåtaganden som "avslutade". Antalet åtaganden som avslutades under 2002 uppgick till 141, eller 84 procent av åtagandena från 1995 som vid början av 2002 fastställdes skulle avslutas. År 1996 skall granskas 2002 Budgetåtaganden från 1996 har övergått till kategorin "gamla" med tillämpningen av kriteriet "aktivt under mer än fem budgetår". Målsättningen att systematiskt granska och avsluta i de fall det är möjligt fastställdes i början av 2002. Den totala mängden åtaganden från 1996 som skulle granskas uppgick till 485, motsvarande ett utestående värde på 656,25 miljoner euro. De utestående medlen (RAL) minskade med 40 procent i slutet av 2002, till 390,1 miljoner euro; minskningen uppnåddes genom betalningar (152,6 miljoner) och indragna anslag (113,5 miljoner euro). Antalet aktiva åtaganden minskade till 235: sammanlagt 250 åtaganden, eller 52 procent av samtliga åtaganden som skulle granskas, hade betalats fullt ut eller dragits in. Om man räknar med de åtaganden som redan dragits in (250), plus de aktiva åtaganden som hade granskats eller skulle granskas (205), har åtgärder vidtagits för 455 av 485 åtaganden, motsvarande 94 procent av mängden budgetåtaganden som ursprungligen fanns från 1996 och som 2001 togs upp i granskningen. De 30 budgetåtaganden som ännu inte granskats (eller där ingen rapportering hade inkommit när rapporten skrevs) var fördelade på flera budgetposter: ECIP (Europeiska gemenskapens investeringspartner), övriga tematiska poster, livsmedelssäkerhet, icke-statliga organisationer. Dessa åtaganden utgör dock enbart två procent av de utestående åtagandena. * Det samlade resultatet för gamla åtaganden (före 1997) och uppföljningen av direktoratens målsättning för minskade utestående gamla åtaganden Enligt rekommendationerna från EuropeAids styrelse antogs 2002 för varje direktorat mål för minskningen av gamla utestående åtaganden. Förslaget syftade till att på årsbasis stabilisera värdet av gamla utestående åtaganden, med andra ord avbryta ökningen av gamla åtaganden, orsakad av att varje nytt år lades till kategorin "gammal". De utestående åtagandena motsvarade vid utgången av 2001 (före 1995 samt 1995) 885,53 miljoner euro och ökade till 1 541,78 miljoner euro när budgetåret 1996 tillfogades; målet var att minska beloppet till 899 miljoner euro vid årets slut. Resultatet vid årets slut uppgår till 927 miljoner euro för gamla utestående åtaganden som ingåtts före 1997, vilket motsvarar en total minskning på 614 miljoner euro, eller 96 procent av målsättningen. Minskningen under 2002 uppnåddes genom betalningar (329,4 miljoner) och indragna anslag till ett värde av 284,6 miljoner euro. För direktorat A (TACIS- och CARDS-programmen) har resultatet påverkats negativt av den mycket låga andelen betalningar av åtaganden från 1995. Det bristfälliga genomförandet beror på att de två stora budgetåtagandena för kärnsäkerhet stoppades (dessa två budgetåtaganden [138] motsvarar 85 procent av de utestående åtagandena från 1995). För att läget skall kunna förbättras för direktorat A i fråga om gamla utestående åtaganden krävs det antingen en lämplig genomförande- och betalningsnivå i enlighet med det utannonserade avtalet eller en indragning av icke genomförbara åtgärder inom rimliga tidsramar. [138] Tjernobyl 1995, 28,66 miljoner euro i utestående åtaganden och Kärnsäkerhet 1995, 17 miljoner euro i utestående åtaganden. För direktorat D försämrades även slutresultatet av en relativt låg betalningsnivå för de gamla åtagandena. Anledningen kan höra samman med den låga utbetalningstakten och den genomsnittligt mycket långa löptiden för programmen i Asien. Högre betalningsnivåer och/eller indragna anslag kommer att krävs för att förbättra resultatet 2003. För direktorat E (budgetposterna för latinamerikanskt samarbete) påverkades slutresultatet av att nivån indragna anslag var låg (den relativa nivån var lägre än nivån för övriga geografiska direktorat). * Nästa steg: granskning av år 1997 Budgetåtaganden från 1997 ingår nu i kategorin "gamla" med tillämpningen av kriteriet "aktivt i över fem budgetår". Budgetåret innehöll vid slutet av 2002 utestående åtaganden till ett värde av 890 miljoner euro för 395 utestående budgetåtaganden. Det bör påpekas att på grund av det nuvarande genomförandet och inför den systematiska granskning som skulle göras 2003 hade denna volym från 1997 fram till 2002 minskat varje år med 23 procent, från 1 162,6 miljoner euro i början av 2002. Vad gäller detta budgetår plus de "gamla" åtaganden som skulle granskas systematiskt kan följande två kommentarer göras: * Dess värde (890 miljoner euro) är markant högre än värdet från 1996 som 2003 lades till de gamla utestående åtagandena (656 miljoner euro) [139]. [139] Siffran som angavs i slutrapporten för 2001 var 686 miljoner euro från 1996 för 509 aktiva budetåtaganden. Dessa omfattade samtliga poster under MEDA, inklusive Turkiet. Utan åtagandena för MEDA Turkiet uppgår siffran till 656,3 miljoner euro i utestående åtaganden från 1996 för 504 aktiva budgetåtaganden. * Andelen vilande utestående åtaganden av dessa nya åtaganden som skall granskas är relativt låg (71,2 miljoner