(1)

Lissabonöverenskommelsen om skydd av ursprungsbeteckningar och deras internationella registrering från 1958 är ett fördrag som förvaltas av Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo). Fördraget är öppet för parter i Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten. 28 avtalsparter är medlemmar, inklusive sju unionsmedlemsstater (Bulgarien, Tjeckien, Frankrike, Italien, Ungern, Portugal och Slovakien).

(2)

Det internationella systemet enligt Lissabonöverenskommelsen är för närvarande föremål för en översyn som syftar till att förbättra den för att locka fler medlemmar, samtidigt som dess principer och syften bibehålls. På grundval av de framsteg som gjorts i en arbetsgrupp, som i oktober 2014 tog fram ett grundförslag för revideringen, hölls det en diplomatkonferens för antagande av en reviderad Lissabonöverenskommelse om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar (nedan kallad Lissabonöverenskommelsen) i Genève den 11–21 maj 2015.

(3)

Med beaktande av den centrala ställning som skyddet av immateriella rättigheter, i synnerhet skyddet av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, intar i den internationella handeln, omfattas den reviderade Lissabonöverenskommelsen av unionens gemensamma handelspolitik. Den reviderade Lissabonöverenskommelsen rör specifikt internationell handel, genom att den huvudsakligen syftar till att främja och underlätta handeln och direkt och omedelbart påverkar denna (1). Den gemensamma handelspolitiken omfattas av unionens exklusiva befogenhet enligt artikel 3.1 e i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Följaktligen omfattas förhandlingarna om en reviderad Lissabonöverenskommelse av unionens exklusiva befogenhet.

(4)

I enlighet med artiklarna 207.3 och 218.3 i EUF-fördraget ska kommissionen vara unionens förhandlare på områden där unionen har exklusiv befogenhet (2).