26.10.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 284/1

(1)

Enligt direktiv 2006/112/EG ska från och med den 1 januari 2015 samtliga telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar samt elektroniska tjänster som tillhandahålls en icke beskattningsbar person beskattas i den medlemsstat där köparen är etablerad eller är bosatt eller stadigvarande vistas, oavsett var den beskattningsbara person som tillhandahåller dessa tjänster är etablerad. De flesta andra tjänster som tillhandahålls en icke beskattningsbar person fortsätter att beskattas i den medlemsstat där tillhandahållaren är etablerad.

(2)

För att avgöra vilka tjänster som ska beskattas i köparens medlemsstat är det nödvändigt att definiera telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar och elektroniska tjänster. Särskilt begreppet radio- och televisionssändningar (nedan kallade sändningstjänster) bör förtydligas med utgångspunkt från definitionerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU (2).

(3)

För ökad klarhet har transaktioner som identifierats som elektroniska tjänster förtecknats i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 (3), utan att förteckningen ska anses uttömmande. Förteckningen bör uppdateras och liknande förteckningar bör upprättas för telekommunikationstjänster och sändningstjänster.

(4)

Det är nödvändigt att specificera vem som i mervärdesskattehänseende är tillhandahållare när elektroniska tjänster eller telefoni som tillhandahålls via internet, tillhandahålls en köpare via ett telekommunikationsnät, ett gränssnitt eller en portal.

(5)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av bestämmelserna om platsen för tillhandahållande av uthyrning av transportmedel och platsen för tillhandahållande av telekommunikationstjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster är det nödvändigt att specificera var en icke beskattningsbar juridisk person ska anses vara etablerad.

(6)

För att fastställa vem som är ansvarig för betalning av mervärdesskatten för ett tillhandahållande av telekommunikationstjänster, sändningstjänster eller elektroniska tjänster, och med hänsyn till att platsen för beskattning är densamma oavsett om köparen är en beskattningsbar eller en icke beskattningsbar person, bör tillhandahållaren kunna bedöma köparens status enbart på grundval av huruvida denne meddelar sitt individuella registreringsnummer för mervärdesskatt. Denna status måste i enlighet med de allmänna bestämmelserna ändras om köparen vid ett senare tillfälle meddelar sitt individuella registreringsnummer. Om något sådant meddelande inte har mottagits bör tillhandahållaren förbli betalningsskyldig för mervärdesskatten.

(7)

Om en icke beskattningsbar person är etablerad i mer än ett land eller är bosatt i ett land men stadigvarande vistas i ett annat, bör företräde ges åt den plats som bäst säkerställer beskattning på den plats där konsumtion faktiskt sker. För att undvika behörighetskonflikter mellan medlemsstaterna bör den plats där den faktiska konsumtionen sker specificeras.

(8)

Bestämmelser bör fastställas för att förtydliga den skattemässiga behandlingen av tillhandahållande av uthyrning av transportmedel och telekommunikationstjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster till en icke beskattningsbar person när det är praktiskt taget omöjligt att fastställa eller inte med säkerhet går att fastställa var personen är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas. Det är lämpligt att dessa bestämmelser bygger på presumtioner.

(9)

Om det finns information att tillgå för att fastställa den faktiska plats där köparen är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas är det nödvändigt att se till att en presumtion kan motbevisas.

(10)

I vissa fall då tjänsten är tillfällig, vanligtvis avser ringa belopp och förutsätter köparens fysiska närvaro, såsom tillhandahållande av telekommunikationstjänster, sändningstjänster eller elektroniska tjänster via ett publikt trådlöst nätverk eller på ett internetkafé, eller vanligtvis inte ger upphov till något betalningskvitto eller annat bevis för tillhandahållen tjänst, såsom är fallet med telefonhytter, skulle en oproportionerlig belastning uppstå i samband med tillhandahållande och kontroller av bevis beträffande köparens etablering, bosättning eller stadigvarande vistelse eller problem som rör dataskydd kunna uppstå.

(11)

Eftersom den skattemässiga behandlingen av tillhandahållandet av uthyrning av transportmedel och av telekommunikationstjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster som tillhandahålls en icke beskattningsbar person är beroende av var köparen är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas, är det nödvändigt att förtydliga, i de fall inga särskilda presumtioner har föreskrivits eller för att motbevisa presumtioner, vilka bevis tillhandahållaren bör ha för att identifiera köparens plats. I detta syfte bör en indikativ icke uttömmande bevisförteckning upprättas.

(12)

För att säkerställa en enhetlig skattemässig tillämpning av tillhandahållandet av tjänster med anknytning till fast egendom behöver begreppet fast egendom definieras. Den närhet som krävs för att ha en anknytning till fast egendom bör specificeras och en icke uttömmande förteckning med exempel på transaktioner som identifieras som tjänster med anknytning till fast egendom tillhandahållas.

(13)

Det är även nödvändigt att förtydliga den skattemässiga behandlingen av tillhandahållandet av tjänster som innebär att utrustning ställs till en köpares förfogande i syfte att arbete ska utföras på en fast egendom.

(14)

Det bör av praktiska skäl tydliggöras att telekommunikationstjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster som tillhandahålls av en beskattningsbar person som agerar i eget namn i anslutning till ett tillhandahållande av logi inom hotellsektorn eller sektorer med liknande funktion bör, i syfte att fastställa platsen för tillhandahållandet, betraktas som om de tillhandahölls på dessa platser.

(15)

Enligt direktiv 2006/112/EG ska tillträde till kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, underhållningsmässiga och liknande evenemang under alla förhållanden beskattas på den plats där evenemanget faktiskt äger rum. Det bör tydliggöras att detta även gäller i de fall där biljetter till sådana evenemang inte säljs direkt av organisatören utan distribueras genom förmedlare.

(16)

Enligt direktiv 2006/112/EG kan mervärdesskatten bli utkrävbar före, vid, eller strax efter en leverans av varor eller ett tillhandahållande av tjänster. När det gäller telekommunikationstjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster som tillhandahålls under övergångsperioden till de nya bestämmelserna om platsen för tillhandahållande, kan villkor knutna till tillhandahållandet eller olika tillämpningar i medlemsstaterna leda till dubbelbeskattning eller utebliven beskattning. För att hindra detta och garantera enhetlig tillämpning i medlemsstaterna är det nödvändigt att fastställa övergångsbestämmelser.

(17)

Vid tillämpningen av denna förordning kan det vara lämpligt för medlemsstaterna att anta lagstiftningsåtgärder om begränsning av vissa rättigheter och skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (4) för att skydda ett viktigt ekonomiskt eller finansiellt intresse hos en medlemsstat eller hos Europeiska unionen, inklusive monetära frågor, budgetfrågor och skattefrågor, när sådana åtgärder är nödvändiga och proportionella med hänsyn till risken för skattebedrägeri och skatteundandragande i medlemsstaterna samt med tanke på behovet av att säkerställa en riktig uppbörd av den mervärdesskatt som omfattas av denna förordning.

