Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32005R2182

Kommissionens förordning (EG) nr 2182/2005 av den 22 december 2005 om ändring av förordning (EG) nr 1973/2004 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1782/2003 när det gäller de stödsystem som avses i avdelningarna IV och IVa i den förordningen och användningen av uttagen mark för produktion av råvaror

OJ L 347, 30.12.2005, p. 31–55 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)
OJ L 319M , 29.11.2008, p. 383–407 (MT)
Special edition in Bulgarian: Chapter 03 Volume 068 P. 110 - 134
Special edition in Romanian: Chapter 03 Volume 068 P. 110 - 134

No longer in force, Date of end of validity: 31/12/2009

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2005/2182/oj

30.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/31


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 2182/2005

av den 22 december 2005

om ändring av förordning (EG) nr 1973/2004 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1782/2003 när det gäller de stödsystem som avses i avdelningarna IV och IVa i den förordningen och användningen av uttagen mark för produktion av råvaror

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (1), särskilt artiklarna 145 och 155, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 99.3 i förordning (EG) nr 1782/2003 får det begärda stödbeloppet för utsäde inte överskrida det tak som fastställts av kommissionen. Om det totala begärda stödbeloppet överskrider det fastställda taket skall stödet per jordbrukare minskas proportionellt.

(2)

I kapitel 10 i kommissionens förordning (EG) nr 1973/2004 (2) föreskrivs villkoren för stöd för utsäde. Enligt artikel 49 i den förordningen kan stöd för utsäde endast beviljas under förutsättning att mottagaren har salufört utsädet för sådd senast den 15 juni året efter skörden.

(3)

Om en eventuell minskningskoefficient måste tillämpas under samma år uppstår allvarliga svårigheter att genomföra den nya ordningen. Det enda alternativet för att undvika tillämpning av en sådan minskningskoefficient är att bevilja i princip alla stödutbetalningar i samband med saluföringen av utsädet, dvs. när den sammanlagda utsädeskvantiteten är känd. Detta skulle dock väsentligt försena utbetalningen till jordbrukarna och eventuellt orsaka dem ekonomiska problem. Ett system för förskottsutbetalning av stöd för utsäde bör införas, så att en sådan situation inte uppstår.

(4)

I förordning (EG) nr 1782/2003, ändrad genom förordning (EG) nr 864/2004 (3), fastställs bestämmelser för kopplat stöd för bomull, olivolja och råtobak.

(5)

Enligt kapitel 10a i avdelning IV i förordning (EG) nr 1782/2003 kan direktstöd beviljas för produktion av bomull. Det är därför nödvändigt att fastställa tillämpningsföreskrifter för beviljande av sådant stöd.

(6)

I artikel 110b.1 i förordning (EG) nr 1782/2003 föreskrivs att hektarstöd för bomull kan beviljas på villkor att jordbrukaren använder godkända sorter och odlar bomullen på av medlemsstaterna godkänd mark. Kriterierna för godkännande bör därför fastställas, både vad gäller de sorter och den jordbruksmark som är lämpade för bomullsproduktion.

(7)

För att vara berättigade till hektarstöd för bomull måste jordbrukarna beså godkänd mark. Ett kriterium för definition av sådd bör fastställas. Medlemsstaternas fastställande av lägsta planteringstäthet för denna mark, mot bakgrund av jord- och klimatförhållanden och regionala särdrag, bör utgöra ett objektivt kriterium för fastställande av om sådden skett enligt föreskrifterna.

(8)

Om de nationella basarealer för bomull som fastställs i artikel 110c.1 i förordning (EG) nr 1782/2003 överskrids, sker en minskning av det stödbelopp som betalas ut per stödberättigande hektar. För Grekland är det lämpligt att ange beräkningssättet för denna stödminskning, eftersom den nationella arealen är uppdelad i delarealer för vilka det tillämpas skilda belopp.

(9)

Medlemsstaterna bör införa godkännande av branschorganisationer för bomullsproduktion på grundval av objektiva kriterier när det gäller organisationernas storlek, deras uppgifter och deras interna struktur. En branschorganisations storlek bör fastställas med hänsyn till hur viktigt det är för de rensningsföretag som är medlemmar att få tillgång till tillräckliga kvantiteter orensad bomull. Eftersom branschorganisationens främsta mål är att förbättra kvaliteten på den bomull som skall levereras, bör den leda åtgärder på detta område till förmån för sina medlemmar.

(10)

För att undvika komplikationer i fråga om förvaltningen av stödsystemet, bör en och samma producent endast kunna vara medlem i en branschorganisation. När en producent som är medlem i en branschorganisation åtar sig att leverera sin bomullsproduktion bör denna, av samma skäl, endast kunna leverera till ett rensningsföretag som är medlem i samma organisation.

(11)

I enlighet med artikel 110e i förordning (EG) nr 1782/2003 kan branschorganisationerna besluta att differentiera det stöd som producentmedlemmarna har rätt till. Differentieringsskalan bör fastställas med hänsyn till kriterier rörande särskilt den leveransklara bomullens kvalitet, men inte till produktionsökningar. Branschorganisationerna bör av denna anledning fastställa olika kategorier av skiften bland annat utifrån kriterier som kvaliteten på den bomull som produceras på dessa skiften.

(12)

För att stödbeloppet till de bomullsproducenter som ingår i branschorganisationerna skall kunna fastställas, måste skalan baseras på metoden för fördelning av det totala differentierade stödbeloppet mellan de olika skifteskategorierna, förfarandena för utvärdering och klassificering av varje skifte till någon av dessa kategorier, beräkningen av stödbeloppet per stödberättigande hektar med hänsyn till den disponibla budgeten för varje kategori, samt det totala antalet hektar inom varje kategori.

(13)

För att skiftena skall kunna klassificeras inom någon av de kategorier som fastställts enligt skalan, måste den levererade bomullen analyseras i alla berörda parters närvaro.

(14)

Eftersom producentmedlemmen inte är skyldig att leverera sin bomull, måste han ha rätt till minst den icke-differentierade delen av stödet, även om leverans uteblir. Vid fastställandet av differentieringsskalan måste hänsyn tas till att en sådan situation kan uppstå, och skalan måste alltså innehålla ett minimistödbelopp per stödberättigande hektar vid utebliven leverans.

(15)

För att tillämpningen av skalan skall kunna innebära en förenkling bör alla skiften tillhörande samma producent kunna betraktas som tillhörande samma kategori skiften som ger bomull av samma kvalitet.

(16)

Efter att ha tagit emot branschorganisationens meddelande om de stödbelopp som skall betalas ut till de producerande medlemmarna, bör utbetalningsorganet göra nödvändiga kontroller och sedan betala ut stödet.

(17)

Skalan måste ha godkänts av medlemsstaten. För att de producerande medlemmarna skall kunna underrättas i god tid, är det lämpligt att föreskriva ett datum före vilket medlemsstaten måste ha beslutat att godkänna eller inte godkänna branschorganisationens skala samt eventuella ändringar av denna skala. Eftersom branschorganisationen inte är skyldig att anta en differentieringsskala, bör den själv, efter att ha underrättat medlemsstaten, kunna besluta att avbryta tillämpningen av skalan.

(18)

Stödordningen för bomull innebär att medlemsstaterna meddelar sina producenter viss information rörande bomullsodling, såsom godkända sorter, målkriterier för markgodkännande och bestämmelser om lägsta planteringstäthet. För att jordbrukarna skall kunna få informationen i god tid, bör medlemsstaterna meddela informationen före ett fastställt datum.

(19)

Eftersom kommissionen ansvarar för kontrollen av att bestämmelserna rörande tillämpningen av det särskilda bomullsstödet tillämpas på rätt sätt, bör medlemsstaterna i god tid förse kommissionen med samma information tillsammans med uppgifter om branschorganisationerna.

(20)

Genom tillämpningen av den stödordning för bomull som föreskrivs i förordning (EG) nr 1782/2003 blir bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 1591/2001 av den 2 augusti 2001 om tillämpningsföreskrifter för stödordningen för bomull (4) överflödig. Den förordningen bör därför upphävas.

(21)

Enligt kapitel 10b i avdelning IV i förordning (EG) nr 1782/2003 kan direktstöd beviljas för olivodlingar. Det är därför nödvändigt att fastställa tillämpningsföreskrifter för beviljande av sådant stöd.

(22)

Enligt artikel 110i i förordning (EG) nr 1782/2003 skall medlemsstaterna fastställa högst fem kategorier olivodlingsarealer och fastställa ett stöd per GIS-olivhektar för var och en av dessa kategorier. Kommissionen måste därför fastställa en gemensam ram för miljörelaterade och sociala kriterier, knutna till olivodlingsområdenas särdrag och sociala traditioner.

(23)

För att kontrollerna skall kunna förbättras är det nödvändigt att informationen om vilken kategori olivlundar som respektive odlare tillhör registreras i det geografiska informationssystemet för olivodling. Det är lämpligt att föreskriva en möjlighet att ändra kategorierna en gång om året, så att hänsyn kan tas till ändrade miljömässiga och sociala villkor.

(24)

Stödet för olivodling beviljas per GIS-olivhektar. Det är därför nödvändigt att beräkna den stödberättigande arealen för varje jordbrukare enligt en gemensam metod där varje ytenhet utrycks i GIS-olivhektar. För att underlätta de administrativa förfarandena, är det lämpligt att föreskriva undantagsåtgärder, dels för skiften med en minimistorlek som skall fastställas av medlemsstaten, dels för olivodlingsskiften som är belägna i en administrativ enhet där medlemsstaten infört ett alternativ till systemet med GIS-olivhektar.

