KOMMISSIONENS BESLUT av den 15 juli 1997 om statligt stöd beviljat Grupo de Empresas Álvarez (GEA) [delgivet med nr K(1997) 2615] (Endast den spanska texten är giltig) (Text av betydelse för EES) (98/364/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93.2 första stycket i detta,

med beaktande av Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att berörda parter, i enlighet med artikel 93 i fördraget, fått tillfälle att inkomma med synpunkter, och

med beaktande av följande:

I

Den 15 november 1995 beslutade kommissionen att inleda förfarandet enligt artikel 93.2, med hänvisning till ett stöd som beviljats Grupo de Empresas Álvarez (nedan kallad GEA). GEA är ett företag som tillverkar och säljer serviser av porslin, keramik och glas och även tillverkar flaskor. GEA har varit en av de viktigaste tillverkarna inom branschen i Spanien. Under de senaste fem åren har företagets marknadsandel i Spanien varit i genomsnitt 11,6 % och inom den gemensamma marknaden 0,64 %. GEA har 1 029 anställda. Företagets årsomsättning var åren 1995 och 1996 cirka 2 500 miljoner pesetas. Företaget är beläget i Vigo, i provinsen Pontevedra i den autonoma spanska regionen Galicien, där de dominerande ekonomiska sektorerna är varvsindustri, fiske och biltillverkning. På grund av de problem som dessa sektorer konfronteras med har regionen drabbats av en svår ekonomisk kris och allvarlig brist på sysselsättning. Regionen är ett mål 1-område och är därför berättigad till regionalstöd enligt artikel 92.3 a. GEA är den näst största arbetsgivaren i regionen, efter Citroën.

Till juni 1991 ägdes GEA av det offentliga spanska holdingbolaget INI, som vid denna tidpunkt beslutade att privatisera GEA. Före privatiseringen krävdes dock en sanering av GEA eftersom GEA hade gått med betydande förluster under de senaste åren. Därför beviljade INI företaget ett stöd motsvarande 24 miljoner ecu avsett att eliminera företagets skulder. Även om stödet inte hade anmälts till kommissionen godkände kommissionen detta år 1992 (stöd NN 15/92, dok. SEK(92)1655). Godkännandet motiverades med att produktionskapaciteten minskades markant, att GEA skildes från INI och det faktum att företaget var beläget i ett område som kan omfattas av undantaget i artikel 92.3 a.

Efter detta godkännande, som inte hade förenats med något som helst villkor, beviljad INI GEA ett tilläggsstöd som varken anmäldes till eller godkändes av kommissionen. Detta stöd inbegrep en garanti som beviljades 1992 och som vid den tiden var förknippad med en potentiell risk på 1 620 miljoner pesetas, och ett direkt stöd på 983 miljoner pesetas som beviljades 1994 och som betalades i avsikt att avveckla den tidigare garantin. Dessutom fick kommissionen information om att Galiciens regionala myndigheter hade för avsikt att bevilja en ny garanti på 2 500 miljoner pesetas.

Kommissionen hyste allvarliga tvivel om att stödet, som otvivelaktigt omfattades av artikel 92.1, skulle kunna omfattas av undantagen i artikel 92.3 och beslutade därför att inleda förfarandet enligt artikel 93.2 beträffande

- garantin på 1 620 miljoner pesetas som beviljades 1992,

- stödet på 983 miljoner pesetas som beviljades 1994,

- den nya garanti på 2 500 miljoner pesetas som Galiciens regionala ledning avsåg att bevilja.

