Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52016IE0747

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Finansiering från Europeiska socialfonden (ESF) och fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead) – ett effektivt inslag i det civila samhällets insatser för att ta itu med fattigdom och social utslagning inom ramen för Europa 2020-strategin? (yttrande på eget initiativ)

OJ C 173, 31.5.2017, p. 15–19 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

31.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 173/15


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Finansiering från Europeiska socialfonden (ESF) och fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead) – ett effektivt inslag i det civila samhällets insatser för att ta itu med fattigdom och social utslagning inom ramen för Europa 2020-strategin?

(yttrande på eget initiativ)

(2017/C 173/03)

Föredragande:

Krzysztof BALON

Beslut av EESK:s plenarförsamling

21.1.2016

Rättslig grund

Artikel 29.2 i arbetsordningen

 

Yttrande på eget initiativ

 

 

Ansvarig facksektion

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna

Antagande av facksektionen

3.2.2017

Antagande vid plenarsessionen

22.2.2017

Plenarsession nr

523

Resultat av omröstningen

(för/emot/nedlagda röster)

171/1/2

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Fattigdom och social utestängning när populistiska tendenser i många EU-medlemsstater och EESK välkomnar därför ”Kampen mot fattigdom och social utestängning: en integrerad strategi – Rådets slutsatser (16 juni 2016)” (1), men anser samtidigt att man i den framtida budgetramen bör skapa en integrerad europeisk fond för bekämpning av fattigdom och social utestängning och stödja sig på de hittillsvarande erfarenheterna av genomförandet av fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead) och Europeiska socialfonden (ESF).

1.2

Med tanke på de många olika problem och målgrupper som finns i de enskilda medlemsstaterna, bl.a. med koppling till olika former av migration, bör en sådan fond i till fullo utnyttja erfarenheterna och kapaciteten hos det civila samhällets organisationer och ge dessa en ledande roll även inom planering, genomförande, övervakning och utvärdering. Fonden bör också bidra till att bygga upp kapaciteten hos de olika nätverken av civilsamhällesorganisationer, med särskild hänsyn till hjälporganisationer.

1.3

Kommissionens övervakning av hur ESF utnyttjas vid bekämpning av fattigdom och social utestängning samt hur Fead används för åtgärder av integrerande karaktär i medlemsstaterna bör bli mer effektiv i den nuvarande budgetplanen. Övervakningen bör ske i nära samarbete med det civila samhällets organisationer och med personer som lever i fattigdom och social utestängning.

1.4

Det är viktigt att de nationella myndigheter som förvaltar medlen samarbetar med partnerorganisationerna (2). Dessa organisationers kunskapsrelaterade och organisatoriska bidrag är viktigt och utgör ett verkligt mervärde vid genomförandet av Fead och ESF. Kommissionen bör därför överväga att på ett tydligt sätt klargöra de minimikrav som medlemsstaternas myndigheter ska uppfylla när ett partnerskap genomförs samt ålägga påföljder om de inte uppfylls i tillräcklig utsträckning.

1.5

Kommissionen bör överväga ett krav på medlemsstaterna att utnyttja det tekniska biståndet inom Fead och ESF för att bygga upp kapaciteten hos de civilsamhällesorganisationer som deltar i bekämpningen av fattigdom och social utestängning. Dessutom bör man stärka den kunskapsrelaterade och organisatoriska kapaciteten hos de europeiska nätverken av organisationer som verkar för bekämpning av fattigdom och social utestängning.

1.6

EESK uppmanar medlemsstaterna att i större utsträckning tillämpa globala bidrag, omfördelning (”regranting”) och att i de fall där detta är möjligt behandla naturabidrag och finansiella bidrag som likvärdiga. Dessutom bör man överväga möjligheten att kommissionen inför ett krav på att man inom ramen för de operativa programmen överför en stor del av anslagen till projekt med mindre budget. Detta skulle göra det möjligt att stödja lokalt verksamma organisationer och självhjälpsgrupper.

1.7

EESK kommer systematiskt att stödja civilsamhällesorganisationernas insatser och deras samarbete med myndigheter och offentliga institutioner för att bekämpa fattigdom och social utestängning. Kommittén förklarar sig samtidigt beredd att inrätta en liten tillfällig arbetsgrupp bestående av EESK-ledamöter och berörda plattformar för det civila samhället på europeisk nivå, som redan under den nuvarande budgetplanen skulle bidra till en bättre samordning av ESF- och Fead-insatserna och bidra till diskussionerna om målen för framtidens integrerade europeiska fond för bekämpning av fattigdom och social utestängning. I detta sammanhang är det enligt EESK nödvändigt att samarbeta med Regionkommittén.