(18)

Begreppet fast egendom bör införas för att garantera medlemsstaternas enhetliga skattemässiga behandling av tillhandahållandet av tjänster med anknytning till fast egendom. Införandet av det begreppet skulle i hög grad kunna påverka lagstiftningen och administrativa förfaranden i medlemsstaterna. Utan att det påverkar sådan lagstiftning eller den administrativa praxis som redan tillämpas i medlemsstaterna samt för att säkerställa en smidig övergång bör det begreppet införas vid ett senare datum.

(19)

Genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Kapitel IV ska ändras på följande sätt:

2.

Kapitel V ska ändras på följande sätt:

3.

I punkt 4 i bilaga I ska följande led läggas till:

a)

Platsen för tillhandahållandet med avseende på varje beskattningsgrundande händelse som inträffar före den 1 januari 2015 ska vara platsen där tillhandahållaren är etablerad enligt artikel 45 i direktiv 2006/112/EG, oavsett när tillhandahållandet eller det kontinuerliga tillhandahållandet av dessa tjänster slutförs.

b)

Platsen för tillhandahållandet med avseende på varje beskattningsgrundande händelse som inträffar från och med den 1 januari 2015 ska vara platsen där köparen är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas, oavsett när tillhandahållandet eller det kontinuerliga tillhandahållandet av dessa tjänster inleddes.

c)

Om den beskattningsgrundande händelsen inträffade före den 1 januari 2015 i den medlemsstat där tillhandahållaren är etablerad ska ingen skatt kunna utkrävas i köparens medlemsstat från och med den 1 januari 2015 i förhållande till samma beskattningsbara händelse.

26.10.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 284/10

(1)

I rådets förordning (EU) nr 40/2013 av den 21 januari 2013 om fastställande för år 2013 av fiskemöjligheter tillgängliga i EU-vatten och, för EU-fartyg, i vissa icke-EU-vatten när det gäller vissa fiskbestånd som omfattas av internationella förhandlingar eller överenskommelser (2) fastställs kvoter för 2013.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2013 är uttömd.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

26.10.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 284/12

(1)

I direktiv 92/65/EEG fastställs de djurhälsokrav som vid handeln inom och vid importen till unionen ska gälla för djur, sperma, ägg (ova) och embryon som inte omfattas av kraven enligt den specifika unionslagstiftning som det hänvisas till i bilaga F till det direktivet.

(2)

Varroakvalster hos bin (varronos) är en av de sjukdomar som förtecknas i bilaga B till direktiv 92/65/EEG. Sjukdomen orsakas av ektoparasitära kvalster av släktet Varroa och har rapporterats i hela världen.

(3)

I kommissionens förordning (EU) nr 206/2010 (2) fastställs kraven på utfärdande av veterinärintyg för införsel till unionen av sändningar av vissa levande djur. I del 2 i bilaga IV till förordning (EU) nr 206/2010 fastställs det veterinärintyg QUE som ska användas för sändningar av bidrottningar och humledrottningar (Apis mellifera och Bombus spp.).

(4)

Vissa medlemsstaters territorium har erkänts som varroafria genom kommissionens genomförandebeslut 2013/503/EU (3). I de ytterligare garantier som krävs för handel och som fastställs i det beslutet för att skydda dessa territoriers status som varroafria föreskrivs att medlemsstaterna ska förbjuda att sändningar av bidrottningar och arbetsbin förs in till unionen om den slutliga bestämmelseorten är ett varroafritt territorium.

(5)

Det veterinärintyg QUE som anges i del 2 i bilaga IV till förordning (EU) nr 206/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

26.10.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 284/16

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

26.10.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 284/18

(1)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1273/2011 av den 7 december 2011 om öppnande och förvaltning av vissa tullkvoter för import av ris och brutet ris (3) öppnas och införs regler om förvaltningen av vissa tullkvoter för import av ris och brutet ris, uppdelade på ursprungsland och indelade i flera delperioder i enlighet med bilaga I till den genomförandeförordningen.

(2)

Oktober är den enda delperioden för den kvot med nummer 09.4138 som avses i artikel 1.1 a i genomförandeförordning (EU) nr 1273/2011. Denna kvot består av de återstående outnyttjade kvantiteterna av kvoterna med nummer 09.4127, 09.4128, 09.4129 och 09.4130 från föregående delperiod. Oktober är den sista delperioden för de kvoter som avses i artikel 1.1 b och 1.1 e i genomförandeförordning (EU) nr 1273/2011 och som består av de återstående outnyttjade kvantiteterna från föregående delperiod.

(3)

Det framgår av de anmälningar som har gjorts i enlighet med artikel 8 a i genomförandeförordning (EU) nr 1273/2011 att de ansökningar som i enlighet med artikel 4.1 i den förordningen lämnats in under de tio första arbetsdagarna i oktober 2013 för kvoten med löpnummer 09.4138 avser en kvantitet som överstiger den tillgängliga kvantiteten. Det bör därför beslutas om i vilken utsträckning importlicenser kan utfärdas genom att en tilldelningskoefficient fastställs som ska tillämpas på de begärda kvantiteterna inom den aktuella kvoten.

(4)

Av de anmälningar som gjorts framgår också att de ansökningar som i enlighet med artikel 4.1 i genomförandeförordning (EU) nr 1273/2011 lämnats in de tio första arbetsdagarna i oktober 2013 för kvoten med löpnummer 09.4148 avser en kvantitet som understiger den tillgängliga kvantiteten.

(5)

Det slutliga utnyttjandet i procent under 2013 av de olika kvoter som avses i genomförandeförordning (EU) nr 1273/2011 bör också meddelas.

(6)

För att säkra en effektiv förvaltning av förfarandet för utfärdande av importlicenser bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter offentliggörandet.

26.10.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 284/22

(1)

Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (fonden) inrättades för att ge kompletterande stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av de genomgripande strukturförändringar som skett inom världshandeln på grund av globaliseringen och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

(2)

Tillämpningsområdet för fonden har utvidgats, och mellan den 1 maj 2009 och den 30 december 2011 var det möjligt att söka stöd för åtgärder som riktas till arbetstagare som blivit uppsagda som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen.

(3)

Det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 gör det möjligt att använda medel från fonden upp till ett belopp på högst 500 miljoner EUR per år.

(4)

Italien lämnade den 30 december 2011 in en ansökan om medel från fonden med anledning av uppsägningar vid två företag som är verksamma inom huvudgrupp 26 (Tillverkning av datorer, elektronikvaror och optik) enligt Nace rev 2, i Nuts II- regionen Lombardiet (ITC4), och kompletterade ansökan med ytterligare uppgifter fram till den 12 mars 2013. Ansökan uppfyller villkoren för fastställande av det ekonomiska stödet enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 1927/2006. Kommissionen föreslår därför att ett belopp på 1 164 930 EUR ska anslås.

(5)

Fonden bör därför utnyttjas för att bevilja det ekonomiska stöd Italien ansökt om.