II

Genom en skrivelse av den 26 januari 1997 svarade de spanska myndigheterna på kommissionens beslut att inleda förfarandet enligt artikel 93.2. Enligt de spanska myndigheterna utgjorde varken den garanti som beviljades 1992 eller det stöd som betalades 1994 sådana stöd som avses i artikel 92.1 i fördraget eller i artikel 61 i EES-avtalet. I båda fallen hade INI agerat på samma sätt som en privat investerare i en normal marknadsekonomi. År 1992 var risken för att företaget skulle göra konkurs mycket liten och garantin hade bara bidragit till att hjälpa företagets omstruktureringsprocess genom finansiering av investeringen. Beträffande betalningen år 1994 medgav de spanska myndigheterna att företaget efter privatiseringen år 1992 hade drabbats av en allvarlig ekonomisk kris och att denna situation ytterligare hade förvärrats 1994, då alla försök att återställa lönsamheten hade misslyckats. Redan vid denna tidpunkt hade vissa åtgärder vidtagits för omstrukturering av företaget, t.ex. en inledande och mjuk minskning av arbetsstyrkan och produktionskapaciteten. Avsikten med betalningen på 983 miljoner pesetas var att stödja dessa första ansträngningar. Eftersom dessa inte ledde till önskat resultat planerade man att göra upp en omstruktureringsplan med drastiska åtgärder avsedda att återställa företagets lönsamhet. Denna plan skulle sedan, omedelbart efter att den färdigställts, presenteras för kommissionen för vidare bedömning. De spanska myndigheterna ansåg dock att betalningen på 983 miljoner pesetas var ett fördelaktigt avtal för INI eftersom det befriade INI från varje skyldighet till eventuell betalning av de 1 620 miljonerna pesetas i anslutning till garantin.

Vad beträffar garantin på 2 500 miljoner pesetas betonade de spanska myndigheterna att ett eventuellt godkännande av garantin inte kunde uteslutas men att garantin ännu inte beviljats, och för den händelse den regionala ledningen skulle besluta om ett beviljande skulle de spanska myndigheterna anmäla detta till kommissionen.

III

Genom en skrivelse av den 30 juli 1996 delgav kommissionen de spanska myndigheterna synpunkterna från andra berörda parter (fyra spanska konkurrentföretag till GEA och samordningsbyrån för den europeiska keramikindustrin) som kommissionen hade mottagit på grundval av offentliggörandet av beslutet att inleda förfarandet enligt artikel 93.2 (1).

Alla parter ansåg att det stöd som beviljats GEA hade lett till en betydande snedvridning av konkurrensen, eftersom stödet hade gett företaget möjlighet att under en lång period bjuda ut sina produkter till onaturligt låga priser. De övriga parterna kunde inte konkurrera med dessa priser eftersom de inte hade erhållit något som helst statligt stöd. Som stöd för dessa argument bifogade en av konkurrenterna annonser där butikskedjor bjöd ut av GEA tillverkade produkter till ett mycket lågt pris.

En av konkurrenterna hänvisade dessutom till att GEA under tiden hade fått ett tilläggsstöd i form av garantier för att täcka lån till ett värde av 1 000 miljoner pesetas. Kommissionen hade inte underrättats om dessa garantier, som borde ha inbegripits i de stöd som utgjorde grund för att inleda förfarandet.

IV

Genom skrivelser av den 15 oktober 1996 och den 24 oktober 1996 svarade de spanska myndigheterna på synpunkterna från de övriga berörda parterna. I dessa svar bekräftade de spanska myndigheterna att Galiciens regionala myndigheter i april hade beviljat ett undsättningsstöd i form av garantier för att täcka krediter till ett värde av cirka 700 miljoner pesetas, i avsikt att hålla företaget flytande i avvaktan på kommissionens slutliga beslut. Dessutom beviljades ett annat belopp på 350 miljoner pesetas i form av garantier för att täcka utestående löneutbetalningar. Garantiernas giltighet fastställdes ursprungligen till sex månader och senare förlängdes tidsfristen till juni 1997, på grund av att kommissionen slutliga beslut dröjde. Detta stöd hade dock inga som helst återverkningar på marknaden eftersom det enbart hade fungerat som garanti för de krediter som behövdes för att täcka företagets driftskostnader. Enligt de spanska myndigheterna grundade sig detta stöd på de regionala myndigheternas dekret nr 309/1995 av den 23 november om främjandet av den ekonomiska utvecklingen och företagsverksamheten i den autonoma regionen Galicien. Kommissionen underrättades om dekretet och godkände detta (statligt stöd N 21/1995, kommissionens beslut av den 31 december 1995). Som villkor för godkännandet krävde kommissionen dock att den skulle få separat anmälan om alla stöd som beviljas företag som på grund av sin storlek - vilket var fallet i fråga om GEA - inte kan anses vara små eller medelstora företag.