(25)

För utbetalningen av stöd per GIS-olivhektar, är det lämpligt att medlemsstaterna, i ett inledningsskede och i syfte att i god tid informera jordbrukarna, i början av varje år fastställer ett preliminärt stöd per GIS-olivhektar för varje kategori olivlundar. Det preliminära beloppet bör beräknas på grundval av tillgängliga uppgifter rörande det antal jordbrukare och de arealer som omfattas av stöd för olivodling. Medlemsstaterna fastställer senare det definitiva stödbeloppet, på grundval av mer exakta uppgifter.

(26)

Enligt ett av de villkor för stödberättigande när det gäller stöd för olivodling, får det antal olivträd som olivlunden utgörs av inte skilja sig med mer än 10 % från det antal som registrerades den 1 januari 2005. För att kunna kontrollera att denna bestämmelse iakttas bör medlemsstaterna, före detta datum, fastställa vilka uppgifter som krävs för att identifiera det berörda skiftet. För Frankrike och Portugal är det nödvändigt att föreskriva att fastställandet av vilka uppgifter som skall lämnas för berörda skiften senareläggs, så att hänsyn kan tas till arealer som planterats med olivträd inom ramen för program som godkänts enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 1638/98 av den 20 juli 1998 om ändring av förordning nr 136/66/EEG om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter (5).

(27)

För att kommissionen skall kunna kontrollera att bestämmelserna rörande utbetalning av stöd för olivodling tillämpas på rätt sätt, bör medlemsstaterna regelbundet meddela uppgifter om de olivodlingsarealer som omfattas av stöd och om vilken stödnivå som tillämpas för varje kategori olivlundar.

(28)

Enligt kapitel 10c i avdelning IV i förordning (EG) nr 1782/2003 kan direktstöd beviljas för produktion av tobak. Det är därför nödvändigt att fastställa tillämpningsföreskrifter för beviljande av sådant stöd.

(29)

Av tydlighetsskäl bör vissa definitioner införas.

(30)

De olika tobakssorterna bör klassificeras i grupper utifrån torkningsmetoder och produktionskostnader och på grundval av de beskrivningar som används i den internationella handeln.

(31)

Med hänsyn till den roll som företag som utför den första bearbetningen innehar i egenskap av avtalspartner, bör dessa ha rätt att underteckna odlingsavtal. Godkännandet bör dras in när bestämmelserna inte iakttas, och medlemsstaterna bör fastställa de särskilda villkor som skall gälla för bearbetning av tobak.

(32)

I enlighet med artikel 110k i förordning (EG) nr 1782/2003 är det lämpligt att för varje tobakssortgrupp och på grundval av de traditionella produktionsområdena fastställa vilka produktionsområden som skall vara godkända för beviljande av bidrag. Medlemsstaterna bör dock tillåtas att begränsa produktionsområdena, särskilt i syfte att förbättra produktionskvaliteten.

(33)

För att möjliggöra kontroller och en effektiv förvaltning av stödutbetalningarna, bör tobak produceras enligt odlingsavtal som sluts mellan jordbrukarna och de företag som utför den första bearbetningen. De viktigaste punkter som för varje skörd skall ingå i odlingsavtalet bör fastställas. För att redan från början av skördeåret kunna garantera producenterna stabil avsättning för den kommande skörden samt regelbundna leveranser till bearbetningsföretagen är det dessutom lämpligt att i tillräckligt god tid fastställa tidsfristerna för undertecknande och registrering av dessa avtal.

(34)

För att möjliggöra effektiva kontroller bör det också föreskrivas att de viktigaste uppgifterna om varje enskild producent bör lämnas vid ingående av odlingsavtal med en producentsammanslutning. För att undvika snedvridning av konkurrensen och övervakningssvårigheter, bör den första bearbetningen inte kunna utföras av producentsammanslutningar. I syfte att ta hänsyn till marknadsstrukturerna är det lämpligt att föreskriva att en jordbrukare endast kan tillhöra en sammanslutning.

(35)

Stöd bör endast kunna beviljas för råtobak som är av fullgod handelskvalitet och fri från vissa egenskaper som hindrar normal saluföring.

(36)

Med hänsyn till stödordningens särdrag, bör eventuella tvister kunna lösas via gemensamma kommittéer.

(37)

För att det finansiella anslaget för råtobak skall kunna förvaltas på rätt sätt, bör medlemsstaterna tidigt under skördeåret fastställa ett preliminärt stödbelopp per sort eller sortgrupp. Det slutliga stödbeloppet bör fastställas efter det att alla leveranser skett. Det slutliga stödbeloppet bör inte överstiga stödnivån för 2005.

(38)

Medlemsstaterna bör ha rätt att med hänsyn till den levererade tobakens kvalitet differentiera det stödbelopp som fastställs per sort och sortgrupp, i syfte att uppmuntra till att förbättra kvaliteten inom tobaksodlingen och höja dess värde.

(39)

Stödet bör betalas för den kvantitet bladtobak som jordbrukarna levererar till bearbetningsföretagen, under förutsättning att minimikraven i fråga om kvalitet är uppfyllda. Stödet bör justeras när vattenhalten i levererad tobak skiljer sig från den vattenhalt som fastställts för varje sortgrupp på grundval av rimliga kvalitetskrav. För att förenkla kontroll vid leverans är det lämpligt att fastställa provtagningarnas omfattning och frekvens, samt den metod som skall användas för beräkning av den anpassade vikten för fastställande av vattenhalten.

(40)

Den period under vilken tobaken får levereras till bearbetningsföretagen bör begränsas, så att orättmätig överföring av tobak från en skörd till en annan kan förhindras. I flera medlemsstater är det fortfarande praxis att inte utföra kontroller på den plats där tobaken framställs utan där den levereras. Det är lämpligt att fastställa de platser dit tobaken skall levereras samt de kontroller som skall genomföras. Sådana uppköpscentrum bör godkännas av medlemsstaterna.

(41)

Villkoren för stödutbetalning bör fastställas, så att bedrägeri kan undvikas. Det är dock medlemsstaternas ansvar att föreskriva vidare förvaltnings- och kontrollbestämmelser.

(42)

Stöd kan endast betalas ut efter leveranskontroll av all den tobak som producerats i en medlemsstat, så att det kan säkerställas att de aktuella transaktionerna verkligen genomförts. Det är dock lämpligt att föreskriva förskottsbetalningar till producenterna motsvarande 50 % av det preliminära stödbelopp som skall betalas ut, på villkor att tillräckligt stor säkerhet har ställts.

(43)

Av administrativa skäl bör det stöd som betalas ut i en medlemsstat endast beviljas för produkter som producerats inom den medlemsstatens gränser. Det behövs bestämmelser som gör det möjligt att ta hänsyn till bearbetning av tobak som sker i en annan medlemsstat än den där tobaken producerats. I sådana fall är det lämpligt att den berörda kvantiteten råtobak beaktas i den medlemsstat där den producerats till förmån för producenterna i den medlemsstaten.

(44)

Till följd av reformen av tobakspolitiken kommer återköpsprogrammet för tobakskvoter att upphöra att gälla. De producenter som deltog i programmet under 2002 och 2003 kommer dock att fortsätta att ta emot återköpsbetalningar fram till 2007 respektive 2008. För närvarande är återköpspriset fastställt i procent av tobaksbidraget för ett visst skördeår. Den nuvarande ordningen för tobaksstöd kommer att upphöra den 1 januari 2006, och det är därför nödvändigt att som en övergångsåtgärd införa en ny grund för beräkning av det framtida kvotåterköpspriset. Bidragsnivåerna för råtobak har inte ändrats under skördeåren 2002–2005. För kontinuitetens skull är det därför lämpligt att tillämpa bidragsnivån 2005 som grundval för beräkning av återköpspriset.

(45)

Till följd av avskaffandet av den garantitröskel och det bidragssystem som föreskrivs i radets förordning (EEG) nr 2075/92 (6) kan kommissionens förordning (EG) nr 2848/98 av den 22 december 1998 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EEG) nr 2075/92 när det gäller stödordningen, produktionskvoterna och det särskilda stöd som skall beviljas till producentsammanslutningar inom sektorn för råtobak (7) upphävas. Bestämmelserna i kommissionens förordning (EEG) nr 85/93 av den 19 januari 1993 om kontrollorgan inom tobakssektorn (8) har blivit överflödig och kan därför upphävas.

(46)

Förordning (EG) nr 1973/2004 bör därför ändras.

(47)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för direktstöd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1973/2004 skall ändras på följande sätt:

1.

I artikel 1.1 skall följande led läggas till:

”q)

grödspecifikt stöd för bomull som föreskrivs i kapitel 10a i avdelning IV i den förordningen,

r)

stöd för olivodlingar som föreskrivs i kapitel 10b i avdelning IV i den förordningen,

s)

tobaksstöd som föreskrivs i kapitel 10c i avdelning IV i den förordningen.”

2.

Artikel första stycket 3 a skall ersättas med följande:

”a)

senast den 15 september det aktuella året, de tillgängliga uppgifterna om arealerna, eller kvantiteterna när det rör sig om mjölkbidrag och tilläggsstöd enligt artiklarna 95, 96, 99 och 100k i förordning (EG) nr 1782/2003, för vilka stödet har begärts för det kalenderåret, i förekommande fall uppdelade per delbasareal.”

3.

Artikel 21.1 skall ersättas med följande:

”1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 28 i förordning (EG) nr 1782/2003 skall stödet för stärkelsepotatis betalas ut till jordbrukaren av den medlemsstat på vars territorium det företag som levererar potatis till framställning av potatisstärkelse är beläget, när samtliga jordbrukarens kvantiteter för regleringsåret levererats till det stärkelseproducerande företaget och inom fyra månader från den dag då det bevis som avses i artikel 20 i den här förordningen lämnades och de villkor som avses i artikel 19 i den här förordningen uppfyllts.”