26.10.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 284/23

(1)

Den 8 december 2011 utnämnde rådet genom beslut 2011/819/Gusp (1) Alexander RONDOS till Europeiska unionens särskilda representant (nedan kallad den särskilda representanten) för Afrikas horn. Den särskilda representantens uppdrag löper ut den 31 oktober 2013.

(2)

Den 11 augusti 2010 antog rådet beslut 2010/450/Gusp (2) om utnämning av Rosalind MARSDEN till Europeiska unionens särskilda representant (nedan kallad den särskilda representanten) för Sudan. Den särskilda representantens uppdrag löper ut den 31 oktober 2013.

(3)

Uppdraget för den särskilda representanten för Afrikas horn, Alexander RONDOS, bör utvidgas till att omfatta inslag som gäller Sudan och Sydsudan och bör förlängas med ytterligare en period på tolv månader.

(4)

Den särskilda representanten kommer att genomföra uppdraget under omständigheter som kan komma att förvärras och hindra uppnåendet av de mål för unionens yttre åtgärder som anges i artikel 21 i fördraget.

a)

Fortsatt stabilisering av Somalia, särskilt ur ett regionalt perspektiv.

b)

Sudans och Sydsudans fredliga samexistens som två livskraftiga och välmående stater med robusta och ansvarsskyldiga politiska strukturer.

c)

Lösning av de nuvarande konflikterna och undvikande av potentiella konflikter mellan eller inom länderna i regionen.

d)

Stöd till det politiska, säkerhetsrelaterade och ekonomiska regionala samarbetet.

a)

Inleda en dialog med alla relevanta aktörer i regionen, regeringar, regionala myndigheter, internationella och regionala organisationer, det civila samhället och befolkningsgrupper på flykt, i syfte att främja unionens politiska mål och bidra till en bättre förståelse för unionens roll i regionen.

b)

Företräda unionen inom relevanta internationella forum efter behov och se till att unionens stöd till krishantering, konfliktlösning och konfliktförebyggande synliggörs.

c)

Uppmuntra till och stödja ett effektivt samarbete i politiska och säkerhetsrelaterade frågor och en ekonomisk integrering i regionen via unionens partnerskap med Afrikanska unionen (AU) och subregionala organisationer, särskilt den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (Igad).

d)

Följa den politiska utvecklingen i regionen och bidra till att utforma unionens politik gentemot regionen, bland annat när det gäller Somalia, Sudan, Sydsudan, den etiopisk-eritreanska gränsfrågan och tillämpningen av Algeravtalet samt Nilbäckeninitiativet och andra frågor inom regionen som påverkar dess säkerhet, stabilitet och välfärd.

e)

I fråga om Somalia, i nära samordning med EU:s särskilda sändebud för Somalia och relevanta regionala och internationella partner, inbegripet Förenta nationernas generalsekreterares särskilda representant för Somalia och Afrikanska unionen, bidra aktivt till insatser och initiativ som leder till ytterligare stabilisering och arrangemang efter övergången för Somalia, med tonvikt på att främja en samordnad och konsekvent internationell hållning gentemot Somalia, bygga goda grannskapsförbindelser och stödja utvecklingen av säkerhetssektorn i Somalia, bl.a. genom Europeiska unionens militära uppdrag i syfte att bidra till utbildning av somaliska säkerhetsstyrkor (EUTM Somalia), Eunavfor Atalanta, EUCAP Nestor och unionens fortsatta stöd till Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom), i nära samarbete med medlemsstaterna.

f)

I fråga om Sudan och Sydsudan, i nära samordning med de respektive cheferna för unionens delegationer, bidra till konsekvens och effektivitet i unionens politik gentemot Sudan och Sydsudan och stödja en fredlig samexistens dem emellan, särskilt genom genomförandet av de överenskommelser som ingicks i Addis Abeba och en lösning på de kvarstående frågorna efter det övergripande fredsavtalet, däribland Abyei, politiska lösningar av de pågående konflikterna, särskilt i Darfur, Södra Kurdufan och Blå Nilen, institutionsuppbyggnad i Sydsudan och nationell försoning. I detta avseende ska den särskilda representanten, i nära samarbete med AU, särskilt AU:s högnivåpanel för Sudan, Förenta nationerna (FN) och andra ledande regionala och internationella aktörer bidra till en konsekvent internationell hållning.

g)

Uppmärksamt följa de gränsöverskridande utmaningar som påverkar Afrikas horn, vilket inbegriper terrorism, radikalisering, sjöfartsskydd och piratverksamhet, organiserad brottslighet, vapensmuggling, flykting- och migrationsflöden samt alla politiska och säkerhetsmässiga följder av humanitära kriser.

h)

Främja tillträdet för humanitärt bistånd i hela regionen.

i)

Bidra till genomförandet av rådets beslut 2011/168/Gusp (3) och unionens politik för mänskliga rättigheter i samarbete med Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter, inbegripet EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter, särskilt EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt samt om våld mot kvinnor och flickor och bekämpning av alla former av diskriminering av dem, samt unionens politik när det gäller FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) om kvinnor, fred och säkerhet, inbegripet genom att övervaka och rapportera om utvecklingen samt utarbeta rekommendationer i detta hänseende.

a)

ge råd och rapportera om fastställandet av unionens ståndpunkter i internationella forum efter behov i syfte att proaktivt främja en konsekvent politisk hållning gentemot Afrikas horn från unionens sida,

b)

upprätthålla en överblick över unionens alla verksamheter.

a)

upprätta en uppdragsspecifik säkerhetsplan grundad på vägledning från utrikestjänsten, med uppdragsspecifika fysiska, organisatoriska och förfarandemässiga säkerhetsåtgärder för säker personalförflyttning till och inom uppdragsområdet samt för hanteringen av säkerhetstillbud, med en beredskapsplan och en evakueringsplan för uppdraget,

b)

se till att all utstationerad personal utanför unionen är högriskförsäkrad i enlighet med vad som krävs för förhållandena i uppdragsområdet,

c)

se till att alla de personer i den särskilda representantens stab som ska utstationeras utanför unionen, inbegripet lokalt kontraktsanställd personal, genomgår lämplig säkerhetsutbildning före eller vid ankomsten till uppdragsområdet, på grundval av den riskklassificering som tilldelats uppdragsområdet av utrikestjänsten,

d)

se till att alla överenskomna rekommendationer som görs i samband med regelbundna säkerhetsbedömningar genomförs samt skriftligen rapportera till rådet, den höga representanten och kommissionen om genomförandet av dessa och om andra säkerhetsfrågor inom ramen för lägesrapporten och rapporten om uppdragets genomförande.

26.10.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 284/27

(1)

Den 6 november 2008 antog kommissionen två beslut om återkrav (2) av olagligt statligt stöd till varven i Gdynia och Szczecin (nedan kallade Gdynia-varvet och varvet i Szczecin) som möjliggör ett särskilt försäljningsförfarande. De polska myndigheterna gavs i beslutet möjlighet att sälja varvens tillgångar i paket i öppna, transparenta, ovillkorade och icke-diskriminerande anbudsförfaranden.