De spanska myndigheterna upprepade att varken garantin från INI år 1992 eller stödet år 1994 skall uppfattas som stöd enligt artikel 92.1 i fördraget, eftersom INI hade fungerat på samma sätt som en privat investerare skulle ha gjort. De spanska myndigheterna konstaterade också att den garanti på 2 500 miljoner pesetas som kommissionen hade inbegripit i förfarandet ännu inte hade beviljats.

Vad beträffar den påstådda prisdumpningspolitiken från GEA:s sida konstaterade de spanska myndigheterna att detta företag alltid säljer sina produkter till priser som står i förhållande till kostnaderna. Som stöd för sin argumentering bifogade de spanska myndigheterna kopior av fakturor av vilka det framgick att de priser som GEA hade begärt av kunderna var högre än butikskedjornas priser. Enligt de spanska myndigheterna kunde butikskedjornas mycket låga priser för GEA-produkter ses som kampanjpriser för att locka kunder. Enligt de spanska myndigheterna utgjorde dessa erbjudanden inte något som helst bevis för att GEA skulle tillämpa en prisdumpningspolitik.

V

Under tiden hölls flera sammanträden mellan kommissionen och de spanska myndigheterna, vilka presenterade nya uppgifter om GEA:s finansiella situation. Den huvudsakliga avsikten var att informera kommissionen om GEA:s svåra ekonomiska läge och om de planer som Galiciens regionala ledning hade för att återställa företagets lönsamhet. Detta skulle göras genom att verkställa den tidigare annonserade omstruktureringsplanen som hade utarbetats i början av 1996 efter de första fruktlösa försöken att återställa företagets lönsamhet. Planen hade remitterats till kommissionen i augusti och kompletterats i november 1996 och i februari 1997.

Enligt den dokumentation som tillhandahölls av de spanska myndigheterna gick GEA med betydande förlust efter privatiseringen 1991. Företagets totala skuld uppgick i november 1996 till 14 000 miljoner pesetas samtidigt som företagets egna tillgångar var uttömda. De spanska myndigheterna underströk att de regionala myndigheterna, väl medvetna om situationen men pressade av den dramatiska sysselsättningssituationen i Vigo och av andra sociala aspekter, hade sett sig nödsakade att hålla företaget verksamt, eftersom GEA var den näst största arbetsgivaren i regionen, efter Citroën.

Den omstruktureringsplan som tillställdes kommissionen innehöll förslag till sanering av GEA och återställning av lönsamheten i framtiden. Den nya planen innehöll en serie drastiska åtgärder för att nå detta mål eftersom de tidigare mjuka försöken att säkerställa företagets lönsamhet, i anslutning till vilka det förekom en betalning på 983 miljoner pesetas 1994, hade misslyckats. Åtgärderna kan sammanfattas på följande sätt:

1. Stängning av två av de sex nuvarande fabrikerna. Försäljning av den vinstgivande glastillverkningsfabriken. De tre återstående fabrikerna skall göras sinsemellan oberoende.

2. Betydande minskning av skulden och anskaffning av medel:

a) Minskning av skulden som för närvarande uppgår till 14 000 miljoner pesetas, av vilka 7 000 miljoner är offentlig skuld, genom ett förfarande för betalningsinställelse där privata och offentliga kreditgivare efterskänker 50 % av sina krediter (de spanska myndigheterna har överlämnat en rapport som utarbetats av en oberoende advokat i vilken det bekräftas att det i Spanien är vanligt att man i liknande fall gör ett avstående av denna omfattning).

b) Flyttning av de två kvarvarande fabrikerna som ligger inom stadsområdet till områden utanför centrala Vigo. Företagets anläggningar i staden kommer att säljas till ett pris som uppskattas till 5 000 miljoner pesetas (i de värderingar som tillhandahållits kommissionen och som utarbetats av två skilda och oberoende konsulter nämndes t.o.m. värden på 5 900 miljoner pesetas). Förhandlingar har redan inletts om försäljning av tomterna.

c) Försäljning av den vinstgivande fabriken för 1 000 miljoner pesetas.