euro, eller åtta procent av samtliga), även om andelen åtaganden är mycket högre (185 ärenden, eller sammanlagt 47 procent). Vad gäller budgetkapitel och åtaganden står B7-4 (Medelhavsområdet) för över 43 procent av de utestående medlen från 1997 (385 miljoner euro). Om man lägger till posterna för Asien och Latinamerika utgör dessa tre 77 procent av det sammanlagda värdet för det nya granskningsåret, vilket är högre än året före (då de utgjorde 69 procent av de utestående åtaganden från 1996 som fogades till de gamla åtaganden som skulle granskas). I jämförelse med summan av ursprungliga utestående medel är summan av utestående medel under dessa kapitel högre än året dessförinnan. I början 2003 uppgick förhållandet mellan utestående åtaganden och ursprungliga åtaganden (för ärenden från 1997) till 61 procent för Medelhavsområdet, 57 procent för Asien, 55 procent för Latinamerika, medan motsvarande förhållanden i början av 2002 (åtaganden från 1996 plus "gamla" åtaganden) var 53 procent för Medelhavsområdet, 46 procent för Asien och 48 procent för Latinamerika. Det bör påpekas att en betydande del av de nuvarande utestående åtaganden från 1997 som lagts till "de gamla" (401 miljoner euro av 890 miljoner euro) utgörs av ett begränsat antal budgetåtaganden (53) med en utbetalningskvot som ligger under 20 procent av de ursprungligt avsatta medlen, det vill säga det är åtaganden som under alla omständigheter har ett mycket långsamt genomförande. Dessa budgetåtaganden kräver särskild uppmärksamhet, på grund av att mängden förväntade avslutningar eller partiella indragningar av ursprungliga anslag bevisligen överskattats och på grund av att den fastställda politiken att inte utvidga verksamheten konsekvent skall kunna drivas. Dessa åtaganden, och framför allt de som i absoluta tal utgör de största utestående åtagandena, stod i centrum när den särskilda granskningen av åtaganden med dåligt resultat som genomförs 2003 förbereddes i slutet av 2002. * Den allmänna utvecklingen för utestående gamla åtaganden I tabellen syns utvecklingen för gamla utestående åtaganden åren 1999-2002. Såsom framgår av tabellen har resultatet av att minska det totala antalet gamla utestående åtaganden stadigt förbättrats år från år, både i absoluta tal och procentuellt, även om de inte helt uppvägt de ökningar som skett på grund av de lagts till varje nytt budgetår. >Plats för tabell> 9.2.1.2 Vilande åtaganden Vid utgången av 2002 hade EuropeAid 743 vilande budgetåtaganden till ett utestående värde motsvarande 788 miljoner euro. De sammanlagda utestående vilande åtagandena har minskat med 40 procent från år till år, vilket är en märkbar förbättring av denna indikator. I tabellen nedan syns utvecklingen åren 1999-2002: Efter en lätt försämring i slutet av 2000 har den nedåtgående trend som uppnåddes förra året nu bekräftats och även förstärkts (32-procentig minskning jämfört med förra årets 15-procentiga minskning). >Plats för tabell> "ej gamla" 95/96/97 96/97/98 97/98/99 98/99/2000 (*) I tabellen från 2001 uppgick summan till 1 558 miljoner euro vid utgången av 2000 och 1 319 miljoner euro vid utgången av 2001, och omfattade alla poster under Meda (inklusive Turkiet). Vid en omräkning inkluderades inte åtagandena för Turkiet, som i realiteten inte längre omfattades av EuropeAids förvaltning. Obs! Siffrorna som gäller vid årets slut har fastställts med utgångspunkt från en jämförelse med utestående åtaganden två år tidigare, snarare än ett kriterium på exakt 24 månader utan betalningar. Delvis indragna budgetåtaganden betraktas därmed inte som vilande. Siffrorna för utgången av 2002 har räknats fram enligt samma metod, för att rättvisande jämförelser skall kunna göras. Vilande åtaganden som inte är gamla (från 1998 till 2000; 1997 års åtaganden har redan uteslutits och betraktas som gamla [140]) uppgick till 634 miljoner euro, eller 80 procent av de sammanlagda vilande åtagandena. Förhållandet är i stort sett oförändrat från tidigare år (78 procent vid slutet av 2001). De senare budgetåren, 1999 och 2000, står i själva verket för 74 procent av värdet av de sammanlagda vilande utestående åtagandena. [140] Beloppen för vilande, ej gamla åtaganden (1997/98/99/2000), uppgick vid slutet av 2002 till 705 miljoner euro, eftersom åtagandena från 1997 ännu inte räknades som gamla. Vid en analys av kriteriet för utbetalning (utförda utbetalningar eller orörda medel) kan en ändring noteras: vilande utestående åtaganden där inga medel utbetalats ("noll utbetalningsåtaganden") har haft en markant nettominskning i absoluta tal, från 1 061 miljoner euro i slutet av 2001 (inklusive Turkiet) till 531 miljoner euro i slutet av 2002, och i procentandelar från 80 till 67 procent. Denna utveckling anses utgöra en verklig förbättring. Såsom påpekades i rapporten för 2001 betraktades vilande budgetåtaganden i projektens inledningsfas som typiska för strukturella förseningar i projektförloppet och nivån för det sista året ansågs vara alltför hög. Den trend som nu etablerats bör fortsätta och leda till försumbara belopp för vilande åtaganden med orörda medel. Alla förseningar i inledningsfasen som uppgår till