4.

Följande artikel skall införas som artikel 49a:

”Artikel 49a

Förskott

Medlemsstaten får bevilja förskott till utsädesproducenter från och med den 1 december regleringsåret. Förskotten skall stå i proportion till den kvantitet utsäde som redan saluförts för sådd i den mening som avses i artikel 49, under förutsättning att alla villkor i kapitel 10 är uppfyllda.”

5.

Följande kapitel skall införas som kapitel 17a:

”KAPITEL 17a

GRÖDSPECIFIKT STÖD FÖR BOMULL

Artikel 171a

Godkännande av jordbruksmark för bomullsproduktion

Medlemsstaterna skall fastställa objektiva kriterier på grundval av vilken mark som skall godkännas för grödspecifikt stöd för bomull i enlighet med artikel 110a i förordning (EG) nr 1782/2003.

Kriterierna skall vara grundade på en eller flera av följande faktorer:

a)

Jordbruksekonomin i de regioner som har en betydande bomullsproduktion.

b)

Jordmåns- och klimatförhållandena i de områden där de berörda arealerna är belägna.

c)

Förvaltningen av bevattningsresurserna.

d)

Växtföljd och odlingsteknik som tar hänsyn till miljön.

Artikel 171aa

Godkännande av sorter för sådd

Medlemsstaterna skall godkänna de sorter som registrerats i gemenskapens katalog som överensstämmer med marknadsbehoven.

Artikel 171ab

Villkor för stödberättigande

Sådd av de arealer som avses i artikel 100b.1 i förordning (EG) nr 1782/2003 skall ske enligt en lägsta planteringstäthet som skall fastställas av medlemsstaten på grundval av jordmåns- och klimatförhållandena och, i förekommande fall, regionala särdrag.

Artikel 171ac

Jordbrukspraxis

Medlemsstaterna skall ha rätt att fastställa särskilda bestämmelser rörande den jordbrukspraxis som är lämplig för att odling skall kunna ske inom ramen för normala tillväxtförhållanden, med undantag för skördeverksamhet.

Artikel 171ad

Beräkning av stödet per stödberättigande hektar

1.   Utan att det påverkar artikel 171ag i den här förordningen och om den stödberättigande arealen, när det gäller Spanien och Portugal, överskrider den nationella basareal som föreskrivs i artikel 110c.1 i förordning (EG) nr 1782/2003, skall det stöd som föreskrivs i punkt 2 i nämnda artikel multipliceras med en minskningskoefficient som erhålls genom att basarealen divideras med den stödberättigande arealen.

2.   Utan att det påverkar artikel 171ag i den här förordningen och om den stödberättigande bomullsarealen, när det gäller Grekland, överskrider 300 000 hektar, skall stödet per hektar beräknas genom att summan av 594 euro multiplicerat med 300 000 hektar och ett kompletterande belopp multiplicerat med den överskjutande arealen (dvs. den del med vilken 300 000 ha överskrids) divideras med den totala stödberättigande arealen.

Det kompletterande belopp som avses i första stycket skall vara

342,85 euro om den stödberättigande arealen överskrider 300 000 hektar men omfattar högst 370 000 hektar,

342,85 euro multiplicerat med en minskningskoefficient på 70 000 dividerat med det antal stödberättigande hektar som överskrider 300 000, om den stödberättigande arealen omfattar mer än 370 000 hektar.

Artikel 171ae

Godkännande av branschorganisationer

Varje år skall medlemsstaterna, före den 31 december för det påföljande årets sådd, godkänna alla branschorganisationer som ansökt om godkännande och som

a)

omfattar en sammanlagd areal över en gräns (minst 10 000 ha) som fastställts av medlemsstaten och svarar mot kriterierna för godkännande enligt artikel 171a samt omfattar minst ett rensningsföretag,

b)

bedriver en väl definierad verksamhet, som bland annat syftar till

att öka utnyttjandet av den orensade bomull som framställs,

att förbättra kvaliteten på orensad bomull så att den svarar mot rensningsföretagens behov,

att främja miljövänliga metoder,

c)

har antagit en intern arbetsordning med bestämmelser som rör

villkoren för medlemskap och avgifter, i överensstämmelse med nationell lagstiftning och gemenskapens lagstiftning,

i förekommande fall, en skala för differentiering av stödet per kategori skiften, som skall fastställas särskilt med hänsyn till kvaliteten på den orensade bomull som skall levereras.

För 2006 skall medlemsstaterna godkänna branschorganisationerna för bomullsproduktion före den 28 februari 2006.

Artikel 171af

Producenternas skyldigheter

1.   En producent får inte vara medlem i flera branschorganisationer.

2.   En producent som är medlem i en branschorganisation är skyldig att leverera den producerade bomullen till ett rensningsföretag som tillhör samma organisation.

3.   Producenternas medlemskap i en producentorganisation skall vara frivilligt.

Artikel 171ag

Differentiering av stödet

1.   Efter det att den ökning som avses i artikel 110f.2 i förordning (EG) nr 1782/2003 räknats med, skall nedanstående fastställas i enlighet med den skala som föreskrivs i artikel 110e i nämnda förordning (nedan kallad ”skalan”):

a)

det stöd per stödberättigande hektar som en producerande medlem skall erhålla, baserat på klassificeringen av dennes skiften i de fastställda kategorier som avses i punkt 2,

b)

metoden för fördelning per kategori skiften, i enlighet med punkt 2, av det totala belopp som avsatts för differentiering av stödet.

För tillämpningen av led a skall basbeloppet vara minst lika högt som den icke differentierade delen av stödet per stödberättigande hektar enligt artikel 110c.2 i förordning (EG) nr 1782/2003, eventuellt anpassat i enlighet med punkt 3 i nämnda artikel.

Den beräkning som avses i led a skall också kunna användas i en situation där leverans till rensningsföretaget uteblir. I detta fall skall det minimistöd per stödberättigande hektar som den berörda producerande medlemmen erhåller minst motsvara den icke differentierade delen av stödet per stödberättigande hektar enligt artikel 110c.2 i förordning (EG) nr 1782/2003, eventuellt anpassat i enlighet med punkt 3 i nämnda artikel.

2.   Skiftena skall klassificeras i flera kategorier, som skall fastställas av branschorganisationerna med hänsyn till minst ett av följande kvalitetskriterier:

a)

Den producerade bomullens fiberlängd.

b)

Den producerade bomullens vattenhalt.

c)

Graden av orenheter i den producerade bomullen.

I skalan skall de förfaranden fastställas som gör det möjligt att bedöma varje skifte gentemot dessa kriterier och klassificera det i någon av de fastställda kategorierna.

Skalan får aldrig innehålla kriterier som rör produktionsökning och utsläppande på marknaden av bomullen.

För tillämpningen av skalan får alla skiften tillhörande samma producent betraktas som tillhörande samma genomsnittliga kategori skiften som ger bomull av samma kvalitet.

3.   Om så krävs för att bomullen skall kunna klassificeras inom skalan per kategori skiften, skall ett representativt urval av den orensade bomullen analyseras vid leveransen till rensningsföretaget i närvaro av alla berörda parter.

4.   Branschorganisationen skall meddela utbetalningsstället det belopp som med tillämpning av skalan skall betalas ut till varje producent. Utbetalningsstället skall betala ut stödet efter det att de berörda stödbeloppens förenlighet och berättigande kontrollerats.

Artikel 171ah

Godkännande och ändring av skalan

1.   Skalan skall meddelas den berörda medlemsstaten en första gång med sikte på ett godkännande före den 28 februari 2006, för sådden 2006.

Medlemsstaten skall besluta att godkänna eller inte godkänna skalan inom en månad efter det att den mottagit meddelandet.

2.   De godkända branschorganisationerna skall före den 31 januari meddela den berörda medlemsstaten de ändringar av skalan som vidtagits för sådden det innevarande året.

Dessa ändringar av skalan skall betraktas som godkända om den berörda medlemsstaten inte redovisar invändningar mot dem inom en månad från och med det datum som avses i första stycket.

Om ändringarna av skalan inte godkänns skall stödet beräknas på grundval av den godkända skalan, utan hänsyn till icke godkända ändringar.

3.   Om branschorganisationen beslutar att upphöra att tillämpa skalan, skall den underrätta medlemsstaten om detta. Upphörandet träder i kraft för sådden det påföljande året.

Artikel 171ai

Meddelanden till producenter och till kommissionen

1.   Före den 31 januari det berörda året skall medlemsstaterna meddela de bomullsproducerande jordbrukarna följande:

a)

Godkända sorter; sorter som godkänts i enlighet med artikel 171aa efter detta datum, skall meddelas jordbrukarna före den 15 mars samma år.

b)

Kriterier för markgodkännande.

c)

Lägsta planteringstäthet för bomullsplantor enligt artikel 171ab.

d)

Den jordbrukspraxis som krävs.

2.   Om godkännandet för en sort återkallas, skall medlemsstaterna meddela jordbrukarna senast den 31 januari för det påföljande årets sådd.

3.   Medlemsstaterna skall meddela kommissionen följande uppgifter:

a)

Senast den 30 april det berörda året, namnen på godkända branschorganisationer och uppgifter om areal, produktionspotential, antal anslutna producenter, antal anslutna rensningsföretag och deras rensningskapacitet.

b)

Senast den 15 september det berörda året, besådda arealer för vilka ansökningar om särskilt bomullsstöd har lämnats in.

c)

Senast den 31 juli det påföljande året, de slutliga uppgifterna om besådda arealer för vilka det särskilda bomullsstödet faktiskt har betalats ut för det beaktade året, efter avdrag (i förekommande fall) för de minskningar av arealen som föreskrivs i del II, avdelning IV, kapitel I i förordning (EG) nr 796/2004.”