3. Drastiska nedskärningar enligt följande:

a) Minskning av arbetsstyrkan med 43 %, från 1 029 till 587 arbetstagare, genom vilket lönekostnadernas andel av försäljningen kan sänkas från 93 % under 1995 till 40-45 % under 1997 och 1998.

b) Minskning av produktionskapaciteten med 32 %, från 23,7 miljoner enheter till 16,1 miljoner enheter.

c) Upprättandet av en central förvaltning för de tre återstående företagen i avsikt att sänka kostnaderna för affärsverksamheten och förvaltningen.

d) Ytterligare sänkning av kostnaderna genom byte av energikälla (tillverkningen av porslin är mycket energikrävande); från och med 1997 kan man i Vigo övergå från elektricitet till naturgas.

Enligt planen skall man genom dessa åtgärder få gruppens kostnader och intäkter i balans mellan 1997 och 1998, och under de efterföljande räkenskapsåren skall det bli ett överskott. Det förväntade resultatet för åren 1998 och 1999 är 91 miljoner pesetas respektive 200 miljoner pesetas. Enligt planen förväntas en försäljningsvolym som är lika stor som under de tidigare, dåliga åren (12 miljoner enheter i stället för 16 miljoner enheter under de bättre åren) och en konstant affärsomsättning på i genomsnitt 2 500 miljoner pesetas. De totala omstruktureringskostnaderna uppgår till 3 500 miljoner pesetas. I dessa kostnader ingår betalningen av ersättningar, sociala tilläggskostnader till följd av uppsägningarna och kostnaden för att flytta av de två fabrikerna till områden utanför Vigo. I och med att medel anskaffas genom försäljning av GEA:s anläggningar i Vigo och delar av skulderna efterskänks kommer företaget att få möjlighet att finansiera alla omstruktureringskostnader med egna medel.

Genom en skrivelse av den 13 mars 1997 underrättade de spanska myndigheterna kommissionen om att GEA förhandlar om flera avtal med åtta viktiga kunder (vars namn hålls konfidentiella) vilket garanterar beställningar på lång sikt under en period av minst tre år till ett totalvärde på cirka 3 500 miljoner pesetas. Genom samma skrivelse underrättades kommissionen om att GEA var på väg att säljas till en stor privat porslinsfabrik, vilket är ett tecken på att den privata marknaden har tilltro till företagets framtid. Alla dessa uppgifter ger anledning att tro att GEA:s omstruktureringsplan och dess mål i fråga om försäljning och affärsomsättning är realistiska.

Genom en skrivelse av den 25 april 1997 underrättades kommissionen om att företaget hade avstått från en garanti på 2 500 miljoner pesetas från Galiciens regionala ledning, en garanti som omfattades av det förfarande som inletts enligt artikel 93.2. Detta visade att de privata banker som kunde bevilja GEA nya lån hade tilltro till företagets förmåga att genomföra omstruktureringen med gott resultat och återställa lönsamheten. Genom samma skrivelse underrättades kommissionen om att Galiciens regionala myndigheter hade gett ett löfte om att separat anmäla alla stöd som GEA beviljas i framtiden, även när det gäller stöd som ingår i en allmän och tidigare godkänd stödordning.

De spanska myndigheterna underrättade slutligen genom en skrivelse av den 22 maj 1997 kommissionen om att de regionala myndigheterna hade utökat sitt löfte enligt skrivelsen av den 25 april 1997 och att de i framtiden avstår från att bevilja GEA något som helst nytt ekonomiskt stöd.

VI

Det förfarande som hade inletts enligt artikel 93.2 bekräftade kommissionens ursprungliga uppfattning om att den garanti på 1 620 miljoner pesetas som beviljades GEA år 1992 och det stöd på 983 miljoner pesetas som år 1994 gav företaget möjlighet att lösgöra sig från denna garanti, utgör stöd som kan snedvrida eller hota snedvrida konkurrensen enligt artikel 92.1 i fördraget och artikel 61.1 i EES-avtalet. Ingen privat investerare skulle ha beviljat en garanti till ett förlustdrabbat företag som GEA utan någon säkerhet, såsom INI gjorde 1992. Det är dessutom mycket osannolikt att ett privat företag som nyss gjort sig av med ett förlustdrabbat företag på nytt skulle investera i samma företag.

