Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32019D0078

Rådets beslut (EU) 2019/78 av den 20 december 2018 om ingående på unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Mauritius om ändring av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Mauritius om undantag från viseringskravet för kortare vistelser

ST/12396/2017/INIT

OJ L 18, 21.1.2019, p. 22–24 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/dec/2019/78/oj

21.1.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 18/22


RÅDETS BESLUT (EU) 2019/78

av den 20 december 2018

om ingående på unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Mauritius om ändring av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Mauritius om undantag från viseringskravet för kortare vistelser

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2 a jämförd med artikel 218.6 andra stycket a v,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

med beaktande av Europaparlamentets godkännande (1), och

av följande skäl:

(1)

Genom sitt beslut 2009/899/EG (2) ingick rådet ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Mauritius om undantag från viseringskravet för kortare vistelser (3) (nedan kallat avtalet). I avtalet föreskrivs viseringsfrihet för medborgare i unionen och för medborgare i Republiken Mauritius vid resor på den andra avtalspartens territorium i högst tre månader under en sexmånadersperiod.

(2)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 610/2013 (4) infördes horisontella ändringar i unionens regelverk om viseringar och gränser, och kortare vistelse definierades som högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod.

(3)

Det är nödvändigt att införliva denna nya definition i avtalet för att unionens regelverk om kortare vistelser ska bli fullständigt harmoniserat.

(4)

Kommissionen har på unionens vägnar förhandlat om ett avtal med Republiken Mauritius om ändring av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Mauritius om undantag från viseringskravet för kortare vistelser (nedan kallat avtalet om ändring).

(5)

I enlighet med rådets beslut (EU) 2017/2087 (5) har avtalet om ändring undertecknats.

(6)

Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (6). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Förenade kungariket.

(7)

Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (7). Irland deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

(8)

Avtalet om ändring bör godkännas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Mauritius om ändring av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Mauritius om undantag från viseringskravet för kortare vistelser godkänns härmed på unionens vägnar.

Texten till avtalet om ändring åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande ska på unionens vägnar göra den anmälan som anges i artikel 2 i avtalet om ändring (8).

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 20 december 2018.

På rådets vägnar

E. KÖSTINGER

Ordförande


(1)  Godkännande av den 23 oktober 2018.

(2)  Rådets beslut 2009/899/EG av den 30 november 2009 om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Mauritius om undantag från viseringskravet för kortare vistelser (EUT L 321, 8.12.2009, s. 41).

(3)  EUT L 169, 30.6.2009, s. 17.

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 610/2013 av den 26 juni 2013 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), Schengenavtalets tillämpningskonvention, rådets förordningar (EG) nr 1683/95 och (EG) nr 539/2001 och Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008 och (EG) nr 810/2009 (EUT L 182, 29.6.2013, s. 1).

(5)  Rådets beslut (EU) 2017/2087 av den 6 november 2017 om undertecknande på unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Mauritius om ändring av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Mauritius om undantag från viseringskravet för kortare vistelser (EUT L 297, 15.11.2017, s. 9).

(6)  Rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 131, 1.6.2000, s. 43).

(7)  Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).

(8)  Dagen för avtalet om ändrings ikraftträdande kommer att offentliggöras av rådets generalsekretariat i Europeiska unionens officiella tidning.


BILAGA

Förklaring från unionen om ikraftträdandet av förordning (EU) 2017/2226 om inrättande av ett in- och utresesystem och om de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 av den 30 november 2017 om inrättande av ett in- och utresesystem för registrering av in- och utreseuppgifter och av uppgifter om nekad inresa för tredjelandsmedborgare som passerar medlemsstaternas yttre gränser, om fastställande av villkoren för åtkomst till in- och utresesystemet för brottsbekämpande ändamål och om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och förordningarna (EG) nr 767/2008 och (EU) nr 1077/2011 trädde i kraft den 29 december 2017.

Från och med den dag då förordning (EU) 2017/2226 (1) börjar tillämpas avser man därför, vid tillämpning av detta avtal, med medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut de medlemsstater som har tagit in- och utresesystemet i drift vid de yttre gränserna. Perioden av högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod kommer att beräknas med beaktande av vistelsetiden i samtliga de medlemsstater som har tagit in- och utresesystemet i drift vid de yttre gränserna.


(1)  Tillämpningsdatumet kommer att beslutas av kommissionen i enlighet med artikel 73 i förordning (EU) 2017/2226.


Top