6.

Följande kapitel skall införas som kapitel 17b:

”KAPITEL 17b

STÖD FÖR OLIVODLINGAR

Artikel 171b

Kategorier olivodlingar

1.   Medlemsstaterna skall identifiera de olivodlingar som berättigar till stöd enligt artikel 110g i förordning (EG) nr 1782/2003 och skall klassificera dem i högst fem kategorier på grundval av kriterier som valts bland följande:

a)

Miljökriterier:

i)

Skiftena är svårtillgängliga.

ii)

Det finns risk för fysisk försämring av jordarna.

iii)

Olivodlingarnas särskilda karaktär: olivodlingarna är gamla, av kulturellt eller landskapsmässigt värde, odlade på en sluttning, består av traditionella eller sällsynta sorter eller är belägna i naturskyddade områden.

b)

Sociala kriterier:

i)

Områden som är starkt beroende av odling av oliver.

ii)

Traditionella olivodlingsområden.

iii)

Områden med ogynnsamma ekonomiska indikatorer.

iv)

Företag som riskerar att överge olivodlingarna.

v)

Olivodlingarnas andel i företaget.

vi)

Områden med karaktäristiska drag som SUB- och SGB-produktion, ekologisk och integrerad produktion.

2.   Medlemsstaterna skall för varje berörd jordbrukare fastställa till vilken kategori enligt punkt 1 som varje stödberättigande olivodlingsskifte hör. Denna information skall registreras i det geografiska informationssystemet för olivodlingar (”GIS för olivodlingar”).

3.   Medlemsstaterna får en gång om året anpassa de olivodlingskategorier som definierats med tillämpning av punkt 1.

När anpassningen av kategorierna leder till att olivodlingarna måste omklassificeras, skall den nya klassindelningen gälla från och med det år som följer på anpassningsåret.

Artikel 171ba

Beräkning av arealer

1.   Medlemsstaterna skall beräkna den stödberättigande arealen för varje producent, med hjälp av den gemensamma metod som fastställs i bilaga XXIV.

Arealerna skall vara uttryckta i GIS-olivhektar, med två decimaler.

2.   Trots vad som sägs i punkt 1, skall den gemensamma metod som fastställs i bilaga XXIV inte tillämpas i följande fall:

a)

Olivodlingsskiftet är av en minimistorlek som skall fastställas av medlemsstaten, men som högst får vara 0,1 hektar.

b)

Olivodlingsskiftet finns i en administrativ enhet som inte ingår i den grafiska referensdatabasen i det geografiska informationssystemet för olivodlingar.

I dessa fall skall medlemsstaten fastställa olivodlingsarealen med objektiva kriterier som underlag och på ett sätt som garanterar likabehandling av jordbrukarna.

Artikel 171bb

Stödbeloppet

1.   Före den 31 januari varje år skall medlemsstaterna fastställa det preliminära stödbeloppet per GIS-olivhektar, för varje kategori olivodlingar.

2.   Före den 31 oktober det berörda året skall medlemsstaterna fastställa stödbeloppet per GIS-olivhektar, för varje kategori olivodlingar.

Detta belopp skall beräknas genom att det preliminära belopp som avses i punkt 1 multipliceras med en koefficient som är lika med det maximala stödbelopp som fastställs i artikel 110i.3 i förordning (EG) nr 1782/2003, med hänsyn tagen till den eventuella minskning som föreskrivs i punkt 4 i nämnda artikel, dividerat med summan av de belopp som blir resultatet när det preliminära stödbelopp som avses i punkt 1 i den här artikeln, fastställt för varje kategori, multipliceras med motsvarande areal.

3.   Medlemsstaterna får tillämpa punkterna 1 och 2 på regional nivå.

Artikel 171bc

Fastställande av grundläggande uppgifter

1.   Med tillämpning av artikel 110h c i förordning (EG) nr 1782/2003 skall medlemsstaterna på grundval av uppgifter ur GIS-databasen för olivodlingar och jordbrukarnas deklarationer, senast den 1 januari 2005, för varje olivodlingsskifte fastställa antal stödberättigande olivträd samt deras placering, antalet icke stödberättigande olivträd och deras placering, olivodlingsarealen och den stödberättigande arealen för olivodlingsskiftet samt skiftets kategori i enlighet med artikel 182.

2.   När det gäller arealer som planterats med olivträd inom ramen för nyplanteringsprogrammen i Frankrike och Portugal, vilka godkänts av kommissionen i enlighet med artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 1638/98 (9), och som registrerats i GIS för olivodlingar före den 1 januari 2007, skall medlemsstaterna fastställa de uppgifter som avses i punkt 1 i den här artikeln den 1 januari 2006 för skiften som planterats under 2005 och den 1 januari 2007 för skiften som planterats 2006. Uppgifterna skall meddelas jordbrukarna senast i den samlade ansökan för 2007.

Artikel 171bd

Meddelanden

Varje år skall medlemsstaterna meddela kommissionen följande:

a)

Senast den 15 september: Uppgifter rörande olivodlingsarealerna uppdelade per kategori för vilka stöd har begärts för det innevarande året.

b)

Senast den 31 oktober:

i)

Uppgifter rörande de arealer enligt led a som betraktas som stödberättigande, med beaktande av de minskningar eller korrigeringar som föreskrivs i artikel 51 i förordning (EG) nr 796/2004.

ii)

Stödnivån per kategori olivodlingar.

c)

Senast den 31 juli: De slutliga uppgifter rörande de olivodlingsarealer, uppdelade per kategori, för vilka stöd faktiskt har betalats ut för det föregående året.

7.

Följande kapitel 17c skall föras in:

”KAPITEL 17c

TOBAKSSTÖD

Artikel 171c

Definitioner

I detta kapitel avses med

a)   leverans: alla förfaranden en viss dag som innebär att en jordbrukare eller en producentsammanslutning överlämnar råtobak till ett bearbetningsföretag, inom ramen för ett odlingsavtal,

b)   kontrollintyg: det dokument som utfärdas av det behöriga kontrollorganet och som bestyrker att det företag som utför den första bearbetningen har mottagit den berörda tobakskvantiteten, att kvantiteten har levererats inom ramen för ett registrerat avtal och att allt har skett enligt artiklarna 171cd och 171ck i den här förordningen,

c)   företag som utför den första bearbetningen: alla godkända fysiska eller juridiska personer som utför den första bearbetningen av råtobak och som, i sitt eget namn och för sin egen räkning, driver en eller flera anläggningar för tobaksbearbetning med lämplig utrustning för detta,

d)   första bearbetning: när råtobaken, som har levererats av en producent, bereds till en varaktig och lagringsbar produkt förpackad i enhetliga balar eller paket, med en kvalitet som uppfyller de slutliga användarnas (bearbetningsindustrins) kvalitetskrav,

e)   producentsammanslutning: en sammanslutning som företräder tobaksproducerande jordbrukare.

Artikel 171ca

Grupper av råtobakssorter

Råtobakssorterna skall klassificeras i följande grupper:

a)

flue cured: Tobak som torkas i ugnar där luftcirkulationen, temperaturen och fuktigheten kontrolleras.

b)

light air cured: Tobak som lufttorkas övertäckt.

c)

dark air cured: Tobak som lufttorkas övertäckt, och som jäses före saluföring.

d)

fire cured: Tobak som torkas vid eld.

e)

sun cured: Tobak som torkas i solen.

f)

Basmas (sun cured).

g)

Katerini (sun cured).

h)

Klassisk Kaba Koulak och liknande sorter (sun cured).

Sorterna i varje grupp anges i bilaga XXV.

Artikel 171cb

Företag som utför den första bearbetningen

1.   Medlemsstaterna skall godkänna de företag som utför den första bearbetningen som är etablerade inom deras gränser, och skall fastställa lämpliga villkor för sådant godkännande.

Ett godkänt företag som utför den första bearbetningen har rätt att ingå odlingsavtal, under förutsättning att de säljer minst 60 % av den saluförda tobaken med ursprung i gemenskapen direkt, eller indirekt, till tobaksframställningsföretag, utan vidare bearbetning.

2.   En medlemsstat skall återkalla bearbetningsföretagets godkännande om företaget avsiktligt eller av grov vårdslöshet inte följer gemenskapens eller nationell lagstiftning rörande råtobak.

Artikel 171cc

Produktionsområden

De produktionsområden som avses i artikel 110k a i förordning (EG) nr 1782/2003 skall, för varje grupp av tobakssorter, motsvara dem som fastställs i bilaga XXVI till den här förordningen.

Medlemsstaterna får, särskilt för kvalitetens skull, fastställa mer begränsade produktionsområden. Ett begränsat produktionsområde får inte ha en areal som överskrider en administrativ enhet eller, när det gäller Frankrike, en kanton.

Artikel 171cd

Odlingsavtal

1.   Odlingsavtal enligt artikel 110k c i förordning (EG) nr 1782/2003 skall ingås mellan det företag som utför den första bearbetningen, å ena sidan, och en jordbrukare eller en producentsammanslutning som företräder denne, å den andra, förutsatt att producentsammanslutningen är godkänd av den berörda medlemsstaten.

2.   Odlingsavtal skall ingås för varje enskild sort eller grupp av tobakssorter. Avtalen skall förplikta bearbetningsföretaget att ta emot de kvantiteter av bladtobak som anges i avtalet, och den enskilde jordbrukaren eller producentsammanslutningen som företräder denne skall vara förpliktad att leverera samma kvantitet till bearbetningsföretaget, i den mån den faktiska produktionen tillåter.

