9.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 261/23

(1)

Den 16 november 2016 antog kommissionen den årliga tillväxtöversikten, som inledde 2017 års europeiska planeringstermin för samordning av den ekonomiska politiken. Prioriteringarna i den årliga tillväxtöversikten godkändes av Europeiska rådet den 9–10 mars 2017. Den 16 november 2016 antog kommissionen, på grundval av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 (2), rapporten om förvarningsmekanismen, där Estland konstaterades vara en av de medlemsstater som inte skulle bli föremål för en fördjupad granskning. Samma dag antog kommissionen också en rekommendation till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken för euroområdet som Europeiska rådet godkände den 9–10 mars 2017. Den 21 mars 2017 antog rådet rekommendationen om den ekonomiska politiken för euroområdet (nedan kallad rekommendationen för euroområdet) (3).

(2)

Med tanke på att ekonomierna i den ekonomiska och monetära unionen är tätt sammanvävda bör Estland, i egenskap av en medlemsstat som har euron som valuta, se till att rekommendationen för euroområdet, som återspeglas i rekommendation 1, genomförs fullständigt och i tid.

(3)

Landsrapporten 2017 för Estland offentliggjordes den 22 februari 2017. Den innehöll en bedömning av hur väl Estland hade lyckats med de landsspecifika rekommendationer som rådet antog den 12 juli 2016, med uppföljningen av tidigare års landsspecifika rekommendationer och med sina nationella Europa 2020-mål.

(4)

Estland lade fram sitt stabilitetsprogram för 2017 den 28 april 2017 och sitt nationella reformprogram för 2017 den 4 maj 2017. För att beakta deras inbördes samband har de båda programmen bedömts samtidigt.

(5)

Vid programplaneringen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (nedan kallade ESI-fonder) för 2014–2020 har relevanta landsspecifika rekommendationer beaktats. Enligt artikel 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (4) får kommissionen begära att en medlemsstat ser över och föreslår ändringar av sin partnerskapsöverenskommelse och av relevanta program när så krävs för att stödja genomförandet av relevanta rekommendationer från rådet. Kommissionen har i riktlinjerna för tillämpning av åtgärder som sammanlänkar effektiva ESI-fonder med sund ekonomisk styrning beskrivit närmare hur den kommer att tillämpa den bestämmelsen.

(6)

Estland omfattas för närvarande av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del. I stabilitetsprogrammet för 2017 sänkte regeringen det medelfristiga budgetmålet från ett strukturellt saldo till ett underskott på 0,5 % av BNP. Regeringen planerar att gå från ett överskott i de offentliga finanserna på 0,3 % av BNP 2016 till ett underskott på 0,5 % av BNP 2017 och 0,8 % av BNP 2018. Enligt uppskattningarna i stabilitetsprogrammet för 2017 motsvarar detta ett strukturellt överskott på 0,2 % av BNP 2017 och ett underskott på 0,5 % av BNP 2018, vilket ligger i linje med det medelfristiga budgetmålet. Baserat på det omräknade (5) strukturella saldot beräknas dock underskottet uppgå till 0,1 % av BNP 2017 och till 0,9 % av BNP 2018, vilket är under det nya medelfristiga budgetmålet. Enligt stabilitetsprogrammet för 2017 väntas den offentliga skuldkvoten fortfarande vara under 10 % av BNP 2017 och 2018. Det makroekonomiska scenario som ligger till grund för dessa budgetprognoser är realistiskt för 2017 och 2018, medan det är gynnsamt för programmets senare år. Samtidigt finns det risker med antagandena om intäkter från de olika nya skatteåtgärder som träder i kraft 2018.

(7)

På grundval av kommissionens vårprognos 2017 beräknas det strukturella saldot nå ett underskott på 0,3 % av BNP 2017, vilket är över det medelfristiga budgetmålet. För 2018 rekommenderas det att Estland står fast vid det medelfristiga budgetmålet. Om politiken förblir oförändrad finns det risk för viss avvikelse från det kravet. Sammantaget anser rådet att Estland måste vara redo att vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa efterlevnad under 2018.

(8)

Som en del av reformen av den lokala förvaltningen har Estland vidtagit åtgärder för att se till att det erbjuds tillgängliga och högkvalitativa offentliga tjänster, bland annat sociala tjänster på lokal nivå. Estland har bland annat antagit lagen om förvaltningsreform för att göra det lättare att skapa livskraftiga kommuner som kan finansiera sin egen verksamhet, att planera för tillväxt och utveckling och att erbjuda kvalitativa tjänster. Den frivilliga fasen av kommunsammanslagningarna är slutförd och lagen om social trygghet håller på att genomföras. Vissa viktiga åtgärder som behövs för att slutföra reformen av den lokala förvaltningen har fortfarande inte vidtagits. Översynen av kommunernas finansieringssystem kvarstår. Ytterligare lagstiftning om kommunernas och centralförvaltningens skyldigheter och uppgiftsfördelningen mellan dem är fortfarande under beredning. Att dessa förslag antas är avgörande för att kvalitativa offentliga tjänster ska kunna tillhandahållas inom utbildning, ungdomsarbete, hälsofrämjande och transporter.