Vid förfarandet framkom även att garantin och betalningen av stödet var nära förknippade med varandra, eftersom betalningen gav INI möjlighet att lösgöra sig från det ansvar INI åtog sig 1992 genom garantin, dvs. risken att tvingas betala 1 620 miljoner pesetas. Ur ekonomisk synvinkel måste detta sätt att agera anses vara ett isolerat fenomen, och man kan inte förneka att vilken som helst privat investerare i samma situation skulle ha betalat 983 miljoner pesetas, eftersom detta belopp bara representerade 60 % av den risk som INI tog genom att bevilja garantin. Det faktiska stödbeloppet för garantin som GEA beviljades 1992 reduceras alltså till beloppet 983 miljoner pesetas som faktiskt betalades av garanten.

Det finns också anledning att ta hänsyn till att den garanti på 2 500 miljoner pesetas som Galiciens regionala ledning var beredd att tillhandahålla och som inbegreps i det förfarande som kommissionen hade inlett, inte längre skall medräknas eftersom den inte kommer att lämnas.

Stödet skulle kunna snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna. Inom sektorn för hushållsporslin förekommer en betydande handel med produkter mellan Spanien och de övriga medlemsstaterna. Enligt information från Eurostat exporterade Spanien 7 272 ton hushållsporslin till andra medlemsstater 1993 till ett värde av 24,5 miljoner ecu, och importerade 5 813 ton till ett värde av 27,5 miljoner ecu. År 1994 exporterade Spanien 7 917 ton till ett värde av 29 miljoner ecu och importerade 6 577 ton till ett värde av 28,5 miljoner ecu. Mellan januari och oktober 1995 exporterade Spanien 8 546 ton hushållsporslin till ett värde av 32,6 miljoner ecu, och importerade mellan januari och september samma år 7 844 ton till ett värde av 43,3 miljoner ecu. Spaniens marknadsandel av gemenskapens interna handel inom hushållsporslinssektorn är cirka 3 %. Trots att GEA inte är en av de största tillverkarna av hushållsporslin inom gemenskapen så deltar företaget i denna marknad. Därför kan alla stöd som beviljas GEA förbättra företagets ställning inom den gemensamma marknaden till skada för andra konkurrenter som inte får något statligt stöd.

Eftersom stödet inte ingick i en tidigare godkänd stödordning, måste det enligt artikel 93.2 i fördraget anmälas särskilt. Spanien rättade sig inte efter detta krav. Formellt sett var stödet därför olagligt.

Beträffande frågan om huruvida stödet kan inräknas bland undantagen i artikel 92.2 och 92.3 i fördraget måste konstateras att undantagen enligt dessa artiklar inte kan tillämpas i detta fall när man beaktar stödets karaktär och det faktum att stödet inte heller uppfyller villkoren för att omfattas av dessa undantag.

Beträffande undantaget i artikel 92.3 a i fördraget kan konstateras att GEA onekligen är beläget i en region som lider av allvarlig brist på sysselsättning och där levnadsstandarden är onormalt låg. Stöd som är avsedda att gynna utvecklingen i denna typ av regioner kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden i enlighet med artikel 92.3 a. I detta fall kunde stödet dock inte anses bidra till att gynna regionens ekonomiska utveckling, eftersom stödet inte hjälpte investeringar och skapandet av arbetstillfällen utan i stället stöttade fruktlösa försök att hålla företaget verksamt utan nya omstruktureringsåtgärder.

Dock kan man på grundval av undantaget enligt artikel 92.3 c i fördraget anse stödet vara förenligt med den gemensamma marknaden eftersom det följer gemenskapens rambestämmelser om statligt undsättnings- och omstruktureringsstöd till företag i svårigheter (2).

Det stöd som har beviljats GEA saknar direkt anknytning till den nu presenterade omstruktureringsplanen. Det är dock viktigt att komma ihåg att ansträngningarna för att återställa företagets lönsamhet inleddes omedelbart efter privatiseringen och kommissionens efterföljande godkännande av denna 1992, och att den drastiska plan som nu föreslås bara är en följd av att de tidigare mjuka åtgärderna inte fick förväntad framgång. Därför måste stödet ses i ett sammanhang där den nu presenterade planen är ett slutligt försök och den mest ambitiösa ansträngningen för att återställa företagets lönsamhet. Det är också viktigt att minnas att den nu föreslagna omstruktureringen genomförs utan något senare ingrepp från offentligt håll.