eller överstiger två år får allvarliga konsekvenser för projektens tillgång till anslag (ny budgetförordning: anslag dras in om de inte avtalas inom tre år efter det att budgetåtagandet bemyndigats). När det gäller fördelningen av vilande åtaganden över budgetposter/budgetkapitel ligger samma fyra program i topp och i samma ordning som 2001 när det gäller vilande medel (budgetposterna för samarbete med Medelhavsområdet, Latinamerika och Asien samt livsmedelsbistånd). De fyra programmens sammanlagda andel har minskat och utgör nu 74 procent av samtliga medel, mot tidigare 90 procent. Förutom den allmänna minskningen i absoluta tal kan enbart Medelhavsområdet pekas ut i relativa tal: dess andel minskade från 44 till 39 procent av de sammanräknade vilande medlen. Om budgetposterna för rehabilitering/flyktingar fogas till respektive siffror för Asien och Latinamerika, uppvisar de totala vilande medlen i budgetkapitlet för Latinamerika en ökning från 15 till 20 procent, medan Asiens andel minskar något (från 13 till 12 procent). 9.2.1.3 Arbetet med att avsluta och dra in De indragna anslagen inom EuropeAids verksamhetsområden 2002 uppgick till 502 miljoner euro. Liksom under tidigare år är detta inte enbart ett resultat av att gamla ärenden avslutats, utan även av att samtliga ärenden granskats. Andelen gamla åtaganden, bemyndigade före 1997, av de indragna anslagen uppgår till 285 miljoner euro. Summan av indragna anslag under utestående åtaganden under 2002 är därmed ungefär lika stor som under 2001 (291 miljoner euro), även om anslagen utgör en större andel (57 procent av samtliga, jämfört med 49 procent året dessförinnan). Värdet av indragna anslag kan härledas från delvis indragna anslag eller från avslutade åtaganden vars kvarstående balans dras in helt. Vad gäller fördelningen över budgetposter/budgetkapitel står ämnesposter som förvaltas av EuropeAids direktorat F för 73 procent av det totala antalet avslutade åtaganden. 9.2.1.4 Utvecklingen av "onormala" utestående åtaganden (gamla eller vilande) Vid användningen av potentiellt "onormala" utestående åtaganden som indikator på att övervakning och granskning av aktiva budgetåtaganden bör utföras, har EuropeAid i de senaste två årliga slutrapporterna definierat "onormala" åtaganden som "gamla" åtaganden (aktiva i över fem budgetår) och "vilande" åtaganden som ännu inte räknas som gamla. De förhållanden som låg till grund för beräkningarna i de två senaste årens slutrapporter gällde samtliga åtaganden i början av det nya budgetåret, vilket innebär att påföljande års gamla åtaganden redan hade räknats in i summan av "gamla" åtaganden. Antalet utestående gamla eller vilande åtaganden i början av 2003 (åtaganden från 1997 därmed inräknade) uppgår till 2 451,5 miljoner euro (1 817,5 miljoner euro i gamla utestående åtaganden plus 634 miljoner euro i vilande, inte gamla, åtaganden), vilket utgör en mindre ökning från år till år på 11,6 miljoner euro, eller +0,5 procent från början av 2002 ( 2 439,92 miljoner euro). Detta beror på att år 1997 lagts till, vilket ger ett högre antal gamla utestående åtaganden än tillägget av 1996 års åtaganden 2002, vilket blev början till minskningen av vilande åtaganden. Den procentuella andelen "onormala" utestående åtaganden (gamla + vilande som inte ingår bland de "gamla") var 21 procent i början av 2001 (år 1996 hade redan räknats in bland de "gamla" [141]), vilket var en nedgång från 23 procent i slutet av 2000. Proportionerna var oförändrade 2003 och låg i början av 2003 på 21 procent 2003, eftersom båda sidorna, det vill säga summan utestående åtaganden och summan av gamla eller vilande åtaganden, uppvisade en liten ökning av ungefär samma storlek. [141] De program för Turkiet som inte förvaltas av EuropeAid har räknats bort från budgetposten B7-410 för MEDA. >Hänvisning till> 9.2.2 Utestående åtaganden inom yttre bistånd finansierat genom EUF Granskningen omfattar samtliprogram under EUF (EuropeAid: vägledande nationella/regionala program, strukturell anpassning, Sysmin; GD DEV: Stabex; GD ECHO: katastrofhjälp [142]; EIB: räntesubventioner, riskkapital, lån). [142] Under 2002 granskade ECHO samtliga enskilda ärenden med vilande åtaganden inom sitt ansvarsområde (EUF och B7-210). Följden blev att antalet vilande åtaganden under ECHO minskat till mindre än fyra procent av den genomsnittliga årliga budgeten. 9.2.2.1 Utestående gamla åtaganden * Gamla utestående åtaganden som bemyndigats före 1995 Inom EUF minskade volymen utestående åtaganden med 60 procent, från 901 miljoner euro den 31 december 1999 till 363 miljoner euro den 31 december 2002. Under 2002 minskade värdet av de utestående åtaganden som bemyndigats före 1995 från 497 miljoner till 363 miljoner euro (-27 procent). Som jämförelse kan nämnas att målsättningen för slutet av 2002 hade fastställts till 375 miljoner euro. * Gamla utestående åtaganden från 1995 De volymer som bemyndigades 1995 lades 2001 till övriga utestående gamla åtaganden (åtaganden som var utestående efter fem år). Värdet av dem uppgick till 375 miljoner euro i slutet av 2000. Sedan dess har värdet av de utestående åtagandena minskat med 51 