(2)

Under uppföljningen av återkravsprocessen begärde kommissionen förtydliganden om anbudsförfarandena. Kommissionen sände en begäran om upplysningar den 10 juni 2010, som de polska myndigheterna besvarade den 9 juli 2010, och ytterligare information skickades den 30 juli 2010, den 3 september 2010, den 4 oktober 2010 och den 16 december 2011.

(3)

Kommissionen sammanträdde med de polska myndigheterna den 15 juli 2010, den 10 september 2010, den 22 oktober 2010 och den 6 december 2011. En skriftväxling mellanvice ordförande Joaquín Almunia och Polens ekonomiminister Aleksander Grad angående likvidationsprocessen ägde rum den 28 juni 2011, den 18 juli 2011, den 7 oktober 2011 och den 25 oktober 2011.

(4)

Genom en skrivelse av den 25 januari 2012 underrättade kommissionen Polen om sitt beslut att inleda det förfarande som avses i artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) avseende det förvärv av en del av Gdynia-varvets tillgångar som gjorts av Nauta S.A. Repair Shipyard (nedan kallat Nauta eller företaget).

(5)

Beslutet om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (3). Kommissionen har inte mottagit några synpunkter på åtgärden från tredje parter.

(6)

Polen inkom med sina synpunkter den 27 februari 2012. Mer information har lämnats av Polen den 26 oktober, den 8 november och den 5 december 2012.

(7)

Nauta grundades 1926 och är ett av de äldsta varven i Polen. Mellan 1945 och 2010 ägdes Nauta helt och direkt av statskontoret (Skarb Państwa). Den 28 oktober 2009 undertecknades en handling upprättad inför notarius publicus genom vilken den statligt ägda industriutvecklingsbyrån (Agencja Rozwoju Przemysłu, nedan kallad IDA) förvärvade 93,15 % av aktierna i Nauta för [80–140] (4) miljoner zloty (5) (ca [20–35] miljoner euro (6)). Transaktionen slutfördes den 12 januari 2010 då statskontoret överlämnade aktierna i Nauta till IDA, vilket gjorde IDA till majoritetsägare i Nauta (7).

(8)

Företagets huvudsakliga verksamhet består av reparation och ombyggnad av små och medelstora fartyg. Det bygger även små specialfartyg och tillverkar stålkonstruktioner.

(9)

Nauta är moderbolag i en koncern med 13 dotterbolag och intressebolag. Dotterbolagens och intressebolagens verksamhet hänför sig huvudsakligen till varvsindustrin. Nauta fungerar i koncernen som administrativt centrum för försäljning, orderintag, underhåll av energisystem och andra resurser samt projektledning.

(10)

I tabell 1 nedan redovisas utvalda finansiella uppgifter för Nauta före och efter emissionen av obligationer (se punkt 19 ”före transaktion” och ”efter transaktion”).

Tabell 1

Utvalda finansiella uppgifter för Nauta 2006–2011

(11)

Bolagets finansiella situation försämrades under 2009 och 2010 som en följd av den globala finansiella krisen och valutakursförändringar. Under 2010 avsatte bolaget dessutom ett belopp för modernisering av de tillgångar man förvärvat 2009 (se skäl 7 nedan) vilket bidrog till en ökning av övriga rörelsekostnader.

(12)

Enligt de polska myndigheterna kan Nautas affärsstrategi för 2009–2012 delas upp i följande steg:

(13)

Nauta äger den mark på vilken företaget för närvarande drivs. Marken ligger centralt i Gdynia och omfattar 84 497 kvadratmeter. Enligt de polska myndigheterna grundades beslutet att förvärva Gdynia-varvets tillgångar på antagandet att det område där Nauta för närvarande är lokaliserat skulle omdefinieras från industriområde till ett område för handel och tjänsteföretag (icke-industriellt område eller handelsområde) i enlighet med Gdynias stadsråds resolution nr XVII/400/08 (nr XVII/400/08 Rady Miasta Gdyni) av den 27 februari 2008 om godkännande av en stadsutvecklingsstudie för Gdynia (nedan kallad studien).

(14)

Mot bakgrund av denna studie och med beaktande av Gdynias nya detaljplan skulle enligt de polska myndigheterna det beräknade marknadsvärdet för denna mark 2011 uppgå till [> 2 000] zloty ([> 500] euro) per kvadratmeter, dvs. [> 168] miljoner zloty ([> 42] miljoner euro).

(15)

Den enda värderingen av marken före transaktionen gjordes den 21 oktober 2009 av […], som är en certifierad värderingsman. Då värderades marken till [> 168] miljoner zloty ([> 42] miljoner euro), vilket motsvarar [> 1 900] zloty ([> 475] euro) per kvadratmeter. Värderingen utgår från antagandet att Gdynias detaljplan skulle ändras så att marken kunde säljas som handelsområde.

(16)

Andra värderingar har gjorts efter transaktionen 2010 och 2011. I tabell 2 nedan sammanfattas alla värderingar som gjorts av oberoende värderingsmän (före och efter transaktionen).

Tabell 2

Oberoende värderingar av Nautas mark

(17)

För att genomföra kommissionens beslut om återkrav från november 2008 om statligt stöd till Gdynia-varvet, i vilket ett särskilt försäljningsförfarande medges, organiserade de polska myndigheterna öppna anbudsförfaranden för att sälja varvets tillgångar. I november 2009 förvärvade Nauta en del av dessa tillgångar (nedan kallade de förvärvade tillgångarna) i ett öppet anbudsförfarande för 57,7 miljoner zloty (14 miljoner euro), bl.a. följande:

(18)

Köpet finansierades med en emission av tvååriga obligationer som tecknades av IDA till en räntesats på 5,28 %. Nauta löste inte in obligationerna som planerat den 30 november 2011. IDA gick med på att skjuta upp inlösen till den 30 november 2013 till en högre räntesats på 8,46 % per år.

(19)

Förvärvet av tillgångar finansierades med en emission av tvååriga obligationer som tecknades av IDA för 120 miljoner zloty (30 miljoner euro) (8), till en räntesats på 5,28 % (5,15 % det första året och 5,42 % det andra året) med inlösen den 30 november 2011 (nedan kallat den första åtgärden eller transaktionen). Emissionen säkrades genom inteckning i den mark på vilken företaget är verksamt (se avsnitt 2.2 ovan). Nauta planerade att lösa in obligationerna med intäkterna från försäljningen av marken.

(20)

Eftersom den nya plats som Nauta skulle flytta sin verksamhet till efter anpassning och modernisering av de förvärvade tillgångarna inte var färdigställd vid det datum som ursprungligen planerats sålde inte Nauta marken och löste heller inte in de obligationer som tecknats av IDA. Ett nytt avtal mellan IDA och Nauta undertecknades i november 2011 för att förlänga obligationernas löptid till den 30 november 2013. Räntesatsen ökades till WIBOR-räntesatsen för en månad (9) plus en marginal på 3,7 procentpunkter (8,46 % per den 14 december 2011) och ytterligare säkerhet ställdes, bland annat en inteckning på de förvärvade tillgångarna, för att täcka den ökade förlustrisken.