2.   Inledning

2.1

Mål nr 1 för FN:s 2030-agenda för hållbar utveckling (3) är att utplåna fattigdomen i alla dess former i hela världen. Bekämpning av fattigdom och social utestängning är också en av Europa 2020-strategins prioriteringar. Samtidigt fortsätter de europeiska institutionerna och ett antal medlemsstater att forcera en åtstramningspolitik, trots att det faktum att det inte skett någon snabb och synlig förbättring av situationen för de EU-medborgare som lever i fattigdom och social utestängning verkar vara en av huvudorsakerna till det minskande stödet för den europeiska integrationen i medlemsstaterna. EU:s instrument – i form av fonder som bidrar till bekämpning av fattigdom och social utestängning, t.ex. fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead), eller att man avsätter minst 20 % av medlen från Europeiska socialfonden (ESF) till stöd för social integration – bör på ett verksamt sätt användas i alla medlemsstater. De får dock inte ersätta en heltäckande, integrerad politik för bekämpning av fattigdom och social utestängning.

2.2

Som bekant har EU i Europa 2020-strategin fastställt målet att fram till 2020 med minst 20 miljoner minska antalet personer som lever i eller riskerar fattigdom eller social utestängning. Enligt uppgifter för 2014 (4) riskerade så mycket som 24,4 % av EU:s befolkning – nästan 122 miljoner personer – att drabbas av fattigdom eller social utestängning (jämfört med 24,2 % 2011 och 23,4 % 2010). En enskild analys av de indikatorer som ingår visar att var och en av dem ökat sedan 2008 – risken för fattigdom efter sociala transfereringar (från 16,6 till 17,2 %), andelen personer som lever i allvarlig materiell fattigdom (från 8,5 till 8,9 %) och andelen personer i åldersgruppen 0–59 år som lever i familjer med låg arbetsintensitet (från 9,1 till 11,1 %). Rådet konstaterar samtidigt att ”de allt större skillnaderna mellan och inom medlemsstaterna understryker vikten av att åtgärder vidtas inom hela unionen” (5).

2.3

Bekämpning av fattigdom och social utestängning är ett av de grundläggande områdena för samverkan mellan det civila samhällets organisationer, såsom föreningar, stiftelser och sociala kooperativ samt fackföreningar och arbetsgivarorganisationer, och myndigheter och offentliga institutioner i medlemsstaterna. För att utplåna (eller kraftigt minska) fattigdomen och den sociala utestängningen måste olika former av materiellt och icke-materiellt stöd tillhandahållas av ideella (inklusive sociala) organisationer, gynnsamma villkor skapas för inträde på arbetsmarknaden – även inom ramen för dialogen mellan arbetsmarknadsparterna – och tillräckliga medel tillhandahållas på medlemsstats- och EU-nivå. Detta mål i Europa 2020-strategin kan därför endast genomföras inom ramen för ett EU som betraktas som en gemenskap bestående av det europeiska civila samhället, medlemsstaterna och EU:s institutioner.

2.4

Särskilt mot bakgrund av det allt vanligare fenomenet med arbetande fattiga och den demografiska utvecklingen kan Europa 2020-strategins mål om bekämpning av fattigdom och social utslagning endast genomföras om man vidtar åtgärder för att bekämpa orsakerna till och inte bara symptomen på fattigdom och social utestängning och detta i ett bredare sammanhang som även omfattar den ekonomiska politiken, familjepolitiken, skattepolitiken och den monetära politiken.

2.5

Detta är också en anledning till att EESK (6), även om frågan om stöd till dem som har det sämst ställt flera gånger har varit föremål för debatt inom kommittén, efter samråd med olika berörda aktörer och kommissionen har utarbetat detta yttrande, som innehåller konkreta iakttagelser och rekommendationer som grundar sig på våra hittillsvarande erfarenheter av genomförandet av Fead och ESF vid bekämpning av fattigdom och social utestängning.

3.   Fead och ESF som verktyg för bekämpning av fattigdom och social utestängning

3.1

Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead) har, till skillnad från tidigare program för livsmedelsbistånd, förankrats i sammanhållningspolitiken. Denna fond bidrar till målet ”att åtgärda de värsta formerna av fattigdom […] genom livsmedelsbistånd och/eller grundläggande materiellt bistånd och åtgärder för social delaktighet i syfte att se till att de personer som har det sämst ställt integreras i samhället” (7).