procent, till 183 miljoner euro den 31 december 2002. Dessa utestående åtaganden minskade under 2002 från 245 miljoner euro till 183 miljoner euro (-25 procent). Som jämförelse kan nämnas att målsättningen för slutet av 2002 hade fastställts till 180 miljoner euro. * Utestående gamla åtaganden från 1996 Åtaganden från 1996 ingår sedan början av 2002 i kategorin "gamla" med tillämpningen av kriteriet "aktivt i mer än fem budgetår". Den 31 december 2001 uppgick värdet av samtliga åtaganden från 1996 till 319 miljoner euro. Utestående åtaganden den 31s december 2002 minskade med 34 procent till 210 miljoner euro. Som jämförelse kan nämnas att målsättningen för slutet av 2002 hade fastställts till 240 miljoner euro. * Sammanfattning av läget vid årsskiften Den årliga utvecklingen för de gamla utestående åtagandena kan sammanfattas enligt följande. Läget den 31/12/1999: 901 miljoner euro för åtaganden bemyndigade före 1995, 31/12/2000: 996 miljoner euro för åtaganden bemyndigade före 1996, 31/12/2001: 1 061 miljoner euro för åtaganden bemyndigade före 1997. 31/12/2002: 756 miljoner euro för åtaganden bemyndigade före 1997, 194 miljoner euro för åtaganden bemyndigade 1997, 950 miljoner euro för åtaganden bemyndigade före 1998. Prognos(*) 31/12/2003: 410 miljoner euro för åtaganden bemyndigade före 1997, 540 miljoner euro för åtaganden bemyndigade före 1998, (*)med reservation för justeringar under årets lopp. Vid utgången av 2002 har alla aktiva åtaganden som bemyndigades före 1998 blivit "gamla". Motsvarande gamla utestående åtaganden uppgår till ett värde av 950 miljoner euro. Det är med andra ord sannolikt att trenden att "gamla utestående åtaganden" ökar från år till år (från 901 miljoner euro i slutet av 1999 och över 996 miljoner euro i början av 2000 till över 1 061 miljoner euro i slutet av 2001) har vänt. Dessutom har samtliga målsättningar inför utgången av 2002 uppfyllts och i flertalet fall har bättre resultat än målsättningen uppnåtts. 9.2.2.2 Vilande åtaganden * Utvecklingen efter den 31 december 1999 Inom EUF gäller de vilande utestående åtagandena finansieringsbeslut som varken följts av några ingångna avtal eller några utbetalningar under de senaste 24 månaderna. Läget den 31/12/1999: 399 miljoner euro (ingen aktivitet på 18 månader) 31/12/2000: 536 miljoner euro (ingen aktivitet på 18 månader) 31/12/2001: 648 miljoner euro (ingen aktivitet på 18 månader) 10/06/2002: 522 miljoner euro (ingen aktivitet på 24 månader) [143] [143] För att övervakningskriteriet för de utestående åtagandena skall sammanfalla med gällande kriterier för budgetåtgärder beräknas serien på grundval av 24 månader utan aktivitet från och med 2000. En skillnad återstår dock eftersom kriteriet är 24 månader utan utbetalningar eller avtal (sekundära åtaganden för EUF); vad gäller budgetfinansierade insatser kan man inte genom revisionssystemet Sincom1 och 2 få denna detaljnivå förrän budgetåret 2001. 19/09/2002: 485 miljoner euro (ingen aktivitet på 24 månader) 31/12/2002: 449 miljoner euro (ingen aktivitet på 24 månader) 9.2.2.3 Prognos Den målsättning på 400 miljoner euro som EuropeAids styrelse fastställt för den 31 december 2002 uppnåddes inte. Man måste dock ta hänsyn till att ett ovanligt stort antal åtaganden bemyndigades under 2000 (motsvarande sammanlagt 3 757 miljoner euro, det högsta belopp som någonsin bemyndigats). Mot bakgrund av detta bör framhävas att 2002 faktiskt uppvisade en minskning (i stället för ökning) från 648 miljoner euro vid årets början, till 449 miljoner euro vid årets utgång. 9.2.2.4 Granskning av vilande utestående åtaganden I tabellen nedan sammanfattas nuvarande vilande utestående åtaganden, uppdelade enligt EUF i "anslagsområde" och enligt projektstatus (att lämnas aktivt: 520 miljoner euro; att avsluta: 39 miljoner euro; okänd status: 30 miljoner euro) . I tabellen förklaras även orsakerna till att berörda projekt är vilande. Det bör påpekas att detta handlar om vilande projekt utan aktivitet de senaste 18 månaderna, vilket är den definition som parlamentet och revisionsrätten enats om. Eftersom denna definition är striktare än den som antagits av EuropeAids ledning (ingen aktivitet de senaste 24 månaderna) är mängden vilande utestående åtaganden i tabellen (motsvarande 590 miljoner euro) större än den mängd som anges i ovannämnda punkt 9.2.2.2 (449 miljoner euro). Vad gäller tabellen nedan och de projekt som skall hållas aktiva svarar de som har utestående åtaganden överstigande en miljon euro för 460 miljoner euro, eller 88 procent av samtliga projekt som skall hållas aktiva. En genomgång av ärendena ger följande resultat: - Pågående förlikning med tredje part: 38 miljoner euro (7 procent av de åtaganden som skall hållas aktiva). - Projekt som drivs av EIB: 61 miljoner euro (12 procent av de åtaganden som skall hållas aktiva). - Indragning på grund av politiska förhållanden: 26 miljoner euro (5 procent av de åtaganden som skall hållas aktiva). - Medel som blockerats tills dess förhandsutbetalningar verifierats: 6 miljoner euro (1 procent av de åtaganden som skall hållas aktiva). - Projekt utan ingångna avtal: 330 miljoner euro (63 procent av de åtaganden som skall hållas aktiva). - SUMMA: 460 miljoner euro (88 procent av de åtaganden som skall hållas aktiva). 