(21)

I sitt beslut om att inleda förfarandet betvivlade kommissionen att Nauta skulle ha kunnat erhålla finansiering på liknande villkor på marknaden. Särskilt hänvisade kommissionen till

(22)

På grundval av den information som fanns tillgänglig vid den aktuella tidpunkten ansåg kommissionen att prognoserna om ökade intäkter var för optimistiska med tanke på konkurrensen inom varvsindustrin (företagets kärnverksamhet), potentiell överkapacitet och den ekonomiska krisen.

(23)

Kommissionen tvivlade på att IDA hade gjort en korrekt bedömning av riskerna i samband med försäljningen av den mark på vilken Nauta bedriver verksamhet. Den detaljplan som skulle klassificera marken som antingen ”industriområde” eller ”affärsområde” hade inte antagits ännu och man tog inte vederbörlig hänsyn till den tid antagningsprocessen kan ta. Kommissionen ifrågasatte därför om markens förmodade marknadsvärde ([> 168] miljoner zloty) var korrekt. Eftersom detaljplanen ännu inte var antagen skulle en privat investerare troligen ha gjort en försiktigare bedömning av värdet på marken.

(24)

Kommissionen undrade också om inte IDA hade godtagit relativt optimistiska antaganden angående värdet på Nautas tillgångar som användes som säkerhet för obligationerna. Den enda värderingen som gjordes före transaktionen uppgick till [> 168 miljoner zloty], men vid värderingarna efter transaktionen (2010 och 2011) uppskattades värdet till mellan [70–90] och [140-160] miljoner zloty beroende på markanvändning.

(25)

Den faktiska årliga räntan på 5,28 % som erbjöds för obligationerna framstod som för låg. De polska myndigheterna lämnade inte någon kreditvärdering för Nauta och angav inte säkerhetsnivån i enlighet med kommissionens meddelade om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (10) (nedan kallat meddelandet om referensräntor). Enligt det meddelandet motsvarade den lånemarginal som tillämpades för obligationerna en ”hög” ställd säkerhet och åtminstone kreditbetyget ”bra” (BBB) för företaget. Kommissionen ifrågasatte om detta verkligen återspeglade situationen på rätt sätt.

(26)

I beslutet om att inleda förfarandet noteras den högre räntesats som tillämpats och den extra säkerhet som ställts enligt det nya avtalet, men kommissionen hade inte tillräckligt med information om de affärsmässiga skälen till att förlänga obligationernas löptid med två år. Kommissionen ifrågasatte därför om en sådan förlängning skulle ha accepterats av en privat investerare.

(27)

I sina kommentarer lämnade de polska myndigheterna förtydliganden och ytterligare samtida bevis avseende båda åtgärderna.

(28)

När det gäller tvivlen rörande IDA:s förvärv av obligationerna till en faktisk årsränta på 5,28 % lämnade de polska myndigheterna ytterligare information, bland annat prognoser för Nautas finansiella resultat, utsikterna för marknaden för fartygsreparationer och värdet på de av Nautas tillgångar som skulle säljas. De polska myndigheterna har också lämnat in en utvärdering av hur principen om en privat investerare uppfylls, genomförd av […].

(29)

De polska myndigheterna framhöll att förvärvet av Gdynia-varvets tillgångar grundades på ett verkligt affärsbehov hos Nauta och hade föregåtts av en korrekt affärsplan som utarbetats av Nautas styrelse i samarbete med en oberoende konsult. Polen hävdade att den affärsplan som lämnats till kommissionen tydligt visar att investeringen är lönsam.

(30)

När det gäller de optimistiska tillväxtprognoserna för Nautas försäljningsintäkter påpekade de polska myndigheterna att trots Nautas minskande lönsamhet gick företaget fortfarande med vinst, och att det hade en positiv avkastning på eget kapital (ROE), avkastning på försäljning (ROS) och avkastning på tillgångar (ROA) samt betydande likvida reserver, och inte utnyttjade räntebärande skulder. Tillväxtprognosen bekräftades i efterhand då Nautas intäkter 2011 var högre än förväntat. Som förväntat redovisade företaget också en vinst under 2011 och 2012.

(31)

Polen har också lämnat mer information om marknaden för fartygsreparationer, som man ansåg hade goda framtidsutsikter. Polen hänvisade till en växande efterfrågan på fartygsreparationer i samband med en ökning av det totala antalet handelsfartyg. En OECD-prognos för fartygsreparationer 2007–2015 åberopades som bevis för att marknaden förväntades öka med 110 %.

(32)

Polen beskrev också Nautas marknadsposition och goda affärsförbindelser med partner i Skandinavien. Enligt Polen är Nautas tjänster av hög kvalitet och kan framgångsrikt konkurrera med billigare tjänster av sämre kvalitet som tillhandahålls av varv i Ryssland.

(33)

Som svar på kommissionens påpekanden om det uppskattade värdet på de av Nautas tillgångar som ställdes som säkerhet för transaktionen, underströk de polska myndigheterna att i) IDA förlitat sig på en värdering som gjordes före transaktionen av en certifierad oberoende värderingsman, ii) värderingarna som gjordes 2011, efter transaktionen, grundades på olika antaganden om markanvändning (industriell eller kommersiell) och gav därför andra värden, iii) liknande transaktioner avseende närliggande mark med liknande begränsningar av markanvändningen hade gjorts tidigare och de värden som då erhölls motsvarade värderingen före transaktionen, och var kända av värderingsmannen.

(34)

När det gäller den risk som är förenad med markförsäljningen menar de polska myndigheterna att det faktum att den nya detaljplanen inte hade antagits av staden Gdynia inte utgjorde ett verkligt hinder för att den mark som skulle säljas kunde klassificeras som handelsområde i stället för industriområde. De polska myndigheterna förklarade vilka steg som enligt polsk lag måste följas före antagandet av en ny detaljplan, och att stadsplaneringsstudien var en del av den processen. De hänvisade till en dom i Polens högsta administrativa domstol av den 6 augusti 2009 som fastslår att i praktiken är den studie som antagits av Gdynia i stort sett likvärdig med en lokal detaljplan. Domstolen konstaterade att administrativa beslut som bygglov inte fick strida mot en studie som gjorts för ett visst stadsområde. I studien förutsågs att Nautas mark inte skulle användas till industriverksamhet.

(35)

De polska myndigheterna lade också fram handlingar för att styrka sitt påstående, vilka visade att två tomter som gränsade till Nautas tillgångar hade sålts till ett marknadsmässigt pris 2009. I det första fallet rörde det sig om samtida bevis för en offentlig försäljning av en angränsande tomt i april 2009, där det utgångspris som angavs i annonsen motsvarade det marknadsvärde per kvadratmeter som angavs i 2009 års värdering av Nautas mark. I det andra fallet rörde det sig om en försäljning av en relativt liten tomt på 0,5 hektar som gränsade till Nautas tillgångar, där man fick ett liknande kvadratmeterpris.