3.2

Europeiska socialfonden har som mål att främja hög sysselsättning och kvalitet i arbetet, främja en hög utbildningsnivå för alla, bekämpa fattigdom, öka den sociala delaktigheten samt verka för jämställdhet, icke-diskriminering och lika möjligheter.

3.3

De åtgärder som finansieras med medel från Fead bör komplettera de åtgärder som finansieras med ESF-medel: medan Fead är en fond som bör vara inriktad på hjälp till personer som lever i mycket allvarlig materiell fattigdom och på grundläggande social aktivering av personer som länge varit utestängda, bör de åtgärder som finansieras med ESF-medel bl.a. öppna vägen till fortsatt yrkesmässig och social integration. Fead ska därför hjälpa till med de första stegen för att övervinna fattigdom och social utestängning och skapa möjligheter att finna arbete eller delta i andra arbetsmarknadspolitiska projekt. De medel som avsatts för genomförandet av dessa åtgärder motsvarar dock inte de verkliga behoven.

3.4

Alla medlemsstater har åtagit sig att se till att stöden från ESF och andra struktur- och investeringsfonder ligger i linje med EU:s egna politiska strategier och prioriteringar, bl.a. att genomföra partnerskapsprincipen i enlighet med europeiska uppförandekoden för partnerskap (ECCP) (8).

4.   Hittillsvarande praxis vid genomförandet av Fead och ESF för bekämpning av fattigdom och social utestängning under programperioden 2014–2020

4.1

Både signalerna från organisationer inom det civila samhället och allmänt tillgängliga upplysningar och statistiska data visar att det finns en rad allvarliga svårigheter som uppstår vid genomförandet av Fead och ESF på detta område. Det handlar om följande problem, som förekommer i olika grad i olika medlemsstater:

4.1.1

Det uppstår förseningar när Fead-stödmekanismer ska aktiveras, och allmänheten och målgrupperna får inte tillräcklig information om programmets mål och om möjligheten att utnyttja åtgärderna inom programmet.

4.1.2

Mot bakgrund av målet att minska fattigdom och social utestängning är det inte effektivt att avsätta 20 % av ESF-medlen till projekt för att främja inträde på arbetsmarknaden om man förbigår frågan om marginaliserade gruppers tillgång på och till sociala tjänster (9). Trots att 25,6 % av ESF:s budget fram till 2016 avsatts för ovan nämnda mål (10) har det inte skett några synliga förändringar i sättet att hantera åtgärder inom ramen för ESF.

4.1.3

Medlemsstaterna utnyttjar inte till fullo möjligheterna att göra de tjänster ”med låg tröskel” för att främja inträde på arbetsmarknaden som främjas genom ESF tillgängliga för de avsedda Fead-stödmottagarna.

4.1.4

Partnerskapsprincipen i den mening som avses i europeiska uppförandekoden för partnerskap (ECCP) tillämpas inte till fullo på ESF. För Fead finns det inte något sådant instrument. De offentliga samråd som förs är också otillräckliga, och offentliga institutioner får fatta viktiga beslut utan offentliga samråd. Den otillräckliga tillämpningen av partnerskapsprincipen är dessutom ett hinder för insynen i hur medlen används och ökar på så sätt risken för korruption och missbruk (11).

4.1.5

Vissa medlemsstater inför alltför rigorösa formella och administrativa krav för både Fead och ESF som inte är nödvändiga för ett korrekt genomförande av EU:s föreskrifter. Dessa krav grundar sig ofta på hur den offentliga sociala förvaltningen fungerar och tar inte hänsyn till vare sig särdragen hos målgrupperna (t.ex. hemlösa, som ofta varken kan identifieras eller registreras) eller hur det civila samhällets organisationer fungerar. I vissa medlemsstater åläggs dessa organisationer administrativa och ekonomiska påföljder som inte står i proportion till överträdelsernas vikt.

4.1.6

Samordningen mellan strukturfonderna och de nationella strategierna är svag. De program som inom ramen för fonden inleds från de nationella budgetarna fullföljs inte. Det finns inte heller någon långsiktig strategi för finansieringen från de europeiska struktur- och investeringsfonderna och detta kan vara ett allvarligt hinder för ett effektivt genomförande av målen för fonderna i medlemsstaterna (12). Ett annat problem är att indikatorerna inte definieras på ett lämpligt eller tydligt sätt och detta innebär att de långsiktiga målen med insatserna inte uppnås.