Den nya omstruktureringsplanen föreslår drastiska nedskärningar av kostnaderna. Dessutom skall enligt planen en betydande kapacitetsminskning genomföras. Denna minskning är i detta fall nödvändig enligt punkt 3.2.2 ii i rambestämmelserna, eftersom marknaden för hushållsporslin lider av ett kapacitetsöverskott till följd av en betydande minskning av konsumtionen 1992 och 1993 och den ökade penetrationen av importgods (Panorama of EU-industry 1997, punkt 9.20). Den mest betydande kostnadsbesparingen erhålls genom att minska personalstyrkan med 43 %, från 1 029 till 587 arbetstagare. Personalkostnadernas andel av företagets totala försäljning minskar på så sätt till en skälig nivå på 45 %. Produktionskapaciteten reduceras med 32 %, från 23,7 miljoner enheter till 16,1 miljoner enheter. Företaget hänvisar också till möjligheten att minska strukturella kostnader såsom energikostnaderna. På så sätt kan företagets lönsamhet återställas i enlighet med det som förutsätts i punkt 3.2.2.I i gemenskapens rambestämmelser angående statligt undsättnings- och omstruktureringsstöd till företag i svårigheter, dvs. huvudsakligen genom företagets egna ansträngningar och interna åtgärder i stället för genom yttre faktorer såsom höjning av priserna och efterfrågan, faktorer som företaget inte kan påverka.

Kostnadsminskningarna i kombination med minskningen av produktionsvolymen ger företaget möjlighet att återställa sin lönsamhet. Planens uppskattningar om den framtida affärsomsättningen grundar sig på medelomsättningen under tidigare år och bör därför vara realistiska. Det faktum att GEA för närvarande förhandlar om betydande avtal bekräftar denna hypotes. De uppskattade prishöjningarna inbegriper endast de normala inflationsfaktorerna. Likaså verkar prognoserna för minskning av skulden och anskaffandet av medel realistiska, även om de grundar sig på yttre faktorer som företaget inte kan kontrollera. Vad beträffar minskning av skulderna genom avstående har de spanska myndigheterna lagt fram bevis för att kreditgivarna i liknande fall har efterskänkt upp till 50 % av krediterna. Oberoende konsulter gjorde och bekräftade värderingen av tomtmarken och den vinstgivande fabriken. Det bör dock konstateras att både avståendet från fordringarna och den försäljning av tomtmark som för närvarande är under förhandling är nödvändiga villkor för att omstruktureringen skall ha framgång.

Ett annat obestridligt bevis på att företaget kan återställa sin lönsamhet är att det har avböjt den nya garantin på 2 500 miljoner pesetas och att företaget kan finansiera omstruktureringen med egna medel som erhålls genom försäljningen av tomtmark och genom förfarandet för betalningsinställelse. Samtidigt visar ståendet från garantin att de banker som skulle behöva förse GEA med nya lån under omstruktureringsprocessen har förtroende för de åtgärder som företaget kommer att genomföra. Denna uppfattning bekräftas av det faktum att ett nytt privat företag är redo att axla förvaltningen av GEA och att acceptera den medföljande företagsrisken.

Vad beträffar förhållandet mellan stödet och investerarens ekonomiska bidrag måste konstateras att det har förekommit och kommer att förekomma ett betydande ekonomiskt tillskott från företaget, genom dess egna medel. Omstruktureringens omedelbara kostnader uppskattas till 3 500 miljoner pesetas, som täcks helt av företagets egna ekonomiska medel. Dessa erhålls genom verkställandet av omstruktureringsplanen som innehåller anskaffning av medel (förfarande för betalningsinställelse som omvandlas till en betydande minskning av företagets skulder, försäljning av företagets tomtmark i Vigo och den vinstgivande fabriken). Jämfört med detta ekonomiska tillskott och alla de finansiella ansträngningar som företaget måste göra, kan stödet på 983 miljoner pesetas anses vara lågt.