3.   För varje skörd skall odlingsavtalen innehålla minst följande uppgifter:

a)

Avtalsparternas efternamn, förnamn och adresser.

b)

Den tobakssort eller grupp av tobakssorter som täcks av avtalet.

c)

Den maximikvantitet som får levereras.

d)

Exakta uppgifter om den plats där tobaken framställs. Produktionsområde enligt hänvisningen i artikel 171cc, provins, kommun, skiftets identifieringsnummer enligt de integrerade kontrollsystemet.

e)

Det berörda skiftet, bortsett från tillfartsvägar och inhägnader.

f)

Uppköpspriset enligt kvalitetsklass undantaget stödet, eventuella tjänster samt skatt.

g)

De minimikvalitetskrav som avtalats per kvalitetsklass (minst tre klasser per position på stjälken), samt jordbrukarens åtagande att till det företag som skall bearbeta råtobaken leverera tobak enligt en kvalitetsklass som minst motsvarar dessa kvalitetskrav.

h)

Ett åtagande från det företag som utför den första bearbetningen att till producenten betala uppköpspriset enligt de olika kvalitetsklasserna.

i)

Sista dag för betalning av uppköpspriset, som inte får infalla senare än 30 dagar från leveransdagen.

j)

Ett åtagande från jordbrukarens sida att plantera ny tobak på det aktuella skiftet senast den 20 juni skördeåret.

4.   Om återplanteringen kommer att ske efter den 20 juni, skall jordbrukaren informera bearbetningsföretaget och medlemsstatens behöriga myndighet om detta genom en skrivelse registrerad före den dagen, i vilken skälen till förseningen och eventuella uppgifter om ändringar av skiftet anges.

5.   Parterna till ett odlingsavtal får, genom en skriftlig ändring, öka de kvantiteter som ursprungligen angavs i avtalet. Ändringen skall lämnas in för registrering till den behöriga myndigheten senast den fyrtionde dagen efter sista dagen för ingående av odlingsavtal enligt artikel 171ce.1.

Artikel 171ce

Ingående och registrering av avtal

1.   Odlingsavtalen skall ingås senast den 30 april skördeåret utom vid force majeure. Medlemsstaterna får fastställa ett tidigare datum.

2.   Utom vid force majeure skall ingångna odlingskontrakt överlämnas för registrering till det behöriga organet senast 15 dagar efter det att tidsfristen för deras ingående enligt punkt 1 har löpt ut.

Det behöriga organet skall vara organet i den medlemsstat där tobaken kommer att bearbetas.

Sker bearbetningen i en annan medlemsstat än den där tobaken har odlats skall det behöriga organet i medlemsstaten där beredningen utförs snarast skicka en kopia av det registrerade avtalet till det behöriga organet i den producerande medlemsstaten. Om detta organ inte själv utför kontrollerna av stödsystemet skall det skicka en kopia av de registrerade avtalen till det behöriga kontrollorganet.

3.   Om tidsfristen för ingående av avtal enligt punkt 1 eller för inlämnande av odlingsavtal enligt punkt 2 överskrids med högst 15 dagar, skall bidragsbeloppet minskas med 20 %.

Artikel 171cf

Avtal med producentorganisationer

1.   När ett odlingsavtal ingås mellan ett företag som utför den första bearbetningen och en producentsammanslutning, skall det åtföljas av en förteckning över namnen på de berörda jordbrukarna och den maximala kvantitet per jordbrukare som skall levereras, skiftenas exakta läge och området för de berörda skiftena, i enlighet med punkterna c, d och e i artikel 171cd.3.

Förteckningen skall lämnas in för registrering till det behöriga organet senast den 15 maj skördeåret.

2.   Producentsammanslutningar enligt punkt 1 får inte utföra den första bearbetningen av tobaken.

3.   Tobaksproducerande jordbrukare får inte tillhöra mer än en producentsammanslutning.

Artikel 171cg

Minimikvalitetskrav

Den tobak som levereras till bearbetningsföretagen skall vara av fullgod handelskvalitet och fri från de egenskaper som förtecknas i bilaga XXVII. Strängare kvalitetskrav får fastställas av medlemsstaterna, eller avtalas mellan avtalsparterna.

Artikel 171ch

Tvister

Medlemsstaterna får bestämma att tvister om kvaliteten hos den tobak som levereras till de företag som utför den första bearbetningen skall hänskjutas till ett skiljedomsorgan. Medlemsstaterna skall fastställa reglerna för dessa organs sammansättning och deras befogenheter. Skiljedomsorganen bör till lika stor del omfatta en eller flera representanter för producenter och bearbetningsföretag.

Artikel 171ci

Stödnivå

Med tillämpning av artikel 110k d i förordning (EG) nr 1782/2003 skall medlemsstaterna fastställa det preliminära stödet per kg per tobakssort eller grupp av tobakssorter, före den 15 mars varje år. Medlemsstaterna får differentiera stödnivån i förhållande till kvaliteten på den levererade tobaken. Stödet per sort eller sortgrupp får inte överskrida det stödbelopp per sortgrupp som i rådets förordning (EG) nr 546/2002 (10) fastställs för 2005 års skörd.

Medlemsstaterna skall fastställa det slutliga stödet per kg per tobakssort eller grupp av tobakssorter inom 15 arbetsdagar från den dag då all tobak för den berörda skörden har levererats. Om stödansökningarna i en medlemsstat leder till ett totalt stödbelopp som överskrider det nationella tak som föreskrivs i artikel 110l i förordning (EG) nr 1782/2003, justerat i enligt artikel 110m i samma förordning, skall medlemsstaten vidta en linjär minskning av de belopp som betalas ut till varje jordbrukare.

Artikel 171cj

Beräkning av stödutbetalningen

1.   Det stöd som skall betalas ut till jordbrukarna skall beräknas på grundval av vikten av bladtobak av den berörda sort eller sortgrupp som uppfyller minimikvalitetskravet och som tas över av det företag som utför den första bearbetningen.

2.   Om vattenhalten avviker från den nivå som fastställs i bilaga XXVIII för den aktuella sorten, skall vikten justeras därefter för varje avvikande procentenhet, dock ej högre än till de i bilagan fastställda toleransvärdena.

3.   Metoderna för beräkning av vattenhalten, av provtagningens omfattning och frekvens, samt metoden för beräkning av den anpassade vikten fastställs i bilaga XXIX.

Artikel 171ck

Leverans

1.   Utom i fall av force majeur skall jordbrukarna leverera hela sin produktion till det företag som utför den första bearbetningen, senast den 30 april det år som följer på skördeåret, annars förlorar de sin rätt till stöd. Medlemsstaterna får fastställa ett tidigare datum.

2.   Tobaken skall levereras antingen direkt till platsen där den skall bearbetas eller, om medlemsstaterna så tillåter, till en godkänd inköpscentral. Det behöriga kontrollorganet skall godkänna dessa inköpscentraler där det skall finnas lämpliga installationer, instrument för vägning och lokaler.

3.   Om den obearbetade tobaken inte har levererats till de platser som avses i punkt 2 eller om transportören vid leveransen från inköpscentralen till bearbetningsanläggningen av de åtskilda tobakskvantiteterna saknar transporttillstånd, skall det företag som utför den första bearbetningen och som lagvidrigt har mottagit tobaken betala medlemsstaten ett belopp som motsvarar stödet för tobakskvantiteten i fråga. Detta belopp skall krediteras Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ).

Artikel 171cl

Utbetalning

Medlemsstaternas behöriga organ skall betala ut stödet till jordbrukaren på grundval av ett kontrollintyg som utfärdats av det behöriga organet och som intygar att tobaken har levererats.

Artikel 171cm

Förskott

1.   Genom undantag från artikel 10.1 i förordning (EG) nr 796/2004 kan medlemsstaterna tillämpa förskott i samband med tobaksstöd till jordbrukare.

2.   Jordbrukarnas ansökningar om förskott kan lämnas in efter den 16 september skördeåret. Ansökningarna skall åtföljas av följande dokument (utom när en medlemsstat föreskrivit något annat eftersom de redan har tillgång till dokumenten):

a)

En kopia av odlingsavtalet eller dess registreringsnummer.

b)

En skriftlig deklaration från den berörde jordbrukaren med angivande av de tobakskvantiteter som han kan leverera under innevarande skörd.

3.   Utbetalningen av förskottet, som högst får vara 50 % av det stödbelopp som skall betalas ut, baserat på den preliminära stödnivå som fastställts i enlighet med artikel 171ci, skall ske mot ställande av en säkerhet motsvarande förskottsbeloppet plus 15 % av detta.

Säkerheten skall frisläppas när det totala stödbeloppet har betalats ut i enlighet med artikel 19 i förordning (EEG) nr 2220/85.

4.   Förskottet skall betalas från och med den 16 oktober skördeåret, och inom 30 dagar efter inlämnandet av den ansökan som avses i punkt 2 och av handlingar som styrker att den säkerhet som avses i punkt 3 har ställts.

Det utbetalade förskottet skall dras av från det tobaksstöd som skall betalas ut enligt artikel 171cl.

5.   Medlemsstaterna skall fastställa kompletterande villkor för beviljande av förskott, särskilt sista datum för inlämnande av ansökningar. Jordbrukare får inte lämna in ansökningar om förskott efter det att leveranserna har påbörjats.

Artikel 171cn

Gränsöverskridande bearbetning

1.   Stöd skall betalas ut eller förskotteras av den medlemsstat där tobaken har producerats.

2.   Om tobaken bearbetas i en annan medlemsstat än den där den har producerats, skall den medlemsstat där den har bearbetats efter avslutad kontroll lämna den producerande medlemsstaten de uppgifter som behövs för att betala ut stödet eller frisläppa säkerheten.