4.1.7

Det saknas mekanismer för att stärka och stödja kapacitetsuppbyggnaden i civilsamhällesorganisationerna. Det handlar bl.a. om instabila partnerskap (i fallet med Fead även ackreditering), bristfällig förfinansiering av åtgärder eller att medel från det tekniska biståndet inte görs tillgängliga för att bygga upp organisationernas kapacitet.

4.2

Av en undersökning som genomförts bland nationella nätverk av organisationer som ägnar sig åt fattigdomsbekämpning (13) framgår att de med vissa undantag endast i mycket liten utsträckning involveras när operativa program utarbetas. Biståndsorganisationernas röst får inte tillbörlig uppmärksamhet i övervakningskommittéerna.

4.3

Om man dock beaktar att Fead – till skillnad från ESF – är ett nytt instrument, finns det också positiva aspekter av hittillsvarande praxis som förtjänar uppmärksamhet. Så inledde t.ex. åtta medlemsstater Fead-åtgärder under 2014 (och ytterligare 15 under 2015). Man räknar med att 10,9 miljoner personer (14) bara under 2014 drog nytta av åtgärder som får stöd genom Fead. Införandet av Fead och kravet på att avsätta 20 % av ESF-medlen till bekämpning av fattigdom och social utestängning har dessutom utmynnat i ett bättre samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna och en bättre samordning av de åtgärder som vidtas av olika aktörer som verkar för bekämpning av fattigdom och utestängning. Den koppling som i de flesta medlemsstater inom ramen för Fead görs mellan materiell hjälp och åtföljande åtgärder skapar förutsättningar för en bättre social integration av personer som hittills mottagit hjälp från program för livsmedelsbistånd.

4.4

Kommittén ställer sig i detta sammanhang positiv till att kommissionen initierat plattformen Fead Network, som gör det möjligt att utbyta erfarenheter, skapa kontaktnät och sprida god praxis. EESK anser dock att kommittén och de främsta nätverksorganisationer som arbetar med Fead i medlemsstaterna bör involveras i en strukturerad dialog med kommissionen.

5.   Rekommendationer för genomförandet av Fead och ESF vid bekämpning av fattigdom och social utestängning

5.1

EESK anser att man i nästa budgetplan bör skapa en integrerad europeisk fond för bekämpning av fattigdom och social utestängning och stödja sig på de hittillsvarande erfarenheterna av genomförandet av Fead och ESF. Detta instrument bör beakta de många olika problemen och målgrupperna i de enskilda medlemsstaterna, bl.a. med koppling till olika former av migration. En sådan fond bör i större utsträckning än hittills utnyttja erfarenheterna och kapaciteten hos det civila samhällets organisationer och ge dem betydande befogenheter inom planering, genomförande, övervakning och utvärdering. Fonden bör också bidra till att bygga upp kapaciteten hos de olika nätverken av civilsamhällesorganisationer, med särskild hänsyn till hjälporganisationer. Integreringen av fonderna bör inte leda till en minskning av budgetanslaget eller EU:s sociala engagemang för de mål som eftersträvas genom fonderna.

5.2

Kommissionens övervakning av hur ESF utnyttjas vid bekämpning av fattigdom och social utestängning samt hur Fead används för åtgärder av integrerande karaktär i medlemsstaterna bör bli mer effektiv. Framför allt vid övervakningen bör man se till framstegen i den sociala integrationen och inte bara till uppfyllelsen av fastställda kvantitativa indikatorer. Organisationer inom det civila samhället och personer som lever i fattigdom och social utestängning bör i stor utsträckning delta i denna. Dessa frågor bör också vara ett viktigt inslag i halvtidsöversynen.

5.3

Kommissionen bör överväga att på ett tydligt sätt klargöra de minimikrav som medlemsstaternas myndigheter ska uppfylla när ett partnerskap genomförs med organisationer från det civila samhället samt ålägga påföljder om de inte uppfylls i tillräcklig utsträckning (15).

5.4

Kommissionen bör överväga ett krav på medlemsstaterna att utnyttja det tekniska biståndet inom Fead och ESF för att införa effektiva system i syfte att stödja uppbyggnaden av den kunskapsrelaterade och organisatoriska kapaciteten hos de civilsamhällesorganisationer som deltar i bekämpningen av fattigdom och social utestängning (16).