Det är dessutom viktigt att beakta de sociala återverkningarna och det faktum att GEA är ett av de viktigaste företagen som skapar sysselsättning i en drabbad region enligt artikel 92.3 a. GEA är den näst största arbetsgivaren inom industrin i regionen, efter Citroën. Om företaget försvinner skulle detta samtidigt föra med sig att viktiga industriella verksamheter i regionen försvann och ge upphov till en kedjereaktion, eftersom många av GEA:s underleverantörer utan tvivel också skulle tvingas sluta. Den omständighet att 500 industrianställda (av ursprungligen 1 029) får behålla sin arbetsplats och sin köpkraft utan att detta förutsätter framtida statligt stöd (de spanska myndigheterna har officiellt bekräftat att staten inte kommer att bevilja GEA mer stöd) och att företaget fortsättningsvis kan anlita sina underleverantörer, som på så sätt även kan behålla sin köpkraft, är något som kommissionen måste beakta vid analysen av vilka följder bibehållandet av ett företag såsom GEA har för den ekonomiska utvecklingen i en region som Vigo som omfattas av artikel 92.3 a.

Det är vidare viktigt att minnas att kommissionen säkert inte skulle motsätta sig beviljandet av ett nytt stöd till den investerare som tar över företagets tillgångar om GEA gör konkurs, förutsatt att det nya stödet omfattas av tidigare godkända stödordningar och att stödbeloppet inte överskrider de maximigränser som godkänts för Vigoregionen som omfattas av artikel 92.3 a. I ett sådant fall kan den nya investerare som tar över GEA få upp till 60 % regionalstöd för investeringen. De regionala myndigheterna anser att ett sådant förfarande inte kan tillämpas i det berörda fallet, inte bara på grund av politiska och sociala orsaker, utan också eftersom företaget under tiden mister sina kunder och med dem alla möjligheter att återställa lönsamheten. Stödet, som slutligen uppgick till 983 miljoner pesetas, representerade dock bara 30 % av de totala omstruktureringskostnaderna på 3 500 miljoner pesetas. Denna stödnivå är därför mycket lägre än den nivå som skulle beviljas i fråga om en ny investering, och de sociala återverkningarna är mycket lindrigare.

Det finns också skäl att minnas att GEA:s marknadsandel är relativt liten. På den spanska marknaden har GEA haft en andel på i genomsnitt 11,6 % under de senaste fem åren och på gemenskapsmarknaden har andelen nått upp till 0,64 % under samma period. Man kan alltså inte säga att stödåtgärderna till förmån för GEA skulle ha stor återverkan inom den gemensamma marknaden.

Likaså måste man beakta att de spanska myndigheterna bekräftade att de regionala myndigheterna hade tagit tillbaka erbjudandet om garantin på 2 500 miljoner pesetas och att de regionala myndigheterna, efter sitt löfte i april 1997 om att särskilt anmäla varje stöd som i framtiden beviljas GEA, officiellt bekräftade genom en skrivelse av den 22 maj 1997 att de inte kommer att bevilja företaget något som helst nytt statligt finansieringsstöd. Genom detta garanteras att GEA måste agera på marknaden på samma sätt som vilket som helst privat företag. Man kan därför utesluta framtida snedvridningar av konkurrensen genom ingrepp som finansierats med offentliga medel.

VII

Det undsättningsstöd i form av garantier för att täcka krediter till ett värde av 700 miljoner pesetas och lönekostnader till ett värde av 350 miljoner pesetas, vilket beviljades 1995 i väntan på att förfarandet som hade inletts enligt artikel 93.2 skulle slutföras, utgör också stöd enligt artikel 92.1.

I motsats till de spanska myndigheternas uppfattning borde en separat anmälan ha gjorts angående stödet. Kommissionens beslut om godkännande av dekret 309/95, som utgör den rättsliga grunden för garantierna, fastställde uttryckligen skyldigheten att underrätta separat om undsättningsstöd som beviljats stora företag. Detta krav förekom även i artikel 8.5 i dekretet.