(36)

När det gäller den låga räntesats som sattes vid IDA:s förvärv av obligationerna, hävdade de polska myndigheterna att räntesatsen trots avsaknaden av en formell kreditvärdering avspeglar risken. IDA analyserade Nautas ekonomiska situation före transaktionen och drog slutsatsen att den föreslagna räntan garanterade en tillräcklig riskjusterad avkastning. De polska myndigheterna påpekade följande för kommissionen: i) Nauta hade gått med vinst under de tre år som föregick transaktionen och hade goda ekonomiska utsikter, ii) företaget hade ett stort kassamässigt överskott och inga räntebärande skulder, iii) värdet och kvaliteten på de ställda säkerheterna motiverade en låg riskpremie, iv) en högre räntesats skulle äventyra syftet att maximera avkastningen på IDA:s kapitalinvesteringar i Nauta (aktier).

(37)

De polska myndigheterna hänvisade också till den värdering av Crist-varvet som gjorts av IDA före en transaktion som bedömdes av kommissionen i ett beslut om att inget statligt stöd förelåg, daterat den 25 juli 2012 (11). De polska myndigheterna hävdade till och med att Nauta motsvarade en något lägre risk än Crist och därför förtjänade samma kreditbetyg (BBB). Polen menade att IDA:s investeringar i Nauta-obligationer var en koncernintern investering eftersom IDA snart skulle bli majoritetsägare i Nauta (se skäl 7 ovan).

(38)

Till ytterligare stöd för påståendet att IDA:s investering i Nauta-obligationer var lönsam lämnade de polska myndigheterna en efterhandsstudie gjord av […]. På grundval av uppgifter från före transaktionen dras i studien slutsatsen att avkastningen på investeringen, inklusive ränteintäkter och en värdeökning i bolaget, uppgår till [> 20 %]. Dessutom framhåller […] att koncerninterna investerare skulle vara beredda att acceptera en lägre riskjusterad avkastning än en tredje part. Sammantaget bekräftade […] att transaktionen uppfyllde kriteriet om en privat investerare.

(39)

Polen lämnade också ny information som svar på kommissionens tvivel om den ekonomiska logiken bakom Nautas tvååriga förlängning av obligationernas löptid 2011. Man menade att IDA hade beaktat följande faktorer vid godtagandet av en förlängd löptid:

(40)

Enligt artikel 107.1 i fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(41)

För att en nationell åtgärd ska klassas som statligt stöd krävs att följande kumulativa villkor är uppfyllda: 1) åtgärden ger en fördel med hjälp av statliga medel, 2) fördelen är selektiv och 3) åtgärden snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och riskerar att påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(42)

För att avgöra om den åtgärd som granskas utgör statligt stöd måste man slå fast om Nauta fick en ekonomisk fördel som företaget inte skulle ha fått under normala marknadsmässiga villkor, dvs. de villkor enligt vilka en privat investerare eller aktör skulle bevilja Nauta finansiering (principen om en privat investerare i en marknadsekonomi).

(43)

För att avgöra om den åtgärd som granskas är förenlig med principen om en privat investerare analyserade kommissionen huruvida en privat aktör skulle ha köpt Nautas obligationer på liknande villkor, på grundval av den information som fanns tillgänglig för IDA när beslutet fattades.

(44)

Kommissionen konstaterar att IDA före sitt beslut att förvärva Nautas obligationer gjorde en analys av företagets finansiella ställning och drog slutsatsen att den föreslagna räntan garanterade en tillräcklig riskjusterad avkastning. Analysen omfattade Nautas företagsstrategi, historiska och prognostiserade finansiella uppgifter och riskbedömning. Kommissionen har analyserat om antagandena bakom denna analys är sunda.

(45)

För det första konstaterar kommissionen på grundval av OECD:s externa publikationer 2007 att marknaden för fartygsreparationer, där Nauta bedriver sin huvudsakliga verksamhet hade goda förutsättningar för tillväxt. En OECD-prognos för fartygsreparationer visade att marknaden skulle växa med 110 % under perioden 2007–2015. Företaget var väl positionerat för att dra nytta av denna tillväxt på marknaden tack vare väletablerade handelsrelationer med kunder i Skandinavien och tack vare att man med tjänster av hög kvalitet kunde konkurrera med de tjänster som tillhandahålls av ryska varv, som är billigare men av sämre kvalitet. I detta sammanhang framstår Nautas investering i Gdynia-varvets tillgångar som motiverade av en rimlig förväntan på expansion.

(46)

Antagandena i 2009 års affärsplan bekräftades av företagets faktiska resultat under perioden efter transaktionen, dvs. 2010 och 2011. Eftersom försäljningsintäkterna till följd av den ekonomiska krisen var lägre än förväntat under 2010, rapporterade företaget en försäljningsvinst på mer än 18 miljoner zloty trots att man i affärsplanen räknat med en förlust på 33 miljoner zloty. Företaget överskridit sina förväntade försäljningsintäkter 2011 och rapporterade även det året en mycket större försäljningsvinst än förväntat, 25 miljoner zloty i stället för förväntade 10 miljoner zloty. Dessa resultat bekräftar att de finansiella prognoserna inte var för optimistiska och att Nauta kunde konkurrera framgångsrikt på marknaden trots att den övergripande ekonomiska situationen var ogynnsam.

(47)

För det andra konstaterar kommissionen på grundval av företagets finansiella rapporter att Nautas verksamhet var lönsam under perioden 2006–2008, dvs. före transaktionen, och under 2009 – det år då transaktionen ägde rum (se tabell 1 ovan). Företaget hade en positiv avkastning på eget kapital (ROE), avkastning på försäljningen (ROS) och avkastning på tillgångar (ROA). De finansiella prognoserna visade att företaget skulle öka sina försäljningsintäkter och sin försäljningsvinst. Med beaktande av marknadsutsikterna och Nautas företagsstrategi verkade denna prognos rimlig.

(48)

För det tredje var risken i samband med investeringen begränsad, eftersom Nauta före transaktionen hade ett stort kassamässigt överskott (över 34 miljoner zloty i slutet av 2008) och inga räntebärande skulder.

(49)

Av ovanstående skäl drar kommissionen slutsatsen att den förhandsanalys som gjordes av IDA var baserad på rimliga antaganden och att IDA agerat på samma sätt som en privat investerare.

(50)

Förutom att bedöma den analys som gjordes av IDA före investeringarna har kommissionen också analyserat om räntesatsen för obligationerna stämde överens med den gällande referensräntan. Den räntesats som tillämpades vid IDAS förvärv av Nautas obligationer uppgick till 5,15 % det första året och 5,42 % det andra året, dvs. en effektiv årsränta på 5,28 %. Med tanke på att basräntan i Polen i november 2009 var 4,53 %, borde den räntesats som godtogs av IDA för investeringar i Nautas obligationer vara högre än gällande referensränta (dvs. basräntan plus relevant marginal) under förutsättning att Nauta vid den tidpunkt som åtgärden genomfördes hade minst kreditbetyget ”bra” (BBB) och säkerheten ”hög”.