9.2.2.5 Åtgärder som vidtagits för att minska de utestående åtagandena * Det bör påpekas att för EUF uppgår de sammanlagda utestående åtagandena till 8,4 miljarder euro. Gamla utestående åtaganden (756 miljoner euro) utgör därför enbart 9 procent av samtliga utestående åtaganden. Vilande utestående åtaganden (449 miljoner euro - ingen aktivitet de senaste 24 månaderna) motsvarar inte mer än 5,3 procent av samtliga utestående åtaganden. * Fyra särskilda åtgärder har vidtagits för att minska gamla och vilande utestående åtaganden. Från och med december 1999 och under 2000 gjordes specialundersökningar, inriktade på - kontrakt vars giltighetstid skulle löpa ut inom sex månader, - förskott som beviljats, men inte verifierats, - "vilande" projekt som var klara att avslutas. Undersökningen ledde till att över 3 000 åtaganden avslutades. En mer specifik granskning av gamla åtaganden gjordes därefter från och med oktober 2000. Genomgången av nästan alla gamla åtaganden har nu slutförts. I november 2002 gjordes en granskning av medel som ännu inte kontrakterats (reste à contracter, RAC) och för vilka finansieringsbeslut fattades före 1998. Alla delegationer och verkställande enheter har ombetts att kontrollera i vilken utsträckning de kan få till stånd ett avtal med de lokala myndigheterna om att dra in dessa oanvända medel. Projekt som avtalades under 1998-2000 och för vilka mindre än tio procent har kontrakterats (det vill säga med låg genomförandetakt) identifierades och berörda enheter och delegationer uppmuntrades att vidta nödvändiga åtgärder för att påskynda genomförandet. Till följd av granskningen minskade de sista månaderna 2002 värdet av gamla utestående åtaganden med 138 miljoner euro (från 894 miljoner euro den 1 november 2002 till 756 miljoner euro den 31 december 2002) och vilande utestående åtaganden med 68 miljoner euro (från 517 miljoner euro den 1 november 2002 till 449 miljoner euro). Ett av de största hindren mot att minska antalet utestående åtaganden är att det inom EUF alltid krävs ett godkännande av en nationell/regional utanordnare för att avsluta projekt och dra in medel. Lämpliga riktlinjer har utfärdats i frågan, bland annat i fråga om inofficiella godkännanderutiner. * I EUF:s revisionssystem kan utestående åtaganden delas upp i sådana som ännu inte kontrakterats (RAC, reste à contracter, det vill säga medel i primära åtaganden som ännu inte anslagits, och sådana som ännu inte betalats ut (RAP, reste à payer, det vill säga utestående medel som skall betalas för avtal - sekundära åtaganden). Eftersom kommissionen i genomsnitt betalar EUF:s fakturor inom stipulerad tidsfrist (under 2002 betalades 86 procent av samtliga inkomna fakturor inom 60 dagar), kan slutsatsen dras att RAP nästan ligger på rätt nivå (eftersom det inte förekommer några större betalningsförseningar). Det bör dock noteras att med EUF:s decentralisering ligger det inte inom kommissionens kontroll att avgöra om det förekommer några förseningar i hanteringen av fakturor bland tjänstemän med utanordningsansvar på nationell nivå. * För att kunna minska (gamla/vilande) utestående åtaganden bör därför, insatser inriktas på medel som ännu inte anslagits, RAC (verkställande enheter och delegationer), det vill säga att i så stor utsträckning som möjligt dra in "gamla" RAC - medel som ännu inte anslagits - och påskynda genomförandet av "långsamma" RAC. Huvuddelen av de utestående åtagandena beror i själva verket på uteblivna kontrakt (mer än hälften av de "gamla" utestående åtagandena, 1/3 av de vilande och 65 procent av samtliga utestående åtaganden). * Övriga åtgärder kan sammanfattas enligt följande: - Delegationerna har informerats om att förlängningar av ekonomiska avtal endast tillåts i vederbörligen motiverade fall och för kortare perioder. - Ansvariga kontrakts-/ekonomitjänstemän vid huvudkontoren skall garantera att läget för de utestående åtagandena systematiskt inräknas i dokumentationen av varje land så att fler anslagna medel kan dras in. - Rapporter om hur finansieringen av EUF-projekt sköts skall systematiskt och, framför allt i samband med decentraliseringsarbetet, tas fram: för icke-decentraliserade delegationer görs detta av huvudkontoren och för decentraliserade delegationer av finans-/kontraktsenheterna. Rapporterna skall framför allt handla om problematiska ärenden (gamla åtaganden, vilande utestående åtaganden osv.) så att minskningen av utestående åtaganden kan stimuleras. - Inom regelverket föreslog kommissionen inför budgetförordningen för den nionde EUF (som ännu inte antagits av rådet) att följande nya artiklar skulle införas för att hålla kontroll på de utestående åtagandena: - Inkassering av förfallna belopp under "genomförande i direkt egen regi" (artikel 47); utnyttjandet av nya genomföranden i direkt egen regi måste först justeras mot resterande utestående förskottsbetalningar för tidigare godkända genomföranden. Därigenom bör de utestående åtagandena kunna hållas under kontroll. - "Solnedgångsklausulen" N + 3 för ingåendet