Trots att stödet formellt sett är illegalt, kan det godkännas vad innehållet beträffar, eftersom det har hjälpt företaget att upprätthålla sin verksamhet i väntan på att kommissionen fattar ett slutligt beslut inom ramen för det förfarande som inletts enligt artikel 93.2. Det finns liknande tidigare fall där kommissionen har godkänt denna typ av undsättningsstöd (t.ex. fallet Nino Textile, stöd nr 540/95, skrivelse SG(93) D/16433, av den 5 oktober 1993) med motiveringen att det berörda företaget inte skulle klara sig ekonomiskt utan statligt stöd och tvingas göra konkurs i väntan på att kommissionen fattar sitt slutliga beslut. Såsom villkor för godkännandet gäller dock att undsättningsstödet måste följa gemenskapens rambestämmelser om statligt undsättnings- och omstruktureringsstöd till företag i svårigheter. I det aktuella fallet uppfylls detta villkor eftersom stödet grundar sig på en tidigare godkänd stödordning som i sin tur följer rambestämmelserna. Garantin skulle ursprungligen gälla i sex månader, enligt vad som krävs i rambestämmelserna. Eftersom kommissionen inte kunde fatta sitt slutgiltiga beslut inom denna tid på grund av omstruktureringsplanens komplexitet och behoven av att komplettera den, förlängde de spanska myndigheterna garantin till juni 1997. Det är också viktigt att komma ihåg att de spanska myndigheterna uttryckligen förband sig att se till att garantin inte fortsätter att gälla efter att kommissionens förfarande har slutförts.

VIII

Med beaktande av att GEA kan återställa sin lönsamhet genom de drastiska omstruktureringsåtgärderna och att företaget är beläget i en region enligt artikel 92.3 a, kan både garantin som beviljades 1992 och som avvecklades med en betalning på 983 miljoner pesetas 1994, och undsättningsstödet på 1 050 miljoner pesetas godkännas med hänvisning till undantaget i artikel 92.3 c, i förening med gemenskapens rambestämmelser om statligt undsättnings- och omstruktureringsstöd till företag i svårigheter. Eftersom GEA har erhållit stöd med anledning av företagets privatisering 1991 måste dock godkännandet åtföljas av strikta villkor. En mycket strikt hållning måste intas i fråga om nya statliga stöd till företaget. Därför kommer de spanska myndigheterna att underrättas om att allt nytt statligt stöd till företaget kommer att anses vara oförenligt med den gemensamma marknaden och i strid med de spanska myndigheternas löfte, och ett sådant nytt stöd påverkar följaktligen det stöd som godkänns genom detta beslut.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den garanti på 1 620 miljoner pesetas som beviljades 1992 och som år 1994 avvecklades genom en betalning på 983 miljoner pesetas, liksom garantierna på 1 050 miljoner pesetas som de spanska myndigheterna beviljade Grupo de Empresas Álvarez (GEA) år 1996, utgör olagligt stöd enligt artikel 93.3 i EG-fördraget, eftersom de inte anmälts till kommissionen innan de lämnades. Stöden följer dock gemenskapens rambestämmelser om statligt undsättnings- och omstruktureringsstöd till företag i svårigheter och är därför förenliga med den gemensamma marknaden enligt artikel 92.3 c i EG-fördraget och artikel 61.3 c i EES-avtalet, förutsatt att de spanska myndigheterna efterlever sitt löfte avgivet i en skrivelse av den 22 maj 1997 och avstår från att i framtiden bevilja företaget något nytt stöd och fullt ut genomför den godkända omstruktureringsplanen.

Fram till och med den 31 december år 2000 skall de spanska myndigheterna varje halvår förse kommissionen med rapporter om hur genomförandet av omstruktureringsplanen framskrider tillsammans med ekonomiska uppgifter om GEA (affärsplan, resultaträkning) så att kommissionen kan kontrollera om planens uppskattningar håller och om de spanska myndigheterna uppfyller sitt löfte att inte bevilja något ytterligare statligt stöd till företaget. Rapporterna skall framläggas för kommissionen halvårsvis senast i mars och oktober.

Artikel 2

De spanska myndigheterna skall inom två månader från tillkännagivandet av detta beslut informera kommissionen om de åtgärder som har vidtagits för att efterkomma det.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Konungariket Spanien.

Utfärdat i Bryssel den 15 juli 1997.

På kommissionens vägnar

Emma BONINO

Ledamot av kommissionen

(1) EGT C 144, 16.5.1996, s. 3.

(2) EGT C 368, 23.12.1994, s. 12.