(9)

Löneskillnaderna mellan könen i Estland minskade från 28,3 % under 2014 till 26,9 % under 2015, men den är fortfarande högst i unionen. Regeringen har vidtagit åtgärder för att ytterligare minska löneklyftan. Bland annat har en plan för social trygghet för 2016–2023 antagits och håller på att genomföras, med åtgärder mot könsuppdelningen på arbetsmarknaden och mot stereotypa föreställningar. Ändringen av jämställdhetslagen i syfte att ge yrkesinspektionerna i uppgift att närmare bevaka jämställdheten i den privata sektorn har ännu inte antagits. En översyn av systemet för föräldraledighet diskuteras för att det ska vara möjligt att utnyttja föräldraledigheten på ett mer flexibelt sätt. Ändringen av lagstiftningen har ännu inte antagits.

(10)

Inkomstskillnaderna i Estland är stora. Förhållandet mellan inkomsterna hos de rikaste 20 % av hushållen och de fattigaste 20 % steg från 5,4 under 2012 till 6,2 under 2015 och är nu den sjunde högsta i unionen. Den viktigaste anledningen ser ut att vara den stora lönespridningen till följd av en stark inkomstökning bland högutbildade. I absoluta tal har inkomsterna hos de fattigaste 10 % av hushållen släpat efter medianinkomstens ökning, vilket skapat problem med det sociala skyddsnätets tillräcklighet. En bidragande faktor är att förmånerna (särskilt pensioner och socialt bistånd) inte håller jämna steg med de ökade marknadsinkomsterna. Detta har även lett till att fattigdomsrisken gradvis ökat från 15,8 % under 2010 till 21,6 % under 2015. En betydande satsning har gjorts för att skapa ett mer progressivt skattesystem från och med 2018, särskilt för låginkomsttagare, genom att höja inkomstskattens grundavdrag.

(11)

Företagens utgifter för forskning, teknik och innovation ökade 2015 till 0,69 % men den sammanlagda nivån är under genomsnittet för unionen på 1,3 %. Andelen högteknologiska och kunskapsintensiva företag är begränsad och antalet nya doktorsexamina är lågt. Lönerna har under de senaste åren konsekvent ökat mer än produktiviteten, vilket påverkar vinsterna och därmed drar ned tillväxten i fråga om investeringar. Låga investeringar i teknisk utveckling kan leda till att mervärdet för export, särskilt av varor, ökar mindre än väntat och utgör en risk för produktionstillväxten. Uppdragsforskningen mellan forskare och företag ökade i volym 2015. Samarbetet mellan de två sektorerna är dock fortfarande begränsat, trots de åtgärder som regeringen har vidtagit. Estland har förbättrat företagsklimatet ytterligare, men utdragna insolvensförfaranden och återvinningsnivån för borgenärer med säkerhetsrätt hindrar investeringar. Ett projekt inleddes 2016 med målet att skapa ett bättre regelverk för insolvens som leder till ett snabbare och effektivare förfarande och till fler framgångsrika ansökningar. Ändringarna av regelverket har emellertid ännu inte antagits.

(12)

Kommissionen har inom ramen för den europeiska planeringsterminen för 2017 gjort en omfattande analys av Estlands ekonomiska politik och redogjort för den i 2017 års landsrapport. Den har även bedömt stabilitetsprogrammet för 2017, det nationella reformprogrammet för 2017 samt uppföljningen av de rekommendationer Estland har fått tidigare år. Kommissionen har beaktat inte bara programmens relevans för hållbarheten i finanspolitiken och den socioekonomiska politiken i Estland utan också huruvida unionens regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i unionen genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på unionsnivå.

(13)

Mot bakgrund av denna bedömning har rådet granskat stabilitetsprogrammet för 2017 och dess yttrande (6) återspeglas särskilt i rekommendation 1.

1.

Fortsätta att föra en finanspolitik som är förenlig med kraven i den förebyggande delen av stabilitets- och tillväxtpakten, vilket innebär att landet står fast vid det medelfristiga budgetmålet under 2018. Se till att det sociala skyddsnätet i högre grad tillgodoser behoven. Vidta åtgärder för att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män, särskilt genom ökad insyn i lönesättningen och en översyn av systemet för föräldraledighet.

2.

Främja privata investeringar i forskning, teknik och innovation, bland annat genom att vidta åtgärder för att stärka samarbetet mellan den akademiska världen och företagen.