av finansieringsöverenskommelser (artikel 55); - Förlängning av finansieringsöverenskommelser (artikel 134). Endast en förlängning på högst tre år tillåts för åtaganden som bemyndigats under den sjätte, sjunde och åttonde EUF. Därigenom bör de utestående åtaganden som gäller sådana bemyndiganden kunna hållas inom rimliga gränser. Berörda enheter inom EuropeAid arbetar för närvarande med att utarbeta tydliga riktlinjer och informera samtliga delegationer och enheter om de nya bestämmelsernas konsekvenser för den nionde EUF. Särskilda bestämmelser i denna riktning skall dessutom infogas i de finansieringsavtal som inom nionde EUF ingås mellan kommissionen och NAO/RAO. Situationen för vilande åtaganden I tabellen nedan syns för varje anslagsområde inom sjätte, sjunde och åttonde EUF de åtaganden som genomförs alltför långsamt. Ett åtagande betraktas som "vilande" eller "långsamt" om följande omständigheter gällt under de senaste 18 månaderna före budgetårets utgång: * Inga nya avtal har ingåtts. * Inga befintliga avtal har granskats. * Inga utbetalningar eller förhandsgranskningar har gjorts för kontrakt som var giltiga fram till den 31 december. Även åtaganden som inte omfattas av denna definition, men vars genomförande blockerats eller uppskjutits, ingår här. Långsamma åtaganden delas in i följande tre kategorier: * Projekt som bör lämnas aktiva, projekt som bör avslutas och projekt vars status är okänd. * De bokförda värden som anges har beräknats med ovannämnda definition och motsvarar de medel som ingår i de långsamma åtagandena (det vill säga summan av de finansieringsbelopp som fastställts men för vilka inga åtaganden ingåtts, plus beloppen för medel för vilka åtaganden och kontrakt ingåtts, men som inte utbetalats). >Hänvisning till> >Hänvisning till> Sammanfattning och prognos för 2003 Siffror och analyser visar att arbetet med att granska gamla och vilande åtaganden fortskrider i gott tempo, vilket bevisas av de resultat som uppnåtts under 2002: en markant minskning av vilande utestående åtaganden, fortsatta insatser för att öka antalet avslutade åtaganden och anslag som dras in från gamla åtaganden samt en ökad nettominskning i absoluta tal av gamla utestående åtaganden under 2002. Arbete har redan påbörjats för att överföra och införliva denna rapportering om utestående åtaganden i den gemensamma databasen, CRIS-systemet. Det kommer att krävas avslutnings- och utbetalningsinsatser när budgetåret 1997 läggs till de gamla utestående åtagandena, eftersom det blir en stor nettoökning i absoluta tal när de gamla åtagandena automatiskt fogas till detta budgetår. Arbetet med att fastställa varje direktorats målsättning för minskningarna under 2003 har inletts med detta i åtanke. Det största värdet av gamla åtaganden under 2003 (före 1998, budgetåret 1997 inräknat) utgörs av budgetåtaganden med slutdatum i revisionssystemet efter 2003 (i själva verket 80 procent av värdet av de gamla utestående åtagandena). Utmaningen inför 2003 blir att uppnå dessa mål i en miljö där huvuddelen av åtagandena sköts av delegationerna. Verkställande direktorat kommer att spela en avgörande roll när det gäller att se till att målsättningarna för minskningen av gamla utestående åtaganden och avslutande av lågpresterande åtaganden, liksom den striktare policyn beträffande förlängningar, förstås och eftersträvas av huvudkontor och delegationer. 9.3 JURIDISKA FRÅGOR 9.3.1 Utvecklingen för eftersläpande tvister Under 2002 fullföljdes i stort sett kartläggningen av gamla olösta tvister (+/- 80 ärenden). Genomgången av eftersläpande ärenden har avslöjat att ett stort antal ärenden kan betraktas som avslutade på grund av den tid som förflutit, medan andra tvister har lösts utan att den dåvarande eller nuvarande juridiska enheten behövt ingripa. Syftet med en sådan undersökning har varit att identifiera de tvister som fortfarande kräver handläggning och de som nu definitivt kan avslutas. De identifierade "aktuella" tvisterna kommer därefter att handläggas och aktivt drivas när personalsituationen så medger. I dagsläget har 14 gamla olösta ärenden identifierats och antalet potentiella ärenden som ännu inte identifierats ligger på +/- 20. 9.3.2 Situationen för pågående tvister Jämfört med 2001, då tio nya tvister registrerades, har antalet tvister ökat markant under 2002 då 24 nya tvister inleddes. Under samma tidsperiod avslutades 16 tvister, på grund av att en slutlig lösning hade uppnåtts. Av dessa avslutade tvister härrörde nio från de gamla eftersläpande ärendena. Ansvarig enhet arbetar för närvarande aktivt med 38 tvister. Nya tvister som anmäls verkar vara slumpmässigt fördelade mellan alla kontraktstyper, inklusive tvister som gäller utomobligatoriskt skadeståndsansvar. 9.3.3 Anmälningar till ombudsmannen och klagomål beträffande reglerna för god förvaltningssed 30 anmälningar inkom till ombudsmannen under perioden och 16 ärenden avslutades, varav två med kritiska anmärkningar. Två av ärendena från ombudsmannen har anmälts till EG-domstolen i Luxemburg och har ännu inte avgjorts. Den berörda enheten arbetar för närvarande aktivt med 15 ärenden som rör anmälningar. En analys har gjorts av de anmälningar som 2001 avslutades med kritiska anmärkningar och en rapport skickades till ledningen i september 2002. Tre anmälningar gällande bristande efterlevnad av reglerna för god förvaltningssed har kommit in. 9.3.4 Domstolsärenden Berörd enhet fick under 2002 ta del av sex nya ärenden som skall avgöras av EG-domstolen i Luxemburg eller domstolarna i Bryssel. 