5.5

En förutsättning är enligt EESK att det sker ett professionellt samarbete mellan de nationella organ som förvaltar fonderna och partnerorganisationerna, däribland organisationerna inom det civila samhället samt med regioner, distrikt och kommuner, och att detta samarbete grundar sig på tydliga principer och överenskommelser. Dessa organisationer ger ett kunskapsrelaterat och organisatoriskt bidrag och ett verkligt mervärde vid genomförandet av Fead och ESF. Förvaltningsorganens samråd med partnerorganisationerna bör bli bättre i syfte att förbättra de operativa programmen samt främja och stödja samarbete, samråd och utbyte av erfarenheter mellan dem (17).

5.6

Eftersom partnerskapsavtal och operativa program är ett resultat av förhandlingar mellan kommissionen och nationella organ skulle kommissionen i framtiden kunna ställa högre krav när dessa avtal och program ska ratificeras och kräva att de korrigeras om de inte ligger helt i linje med partnerskapsprincipen (18).

5.7

EESK uppmanar medlemsstaterna att i större utsträckning tillämpa globala bidrag, omfördelning (”regranting”) och att i de fall där detta är möjligt behandla naturabidrag och finansiella bidrag som likvärdiga. Dessutom bör man överväga möjligheten att kommissionen inför ett krav på att man inom ramen för de operativa programmen överför en stor del av anslagen till projekt med mindre budget (19). Detta skulle göra det möjligt att stödja mindre gräsrotsprojekt, organisationer och självhjälpsgrupper och att underlätta nya partnerskap på lokal nivå.

5.8

EESK anser att även direkta mottagare av stödåtgärderna kan och bör bidra till att förbättra deras effektivitet. Hjälporganisationer bör i detta syfte utarbeta lämpliga utvärderingsinstrument och även i den mån det är möjligt rekrytera volontärer bland de direkta mottagarna.

5.9

Dessutom bör man stärka den kunskapsrelaterade och organisatoriska kapaciteten hos de europeiska nätverken av organisationer som verkar för bekämpning av fattigdom och social utestängning.

Bryssel den 22 februari 2017.

Georges DASSIS

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande


(1)  http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-10434-2016-INIT/sv/pdf

(2)  Enligt förordningen om Fead, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 223/2014 av den 11 mars 2014, är ”partnerorganisationer” offentliga organ eller ideella organisationer som tillhandahåller livsmedelsbistånd eller grundläggande materiellt bistånd och vars insatser har valts ut av den förvaltande myndigheten. I förordningen om ESF, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013, talas det om arbetsmarknadens parter, icke-statliga organisationer och andra organisationer.

(3)  http://www.un.org/sustainabledevelopment/sustainable-development-goals/

(4)  Eurostats pressmeddelande nr 181/2015 av den 16 oktober 2015.

(5)  http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-10434-2016-INIT/sv/pdf

(6)  Tidigare yttranden: EUT C 133, 14.4.2016, s. 9, EUT C 170, 5.6.2014, s. 23.

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 223/2014 av den 11 mars 2014 om fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt. Enligt denna förordning är det medlemsstaterna som fastställer definitionen av ”de som har det sämst ställt”.

(8)  Uppförandekoden är inte tillämplig på Fead på någon annan rättslig grund.

(9)  http://www.eapn.eu/barometer-report-eapns-monitoring-the-implementation-of-the-20-of-the-european-social-funds-for-the-fight-against-poverty/

(10)  http://ec.europa.eu/contracts_grants/pdf/esif/invest-progr-investing-job-growth-report_en.pdf

(11)  Se EESK:s yttrande EUT C 487, 28.12.2016, s. 1.

(12)  Harnessing cohesion policy to tackle social exclusion, in-depth analysis, EPRS 2016, http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/IDAN/2016/583785/EPRS_IDA%282016%29583785_EN.pdf

(13)  http://www.eapn.eu/barometer-report-eapns-monitoring-the-implementation-of-the-20-of-the-european-social-funds-for-the-fight-against-poverty/

(14)  COM(2016) 435 final.

(15)  Se EESK:s yttrande EUT C 487, 28.12.2016, s. 1.

(16)  Se EESK:s yttrande EUT C 487, 28.12.2016, s. 1.

(17)  Se punkt 15 i rådets slutsatser av den 16 juni 2016: ”Kampen mot fattigdom och social utestängning: en integrerad strategi”.

(18)  Harnessing cohesion policy to tackle social exclusion, EPRS, in-depth analysis, maj 2016, http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/IDAN/2016/583785/EPRS_IDA%282016%29583785_EN.pdf

(19)  T.ex. upp till 50 000 euro.


Top