Artikel 171co

Meddelanden till kommissionen

1.   Varje berörd medlemsstat skall senast den 31 januari varje skördeår meddela kommissionen följande:

a)

Namn och adress till de organ som ansvarar för registreringen av odlingsavtal.

b)

Namn och adress till de företag som godkänts för att utföra den första bearbetningen.

Kommissionen skall offentliggöra förteckningen över de organ som ansvarar för registreringen av odlingsavtalen och av de företag som godkänts för att utföra den första bearbetningen i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien.

2.   Alla berörda medlemsstater skall omedelbart underrätta kommissionen om de nationella åtgärder som vidtagits för att tillämpa det här kapitlet.

Artikel 171cp

Övergångsbestämmelse

Utan att det påverkar eventuella framtida ändringar, skall producenter vars produktionskvoter för tobak återköptes under 2002 och 2003 års skördar i enlighet med artikel 14 i förordning (EEG) nr 2075/92, från den 1 januari 2006 ha rätt att för resten av de fem skördeår som följer på det år under vilket deras kvot återköps, få ut ett belopp som motsvarar en procentandel av det stöd som beviljas för skörden 2005, vilken anges i tabellen i bilaga XXX. Beloppen skall utbetalas före den 31 maj varje år.

8.

Artikel 172 skall ändras på följande sätt:

a)

Följande punkter skall införas som punkterna 3a och 3b:

”3a.   Förordning (EG) nr 1591/2001 skall upphöra att gälla. Den skall dock fortsätta att gälla med avseende på regleringsåret 2005/06.

3b.   Förordningarna (EEG) nr 85/93 och (EG) nr 2848/98 skall upphöra att gälla den 1 januari 2006. De skall dock fortsätta att gälla med avseende på skörden 2005.”

b)

Punkt 4 skall ersättas med följande:

”4.   Hänvisningar till de upphävda rättsakterna skall betraktas som hänvisningar till den här förordningen, utom när det gäller förordning (EEG) nr 85/93.”

9.

Texten i bilagan till den här förordningen skall läggas till som bilagorna XXIV till XXX.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2006 med undantag av artikel 1.4 som skall tillämpas från och med 1 januari 2005.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 december 2005.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 270, 21.10.2003, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 118/2005 (EUT L 24, 27.1.2005, s. 15).

(2)  EUT L 345, 20.11.2004, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1044/2005 (EUT L 172, 5.7.2005, s. 76).

(3)  EUT L 161, 30.4.2004, s. 48. Rättad i EUT L 206, 9.6.2004, s. 20.

(4)  EGT L 210, 3.8.2001, p. 10. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1486/2002 (EGT L 223, 20.8.2002, s. 3).

(5)  EGT L 210, 28.7.1998, s. 32. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 865/2004 (EUT L 161, 30.4.2004, s. 97, rättad i EUT L 206, 9.6.2004, s. 37).

(6)  EGT L 215, 30.7.1992, s. 70. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr (EG) nr 1679/2005 (EUT L 271, 15.10.2005, s. 1).

(7)  EGT L 358, 31.12.1998, s. 17. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1809/2004 (EUT L 318, 19.10.2004, s. 18).

(8)  EGT L 12, 20.1.1993, s. 9.

(9)  EGT L 210, 28.7.1998, s. 32. Förordningen upphävd genom förordning (EG) nr 865/2004 (EUT L 161, 30.4.2004, s. 97, rättad i EUT L 206, 9.6.2004, s. 37).”

(10)  EGT L 84, 28.3.2002, s. 4.”


BILAGA

BILAGA XXIV

Gemensam metod för beräkning av den med olivträd odlade arealen uttryckt i GIS-olivhektar

Den gemensamma metoden grundar sig på en algoritm (1) som fastställer arealen för ett olivodlingsskifte med utgångspunkt i de stödberättigande olivträdens läge, med hjälp av ett automatiserat databehandlingssystem baserat på GIS (geografiskt informationssystem).

1.   DEFINITIONER

I denna bilaga används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a)

’olivodlingsskifte’: ett sammanhängande stycke mark odlat med stödberättigande olivträd i produktion, vilka alla har ett stödberättigande grannträd inom ett visst fastlagt maximalt avstånd.

b)

’stödberättigande olivträd’: ett olivträd som planterats före den 1 maj 1998 eller, för Cypern och Malta, före den 31 december 2001, eller ett ersättningsolivträd eller alla eventuella andra olivträd som planterats inom ramen för det program som godkänts av kommissionen i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1638/98 och som är registrerade i GIS.

c)

’stödberättigande isolerat olivträd’: ett stödberättigande olivträd i produktion som inte uppfyller de villkor som krävs för att tillhöra ett olivodlingsskifte.

d)

’stödberättigande olivträd i produktion’: ett stödberättigande olivträd av en art som klassats som inhemsk, levande, permanent förekommande, oavsett skick, och som eventuellt har flera stammar på högst 2 meters avstånd från varandra räknat från foten.

2.   ETAPPER I ALGORITMEN FÖR STÖD TILL OLIVODLINGAR

Etapp 1: Analys av avstånd

Analysparametern för avstånd (P1) definierar ett maximalt avstånd mellan de stödberättigande olivträden, som utgör måttet för om träden skall betraktas som isolerade eller som tillhörande samma olivodlingsskifte. P1 är den radie som utgår från ett stödberättigande olivträd och definierar en cirkel inom vilken andra stödberättigande olivträd måste befinna sig för att betraktas som tillhörande samma ”olivodlingsperimeter”.

P1 fastställs till 20 meter, vilket motsvarar ett maximalt agronomiskt värde för de flesta regioner. I vissa extensiva odlingsområden, som skall fastställas av medlemsstaten, där den genomsnittliga planteringstätheten överskrider 20 meter, får medlemsstaten besluta att P1 skall vara två gånger den regionala genomsnittliga planteringstätheten. I sådant fall skall medlemsstaten bevara de handlingar som styrker tillämpningen av detta undantag.

Stödberättigande olivträd som ingår i olivodlingar med ett avstånd som överskrider P1 skall betraktas som stödberättigande isolerade olivträd.

I ett första skede skall tillämpningen av parametern P1 ligga till grund för fastställandet av planteringstätheten för stödberättigande olivträd. En buffertzon skall upprättas kring alla punkter (olivträdens masscentrum), och de polygoner som därmed uppstår skall slås samman. Sedan fastställs polygonernas storlek, utifrån vilken det sedan fastställs vilka olivträd som skall betraktas som stödberättigande isolerade olivträd.

Etapp 2: Fastställande av en standardarea för stödberättigande isolerade olivträd

Efter tillämpning av P1 skall de stödberättigande olivträden delas in i två klasser:

Stödberättigande olivträd som ingår i en olivodlingsperimeter

Stödberättigande isolerade olivträd.

Arean för ett stödberättigande isolerat olivträd, P2, skall vara 100 m2, dvs. en cirkel med en radie på 5,64 m kring det stödberättigande isolerade olivträdet.

Etapp 3: Tillämpning av en internbuffert P3

En areal måste fastställas för olivodlingsperimetern jämte en polygon vars form motsvarar olivodlingens.

Först skapas ett rutnät som förbinder alla stödberättigande olivträd i gruppen vars planteringstäthet (dvs. avståndet mellan dem) är lägre än avståndet P1.

Sedan placeras en area som definieras som ’internbuffert’ ovanpå var och en av dessa linjer. Internbufferten definieras som en serie punkter vars avstånd i förhållande till linjerna i rutnätet är lika med eller mindre än ett värde som definieras som ’internbuffertens bredd’. För att undvika uppkomsten av öar som skulle klassas som ’icke tillhörande olivodlingen’ inom en enhetlig olivodling, måste internbuffertens bredd vara lika med hälften av P1-avståndet.

En sammanslagning av alla internbuffertar ger sedan preliminärt den ungefärliga areal som skall tilldelas gruppen av olivträd, dvs. olivodlingens areal.

Etapp 4: Tillämpning av den externa bufferten P4

Olivodlingens slutliga areal och den slutliga form som polygonen som representerar nämnda areal kommer att ha, skall fastställas med hjälp av en andra buffert, kallad ’extern buffert’.

En ’extern buffert’ skall tillämpas utanför det rutnät som förbinder alla stödberättigande olivträd längs olivodlingens ytterkanter. Externbufferten definieras som en serie punkter vars avstånd i förhållande till en linje i rutnätets ytterkant är lika med eller mindre än ett värde som definieras som ’externbuffertens bredd’. Externbufferten skall endast tillämpas på yttersidan av varje linje i rutnätets ytterkant, medan den interna bufferten skall tillämpas på insidan.

Externbufferten definieras som hälften av olivodlingsskiftets genomsnittliga planteringstäthet (δ), med en minimitröskel på 2,5 m.

Detta genomsnittliga avstånd mellan de stödberättigande olivträden beräknas genom tillämpning av följande formel:

Genomsnittlig planteringstäthet Formula

där A = olivträdgruppens area och N = antalet olivträd.

Den genomsnittliga planteringstätheten kommer att beräknas med hjälp av på varandra följande iterationer:

Det första genomsnittliga planteringsavståndet δ1 kommer att beräknas med hjälp av den area (A1) som erhålls vid tillämpning av enbart P3 (internbufferten).

En ny area A2 kommer då att beräknas med hjälp av den externa bufferten δ2 = δ1/2.

An kommer sålunda att erhållas när skillnaden mellan An-1 och An inte längre kan betraktas som märkbar.