9.3.5 Åtgärder mot korruption Korruption och andra oegentligheter är ett område som ansvarig enhet allt oftare kommer i kontakt med. Detta har lett till en aktiv uppföljning av pågående stora korruptionsärenden i Lesotho och medverkan i evenemang och möten mot korruption. Enheten har på grundval av sina erfarenheter tagit fram en utbildningskurs för personal som skall börja arbeta vid delegationerna; kursen har getts två gånger tillsammans med en allmän etikkurs. 9.3.6 Rådgivande kommittén om upphandling och kontrakt (ACPC) Arbetet inom ACPC fortsatte till årets slut. Under året upphandlades över 900 ärenden. Två anställda lade ned ett omfattande arbete på att stänga ACPC vid årets slut. Med stängningen av ACPC kommer denna funktion att omvandlas till en helpdesk för EuropeAid-upphandling som normalt sett skulle ha lagts fram för ACPC. 9.3.7 Allmänt rättsligt arbete I samband med decentraliseringen kontaktas ofta enheten för rättsliga frågor och tvister för att ge råd till kollegerna vid delegationerna i en lång rad frågor. Dessa konsultationer blir ofta mer formella än om frågorna väckts vid huvudkontoret före decentraliseringen. Enheten har tagit fram en rad vanliga frågor om juridiska tolkningar och förhållanden som kräver juridisk hjälp, som skall publiceras på intranätet. En stor mängd juridiskt arbete på ad hoc-basis har under 2002 utförts. Ärendena rör framför allt följande: - Medverkan i arbetsgruppen med företrädare från flera enheter för förberedandet av ramavtalet med Kuba. - Medverkan i arbetsgruppen med företrädare från flera enheter för kommissionens förordning om genomförandet av rådets beslut om utomeuropeiska länder och territorier. - Medverkan i arbetsgruppen med företrädare från flera enheter för bedrägeribekämpning. - Förberedandet av beslutet om utnämningen av förste utanordnare för EUF. - Förberedandet av underdelegationen från EUF:s förste utanordnare till ECHO. 9.4 REVISIONER 9.4.1 Internrevision Den interna revisionsenheten inrättades i augusti 2001 för att både hjälpa Byrån för samarbete EuropeAid och ECHO. Enheten inledde sin verksamhet i full skala i mars 2002 när personalen fanns på plats. Arbetet inleddes med utgångspunkt från det gemensamma arbetsprogrammet som tidigare hade godkänts av EuropeAids generaldirektör och ECHO:s enhetschef. Enheten gjorde under 2002 fortlöpande revisioner av fem av EuropeAids verkställande direktorat där den granskade hur de tillämpar de 24 interna standardkontrollerna. En revision gjordes också av olika ledningsaspekter vid Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter. Rekommendationer från denna revision, framför allt beträffande kontrollåtgärder, antogs och genomfördes. Enheten har utvecklat en metod för att bedöma arbetsbelastning. Metoden testades vid en granskning av delegationen i Sydafrika i syfte att efter decentraliseringen bedöma arbetsbelastningen i förhållande till personella resurser. Arbetet visade att metoden var hållbar, och den kommer att förfinas efterhand. Den granskning som krävs enligt meddelandet från januari 2002 om decentralisering ingår i en rad genomgångar som fortsätter under 2003 och vars övergripande syfte är att få en antydan om förhållandet mellan arbetsbelastning och delegationens tillgängliga personella resurser efter decentraliseringen. Enheten gav ut en intern revisionshandbok. Den medverkade aktivt i kommissionens arbete inom "Auditnet" och höll i kontakterna med kommissionens interna revisionstjänst. Den samarbetade även med övriga interna revisionsenheter inom Relex inom ramen för Relex-revisionen och erbjöd rådgivning inom en rad förvaltnings- och kontrollområden inom EuropeAid. 9.4.2 Externrevision av verksamheten Den externa revisionsenheten slutförde 13 revisioner under 2002 (varav fyra rörde EUF, två internationella organisationer, en TACIS, två MEDA, en ECIP-program och tre Asien). Två av dessa var särskilt viktiga i fråga om storlek och komplexitet: ECIP-programmet (finansieringsinstrumentet för European Community Investment Partners) och livsmedelsbiståndet till Ryska federationen. 