(51)

De polska myndigheterna kunde inte lämna uppgifter om Nautas dåvarande kreditbetyg eftersom företaget inte hade några räntebärande skulder när obligationerna emitterades. Därför jämförde kommissionen det kreditbetyg som Nauta kunde ha fått med det kreditbetyg IDA tilldelat ett annan polskt varv (Crist) före en transaktion under 2010, som redan har bedömts av kommissionen (12). De polska myndigheterna hävdade att Nautas situation liknade Crists situation och att Nauta därför skulle ha fått samma kreditbetyg.

(52)

Kommissionen konstaterar för det första att Nautas huvudsakliga marknad, fartygsreparationer, hade goda utsikter för tillväxt. Liksom Crist hade Nauta funnits på marknaden länge och hade en etablerad kundkrets och en konkurrenskraftig ställning.

(53)

För det andra hade Nauta rapporterat en högre lönsamhet än Crist under treårsperioden före transaktionen, mätt i ROA och ROS, trots att Crist rapporterade högre nettovinster under samma period.

(54)

För det tredje hade Crist stora skulder, medan Nauta inte hade några räntebärande skulder, och risken för Nauta var därför lägre. Dessutom hade Nauta vid tidpunkten för transaktionen ett betydande kontantöverskott på mer än 34 miljoner zloty, medan Crists kontantöverskott var mindre än 9 miljoner zloty.

(55)

För det fjärde, och som diskuteras ovan, täckte värdet av den ställda säkerheten i båda fallen finansieringsrisken med en förlust vid fallissemang (LGD) på mellan 0 och 30 %.

(56)

Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att det inte var orimligt att IDA bedömde Nautas kreditbetyg 2009 som motsvarande Crist kreditbetyg, som av IDA hade klassificerats som BBB.

(57)

När det gäller värdet på den ställda säkerheten hävdade Polen att den borde bedömas som ”hög”. Ett högt värde på den ställda säkerheten motsvarar ett LGD-värde på mellan 0 och 30 %. Eftersom transaktionens nominella värde var 120 miljoner zloty skulle den ställda säkerheten vara hög om värdet på säkerheten motsvarade mellan 84 miljoner och 120 miljoner zloty.

(58)

Den enda förhandsvärdering av Nautas mark som fanns tillgänglig för IDA angav ett pris på [> 168] miljoner zloty, grundat på antagandet att marken kunde användas till kommersiella ändamål, som planerats av staden Gdynia i den godkända stadsutvecklingsstudien. Denna bedömning hade utarbetats av […], en certifierad värderingsman som använde sig av jämförelsemetoden. Metoden är en av de allmänt accepterade metoderna för värdering av mark och föreskrivs i polsk lag. Kommissionen konstaterar att värderingen grundades på liknande transaktioner och att värderingsmannen kände till att liknande värde per kvadratmeter hade erhållits vid försäljning av angränsande tomter.

(59)

Eftersom värderingen grundades på att marken skulle klassificeras som handelsområde analyserade kommissionen också om detta antagande var välgrundat. I det avseendet noterar kommissionen den dom i Polens högsta administrativa domstol av den 6 augusti 2009 som bekräftar att den stadsutvecklingsstudie som gjorts av staden Gdynia var ett viktigt steg i ändringen av den lokala detaljplanen. Domstolen fann att administrativa beslut som bygglov som utfärdats för ett område som omfattas av en studie inte fick strida mot vad som framkommit i studien. I studien förutsågs att Nautas mark inte skulle användas till industriverksamhet.

(60)

Kommissionen noterar också att försäljningen av den mark som gränsar till Nautas mark uppnådde priser som motsvarade värdet av icke-industriell tomtmark.

(61)

Med beaktande av det faktum att den nya detaljplanen ännu inte var antagen anser dock kommissionen att en hypotetisk privat investerare troligen inte skulle ha grundat sin värdering på markens fulla värde efter en ändring av den lokala detaljplanen, utan på det värde som skulle kunna uppnås snabbt. Kommissionen konstaterar att för att kunna ange ett värde vid konkursförsäljning av motsvarande mark i Gdynia använde de oberoende värderingsmännen en koefficient på 0,5 på marknadsvärdet (13). Detta koefficientvärde kan tyckas vara försiktigt, men om det tillämpas på Nautas mark skulle det fortfarande ge ett värde på [> 84] miljoner zloty. Därmed skulle LGD-värdet även med mycket försiktiga antaganden vara lägre än 30 % och den ställda säkerheten kunde därför anses vara hög.

(62)

Kommissionen drar därför slutsatsen att den säkerhet som godtogs av IDA var hög.

(63)

Kommissionen drar slutsatsen att antagandena bakom den analys av Nauta finansiella ställning som gjordes före investeringen var rimliga och att analysresultaten motiverar slutsatsen att den föreslagna räntan på obligationer garanterade en marknadsmässig riskjusterad avkastning.

(64)

I enlighet med meddelandet om referensräntor skulle dessutom de obligationer som IDA förvärvade 2009 – med beaktande av kreditbetyget BBB, den höga säkerheten och den polska referensräntan på 4,53 % i november 2009 – haft en räntesats på 5,28 % (4,53 % + 75 punkter), som är den effektiva räntesats som faktiskt godtogs av IDA.

(65)

Den första åtgärden innebär därför inte en fördel för Nauta.

(66)

Den studie som gjordes av […] tre år efter transaktionen, som visar att IDA:s investering i Nautas obligationer var lönsam, är inte avgörande med tanke på att den gjorts i efterhand, men den bekräftar denna slutsats.

(67)

I enlighet med principen om en privat investerare har kommissionen analyserat om en hypotetisk privat kreditgivare skulle ha gått med på att förlänga obligationernas löptid fram till november 2013. Kommissionen jämförde den förväntade avkastningen i två scenarier, nämligen 1) vid tvingad inlösen av obligationerna 2011 och 2) vid inlösen under 2013.

(68)

Kommissionen påpekar att i det första scenariot skulle den förväntade avkastningen vara lika med säkerhetens värde. Som påpekas i skäl 61 ovan skulle en privat kreditgivare troligen inte grunda sin bedömning på markens fulla värde utan på ett värde som snabbt skulle kunna uppnås, dvs. [> 84] miljoner zloty.

(69)

I det andra scenariot är den förväntade avkastningen lika med obligationernas fulla nominella värde, dvs. 120 miljoner zloty plus en ränta på 8,46 % per år för två år (den ränta som tillämpas i detta fall motsvarar WIBOR-räntesatsen för en månad plus 3,7 %, vilket med WIBOR-räntesatsen i december 2011 ger en sammanlagd ränta på 8,46 %). Kommissionen konstaterar att den förväntade avkastningen skulle bli högre om löptiden förlängdes fram till 2013. Även om Nauta hade gjort konkurs under 2013 skulle säkerhetens värde vid den tidpunkten ändå sannolikt vara högre än under 2011. För det första ökade säkerhetens kvalitet genom att ny egendom lades till. Det sammanlagda värdet ökade därmed till uppskattningsvis [> 190] miljoner zloty, enligt den certifierade värderingsmannens beräkning. För det andra borde slutförandet av de administrativa förfarandena för ändring av detaljplanen (eller framsteg i den riktningen) leda till en ökning av priset mot markens fulla marknadsvärde, efterhand som den rättsliga osäkerheten minskar för potentiella investerare.