P4 blir då

P4 = max [2,5 m; 1/2 δn]

där Formula

Etapp 5: Fastställande av olivodlingsarealen

—   Etapp 5 a: Fastställande av Voronoï-polygonen

De interna och externa buffertarna (P3 och P4) kombineras i syfte att få det slutliga resultatet. Resultatet är en grafisk yta vars olivodlingsperimeter och olivodlingsareal skall registreras i GIS-databasen för olivodlingar.

Den kan omvandlas i Voronoï-polygoner, som fastställer en areal för varje stödberättigande olivträd. En Voronoï-polygon definieras som ’en polygon vars insida utgörs av alla de punkter på kartan som ligger närmare en viss punkt i rutnätet än någon annan punkt’.

—   Etapp 5 b: Uteslutande av delar som sträcker sig utanför referensskiftets ytterkant

Först måste olivodlingsperimetrarna placeras över referensskiftenas ytterkanter.

Sedan skall de delar av olivodlingsperimetrarna som hamnar utanför referensskiftets gränser avlägsnas.

—   Etapp 5 c: Integrering av öar som är mindre än 100 m2

I syfte att undvika att det bildas meningslösa ’öar’ (delar av skiftet som inte är täckt av stödberättigande olivträd, när metoden tillämpats) skall det finnas en tolerans i form av en tröskel i fråga om ’öarnas’ storlek. Alla ’öar’ under 100 m2 kan integreras. De ’öar’ som skall beaktas är

de ’interna öar’ (inom den olivodlingsperimeter som genererats av OLIAREA) som är resultatet av tillämpningen av parametrarna P1 och P3,

de ’externa öar’ (inom referensskiftet men utanför olivodlingsskiftet) som är resultatet av tillämpningen av P4 och skärningslinjen mellan referensskiftena och olivodlingsperimetrarna.

Etapp 6: Uteslutande av icke stödberättigande olivträd

Om det skulle finnas icke stödberättigande olivträd inom olivodlingsskiftet, skall den areal som erhålls efter etapp 5 multipliceras med antalet stödberättigande olivträd och divideras med det totala antalet olivträd inom olivodlingsskiftet. Den areal som blir resultatet av denna beräkning utgör den olivodlingsareal som berättigar till stöd för olivodlingar.

3.   ETAPPER I ALGORITMEN FÖR ORDNINGEN FÖR SYSTEMET MED SAMLAT GÅRDSSTÖD

För fastställande av det antal hektar som skall beaktas för det syfte som avses i artikel 43.1 i och bilaga VII.H till förordning (EG) nr 1782/2003 (Fastställande av stödrättigheter), skall etapperna 1 till 5 i ovan beskrivna algoritm tillämpas. Etapp 6 skall inte tillämpas. Den areal isolerade olivträd som avses i etapp 2 kan inte beaktas.

I detta fall kan medlemsstaterna, efter etapp 5, besluta att i olivodlingsarealen integrera öar på mer än 100 m2 jordbruksmark som under referensperioden inte har gett rätt till sådana direktstöd som förtecknas i bilaga VI till förordning (EG) nr 1782/2003, med undantag för arealer som är planterade med permanenta grödor eller beskogade. Om man väljer att tillämpa denna bestämmelse, skall den gälla alla jordbrukare i medlemsstaten.

Medlemsstaterna skall registrera detta undantag och de kontroller som utförts i GIS för olivodlingar.

Samma strategi skall gälla vid beräkningen av antalet stödberättigande hektar enligt artikel 44 i förordning (EG) nr 1782/2003 (Användning av stödrättigheter).

4.   GENOMFÖRANDE

Medlemsstaterna skall införa denna algoritm som verktyg i sina GIS för olivodlingar, och anpassa den till det egna datasystemet. Resultaten av varje etapp skall, för varje skifte, registreras i GIS för olivodlingar.

BILAGA XXV

KLASSIFICERING AV TOBAKSSORTER

enligt artikel 171ca

I.   FLUE-CURED

 

Virginia

 

Virginia D med hybrider

 

Bright

 

Wiślica

 

Virginia SCR IUN

 

Wiktoria

 

Wiecha

 

Wika

 

Wala

 

Wisła

 

Wilia

 

Waleria

 

Watra

 

Wanda

 

Weneda

 

Wenus

 

DH 16

 

DH 17

II.   LIGHT AIR-CURED

 

Burley

 

Badischer Burley med hybrider

 

Maryland

 

Bursan

 

Bachus

 

Bożek

 

Boruta

 

Tennessee 90

 

Baca

 

Bocheński

 

Bonus

 

NC 3

 

Tennessee 86

III.   DARK AIR-CURED

 

Badischer Geudertheimer, Pereg, Korso

 

Paraguay med hybrider

 

Dragon Vert med hybrider

 

Philippin

 

Petit Grammont (Flobecq)

 

Semois

 

Appelterre

 

Nijkerk

 

Misionero med hybrider

 

Rio Grande med hybrider

 

Forchheimer Havanna IIc

 

Nostrano del Brenta

 

Resistente 142

 

Goyano

 

Hybrider av Geudertheimer

 

Beneventano

 

Brasile Selvaggio och liknande sorter

 

Fermenterad Burley

 

Havanna

 

Prezydent

 

Mieszko

 

Milenium

 

Małopolanin

 

Makar

 

Mega

IV.   FIRE-CURED

 

Kentucky med hybrider

 

Moro di Cori

 

Salento

 

Kosmos

V.   SUN-CURED

 

Xanthi-Yaka

 

Perustitza

 

Samsun

 

Erzegovina och liknande sorter

 

Myrodata Smyrnis, Trapezous och Phi I

 

Icke-klassisk Kaba Koulak

 

Tsebelia

 

Mavra

VI.   BASMAS

VII.   KATERINI OCH LIKNANDE SORTER

VIII.   KLASSISK KABA KOULAK

 

Elassona

 

Myrodata Agrinion

 

Zichnomyrodata

BILAGA XXVI

GODKÄNDA PRODUKTIONSOMRÅDEN

enligt artikel 171cc

Sortgrupper i enlighet med bilaga I

Medlemsstat

Produktionsområden

I.

Flue cured

Tyskland

Schleswig-Holstein, Niedersachsen, Bayern, Rheinland-Pfalz, Baden-Württemberg, Hessen, Saarland, Brandenburg, Mecklenburg-Vorpommern, Sachsen, Sachsen-Anhalt, Thüringen

Grekland

 

Frankrike

Aquitaine, Midi-Pyrénées, Auvergne, Limousin, Champagne-Ardenne, Alsace, Lorraine, Rhône-Alpes, Franche-Comté, Provence-Alpes-Côté d'Azur, Pays de la Loire, Centre, Poitou-Charentes, Bretagne, Languedoc-Roussillon, Normandie, Bourgogne, Nord-Pas-de-Calais, Picardie, Île-de-France

Italien

Friuli, Venetien, Lombardiet, Piemonte, Toskana, Marche, Umbrien, Latium, Abruzzerna, Molise, Kampanien, Basilicata, Kalabrien

Spanien

Extremadura, Andalusien, Kastilien-Leon, Kastilien-La Mancha

Portugal

Beiras, Ribatejo Oeste, Alentejo, Azorerna

Österrike

 

II.

Light air cured

Belgien

 

Tyskland

Rheinland-Pfalz, Baden-Württemberg, Hessen, Saarland, Bayern, Brandenburg, Mecklenburg-Vorpommern, Sachsen, Sachsen-Anhalt, Thüringen

Grekland

 

Frankrike

Aquitaine, Midi-Pyrénées, Languedoc-, Loire Region, Centre, Rhône-Alpes, Roussillon, Auvergne, Limousin, Poitou-Charentes, Bretagne Provence-Alpes-Côte d'Azur, Franche-Comté, Alsace, Lorraine, Champagne-Ardenne, Picardie, Nord-Pas-de-Calais, Haute-Normandie, Basse-Normandie, Bourgogne, Réunion, Île-de-France

Italien

Veneto, Lombardiet, Piemonte, Umbrien, Emilia-Romagna, Latium, Abruzzerna, Molise, Kampanien, Basilicata, Sicilien, Friuli, Toskana, Marche

Spanien

Extremadura, Andalusien, Kastilien-Leon, Kastilien-La Mancha

Portugal

Beiras, Ribatejo Oeste, Entre Douro e Minho, Trás-os-Montes, Azorerna

Österrike

 

III.

Dark air-cured

Belgien

 

Tyskland

Rheinland-Pfalz, Baden-Württemberg, Hessen, Saarland, Bayern, Brandenburg, Mecklenburg-Vorpommern, Sachsen, Sachsen-Anhalt, Thüringen

Frankrike

Aquitaine, Midi-Pyrénées, Languedoc-Roussillon, Auvergne, Limousin, Poitou-Charentes, Bretagne, Pays de la Loire, Centre, Rhône-Alpes, Provence-Alpes-Côte d'Azur, Franche-Comté, Alsace, Lorraine, Champagne-Ardenne, Picardie, Nord-Pas-de-Calais, Haute-Normandie, Basse-Normandie, Bourgogne, Réunion, Île-de-France

Italien

Friuli, Trentino, Venetien, Toskana, Latium, Molise Kampanien, Sicilien

Spanien

Extremadura, Andalusien, Kastilien-Leon, Kastilien-La Mancha, Valencia, Navarra, Rioja, Katalonien, Madrid, Galicien, Asturien, Kantabrien, Campezo (Baskien), La Palma (Kanarieöarna)

Österrike

 

IV.

Fire cured

Italien

Venetien, Toskana, Umbrien, Latium, Kampanien, Marche

Spanien

Extremadura, Andalusien

V.

Sun cured

Grekland

 

Italien

Latium, Abruzzerna, Molise, Kampanien, Basilicata, Sicilien

VI.

Basmas

Grekland

 

VII.