2002 präglades av ett nytt synsätt på hur byråns externrevision skulle organiseras. Från och med 2002 är inte längre den externa revisionsenheten ensamt ansvarig för samtliga revisioner. I samband med reformen då ansvar flyttades över till tjänstemän med utanordningsansvar är verksamhetsdirektörerna ansvariga för att välja ut de externrevisioner som skall göras inom deras direktorat. För att se till att de verkställande direktoraten organiserar revisionerna på ett samstämmigt sätt inrättades ett externt revisionsnätverk för byrån. I det sammanförs företrädare för samtliga verkställande direktorat i syfte att - bemöta de särskilda behov som finns bland verkställande direktorat och delegationer inom "deras" geografiska områden, - föreslå förbättringar av systemen på grundval av de erfarenheter som gjorts och i enlighet med enheternas behov, - samarbeta vid fastställandet av normer för bästa praxis och regler liksom uttolkningen av dem, - se till att information samlas in och sprids, - förbereda revisionsprogram och övervaka dess genomförande, - åta sig att göra en första genomgång av förslag som skall läggas fram för styrelsen för beslut. Revisionsnätverket höll åtta möten. Bland annat förberedde det för första gången ett externt revisionsprogram för 2003. Ett ramavtal undertecknades 2002 med revisionsföretag som skall utföra revisioner av program och projekt som finansieras via kommissionens budget (TACIS, CARDS, MEDA, Asien, ALA-program och övergripande budgetposter). En användarhandbok, standardiserade särskilda riktlinjer och ett styrverktyg tillhandahölls. Nio upphandlingsorder för revisionstjänster undertecknades, däribland en viktig revision av ramavtalet AMS/451. En upphandlingsorder gäller utbildning och kommer att leda till att en läroplan inom externrevision tas fram och färdigställs under 2003. Fullständig information om ramavtalet (revision) fanns tillgänglig, framför allt via en webbsida. Övriga tillgängliga budgetresurser för revision av EUF är begränsade, eftersom de tillgängliga medlen inom det gällande ramavtalet för EUF nästan är helt uttömda. EUF-styrelsen godkände i november 2002 att fem miljoner euro skulle användas till finanseringen av framtida revisioner. Upphandlingsförfaranden gällande ett annat ramavtal för revisioner inleds därför i detta syfte. 9.5 ÖPPENHET OCH TYDLIGHET Europeiska kommissionen har fortlöpande arbetat för att öka öppenheten i handläggningen av sitt externa bistånd. Den första årsrapporten om EG:s utvecklingspolitik och genomförandet av det yttre biståndet utgjordes 2002 av ett meddelande till rådet och Europaparlamentet och trycktes därefter upp och distribuerades på de elva officiella språken. Både rådet och Europaparlamentet välkomnade denna åtgärd. När det gäller öppenheten inom EG:s yttre biståndsverksamhet registrerade kommissionen en markant ökning av antalet sökningar och besök på sin Internetserver (www.europa.eu.int). Antalet webbsidor har också ökat stadigt under årets lopp: biståndsverksamheten inom några av de större regionerna beskrivs redan i detalj. Arbetet med detta bör slutföras under 2003. Startsidan "EU i världen" som vid första anblick innehåller den viktigaste externa verksamheten har också haft fler besökare än tidigare. I följande tabell visas antalet träffar 2001 och 2002 på olika webbsidor om yttre förbindelser vid Europeiska kommissionens server. Det bör dock påpekas att antalet träffar alltid är högre än det faktiska antalet gånger en datoranvändare går in på en viss webbsida, eftersom en träff registreras för varje del av webbsidan (inklusive foton och länkar). EUROPEISKA KOMMISSIONENS WEBBSIDOR OM YTTRE FÖRBINDELSER >Plats för tabell> 9.6 EG-MEDDELANDEN 2002 OM YTTRE BISTÅND >Plats för tabell> 9.7 EG-BISTÅND SOM INTE INGÅR I RAPPORTEN Liksom i den förra versionen beskrivs i denna rapport all biståndsverksamhet som förvaltas av Byrån för samarbete EuropeAid i enlighet med kommissionens reform av sina ledningsrutiner. Humanitärt bistånd och föranslutningsstöd behandlas inte i denna rapport. En kortfattad beskrivning av ECHO:s verksamhet ges dock i varje regionalt avsnitt för att ge läsaren en helhetsbild av gemenskapens totala bidrag. En fullständig redogörelse för ECHO:s humanitära verksamhet finns i årsrapporten för ECHO 2002 [144]. [144] http://europa.eu.int/comm/echo/ information/publications/echos_annual_reports_en.htm Samma förhållande gäller för det makrofinansiella stödet till tredje land, för vilket generaldirektoratet för ekonomi och finans har fullt ansvar. Denna verksamhet beskrivs i separata handlingar [145]. [145] http://europa.eu.int/comm/dgs/ economy_finance/index_en.htm Kommissionen ger makroekonomiskt stöd i kombination med stödprogram från IMF och Världsbanken samt efter samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén och enligt beslut av rådet. Det makroekonomiska stödet omfattar en rad principer som innebär att det endast ges i undantagsfall (efter ad-hoc-beslut av rådet), att det utgör ett komplement till finansieringen från de internationella finansiella institutionerna samt att det är förknippat med vissa makroekonomiska villkor. Detta instrument är utformat för att hjälpa mottagarländerna att hantera allvarliga, men i allmänhet mer tillfälliga makroekonomiska problem (allvarliga problem med betalningsbalansen och skatterna).Det makro-ekonomiska stödet ges i nära samordning med IMF:s och Världsbankens program och skall främja politiska åtgärder som är skräddarsydda för varje lands behov med det överordnade målet att stabilisera den yttre och inre finansiella situationen och inrätta marknadsinriktade ekonomier. Under 2002 betalades 141 miljoner euro ut i makroekonomsikt stöd, däribland bidrag på 130 miljoner euro till länderna på Balkan: 115 miljoner euro till Jugoslavien, 15 miljoner till Kosovo och 11 miljoner till Armenien.