(70)

Det bör också beaktas att vid den tidpunkt då obligationerna ursprungligen skulle ha lösts in ägde IDA redan Nauta och hade därför som ägare också intresse av att maximera avkastningen på kapitalinvesteringen. En tvingad inlösen under 2011 hade kunnat undergräva bärkraften i den övergripande strategin som grundades på förvärv av nya tillgångar och överföring av verksamheten till en ny plats, och leda till en minskning av hela företagets värde.

(71)

Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att en hypotetisk privat kreditgivare skulle ha föredragit att gå med på en förlängning av obligationernas löptid hellre än att tvinga fram en omedelbar inlösen. Den andra åtgärden innebär därför inte en fördel för Nauta.

(72)

På grundval av de nya uppgifter som lagts fram av de polska myndigheterna och på grundval av slutsatserna ovan slår kommissionen fast att företaget inte fick någon orättvis fördel genom de villkor enligt vilka obligationerna förvärvades av IDA 2009 eller genom förlängningen av obligationernas löptid 2011.

(73)

Mot bakgrund av att rekvisiten för statligt stöd inom ramen för artikel 107.1 i EUF-fördraget är kumulativa, är avsaknaden av något av dem avgörande. Det finns därför inget behov av att analysera de övriga rekvisit som avses i skäl 41 ovan.

26.10.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 284/36

(1)

Den 29 januari 2013 lämnade leverantören Robert Bosch Car Multimedia GmbH (nedan kallad sökanden) in en ansökan om godkännande av ett system för navigationsbaserad förkonditionering av batteriladdningstillståndet i hybridfordon som en innovativ teknik. I enlighet med artikel 4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 undersöktes om ansökan var fullständig (2). Ansökan konstaterades vara fullständig och kommissionens frist för bedömning av ansökan inleddes därför dagen efter det att ansökan mottogs, dvs. den 30 januari 2013.

(2)

Ansökan har bedömts i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 443/2009, genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 och Technical Guidelines for the preparation of applications for the approval of innovative technologies pursuant to Regulation (EC) No 443/2009 (nedan kallade de tekniska riktlinjerna) (3).

(3)

Ansökan avser ett system för att kontrollera batteriladdningstillståndet i ett hybridelfordon genom ett navigationssystem som kontinuerligt övervakar fordonets geopositionering och förmedlar information om körsträckans lutningsprofil i syfte att uppskatta återvinningspotentialen på sträckan och att anpassa laddningstillståndet så att största möjliga energiutbyte och energiåtervinning erhålls. När ett fordon kör uppför kan el från batteriet användas i så stor utsträckning som möjligt, och på så sätt uppnås en högre utnyttjandegrad av batteriet jämfört med ett fordon med en konventionell batteriladdningsstrategi. När fordonet kör nedför används energin för att ladda batteriet. För att godkännas som en miljöinnovation bör systemet vara permanent aktiverat som en del av framdrivningsstrategin.

(4)

Kommissionen konstaterar att informationen i ansökan visar att villkoren och kriterierna i artikel 12 i förordning (EG) nr 443/2009 och artiklarna 2 och 4 i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 har uppfyllts.

(5)

Sökanden har visat att marknadspenetrationen 2009 för teknik av den typ som beskrivs i ansökan inte översteg den tröskel som anges i artikel 2.2 a i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011. Detta stöds också av den åtföljande kontrollrapporten. Kommissionen anser därför att det system för navigationsbaserad förkonditionering av batteriladdningstillståndet i hybridfordon som den sökande tillhandahåller bör anses uppfylla villkoren i artikel 2.2 a i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011.

(6)

För att påvisa de koldioxidminskningar som kommer att kunna uppnås med den innovativa tekniken när den är monterad i ett fordon, är det nödvändigt att definiera det jämförelsefordon som de fordon som är utrustade med den innovativa tekniken ska jämföras med enligt artiklarna 5 och 8 i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011. Kommissionen anser att jämförelsefordonet bör vara identiskt med miljöinnovationsfordonet, men utan den innovativa tekniken aktiverad.

(7)

Sökanden har tillhandahållit en heltäckande metod för provning av koldioxidminskningarna. För att påvisa de koldioxidminskningar som kan uppnås med tekniken har det fastställts en provningsmetod som återspeglar både hastighets- och väglutningsprofiler som är utmärkande för körmönster och körsträckor i Europa. Sökanden har som grund för väglutningsprofilerna använt information från ett stort antal provsträckor i verklig miljö och uppgifter om väglutning från hela EU. För att få den representativitet som krävs har väglutningsprofilerna kopplats samman med hastighetsprofiler som ligger nära hastighetsprofilen för NEDC (New European Drive Cycle). Vid lägre hastigheter finns det skillnader, men dessa leder till att den innovativa teknikens fördelar i fråga om koldioxidutsläpp blir lågt räknade. Referensprovcykeln bör användas för en rad prov med rullande dynamometer med och utan den innovativa tekniken aktiverad. Sökanden har också beräknat och visat den andel i tid som tekniken används under normala driftsförhållanden (användningsfaktor). Kommissionen anser att den provningsmetod och referensprovcykel som sökanden lagt fram på ett realistiskt sätt och med tydlig statistisk signifikans kan påvisa den innovativa teknikens fördelar i fråga om koldioxidutsläpp i enlighet med artikel 6 i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011.

(8)

Kommissionen anser att sökanden på ett tillfredsställande sätt har visat att de utsläppsminskningar som uppnås med den innovativa tekniken är minst 1 g CO2/km för hybridelfordon (HEV/PHEV) såsom de definieras i artikel 2.16 i kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 (4) med en tjänstevikt på 1 650 kg eller mer. För fordon med en tjänstevikt under 1 650 kg har det inte visats att besparingarna är tillräckliga för att uppnå tröskelvärdet 1 g CO2/km.

(9)

Eftersom de koldioxidminskningar som uppnås med tekniken i fråga inte kan bestämmas med hjälp av den typgodkännandeprovning som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 (5) och förordning (EG) nr 692/2008 konstaterar kommissionen att tekniken inte omfattas av den standardiserade testcykeln i enlighet med artikel 12.2 c i förordning (EG) nr 443/2009.

(10)

Kommissionen konstaterar att kontrollrapporten har upprättats av TÜV SÜd Automotive GmbH som är ett oberoende och certifierat organ och att rapporten stöder de resultat som anges i ansökan.

(11)

Mot denna bakgrund har kommissionen inga invändningar mot godkännandet av denna innovativa teknik.

(12)

I enlighet med artikel 11.1 i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 bör en tillverkare som vill utnyttja den innovativa teknik som godkänns genom detta beslut för att sänka sina genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp för att uppnå sitt mål för specifika utsläpp hänvisa till detta beslut i sin ansökan om EG-typgodkännandeintyg för de berörda fordonen.