Katerini och liknande sorter

Grekland

 

Italien

Latium, Abruzzerna, Kampanien, Basilicata

VIII.

Klassisk Kaba Koulak

Elassona, Myrodata Agrinion, Zichnomyrodata

Grekland

 

BILAGA XXVII

MINIMIKVALITETSKRAV

enligt artikel 171cg

Det stöd som avses i artikel 171ci kan endast beviljas för tobak av fullgod handelskvalitet med avseende på de typiska kännetecknen för den aktuella sorten, som är fri från följande:

a)

Bladdelar.

b)

Svårt hagelskadade blad.

c)

Blad med allvarliga skador på mer än en tredjedel av ytan.

d)

Blad med sjukdoms- eller insektsangrepp på mer än 25 % av ytan.

e)

Blad med spår av bekämpningsmedel.

f)

Omogna eller helt gröna blad.

g)

Frostskadade blad.

h)

Blad med svamp- eller rötangrepp.

i)

Blad med icke torkade, fuktiga eller rötangripna nerver eller med svampiga eller framträdande mittnerver.

j)

Blad från sidoskott.

k)

Blad med en för den aktuella sorten främmande lukt.

l)

Blad med vidhängande jord.

m)

Blad med en vattenhalt som överstiger de toleranser som fastställs i bilaga XXVIII.

BILAGA XXVIII

VATTENHALT

enligt artikel 171cj

Sortgrupp

Vattenhalt (%)

Toleranser (%)

I.

Flue cured

16

4

II.   

Light air cured

Tyskland, Frankrike, Belgien, Österrike, Portugal – Azorerna

22

4

Andra medlemsstater och andra godkända produktionsområden i Portugal

20

6

III.   

Dark air-cured

Belgien, Tyskland, Frankrike, Österrike

 

 

Andra medlemsstater

26

4

IV.

Fire-cured

22

6

V.

Sun cured

22

4

VI.

Basmas

16

4

VII.

Katerini

16

4

VIII.   

Klassisk Kaba Koulak

Elassona, Myrodata

16

4

Agrinion, Zichnomyrodata

16

4

BILAGA XXIX

GEMENSKAPENS METODER FÖR ATT FASTSTÄLLA VATTENHALTEN I RÅTOBAK

enligt artikel 171cj

I.   METODER SOM SKALL ANVÄNDAS

A.   Beaudessonmetoden

1.   Apparatur

Beaudessonvärmeskåp EM 10

Elektrisk torkapparat med mekanisk ventilation (en särskild fläkt) i vilken varm luft blåses över det prov som skall torkas. Vattenhalten bestäms genom vägning före och efter torkningen, varvid vågen är kalibrerad på så sätt att det värde som avläses för en använd kvantitet på 10 gram direkt motsvarar vattenhalten i procent.

2.   Metod

En kvantitet på 10 gram vägs i en skål med perforerad botten och läggs sedan i torkningskolonnen där den hålls fast med en spiralring. Värmeskåpet kopplas på i fem minuter och under denna tid torkas provet vid en temperatur av cirka 100 °C.

Efter fem minuter stoppas processen med hjälp av ett tidur. Luftens temperatur efter avslutad torkning mäts med en inbyggd termometer. Provet vägs och dess vattenhalt avläses direkt och korrigeras vid behov med några tiondelars procent upp eller ned, beroende på den uppmätta temperaturen, med hjälp av den tabell som följer med apparaten.

B.   Brabendermetoden

1.   Apparatur

Brabendertorkskåp

En elektrisk torkapparat som består av ett termostatreglerat cylinderformigt rum som ventileras mekaniskt, i vilket tio skålar som alla innehåller 10 gram tobak placeras samtidigt. Dessa skålar ställs på en roterande skiva med tio olika lägen, så att varje skål efter torkningen med en ratt kan föras till ett läge där den kan vägas. Ett system med hävstänger gör det möjligt att ställa skålarna i tur och ordning på en inbyggd vågbalk utan att de behöver tas ut från torkrummet. Vågen har en optisk visare och ger en direkt avläsning av vattenhalten.

En andra våg som är ansluten till apparaten används för att väga de ursprungliga provkvantiteterna.

2.   Metod

Termostaten ställs in på 110 oC.

Torkrummet ställs in på föruppvärmning, minst 15 minuter.

Tio prov à 10 gram vägs upp.

Provkvantiteterna läggs in i torkskåpet.

Proven torkas under 50 minuter.

Vikterna avläses för att bestämma bruttovattenhalten.

C.   Andra metoder

Medlemsstaterna kan använda andra mätmetoder, bl.a. metoder baserade på bestämning av det elektriska motståndet eller de dielektriska egenskaperna hos det aktuella partiet under förutsättning att resultaten kontrolleras genom att ett representativt prov undersöks med hjälp av en av de metoder som beskrivs i A eller B ovan.

II.   PROVTAGNING

Följande metod skall användas för provtagning av bladtobak för att bestämma vattenhalten enligt en av de metoder som anges i punkterna I.A och I.B:

1.   Provurval

Från varje bal väljs ett antal blad i proportion till balens vikt. Antalet utvalda blad bör vara så stort att bladen är representativa för balen som helhet.

Provet skall bestå av lika många blad från balens utsida, mitt och delen där emellan.

2.   Homogenisering

Alla utvalda blad blandas i en plastpåse och några kg hackas i bitar (0,4–2 mm breda).

3.   Val av provkvantitet

Efter hackning blandas den hackade tobaken ordentligt och ett representativt prov väljs ut.

4.   Mätning

Mätningarna skall göras på hela det prov som reducerats på detta sätt och åtgärder bör vidtas för att se till att

det inte förekommer några variationer i fuktkvantiteten (luft- och vattentäta påsar eller behållare),

provets homogenitet inte påverkas under sedimenteringen.

III.   PROVTAGNINGENS OMFATTNING OCH FREKVENS SAMT METODEN FÖR BERÄKNING AV DEN ANPASSADE VIKTEN

Det antal prov som skall tas för att fastställa vattenhalten i råtobaken skall vara minst tre per leverans för varje sortgrupp. Jordbrukare och första ledets bearbetningsföretag får vid tobaksleveransen begära att antalet prover skall ökas.

Vikten på den tobak som levereras per sortgrupp under en och samma dag skall anpassas efter den genomsnittliga vattenhalt som har uppmätts. Om den genomsnittliga vattenhalten ligger mindre än en procentenhet över eller under referensvärdet för vattenhalten skall vikten på den bidragsberättigande tobaken inte anpassas.

Den anpassade vikten är följande: Den totala nettovikten på den tobak som levereras per sortgrupp under en och samma dag × (100 – den genomsnittliga vattenhalten)/(100 – referensvärdet för vattenhalten för sorten i fråga). Den genomsnittliga vattenhalten måste anges i heltal, avrundade nedåt för decimaltal mellan 0,01 och 0,49 och avrundade uppåt för decimaltal mellan 0,50 och 0,99.

BILAGA XXX

ÅTERKÖP AV KVOTER FÖR SKÖRDEÅREN 2002 OCH 2003

enligt artikel 171cp

Producenter med produktionskvoter under 10 ton

Sortgrupp

År

1

2

3

4

5

Kvoter för grupp I

25 %

25 %

25 %

15 %

10 %

Kvoter för grupp II

25 %

25 %

25 %

15 %

10 %

Kvoter för grupp III

— Skördeåret 2002

40 %

40 %

25 %

25 %

20 %

— Skördeåret 2003

75 %

75 %

50 %

25 %

25 %

Kvoter för grupp IV

25 %

25 %

25 %

15 %

10 %

Kvoter för grupp V

100 %

100 %

75 %

50 %

50 %

Kvoter för grupp VI

25 %

25 %

25 %

15 %

10 %

Kvoter för grupp VII

25 %

25 %

25 %

15 %

10 %

Kvoter för grupp VIII

25 %

25 %

25 %

15 %

10 %


Producenter med produktionskvoter på 10 ton eller mer men under 40 ton

Sortgrupp

År

1

2

3

4

5

Kvoter för grupp I

25 %

25 %

20 %

10 %

10 %

Kvoter för grupp II

25 %

25 %

20 %

10 %

10 %

Kvoter för grupp III

— Skördeåret 2002

35 %

35 %

20 %

20 %

20 %

— Skördeåret 2003

75 %

50 %

40 %

20 %

20 %

Kvoter för grupp IV

25 %

25 %

20 %

10 %

10 %

Kvoter för grupp V

90 %

90 %

50 %

50 %

50 %

Kvoter för grupp VI

25 %

25 %

20 %

10 %

10 %

Kvoter för grupp VII

25 %

25 %

20 %

10 %

10 %

Kvoter för grupp VIII

25 %

25 %

20 %

10 %

10 %


Producenter med produktionskvoter på 40 ton eller mer

Sortgrupp

År

1

2

3

4

5

Kvoter för grupp I

20 %

20 %

20 %

10 %

10 %

Kvoter för grupp II

20 %

20 %

20 %

10 %

10 %

Kvoter för grupp III

— Skördeåret 2002

30 %

30 %

20 %

15 %

15 %

— Skördeåret 2003

65 %

65 %

20 %

20 %

20 %

Kvoter för grupp IV

20 %

20 %

20 %

10 %

10 %

Kvoter för grupp V

75 %

75 %

40 %

40 %

40 %

Kvoter för grupp VI

20 %

20 %

20 %

10 %

10 %

Kvoter för grupp VII

20 %

20 %

20 %

10 %

10 %

Kvoter för grupp VIII

20 %

20 %

20 %

10 %

10 %


(1)  Metod benämnd OLIAREA, utarbetad av kommissionens gemensamma forskningscentrum.


Top